Eric von Rosen som samlare av medeltida handskrifter

Den 9 juli 1969 sålde auktionshuset Sotheby’s i London sju medeltida kodexar (nummer 56–62), vilka i auktionskatalogen beskrevs som ‘The Property of a Gentleman’ (ett på bokauktioner vanligt sätt att gruppera objekt från samma anonyma källa). En grupp medeltida privilegiebrev (nr 23–27) som såldes under samma beteckning, kom även de från samma samling. 1 Dessa objekt utgjorde merparten av de medeltida handskrifter som tidigare hade tillhört Eric von Rosen (Greve Carl Gustaf Bloomfield Eric von Rosen, 1879–1948), svensk adelsman, upptäcktsresande och etnograf. Handskriftssamlingen hade tidigare förvarats tillsammans med resten av hans omfattande boksamlingar i en för ändamålet inredd ‘gotisk kammare’ i tornbiblioteket på Rockelstad slott i Södermanland. Han samlade även tryckta böcker (i synnerhet utgåvor av medeltidslitteratur) samt historiska och moderna kungliga och litterära autografer. Han byggde även upp omfattande samlingar relaterade till sina geografiska och etnografiska studier. 2 Denna uppsats kommer, i möjligaste mån, att begränsa sig till hans medeltida handskrifter. Eric von Rosen blev även känd på mer kontroversiella grunder som svåger till Carin von Kantzow (född Fock), hustru till riksmarskalk Hermann Göring, medan Rockelstad blev känt som platsen där hon och Göring träffades. Att von Rosen också fortsatt hade kontakter med natzityska makthavare och upprätthöll dessa långt efter Carin Görings död 1931, är inget att hymla med. Hans konst- och boksamlande föregick dock dessa engagemang och samlandet tycks under tidigt 1930-tal mer eller mindre ha avstannat, varför jag främst fokuserar på hans tid som aktiv samlare.

Vid auktionen 1969 lämnade Sotheby’s så gott som inga upplysningar om handskrifternas proveniens. Detta kan ha skett på önskemål från familjen eller av hänsyn till kvardröjande politiska sentiment i Storbritannien eller hos den bokköpande allmänheten på grund av kopplingen till Göring. Närvaron av en svastika på Eric von Rosens bokägarmärke lär inte heller ha bidragit till att dämpa sådan oro. 3 Det kan noteras att svastikan var av gammalt ursprung och under tidigt 1900-tal inte sällan användes av organisationer och företag utan politiska implikationer. Således har Eric von Rosens bruk av symbolen inte något samband med bruket av densamma i tysk politik under 1900-talets första hälft, utan det handlar mer om slumpmässiga omständigheter. Det verkar som att han från 1902 använde sig av en blå svastika på vit botten som ett personligt lyckoemblem, och det kan med säkerhet beläggas att han använde det på sitt bokägarmärke 1911. Detta var långt innan han träffade Göring, och det finns dokumenterat att medlemmar i det tyska nazistpartiet använde versioner av symbolen kring 1920, två år innan Göring träffade Adolf Hitler. Dessa bokägarmärken, som bör ha funnits i de flesta (om inte alla) volymer, noterades inte vid den katalogisering som gjordes 1968 inför auktionen. Den enda indikationen om proveniens återfinns i en anmärkning rörande bokbandet till nr 59 (vilket beskrivs som ‘modern morocco blindtooled, arms of von Rosen’, i anmärkningen undviker man dock att nämna att bandet på bakre

Eric von Rosens bokägarmärke.

pärms nedre del har en blindpressad svastika) och nummer 61 (som är bundet i ‘contemporary German calf with … rosettes (for von Rosen) added later’). Inställningen tycks ha förändrats till 1980, då Sotheby’s åter sålde ett Psalterium (nr I nedan; tidigare nr 56 på auktionen 1969). I en ansträngning att lämna utförliga uppgifter om tidigare provenienser noterade de både den von Rosenska proveniensen och bokägarmärket men nämnde inte den potentiellt känsliga svastika som finns placerad efter ägarens förnamn på bokägarmärket. 4 Detta Psalterium hade tagits ut ur det ursprungliga bokbandet och förvarades i en måttanpassad låda av klot tillsammans med bokägarmärket. Samma inställning kan antas ha påverkat nästa ägares beslut att vid inbindning göra sig av med både låda och bokägarmärke. 5 Liknande är också behandlingen av det Breviarium ( V nedan; tidigare nummer 60 på auktionen 1969) som återkom till marknaden hos Zisska & Schauer 2010 och i vilket det graverade exlibriset ‘Ericus Comes Dom. in Rockelstad’ finns dokumenterat, men åter utan att nämna den potentiellt upprörande symbolen. Det enda undantaget här utgörs av den franske handlaren Lardanchet, som vid katalogiseringen av Christine de Pisans Les sept psaumes allégorisés (nummer IV nedan) under sent 1970-tal ägnade avsevärt utrymme åt att ge en förklaring till von Rosens bruk av symbolen, och konstaterade att det i detta fall var ‘croix gammées [swastika] préhitlériennes’. 6

Eric von Rosens bidrag till utställningen Min hobby 1942 bar titeln ‘Hur jag kom att samla böcker och handskrifter’. Det maskinskrivna originalet (försett med handskrivna kommentarer) från samma år finns bevarat i hans arkiv. 7 I detta nämner han att hans tryckta böcker vid denna tidpunkt var katalogiserade samt att katalogiseringen av hans värdefulla handskrifter var ‘påbörjad men ej fullbordad’. Ingen sådan katalog är idag känd och det förefaller sannolikt att den förblev ofullbordad och avyttrades vid von Rosens bortgång sex år senare. Tack vare att hans arkiv från åren efter 1927 finns bevarat i Riksarkivet kan vi identifiera ett antal handskrifter utöver de som har dokumenterats i auktionskatalogen. En 1400-talshandskrift av Johannes de Turrecrematas Defensorium, troligen ur det medeltida birgittinerbiblioteket i Mariënwater i Nederländerna (Tilllägg 4 nedan), uppges i artikeln om hans samling till utställningen Min hobby ha skänkts av honom och hans hustru till Vadstena vid birgittinernunnornas återkomst ett antal år tidigare. 8 Utöver detta nämns i korrespondensen mellan Nationalmuseums Carl Nordenfalk och Eric von Rosens änka Mary 1952 ett antal kodexar som kan identifieras som nr I, II, IV, V och VI. Vid denna tidpunkt befann sig merparten av handskrifterna i Nationalmuseum för att undersökas av Nordenfalk. Vidare nämns även ett tyskt Psalterium från mitten av 1200-talet, vilket nyligen dök upp till försäljning på Stockholms Auktionsverks nätauktion, den 21 november 2017, nr 6248 (Tillägg 1 nedan). I korrespondensen nämns ytterligare två handskrifter, en ‘liten bönebok’ tidigare ansedd vara från andra halvan av 1400-talet, men troligen snarare från 1200-talets mitt (Tillägg 5) och en ‘Bönbok på papper, skänkt av Birger Mörner, troligen 1500-talets början’ (Tillägg 6), vilka inte enkelt låter sig identifieras med hjälp av andra källor. 9

En olycklig omständighet gör det synnerligen svårt att i detalj få vetskap om hur von Rosens metoder och geografiska preferenser vid förvärv av handskrifter såg ut. Arkivet förstördes nämligen, tillsammans med 3000 böcker och småskrifter, i en brand på Rockelstad den 14 september 1927. 10 Förekomsten av flera olika bokägarmärken indikerar att en av handskrifterna här (nummer

XIII, ett adelsbrev från 1700-talet utfärdat av Karl XII) hade tillhört Eric von Rosens föräldrar. 11

