timothy bolton
Eric von Rosen som samlare av medeltida handskrifter
D
en 9 juli 1969 sålde auktionshuset Soth eby’s i London sju medeltida kodexar (nummer 56–62), vilka i auktionskatalo gen beskrevs som ‘The Property of a Gentleman’ (ett på bokauktioner vanligt sätt att gruppera objekt från samma anonyma källa). En grupp medeltida privilegiebrev (nr 23–27) som såldes un der samma beteckning, kom även de från samma samling.1 Dessa objekt utgjorde merparten av de medeltida handskrifter som tidigare hade till hört Eric von Rosen (Greve Carl Gustaf Bloom field Eric von Rosen, 1879–1948), svensk adelsman, upptäcktsresande och etnograf. Handskriftssam lingen hade tidigare förvarats tillsammans med resten av hans omfattande boksamlingar i en för ändamålet inredd ‘gotisk kammare’ i torn biblioteket på Rockelstad slott i Södermanland. Han samlade även tryckta böcker (i synnerhet ut gåvor av medeltidslitteratur) samt historiska och moderna kungliga och litterära autografer. Han byggde även upp omfattande samlingar relaterade till sina geografiska och etnografiska studier.2 Denna uppsats kommer, i möjligaste mån, att be gränsa sig till hans medeltida handskrifter. Eric von Rosen blev även känd på mer kontroversiella grunder som svåger till Carin von Kantzow (född Fock), hustru till riksmarskalk Hermann Göring, medan Rockelstad blev känt som platsen där hon och Göring träffades. Att von Rosen också fort satt hade kontakter med natzityska makthavare och upprätthöll dessa långt efter Carin Görings död 1931, är inget att hymla med. Hans konst- och boksamlande föregick dock dessa engagemang och samlandet tycks under tidigt 1930-tal mer eller
mindre ha avstannat, varför jag främst fokuserar på hans tid som aktiv samlare. Vid auktionen 1969 lämnade Sotheby’s så gott som inga upplysningar om handskrifternas pro veniens. Detta kan ha skett på önskemål från fa miljen eller av hänsyn till kvardröjande politiska sentiment i Storbritannien eller hos den bokköp ande allmänheten på grund av kopplingen till Göring. Närvaron av en svastika på Eric von Ro sens bokägarmärke lär inte heller ha bidragit till att dämpa sådan oro.3 Det kan noteras att svasti kan var av gammalt ursprung och under tidigt 1900-tal inte sällan användes av organisationer och företag utan politiska implikationer. Således har Eric von Rosens bruk av symbolen inte något samband med bruket av densamma i tysk politik under 1900-talets första hälft, utan det handlar mer om slumpmässiga omständigheter. Det ver kar som att han från 1902 använde sig av en blå svastika på vit botten som ett personligt lyckoem blem, och det kan med säkerhet beläggas att han använde det på sitt bokägarmärke 1911. Detta var långt innan han träffade Göring, och det finns dokumenterat att medlemmar i det tyska na zistpartiet använde versioner av symbolen kring 1920, två år innan Göring träffade Adolf Hitler. Dessa bokägarmärken, som bör ha funnits i de flesta (om inte alla) volymer, noterades inte vid den katalogisering som gjordes 1968 inför auktio nen. Den enda indikationen om proveniens åter finns i en anmärkning rörande bokbandet till nr 59 (vilket beskrivs som ‘modern morocco blindtooled, arms of von Rosen’, i anmärkningen und viker man dock att nämna att bandet på bakre
3
