Magnus Celsius anatomiska gravyrer Anna Lantz

Magnus Celsius anatomiska gravyrer

Magnus Nicolaus Celsius (1621–1679) var en svensk matematiker, astronom och botaniker, en mångsysslare som verkade vid Uppsala universitet under merparten av sin levnad. Han var också den förste vetenskapsmannen av många i familjen Celsius. Två av hans söner utnämndes till professorer vid Uppsala universitet och han var även farfar till Anders Celsius som introducerade Celsiusskalan för temperaturmätning.1 Efter mångåriga studier vid universitetet erhöll Celsius en adjunktur 1655 och blev 1668, efter att ha varit e.o. professor under ett antal år, professor i matematik. Emellan åren 1674 och 1675 tjänstgjorde han som universitetets rektor. Två år senare prästvigdes han och tjänstgjorde därefter som kyrkoherde i Gamla Uppsala innan han avled 1679.2 Idag är Celsius främst känd för sin uttolkning av hälsingerunorna (stavlösa runor) på 1670-talet.3

Ämnet för denna artikel är Celsius som gravör, en av hans mindre kända aktiviteter. Det existerar endast ett fåtal gravyrer av hans hand och samtliga utfördes mellan åren 1646 och 1661 vid Uppsala universitet och utgjorde illustrationer i fyra dissertationer samt ytterligare ett vetenskapligt verk.4 Ytterst lite har skrivits om dessa gravyrer och om Celsius som gravör. Det förekommer i litteraturen att han kortfattat nämns som upphovsman till några av de ovannämnda gravyrerna samt uppgifter om att dessa eventuellt kan ha

Gravyr av Magnus Celsius, De spiritu animali, Olaus Unonius, 1655. Kungliga biblioteket. kopierats ifrån någon annan källa.5 Denna brist kan tyckas förvånande, han utförde trots allt den allra första gravyren som publicerades i en svensk dissertation samt gravyrerna till två verk av Olof Rudbeck d.ä. (1630–1702)6 – Uppsalas mest kände man under 1600-talet7 – och där ett av dessa var Rudbecks banbrytande verk om upptäckten av lymfkärlen, vilket kan sägas vara det första verket i vilket en svensk vetenskapsman lämnade ett unikt bidrag till naturvetenskapen.8 Det existerar heller inte några studier som specifikt fokuserar på Celsius gravyrer, eller som jämför dem med varandra.

Jag har inte lyckats finna någon information om var Celsius lärde sig konsten att gravera eller varifrån impulsen att lära sig denna konst kan ha kommit ifrån. Att han tillverkade egna matematiska och astronomiska instrument vittnar emellertid om ett intresse för och kunskap i metallbearbetning.9 Det fanns likaledes andra utförare av gravyrer till dissertationer vid universitetet under 1600-talet, och tillsammans illustrerade de 23 dissertationer, men samtliga (utom en) av dessa trycktes mellan sent 1660-tal och 1690-tal, åtskilliga år efter att Celsius utförde sin sista gravyr.10

Utöver denna begränsade information, känner vi till några intressanta och viktiga fakta om Celsius gravyrer. Förutom faktumet att de är gjorda av honom, avhandlar verken samma ämne, nämligen anatomi, och de har alla producerats inom en och samma akademiska kontext, närmare bestämt den medicinska fakulteteten vid Uppsala universitet.

Huvudsyftet med denna undersökning är att

beskriva vad som kännetecknar Celsius gravyrer och den funktion de hade i sitt akademiska sammanhang.

Artikeln kommer att inledas med en beskrivning av tidens dissertationer och den kontext inom vilken de producerades och användes vid Uppsala universitets medicinska fakultet. Detta följs av en genomgång av fyra dissertationer samt en traktat i kronologisk ordning med fokus lagt på sammanhanget i vilket de framställdes, relationen mellan text och illustration, samt huruvida gravyrerna har föregåtts av en originalteckning som förlaga eller om de har kopierats från andra källor, samt en avslutande diskussion.

Dissertationer och deras sammanhang vid Uppsala universitet Till professorernas huvuduppgifter under 1600- talet hörde att hålla föreläsningar och leda disputationer.11 Både studenter och professorer försvarade sina teser vid offentliga disputationer, i vilka dissertationen var den tryckta text som användes som grund för själva disputationen.12 Dessa lärdomsövningar hade till syfte att träna studenter i konsten att argumentera, övertyga och övertala andra som ett led i sökandet efter vetenskaplig sanning. Förutom eventuella åskådare var vanligen tre personer involverade i disputationen: respondenten som försvarade dissertationen; opponenten som ifrågasatte respondenten; preses som, förutom att vara respondenten behjälplig med argumentation, modererade och ledde disputationen och också, avslutningsvis, sammanfattade förhandlingarna.13 Oftast verkade ämnesansvarig professor inom fakulteten som preses.14 Alla professorer förväntades hålla en eller två offentliga disputationer per år,15 men i vilken utsträckning de levde upp till detta krav varierade kraftigt, vilket också gällde inom den medicinska fakulteten.