Det har endast gått att spåra en – Christine de Pisans Les sept psaumes allégorisés (nummer IV nedan) – handskrifts rörelser på den antikvariska bokmarknaden innan den hamnade i Eric von Rosens samling. Detta spår leder till Tyskland. Texten i denna, hans förnämsta kodex, blev inte korrekt identifierad förrän den kom till Sotheby’s 1969. Vid utställningarna Min hobby 1942 och Gyllene böcker 1952 identifierades den som en ‘Bönbok’ eller ‘Livre de prières’. 12 Det rör sig sannolikt om en handskrift som erbjöds till försäljning av Martin Breslauer i dennes katalog 22, nr 21 (Berlin, 1913). Boken beskrivs av Breslauer som en ‘Livre de Prières’ på franska omfattande 188 sidor, ett ‘superb manuscript’ med sju dekorerade initialer med bårder, härrörande från ‘[the] family of the princes de Ligne’. Eric von Rosens kodex har 94 huvudsakliga textblad, minus tre blanka försättsblad, vilket överensstämmer med de 188 sidor som anges i Breslauers beskrivning, och de är överens om att handskriften har sju illuminerade initialer med dekorerade bårder. En stor del av katalogiseringen ovan och andra publicerade beskrivningar fokuserar på ägaranteckningar i boken gjorda av familjen Gavre-Aiseau i modern tid i Belgien. Vid flera tillfällen hade medlemmar av denna familj gift in sig i familjen de Ligne och ett exlibris tillhörande en ‘Anne de Ligne’ är placerat mitt på rectosidan av det första ursprungliga försättsbladet i von Rosens bok. Den enda potentiella avvikelsen rör antalet angivna eftersättsblad och vad dessa innehåller, men detta tycks bero på ett litet misstag vid katalogiseringen. Breslauer skriver att boken framför honom 1913 har ett motto och fyra försättsblad av pergament, men anger lite senare att stycket omfattar 8 sidor och noterar att dessa sidor innehöll genealogiska uppgifter om ‘[the] family of the princes de Ligne’. Eric von Rosens volym har två blad i början som överensstämmer med denna del av beskrivningen och innehåller Louis de Gruuthuses motto, måhända feltolkat av Breslauer som hörande till samma tid som de exlibris som omger det. De tredje och fjärde eftersättsbladen kan mycket väl vara de avslutande bladen i volymen idag. Texten slutar på en rectosida och detta, huvudtextens sista blad, var ursprungligen blankt på den nedre delen. Detta utrymme har, liksom versosidan, fyllts med flera exlibris och uppgifter om familjeförhållanden av senare ägare. Ett sista eftersättsblad av papper från 1700-talet har försetts med en anteckning om att boken en gång har tillhört ‘Livre de la Biblioteque et archives de la maison de Gavre-dayseau’, och detta kan vara det fjärde eftersättsblad som Breslauer anger, förvisso av papper och inte pergament. Detta utgör ändå endast sju, inte åtta sidor med uppgifter om tidigare ägare, men alla andra indikationer pekar mot att det rör sig om samma bok. Skillnaderna i beskrivningarna är små och kan kanske förklaras av att Breslauer misstog sig vid katalogisering av en stor samling böcker under tidspress.

Breslauers beskrivning meddelar vidare att handskriften var bunden i ett band från 1700-talet som var solkigt eller skadat. Förmodligen köpte von Rosen handskriften direkt från Breslauer. Helt säkert är att han ägde den 1924, då han bestämde sig för att avyttra det skadade bokbandet och lät firma Gustaf Hedberg i Stockholm binda in den på nytt. 13 Bokbinderiets etikett finns på frampärmens insida, och detta överensstämmer med uppgifter som finns i Hedbergarkivet i Kungliga biblioteket. 14 I handlingarna finns noterat att firman lät binda in en handskrift från 1400-talet tillhörig von Rosen till den höga kostnaden av 115 kronor. Firman band många böcker åt von Rosen, många av dem i fina band, men ingen annan volym överensstämmer med beskrivningen ‘1400-talshandskrift’.

Det är värt att notera att den föreslagna tidpunkten för införskaffandet väl överensstämmer med förvärvet av den enda handskrift som von Rosen själv har skrivit in datum för förvärv i. Detta har han gjort i en engelsk 1200-talsbibel, vilken tillfördes samlingen 1916. Utifrån vad vi nu kan utröna tycks han ha förvärvat merparten av sina handskrifter under de två eller tre första årtiondena av 1900-talet när familjens förmögenhet var som störst. En stor del av familjeförmögenheten kom från modern, Ella Carlton Moore, som kom från en förmögen släkt i Philadelphia. För Eric von Rosens del kan vi nog anta att börskraschen 1929 satte stopp för vidlyftiga handskriftsförvärv genom den effekt den hade på hans amerikanska släkts finanser.

Vi kan emellertid få ett antal glimtar av samlingen i Sverige innan den hamnade på Sotheby’s och skingrades. Korta översikter existerar från ett

antal tidpunkter under 1940- och 1950-talen. Den första är från 1942 när ett antal av hans böcker presenterades vid utställningen Min hobby i Stockholm. Utställningen inkluderade korta beskrivningar av numren I (Psalterium), II (Bibel), IV (Christine de Pisan, Les sept psaumes allégorisés (här dock benämnd ‘bönbok’, vilket var vad von Rosen kände den som) och V (Breviarium). 15 Bevarade i von Rosens arkiv finns tre små papperslappar, utrivna ur en fickanteckningsbok, med handskrivna anteckningar. Dessa är från 1942 och ger en vink om att han kan ha hållit föredrag om sina handskrifter i samband med utställningen. Handstilen på lapparna är inte Eric von Rosens, men en möjlighet är att den är handskriftsforskaren Oscar Wieselgrens. Om så är fallet kan anteckningarna ha utgjort underlag åt von Rosen. Varje pappersremsa innehåller uppgifter om en handskrift och utgör snarare stöd för minnet vid en middagsföreläsning än underlag för formell katalogisering. De första två handskrifterna känns lätt igen som Christine de Pisan och den engelska 1200-talsbibeln ( II och IV). Den sista (som felaktigt beskrivs som en bönbok från sent 1200- eller tidigt 1300-tal innehåller officier över de engelska helgonen Edmund och Thomas Becket, vilket antyder ett brittiskt ursprung) är det Psalterium som har nr I nedan. Den sistnämnda var inte förtecknad i utställningskatalogen, men kan ha tagits med som ett ytterligare exempel ur samlingen. Som redan har nämnts här ovan, lät änkan von Rosen låna ut sju handskrifter till Nationalmuseum, där de undersöktes och i korthet beskrevs av Carl Nordenfalk. De två mest utsökta av dem, Christine de Pisan, Les sept psaumes allégorisés (återigen felaktigt beskriven som en ‘Livre de Prières’) och den engelska 1200-talsbibeln, togs även med i utställningen Gyllene böcker i Stockholm och Köpenhamn 1952. De återfinns i den tryckta katalogen som nr 35 och 148. 16

Familjen von Rosen försökte, förmodligen av ekonomiska skäl, avyttra en del böcker och handskrifter genom det välkända svenska antikvariatet Klemmings under februari–april 1936. 17 I arkivet finns en handfull brev från Klemmings antikvariat till Eric von Rosen. Breven innehåller offerter på ett antal högklassiga äldre tryckta böcker, några (ej medeltida) privilegiebrev, en ‘trollformel, samt annan äldre handling. 2 blad’ samt på en handskrift som helt uppenbart är Regule Elegantiarum ( VII nedan). 18 Denna medeltida handskrift är den enda som saknar pris, istället står ‘Infordra anbud först’. Trots att det i ett ytterligare brev daterat den 3 april 1936 förs diskussioner om en tänkbar köpare av handskriften så förblev Regule Elegantiarum osåld, och återkom till samlingen. I huvudsak kom de tryckta böckerna, samt två handskrifter (ett påvligt avlatsbrev daterat 1300 och en påvebulla från 1496. Tillägg 2 och 3 nedan), att inlämnas till försäljning på Stockholms stads bokauktionskammare i katalog 29 den 6–9 maj 1936. 19 Familjen von Rosens ekonomiska situation förbättrades inte under de följande decennierna, och situationen förvärrades ytterligare när Eric von Rosen hastigt avled 1948. Korrespondensen med Carl Nordenfalk 1952 kan ha föranletts av ett behov att få hjälp med värdering och försäljning av vissa objekt. Nordenfalk förvärvade själv aktivt på den internationella marknaden för Nationalmuseums räkning i syfte att bygga upp en exempelsamling av medeltida handskrifter och utskurna miniatyrer. Nordenfalk var vid denna tidpunkt en av få svenskar som hade erfarenhet av den internationella marknaden. 20 Tidpunkten för försäljningen på Sotheby’s bör ha dikterats av Mary von Rosens bortgång 1967 och det efterföljande arvskiftet. De tryckta böckerna såldes till stor del en bloc vid samma tid till Björck & Börjesson och såldes i firmans butik under de följande decennierna.

