Historiens största fältherrar by bonnierpublications

Historiens största

HISTORIA FAKTA

| Nr 7

| 2021

FÄLTHERRAR Möt ts te slag fäl

| HISTORIENS STÖRSTA FÄLTHERRAR

sta r ö t s nier ge

Napoleon offrade en halv miljon soldater i jakten på en omöjlig seger

Djingis khan

George S Patton

Lawrence

Napoleon Bonaparte

ledde beduiner som försvagade Osmanska riket inifrån Lawrence of Arabia

George Washington

Caesar krossade Gallien för att ta makten i Rom Caesar

Washington satsade allt – och ledde en utmattad rebellarmé till seger

GENERAL PATTON: OTYGLAD COWBOY OCH KLARSYNT TAKTIKER

V Ä L K O M M E N

AVGÖRANDE SLAG Hösten 1066 korsade hertig Vilhelm av Normandie Engelska kanalen med en välutbildad och disciplinerad invasionsstyrka av bågskyttar och riddare. Snart var den engelske kungen Harald Godwinsson tvungen att slåss för sitt liv, när ett av historiens mest avgörande slag bröt ut vid Hastings. Vilhelm blev den ende härföraren någonsin som lyckats invadera England. Hans seger berodde i hög grad på hans armés styrka och hans egna ledaregenskaper, men även på en god portion tur: Dels försinkade vädret Vilhelms seglats över kanalen och han anlände därför senare än Harald förväntade och på en annan plats på kusten, dels stupade Harald redan under slagets första dag. Efter Haralds död löstes den engelska armén upp. Läs här om slaget vid Hastings, som förändrade Englands historia och om fjorton andra av historiens största slag, ledda av fältherrar som var redo att riskera allt för en seger på slagfältet.

INNEHÅLL Alexanders sista slag Hannibals största triumf Caesar besegrar gallerna Slaget vid Hastings Djingis khan krossar Beijing Änglar ledde Jeanne d’Arc till seger Johanniterna skulle utrotas på Malta Förräderi enar Japan Europas framtid avgjordes på en eftermiddag Nelson krossar Napoleons flotta Washington satsar allt Napoleon begår sitt största misstag Lawrence av Arabien Montgomery Den galne cowboy-generalen MacArthurs fall

6 14 22 30 38 46 54 62 70 82 90 98 112 122 130 138

ALEXA MAKEDONIEN

d on i e n

A r m en i en

B a k t r i en

M e s op o t a m i en

Egy

pte

1 800 mil i sandaler Under sitt fälttåg marscherade Alexander den store och hans armé 1800 mil genom länder och regioner där inga européer varit tidigare. LUCA TARLAZZI

Pa r t hien A r ac

sie

Gedr o s i en

Por o s r i k e us

M edi en

In d

Make

f lo

Ödesslaget vid Hydaspes I dagens Pakistan mötte Alexander den indiske kungen Poros som stod beredd med sin armé vid floden Hydaspes.

NDERS

SISTA SLAG

År 327 f.Kr. härskade Alexander den store över världens dittills största imperium. Han hade inget mer att bevisa. Men av ren äventyrslystnad invaderade den 29-årige makedoniske kungen det okända Indien. Alexander visste inte vad som väntade honom i det gåtfulla landet. Om han anat det, hade han nog aldrig rest dit. 7

MAKEDONIEN

Dareios

I slaget vid Gaugamela i nuvarande Irak besegrade Alexanders armé slutgiltigt perser kungen Dareios III, som flydde från slagfältet. Dareios mördades senare av sina egna.

Pakistan för det tuffaste av Alexanders många slag. Och det blev även hans sista. Åtta år tidigare hade den då blott 22 år gamle Alexander ärvt kungadömet Makedonien efter sin far Filip II, som aggressivt flyttat ut sitt rikes gränser under flera år. När Filip mördades år 336 f.Kr. övertog den unge Alexander sin fars stora plan: att erövra det mäktiga perserriket i öster. Två år senare förde Alexander sin 35 000 man stora armé över sundet Bosporen. Det verkade vara en galen idé. Perserriket omfattade nuvarande Turkiet, Egypten, Irak, Iran och Afgha-

Kavalleriet gör sig redo för anfall. Inga europeiska soldater har någonsin krigat mot en armé med stridselefanter, men makedonierna har inget val. Om de inte vinner det här slaget kommer allt att vara förlorat. Det enorma Indien kommer att sluta sig kring dem och de kommer att utplånas till siste man, hundratals mil hemifrån. Alexander lyfter handen och ger tecken till anfall. Slaget har börjat.

Alexander erövrade perserriket Historikerna har kallat sammandrabbningen vid floden Hydaspes i nuvarande

Oceanströmmen slingrade sig runt världens samlade landmassa, enligt grekerna.

Alexander trodde att han skulle hitta världens ände i Indien. Han insåg aldrig hur fel han hade.

är Alexander den store invaderade Indien var hans mål att finna den perfekta gränsen för sitt nyskapade imperium: världens ände. Enligt de grekiska geograferna bestod världen av en enorm landmassa genomskuren av floder och innanhav. Runt den väldiga landmassan fanns det största av alla hav – Oceanströmmen. Alexander var övertygad om att han kunde ta sig till det enorma havet. Men han blev tvungen att avbryta sin marsch och insåg Alexander därför aldrig att Indien bara var en subkontinent och att han, trots sina enorma ambitioner, aldrig skulle kunna erövra hela det enorma Asien – faktiskt inte ens hinna se det.

Asien var en del av världskontinenten som slutade vid Indiens bortre gräns.

R O P A U E Från Makedonien till Asiens yttersta gräns

LIBYEN

Som ung undervisades Alexander av Aristoteles, som väckte hans stora intresse för geografi.

I AS

Aristoteles

BRIGDEMAN & AKG IMAGES

Världens ände låg i Indien

AV BORIS KOLL & NIELS-PETER GRANZOW BUSCH

BRIDGEMAN

judet av elefanter som ursinnigt trumpetar långt borta i fjärran hörs på den regnvåta slätten vid floden Hydaspes (i dag Jhelum) i våra dagars Punjab. Elvatusen makedoniska soldater stirrar spänt mot horisonten. Det är i maj månad år 326 f.Kr. och det är långt över 30 grader varmt. Svetten rinner i strida strömmar över männens leriga och sammanbitna ansik ansikten. Soldaterna vet vad det avlägsna trumpetandet betyder: Indierna närmar sig, och de har sina fruktade stridselefanter med sig. Männen tittar bort mot en ensam ryttare längst fram bland soldaterna. För hans skull har de allihop marscherat mer än 1800 mil, utkämpat otaliga slag och förlorat tusentals kamrater. Hans namn är Alexander – även kallad Alexander den store. För hans skull är makedonierna beredda att gå till världens ände. Bokstavligt talat. Men synen som möter dem när fienden dyker upp gör dem oroliga. Längst fram travar 200 enorma stridselefanter med färgsprakande täcken, strax bak bakom dem följer mer än 30000 infanterister. De makedoniska soldaterna tar ett stadigt tag om sina fem meter långa lansar och ställer upp sig i stridsformation.

BÅGSKYTTAR Det indiska infanteriet bestod främst av bågskyttar. Deras vapen var lika långa som skyttarna själva. Även pilarna, som hade spetsar av järn eller horn, var extremt långa. Därmed fick pilarna stor genomslagskraft. Å andra sidan var räckvidden inte särskilt stor. STYRKA: Pilarna var extremt långa och kunde tränga igenom de tjockaste sköldar. SVAGHET: Skyttarna stred utan skydd på kroppen och ville därför undvika närstrider.

områdets folkstammar inte skulle kunna bryta försörjningslinjerna bakom honom. Längs vägen över bergen intog han flera fort. Sedan han kämpat sig igenom Swatdistriktet i Pakistan kom han fram till Indusdalen. Nu befann han sig i det mytomspunna Indien. Landet var uppdelat mellan flera småkungar som Alexander tänkte spela ut mot varandra. Men först måste han ta itu med det sista hotet mot försörjningslinjen. Många fientliga bergsstammar hade tagit sin tillflykt till en fästning på en platå högst upp på den väldiga Aornos klippan som tornade upp sig ovanför flo den Indus. Det var omöjligt för makedo nierna att storma klippans lodräta sidor. I stället intog Alexander en klippa strax intill, som var skild från Aornos av en 250 meter djup ravin. Han började om dana hela terrängen. Tusentals barrträd fälldes och kastades ned i ravinen, och därefter täckte makedonierna dem med

RICHERD GEIGER

nistan. Imperiet hade 50 miljoner invå nare och kunde ställa upp långt över en halv miljon man på slagfältet. Trots det det ta lyckades Alexander besegra perserna i tre stora slag då han personligen anför de sina soldater och visade prov på en enastående taktiskt överblick. Det avgö rande slaget stod vid Gaugamela (i dag Erbil) i nuvarande Irak år 331 f.Kr., där Alexander krossade perserkungen Da reios III:s armé på drygt 100000 man. Därefter fortsatte den makedoniska armén österut i en marsch på hundra tals mil för att ta kontrollen över perser rikets östligaste provinser. Under fält tåget kom Alexander till det ogästvänli ga Baktrien och Sogdiana (nuvarande Afghanistan, Tadzjikistan och Uzbekis Uzbekis tan). Det blev en mardröm. För att komma till provinserna var Alexander tvungen att ta sig över den mäktiga bergskedjan Hindukush på våren 329 f.Kr. Soldaterna kämpade sig fram på isiga bergssidor uppe på tre ki ki lometers höjd och när provianten och veden tagit slut tvingades de äta köttet från sina döda lastdjur rått. Och inte blev det bättre när de kom fram. I Baktrien och Sogdiana fanns det gott om krigiska stammar som isolerade sig uppe i de svårtillgängliga bergen. I två år utkämpade makedonierna ett brutalt gerillakrig, och tvingades till sist förstöra hela städer för att kunna krossa det sista motståndet. Alexander var nu herre över det största imperium världen skådat, och hans armé befann sig i utkanten av den då kända världen. Men den unge, ambi ambi tiöse kungen var ändå inte nöjd. År 327 f.Kr. tågade Alexander och hans här in i Indien, ett land som inte ens perserna visste särskilt mycket om.

jord. Efter en dag ha ha de de byggt upp en jordhög som sträck sträck te sig 50 meter ut i ravinen, och efter tre dagar nådde den konstgjorda kullen fram till ett utsprång på Aornos. ”Indierna häpnade över hur makedo nierna med obeskrivligt mod kämpade sig fram till klippan”, skriver den forn grekiske historikern Arrianos som hade tillgång till de numera försvunna me moarer som flera av Alexanders office rare skrev efter fälttågen. På natten försökte indierna fly, men då anföll Alexander med sitt livgarde och dödade många av dem. ”Resten

Strider mot Indiens bergsfolk Det är oklart vad Alexander egentligen ville uppnå med sitt fälttåg i Indien. Troligen var det äventyrslystnad och nyfikenhet som drev honom. Men mest av allt gjorde han det nog för att skaffa sig ett odödligt rykte. En av hans officerare skrev senare: ”Sanningen var den att Alexander alltid strävade efter mer.” För att komma till Indien var make make donierna återigen tvungna att korsa bergskedjan Hindukush. Alexander de de lade upp sina omkring 40 000 man. Den ena gruppen skulle gå genom det välkända Khaybarpasset, själv tog han en nordligare rutt över bergen för att

Inte bara en utan två gånger gick Alexander Hindukush över den iskalla bergskedjan Hindukush mellan Afghanistan och Pakistan. BRIDGEMAN

MAKEDONIEN

Fint ledde till seger När Alexander nådde floden Hydaspes stod den indiske kungen Poros på motsatta stranden med hela sin väldiga armé. För att inte bli nedmejad när Alexander tog sig över floden med sina män var makedonierna tvungna att lura fienden. AKG IMAGES & PER O. JØRGENSEN/HISTORIA

Alexander går över floden

27 km norr om sitt huvudläger går Alexander över floden med cirka 5 000 ryttare och 6 000 speciellt utvalda infanterister.

Indiska spanare upptäcker Alexander och slår larm.

När nyheten når Poros skickar han ut sin son med 2000 ryttare och 120 stridsvagnar. Men vagnarna kör fast i leran och blir ett lätt byte för makedonierna.

Falsk styrka ställs upp

En del av Alexanders styr styrka stannar halvvägs och ställer upp sig vid floden. Det ska tvinga Poros att sprida ut sina soldater när han inser att Alexander håller på att korsa floden. Halva hären stannar kvar.

Poros son rycker ut.

Alexander slår Poros armé

Kung Poros inser att Alexander har lurat honom. Han marschemarsche rar ut med hela sin här och 200 stridselefanter. Alexander anfalanfal ler med kavalleri och infanteri och jagar indierna på flykten. Den kvarlämnade hälften av Alexanders här korsar floden, och hinner över vattnet lagom för att kunna kasta sig över de flyende indiska trupperna. 20000 indier dödas i striderna.

Alexander 1

Makedonierna delar upp trupperna

En regnig natt smyger sig Alexander ut ur lägret med halva sin armé. Den andra hälften blir kvar för att indierna ska tro att hela hären finns i lägret.

Poros

Under de blodiga striderna skadaskada des kung Poros – och gav upp.

GRANGER/POLFOTO

Kung Poros son dödas.

Flottan skeppar hären över Hydaspes.

Kung Poros son besegras

Föraren är ett lätt mål för pilar. Utan honom kan elefanten inte tyglas.

ELEFANTER

En sårbar jätte

De indiska stridselefanterna gick före fotfolket under anfall. ElefanÖgonen är den terna styrdes av en förare som svagaste punk-kontrollerade djuret med en stav ten och sårbara – en ankusha. Med sin 3 cm tjocka för t.ex. spjut. hud var elefanten okänslig och svårstoppad, och den kunde tramSnabeln är full pa ned fienden eller kasta iväg med nerver. Ett soldater med snabeln. Bågskyttar svärdshugg där satt på elefantens rygg. gör elefanten STYRKA: Med sin tyngd och vild av smärta. styrka var den som en stridsvagn. SVAGHET: Smärta kunde få den att angripa de egna soldaterna. Senorna på baksidan OSPREY PUBLISHING av elefantens ben kan huggas av med yxa. kastade sig under en panikartad flykt ut över klippan och dog”, skriver Arrianos. Efter erövringen av Aornos förstod nu de övriga stammarna i området att ing enting kunde stoppa makedonierna. De fientliga stammarna lade ned allt mot stånd mot den invaderande armén.

Indisk kung ville slåss Medan Alexander stred vid Aornos hade den andra hälften av hans armé, som gått in i Indien genom Khaybarpasset, byggt en pontonbro över Indus. Alexander samlade de båda härarna och fortsatte till Taxila, Indusdalens största stad, där kung Omphis tog emot makedonierna. Kungen hade redan slutit ett förbund med Alexander, men varnade för att hans granne och ärkefiende kung Poros börjat mobilisera sina styrkor. Poros re gerade över området mellan floderna Hydaspes och Akesines (Chenab) och

tänkte att han lätt skulle kunna stoppa makedonierna med sin väldiga armé. Innan Alexander gav sig av för att möta det nya hotet bestämde han sig för att besöka traktens visa män, brahmaner na. Enligt Arrianos blev de inte särskilt imponerade av den store erövraren: ”Du kommer snart att dö, och när det sker kommer du inte att äga mer jord än vad som behövs för att begrava dig”, förutspådde ledaren Dandamis. En av de andra vise männen, Kala nos, var mer tillmötesgående och gick med på att följa med Alexander som rådgivare. Strax därefter fick makedo nierna veta att kung Poros redan samlat sina trupper och var redo för strid. Alexander skyndade iväg. De båda härarna fick syn på varandra på våren 326 f.Kr. där de stod på var sin sida av floden Hydaspes. På vintern var

Om elefanten skenade blev föraren tvungen att döda den genom att hugga sin ankusha i djurets ryggrad. THE BRITISH MUSEUM

CORBIS/ALL OVER

floden lätt att ta sig över men med smältvattnet hade den nu blivit till en brusande fors. Alexander insåg att han behövde båtar för att ta sig över. Makedonierna hade byggt både galärer och mindre båtar när de tog sig över Indus, och nu gav Alexander order om att skeppen skulle plockas isär och transporteras till Hydaspes. Floden var inte makedoniernas enda problem: förutom sin armé hade kung Poros med sig 200 stridselefanter. Mot en sådan styrka behövde Alexander sitt kavalleri. Men då hästar naturligt är skräckslagna för elefanter skulle ett direkt anfall över floden garanterat sluta i katastrof. ”Han insåg att hästarna inte skulle stå kvar på timmerflottarna som frakta frakta de dem över floden, utan drabbas av panik och kasta sig i vattnet om de såg elefanterna”, förklarar Arrianos. Alexander måste lura Poros för att kunna ta sig över floden.

Alexander lurade Poros

För att kunna ta sig över Hydaspes hade makedonierna en liten flotta av båtar och galärer. Flottan utökades senare och användes på resan från floden Indus till Persiska viken.

De båda arméerna var ungefär jämnstora, historikerna uppskattar att det var om om kring 40000 40 000 man på vardera sidan. De första dagarna ägnade Alexander åt att trötta ut Poros. Varje natt lät han sina sol sol dater marschera ut ur lägret med trum trum peter och stridsrop, och gå av och an längs floden. Och varje gång kommende kommende rade Poros ut hela sin armé. Då marsche marsche rade Alexander tillbaka till lägret igen inför ögonen på de snopna indierna.

MAKEDONIEN

När Poros lurats ut tillräckligt många levande indierna flydde i panik. Poros gånger slutade han mobilisera stridsele skickade då genast sin huvudstyrka norr fanterna, och skickade bara ut mindre ut, och ställde upp sin armé på en slätt trupper. Nu var Alexander beredd. Det med elefanterna i främsta ledet. När ma rätta tillfället kom en mörk kedonierna närmade sig var natt i början av maj. Det han redo för strid. var ett förfärligt oväder med regn och åska som Sikta på elefanterna överröstade alla andra Alexander var mest ljud. Alexander tog orolig över de fem med sig halva sin ton tunga indiska hä r, smög ut ur elefanterna som kun kun de krossa allt i sin lägret och tågade väg. Perserna hade cirka tre mil norrut bara haft enstaka till en i förväg ut elefanter men de vald plats vid floden. Makedonierna hade skapat panik forcerade floden bland makedoniernas och upptäcktes inte hästar. Alexander av indierna förrän kunde alltså inte de var halvvägs kunde dra fördel av över. Indiska kaval sitt annars så över över lägsna kavalleri. lerister galoppera Han beordrade de då iväg för att I Indien kom makedonierna sina bågskyttar att varsko Poros. i kontakt med hinduismen. sikta på elefant Alexander hade BRIDGEMAN förarna, och när dock lämnat kvar nästan halva sin här i huvudlägret för att förarna var ur spel kunde man ge sig lura Poros. Finten lyckades. I grynings på elefanterna. Alexander hade försett ljuset kunde kung Poros se tusentals sol sina män med specialvapen: vissa dater i lägret på andra sidan floden, och hade kroksablar för att skada elefanter förstod att bara en liten styrka hade gått nas snablar, andra hade långskaftade över floden. Han nöjde sig med att sända yxor och skulle sikta in sig på elefanter ut sin son med 2 000 ryttare och 120 nas ben. När Alexanders män var redo stridsvagnar för att stoppa invasionen. gav han signal till anfall. Men den lilla gruppen fick sig en grym överraskning när den plötsligt mötte Indierna krossades av sina elefanter Alexanders 6 000 kavallerister och Poros hade ställt upp stridsvagnar och 5000 000 infanterister. Stridsvagnarna slogs kavalleri på båda flankerna, och Alexan Alexan ut direkt. Poros son stupade och de över der valde att inleda slaget med en kaval

leriattack mot fiendens vänstra flank. Som vanligt red han själv i spetsen. Poros svarade med att skicka fram sina ryttare på vänsterflanken. De blev ge nast anfallna i ryggen av officeren Koinos, som splittrade indiernas anfall med sitt kavalleri. Alexander pressade framåt och tvingade indierna till reträtt. Poros beslöt att spela ut sitt trumfkort. Samtliga elefanter skickades tillsammans med infanteriet fram i ett frontalang repp. De 200 elefanterna stormade fram genom skurar av pilar och spjut, och bra kade in i de makedoniska formationer na. Lansar krossades och soldater tram pades ned under de stora djurens tyngd. ”En särskilt skräckinjagande syn var när elefanterna tog tag i en soldat med sin snabel och lyfte upp honom över huvudet till sin förare”, skriver den romerske författaren Curtius Rufus, som liksom Arrianos har haft tillgång till samtliga källor. När elefanterna anföll skred makedo niernas specialstyrka till verket. Beväp nade med kroksablar och yxor gick 3 000 av Alexanders bästa infanterister till attack mot de stora djuren och högg vilt mot snablar och ben. Bjässarna blev som galna av smärta och rusade om kring bland de stridande soldaterna. ”De dundrade in bland sina egna män och mejade ned dem. Förarna kastades av och trampades ihjäl”, skriver Curtius. Slagfältet var ett enda blodigt kaos där elefanter, infanterister och kavalle rister slogs för livet. Indierna började svikta och snart tog flera av Poros trupper till flykten. De trupper som Alexander lämnat kvar i huvudlägret började nu ta sig över flo flo den och skar av flyktvägarna för indier indier na. Resultatet blev ett blodbad där indi indi erna miste mer än 20 000 man. Kung Poros själv, som suttit på den största elefanten, gav upp när djuret stupade under honom och han själv blev sårad. Alexander var så imponerad över Poros mod att han genast utsåg honom till kung i hans förlorade rike, och fick därmed en evigt lojal bundsförvant.

Soldaterna ville inte mer

På väg hem från Indien reste Alexander genom Gedrosiens öken. När soldaterna gav honom det sista vattnet hällde han ut det. Han tänkte lida lika mycket som de gjorde. T. LOVELL/NATIONAL GEOGRAPHIC

Slaget vid Hydaspes blev Alexanders sis sis ta stora slag. Fälttåget fortsatte, men ef ef ter månader av ändlösa strider mot om om rådets krigiska folkstammar hade solda solda terna fått nog. Det ryktades att kungarna längre söderut hade arméer med upp emot 4000 4 elefanter. Dessutom var sol

KAVALLERI Indierna använde sig av lätt kavalleri, och ryttarna red barbacka. De var oftast beväpnade med två spjut som kunde användas till att kasta eller sticka med. Till skillnad från de makedoniska kavalleristerna hade indierna varken hjälm eller bröstpansar. Deras enda skydd var en sköld. STYRKA: Utan pansar var de indiska kavalleristerna både smidigare och snabbare än de makedoniska. SVAGHET: Ryttarna hade bara en liten sköld att skydda sig med och var ytterst sårbara för både spjut och pilar. PAVLE/HAT INDUSTRIES

daterna dödströtta på monsunregnet som gjorde att allting möglade, rustningarna rostade och kläderna ruttnade. När makedonierna kom fram till floden Hyfasis (Beas) i Punjab ville Alex Alexander gärna fortsätta; han hade hört att världens ände inte var långt borta. Men till kungens förvåning vägrade hans solsol

dater att fortsätta. Alexander höll ett tal om deras gemensamma triumfer, men då tog veteranen Koinos till orda. Han påminde Alexander om hur många de varit när de lämnade Makedonien, och hur få av dem som fanns kvar nu – och att alla var mycket trötta. ”Alla här längtar efter föräldrar, hushus tru, barn och hemlandet. Led dem inte vidare mot deras vilja!” Enligt Arrianos jublade inte soldaterna nä r Koinos ta lat färdigt. De grät.

Alexander blev bara 32 år Alexander blev djupt frustrefrustre rad över sina motsträviga soldater och stängde in sig i sitt tält i tre dagar. Till sist insåg han sitt nederneder lag och gav soldaterna oror

der om att förbereda hemfärden. Hemresan blev ovanligt svår. Alexander hade hört att det gick att resa med fartyg från Indus mynning till Persien, och lät därför sina män bygga en flotta. För att skaffa förnödenheter marscherade Alex Alexander själv med sin huvudstyrka längs flodens strand. Under färden attackerades de ständigt av krigiska folkstammar, och när de kom fram till Arabiska havet blev Alexander och hans män tvungna att vandra i 60 dagar genom Gedrosiens ökenområden i nuvarande Baluchistan. Ungefär en tredjedel av männen dog under marschen. I mars 324 f.Kr. kom Alexander till den persiska staden Susa. Där blev brahminen Kalanos, som nu var nära vän med Alexander, svårt sjuk och lät sig trots protester brännas levande på bål. Hans sista ord till kungen var: ”Vi ses i Babylon.” Just då var orden obegripliga, men bara ett år senare dog Alexander av feber i Babylon, bara 32 år gammal. Ett av historiens mest häpnadsväckande erövringståg var därmed slut.

Läs mer Robin Lane Fox: Alexander the Great, Penguin Books, 2004 Philip Freeman: Alexander the Great, Simon & Schuster, 2011 James Romm & Robert Strassler: The Landmark Arrian – The Campaigns of Alexander, Pantheon Books, 2010.

CORBIS/ALL OVER

Alexanders barn I tre isolerade dalar i Pakistan lever ett gåtfullt folkslag som påstår sig vara ättlingar till Alexander den store.

Bergsfolket kalash har ljus hy och blå ögon. Till skillnad från sina grannar är de inte muslimer.

å sin resa genom nuvarande Afghanistan och Pakistan grundade Alexander den store flera städer. Där bosatte sig Alexanders soldatveteraner och många av de grekiska köpmän och hantverkare som följde i arméns fotspår. De flesta av städerna intogs dock av lokala folkstammar så snart Alexander och hans armé hade lämnat trakten. Men det finns tecken på att inte alla Alexanders bosättare utplånades. I tre isolerade dalar i Hindukush i Pakistan, nära gränsen till Afghanistan, lever ett gåtfullt bergsfolk – kalash. Till skill-

nad från alla sina grannar har kalashfolket ljus hy och blå ögon. Själva hävdar de att de är ättlingar till Alexander den stores soldater. Det utgör själva navet i hela deras självbild och tradition, som förts vidare muntligt från generation till generation. År 2014 genomförde forskare från bl.a. Oxford University och Max Planck-institutet en stor undersökning av kalashfolkets arvsmassa, som visade sig ha tydliga spår av europeiska gener. Enligt forskarna har de främmande generna tillförts ungefär på Alexander den stores tid.

KARTHAGO

Hannibals största triumf I mer än ett år har Karthagos general Hannibal härjat i Italien och åsamkat de romerska trupperna flera förödmjukande nederlag. Nu ställer Rom upp den största armén i rikets historia för ett avgörande slag. Men vid Cannae inträffar katastrofen: Hannibal omringar 50.000 legionärer och Roms värsta mardröm besannas.

De romerska trupperna orkade inte stå emot och slaget vid Cannae utvecklades till en gigantisk massaker. BRIDGEMAN

ItalIen/216 f.Kr. Medelhavets båda supermakter, romarriket och Karthago, har inlett sin andra stora konflikt – det andra puniska kriget. Karthago ItalIen en har invaderat rom Italien och hotar Cannae romarna på deras hemmaplan. En Karthago skoningslös kamp för livet tar sin början.

KARTHAGOS GENI Som son till Karthagos skicklige härförare Hamilkar Barkas var Hannibal född till krigare. Från barnsben lärde han sig allt en stor general ska kunna och utvecklade tre oumbärliga talanger:

STRATEGISK ÖVERBLICK PERFEKT TAJMING STOR DJÄRVHET 15

Två supermakter var en för mycket Rom och Karthago drabbade samman i ett av antikens största slag vid Cannae den 2 augusti 216 f.Kr. Det var varken första eller sista gången. De båda rikena hann utkämpa tre krig, de puniska krigen uppkallade efter karthagernas feniciska/puniska rötter, innan romarna slut slutligen jämnade Karthago med marken. Det första puniska kriget utspelade sig flera årtionden före Cannae och ut-

GE N

en romerske konsuln Gajus Terentius Varro spanar ut över flodslätten vid Cannae medan han i galopp flyr bort från det dödliga infernot. Luften är tjock av damm och stanken av blod och inälvor är outhärdlig i augustihettan. Gång på gång hörs det dova ljudet av svärd mot sköldar och av svärd mot kött. Hesa, lönlösa order och jämret från tusentals sårade romare fyller luften. Den största armén i republikens historia har blivit totalt utmanövrerad av den karthagiske generalen Hannibal. Hans legosoldater hugger systematiskt ned de omringade romarna som samlats i en stor klump. Hannibal hetsar sina trötta och törstiga män att fortsätta massakern timme efter timme. För romarna är det ännu värre: Många av legionärerna är så utmattade att de knappt orkar lyfta sina svärd och sköldar längre. De vet att detta är deras sista dag.

T HANN IE

AL IB

kämpades på och om norr om bergen och rekring Sicilien. Orsaken konstruerade sin armé – till kriget var att nordafri redo att möta ärkefienden Rom ansikte mot ansikte. kanerna ville stoppa ÖVERBLICK Roms expansion men led Hannibal insåg att hans de i stället till att Kartha Roms största här fotsoldater var underlägsna go tvingades avstå Sicilien Det är den 2 augusti 216 romarna både numerärt år 248 f.Kr. f.Kr. En strålande sol och styrkemässigt. Därför Efter första puniska kri håller på att stiga upp gav han kavalleriet över Adriatiska havet när get var förhållandet fortfa huvudrollen redan från romarna hissar det röda rande spänt. Västra delen slagets första minuter. fälttecknet vexillum som av Medelhavet var inte anger överbefälhavarens stort nog för två super makter och krigslågan flammade upp på position och signalerar att slaget är nytt när Karthagos nyutnämnde härföra nära förestående. De romerska trupperna gör sig klara re Hannibal år 219 f.Kr. erövrade den spanska staden Saguntum. Staden var al och några timmar senare leder konsulerlierad med Rom och erövringen blev na Gajus Terentius Varro och Lucius Aestartskottet till andra puniska kriget. milius Paullus den rekordstora hären Under flera år hade Hannibal förbe över floden Aufidus. Solen gassar från rett en invasion av Italien. Hans mål var en molnfri himmel. Det blir en het dag. Sammanlagt 70.000 infanterister att utplåna den romerska armén och få romarnas bundsförvanter att gå över på och drygt 6.000 ryttare pressar sig Karthagos sida. in mellan floden och åsen vid Cannae Så snart kriget var ett faktum gav han så att båda de romerska flankerna får sig av med en gigantisk armé på 90.000 ett visst naturligt skydd. Fronten är bara infanterister, 12.000 kavallerister och en kilometer bred. 37 stridselefanter. Men resan från Spa Hannibal låter sig inte skrämmas av nien upp över Alpernas iskalla bergspass romarnas antal. Han ställer upp sina åsamkade hären stora förluster och när 40.000 infanterister i en bågformation fotkarthagerna till sist kom ned på Po så att de starka galliska och spanska fot slätten i norra Italien fanns bara de soldaterna på mitten är flera hundra me20.000 starkaste infanteristerna och ter närmare romarna än det karthagiska 6.000 kavallerister kvar. infanteriet på flankerna. Hannibal fick emellertid snart säll Han hoppas att den konkava formaskap av galler från stammarna söder och tionen ska få romarna att dra sig in mot BRIDGEMAN

Hannibal lockade Rom ut i strid Den karthagiske fältherren lyckades invadera Italien men hade för få soldater för att kunna erövra storstaden Rom. Hans strategi blev i stället att slå de romerska legionerna i öppen terräng.

