Biblis 89

Biblis 89

Biblis 89 kvartalstidskrift för bokvänner Våren 2020 sek 125

01 02 FnL1 FUphY29ic2VuICYgUmFnbmFyc3NvbgVQ ZXRlcgBeb1pL 02 0044

isbn 978-91-7000-416-2

Biblis

nummer 89 våren 2020 redak tör ulf jacobsen

2 Eric von Rosen som samlare av medeltida handskrifter Timothy Bolton

20 Litterära krigsbytens öden i Sverige Peter Sjökvist

27 a book is a book is a book

28 Pappersbokens röster. En svensk formgivares funderingar om den fysiska bokens framtid efter ett omtumlande möte med samtida kinesisk bokkonst Johan Laserna

42 Formgivare i en annan värld. Viljan att förstå hur designkollegor

verkar och lever i Kina Nina Ulmaja

54 Värdighet, effektivitet och poesi i Taipei Lars Fuhre

66 Haremsskugga Anders Björnsson

70 Nyheter & Noterat 80 Föreningen Biblis

Framsida Mini, formgiven av Xiaomage + Chengzi, format 90 × 120 mm Baksida Foto från Taipei av Lars Fuhre

2

bibliothèque royale, bryssel. ms iv 1093, framsida. (nr iv i artikelns fÜrteckning.)

timothy bolton

Eric von Rosen som samlare av medeltida handskrifter

D

en 9 juli 1969 sålde auktionshuset Soth­ e­­­by’s i London sju medeltida kodexar (nummer 56–62), vilka i auktionskatalo­ gen beskrevs som ‘The Property of a Gentleman’ (ett på bokauktioner vanligt sätt att gruppera objekt från samma anonyma källa). En grupp medel­­­tida privilegiebrev (nr 23–27) som såldes un­ der samma beteckning, kom även de från samma samling.1 Dessa objekt utgjorde merparten av de medeltida handskrifter som tidigare hade till­ hört Eric von Rosen (Greve Carl Gustaf Bloom­ field Eric von Rosen, 1879–1948), svensk adelsman, upp­­­täcktsresande och etnograf. Handskriftssam­ lingen hade tidigare förvarats tillsammans med resten av hans omfattande boksamlingar i en för ändamålet inredd ‘gotisk kammare’ i torn­ biblioteket på Rockelstad slott i Södermanland.

Han samlade även tryckta böcker (i synnerhet ut­ gåvor av medeltidslitteratur) samt historiska och moderna kungliga och litterära autografer. Han byggde även upp omfattande samlingar relaterade till sina geografiska och etnografiska studier.2 Denna uppsats kommer, i möjligaste mån, att be­ gränsa sig till hans medeltida handskrifter. Eric von Rosen blev även känd på mer kontroversiella grunder som svåger till Carin von Kantzow (född Fock), hustru till riksmarskalk Hermann Göring, medan Rockelstad blev känt som platsen där hon och Göring träffades. Att von Rosen också fort­ satt hade kontakter med natzityska makthavare och upprätthöll dessa långt efter Carin Görings död 1931, är inget att hymla med. Hans konst- och boksamlande föregick dock dessa engagemang och samlandet tycks under tidigt 1930-tal mer eller

mindre ha avstannat, varför jag främst fokuserar på hans tid som aktiv samlare.

Vid auktionen 1969 lämnade Sotheby’s så gott som inga upplysningar om handskrifternas pro­ veniens. Detta kan ha skett på önskemål från fa­ miljen eller av hänsyn till kvardröjande politiska sentiment i Storbritannien eller hos den bokköp­ ande allmänheten på grund av kopplingen till Göring. Närvaron av en svastika på Eric von Ro­ sens bokägarmärke lär inte heller ha bidragit till att dämpa sådan oro.3 Det kan noteras att svasti­ kan var av gammalt ursprung och under tidigt 1900-tal inte sällan användes av organisationer och företag utan politiska implikationer. Således har Eric von Rosens bruk av symbolen inte något samband med bruket av densamma i tysk politik under 1900-talets första hälft, utan det handlar mer om slumpmässiga omständigheter. Det ver­ kar som att han från 1902 använde sig av en blå svastika på vit botten som ett personligt lyckoem­ blem, och det kan med säkerhet beläggas att han använde det på sitt bokägarmärke 1911. Detta var långt innan han träffade Göring, och det finns dokumenterat att medlemmar i det tyska na­ zistpartiet använde versioner av symbolen kring 1920, två år innan Göring träffade Adolf Hitler.

Dessa bokägarmärken, som bör ha funnits i de flesta (om inte alla) volymer, noterades inte vid den katalogisering som gjordes 1968 inför auktio­ nen. Den enda indikationen om proveniens åter­ finns i en anmärkning rörande bokbandet till nr 59 (vilket beskrivs som ‘modern morocco blindtooled, arms of von Rosen’, i anmärkningen und­ viker man dock att nämna att bandet på bakre

3

Eric von Rosens bokägarmärke.

pärms nedre del har en blindpressad svastika) och nummer 61 (som är bundet i ‘con­temporary German calf with … rosettes (for von Rosen) added later’). Inställningen tycks ha förändrats till 1980, då Sotheby’s åter sålde ett Psal­terium (nr I nedan; tidigare nr 56 på auktionen 1969). I en ansträngning att lämna utförliga uppgifter om tidigare provenienser noterade de både den von Rosenska proveniensen och bokägarmärket men nämnde inte den potentiellt känsliga svas­ tika som finns placerad efter ägarens förnamn på bokägarmärket.4 Detta Psalterium hade tagits ut ur det ursprungliga bokbandet och förvarades i en måttanpassad låda av klot tillsammans med bokägarmärket. Samma inställning kan antas ha påverkat nästa ägares beslut att vid inbindning göra sig av med både låda och bokägarmärke.5 Liknande är också behandlingen av det Brev­iar­i­ um (V nedan; tidigare nummer 60 på auktionen 1969) som återkom till marknaden hos Zisska & Schauer 2010 och i vilket det graverade exlibriset ‘Ericus Comes Dom. in Rockelstad’ finns doku­ menterat, men åter utan att nämna den potenti­ ellt upprörande symbolen. Det enda undantaget här utgörs av den franske handlaren Lardanchet, som vid katalogiseringen av Christine de Pisans Les sept psaumes allégorisés (nummer IV nedan) under sent 1970-tal ägnade avsevärt utrymme åt att ge en förklaring till von Rosens bruk av sym­

4

bolen, och konstaterade att det i detta fall var ‘croix gammées [swastika] préhitlériennes’.6 Eric von Rosens bidrag till utställningen Min hobby 1942 bar titeln ‘Hur jag kom att samla böcker och handskrifter’. Det maskinskrivna ori­ ginalet (försett med handskrivna kommentarer) från samma år finns bevarat i hans arkiv.7 I detta nämner han att hans tryckta böcker vid denna tidpunkt var katalogiserade samt att katalogiser­ ingen av hans värdefulla handskrifter var ‘på­ börjad men ej fullbordad’. Ingen sådan katalog är idag känd och det förefaller sannolikt att den förblev ofullbordad och avyttrades vid von Rosens bortgång sex år senare. Tack vare att hans arkiv från åren efter 1927 finns bevarat i Riksarkivet kan vi identifiera ett antal handskrifter utöver de som har dokumenterats i auktionskatalogen. En 1400-talshandskrift av Johannes de Turrecrematas Defensorium, troligen ur det medeltida bir­­gittiner­ biblioteket i Mariënwater i Nederländerna (Til�­ lägg 4 nedan), uppges i artikeln om hans samling till utställningen Min hobby ha skänkts av honom och hans hustru till Vadstena vid birgittinernun­ nornas återkomst ett antal år tidigare.8 Utöver detta nämns i korrespondensen mellan Natio­ nalmuseums Carl Nordenfalk och Eric von Ro­ sens änka Mary 1952 ett antal kodexar som kan identifieras som nr I, II, IV, V och VI. Vid denna tidpunkt befann sig merparten av handskrifterna i Nationalmuseum för att undersökas av Norden­ falk. Vidare nämns även ett tyskt Psalterium från mitten av 1200-talet, vilket ny­ligen dök upp till försäljning på Stockholms Auktionsverks nät­ auktion, den 21 november 2017, nr 6248 (Tillägg 1 nedan). I korrespondensen nämns ytterligare två handskrifter, en ‘liten bönebok’ tidigare ansedd vara från andra halvan av 1400-talet, men troli­ gen snarare från 1200-talets mitt (Tillägg 5) och en ‘Bönbok på papper, skänkt av Birger Mörner, troligen 1500-talets början’ (Tillägg 6), vilka inte enkelt låter sig identifieras med hjälp av andra källor.9 En olycklig omständighet gör det synnerligen svårt att i detalj få vetskap om hur von Rosens metoder och geografiska preferenser vid förvärv av handskrifter såg ut. Arkivet förstördes nämli­ gen, tillsammans med 3 000 böcker och småskrif­ ter, i en brand på Rockelstad den 14 september 1927.10 Förekomsten av flera olika bokägarmärken indikerar att en av handskrifterna här (nummer

XIII , ett adelsbrev från 1700-talet utfärdat av Karl XII) hade tillhört Eric von Rosens föräldrar.11

Det har endast gått att spåra en – Christine de Pisans Les sept psaumes allégorisés (nummer IV nedan) – handskrifts rörelser på den antikvariska bokmarknaden innan den hamnade i Eric von Rosens samling. Detta spår leder till Tyskland.

Texten i denna, hans förnämsta kodex, blev inte korrekt identifierad förrän den kom till Sotheby’s 1969. Vid utställningarna Min hobby 1942 och Gyllene böcker 1952 identifierades den som en ‘Bönbok’ eller ‘Livre de prières’.12 Det rör sig san­ nolikt om en handskrift som erbjöds till försälj­ ning av Martin Breslauer i dennes katalog 22, nr 21 (Berlin, 1913). Boken beskrivs av Breslauer som en ‘Livre de Prières’ på franska omfattande 188 si­ dor, ett ‘superb manuscript’ med sju dekorerade initialer med bårder, härrörande från ‘[the] fami­ ly of the princes de Ligne’. Eric von Rosens kodex har 94 huvudsakliga textblad, minus tre blanka försättsblad, vilket överensstämmer med de 188 sidor som anges i Breslauers beskrivning, och de är överens om att handskriften har sju illumine­ rade initialer med dekorerade bårder. En stor del av katalogiseringen ovan och andra publicerade beskrivningar fokuserar på ägaranteckningar i boken gjorda av familjen Gavre-Aiseau i modern tid i Belgien. Vid flera tillfällen hade medlem­ mar av denna familj gift in sig i familjen de Ligne och ett exlibris tillhörande en ‘Anne de Ligne’ är placerat mitt på rectosidan av det första ur­ sprungliga försättsbladet i von Rosens bok. Den enda potentiella avvikelsen rör antalet angivna eftersättsblad och vad dessa innehåller, men detta tycks bero på ett litet misstag vid katalogiseringen.

Breslauer skriver att boken framför honom 1913 har ett motto och fyra försättsblad av pergament, men anger lite senare att stycket omfattar 8 sidor och noterar att dessa sidor innehöll genealogiska uppgifter om ‘[the] family of the princes de Ligne’.

Eric von Rosens volym har två blad i början som överens­stämmer med denna del av be­­skrivningen och innehåller Louis de Gruut­huses motto, må­ hända feltolkat av Breslauer som hörande till sam­ ma tid som de exlibris som omger det. De tredje och fjärde eftersättsbladen kan mycket väl vara de avslutande bladen i volymen idag. Texten slutar på en rectosida och detta, huvudtextens sista blad, var ursprungligen blankt på den nedre delen. Detta utrymme har, liksom versosidan, fyllts med flera

exlibris och uppgifter om familjeförhållanden av senare ägare. Ett sista eftersättsblad av papper från 1700-talet har försetts med en anteckning om att boken en gång har tillhört ‘Livre de la Biblio­ teque et archives de la maison de Gavre-dayseau’, och detta kan vara det fjärde eftersättsblad som Breslauer anger, förvisso av papper och inte perga­ ment. Detta utgör ändå endast sju, inte åtta sidor med uppgifter om tidigare ägare, men alla andra indikationer pekar mot att det rör sig om samma bok. Skillnaderna i beskrivningarna är små och kan kanske förklaras av att Breslauer misstog sig vid katalogisering av en stor samling böcker under tidspress.

Breslauers beskrivning meddelar vidare att handskriften var bunden i ett band från 1700-talet som var solkigt eller skadat. Förmodligen köpte von Rosen handskriften direkt från Breslauer.

Helt säkert är att han ägde den 1924, då han be­ stämde sig för att avyttra det skadade bokbandet och lät firma Gustaf Hedberg i Stockholm binda in den på nytt.13 Bokbinderiets etikett finns på frampärmens insida, och detta överensstäm­ mer med uppgifter som finns i Hedbergarkivet i Kungliga biblioteket.14 I handlingarna finns no­ terat att firman lät binda in en handskrift från 1400-talet tillhörig von Rosen till den höga kost­ naden av 115 kronor. Firman band många böcker åt von Rosen, många av dem i fina band, men ingen annan volym överensstämmer med be­ skrivningen ‘1400-talshandskrift’.

Det är värt att notera att den föreslagna tid­ punkten för införskaffandet väl överensstämmer med förvärvet av den enda handskrift som von Rosen själv har skrivit in datum för förvärv i. Detta har han gjort i en engelsk 1200-talsbibel, vilken tillfördes samlingen 1916. Utifrån vad vi nu kan utröna tycks han ha förvärvat merparten av sina handskrifter under de två eller tre första årtion­ dena av 1900-talet när familjens förmögenhet var som störst. En stor del av familjeförmögenheten kom från modern, Ella Carlton Moore, som kom från en förmögen släkt i Philadelphia. För Eric von Rosens del kan vi nog anta att börskraschen 1929 satte stopp för vidlyftiga handskriftsförvärv genom den effekt den hade på hans amerikanska släkts finanser.

Vi kan emellertid få ett antal glimtar av sam­ lingen i Sverige innan den hamnade på Sotheby’s och skingrades. Korta översikter existerar från ett

5

antal tidpunkter under 1940- och 1950-talen. Den första är från 1942 när ett antal av hans böcker presenterades vid utställningen Min hobby i Stockholm. Utställningen inkluderade korta be­ skrivningar av numren I (Psalterium), II (Bibel), IV (Christine de Pisan, Les sept psaumes allégorisés (här dock benämnd ‘bönbok’, vilket var vad von Rosen kände den som) och V (Breviarium).15 Bevarade i von Rosens arkiv finns tre små pap­ perslappar, utrivna ur en fickanteckningsbok, med handskrivna anteckningar. Dessa är från 1942 och ger en vink om att han kan ha hållit föredrag om sina handskrifter i samband med utställningen. Handstilen på lapparna är inte Eric von Rosens, men en möjlighet är att den är handskriftsforskaren Oscar Wieselgrens. Om så är fallet kan anteckningarna ha utgjort under­ lag åt von Rosen. Varje pappersremsa innehåller uppgifter om en handskrift och utgör snarare stöd för minnet vid en middagsföreläsning än underlag för formell katalogisering. De första två handskrifterna känns lätt igen som Christine de Pisan och den engelska 1200-talsbibeln (II och IV). Den sista (som felaktigt beskrivs som en bön­ bok från sent 1200- eller tidigt 1300-tal innehål­ ler officier över de engelska helgonen Edmund och Thomas Becket, vilket antyder ett brittiskt ursprung) är det Psalterium som har nr I nedan.

Den sistnämnda var inte förtecknad i utställ­ ningskatalogen, men kan ha tagits med som ett ytterligare exempel ur samlingen. Som redan har nämnts här ovan, lät änkan von Rosen låna ut sju handskrifter till Nationalmuseum, där de under­ söktes och i korthet beskrevs av Carl Nordenfalk.

De två mest utsökta av dem, Christine de Pisan, Les sept psaumes allégorisés (återigen felaktigt be­ skriven som en ‘Livre de Prières’) och den engelska 1200-talsbibeln, togs även med i utställningen Gyllene böcker i Stockholm och Köpenhamn 1952.

De återfinns i den tryckta katalogen som nr 35 och 148.16 Familjen von Rosen försökte, förmodligen av ekonomiska skäl, avyttra en del böcker och handskrifter genom det välkända svenska antik­ variatet Klemmings under februari–april 1936.17 I arkivet finns en handfull brev från Klemmings antikvariat till Eric von Rosen. Breven innehål­ ler offerter på ett antal högklassiga äldre tryckta böcker, några (ej medeltida) privilegiebrev, en ‘trollformel, samt annan äldre handling. 2 blad’

6

samt på en handskrift som helt uppenbart är Regule Elegantiarum (VII nedan).18 Denna medeltida handskrift är den enda som saknar pris, istället står ‘Infordra anbud först’. Trots att det i ett ytter­ ligare brev daterat den 3 april 1936 förs diskussio­ ner om en tänkbar köpare av handskriften så för­ blev Regule Elegantiarum osåld, och återkom till samlingen. I huvudsak kom de tryckta böckerna, samt två handskrifter (ett påvligt avlatsbrev date­ rat 1300 och en påvebulla från 1496. Tillägg 2 och 3 nedan), att inlämnas till försäljning på Stock­ holms stads bokauktionskammare i katalog 29 den 6–9 maj 1936.19 Familjen von Rosens ekono­ miska situation förbättrades inte under de följ­ ande decennierna, och situationen förvärrades ytterligare när Eric von Rosen hastigt avled 1948.

Korrespondensen med Carl Nordenfalk 1952 kan ha föranletts av ett behov att få hjälp med värde­ ring och försäljning av vissa objekt. Nordenfalk förvärvade själv aktivt på den internationella marknaden för Nationalmuseums räkning i syfte att bygga upp en exempelsamling av medeltida handskrifter och utskurna miniatyrer. Norden­ falk var vid denna tidpunkt en av få svenskar som hade erfarenhet av den internationella markna­ den.20 Tidpunkten för försäljningen på Sotheby’s bör ha dikterats av Mary von Rosens bortgång 1967 och det efterföljande arvskiftet. De tryckta böckerna såldes till stor del en bloc vid samma tid till Björck & Börjesson och såldes i firmans butik under de följande decennierna.

Eric von Rosen var en framstående svensk bibliofil, men hans medeltida handskrifter var av varierande kvalitet. Så väl merparten av de in­ bundna handskrifterna som privilegiebreven var av enklare modell och vad gäller de förstnämnda så saknade dessa ofta några blad eller så hade il­ luminerade initialer skurits ut. Handskrifter som dessa är också vad man förväntar sig finna i en småskalig europeisk privatsamling från det tidiga 1900-talet och stämmer väl överens med det blyg­ samma svenska privatsamlandet av medeltida handskrifter under denna period. Däremot är den engelska bibeln, med ett inskrivet lånelöfte på medelengelsk vers, en förnämlig representant för sin typ. Också volymen från det humanis­ tiska 1500-talet, Regule Elegantiarum av Francesco Pescennio Negro, är en oväntad och sällsynt med­ lem av denna grupp. Johannes de Turrecrematas Defensiorum super Revelationes caelestes sanctae

Brevkort i anslutning till utställningen ‘Min hobby’ 1942.

Maskinskrivet utkast till Eric von Rosens föredrag vid utställningen ‘Min hobby’ 1942, med anteckningar. Återgivet med vänligt tillstånd av ägarna till von Rosens arkiv.

7

Birgittae, var både en anmärkningsvärt sällsynt text och ett exempel på en bok ur ett kontinentalt Birgittinerbibliotek. Bönboken skänkt av Birger Mörner skulle, om den verkligen stammar från Vadstena, utgöra ett värdefullt tillskott till de handskrifter som är kända från detta bibliotek (vi får hoppas att den dyker upp en vacker dag och kan bli föremål för detaljerat studium). Hand­ skriften innehållande Christine de Pisans Les sept psaumes allégorisés, gjord 1460–1467 åt Louis de Gruuthuse (som, undantaget hertigfamiljen, var Burgunds främste bibliofil), tornar tveklöst upp sig över sina hyllgrannar som samlingens pärla. Ingen annan bok från det historiskt viktiga Gruuthuseska biblioteket finns bevarad i Sverige, och under perioden den ingick i Eric von Rosens samling så utgjorde den det kanske mest utsökta exemplet på senmedeltida bokkonst som någon­ sin ingått i en svensk samling.

Medeltida handskrifter i Eric von Rosens samling De här följande beskrivningarna består av två delar: (i) en inledande fysisk beskrivning av handskriften och dess innehåll följd av (ii) kända proveniensuppgifter, nuvarande ägare och publi­ cerade bibliografiska referenser rörande objektet.

Jag har markerat de objekt som jag inte själv har undersökt med en asterisk. I dessa fall har de upp­ gifter som lämnas hämtats från Sotheby’s kata­ log från 1969 eller andra angivna arbeten. Denna förteckning är att betrakta som utförlig men inte uttömmande och handskrifter som skänkts bort eller sålts innan auktionen 1969 utan att någon notering om detta har gjorts i arkivmaterialet kan återstå att upptäcka.

I. Psalterium, kantiklar och Litania, följda av ett officium över Johannes Döparen. Handskrift på latin [Frankrike, 1200-talets tredje kvartal], 128 blad av pergament. Saknar det första bladet och ett blad efter (respektive) fol. 22, 31, 42 samt 8 blad efter fol. 15 och 3 blad efter fol. 105. Enkel textspalt med 18–19 rader i tre tidiga varianter av gotisk skrift, initialer i guld på blå och rosa botten. Ge­ nomgående något sliten och ytterkanterna bär spår av att ha varit i kontakt med eld. 145 × 115 mm.

Enkelt modernt pergamentband på träpärmar.

Boken tillhörde på 1500-talet François de Mar­

8

cambie, som gjort noteringar på flera sidor, inklu­ sive ett löfte om vin om boken försvann men åter­ bördades till honom på fol. 126r: ‘Pour Francois de marcambie a qui apartient ce present livre qui le trouvera sy lui rende il gagera le vin’. Det finns även ett 1600-talsexlibris tillhörigt en ‘B. Goussil’ på fol. 92v. Volymen togs upp av von Rosen som nr 2 i utställningen Min hobby och de kortfattade anteckningarna om den i hans arkiv från 1942 an­ tyder att den kan ha avhandlats i föredrag han höll under utställningen. Den omnämndes i kor­ respondensen 1952 mellan Carl Nordenfalk och Mary von Rosen. Den såldes sedan på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 56, till Londonantikvariatet Maggs Bros. för £ 100 (klubbat pris). Den såldes sedan åter på Sotheby’s den 10 december 1980, nr 92 för £ 260 (klubbat pris) till Londonhandla­ ren Alan Thomas och såldes av honom till den kanadensiske samlaren Joseph Pope (Bergendal collection, MS. 6, köpt i januari 1981, inbunden 1983. Katalogiserad i W. Stoneman, ‘A Summary Guide to the Medieval and Later Manuscripts in the Bergendal Collection, Toronto’ i A Distinct Voice, Medieval Studies in Honour of Leonard E. Boyle, O.P., red. J. Brown, W. P. Stoneman och L. E. Boyle [University of Notre Dame Press, 1997], s. 167–68 och One Hundred and Twenty-Five Manuscripts, Bergendal Collection Catalogue by Joseph Pope [Toronto: privattryck, 1999].) Såld på ‘The Bergendal Sale’ på Sotheby’s, den 5 juli 2011, nr 55, för £ 6 500 (klubbat pris). Katalogiserad av författaren inför denna försäljning, och därefter isärtagen i enskilda blad som spritts åt olika håll (senast såldes en grupp omfattande sju blad på Bloomsbury Auctions, London, den 6 december 2017, nr 24).

II. Bibel, handskrift på latin med tillägg på medel­ engelska [England, 1200-tal], 388 blad på per­ gament, det första och de sex sista med tillägg från 1300-talet innehållande diagram över de israelitiska stammarna och tolkningar av hebre­ iska namn. Saknar ett blad efter fol. 113. Dubbla textspalter med 53–54 rader. Kapitelinitialer med kontrasterande pennteckningar omväxlande i rött och blått, kapitelnummer och sidöverskrif­ ter omväxlande i rött och blått. 80 historierade initialer och 66 dekorativa illuminerade initialer.

Med en del fläckar och bortklippta marginaler.

182 × 127 mm. Bunden i ett brunt marokängband

med blindpressningar av Rivière & Son, London.