Eric von Rosen var en framstående svensk bibliofil, men hans medeltida handskrifter var av varierande kvalitet. Så väl merparten av de inbundna handskrifterna som privilegiebreven var av enklare modell och vad gäller de förstnämnda så saknade dessa ofta några blad eller så hade illuminerade initialer skurits ut. Handskrifter som dessa är också vad man förväntar sig finna i en småskalig europeisk privatsamling från det tidiga 1900-talet och stämmer väl överens med det blygsamma svenska privatsamlandet av medeltida handskrifter under denna period. Däremot är den engelska bibeln, med ett inskrivet lånelöfte på medelengelsk vers, en förnämlig representant för sin typ. Också volymen från det humanistiska 1500-talet, Regule Elegantiarum av Francesco Pescennio Negro, är en oväntad och sällsynt medlem av denna grupp. Johannes de Turrecrematas Defensiorum super Revelationes caelestes sanctae

Brevkort i anslutning till utställningen ‘Min hobby’ 1942.

Maskinskrivet utkast till Eric von Rosens föredrag vid utställningen ‘Min hobby’ 1942, med anteckningar. Återgivet med vänligt tillstånd av ägarna till von Rosens arkiv.

Birgittae, var både en anmärkningsvärt sällsynt text och ett exempel på en bok ur ett kontinentalt Birgittinerbibliotek. Bönboken skänkt av Birger Mörner skulle, om den verkligen stammar från Vadstena, utgöra ett värdefullt tillskott till de handskrifter som är kända från detta bibliotek (vi får hoppas att den dyker upp en vacker dag och kan bli föremål för detaljerat studium). Handskriften innehållande Christine de Pisans Les sept psaumes allégorisés, gjord 1460–1467 åt Louis de Gruuthuse (som, undantaget hertigfamiljen, var Burgunds främste bibliofil), tornar tveklöst upp sig över sina hyllgrannar som samlingens pärla. Ingen annan bok från det historiskt viktiga Gruuthuseska biblioteket finns bevarad i Sverige, och under perioden den ingick i Eric von Rosens samling så utgjorde den det kanske mest utsökta exemplet på senmedeltida bokkonst som någonsin ingått i en svensk samling.

Medeltida handskrifter i Eric von Rosens samling De här följande beskrivningarna består av två delar: (i) en inledande fysisk beskrivning av handskriften och dess innehåll följd av (ii) kända proveniensuppgifter, nuvarande ägare och publicerade bibliografiska referenser rörande objektet. Jag har markerat de objekt som jag inte själv har undersökt med en asterisk. I dessa fall har de uppgifter som lämnas hämtats från Sotheby’s katalog från 1969 eller andra angivna arbeten. Denna förteckning är att betrakta som utförlig men inte uttömmande och handskrifter som skänkts bort eller sålts innan auktionen 1969 utan att någon notering om detta har gjorts i arkivmaterialet kan återstå att upptäcka.

I. Psalterium, kantiklar och Litania, följda av ett officium över Johannes Döparen. Handskrift på latin [Frankrike, 1200-talets tredje kvartal], 128 blad av pergament. Saknar det första bladet och ett blad efter (respektive) fol. 22, 31, 42 samt 8 blad efter fol. 15 och 3 blad efter fol. 105. Enkel textspalt med 18–19 rader i tre tidiga varianter av gotisk skrift, initialer i guld på blå och rosa botten. Genomgående något sliten och ytterkanterna bär spår av att ha varit i kontakt med eld. 145 × 115 mm. Enkelt modernt pergamentband på träpärmar.

Boken tillhörde på 1500-talet François de Marcambie, som gjort noteringar på flera sidor, inklusive ett löfte om vin om boken försvann men återbördades till honom på fol. 126r: ‘Pour Francois de marcambie a qui apartient ce present livre qui le trouvera sy lui rende il gagera le vin’. Det finns även ett 1600-talsexlibris tillhörigt en ‘B. Goussil’ på fol. 92v. Volymen togs upp av von Rosen som nr 2 i utställningen Min hobby och de kortfattade anteckningarna om den i hans arkiv från 1942 antyder att den kan ha avhandlats i föredrag han höll under utställningen. Den omnämndes i korrespondensen 1952 mellan Carl Nordenfalk och Mary von Rosen. Den såldes sedan på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 56, till Londonantikvariatet Maggs Bros. för £100 (klubbat pris). Den såldes sedan åter på Sotheby’s den 10 december 1980, nr 92 för £260 (klubbat pris) till Londonhandlaren Alan Thomas och såldes av honom till den kanadensiske samlaren Joseph Pope (Bergendal collection, MS. 6, köpt i januari 1981, inbunden 1983. Katalogiserad i W. Stoneman, ‘A Summary Guide to the Medieval and Later Manuscripts in the Bergendal Collection, Toronto’ i A Distinct Voice, Medieval Studies in Honour of Leonard E. Boyle, O.P., red. J. Brown, W.P. Stoneman och L.E. Boyle [University of Notre Dame Press, 1997], s.167–68 och One Hundred and Twenty-Five Manuscripts, Bergendal Collection Catalogue by Joseph Pope [Toronto: privattryck, 1999].) Såld på ‘The Bergendal Sale’ på Sotheby’s, den 5 juli 2011, nr 55, för £6500 (klubbat pris). Katalogiserad av författaren inför denna försäljning, och därefter isärtagen i enskilda blad som spritts åt olika håll (senast såldes en grupp omfattande sju blad på Bloomsbury Auctions, London, den 6 december 2017, nr 24).

II. Bibel, handskrift på latin med tillägg på medelengelska [England, 1200-tal], 388 blad på pergament, det första och de sex sista med tillägg från 1300-talet innehållande diagram över de israelitiska stammarna och tolkningar av hebreiska namn. Saknar ett blad efter fol. 113. Dubbla textspalter med 53–54 rader. Kapitelinitialer med kontrasterande pennteckningar omväxlande i rött och blått, kapitelnummer och sidöverskrifter omväxlande i rött och blått. 80 historierade initialer och 66 dekorativa illuminerade initialer. Med en del fläckar och bortklippta marginaler. 182 × 127 mm. Bunden i ett brunt marokängband

med blindpressningar av Rivière & Son, London.