Ticinus Trebia Trasimenosjön

rom

Nya Karthago

Cannae

AV MORTEN KJERSIDE POULSEN

KARTHAGO

Karthago Hannibal gick över Alperna till Italien. Romarriket

Zama

delh 0

Karthagiskt område

av e t 200

Hannibals väg till Cannae

400 km

Slag

mitten för att få fiendekontakt. Ju träng träng re det blir på mitten, desto mindre blir romarnas möjligheter att dra nytta av att de är numerärt överlägsna.

Roms rytteri krossades på rekordtid Den viktigaste delen av slaget inleds på de båda flankerna. Konsulerna Paullus och Varro står med sina kavalleristyrkor på vardera sidan av infanteriet. Hanni bal har fler kavallerister än romarna och han har bestämt sig för att slå ut de ro merska ryttarna i slagets inledningsske de. Hannibals lätta kavalleri ska hålla Varro fullt sysselsatt på vänstra flanken medan det starka spanska och galliska kavalleriet skickas fram i ett frontal angrepp mot Paullus. Ryttarna galopperar iväg mot romar nas högra flank. De modigaste männen på de snabbaste hästarna tar täten. I ra ra sande fart brakar de huvudstupa rakt in i den romerska kavalleriformationen. Hästar störtar, ryttare faller till marken men reser sig igen och inleder en blodig kamp man mot man. Romarna blir skakade av den våld våld samma attacken. De är i minoritet, nästan en mot fyra, och tvingas snart fly tillbaka längs floden med fienden hack i häl. Endast Paullus och en hand hand full män lyckas skaka av sig förföljarna och ansluta till infanterislaget som precis börjat. Resten av det romerska kavalleriet på den högra flanken utplånas totalt. Hos infanteriet går spjutkastarna fram när fronterna står 100 meter från varandra. 20.000 romerska veli velitesspjutkastare närmar sig 8.000 kar thagiska spjutkastare och stenslung are. Spjut och knytnävsstora stenar viner genom luften men inte någon sida lyckas få övertaget. Hannibals vältränade stenslungare är jämbördi ga med de unga, oerfarna velites. Sedan de kastat sina spjut drar sig velites tillbaka och lämnar plats för de tunga romerska hastati infanteristerna som sakta går framåt. Varje soldat är beväpnad med två kastspjut och när de båda arméerna står 20 meter från varandra viner spjuten åter genom luften. Några tränger in genom hjälmar och rustningar, andra fastnar i fiendens sköldar. Legionärerna manas framåt med trumpetsignaler. Taktfast slår de sina svärd mot sköldarna medan de rycker framåt. Stridsropen ur tiotusen tiotusen tals strupar blandas med det inferna inferna

Roms armé leddes av ämbetsmän Enligt lagen skulle Roms armé stå under politisk kontroll. Därför hade romarna inga professionella generaler.

ommandot över den romerska armén vilade i händerna på två valda konsuler – republikens högsta ämbetsmän. Genom att dela upp makten mellan två män försökte senaten skydda sig mot eventuella diktatorer, men ordningen ledde ofta till interna strider om strategin. Konsulerna valdes sällan utifrån sin militära skicklighet, utan snarare för att de var medlemmar ur Roms mäktigaste familjer. Det innebar oftast att de politiskt tillsatta romerska härförarna hade mindre militär erfarenhet än Karthagos professio nella generaler. Men trots kon sulernas varierande talang som härförare hade Rom enor ma militära framgång ar. Armén

var både taktiskt och organisatoriskt vida överlägsen alla andra i den antika världen. När motståndarna var odisciplinerade folkstammar kunde legionerna oftast segra trots att konsulerna gjorde misstag. Men vid Cannae mötte romarna militärgeniet Hannibal. I slaget vid Cannae leddes den romerska armén växelvis av konsulerna Gajus Terentius Varro och Lucius Aemilius Paullus. Varro var en ”ny man”, den förste konsuln i sin släkt, medan Paullus tillhörde en högadlig familj med många militära meriter. Systemet med två befälhavare levde kvar ända tills Caesar tog makten i Rom år 49 f.Kr.

De två romerska fältherrarna Varro och Paullus kunde inte komma överens om strategin. OSPREY PUBLISHING

KARTHAGO

Hannibal vann mot alla odds de nA ufid us

I teorin kunde ingen armé i världen besegra en romersk styrka på hela åtta välordnade och stridsklara legioner – men kartagerna gjorde det ändå. Deras överbefälhavare, militärgeniet Hannibal, upptäckte och utnyttjade romarnas enda svaghet: deras numerärt underlägsna kavalleri.

flo

Böjd frontlinje. Hannibal ställer upp sina trupper i en båge för att locka romarna att samla sina soldater mitt på fronten. Taktiken lyckas.

CLAUS LUNAU

STYRKEFÖRHÅLLANDE HANNIBALS HÄR Infanterister Numidiska ryttare Galliska ryttare Spanska ryttare

ROMARNAS HÄR Infanterister Romerska ryttare Allierade italienska ryttare

Kavallerianfall. Redan när slaget börjar sänder Hannibal fram sitt starka spanskgalliska kavalleri för att utplåna romarnas ryttare.

40.000 4.000 4.000 2.000

70.000 1.600 4.800

Frontalangrepp. Romarna sänder fram hela sin massiva infanteristyrka i ett anfall mot Hannibals infanterister, som ger vika på mitten och bildar en tratt.

Krigslist. Sedan de flytt och lockat in romarna i tratten vänder de karthagiska infanteristerna plötsligt om och konfronterar romarna på nytt.

Reserverna sätts in. Hannibal har hållit sitt tunga karthagiska infanteri i reserv. Nu går dessa friska styrkor till anfall mot romarnas båda flanker.

Omringning. Sedan de utplånat romarnas kavalleri galopperar de spanskgalliska ryttarna tvärs över slagfältet för att anfalla det romerska infanteriet i ryggen och fullfölja omringningen.

Kaos. De romerska formationerna har splittrats och enheterna blandas under den vilda framryckningen. Nu står tiotusentals soldater i en stor, oorganiserad klump medan karthagerna skoningslöst angriper från alla håll. Romarna är hopplöst omringade. Hannibals taktik har segrat.

GE N

AL IB

Övermakt. Romarna ställer upp hela åtta legioner längs en endast en km bred front mellan floden Aufidus och kullarna vid Cannae.

T HANN IE

ena Can

liska oväsendet. De karbyggde upp sin armé igen och satte efter Hannibal. thagiska soldaterna svarar Den karthagiske generamed sina egna stridsvrål medan Roms skräckinjalen överlistade dock sina TAJMING motståndare ännu en gande krigsmaskin närHannibal genomförde sin gång, vid Trasimenosjön mar sig – led efter led av plan med perfekt tajming. den 21 juni 217 f.Kr. I färgstarka ovala sköldar Hans infanteri vek undan skydd av dimman överföll och nyputsade hjälmar först när kavalleriet besegrat de romerska ryttarna och han den marscherande vars mörkröda borst vajar var redo att falla Roms romerska kolonnen. i vinden och får legionäinfanteri i ryggen. rerna att se både längre Bakhållet orsakade stor och farligare ut. förvirring och även om Stora moln av damm de romerska soldaterna virvlas upp av de marscherande fötterna höll stånd i tre timmar var utgången och blandas med den heta luften. Det given. Endast 6.000 av de romare klistrar sig fast på svettiga armar, ben som gick främst i kolonnen lyckades och ansikten medan romarna går framåt bryta sig ut och fly. De övriga dödades, mot fienden. När bara några meter åter- togs till fånga eller drunknade när de står börjar de springa, och med ett väl- jagades ut i sjön och drogs ned av digt brak drabbar arméerna samman. sina tunga ringbrynjor. Rom förlorade 30.000 soldater vid Trasimeno och hade fått stor respekt för Hannibal hade slagit romarna förr Cannae var det tredje större slaget som Hannibal och hans krigare. Nu fick det Hannibal utkämpade på italiensk mark. vara slut med överdriven självsäkerhet. I december 218 f.Kr. ägde det första När Rom ännu en gång konfronterade Hannibal skulle det ske med den största mötet rum på floden Trebias snösnö täckta strand. Här lyckades armén i republikens historia. den karthagiske generalen gömma 2.000 man i ett Legionärerna pressade på dräneringsdike bakom De båda infanterifronterna står på en de romerska linjerna. halv eller en meters avstånd och hugger När slaget inleddes, myllra- vilt mot varandra. Det hörs en oavbruoavbru de de fram och anföll romarna ten klang av svärd mot svärd och träträ i ryggen. Rom miste större de- sköldar. Augustisolen gaslen av sin här vid Trebia och sar över slagfältet. Vapnyheten om nederlaget skaka- nen är tunga, soldade imperiet. Men romarna ternas muskler

ås en

Kavallerianfall. Hannibals lejda numidiska ryttare håller romarnas italienska förbundskavalleri i schack.

LEGOSOLDATER

I antikens arméer var det vanligt med legosoldater. De krigiska gallerna var populära i Karthagos här – och senare även i den romerska. OSPREY PUBLISHING

KARTHAGO

Hannibal vann slaget, men inte andra puniska kriget. Trots att enstaka syditalienska städer gick över på Karthagos sida efter slaget fortsatte romarriket att existera. Segern vid Cannae hade blivit dyrköpt för Hannibal. Han förlorade 8.000 man, drygt 15 procent av armén, och han hade helt enkelt inte tillräckligt med soldater för att angripa och inta storstaden Rom. Men Rom blödde. Under de 20 månader som Hannibal varit i Italien hade republiken förlorat 150.000 soldater, vilket motsvarade ungefär en tredjedel av alla romerska män över 17 års ålder.

SCIPIO

värker av mjölksyra och mängder av skärsår på underben, armar och i ansik ansiktet gör till sist soldaterna så omtöcknade att de kan knuffas omkull och dödas medan de ligger ned. Romarna står extremt tätt. Endast soldaterna i främsta ledet har tillräckligt med utrymme för att använda sina korta gladius-svärd som är perfekta att stöta med. Hannibals galliska krigare har mer plats. De kämpar med bar överkropp och svingar vilt sina långa, tunga svärd. Gallerna höjer svärden högt över huvudet, hugger diagonalt mot sina motståndare och klyver huvuden och skuldror. Men det tunga romerska infanteriet har övertaget. Legionärerna pressar oförtrutet på medan axel stöter mot axel och svärden blixtrar i solskenet. I vanliga fall byter romarna ut soldaterna i främsta ledet med jämna mellanrum. Efter att ha kämpat i några minuter får soldaterna signal att dra sig tillbaka genom leden för att hämta andan. Men på detta trånga slagfält är det omöjligt att göra sådana byten. Legionärerna står där de står och kämpar intill döden. Varje gång en romare faller kommer en ny fram bakifrån och tar hans plats. Den romerska armén tycks ha oändliga resurser och i takt med att alltfler karthagiska soldater stupar växer skräcken bland Hannibals infanterister. De kan inte längre stå emot övermakten. Romarna är helt enkelt för många. Men karthagernas general är långt ifrån att drabbas av panik. Det är en del av Hannibals övergripande plan att romarna ska lyckas pres-

Scipio, den stupade Paullus barnbarn, hämnades för Cannae.

Bland de döda fanns konsuln Paullus som stupade vid Cannae, i stort sett hela riddar ståndet som utgjort kavalleriet samt en tred jedel av alla senatorer. Men Rom hade fort farande mängder av stridsdugliga män och vägrade att förhandla. I stället började armén rekrytera slavar och icke jordägande bönder. En rad mindre slag tärde på Hannibals krafter och han lockades ut ur Italien när en romersk invasionsarmé landsteg i Nordafrika 203 f.Kr. Året därpå mötte han en vältränad romersk armé vid Zama och led ett förkros sande nederlag. Karthago tvingades ingå fred, avstå mark och betala tribut till Rom. År 146 f.Kr. – i tredje puniska kriget – jäm nades Karthago med marken av den romer ske generalen Scipio. Konflikten var över.

sa tillbaka mitten av hans infanterilinje så att han därefter ska kunna omringa fienden. Hannibal rider omkring bakom sina soldater och manar dem att långsamt och gradvis ge efter för romarnas press. Han vet att hans kavalleri behöver lite mer tid på sig för att besegra de romerska ryttarna.

Falsk flykt lurade romarna När pressen blir för stor ger Hannibal sitt spanska och galliska infanteri order om att fly och inväntar lugnt romarnas huvudlösa angrepp. Romarna jublar vid åsynen av fiendens ryggar och glömmer all försiktighet. Under vilda tjut rusar de efter fienden, övertygade om att slaget är vunnet. Tusentals legionärer tränger sig in genom öppningen mitt i stridsstrids linjen för att delta i den kommande slakten. I vanliga fall håller romarna gott avstånd mellan sina enheter men i den vilda framryckningen smälter gruppergrupper na samman till en enda stor, oorganiserad massa. Endast den mittersta delen av HanniHanni bals frontlinje har blivit genomgenom bruten och romarna stormar följfölj aktligen in i en stor tratt. När tilltill

räckligt många romare lockats in i fällan låter Hannibal sitt tunga karthagiska infanteri, som väntat på sin tur, anfalla romarna på flankerna. Karthagerna är klädda i romerska rustningar som de erövrat vid Trebia och Trasimeno. Förvirringen blir total och det tar en god stund innan romarna inser att krigarna i romerska rustningar faktiskt är fiender. För de nu helt oorganiserade romarna i tratten är det omöjligt att ställa upp i stridsformation och de börjar förstå att

THE ART ARCHIVE

Rom kämpade sig till den slutgiltiga segern

AL IB

GE N

T HANN IE

de gått i en fälla. Gallerna och spanjorerna flyr inte längre ifrån dem; de har vänt om och på nytt gett sig in i striden. Romarna är nu attackerade från alla håll och pressas samman till en stor, kaotisk klump.

där kavalleriet inte skulle få lika stor betydelse. Men den 2 augusti 216 f.Kr. beslöt hans kollega DJÄRVHET Varro, som hade befälet Hannibal trodde på sin plan just den dagen, att strida och vågade konfrontera en på slätten. Han var säker styrka som var betydligt på att det romerska kavalstörre än hans egen – leriet kunde hålla Hannioch som hade ett infanteri som var mycket bättre Roms kavalleri svek bal stången tillräckligt utrustat än hans. länge för att det enorma Efter nederlaget vid Trasi romerska infanteriet skulmenosjön började Rom träna den gigantiska armé le hinna avgöra slaget. som skulle söka upp Hannibal och utplå Hannibal accepterade villigt romarna hans här en gång för alla. De ny nas inbjudan till ett öppet fältslag och utnämnda konsulerna Gajus Terentius kom ned från kullarna med sina 40.000 Varro och Lucius Aemilius Paullus lova fotsoldater och 10.000 ryttare. de sina soldater att misstagen vid Trebia och Trasimeno inte skulle komma att De omringade legionerna förblödde upprepas. Hela åtta legioner tågade ut På romarnas vänstra flank anfaller det för att krossa Hannibal. lätta numidiska kavalleriet gång på gång I slutet av juli 216 f.Kr. fann romarna Varros ryttare med kastspjut och förHannibal utanför Cannae och slog läger svinner därefter snabbt varje gång konnorr om floden Aufidus. Den öppna suln gör klart för motangrepp. Samtidigt slätten var emellertid ett farligt ställe att har det galliska och spanska kavalleriet möta Hannibal på eftersom hans över omgrupperat sig vid floden efter segern över Paullus. Det galopperar nu tvärs lägsna kavalleri gynnades av terrängen. Normalt förde Roms två konsuler be över slätten för att krossa det romerska fälet över varsin armé men eftersom hä kavalleriet på den motsatta flanken. Från höjden vid Cannae ser Varro beren vid Cannae var så enorm måste de enligt romersk lag turas om att ha högsta låtet på när de romerska infanteristerna befälet varannan dag. Paullus var skep stormar fram genom ett jättehål mitt i Hannibals frontlinje. Segern är klar! tisk till att strida intill floden. Han före före Varro vet inte att det romerska kavalkaval drog ett slag bland kullarna runt Cannae leriet på motsatta flanken har utplånats. Plötsligt upptäcker han dammolnet från fiendens kavalleri som kommer i full gaga lopp rakt mot honom. Den skräckslagne konsuln flyr med sina ryttare. Hannibals numidiska kavalleri tar upp jakten medan de spansk-galliska ryttarna faller det romerska infanteriet i ryggen. Därigenom är åtta legioner omringade. Hannibals taktik har segrat och romarnas totala nederlag är oundvikligt. Dagen går. Hannibals soldater hugger och stöstö ter i flera timmar mot romarna som gömmer sig bakom sina sköldar och försöker bryta igenom muren av segervissa fiender. Efter segern vid Cannae red Hannibal i triumf in i staden Capua som gick över på hans sida i kriget.

Hannibal manar sina soldater att fortsät fortsätta slakten tills solen går ned över Cannae. Tiotusen romare lyckas fly och 20.000 ger sig. Men de flesta av de romerska soldater som gick ut i strid i gry gryningen ligger nu döda eller döende på ett par bloddränkta kvadratkilometer slättmark invid floden.

Läs mer Adrian Goldsworthy: Cannae, Cassel & Co., 2001 ● Mark Healy: The Battle of Cannae, Osprey Publishing, 1994 ●

Romarna jagade Hannibal överallt Efter andra puniska kriget hade Hannibal hoppats på en stillsam tillvaro, men den utbredda korruption han upptäckte bland Karthagos ämbetsmän fick honom på andra tankar. Den forne generalen erhöll statens högsta ämbete och ledde sitt land med stor skicklighet. Hans antikorruptionskampanj sparade in så stora summor till samhället att den väldiga tributen till romarna kunde betalas utan skattehöjningar. Sju år efter kriget var romarna så oroade över Karthagos blomstrande ekonomi att de krävde att Hannibal skulle utlämnas. Hannibal hade många interna fiender som gärna ville åtlyda romarnas krav och han valde därför att gå i exil. Under en period var han gäst hos Antiochos III av Syrien men romarna ville till varje pris hämnas på den man som gjort dem så mycket ont och satte press på Antiochos för att få Hannibal utlämnad. Hannibal flydde vidare till kung Prusias I av Bithynien (nu en del av Turkiet) men romarna pressade även Prusias. Hannibal flydde ännu en gång. Till sist insåg Hannibal att han inte kunde fly för evigt. När romerska lönnmördare var nära att hitta hans gömställe vid Marmarasjön i nuvarande Turkiet år 183 f.Kr. valde den karthagiske fältherren att begå självmord.

SCANPIX/AKG-IMAGES

ROMARRIKET

Efter åtta års fälttåg tog Caesar till sist emot gallernas villkorslösa kapitulation. BRIDGEMAN

CAESAR besegrar gallerna Caesars karriär hade avstannat och han hade stora skulder. Generalen behövde framgångar. Med stort självförtroende, enorma ambitioner och överväldigande handlingskraft skulle han erövra Gallien. Han inledde åtta års råa och hänsynslösa fälttåg. Tre avgörande slag ledde till seger. Caesar blev envåldshärskare i Rom. 22

Gallien/58 f.Kr. Romarriket försöker ständigt utvidga Sambre Veneti imperiets gränser. ale leS Sia Den ambitiöse Gallien Caesar väljer Gallien. I området bor dåligt beväp nade folkstammar och det kan hjälpa Ceasar att nå en viktig – och enkel – seger.

Caesars fälttåg skildrades främst i hans egna berättelser där han både överdriver sina segrar och bortförklarar sina förluster.

aius Julius Caesar var en verklig mästare i att sälja sig själv. Varje år skickade han hem dramatiska rapporter från sina fälttåg så att hela Rom kunde följa med i hur striderna i Gallien fortskred – och inte minst få höra talas om Julius Caesars helt otroliga bedrifter. I förstahandsskildringen i åtta band Commentarii de bello Gallico – skildringar om fälttågen i Gallien – skriver den romerske fältherren om sig själv i tredje person för att rapporten ska verka mera opartisk. Namnet ”Caesar” förekommer hela 775 gånger i verket. Antalet fiender överdrivs konsekvent för att Caesars segrar ska verka större än de egentligen var. Nederlagen förtigs eller bortförklaras så att generalen alltid själv framstår i bästa dager. På så vis såg Caesar Caesar överdrev rejält i sina berättelser från fälttågen mot Gallien.

till att folket hemma i Rom inte glömde honom medan han var bortrest. Strategin lyckades – efter fälttåget kunde Caesar ta ett stort kliv uppåt på karriärstegen.

SCANPIX/AKG-IMAGES

Skryt främjade karriären

Invasionen av Germanien, 55 f.Kr. Caesar berättar: ”I detta slag, som våra soldater varit så oroliga inför (fienden var 430.000 till antalet) förlorade vi inte en enda man och hade endast ett fåtal sårade.”

om ung officer passerade Caesar en by på sin väg genom Alperna. När hans vägvisare hånade den ”löjliga lilla hålan” sade Caesar allvarsamt att han hellre skulle vilja vara hövding där än nummer två i världens huvudstad Rom. Det är den grekiske historikern PluPlu tarchos som återger anekdoten. Han berättar också att Caesar under ett senare fälttåg i Spanien brast i gråt när han läste om Alexander den stores bedrifter. Vännerna frågade varför han grät. Caesar förklarade då att när Alexander hade varit i Caesars ålder hade han hunnit erövra ett otal länder. Själv hade Caesar inte åstadkommit någonting. Det var dessa enorma ambitioner som senare

Historikerna säger: Att romarna inte skulle ha förlorat en enda soldat, som Caesar anger, är helt orealistiskt. Men romarna kan mycket väl ha slaktat tiotusentals fiender utan att själva ha lidit några nämnvärda förluster.

drev generalen Caesar till många spektaspekta kulära erövringståg i Gallien mellan åren 58 och 50 f.Kr.

Erövring gav stora rikedomar Ett sätt för Caesar att skaffa sig berömberöm melse var att tillföra nya, inkomstbringinkomstbring ande provinser till romarriket. Gallien var ett perfekt mål. Området befolkades av olika stammar som stred mot varanvaran dra. Några var allierade med Rom och idkade handel med romerska köpmän.

Andra ville inte alls ha med främlingar att göra. Romarna betraktade dem som barbarer, men ingen hade dittills vågat försöka sätta dem på plats. Caesar tog chansen. Han var 41 år gammal och hade nyss utnämnts till gugu vernör för Roms besittningar i södra Frankrike, nordligaste Italien och områområ dena längs Adriatiska havets kust i SloSlo venien och Kroatien. Med hjälp av pengar hade han tagit sig upp till topptopp skiktet inom romersk politik men drogs

57 f.Kr.: Caesar vände taktisk tabbe till jordskredsseger Romarna väljer en dålig lägerplats och ställer inte ut vakter när de ska bygga en förskansning vid floden Sambre. Katastrofen är farligt nära.

Gallerna överrumplade romarnas väloljade krigsmaskineri vid floden Sambre. SCANPIX/AKG-IMAGES

älttåget mot gallerna är nära att sluta i katastrof år 57 f.Kr. I strid mot all militär logik har Caesar valt att låta uppföra ett läger intill en skog vid floden Sambres strand. Han har inte ens ställt ut vaktposter. Plötsligt rusar galler fram ur sina gömställen bland träden. De stormar fram mot romarna som förvirrade försöker hitta de vapen och hjälmar som de lagt ifrån sig under byggnadsarbetet. Caesar rider oförskräckt omkring på

Romarnas läger

T DJÄRVHE ROMARNA håller på att bygga en förskansning. Ingen har sökt igenom skogen intill och inga legionärer håller vakt – en katastrofal taktisk tabbe.

slagfältet för att skaffa sig en överblick över situationen, och han lyckas vända ett hotande nederlag till en förkrossande seger. Efter slaget går det chockvågor genom regionen. Många folkstammar ber genast om fredsförhandlingar med de till synes oövervinneliga romarna.

1 Floden Sambre PLÖTSLIGT stormar gallerna fram ur skogsbrynet, korsar den lilla floden och anfaller faller de komplett överraskade legionärerna. MIKKEL JUUL JENSEN

SCANPIX/AKG-IMAGES

AV MIKKEL LARSEN

ROMARRIKET

nu med stora skulder och behövde verk ligen ett militärt projekt som kunde resultera i ett rejält krigsbyte. En militär triumf skulle både trygga hans privat ekonomi och ge honom en fast position högst upp i den politiska hierarkin. Dessutom förföljdes han av skandaler och hot om åtal i Rom. Om han återvän de till staden som civilperson skulle han ställas inför rätta. Därför drev han – efter kohandel med de båda inflytelse rika politikerna Crassus och Pompejus – igenom att han skulle få befälet över provinserna i fem år, inte bara ett år som brukligt var. Hans ursprungsplan var troligen att starta ett fälttåg mot den rike kung Bure bista i Dakien, nuvarande Rumänien. Men Caesar insåg snart att möjligheter na var bättre i väster och när helvetier

CAESAR hoppar upp i sadeln och rider modigt från officer till officer för att ge dem personliga instruktioner och uppmuntra soldaterna.

na, ett folk från våra dagars Schweiz, började utöka sitt territorium, ändrade Caesar sina planer. När en grupp galliska stammar, som var allierade med Rom, år 58 f.Kr. bad Caesar om hjälp med att stoppa helvetierna fick han anledning att provocera fram en drabbning. Den romerska armén var numerärt underlägsen men betydligt bättre utrustad och disciplinerad. Caesar hade bara sex legioner med totalt knappt 30.000 man till sitt förfogande. Soldaterna var emellertid utrustade med ringbrynjor, hjälmar, sköldar och vapen som bara de rikaste fienderna hade råd till. Slaget utvecklades till ett blodbad. De flesta av helvetierna dödades eller togs till fånga. Caesar anger inte hur många legionärer som stupade men berättar att det tog tre dagar att begrava de fallna

och behandla alla sårade. När Caesar nu befann sig i Gallien tog han tillfället i akt och lät sina män skaffa sig lite stridserfarenhet. Under förevändning att han skulle hjälpa några allierade stammar tänkte han förfölja en grupp germaner som tagit sig in i Gallien.

Germanerna var hemska odjur Först måste fältherren dock få bukt med en plötslig panik som spred sig i det romerska lägret. Det gick vilda rykten om germanernas oerhörda grymheter och legionärerna var inte beredda att strida mot ett gäng monster. Caesar avvärjde krisen på sitt eget oortodoxa vis: Han ställde sig framför officerarna och hotade att marschera mot fienden med endast en lojal legion. Detta sårade stoltheten hos de övriga, som övervann räds-

GALLERNA lyckas tränga ihop romarna så tätt att de får svårt att använda sin vanliga stridstaktik.

Floden Sambre

GALLERNA i lägret blir totalt överraskade och kan inte stå emot de välutrustade romarna som helt utplånar sin fiende.

6 ROMERSKA trupper bryter igenom fiendens linje, tar sig över floden och söker sig fram mot gallernas läger i skogen.

Gallernas läger

ANGRIPARNA får en lätt match. Förvirrade romare rusar runt och letar efter sina vapen. Ingen har överblick och gallerna kan enkelt hugga ned de försvarslösa romarna.

Floden Sambre

8 UTBRYTARNA vänder tillbaka och angriper gallerna i ryggen. Caesars män segrar och dödar omkring 60.000 galler den här dagen.

ROMARRIKET

lan och anslöt sig till truppen. När slaget ägde rum var romarna överlägsna. Enligt Caesar låg 80.000 döda fiender kvar på slagfältet – troligen en överdriven siffra men en perfekt romersk final på det första året i Gallien. När vintern kom slog fältherrens trupper vinterläger i de eröv erövrade områdena. Detta ingöt ett lugn bland de besegrade stammarna som ålades att leverera förnödenheter till legionärerna. Caesar själv drog till norra Italien där han tog hand om sina övriga administrativa plikter och där han kunde hålla bättre kontakt med Rom. När våren kom återvände han till sina soldater och fortsatte fälttåget. Under de följande somrarna utökade Caesar sin armé till tio legioner – cirka 50.000 man – och så småningom lade de under sig hela Gallien. Alla ansatser

till uppror slogs ned med hård hand. Caesars mål var att göra Gallien till en provins i romarriket och han insåg att detta inte skulle låta sig göras enbart genom militärt våld. Han behövde stöd från lokalbefolkningen. Han slog brutalt ned allt motstånd men belönade också de allierade stammarna. Hans söndra och härska-politik gjorde det svårt för gallerna att bilda en enad front mot den romerska ockupationsmakten. Sedan han lyckats bringa ett relativt lugn i området koncentrerade sig Caesar på att förbättra sin position i Rom. År 55 f.Kr. var Crassus och Pompejus centralfigurer i huvudstaden. Caesar behövde ett par segrar som gav stora rubriker till hans fördel. Han bestämde sig för att bli den förste romerske fältherre som gick över Rhen och in i Germanien. Hans

trogna legioner besegrade först en stor germansk armé som hade korsat floden, och förföljde den sedan över Rhen på en hastigt byggd bro. I Rom talade man om Caesars seger men alla var inte lika förtjusta. Caesar hade brutit en vapenvila för att provocera fram ett slag och senatorn Cato krävde att Caesar skulle utlämnas till germanerna för krigsförbrytelser. Men ingenting kunde stoppa Caesar. Nästa mål var att invadera Britannien, en mytisk ö för tidens romare. Fälttåget var nära att sluta i katastrof eftersom romarna bara lyckades transportera två legioner över kanalen och många av deras skepp krossades i en våldsam storm. Legionärerna var rädda att inte kunna återvända hem. De ägnade lång tid åt att reparera fartygen och hann bara vinna ett mindre slag innan vintern tvingade

56 f.Kr.: Finurlighet krossar gallisk flotta Krig på öppet hav mot en stam av skickliga sjömän vållar Caesar stora problem. Men med stor uppfinningsrikedom hittar han ett sätt att sätta fiendens flotta fullständigt ur spel.

olkstammen venetierna från nuvarande Bretagne är skickliga sjömän och svåra att kuva. Det rebelliska folket bor i befästa hamnstäder längst ut på otillgängliga uddar. Varje gång romarna är nära att erövra någon av borgarna från landsidan seglar venetierna bara ut till havs och vidare till någon annan udde för att förskansa sig där. Caesar är fast besluten att hämnas tillfångatagandet av två romerska officerare som kommit för att skaffa proviant hos stammarna i trakten. Han inser att han måste gå till sjöss för att kunna besegra venetierna. Generalen låter bygga en flotta av traditionella, romerska krigsfartyg och skickar efter erfarna roddare från den romerska provinsen i södra Frankrike.