Det förekom två olika typer av dissertationer, pro exercitio för avläggande av kandidatexamen och pro gradu för magisterexamen. Svenska lärdomshistoriker har försökt utröna huruvida studenten eller preses skrev dissertationerna och de flesta är överens om att i Sverige, till skillnad från i övriga Europa, skrev vanligen studenterna bägge typerna av dissertationer.16 I annat fall var preses upphovsman och studenten försvarade endast dissertationen vid disputationen. I dessa fall gavs professorerna en möjlighet att presentera sina rön i tryck utan att behöva bära kostnaderna själva. Det är emellertid tydligt att samarbetet mellan student och preses rörande efterforskningar till och skrivande av dissertationerna kunde variera.17

Oavsett vem som stod för författandet av dissertationen så betalade studenten för disputationen, vilket inte endast omfattade kostnader för papper och tryckning av dissertationen, utan även för de festligheter som ägde rum efteråt. De blev vanligen en dyr affär för studenterna, som därför ofta lät tillägna dissertationerna till patroner eller gynnare med avsikt och förhoppning att dessa skulle bidra till finansieringen.18 Det förekom även att universitetet gav ekonomiskt stöd till studenter i form av stipendier.19

De flesta dissertationerna som utgavs vid universitetet trycktes av den akademiske boktryckaren. Den förste av dessa etablerade sig i Uppsala 1613. Att vara akademisk boktryckare innebar ensamrätt att trycka åt universitetet och övriga skolor i Uppsala. Tre av verken som Celsius illustrerade trycktes av de akademiska boktryckarna Eskil Mattsson (1613–1650), Johannes Pauli (1650–1661) och Henric Curio (1661–1685). Samtliga hölls från universitetshåll (vid olika tidpunkter) för att vara bråksjuka och dåliga boktryckare som tog alldeles för mycket betalt.20 De andra två verken trycktes av Eucharius Lauringer i Västerås.21

Utöver att de utgjorde grund för själva disputationen fungerade dissertationen också som ett tillkännagivande av den kommande begivenheten. Dissertationerna delades ut till professorerna en vecka innan disputationen,22 och distribuerades också till studenter, vänner och andra.23 Om vi tar en av de första dissertationerna som Celsius illustrerade som exempel, ser vi att titelsidan meddelar oss om faktumet att disputationen planeras äga rum. Bredvid dissertationens titel står namn på preses Olao Stenio (Olaus Stenius), likaså respondentens namn Olaus Rudbeck (Olof Rudbeck) står nämnt, och det meddelas även att disputationen kommer att hållas den 22 maj 1652 i auditoriet på Gustavianum i den medicinska fakultetens regi.24 Efter titelsidan följer dedikationen, vanligen riktad till en eller flera välgörare, och ofta utgörs den sista sidan av en gratulation till studenten från en professor eller vän. Dessa texter som låg i anslutning till huvudtexten var

Titelsida, De circulatione sangvinis, Olaus Stenius, M DC LII. Hagströmerbiblioteket.

även avsedda för personer som inte kunde delta vid själva disputationen, så som befrämjare och tänkbara framtida arbetsgivare.25 Dissertationer och deras kontext, med vissa variationer som har diskuterats här ovan, utgjorde en viktig del av den akademiska utbildningen på de flesta universitet i det tidigmoderna Europa.26

Uppsala universitet grundades 1477, men de fyra fakulteterna teologi, filosofi, juridik och medicin var inte etablerade och i funktion förrän under 1600-talet.27 Den första professorn i medicin tillsattes 1613 och ytterligare två tillsattes under sent 1620-tal och utgjorde därmed fakulteten.28 Dessa tillsättningar var del av konung Gustav II Adolfs och universitetskansler Johan Skyttes målsättning att höja den akademiska kvaliteten vid universitetet.29

Universitetet visiterades vid upprepade tillfällen av innehavare av kanslersämbetet, både under Johan Skytte (1622–1645) och efterträdarna Axel Oxenstierna (1646–1654) och Magnus Gabriel De la Gardie (1654–1686). Samtliga följde universitetets utveckling och visade intresse och omsorg för den medicinska fakulteteten.30 Skytte fattade 1639 beslut att tio stipendier skulle utdelas till medicinstudenter, på villkoret att de fortsatte sina studier inom fakulteteten.31 Även drottning Kristina, som efterträdde Gustav II Adolf efter dennes död 1632, önskade öka och förbättra vetande och kunnande på medicinens område i landet. Drottningen utsåg Grégoire François Du Rietz till sin hovläkare 1642, och det bestämdes att fyra till sex studenter skulle tilldelas stipendier och få studera under honom i två år för att förbättra sina medicinkunskaper.32 Flera av dessa visitationer och även 1626 och 1655 års konstitutioner tryckte på vikten av att dissektioner genomfördes som en del av den medicinska utbildningen. Professorerna var ålagda att utföra dissektioner minst vartannat år, men endast fem utfördes innan 1655 och detta på grund av brist på kroppar!33

Celsius anatomiska gravyrer Som tidigare nämnts trycktes De cerebro humano, den första dissertationen som Celsius illustrerade, 1646.34 Denna var hans tredje dissertation som student vid universitetet, efter att ha blivit inskriven 1641. Hans morbror Olaus Unonius, professor i logik och metafysik, var preses och kunde även presidera över en dissertation i anatomi, i detta fall om den mänskliga hjärnan.35 Åsikterna går isär om vem som skrev dissertationen,36 men vi vet att Celsius gjorde minst två av de graverade planscherna. Förutom att de utgör de första kända gravyrerna av Celsius som vi känner till, är de också de första gravyrerna i en svensk dissertation och de första illustrationerna i en anatomisk dissertation i landet.37