Denna bibel tillhörde på 1400-talet Thomas, son till Walter Dedwardyn (eller Dodwardyn; hans namnteckning skriven i rött på sista bladet), och har flera anteckningar på rim på medelengelska, varav en som innehåller en uppgift om ett lånelöfte. 21 Med ett exlibris från 1500-talet tillhörande en Robert Swift (tänkbara kandidater har identifierats av O’Sullivan and Conrad-O’Briain) på fol. 388r. 22 I volymen finns en anteckning av Eric von Rosen längst ned på fol. 1r, med ett troligt förvärvsdatum: ‘Eric von Rosen / Rockelstad Festum / Omnium Sanctorum / AD MCMXVI’ (Allhelgonadagen, den 1 november, 1916) följt av en svastika. Volymen togs upp av von Rosen som nr 1 i utställningen Min hobby och de kortfattade anteckningarna om den i von Rosens arkiv från 1942 antyder att den kan ha nämnts i föredrag han höll under utställningen. Den omnämndes i korrespondensen 1952 mellan Carl Nordenfalk och Mary von Rosen. Samma år lånades den ut till utställningen Gyllene böcker (Se Gyllene böcker: Illuminerade medeltida handskrifter i dansk och svensk ägo, Nationalmuseums utställningskatalog 193, 1952, nr 35). Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969 som nr 57 till Londonantikvariatet Quaritch för £1200 (klubbat pris). O’Sullivan och Conrad-O’Briain noterar att det i volymen finns ett modernt bokägarmärke tillhörande en Michael Tomasetti, vilket tydligt visar att den övergått i dennes ägo efter auktionen. Befinner sig nu i The Scriptorium: Center for Biblical Antiquities, Van Kampen Collection (signum VK MS 678). Hela denna samling är idag utlånad till The Holy Land Experience i Orlando, USA.

*III. Psalterium, följt av några kantiklar och som ett senare tillägg Dödsofficium och en Litania. Handskrift på latin [Tyskland, 1300-tal], 182 blad av pergament (de sista 10 bladen tillagda senare ca1400). Saknar 2 blad (med text från Psaltaren 33 och 34), i övrigt förmodligen komplett. Enkel textspalt med 15 rader. Initialversaler i rött, större initialer med pennteckningar omväxlande i rött eller grönt. 67×51 mm. Bunden i ett pergamentband från 1800-talet.

Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969 som nr 58 till den brittiske handlaren H.M. Fletcher (London 1969 men numera baserad i Much Hadham, Herts.) för £170 (klubbat pris), och har, så vitt det är känt, inte synts till på den öppna marknaden sedan dess.

IV. Christine de Pisan (c.1364–c.1431, Medeltidens kanske mest kända kvinnliga författare), Les sept psaumes allégorisés (ett uppbyggligt verk på franska som placerar de sju botpsalmerna bredvid böner och meditationer över Psaltaren; ursprungligen sammanställt åt den burgundiske adelsmannen Karl III av Navarre 1409), en Litania och böner tillägnade den burgundiska hertigfamiljen. Handskrift på latin och franska [Södra Nederländerna (Brygge), mellan 1461 och 1467], 97 blad av pergament 23 (inklusive två ursprungliga försättsblad och ett ursprungligt eftersättsblad. Detta eftersättsblad följs av två pergamentblad innehållande en tryckt beskrivning av bokens proveniens på svenska signerad handskriftsforskaren Oscar Wieselgren, plus ett blad av papper från 1800-talet i början respektive slutet). Komplett, kollation av huvudtexten: i8, ii2, iii8, iv6, v–xii8, xiii7 (sist endast kanten av ett eftersättsblad som har skurits ned till en nivå under bandets). 24 Enkel textspalt med femton rader, skriven med burgundisk lettre bâtarde. Med linjering i lila, rubriker i rött och stora initialer av guld i anslutning till böner. Dekorerad med utsirade pennteckningar med flätbandsmotiv, samt snarlika mindre initialer i Litanian. Sju större initialer i färg med pennteckningar i guld med rankmotiv på likartade bakgrunder i kontrasterande färger i början av Psaltaren och med marginaler fyllda av dekorationer med växt- och blommotiv inramade av tunna kanter av guld. Nålstora hål på tomma ytor vid textslut på vissa blad indikerande att andaktsbilder (i storlek upp till trekvarts sida i höjd) eller kanske pilgrimsmärken tidigare har varit fastsydda där. 190 × 128 mm. Bunden i ett modernt marokängband i medeltida pastischstil med blindpressningar. Bandet med stämplar föreställande små runda roshuvuden och inskriptionen ‘ MARIA’ på banderoller arrangerade runt en stor ros på frampärmen samt små rosetter och snarlika banderoller på bakre pärm arrangerade runt det von Rosenska vapnet. På bakre pärms övre del ett kors och på den nedre delen en svastika, ryggen med fem upphöjda bind och dekorerad med små rosetter. Med bokbindare Gustaf Hedbergs etikett på främre pärms insida.

Ur den kände burgundiske bibliofilen Louis

Bibliothèque royale, Bryssel. MS 1093.

de Gruuthuses bibliotek, med hans motto ‘Plus est en vous’ och hans efternamn skrivet baklänges ‘esuhturg’ på det första tomma försättsbladet, med samma devis baserat på hans namn vid textens slut. En stor del av hans bibliotek hamnade i de franska kungliga samlingarna, men ett mindre antal böcker undgick detta öde, inklusive denna volym som hamnade hos Jean de Lens (Lenaeus), professor i teologi vid Louvain och kanik i Tournai (1541–1593). En anmärkning av de Lens på det första försättsbladet meddelar att han har skänkt volymen till Anne de Ligne, dotter till Philippe (d. 1583), comte de Ligne et Fauquemberghe. Efter giftermål med Adrien de Gavre, seigneur d’Ayseaux och comte de Baurieu, har hon noterat födslar, dop och äktenskap inom familjen på de två första eftersättsbladen. Efter hennes död övergick volymen till sonen Rasse, guvernör över Charlemont och Binche, som har registrerat sitt giftermål med Anne de Velasco ‘a la court de Bruxelles’ 1624 och fortsätter att lägga till uppgifter om familjeangelägenheter. Handskriften fanns kvar i familjen till 1800-talet och på eftersättsbladet av papper finns följande anteckning från denna tid: ‘Livre de la Biblioteque et archives de la maison de Gavredayseau’ (dvs. familjen Gavre-Aiseau i nuvarande Belgien). Fram till 1969 betraktades volymen felaktigt som en bönbok och kan förmodligen identifieras som den ‘bönbok på franska’ med 188 sidor (alltså 94 ursprungliga blad och enligt huvudtexten utan de blanka försättsbladen) och sju dekorerade anfanger och bårder, som utgör nr 21 i Martin Breslauers katalog 22, 1913 (där med proveniens angiven som om den kom från familjen Princes de Ligne; se ovan), för 800 ‘guldmark’. Denna handskrift är omnämnd av Eric von Rosen som nr 3 i utställningen Min hobby (med en illustration av det första bladet bland de onumrerade planscherna) och de korta anteckningarna i von Rosens arkiv från 1942 antyder att han kan ha nämnt den i föredrag under utställningen. Utlånades 1952 till utställningen Gyllene böcker (Se Gyllene böcker: Illuminerade medeltida handskrifter i dansk och svensk ägo, Nationalmuseum utställningskatalog 193, 1952, nr 148). Såld på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 59, till ‘Braunschweig’ (säkerligen Roger Braunschweig i Paris, emellanåt handlande i antikvariska böcker) för £1300 för den parisiske privatsamlaren J.Dumonts räkning. Förekommer efter det i en katalog över en samling tillhörig ‘J.D.’ från 1976 (nr 12) utgiven av Lardanchet för 55000 Francs (lite mer än sjutton gånger kostnaden att följande år flyga Concorde från London till Bahrain), och såldes omedelbart till Bibliothèque Royale de Bruxelles (deras IV 1093). Sedermera beskriven av C. Lemaire i utställningskatalogen Vijf jaar aanwinsten 1974–1978, Bryssel, Koninklijke Bibliotheek Albert I, 1979, som nr 54, s.128–31; av C. Lemaire och A. de Schryver i Vlaamse Kunst op Perkament, Handschriften en miniaturen te Brugge van de 12de tot de 16de eeuw, Brygge, Gruuthusemuseum, 1981, som nr 104, 239–42. Med illustrationer av Gruuthuses ägarmärken från slutet av volymen på pl. 84; i Lodewijk van Gruuthuse, Maecenas en Europees diplomat, Brügge, 1992, s.200; och senast i förbifarten nämnd av I. HansCollas, P. Schandal och H. Wijsman, Manuscrits enluminés des anciens Pays-Bas Méridionaux I: Manuscrits de Louis de Bruges, 2010, s.15. Notera att den utförliga förteckningen över kända handskrifter ur Gruuthuses bibliotek i den sistnämnda publikationen (s.321–28) av misstag listar denna volym två gånger, både som Bibliothèque Royale IV 1093 och som en ‘Livre d’heures’ som inte lokaliserats i samband med genomgången, men som hade funnits på Rockelstad och 1952 ägdes av ‘Comtesse M. de Rosen’. Uppgifterna om den andra posten är uppenbart hämtade från utställningskatalogen Gyllene böcker från 1952.