1 VENETIERNA med sina 220 stadiga krigsfartyg är redo att möta den flotta som Caesar i all hast har låtit bygga och bemanna.

Venetiernas skepp är helt överlägsna i krig på öppet hav, men Caesars uppfinningsrikedom ror segern i hamn. Den romerska flottan åsamkar venetierna ett katastrofalt nederlag på deras egen hemmaplan. I stort sett alla stridsdugliga män dör, och utan flotta kan de överlevande inte fly. Venetierna blir

tvungna att ge upp. För att statuera exempel låter Caesar avrätta stammens äldreråd och säljer alla andra som slavar.

AF T R K S G N I L HAND 2

HÖGRE SKEPP gör att venetierna kan skjuta projektiler ned över de låga romerska skeppen.

VENETIERNA kan navigera mycket exakt med sina tunga segelfartyg på den vidsträckta, stormiga Atlanten.

ROMARNA använder sin vanliga teknik och rammar fiendens skepp. Men venetiernas fartyg av hårt ekvirke tar ingen skada. MIKKEL JUUL JENSEN

SCANPIX/AKG-IMAGES

Slaget mot helvetierna, 58 f.Kr. Caesar berättar: ”Det totala antalet helvetier var 368.000. Då det enligt Caesars order hölls folkräkning över dem var de bara 110.000 kvar.”

Historikerna säger: För att visa sin styrka mätte de romerska fältherrarna sina framgångar i spektakulära och till synes exakta sammanställningar över tillfångatagna och döda fiender. Siffrorna är av allt att döma kraftigt överdrivna.

dem att återvända till kontinenten. Hemma i Rom talades det mer om att Caesar gått över kanalen än om hans krig i Germanien – trots de ringa framgångarna på ön. Caesar beskrev fälttåget som en storslagen erövring av det mytomspunna landet. Senaten i Rom beslöt att ordna en 20 dagar lång fest för Caesars modiga bedrift.

Gallerna gjorde uppror Året därpå for Caesar ännu en gång över

kanalen och fick större framgångar på slagfälten. Ockupationen blev dock inte långvarig på grund av situationen i Gallien. Missnöjet med romarna ökade i de ockuperade områdena. Under vintern 54–53 f.Kr. gjorde belgiska stammar uppror med hjälp från germanerna. En av de mindre, galliska stammarna lyckades omringa en romersk legion i en skog och högg ned de överrumplade romerska legionärerna. Detta var

Caesars första stora nederlag. Han svor att han varken skulle raka sig eller klippa sig innan han hade hämnats de döda soldaterna. De hårt prövade legionärerna gav sig genast i kast med uppgiften. Med viss möda lyckades de slå ned gallernas uppror och under åren som följde genom-förde romarna många hämndaktioner under vilka legionärerna härjade bland de rebelliska stammarna och fick utlopp för all sin frustration. Caesar skrev: ”Alla byar och bondgårdar stacks i brand varhelst man kunde komma åt. Byte samlades in från alla håll, säden användes som föda åt de många hästarna och människorna; mycket av den hade förstörts av regnet ute på åkrarna eftersom den inte hade skördats i tid.

VENETIERNA försöker fly men vinden har mojnat, och utan segel ligger de helt stilla. CAESAR beordrar sina män att kasta vassa änterhakar med rep i mot fiendens skepp. Med stor kraft ror romarna bort och sliter därigenom venetiernas komplicerade rigg och segel i trasor.

5 7 ROMARNAS starka roddare hinner snart ikapp venetierna. Romarna bordar fiendeskeppen, dödar alla ombord och förstör flottan.

Romarna var inte vana vid strid på öppet hav och hade svårt att besegra venetierna. SCANPIX/AKG-IMAGES

ROMARRIKET

Om det hade funnits några som höll sig gömda skulle de säkert ha dött av svält med tiden.” Så småningom nådde rapporter om Caesars härjningar fram till de hövdingar som till en början varit tillmötesgående och hälsat honom välkommen. Romarna hade inte tänkt lämna Gallien igen. Men slakten på den romerska legio legionen visade att ockupationsmakten inte var oövervinnelig. På våren 52 f.Kr. distraherades Caesar av politiskt tumult hemma i Rom och hans armé låg i vinterkvarter, utspridd över hela Gallien. Då bröt ännu ett uppror ut. I staden Cenabum avrättade invånarna traktens romerska köpmän och på kort tid lyckades den unge, galliske adelsmannen Vercingetorix få flera galliska stammar att bilda gemensam front mot romarna. När Caesar fick höra talas om orolig-

heterna insåg han genast att detta var början till ett omfattande uppror. Generalen skyndade till Gallien och hann fram precis i tid för att kunna slå tillbaka ett angrepp. Men de flesta av hans legionärer låg i vinterkvarter i norra Gallien – på andra sidan rebellerna. Caesar visste att det skulle kosta många soldatliv om han hade beordrat dem att ta sig igenom fiendens linjer. Därför valde han i stället att själv gå norrut.

Caesar korsade fiendens linje För att kunna ta sig fram planerade han en skenmanöver. Först ledde han en liten grupp pålitliga soldater genom ett bergspass och genomförde överraskningsattacker mot flera byar. Som väntat lockade angreppen till sig Vercingetorix. Därefter deklarerade Caesar offentligt att

han planerade att återvända med förstärkningar tre dagar senare. Men i stället red Caesar norrut genom fiendeland, endast omgiven av en mindre kavallerienhet på 400 ryttare. Generalen och hans följe gjorde den farliga resan utan vilopauser och kunde snart ansluta sig till de legioner som låg i vinterkvarter. Därifrån skickade han bud till de övriga legionerna om att de skulle komma till honom. Caesar hade lyckats lura fienden. Men vägen till seger var fortfarande lång. Till sitt förfogande hade generalen bara cirka 25.000 trötta legionärer och 5.000 man i hjälptrupperna. Armén hade inte haft tid att samla på sig proviant till ett fälttåg. Caesar var dock tvungen att slå till omedelbart för att kunna komma de allierade stammarna till undsättning. VercingetoVercingeto

52 f.Kr.: Belägring befäster segern Vid den lilla staden Alesia väntar den slutliga uppgörelsen mellan gallerna och Caesar. Med ett byggprojekt av episka mått inhägnar romarna hela staden och vinner en sista seger.

allernas uppror under ledaren Vercingetorix är ett hot mot Caesars trupper. Legionärerna är trötta efter hårda slag och långa marscher. Trots det väljer Caesar att förfölja gallerna till staden Alesia för att utkämpa ett sista slag. Den romerske generalen förfogar över 40.000 legionärer. Nu står de inför Vercingetorix 80.000 krigare inne i staden och en enorm armé av galler som kommer till undsättning utifrån. Vercingetorix och hans män har förskansat sig vid staden som ligger på en höjd. Ett direkt anfall vore självmord för de numerärt underlägsna romarna. Caesar bestämmer sig för att svälta ut gallerna. Han låter bygga en fyra meter hög och 18 km lång palissad kring staden, med torn var 25 meter, sju läger och

23 fort fördelade längs byggnadsverket. Framför muren anläggs flera rader av spetsade pålar, fällor, nedgrävda metallspjut och tre breda vallgravar med branta sidor. När Caesar inser att gallerna lyckats skicka bud om hjälp utifrån beslutar han att ett liknande försvarsverk ska byggas utanför hans mur. Det gigantiska byggprojektet säkrar segern åt Caesar och får de övriga gallerna att ge upp och fly. Dagen därpå rider Vercingetorix in i det romerska lägret på sin vackraste häst, sitter av och lägger ned sina vapen vid Caesars fötter. Den romerske generalen har lyckats uppfylla sitt mål och förvandlat Gallien till en romersk provins.

CAESARS soldater kommer till den galliska staden Alesia som ligger på en höjd.

6 FÖRSTÄRKNINGAR utifrån angriper den yttersta romerska muren på ett svagt bemannat ställe.

CAESAR beslutar belägra staden och låter bygga en 18 km lång mur, vallgravar och fällor.

1 Alesia

GALLERHÄREN i staden omfattar 80.000 man och kan krossa Caesars armé i en direkt konfrontation. MIKKEL JUUL JENSEN

ENVISHET

Alesia

ART ARCHIVE

rix kände till Caesars dilemma och tänk tänkte utnyttja situationen: han hade studerat Caesar fälttåg och sett att romarnas svag svaghet var deras oskyddade försörjningslinjer. Hans strategi blev därför att undvika direkt konfrontation tills fienden började få ont om mat. Gallerna brände sina byar och åkrar så att inget skulle falla i legionärernas händer. Caesar agerade snabbt. Han belägrade genast staden Avaricum och när de stridslystna legionärerna intog den fick de fria tyglar. ”Det var inte någon av våra soldater som tänkte på plundring; de befann sig i ett sådant rus, både över morden i Cenabum och på grund av belägringens strapatser, att de inte skonade vare sig gamla eller kvinnor eller barn. Av hela befolkningen, som va varit cirka 40.000, undslapp knappt 800 till

Slaget vid Gergovia, 52 f.Kr. Caesar berättar: ”Då Marcus Petronius män försökte komma honom till undsättning, ropade han: 'Det nyttar inte att ni försöker rädda mig. Jag har redan mist mycket blod.' Han föll, kämpande in i det sista. Hans död blev soldaternas räddning.” Historikerna säger: Målande beskriver Caesar legionärernas kampvilja, hjältemod och självuppoffringar. Romarna förlorade faktiskt slaget vid Gergovia, men det tonas ned kraftigt av generalen.

Vercingetorix läger”, förklarar Caesar i si si na skildringar. En tid senare vann Caesar den slut giltiga segern vid Alesia. Gallien blev där igenom en del av romarriket. Därmed slutade de blodiga fälttågen som kostat över en miljon galler livet och gjort ungefär lika många till slavar. I Rom pratade alla om Caesar som blivit en rik man tack vare stora krigsbyten. Hans sol dater hade också gjort stora förtjänster på

plundringarna. Deras stärkta lojalitet fick Caesar god nytta av i Rom, där hans fiender väntade. Med orden ”tärningen är kastad” inledde han år 49 f.Kr. det inbördeskrig som skulle göra honom till envåldshärskare i Rom. Läs mer Goldsworthy, Adrian: Caesar, en biografi, Historiska Media, 2009 ● Fuller, J F C: Julius Caesar: mannen, soldaten, tyrannen, Lind & Co, 2008 ● Julius Caesar, Inbördeskriget, Norstedts, 2007 ●

FÅNGADE i sin egen stad försöker gallerna upprepade gånger bryta sig igenom romarnas jättelika försvarsverk. Genom segern vid Alesia hade Caesar besegrat gallerna – och tryggat sin egen karriär.

5 Alesia

BRIDGEMAN

7 CAESAR skickar ut soldater genom en port i muren. De anfaller de tillskyndande gallerna och blodbadet börjar. Gallerna flyr i panik och snart faller det sista motståndet.

JÄTTEMUREN kompletteras med en ännu längre mur som ska skydda romarna mot galliska förstärkningar utifrån.

NORMANDERNA

England/1060-talEt England York Hastings

Den engelske kungen Edvard Bekännaren har dött utan att lämna efter sig någon son. Efter dödsfallet kastas England ut i ett kaos – det är många som vill ta tronen från den nyutnämnde Harald Godwinsson. I norra England försöker norska vikingar att vinna tronen och söderifrån kommer normandernas här.

På hösten år 1066 seglar hertig Vilhelm av Normandie över Engelska kanalen med en invasionsstyrka av bågskyttar och riddare. Snart tvingas den engelske kungen Harald Godwinsson kämpa för sitt liv när ett av historiens mest avgörande slag bryter ut vid Hastings.

År 1066 avgjordes Englands öde i

Slaget vid

Sedan normandernas invasion år 1066 har England aldrig besegrats av någon främmande makt. Efter segern fick Vilhelm tillnamnet ”Erövraren” – tidigare kallades han Vilhelm Bastarden. BRIDGEMAN

leddes av hertig Vilhelm som ansåg att han blivit lovad Englands tron. Armén bestod av omkring 7.000 man från Normandie och Bretagne i norra Frankrike.

Den engelska armén anfördes av den nykrönte kungen Harald Godwinsson. Armén var lika stor som normandernas och utgjordes av anglosaxare och ättlingar till i första hand danska vikingar i England.

Hastings 31

BRIDGEMAN

Den normandiska armén

NORMANDERNA

AV ELSE CHRISTENSEN

POLFOTO/CORBIS

n blek måne hängde över fälten vid Hastings i södra England. I lägret var allt tyst, bort bortsett från prästens röst som sakta mässade de välkända orden d en på latin. Hertig Vilhelm av Nor Normandie tog knästående emot sakramentet. Sedan reste han sig, lång och ståt ståtlig, och hängde omsorgsfullt sina reliker av helgonben om halsen. Han var redo. Dagen började gry, och det var den 14 oktober år 1066. Med sin invasionsstyrka om 450 skepp och 7.000 man hade hertig Vilhelm korsat Engelska kanalen för att ut utmana Englands kung Harald och ta ifrån honom makten. En kupp var alltid ett riskabelt företag och resan över kanalen med soldater och hästar gjorde uppdraget än mer besvärligt. Så snart de upptäckte honom skulle engelska fartyg dessutom lägga sig och blockera återresan. Den 38-årige Vilhelm visste att han bara hade en möjlighet: att vinna. Men Vilhelm var van vid strid. Som son till den normandiske kungen Robert I och

Vilhelm från Normandie i norra Frankrike hade tidigare bara varit på besök i England men i slutet av september år 1066 kom han tillbaka med sin armé – för att segra eller dö.

hans älskarinna, garvaredottern Harleva Arletta, stämplades han som ”Vilhelm Bastarden”. När han vid bara sju års ålder ärvde makten efter sin far tvingades han kämpa hårt för att behålla den. StorStor

Tre slag gjorde 1066 till ett historiskt årtal Året 1066 blev ett av de viktigaste i engelsk historia när tre slag inom fyra veckor avgjorde landets framtid. MIKKEL JUUL JENSEN

slaget vid fulford stod den 20 september mellan engelska earlar och norska vikingar ledda av Harald Hårdråde som försökte ta makten i England. Vikingarna vann.

slaget vid stamford bridge utkämpades kort därefter, den 25 september. Här ledde den engelske kungen Harald Godwinsson kampen mot Harald Hårdråde – och Haralds egen bror, Tostig Godwinsson. Harald Godwinsson segrade och både Tostig och Harald Hårdråde stupade.

Vid Stamford Brigde dog drömmen om skandinaviska vikingar på Englands tron. BRIDGEMAN

männen i landet försökte röja honom ur vägen och efter flera mordförsök blev Vilhelm tvungen att gå under jorden. Senare vände han emellertid tillbaka, ivrig att få återta det han hade förlorat från

Hertigen blev snuvad på tronen Det lilla hertigdömet var inte tillräckligt. Vilhelm riktade blickarna mot England och år 1051 reste han, 23 år gammal, på besök till Englands dåvarande kung Edvard Bekännaren. Senare skulle Vilhelm hävda att Edvard vid det mötet hade lovat honom arvsrätten till Englands tron. Edvard, som var Vilhelms kusin, hade starka band till Normandie. Precis som England befolkades det av många ättlingar till skandinaviska vikingar. I januari år 1066 dog Englands kung Edvard Bekännaren utan att lämna efter sig några söner – och utan att Vilhelm erbjöds någon kröning i London. I stället

TOPFOTO

både stormännen och den franske kungen. Vilhelm tog upp kampen och hade snart skaffat sig en trogen skara följeslagare genom att alltid själv gå i främsta ledet. Därefter kunde han befästa sin makt genom att bygga borgar överallt i sina besittningar. Bara 19 år gammal hade han besegrat sina fiender och säkrat sin titel som hertig.

Efter segern konfiskerade normanderna de flesta jordar i landet. Det visar Domesday Book som Vilhelm använde för skatteindrivning.

gick kronan till den engelske stormanssonen Harald Godwinsson, en earl som i många år hade traktat efter att överta tronen efter den allt svagare kungen. Vid den tiden var England ett lapptäcke av småstater – shires – som styrdes av earler, några av dem var mycket mäktiga. Detta gällde inte minst den inflytelserika släkten Godwinsson som betraktade Vilhelm och hans normander som ett enormt hot mot landet.

Vikingar i kamp om makten Med samtidens mått mätt var England ett stabilt samhälle. Den bördiga jorden gav tillräckligt med mat åt alla och jämfört med andra länder i Europa hade folket, både män och

kvinnor, stor frihet och jämlikhet. Men efter Edvards död inträdde en orolig period i landet då fler än Vilhelm ville störta den nye kungen Harald Godwinsson från tronen. Både Haralds egen bror, Tostig, och den norske vikingakungen Harald Hårdråde kastade sig ut i blodiga kuppförsök. Medan Vilhelm var på väg mot England i september 1066 utspelade sig två slag i den norra delen av riket. Det sista av dem, slaget vid Stamford Bridge, vanns av Harald Godwinsson – hans fiender Harald Hårdråde och Tostig stupade. Många av Harald Godwinssons män, inte minst de viktiga bågskyttarna, dödades. Mitt i segerfesten kom en budbärare till den utut

BRIDGEMAN

slaget vid hastings Efter segern tvingades kung Haralds utmattade män att skynda söderut för att utkämpa ännu ett slag, nu mot den otålige Vilhelm vid byn Hastings. På morgonen den 14 oktober brakade striderna lös och pågick hela dagen.

Slagfältet var en kulle som kallades Senlac Hill. Den engelska armén befäste positionen högst upp på kullen. Området var omgivet av snårskog och vattendrag och därför hade Vilhelm inget annat val än att angripa rakt framifrån.

Haralds armé hade ett fördelaktigt läge

Haralds engelska armé Kungen flankerades av sina earlar samt en elitkår som bildats under Knut den store. De flesta soldater tillhörde fyrden – värnpliktiga som hade tränats för strid tillsammans och därför var mycket effektiva krigare.

Vilhelms här tvingatvinga des anfalla i motlut

Vilhelms normandiska armé Även normandernas här bestod av en professionell och en värnpliktig del. Vilhelms viktigaste enhet var kavalleriet som bestod av välutbildade riddare på starka hingstar. En del legosoldater från Frankrike och Flandern ingick i armén.

NORMANDERNA

mattade armén. Han förklarade i all hast att normanderna hade stigit i land vid Hastings, mer än 35 mil söder om arméns nuvarande position. Budet berättade också att Vilhelms trupper härjade i Sussex, det område i södra England där Harald själv var earl. Kung Harald måste agera omedelbart. Han tvingade sina trupper till en snabb marsch söderut. På fem dagar tog de sig till London, rikets centrum, där Harald tog en paus för att få ordning på armén och invänta förstärkningar. Vilhelm sände en budbärare med en uppmaning att avgöra striden genom tvekamp. Först vägrade Harald att svara men när budet återkom förklarade han att arméerna skulle strida och att han själv ansåg sig ha Gud på sin sida. Med det beskedet tågade Harald vidare ned mot Hastings.

Härarna möttes på en kulle En del historiker tror att kungen hade för avsikt att smyga sig på normanderna i ett överraskningsangrepp eller kanske ringa in normanderna tills han fick fler soldater

på plats. Men inte någon av planerna förverkligades: Vilhelm var redan redo för strid. De normandiska truppernas härjningar hade inte bara gett hertigens soldater mat på bordet, detta var samtidigt en del av strategin för att locka Harald till den del av landet han själv hade valt. Vilhelm hade kommit till England redan den 27 september och ägnat tiden åt att befästa sin position på sydkusten. Men målet var London och vid sextiden den 14 oktober började Vilhelm och hans trupper att tåga åt nordväst från byn Hastings. Efter ca en timmes marsch gjorde hertigen halt så att han och hans krigare kunde klä sig i ringbrynjor och pansar. I brådskan råkade Vilhelm ta på sig ringbrynjan bak och fram. De som såg det flämtade till – det kunde vara ett dåligt omen – men Vilhelm bara skrattade segervisst och vände brynjan. Efter en ny, kort marsch fick de till slut syn på Haralds här: många rader av män och över dem fladdrade standar och fanor i rött och guld. Där glimmade brynjor, svärd

och stridsyxor. Vilhelms armé fortsatte oförtrutet framåt och de båda härarna möttes på höjden Senlac Hill. Harald Godwinssons trupper befäste sin ställning högst upp på kullen och skar därmed av vägen mot London för Vilhelm. Slagfältet begränsades av både vattendrag, träskmarker och snårskog. Arméerna hade ingen möjlighet att ta vägen runtom och angripa fiendens sårbara flanker.

”Ut! Ut!” löd engelskt stridsrop Vilhelms armé hamnade vid foten av kullen, vilket betydde att normanderna blev tvungna att anfalla i uppförsbacke. Hans här ställde upp sig på en lång linje. Främst stod båg- och armborstskyttar och krigare med stenslungor. Bakom dem stod infanterisoldaterna, de flesta klädda i ringbrynjor. Längst bak väntade kavalleriet med frustande stridshingstar. Vilhelm själv ställde sig mitt bland sina män. Bredvid honom vajade påvens fana som ett tecken på att hertigen hade stöd från Vatikanen. Bredvid armén stod

Medeltiden stred mot vikingatiden De båda arméerna hade till stor del samma slags vapen. Men Vilhelm baserade sina styrkor på en modern riddarkår medan Harald förlitade sig på stolta vikingatraditioner. BRIDGEMAN & ANCIENT ART AND ARCHITECTURE COLLECTION

Yxor och svärd Sköldarna Vikingakrigarnas sköldar var av trä, ofta klädda med läder och en metallskodd kant. I mitten av skölden satt ibland en metallknopp som också kunde användas som vapen.

Stridsyxan var ett mer utbrett vapen än svärdet. Haralds elitkår använde sig av yxor som var lättare och hade tunnare blad än vanliga verktygs-yxor. Hugget riktades mot fiendens högra sida som inte var skyddad bakom skölden. Svärden var tveeggade men så dyra att många i stället bar långa knivar i strid.

BRIDGEMAN

prästerna och läste böner om seger. Och det fanns mycket som tydde på att normanderna verkligen skulle komma att behöva stöd från ovan. De båda arméerna bestod av ungefär lika många soldater, men Harald hade en taktisk fördel genom att han stod uppe på höjden. Dessutom var hans män, trots striden mot Harald Hårdråde och den långa marschen, i högsta grad redo för strid. Högst upp på kullen fladdrade kungens standar i vinden; en guldbroderad och ädelstenssmyckad fana med en bild av en mordisk krigare. Haralds armé var nio led djup. Längst fram var männen täckta av stora sköldar som krigarna höll så tätt ihop att de bildade en mur av läder, trä och metall. Från leden hördes mörka, beslutsamma röster och stridsropen: ”Oli-crosse” – Heliga korset – ”Godemite” – Gud allsmäktig – och ”Ut-ut” – Ut! Ut! Om Vilhelm nu ville ha kronan och makten i England måste han anfalla uppför back backen, ta sig igenom muren av sköldar och besegra Haralds rasande krigare. De bå-

Under normandernas regim miste kvinnorna bl.a. sin rätt att äga egendom. Inte förrän 1882 fick kvinnor i England samma rättigheter som 1066. da parterna granskade varandra – och lyssnade. Från normanderna hördes spridda strofer ur Rolandssången, en fransk hjältedikt.

Yxor och klubbor svingades vilt Sedan manade trumpetblåsarnas signaler till strid och normandernas främsta led, krigarna med pilbågar och armborst, ryckte framåt. I nästa sekund fylldes luften med pilar som visslade iväg mot engelsmännen. En överraskande tystnad följde; normanderna hade missbedömt sluttningen på kullen och de flesta av pilarna hade flugit rakt över huvudet på Harald och hans män. Normanderna tittade sig förvirrat omkring. Under pågående strid brukade skyttarna plocka upp fiendens villfarna pilar för att använda dem igen men det var förvåförvå nansvärt få pilar som fyrades av från

Stigbygeln Vilhelms armé använde sig av sin tids modernaste vapen: stridshästar. En förutsättning för kavalleriets och riddarriddar nas framgångar var stigbygeln, en asiatisk uppfinning som spridit sig till Europa. Med stigbyglar på sadeln blev riddarna en skräckinjagande enhet.

engelsmännens sida. Harald hade förlorat så många bågskyttar i striden mot Harald Hårdråde att det nu kunde märkas på slagfältet. Vilhelm bestämde sig för att skicka fram nästa led av krigare. Klädda i ringbrynjor och tunga hjälmar, och beväpna beväpnade med sköldar, svärd och spjut rusade männen uppför kullen rakt mot engelsmännen. Kastspjut och stenar haglade ned över dem från de engelska leden. De engelska soldaterna svingade även långskaftade yxor och metallskodda stridsklubbor. För ett ögonblick tvekade de angripande soldaterna och Vilhelms infanteri drog sig tillbaka, men vände snart om igen och anföll med full kraft. De båda arméerna drabbade samman med ett brak. Järn mötte järn, träsköldar förvandlades till flisor och män skrek av smärta när de genomborrades av

Alla krigare hade konformade hjälmar av järn. De var antingen gjutna i ett stycke eller sammansatta av fyra plåtar, kantade med läder.

Armborst, bågar och pilar Den mekaniska pilbågen, armbors armborstet, avfyrades av normanderna vid Hastings och båda arméerna hade upp till 2 meter långa pilbågar av antingask. Pilarna hade vingar av anting en fjädrar eller pergament.

Pansar och hjälm Krigare av hög rang bar en riktig ringbrynja men många soldater skyddades bara av metallringar som sytts fast på en lång kjortel av tyg eller läder. Hjälmarna av järn var försedda med nässkydd.

Spjut och lansar Normanderna använde även lansar under slaget vid Hastings. Historikerna uppskattar att normandernas lansar inte var lika långa och tunga som dem som senare blev vanliga.

NORMANDERNA

långa svärd. Hjälmar virvlade genom luf luf ten och blodet flödade över soldaternas ansikten, ned utefter ringbrynjorna, på deras mjuka skinnskor och ned på slag fältets jord som blev allt söligare. Det mesta var normandiskt blod, insåg her tig Vilhelm ganska snart. Nu var det dags att sätta in trumfkor tet – stridshästarna. Den engelska ar mén använde visserligen också hästar men de hade ingen tradition av att använda dem direkt i strid. Vilhelm där emot hade många utmärkta hingstar till sitt förfogande, ridna av vältränade rid dare klädda i ankellånga brynjor och beväpnade med både svärd och tunga lansar. Riddarna sporrade sina hästar. Hovar na dundrade mot marken när de stora djuren rusade uppför backen under höga stridsrop från de normandiska lin jerna. Ännu en gång möttes Vilhelms män av stenar, spjut och yxor. Riddarna stramade åt tyglarna, vände om och an an föll på nytt med sammanbiten ihärdig het. Ljudet av klingor som korsades och rop av smärta dränktes av hästarnas des perata gnäggande när de blev sårade.

Normanderna angrep gång på gång. Allt fler hästar sjönk ihop på marken. Det verkade som om alltihop hade va rit förgäves. Engelsmännen stod orubb ligt kvar bakom sköldmuren högst upp på kullen. Deras vapen, i synnerhet de långa yxorna, visade sig vara oerhört effektiva när de borrade sig in i både hästar och ryttare.

Normanderna drevs på flykten På normandernas vänstra flank låg det nu så många döda och sårade att både fotfolket och infanteriet började vackla, och snart var de på väg nedför kullen i reträtt. När de fick syn på sina flyende kamrater började även männen i mitten av linjen att dra sig lite bakåt och oron spred sig ända ut till den högra flanken. Ett rykte om att hertig Vilhelm hade stu pat svepte genom leden. Ett totalt kaos var farligt nära då engelsmännen börja de förfölja de flyende normanderna. Då slet Vilhelm resolut av sig sin hjälm så att hans män skulle få se att han fortfarande levde, och red ned bland sina soldater. Andra stoppade de

flyende krigarna med höga rop om att de inte hade någonstans att ta vägen. Bakom dem fanns bara havet och det var fullt med engelska skepp. Vilhelm lyckades i all hast samla en stor grupp krigare, enligt vissa källor tusen man, men historikerna tror att det är överdrivet, och red efter de engels män som jagade flyende normander i sankmarken intill slagfältet. Här ute var Vilhelms riddare överlägsna och dödade snabbt alla engelska soldater som i sin iver kommit för långt ifrån kullen.

Vilhelm bluffade sig till segern Normanderna drog sig lättade tillbaka. Männen fick lite mat och hästarna led des ut i bäcken för att dricka. Krisen var avvärjd och det var lugnt på slagfältet. Båda parter vilade sig. Men dagen led mot sitt slut och Vilhelm insåg att se gern långtifrån var i hamn. Han hade stoppat engelsmännens framryckning men de blockerade fortfarande vägen till London. Hans män hade inte krafter nog för en långvarig strid och en flykt

Vilhelms seger som tecknad serie Efter segern vid Hastings beställde Vilhelm Erövrarens halvbror, biskop Odo av Bayeux, en kolossal bildvävnad till minne av det blodiga dramat år 1066. Bayeuxtapeten blev en 70 m lång och 50 cm hög broderad tecknad serie om normandernas seger i England. BRIDGEMAN

Segerherren förvrängde sanningen Den enastående Bayeuxtapeten är rik på detaljer men långt ifrån verklig heten – i stället berättas om segern i symbolisk form ur normandernas perspektiv. 626 personer, 190 hästar, 55 hundar, 506 andra djur, 37 fartyg och 57 texter på latin finns med på bonaden som visas på ett museum i Bayeux i Frankrike. En kopia från år 1886 finns i Reading i England.