Jag har undersökt två exemplar av dissertationen. Det ena exemplaret saknar blad B2, men i övrigt föreligger inga större skillnader emellan dem. Dissertationen är i kvartoformat och omfattar 16 textsidor och tre insatta planscher. De första fyra sidorna består av titel och dedikation, följda av 11 sidor med text som avslutas med gratulationer till den unge studenten på den sista sidan.38

Ett studium av gravyrerna och deras relation till texten avslöjar att Celsius är stadigt förankrad inom en väl etablerad tradition av anatomiska illustrationer som går tillbaka till Vesalius och dennes revolutionerande verk Fabrica från 1543,

vilket kom att influera senare anatomiska verk i århundraden.39 Detta framgår tydligt på samtliga illustrationer genom att de, förutom att de är numrerade, är märkta med små bokstäver. Bokstäverna refererar till textpartier där den specifika delen omnämns och har samma bokstav utsatt. Dessutom härrör samtliga illustrationer från bilder som återfinns i Fabrica.40 Antingen hade Celsius tillgång till detta kända verk eller, vilket är mer troligt, till någon av de anatomiska böcker i vilka Vesalius träsnitt hade kopierats, och detta hade han kanske i sådana fall lånat från universitetsbiblioteket eller ur någon professors privata bibliotek.41

Noterbart är också att Celsius har låtit gravera sitt namn på två av planscherna, ‘Magnus N. Helsing fecit’ och ‘Mag. N. H. fecit’, vid tidpunkten bar han namnet Helsingius men han kom senare att ändra det till Celsius.42 Det finns ingen anledning att anta att Celsius inte graverade samtliga tre planscher själv även om han inte signerade den andra planschen. En närmare undersökning avslöjar att Celsius avbildningar på dessa tre planscher, likt på sådana han gjorde senare, ofta har framställts genom att kombinera linjegravyr och etsning.

Den extra kostnad för papper, plåtar och tryckning som gravyrerna medförde måste ha varit kostsam för Celsius, men han erhöll finansiering från Oxenstierna, som tidigare samma år hade utnämnts till universitetskansler, och till vilken han dedikerade dissertationen. Den trycktes av akademitryckaren Mattsson.43

De två följande verken som Celsius illustrerade var bägge författade av Olof Rudbeck och trycktes med endast ett års mellanrum 1652 och 1653.44 Rudbeck var en talangfull ung medicinstudent som senare kom att bli universitetets mest kända företrädare under 1600-talet, tack vare de revolutionerande medicinska upptäckter han presenterade i det andra verket.45

Det första verket är De circulatione sangvinis och trycktes i maj 1652 när Rudbeck var endast tjugotvå år gammal.46 I denna dissertation introducerar han doktrinen om blodets cirkulation i den svenska medicinska litteraturen. Denna hade först presenterats av William Harvey i dennes revolutionerande verk De motu cordis 1628.47 Rudbecks text är emellertid mer än ett återupprepande eller en presentation av Harveys verk, det är uppenbart att han även var bekant med de senaste rönen hämtade från välkända professorer som Thomas Bartholin, Johannes Walaeus och Hermann Conring, och även att han var kompetent nog att lämna egna bidrag i ämnet.48

Denna dissertation uppvisar ett antal intressanta skillnader rörande relationen mellan text och illustration med De cerebro humano från några år tidigare.49 Här har planschen satts in omedelbart efter dedikationen, och introducerar på så sätt läsaren i dissertationens ämne. Planschen är även kompletterad med en förklarande text på uppslagets vänstra sida. Texten är noggrant placerad på denna enda sida, vilket gör det enkelt för läsaren att studera bilderna med de vägledande nyckelbokstäverna och läsa förklaringarna på motstående sida, och vice versa. Taget tillsammans indikerar detta att Rudbeck lade stor vikt vid illustrationerna, och att han vill att läsaren ska förstå vad de avbildar.

I likhet med Celsius egen dissertation är åtminstone två av bilderna kopierade från andra verk.50 Illustrationen föreställande två hjärtan är förmodligen kopierad från Bartholins Anatomia reformata tryckt 1651, och huvudet är möjligen baserat på ett holländskt ettbladstryck föreställande ett åderlåtningsmotiv.51 Det är troligt att även de två benen likaså är kopior, även om jag inte har funnit ett original eller något omnämnande av en förlaga. Längst ned på planschen är ‘O. Rudb. delin.’ och ‘M.NH. Sculps.’ ingraverat, vilket anger vem som gjorde teckningen (Rudbeck) och vem som utförde gravyren (Celsius).52

Vid tidpunkten när Rudbeck skrev sin dissertation hade hans anatomiska undersökningar redan bedömts av medlemmar av den medicinska fakulteten och av drottning Kristina själv.53 Preses var professorn i medicin Olaus Stenius, som delvis kan sägas ha varit ansvarig för Rudbecks framtida framgångar, eftersom han informerade drottningen om Rudbecks upptäckt av lymfkärlen när hon besökte universitetet i april samma år, vilket föranledde drottningen att beordra honom att utföra en dissektion för hennes skull, vilket han också gjorde. Det blev en succé som medförde att han erhöll stöd från både Oxenstierna och drottningen, som båda ville främja hans vidare studier och även andra projekt. Men först avsåg Rudbeck emellertid färdigställa sina dissertationer.54

Gravyr av Magnus Celsius, De cerebro humano, Olaus Unonius, 1646. Hagströmerbiblioteket.

Träsnitt, Fabrica, Andreas Vesalius, 1543. Hagströmerbiblioteket.