Denna bibel tillhörde på 1400-talet Thomas, son till Walter Dedwardyn (eller Dodwardyn; hans namnteckning skriven i rött på sista bladet), och har flera anteckningar på rim på medelengel­ ska, varav en som innehåller en uppgift om ett lånelöfte.21 Med ett exlibris från 1500-talet tillhör­ ande en Robert Swift (tänkbara kandidater har identifierats av O’Sullivan and Conrad-O’Briain) på fol. 388r.22 I volymen finns en anteckning av Eric von Rosen längst ned på fol. 1r, med ett tro­ ligt förvärvsdatum: ‘Eric von Rosen / Rockelstad Festum / Omnium Sanctorum / AD MCMXVI’ (All­helgonadagen, den 1 november, 1916) följt av en svastika. Volymen togs upp av von Rosen som nr 1 i utställningen Min hobby och de kortfattade anteckningarna om den i von Rosens arkiv från 1942 antyder att den kan ha nämnts i föredrag han höll under utställningen. Den omnämndes i korrespondensen 1952 mellan Carl Nordenfalk och Mary von Rosen. Samma år lånades den ut till utställningen Gyllene böcker (Se Gyllene böcker: Illuminerade medeltida handskrifter i dansk och svensk ägo, Nationalmuseums utställnings­ katalog 193, 1952, nr 35). Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969 som nr 57 till Londonantikvariatet Quaritch för £ 1200 (klubbat pris). O’Sullivan och Conrad-O’Briain noterar att det i volymen finns ett modernt bokägarmärke tillhörande en Mi­ chael Tomasetti, vilket tydligt visar att den över­ gått i dennes ägo efter auktionen. Befinner sig nu i The Scriptorium: Center for Biblical Anti­ quities, Van Kampen Collection (signum VK MS 678). Hela denna samling är idag utlånad till The Holy Land Experience i Orlando, USA . *III. Psalterium, följt av några kantiklar och som ett senare tillägg Dödsofficium och en Litania.

Handskrift på latin [Tyskland, 1300-tal], 182 blad av pergament (de sista 10 bladen tillagda senare ca 1400). Saknar 2 blad (med text från Psaltaren 33 och 34), i övrigt förmodligen komplett. Enkel textspalt med 15 rader. Initialversaler i rött, större initialer med pennteckningar omväxlande i rött eller grönt. 67 × 51 mm. Bunden i ett pergament­ band från 1800-talet.

Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969 som nr 58 till den brittiske handlaren H. M. Fletcher (Lon­ don 1969 men numera baserad i Much Hadham, Herts.) för £ 170 (klubbat pris), och har, så vitt det

är känt, inte synts till på den öppna marknaden sedan dess.

IV. Christine de Pisan (c.

1364–c.

1431, Medel­ tidens kanske mest kända kvinnliga författare), Les sept psaumes allégorisés (ett uppbyggligt verk på franska som placerar de sju botpsalmerna bredvid böner och meditationer över Psaltaren; ursprungligen sammanställt åt den burgundiske adelsmannen Karl III av Navarre 1409), en Litania och böner tillägnade den burgundiska hertig­ familjen. Handskrift på latin och franska [Södra Nederländerna (Brygge), mellan 1461 och 1467], 97 blad av pergament23 (inklusive två ursprungliga försättsblad och ett ursprungligt eftersättsblad.

Detta eftersättsblad följs av två pergamentblad innehållande en tryckt beskrivning av bokens proveniens på svenska signerad handskriftsfors­ karen Oscar Wieselgren, plus ett blad av papper från 1800-talet i början respektive slutet). Kom­ plett, kollation av huvudtexten: i8, ii2, iii8, iv6, v– xii8, xiii7 (sist endast kanten av ett eftersättsblad som har skurits ned till en nivå under bandets).24 Enkel textspalt med femton rader, skriven med burgundisk lettre bâtarde. Med linjering i lila, rubriker i rött och stora initialer av guld i anslut­ ning till böner. Dekorerad med utsirade penn­ teckningar med flätbandsmotiv, samt snarlika mindre initialer i Litanian. Sju större initialer i färg med pennteckningar i guld med rankmotiv på likartade bakgrunder i kontrasterande färger i början av Psaltaren och med marginaler fyllda av dekorationer med växt- och blommotiv inra­ made av tunna kanter av guld. Nålstora hål på tomma ytor vid textslut på vissa blad indikerande att andaktsbilder (i storlek upp till trekvarts sida i höjd) eller kanske pilgrimsmärken tidigare har varit fastsydda där. 190 × 128 mm. Bunden i ett modernt marokängband i medeltida pastisch­ stil med blindpressningar. Bandet med stämplar före­ställande små runda roshuvuden och inskrip­ tionen ‘MARIA’ på banderoller arrangerade runt en stor ros på frampärmen samt små rosetter och snarlika banderoller på bakre pärm arrangerade runt det von Rosenska vapnet. På bakre pärms övre del ett kors och på den nedre delen en svas­ tika, ryggen med fem upphöjda bind och deko­ rerad med små rosetter. Med bokbindare Gustaf Hedbergs etikett på främre pärms insida.

Ur den kände burgundiske bibliofilen Louis

9

Bibliothèque royale, Bryssel. MS 1093.

10

de Gruuthuses bibliotek, med hans motto ‘Plus est en vous’ och hans efternamn skrivet baklänges ‘esuhturg’ på det första tomma försättsbladet, med samma devis baserat på hans namn vid textens slut. En stor del av hans bibliotek ham­ nade i de franska kungliga samlingarna, men ett mindre antal böcker undgick detta öde, in­ klusive denna volym som hamnade hos Jean de Lens (Lenaeus), professor i teologi vid Louvain och kanik i Tournai (1541–1593). En anmärkning av de Lens på det första försättsbladet meddelar att han har skänkt volymen till Anne de Ligne, dotter till Philippe (d. 1583), comte de Ligne et Fauquemberghe. Efter giftermål med Adrien de Gavre, seigneur d’Ayseaux och comte de Bau­ rieu, har hon noterat födslar, dop och äktenskap inom familjen på de två första eftersättsbladen.

Efter hennes död övergick volymen till sonen Rasse, guvernör över Charlemont och Binche, som har registrerat sitt giftermål med Anne de Velasco ‘a la court de Bruxelles’ 1624 och fort­ sätter att lägga till uppgifter om familjeangelä­ genheter. Handskriften fanns kvar i familjen till 1800-talet och på eftersättsbladet av papper finns följande anteckning från denna tid: ‘Livre de la Biblioteque et archives de la maison de Gavredayseau’ (dvs. familjen Gavre-Aiseau i nuvarande Belgien). Fram till 1969 betraktades volymen felaktigt som en bönbok och kan förmodligen identifieras som den ‘bönbok på franska’ med 188 sidor (alltså 94 ursprungliga blad och enligt huvudtexten utan de blanka försättsbladen) och sju dekorerade anfanger och bårder, som utgör nr 21 i Martin Breslauers katalog 22, 1913 (där med proveniens angiven som om den kom från familjen Princes de Ligne; se ovan), för 800 ‘guldmark’. Denna handskrift är omnämnd av Eric von Rosen som nr 3 i utställningen Min hobby (med en illustration av det första bladet bland de onumrerade planscherna) och de korta anteckningarna i von Rosens arkiv från 1942 an­ tyder att han kan ha nämnt den i föredrag under utställningen. Utlånades 1952 till utställningen Gyllene böcker (Se Gyllene böcker: Illuminerade medeltida handskrifter i dansk och svensk ägo, Na­ tionalmuseum utställningskatalog 193, 1952, nr 148). Såld på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 59, till ‘Braunschweig’ (säkerligen Roger Braunschweig i Paris, emellanåt handlande i antikvariska böck­ er) för £ 1300 för den parisiske privatsamlaren

J. Dumonts räkning. Förekommer efter det i en katalog över en samling tillhörig ‘J. D.’ från 1976 (nr 12) utgiven av Lardanchet för 55 000 Francs (lite mer än sjutton gånger kostnaden att följan­ de år flyga Concorde från London till Bahrain), och såldes omedelbart till Bibliothèque Royale de Bruxelles (deras IV 1093). Sedermera beskriven av C. Lemaire i utställningskatalogen Vijf jaar aanwinsten 1974–1978, Bryssel, Koninklijke Bibli­ otheek Albert I, 1979, som nr 54, s. 128–31; av C. Lemaire och A. de Schryver i Vlaamse Kunst op Perkament, Handschriften en miniaturen te Brugge van de 12de tot de 16de eeuw, Brygge, Gruuthuse­ museum, 1981, som nr 104, 239–42. Med illustra­ tioner av Gruuthuses ägarmärken från slutet av volymen på pl. 84; i Lodewijk van Gruuthuse, Mae­ cenas en Europees diplomat, Brügge, 1992, s. 200; och senast i förbifarten nämnd av I. HansCollas, P. Schandal och H. Wijsman, Manuscrits enluminés des anciens Pays-Bas Méridionaux I: Manuscrits de Louis de Bruges, 2010, s. 15. Notera att den utförliga förteckningen över kända hand­ skrifter ur Gruuthuses bibliotek i den sistnämn­ da publikationen (s. 321–28) av misstag listar denna volym två gånger, både som Bibliothèque Royale IV 1093 och som en ‘Livre d’heures’ som inte lokaliserats i samband med genomgången, men som hade funnits på Rockelstad och 1952 ägdes av ‘Comtesse M. de Rosen’. Uppgifterna om den andra posten är uppenbart hämtade från utställningskatalogen Gyllene böcker från 1952.

V. Breviarium, handskrift på latin med rubriker på tyska [sydvästra Tyskland (möjligen Bayern, eventuellt Heidenheim eller Augsburg), ca 1490– 1500]. 285 blad av pergament, 13 blad av papper med tidiga tillägg, 1 blad saknas efter respektive fol. 11, 40, 172, 3 blad efter fol. 70 och 2 blad i slutet.

Enkel textspalt med mestadels 23 rader, rubriker i rött. 10 illuminerade initialer och dekorerade bår­ der, 168 × 116 mm. Bunden i ett tyskt 1500-talsband av rött fårskinn över träpärmar med blindpress­ ningar. Hörn- och mittbeslag av metall (endast på pärmarnas övre del) samt spännen. Ryggen sliten och skadad (inkluderad av von Rosen i ut­ ställningen Min hobby som ‘Prov på medel­tida bokband’).

Att helgonen Winebald och Willibald, grundare av benediktinerklostret i Heidenheim, nämns i sanktoralet indikerar att handskriften kan ha sitt

11

ursprung där. Medtagen av von Rosen som nr 4 i utställningen Min hobby. Eventuellt omnämnd i korrespondensen 1952 mellan Carl Nordenfalk och Mary von Rosen (då med de felaktiga upp­ gif­terna att boken var av papper och från 1400-ta­ let). Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 60 till London­ antikvariatet Maggs Bros. för £ 500 (klubbat pris), sedan Münchenhandlaren Har­ tungs auktion den 8 november 1988, nr 4, där­ efter Antiquariat Heribert Tenschert, katalog 21: Leuchtendes Mittel­alter: 89 libri manu scripti 89 illuminati vom 10. bis zum 16. Jahrhundert (1989), nr 51 (med avbildningar av ett uppslag och det sam­ tida bokbandet). Såldes sedan av auktionshuset Zisska & Schauer i München, auktion 56, den 10 November 2010, nr 3 (som nämner ‘Gestoch.

Exlibris ‘Ericus Comes Dom. in Rockelstad’ och avbildar en sida med en historierad initial på pl.

2 i början av katalogen). *VI. Psaltare och kantiklar, följda av ett Maria­ officium. Handskrift på latin [Tyskland, tidigt 1500-tal], 200 blad av papper (inklusive 5 blanka blad). Komplett, kollation: i–xvi12, xvii8. Enkel textspalt med ca 25 rader, skriven med en semikursiv textskrift. Rubriker och initialer i rött.

Vattenmärke i en variant av Briquet 4781 (som no­ terats för år 1520). 160 × 100 mm. Bunden i ett sam­ tida tyskt kalvskinnsband, med blindpressningar föreställande små romber och senare tillagda ro­ setter (för von Rosen), spännen och hörnbeslag av metall. Ryggen senare renoverad.

Nämnd i korrespondensen 1952 mellan Carl Nor­denfalk och Mary von Rosen. Såldes på Soth­­ eby’s den 9 juli 1969, nr 61, till ‘Vander Herckt, G.’ (troligen samma köpare som förekommer i vari­ anterna ‘Merckt Vander’, ‘Van de Merckt’ och ‘Von der Merckr’ i andra försäljningar på Sotheby’s under kringliggande år, förmodligen bokhandlaren van der Merckt från Ghent) för £ 130 (klubbat pris). Har därefter inte återkommit till den öppna marknaden. *VII. Francesco Pescennio Negro (Franciscus Niger), Regule Elegantiarum, följd av en anonym traktat om brevskrivande (inleds med Jodocus Badius Ascensius’ introduktion till Cicero, Epistolae ad familares).25 Handskrift på latin [tidigt 1500-tal], 17 blad av papper (första bladet blankt).

Uppenbarligen komplett, men det andra arbetet

12

avslutas mitt i en mening längst ned på en recto­ sida. 30–35 rader skrivna med semi-humanistisk textskrift. Några rubriker i rött, andra skrivna med större stil. 205 × 143 mm. Bunden i ett mo­ dernt vitt pergamentband.

Erbjöds till försäljning av Eric von Rosen genom Klemmings antikvariat 1936, men såldes inte. Finns noterad som bunden av firma Gustaf Hedberg 1939–40 åt von Rosen i firmans arkivhandlingar.

Omnämnd i korrespondensen 1952 mellan Mary von Rosen och Carl Nordenfalk. Såld på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 62 till Londonantikvariatet Qua­ ritch för £ 120 (klubbat pris). Har därefter inte åter­ kommit till den öppna marknaden. *VIII. Testamente på latin över en kvinna vid namn Raimonda, upprättat inför hennes avfärd till Heliga landet [Spanien (Katalonien), daterad 1168]. Ett ojämnt skuret ark av pergament med 11 långa rader. 75 × 330 mm.

Trots att beskrivningen 1953 av detta objekt, troligen baserad på von Rosens egen (se fotnot 1), tydligt anger att kvinnan var från Katalonien, så underlåter Sotheby’s att nämna detta i katalo­ gen 1969 och misslyckas även att dra någon klar slutsats om var handskriften har sitt ursprung.

Istället noterar de att dateringen (baserad på en fransk kungs tid som regent) tyder på ett franskt ursprung, att två av vittnena uppges vara från Dalmatien samt att ‘the hand is Germanic rather than Latin’. Katalonska dokument från 1100-ta­ let och tidigare daterades vanligen utifrån vil­ ken fransk kung som var regent vid tidpunkten.

Den spanska skriftens särpräglade och kantiga utseende kan också ha förvillat Sotheby’s 1969.

Denna handskrift är nämnd i Eric von Rosens tal ‘Hur jag kom att samla böcker och handskrifter’, troligen hållet 1942 samt i En bok om Gilwell från 1953. Testamentet såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 23 till Londonhandlaren Winifred Alice Myers (1909–85) för £ 75 (klubbat pris) men har inte kunnat spåras efter denna försäljning av ar­ tikelförfattaren. *IX. Bulla utfärdad av påve Innocentius IV till fö­ reståndare inom Franciskanorden (‘Inspirationis divine gratia’). Handskrift på ett ark pergament på latin [Italien (Perugia), daterad 21 augusti 1252] med 12 långa rader. Det första ordet skrivet med kalligrafiska bokstäver. Med en vidhängande bly­

bulla fäst med röda och gula silkestrådar, 255 × 300 mm.

Denna handskrift är nämnd i von Rosens tal ‘Hur jag kom att samla böcker och handskrifter’, troligen hållet 1942. Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 24 till ‘Italian Institute’ (troligen en representant för Italian Institute i London, må­ hända för en italiensk köpares räkning) för £ 130 (klubbat pris). Har inte gått att spåra efter det. *X. Bulla utfärdad av Påve Clemens IV, inklu­ sive ett ‘nådebrev’ till föreståndare inom Fran­ ciskanorden, som inleds med orden ‘Virtute conspicuous’. Handskrift på ett ark pergament på latin [Italien (Perugia), daterad 21 juli 1265] med 58 långa rader. Det första ordet skrivet med bok­ stäver i större stil. Med en vidhängande blybulla som fästs med röda och gula silkestrådar. Förva­ rad i en skinnskodd låda, 490 × 705 mm.

Denna handskrift är nämnd i von Rosens tal ‘Hur jag kom att samla böcker och handskrifter’, troligen hållet 1942. Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 25, till ‘Italian Institute’ (se nr IX ovan) för £ 130 (klubbat pris). Har inte varit möjlig att spåra efter det.

XI. Arrendekontrakt utfärdat av ärkebiskopen Freidrich von Beichlingen av Magdeburg till Clawsen Welmersdorff ‘medborgare i vår stad Jütebog’ över mark vid Rorbecke och annor­ städes. Handskrift på tyska [Tyskland (Magde­ burg), daterad måndag, aftonen före firandet av aposteln Tomas dödsdag (dvs. 20 december) 1462]. Ett ark pergament med 24 rader i en text­ spalt. Inleds med en kalligrafisk penntecknad ini­ tial. Med ärkebiskopens röda vaxsigill fäst med en remsa av pergament, 182 × 250 mm.

Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 26 till Londonhandlaren Alan G. Thomas (1911–92) för £ 35 (klubbat pris). Senare i Brian Douglas Stil­ wells samling (dennes bokägarmärke finns in­ uti lådan ovanför von Rosens); från honom till William H. Allen, bokhandlare i Philadelphia.

Sedan såld av denne till Dr Wolfgang G. Scholz (1928–2015), Nürnberg, Tyskland och Mystic, CT., USA (uppgifter om försäljningen förvaras till­ sammans med objektet). En stor del av denna samling såldes som ‘A Mystic Collection: Early Books’ av amerikanska Skinner Auctioneers den 23 juli 2019. Detta objekt såldes som nr 10 för

$ 1 169 till The Philadelphia Rare Books & Manu­ scripts Company och såldes därefter vidare av denna firma endast ett par veckor efter erhållande av objektet.

XII. Adelsbrev utfärdat av Karl XII för Samuel Johansson Hitthon (närmare bestämt Hytthon, adlad Lindsfelt).26 Handskrift på svenska [Sverige, Lund, 5 februari 1717], 4 blad med text på perga­ ment (med ett för- och eftersättsblad av papper).

En textspalt med 23–26 rader i flera olika kalligra­ fiska stilar, signerad ‘Carolus’ i slutet av texten.

Färglagt och förgyllt vapen på fol. 3r och med ett kungligt vaxsigill (165 mm i diameter) fäst med flätade blå och gula snören och förvarat i en sni­ dad trälåda. Bladen något skrynkliga i kanterna och med stora rosa fläckar i marginalen på de sista sidorna (kanske färgat av tidigare intilliggande papper). Bandets mått 390 × 280 mm. Bunden i ett samtida marmorerat kalvskinnsband på pär­ mar av papp med marmorerade försättsblad. Pär­ marna med förgyllda stämpelmotiv (ramar med blomstermotiv runt Karl XII:s insignier).

Trots att denna handskrift inte är medeltida, och snarare bör ha ingått i von Rosens samling av mer sentida diplomatiska och kungliga auto­ grafer, så har den inkluderats här eftersom den fanns med i Sotheby’s katalog 1969 tillsammans med de medeltida objekten. På främre pärms insida finns tryckta heraldiska bokägarmärken tillhöriga Eric von Rosens far Carl Gustaf von Rosen (centrerat, 90 × 83 mm) och Eric själv i ett större format (under det andra bokägarmärket, 72 mm i diameter). Såldes på Sotheby’s den 9 juli 1969, nr 27 till Londonantikvariatet Maggs Bros. för £ 35 och gick förmodligen in i deras lager ef­ tersom volymen har firmans priskod och uppgift om inköpstillfälle (‘S 9/69’) inskrivna. Senare ägd av John Goelet och skänkt av denne till Morgan Library and Museum, New York 1977 (accessions­ nummer MA 2918).

Tillägg 1. Psaltare och kantiklar. Handskrift på latin [Tyskland (förmodligen södra) från mitten av 1200-talet], 122 blad av pergament (plus ett mo­ dernt för- respektive eftersättsblad av papper). Inte möjlig att kollationera p.g.a. ryggens skick, men saknar helt säkert blad på olika ställen och avslu­ tas abrupt i kantikel Benedicte omnia opera domini vid ‘Benedicte sol et luna domino, benedicite

13

Psaltare. och kantiklar. Stockholms auktionsverk, 21 november 2017, nummer 6248. (Tillägg 1.)

stelle ce[li, domino]’. Enkel textspalt med 18 rader med tidig gotisk skrift. Marginalanteckningar in­ramade av röda linjer, radutfyllnad i form av pennteckningar i färg. Enradiga initialer i enk­ lare rött eller turkost blå, tvåradiga initialer med band i samma färger. Enstaka större initialer i samma färger och med kontrasterande pennteck­ ningar med rankmotiv. Åtta initialer med röda och gröna band placerade inom tjocka ramar av guld och vanligtvis mot en blekt grön bakgrund.

En stor historierad initial ‘Q’ (storlek som en halv sida, inleds ‘Quid gloriaris in malicia’, Psalm 51) i rött accentuerad med vita detaljer omsluter ärke­ ängeln Mikael klädd i grön dräkt och putsad gloria av guld (vilket var vanligt före­kommande i sydtyska psaltare vid denna tid). Mikael står på en grön drake och stöter ett långt smalt spjut in

14

i dess mun. Bakgrunden är blekt grön och inra­ mad av en tjock ram av guld. Med ett fåtal senare medeltida anteckningar på tyska i marginalen.

Fyra, ursprungligen blanka, blad (fol. 55, 81, 92, 96) har senare tillägg med andaktsmotiv från sent 1300- eller 1400-tal. Några ini­tialer slitna och knastriga, andra med områden där den gröna fär­ gen har bränt igenom pergamentet. Några blad lite slitna (men endast svåra att läsa på enstaka ställen). En del blad med bortrivna yttre hörn, prickar, fläckar, små hål och missfärgade om­ råden. Många ursprungliga skavanker i perga­ mentet, men överlag i gott skick. 130 × 92 mm.

Bokband i gotisk pastischstil med blindpress­ ningar på pärmar av papp överdragna med läder.

Pärmarna har spruckit vid falsarna och håller på att släppa från ryggen.

Johannes de Turrecremata, Defensiorum super Revelationes caelestes sanctae Birgittae, skänkt av Eric von Rosen och hans hustru till Birgittastiftelsens bibliotek i Vadstena, troligen under 1930-talet; nu Sancta Birgitta Klostermuseum, Vadstena. (Tillägg 4.)

Med Eric von Rosens bokägarmärke på främre pärms insida. Nämnd i korrespondensen 1952 mellan Carl Nordenfalk och Mary von Rosen.

Antagligen har den funnits kvar inom familjen eller skänkts till någon bekant till paret von Ro­ sen. Såldes på Stockholms Auktionsverks nätauk­ tion den 21 november 2017, nr 6248.27 Volymen kom då ur Roman Kaczmars (1943–2016) samling och hade sannolikt förvärvats av denne i decem­ ber 1980 (Kaczmars anteckning på bakre pärms insida: ‘M.S.1 – 12.80’ kan tolkas som att så var fallet). Såldes av Stockholms Auktionsverk till en svensk privatsamlare. *Tillägg 2. Påvligt avlatsbrev. Handskrift på ett enda stort ark av pergament [Rom, daterad 1300].

Bevittnat av ärkebiskop Basilius av Jerusalem,

ärkebiskop ‘Raynucius’ av Caligari, ärkebiskop ‘Adynulphus’ av Conza och ytterligare 12 bisko­ par, medgivande 40 dagars avlat. Förvarad i mått­ anpassad låda av kartong.

Såldes på Stockholms stads bokauktionskam­ mare (auktion den 6–9 maj 1936, nr 2 i katalog 29) för 50 kronor. *Tillägg 3. Påvlig bulla, utfärdad av påve Inno­ centius VIII. Inbunden handskrift [Rom, daterad 1492], sannolikt omfattande 4 blad (hade enligt auktionskatalogen ‘8 sid.’). Bunden i ett papp­ band.

Såldes på Stockholms stads bokauktionskam­ mare (auktion den 6–9 maj 1936, nr 3 i katalog 29) för 25 kronor. Inga ytterligare uppgifter är kända.

15

Brev från Carl Nordenfalk till Mary von Rosen 1952 (detalj), återgivet med vänligt tillstånd av ägarna till von Rosens arkiv.

16

Tillägg 4. Johannes de Turrecremata (1388– 1468), Defensiorum super Revelationes caelestes sanctae Birgittae samt Confirmatio av påve Mar­ tin V och ett antal andra bidrag som gav stöd åt uppenbarelserna. Handskrift på latin [norra Nederländerna (förmodligen ’s-Hertogenbosch, norra Brabant), 1400-talets andra hälft], 53 blad av pergament, plus ett ensamt för- och efter­ sättsblad av pergament i början respektive slutet.

Komplett, kollation: i–vi8, vii5 (sist ett insatt blad som kompletterar texten). Enkel textspalt med 46 rader skriven med en squat bookhand.