Pil blev kung Haralds död Nu hade de engelska linjerna tunnats ut, och dussintals av de professionella vivi

BRIDGEMAN

vore liktydigt med kapitulation. Vilhelm måste snarast ta hem segern. Ännu en gång sände hertigen sina trupper uppför backen men varken infanteri eller kavalleri lyckades tränga igenom den engelska sköldmuren. På grund av den vattensjuka terrängen kunde de inte anfalla på flankerna. I detta desperata läge tänkte Vilhelm ut en krigslist. Han hade sett hur engelsmännen stormade fram när normanderna flydde. Nu skulle hans riddare fly igen – på låtsas. Hertigens order förmedlades snabbt genom kavallerileden och snart vände den ene riddaren efter den andre sin häst och galopperade bort från striden. Engelsmännen satte genast efter dem – varpå normanderna vände om och stormade rakt in genom den upplösta engelska linjen. Två gånger lyckades normanderna genomföra en falsk flykt och snart hade de dödat åtskilliga av Haralds trogna män.

Vilhelm befäste sin makt genom att bygga den ena normandiska borgen efter den andra i England. Han uppförde bl.a. fästningen White Tower i London. kingakrigarna och stormännen hade stupat. I deras ställe flyttades nu de lätt beväpnade meniga fram i leden. Framför dem låg liken av krigare och hästar som fallit under den timslånga striden. Även Vilhelms soldater var utmattade. Många riddare hade förlorat sina hästar – Vilhelm själv hade suttit på tre hästar som dödats. Normanderna anade ett slut på striden och gjorde sig redo inför en avgörande framstöt. Återigen skickade bågskyttarna iväg sitt dödliga pilregn. Den här gången landade pilarna där de skulle. Triumferande såg normanderna hur den engelske kungen sjönk ihop, dödligt sårad av en pil. Nyheten om kungens död – och skräcken – spred sig som en löpeld i de engelska leden. Snart var enheten med de meniga soldaterna på väg bort i vild panik. Normanderna trängde framåt och

lyckades få med sig Haralds ädelstensprydda fana. Samtidigt samlades Haralds mest trofasta män kring sin döde kung. Stående i en ring runt om liket kämpade de till sista blodsdroppen mot de segerrusiga normanderna. Efter sammanlagt tio timmars kamp var slaget vid Hastings över. Vilhelm kunde resa sitt tält på toppen av kullen där Haralds fana hade vajat så stolt, och snart drog normanderna härjande vidare mot London. Längre fram i historien skulle många försöka göra om normandernas bedrift, men sedan år 1066 har ingen främmande makt lyckats invadera engelsk mark.

Läs mer Harriet Harvey Wood: The Battle of Hastings. The Fall of Anglo-Saxon England, England, Atlantic Books, 2008 ● Christopher Gravett: The Fall of Saxon England, Osprey, 1994

●

POLFOTO/CORBIS

Riddarna var beridna banditer Medeltidens ideal om ridderlighet existerade inte år 1066.

Harald dör – två gånger Vilhelms värste fiende, kung Harald Godwinsson, mister livet inte mindre än två gånger på Bayuextapeten. Först får Harald en pil i ögat, sedan huggs han ned av en normandisk riddare. Vissa historiker ser en symbolik i pilen – ett tecken på förräderi.

ertig Vilhelms huvudstyrka av beridna krigare såg vid första anblicken ut som de senare medeltida riddarna. Men de uppfyllde långtifrån riddartidens krav på ädelhet, hjältemodighet och höviskt tal. I stället har Vilhelms riddare kallats för banditer till häst – de gav sig ut på plundringståg genom hela England när segern vid Hastings var klar. De flesta av dem var yngre söner i välbärgade familjer. Som ynglingar skickades de till traktens furste eller storman för att lära sig slåss och deras familjer bekostade allt: svärd, lansar, rustning och häst. När riddarna till sist kom ut i krig hade de ofta skulder och ingenting att vända tillbaka till – som yngre söner kunde de inte heller förvänta sig att ärva jord eller pengar. Vilhelms löften om bördig mark och stora rikedomar efter invasionen av England verkade därför lockande. På några få år lade riddararmén under sig hela England. På juldagen år 1066 kunde På medeltiden blev de normandiska Vilhelm låta sig krönas till kung i riddarna kända och fruktade – från Spanien till det Heliga landet. Londons Westminster Abbey.

MONGOLERNA

Djingis Kina/1214

I tre år har Djingis khan och hans krigare plundrat Beijing och härjat i norra Kina. MongolKina härskaren vill skapa sig ett jätterike. Om han lyckas erövra Kinas huvudstad blir det lättare för honom att lägga under sig hela landet.

Mongoliet

khan R A S S

KROBE

IJING

När mongolernas armé kommer till Beijing möts den av ett imponerande försvarsverk som inte kan övervinnas av bågskyttar till häst. För att kunna erövra staden måste mongolerna lära sig nya sätt att föra krig – och de måste bygga större vapen.

Mongolernas strategi 1. Svält ut fienden 2. Avslöja hans krigsteknik 3. Angrip! 4. Stjäl, våldta, döda LUCA TARLAZZI

MONGOLERNA

AV TROELS USSING

BRIDGEMAN

et lät som om åskan dånade när Djingis khan och hans stäpp krigare närmade sig Beijing år 1214. Häs tarnas hovar trum made mot marken och dammet stod som moln kring be nen på soldaterna. Mongolhären hade lämnat sitt hem land knappt tre år tidigare, färdats ge nom Gobiöknen och börjat erövra det väldiga Kina. Krigarna hade dödat tusen tals fiender, tagit unga män och kvinnor som slavar och plundrat städer och bor gar. De spred skräck vart de än kom, men nu när de fick se Kinas huvudstad hejdade de sig en aning. Den enorma staden fyllde nästan hela horisonten, och en kolossal krenelerad mur sträckte sig hela 15 km runt bebyggelsen. Från murens 900 vakttorn höll kejsarens sol dater vakt över området kring staden. Djingis khans män var tränade till att anfalla med vindens hastighet. Men ställd inför Beijings starka försvarsverk insåg han snabbt att hästar, pilbågar och sablar inte skulle räcka för att besegra fienden den här gången. Mongolerna behövde ta till nya, oprövade metoder om de skulle kunna inta Kinas välbeva kade huvudstad.

Den kinesiske kejsaren försökte köpa sig fred genom att skänka Djingis khan 3000 hästar, 10000 rullar siden, 500 unga män och kvinnor samt en prinsessa.

tilltalades med sitt namn Temüdjin, ha de han börjat ena det mongoliska riket som på den tiden bestod av självständiga och konkurrerande stammar. Temüdjin var en skicklig krigare på slagfältet och en ledarpersonlighet. En efter en anslöt sig de olika stammarna till fältherren – antingen frivilligt eller av rädsla. ”De som följer mig ska bli belönade – de som inte gör det kommer att lida”, löd Temüdjins motto enligt MongolerMongoler nas hemliga historia som skrevs åren efter den store fältherrens död. År 1206 hade Temüdjin så starkt stöd att han bytte namn till Djingis khan – världshärskare.

Kallar sig ”världshärskare” Mongolhärskaren beordrade sina solda ter att resa tälten. Hans plan var att be lägra Beijing – eller Zhongdu som staden hette på 1200talet. År 1214 hade Djingis khan varit mongolernas högste ledare i åtta år. Många år tidigare, då han fortfarande

Taket har ett hål över eldstaden.

Mongolerna festar Hären slog läger och ställde ut vaktpos ter runtom hela Beijing. Mongolkrigarna var redo för strid, men fick nu utrusta

Nytt hem på 2 timmar

Trästommen är färdigflätad och ska bara Flätad trärullas ut. Den är självbärande. Taket vilar på stomme två stolpar. 2 Taksträvor sätts fast hela 1

Golv av skinn

vägen runt och dörren monteras. 3 Den färdiga stommen kläs med kraftig filt.

Djingis khan tar mutor

2 3

Tältduk av filtad fårull

Dörr OSPREY PUBLISHING

Mongolerna konfiskerade kinesernas mat och blev uppassade av fångar.

sig med tålamod och ägna sig åt att beva ka området. Invånare som försökte smi ta ut ur den belägrade staden riskerade att få en pil genom bröstkorgen. Och de kineser som kom in från landsbygden med fullastade vagnar för att sälja sina varor på marknaden blev stoppade av mongolerna som konfiskerade hela las ten. Kineserna innanför murarna börja de snart svälta, medan mongolerna åt överdådiga festmiddagar i sina tält. Beijing hölls i ett järngrepp, och sam tidigt galopperade mongolkrigare genom förstäderna och brände hus och åkrar. Kinesiska föräldrar lämnades kvar döen de i blodpölar medan mongolerna tving ade med sig deras halvvuxna barn för att utnyttja dem som uppassare och som mänskliga sköldar i kommande strider. Röklukt drev in över Beijing och på minde invånarna och kejsaren om de fasor som utspelade sig utanför murarna – och snart skulle det bli deras tur. Efter två månader, då kejsar Xuanzong hade sett sitt folk och sina soldater bli allt magrare, var han beredd att sluta ett av av tal med belägrarna.

I Djingis khans läger hade många solda ter börjat bli sjuka till följd av ett mindre utbrott av pesten som mongolerna fått med sig från erövringståget i norra Kina. Därför lyssnade khanen intresserat när kejsarens utsände presenterade sitt an bud. 3 000 hästar, 10 000 rullar siden och 500 unga män och kvinnor var kej saren beredd att betala för att mongol härskaren skulle bryta belägringen och lämna huvudstaden. Djingis khan accep terade budet och fick dessutom en prin

I Beijings skattkamskattkam mare fanns guldoch silvermynt. BRIDGEMAN

sessa med på köpet. Hon blev hans fjär de hustru och följde med honom när mongolerna packade ihop sina tält och red iväg åt nordväst. Efter bara några tiotals mil slog fält herren läger – han hade inte bråttom hem. Djingis khan hade sina skäl att stanna kvar nära Beijing.

Kejsaren smiter iväg Spåren efter mongolernas hästar hade knappt suddats ut förrän Xuanzong gav order om att den kejserliga huvudstaden skulle flyttas 65 mil söderut till Kaifeng. Kejsaren hade insett att Djingis khan var en mycket farlig fiende och ville inte bo kvar så nära mongolerna. En karavan med 3 000 kameler, lastade med kejsarens tillhörigheter, traskade ut genom Beijings stadsport på sommaren 1214 tillsammans med kejsa ren och hans soldater. Kronprinsen stannade kvar i staden. Efter fem mil deserterade 2 000 av kejsarens khitanska krigare. De såg Xuanzongs agerande som ett svaghets tecken och red nu norrut för att ansluta sig till Djingis khans trupper. Khitaner na härstammade från norra Kina och ha de mongoliskt påbrå, och därför var by by tet naturligt för dem. Många andra kine ser från nordliga områden hade också valt att ansluta sig till mongolerna för att inte bli massakrerade av den brutala mongolhären. Därför hade Djingis khans armé vuxit och han rådde nu över cirka 100000 krigare. Han tog gär na emot de deserterade khitanerna som var skickliga och vältränade soldater. Men khanen blev rasande när han fick veta att Xuanzong rest söderut: ”Kejsaren litar inte på mitt ord. Han har ägnat freden åt att lura mig”, röt Djingis khan enligt en kinesisk källa. Khanens ilska dämpades en aning då han hörde att kejsar Xuanzong hade ta git många soldater med sig. Det innebar att Beijing nu var mycket mera sårbart. Mongolhärskaren begav sig genast till baka till staden och påbörjade en ny be lägring i september 1214. Den här gången hjälpte varken siden eller prinsessor – Beijing skulle erövras. Och tack vare sina nya krigare visste Djingis khan hur det skulle gå till.

General avslöjar hemligheter En av de avhoppade khitanerna var ge neral MingNgan, som snart blev oum bärlig för Djingis khan. Generalen kän de Beijing utan och innan, men ännu

Kejsarstaden var en guldgruva

Djingis khan ville erövra Beijing för att komma åt alla rikedomar – och även för att staden var en viktig bricka i spelet om Kina.

eijing hette Zhongdu år 1214 och var en livlig storstad med 350 000 invånare, stora palats, gyllene tempel och välfyllda marknader. Kejsarfamiljen bodde i ett storslaget palats som skyddades av en fem kilometer lång inre stadsmur. Många av Kinas rikaste personer bodde i staden, och i början av 1200-talet var huvudstaden troligen den

stad i Kina som hyste de största rikedomarna. Om Djingis khan fick tag på alla dyrbarheterna skulle han kunna avlöna sina skickliga krigare och därmed försäkra sig om att de förblev lojala. Samtidigt skulle det vara en fjäder i hatten för mongolerna att inta kejsarens hemstad och på så sätt försvaga hela landet. Om mongolerna lyckades erövra en sådan metropol skulle det ingjuta respekt hos kineserna för Djingis khan och hans trupper.

Kinas huvudstad var berömd för sina vackra byggnadsverk, bl.a. Lugou-bron. CHARLIE FONG

viktigare var att han visste hur man kun de bryta igenom ett stort befästnings verk som Beijings. Khanen lyssnade noga när Ming Ngan och hans ingenjörer visade rit ningar på belägringsvapen. Dittills hade mongolerna klarat sig bra med pilbågar och sablar, men även om deras bågar sköt längre och var mer träffsäkra än många andra arméers var de inget effek effek tivt medel mot Beijings stadsmur och försvarare. När mongolerna tidigare angripit bor gar och mindre fästningar hade de använt sig av långa, elastiska bambu stänger: två man höll i den ena änden medan en soldat svingade sig upp på muren i andra änden. Den tekniken fungerade inte mot den 12 meter höga stadsmuren runt Beijing och därför bör jade mongolerna nu, enligt MingNgans

anvisningar, bygga stormstegar som var precis lagom långa. På så sätt kunde kri garna ta sig upp på murkrönet med be tydligt fler män på samma gång än de kunnat göra med bambustängerna.

Kineserna blir kannibaler Mongolerna släpade fram stora träd stammar från de närmaste skogarna till belägringsområdet och började bygga katapulter, murbräckor och palissader på hjul. Vintern närmade sig. De soldater som inte var engagerade i träarbetet ägnade sig åt att upprätthålla blockaden. Inte minsta risgryn eller hönsägg kom in i den isolerade staden, som före Djingis khans invasion hade varit en av landets främsta handelsplat ser – på marknaderna hade det varit fullt med färska matvaror och mjuka sidenty sidenty ger i vackra färger. Nu var staden trist

MONGOLERNA

Mongolerna anfaller Djingis khan lät kineserna svälta i åtta månader innan han beordrade sina krigare att storma Beijing. Medan de väntade hade mongolerna studerat kinesernas sätt att föra krig, byggt nya vapen och övat sig på att använda dem. I maj 1215 gick mongolerna till anfall. YU SHAN

Fienden dödade sina egna män Alla stegar restes samtidigt

Mongolhärskaren tvingade kinesiska fångar till de farligaste uppgifterna, som t.ex. att klättra först uppför stegar.

Murbräcka med tak

Mongolerna stod skyddade under en baldakin av trä och skinn när de svingade en massiv trästam mot Beijings stadsportar. Taket stoppade stenar, pilar och andra projektiler uppifrån stadsmuren. PER O. JØRGENSEN/HISTORIA

PER O. JØRGENSEN/HISTORIA

Rullande palissader skyddade krigarna

Signaler på trumma

Trumslagare förmedlade information om framryckning och taktik till soldaterna.

och färglös. Folket föll ihop av utmattning på gatorna och fick ligga och vänta på döden medan deras grannar såg på dem som hungriga gamar. Några människor försökte nämligen desperat klara livhanken genom att skära köttet av de döda kropparna och äta det som vilket djurkött som helst. I samråd med stadens militära ledare skickade kronprinsen iväg en brevduva till kejsaren i Kaifeng och bad om hjälp. Två stora enheter marscherade ut från

den nya huvudstaden; den ena hade med sig tusen vagnar fulla med proviant till de svältande Beijingborna. Men Djingis khans spejare upptäckte konvojen. Under ett överraskande angrepp sydöst om Beijing krossades kejsarens soldater av khanens snabba stäppkrigare i april 1215, och den förlusten blev droppen för kejsaren och regeringen i Kaifeng. Nu tänkte de inte skicka ut fler soldater för att försöka rädda Beijing. Stadens omkring 6 000 utmattade soldater och

350000 svältande invånare var nu helt utlämnade åt Djingis khans goda vilja.

Kronprinsen kommer undan Ställda inför de dystra framtidsutsikterna flydde kronprinsen och en av stadens ledande generaler från Beijing – troligen i skydd av nattmörkret. Mirakulöst nog lyckades de komma undan utan att upptäcktas av Djingis khans soldater. En annan general valde att ta gift, och därmed var Beijings försvarstrupper inte bara

Soldaterna på muren

FÖRSVARET

Kineserna kastade brandbomber

Beijings katapulter stod på plattformar innanför muren och därför såg skyttarna inte själva sitt mål. En soldat uppe på muren gav signal om när katapulterna skulle avfyras. Kineser Kineserna hade tillverkat brandbomber som kunde såra många fiender samtidigt och bränna ned angriparnas vapen.

Höjd: 12 m Längd: Ca 15 km

Pilarna haglade över mongolerna

Bågskyttarna stod skyddade bredvid skottgluggarna i muren medan de placerade sina pilar i bågen. På en given signal reste sig allihop och avfyrade sina projektiler samtidigt.

Sten och olja hälldes över angriparna

Jättemuren förlorade kampen

Kejsarens soldater hällde ned kokande olja över angripare som var på väg uppför stormstegarna. De välte även stenar i huvudet på inkräktarna och försökte välta omkull stegarna.

Tjocklek: Upp till 15 m Vakttorn: Ett vakttorn ungefär var 15:e meter, totalt 900 st. Stadsportar: Cirka 1 km mellan portarna, som bestod av massivt trä med järnbeslag.

Ryttarna fick vänta

Kavalleriet spelade en mindre roll i början av angreppet än vad det gjorde vid strider i öppen terräng. Ryttarna skulle dock vara redo att storma fram mot stadsmuren så snart portarna hade krossats.

Pilar nådde långt

Rader med bågskyttar kunde från långt håll avfyra kaskader av pilar som haglade ned på kejsarens soldater och in över murarna.

Med siden blev det lättare att dra ut pilarna

Katapulter nådde 50 m

svaga efter mer än ett halvårs belägring; de var också starkt demoraliserade och stod nu utan ledare. I slutet av maj såg de hur mongolerna närmade sig stadsmurarna. Slutstriden var nära. De kvarvarande kinesiska soldaterna intog sina positioner med bultande hjärta; bågskyttarna på murkrönet och i tornen, och katapultmanskapen på plattformar bakom muren. Djingis khan var däremot så säker på sina truppers överlägsenhet, när han såg

dem rulla fram de nya dödliga bebe lägringsvapnen, att han valval de att rida till Dolon Nor, mongolernas huvudläger i norra Kina cirka 15 mil utanutan för Beijing. Han överlät till MingNgan att leda angreppet som de båda planerat tillsamtillsam mans. Den avhoppade generagenera len kände till varenda cen-timeter av staden och där-

OSPREY PUBLISHING

De mongoliska krigarna bar sisidendräkter under sina brynjor. Sidentyget genomborrades inte av pilarna utan följde med in i köttet. Därför kunde pilen dras ut utan att göra mer skada.

MONGOLERNA

BRIDGEMAN

för murarna letade befolkningen i panik efter någonstans att gömma sig.

Krigarna går bärsärkagång

Enligt Mongolernas hemliga historia föddes Temüdjin, senare Djingis khan, med en blodklump i handen – ett tecken på att han skulle komma att bli en stor ledare.

för beslutade mongolhärskaren att generalen var rätt man att leda erövringen.

Kampen börjar Allra längst fram i mongolarméns led gick kinesiska fångar. De tvingades flyt flytta runt de rullande palissaderna som skyddade mongolerna mot pilregnet uppifrån muren. Att använda fångar från trakten som mänskliga sköldar var en klassisk Djingis khan-taktik som kallades ”kharash”. Med den taktiken kunde många mongoliska soldatliv sparas, och fienderna drog sig för att döda eventuella fångar eftersom de kunde vara deras egna släktingar och vänner. Trots palissaderna var emellertid både fångar och mongolkrigare sårbara i den öppna terrängen. Pilarna haglade ned över angriparna, pilspetsar borrade sig in i dem och snart hördes skrik av smärta från alla håll på slätten nedanför Beijings murar. Även de som hanterade katapulterna träffades av pilar när de laddade tunga stenar i maskinernas nät eller avfyrade dem med hjälp av dragrep. Men å andra sidan visade sig de nya vapnen vara synnerligen effektiva; stenarna ven genom luften och krossade såväl försvararna själva som deras vapen på muren. Beijings soldater svarade med sina egna katapulter och ännu effektivare projektiler. Kinesernas experiment med krut hade lett fram till de så kallade åsk åskbomberna, som orsakade explosioner

med hjälp av bland annat salpeter. När bomberna träffade mongolernas katapulter började vapnen brinna, och om bomberna slog ned intill kavalleriet blev hästarna skrämda av det höga ljudet, kastade av sina ryttare och skenade iväg. Men trots de effektiva bomberna lyckades försvararna inte jaga bort mongolerna. Flera murbräckor rullades fram till stadsportarna, och kineserna kunde inte stoppa dem även om de besköt dem med brinnande pilar; soldaterna som skötte murbräckorna var skyddade under en baldakin klädd med våta skinn. Murbräckorna slog med enorm kraft mot de massiva stadsportarna, som så småningom började ge vika trots att de var förstärkta med järn. Beijings försvar höll på att falla sönder, och innan-

Samtidigt som mongolerna gick lös på stadsportarna med sina murbräckor reste de mängder med stormstegar mot muren. Kinesiska fångar utförde det livsfarliga arbetet och skickades upp först av alla under själva stormningen. Många föll offer för kejsarsoldaternas baljor med het olja som brände bort all hud på off offren. De första som lyckades klättra ända upp till toppen av muren fick ett svärd genom kroppen och föll handlöst tolv meter ned mot marken – och de drog of ofta övriga krigare på stegen med sig i fallet. Men även om många dog på väg uppför stegarna stod det ständigt nya krigare beredda att börjar klättra och kämpa sig in på fiendens territorium. Till slut kunde soldaterna och invånarna i Beijing inte stå emot pressen längre. De var redan utmattade och svaga efter den långa belägringen och orkade inte kämpa mer. Kineserna gav upp och öppnade de stora stadsportarna. Enligt vissa källor var fruktan för Djingis khans mongolarmé så stor att Beijing kapitulerade redan när fienden närmade sig, i hopp om att han skulle låta invånarna leva. Om så var fallet, tjänade det ändå ingenting till. När Djingis khans krigare stormade in genom portarna ville de se blod. De flesta av krigarna hade inte deltagit i strid på flera månader medan belägringen pågick, och nu längtade de efter att äntligen få borra svärden i fienden. Klädda i läderharnesk och järnhjälmar red de omkring i staden och jagade till och med de panikslagna civilpersoner som försök försökte gömma sig i gränder och prång. Husdörrar sparkades in och kläder slets av

Khanens grymhet var god propaganda ”Du är som ett lejon bortom all kon troll – som ett monster som slukar sitt byte levande”, lär Temüdjins mor ha sagt till sin son när han var 14 år gammal. Redan då hade pojken näm ligen visat prov på sin kallblodighet genom att döda sin äldre halvbror för att han själv – och inte brodern – skulle få ärva rollen som familjens överhuvud efter fadern. Under namnet Djingis khan fort satte mongolen att försöka uppnå

sina mål genom grymhet. Han beor beor drade sina krigare att genomföra den ena massakern efter den andra, men inte bara av ren blodtörst. De grymma gärningarna gynnade khanen och hans trupper på längre sikt. Ryktet medförde nämligen många enkla segrar, eftersom fien den ofta gav sig utan strid för att slippa blodbad. På så vis lyckades Djingis khan i sin strävan att erövra enorma områden på kort tid.

mödrar och döttrar. Kvinnornas skrik gjorde bara de barbariska mongolkrigarna ännu mer upphetsade, och de vräkte omkull sina offer på marken och våldtog dem. Mongolerna trängde in i vanliga hem och plundrade dem på värdesaker. Stadens palats, tempel och paläer tömdes på alla värdeföremål. Mongolerna skrapade av guld från väggar och pelare, tömde kistor och lådor på sidentyger, roffade åt sig guldoch silvermynt och slet både ringar och andra smycken av förmögna kineser. Den som försökte göra motstånd höggs genast ned och lämnades att dö i en pöl av blod.

Rikedomarna strömmar in Mongolerna härjade och plundrade under en hel månad. Stora delar av staden stod i lågor och hela palats, som stått som symboler för kejsarens storhet och rikedomar, brändes ned till grunden.

Samtidigt gav sig karavan efter karavan iväg norrut mot Dolon Nor, där Djingis khan belåtet såg på när alla rikedomarna strömmade in. På både oxkärror och kamelryggar fraktades inte bara guld och ädelstenar, utan även porslinsskålar, parfymer, sköldpaddsskal, vin och afrodisiaka. Mongolerna stal även krigsmateriel såsom järnbrynjor, vapen, sadlar och hästar. Längst bak i karavanerna traskade tusentals fångar, bl.a. snickare, skräddare, kirurger, farmaceuter, astrologer och skrivkunniga – yrkesmän som kunde komma till nytta i Djingis khans ständigt växande armé under framtida fälttåg och erövringar. Beijing tömdes på allt av värde, och när röken lagt sig och skriken tystnat gick den forna metropolen knappt att känna igen. Massakern var så fasansfull att ett sändebud från riket Khwarezm ett år senare skrev: ”Benen från de mör-

dade invånarna bildade berg utanför stadsmuren, och gatorna var hala av människofett.” Enligt krönikeskrivaren Juvaini rapporterade han också att 60 000 kinesiska kvinnor hade hoppat mot döden från Beijings murar för att slippa falla offer för mongolkrigarna. Mongolerna hade lärt sig en ny erövringstaktik, och hädanefter hade Djingis khan alltid med sig militära ingenjörer och hantverkare som kunde bygga belägringsvapen när armén möttes av starka försvarsverk. Genom att bygga de tunga vapnen på plats i stället för att släpa dem med sig kunde mongolhären bevara sin snabbhet och lättrörlighet under de långa färderna över kontinenten.

Läs mer Leo de Hartog: Genghis Khan – Conqueror of the World, Tauris Parke Paperbacks, 2004 John Man: The Leadership of Genghis Khan, Bantam Press, 2009 CLAUS LUNAU/HISTORIE & BRIDGEMAN

Mongolen skapade ett jätterike Djingis khan inledde sina erövringar i 50-årsåldern, år 1211. När han dog 1227 hade han byggt upp ett mongoliskt rike som sträckte sig från Gula havet i öster till Kaspiska havet i väster – mer än 500 mil. Källorna handlar främst om hans erövringar i Centralasien.

BUCHARA, 1220:

SAMARKAND, 1220:

Kaspiska havet

1227

KRIM [Ukraina] [Uzbekistan] BUCHARA [Turkmenistan] MERV

MERV, 1221:

mongoliska riket

BEIJING,, 1215: BEIJING

KNEN GOBIÖ

BEIJING

SAMARKAND [Uzbekistan] BAMIAN [Afghanistan]

KAIFENG

Gula havet

HELIGT KRIG

Efter segern över engelsmännen vid stadsportarna blev ”Jungfrun av Orléans” en frälsarfigur. Folket vågade nu hoppas på att segra över fienden. BRIDGEMAN

Frankrike/1428 Frankrikes kungar har lidit nederlag efter nederlag i det ändlösa kriget om Frankrike den franska tronen. Engelsmännen ockupeOrléans rar hela norra delen av landet och belägrar nu Orléans. Om staden faller ligger Sydfrankrike öppet, men ingen vågar ta upp kampen.

Stolta riddare lydde order från en bondflicka

Änglar ledde Jeanne d’Arc till seger AV STINE OVERBYE

Hennes liv var lika dramatiskt som kort. Bondflickan Jeanne d'Arc blev bara 19 år men hann leda arméer, kröna en kung och tända det hopp som innebar vändpunkten i Frankrikes 100 år långa krig mot England. Enligt tonåringen själv skedde alltihop på Guds befallning.

ill en början tog hon inte rösterna på allvar. Flickan hörde dem för första gången när hon var 12 år, sommaren 1424. I familjens trädgård i gylbyn Domrémy såg hon plötsligt ett gyl lene sken, en stråle av guld som vibrerade i middagshettan. En mild röst hördes borta vid ljusskenet. Den befallde henne att vara from och att gå i kyrkan flitigt. Rösten försvann lika plötsligt som den kommit. Jeanne d'Arc stod kvar, omtumlad och osäker på vad hon nyss hade upplevt. Var det bara en dröm? Hon bestämde sig för att inte berätta om händelsen för någon, inte ens för sina föräldrar. Hur skulle hon kunna förklara någonting som hon inte själv förstod?

Men rösterna kom tillbaka vid fler tillfällen efter detta, allt oftare, och nu var Jeanne d'Arc säker på sin sak: Rösterna kom från himlen och de hade kommit för att stanna, som trogna vänner. De himmelska rösterna talade till henne vid alla tidpunkter på dygnet – när hon låg i sin säng, när hon bad till Gud, när kyrkklockorna ringde, när hon var ute på åkrarna – när som helst. Ljuden åtföljdes alltid av ljussken och de gjorde henne glad och trygg. Så småningom började hon också kunna sätta ansikten på de märkliga besökarna. De var änglar som kom till henne med viktiga budskap. I början var deras instruktioner väldigt otydliga men

med tiden blev de alltmer detaljerade: ”Du är förutbestämd att leva ett annat liv och att utföra underverk, för du är den som har valts ut av Gud till att frälsa Frankrike, fördriva fienden och göra prins Karl till kung”, löd budskapet gång på gång.