Gravyr av Magnus Celsius, De circulatione sangvinis, Olaus Stenius, 1652. Hagströmerbiblioteket.

Gravyr, Anatomia reformata, Thomas Bartholin, 1651. Hagströmerbiblioteket.

Gravyr av Magnus Celsius, Nova exercitatio anatomica, Olof Rudbeck, 1653. Hagströmerbiblioteket.

Gravyr av Magnus Celsius, Nova exercitatio anatomica, Olof Rudbeck, 1653. Hagströmerbiblioteket.

När dissertationen trycktes en månad senare innehöll den en dedikation till drottning Kristina, vilket vittnade om hennes stöd.55 Den hade inte tryckts i Uppsala av den akademiske boktryckaren utan i Västerås av Lauringer. Denne boktryckare hade kopplingar till familjen Rudbeck sedan tidigare, främst genom Olof Rudbecks fader, biskop Johannes Rudbeckius, som hade låtit inrätta tryckeriet där under tidigt 1620tal.56 Orsaken till varför dissertationen trycktes i Västerås är inte känd, men klart är att Uppsalatryckeriets utrustning vid denna tidpunkt var i dåligt skick och att relationen mellan universitetet, Mattsson och dennes efterträdare Pauli präglades av osämja.57 Jag har inte funnit någon information som rör samarbetet mellan Celsius och Rudbeck. Celsius hade 1652 fullbordat sin magisterexamen och verkar ha fortsatt vara verksam vid universitetet, innan han erhöll sin adjunktur 1655.58

Det tredje verket som innehåller gravyrer av Celsius är Rudbecks Nova excercitatio anatomica (1653), i vilket Rudbeck presenterar sin upptäckt av lymfsystemet. Detta verk anses utgöra det första självständiga bidraget till naturvetenskapen av en svensk vetenskapsman. Utgivningen medförde också ett genombrott för honom personligen,59 och han blev två år senare den förste att utnämnas till medicine adjunkt vid fakulteten.60

Jag har studerat två exemplar av denna traktat. Verket är i kvartoformat och omfattar 48 sidor och två insatta planscher. Efter titeln och dedikationen följer en presentation av hans upptäckt av lymfsystemet, och avslutas med gratulationer från hans broder samt, på sista sidan, ett antal rättelser i texten.

Liksom i dissertationen från föregående år så följer de två planscherna och de förklarande texterna till dem direkt efter dedikationen, vilket återigen lägger vikt vid deras betydelse för att omgående introducera ämnet för läsaren. Här är emellertid texten fördelad på två sidor för respektive plansch, A3 recto verso följs av plansch I, och A4 recto och verso av plansch II.

Till skillnad från de flesta av Celsius gravyrer, så är dessa gjorda efter tecknade förlagor av Rudbeck själv. Rudbeck har efterlämnat en anteckning där han skriver att han först hade givit uppdraget att utföra gravyrerna till en Eric Unger (om vilken jag inte har lyckats finna någon information), men när denne inte lyckades fullfölja uppdraget lät han Celsius utföra det istället.61 Vi kan därför anta att Rudbeck var upphovsman till de tecknade förlagorna och att Celsius utförde bägge gravyrerna. Figurerna vittnar om att Rudbeck var en skicklig tecknare som framställde anatomiska illustrationer i Vesalius efterföljd; text och bild relaterar till varandra genom små nyckelbokstäver som länkar ihop avbildning och förklarande text. Endast den första planschen är signerad ‘Sculpsit Magn. Celsius’ men inget nämns här om Rudbecks inblandning.

Traktatens dedikation är ställd till Axel Oxenstierna som troligen bistod med att bekosta papper, tryck och gravyrer. Boktryckare var samme Lauringer i Västerås som tryckte Rudbecks dissertation föregående år.62 Celsius erhöll sin adjunktur vid universitetet samt utsågs till rektor vid katedralskolan 1655.63 Samma år utförde han även en gravyr till en tredje dissertation, De spiritu animali. 64 Respondent var Eric B. Vougt om vilket relativt lite är känt. Han hade skrivit in sig vid universitetet 1649 som medicine student och hade under 1650 och 1651 närvarat vid flera av Rudbecks dissektioner och hade nära band till denne. Han erhöll magisters grad 1661. Preses var den tidigare nämnde Unonius,65 och det framstår som troligt att Rudbeck på något sätt var inblandad i framställningen av både dissertation och gravyr.66

Jag har studerat två exemplar av dissertationen. Den är tryckt i kvartoformat och omfattar 16 sidor samt en vikt plansch. Titel och dedikation utgör de första fem sidorna, följda av huvudtexten, och avslutas med en kort gratulation till studenten på den sista sidan. Liksom i de två föregående verken av Rudbeck är planschen placerad efter dedikationen, med den förklarande texten tryckt på uppslagets vänstra sida och den insatta planschen till höger, vilket gör det enkelt att studera plansch och text tillsammans. Även här används nyckelbokstäver för att koppla ihop figur och förklarande text.

Av de sju figurer som förekommer på planschen återfinns sex i Johann Veslings anatomiska verk Syntagma anatomicum från 1647.67 Verket trycktes först i Padua 1641 och följdes av flertalet utgåvor och översättningar.68 I Veslings verk har figurerna delats upp på olika planscher men här återfinns de tillsammans på en enda plansch.69

Gravyr, Syntagma anatomicum, Johann Vesling, 1647. Kungliga biblioteket.