V. Breviarium, handskrift på latin med rubriker på tyska [sydvästra Tyskland (möjligen Bayern, eventuellt Heidenheim eller Augsburg), ca1490–1500]. 285 blad av pergament, 13 blad av papper med tidiga tillägg, 1 blad saknas efter respektive fol. 11, 40, 172, 3 blad efter fol. 70 och 2 blad i slutet. Enkel textspalt med mestadels 23 rader, rubriker i rött. 10 illuminerade initialer och dekorerade bårder, 168 × 116 mm. Bunden i ett tyskt 1500-talsband av rött fårskinn över träpärmar med blindpressningar. Hörn- och mittbeslag av metall (endast på pärmarnas övre del) samt spännen. Ryggen sliten och skadad (inkluderad av von Rosen i utställningen Min hobby som ‘Prov på medeltida bokband’).

Att helgonen Winebald och Willibald, grundare av benediktinerklostret i Heidenheim, nämns i sanktoralet indikerar att handskriften kan ha sitt

ursprung där. Medtagen av von Rosen som nr 4 i utställningen Min hobby. Eventuellt omnämnd i korrespondensen 1952 mellan Carl Nordenfalk och Mary von Rosen (då med de felaktiga uppgifterna att boken var av papper och från 1400-talet). Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 60 till Londonantikvariatet Maggs Bros. för £500 (klubbat pris), sedan Münchenhandlaren Hartungs auktion den 8 november 1988, nr 4, därefter Antiquariat Heribert Tenschert, katalog 21: Leuchtendes Mittelalter: 89 libri manu scripti 89 illuminati vom 10. bis zum 16. Jahrhundert (1989), nr 51 (med avbildningar av ett uppslag och det samtida bokbandet). Såldes sedan av auktionshuset Zisska & Schauer i München, auktion 56, den 10 November 2010, nr 3 (som nämner ‘Gestoch. Exlibris ‘Ericus Comes Dom. in Rockelstad’ och avbildar en sida med en historierad initial på pl. 2 i början av katalogen).

*VI. Psaltare och kantiklar, följda av ett Mariaofficium. Handskrift på latin [Tyskland, tidigt 1500-tal], 200 blad av papper (inklusive 5 blanka blad). Komplett, kollation: i–xvi12, xvii8. Enkel textspalt med ca 25 rader, skriven med en semikursiv textskrift. Rubriker och initialer i rött. Vattenmärke i en variant av Briquet 4781 (som noterats för år 1520). 160 × 100 mm. Bunden i ett samtida tyskt kalvskinnsband, med blindpressningar föreställande små romber och senare tillagda rosetter (för von Rosen), spännen och hörnbeslag av metall. Ryggen senare renoverad.

Nämnd i korrespondensen 1952 mellan Carl Nordenfalk och Mary von Rosen. Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 61, till ‘Vander Herckt, G.’ (troligen samma köpare som förekommer i varianterna ‘Merckt Vander’, ‘Van de Merckt’ och ‘Von der Merckr’ i andra försäljningar på Sotheby’s under kringliggande år, förmodligen bokhandlaren van der Merckt från Ghent) för £130 (klubbat pris). Har därefter inte återkommit till den öppna marknaden.

*VII. Francesco Pescennio Negro (Franciscus Niger), Regule Elegantiarum, följd av en anonym traktat om brevskrivande (inleds med Jodocus Badius Ascensius’ introduktion till Cicero, Epistolae ad familares). 25 Handskrift på latin [tidigt 1500-tal], 17 blad av papper (första bladet blankt). Uppenbarligen komplett, men det andra arbetet avslutas mitt i en mening längst ned på en rectosida. 30–35 rader skrivna med semi-humanistisk textskrift. Några rubriker i rött, andra skrivna med större stil. 205 × 143 mm. Bunden i ett modernt vitt pergamentband.

Erbjöds till försäljning av Eric von Rosen genom Klemmings antikvariat 1936, men såldes inte. Finns noterad som bunden av firma Gustaf Hedberg 1939–40 åt von Rosen i firmans arkivhandlingar. Omnämnd i korrespondensen 1952 mellan Mary von Rosen och Carl Nordenfalk. Såld på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 62 till Londonantikvariatet Quaritch för £120 (klubbat pris). Har därefter inte återkommit till den öppna marknaden.

*VIII. Testamente på latin över en kvinna vid namn Raimonda, upprättat inför hennes avfärd till Heliga landet [Spanien (Katalonien), daterad 1168]. Ett ojämnt skuret ark av pergament med 11 långa rader. 75 × 330 mm.

Trots att beskrivningen 1953 av detta objekt, troligen baserad på von Rosens egen (se fotnot 1), tydligt anger att kvinnan var från Katalonien, så underlåter Sotheby’s att nämna detta i katalogen 1969 och misslyckas även att dra någon klar slutsats om var handskriften har sitt ursprung. Istället noterar de att dateringen (baserad på en fransk kungs tid som regent) tyder på ett franskt ursprung, att två av vittnena uppges vara från Dalmatien samt att ‘the hand is Germanic rather than Latin’. Katalonska dokument från 1100-talet och tidigare daterades vanligen utifrån vilken fransk kung som var regent vid tidpunkten. Den spanska skriftens särpräglade och kantiga utseende kan också ha förvillat Sotheby’s 1969. Denna handskrift är nämnd i Eric von Rosens tal ‘Hur jag kom att samla böcker och handskrifter’, troligen hållet 1942 samt i En bok om Gilwell från 1953. Testamentet såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 23 till Londonhandlaren Winifred Alice Myers (1909–85) för £75 (klubbat pris) men har inte kunnat spåras efter denna försäljning av artikelförfattaren.

*IX. Bulla utfärdad av påve Innocentius IV till föreståndare inom Franciskanorden (‘Inspirationis divine gratia’). Handskrift på ett ark pergament på latin [Italien (Perugia), daterad 21 augusti 1252] med 12 långa rader. Det första ordet skrivet med kalligrafiska bokstäver. Med en vidhängande bly

bulla fäst med röda och gula silkestrådar, 255 × 300 mm.

Denna handskrift är nämnd i von Rosens tal ‘Hur jag kom att samla böcker och handskrifter’, troligen hållet 1942. Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 24 till ‘Italian Institute’ (troligen en representant för Italian Institute i London, måhända för en italiensk köpares räkning) för £130 (klubbat pris). Har inte gått att spåra efter det.

*X. Bulla utfärdad av Påve Clemens IV, inklusive ett ‘nådebrev’ till föreståndare inom Franciskanorden, som inleds med orden ‘Virtute conspicuous’. Handskrift på ett ark pergament på latin [Italien (Perugia), daterad 21 juli 1265] med 58 långa rader. Det första ordet skrivet med bokstäver i större stil. Med en vidhängande blybulla som fästs med röda och gula silkestrådar. Förvarad i en skinnskodd låda, 490 × 705 mm.

Denna handskrift är nämnd i von Rosens tal ‘Hur jag kom att samla böcker och handskrifter’, troligen hållet 1942. Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 25, till ‘Italian Institute’ (se nr IX ovan) för £130 (klubbat pris). Har inte varit möjlig att spåra efter det.