Rubriker och enkla initialer i rött. Små, nära samtida tillägg i marginalen på fol. 1v. Tre rader utelämnad text har istället lagts till längst ned på fol. 32v. Ett litet runt hål (4 mm i diameter) utskuret med kniv löper genom alla blad i vo­ lymen (men inte genom bandet) i inre sidfot, vilket indikerar att ett med silkessnöre fäst sigill kan ha suttit i volymen. En initial med litet hack i färgen. De första och sista bladens ytterkanter fläckade och med några revor. Bandets mått 312 × 202 mm. Inlagan insatt i ett samtida mjukt band av pergament. Pärmarna med lagningar och samtida inskriptioner på latin och flam­ ländska som beskriver innehållet i volymen.

Huvudtexten, författad av den spanske domi­ nikanen och kardinalen Johannes de Turrecre­ mata (Juan de Torquemada), härrör från konciliet i Basels undersökning av Birgittas uppenbarelser omedelbart efter hennes död. I denna handskrift ingår också avskrifter av två förläningar rörande mark och prästerskap i ’s-Hertogenbosch på det sista eftersättsbladet och volymen kommer med stor sannolikhet ur det medeltida biblioteket i det närbelägna Birgittinerklostret Mariënwater vid Rosmalen (grundat 1434 och 1713 flyttat till Uden). Allt sedan von Rosen ägde handskrif­ ten har den beskrivits som varande daterad (till 1447 eller 1456), men detta beror på en felläsning av en underskrift i slutet av huvudtexten, som är daterad ‘Anno d[omi]ni Mo CCCCo XLVII terciadecia[m] die me[n]sis octobris’ (dvs. 30 okto­ ber 1447).28 Ett stort antal handskrifter från detta kloster såldes på auktion i Amsterdam 1859–60 av Frederick Muller & Co. Vid denna försäljning uppgavs att volymerna tidigare tillhört två evan­ geliska predikanter (tillika fader och son), D[irk] C[ornelis] Van Voorst (1752–1833) och J[an] J[acob] van Voorst (1791–1833). Privata andaktsböcker ur

deras samlingar beskrevs i auktionskatalogen som mestadels från ‘monastère de Brigittines S. Marien water près de Bois-le-Duc, fondé en 1434’. I ett tal av Eric von Rosen där han berättar om sin samling (troligen 1942), nämner han att boken skänkts till ‘Birgittastiftelsens bibliotek i Vadstena’ några år tidigare, förmodligen någon gång under 1930-ta­ let, av honom och hans hustru. Det verkar troligt att volymen befunnit sig i Eric von Rosens ägo en tid innan han skänkte bort den. På en rund vågig yta (74 mm i diameter) på det främre efter­ sättsbladet satt förmodligen tidigare hans bok­ ägarmärke. Även hans namnteckning, skriven med nu nästan helt utsuddad blyerts, finns på det bakre eftersättsbladets versosida. Handskriften tillhör nu Klostermuseet i Vadstena och är där ut­ ställd i en glasmonter i den gamla sovsalen. Den är omnämnd i korta orda­lag i U. Sander Olsen, ‘Handschriften uit het Bir­ gittinessen­ klooster Mariënwater te Rosmalen bij ’s- Hertogenbosch’ i Serta devota in memoriam Guillelmi Lourdaux, pars posterior: Cultura Mediaevalis, red. Werner Ver­beke et al. (Leuven, 1995), s. 225–54, på s. 240 samt i F. Vahlquist, ‘Vadstena klosterbibliotek och Bibliotheca Birgittina’, i Pro Libri: Juhlakirja Cecil Hagelstamin täyttäessä 50 vuotta 15.1.1999 (Helsingfors, 1999), s. 309–18, på s. 315. *Tillägg 5. En bärbar bönbok i handskrift. Be­ skriven i korrespondensen 1952 som tidigare ansedd vara en ‘liten bönebok’ från 1400-talets andra hälft, men enligt Carl Nordenfalk mer sannolikt från mitten av 1200-talet. Detta kan inte vara Tillägg 1 eftersom båda finns medtagna i samma förteckning. Har inte kunnat spåras och andra uppgifter saknas. *Tillägg 6. En bönbok i handskrift på papper.

Beskriven av Carl Nordenfalk i korrespondensen 1952 som ‘Bönbok på papper, skänkt av Birger Mörner, troligen Vadstena 1500-talets början’. Har inte kunnat spåras och andra uppgifter saknas.

Tillägg 7. Ett blad från ett stort Breviarium.

Handskrift på latin [Italien (sannolikt norra), 1400-talet]. Dubbla textspalter med 36 rader med sen gotisk textskrift i två olika storlekar. Med rubriker i rött och initialer i rött eller blått. Större initialer med penntecknade utfyllnader med växtmotiv inom bokstavkropparna och där icke

17

färglagda delar av pergamentet formar blad. En stor illuminerad initial med färglagda band och akantusblad, av vilka de senare utmynnar i en blomknopp, allt mot en förgylld blankpolerad bakgrund. Bladet är nött och något skrynkligt, och har små textförluster samt två hål i margi­ nalen efter att vid något tillfälle ha varit fast­ nålat. Mått 345 × 250 mm. Bladet är monterat i passepartout och fäst med en pappersremsa med den tryckta texten: ‘Tryckt Bröderna Lager­ ström, Sthlm’.

Eric von Rosens bokägarmärke är monterat i det övre inre hörnet av passepartouten, och ett urklipp från en svensk antikvariatskatalog (‘31 g.

BREVIARIUM LATINUM me … nativitate Johan­ nis. Italiensk handskrift’) i det nedre yttre hör­ net. Antagligen har detta blad förbisetts vid tidi­ gare genomgångar av von Rosens handskrifter, då det rör sig om ett inramat objekt som hängt

på en vägg. Troligen har det funnits kvar i den vidare familjekretsen eller hos bekanta till paret von Rosen. Bladet dök åter upp på Stockholms auktionsverks onlineauktion den 22 mars 2020 som nr 745959, och såldes då till en privatsamlare.

Denna uppsats skulle förblekna till en skugga av sig själv om det inte vore för den vänliga hjälp och generositet som har visats mig av Christer Lindberg (vars kommande biografi över Eric von Rosen är efterlängtad), Courtney West (en privatsamlare av material om von Rosen), samt Mats Rehnström (vår främste kännare av den antikvariska bokhandelns svenska historia). Jag skänker dem alla mitt varma tack.

Översättning från det engelska manuskriptet av Ulf Strömquist

NOT ER

1. I En bok om Gilwell (Stockholm: Scoutförlaget, 1953), s. 42–44, uppges att Eric von Rosen ägde ett testamente i handskrift över en Raymonda från Katalonien, upprättat 1168 innan hon begav sig på pilgrimsresa till Heliga landet samt ett antal påvliga bullor. Dessa kan identifieras som numren 23–26 i auktionen den 9 juli 1969 på Sotheby’s. Referensen till denna obskyra bok har förmedlats till mig av Christer Lindberg, och för detta tackar jag honom igen.

2. Några korta kommentarer om hans samlande står att finna i B. Broomé, Handskriftssamlarna och de svenska arkiven 1700–1950 (Stockholm: Kungliga biblioteket, 1977), s. 466.

3. Bokägarmärket är cirkelformat och bär familjevapnet med tre rosor placerade på en sköld och texten ‘Ericus [svastika] Comes.

Dom: in. Rockelstad’. Ett exempel reproduceras här.

4. Sotheby’s, London, den 10 december 1980, nr 92.

5. Volymen var ‘in a cloth case’ vid katalogiseringen inför försäljningen hos Sotheby’s, den 9 juli 1969 (nr 56), och samma ‘fitted cloth case’ nämns vid nästa försäljning genom Sotheby’s, den 10 december 1980, nr 92, där det i proveniensdelen uppges att von Rosens heraldiska bokägarmärke fanns ‘in case’. 1983 finns bokbandet dokumenterat i One Hundred and Twenty-Five Manuscripts, Bergendal Collection Catalogue by Joseph Pope (Toronto: privattryck, 1999), nr 6. Jag undersökte denna volym 2011 och den saknade då bok­ägarmärken.

6. Lardanchet, Additional sale catalogue of the collection of one ‘J. D’, nr 12, 1976. Notera att Lardanchet ansluter sig till den i samtiden vanligt förekommande, men felaktiga, teorin att nazisterna lånade bruket av symbolen från von Rosen.

7. Riksarkivet, 1CB:30, med den tryckta versionen i Min hobby: Utställning till förmån för Rädda Barnens verksamhet för Sveriges barn (Stockholm: Åhlén & Åkerlund, 1942), s. 50–57. Jag tackar Christer Lindberg för att ha delat med sig av sina studier av detta arkiv och von Rosens arvtagare för att ha givit mig tillåtelse att ta del av denna resurs.

8. Riksarkivet, 1CB:30, och Min hobby, s. 51. Denna text fokuserar huvudsakligen på hans samling av tryckta böcker, och rör endast handskrifter när han nämner volymen som skänktes till Vadstena och i korthet även VIII, IX och X nedan.

18

9. Riksarkivet, 2 BA: 29. Några korta kommentarer om Carl Birger Mörners verksamhet som samlare görs i B. Broomé, Handskriftssamlarna och de svenska arkiven, s. 429–30.

10. Svenska Dagbladets Årsbok 1927 (Stockholm, 1928), s. 32.

11. Att notera är att, även om nummer XII här innehåller både Eric von Rosens och hans faders bok­ägarmärken, är det inte hans far utan hans mor som framstår som en samlare av rang i B. Broomé, Handskriftssamlarna och de svenska arkiven. Se s. 313 för uppgifter om henne, här meddelas att hennes autografsamling övergick till hennes andre son Eugen Erik Adalbert August von Rosen (Eric von Rosen var hennes tredje son) och förvaras på Örbyhus. Måhända var hon den initiala samlaren i familjen och kan också ha inspirerat sin tredje son.

12. Min hobby och Gyllene böcker: Illuminerade medeltida handskrifter i dansk och svensk ägo, Nationalmuseum utställningskatalog 193 (Stockholm, 1952), nummer 148.

13. Bokbindaretiketten finns på insidan av handskriftens frampärm, och bokbandet härrör från tiden efter Gustaf Hedbergs död (1920), då firman drevs av hans broder Arvid Hedberg.

14. Kungliga biblioteket, Hedbergs bokbinderi, samling 288 He3.

15. Min hobby.

16. Se Gyllene böcker. Korrespondensen rörande detta lån mellan Otto Sköld och Mary von Rosen återfinns, tillsammans med Mary von Rosens biljett från utställningen, i von Rosens arkiv, Riksarkivet, 2BA:44.

17. Riksarkivet, 1CB: 17.

18. Se fotografiet av det viktigaste brevet här, och Stockholms stads bokauktionskammare katalog 29, 6–9 maj 1936, nr 1–16 för de enda publicerade beskrivningarna av vissa volymer.

19. Arkivet innehåller ett exemplar av katalogen (de första 16 numren kom från familjen von Rosen) som har auktionspriserna inskrivna med blyerts.

20. En genomgång av proveniensuppgifterna rörande bidragen i C. Nordenfalk, Bokmålningar från medeltid och renässans i Nationalmusei samlingar (Stockholm, 1979), avslöjar att Nordenfalk eller andra företrädare för museet stod i förbindelse med bokhandlare H. P. Kraus i New York (nr 1, 8, 19), auktionshusen

Sotheby’s och Christie’s i London (nr 2, 5, 15, 24, 30, 31, 35, 39) med några nummer köpta på auktion där men sedermera köpta från bokhandlaren Alan G. Thomas i London, Libreria Hoepli och La Bibliophilia i Milano (nr 4, 12, 21), den parisiske konsthandlaren George Ryaux (nr 7, 11, 27), New York-bokhandlaren William H. Schab (nr 9), en auktion i Geneve 1951 (nr 14, 22), Matthiesen Galleries i London (nr. 23), Karl & Faber i München (nr 25), konsthandlaren P. de Boer i Amsterdam (nr 26) auktionshuset Frederick Mensing i Amsterdam (nr 29, 34, 37), Maggs Bros. i London (nr 28), samt svenska säljare, som Sandbergs bokhandels antikvariska avdelning, Stockholm (nr 3, 17, 33), och inhemska privata ägare (se nr 13, 16, 20, 36, 40).

21. Gällande detta, se O. O’Sullivan, och H. Conrad-O’Briain, ‘The Book as Pledge: A Fifteenth-Century Verse in VK MS 678’, Journal of the Early Book Society 3 (2000), s. 210–15 och J. Boffey och A. S. G. Edwards, New Index of Middle English Verse (London: British Library, 2005), nr 1817.33.

22. O. O’Sullivan, och H. Conrad-O’Briain, ‘The Book as Pledge: A Fifteenth-Century Verse in VK MS 678’, Journal of the Early Book Society 3 (2000), s. 210–15.

23. Det bör nämnas att beskrivningen av handskriften gjord av M. P. J. Martens till utställningskatalogen Lodewijk van Gruuthuse, Maecenas en Europees diplomat (Brygge, 1992), s. 200, felaktigt anger att antalet blad är ‘88’. Felaktigheter förekommer även i kollationsdiagrammet, och man kan misstänka att Martens, satt under tidspress att katalogisera ett ansenligt antal handskrifter inför utställningen, subtraherade antalet ursprungliga eftersättsblad från an­

talet blad med huvudtext istället för att addera dem, och an­passade diagrammet eftersom han inte hade tillgång till volymen.

24. På grund av att volymen är snävt bunden och att signering av ark- och bladnummer varierar är det svårt att skapa ett diagram baserat på en fysisk kollationering av handskriften, och så väl Sotheby’s från 1969 som Martens från 1992 är felaktiga. Spår av kustoder och ett noggrant studium av ark- och bladsignaturer til�låter dock viss identifikation av läggens struktur och det är denna struktur som återges här.

25. Om inte denna handskrift åter blir tillgänglig kan vi inte vara säkra på vilken den andra texten är. Även om Sotheby’s inte lyckades identifiera den så nämner de textens inledande ord vilka nu tillåter oss att identifiera den som introduktionen till Jodocus Badius Ascensius’ arbete, första gången tryckt 1510, innan de fortsätter med att beskriva texten som ‘left unfinished’ och att den mestadels avhandlar ‘salutatio’. Beskrivningen fortsätter därefter med att notera att ‘[o]ne of the letters given as an example (f. 10) is from Frederick the Wise of Saxony to Pope Julius II (1503–1513), about blasphemy and the worship of false gods, with the fictitious date 1484, and another (f. 13) is addressed to a monk of St. Gall.

The hand seems to be northern and a connection with St. Gall is possible.’

26. I Sotheby’s katalog 1969 felaktigt tolkat som ‘Hutthorn’.

27. Se http://auktionsverket.se/auction/rare-books/2017-11-21/6248illuminated-manuscript-in-latin-germany-13th-c-/?q=bolton.

28. Jag förbereder ett arbete om denna handskrift, i vilket så väl text som proveniens kommer att behandlas ingående.

19

20

peter sjökvist

Litterära krigsbytens öden i Sverige

U

nder de senaste åren har relativt mycket uppmärksamhet ägnats åt de litterära krigs­ byten som den svenska armén tog från Polen och andra europeiska länder under 1600-ta­ let, och mer kommer förhoppningsvis att ägnas under många år framöver. Vid Uppsala universi­ tetsbibliotek är vi glada över att kunna konstatera att det nu finns mer arbete som pågår med detta material än vad vi har sett under en mycket lång tid. Efter Otto Waldes doktorsavhandling från början av 1900-talet tog det ett antal decennier innan verkliga ansatser gjordes rörande det lit­ terära krigsbytet ur ett vetenskapligt perspektiv.1 Detta berodde troligen på den stora omfattning­ en av Otto Waldes arbete. Trots dess omfång har det dock inte annat än skrapat på ytan av detta väldiga material.

Vid andra tillfällen, inte minst vid en tidigare konferens i Wrocław, har jag skildrat ansträng­ ningarna under 1900-talet att lokalisera och be­ skriva det litterära krigsbytet från Polen i Upp­ sala, där Józef Trypućkos namn är det viktigaste.2 Många är bekanta med den katalog som publice­ rades för 12 år sedan, och som täcker de böcker från Braniewo, vilka till största delen finns på Uppsala universitetsbibliotek.3 Men nu har flera initiativ tagits för att fortsätta arbetet med krigs­ bytesmaterial i Sverige. Det pågår ett projekt vid

Pärmens insida i KB:s exemplar av Ambrosius Catharinus (Lancelotto Politi) Enarrationes R. P. F. Ambrosii Catharini Politi ... in quinque priora capita libri Geneseos (Rom 1552), som en gång ägdes av furstbiskop Julius Echter av Mespelbrunn i Würzburg.

Foto: Kungliga biblioteket.

Lettlands nationalbibliotek i Riga för att göra en katalog över de böcker som konfiskerades från bib­lioteket vid jesuitkollegiet i Riga 1621, som skall avslutas 2020.4 Det pågår samtidigt förbere­ delser för ett projekt för att göra en katalog över det litterära krigsbytet från Poznań, där Uppsala universitetsbibliotek kommer att samarbeta med universitetsbiblioteket i Poznań.5 Och i Tjeckien pågår för närvarande ett projekt, som leds av Lenka Veselá och finansieras av den tjeckiska Veten­ skapsakademien, som kommer att inventera alla de böcker som svenskarna tog som krigsbyte från tjeckisk mark under 1600-talet.6 En aspekt som dessa projekt, och liknande ti­ digare sådana, tvingar oss att ta hänsyn till när vi försöker att rekonstruera historiska samlingar som tagits som krigsbyte, är något som Otto Wal­ de bara berörde helt kort i det sista kapitlet av sin avhandling. Vad hände när de böcker som tagits från olika delar av Europa hade kommit till Sve­ rige? Hur har de hanterats under årens lopp? Var finns de nu? Som syntes ovan använde jag ordet öden i pluralis i titeln till denna artikel, löst inspi­ rerad av objektbiografisk teori.7 I dessa böckers liv, var ett avgörande ögonblick när de tvingades att byta miljö helt, och flyttades från sin tidiga­ re plats till de nya ägarna i Sverige. De fortsatte nämligen givetvis att leva. I det följande kommer jag därför att ge några inblickar i hur krigsbytes­ böcker som kom till Uppsala universitetsbiblio­ tek på 1600-talet behandlades. Jag kommer även att följa två särskilda exemplars öden närmare.

Först några ord om bakgrunden. Uppsala uni­ versitet grundades 1477. Efter reformationen på

21

1520-talet stängdes det dock, och återöppnade inte förrän 1595. Två år tidigare hade den lutherska be­ kännelsen slutligen blivit antagen i Sverige, under det att katolicism, kalvinism och zwinglianism blev strängt förbjudna. Under Gustav II Adolfs regeringstid fick sedan universitetet ett starkt un­ derstöd från kronan. Stora donationer gjordes, en stor ny universitetsbyggnad uppfördes och uni­ versitetsbiblioteket grundades formellt 1620 (eller 1621, beroende på hur man räknar). Sam­tidigt skänktes kronans bokdepå i Stockholm, vilken bland annat innehöll samlingar som konfiskerats från Vadstena kloster och några enskilda adels­ män, till Uppsala. Med Gustav II Adolfs expansiva utrikespolitik gavs därefter flera möjligheter till att berika samlingarna. Den första var den ovan nämnda konfiskeringen av det bibliotek som tillhörde jesuitkollegiet i Riga år 1621. När detta skänktes till Uppsala av kronan 1622 hade biblio­ teket ännu inte en egen byggnad, varför böckerna placerades i ett av domkyrkans kapell. I det an­ dra kriget mellan Sverige och Polen, togs sedan biblioteket tillhörande jesuitkollegiet i Braniewo (Braunsberg), samt kapitelbiblioteket i Frombork (Frauenburg) som krigsbyte 1626. Dessa anlände till Uppsala året efter, och placerades tillfälligt i små skjul nära Fyrisån, till dess att biblioteket fick en egen byggnad 1628. Här förändrades verkligen deras liv.

Jag har nyligen diskuterat böckernas ordning i Uppsala universitetsbiblioteks första byggnad i en artikel i Biblis 85, med en engelsk version i Journal of Jesuit Studies, varför jag inte kommer att gå in i detalj rörande den aspekten här.8 Det får räcka med att säga att detta första bib­ liotek var byggt i två våningar i suterräng, där, en­ ligt de första katalogerna från 1638–1641, den övre huserade det aktuella biblioteket med de för den samtida undervisningen användbara böckerna, uppställt och ordnat efter ämnena inom de fyra fakulteterna. Den nedre våningen, där böckerna från Braniewo och Frombork hade ställts upp 1628, var mer ett förrådsrum för de mindre rele­ vanta eller inte lika användbara böckerna, och där följde hylluppställningen fortfarande i stor utsträckning en jesuitisk klassificering av kun­ skapen. Som det verkar hade böckerna mer eller mindre ställts upp i samma ordning som de haft i Braniewo. Detta nedre bibliotek led kraftigt av hög fuktighet, och var en återkommande anled­

22

ning till klagomål i universitetets konsistorium under 1600-talet.9 Det första som hände för många böcker från Riga, Braniewo och Frombork när de började sina nya liv i Uppsala var alltså att bli placerade i fuk­ tiga och skadliga lokaler. De användbara böck­ erna, såsom de antika klassikerna och lutherska författare, plockades ut och flyttades till den övre våningen och till det verkliga universitetsbiblio­ teket, medan de sämre böckerna fick vara kvar på nedre plan. Det är ju inte direkt överraskande att de flesta böcker med katolskt innehåll räknades till de oanvändbara vid detta mycket lutherska universitet, som hade som sin viktigaste uppgift att utbilda präster för kyrkan och tjänstemän lo­ jala mot staten. Vid en tid när exempelvis påven vanligen kallades antikrist i luthersk propaganda kan man helt enkelt inte förvänta sig något an­ nat.10 Det är alltså verkligen ett slags paradox att detta ärorika och firade krigsbyte i betydande ut­ sträckning innehöll böcker som man egentligen inte ville ha.11 Och de böcker som lämnades kvar i det nedre biblioteket levde inte särskilt väl där.

Fukten var skadlig för böckerna, och den om­ ständighet att de inte var användbara orsakade flera diskussioner i universitetets konsistorium om vad man skulle göra med dem. Argumentet var att universitetet, om man sålde dem, skulle kunna tjäna pengar för inköp av nya böcker och för en bättre biblioteksbyggnad. Och när böcker­ na inte kunde säljas som böcker, kunde de helt enkelt säljas som papper eller pergament, till bok­ bindare och orgelbyggare, bland andra. Vi vet inte exakt hur många böcker som gick förlorade på detta sätt under 1600-talet, men bibliotekets vik­tigaste historieskrivare, Claes Annerstedt, häv­ dar exempelvis att mer än 400 handskrifter gick förlorade från det nedre biblioteket fram till det att boksamlingarna flyttade till Gustavianum i början på 1690-talet.12 Böcker lämnade biblioteket även på andra sätt.

För inte länge sedan besökte jag universitetsbib­ lioteket i Lund. I deras bestånd finner vi ett exem­ plar av Marcantonio Zimaras Problemata Aristotelis, tryckt i Frankfurt 1549, vilket en gång i tiden hörde till jesuitkollegiets bibliotek i Riga.13 Vi vet alltså att denna bok måste ha kommit till Upp­sala 1622, och flyttat till den första biblioteksbyggna­ den 1627. På titelsidan läser vi dock att Emund Figrelius (1622–1675), senare adlad Gripenhielm,

förvärvade den i Uppsala den 20 februari 1643.

Men vi kan inte säga säkert varför och hur detta skedde. Kanske gavs boken till den unge Gripen­ hielm som ett slags betalning för arbete i biblio­ teket. Vi vet att samma sak senare hände honom upprepade gånger vid Kungl. Biblioteket i Stock­ holm.14 Den hamnade till sist i Lund när Karl XI donerade Gripenhielms privata bibliotek dit 1684. Exemplaret har restaurerats och bundits om någon gång under 1800- eller 1900-talet, så kanske gallrades boken ut och gavs till Gripenhielm 1643 på grund av dess dåliga skick. Det fanns i Rigasamlingen åtminstone en ytterligare version av Zimaras Problemata Aristotelis, tryckt i Frankfurt 1571, men den var översatt till tyska, och kan bara anses som en duplett med en väldigt vid använd­ ning av begreppet. Denna finns fortfarande kvar i Uppsala, men där finns i dagsläget inte något exemplar som hör till samma upplaga som den som finns i Lund.15 Uppdelningen av böckerna baserat på deras goda eller dåliga innehåll slutade i Uppsala i mitten av 1690-talet, när biblioteket sedan ett tag hade flyttat till bättre rum på övervåningen av universitetshuset Gustavianum. Men strax blev ett särskilt problem än mer tydligt. 1622 hade uni­ versitetsbiblioteket tagit emot biblioteket från jesuitkollegiet i Riga, och 1627 biblioteket från jesuitkollegiet i Braniewo och kapitelbiblioteket i Frombork. Under 1630-talet tog det emot böcker som tagits som byte från katolska institutioner i Tyskland. 1693, när biblioteket erhållit de privata boksamlingar som hört till Claes Rålamb såsom gåva från Karl XI, kom böcker från religiösa insti­ tutioner i Poznań dit, främst från jesuitkollegiet, men även från dominikaner- och bernardineror­ den. Flera av böckerna från dessa religiösa institu­ tioner var i själva verket samma eller väldigt lika.