Huruvida Celsius avbildningar är kopierade ur en upplaga av Veslings verk tryckt före 1655 eller ur någon annan bok i vilken de förekommer är inte känt. I det nedre högra hörnet återfinns texten ‘M. Celsius sculpsit’, där det initiala C ringar in M. Uppgift om vem som kan ha utfört en tecknad förlaga saknas, men det var förmodligen Rudbeck eller Celsius.

Dissertationen innehåller en dedikation ställd till fler än femton personer, bland dem Rudbeck, och många av dem professorer vid universitetet. Den trycktes hos akademiboktryckaren Pauli i Uppsala.70

Det sista verket som har illustrerats med gravyrer utförda av Celsius är De sero eiusqve som trycktes sex år senare 1661.71 Respondenten Olof Figrelius skrev in sig som student i Uppsala 1653,72 och när Rudbeck blev e.o. professor i medicin 1658 studerade han under honom. Dissertationen utgör en fortsättning av Rudbecks studie av lymfsystemet och Figrelius presenterar ytterligare lymfkärl i tungan, halsen och diafragman. Han återger även diskussionen om vem som egentligen upptäckte lymfkärlen först, och tillskriver slutligen Rudbeck denna ära.73 Rudbeck var preses och dissertationen skrevs under hans överinseende.

Jag har undersökt fyra exemplar av denna dissertation, och det föreligger inga stora skillnader emellan dem. Dissertationen är i kvartoformat och omfattar 16 sidor samt en insatt vikt plansch. Efter titel och dedikation följer huvudtexten för att sedan avslutas med gratulationer till studenten på det tredje och näst sista bladet. Det sista bladet är blankt.

I denna dissertation har planschen placerats in i huvudtexten. Den förklarande texten börjar på nedre halvan av B1 verso och löper till slutet av B2 verso, vilket gör att läsaren måste bläddra för att ta del av den förklarande texten i sin helhet. Eftersom figurerna föreställer ytterligare lymfkärl och jag inte har funnit några indikationer att de har kopierats ur något annat verk, så är de förmodligen framställda efter tecknade förlagor gjorda av Rudbeck själv. Liksom på flera andra gravyrer har Celsius signerat planschen ‘M. Celsi, Sculps.’, med ett C som ringar in M men utan att ange vem som utförde den tecknade förlagan.

Gravyr av Magnus Celsius, De sero eiusqve, Olof Rudbeck, 1661. Hagströmerbiblioteket.

Dissertationens dedikation är ställd till universitets kansler Magnus Gabriel De la Gardie, som var Rudbecks gynnare och patron74, och tryckare var tysken Henric Curio. Denne var gift med en kusin till Olof Rudbeck, och hade fått anställning som akademisk boktryckare tidigare samma år.75

Avslutande diskussion Som det har demonstrerats ovan så framställdes och brukades de fyra dissertationerna och traktaten samtliga i en akademisk kontext vid Uppsala universitet. Samtliga verk var illustrerade av Magnus Celsius och behandlar ämnet anatomi. Som jag har visat så var Olof Rudbeck inte inblandad i framställningen av den första dissertationen som Celsius illustrerade, hans egen De cerebro humano från 1646, till skillnad från de övriga här behandlade verken. Dessa var antingen författade av Rudbeck eller utformade under hans överinseende. Tre av verken var dessutom framställda av boktryckare som hade nära band till familjen Rudbeck.76

Jag har också visat att den medicinska fakulteteten under 1600-talets första halva erhöll uppmärksamhet och stöd från så väl universitetskanslerer som konung Gustav II Adolf och drottning Kristina, samtliga gav sitt stöd utifrån en stark önskan att höja kvaliteten på den medicinska utbildningen vid universitetet.77 Det är därför inte heller överraskande att Olof Rudbeck, efter att vid en dissektion ha förevisat sin upptäckt av lymfkärlen för drottning Kristina och medlemmar av fakulteten i april 1652, snart därefter erhöll stöd för sitt arbete från både universitetskanslern Axel Oxenstierna och drottningen själv och utnämndes till medicine adjunkt några år senare.78 Stödet från dessa högt uppsatta personer är uppenbart också genom att samtliga fyra verk associerade till Rudbeck innehåller dedikationer till drottning Kristina, kanslerer Oxenstierna och De la Gardie, och en till Rudbeck själv tillsammans med andra.

Vad gäller gravyrerna så är det uppenbart att Rudbeck har varit inblandad i framställningen av dem. Vi känner till att han tecknade förlagorna till gravyrerna i De circulatione sangvinis och Nova excercitatio anatomica, samt att han förmodligen även var inblandad i framställningen av gravyrerna till De spiritu animali och De sero eiusqve. 79 Det står också klart att Celsius gravyrer kan placeras in i en tradition av anatomiska illustrationer som etablerades av Andreas Vesalius under 1500-talet, och inom vilken text och illustration har en tydlig koppling till varandra, samt att flera av Celsius gravyrer hade kopierats från illustrationer i andra verk, bland dem även Vesalius egen Fabrica (eller ett verk influerat av detta).80 Gravyrerna i Olof Rudbecks traktat Nova excercitatio anatomica som presenterar nya anatomiska upptäckter i form av lymfkärlen, är emellertid baserade på original tecknade av Rudbeck själv,81 likaledes gäller att gravyrerna i dissertationen som han själv satt som preses för, De sero eiusqve, kan vara baserade på förlagor tecknade av honom själv. Slutligen har jag även visat hur gravyrerna i Rudbecks De circulatione sangvinis och Nova excercitatio anatomica följer efter dedikationen, vilket på ett omedelbart sätt presenterar ämnet för läsaren,82 och vilket bör tas till intäkt för att Rudbeck ansåg att illustrationerna var viktiga i sammanhanget.