XI. Arrendekontrakt utfärdat av ärkebiskopen Freidrich von Beichlingen av Magdeburg till Clawsen Welmersdorff ‘medborgare i vår stad Jütebog’ över mark vid Rorbecke och annorstädes. Handskrift på tyska [Tyskland (Magdeburg), daterad måndag, aftonen före firandet av aposteln Tomas dödsdag (dvs. 20 december) 1462]. Ett ark pergament med 24 rader i en textspalt. Inleds med en kalligrafisk penntecknad initial. Med ärkebiskopens röda vaxsigill fäst med en remsa av pergament, 182 × 250 mm.

Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 26 till Londonhandlaren Alan G. Thomas (1911–92) för £35 (klubbat pris). Senare i Brian Douglas Stilwells samling (dennes bokägarmärke finns inuti lådan ovanför von Rosens); från honom till William H. Allen, bokhandlare i Philadelphia. Sedan såld av denne till Dr Wolfgang G. Scholz (1928–2015), Nürnberg, Tyskland och Mystic, CT., USA (uppgifter om försäljningen förvaras tillsammans med objektet). En stor del av denna samling såldes som ‘A Mystic Collection: Early Books’ av amerikanska Skinner Auctioneers den 23 juli 2019. Detta objekt såldes som nr 10 för $1169 till The Philadelphia Rare Books & Manuscripts Company och såldes därefter vidare av denna firma endast ett par veckor efter erhållande av objektet.

XII. Adelsbrev utfärdat av Karl XII för Samuel Johansson Hitthon (närmare bestämt Hytthon, adlad Lindsfelt). 26 Handskrift på svenska [Sverige, Lund, 5 februari 1717], 4 blad med text på pergament (med ett för- och eftersättsblad av papper). En textspalt med 23–26 rader i flera olika kalligrafiska stilar, signerad ‘Carolus’ i slutet av texten. Färglagt och förgyllt vapen på fol. 3r och med ett kungligt vaxsigill (165 mm i diameter) fäst med flätade blå och gula snören och förvarat i en snidad trälåda. Bladen något skrynkliga i kanterna och med stora rosa fläckar i marginalen på de sista sidorna (kanske färgat av tidigare intilliggande papper). Bandets mått 390 × 280 mm. Bunden i ett samtida marmorerat kalvskinnsband på pärmar av papp med marmorerade försättsblad. Pärmarna med förgyllda stämpelmotiv (ramar med blomstermotiv runt Karl XII:s insignier).

Trots att denna handskrift inte är medeltida, och snarare bör ha ingått i von Rosens samling av mer sentida diplomatiska och kungliga autografer, så har den inkluderats här eftersom den fanns med i Sotheby’s katalog 1969 tillsammans med de medeltida objekten. På främre pärms insida finns tryckta heraldiska bokägarmärken tillhöriga Eric von Rosens far Carl Gustaf von Rosen (centrerat, 90×83 mm) och Eric själv i ett större format (under det andra bokägarmärket, 72 mm i diameter). Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 27 till Londonantikvariatet Maggs Bros. för £35 och gick förmodligen in i deras lager eftersom volymen har firmans priskod och uppgift om inköpstillfälle (‘S 9/69’) inskrivna. Senare ägd av John Goelet och skänkt av denne till Morgan Library and Museum, New York 1977 (accessionsnummer MA 2918).

Tillägg 1. Psaltare och kantiklar. Handskrift på latin [Tyskland (förmodligen södra) från mitten av 1200-talet], 122 blad av pergament (plus ett modernt för- respektive eftersättsblad av papper). Inte möjlig att kollationera p.g.a. ryggens skick, men saknar helt säkert blad på olika ställen och avslutas abrupt i kantikel Benedicte omnia opera domini vid ‘Benedicte sol et luna domino, benedicite

Psaltare. och kantiklar. Stockholms auktionsverk, 21 november 2017, nummer 6248. (Tillägg 1.)

stelle ce[li, domino]’. Enkel textspalt med 18 rader med tidig gotisk skrift. Marginalanteckningar inramade av röda linjer, radutfyllnad i form av pennteckningar i färg. Enradiga initialer i enklare rött eller turkost blå, tvåradiga initialer med band i samma färger. Enstaka större initialer i samma färger och med kontrasterande pennteckningar med rankmotiv. Åtta initialer med röda och gröna band placerade inom tjocka ramar av guld och vanligtvis mot en blekt grön bakgrund. En stor historierad initial ‘Q’ (storlek som en halv sida, inleds ‘Quid gloriaris in malicia’, Psalm 51) i rött accentuerad med vita detaljer omsluter ärkeängeln Mikael klädd i grön dräkt och putsad gloria av guld (vilket var vanligt förekommande i sydtyska psaltare vid denna tid). Mikael står på en grön drake och stöter ett långt smalt spjut in i dess mun. Bakgrunden är blekt grön och inramad av en tjock ram av guld. Med ett fåtal senare medeltida anteckningar på tyska i marginalen. Fyra, ursprungligen blanka, blad (fol. 55, 81, 92, 96) har senare tillägg med andaktsmotiv från sent 1300- eller 1400-tal. Några initialer slitna och knastriga, andra med områden där den gröna färgen har bränt igenom pergamentet. Några blad lite slitna (men endast svåra att läsa på enstaka ställen). En del blad med bortrivna yttre hörn, prickar, fläckar, små hål och missfärgade områden. Många ursprungliga skavanker i pergamentet, men överlag i gott skick. 130 × 92 mm. Bokband i gotisk pastischstil med blindpressningar på pärmar av papp överdragna med läder. Pärmarna har spruckit vid falsarna och håller på att släppa från ryggen.

Johannes de Turrecremata, Defensiorum super Revelationes caelestes sanctae Birgittae, skänkt av Eric von Rosen och hans hustru till Birgittastiftelsens bibliotek i Vadstena, troligen under 1930-talet; nu Sancta Birgitta Klostermuseum, Vadstena. (Tillägg 4.)

Med Eric von Rosens bokägarmärke på främre pärms insida. Nämnd i korrespondensen 1952 mellan Carl Nordenfalk och Mary von Rosen. Antagligen har den funnits kvar inom familjen eller skänkts till någon bekant till paret von Rosen. Såldes på Stockholms Auktionsverks nätauktion den 21 november 2017, nr 6248. 27 Volymen kom då ur Roman Kaczmars (1943–2016) samling och hade sannolikt förvärvats av denne i december 1980 (Kaczmars anteckning på bakre pärms insida: ‘M.S.1 – 12.80’ kan tolkas som att så var fallet). Såldes av Stockholms Auktionsverk till en svensk privatsamlare.

*Tillägg 2. Påvligt avlatsbrev. Handskrift på ett enda stort ark av pergament [Rom, daterad 1300]. Bevittnat av ärkebiskop Basilius av Jerusalem, ärkebiskop ‘Raynucius’ av Caligari, ärkebiskop ‘Adynulphus’ av Conza och ytterligare 12 biskopar, medgivande 40 dagars avlat. Förvarad i måttanpassad låda av kartong.

Såldes på Stockholms stads bokauktionskammare (auktion den 6–9 maj 1936, nr 2 i katalog 29) för 50 kronor.

*Tillägg 3. Påvlig bulla, utfärdad av påve Innocentius VIII. Inbunden handskrift [Rom, daterad 1492], sannolikt omfattande 4 blad (hade enligt auktionskatalogen ‘8 sid.’). Bunden i ett pappband.

Såldes på Stockholms stads bokauktionskammare (auktion den 6–9 maj 1936, nr 3 i katalog 29) för 25 kronor. Inga ytterligare uppgifter är kända.

Brev från Carl Nordenfalk till Mary von Rosen 1952 (detalj), återgivet med vänligt tillstånd av ägarna till von Rosens arkiv.