Många böcker var alltså inte bara oönskade ur ett konfessionellt perspektiv, utan både bra och dåliga böcker fanns ofta där i ett flertal duplet­ ter, och definitionen av duplett var vidare än i vår tid. Det syftade inte bara på böcker som hörde till samma upplaga, utan även till böcker som hade samma titel. Bland böckerna från Poznań kan vi ibland till och med finna så många som sju eller åtta exemplar som hör till samma upplaga.16 Dupletterna är kanske också det främsta skälet till varför vi inte kan finna alla böcker från de tidigare nämnda samlingarna i Uppsala nuför­

Marcantonio Zimaras Problemata Aristotelis (Frankfurt am Main 1549), som en gång hörde till biblioteket vid Jesuitkollegiet i Riga. Foto: Universitetsbiblioteket, Lund.

tiden.17 Redan 1639 (senare också 1644) beslutade nämligen universitetets konsistorium att bib­lio­ teket kunde handla med dupletter i utbyte mot böcker man ville ha. En ständig brist på utrym­ me och en alltför snål budget för nyförvärv är de främsta skälen till varför biblioteket slutligen gjorde verklighet av de gamla planerna att fak­ tiskt sälja duplettexemplar och andra mindre användbara böcker. Den första bokauktionen ägde förmodligen rum 1701, och flera skulle följa under 1700-talet. Kanske skedde detta till gagn för Uppsala universitetsbibliotek som ett levande bibliotek, men det var helt säkert till skada för den historiska kontinuiteten hos de samlingar som tagits som krigsbyten. Auktionskatalogerna från 1701 och 1702, vilka berörde åtminstone 900 böcker, trycktes inte, men en handskriven lista med böckerna som var till salu men inte sålda

23

Ur: Förteckning på en samling böcker, i åtskilliga språk och vetenskaper, hvilka genom offentelig auction komma att försäljas i Upsala den 2 april 1796 (Uppsala, [1795]), s. 4. Foto: Uppsala universitetsbibliotek.

vid dessa tillfällen finns fortfarande kvar.18 Nästa auktion med dupletter och mindre användbara böcker, vilka såldes mycket billigt som makulatur, ägde rum i Uppsala 1710. Ett dokument finns be­varat från tillfället, som Otto Walde har upp­ märksammat i en artikel från 1915, och där kan vi se både titlar, priser och namn på köpare, vilka alla var invånare i Uppsala. Några av böckerna var defekta och såldes förmodligen av den an­ ledningen. Några av de nämnda böckerna finns dock inte i Uppsala i vår tid. De var således inte ens dupletter, utan ansågs nog endast vara irrele­ vanta för samlingarna vid tiden. Flera av dem var inkunabler. Några år senare ägde en liknande ut­ försäljning rum med oanvändbara böcker, vilka

24

såldes som makulatur. Tyvärr vet vi inte titlarna på de böcker som såldes då, men utifrån hur mycket pengar som biblioteket tjänade på försälj­ ningen, kan vi vara säkra på att antalet böcker var mycket större än vid den tidigare.

Senare under 1700- och 1800-talen ägde flera bokauktioner rum i Uppsala då biblioteket redu­ cerade sina egna samlingar. Det finns fem tryckta kataloger från dessa tillfällen, och där finner vi även titlarna tillsammans med information om tryckort och tryckår.19 En snabb blick i dessa vi­ sar att böcker från Braniewo, Würtzburg eller Poznań också kunde säljas vid dessa auktioner. I den katalog över biblioteket från jesuitkollegiet i Poznań från 1609, som var en del av bytet därifrån 1656, finner vi exempelvis en kommentar över de första fem kapitlen av Första Mosebok, författad av den italienske dominikanerbrodern Ambro­ sius Catharinus (Lancelotto Politi) och tryckt i Rom 1552, bunden i ett pergamentband.20 Vi vet att den var en del av bytet från Poznań och fördes till Uppsala, eftersom den också är förtecknad i katalogen över biblioteket tillhörande den tidiga­ re nämnde adelsmannen Claes Rålamb när detta donerades till Uppsala 1693.21 Två variantexem­ plar ur samma upplaga, bundna i utsökta alun­ garvade svinskinnsband med rika blindtryck och förgyllda snitt, var dock även en del av det byte som togs från det bibliotek som tillhörde Julius Echter von Mespelbrunn, furstbiskop av Würtz­ burg, när detta togs och fördes till Uppsala på 1630-talet. Två exemplar av denna bok fanns alltså redan i Uppsala när Poznań-exemplaret kom dit, och de var bundna i mer praktfulla band. Ett av exemplaren från Würtzburg finns fortfarande kvar i Uppsala universitetsbibliotek idag.22 Den 2 april 1796, när dupletter från Uppsala universi­ tetsbibliotek såldes på en offentlig auktion i Upp­ sala, finner vi dock boken listad på sidan 4.23 En­ ligt en notering i det exemplar som idag finns på Kungliga biblioteket var det det andra exempla­ ret från Würzburg som såldes denna dag till den enskilde ägaren Johan Gustaf Härstedt, och från honom kom det senare till Engeström-samling­ en.24 Vad hände då med exemplaret från Poznań, som inte heller kan återfinnas i Uppsala idag? Det måste helt enkelt ha blivit gallrat eller sålt på en av de tidigare auktionerna.25 Förhoppningsvis le­ ver boken fortfarande, kanske i en privatpersons ägo, men helst hos en offentlig institution. Det

skulle i värsta fall vara en enorm uppgift att finna var den är. Ofta skulle ett sådant arbete dock verk­ligen vara värt mödan.

De böckers öden som togs som krigsbyten och fördes till Uppsala på 1600-talet är givetvis av största intresse för de tidigare nämnda pro­ jekten, vilka har som mål att lokalisera och re­ gistrera krigsbytessamlingar i Sverige. Sant är att majoriteten av böckerna finns kvar i Uppsala, men många är idag på annan ort. Uppsala uni­ versitetsbibliotek har ända sedan 1600-talet varit ett levande bibliotek, beroende av allmänna reli­ giösa och ideologiska trender, och vanligtvis med alltför snålt tilltagen budget och för små lokaler.

Handel med böckerna och auktioner är från det perspektivet helt förståeliga, om än både smått

tragiska och sorgliga från vårt nutida perspektiv.

Det finns ju dock ett antal historiska bibliotek i Sverige, både privata och allmänna, som varken var kända nog för Walde eller är det för forskare i vår tid. Vi skulle alltså kunna hoppas att de flesta böckerna forfarande är i livet någonstans, och att den som letar med stort tålamod blir rikligt belö­ nad. Som vi också har sett i de tidigare exemplen, vet vi att böckerna till sist ibland återgår i offent­ ligt ägarskap efter perioder i privata samlingar.

Artikeln bygger på en presentation hållen för en huvudsakligen polsk publik vid konferensen Private Libraries in Early Printed Book Collections, som ägde rum vid Ossoliński National Institute i Wrocław, 18–19 juni 2019.

NOT ER 1. O. Walde, Storhetstidens litterära krigsbyten, vols. 1–2, Uppsala 1916–20.

2. P. Sjökvist, ‘Polish Collections at Uppsala University Library: A History of Research,’ i Książka dawna i jej właściciele: Tom drugi, red. Dorota Sidorowicz-Mulak och Agnieszka Franczyk Cegła (Wrocław, 2017), s. 237–44.

3. J. Trypućko, The Catalogue of the Book Collection of the Jesuit College in Braniewo Held in the University Library in Uppsala = Katalog księgozbioru Kolegium Jezuitów w Braniewie zachowanego w Bibliotece Uniwersyteckiej w Uppsali, 3 vols., ed. Michał Spandowski and Sławomir Szyller (Uppsala: Uppsala universitetsbibliotek; Warszawa: Biblioteka Narodowa, 2007).

4. Arbetar i projektet ‘The Library of the Jesuit Collegium in Riga (1583–1621)’ vid Lettlands nationalbibliotek gör Laura Kreigere-Liepiņa (projektledare) och Renate Berga.

5. För information om planerna för Poznań-projektet, se P. Sjökvist, ‘Books from Poznań at the Uppsala University Library’, i Z badań nad książką i księgozbiorami historycznymi: Polonika w zbiorach obcych, red. Jack Puchalski, Agnieszka Chamera-Nowak och Dorota Pietrzkiewicz (Warszawa 2017), s. 319–27. Se också A. Szulc, R. Wilgosiewicz-Skutecka, ‘Sprawozdanie z poszukiwań w Szwecji – o poznańskich rękopisach i starodrukach w zbiorach Biblioteki Uniwersyteckiej w Uppsali’, Biblioteka 2014, nr 18, s. 7–32.

6. Se vidare webbsidan Švédská knižní kořist z Čech a Moravy 1646–1648. Bibliografický a informační portal (‘The Swedish Booty of Books from Bohemia and Moravia 1646–1648. Bibliographic and Informational Portal’), www.knizni-korist.cz.

7. För värdefulla perspektiv på objektbiografi tillämpad på bokhistoria, se exempelvis konferensvolymen Biographien des Buches, utg. U. Gleixner, C. Baum, J. Münkner och H. Rössler (Göttingen, 2017).

8. P. Sjökvist, ‘Om böckernas ordning i Uppsala universitetsbiblioteks första byggnad’, Biblis 85 (Våren 2019), s. 65–71; ‘On the Order of the Books in the First Uppsala University Library Building’, Journal of Jesuit Studies 2019, nr 6, s. 315–26.

9. Se M. Andersson-Schmitt, ‘Biblioteksdebatten i akademiska konsistoriet 1627–1694’, i Uppsala University 500 years, vol. 12, I universitets tjänst: Studier rörande Uppsala universitetsbiblioteks historia, utg. Gert Hornwall (Uppsala, 1977), s. 19–30.

10. H. Helander, Neo-Latin Literature in Sweden in the Period 1620–1720: Stylistics, Vocabulary and Characteristic Ideas (Uppsala, 2004), s. 321–36.

11. Jfr M. Hornwall, ‘Uppsala universitetsbiblioteks resurser och service under 1600-talet’, Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen 1981, nr 68, s. 65–78.

12. C. Annerstedt, Upsala universitetsbiblioteks historia intill år 1702 (Stockholm, 1894), s. 24.

13. Universitetsbiblioteket, Lunds universitet, signum: Klass.

Gr. [Aristoteles, Probl. Följdskr.]

14. S. Dahlgren, ‘Emund Gripenhielm’, i Svenskt biografiskt lexikon, vol. 17 (Stockholm 1967–1969), s. 314. Otto Walde antar dock att Gripenhielm förmodligen fick boken i utbyte mot en av hans egna böcker, eftersom universitetets konsistorium hade beslutat att dupletter vid biblioteket skulle användas för byten (Walde, Storhetstidens litterära krigsbyten, vol. 1, 50).

15. Uppsala universitetsbibliotek (härefter UUB), signum: Script. Graeci [Aristoteles] 280.

16. Walde, Storhetstidens litterära krigsbyten, vol. 2, s. 439–41.

17. Redan 1638 skrev universitetet i Dorpat till kungen, och bad att dupletterna från Uppsala skulle sändas dit, så att de kunde utöka sina samlingar. Kungen beslutade också i enlighet med detta.

1693 och 1721 hände samma sak rörande universitetet i Åbo. Det verkar dock inte som att några böcker någonsin lämnade Uppsala av denna anledning, trots en kunglig order. O. Walde, ‘Hur man sålde dupletter i forna tider. Ett kulturdokument från 1710’, Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, 1915, nr 2, s. 211–12.

18. Walde, ‘Hur man sålde dupletter i forna tider’, s. 212–13; jfr Walde, Storhetstidens litterära krigsbyten, vol. 2, s. 441–51; UUB, Bibl. arkiv A 7.

19. Förteckning på en samling böcker, i åtskilliga språk och vetenskaper, hvilka genom offentelig auction komma att försäljas i Upsala den 18 april 1792 (Uppsala, 1791); Förteckning på en samling böcker, i åtskilliga språk och vetenskaper, hvilka genom offentelig auction komma att försäljas i Upsala den 2 april 1796 (Uppsala, [1795]); N:o 3. Förtekning på en samling böcker i åtskilliga språk och vetenskaper, chartor, taflor, portraiter, chirurgiska instrumenter, m.m. hvilka genom offentelig auction komma att försäljas i Upsala d. 10 october 1804 (Uppsala, [1804]); N:o 4. Förtekning på en samling böcker i åtskilliga språk och vetenskaper, i synnerhet i historien, mathematiquen och

25

medicin, hvilka genom auction komma att försäljas i Upsala d. 10 october 1810 (Uppsala, [1810]); Förteckning öfver en utvald och dyrbar samling latinska och grekiska auctorer hufvudsakligen i upplagor från 1500-1700-talen … utgörande dubletter från Upsala univeristetsbibliotek som kommer att försäljas … lördagen den 29 oktober kl. ¾ 4 e.m. (Uppsala, 1892). Digitala kopior av auktionskatalogerna finns tillgängliga i Alvin (www.alvin-portal.org). Uppgifter från auktionen 1792, med priser och namn på köpare vid respektive titel, finns i UUB, Bibl. arkiv K 49. Listor med information om priser från auktionen 1796 finns i UUB, Bibl. arkiv E 8. Uppgifter från auktionen 1804, med priser och namn på köpare vid respektive titel, finns UUB, U 294 l. Uppgifter från auktionen 1892, med priser och namn på köpare vid respektive titel, finns vid Uppsala univer-

sitets arkiv, Räntkammararkivet: F IX, Auktionskammaren: A 56.

Listor med titlar på dupletter sålda till Göteborg 1874 finns i UUB, Bibl. arkiv K 50–51.

20. UUB U 276, fol. 47r.

21. UUB U 281, fol. 1v.

22. Signum: Teol. Skolastik. Jfr P. Wittmann, Würtzburger Bücher in der K. Schwedischen Universitetsbibliothek zu Upsala (Würtzburg, 1891), s. 14.

23. Förteckning på en samling böcker, i åtskilliga språk och vetenskaper, hvilka genom offentelig auction komma att försäljas i Upsala den 2 april 1796 (Uppsala, [1795]), s. 4.

24. Kungl. biblioteket, signum: Teol. Exeget. Fol. 25. Jfr Walde, Storhetstidens litterära krigsbyten, vol. 2, s. 103.

OTRYCKTA K ÄL LOR Räkenskaper från bokauktionen 1892, Uppsala universitetsarkiv,, Räntkammararkivet: F IX, Auktionskammaren: A 56.

Katalogen från biblioteket vid jesuitkollegiet i Poznań, UUB U 276.

Katalogen från biblioteket tillhörande Claes Rålamb, UUB U 281.

Listor på böcker till salu men inte sålda vid auktioner i Uppsala 1701 och 1702, UUB Bibl. arkiv A 7. Švédská knižní kořist z Čech a Moravy 1646–1648. Bibliografický a informační portal (‘The Swedish Booty of Books from Bohemia and Moravia 1646–1648. Bibliographic and Informational Portal’). www.knizni-korist.cz.

LI TTERATUR Andersson-Schmitt, Margarete. ‘Biblioteksdebatten i akademiska konsistoriet 1627– 1694’. I Uppsala University 500 years, vol.

12, I universitets tjänst: Studier rörande Uppsala universitetsbiblioteks historia, s. 19–30. Utg. Gert Hornwall. Uppsala: Uppsala universitet, 1977.

Annerstedt, Claes. Upsala universitetsbiblioteks historia intill år 1702. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1894.

Biographien des Buches. Utg. U. Gleixner, C. Baum, J. Münkner och H. Rössler. Göttingen: Wallstein, 2017.

Dahlgren, Stellan. ‘Emund Gripenhielm’. I Svenskt biografiskt lexikon, vol. 17, s. 314. Stockholm: Norstedt, 1967–1969.

Förteckning på en samling böcker, i åtskilliga språk och vetenskaper, hvilka genom offentelig auction komma att försäljas i Upsala den 18 april 1792. Uppsala, 1791.

Förteckning på en samling böcker, i åtskilliga språk och vetenskaper, hvilka genom offentelig auction komma att försäljas i Upsala den 2 april 1796. Uppsala, [1795].

N:o 3. Förtekning på en samling böcker i åtskilliga språk och vetenskaper, chartor, taflor, portraiter, chirurgiska instrumenter, m.m. hvilka genom offentelig auction komma att försäljas i Upsala d.

10 october 1804. Uppsala, [1804].

N:o 4. Förtekning på en samling böcker i åtskilliga språk och vetenskaper, i synnerhet i historien, mathematiquen och medicin, hvilka genom auction komma att försäljas i Upsala d. 10 october 1810. Uppsala, [1810].

Förteckning öfver en utvald och dyrbar samling latinska och grekiska auctorer hufvudsakligen i upplagor från 1500–1700-talen … utgörande dubletter från Upsala univeristetsbibliotek som kommer att försäljas … lördagen den 29 oktober kl. ¾ 4 e.m.

Uppsala, 1892.

Helander, Hans. Neo-Latin Literature in Sweden in the Period 1620–1720: Stylistics, Vocabulary and Characteristic Ideas.

Uppsala, 2004.

Hornwall, Margareta. ‘Uppsala universitetsbiblioteks resurser

26

och service under 1600-talet’. Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen 1981, nr 68, s. 65–78.

Sjökvist, Peter. ‘Polish Collections at Uppsala University Library: A History of Research’. I Książka dawna i jej właściciele: Tom drugi. Utg. Dorota Sidorowicz-Mulak and Agnieszka Franczyk Cegła, s. 237–44. Wrocław, 2017. . ‘Books from Poznań at the Uppsala University Library’.

I Z badań nad książką i księgozbiorami historycznymi: Polonika w zbiorach obcych. Utg. Jack Puchalski, Agnieszka ChameraNowak och Dorota Pietrzkiewicz, s. 319–27. Warszawa: Polskie Bractwo Kawalerów Gutenberga, 2017. . ‘Om böckernas ordning i Uppsala universitetsbiblioteks första byggnad’. Biblis, nr 85 (Våren 2019), s. 65–71. . ‘On the Order of the Books in the First Uppsala University Library Building’. Journal of Jesuit Studies 2019, nr 6, s. 315–26.

Szulc, Alicja och Renata Wilgosiewicz-Skutecka. ‘Sprawozdanie z poszukiwań w Szwecji – o poznańskich rękopisach i starodrukach w zbiorach Biblioteki Uniwersyteckiej w Uppsali’.

Biblioteka 2014, nr 18, s. 7–32.

Trypućko, Józef. The Catalogue of the Book Collection of the Jesuit College in Braniewo Held in the University Library in Uppsala = Katalog księgozbioru Kolegium Jezuitów w Braniewie zachowanego w Bibliotece Uniwersyteckiej w Uppsali, 3 vols., ed. Michał Spandowski and Sławomir Szyller. Uppsala/Warszawa: Uppsala universitetsbibliotek/Biblioteka Narodowa, 2007.

Walde, Otto. ’Hur man sålde dupletter i forna tider. Ett kulturdokument från 1710’. I Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, 1915, nr 2, s. 209–19. . Storhetstidens litterära krigsbyten, vol. 1–2. Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1916–20.

Wittmann, Pius. Würzburger Bücher in der K. Schwedischen Universitetsbibliothek zu Upsala. Würtzburg, 1891.

En bok är en bok är en bok.

Hösten 2019 visades utställningen A BOOK IS A BOOK IS A BOOK med seminarier och workshops i Stockholm.

Johan Laserna och Nina Ulmaja skriver.

Lars Fuhre rapporterar från bokjuryarbete i Taipei.

27

Joyful Read, affisch frĂĽn Jingren Art Design Studio

28

johan laserna

Pappersbokens röster En svensk formgivares funderingar om den fysiska bokens framtid efter ett omtumlande möte med samtida kinesisk bokkonst

P

appersboken är fortfarande ett påtagligt inslag i samtidens medielandskap, men den dominerar inte längre, och dess betydelse minskar oavbrutet. I likhet med de flesta andra medier, som dagstidningar, tv, radio, cd-skivor, dvd-filmer och post, är den på god väg att slukas av det globala och digitala nätverket av multime­ diala datorkloner med mobiltelefonen i spetsen.

Donald Trumps twitterkonto har 60 miljoner föl­ jare, och varje twittring sänder svallvågor genom både digitala och analoga medier. Den som på 2020-talet planerar att förändra världen gör nog klokare i att odla ett twitterkonto än att skriva en bok.

Och samtidigt, nästan som om den digitala re­ vo­lutionen inte fanns, pågår något helt annat. Det rör sig om perifera samtidsströmningar, rentav en undergroundrörelse, där olika egenskaper hos den fysiska boken utforskas, blir uppmärksam­ made och belysta, och till och med premierade.

I dessa kretsar bedrivs ett fascinerande arbete med att undersöka och utveckla pappersboken.

För även om den existerat i många hundra år och sannolikt snart är utkonkurrerad för gott har den ännu inte nått sin fulla potential. Och i lik­ het med andra överspelade medier kommer den lika sannolikt att frodas och utvecklas i olika mot­ ståndsfickor och entusiastenklaver under lång tid framöver.

I en av ytterkanterna av den här rörelsen finns det som ofta kallas artists’ books, det vill säga böcker som är gjorda av konstnärer, men inte för att i text och bild återge sin konstnärliga verksam­ het, utan för att skapa ett konstverk i form av en

bok. En sådan bok förmedlar inte information av det slag som en konstkatalog eller konstnärs­ monografi normalt gör. Den är ett konstverk.

Och inte i metaforisk utan i strikt bokstavlig betydelse: den vill förmedla en konstupplevelse.

Sådana böcker kan se ut lite hursomhelst, finns oftast bara i ett enda exemplar och har i sina ex­ trema varianter bara avlägsna likheter med det vi normalt tänker på när vi använder ordet ‘bok’.

Det finns också en mittfåra i den samtida bok­ utforskande rörelsen där kommersiellt produce­ rade vinnarböcker från olika nationella tävlingar visas upp på utställningar och i kataloger. Här ser vi böcker som ser ut ungefär som de brukar göra, om än ofta betydligt exklusivare, såväl redak­ tionellt som tekniskt och formgivnings­mässigt.

I Sverige har vi den årligen återkommande ut­ ställningen Svensk Bokkonst, som är en tävling i typografisk kommunikation för pappersböcker.

25 böcker ur varje års produktion väljs ut, pre­ senteras på Kungliga biblioteket i Stockholm och ställs sedan ut på olika ställen i Sverige och utomlands, där de även deltar i internationella tävlingar. Förhoppningen är att de uppmärksam­ made böckerna ska fungera som förebilder för den nationella bokbranschen och stimulera och inspirera till både ökad kvalitet och nyskapande.

Så även om de senaste decenniernas framväx­ ande medielandskap vant konsumenterna vid att kunna läsa precis vad de vill, när de vill och var de vill, utan att behöva något mer än sin egen mobil­ telefon, så är det också uppenbart – om man bara lyckas slita blicken från skärmen en stund – att fysiska böcker fortfarande utvecklas.

29

Ett unikt tillfälle att handgripligen och med alla sina sinnen studera denna utforskning av pappersbokens potential som medium var utställ­ ningen A Book Is a Book Is a Book: Book Design from China and Sweden på China Cultural Center i Stockholm hösten 2019, initierad av Nina Ulmaja och genomförd i samarbete med Rang Li. Efter att ha besökt utställningen är jag osäkrare än nå­ gonsin på vad en bok egentligen är – och skulle kunna vara. Och det gör mig alldeles lycklig.

En bok är en bok är en bok I utställningshallen vid Kungsträdgården låg 220 böcker utlagda i rader på långsmala bord som fiffigt satts samman till en lång tredelad slinga.

De kinesiska böckerna låg på den ena sidan av slingan, de svenska på den andra. Besökarna kunde röra sig fritt bland borden, eller bekanta sig med dem bok för bok, nation för nation, läsa form­givarnas vitt skilda svar på frågan ‘Vad är bok­design för just dig’, tryckta på högsmala ve­ por som hängde ner från taket här och var, eller slå sig ner vid ett bord och bläddra i den mag­

30

nifika utställningskatalogen, formgiven av Nina Ulmaja, Rang Li och Hannah Baklien. Den en­ sam var värd besöket. Tryckt i 300 exemplar kom­ mer den snart att vara en eftersökt raritet. Bara att bläddra i den, känna det lövtunna papperet mot huden och hantera den lite bångstyriga högen av ihopsnörda lägg är en sinnlig upplevelse som böcker sällan ger mig. Och så denna outtröttliga, smått förälskade nyfikenhet på kodexens alla möjlig­heter som vartenda uppslag förmedlar.