Slutligen kan konstateras att Celsius anatomiska gravyrer i de fyra verken som har kopplingar till Rudbeck var resultatet av ett samarbete mellan honom själv och Rudbeck83 samt ett nätverk av medlemmar från samhällets intellektuella och politiska elit. Till detta nätverk hörde Axel Oxenstierna, Magnus Gabriel De la Gardie och Drottning Kristina, vilka förenades av en stark önskan att förbättra kvaliteten på den medicinska och anatomiska kunskapen och utbildningen både vid Uppsala universitet och i Sverige.84 Om detta visste emellertid Celsius ingenting när han 1646 lät signera en av planscherna i sin första illustrerade dissertation De cerebro humano ‘Magnus N. Helsing fecit’.

Bearbetad version av uppsatsen ‘Magnus Celsius and His Anatomical Engravings’, The Rare Book School (University of London, Institute of English Studies, 2019). Översättning Ulf Strömquist

1. Svenskt biografiskt lexikon, red. Göran Nilsén m.fl, 34 vol. (Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1918–2019), VIII (1929), s.237–38. Nordisk familjebok, red. Bernard Meijer m.fl, 38 vol. (Stockholm: Nordisk familjeboks förlag, 1904–1926), IV (1905), s.1409–10. 2. Svenskt biografiskt lexikon, VIII (1929), s.238. 3. Nordisk familjebok, IV (1905), s.1407–8. 4. Johannes Rudbeck, Bibliotheca Rudbeckiana (Stockholm: Bröderna Lagerström, 1918), s.188–89, 193–94. Ove Hagelin, Ars medica svecana: Svensk läkekonst genom fem sekler 1571–1921 (Stockholm: Svenska läkaresällskapet, 2008), s.40. 5. Robert Tigerstedt, ‘Om lymfkärlens upptäckt’ (Helsingfors, 1885), s.6. Sten Lindroth, ‘Harvey, Descartes, and Young Olaus Rudbeck’, Journal of the History of Medicine and Allied Sciences 12 (1957), nr 2, s.209–19 (s.211–12). Hagelin, s.40, 43–44. 6. Johan Hinric Lidén, Catalogus disputationum, in academiis et gymnasiis Sveciæ, atque etiam, a Svecis, extra patriam habitarum, quotquot huc usque reperiri potuerunt; collectore Joh. Henr. Lidén, sectio I–V (Uppsala, 1778–1790). Rudbeck, s.188–89. 7. Nils von Hofsten, ‘Olaus Rudbeck (1630–1702)’, i Swedish Men of Science: 1650–1950, red. Sten Lindroth (Stockholm: The Swedish Institute / Almqvist & Wiksell, 1952), s.33–41 (s.33). 8. Lindroth, s.209–219 (s.219). 9 Svenskt biografiskt lexikon, VIII (1929), s.241. 10. Lidén. 11. Claes Annerstedt, Upsala universitets historia 1477–1654 D. 1 (Uppsala: Universitetet, 1877), s.388.er 12. Annerstedt, D. 1, s.218, 221–22.Axel Hörstedt, Latin Dissertations and Disputations in the Early Modern Swedish Gymnasium (Göteborg: Göteborgs universitet, 2018), s.22. 13. Hörstedt, s.44–45. Lars Burman, Eloquent Students: Rhetorical Practices at the Uppsala Student Nations 1663–2010 (Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis: 2012), s.38. 14. Hörstedt, s.46. 15. Annerstedt, D.1, s.124, 218, 241. Claes Annerstedt, Upsala universitets historia 1655–1718, D.2, 2 bd (Uppsala: universitetet, 1908–1909), bd 1 (1908), s.24. 16. Hörstedt, s.64, 163–64. Bo Lindberg, Om dissertationer, red. Peter Sjökvist, Scripta minora Bibliothecae regiae Universitatis Upsaliensis 16 (Stockholm: Almqvist & Wiksell International, 2016), s.13–39 (s.23–24). 17. Lindberg, s.23–24. 18. Hörstedt, s.176. Lindberg, s.25. Annerstedt, D.2, bd 1, s.128–29. 19. Annerstedt, D.1, s.112, 191, 277.

Annerstedt, D.2, bd 2, s.418–23. 20. Samuel E. Bring, Boktryckerierna i Uppsala: Historik på uppdrag av Almqvist & Wiksells boktryckeri AB utarb, 2 band (Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1962–1964), 1 (1962), s.17–18, 73–74, 102. 21. Rudbeck, s.188–89. 22. Annerstedt, D.1, s.221. 23. Hörstedt, s.13. 24. Olaus Stenius, De circulatione sangvinis (Arosiæ: excudebat Eucharius Lauringerus, Cons. typogr., anno M DC LII), titelsidan. 25. Lindberg, s.20 26. Lindberg, s.14. 27. Nordisk familjebok, XXX (1920), s.1259, 1261. 28. Annerstedt, D. 1, s.164, 210, 241. 29. Annerstedt, D. 1, s.195–96, 203–6. 30. Annerstedt, D. 1, Skytte: s.231, 281, 292, 372, Oxenstierna: s.313–14, 322.