Jeanne drar ut för att frälsa ett rike Hon växte upp i en orolig tid. Jeanne d'Arc var barn i ett rike som sedan flera decennier befann sig i krig mot engelsmännen och var på god väg att erövras av dem. Hela landet norr om Loirefloden var i fiendens händer och de hade en mäktig bundsförvant i hertigen av Burgund, Frankrikes starkaste furste.

HELIGT KRIG

Medan de vuxna i Domrémy oroade sig för kriget passade barnen på att leka så snart de hade en stund över vid sidan av sina många hushållssysslor. Men inte Jeanne – så fort hon fick chansen gick hon till byns lilla kyrka för att be. Hon blev retad för sin fromhet och höll sig därför mest för sig själv. Men om hon skulle lyda Guds befallning måste hon snart lämna barndomshemmets trygga famn. Hur gärna hon än skulle vilja, kunde Jeanne d'Arc inte ignorera rösterna. De bad henne att gå till befälhavaren på en borg i grannbyn och berätta för honom att hon hade blivit utsedd att frälsa Frankrike. I maj 1428 gick hon den långa vägen till kommendanten Robert de Baudricourt, som lyssnade med ett

halvt öra till den spensliga flickan med det svarta håret och den intensiva blick blicken. När hon högtidligen deklarerade att hon ville bli förd till prins Karl, skrattade Baudricourt högt och blev sedan arg: ”Driver du med mig? Du behöver ett kok stryk. Gå hem med dig.” Situationen i Frankrike förvärrades. I oktober 1428 belägrade engelsmännen Orléans och om staden föll skulle hela södra Frankrike ligga för deras fötter. I januari 1429 försökte Jeanne d'Arc ännu en gång att övertala Baudricourt att ta henne till prinsen. Den här gången tog sig kommendanten tid att lyssna på flickan – alla råd och förslag var välkomna i dessa tider när framtiden såg nattsvart ut. Men Baudricourt hade fortfarande mycket svårt att

Resan slutar på bålet Det går bara 15 månader från det att Jeanne d’Arc lämnar sin hemtrakt tills hon blir tillfångatagen. Under den korta perioden har den enkla bondflickan blivit en av Frankrikes mäktigaste personer och engelsmännens främsta motståndare. De bränner henne på kättarbålet. SCALA

AZINCOURT 1415

Slaget slutar i ett katastrofalt franskt nederlag. Först under Jeanne d'Arc 14 år senare vågar den franska adeln utmana engelsmännen igen.

se hur en 16-årig bondflicka skulle kunna hjälpa sitt fosterland – även om hon påstod att hon hörde röster som lovade seger. Vändpunkten kom när Jeanne d'Arc förutspådde att fransmännen skulle förlora ett slag i en by inte långt från Orléans. Precis som hon hade förutsagt led de franska trupperna ett svidande nederlag den 12 februari 1429. När Baudricourt fick veta att Jeanne haft rätt i sin spådom blev han övertygad: Flickan var så speciell att han nog gjorde klokt i att lyda henne och låta henne resa till hovet. Iklädd manskläder och ledsagad av sex män gav sig Jeanne i slutet av febfeb ruari 1429 ut på den 50 mil långa resan tvärs genom Frankrike till den lilla stasta

Mirakel 1: Fö

rutsåg pilträff Rykten om mir akel följde Jean Orléans i maj 14 ne d'Arc. Under strider na om 29 förutsåg hon att en engelsk bå henne och blod gskytt skulle trä f lyta från henn ffa es kropp. Spåd Under et t anfa omen besannad ll borrade sig en es . pil in i hennes bröst.

den Chinon där prins Karl hade sitt resi dens. För att inte bli upptäckta av fien den red de oftast om nätterna, och hela tiden såg ”jungfrun”, som hon nu kalla de sig, till att klä sig i tröja och byxor. Hon hade lovat rösterna att bevara sin jungfrulighet så länge Gud ville det, och för att smälta in bland soldaterna i grup pen klippte hon också håret kort.

var visserligen i stort behov av stöd från ovan, men han var ändå skeptisk. I en tid då många påstod sig ha övernaturliga krafter hade han ännu aldrig mött någon som verkligen kunde utföra mirakel. Men Jeanne visade sig vara unik. Hon var ödmjuk och stillsam, men samtidigt orubbligt övertygad om sin förmåga. Hon föll på knä inför Karl och sade:

Kyrkan stöttar Jeanne Efter 11 dygn på vägarna kom Jeanne d'Arc och hennes eskort till Chinon. Karl tog motvilligt emot henne. Han ha de i förväg fått höra att bondflickan var både synsk och utsänd av Gud. Tron arvingen med ett land på väg mot kollaps

”Ädle tronföljare. Jag är utsänd av Gud för att frälsa Frankrike och hjälpa er att bli krönt till kung.” För att demon strera att hon verkligen hade ovanliga förmågor återgav hon i detalj en bön som Karl hade uttalat när han en no vemberdag 1428 suttit ensam på sin

3 E ngEl sk a

Staden belägras av engelsmännen men Jeannes trupper stormar deras fort ett efter ett. Segern blir en vändpunkt i kriget.

k analEn

C omPiègne iègne 6 Se in e

Paris 5

4 r eims

D omrémy 1

o rléans 3

Det sönderslitna Frankrike 1429 Loir e

R ho ne

100 km

DOMRÉMY FEBRUARI 1429 Jeanne d’Arc lämnar hemtrakten. Hon vill berätta för franska hovet att Gud befaller dem att ta upp kampen mot engelsmännen.

CHINON MARS 1429 Kronprins Karl blir övertygad om att Gud talar genom den märkliga unga flickan. Hon får tillstånd att leda en armé mot Orléans.

PARIS SEPTEMBER 1429 Lyckan sviker Jeanne. Hennes försök att inta den franska huvudstaden misslyckas. Hennes stjärna börjar dala.

M edelhave t 0

REIMS JULI 1929 Jeanne för kronprinsen genom engelskt område till den gamla kröningsstaden. Här intar han sin fars tron som Karl VII.

2 C hinon

Engelskockuperat Burgund – allierat med England Franske kronprinkronprinsens områden

ORLÉANS MAJ 1429

COMPIÈGNE MAJ 1430 Jeanne grips av burgundiska trupper. Efter ett år av förhör och rättegång döms hon för häxeri och kätteri och blir bränd på bål.

HELIGT KRIG

Karl förblev kronprins i sju år efter sin fars död. Det var Jeannes förtjänst att han år 1429 till sist kunde resa till Reims och krönas till kung. SCALA

kammare. Sedan bad hon att få en armé så att hon kunde ge sig iväg och befria Orléans. Tronarvingen var både överväldigad och förvirrad efter att ha lyssnat till den märkliga flickan. För att förvissa sig om att hon inte ljög skickade han henne till Poitiers där hon skulle frågas ut av bis kopar och andra lärda. Jeanne svarade lugnt och självsäkert på teologernas frågor, men de saknade tydliga bevis för att hon verkligen stod i kontakt med Gud. När de skickade till baka henne utan att ha fattat något klart beslut valde kronprinsen att ta chansen, trots allt. På Karls order tilldelades Jeanne en specialtillverkad rustning, en häst och en lans. Hon fick en fana med Jesus, två änglar och liljor på – den traditionella symbolen för Frankrike. Fullt utrustad och redo att ge sig ut i krig skickade Jeanne nu ett brev till engelsmännen: ”Överlämna nycklarna till alla de goda städer ni har tagit och kränkt i Frankrike, till jungfrun som är utsänd av Gud. Res tillbaka till England, annars

kommer jungfrun att jaga ut er ur Frank Frank rike”, varnade hon.

En pil i bröstet Fredagen den 29 april 1429 nåddes Or léans av nyheten att en styrka som led des av den 17åriga jungfrun från Dom rémy var på väg för att befria staden. Och mycket riktigt: I spetsen för en ar mé på cirka 3.500 man gick Jeanne d'Arc samma dag in i den belägrade sta

den och möttes av jublande och hopp fulla stadsbor. Engelsmännen var rådvil la och stannade kvar i sina befästningar runtom staden. De hade också hört talas om bondflickan som Gud sänt. Men när de fick syn på den spensliga flickan på hästryggen såg hon verkligen inte ut som någon skräckinjagande härförare. Tidigt på morgonen den 4 maj gjorde de franska trupperna i Orléans en ut brytning. Jeanne red i spetsen med sin fana medan hon manade sina soldater till kamp. Striden tog slut nästan innan den börjat: Inom bara några timmar hade armén erövrat en kyrka som det hade tagit engelsmännen ett halvår att vinna. Samma kväll ringde alla kyrk klockor i Orléans i glädje och dagen där på ställde Jeanne d'Arc ett ultimatum till engelsmännen. Hon skrev ett brev som sköts iväg med en pil: ”Gud säger genom mig, jungfrun, att ni ska lämna alla era fästningar och resa tillbaka dit ni hör hemma. Om ni inte gör det, ska ni få betala ett pris som ni kommer att minnas för alltid.” Men engelsmännen lämnade inte sina ställningar utanför Orléans. Jeannes trupper gick till anfall. Under dagarna som följde föll de engelska forten ett ef ef ter ett. Jeanne fanns med överallt, mitt i slaget, orädd och omöjlig att stoppa – trots att hon före striden hade förutsett att hon skulle bli sårad. Och spådomen besannades: Hon träffades i bröstet av en pil och föll av hästen. Hon bars blödande bort från angriparna men satt åter i sa sa deln bara några timmar senare, redo att delta i det avgörande slaget om Orléans. Genom sin blotta närvaro och sin segervissa utstrålning ingöt Jeanne mod i sina soldater och all tvekan som funnits i leden förbyttes i framåtanda när hon med fanan i hand ledde sina trupper i strid. Den 8 maj 1429 var slaget vun vun

Engelsmännen stred på fransk mark i 116 år De engelska kungarna ansåg sig ha rätten till Frankrikes tron och var beredda att offra enorma resurser för att erövra den.

eanne d’Arc kom till världen i ett rike som plågats av oroligheter i nästan 75 år. I januari 1412 var Frankrike försvagat av interna strider mellan olika adliga ätter, samtidigt som två släkter stred om rätten till tronen. På den ena

sidan stod den franska kungadynastin Valois. De utmanades av huset Planta Plantagenet som regerade i England och även gjorde anspråk på Frankrike. Hundraårskriget bröt ut 1337. Engelska trupper gick i land på den franska

barn till liv d ä p s te k c ä V : Mirakel 2 ädbarn i Lagny medan Jeanne d'Avarckna

lle dog et t sp lilla barnet sku et d På våren 1430 tt a d u G ll de: Barnet . Hon bad ti s. Miraklet sked a vistades i staden öp d e d n ku bli döpt. et tt d ligt länge för att ck till liv igen så a rä ll ti e vd le h de döda oc återvände från

net och engelsmännen hade jagats på flykten. Jeanne hade lyckats med det som ingen general tidigare klarat av. Invånarna i Orléans rusade ut på gator na och tackade sina tappra försvarare. Men jungfrun av Orléans, som hon nu kallades, drog sig undan för att se om sina skador, äta lite bröd och tacka Gud för segern. Snart pratade alla om den överrump lande segern och efter den enorma tri umfen växte fransmännens stridsmoral till oanade höjder. Jungfrun av Orléans och hennes liljeprydda fana hade nu bli vit en segersymbol, och när hennes ar mé besegrade engelsmännen i Patay ba ba ra två mil från Orléans den 18 juni 1429 hade till och med de största skeptikerna slutat tvivla: Den unga kvinnan måste vara sänd från himlen. Hennes trupper hade huggit ned engelsmännen till siste

De effektiva engelska långbågarna orsakade flera kännbara neder nederlag för Frankrikes stolta riddare. BRIDGEMAN

man. Omkring 2.200 engelska soldater miste livet på slagfälten, men på fransk sida var förlusterna minimala. Segern blev som ett startskott: nu kunde åter erövringen av landet norr om Loire ta fart på allvar.

Jeanne möts av motgångar Under flera år hade rösterna befallit Jeanne d'Arc att se till att Karl kröntes till kung, och efter slaget i Patay låg vä gen öppen till den traditionella krö ningskatedralen i staden Reims. Den 17 juli var staden full med sjungande och leende fransmän. Alla ville vara med och fira denna stora dag: adelsmän i full rustning eller vackra dräkter, de fattiga i sina minst trasiga kläder. Allra ståtli gast var förstås prins Karl och hans kvinnliga härförare. Majestätiskt klädd i en guldprydd mantel red den blivande monarken i procession genom Reims till domkyr kan, och strax bakom honom följde Jungfrun av Orléans i rustning och med sin fana i handen. Åskådarnas jubel eka

de mellan husväggarna och det var omöjligt att avgöra vem av de båda ryt tarna hyllningarna var riktade till. När Karl VII kröntes till kung hade Jeanne d'Arc nått sitt livs höjdpunkt. På ofattbart kort tid – bara fem månader efter att hon lämnat sin hemstad Domré my som en enkel bondflicka – hade hon blivit Frankrikes frälsare och allt hade förändrats. Tidigare hade hon gått i trasi ga kläder och ridit barbacka på arbets hästar, i dag satt hon klädd i full rustning och röd mantel med guldbrokad. Hon red på sin egen stridshäst omgiven av uppassare och en egen biktfader, tillsam mans med kungar och stormän. Ingen ting tycktes kunna stoppa henne. Nästa mål var att tränga in över huvudstadens vallgravar och erövra självaste Paris. Men Jeannes planer på att tåga mot Paris redan dagen efter kröningen gick i stöpet. I hela Frankrike festade man och festens huvudperson hade inte bråttom alls. I stället för att gå direkt mot huvud staden och försöka rensa ut alla engels män ur landet i ett enda svep, valde Karl VII en försiktig strategi. Kungen började förhandla om ett fredsavtal med herti gen av Burgund. Jeanne bad gång på gång om lov att erövra Paris, och när hon i september 1429 till sist fick kungens tillstånd vän vän tade ett fiasko. Engelsmännen var alltför starka. Trots att hon red främst och ma ma nade sina trupper med hög och tydlig röst, led Jeanne sitt första nederlag som fältherre. Det verkade som om undrens tid var förbi. De franska soldaterna tvingades inte bara till en förödmjukan förödmjukan de reträtt – jungfrun själv träffades i höf höf ten av en pil och blev så svårt sårad att hon tvingades lämna slagfältet mitt i stri stri dens hetta. Medan hon mot sin vilja bars bort ropade hon till trupperna att de skulle gå till anfall ännu en gång.

kusten och vann totalsegrar vid Crécy år 1346 och Poitiers 1356. Men de var inte tillräckligt starka för att omvandla fram gångarna till permanenta erövringar. Kri get gick in i ett långvarigt dödläge tills par terna enades om vapenstillestånd 1396. Engelsmännen återkom emellertid re dan år 1415 och efter sin triumf vid Azin court kunde de ockupera halva Frankrike. Men Jeanne d'Arc stoppade deras fram fart vid Orléans 1429 och därefter hade fransmännen krigslyckan på sin sida. När hundraårskriget tog slut 1453 hade England bara Calais kvar.

HELIGT KRIG

Men nederlaget var ett faktum. Lyckan hade övergivit Jeanne – och kanske hade Gud gjort detsamma. Hon fick inte längre några befallningar från Gud – de himmelska rösterna hade tystnat.

Illavarslande tecken Fiaskot i Paris skulle visa sig bli det första steget mot avgrunden för Jeanne d'Arc. Hon tillbringade vintern hos kungen och plågades av smärtor från såret i höften. Mest av allt längtade hon hem till Domrémy, bort från intrigerna, skvallret och de evinnerliga festerna vid hovet. Hon saknade sin familj – och hon saknade de himmelska rösterna som under många år hade varit hennes tröst och ledstjärna. När rösterna äntligen talade till henne igen på våren 1430 kom de inte med befallningar eller fagra framtidslöften. Nu fick hon ett skrämmande besked: ”Du kommer att tas till fånga före midmid sommar”, varnade de.

emot elden d to s n e p p o r Mirakel 3: K v Jeanne d'Arcs organ stod emot lållgoarnbean

f lera a innan a Det berättas att hela tre gånger s a n n ä br e st skraften å en m de att motstånd od tr på bålet. Kropp ga n å M . a it till ask ligt ingr ipande. och allt kött bliv om d gu t et å p e berodd

Jeanne visste att hennes öde var oundvikligt men hoppades samtidigt att kunna tjäna sitt land. I maj 1430 försökte hon befria staden Compiègne som belägrades av burgunderna. Hennes trupper gjorde stora framsteg, men fienden fick ständigt förstärkningar utifrån och snart tvingades jungfrun och hennes soldater att ta skydd innanför stadsmurarna för att komma undan fiendens pilar. Jeanne galopperade i eftertruppen och försökte förtvivlat försvara sina soldater, men just när hennes män kommit in genom stadsporten och in i säkerheten, hissa-

des vindbryggan upp. Jeanne var utestängd. Förgäves kämpade hon in i det sista. ”Ge upp, ge upp”, hördes ropen från alla håll, men hon vägrade. Till sist blev hon nedsliten från sin häst och tillfångatagen.

Såld till högstbjudande Hertigen av Burgund var överlycklig över sin trofé. Under medeltiden var det vanligt att förnäma fångar köptes fria av sina släktingar. Jeanne d'Arc hade förvisso inga släktingar som kunde betala stora lösensummor, men hertigen räknade med att Jungfrun av Orléans måste vara värd en förmögenhet för Karl VII. Herti-

Från kättare till nationalhelgon

Sedan Jeanne tagits till fånga sålde hertigen av Burgund henne till sina engelska allierade. BRIDGEMAN

”Vi är förtappade, vi har bränt ett helgon”, utbrast den engelske kungens sekreterare John Tressart när lågorna slukade Jeanne d'Arc. Till och med bödeln Geoffrey Therage fällde en tår när flickan slutade sina dagar på bålet. År 1456, 25 år efter Jeanne d’Arcs död, prövades hennes dom på nytt. I en ny process konstaterade rätten att hon blivit oskyldigt dömd av en korrupt domstol. I stället utsågs Jeanne till kristen martyr. Många år senare beatificerades hon av kyrkan – sista steget före kanoniseringen 1920. Jeanne d’Arc firas nu som Frankrikes nationalhelgon söndagen efter den 8 maj varje år.

gen skickade en budbärare till det franska hovet, och under väntetiden behandlades Jeanne med största respekt. Kungen vägrade att betala lösen. Fransmännen grät över att Jeanne tagits till fånga, men Karl VII vägrade att ge hertigen av Burgund den summa han begärt. Hon hade lett den franska armén till viktiga segrar, hon hade möjliggjort Karls kröning, hon hade gjort mer än någon annan för att frälsa Frankrike, men i nödens stund blev Jeanne övergiven. Den engelske ståthållaren Bedford var inte lika snål som Frankrikes kung. För 10.000 livres, en förmögenhet på den tiden, köpte han den värdefulla fången och låste in henne i Rouen i norra Frankrike. Den knappt 19-åriga Jeanne sattes i bojor i en fängelsecell i december 1430. I Rouen byttes den respektfulla behandlingen mot ett hårt fängelseliv. Dag och natt fruktade Jeanne att bli våldtagen av sina fångvaktare som ständigt fällde grova kommentarer och plågade henne med högljudda diskussioner om hennes dygd. Gång på gång bankade de på dörren och frågade: ”Kan en häxa vara jungfru? Det måste vi ta reda på.” Jeanne var livrädd. Hon bar alltid sin mansdräkt med två par byxor fästa vid tunikan med mer än 20 snören.

Jeanne var dömd på förhand Den 21 februari 1431 inleddes förhören. Under flera månader blev Jeanne utfrågad av en skara kyrkans män. Alla domarna var franska men engelsmännen hade noga valt ut var och en av dem. Redan från dag ett var det uppenbart att rättegången bara hade ett enda syfte: att få Jeanne dömd till döden som kättare. Inte ett enda vittne hade kallats in till hennes försvar.

Jeanne hade skän dat kyrkan genom att bära mans kläder. På bålet bar hon klänning.

Frågorna haglade över henne. Har du varit tillsammans med djävulen? Har du förhäxat Karl VII? Bär du mansdräkt för att du är kättare? Är du en häxa? En falsk profet? Eller en fördömd och ondsint hädare? Har din fana magiska krafter? Jeanne d'Arc berättade ärligt samma saker som hon sagt till alla andra sedan hon lämnade Domrémy – att hon fått uppenbarelser från himmelska röster. Men hennes förklaringar möttes nu av hånskratt och misstro. Enligt åklagaren var rösterna ”djävulska” och ”falska”. Manskläderna var ett övertygande bevis för att Jeanne d'Arc var kättare. En kvinna skulle inte gå i manskläder, det var hädelse och avskyvärt i Guds ögon, påstod åklagaren. Efter flera månader av långa och utmattande förhör fick Jeanne ett ultimatum: Antingen kunde hon överge sina kätterska tankar och erkänna att rösterna och synerna var Satans verk, eller så skulle hon brännas på bål. ”Om jag skulle säga att Gud inte hade sänt mig, skulle jag fördöma mig själv, för det är sant att Gud har sänt mig”, insisterade hon. På förmiddagen den 30 maj 1431 stod Jeanne d'Arc framför bålet i Rouen, dömd till döden. En grupp engelsmän var otåliga och ropade: ”Ska det inte hända någonting snart? Har ni tänkt att vi ska behöva vänta ända till middag?” frågade de hånfullt. ”Bränn häxan! Bränn häxan!” ropade några andra. Tusentals nyfikna hade kommit till platsen för att se bålet. En tydligt skräckslagen Jeanne fördes fram till pålen och surrades fast. Bödeln hämtade en fackla och tände eld på högen av ved och torrt ris under hennes fötter. Hon fick sin sista önskan uppfylld: Flera kors på långa skaft hölls upp framför hennes ansikte in i det sista. Medan elden knastrade och lågorna fick alltmer fart, skrek Jeanne d'Arc flera gånger: ”Jesus, hjälp mig, Jesus, hjälp mig.” De orden blev hennes sista. Kort därefter sjönk hennes huvud ned mot bröstet medan lågorna åt sig uppåt längs hennes 19-åriga kropp och förvandlade den till aska.

Läs mer

Hon kunde inte bli erkänd som en Guds budbärare utan kyrkans välsignelse. Men prästerna kunde inte hitta några bevis.

eologerna i Poitiers fick ett svårt uppdrag på vintern 1428. Frank rikes kronprins bad dem avgöra om Jeanne d'Arc verkligen fick sina order direkt från Gud. Teologerna fastnade för Jeannes kyskhet; det ansågs vara känneteck nande för heliga personer att de valde bort sex. Prästerna lovordade Jeannes ”ödmjukhet, jungfrulighet, fromhet, ärlighet och enkelhet”. Däremot ansåg de inte att hennes spådomar var något bevis på kontakt med Gud. Och utöver förutsägelserna hade de bara Jeannes egna ord som underlag. Bristen på bevis var ett stort problem, enligt dekan Seguin Seguin: ”Gud ville inte att hon skulle bli trodd, om det inte hände någonting som kunde ge anledning till att tro henne.” Med andra ord ville Gud kan ske inte alls att prästerna skulle tro henne. Jeannes svar blev att bevisen skulle komma vid Orléans. Teologerna kunde inte göra något uttalande, utan rådde kronprinsen att invänta fler tecken. Han valde i stället att låta henne dra ut i krig. Karl kände till Jeannes starka tro och formidabla övertalningsförmåga, men han hade även ett privat intresse av att stödja henne. Hon spred nämli gen budskapet att Gud hade utsett Karl till att vara Frankrikes regent. Frågan om Jeannes förhållande till Gud avgjordes på slagfältet vid Orlé ans. I det medeltida Europa betrakta des seger i krig som ett bevis för att man hade Gud på sin sida.

SCALA

Krig gjorde Jeanne d'Arc berömd, och krig gjorde henne till en fransk nationalsymbol på 1900talet.

MARY EVANS

Vita Sackville-West: Jeanne d'Arc, Forum, 1985 ● Timothy Wilson-Smith: Joan of Arc – Maid, Myth and History, Sutton Publishing, 2006 ● Daniel Hobbins: The Trial of Joan of Arc, Harvard University Press, 2005

●

Jeanne d'Arc skulle godkännas

TEMPELRIDDARE

Johanniterna skulle utrotas på Malta

Den sista

striden I fyra decennier har en bitter fiendskap pyrt mellan osmanerna och johanniterriddarna. År 1565 sänder sultan Süleyman iväg en stor flotta för att utrota riddarna en gång för alla. Med 40.000 man mot 9.000 verkar invasionen bli en lätt match och om Malta faller ligger vägen mot Europa öppen. Malta/1565 Från klippön Malta angriper och plundrar Johanniterordens riddare systematiskt osmanska handelsfartyg längs Nordafrikas kust. Piraträderna utgör ett stort hot mot osmanernas handel och är en nagel i ögat på sultan Süleyman.

Istanbul Rom

OSMANSKA RIKET MALTA Alexandria

I maj 1565 går de första osmanska trupperna i land på Malta. Därefter väntar bara en veckas relativt uthärdliga strider – tror de. NATIONAL GEOGRAPHIC STOCK

Sultan Süleyman Sultanen ledde tidens militära supermakt. Hans stora dröm var att erövra allt land kring Medelhavet och flytta sitt rikes grängrän ser in i hjärtat av Europa.

Stormästare Valette Stormästaren var djupt religiös och betraktade osmanerna som kristendomens största fiender. De måste stoppas till varje pris – om det så kostade honom och hans riddare livet.

AV EMRAH SÜTCÜ

TEMPELRIDDARE

olens första strålar syns över horisonten. En ensam riddare ur Johanniterorden går sakta upp mot toppen på fortet St. Elmo där han kan komma närmare Gud. Riddaren inleder sin morgonbön och låter blicken vandra över Medelhavets blå vågor. Allt verkar lugnt och välbekant. Plötsligt får den ensamme riddaren syn på någonting som får honom att glömma både soluppgång och bön. Långt bort i fjärran, vid horisonten i öster, syns en skog av master och segel. Mänger med krigsfartyg närmar sig. Snart kan han tydligt se deras fladdrande fanor. Nu hör han tre varningsskott från St. Elmos kanoner: Osmanerna kommer!

Sultanen ångrar storsinthet Sultan Süleyman kallades ”den präktige”. Tack vare hans otaliga erövringskrig hade Osmanska rikets gränser utvidgats från Nordafrika till södra Europa. Sultanen var mycket intresserad av vetenskap, konst och kultur och under 1500-talets gång hade hans rike utveck utvecklats till ett blomstrande och framgångsrikt imperium – och tidens starkaste militärmakt. Süleyman ansåg sig vara en rättvis härskare. År 1522, 43 år före angreppet mot Malta, hade han erövrat Rhodos som i mer än 200 år hade varit Johanniterordens hemvist. Och i stället för att låta avrätta de krigiska riddarna hade han gett dem fri lejd så att de kunde packa sina värdesaker och lämna ön

med hedern i behåll. Till ljudet av fladdrande fanor och bullrande trummor hade johanniterna fått segla iväg inför ögonen på sultanens 100.000 soldater. Efter några år hade riddarna slagit sig ned på Malta. Men johanniterna gengäldade inte sultanens generositet. De etablerade sig snart som fartygskapare och började även angripa osmanernas flotta i västra Medelhavet. ”Så länge Malta är i johanniternas händer kommer vartenda osmanskt skepp från Istanbul till Tripoli att vara i fara”, varnade sultanens rådgivare. Süleyman, som hunnit fylla 70 år, hade för länge sedan ångrat sin ungdoms storsinthet. Johanniterna var tydligen inga hedersmän och förtjänade därför inte heller att bli behandlade som sådana. ”Dessa hundars avkomma som jag redan har besegrat en gång och benådat av godhet – jag säger nu att de ska krossas som straff för sina upprepade plundringar och skymfningar”, dundrade sultanen och gav order om att omkring 40.000 man skulle sändas mot Malta. På Malta gjorde sig cirka 9.000 försvarare redo för det oundvikliga: det var riddare, legosoldater och bönder. Malteserna förgiftade alla öns brunnar med djurkadaver och brände alla grödor innan de förskansade sig i tre stora fort – St. Elmo, St. Angelo och St. Michael – vid öns viktigaste hamnområde. Hela Europa höll andan. Malta var porten till kontinenten – och osmanerna

Johanniterorden grundades på 1100-talet av korsriddare för att skydda och hjälpa pilgrimer i det Heliga landet. När muslimerna erövrade Jerusalem år 1187 förde johanniterna länge en kringflackande tillvaro på bland annat Cypern och Rhodos innan de slog sig ned på Malta år 1530. Johanniterna var ofta adelssöner som vigt sitt liv åt orden. Riddarnas främsta dygder var mod och gudfruktighet och för en äkta johannit var det inte tillräckligt att offra livet för Kristus – en riddare skulle dö ärorikt och modigt. Rädslan för att dö en stillsam död var så stor att även svårt sårade gav sig ut i strid under belägringen 1565 Johanniterna kom ofta – nederlag och flykt var från välbärgade familjer inga alternativ. runtom i Europa.

BRIDGEMAN

Riddarna ville dö som hjältar

hade dittills aldrig förlorat något avgörande slag.

Oenighet i ledningen Redan innan anfallet inleddes vacklade de osmanska leden. Cheferna för flottan och marktrupperna, amiral Piyale och general Mustafa, var djupt oense om hur Malta borde intas. Piyale ville segla längs öns östkust och angripa fortet St. Elmo från sjösidan. Mustafa ville gå i land i väster och angripa staden Mdina mitt på ön. Om de erövrade Mdina skulle hamnområdet, som var öns livsnerv, isoleras och därmed bli ett enkelt byte, ansåg Mustafa. Dessutom var St. Elmo med sina dubbla yttermurar och artilleriställningar svårt att inta i ett så tidigt skede. Tvisten slutade i en halvdan kompromiss: i mitten av maj landsatte osmanerosmaner na de första trupperna på sydkusten för att angripa St. Elmo från land. Johanniternas erfarne stormästare, Jean Parisot de la Valette, hade förutsett detta. Samtidigt som osmanerna härjade och plundrade i söder förstärkte johanniterna därför St. Elmos försvar med nya artilleriställningar och fler riddare. Deras plan var att hålla stånd tills guvernören på Sicilien sände de hjälptrupper han utlovat. På tre dagar erövrade osmanerna hela södra Malta och den 22 maj kördes de första kanonerna fram till St. Elmo. De väldiga kanonerna hade tidigare pulvripulvri serat otaliga okrossbara stadsmurar – nu var det St. Elmos tur.