Samtidigt häpnade jag inför de kinesiska böck­ erna. De verkade spela i en helt annan liga än de svenska. Det kändes som om de svenska bok­ verken (där­ibland några av mina egna alster) var gjorda av förskolebarn och de kinesiska av åldrade mästare. Det var faktiskt en rätt omskakande upp­ levelse och jag kan inte sluta att försöka komma underfund med vad som gav mig den känslan. Jag inser att frågeställningen är lite speciell och att den som inte själv sysslar med bokformgivning kanske inte skulle ha reagerat på samma sätt, men jag hoppas att mina funderingar i det följande kan vara till glädje även för de läsare som intresserar sig för pappersboken som medieform.

Den kommunikativa omsorgen En kommentar jag ofta möter (från förläggare, författare, vänner) när jag rådfrågar dem i valet mellan olika grafiska detaljlösningar är: ‘Äsch, det där märker ändå inte läsaren!’ Och kanske är det så. Det verkar i alla fall inte orimligt att gra­ fiker ofta överskattar sina egna och bokbrukarnas kommunikativa förmågor. Samtidigt utgör tron på de grafiska valens betydelse själva grunden för formgivningsverksamheten. Och är det något som på djupet förenar utställningens samtliga bok­formgivare, såväl svenskar som kineser, så är det tanken att deras tusentals små och stora val under processens gång har en avgörande bety­ delse för bokverkets funktionalitet som medium.

Formgivaren har ett tydligt uppdrag som sta­ vas omsorg – och omsorgen handlar lika mycket om avsändaren som om budskapet och motta­ garen. Beroende på vad det är för bok uppdraget gäller kan avsändaren vara en författare, fotograf, bildkonstnär eller illustratör, eller någon organi­ sation i form av ett företag, en förening eller en institution. Budskapet är det som ska inkarneras i den samlade grafiska gestalten – papperet, ty­ pografin, bilderna, färgerna – så att det kan över­ föras och landa hos bokläsaren.

Enligt denna kommunikationsmodell är bok­ formgivarens uppgift alltså att stödja och tydlig­ göra det som upphovspersonen velat förmedla så att det med maximal effekt kan landa hos lä­ saren. Modellen kan förefalla uttjatad och över­ drivet förenklad, men jag kan försäkra att den är fullt levande, i såväl teori som praktik.

Den brittiska typografen och typografihistori­ kern Beatrice Warde fångade den här ambitionen i en numera klassisk bild: den som vill bedöma smaken hos ett vin bör använda ett glas som på­ verkar smakupplevelsen så lite som möjligt. Ty­ pografen bör göra detsamma. Den grafiska for­ men bör vara så transparent att den förmedlar innehållet utan att märkas. Läsaren ska helst inte känna att, som Warde syrligt formulerade det, ‘någon har ansträngt sig’.

Men vad är egentligen transparent? Det är inte att vara passiv, att göra ingenting, eller att göra hursomhelst, att låta det råa materialet tala på egen hand. Nej, det kräver en lyhörd och sofisti­ kerad förmåga att göra bruk av hela den arsenal av kodextekniker som bokarbetare under tider­

nas lopp har uppfunnit och förfinat för att tydlig­ göra innehållet i de manuskript som de har fått ansvar för. Det är ett krävande arbete, och det går inte att undvika att ansträngningen märks.

Läsningen som existentiell upplevelse Och det är väl just ansträngningen som var den gemensamma kärnan i utställningen A Book Is a Book Is a Book. De 97 svenska böckerna var häm­ tade ur fyra års Svensk Bokkonst, 2015–18, och de i katalogen återgivna jurymotiveringarna för varje utvald bok talar sitt tydliga språk. Det som premieras är hur väl bokformgivaren anpassat formen till innehållet så att det når fram till mål­ gruppen och publiceringen kan uppnå sitt syfte.

Bedömningen innehåller både funktionella och estetiska komponenter. De funktionella handlar inte bara om bokbandets och tryckets kvalitet, och om kloka och hållbara materialval, utan även om det övergripande grafiska upplägget och det typografiska detaljarbetet. Omtanken om boken och läsaren ska alltså vara vägledande genom processens alla steg, från val av format, bandtyp, papper, tryck och repro till val av typsnitt, satsyta och rubriksättning. Men är det tillräckligt? Nej, det räcker inte att på tydligast möjliga sätt under­ lätta förmedlingen av ett abstrakt innehåll, något mer måste till, och det är här den estetiska och lite mer svårfångade komponenten kommer in.

Det handlar i grund och botten om att berätta med hjälp av kodexformens alla icke-språkliga egenskaper, att på multisensoriska vägar väcka känslor och stämningar och på så sätt locka lä­ saren till att vilja utforska boken på djupet. Och det handlar här inte alls bara om det vackra, utan lika mycket om lekfullhet. Det är först när form­ givaren behärskar hantverket och uttrycksmed­ len fullt ut och börjar ta ut svängarna och leka i total frihet som läsningen blir en existentiell upplevelse och den verkliga bokkonsten uppstår.

Det är denna grundläggande strävan som för­ enar de båda ländernas bokformgivare som del­ tog i utställningen. De har alla hög tilltro till läsarens vilja och förmåga att lägga märke till och förstå hur de har tänkt att boken ska läsas. För formgivarna är en bok ett slags partitur, ett stycke musik som ska avkodas och framföras av läsaren i läsakten. Instrumentet är läsaren själv, med alla sina kroppsliga sinnen, sitt känsloliv och sitt in­

31

tellekt. Och då är det inte alls bara texten som utgör partituret utan hela det tredimensionella objektets materialitet och mekanik. Pappers­ boken är ett instrument som tar hela människan i besittning. Färgerna, formerna och orden är no­ ter som i det handgripliga umgänget med läggen omvandlas till olika musikaliska tidsförlopp.

Ett kapablare medium Medieforskare framhåller ofta att medier skiljer sig från varandra vad gäller överföringskapacitet.

En del medier fungerar bara här och nu (exem­ pelvis talat språk), andra överbryggar avstånd i både tid och rum (exempelvis skrift). Och det står inte var och en fritt att uttrycka precis vad som helst i ett visst medium. Olika medier lämpar sig olika bra för olika budskap. Det gäller alltså att välja rätt medium för det som ska förmedlas.

Skillnaden i överföringskapacitet kan bli tyd­ lig om man tar del av en och samma roman både via öronen, som ljudbok, och via ögonen, som fysisk pappersbok eller e-bok. I Ali Smiths roman Spring låter den skotska författaren olika karaktä­ rer använda olika brittiska dialekter och tillfogar på så sätt ett extra betydelselager. Smith ger bok­ stavligen röst åt olika delar av det splittrade och skiktade landet under Brexiteran. När dialekt­ virtuosen Juliette Burton läser boken förmedlar hon med precision det dialektala landskap Smith måste ha lyssnat till i sitt eget huvud när hon skrev dialogerna. Och visst, en del av dem som läser boken på papper eller på skärm märker sä­ kert att de olika karaktärerna formulerar sig på olika sätt, men det mesta försvinner obönhörligt.

Och då försvinner även en väsentlig del av roma­ nens bitande slagfärdighet och politiska under­ toner. Den som istället lyssnar på boken hör med överlägsen akustisk och musikalisk exakthet det som Smith hörde. Överföringskapaciteten hos de båda bokmedierna är i detta avseende väldigt olika.

Ett exempel på det omvända förhållandet är Gustave Flauberts Madame Bovary. Den som pro­ cessar boken via öronen istället för ögonen mis­ sar Flauberts egensinniga bruk av en rad språk­ liga och typografiska detaljer som inte hörs. När Flaubert kursiverar ett ord eller en ordvändning markerar han distans till det. Det är inte han som väljer att använda just det ordet utan den stora

32

och dumma allmänheten. Kursivernas värld är de språkliga och tankemässiga schablonernas.

Därtill vimlar texten av egensinnigt rytmiser­ ande skiljetecken med en armé av kolon i spet­ sen. Romansidorna blir till en säregen visuell typografisk-språklig upplevelse som en ljudboks­ version aldrig kan fånga.

Så varför denna utvikning om det torra be­ greppet överföringskapacitet? Jo, det jag tycker mig ana är att de kinesiska bokformgivarna har en ännu större tilltro till fysiska böckers överfö­ ringskapacitet än vad deras svenska kolleger (och dessas uppdragsgivare) har. För kineserna verkar det inte riktigt finnas någon gräns för hur nog­ grant man kan kalkylera olika slags estetiska, kognitiva och känslomässiga verkningar hos lä­ saren. Det är en hisnande upplevelse. Och kanske är det denna tilltro som bidrar till att föra deras bokkonst till en högre nivå än den svenska? Kan­ ske. Eller så är det mottagarnas lyhördhet de har en större tilltro till – det är svårt att säkert veta vilket, och sakerna hänger förstås ihop.

Kinesiska virtuoser Eftersom böckerna på utställningen var så in­ trikat sammansatta och hade så många subtila fysiska kvaliteter är många av dem omöjliga att återge i bild. Man behöver umgås med dem handgripligen för att kunna ta del av dem, men låt mig ändå försöka mig på några belysande ex­ empel. Zhao Qing och Jiang Jilia har i The Missing of One Year av Wen Aiyi tagit ut svängarna på ett karakteristiskt sätt. Kassetten ser ut att innehålla två böcker, men drar man ut dem och försöker öppna dem märker man att de sitter ihop. För att kunna börja läsa måste man vända på dem. Båda bokdelarna innehåller exakt samma 365 dikter, ordnade så att de börjar vid respektive ytterpärm och möts när man når slutet. I den vänstra delen är dikterna placerade på normalt sätt, i den högra roterar de från uppslag till uppslag. Omväxlande svarta och vita sidor ger associationer till skift­ ningar mellan dag och natt. Där de båda bak­ pärmarna möts utväxlar bokdelarna var sin ros.

Boken innehåller kärleksdikter som beskriver 365 dagar av saknad och dess fysiska gestalt och me­ kanik förkroppsligar nästan ceremoniellt olika grundkomponenter i kärlekens förlopp: mötet, den fördjupade bekantskapen, förälskelsen.

The Missing of One Year

33

Med The Brush Speaks the Civilization: The Art of Six Scripts, en nästan minimalistiskt utformad bok om kinesisk kalligrafi, ville Liu Xiaoxiang uttryck­ ligen undersöka hur e-böcker skiljer sig från pap­ persböcker. Han började med att packa in boken i ett omslag som bokstavligen är ett emballage.

För att komma åt boken måste man syste­matiskt riva längs olika perforeringar så att det som åter­ står när man är klar är dels själva boken om de sex skriftformerna, dels ett omfattande material till liten utställning om kalligrafi – allt förpackat i behändiga kassetter som återvunnits av den ur­ sprungliga förpackningen.

Order – The Story of Fangyuan Bookshop exempli­fierar några andra återkommande drag hos de kinesiska böckerna: det täta samarbetet mellan formgivare och författare, i det här fallet mellan formgivaren Li Jin och bokhandlaren Lu

Chonghua, och utnyttjandet av låg pappersopa­ citet som poetiskt medel. På varje beställning som Lu skickade när han arbetade i den bok­ handel som hans familj ägt i många generationer tecknade han en liten figur för att återge hur han kände sig. Boken utvecklar sig till en charmer­ ande och brokig berättelse om både bok­ordrar och familjens och bokhandelns historia. Bind­ ningen, med sina excentriskt placerade stygn, skapar dels en nästan kvadratiſk huvudbok med högsmala sidor, dels fyra blädderbara miniböcker med figur­­animationer. Även framsnittet pryds av små figurer. Genom det tunna papperet skymtar ett innehåll som är tryckt på de vikta bladens in­ sidor – vars öppningar på traditionellt kinesiskt sätt sytts fast i bindningen och därmed blivit oåtkomliga. Boken utstrålar en avväpnande lek­ fullhet och avspänd frihet.

The Brush Speaks the Civilization: The Art of Six Scripts of chinese writing

34

Order – The Story of Fangyuan Bookshop

35

thread

36

I boken Thread har fotohistorikern Thomas Sauvin och bokformgivaren Mei Shuzhi skapat en ny form för fotoboken. Sauvin har under många år besökt Beijings ‘silvergruvor’, det vill säga primitiva verkstäder som sysslar med att ta emot gamla negativfilmer ihopsamlade från sop­ tippar runtom i Kina och utvinna silvernitrat ur dem. I dessa gruvor köper Sauvin dagligen plast­ kassar fulla med negativ. Det mesta är förstört men en del går att digitalisera och göra bilder av.

På så sätt räddar han fortlöpande en unik bild­ skatt skapad av vanliga kineser där de skildrar sina liv. Av bilderna gör han fotoböcker som oftast ser ut som fotoböcker brukar göra, men med Thread ville Sauvin och Mei Shuzhi istället pröva att göra en bok inspirerad av ett genialiskt hemmagjort arkivsystem använt av kinesiska hemmafruar på 1960-talet: en labyrint av lager av fack skapad av vanligt papper som vikts på in­ trikata sätt. Hemmafruarna använde arkiven för att sortera och förvara nålar, tråd och alla möjliga nyttiga småsaker. I bokskaparnas händer blir ett praktiskt och billigt hushållsredskap till ett mi­ rakulöst räddat kollektivt samtidsminne som lä­

saren kan undersöka och utforska helt efter eget huvud. Thread innehåller 59 olika stora fack med sammanlagt 90 bilder i varierande storlek. Boken är gjord i 200 exemplar och kostar cirka 13 000 kr.

Så här skulle man kunna hålla på. Formgivar­ na från Kina tar verkligen ut svängarna utan att tumma det minsta lilla på övriga kvalitetskrav.

Fram- och baksida på Airplanes and Parachutes: A Jonathan Napack Anthology visar sig vid närmare bekantskap båda vara baksidor. Framsidan hittar man istället i mitten av boken. Boken är tvåsprå­ kig och man läser respektive version från mitten och utåt. En utställningskatalog från en nationell bokformgivningsutställning i Kina 2009 består av två delar som man läser parallellt, den ena ligg­ ande ovanför den andra i en kombinatorisk och variabel helhet. En annan bok nöjer sig inte med ett format utan har många, som sytts ihop med varandra. En tredje har pärmar som avsiktligt – och oväntat elegant – är för små för sina inlagor.

Några böcker är både mjukband och hårdband – på samma gång.

Det känns som om de kinesiska bokformgiv­ arna behärskar den klassiska kodexformen fullt

The Physics of Chen Qui och Parting and Reunion, båda av Zhao Qing

37

fembandsverk om det historiska solfjädermüleriet i Suzhou

38

ut och samtidigt är ivriga att från grun­ den tänka om och nyskapa varenda as­ pekt av den. Man hade utan problem kunna ägna en hel artikel åt hur de på olika sätt experimenterar med bokens snittytor, och en annan åt hur de ägnar sig åt komplicerade håltagningar i pär­ mar och inlagor. Jag vågar nog till och med påstå att man utan problem hade kunnat skriva en hel bok om vartdera ämnet.

Men tro inte att detta är effektsökeri. Det som kan förefalla vara smått krystade tänjningar av gränser och krossande av konventioner har alltid ett respektfullt och kommunikativt grundsyfte.

Läsaren ska bjudas på en resa utöver det vanliga.

Formgivaren Lü Jingren, som är den mest repre­ senterade av kineserna på utställningen (och som dessutom har med tre egna böcker om bokform­ givning, alla formgivna av elever), tycks ha fångat ambitionen i sin affisch Joyful Read, gjord för den egna designstudion, där en liten figur längst ner

till höger ger sig in i en veckad boktun­ nel och sedan passerar en rad fantasifullt utformade upplevelsetunnlar för att till slut komma utspringande längst upp till vänster.

Det är passande att Lü Jingren (tillsam­ mans med Lü Min) svarar för ett prakt­ verk som lyckas vara både stramt och klassiskt och samtidigt leka med samtliga kodexparametrar. I ett stort upplagt och extremt informationstätt fembandsverk om det historiska solfjädermåleriet i Suzhou excellerar formgivarna i en rad variationer av kinesiskt bokbinderi och instick och utvik i avvikande format och pappers­ kvaliteter. Det hela är en magnifik hyllning till såväl solfjädern som kodexen – och samtidigt ett vackert exempel på det vikta papperets obegrän­ sade formuleringskonst. Detta får nog betraktas som bokkonstens svar på fine dining. Boken kos­ tar drygt 6 000 kr. Den som även vill ha med sol­ fjädern får betala tre gånger så mycket.

locus identified by the history – se nästa uppslag

39

Boken som dynamiskt livsrum De svenska och kinesiska böckerna skiljer sig allt­ så åt på många sätt. Förutom alla de material och tekniker som bokformgivare i väst använder sig av har kineserna även djupa kunskaper om och tillgång till de asiatiska boktraditionerna med de­ ras rika repertoar av både bindningar och papper.

Och se på en så grundläggande sak som skriftsprå­ ket: kineserna kan i en och samma bok använda sig av både kalligrafiska skriftformer och förenk­ lade moderna, och de kan välja att låta dem ar­ beta både horisontellt och vertikalt. Det ger en attraktiv variationsrikedom. Det är också betyd­ ligt vanligare att böckernas utformning kräver ett handarbete som skulle vara mycket kostsamt om det utfördes i Europa. Och löneskillnaden slår igenom på samtliga nivåer av produktionen: från priset på papper till formgivarnas arvoden.

De svenska böckerna framstår tydligt som mer kommersiella, producerade för en krassare mark­ nad där innehållet står mer i centrum än formen, och det ger förstås formgivarna begränsat hand­ lingsutrymme. Den svenska bokkonsten kan vid en hastig blick framstå som mer bok än konst, och den kinesiska mer som konst än bok. Men ser man närmare efter handlar det nog mer om konsthantverk än konst, ett hantverk som i stort sett är industriellt, men med handgjorda inslag.

Kanske finns det även en liten skillnad i den mentala inställningen till formgivningsarbetet.

Både svenska och kinesiska formgivare använ­ der gärna arkitektur som metafor för sin verk­ samhet, men om svenskarna kan förefalla luta mer åt funktionalistisk effektivitet pratar kine­ serna hellre om boken som ett hem där man kan leva ett gott liv, fyllt av lek och skönhet. Och självklart fanns det även en bok på utställningen

locus identified by the history

40

som handlar precis om detta: Locus Identified by the History, formgiven av Lü Min. Boken är en dialog i ord, bilder och kodexform mellan arki­ tekten Fang Xiaofeng och bokformgivaren Lü Jingren. När böcker och hus får sin form med hjälp av både ingenjörens konstruktionskun­ skaper och arkitektens förmåga att skapa triv­ samma och flex­ ibla hem som fungerar för många olika slags aktiviteter och tillfällen, opti­ meras både läs- och livs­upplevelsen.

En storslagen undergång?

Många unga människor som vant sig vid att me­ dier är interaktiva, redigerbara och anpassade till dem själva, upplever en fysisk bok som ungefär lika levande som ett lik. För dem är en pappers­ bok monolitisk, otillgänglig, högdragen och in­ trovert – den är helt enkelt stendöd. Å andra sidan är många unga medvetna om att nätverkstjänster via dynamiska algoritmer oav­ brutet samlar in information om dem medan de läser, för att kunna anpassa sig till dem så att de ska gilla appen/podden/bloggen/vloggen/webb­ platsen mer och vilja interagera med den mer – allt i syfte att utvinna maximalt med information om dem som går att sälja vidare till tredje part med dunkla ekonomiska och politiska syften.

I det avseendet känns pappersboken betydligt mindre lömsk.

Och visst är det en befriande känsla att umgås med ett medium som inte bakom ett grafiskt gränssnitt gömmer sin verkliga identitet som lin­ jär kod utan faktiskt består av taktila, doftande, kolorerade material och ytor som bär texter och bilder. Ett medium som trots att det inte vet något om mig, inte är skräddarsytt för mig och mina in­ tressen, ändå söker en osannolik och rentav omöj­ lig kontakt med mig.

Javisst är det vackert. Och se där, en liten nisch för den fysiska boken? Dessutom: i pandemiska och andra kristider när grundläggande samhälls­ funktioner hotas kan gårdagens teknik plötsligt framstå som överlägsen. Vilken prepper älskar inte pappersböckers robusta funktionalitet?

Det saknas knappast exempel på pappersbokens fördelar. Ändå är jag rädd att dessa nischer med tiden kommer att visa sig vara försvinnande små och att pappersböcker kommer att kännas lika otillgängliga och gåtfulla för framtidens männi­skor som många mekaniska apparater på tekniska museer förefaller oss i dag. Men än är vi inte där, och än finns det möjlighet att experi­ mentera, utforska, förundras – och njuta med alla våra sinnen.

Pappersboken i dess historiska former har dra­ matiskt utvidgat människors förmågor och bidra­ git till att göra dem till civilisationsvarelser, och även om den till slut trängs ut av andra mediefor­ mer är det uppenbart att vi ännu inte lärt oss att utnyttja dess fulla potential. På samma sätt som en ljudanläggning och en viss typ av mikrofon kan förstärka en sångares röst och lyfta fram as­ pekter av den som annars bara skulle kunna höras om sångaren visksjöng rakt in i ens eget öra (läppoch tungljud och varierande luftpuffar från olika konsonanter), kan en rätt utformad fysisk bok för­ stärka mänskliga förmågor och sinnen och skapa unika former för möten och intimitet.

En utställning som A Book Is a Book Is a Book lär oss att bokformgivare kan bidra med så mycket mer än att få en bok att sticka ut i mäng­ den eller att ge en mervärdeskänsla av estetik och lyx. Om varje papperssort har en egen röst, som Nina Ulmaja noterar i förordet till utställnings­ katalogen, så gäller detta även för varje bandtyp, ryggform, format, snittyta, typsnitt, rubrik­ sätt­ ning, gridsystem, färgsättning, pagina, sidhuvud – och så vidare i all oändlighet.

Och om formgivaren deltar i bokskapandet redan från början, och blir en redaktionell med­ skapare på samma nivå som författare och redak­ törer, och dessutom ges möjlighet att utnyttja alla kodexens verkningsmedel för att berika bud­ skapet, ökar pappersbokens röstomfång – och därmed dess bandbredd och överföringskapa­citet – dramatiskt. Det är möjligt att pappers­boken faktiskt har börjat stämma upp sin svanesång, men mycket tyder på att den åtminstone kommer att bli förunderlig och storslagen.

41

42

nina ulmaja

Formgivare i en annan värld Viljan att förstå hur designkollegor verkar och lever i Kina

U

tställningen A BOOK IS A BOOK IS A BOOK initierades av mig för att visa upp

enastående kinesisk bokdesign för svenska förlag, formgivare och tryckerier. Design jag sett och beundrat sedan 2013 på designkonferenser och utställningar i Kina och på internationella bokmässor. Från mitt första möte har jag frågat mig hur det kommer sig att kinesisk bokdesign nått den ställning den har idag. I tävlingen Best Book Design from all over the World har Kina har sedan första året landets bokdesign deltog i täv­ lingen 2004 kammat hem två guldmedaljer, fyra silver, fyra brons och tolv hedersomnämnanden.

Sverige kan slå sig för bröstet för ynka tre priser i tävlingen under dessa år. Norden sammanlagt tio.

För att få inblick i de kinesiska bokformgivarnas vardag och försöka förstå deras arbetsvillkor in­ tervjuade jag de två utställarna med flest verk (12 böcker var) på A BOOK IS A BOOK IS A BOOK , professor Lü Jingren och Ma Huimin (XiaoMage).

‘Boktryckarkonsten föddes visserligen i Kina, men bokdesign har inte alltid varit ett framhävt område i Kina’, berättar Lü Jingren. ‘Kulturrevo­ lutionen stoppade dessutom för lång tid all ut­ veckling inom konst och kultur (1966). Både den kinesiska kulturen och all kultur utifrån bann­ lystes.’

Lü och hans familj, fadern utbildad kalligraf, tvingades till norra Kina för att arbeta inom jord­ bruket under många år. Att människor i Lüs egen generation (född 1947) efter kulturrevolutionen törstade efter influenser utifrån, snarare än att vilja se på den egna historien och kulturen, är på­ tagligt. Och förståeligt.

Lü berättar att bokdesign i Kina intagit sin plats i ljuset och allmänhetens medvetande de senaste 20 åren. Han har själv en framträdande roll i processen, även om han inte vill framhålla sin betydelse. ‘Den kinesiska bokdesignen har ut­ vecklats tack vare det ökade inflödet av briljant design utifrån’, säger Lü, ‘tydligast är influenserna från Japan’.