Annerstedt, D 2, bd 1, De la Gardie: s.1, 5, 14. 31. Annerstedt, D. 1, s.299. 32. Annerstedt, D. 1, s.311. 33. Annerstedt, D. 1, s.111, 222, 281, 292. Annerstedt, D. 2, bd 1, s.1, 20. 34. Olaus Unonius, De cerebro humano (Upsaliæ: imprimebat Eschillus Matthiæ, anno 1646). 35. Annerstedt, D. 1, s.242. Annerstedt, D. 2, bd 1, s.24. Svenskt biografiskt lexikon, 8 (1929), s.237–38. 36. Svenskt biografiskt lexikon, 8 (1929), s.239.Annerstedt, D. 1, s.392. 37. Lidén. 38. Unonius, 1646. 39. Andreas Vesalius, De humani corporis fabrica libri septem (Basileae: ex officina Ioannis Oporini, anno salutis reparatae M D XLIII. Mense Iunio, 1543). 40. Vesalius, s.609, 611. 41. Annerstedt, D. 1, s.232, 266. 42. Svenskt biografiskt lexikon, 8 (1929), s.237. 43. Annerstedt, D. 1, s.313. Unonius, 1646. 44. Lindroth, s.209–19 (s.209). 45. Hofsten, s.33. 46. Rudbeck, s.188. 47. Lindroth, s.209–19 (s.209, 213). 48. Lindroth, s.209–19 (s.211, 214–15). 49. Unonius, 1646. 50. Unonius, 1646. 51. Lindroth, s.209–19 (s.211). Thomas Bartholin, Anatomia reformata (Lugd Batav.: Apud Franciscum Hackium, 1651). 52. Stenius, plansch I. 53. Annerstedt, D. 1, s.332. 54. Gunnar Eriksson, Rudbeck 1630–1702: Liv, lärdom, dröm i barockens Sverige (Stockholm: Atlantis, 2002), s.50–51. 55. Rudbeck, s.188. 56. Gustaf E. Klemming och Johan G. Nordin, Svensk boktryckerihistoria 1483–1883 (Stockholm: Norstedt, 1883), s.195. 57. I. Bring, s.68, 81–82, 97–99. 58. Svenskt biografiskt lexikon, 8 (1929), s.238. 59. Tigerstedt, s.6–7. Lindroth, s.209–19 (s.217). 60. Annerstedt, D. 1, s.366. 61. Tigerstedt, s.6. 62. Rudbeck, s.189. 63. Svenskt biografiskt lexikon, 8 (1929), s.213. 64. Hagelin, s.40. 65. Eriksson, s.48–49. 66. Rudbeck, s.191. 67. Johann Vesling, Syntagma anatomicum (Patauii: P. Frambotti, 1647). 68. Dictionary of Scientific Biography, red. Charles C. Gillespie, 16 vols (New York: Scribner, 1970–1980), 14 (1976), s.13. 69. Vesling, tabula I–II cap X, tabula I och III cap. XIV. 70. Unonius, titelsida, A2 verso. 71. Rudbeck, s.193–94. 72. Nordisk familjebok, 8 (1929), s.179. 73. Eriksson, s.68–69, 185–86. 74. Rudbeck, s.194. 75. Klemming och Nordin, s.18, 183. 76. Klemming och Nordin, s.18, 183, 195. 77. Annerstedt, D. 1, Skytte: s.231, 281, 292, 372, Oxenstierna: s.313–14, 322; Annerstedt, D. 2, bd 1, De la Gardie: s.1, 5, 14. Annerstedt, D. 1, s.311. 78. Eriksson, s.50–51, Svenskt biografiskt lexikon, 8 (1929), s.238. 79. Stenius, plate I. Tigerstedt, s.6. 80. Vesalius, s.609, 611. Vesling, tabula I–II cap X, tabula I och III cap. XIV. 81. Tigerstedt, s.6. 82. Stenius, M DC LII. Olof Rudbeck, Nova excercitatio anatomica (Arosiæ: Eucharius Lauringerus, 1653). 83. Tigerstedt, s.6–7. Lindroth, s.209–19 (s.217). 84. Annerstedt, D. 1, Skytte: s.231, 281, 292, 372, Oxenstierna: s.313–14, 322. Annerstedt, D. 2, bd 1, De la Gardie: s.1, 5, 14.

Bartholin, Thomas. Anatomia, ex Caspari Bartholini parentis institutionibus, omniumque recentiorum & propriis observationibus tertium ad sanguinis circulationem reformata: Cum iconibus novis accuratissimis. Lugd Batav: Apud Franciscum

Hackium, 1651. Rudbeck, Olof. Nova excercitatio anatomica, exhibens ductus hepaticos aquosos, & vasa glandularum serosa, nunc primum inventa, æneisque figuris delineate. Arosiæ: Eucharius Lauringerus, 1653. – 1 exemplar, Hagströmerbiblioteket; 1 exemplar,

Kungliga biblioteket. Rudbeck, Olof. Deo dvce dispvtatio physica de sero eiusqve vasis quam consentiente amplissimâ facultate medica præside Olao