Riddarna gick till motattack Från fästningsmurarna såg johanniterna hur osmanernas slavar forslade bort jordmassor, sprängde skyttegravar och byggde ramper dygnet runt. Valette hade länge bromsat sina krigslystna riddare men i gryningen den 29 maj släppte han tyglarna. Med höjda svärd rusade riddarna ut genom St. Elmos port och högg vilt omkring sig vid skyttegravarna. Osmanerna blev lamslagna av den plötsliga och dumdristiga attacken. I takt med att paniken bredde ut sig och blodet flödade, började osmanerna att fly åt alla håll. Till sist lyckades general Mustafa skapa ordning i leden, tillkalla förstärkningar och slå tillbaka riddarna. Uppifrån muren såg Valette sina krigare ge vika för övermakten och gav order om reträtt. Riddarna rusade nu tillbaka in genom porten medan kanonskott höll os-

manerna på avstånd. På sex timmar hade riddarna förlorat 21 man – flera hundra döda osmaner låg kvar på slagfältet. Blixtattacken hade höjt riddarnas stridsmoral men stormästaren visste att han inte hade råd att mista fler krigare i öppna slag.

Stegarna var för korta Mustafa var chockad över det oväntade motståndet och fiendens dödsförakt. Nu måste han ta till sitt mest kraftfulla vapen: janitsjarerna. Sultanens specialtränade elittrupper levde för att kriga och hade många gånger avgjort jämna strider till sultanens fördel. ”Janitsjarer, framåt!” vrålade Mustafa och krigarna i sina fladdrande dräkter stormade fram mot St. Elmo. Kanonku-

R NA F OSMANER ÖRL OR A för sent. År 1560 beseg DE ra

lorna ven över osmanernas d för att de angggrreep i ett slag som kostade d e osmane led men formationerna före k ri rna en stna sttoor kristen st ffllotta Om osmanerna angri blev obrutna. Som en våg hälfte pit M n a v deras ske sköljde janitsjarerna in över alta k pp. ke Europas skadeskjutna omed rike e de riddare som var stationel b art skkuullllee inget av n ku nnat rade längs St. Elmos yttersta sända fö rstärkningar. murar. När krutröken från kanonerna till sist skingrades av den fuktiga medelhavsvinden kunde försvararna se hur fanan vällde framåt. Men stormäsmed osmanernas halvmåne vajade på taren hade förberett sina soldater. Stora ett högt bröstvärn på den yttre fästnings- grytor med kokande olja och tjära tömmuren. Nu var fienden närmare än nå- des ned över de första osmanerna som skrikande störtade baklänges ned. gonsin förr. De som klarade sig undan de bränSporrade av denna första framgång gick stora grupper av osmaner till an- nande och frätande vätskorna insåg till grepp mot själva fortet. Långa stegar res- sin fasa att stegarna var för korta – valtes mot murarna och både janitsjarer, len kring St. Elmo hade inte fyllts med heliga krigare och irreguljära trupper tillräckligt mycket

Keramikgranater och eldringar slog osmanerna

Luntorna doppades i svavel och tändes innan granaten kastades. THE GREAT SIEGE

Brinnande rep och keramiska handgranater – johanniterna uppfann flera innovativa vapen under belägringen år 1565.

ohanniternas kanoner och musköter var underlägsna osmanernas vapen men å andra sidan var kreativiteten stor hos riddarna. Under belägringen uppfann försvararna flera nya vapen som dagligen stoppade fiendens anan grepp. Riddarna var t.ex. mästare på att tillverka enkla handgranater. De små kastvapnen bestod av en liten lerkruka fylld med brännbart material och för försedd med luntor. När granaterna exploexplo derade orsakade både skärvorna och det brinnande innehållet stor skada. Det mest kreativa vapnet var eldringeldring en. Riddarna visste att osmanerna stred iklädda långa kjortlar av siden

och annat lättantädligt tyg. Riddaren Ramon Fortuyn kom på idén att göra en ögla på ett rep, sätta eld på det och kasta det över de fiender som försökte

storma fästningarna. Johanniterna kunkun de fånga två-tre fiender med ett enda lassokast och sultanens män förvandförvand lades genast till levande facklor.

Eldringen var doppad i tjära och brann bra. Som ett lasso kastades den ned över de angripande soldaterna.

Osmanerna stred ofta i långa kjortlar. Dräkterna gjorde dem till perfekta mål för olika slags eldvapen.

En välkastad eldring kunde oskadliggöra flera fiender på några sekunder. CLAUS LUNAU

Johanniterna bar lätta rustningar som gav gott skydd i direkta kamper man mot man.

Granaterna var fyllda med bl.a. krut, svavel och harts. Blandningen klistrade fast på fienden som en napalmbomb.

TEMPELRIDDARE

jord. Fångade mellan riddarna och de osmaner som pressade på bakifrån överöstes krigarna med stenar, pilar och eld. På en enda dag förlorade sultanen 2.000 man – bara 80 försvarare dog. Vid ankomsten till Malta hade Mustafa sagt till sina män att St. Elmo skulle falla inom några dagar. Nu tvingades både Mustafa och Piyale inse att angreppet var ett misstag. Trots belägringen skepskep pades riddare varje dag in från andra sidan hamnen och ingenting tydde på att försvararna hade börjat vekna.

Att retirera var skamligt ”Turgut har kommit!” I början av juni 1565 spreds nyheten över hela Malta. Amiral Turgut var sultanens militära

stjärna och en verklig mästare i krigskonst. Vid flera tillfällen hade han förödmjukat sina kristna fiender så grundligt att hans trosfränder gett honom hederstiteln ”islams höjda svärd”. Nu skulle den framgångsrike amiralen leda erövringen av Malta och hans ankomst var lika fruktad av riddarna som den var uppskattad av osmanerna. Strax efter sin ankomst gav Turgut de turkiska befälhavarna en avhyvling för deras många taktiska självmål. Särskilt ilil la var det med belägringen av St. Elmo. ”Det är en skam att angreppet på St. Elmo redan påbörjats men det vore änän nu mera skamligt att avbryta det nu”, grälade amiralen och gav order om att osmanerna skulle intensifiera beskjutbeskjut

Hamnen var Maltas hjärta

18 MAJ

Hamnområdet vid Birgu var nyckeln till Malta. Här fanns en enastående naturhamn och johanniternas tre mest välbefästa fort – St. Elmo, St. Angelo och St. Michael. Därför satte osmanerna in alla vapen och soldater i ett försök att inta området.

Mdina

Osmanerna

St. Elmo

MALTA

Birgu

Zeitun Marsaxlokk

Johanniterna

Soldater ................................... 40.000 Skepp .......................................... 200 Kanonkulor ............................. 80.000

Johanniter och legosoldater ...... 3.000 Maltesiska soldater ................... 4.000 Civila från trakten .................... 2.000

FÖRLUSTER ..... 30.000

FÖRLUSTER ....... 7.000

St. Elmo faller

Malteserna försvarar envist sitt fort men efter en månad av ständig beskjutning faller murarna och fienden intar fortets ruiner. Erövringen kostar osmanerna cirka 8.000 man – johanniterna förlorar 1.500.

MAJ-JUNI 1565 1

Nya kanoner förs fram

Amiral Turgut upprättar ytterligare två kanonställningar som ska förhindra införsel av förstärkningar till St. Elmo.

Hamnområde

St. Angelo Kanoner beskjuter St. Angelo

Senglea

Från halvön Sciberras beskuter två artilleriposter St. Angelo-fortet på andra sidan hamnen. Syftet är att skydda egna ställningar framför St. Elmo.

En järnkätting spärrar inloppet mellan Birgu och Senglea för att riddarna ska få lite extra tid om hamnområdet blir invaderat.

St. Elmo

Anfallet börjar

Med 35 kanoner slungar osmanerna sten-, järn- och marmorkulor på upp till 80 kg mot St. Elmo. Fortets murar börjar sakta rämna.

ningen. Nya kanoner kördes fram och från alla håll slungade historiens största kanoner sina projektiler mot St. Elmo. ”Nattens mörker blev ljust som dagen av de stora mängderna konstgjord eld. Det var så ljust att vi såg St. Elmo alldeles tydligt”, skrev Francisco Balbi, legosoldat på fortet St. Michael. Den 18 juni inspekterade Turgut nya artilleriställningar vid St. Elmo – på säkert avstånd från de kristnas kanoner. Enligt vissa historiker fick kanonskyttarna på St. Angelo syn på Turguts färgstarka sidendräkt och riktade sina vapen rakt mot honom, väl medvetna om att han var utom skotthåll. Osannolikt nog slog en kula ned alldeles intill amiralen och en villfaren stenflisa träffade honom

En pontonbro gör att för-svararna snabbt kan komma varandra till undsättning.

Rinella-halvön

Birgu

Förstärkningar på väg

Stormästare Valette sänder dagligen nya soldater till St. Elmo trots fiendens bombardemang. De nya trupperna håller stridsmoralen uppe och hjälper till med att reparera murarna.

i huvudet. Med blodet forsande ur näsa och öron fördes den svårt sårade Turgut i säkerhet. Under tiden dånade kanonerna efter Turguts senaste order – och till sist rasade St. Elmos murar snabbare än johanniterna hann laga dem.

De döda halshöggs Stora delar av muren hade nu kollapsat fullständigt och lämnat efter sig stora, gapande hål. Natten till den 23 juni, ef efter ännu en dags uppslitande strider, beredde sig de sista försvararna på att dö. ”De mottog det heliga sakramentet, omfamnade varandra och uppmuntrade varandra med ord som endast modiga män som ska dö kan använda”, berätta-

OSMANER NA FÖ R kommandot. Marktrup LOR AD p E

de en fransk krönikeskrivaer för att de delad de amiral Piyale var befälh na leddes re senare. a a v v g a re f eneral Musta fa och Mustaffa var dock inte eniga o På morgonen bars de döör f lo m hu ttan. D rM ende och svårt sårade ride båda männen blev offensiverna ofta både alta borde darna fram till fästningsmuangripas. Därfö okoo f r rdine rarna av sina vapenbröder. rade och ineffektiva. Deras tro krävde att de – med svärdet i hand – skulle dö för Kristus. Några timmar senasena re kastade sig de första janitsjarerna över de sårade och högg ihjäl dem till som steg mot den blå himlen visste storljudet av en imams eldande rop: ”Islams mästaren på St. Angelo att St. Elmo till lejon, låt Herrens svärd skilja deras själar sist hade fallit. från deras kroppar.” Bland de rykande ruinerna av fortet börEn timme efter det första anfallet jade euforiska osmaner att straffa både klättrade en utmattad johannit upp på de döda och de levande försvararförsvarar murarna ut mot hamnområdet och täntän na. Ett stort antal riddare de en signaleld. Vid åsynen av röken halshöggs och fick ett CLAUS LUNAU & BRIDGEMAN

JULI-AUGUSTI 1565

Johanniterna håller stånd

Under fyra månader slår johanniterna tillbaka flera osmanska angrepp. I sista stund kommer flera tusen soldater dem till undsättning från SiciSici lien och osmanerna avbryter belägringen.

Kanoner får nya mål

En kedja upphängd av osmanerna förhindrar all slags hjälp från att komma in i hamnområdet.

Sciberras

Efter St. Elmos fall riktas alla osmanska kanoner på halvön Sciberras mot St. Angelo varifrån johanniterna skjuter tillbaka.

m Hamno

råde

Rinella-halvön

St. Angelo Ga lä

Se n

General Mustafa skickar tio båtar med elittrupper mot St. Michael. Johanniternas kanonkulor träffar båtarna och 800 osmaner dör.

Riddare angriper lägret

Osmanerne angriper dagligen Birgu och Senglea men blir snuvade på segern när johanniterna angriper deras läger. Sultanens män avbryter belägringen för att försvara lägret.

Janitsjarerna anfaller

m ha

Osmanerna transporterar 80 skepp över Sciberras och sjösätter dem i hamnområdet. Planen är att anfalla johanniterna i ryggen.

Skepp dras över land

Senglea

St. Michael

Birgu

TEMPELRIDDARE

blodigt kors inristat på bröstet. De lemlästade liken bands därefter fast på träkors och fick flyta med strömmen mot St. Angelo där liken plockades upp ur vattnet och begravdes av ordensbröderna. Som hämnd gav Valette order om att alla muslimska fångar skulle halshuggas och deras huvuden därefter läggas ned i kanonerna och avfyras mot osmanerna. St. Elmos rykande ruin och tanken på de 800 män han hade förlorat gjorde Mustafa betänksam. ”Allah, vad kommer inte fadern att kosta oss när det lilla barnet har varit så dyrt?”, sade generalen när han såg St. Angelos försvarsverk. Strax efter erövringen kom ett sändebud från Turguts tält. I flera dagar hade amiralen kämpat mot döden. När han nåddes av nyheten om segern hade Turgut vänt blicken mot himlen, mumlat några ord och dragit sin sista suck, meddelade budbäraren.

Skepp släpades över land Under den månadslånga erövringen av St. Elmo hade johanniterna slitit dygnet runt för att stärka försvaret kring St. Angelo och St. Michael som osmanerna nu riktade sina kanoner mot. Sten- och järnkulor haglade ned över de båda forten men Mustafa insåg att det även skulle krävas list för att lyckas med erövringen. Generalen beordrade sina män att plocka isär 80 fartyg och via land forsla

alla delarna till hamnområdet dit osmanerna dittills inte hade lyckats ta sig in. På så vis skulle osmanerna kunna smyga sig på riddarna från deras egen hamn medan Piyale påbörjade en avledningsmanöver på land. I mitten av juli var alla fartyg hopmonterade igen och Mustafa skickade iväg tio båtar med tusen janitsjarer ombord mot St. Michael för att bana väg för resten av invasionsarmén. Men när osmanernas skepp kom fram till fortet låg de plötsligt blottade för ett dolt kanonbatteri vid St. Angelo. Inom några minuter sänkte johanniterna alla skeppen och nästan alla janitsjarer försvann i havet. ”Det råder ingen tvekan om att vi inte kunde ha hållit ut mycket längre om dessa båtar hade satt sina män i land”, skrev legosoldaten Balbi.

Satt fast mellan murarna Den ständiga kanonelden och de dagliga anfallen hade gjort både riddarna och borgmurarna möra. Kort efter janitsjarernas offensiv lyckades Piyales män tränga igenom en stor bräsch vid St. Angelo, men när de kommit in genom hålet upptäckte de att riddarna hade byggt en ny mur bakom den första försvarslinjen. Nu var angriparna fångade på en liten yta mellan de båda försvarsmurarna. Riddarna besköt dem och hällde kokande tjära och olja över dem så att deras

skållade hud lossnade från huvudet och kroppen. Och när de svårt sårade försökte fly från platsen pressades de bara framåt av sina vapenbröder. Mannarna i nästa anfallsvåg trodde att de främsta trupperna lyckats ta sig in i Birgu och ville mer än gärna komma fram och delta i blodbadet och plundringarna. Ju mer de pressade sina kamrater framåt, desto fler dödades. Till sist nådde budet om fasorna mellan murarna ut till andra sidan bräschen och medan osmanerna flydde i panik höggs de ned bakifrån.

Riddarna anföll i ryggen Vid den andra fästningen, St. Michael, såg general Mustafa sina soldater placera fanorna djupt inne i en bräsch. Det var bara en fråga om timmar innan fortet skulle falla. Plötsligt utbröt panik i de bakre leden. Det ryktades att en stor kristen undsättningsstyrka från Sicilien höll på att angripa osmanernas läger. Mustafa såg lågorna och röken från lägret och beordrade reträtt för att bemöta det kristna anfallet i ryggen. När osmanerna kom till lägret var allt förkolnat. Först nu gick sanningen upp för Mustafa. Det han hade trott var en stor siciliansk undsättningsstyrka hade i själva verket varit en grupp riddare från Mdina som utnyttjat att osmanerna lämnat sitt läger obevakat. På bara några timmar hade johanniterna dödat de såså rade osmanerna i lägret och bränt alla tält och förnödenheter innan de åter förskansat sig i Mdina. Genombrottet vid I september 1565 lämnade osmaner osmanerna Malta. Flera månaders strider var över för de numerärt under underlägsna riddarna. RMN

St. Michael hade övergetts till ingen nyt nytta, insåg Mustafa, kokande av ilska: ”Jag svär att jag inte kommer att skona en enda man när jag intar dessa fäst fästningar. Alla ska de falla för mitt svärd. Endast deras stormästare ska jag fånga levande så att han i kedjor kan falla på knä vid sultanens fötter!”

Stormästaren deltog i strid

Belägringen avblåst Innanför murarna i de båda forten hade männen varken tid att vila eller begrava sina döda. Sjuksängarna var fyllda med sårade och ammunitionen var nästan slut. Men kämpaglöd saknades inte när Valette höll sina flammande tal: ”Vi kommer att kämpa till siste man och begrava oss själva under dessa ruiner!” Utanför murarna insåg de osmanska officerarna å sin sida att moralen hos deras soldater sjönk för varje dag. Efter flera månaders strid hade antalet soldater minskat kraftigt och de överlevande måste tvingas ut i strid. Dessutom dödade tyfus och dysenteri lika många män som fienden gjorde. ”Det är inte Allahs vilja att vi ska bli herrar över Malta”, muttrade soldaterna. Motsättningarna mellan Mustafa och Piyale blev samtidigt allt större. Amiralen ville segla tillbaka till Istanbul, generalen ville fortsätta att kriga. Men Mus-

tafa förlorade det sista hopa för att de anggreep gjjorde osmanerna sårba v det välb pet om en seger när han e r f ä a s ta hamnområdet Om de i stället hade e för anfall den 7 september nåddes av från a rövr ndra delar av at r nyheten att en stor grupp a ön. långsamt ha kvävt all t mo esten av M soldater från Sicilien hade tstån alta först, kunde de d. stigit i land på östkusten. Även om det bara rörde sig om cirka 8.000 man hade Valette berättat för en muslimsk slav att 16.000 tungt beväpnade soldasolda lorna men fienden syntes inter var på väg – och sedan släppt slaven te till någonstans. Ingen halvmånefana fri. Snart spreds ryktet om den stora sici- vajade över skyttegravarna och inga jalianska styrkan till osmanernas läger. nitsjarer stod redo för ännu ett anfall. På Mustafa insåg att hans män inte kunde St. Elmos ruiner hissades åter johanniklara av fler slag – särskilt inte mot en ternas röd-vita flagga medan de första ny, väl beväpnad fiende. Av rädsla för osmanska skeppen försvann österut. myteri avbröt han belägringen. När försvararna i Birgu och Senglea Läs mer vaknade nästa morgon var allt tyst för ● Ernle Bradford: The Great Siege: Malta 1565, Wordsworth första gången på nästan fyra månader. Editions, 1999 ● Francisco Balbi Di● Correggio: The Siege of Malta 1565, Boydell Press, 2005 Tim Pickles: Malta 1565 – Landskapet låg sönderslitet av kanonku- Last Battle of the Crusades, Osprey Publishing, 1998 THE ART ARCHIVE

Tidigt den 18 augusti hörde johanniterna på St. Michael ett öronbedövande brak. Riddarna – som än en gång var i full färd med att försvara sitt fort mot de framstormande osmanerna – tittade oroligt österut där mörk rök steg upp mot himlen. Enligt rykten hade fienden i skydd av natten placerat minor under de yttersta murarna på St. Angelo och sprängt ett stort hål. Snart bekräftade kyrkklockorna det försvararna fruktade: Osmanerna höll på att inta St. Angelo. Stormästare Valette visste att Malta var förlorat om osmanerna lyckades erövra fortet. Snabbt greppade han ett spjut och rusade mot murarna. De modlösa och utmattade försvararna började följa efter honom. ”Tillsammans med riddarna ledde stormästaren ett så våldsamt angrepp att krigslyckan vände”, skrev Balbi. Valette träffades av splitter från en ka kanonkula men blodig och hoppande på ett ben avvisade han alla tankar på reträtt: ”En man i min ålder kan inte få en mera ärorik död: omgiven av sina bröder och i Guds tjänst.”

R NA F OSMANER ÖR på fel ställe. Beläägringe LOR AD n E

Napoleon fördrev de sista riddarna från Malta Efter 268 år på Malta förlorade johanniterna åter sitt hem när Napoleons franska soldater intog Malta år 1798.

ohanniternas seger år 1565 innebar att de stannade kvar på Malta och utgjorde grunden för öns moder moderna historia. Under 1600- och 1700talen byggde riddarna upp sin hemö till ett av Europas rikaste samhällen. Städer grundades, handeln blomst blomstrade och öns invånarantal femdubblades. Men under franska revolutionen beslagtog de nya makthavarna alla ordens egendomar i Frankrike och när Napoleon år 1798

var på väg till Egypten med en styrka på 54.000 man stannade han till vid Malta. Fransmännen bad om tillstånd att proviantera, men nekades. Som hämnd intog Napoleon ön och efter 268 år på Malta skingrades riddarna över hela Europa. Johanniterorden finns kvar än i dag och ägnar sig åt sjukvård och välgörenhetsarbete i samarbete med katolska kyrkan. Orden har 12.500 medlemmar, både män och kvinnor.

Johanniterna vägrade att ge fransmännen mat och vatten – så Napoleon tvingade dem från ön.

SAMURAJER

Samurajen Ii inleder det avgörande slaget när han anfaller med sina ”röda djävlar” i lackerade rustningar. OSPREY PUBLISHING

Fursten Tokugawa utmanar ödet när han siktar mot shogun-titeln och makten i Japan. Mäktiga fiender går ihop mot honom och kampen tycks vara förlorad på förhand. Men den listige fältherren har flera ess i rockärmen.

SHO

Slaget vid Sekigahara år 1600: Avslutade ändlösa inbördeskrig 62

GUN

Förräderi enar Japan

Gav Tokugawa makten som shogun

Säkrade freden i 250 år

oyotomi Hideyoshi vet att han ska dö. Japans starke man har överlevt blodiga slag och listiga mordförsök, men nu är det oundvikliga slutet snart nära. Det samurajers svärd och ninjors knivar inte har lyckats med kom mer sjukdomen att klara av – och dess utom omintetgöra hela hans livsverk, om han inte agerar nu. ”Det är inte troligt att jag överlever den här dagen”, säger Hideyoshi till sina närmaste rådgivare som samlats kring hans dödsbädd i september 1598. ”När jag är borta: tillbed mig som en gud i fem dagar, men håll min död hemlig så länge som möjligt. Och kom ihåg vad jag har sagt om Hideyoshis arv.” Hideyoshis mödosamt uppbyggda po sition, som har hållit det inbördeskrigs härjade Japan lugnt i 12 år, ska föras vi dare till hans son – allt enligt hans testa mente. Men när han möter blicken från de män som står lutade över honom sjunker modet. De är allihop precis som han själv: maktmänniskor med glödande ambitioner. Hideyoshi har köpt deras lojalitet med titlar och inflytande. Några av dem sneglar redan miss tänksamt på varandra. De behåller lug net tills Hideyoshi motvilligt släpper ta get om livet strax före solnedgången. Se

PPF

AV ESBEN MØNSTER-KJÆR

SAMURAJER

Tokugawaklanens märke Ishida-klanens märke

Minnesmärket ”Kessenba” står på den plats där de hårdaste striderna ägde rum under slaget vid Sekigahara. Det omges av de båda fältherrarnas banér.

dan börjar intrigerna. Den starke ledar ens son och tronarvinge, som nu ska kontrollera det oroshärjade riket, är nämligen en pojke på bara fem år.

Furstar skulle hålla varann i schack En del japaner sörjer verkligen Hide yoshi men fursten Tokugawa Ieyasu är inte en av dem. Han var Hideyoshis främste rival i maktkampen om Japan, innan han insåg att han skulle förlora

KRIGSHERRAR DELADE JAPAN År 1600 var Japan delat på mitten i två stora koalitioner. Fursten Tokugawa Ieyasu och hans trogna anhängare hade sina områden i öster, och mäktiga furstar från provinserna i väster bildade förbund för att förhindra att han tog makten.

Västra alliansen

Tokugawas östarmé

Illojala väst-allierade

JA PA N Osaka CLAUS LUNAU/HISTORIA

SHIKOKU KYUSHU 64

HONSHU

Edo

Slagfältet vid Sekigahara

Den blodiga kraftmätningen mellan öst och väst avgörs under en enda dag.

och gav upp. Nu när Hideyoshi är borta vaknar Tokugawas gamla drömmar. Tokugawa är en av tio starka daimyo, Japans främsta adelsmän, som ska styra landet tillsammans tills Hideyoshis son blivit vuxen. Men Tokugawa tänker in te förbli ställföreträdare för en släkt som själv kommit till makten genom att trampa på andra. Han siktar högre än Hideyoshi och vill återuppväcka den gamla titeln shogun, som ger honom rätt att styra riket i kejsarens namn. Tokugawa börjar försiktigt att testa sina medregenters viljestyrka. Han bil dar flera allianser genom giftermål mel lan sina släktingar och andra daimyo, trots att det är uttryckligen förbjudet en ligt Hideyoshis testamente. Det finns vissa som genast kräver att Tokugawa ska förlora sin post, men de får inte med sig majoriteten som nöjer sig med en mild tillrättavisning. Tokugawa kan gå vidare med sina pla ner. Nu vet han vilka som är hans främ sta motståndare. Ingen har protesterat mer högljutt mot de förbjudna äktenska äktenska pen än Ishida Mitsunari. Inom den japanska adeln är Ishida Mitsunari känd för att vara en intrigant ränksmidare – och en mycket skicklig tebryggare, vilket ger honom ett högt anseende. Han är en stark personlighet och tänker inte invänta Tokugawas nästa drag. Han kontaktar de hemlighetsfulla ninjorna och ber dem likvidera hans fiende med ett välriktat knivhugg. Ryktet om hans mordplaner slipper dock ut och Ishida Mitsunari tvingas be om förlåtelse. Tokugawa har vunnit två viktiga seg rar och bestämmer sig för att öka insat

Medan de mäktiga herrarna bråkar och förhandlar i väster, och Tokugawa reti rerar österut, samlas två stora arméer. Daimyo, deras samurajer och tusentals meniga soldater gör sig redo för den sto ra kraftmätningen. Ingen av parterna är dock beredd att söka upp motståndaren än. Först måste de båda härförarna undanröja alla hot på hemmaplan, och det leder till flera be lägringar. En av dem sker omkring 10 mil söder om Osaka, där 500 man för svarar borgen Tanabe mot 15000 solda ter från västalliansen. Kommendanten i den lilla fästningen är känd som en vis man, och innanför murarna har han en stor samling skrift skrift rullar med dikter och berättelser. Han ber om tillåtelse att få föra dem i säker het hos Japans kejsare. Utan en sekunds

Daimyo var sin egen furste

Ursprungligen va r de bara kejsaren ståthållare, men s år 1600 hade Ja pans daimyo länge va rit småkungar m ed egna riken. De slöt oc h bröt ständigt al lianser i sin strävan ef te r makt, och mån ga av dem lät sig köpa s – om bara be var tillräckligt stor löningen .

tvekan går belägrarna med på detta – in in om de högre samhällsklasserna har man en enorm respekt för kulturskatter. Men då händer någonting oväntat: Kejsaren, som i vanliga fall håller sig i bakgrun

Tokugawa Ieyasu var en respekterad general, men slaget vid Sekigahara vann han genom diplomatisk list. ART ARCHIVE/PICTURE DESK

HING

När kampen om Japans framtid börjar får Tokugawa en dålig start. Han tvingas lämna borgen Osaka som ligger långt från hans egna provinser. Den 24 juli år 1600 utrymmer han den viktiga utpos ten och retirerar till sitt kärnområde i ös ter. Samtidigt kallar Ishida Mitsunari till sig flera av Japans mäktigaste furstar för att försöka bilda en allians mot Toku gawa. Vid ett möte med alla daimyo den 17 augusti lyckas han ena regenterna från de starkaste provinserna i västra Ja pan. De kan nu skapa en väldig armé. Men det förekommer många interna konflikter inom alliansen och Ishida Mitsunari blir inte högste befälhavare – hans släkt är inte tillräckligt förnäm. I praktiken kommer han att leda västalli ansens armé ändå, men han har inte samma auktoritet som motståndaren To kugawa har på sin sida i konflikten. Ishi da Mitsunari får anstränga sig hårt för att få vissa daimyo att gå med i förbundet. En av dem som måste övertalas är Kobayakawa Hideaki, överhuvud i en av Japans mäktigaste klaner trots att han bara är 19 år gammal. Från första början har den unge mannen varit osäker på vilken sida i konflikten han ska välja. Kobayakawas områden ligger i väster och kommer snabbt att erövras av gran narna om han tar parti för Tokugawa. Å andra sidan hatar han Ishida, som fyra år tidigare baktalat honom så att han gick miste om en prestigefylld post. En sådan förödmjukelse glömmer man inte i Japan, där hedern är oerhört viktig. Egentligen hade den unge Kobaya kawa bestämt sig för att stötta Toku gawa, men blev övertalad till att delta i Ishidas möte. Där blev han lovad stora områden ifall han anslöt sig till västalli ansen. Men den 19årige årige fursten är fort fort

Fältherrarna rensar upp

OSPREY PUBLIS

Svärden slipas

farande tveksam – och hans tvivel kom mer att få en avgörande betydelse för Japans framtid.

KRIGERTYPER

serna. Utan förvarning tar hans soldater kontrollen över borgen Osaka på våren 1599. Därmed får han både en av Ja pans starkaste fästningar och kontrollen över Hideyoshis son, som bor i borgen. Nu inser även de mest godtrogna av Tokugawas medregenter att han för söker förstöra den sköra maktbalansen mellan dem. Under Ishida Mitsunaris ledning anklagar de Tokugawa för att på 13 punkter ha brutit mot deras framlid ne härskares testamente, och de kräver att han ska lämna sin plats. Om Tokugawa vill bli shogun får han skaffa sig titeln genom våld. Hela riket rustar nu för inbördeskrig.