Han firade nyligen 40 år som en av Kinas främ­ sta bokdesigners och har rankats som en av The Top Ten Designers of Asia. Lü Jingren har före­ läst på designkonferenser världen över och haft sepa­rat­utställningar i både Tyskland och USA . Idag driver han Jingren Paperlogue i Beijing, en stu­ dio, undervisningscenter och bokbinderi, i sam­ arbete med en pappershandel. Här arran­geras design­ seminarier, utställningar och kurser för yrkes­verksamma designers och forskare. I listan på Paper­logues före­läsare sedan 2003 finns bokoch informationsdesigners, typsnittstecknare, bok­­ bin­dare och förläggare från Tyskland, Frankrike, USA, Nederländerna, Schweiz, Israel, Japan, Syd­ korea, Hong Kong och Taiwan. De kanske mest kända och prisade är Irma Boom, Jonas Voegeli och Aha Sang-soo. Jag själv föreläste och höll workshop där (2015). Svenska Matilda Plöjel gjorde detsamma, i januari 2020.

Lü Jingren är blygsam om sin egen roll i lyftet för kinesisk bokdesign. Yngre branschkollegor intygar dock professor Lüs stora betydelse; han har i alla år envetet arbetat för att höja yrkets sta­ tus och anseende i förlagsbranschen.

Lüs egen väg in i böckernas värld började med hemundervisning. Hans far, kalligrafen, öppnade

43

familjebiblioteket för sina fem söner, och Lü började på faderns uppmaning studera måleri.

1966 fick studierna dock ett abrupt slut när kultur­ revolutionen skickade familjen till landsbygden.

Lü hade där turen att träffa en teckningslärare från Shanghai, som blev hans inspirationskälla.

Lü fick ägna tid åt tecknandet och kunde bygga upp den portfolio som blev inträdesbiljetten in i förlagsvärlden när kulturrevolutionen väl var över. Han kom att arbeta med både illustrationer och bokomslag i många år på ett stort konstboks­ förlag (som senior art editor) men saknade ändå något i yrket.

På 1990-talet fick han så möjligheten att studera i Japan, och mötte där sin andra inspirationskälla och mentor Sugiura Kohe, en framstående arki­ tekt och bokdesigner.

I Kina handlade bokdesign tidigare ‘bara’ om att formge omslag, inte helt olikt hur det är på många förlag i Sverige idag. Genom läraren i Ja­ pan, fick Lü ett nytt sätt att se på ‘boken’ som hel­ het och att arbeta med designen inifrån och ut.

Lü inspirerades också av hur den japanska form­ givaren, förläggaren och tryckaren samarbetade, och bestämde sig för att ta med sig det ‘nya’ ar­ betssättet till den kinesiska förlagsvärlden.

När Lü kom tillbaka från Japan gjorde han två saker som kom att få avgörande betydelse både för honom själv och för kinesisk bokdesign. 1996 arrangerade han tillsammans med tre andra designers en bokdesignutställning, med fokus på bokens övergripande design. Strax därefter slutade Lü på förlaget och startade sin egen bok­ designstudio, ett udda tilltag i Kina på den tiden.

Idag är det vanligt att unga designers, speciellt de som studerat utomlands, har sina egna studios och anlitas av både privata företag och förlag. ‘De unga vill vara oberoende’, berättar Lü, ‘en utveck­ ling som gjort gott för designnäringen. De unga vill inte vara begränsade av det förlagen ger ut och de strikta kinesiska publiceringsreglerna. De vill arbeta fritt med egna bokprojekt’. Många har som sagt studerat utomlands och arrangerar ut­ ställningar med så kallade ‘independent books’ – böcker utgivna utanför den traditionella förlags­ världen. Dessa böcker ges ut utan ISBN-nummer, vilket betyder att de står utanför den statligt kon­ trollerade utgivningen och kallas också ‘illegal books’.

De kinesiska bokförlagen är alla statligt ägda

44

och har i uppdrag av regeringen att ge ut ett visst antal böcker (tilldelade ISBN -nummer) per år.

Förlagen ger ut en viss del själva, men säljer även ISBN -nummer till, eller samarbetar med, privat­ ägda mindre förlag och fristående bokprodu­ center. De böcker som kommer ur dessa samar­ beten blir dock kontrollerade av de statligt ägda förlagen.

Böckerna utan ISBN klassas som ‘informella publikationer’ av staten, som inte förbjudit sprid­ ningen av dem med argumentet att de ökat all­ mänhetens intresse för läsning. Men de får inte säljas i den vanliga bokhandeln, utan sprids via internet och på utställningar, som exempelvis den återkommande ABC Self-Edition Art Exhi­ bition i Shanghai, med tusentals besökare per dag. Dessa ‘independent books’ har på så vis lyft den all­männa designmedvetenheten. Kinesiska läsares tillgång till böcker från utlandet har ock­ så utvecklat både smak och intresse för böckers utformning, berättar Lü.

• De kinesiska böcker som ställdes ut på A BOOK IS A BOOK IS A BOOK var nästan alla prisbelönta verk från The 9th National Book Design Art Ex­ hibition som premiärvisades i Nanjing i oktober 2018. Över 700 böcker prisades där för sin design, det totala antalet böcker var 3 500 i utställningen som upptog flera våningsplan i ett kulturhus.

Den allra första nationella bokdesignutställ­ ningen arrangerades i Kina redan 1959. Utställ­ ning nummer 2 kom, på grund av kulturrevo­ lutionen, inte att stå på plats förrän 1978. Där­ efter har National Book Design Art Exhibition arrangerats vart femte år på olika håll i Kina och blivit ett välbesökt evenemang som till och med tv-bolagen rapporterar om. Lü Jingren har sedan 1999, den 5:e utställningen, på olika sätt deltagit i arrangemanget, som jurymedlem, och senare som utställningens curator.

En vars böcker verkligen stack ut på A BOOK IS A BOOK IS A BOOK är Ma Huimin, med ar­ tistnamnet XiaoMage. Min nyfikenhet på hennes bokdesign väcktes för flera år sedan då jag, omed­ vetet, köpt flera böcker designade av henne och hennes designkollega.

Lika svår att förstå som den kinesiska förlags­ världens uppbyggnad och regelverk är, lika oemot­­ ståndlig är den bokdesign XiaoMage visar upp. På

A BOOK IS A BOOK IS A BOOK fanns inte mindre

än tolv av hennes verk; en knubbig liten bok vars illustrationer krupit ända ut på boken snittyta (en bok med mikronoveller som säljs i den vanliga bokhandeln); två vita böcker som tangerar ‘artist’s books’ med speciallösningar som måste ha ut­ manat den mest skickliga bokbindare. XiaoMage kallar dessa böcker ‘designer’s books’, ett begrepp som i Sverige kan liknas vid böcker utgivna av de­ signers som börjat ge ut böcker vid sidan av sin gra­ fiska verksamhet, Publishing as ( part-time) Practice.

XiaoMages vita böcker produceras i en upplaga på endast 500 ex och har avancerade vikningar och utklippta delar som fogats samman utan lim.

Ma berättar att en bok som dessa innebär ett fem år långt arbete för henne, i tätt samarbete med ett konstbokstryckeri.

Böckerna är utgivna av den kinesiska bygg­ nadsindustrin som särskilt fått ansöka om ISBN nummer för att få böckerna klassade som ‘offi­ ciella’ böcker. Även förlagen lägger ut den här typen av upp­ drag – att utifrån ett givet tema eller text med bokdesignen utmana uppdraget och tänja bokens gränser. De vita böckerna är en dialog mellan två kvinnor, den ena designer, den andra arkitekt, på temat bokens arkitektur. Ma lever på tryckeriet när dessa knepiga böcker produceras. Tryckarna gör det omöjliga möjligt, och Ma blir i sin designer­ roll även deras krävande beställare.

Jag frågar Ma hur hon arbetar och hur det kommer sig att hon samarbetar med sin man. Är det vanligt? Min fråga kommer sig av att jag sett så få kvinnor föreläsa på de designkonferenser jag besökt och att flera av dem jag mött samarbetar med sina män. Ma säger att hon inte reflekterat över frågan – hon och maken började samarbeta redan under studietiden. Lü inflikar i samtalet att

det är svårare för kvinnor att ta sig fram i design­ världen (även i Kina). Männen står oftare på pris­ pallen i designtävlingar. Ma skrattar och säger att hennes artistnamn XiaoMage uppfattas som ett mansnamn, och skämtar att det skulle kunna vara en del av framgången.

XiaoMage har designat böcker i mer än 20 år sedan universitetsexamen. Förutom bokdesign, där merparten är konstnärliga bokprojekt, ska­ par designparet även visuella identiteter för insti­ tutioner och utställningar. Och de arbetar som ett team, oavsett storleken på uppdraget. Båda är engagerade i alla stadier av projekten.

• Det är inte helt lätt att förstå hur den svenska förlagsvärlden fungerar heller, hur förläggarens roll varierar från förlag till förlag, liksom synen på bokdesign. Ofta ses design som ett utanpåverk till författarens text, mer sällan med ett helhets­ tänkande eller som ett säljargument i sig. För mig som haft förmånen att arbeta med både kom­ mersiella och formmedvetna författare, stora och små förlag, är det tydligt hur ambitionsnivån för bokens formgivning skiljer sig åt. Men jag anar ett ökande intresse och hoppas att A BOOK IS A BOOK IS A BOOK inspirerade och kan bidra till att höja ribban på svensk bokdesign, samt att ut­ mana såväl tryckerier som beställare. Många be­ sökte utställningen både en och två gånger. De­ signvänner lovordade; ‘det mest spännande som hänt inom bokdesign i Sverige på många år’ och gladdes åt att utställningen besöktes av tryckerier från både Sverige, Danmark och Lettland. ‘Det betyder att de som gör verklighet av våra visioner också har sett det bästa inom bokdesign’.

A BOOK IS A BOOK IS A BOOK återkommer på ett eller annat sätt. Jag lovar.

45

Ma Huimin (XiaoMage) och Lü Jingren

46

en av de vita bรถckerna av XiaoMage

47

Jingren book design no. 2

48

The Story of Paper-cut (formgivning Lü Min)

49

imitating and innovating: book design by lĂź jingren

50

51

workshop

52

53

Lars Fuhre Värdighet, effektivitet och poesi i Taipei

För oss som frilansar kan varje kontakt gälla ett nytt uppdrag. Oftare än inte blir vi besvikna.

Tidigt en lördag i augusti fick jag ett mejl av sorten jag snart, om inte omedelbart, kastar bort.

Sömndrucken läste jag erbjudandet, vilket lät för bra för att vara sant. Den ungefärliga ordalydelsen: ‘Jag är kurator på Taiwan Design Museum. Vi vill bjuda in dig till Taipei i mitten av november för att delta i juryn för Taiwans best book design competition samt hålla en offentlig föreläsning och en workshop för unga designers. Vi betalar resa, sex dagar på hotell och erbjuder ett arvode.’ Undertecknat av en herr Sasson Kung.

Senare samma lördag läste jag mejlet igen och förstod att det inte var ett s. k. Nigeria-brev.

Jag tackade ja.

Min kunskap om Taiwan var i augusti rudimentär. En ö? ‘Formosa’? Kinesiskt?

54

På en yta ungefär tio gånger större än Gotland bor närmare 24 miljoner människor, de flesta i Taiwans västra områden. Den östra sidan präglas av skogs­ beklädda berg. Landets dramatiska landskap känne­ tecknas av 163 bergstoppar högre än 3 000 meter över havet, högst är Jadeberget på 3 962 m.

Omkring 95 procent av befolkningen är etniska hankineser, samma som den dominerande gruppen i Kina. Övriga 5 procent utgörs av etniska minoriteter inklusive en ursprungsbefolkning med rötter i Söderhavet och släkt med maorierna på Nya Zeeland. De flesta talar mandarin vilket är den officiella kinesiskan i både Fastlandskina och Taiwan.

Eftersom jag vid två tillfällen (2015 och 2017) deltagit i juryarbetet för tyska Stiftung Buchkunsts internationella tävling Schönste Bücher aus aller Welt hade jag en uppfattning, låt vara vag, om taiwanesisk bokdesign.

55

Varje år i februari väljer en oberoende internationell jury i Leipzig ut 14 särskilt väl formgivna böcker av omkring 600 av de finaste från 34 länder. Urvalet utgör alltså världens vackraste!

Svensk Bokkonst (där jag som av en händelse är styrelseledamot) skickar varje år sina 25 premierade böcker till tävlingen. Olika länder representeras av olika antal böcker, allt från en enda (Venezuela och Slovenien) till 49 (Danmark). Taiwan bidrar med 33 böcker. 13 av dessa var jag nu inbjuden att vara med och välja ut.

Sveriges Schönste Bücher aus aller Welt-resultat har genom åren varit hyggliga. Av tävlingens årliga sammanlagt 14 priser – ett Goldene Letter, ett Gold Medal, två Silver Medal, fem Bronze Medal och fem Honorary Appreciation – har svenska bidrag mottagit sammanlagt fyra bronsmedaljer och tre hedersomnämnanden sedan fördelningen började dokumenteras 1991.

De mest framstående länderna i det här samman­ hanget är och har länge varit Nederländerna, Schweiz och Tyskland.

56

Som flera andra länder i Asien – särskilt Japan, Syd­ korea och Kina – visar Taiwan prov på exceptionellt hög nivå vad gäller tryckkvalitet och bokbinderi, men även design. Eftersom jag inte behärskar de japanska/ kinesiska skriftsystemen kan jag inte bedöma typografin men väldigt litet talar för att den skulle vara förbisedd, med tanke på den starka helheten. Högen från Taiwan i Leipzig kan absolut mäta sig med de andra framstående asiatiska länderna.

• Den 12 november sitter jag i en fläckfri Mercedes på väg från Taiwan Taoyuan International Airport några mil utanför Taipei, på väg mot designhotellet Folio i Daan-området. Det är varmt, soligt och disigt.

Taiwans medeltemperatur dagtid i november är 23 grader. ‘Good afternoon’ säger taxichauffören som gärna vill träna på engelska. Han pratar om ‘babbo­ tee’ som har blivit populärt genom YouTube. Jag håller med men förstår inte vad han menar.

‘Many foreigners in Taiwan now’, fortsätter chauffören när han avbryts av ett telefonsamtal. Han räcker mig plötsligt sin ‘in-i-örat-lur’. Det känns intimt att stoppa in den i mitt eget öra, och vem kan vilja prata

med mig? Det visar sig vara den unga Kaiwen, min kontaktperson som jag har mejlat ca 70 meddelanden fram och tillbaka med sedan september.

Snart träffar jag henne på hotellet. Hon är charmig och tillmötesgående, inget lämnas åt slumpen och jag får en första smak av hur effektivt saker sköts här. Vi går igenom detaljer inför mina uppgifter, min dators laddsladd har gått sönder så hon följer mig till en Apple Store några tunnelbanestationer bort och vi löser saken.

Nästa dag blir jag hämtad av Mitch, en av alla trevliga människor som är inblandade i produktionen av TIBE (Taipei International Book Exhibition). Inom kort sitter jag så som en av fem jurymedlemmar för att bedöma hundratals böcker utplacerade längs sätena i en större aula på ett av National Taiwan Normal Universities tre campus (‘Normal’ kommer sig av en gammal engelsk beteckning för pedagogisk utbildning; som i ‘educational norms’.)

En annan utlänning är inbjuden, franske författaren/ grafiska formgivaren Laurent Rivelaygue, övriga i juryn är taiwaneser. Huvuddomare Mr. Jun-Liang Chen

(陳俊良) är modedesigner. Jag uppfattar honom som en respektingivande auktoritet med många års erfarenhet inom de flesta designområden. De andra två är filmaren Ms. Wei-Chen Christine Tseng (曾偉 禎) och produktdesigner/konstnär Mr. Pu Chen (陳 普). Endast Christine pratar engelska obehindrat.

Tävlingen heter The Golden Butterfly och sponsras av Taiwans kulturministerium. Juryns första uppgift är att under två timmar välja ut 15 favoriter. Av 400 bidrag.

Men först får vi goda caffe latte, och en chefsperson presenterar hela tävlingen med några projicerade bilder. En liten grupp kvinnor med olika roller informerar om upplägget. Vi ska välja ut 13 vinnare. Guld, silver och brons belönas med NTD (New Taiwan Dollar) 100 000 (ca SEK 32 000), 80 000 (ca SEK 25 000) resp 50 000 (ca SEK 16 000) . Övriga tio erhåller ‘honorable mentions’.

Sedan är det bara att börja jobba. Jag börjar titta, lätt andfådd.

Vi har inga särskilda instruktioner för bedömningen.

57

Det som är uppenbart är att vi måste vara snabba.

Efter första anblicken på omslagen försöker jag få en uppfattning om helhet, kreativitet, koncept, hantverk. Jag undersöker eventuella taktila sensationer eller bokbinderifinesser. Detaljnivån och hantverkskickligheten är imponerande.

Papper, bildåtergivning och tryckkvalitet är på högsta nivå, många gånger absolut jämförbar med de kinesiska böcker som visades i Stockholm på China Cultural Center i Stockholm september–oktober 2019.

Det är överraskande många poesiböcker. Jag börjar se poesi i allt jag rör vid: bokbinderi, disposition, layout.

Tänker: Poetry in Binding. Poetry in Disposition.

Poetry in Layout.

En speciell dynamik uppstår mellan kinesiska och alfabetiska tecken på många omslag. Inte sällan är böckerna typograferade med båda sorters tecken och här finns många översättningar från engelska, franska, tyska. Det hela blir inte lättare av att jag blir så nyfiken

58

på vad ett flertal böcker handlar om, och varför de ges ut. Många översatta titlar är lätta att identifiera eftersom de på omslagen har sina respektive titlar i abecedarium Latinum. Jag tittar på böcker som handlar om Wedgewoodporslin, Freud, the New Koreans, Gorky Park, Democracy and Education, och förstår att taiwaneserna publicerar en stor mängd titlar.

I Sverige gavs 13 557 böcker ut 2018, enligt förläggar­ föreningens statistik. I Taiwan, med en befolkning på knappt 24 miljoner, var 2017 antalet 40 401 (Taiwan National Central Library).

Oavsett mängden säger ett års utgivning mycket om samhället där böckerna publiceras.

Vad diskuteras? Vilka ämnen är intressanta? Vad får man säga? Ämnesområdena, de jag kan identifiera, framstår inte alldeles främmande för en svensk läsare. Mani­ festliknande inlagor om migration, serieromaner med genusfokus, akademiska rapporter om fördelningsfrågor, mycket känner jag igen från min egen bokhandel.

Till slut springer jag mellan stolsraderna för att hinna med alla fantastiska böcker och får till sist ihop en lista som jag kan stå för. Det är så intensivt att jag knappt hinner ta några bilder på böckerna. Ändå utbrister jag ‘I love this!’ till mina jurykollegor när jag joggar förbi dem. Det är helt enkelt underbart att få sig till livs en så stor mängd komprimerad kunskap, kompetens och kvalitet.

Sedan äter vi lunch på Nom-nom, ett arty-crafty kafé i närheten. Stämningen är varm, likaså vädret, säkert mer än 25 grader. Jag pratar med filmaren Christine om hur litet taiwanesisk film jag har sett och att jag verkligen beundrar Ang Lee. Hon frågar direkt ‘Vad gör du på fredag?’ Jag svarar att jag inte har några planer men att, ja, jag går gärna med på den middag hon planerar med en av mina favoritregissörer i världen. De gick samma utbildning i New York och Ang (first name basis!) är i stan i egenskap av domare för The Golden Horse, Taiwans filmfestival. Allt låter för bra för att vara sant och det blir heller ingen middag för mig. Senare får jag veta att det var en litet för intim tillställning för en vilt främmande beundrare från Sverige.

Efter maten strosar vi tillbaka mot böckerna i källaren. Det är uppsluppen stämning, vi tittar på studenter som tränar cheerleading och vi tar bilder på varandra i lustiga poser. Internationellt utbyte när det är som bäst.

De 30–40 böcker vi tillsammans har valt ut är inte alldeles lätta att sålla ska det visa sig. Vi väljer ut fem favoriter vardera och kommer snart gemensamt fram till fem eller sex som alla känner för. Sedan blir det svårare, så som det brukar bli i den här sortens urvalsprocesser.

Några av böckerna de taiwanesiska jurmedlemmarna har valt ut är tämligen illa typograferade vad gäller de latinska bokstäverna och vi diskuterar saken.

Några av våra – mina och fransmannens – val är helt ointressanta av samma anledning för taiwaneserna.

‘Design for design’s sake’, konstaterar jag och Chen Pu om några överlastade omslag. I en gruppdiskussion försöker jag saluföra min enda kritiska tanke om böckerna, nämligen att en del av dem blir nästan pornografiska i sin längtan efter effekt, med lager på lager, specialeffekter som tar ut varandra på ett och

59

samma omslag och en rikedom som blir prålig.

Till slut kommer vi fram till en sorts kompromiss och enas om vilka som ska vinna guld, silver, brons och de 13 hedersdiplomen.

Uppdraget är slutfört i god tid – excellent time man­ agement! – och jag ägnar kvällen åt att slipa på min föreläsning till nästa dag.

På morgonen hämtas jag igen av Mitch och vi åker till Eslite, en av de största bokhandelskedjorna i Taiwan som på denna adress är en hel shoppinggalleria med mängder av butiker av alla slag.

Ett rymligt auditorium används för föreläsningar, ett hundratal människor har sökt sig till dagens evenemang där jag själv under rubriken ‘ÅÄÖ’ ska prata om svensk design i allmänhet och min egen praktik i förhållande till Sveriges designhistoria i synnerhet, tätt följd av Laurent Rivelaygue som berättar om sina erfarenheter som grafisk formgivare, illustratör och författare.

Det är annorlunda att föreläsa med en tolk

60

som översätter med jämna mellanrum. Till att börja med tar allt dubbelt så lång tid, minst. Jag lär mig att begreppet Skandinavien inte är känt så det krävs en del förklaring och jag förstår varför översättningarna blir så omfångsrika. Den skickliga tolken har läst på och hon pratar länge. Runskrift och runstenar, vikingar, obligatorisk slöjd, Skogskyrkogården, Stockholms­ utställningen, funkis och Acceptera – ja, jag ville gå grundligt tillväga – kräver sina förklaringar, liksom resonemang om de tidigaste kontakterna mellan Sverige och Kina.

Vad säger hon egentligen? Jag fantiserar om att få översättningarna tillbakatolkade simultant.

När jag visar mitt typografisk affischprojekt 14 RED PRINTS avslutar jag med en nygjord kinesisk variant av motivet ALLT ÄR DITT FEL. Jag ursäktar mig, varianten är gjord av mig med benägen hjälp av Malin Kåre som kan japanska men endast hjälpligt behärskar kinesiska.

Huvuddomaren från gårdagen undrar varför jag har använt så ful typografi. Jag överraskas av hans rättframhet: är det här en

tillbakakaka från gårdagen då jag klankade på den taiwanesiska hanteringen av den latinska typografin? Jag försöker försvara mig med det jag just har anfört, det här är bara ett test, en undersökning av hur ett negativt budskap av det här slaget tas emot av en publik i ett land och en kultur som jag vet så litet om. Jag undrade om det klandrande budskapet ALLT ÄR DITT FEL, med tanke på Taiwans historia, skulle ha samma laddning som varianten på tyska, ALLES IST DEINE SCHULD. Flera decennier fram till 1945 var Taiwan en japansk koloni. Japans inflytande märks bland annat i vurmen för mängder av onsenliknande varmvattenbad.

Efter att den nationalistiska ledaren Chiang Kai-shek 1949 förlorade makten i Kina till Mao Zedong flydde han till Taiwan med Republiken Kinas regering samt närmare två miljoner kineser. Kinas kommunistiska parti tog över fastlandet och grundade Folkrepubliken Kina. Sedan dess är låsningen mellan de två länderna i det närmaste total.

Idag är Taiwan en demokrati som förefaller ha gjort upp med den mörkare delen av sin historia, något

som inte kan sägas vara fallet med Fastlandskina.

Taiwan är självstyrande men erkänns inte av Kina, ej heller av nästan någon annan stat, eller ens FN. Kina bryter alla diplomatiska kontakter med det land som vågar erkänna Taiwan och hotar med krig om Taiwan skulle insistera på att formalisera sin självständighet.

Nog borde skuld vara ett brännande ämne även här!

Kanske skulle budskapet tas emot på ett annat sätt i Kina.

Jag har svårt att tolka reaktioner i publiken men tror mig skymta att i alla fall några drar på munnen.

I min föreläsning nämner jag min och min makes lilla galleriverksamhet på Öland och en stolt man kommer efteråt fram och berättar vad jag redan visste: Taiwan var det första landet i Asien som erkände gay-äktenskap (våren 2019).

Den liberala presidenten Tsai Ing-wen verkar populär och hon omvaldes i januari 2020.

Som vanligt efter en föreläsning är jag helt utmattad

61

62

men bestämmer ändå träff på en av Taipeis många berömda night markets med fransmannen och två unga taiwanesiskor, varav den ena är min vän Kaiwen som visar sig jobba som volontär för hemlösa.