Tillägg 4. Johannes de Turrecremata (1388–1468), Defensiorum super Revelationes caelestes sanctae Birgittae samt Confirmatio av påve Martin V och ett antal andra bidrag som gav stöd åt uppenbarelserna. Handskrift på latin [norra Nederländerna (förmodligen ’s-Hertogenbosch, norra Brabant), 1400-talets andra hälft], 53 blad av pergament, plus ett ensamt för- och eftersättsblad av pergament i början respektive slutet. Komplett, kollation: i–vi8, vii5 (sist ett insatt blad som kompletterar texten). Enkel textspalt med 46 rader skriven med en squat bookhand. Rubriker och enkla initialer i rött. Små, nära samtida tillägg i marginalen på fol. 1v. Tre rader utelämnad text har istället lagts till längst ned på fol. 32v. Ett litet runt hål (4 mm i diameter) utskuret med kniv löper genom alla blad i volymen (men inte genom bandet) i inre sidfot, vilket indikerar att ett med silkessnöre fäst sigill kan ha suttit i volymen. En initial med litet hack i färgen. De första och sista bladens ytterkanter fläckade och med några revor. Bandets mått 312 ×202 mm. Inlagan insatt i ett samtida mjukt band av pergament. Pärmarna med lagningar och samtida inskriptioner på latin och flamländska som beskriver innehållet i volymen.

Huvudtexten, författad av den spanske dominikanen och kardinalen Johannes de Turrecremata (Juan de Torquemada), härrör från konciliet i Basels undersökning av Birgittas uppenbarelser omedelbart efter hennes död. I denna handskrift ingår också avskrifter av två förläningar rörande mark och prästerskap i ’s-Hertogenbosch på det sista eftersättsbladet och volymen kommer med stor sannolikhet ur det medeltida biblioteket i det närbelägna Birgittinerklostret Mariënwater vid Rosmalen (grundat 1434 och 1713 flyttat till Uden). Allt sedan von Rosen ägde handskriften har den beskrivits som varande daterad (till 1447 eller 1456), men detta beror på en felläsning av en underskrift i slutet av huvudtexten, som är daterad ‘Anno d[omi]ni Mo CCCCo XLVII terciadecia[m] die me[n]sis octobris’ (dvs. 30 oktober 1447). 28 Ett stort antal handskrifter från detta kloster såldes på auktion i Amsterdam 1859–60 av Frederick Muller & Co. Vid denna försäljning uppgavs att volymerna tidigare tillhört två evangeliska predikanter (tillika fader och son), D[irk] C[ornelis] Van Voorst (1752–1833) och J[an] J[acob] van Voorst (1791–1833). Privata andaktsböcker ur deras samlingar beskrevs i auktionskatalogen som mestadels från ‘monastère de Brigittines S. Marien water près de Bois-le-Duc, fondé en 1434’. I ett tal av Eric von Rosen där han berättar om sin samling (troligen 1942), nämner han att boken skänkts till ‘Birgittastiftelsens bibliotek i Vadstena’ några år tidigare, förmodligen någon gång under 1930-talet, av honom och hans hustru. Det verkar troligt att volymen befunnit sig i Eric von Rosens ägo en tid innan han skänkte bort den. På en rund vågig yta (74 mm i diameter) på det främre eftersättsbladet satt förmodligen tidigare hans bokägarmärke. Även hans namnteckning, skriven med nu nästan helt utsuddad blyerts, finns på det bakre eftersättsbladets versosida. Handskriften tillhör nu Klostermuseet i Vadstena och är där utställd i en glasmonter i den gamla sovsalen. Den är omnämnd i korta ordalag i U. Sander Olsen, ‘Handschriften uit het Birgittinessenklooster Mariënwater te Rosmalen bij ’s- Hertogenbosch’ i Serta devota in memoriam Guillelmi Lourdaux, pars posterior: Cultura Mediaevalis, red. Werner Verbeke et al. (Leuven, 1995), s.225–54, på s.240 samt i F. Vahlquist, ‘Vadstena klosterbibliotek och Bibliotheca Birgittina’, i Pro Libri: Juhlakirja Cecil Hagelstamin täyttäessä 50 vuotta 15.1.1999 (Helsingfors, 1999), s.309–18, på s.315.

*Tillägg 5. En bärbar bönbok i handskrift. Beskriven i korrespondensen 1952 som tidigare ansedd vara en ‘liten bönebok’ från 1400-talets andra hälft, men enligt Carl Nordenfalk mer sannolikt från mitten av 1200-talet. Detta kan inte vara Tillägg 1 eftersom båda finns medtagna i samma förteckning. Har inte kunnat spåras och andra uppgifter saknas.

*Tillägg 6. En bönbok i handskrift på papper. Beskriven av Carl Nordenfalk i korrespondensen 1952 som ‘Bönbok på papper, skänkt av Birger Mörner, troligen Vadstena 1500-talets början’. Har inte kunnat spåras och andra uppgifter saknas.

Tillägg 7. Ett blad från ett stort Breviarium. Handskrift på latin [Italien (sannolikt norra), 1400-talet]. Dubbla textspalter med 36 rader med sen gotisk textskrift i två olika storlekar. Med rubriker i rött och initialer i rött eller blått. Större initialer med penntecknade utfyllnader med växtmotiv inom bokstavkropparna och där icke

färglagda delar av pergamentet formar blad. En stor illuminerad initial med färglagda band och akantusblad, av vilka de senare utmynnar i en blomknopp, allt mot en förgylld blankpolerad bakgrund. Bladet är nött och något skrynkligt, och har små textförluster samt två hål i marginalen efter att vid något tillfälle ha varit fastnålat. Mått 345×250 mm. Bladet är monterat i passepartout och fäst med en pappersremsa med den tryckta texten: ‘Tryckt Bröderna Lagerström, Sthlm’.

Eric von Rosens bokägarmärke är monterat i det övre inre hörnet av passepartouten, och ett urklipp från en svensk antikvariatskatalog (‘31 g. BREVIARIUM LATINUM me … nativitate Johannis. Italiensk handskrift’) i det nedre yttre hörnet. Antagligen har detta blad förbisetts vid tidigare genomgångar av von Rosens handskrifter, då det rör sig om ett inramat objekt som hängt på en vägg. Troligen har det funnits kvar i den vidare familjekretsen eller hos bekanta till paret von Rosen. Bladet dök åter upp på Stockholms auktionsverks onlineauktion den 22 mars 2020 som nr 745959, och såldes då till en privatsamlare.

Denna uppsats skulle förblekna till en skugga av sig själv om det inte vore för den vänliga hjälp och generositet som har visats mig av Christer Lindberg (vars kommande biografi över Eric von Rosen är efterlängtad), Courtney West (en privatsamlare av material om von Rosen), samt Mats Rehnström (vår främste kännare av den antikvariska bokhandelns svenska historia). Jag skänker dem alla mitt varma tack. Översättning från det engelska manuskriptet av Ulf Strömquist