SAMURAJER

n Sekigaharadale0 0 21 oktober 16

FÄLLAN MISSLYCKADES

Den starka västalliansen hade en större armé och alla fördelar av terrängen när slaget vid Sekigahara började. Men ett förräderi förändrade tvärt styrkeförhållandena i kampen om Japans framtid.

SASAOBERGET

ISHIDA HOSOKAWA TENGÛBERGET

TOKUGAWA

UKITA

Sekigahara FUKUSHIMA

ÔTANI

Ii 3 MOMOKUBARI-BERGET NANGÛBERGET

KOBAYAKAWA 5

Västalliansens här Ishida Ukita Môri Kobayakawa (byter sida) Totalt

13 000 man 27 000 man 28 000 man 20 000 man 88 000 man

IKEDA

Östarmén går i fällan

ANKOKUJI

KIKKAWA 4

MÔRI

Tokugawa rycker fram snabbt för att tvinga fram ett slag innan fienden hin hin ner samla ihop alla sina styrkor, som just nu är upptagna med belägringar. Hans egen armé växer hela tiden när nya enheter ansluter sig till kolonnen. Under marschen får Tokugawa besök av ett sändebud från oväntat håll. Man Man nen är utsänd av Kobayakawa Hideaki, och hans budskap går ut på att den 19 år gamle daimyo vill byta sida och ansluta sig till östarmén i samband med det stora slaget. Nyhe ten kan betyda två saker: Antingen har oddsen plötsligt för för ändrats radikalt till Toku Toku gawas fördel, eller så försöker hans fiender lura in honom i en fälla. Fältherren har ingen chans att av av göra vilken tolkning som är

Samurajerna bruk ar ses som en kr ig kast med ex trem t strikta hedersbe argrepp, men den kulture n föddes inte förrä n år 1600. Tidigare va r sa vältränade, väl be murajerna bara tilldelades mark väpnade män som om när det blev krig de ordnade soldater – som Europas rid dare.

HING

ASANO

Samurajen var elitsoldat

OSPREY PUBLIS

Tarui

KRIGARTYPER

1 km

SEKIGAHARA ARCHIVE OF HISTORY AND CULTURAL ANTHROPOLOGY & CLAUS LUNAU/HISTORIA

den och aldrig lägger sig i sina under såtars väpnade strider, ger helt oväntat order om att striderna ska upphöra. Han tänker inte acceptera att den lärde kom kom mendanten stupar och att all hans vis vis dom går förlorad. Japans formelle härs härs kare beordrar att fästningen ska överges och dess garnison skonas. Soldaterna i andra borgar får inte samma kejserliga beskydd. De gör mot mot stånd så länge de kan, och när murarna har fallit blir de massakrerade till siste man – i den japanska krigarkulturen ges ingen nåd för den besegrade. Medan belägringarna pågår bryter Tokugawa upp från sitt stora läger utan utan för Edo den 7 oktober. I spetsen för sin armé om 30 000 man marscherar han västerut för att ta upp kampen mot Ishi Ishi da Mitsunari och hans allierade.

den rätta, och han har inte tid att för söka luska ut hur det förhåller sig. Toku gawas här närmar sig Ishidas län i cen trala Japan, där västalliansens styrkor håller på att göra sig redo för strid. Spanare kan berätta att fienden håller på att ställa upp för ett slag i dalen kring den lilla staden Sekigahara. Tokugawa ger order om att följa efter, och hela nat nat ten till den 21 oktober år 1600 marsche rar de båda arméerna i strilande höst höst regn. När de kommer fram ligger en tjock dimma i hela dalen. De blöta soldaterna har ingen sikt alls när de försöker organisera sig i strids formation och få en stunds vila i lervällingen. Till slut, klockan 8 på morgonen, jagar solens Adelsmän hade två svärd: det långa katana och det kortare wakizashi. CORBIS/ALL OVER

Tokugawas östhär Tokugawa Hosokawa Fukushima Asano Ikeda Totalt

30 000 man 33 000 man 9 000 man 6 500 man 4 500 man 83 000 man

SAMURAJER

VAPNEN KOM FRÅN EUROPA Under slaget vid Sekigahara använde båda sidor dödliga vapen som kom från vapensmedjor i Europa.

arallellt med traditionella vapen och rustningar använde trupperna vid Sekigahara skjutvapen och pansar som portugiserna fört med sig till Japan. År 1543 hade Japan fått kontakt med Europa då ett portugisiskt skepp kom på besök. Européerna kallades nanban, japanska för ”sydliga barbarer” – deras värdar förfasade sig över främlingarnas

bordsskick och usla hygien. Men portu gisernas varor var hjärtligt välkomna. Mötet blev startskottet för ett handels utbyte och varje år kom portugisiska skepp till Japan. I lasten hade de främst kinesiskt siden, men portugiserna sålde även vapen som var mer avancerade än de japanska och snabbt kom att föränd ra japanernas sätt att föra krig.

Japanerna älskade musköterna Krutet och enkla skjutvapen hade kommit till Japan från Kina långt innan de första portugiserna anlände år 1543. Ändå imponerade de europeiska musköterna, som var betydligt lättare och hade en bättre avfyrningsmekaavfyrningsmekanism. 15 år senare började japanerna själva massproducera skjutvapen. ART ARCHIVE/PICTURE DESK

Furstarna stred i importerat pansar Traditionella japanska rustningar bestod av små skivor, lameller eller skenor av järn. De gav rörelsefrihet men näsnäs tan inget skydd mot de eldvapen som blev vanliga under 1500-talet. Rika furstar köpte i stället euroeuro peiskt pansar av tjockt järn, som kunde stå emot gevärskulorna.

Samurajens bröstplåt och hjälm är tilltill verkade i Europa.

TOKYO NATIONAL MUSEUM

”De svarta skeppen” var japanernas namn på de portugisiska fartyg som kom för att bedriva handel. BRIDGEMAN

strålar bort dimman och de båda arméerna får syn på varandra. Mer än 80000 man står stridsklara på vardera sidan – Tokugawas trupper nere i dalen och Ishidas högre upp på bergssluttningarna, på vissa ställen bakom palissader. Tokugawa inser att hans armé befinner sig i en dödsfälla. Om han slår till mot någon av fiendens ställningar kommer trupperna på de övriga sluttningarna att kunna storma ned och angripa

hans armé i ryggen och på flankerna. Det enda alternativet är reträtt men det skulle dels kosta honom anseende, dels ge Ishida tid att samla en ännu större här. Tokugawa måste fortsätta kampen och hoppas på att unge Kobayakawas löfte om att byta sida var ärligt menat.

Djävlarna tänker inte se på Östarméns befälhavare beordrar sina soldater att rycka fram mot de trupper

som lyder direkt under Ishidas befäl. Han har knappt hunnit utfärda ordern förrän en plötslig rörelse drar till sig allas blickar. Det är samurajen Ii Naomasa som går till anfall. Hans fruktade ryttare, lätt igenkännbara i sina rödlackerade rustningar, skulle hålla sig i bakgrunden och skydda Tokugawas unge son, som också deltar i slaget. Men Ii tänker inte ägna dagen åt att vara barnvakt. Trots att hans ”röda djävlar” bara är 30 man

Tonårig furste utser vinnaren Uppe vid Kobayakawaklanens ställning sneglar samurajerna ängsligt på sin unge ledare, som dittills inte utdelat en enda order. Plötsligt slår en muskötsalva ned i marken alldeles intill, och den 19årige daimyo vaknar till liv. ”Vårt mål är Ishida Mitsunari”, ut brister han och sitter upp på sin häst. I nästa stund stormar 20 000 soldater nedför berget och rakt i flanken på de män som förgäves bett om hans hjälp. Ishidas män är för få för att stoppa det nya hotet. Försvarslinjen rullas upp från sidan och snart flyr de hårt prövade soldaterna i vild panik. Några av västalliansens daimyo för söker genomföra en ordnad reträtt med sina trupper. Andra fortsätter att strida, fast beslutna att sälja sig så dyrt som möjligt. En av dagens sista muskötkulor träffar den röde samurajen Ii Naomasa i axeln och några månader senare dör han av sina skador. Ishida Mitsunari lyckas fly från slagfäl tet med några vakter, men han är för lorad. Bara några dagar senare grips han av sina fiender, och den 6 november 1600 halshuggs han i Kyoto. Nu finns det ingenting som kan stop pa Tokugawa Ieyasu. Han kan belöna si

Ashigaru var kanonmat De flesta männen i en jap var meniga infanterist ansk armé er, så kallade ashigaru. På slagfälte t str enheter beväpnade me ed de i d bågar eller de musköte spjut, pilr som blivit ett fast inslag i japan sk stridskonst under 1500-talet.

OSPREY PUBLISHING

Nerverna sätts på hårda prov

är. Ishida blir orolig och sänder iväg budbärare efter budbärare, men alla återvänder utan att ha fått någon förkla ring till varför Kobayakawa inte anfaller. Även Tokugawa har blicken vänd mot Matsuo. Slaget har pågått i flera tim mar och hittills har Kobayakawa varken hjälpt sina bundsförvanter eller gått över till östarmén som han lovat.

KRIGARTYPER

galopperar de förbi östarméns främsta linje och rakt mot fienden. ”Ingen får rycka fram före oss!” ryter en officer som de röda djävlarna passe rar. En högt uppsatt daimyo har blivit lovad äran att leda dagens första anfall, men Ii fortsätter sin vilda galopp. Resten av trupperna kan bara följa efter. 20000 man följer de 30 samurajerna och går till anfall mot försvararna. Tokugawas muskötskyttar avfyrar sal va efter salva och orsakar gapande hål i Ishidas led. Hela hans linje börjar vack la. Men så drar försvararna fram fem ka noner, och även om de orsakar mer ovä ovä sen än förödelse leder det skrämmande dånet till att Tokugawas soldater börjar tveka och anfallet avstannar.

Den blodiga striden vid Ishidas ställ na vänner och bestraffa sina fiender som han vill, och i mars år 1603 utnämns ningar pågår i flera timmar. Efteråt skrev han till shogun av självaste kejsaren. en deltagare om kampen: Den framlidne Hideyoshis son är inte ”Vän och fiende trängdes med varan längre aktuell som makthavare i Japan. dra. Muskötelden och ropen ekade från Han begår självmord efter en misslyckad himlen och fick marken att skälva. Svart revolt år 1615, och efter det har den rök steg upp och gjorde dag till natt.” nya shogundynastin makten i landet i Tokugawa börjar bli tveksam. Han har 250 år. Inbördeskrigen är äntligen över satt in en stor del av sin armé mot bara och släkten Tokugawa upprätthåller fre 35 000 fiendesoldater men ännu inte lyckats bryta igenom försvarslinjen. Mer den ända tills kejsaren avsätter den siste än hälften av västalliansens soldater har shogun år 1867. I stället får Japan inte ens börjat strida; de väntar hotfullt en regering enligt europeisk modell, på sluttningarna kring Sekigahara. Om som ska förvandla det gamla riket till de anfaller har Tokugawa bara en liten en modern industrination. reservstyrka kvar att stoppa dem med. Fältherren förlorar behärskningen då en budbärare som avlämnat ett med Läs mer delande sitter upp på sin häst rakt fram A.L. Sadler: Shogun – the Life of Tokugawa Ieyasu, Tuttle, 1978 Anthony J. Bryant: Sekigahara 1600 – the Final för honom. Tokugawa blir rasande över Struggle for Power, Osprey, 1995 J.R. Turnbull: Samurai etikettsbrottet och svingar sitt svärd mot Armies – 1550-1615, Osprey, 1979 mannen, som blir skadad och flyr hals över huvud. På andra sidan fronten känner även Ishida Mitsu Mer än hundra år av inbördeskrig och sönderfall spelade nari en stigande oro. Flera ingen roll alls för Japans härskare. Kejsaren kallades av hans allierade har inte ”himlens son” och levde isolerad i sitt stora palats i bidragit alls i striderna och Edo – långt ifrån alla världsliga problem. Européer snart kan hans trupper inte jämförde honom med påven i Rom; hans makt var hålla stånd längre. rent andlig. Och eftersom kejsaren inte var delaktig i Klockan 11 ger Ishida or att styra sitt rike utgjorde han inget hot mot de furstar der om att tända en stor som kämpade mot varandra om makten. brasa. Det är signalen till Från omkring år 1200 var det shogunen som i prakti-Kobayakawa Hideaki som ken styrde riket. Ursprungligen var han rikets högste fältfält ska storma ned från berget herre. Även shogunen reducerades dock till galjonsfigur Matsuos sluttningar och an efter ett inbördeskrig åren 1467–77, och därefter följde gripa Tokugawas trupper i 150 år med politiskt kaos då adelssläkter stred mot var var-Japans kejsare symboliseflanken. Men trots att en andra om makt och rikedomar. Kaoset hotade emellertid ras av en krysantemumtjock rökpelare stiger mot blomma med 16 kronblad. aldrig kejsarens status som symboliskt överhuvud. himlen stannar Kobaya kawas 20 000 man där de

Kejsaren var för helig

SHUTTERSTOCK

Slaget vid Waterloo

Napoleon försökte inte genomföra några särskilda genidrag vid Waterloo. Hans taktik bestod av förödande bombom bardemang och vilda frontalangrepp. ART GALLERY OF NEW SOUTH WALES

Europas framtid

NAPOLEON beger sig ut i krig för att rädda sin tron –eller förlora den för alltid. Allt går enligt planerna när kejsarens här rycker fram mot britterna vid Waterloo. Men då dyker plötsligt en gammal fiende upp.

avgjordes på en eftermiddag

AV ELSE CHRISTENSEN & ESBEN MØNSTER-KJÆR

Slaget vid Waterloo

apten John Kincaid har fri sikt över det blivande slagfältet. Många andra deltagare i slaget vid Waterloo ser aldrig mer än marken precis framför sig, men den brittiske officeren har en storslagen utsikt över det böljande belgiska landskapet. Han ingår i en enhet grönklädda prickskyttar som är placerad i ett brett sanddike framför hertigen av Wellingtons främsta linje. Resten av koalitionsarmén står ett par hundra meter längre bak, bakom en låg ås: britter, nederländare och soldater från flera tyska stater. Men den fina utsikten kostar på; de brittiska prickskyttarna är bland de första som stupar den här sommardagen. ”En kanonkula kom Gud vet varifrån och slog av huvudet på en officer”, skriver Kincaid i sina memoarer. Över sädesfälten ser kaptenen att Napoleons armé nu har ställt upp för drabbning. Snart hörs hundratals skott då ett imponerande batteri om 80 kanoner öppnar eld rakt söder om sanddiket där Kincaids prickskyttar väntar med oro i blicken. Klockan är cirka 11.30 på förmiddagen den 18 juni, och slaget om Europas framtid har börjat. Efter utmattande marscher och intensiva strider ska den slutliga kraftmätningen nu utvisa om

kejsar Napoleons tid är förbi, eller om världens störste fältherre ska lyckas återskapa sitt inflytande och ännu en gång få en hel kontinent att skälva.

vände sig kejsaren mot den brittiske fältherren och förföljde honom i strilande regn hela påföljande dag. På morgonen den 18 juni rapporterade franska spanare att Wellingtons trupper höll på att ställa upp inför Napoleon inledde sin offensiv Tre dagar tidigare, den 15 juni 1815, ha- ett slag söder om den lilla staden Waterde Napoleon gått över den fransk-belgis- loo. Nu hade kejsaren chansen att ka gränsen med sin här. Hela Europa krossa britternas armé och kanske stod enat emot honom, och Frankrikes tvinga dem att helt dra sig ur kriget. kejsare måste slå till först om han skulle Napoleon tog god tid på sig; enligt ha en chans mot rapporterna flydde den mäktiga allian”Jag har fått en avskyvärd Blücher och större av hans här sen. På den belhär, mycket svag och dåligt delen österut mot den giska sidan av utrustad, och en mycket tyska gränsen. De gränsen utgjorde förföljdes av martvå fiendearméer oerfaren stab.” ett lockande byte: skalk Emmanuel Den brittiske fältherren Wellington i ett brev, Blüchers preussare de Grouchy i spet spetBelgien år 1815 och den brittiske sen för en stor hertigen av Wellington med sitt hop- fransk styrka. Kejsaren väntade därför plock av soldater från fem olika stater. med att anfalla tills junisolen torkat den Tillsammans hade de allierade om- regnblöta marken så att artilleriets kring 230 000 man mot Napoleons tunga kanoner inte skulle sjunka ned. Framåt lunchtid var kejsaren nöjd 130000. Men om han kunde möta fienden var för sig skulle han kunna bese- med underlaget och de fra nska gra dem. Den strategin hade kejsaren kanonerna började köras fram. Snart lyckats med flera gånger tidigare. inledde de sin dånande symfoni. Med hjälp av falska rykten lyckades Napoleon lura Wellington på avvägar. Kanoner skulle bana väg Sedan kunde han anfalla och besegra Napoleon var utbildad artillerist, och en Blücher ensam i slaget vid Ligny den av hans vanligaste taktiker bestod i att 16 juni. Medan preussarna flydde samla alla sina kanoner på ett ställe

Napoleon kommer tillbaka Han har bara en handfull män mot världens starkaste militärmakt. Trots det invaderar Napoleon Frankrike, säker på att hans legendstatus ska bana väg.

1 mars

11 mars

19 mars

Napoleon går i land med 600 man på Frankrikes sydkust. Han har lämnat sin exil på ön Elba och sätter kurs mot Paris för att ta makten.

Napoleon håller en parad i Lyon – Frankrikes näst största stad. Självsäkert förklarar han monarkin upplöst och befaller Ludvig XVIII:s hov att lämna Frankrike.

Kung Ludvig XVIII flyr från Paris med kurs mot belgiska gränsen. Hans eskort och hov lämnar efter sig ett långt spår av kasserade uniformer, silverföremål och kungliga klädesplagg.

5 mars Nyheten om invasionen når kung Ludvig XVIII i Paris.

7 mars Franska soldater spärrar vägen för Napoleon vid Grenoble. ”Soldater ur 5:e regementet, ni känner igen mig,” säger ex-kejsaren. ”Om någon av er vill skjuta sin kejsare så gör det nu.” Alla soldater ansluter sig till Napoleon.

18 mars Ex-kejsaren möter marskalk Ney, som en gång var en av hans mest trogna generaler. Marskalken har 6 000 man, och han har sagt att han tänker föra Napoleon till Paris som fånge i en bur av järn. Men när Ney möter sin forne fältherre ansikte mot ansikte faller han till föga och ber Napoleon om förlåtelse för sina synder.

20 mars Napoleon anländer till Paris och rider i triumf till slottet Tuilerierna, där han återskapar sitt kejsardöme. Han erbjuder Europa fred.

27 mars Europas stormakter bildar en allians för att få Napoleon på fall. Samtliga europeiska stater lovar att bidra till kampen.

BATALJONEN I STRID Skyttekedjan ska försvaga fienden STYRKA Enskilda skyttar sänds ut för att beskjuta fiendens formationer. Själva är de nästan omöjliga att träffa.

Om Napoleon hade kunnat se hertigen av Wellington skulle han ha upptäckt att motståndaren ständigt spanade mot öster. Den brittiske fältherren väntade nämligen på förstärkning. Den envise gamle Blüchers preussiska armé var inte alls krossad – som Napoleon trodde. Efter nederlaget två dagar tidigare hade Blücher beordrat reträtt norrut. Därifrån skulle han ansluta till Wellington så snart hans sargade armé var klar för strid igen. Den försiktige Wellington hade bara vågat sig på en kraftmätning mot Napoleon vid Waterloo för att Blücher utlovat hjälp. Preussarna stod vid Wavre bara 16 km bort och kunde nå fram till slagfältet under dagen. Napoleon visste att preussiska trupper befann sig i närheten. Det hade

SVAGHET Skyttarna är chanslösa mot ryttare. Om de attackeras måste de ta skydd bland soldater i formation.

Napoleon tog med sig B-laget Flera av Napoleons gamla marskalker hade vänt honom ryggen, och han fördelade de bästa av de kvarvarande till att försvara Frankrikes gränser. Därför var han omgiven av medelmåttor när han tågade mot britterna och preussarna i juni 1815. Han hoppades att hans egen talang skulle räcka till.

RMN – GRAND PALAIS & BRIDGEMAN & F. GERARD

BRIDGEMAN

des minst två meter upp i luften”. Sergeanten kom på fötter igen; han klarade sig med en brännskadad kind och trasig uniform. Han hann samla sig precis i tid för att hindra en ung rekryt från att fly från striden. Under den följande halvtimmen avfy avfyrade artilleristerna 2700 kulor och 900 granater. Napoleon betraktade det storslagna bombardemanget från sin utsiktsplats vid värdshuset La Belle Alliance, och därifrån såg Wellingtons ställningar ut att vara totalförstörda. Men effekten var inte så stor som kejsaren hade trott. Många fältherrar ställde upp sina trupper på de högsta punkterna i terrängen, men Wellington placerade alltid soldaterna lite längre bak. På baksidan av åsen var trupperna skyddade från kanonernas fulla effekt. Vid Waterloo förstärktes dessutom Wellingtons knep av den blöta jorden på slagfältet. Kanonkulor som i vanliga fall skulle ha studsat eller rullat med hög hastighet, bromsades upp innan de plöjde in bland soldater i tät formation. Och granaterna borrade sig halvvägs ned i marken innan de exploderade, vilket dämpade effekten. Artilleribeskjutningen var därför inte alls så förödande som den franske kejsaren hade räknat med.

Preussarna dyker upp

Skaror av franska soldater anslöt till Napoleon när han tågade mot Paris.

CLAUS LUNAU

längs fronten och med dem skjuta upp ett stort hål i fiendens linje. ”Det är med artilleri man för krig”, brukade kejsaren säga. När kanonerna gjort sitt, kunde infanteri och kavalleri rycka fram och snabbt avgöra slaget till Frankrikes fördel. Den här förmiddagen släpade artilleriet ut 80 kanoner på slagfältet framför Wellingtons östra flank. 48 av dem var väldiga bronsvidunder som kallades ”kejsarens unga döttrar” inom armén. De sköt iväg massiva järnkulor på 12 pund; vanliga kanoner laddades med kulor på sex till nio pund. Kapten Kincaid och de övriga männen i Wellingtons här, som kunde se Napoleons artillerister göra sig stridsklara, hade all anledning att vara oroliga. Marken skälvde när det stora batteriet avfyrades. Kanonkulorna kom vinande i flack bana över sädesfältet mot Wellingtons trupper, och granater med brinnande luntor ritade vita rökbågar på himlen när de flög mot sitt mål 700 meter bort. ”En granat klöv vår översergeant på mitten”, berättade en brittisk sergeant efter slaget, ”den fortsatte och slet huvudet av en grenadjär och e x p l o d er a d e e n meter ifrån mig så att jag kasta-

Bataljoner på 500– 1 000 man stred tilltill sammans på slagfältet.

Långsammaste ryttaren När fienden besegrats skulle kavalleriet förfölja och ut plåna resterna. Napoleon ansåg att den erfarne kavalleriofficeren Grouchy var rätt man – men denne visade sig vara oförmögen att agera på egen hand.

Emmanuel de Grouchy

Den förvirrade stabschefen Napoleons stabschef sedan många år hade lämnat ho nom. I stället blev det mar skalk Soult som skulle se till att kejsarens order ut fördes. Han var en skicklig strateg men som stabschef begick han massor med fel.

Jean-deDieu Soult

Fältherre utan överblick Napoleon kallade marskalk Ney, chef för härens ena flygel, för ”den tapp raste bland de tappra”. Ingen kunde som han storma fram och leda sina män till seger mot alla odds. Men han var stridbar; han hata de Soult så myck et att han ignore rade order, och rollen som chef för den ena hälften av Napoleons armé var honom övermäktig. Michel Ney var en lysande soldat men ingen stor fältherre.

Fältherrar spelar sc Napoleon ska möta britternas Wellington och preussarnas Blücher, som tillsammans har nästan dubbelt så många soldater. Hans enda chans är att slå till innan motståndarna är redo.

SLAGET

N TO G N LI WEL Papelotte

EN T K A T P UP

Bryssel 0

Wavre

Nivelles

Quatre Bras

3 Wellington

Charleroi

PO LE

Ligny NE Y

hinner inte till Ligny i tid. Vid Quatre Bras stoppar han dock den franske marskalken Ney, som är på väg in bakom Blücher.

11.30 Napoleon låter 80 kanoner öppna eld mot Wellingtons centrum. Syftet är att försvararna ska försvagas inför det kommande franska frontalangreppet. 13.00 Preussare närmar sig oväntat österifrån. Den franske kejsaren har bråttom om han ska hinna besegra britterna innan Blüchers här angriper.

15 km

7 Med Grouchy långt bakom sig kan Blücher tåga mot Waterloo och Wellington.

Wellingtons trupper vä

ntar Utmattade bataljoner so m lidit stora förluster under dage n inväntar det franska anfallet i linj eformation.

6 Grouchy ska förfölja Blücher. Han tror att bytet flyr österut. österut

IN GT ON

L L IN

GTON

BLÜCHER

LEO NAPO

La Belle Alliance

CH OU R G

Gården La Haye Sainte

ER BLÜCH

2 Blüchers preussare ställer upp inför ett slag vid Ligny. Ligny

4 Kejsaren slår Blücher. Men utan Neys hjälp blir segern inte förkrossande.

1 Napoleon korsar gränsen.

Han rycker fram för att placera sig mellan de båda fiendearméerna.

Wellingtons trupper försvarar herrgården på åttonde timmen.

Herrgården Hougoumont Två bataljoner hindrar fienderna vid herrgården att lägga sig i.

Alla gårdar mellan de båda linjerna är ockuperade.

Spelet kan börja

GETTY IMAGES

ALLIERADE HÄRAR NAPOLEONS STYRKOR

NAPOLEON

GETTY IMAGES

Den 15 juni 1815 går Napoleon in i Belgien för att slå Blüchers 130 000 preussare och Wellingtons 100 000 britter, tyskar och nederländare. Själv har han bara 130 000 man. Kejsaren måste hålla sina fiender åtskilda och besegra dem en och en. Och Napoleon har tur: Wellington missförstår Frankrikes planer och närmar sig Blücher alltför sent.

5 Wellington flyr med Napoleon i hasorna. Han ställer upp för slag söder om Waterloo.

La Haye Sainte Hougoumont

Pjäserna ställs upp

Waterloo

Smouhain

N GTO 4 N I L WEL

N GTO N I ELL

3 5

EON NAPOL

Ü BL

NAPOLEON

Springarna skickas fram

Bönderna offras

13.30 16 000 fransmän rycker fram på bred front. Men Wellingtons infanteri möter dem med dödliga skottsalvor som får anfallet att avstanna. 13.45 Brittiskt kavalleri går till motangrepp. De skakade franska soldaterna flyr i vild panik. Britterna å sin sida kommer för långt fram och åsamkas svåra förluster av franskt kavalleri.

CH ER

hack om segern

500 m

16.00 Det franska kavalleriet angriper Wellingtons centrum, som vacklar men håller stånd. Efter fransk artilleribeskjutning gör kavalleriet ett nytt försök. Båda sidor lider stora förluster men fransmännen lyckas inte bryta igenom. 16.30 De första 14 000 preussarna anländer och anfaller Napoleons högra flank. Han tvingas använda reserverna för att förlänga linjen.

AVGÖR ANDET

Sista draget misslyckas

19.30 Napoleons garde angriper. Om det lyckas slå hål på Wellingtons front kan kejsaren kanske vinna slaget. Gardessoldaterna driver försvararn a bakåt, men de är för få och tvingas snart backa nedför sluttningen. Synen utlöser panik i den hårt pressa de franska hären, och slaget är förlora t.

Franska trupper har intagit gården efter en blodig närstrid.

NAPOLEON: 73000 man, 252 kano ner

WELLINGTON: 68000 man, 156 kano ner

Napoleons garde är sista hoppet

Fem bataljoner ur det oövervinneliga gardet rycker fram till anfall i kolonnformation.

HISTORIE

Krogen La Belle Alliance

BLÜCHER: 47000 man, 134 kano ner

SHUTTERSTOCK

Styrkorna vid Waterloo

Slaget vid Waterloo marskalk Grouchy rapporterat om. Men kejsaren tog informationen med ro; enligt krigsfångar var Blüchers här svårt medtagen efter slaget vid Ligny, och flera kolonner påstods ha dragit sig tillbaka mot tyska gränsen. Preussarna vid Wavre kunde omöjligen utgöra någon slagkraftig enhet. Men för säkerhets skull fick Grouchy order om att ta hand om saken. ”Hans majestät vill att du går mot Wavre och därmed närmare oss”, löd instruktionen från Napoleons stabschef, marskalk Jean-de-Dieu Soult. Klockan 13, då de franska kanonerna dundrat vid Waterloo i mer än en timme, insåg Napoleon att det hade varit bättre att kalla till sig Grouchys 33000 man. I sin kikare såg han nämligen preussarna komma marscherande från öster.

Kejsaren kunde fortfarande avblåsa slaget men då skulle de båda fienderna förena sina arméer och det var precis det han ville undvika. Annars måste Wellington besegras innan Blücher kom. Under hela sin dramatiska karriär hade Napoleon tagit risker och litat på att hans talang skulle lösa situationen. Försiktighet låg inte för Napoleon. Beslutet fattade sig nästan självt. ”I morse hade vi 90 procents chans att vinna. Vi har fortfarande 60 procents chans”, sade han till marskalk Soult. Kejsaren bedömde att det skulle ta tid innan preussarna nådde fram och det franska infanteriet var klart för anfall.

18 000 franska soldater i rörelse. Fyra divisioner ryckte fram mot den delen av Wellingtons linje som artilleriet beskjutit. Folkmassorna utgjorde en imponerande – och skräckinjagande – syn. ”Vi såg Bonaparte själv ta plats vid vägkanten precis framför oss”, mindes den brittiske kaptenen Kincaid. ”Varje regemente ropade 'Leve kejsaren!' när de passerade honom.” Trumslagarna angav takten då den enorma massan blåklädda fransmän sakta närmade sig. Under de 15 minuter det tog att korsa dalen mellan arméernas linjer, spydde Wellingtons kanoner ut kulor, granater och kartescher – projektiler med små järnkulor i som spreds som kulorna från ett hagelgevär. En fransk bataljon hade knappt gått hundra steg innan chefen blev dödligt

Napoleons plan spårade ur En halvtimme efter att kejsaren sett preussarna vid horisonten satte sig

I utkanten av slagfältet försökte Napoleons bror Jérôme erövra herrgården Hougoumont. Kampen blev en blodig mardröm som band stora franska styrkor.

rittiska trupper skulle lockas bort från Wellingtons centrum. Det var anledningen till att franska styrkor under prins Jérôme angrep herrgården Hougoumont, som låg mitt emellan de båda härarnas västra flyglar. Men den lilla tyskbrittiska garnisonen stod emot den första anstormningen. Jérôme försökte gång på gång, och kampen om Hougoumont band nästan 9 000 fransmän – mot bara 3 500 av Wellingtons soldater. Och fransmännen lyckades aldrig erövra herrgården.