Efter diverse smakprover av mer eller mindre begriplig snabbmat äter vi snart i trottoarhöjd friterad kyckling och pommes frites tillagad av äldre krakar till män på de hemlösas restaurang.

Senare, på hotellet, efter ett besök i ett sagolikt buddistiskt tempel, tittar jag på CNN om ‘the Trump impeachment hearings’ och kravallerna i Hongkong.

Den senare konflikten känns nära.

Nästa dag ägnar jag mig åt både kommers och andlig spis. Tittar in på det nya spegeltäta H&M-varuhuset i ett område som minner om Drottninggatan. Sedan tar jag mig med den alltigenom funktionella tunnelbanan till Wanhua-området och det stora Longshantemplet vars inriktning är den kinesiska folkreligionens. Denna springer ur såväl buddhism, konfucianism, taoism som förfädersdyrkan, i skön kombination med lokala riter och föreställningar.

Här är fullt med folk, ceremonier pågår i varje hörn, människor kastar yin- och yan-bitar av trä på marken, hur de hamnar ger råd om framtiden, ljudet av bitarna är av ett eget slag som förstärks av de hymner som många stämmer upp i och som leds av ceremonimästare, män och kvinnor i det innersta av byggnaderna. Eller är det uteslutande kvinnor?

Vackra orkidéer och delikata kex offras till gudarna, rökelsedoften täcker in området som en tunn slöja.

Jag njuter av friden, ljuden, dofterna och den öppna stämningen. Ingen bryr sig om en besökare. En bankomat finns tillgänglig inne i templet för den som behöver pengar till offergåvor.

I mitt nästa liv ska jag bli buddhist. (Eller var det hindu?)

I området hinner jag titta på vad jag uppfattar som loppmarknaden för fattiga (Xichang Street) samt göra ett besök på ett berömt antikvariat: Moungar Traces of Books, en oas för varje bibliofil och te­ älskare med böcker på både kinesiska och engelska samt försäljning av terracottatekannor.

På kvällen träffar jag Joe Chang, en ung kreativ typograf som har studerat ett år i Haag, pratar flytande

engelska och som är utsänd för att ta hand om mig och tolka under morgondagens workshop på Taiwan Design Museums bibliotek. Joe har egna firman Eyes on Type och behärskar både kinesisk och latinsk typografi.

Vi äter middag på Wistaria, från början den japanska generalguvernörens hem byggt på 20-talet i japansk stil, numera traditionellt och stillsamt galleri/tehus med anor från 1980-talets gryende demokratirörelse.

Senare på hotellet är jag så trött att jag omöjligen kan arbeta vidare med mina presentationer, vaknar och känner mig ovanligt och oroande oförberedd när vi förbereder på plats i Not Just Library, som, vilket namnet avslöjar, inte bara är ett bibliotek utan också en mötesplats för föreläsningar och workshops.

Taiwan Design Museum är en del av Songshan Culture and Creative Park, sedan 2011 inrymt i en tobaksfabrik från tidigt 1900-tal i Xinyi-distriktet. Även här finns en grupp kvinnor som ser till att allt fungerar och även här får jag gott kaffe.

Deltagarna, ett trettiotal, är unga, med allvarlig uppsyn och vad jag tolkar som ett genuint intresse.

För att få reda på mer om dem ber jag alla att skriva på en lapp vad de sysslar med. En tredjedel är grafisk form-studenter, en tredjedel yrkesverksamma grafiska formgivare och en tredjedel övriga (projektledare, fotograf, agent, varumärkeskonsult, administratör etc).

Joe är en utmärkt tolk. Han påstår att de flesta förstår engelska men han översättter ändå, länge. Jag håller ett litet föredrag om mitt favoritämne ‘Ögat som motiv i grafisk form och konst’ och deltagarna får flera korta uppgifter som går ut på att de tecknar av varandras ögon, från början detaljerat, realistiskt, efterhand hårdare och hårdare stiliserat.

Vi pratar en hel del om fenomenet pareidoli* vilket för de flesta är okänt som begrepp och eventuellt saknar motsvarighet på det kinesiska språket.

Som avslutning skissar alla på en logotyp utifrån tidigare skisser och med idéer om en verksamhet som har att göra med blick, tittande, seende, perspektiv, det visuella.

63

Här, liksom på föreläsningen i bokhandelsgallerian, är det svårt att avgöra hur det jag pratar om tas emot; vilken nivå är lämplig för en grupp som denna? Både deltagare och arrangörer verkar dock nöjda och glada.

Vi tar en massa glada gruppbilder.

Jag har också blivit ombedd att berätta om Stiftung Buchkunst vilket jag gör och vilket passar bra eftersom Svensk Bokkonsts urval för 2018 visas i lokalerna, allt ombesörjt av Sasson Kung som kontaktade mig i augusti. Mr Kung är designkurator, anställd och upptagen av Ikea i Hongkong så jag träffar honom aldrig.

Jag har en bok med i urvalet, utställningskatalogen Lars Lerin. Liljevalchs. 2018 och jag får anledning att berätta om den och försöka förmedla den speciella plats Lerin har fått i många svenskars hjärtan.

I en anslutande lokal visas en utställning av många av den italienska formgivningens ikoner, med en hel del affischkonst. Joe har gjort all grafisk form till utställningen, liksom den grafiska inramningen till Svensk Bokkonst-utställningen.

64

Som avslutning på dagen går jag med Joe, Andrew Wong som driver designbyrån Onion Design, form­ givaren Wei Viviane Wang och svenska Susanne Palm som bott i Taipei sedan 90-talet på sopprestaurang.

Dagen efter följer Joe med mig till Maokong-gon­ dolen som tar oss högt upp i bergen närmast staden, förbi Taipei Zoo och det dramatiskt belägna Zhinantemplet, till en tepark, det vill säga ett område med många tehus. Vilken ynnest att få hela teceremonin förklarad för sig av någon som verkligen behärskar den. Det hela går ut på att ta sig tid och låta oolongteet bryggas enligt en konstfull procedur. Taiwans specialitet är just oolong vilken är den tesort som oftast används i den kinesiska teceremonin.

Innan det är dags att lämna Taipei hinner jag dagen därpå med ett besök på National Palace Museum. Över 700 000 konsthantverksföremål med ursprung i det kejserliga Kina gör museet till ett av de främsta av sitt slag i världen. Samlingarna med konst upp till 8 000 år gammal flyttades från Peking 1948–1949 mitt under striderna mellan kommunister och nationalister.

National Palace Museum ligger på plats 12 bland världens mest besökta konstmuseer. Porslins- och keramiksamlingarna är extraordinära. De uråldriga kalligrafiska verken är, förutom vackra, nästan lika obegripliga för dagens kineser/taiwaneser som för mig.

Och apropå obegripligt, ‘babbotee’ som taxichauffören ovan pratade om är lika med ‘bubble tea’, eller ‘pearl milk tea’, en dryck bestående av te, socker, mjölk och ‘pärlor’, en sorts gelékulor eller bubblor av kasavastärkelse. Den populära drycken uppfanns i Taiwan på 80-talet och har nått världens alla hörn, inklusive Stockholm där det sedan nyligen finns en bubble tea-butik, Oolong Tea House, i Gallerian på Regeringsgatan 29.

‘Dear Lars, Through Christine, Ang knows that you are in town. He just wanted to say hi.’

Ett mejl från Ang Lee(s assistent). *Pareidoli är ett psykologiskt fenomen där en person uppfattar ett tydligt mönster i vaga eller slumpmässiga stimuli. Vanligt förekommande exempel på pareidoli är att en person ser ansikten i föremål, moln eller andra bilder eller anser sig uppfatta dolda budskap på skivor som spelas baklänges. (Wikipedia)

Avslutningsvis vill jag rekommendera alla att noga läsa igenom varje mejl. Bland dem kan det finnas överraskningar.

Dagen innan jag lämnade Taipei fick jag ytterligare en, en stor:

65

66

anders björnsson

Haremsskugga

D

et har slagit mig att några av de mest tänk­ värda böckerna om Levanten har skrivits av författare och lärda från vårt östra grannland: Johannes Salminen, Peter Lodenius, Leif Salmén, alla rätt nyligen bortgångna med något eller några års mellanrum. Essäisten Salmi­ nen med sin suveräna kulturhistoriska överblick och ett språk som liksom böljade och krusade sig som själva havsytan, tidningsmannen Lodenius med sin skarpa reporterblick för minoriteters be­ lägenhet, armeniers och kurders, den självvalde outsidern Salmén som ofta sam på tvärs mot ved­ ertagna sanningar och värderingar om nutid och dåtid och var en obestridd tidsresenär. Jag har tänkt mig att Finska viken för dem alla utgjorde ett slags miniatyrupplaga av Östra Medelhavet, med kulturblandningar och språkrikedom, och att den finska erfarenheten av att ha varit en del av ett flernationellt imperium hade en motsvarig­ het i den månghundraåriga konglomeratstat som det osmanska riket en gång var.

Tsarens lydiga undersåtar i storfurstendömet var ju också inblandade i Moskvas konflikt med Konstantinopel genom Finska gardet, ett militärt elitförband som utmärkte sig i rysk-turkiska kri­ get 1877–78. Det handlade om framträngandet till Bosporen, aldrig fullt ut förverkligat.

Tankespåret vitaliserades under ett besök på den antikvariska bokmässan den 7–8 mars i Konst­akademiens lokaler. Återigen var det i hel­ singforsiska Runebergsantikvariatets stånd som jag gjorde mina inköp. Där fanns bland annat en skrift om finsk och rysk stridstaktik under vin­ terkriget 1939–40 som jag gärna hade inhandlat

– men plötsligt var den borta från hyllan! Den hade en av mina vänner lagt beslag på; man ska aldrig tveka när man gör ett fynd. Då fick jag ögo­ nen på en helt oansenlig volym, 221 sidor, häftad och ouppsprättad, i kanterna missfärgad av sol­ bestrålning, omslaget grafiskt rent: Främling: Boken om Konstantinopel; Historier om Astrid-Anisha, Condjagull och Yasmine, av Elsa Lindberg-Dovlette (Prinsessan Mirza Riza Khan). ‘Den är mycket bra, jag äger själv ett exemplar’, sade den ener­ giske försäljaren. ‘Upplagan var inte stor.’ För­ laget Albert Bonniers, utgivningsåret 1929, boken tillägnad ‘Min son Prins Ibrahim Arfa-ul-Mulk’.

Jag lockades genast av Einar Nermans färg­illu­ strationer (yttermåtten 8,5 × 12,5 centi­meter), klist­ rade på separata blad, fem till antalet, med stads­ silhuett, utmanande skönheter, trädgårds­ prakt och en obligatorisk istanbulsk katt.

Orientalism? Men varför inte, passande läsning – inför internationella kvinnodagen!

Det är västerland och österland som möts här, och det är kvinnor från olika traditioner, religio­ ner och etniciteter som bär upp framställningen.

Skildringarna av dans och sång, av blomster­arran­ gemang, av feminin hackordning är initiera­de, om också inte utan stereotyper. ‘Icke dansas den orientaliska dansen glatt, som när vattnet porlar eller lätt och tanklöst som den bortilande skyn virvlar omkring. Snarare dansas den lidelsefullt och sorgmodigt, såsom när träden vaja sina kro­ nor för vinden.’ Ett samhälle som färdas mot sin upplösning visas upp, med alla sina kvardröj­ande reglementen och fördomar. Den forne storvisi­ rens hus håller på att skatta åt förgängelsen. Hans

67

dotter blir blind genom ‘det onda ögat’ – en zigen­ ska antas ha tillfogat henne detta – och den unge paschan, sonen som trätt i hans ställe som familje­ överhuvud, väljer sig i Paris en kristen hustru (Astrid, låter svenskt så det förslår), med stora konsekvenser för hushållet och även för hustrun.

‘Mången turkisk moder föredrog en lydig och underdånig, om också fattig sonhustru framför en övermodig och rik’, heter det på ett ställe. Kloka gummor anlitas, mulattjänarinnor hun­sas. Allt går i långsamhetens tecken, alla kropps­­­rörelser registreras nogsamt. Boken har en självbiografisk klangbotten.

Lindberg-Dovlette (1871–1942) delar många upp­ ­burna skribenters öde: att ha gått in i glömskans mörka valv. Hon hade debuterat 1901 med roma­ nen Ann-Lis: En bok om människors barn. Helene Nyblom skrev i Ord & Bild (1909) om debutboken att författaren har en ‘förmåga att måla med ord’ och en ‘poetisk uppfattning av naturens syner’, och att skildringen av ett barndomshem med en försupen fader har ‘en kraft och ett allvar, som i vissa scener påminner om Björnsons [Bjørn­stjerne Bjørnsons] berättelser’. Flera av hennes tryckta arbeten kom att översättas till tyska; tre har mo­ tiv från Konstantinopel. På fädernet hade Elsa Lindberg finskt påbrå. Fadern Johan kom från Finland, utbildade sig till violinist där, anställdes sedan vid Kungl. hovkapellet i Stockholm 1869 (och blev slutligen professor vid Musikaliska Aka­ demien). När dottern Elsa föddes två år senare, inskrevs hon i huvudstadens finska församling.

68

Både moder och syster var musikaliska; själv lär hon ha haft en utmärkt sångröst, ville bli opera­ sångerska, hindrades av pappa. Det var som skrift­ ställare och journalist (Afton­bladet, Stockholms Dagblad, Sydsvenska Dag­bladet Snäll­posten, Idun) hon slog sig fram. Hennes signatur: Cric-cric.

Under en båtfärd mellan Åbo och Stockholm 1898 träffade hon som tolk från franskan sin bliv­ ande make, Persiens sändebud i S:t Petersburg, Mirza Riza (Hassan) Khan Arfa-ud-Dovleh, av furst­ lig ätt. Han var sidoackrediterad i Stock­ holm, kom att delta i fredskonferensen i Haag 1899, seder­mera bli ambassadör i Konstantinopel och en tid också justitieminister i Teheran, som författare känd under namnet Danes. Det är egna upplevelser från den muslimska harems­ världen som Lindberg-Dovlette har gett utlopp för i sina exteriörer och interiörer från osmanskturkisk överklasstillvaro; om också hennes eget äktenskap var monogamt, har hon levt in­stängt och skyddad som ambassadörshustru, med harems­ ­­livets många inskränkningar. En fin dam som kom­ mer till Tur­kiet, skriver hon i Främling, måste som alla andra kvinnor ikläda sig svart flor, och hon får varken ‘sitta eller stå ute på gator och öppna platser. Hon måste gå, ständigt gå, endast gå’.

Periodvis levde paret i Monte Carlo, i ett orien­ taliskt palats­bygge, där haremets avskildhet för kvinnan alltjämt gällde. Som änka (1937) flyttade hon tillbaka till Sverige.

Helena Bodin har behandlat hennes verk i en uppsats, ‘Haremslivet i Konstantinopel i berättel­ ser av Elsa Lindberg-Dovlette’, i antologin Transit – ‘Norden’ och ‘Europa’, red. Petra Broomans, Es­ ter Jiresch, Janke Klok och Anja Schüppert (Gro­ ningen: Barkhuis 2018). (Digitalt tillgänglig via diva-portal.org) Främling – svår att karakterisera som roman, den är lika mycket en etnografisk studie – utgavs första gången 1924, då den nya staten Turkiet ännu stapplar sig fram. Fem år senare skulle bo­ ken inleda en presentserie med verk av ‘svenska författarinnor’, bokstavsordnade: Fanny Alving, Anna Branting, Anna Lenah Elgström, Selma Lagerlöf, Mathilda Malling, Marika Stiernstedt, Anna Wahlenberg, Elin Wägner, Annie Åker­ hielm. På omslagets baksida har förläggaren själv, Albert Bonnier, velat motivera dess tillkomst.

Först och främst har kvinnor blivit rikt repre­sen­

terade på den svenska parnassen, konstaterar han.

‘Bland den stora publiken ha dessa de kvinnliga författarnas böcker utan tvivel hört till dem som blivit mest uppskattade, mest beundrade och lästa.’

Men kvinnor finns också bland läsarna: ‘Samt­ liga de romaner som ingå i serien vända sig till en mycket vid publik – som alltid då det gäller ro­ maner i främsta rummet till damerna – och i för­ hoppning att verkligen nå denna stora krets har priset, i förhållande till den omvårdnad som äg­ nats dessa böcker, kunnat sättas jämförelse­ vis lågt.’ Häftad volym 3,75 kronor, inbunden, ‘i sär­ skilt förnämt halvfranskt band’, dubbla priset.

Presentromanerna vill vara ‘de främsta kvinnornas böcker till alla de svenska kvinnorna’ (kursiv. i orig.).

Var alltså också för ett hundra år sedan kvin­ nan det läsande könet? Jag vänder mig om i lo­ kalen på Fredsgatan 12 i Stockholm. Bland be­ sökare och utställare råder en kompakt manlig majoritet, uppskattningsvis 95 procents. Jo, det får man nog säga, någon form av kvinnligt främ­ lingskap rör det sig allt om här också.

69

nyheter & noter at

Konungslig klenod: Silverbibelns symbolkraft

Lars Munkhammar. 356 s. Stockholm: Carlsson bok­förlag, 2019. isbn 978-91-7331-980-5 Förra året, 2019, var det 350 år sedan Magnus Gab­riel De la Gardie överlämnade den så kallade Sil­ver­bibeln eller Codex Argenteus som gåva till Uppsala universitetsbibliotek, där den i dag har signum DG 1. Redan bokens suggestiva namn väcker nyfikenhet, men dess internationella ryktbarhet bygger på att det är den i särklass längsta bevar­ade texten på det sedan länge ut­ döda go­tiska språket, nedtecknad i början av 500-talet under den dramatiska senantiken. Den

Den 14 juni 1669 överlämnades Silverbibeln till Uppsala universitetsbibliotek i detta specialtillverkade skrin av mörkbetsad björk. Donatorn, rikskanslern och Uppsala universitets kansler Magnus Gabriel De la Gardie, menade att boken därmed återkommit till ‘sitt fädernesland’.

70

ursprungliga över­­sätt­ningen gjordes av den visi­ gotiska bi­skopen Wulfila eller Ulfilas (ca 311–383), som för ända­målet sam­tidigt skapade det gotiska alfabetet.

Sveriges främste kännare av den märkvärdiga Upp­ salahandskriften, författaren och tidigare förste bibliotekarien Lars Munkhammar, anger flera skäl till att han just förra året kom med bo­ ken Konungslig klenod: Silverbibelns symbolkraft.

Redan 1998 publicerades hans Silverbibeln: Theoderiks bok. Den är sedan länge slutsåld och en ny upplaga diskuterades med förlaget. På två de­ cennier hinner dock kunskapsläget förändras och Silver­bibeln har rönt stor uppmärksamhet under mellantiden: en digitalisering av hand­ skriften genomfördes 2010, året därpå anordna­ des ett internationellt forskningssymposium i anledning av att sjutton sekler förflutit sedan Wulfilas (förmodade) födelse och i samband därmed upptogs Silverbibeln på Unescos lista över världsminnen. Allt sammantaget har gjort att Munkhammar ansett det dags för en ny bok snarare än en nyutgåva.

Konungslig klenod är närmast en essäbok med korta tematiska kapitel, men trots avsaknaden av vetenskaplig apparat behöver ingen betvivla Munkhammars kunskaper. Och trots Silverbi­ belns lyskraft är det nog bara i denna form en redogörelse för en senantik handskrift kan locka en publik utanför specialistkretsarna. Boken formar sig till ett slags totalbeskrivning där den historiska kontexten, innehållet, handskriftens form och utförande, dess växlande öden och vandringar över kontinenten, och inte minst

dess sentida användning och symbolvärde kart­ läggs. De yttre omständigheterna är dessa: Wulfila gjorde i mitten av 300-talet den gotiska översätt­ ning av evangelierna som knappt tvåhundra år senare nedtecknades i Silverbibeln, sannolikt i Ravenna. Underlaget i handskriften är tunt per­ gament av högsta kvalitet, purpurfärgen kom­ mer av ett växtfärgämne och texten är präntad med silverbläck, ställvis även guldbläck. Det är denna exklusiva skrift som gett boken dess popu­ lära benämning – de nuvarande silverpärmarna från 1600-talet har inget med namnet att göra.

I dag är bara dryga halvparten av handskriften bevarad. Från början beräknas den ha inne­hållit minst 336 blad; kvar finns 187 i Uppsala och ett i Historisches Museum der Pfalz Speyer, åter­ funnet 1970.

Silverbibeln innehåller enbart de fyra evan­ gelierna och är därmed egentligen ett evangeli­ arium. Beställare antas ha varit ostrogoten Theo­ derik den store, västromersk kejsare i allt utom namnet, men bokens öden under de första tusen åren är i det närmaste okända. Först i mitten av 1500-talet dyker den upp i de historiska källorna, då i ett kloster i Werden i nordvästra Tyskland.

Efter att ha vandrat mellan några lärda huma­ nister hamnade den i kejsar Rudolf II:s bibliotek i Prag, där den blev svenskt byte 1648.

Boken stannade dock inte länge hos sina nya ägare. I drottning Kristinas bibliotek i Stockholm väckte den ingen uppmärksamhet och i brist på reda medel fick den efter hennes abdikation följa med i en låda böcker som drottningens biblio­ tekarie Isaac Vossius erhöll som vederlag för sina tjänster. Klassicisten Vossius visste inte heller att uppskatta Silverbibelns värde, men att han förde den med sig hem till Nederländerna hade den goda följden att den hamnade under sak­kunniga ögon.

Vossius’ morbror, filologen Franciscus Junius den yngre, hade ett intresse för barbariska forn­ saker och lånade Silverbibeln för att undersöka och kopiera den. Han lät dessutom verkställa en tryckning med speciellt framtagna typer, Pica Gothica, möjligen skurna av Christoffel van Dijk i Amsterdam, mest känd för sitt samarbete med Elsevier. I dag ägs de av Oxford University Press.

Junius’ utgåva trycktes i Dordrecht 1665 och i Amsterdam 1684 med ny titelsida, men typerna kom också till användning i ett svenskt utgiv­

ningsprojekt. Historikern och biskopen Erik Ben­zelius den yngre (1674–1743) utarbetade en mer textkritisk utgåva som publicerades postumt av Clarendon Press 1750 med utnyttjande av Ju­ nius’ typer. För att marknadsföra projektet hade Benzelius tidigare låtit framställa en sida i trä­ snitt, en första ambition att i faksimiltryck återge bladens karakteristiska valvbågar. Vid sidan av den dekorativa funktionen fungerar de som ka­ nontavlor med hänvisningar till parallellställen i de olika evangelietexterna.

Junius’ editio princeps innehöll en elva sidor lång dedikation till Sveriges rikskansler Magnus Gabriel De la Gardie och möjligen hade denne bi­ dragit till att finansiera utgåvan. När texten tryck­ tes var handskriften hur som helst i den svenska magnatens händer – han hade förvärvat den 1662 för 400 riksdaler tillsammans med en avskrift betalad med ytterligare 100 riksdaler. I detta skede hade Silverbibelns historiska betydelse börjat gå upp för flera intressenter och bland de snuvade spekulanterna fanns även Sveriges abdi­ kerade drottning.

Sedan De la Gardie hembringat sin klenod tog det inhemska intresset fart på allvar. Fornfors­ kar­na Olof Verelius, Georg Stiernhielm och Olof Rud­beck fick tidigt tillgång till handskriften och sedan De la Gardie donerat den till akademi­­bib­ lioteket i Uppsala 1669 blev den tillgänglig för än fler.

Det var två omständigheter som gjorde hand­ skriften märkvärdig i de fornintresserades ögon: För det första bar Silverbibeln som gotisk käll­ skrift vittnesbörd om svenskarnas stolta förfäder, de som enligt tidens göticistiska mytologi hade besegrat kejsare och störtat riken. Dessa uppfatt­ ningar frodades i Sverige från senmedeltiden till åtminstone en god bit in på 1700-talet och till­ skrev svenskarnas förfäder mer än rimliga ingrip­ anden i världshistorien. Portalgestalten var här 1400-talsbiskopen Nicolaus Ragvaldi, men störst inflytande fick hans hundra år yngre kollega Jo­ hannes Magnus, som i exil författade göticismens mest inflytelserika skrift: Gothorvm Sveonvm qve historia (Goternas och svearnas historia), 1554. För det andra framstod Wulfilas översättning av Bi­ beln till folkspråk som en pionjärinsats i sprid­ ningen av det evangeliska ljuset. De silverpärmar De la Gardie lät förfärdiga visar Tiden som av­ täcker Sanningen. Hon pekar på Wulfila vid sitt

71

1

2

3

72

skrivbord. Ett språkband i handen på en svävan­ de putto förklarar: ‘Guds ord förbliver evinner­ ligen’ (Jesaja 40:8). Bilden på biskopen i sitt bib­ liotek erinrar om framställningar av den helige Hieronymus (ca 347–420), som någon generation efter Wulfila verkställde den normerande latin­ ska översättningen, Vulgata. Wulfila framställdes alltså som ett slags protestantisk kyrkofader som tolkat Bibeln till ett germanskt språk sisådär 1 200 år före Martin Luther.