Rudbeck. M. P. Publicæ eruditorum censureæ submittit Olaus

Figrelius o-gothus. In auditorio Gustaviano ad diem junij anno 1661. Ubsaliæ: Ecudebat Henricus Curio acad. typographus, 1661. – 2 exemplar, Hagströmerbiblioteket; 2 exemplar, Kungliga biblioteket. Stenius, Olaus. Disputatio anatomica de circulatione sangvinis: quam divina adspirante gratia, in Regia ad Salam Academia, approbante, Facultate Medica, præside Olao Stenio, p.p. medic.: publicè examinandam proponit Olaus Rudbeck. Ad diem 22. maij in auditorio Gustaviano, anno 1652. Arosiæ: excudebat

Eucharius Lauringerus, Cons. typogr., anno M DC LII. – 2

exemplar, Hagströmerbiblioteket; 2 exemplar, Kungliga biblioteket. Unonius, Olaus. Disputatio physica de cerebro humano, quam … sub clypeo … Olai Unonij Gev. … publicè defendendam proponit

Magnus Nicolai Helsingus … ad diem 16 decembris in audit. vet. maj. horis consvetis. Upsaliæ: imprimebat Eschillus Matthiæ, anno 1646. – 1 exemplar, Hagströmerbiblioteket; 1 exemplar,

Kungliga biblioteket. Unonius, Olaus. Upsaliæ, imprimebat Eschillus MattDissertatio physica, de spiritu animali quam … sub directione … m. Olavi

Unonii … publicæ censuræ submittit … Ericus Bernhardi Vougt,

Arosiensis. Ad diem 2. maij anno 1655. In auditorio Gustaviano horis à 7. matutinishiæ anno 1646. Upsaliæ: excudebat Johannes Pauli, Acad. typ. [1655]. – 1 exemplar, Hagströmerbiblioteket; 1 exemplar, Kungliga biblioteket. Vesalius, Andreas. Andreae Vesalii Brvxellensis, scholae medicorum

Patauinæ professoris, de humani corporis fabrica libri septem.

Basileae: ex officina Ioannis Oporini, anno salutis reparatae M

D XLIII. Mense Iunio, 1543. Vesling, Johann. Ioannis Veslingii … Syntagma anatomicum, locis plurimis auctum, emendatum, novisque iconibus diligenter exornatum. Patauii: P. Frambotti, 1647.

SEKUNDÄRKÄLLOR

Annerstedt, Claes. Upsala universitets historia, D. 1, 1477–1654.

Uppsala: Universitetet, 1877. Annerstedt, Claes. Upsala universitets historia, D. 2, 1655–1718, 2 bd. Uppsala: Universitetet, 1909. Bring, Samuel E. Boktryckerierna i Uppsala: Historik på uppdrag av Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB, 2 bd. Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1962. Burman, Lars. Eloquent Students: Rhetorical Practices at the Uppsala Student Nations 1663–2010. Uppsala: Acta Universitatis

Upsaliensis: 2012. Eriksson, Gunnar. Rudbeck 1630–1702: Liv, lärdom, dröm i barockens Sverige. Stockholm: Atlantis, 2002. Gillespie, Charles C., red. Dictionary of Scientific Biography, 16 vol. New York: Scribner, 1970–1980), 14 (1976). Hagelin, Ove. Ars medica svecana: Svensk läkekonst genom fem sekler 1571–1921: Rariteter & klassiker ur Hagströmerbibliotekets medicinhistoriska samling. Stockholm: Svenska läkaresällskapet, 2008. Hofsten, Nils von. ‘Olaus Rudbeck. 1630–1702)’. I Swedish Men of Science: 1650–1950, red. Sten Lindroth. Stockholm: The

Swedish Institute / Almqvist & Wiksell, 1952. Hörstedt, Axel. Latin Dissertations and Disputations in the Early

Modern Swedish Gymnasium: a Study of a Latin School Tradition c.1620–c.1820. Göteborg: Göteborgs universitet, 2018. Klemming, Gustaf E. och Johan G. Nordin. Svensk boktryckeri-

historia 1483–1883. Stockholm: Norstedt, 1883. Lidén, Johan Hinric. Catalogus disputationum, in academiis et gymnasiis Sveciæ, atque etiam, a Svecis, extra patriam habitarum, quotquot huc usque reperiri potuerunt; collectore Joh. Henr.

Lidén, sectio I–V. Uppsala, 1778–1790. Lindberg, Bo. ‘Om dissertationer’. I Bevara för framtiden: Texter från en seminarieserie om specialsamlingar, red. Peter Sjökvist, s.13–39. Scripta minora Bibliothecae regiae Universitatis

Upsaliensis 16. Stockholm: Almqvist & Wiksell International, 2016. Lindroth, Sten. ‘Harvey, Descartes, and Young Olaus Rudbeck’.

Journal of the History of Medicine and Allied Sciences 12 (1957), nr 2, s. 209–19. Nordisk familjebok. Red. Bernard Meijer, m.fl. 38 vol; 4 (1905).

Stockholm: Nordisk familjeboks förlag, 1904–1926. Rudbeck, Johannes. Bibliotheca Rudbeckiana: Beskrivande förteckning över tryckta arbeten, vilka författats eller utgivits av medlemmar av släkten Rudbeckius-Rudbeck samt handla om dem eller deras skrifter; En släkthistoria i elva led från 1600–1900-talen; Bibliografi. Stockholm: Bröderna Lagerström, 1918. Svenskt biografiskt lexikon. Red. Göran Nilsén, m.fl. 34 vol; 8 (1929). Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1918–2019. Tigerstedt, Robert. ‘Om lymfkärlens upptäckt’. Särtryck ur

Finska Läkaresällskapets Festskrift. Helsingfors, 1885.