NOTER 1. I En bok om Gilwell (Stockholm: Scoutförlaget, 1953), s.42–44, 9. Riksarkivet, 2 BA: 29. Några korta kommentarer om Carl uppges att Eric von Rosen ägde ett testamente i handskrift över en Birger Mörners verksamhet som samlare görs i B. Broomé, Hand Raymonda från Katalonien, upprättat 1168 innan hon begav sig på skriftssamlarna och de svenska arkiven, s.429–30. pilgrimsresa till Heliga landet samt ett antal påvliga bullor. Dessa 10. Svenska Dagbladets Årsbok 1927 (Stockholm, 1928), s.32. kan identifieras som numren 23–26 i auktionen den 9 juli 1969 på 11. Att notera är att, även om nummer XII här innehåller både Sotheby’s. Referensen till denna obskyra bok har förmedlats till Eric von Rosens och hans faders bokägarmärken, är det inte mig av Christer Lindberg, och för detta tackar jag honom igen. hans far utan hans mor som framstår som en samlare av rang i 2. Några korta kommentarer om hans samlande står att finna i B. Broomé, Handskriftssamlarna och de svenska arkiven. Se s. 313 B. Broomé, Handskriftssamlarna och de svenska arkiven 1700–1950 för uppgifter om henne, här meddelas att hennes autografsam (Stockholm: Kungliga biblioteket, 1977), s. 466. ling övergick till hennes andre son Eugen Erik Adalbert August 3. Bokägarmärket är cirkelformat och bär familjevapnet med von Rosen (Eric von Rosen var hennes tredje son) och förvaras på tre rosor placerade på en sköld och texten ‘Ericus [svastika] Comes. Örbyhus. Måhända var hon den initiala samlaren i familjen och Dom: in. Rockelstad’. Ett exempel reproduceras här. kan också ha inspirerat sin tredje son. 4. Sotheby’s, London, den 10 december 1980, nr 92. 12. Min hobby och Gyllene böcker: Illuminerade medeltida hand 5. Volymen var ‘in a cloth case’ vid katalogiseringen inför skrifter i dansk och svensk ägo, Nationalmuseum utställningskataförsäljningen hos Sotheby’s, den 9 juli 1969 (nr 56), och samma log 193 (Stockholm, 1952), nummer 148. ‘fitted cloth case’ nämns vid nästa försäljning genom Sotheby’s, 13. Bokbindaretiketten finns på insidan av handskriftens fram den 10 december 1980, nr 92, där det i proveniensdelen uppges att pärm, och bokbandet härrör från tiden efter Gustaf Hedbergs död von Rosens heraldiska bokägarmärke fanns ‘in case’. 1983 finns (1920), då firman drevs av hans broder Arvid Hedberg. bokbandet dokumenterat i One Hundred and Twenty-Five Ma 14. Kungliga biblioteket, Hedbergs bokbinderi, samling 288 He3. nuscripts, Bergendal Collection Catalogue by Joseph Pope (Toronto: 15. Min hobby. privattryck, 1999), nr 6. Jag undersökte denna volym 2011 och den 16. Se Gyllene böcker. Korrespondensen rörande detta lån mel saknade då bokägarmärken. lan Otto Sköld och Mary von Rosen återfinns, tillsammans med 6. Lardanchet, Additional sale catalogue of the collection of one Mary von Rosens biljett från utställningen, i von Rosens arkiv, ‘J. D’, nr 12, 1976. Notera att Lardanchet ansluter sig till den i sam Riksarkivet, 2BA:44. tiden vanligt förekommande, men felaktiga, teorin att nazisterna 17. Riksarkivet, 1CB: 17. lånade bruket av symbolen från von Rosen. 18. Se fotografiet av det viktigaste brevet här, och Stockholms 7. Riksarkivet, 1CB:30, med den tryckta versionen i Min hobby: stads bokauktionskammare katalog 29, 6–9 maj 1936, nr 1–16 för Utställning till förmån för Rädda Barnens verksamhet för Sveriges de enda publicerade beskrivningarna av vissa volymer. barn (Stockholm: Åhlén & Åkerlund, 1942), s.50–57. Jag tackar 19. Arkivet innehåller ett exemplar av katalogen (de första 16 Christer Lindberg för att ha delat med sig av sina studier av detta numren kom från familjen von Rosen) som har auktionspriserna arkiv och von Rosens arvtagare för att ha givit mig tillåtelse att ta inskrivna med blyerts. del av denna resurs. 20. En genomgång av proveniensuppgifterna rörande bidra 8. Riksarkivet, 1CB:30, och Min hobby, s.51. Denna text foku gen i C. Nordenfalk, Bokmålningar från medeltid och renässans i serar huvudsakligen på hans samling av tryckta böcker, och rör Nationalmusei samlingar (Stockholm, 1979), avslöjar att Norden endast handskrifter när han nämner volymen som skänktes till falk eller andra företrädare för museet stod i förbindelse med Vadstena och i korthet även VIII, IX och X nedan. bokhandlare H.P. Kraus i New York (nr 1, 8, 19), auktionshusen

Sotheby’s och Christie’s i London (nr 2, 5, 15, 24, 30, 31, 35, 39) med några nummer köpta på auktion där men sedermera köpta från bokhandlaren Alan G. Thomas i London, Libreria Hoepli och La Bibliophilia i Milano (nr 4, 12, 21), den parisiske konsthandlaren George Ryaux (nr 7, 11, 27), New York-bokhandlaren William H. Schab (nr 9), en auktion i Geneve 1951 (nr 14, 22), Matthiesen Gal leries i London (nr. 23), Karl & Faber i München (nr 25), konsthandlaren P. de Boer i Amsterdam (nr 26) auktionshuset Frederick Mensing i Amsterdam (nr 29, 34, 37), Maggs Bros. i London (nr 28), samt svenska säljare, som Sandbergs bokhandels antikvariska avdelning, Stockholm (nr 3, 17, 33), och inhemska privata ägare (se nr 13, 16, 20, 36, 40). 21. Gällande detta, se O. O’Sullivan, och H. Conrad-O’Briain, ‘The Book as Pledge: A Fifteenth-Century Verse in VK MS 678’, Journal of the Early Book Society 3 (2000), s.210–15 och J. Boffey och A.S.G. Edwards, New Index of Middle English Verse (London: British Library, 2005), nr 1817.33. 22. O. O’Sullivan, och H. Conrad-O’Briain, ‘The Book as Pled ge: A Fifteenth-Century Verse in VK MS 678’, Journal of the Early Book Society 3 (2000), s.210–15. 23. Det bör nämnas att beskrivningen av handskriften gjord av M.P.J. Martens till utställningskatalogen Lodewijk van Gruuthuse, Maecenas en Europees diplomat (Brygge, 1992), s.200, felaktigt anger att antalet blad är ‘88’. Felaktigheter förekommer även i kollations diagrammet, och man kan misstänka att Martens, satt under tidspress att katalogisera ett ansenligt antal handskrifter inför utställningen, subtraherade antalet ursprungliga eftersättsblad från antalet blad med huvudtext istället för att addera dem, och anpassade diagrammet eftersom han inte hade tillgång till volymen. 24. På grund av att volymen är snävt bunden och att signering av ark- och bladnummer varierar är det svårt att skapa ett dia gram baserat på en fysisk kollationering av handskriften, och så väl Sotheby’s från 1969 som Martens från 1992 är felaktiga. Spår av kustoder och ett noggrant studium av ark- och bladsignaturer till låter dock viss identifikation av läggens struktur och det är denna struktur som återges här. 25. Om inte denna handskrift åter blir tillgänglig kan vi inte vara säkra på vilken den andra texten är. Även om Sotheby’s inte lyckades identifiera den så nämner de textens inledande ord vilka nu tillåter oss att identifiera den som introduktionen till Jodocus Badius Ascensius’ arbete, första gången tryckt 1510, innan de fort sätter med att beskriva texten som ‘left unfinished’ och att den mestadels avhandlar ‘salutatio’. Beskrivningen fortsätter därefter med att notera att ‘[o]ne of the letters given as an example (f. 10) is from Frederick the Wise of Saxony to Pope Julius II (1503–1513), about blasphemy and the worship of false gods, with the fictitious date 1484, and another (f. 13) is addressed to a monk of St. Gall. The hand seems to be northern and a connection with St. Gall is possible.’ 26. I Sotheby’s katalog 1969 felaktigt tolkat som ‘Hutthorn’. 27. Se http://auktionsverket.se/auction/rare-books/2017-11-21/6248- illuminated-manuscript-in-latin-germany-13th-c-/?q=bolton. 28. Jag förbereder ett arbete om denna handskrift, i vilket så väl text som proveniens kommer att behandlas ingående.