Förlagan till silverpärmarna hade tecknats av David Klöcker, senare adlad Ehrenstrahl, och han har prövat motivet med den nakna Sanning­ en även i andra sammanhang. Bilden graverades 1669 av Dionysius Padtbrugge för frontespisen till Georg Stiernhielms polyglottevangeliarium och glossarium efter Silverbibeln och med den gotiska texten satt i antikva. Utgåvan, som när­ mast var en bearbetning av Junius’ edition, hade tillkommit på De la Gardies initiativ. Den hörde samman med den institution, Antikvitetskolle­ giet, som 1666 inrättades för att handha vården och utforskandet av Sveriges fasta och lösa forn­ lämningar i enlighet med det samtidigt utfär­ dade fornminnesplakatet. Stiernhielm var Antik­ vitetskollegiets förste direktor och Silverbibeln blev en av den reglerade svenska kulturminnes­ vårdens första angelägenheter.

Silverbibelns värde för den svenska fornforsk­ ningen bestod i att den ju gav uttryck för goter­ nas/göternas andliga odling och visade därmed att svenskarnas förfäder även varit mäktiga kul­

1. Silverpärmarna tillverkades av hovguldsmeden Hans Bengtsson Sellingh efter förlaga tecknad av David Klöcker (Ehrenstrahl). På framsidan syns biskop Wulfila i arbete.

Baksidan pryds av donatorn De la Gardies vapensköld.

2. Silverbibelns pärmar kopierades av gravören Dionysius Padtbrugge 1669. Gravyren uppträder som frontespis till Georg Stiernhielms edition från 1671: Evangelia ab Ulfila Gothorum in Moesia Episcopo Circa Annum à Nato Christo CCCLX, med parallelltext på gotiska, svenska, fornisländska och latin.

3. ‘Tiden som avslöjar Sanningen’ var ett återkommande protestantiskt motiv under 1500- och 1600-talet. David Klöcker har prövat ämnet i andra varianter, som i denna målning i privat ägo (detalj).

turella prestationer. Det gotiska alfabetet betrak­ tades exempelvis av antikvarien Johan Pering­ skiöld (1630–1693) som den förmedlande länken mellan svenskarnas äldsta bokstäver, runorna, och medel­tidens munkskrift. Kronologin var na­ turligtvis felaktig, men utgick från det inte orim­ liga antagandet att bokstavsformerna utvecklats från det grova till det fint tecknade.

Göticismens relation till Wulfila var emeller­ tid komplex. Den nämnde Johannes Magnus var en svuren fiende till allt reformatoriskt och hans ogenerade upphöjande av allt gotiskt fick här ge vika för hans avsky för det kätterska: Wulfila var nämligen arian, det vill säga han företrädde den gren av kristendomen som ifrågasatte tre­ enigheten och att Fadern och Sonen var ett. ‘Även om man trodde att han var Kristi sanne apostel’, skrev Johannes Magnus om Wulfila, ‘dolde sig under fårafällen en fiende till den sanna tron och en otvivelaktig Antikrist. När han gjorde den första översättningen av de gudomliga skrifternas heliga skatter till det gotiska språket blandade han också in detta farliga gift för ett ge otron ett ännu starkare fäste.’ Johannes antydde alltså att Wulfilas översättning var en bearbetning och förvrängning av Guds ord. Han fortsatte med att jämföra Wulfila med den svenske reformatorn Laurentius Andreæ, som ‘i vår egen tid gjort sig skyldig till samma avskyvärda gudlöshet’ (J. M. 15:1, övers. Kurt Johannesson). Parallellställandet av Wulfila och reformationen gjordes med andra ord i bägge läger, men utifrån olika värderingar.

Johannes Magnus avled 1544 och hans bok ut­ gavs postumt tio år senare, eller samma år som Sil­ verbibeln åter dyker upp i de historiska källorna.

Wulfilas gärning var alltså välkänd även innan den viktigaste kvarlevan av hans insats hade återupp­ täckts. Exemplet är dessutom ännu ett belägg på hur selektivt Johannes Magnus kom att läsas i Sve­ rige. Vid sidan av den götiska romantiken präglas hans historia av två genomgående föreställningar: en stark anti-protestantisk lidelse och en glödande avsky mot tyrannen Gustav I. Detta hindrade var­ ken Vasa-sönerna eller 1600-talets svenska stats­ män och evangelisk-ortodoxa lärde att hänvisa till verket för sina politiska syften.

De historiskt-politiska anspråk som grundades i göticismen klingade väl så småningom av under 1700-talet och det språkhistoriska intresset tog över. Det var i det sammanhanget Erik Benzelius’

73

nämnda utgåva tillkom för att korrigera bristerna i Junius’ och Stiernhielms editioner. Andra, som Johan Ihre, Erik Sotberg och den tyske prästen Johann Christian Zahn (1767–1818), fortsatte detta arbete. Det intresse som tyska forskare under 1800- och 1900-talet visade Silverbibeln kan väl ställvis närma sig det götiska i storvulenhet. Efter att de forskare som verkat omedelbart efter andra världskriget försökt att hålla armlängds avstånd till de gotiska spekulationernas mer obehagliga konnotationer har en senare generation, med namn som Herwig Wolfram och Peter Heather, inlett ett mer sansat vetenskapligt studium där även goternas eventuella skandinaviska kopp­ lingar kan diskuteras utan tidigare hyperboler.

Sedan Carolina Rediviva förra året återöppnat efter omfattande restaureringar har Silverbibeln

fått ett eget kabinett i den nya utställningssalen.

Den suggestiva inramningen får besökaren att bortse från det faktum att vad man ser är blott ett blad lagt på en dummy av den sedan 1920-talet demonterade kodexen. Jämfört med många yng­ re illuminerade prakthandskrifter kan det före­ visade uppslaget te sig glåmigt och intetsägande och få av oss kan ju läsa texten. Med Lars Munk­ hammars hjälp kan dock envar få gott grepp om Silverbibelns växlingsrika historia, den stora be­ tydelse boken haft och den dragningskraft den utövat på såväl romantiker som vetenskapliga utforskare. Det är faktiskt en närmast ofattbart gammal bok, långt äldre än det land som numera förvaltar den. Många bör ta hjälp av Munkham­ mar för att bättre förstå och värdesätta denna spektakulära klenod.

jonas nordin

Uppslag ur Silverbibeln i den nya montern i Carolina Redivivas utställningssal.

74

hos forskare som Johan Svedjedal, Kristina Lund­ blad och Ann Steiner visar på hur vitalt fältet är i skärningspunkterna mellan bokhistoria och lit­ teratursociologi. Spännvidden mellan forskning, branscherfarenheter och debattinlägg kan tyckas spretig. Men varje skribent får stå för sin sak.

Pansarband och sprängda snitt: Nedslag i bokbandets form och funktion

Universitetsbiblioteket, Lunds universitet.

Utställningskatalog. Text: Kristina Lundblad.

Lund, 2019. isbn 978-91-985432-0-9

Perspektiv på bokens och läsandets förvandlingar

Huvudredaktörer Kurt Almqvist och Jennifer Paterson. 144 s. Bokförlaget Stolpe och Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmän­ nyttiga ändamål, 2019. isbn 978-91-89069-00-8

En alldeles ljuvlig katalog har framkommit i samband med en utställning vid Lunds univer­ sitetsbibliotek 2019–2020. Den handlar om bok­ bandets historia och är skriven av bokhistorikern Kristina Lundblad. Det är en såväl vacker som upplysande skrift. Man kan både beundra och lära sig något om det fantastiska hantverk som den fysiska boken är. Jag skulle vilja rekommen­ dera alla som utbildar sig till bibliotekarier och arkivarier att ha denna skrift som inspirerande studielitteratur. Här fångas på ett pedagogiskt sätt bokens både praktiska och estetiska sidor.

gunnel furuland www.ub.lu.se/en/sites/ub.lu.se.en/files/exhibitionleaflet-fly-leaves-and-velvet-2019.pdf

Mellan de påkostade pärmarna till denna anto­ logi finner vi elva artiklar som alla uppehåller sig vid boken och läsningen. Författarna är en bland­ ning av akademiker/forskare och bokbranschper­ soner. Till de förra hör Johan Svedjedal, Kristina Lundblad, Karl Berglund, Ann Steiner och Elza Dunkels och till de senare Per I. Gedin, Simon Brouwers, Christoffer Palmer, Eva Gedin, Rustan Panday och Carl Hamilton.

Här får man såväl historiska perspektiv som mer punktuella redogörelser för läget på dagens bokmarknad. Det blir en brokig palett. Några ex­ empel kan nämnas. Förlagskrisen 1950–70 belyses av Per I. Gedin som var med då det begav sig. Eva Gedin åskådliggör ljudbokens segertåg just nu.

Karl Berglund tar ett större grepp på hur de litte­ rära agenturerna vuxit fram i Sverige. En kritisk syn på vad en digital barndom med okontrol­ lerad skärmtid kan innebära för konsten att bli vuxen levererar Carl Hamilton. Resonemangen

75

Lutra och Lecoqs mästerstycke eller ‘I kommission hos F. A. Kjellberg’

Lars-Erik Nygren. 20 s. Lund: Media-Tryck, 2019. isbn saknas.

På Kåseberga backar i sydöstra Skåne står tidigt varje morgon fågelskådare med kikare och anteck­ ningsblock. De räknar sträckande gäss, ejdrar, tärnor och andra arter och samlar ett statistiskt material som jag hoppas att universitetsanknutna ornitologer tar hand om och bearbetar.

På samma sätt hoppas jag att de noggranna upp­ gifter om bokutgivning, tidskriftsinnehåll och över­­sättningar som amatörbibliografer samman­ ställer och oftast på egen bekostnad låter trycka kommer till nytta i det kontinuerliga ar­betet med Sveriges nationalbibliografi.

Lars-Erik Nygren i likaledes skånska Arlöv hör till dem som ägnar ett oändligt antal timmar åt äldre volymer, lägg, mikrofilm och databaser för att kartlägga de mest obskyra hörn av den svens­ ka bokhistorien. Jag har haft god nytta av hans bibliografi över samtliga översättningar av Edgar Allan Poe till svenska. Till julen 2019 skickade han ut ett häfte som än mer representerar bibliogra­ fiskt arbete av den högre skolan.

Här gäller det ett par ursprungligen häftes­ut­ givna romaner i översättning till svenska från sent 1880-tal, Anna Katharine Greens Lutra eller Mördarens dotter och Émile Gaboriaus Lecoqs mästerstycke eller Oskyldig i fängelse. Nygrens häfte har givetvis självt en dubbeltitel, och bland de böcker som skomakaren Frans Alfred Kjellberg (född 1850) var inblandad i sedan han sadlat om till att bli kolportör och förläggare finns fler tidstypiska titlar som Den bleka grefvinnan eller Kampen om en million av Georg F. Born (pseudonym för Georg Füllborn) och Louis de Moulins Slättens lilja eller Det hemlighetsfulla slottet.

Dessa kriminalromaner eller med titelbladens ord brottmålshistorier hör till den förbisedda litte­ raturhistoria som sociologiskt inriktade forskare, i Sverige främst Dag Hedman, intresserat sig för.

Nygrens häfte är i praktiken ett komplement till Hedmans Prosaberättelser om brott på den svenska bokmarknaden 1885–1920 (1997, supp­lement 2002) och reder med hjälp av nu digitalis­erat material ut knutar som Hedman tvingades ge upp inför.

Så långt det går: också Nygren får konstatera att de 56 (eller 57) häften, utgivna 1886–87 under titeln

76

och förlagsnamnet Svenska Romanbladet (men sam­tidigt även med angivelsen W. Janssens för­ lag, Köpenhamn) som rymmer Gaboriaus och Greens romaner inte är kända med bevarade omslag. Med aldrig svikande entusiasm noterar Nygren i nästa mening: ‘Häftesomslagen – som jag hittills inte lyckats finna – torde vara försedda med texten “Svenska Romanbladet”.’

Det är ett fantastiskt virrvarr av skiftande förlagsnamn och tryckorter, skilda färger och pärmdekorer på de senare klotbanden och över­ gångar till ny roman mitt i ett häfte som Nygren guidar genom. Fram träder en bild av ett under­ hållningslitteraturens tidiga geschäftmakeri där häftes­prenu­merationer erbjöds med ur, tavlor och speglar som lockbeten, varor som skulle erhållas efter 35:e eller 52:a inbetalningen. Kjellberg salu­ förde också, vid sidan av romanerna, ‘ett prak­ tiskt patenterat kaffekök för ensamma personer, för användning ute och inne, att eldas med sprit’.

Det är KB:s tidningsdigitalisering som gett Ny­ gren möjlighet att studera det underbara annons­ material som belyser branschvillkoren på fler sätt än de tryckta verken kan.

Lika fascinerande är de personhistorier som Ny­ gren grävt fram bakom förlags-, tryckar- och över­ sättarnamn. Lika rafflande som händelserna i Svarte riddaren eller Bödelns dotter (okänd för­fattare) är de kanske inte, men här saknas varken böter för olaga handel, förseelser mot tryckfrihets­lagen eller varningar i pressen för skoj och humbug. Och när Kjellbergs medarbetare, socialisten Janne Damm (fil mag men alltid doktor på titel­bladen) försöker smuggla in satirtidskriften Biet (tidigare Getingen), tryckt i Köpenhamn, till Malmö 1886 beslagtas upplagan och såväl Damm som distributören Kjellberg anhålls.

Det blev alltså inte slutet för F. A. Kjellberg, men efter 1893, meddelar Nygren, upphör spåren efter honom i pressen. ‘Hans senare verksamhet har jag inte kunnat klarlägga. Från 1899 till sin död 1937 var han bosatt i Norrköping. Yrke enligt församlingsboken var handlande.’

jonas ellerström

2020 er det 100 år siden, loven om folkebibliote­ ker i Danmark blev vedtaget. Det markeres med den første selvstændige samlede fortælling om dansk bibliotekshistorie nogen sinde. I to bind, der udkommer til efteråret, fortælles historien om danske biblioteker fra middelalderen til i dag.

‘Tidligere fremstillinger har typisk dækket en­ kelte perioder eller aspekter med vægt på samling­ ernes, institutionernes eller personernes betyd­ ning’, forklarer Steen Bille Larsen og Nan Dahl­ kild, der er redaktører på Dansk Bibliotekshistorie.

I stedet vil det nye værk forsøge at indfange ‘bibliotekets DNA’ ud fra den tese, at bibliote­ kerne har haft stor betydning for den kulturelle udvikling i Danmark. Bibliotekerne har ifølge redaktørerne været en vigtig medspiller i den de­ mokratiske udvikling, og værket udkommer da også i 100-året for den første danske bibliotekslov.

Tidligere er dansk bibliotekshistorie blevet behandlet af biblioteksfolk som Svend Dahl og Lauritz Nielsen, der udover at beskæftige sig med forskningsbibliotekernes historie også nåede at udgive første bind af en større samlet beskrivelse af danske privatbibliotekers historie. Folkebiblio­ tekerne og deres forløbere beskrev Helge Nielsen i et større værk i 1960, så det er på høje tid, at der udkommer et nyt værk, der samler den danske bibliotekshistorie – og ser den som et hele og måske også i højere grad end forgængerne kobler bibliotekernes liv sammen med det omkringlig­ gende samfund.

Værket beskriver biblioteker og måden, som bib­­liotekerne har udviklet sig, lige fra de private aktører til det offentlige bibliotek, der både har været til tjeneste for forskere som – senere – alminde­lige borgere, hvor bibliotekernes væsent­ lighed er vokset fra at være en kilde for forskere til at blive en bred folkeoplysende institution.

Værket trækker netop linjen fra de eksklusive bogsamlinger til de mange små filialbiblioteker og til nutiden, hvor bibliotekernes opgaver ræk­ ker ud over at låne bøger ud, men hvor nye biblio­ teksbygninger ind­rettes som lokale kulturcentre, et nutidens – og fremtidens – forsamlingshus, hvor udlån af bøger kun er en del af opgaven og tilbuddet til borgerne.

Her fortælles historien fra klosterbiblioteker og

77

herregårdsbiblioteker – hvor Danmark har færre overlevende samlinger end man har i Sverige. I oplysningstiden dukkede lejebiblioteker og læse­ foreninger og sikrede gradvist bibliotekerne større betydning i samfundet, samtidig med at flere og flere fik de fornødne læsefærdigheder. Og helt fra slutningen af 1700-tallet har netop den frie adgang til at låne bøger været centralt for demokratiet og for danskernes læselyst i det hele taget.

I det 20. århundrede udbyggede folkebibliote­ kerne tilbuddet til brugerne med foredragssale og lokaler til oplysende foreningers aktiviteter, og som en del af udbygningen af velfærdssamfun­ det fik mange folkebiblioteker også musikudlån i 1960’erne.

De elektroniske mediers indtog omkring år 2000 har givet bibliotekerne nye udfordringer, men samtidig også nye muligheder for at kunne gøre store mængder af tekst, billeder og musik tilgængelig.

Blandt værkets forfattere er en af Danmarks mest fremtrædende boghistorikere, antikvar Christian Kaaber, der skriver om perioden fra de første bib­ lioteker og frem til og med oplysningstiden.

Bibliotekshistorien er et forskningsprojekt un­ der Københavns Universitet, og værket udgives i samarbejde med Aarhus Universitetsforlag og er planlagt til at udkomme til oktober.

henrik højgaard sejerkilde Samlade verk

Det har av hävd varit ett tecken på slutet av skrift­ ställarbanan att vederbörandes samlade verk har utgetts. I äldre tider var det inte ovanligt att författaren själv ombesörjde utgivningen och så­ lunda kunde kontrollera att allt kom med, och framför allt att sådant som inte var utgivnings­ fähigt hölls utanför. När utgivningen skedde efter författarens frånfälle leddes arbetet av en arbetsgrupp, som såg som sin främsta uppgift att censurera arbetet utgående från i huvudsak moraliska och politiska principer. Det samlade verkets sanningshalt blev naturligtvis lidande.

Det unga Finlands litteratur har småningom kommit därhän, att samlade verk har börjat ut­ ges. Lyckligtvis har forskningen insett, att den ve­ tenskapliga ackuratessen segrat över den moralis­ ka. När därför nu samlade verk ges ut inleds arbe­ tet med att skaffa fram varje spår av författarens penna, hur obetydligt detta än kan tyckas vara.

78

Strödda anteckningar, brev inom familjekretsen, koncept, allt har sitt värde och får en plats i det samlade verket. Detta gläder historieforskningen som ur dessa spridda anteckningar kan hämta månget guldkorn.

Bland de första samlade verken ingick de av Johan Ludvig Runeberg, landets nationalskald, lektorn vid Borgå lyceum. Runebergs Fänrik Ståls sägner var naturligtvis välkänd även om numera få kan den utantill, som var fallet ännu för en ge­ neration sedan. Däremot framträdde Runeberg nu som skald till romantiska kärleksdikter, vilket var en överraskning.

På samma sätt gick det för några år sedan, då det av statsrådet (regeringen) ledda projektet om Snellmans samlade verk äntligen blev verklighet.

Hegelfilosofen, universitetsläraren och samhälls­ debattören Johan Wilhelm Snellman var född i Stockholm, skrev och talade på svenska och för­ verkligade till slut sin dröm att finskan jämsides med svenskan i medlet av 1800-talet blev officiellt språk i storfurstendömet Finland. Många över­ raskningar om författarens politiska åsikter präg­ lar Snellmans samlade verk.

Utgivandet av Topelii samlade verk går in på slutrakan hos Svenska litteratursällskapet i Fin­ land. Topelius var länge en av landets mest lästa författare och bör inte bjuda på så många över­ raskningar, ty det var inte många områden där Topelius inte hade någon åsikt, som kom till synes i dagspressen. Som historiker och univer­ sitetslärare, opinionsbildare och journalist syn­ tes ‘Zachris’ Topelius överallt. Han skrev dikter, noveller, sagor för barn, politiska kolumner, följetonger, historiska romaner. Därför finns det i hans produktion knappast rum för överrask­ ningar. En tid var han främst känd som sagofar­ bror Topelius, men i dag ser sagor annorlunda ut.

Hans stora romancykel Fältskärns berättelser, en tid nött av varje skolpojke – och många flickor –, har inte heller samma lyskraft. Under min skol­ tid när läsning efter det lampan släckts inte var tillåten, slukade jag Fältskärn med ficklampa un­ der täcket och detsamma har jag hört av många jämnåriga. Fältskärn utkom i otaliga upplagor, oavkortade, omarbetade, gottköp och så vidare, men i de samlade verken finner man nu hela ver­ ket så det kan läsas på nytt med stor behållning.

henrik degerman www.topelius.fi

pansarband och sprängda snitt, universitetsbiblioteket, lunds universitet 2019–20

Medarbetare i Biblis 89

anders björnsson har utgivit Osmanernas rike – ett försummat europeiskt arv (2004). timothy bolton är expert på medeltida handskrifter och författare till Cnut the Great (2017). henrik degerman är ordförande för Sällskapet Bokvännerna i Finland. jonas eller­ström är författare, förläggare och översättare. lars fuhre är grafisk form­givare. gunnel furuland är bibliotekarie och fil. dr i lit­ teraturvetenskap. johan laserna är verksam som essäist och grafisk formgivare. jonas nordin är professor i bok­historia vid Lunds universitet. henrik højgaard sejerkilde är författare till Dansk bogdesign i det 20. århundrede (2017). peter sjökvist är docent i latin och bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. nina ulmaja är grafisk formgivare.

79

föreningen biblis Föreningen Biblis, Kungliga biblioteket, Box 5039, 102 41 Stockholm www.biblis.se www.facebook.com/Foreningenbiblis Styrelse : Gunnel Furuland (ordförande och skattmästare), Per Cullhed (vice ordförande), Ulf Strömquist (sekreterare), Anita Ankarcrona, Peter Bodén, Jonas Ellerström, Karin Grönvall, Antoinette Ramsay Herthelius, Ulf Jacobsen och Johan Melbi Föreningen Biblis är en ideell förening med ändamål att stimulera intresset för bokhistoria, bibliografi, förlags- och bokhandelshistoria, bokhantverk och samlande. Detta uppnås genom föredrag, studiebesök och genom utgivning av medlemstidskriften Biblis och andra publikationer Föreningen Biblis är Kungliga bibliotekets vänförening tidskriften biblis Utges av Föreningen Biblis och utkommer med fyra nummer per år Ansvarig utgivare : Gunnel Furuland Redaktör : Ulf Jacobsen, ulf.jacobsen@telia.com Redaktionella rådgivare : Jonas Ellerström, Gunnel Furuland, Rikard Heberling, Kristina Lundblad, Jonas Nordin, Glenn Sjö­k vist, Ulf Strömquist och Ingrid Svensson Den som skickar material till Biblis anses medge elektronisk lagring och publicering Utges med stöd från Statens kulturråd medlemskap i föreningen biblis / p renumeration Prenumeration på tidskriften Biblis innebär automatiskt medlemskap i Föreningen Biblis. Medlemmarna får utöver tidskriften inbjudningar till föredrag, utställningar, studiebesök och medlemsresor Avgift för enskild medlem 400 kr/år, familjeavgift 500 kr/år Studerandeavgift 200 kr/år pg 55 43 03-8 bg 5221-2248 medlemsärenden Ulf Strömquist, ulf.stromquist@kb.se prenumerationsärenden Biblis, att. Ulf Jacobsen, Hemse Bopparve 610, 623 50 Hemse, 072-204 00 75, ulf.jacobsen@telia.com

Biblis 89 © Föreningen Biblis och respektive upphovsman 2020 Formgivning och produktion : Ulf Jacobsen och Peter Ragnarsson Satt med Sabon Next och Frutiger Reproduktion : Bibliothèque royale, Bryssel s. 2, 10, 19; Timothy Bolton s. 4, 7, 16; Tradera. 7; Stockholms auktionsverk s. 14; Sancta Birgitta Klostermuseum s. 15; Kungliga biblioteket s. 20; Universitetsbiblioteket, Lund s. 23, 75; Uppsala universitetsbibliotek s. 24; Nina Ulmaja s. 27, 42–53; Lü Jingren s. 28; Johan Laserna s. 30–40, 79; Lars Fuhre s. 54–65; Peter Ragnarsson s. 66–69; Jonas Nordin s. 70–74; Bokförlaget Stolpe s. 75; Lars-Erik Nygren s. 76–77 Tryck : Livonia Print, Lettland 2020 issn 1403-3313 issn 2002-1747 isbn 978-91-7000-416-2

80

Biblis 89

Biblis 89 kvartalstidskrift för bokvänner Våren 2020 sek 125

01 02 FnL1 FUphY29ic2VuICYgUmFnbmFyc3NvbgVQ ZXRlcgBeb1pL 02 0044

isbn 978-91-7000-416-2