Herrgården h öll

Norra porten

Västra porten

stånd

Liten köksträdgård

Fransmännen tar sig runt herrgå r rden. Norra port en står öppen och 60 man tränger in, inna n tiska soldater ly britckas stänga hålet. Sa m angripare döda tliga s.

Mur

Skov

Södra porten

Stor köksträdd gård

Trädgård Herrgård

Franska trupper var nära att inta gården via norra porten.

IT T R B

Fem gånger intar franss männen den st or köksträdgården a , men skottsalvo r följda av motan grepp tvingar dem till sist att ta ti ll flykten.

FR ANSMÄN

Napoleons bror Jé leder en fransk rôme st yrka som tvingar tillbak a ty nom skogen. A ska skyttar geng av salvor från he reppet stoppas rrgården.

NATIONAL MUSEUMS OF SCOTLAND

Avledningsmanöver gick snett

BATALJONEN I STRID

Bataljonen är indelad i kompanier, som står i rader bakom varandra.

BRIDGEMAN

Tyskarna avgjorde slaget Slaget vid Waterloo har gått till historien som britternas seger över Napoleon. Men de hade inte kunnat vinna utan stödet från preussaren Blücher och hans tyska soldater. Hertigen av Wellingtons egen här var mer tysk än brittisk. Soldaterna fick Järnkors 38 procent av soldaterna kom Tyska arméns Järnkors instiftainstifta från Hannover, Braunschweig och des år 1813. Medaljen utdelautdela Nassau eller Kungens Tyska Legion des till preussiska soldater som – en kår i brittisk tjänst. Bara 36 utmärkt sig i kampen mot NapoNapo procent var britter. Nederländare leon. År 1914 blev den en och belgare utgjorde de resterande generell tapperhetsmedalj. 26 procenten. Korset på det preussiska hemvärnets huvudbonader blev en eftertraktad medalj.

CLAUS LUNAU

sårad. Sekunden senare stupade en kompanichef, därefter fanbäraren. Ropet ”Slut upp!” hördes ständigt; luckor i formationen skulle fyllas av an Kolonnen kan manövrera dra soldater. STYRKA En bataljon kan förf lytta SVAGHET Endast främre delen av Trots beskjutningen fortsatte de fran sig smidigt om kompanierna står bataljonen kan skjuta; i strid är den bakom varandra och inte på linje. svagare än en bataljon i linjeformation. ska soldaterna framåt och Kincaids skyt skyt tar tvingades överge sin plats i sand åter diket framför Wellingtons linje. De tog karré – en ihålig fyrkant med bajonet bajonet Det stora franska artilleriet hade åter plats bland brittiskt infanteri och gjorde ter i alla riktningar. Men det var för upptagit sina bombningar och Welling sig redo att möta anfallet. sent. Fransmännens enda utväg var att ton tvingades flytta runt sina styrkor i ”När spetsarna på deras kolonner fly, och en flodvåg av soldater och brit brit takt med att soldater stupade. Ney fick blev synliga på åsen fick de en sådan tiskt kavalleri forsade ned från åsen. syn på omorganisationen från sin plats i salva från första ledet att de vacklade”, Det stora anfallet var över. Kejsarens sadeln nära förtruppen. Han befann sig mindes Kincaid. ”Men så fortsatte de, enda tröst var dragonernas oförsiktig i dalen mellan de båda arméerna där uppmuntrade av sina modiga officerare het; de red för långt fram, rakt i famnen överblicken var begränsad, och för ho som dansade omkring dem och svinga på de franska kavallerireserverna. nom såg det troligen ut som att fienden drog sig tillbaka. de sablarna framför dem.” Franska ba Marskalken beslöt att gå till anfall. taljoner i marschkolonn spred ut sig till Marskalk såg sin stora chans linjeformation. Musköterna dundrade. Napoleons plan hade misslyckats och Men alla franska infanterister befann Genom sin kikare följde Napoleon nu måste de franska angreppen improvi sig antingen i strid, höll på att återhäm dramat på åsen. seras. Initiativet ta sig efter nederlaget tidigare på mor ”Hans ansikte ”I morse hade vi 90 procents låg inte hos kejsa gonen eller stod uppställda för att kun lyste av tillfreds ren. Han tillbring na ta emot preussarna. Den stora kaval chans att vinna. Vi har fort- ade större delen lerireserven fick genomföra den avgö ställelse”, såg en fransk stabsoffi farande 60 procents chans.” av dagen bakom rande framstöten mot fienden. den franska linjen, Ney tog därför kommandot över cer. ”Allt gick bra Napoleon då han ser preussarna närma sig, lutad över sina 5 000 så kallade kyrassiärer – Europas och det rådde ing Waterloo, 18 juni 1815. kartor, medan han bästa tunga kavalleri. Led efter led av en tvekan om att han i den stunden trodde att slaget var tog emot rapporter och petade tänderna hästar med ryttare i skinande hjälmar vunnet.” Även de franska infanterister med ett halmstrå. Trötthet och sviktan och pansar satte sig i rörelse. ”Inga ord kan beskriva känslan vi na i främsta linjen hade segervittring. de hälsa tog på krafterna, och hemorroj ”Victoire!” jublade några redan. der gjorde det plågsamt för honom att kände vid åsynen av de tungt beväpna Men segerglädjen var förhastad. ”Se sitta på hästryggen och följa sina solda de varelserna på väg mot oss”, skrev en upp, kavalleri!” hann en fransk soldat ter i strid. Den uppgiften överlät han i ung brittisk officer efter slaget. ropa innan rödklädda brittiska dragoner stället till marskalk Michel Ney. Marken skälvde under de tusentals plötsligt blev synliga. Ackompanjerade Ney hade krigat i mer än 20 år och hovarna när kavalleriet arbetade sig av gälla trumpetsignaler kastade sig ansågs vara den tappraste soldaten i uppför sluttningen i trav. Tempot hölls 2600 ryttare över fransmännen. Napoleons här. Som taktiker var han medvetet nere; då blev det lättare att ”Det blev rena rama slakten”, be ingen större begåvning men kejsaren skrev en fransk korpral. Enda sättet för ansåg att han var perfekt till att leda de infanteriet att kunna stå emot ett kaval frontalangrepp som skulle bryta lerianfall var att ändra formation till igenom fiendens linjer.

Slaget vid Waterloo

Ryttarmassor försöker bryta igenom En målning av fransmannen Henri Philippoteaux återger ögonblicket då Napoleons kyrassiärer kastar sig över Wellingtons infanteri. 10000 ryttare deltog i de resultatlösa angrepp som blev dyra för båda sidor i kampen. AKG IMAGES

Inga sårbara flanker

Brittiska artillerister söker skydd

De skotska soldaterna är uppställda i karré, en fyrsidig formation. Skottsalvor och bajonetter ska hålla de franska ryttarna på avstånd. Om fienden bryter in i mitten är skottarna dödsdömda.

Efter en sista salva har de brittiska kanonserviserna sökt skydd mitt i karrén. Där väntar de på att kunna återvända till sina vapen.

Högländarna bär kilt i strid De skotska högländarna bär en uniform som är olik alla andra i Europa. Nedanför midjan har soldaterna en kilt som är vävd i regementets eget mönster, och på huvudet har de en hatt med en stor fjäderplym på.

BATALJONEN I STRID

Kompanierna har flyttat tätt ihop och bildar därmed en enad front.

Trumpetarna har starka färger Karrén skyddar mot kavalleri STYRKA Bataljonen bildar en sluten

fyrkant så att kavalleri inte kan angripa i ryggen eller från sidorna.

SVAGHET Fiendens kanoner kan orsaka ett fruktansvärt blodbad bland karréns tätt uppställda soldater.

Kavallerianfall utförs i serier Kavalleriet slår till i vågor; infanteristerna ska inte hinna ladda om sina musköter mellan anfallen.

Napoleons tunga kavalleri anses vara Europas bästa, men vid Waterloo sätts det in för tidigt. Artilleri och infanteriangrepp har inte gjort Welling tons trupper möra, och de har kraft kvar att stå emot de pan sarklädda kyrass iärernas angrepp. Kyrassen kunde stå emot muskötskott, men inte kanonkulor.

RMN – GRAND PALAIS

Franskt kavalleri är bäst

Marskalk Ney är med i front Ney, Napoleons när maste man, är med i stridens hetta. Under slaget får han fem hästar skjutna under sig, och hans mod stärker soldaternas stridsmoral. Å andra sidan har han en dålig överblick över helhetsläget eftersom han personligen anför sina trupper.

CLAUS LUNAU

Franska kavalleriofficerare ger order via trumpetsignaler. De måste lätt kunna se blåsarna, som därför har väl synlig jacka. Ofta har uniformen regementets särskilda färg, som resten av ryttarna bara har på kragen och ärmarna.

Slaget vid Waterloo av elitsoldater, som därmed såg längre ut.

Slaget vid Marengo: 1800

nerna med ryttarpistoler. Så jagade brit brit tiskt kavalleri iväg kyrassiärerna. Striden var långtifrån över. Det fran ska artilleriet återupptog beskjutningen och de täta karréerna var perfekta mål. Samtidigt kallade marskalk Ney fram ännu fler kavallerienheter och förbered de ett nytt anfall. Snart stormade tusen tals kavallerister fram igen. Duellen mellan Neys ryttare och Wellingtons infanteri gick in i ett blo digt dödläge. Enligt vissa källor anföll Ney hela tolv gånger, och till sist var några enheter för utmattade för att kämpa. Infanterister och ryttare stod bara några meter ifrån varandra, för trötta för att använda sina vapen. Utan infanteri kunde Ney inte slå hål på karréerna och efter flera timmars kamp tvingades han ge upp.

Slaget vid Austerlitz: 1805

Gardet skulle rädda dagen

Kejsargardet förlorade bara en enda gång Napoleons garde var inga prydnadsfigurer. De följde med när kejsaren drog ut i strid och ansågs vara oövervinneliga på slagfälten i Europa. Regementena i det så kallade Gamla gardet var toppskiktet inom eliten – krigsveteraner som deltagit i flera fälttåg och uppvisat stort mod. ”Unga gardet” bestod däremot av vanliga värnpliktiga, men eftersom soldaterna utbildades och anfördes av män ur Gamla gardet var de oftast mer effektiva än vanliga franska enheter. När Gamla gardets anfall misslyckades vid Waterloo miste hela Napoleons här tron på en seger.

Musköten var 143 cm lång och sköt iväg blykulor med en kaliber på 17,5 mm.

Västen syntes efter eftersom gardet bar gammaldags jackor som var öppna framtill.

Damasker stängde

ute sten från skorna och skyddade de höga knästrumporna.

Gardets största slag

BRIDGEMAN

Björnskinnsmössan bars traditionellt

Under kavallerianfallen mot Wellingtons centrum kom de första preussarna fram Slaget vid Ligny: 1815 och angrep Napoleons flank. Fler närma närma de sig österifrån: precis det som Grouchys 33000 man skulle ha förhindrat. Vid Wavre 16 km därifrån höll mar hålla formationen, Kejsarblå jackor med röda och blå dede och hästarna spara skalken på att angripa Blüchers efter taljer gick i franska des till det avgöran trupp. En general bad honom att i stäl flaggans färger. de ögonblicket. let att tåga mot Waterloo, men Grouchy När marskalken tänkte följa Napoleons order till punkt kom över krönet och pricka. Wavre var målet. Sabeln var mest möttes han av brit brit Kejsaren fick klara sig själv och tiden till prydnad och användes sällan tiska, nederländska höll på att rinna ut. Han hade ett enda i strid. och tyska bataljoner trumfkort kvar: gardet. Kejsarens elitsoldater hölls som re uppställda i karré, redo att möta anstormningen. Bajonet Bajonet server till lägen just som detta; då all ter stack ut åt alla håll i de fyrkantiga ting stod på spel. Nio bataljoner av de formationerna och hindrade ryttarna rutinerade krigsveteranerna började från att tränga in bland infanteriet. marschera mot Wellingtons försvagade Trots det fortsatte centrum. Napo marskalken fram fram leon själv ledde ”Jag hade aldrig hört talas dem till mitten av åt med kavalleriet. om ett slag där alla stupade, dalen, där ha n Trumpetsigna Trumpetsigna men detta tycktes kunna överlämnade kom ler hördes och ka ka valleriet slog över mandot till mar bli ett undantag.” i galopp 150 meter ska lk Ney som Kapten John Kincaid, från fienden. Mus skulle anföra dem Waterloo, 18 juni 1815 kötsalvor dånade uppför sluttningen och kulor slog mot hjälmar och bröst och mot segern. Gardessoldaterna ryck ryck plåtar. ”Som en våldsam hagelskur mot te fram, skuldra vid skuldra, till trum fönsterrutor”, beskrev ett vittne. slagarnas rytmer. De såg ut som jättar i Män och hästar störtade omkull men sina skyhöga björnskinnsmössor, och anfallet fortsatte, och i rena förskräckel förskräckel Wellingtons soldater blev nervösa. ”Nu får vi stryk”, mumlade en brit brit sen höll uppställningarna i karrée på att kollapsa. Men soldaterna höll stånd, tisk officer. Hertigen av Wellington på även de många rekryterna. sin häst Copenhagen iakttog det hela på Frustrerade franska ryttare hittade avstånd och verkade iskall som alltid. inga hål i formationerna utan fick nöja ”Ge mig natt”, hörde de närmaste sig med att skjuta mot de täta formatio formatio honom viska, ”eller ge mig Blücher.” Slaget vid Wagram: 1809

BATALJONEN I STRID

Bataljonen står stilla med alla kompanier på en enda linje.

Linjen är bäst i eldstrid

Napoleons armé föll samman Gardets reträtt fick franska soldater längs hela fronten att tappa modet. Preussarna på flanken kunde därmed

STYRKA När kompanierna står i två-tre man djupa led kan samtliga soldater skjuta mot fienden.

tränga fram, och Wellington uppe på åsen såg vad som höll på att hända. Han fällde ihop sin kikare, lyfte på hatten och beordrade anfall längs hela linjen. Napoleon hade förlorat. Hans hårt trängda här löstes upp då soldaterna flydde söderut i panik. Fienden närmade sig redan och han tvingades dra sig tillbaka, omgiven av en bataljon ur sitt garde som retirerade i perfekt ordning – en ö mitt i kaoset. Lugnet började sänka sig över slagfältet. Preussare förföljde de franska soldaterna medan Wellingtons trupper föll ihop av utmattning där de stod. Förlust Förlustsiffrorna var fasansfulla. ”Det 27:e regementet låg bokstavligt talat dött i karré intill oss”, beskrev kapten Kincaid. ”Vår division, som omfat omfattat uppemot 5000 man vid slagets bör-

SVAGHET Bataljonen kan nästan inte rycka fram eller svänga runt för att bemöta angrepp från annat håll.

CLAUS LUNAU

De första som försökte stoppa gardet var tyska rekryter från furstendömet Braunschweig. De mejades ned, liksom två bataljoner från Nassau. Kejsargardet fortsatte framåt, förbi lik och trasiga kanoner. Nästa motståndare var brittiska gardessoldater som gick till motangrepp och tvingade fransmännen bakåt. En skottduell uppstod längs fronten, och här hade britterna en fördel. De stod på en lång linje, medan det franska gardet fortfarande var i kolonnformation, redo att fortsätta framåt. Britternas kulor tunnade ut de franska leden och när en brittisk bataljon a ng rep f ra nsmä n nen i f la n ken inträffade det omöjliga: kejsarens garde började vackla.

jan, hade reducerats till en enda linje skyttar.” Wellington och Blücher miste tillsammans 24 000 man, medan 41 000 fransmän dog, sårades eller togs tillfånga. Slagfältet hade förvandlats till en kyrkogård. Till och med den hårdföre Wellington var skakad. Denna sista stora blodsutgjutelse ledde dock till fred i Europa. Mer än 20 år av ständigt krigande var nu över, och Napoleons otroliga karriär var slut. För den store fältherren väntade exil på ön Sankta Helena långt ute i södra Atlanten. Där fick han sitta och begrunda sitt stora nederlag vid Waterloo.

Läs mer Peter Hofschröer: The Waterloo Campaign I & II, Greenhill Books, 1999 Robert Kershaw: 24 Hours at Waterloo – 18 june 1815, WH Allen, 2014

Wellington stal segern N

är de båda segrande fältherrarna möttes efter slaget föreslog Blücher att dagen skulle kallas La Belle Alliance. Det betyder ”det vackra förbundet” på franska, och var även namnet på värds huset där Napoleon haft sitt högkvarter. Wellington föredrog dock Waterloo – en stad fem km därifrån, och även plat sen där han hade sitt högkvarter före och

efter slaget. Namnet ledde bort uppmärk samheten från preussarnas insats. Via mellanhänder satte sig Wellington emot att slaget kallades La Belle Alliance i brittiska tidningar och dessutom såg det flamländska ordet Waterloo engelskt ut. Före nyår 1815 stod slaget vid Waterloo nämnt i de första uppslagsverken och sedan spred sig begreppet över världen.

Segerherrarna möttes på slagfältet när Napoleon flytt.

BRIDGEMAN

Preussens mynt Segern över Napoleon år 1815 firades med sär skilda mynt. På preussiska mynt avbildades de båda männen som vunnit över Frank rikes kejsare.

Storbritanniens mynt

Wellington Blücher

Mynten blev historiens slagfält

På brittiska mynt fanns bara en enda profil, nämligen Wellingtons. Blüchers roll blev med tiden allt mindre i britter nas skildringar av slaget.

BRIDGEMAN

Napoleon besegrades av Wellington och Blücher ihop. Men efter slaget gjorde den brittiske fältherren allt för att dölja preussarens del i segern.

SJÖSLAG

Nelson kro Napoleons pol ons Storbritanniens störste amiral tvekar inte när han upptäcker den franska flottan utanför Egyptens kust. Trots att solen är på väg ned och han riskerar att segla på grund ger Nelson order om omedelbar attack. Slaget blir ett av hans största vågstycken.

Abukir/1798 Storbritannien och revolutionens Frankrike har legat i krig Abukir sedan 1793. En AlExAndri ndriA ndri A armé under den EgyptEnn franske genera generalen Napoleon Bonaparte tänker korsa Medelhavet till Egypten och därifrån hota det brittiska Indien.

ssar flotta fl Slaget vid Nilen blev ... ... Nelsons första stora seger. ... en katastrof för Frankrikes flotta. ... förödande för Napoleons planer. Amiral Nelsons flotta förvandlade de franska skeppen till vrak, ett efter ett. Den ståtliga tredäckaren Orient försvann i en explosion som syntes på långt håll i mörkret. NATIONAL MARITIME MUSEUM & POLFOTO/TOPFOTO

AV RASMUS DAHLBERG

SJÖSLAG

Nelsons problem är att han inte vet vart fienden är på väg, och han har inga snabba fregatter som han kan skicka i förväg för att hitta de franska fartygen. Därför måste han agera utifrån obekräf obekräftade rykten från förbipasserande fartyg och okunniga landkrabbor längs kusten. ”Om jag dog här och nu skulle kirurgen finna '(Ge mig) Fler fregatter!' inristat på mitt hjärta”, fräser Nelson. Han ligger nämligen hela tiden ett steg efter. I maj kommer amiralen nära sitt byte vid Korsika, men då skadas hans flaggskepp i en storm. Nelsons eskader tving tvingas ligga stilla under reparationen. Sam-

å våren 1798 är Medelhavet skådeplats för en nervpirrande jakt. Franska fartyg har lämnat Toulon och den brittiske amiralen Horatio Nelson förföljer dem. Oddsen för att amiralen kommer att få tag i sitt byte är höga. Den franska styrkan omfattar nämligen mer än 500 krigsfartyg och andra skepp, och de håller inte någon hög fart. Flottan transporterar en 35000 man stor invasionsarmé under ledning av en vida berömd, 28-årig general: Napoleon Bonaparte.

tidigt fortsätter fransmännen söderut och den brittiske amiralen tappar spåret.

”Djävulen hjälper de sina” Napoleons flotta var som uppslukad av havet när Nelson återupptog jakten. Inte förrän i slutet av juni kunde kaptenen på en brigg berätta att den franska flottan gömt sig utanför Malta söder om Sicilien. Ön tillhörde de gamla korsriddarna i Johanniterorden. De hade kommit till Malta år 1530 och sedan dess levt av att plundra muslimska skepp i Medelhavet. Nu gjorde Napoleon slut på denna sista rest av korstågen. Men erövringen av

Nelson spelar hasard med sina fartyg – och vinner En brittisk eskader under Horatio Nelson får veta att franska fartyg och soldater har lämnat hamnen i Toulon med kurs mot okänt mål i Medelhavet. Amiralen tar upp jakten som inte slutar förrän två månader senare utanför Egyptens kust. Här utkämpas ett av historiens mest avgörande slag.

1 28 juni Katten på råttan

FranKriKe T oulon

it a li

Avresa 19 maj

2 1 augusti, kl. 18.00

Nelson hinner före Napoleon till Egypten men när han inte får fienden i sikte seglar han vidare. Dagen därpå kommer fransmännen fram och går i land.

Franskt kanonbatteri

ön

Alexandria 22,5 km

e n

OSManSKa

Napoleons rutt

Nelsons anfallsrutt

A bukir -

riKet

Abukirbukt

A bukir fäsTning S icilien

Nelsons rutt

21 juni 22 juni 10–19 juni M alta 21 juni 23 juni

Nelson angriper K reta

24 juni

26 juni 25 juni

27 juni

28–30 juni 1 juli

UTSNITT

A bukir

29 juni

1 km

A lexAndriA

g y p t e n

Linjeskepp Fregatter

Bruyes försvarslinje

Fästningar av ekträ Omkring år 1800 bestod örlogsflottorna av flera olika slags skepp med varsitt arbetsområde. Linjeskeppen var pam piga fartyg byggda för sjöslag. Namnet kommer av att de tungt bestyckade skep pen oftast stred på linje med långsidan vänd mot fienden och avfyrade förödande bredsidor mot motståndarna. Storleken och tyngden gjorde dock linjeskeppen långsamma. Därför led sagades flottan oftast av fregatter som kunde segla i förväg och hitta fienden.

Fregatt

Tvådäckare

Tredäckare

Kanoner

20–48

50–80

90–140

Besättning

200–300

350–650

750–1100

Fregatten var flottans spejare och seglade snabbare än linjeskeppen. Alla kanoner stod på ett däck.

På Nelsons tid bestod de europeiska flottornas slagstyrkor främst av linjeskepp med 74 kanoner fördelade på två däck.

Endast flottans högsta amiraler hade rätt till tredäckade skepp. Fartyget var långsamt, men tungt bestyckat.

CLAUS LUNAU

27 juni

Den brittiska eskadern har återvänt till Egypten och finner fienden för ankar i Abukirbukten. Spetsen på den franska linjen ligger nära lågt vatten men Nelson beslutar ändå att sätta in anfallet där.

MASSIV KULA

slog skepp i småbitar

Malta var mest en parentes. När Nelson fick reda på fiendens gömställe hade den franska flottan redan lättat ankar – den här gången med kurs österut. Nelson gissade att fransmännen var på väg mot Egypten. Alla segel hissades, och utan att veta om det passerade hans eskader snart den betydligt långsamma re franska konvojen. När britterna kom fram till den egyptiska hamnstaden Alexandria redan den 28 juni fann de inte minsta spår av fienden. Nelson var säker på att han ännu en gång blivit lu

Material: Järn. Mål: Skrovet. Verkan: Orsakade svåra skador på fartygsskrov och bildade samtidigt sam ett moln av träsplitter som dödade och skadade sjömännen. SHUTTERSTOCK

rad, och två dagar senare gav han order om att segla norrut för att söka efter fienden längs kusten i dagens Turkiet. ”Djävulen hjälper de sina”, skrev amiralen senare i ett brev till den brittis ke ambassadören på Sicilien. Men mind

Nelsons anfallsrutt

Kl. 18.30 Swiftsure

Britterna tar sig förbi

Vanguard

Goliath seglar mellan revet och Guerrier som utgör spetsen i den franska linjen. Fyra andra brittiska skepp följer efter och kommer därmed in bakom fiendens försvar.

Slaget var en massaker

Bellerophon

Orion

Zealous

Kanonbåtar Roddbåtar med en kanon i vardera.

Kl. 20.30

Linjeskepp erövrades

Nelson går i däck

Goliath

Flaggskeppet Vanguard är i duell med Spartiate när amiralen blir sårad i pannan.

Guerrier

Spartiate

Kl. 21.00

Tvådäckaren Bellerophon vågar sig för nära flaggskeppet Orient med 124 kanoner ombord. En bredsida kostar det mindre, brittiska skeppet alla masterna och det driver hjälplöst iväg.

Kl. 18.40

Endast de sorgliga resterna av den franska flottan slapp ur Abukir-bukten. Nio linjeskepp erövrades av britterna, som brände de tre mest skadade. Förstörda Erövrade Undkomna 4 9 2

Alla masterna skjuts av

Sérieuse

re än ett dygn efter att han lämnat Alex Alex andria dök den franska flottan upp. Egypten hade varit Napoleons mål från första början. När den franske generalen fick veta hur nära Nelson var, gav han omedel bart order om landstigning. Trupperna slog ned allt motstånd och intog Alex Alex

Enorma franska förluster 46 % av de franska besättningsmännen dog, sårades eller togs till fånga.

Fregatt stoppas med salva

Enligt oskrivna sjökrigsregler skjuter inte linjeskepp och mindre fartyg mot varandra i ett slag. Men fregatten Sérieuse öppnar eld mot linjeskeppet Orion och det stora fartyget svarar med en fullständigt förödande bredsida.

Napoleons män

Nelsons män

5 225 döda, sårade och fångar

218 döda 677 sårade

Orient Tonnant

Kl. 22.00

Flaggskepp exploderar

En brand ombord på flaggskeppet Orient når krutförrådet. 1000 man dör i explosionen.

Kl. 03.00

Kampen ebbar ut

Tonnant blir det sista linjeskeppet i den franska försvarslinjen som stryker flagg. Tvådäckaren kan inte fly eftersom alla master är bortskjutna, skrovet fullt med hål och hon ligger djupt i vattnet.

& SCA NPIX/ AKG-IM

Bruyes skepp

LUNAU

Nelsons skepp

Bruyes försvarslinje

CLAUS

S ymbolförklaring

Fregatter Höll sig utanför striden.

AGES

SJÖSLAG

Sjöhjälte sköts i bitar Amiral Horatio Nelsons kropp vittnade om de risker som ett krig på havet förde med sig. När han dog 47 år gammal var han svårt invalidiserad efter hårda strider.

Calvi, Korsika 12 juni 1793

”Jag är Horatio dödad” Nelson Abukir, 1798

Nelson hade gått i land med Sand och grus en brittisk styrka för att be förstörde höger öga lägra den korsikanska hamn staden. Medan han spanade mot fiendens för för svarsverk slog en fransk kanonkula ned i marken framför honom. Sand och grus flög upp och ska dade hans högra öga, som gradvis blev allt sämre.

Santa Cruz de Tenerife 24 juli 1797

När Nelson sårades under slaget vid Nilen förutsåg han melodramatiskt sin egen död. Såret visade sig dock vara ofarligt.

Som ledare för britterna försökte Nelson inta staden i ett djärvt stormningsförsök, men de spanska försvararna mötte dem med ett regn av kulor från kanoner och gevär. En projektil krossade ett ben i Nelsons högra arm. ”Doktorn, jag skulle vilja bli av med den här obrukbara kött klumpen”, sade amiralen när hans män fört honom i säkerhet.

Höger arm måste amputeras

NATIONAL MARITIME MUSEUM

Trafalgar, Spanien 21 oktober 1805

Karriärens största seger var nästintill i Nelsons hade hamn när en fransk muskötkula bor ingen tur kvar rade sig in i Nelsons kropp. Den träf fade vänster skuldra, passerade genom ryggraden och satte sig i höger ryggmuskel. Amiralen avled efter en tre timmar lång dödskamp. Hans lik transporterades hem till begrav ningen i en tunna brännvin för att kroppen inte skulle ruttna.

Abukir, Egypten 1 augusti 1798

I striden mot det franska fartyget Millimeter från Spartiate fick Nelson en metallbit att bli blind i huvudet. Allt blev svart och ami ralen trodde först att han var döende, sedan att han förlorat synen på vänster öga. Läkaren kunde dock lugna honom med att det var en skinnflik från pannan som hängde ned över vänster öga.

andria. Soldater, vapen och proviant laslas tades av från transportfartygen. Första ronden i matchen mellan Nelson och Napoleon blev en fransk seger.

Äntligen vinst!

Amiral FrançoisPaul de Brueys såg aldrig sin flot flotta utplånas. Han dog av en kanonkula efter ett par timmars strid. SCALA

Från Alexandria gick den franska armén mot Kairo för att besegra de lokala maktmakt havarna, mamlukerna. Samtidigt förde amiral François-Paul de Brueys örlogsfarörlogsfar tygen till Abukirbukten cirka 20 km nordöst om staden. De tungt bestyckade linjeskeppen pla placerades på rad bakom en udde, där de låg väl skyddade mot angrepp. Om brit britterna trots allt vågade gå till attack skulskul le de vassa undervattensklipporna tvinga ut dem mot den bakre delen av försvarsförsvars linjen där de största krigsfartygen fanns.

Genom sin linje i Abukirbukten tänkte Brueys skaffa sig alla fördelar i ett slag mellan skepp som låg för ankar. Han vågade inte möta britterna på öppet hav: ”Våra besättningar är ringa, både beträffande antal och kvalitet. Vår riggning är i dåligt skick och det kräver ett ansenligt mod att försöka leda en flotta som är utrustad på detta vis”, skrev amiralen i ett brev till marinministern. Abukirbukten gav ett bra skydd men låg samtidigt långt från försörjningsvägarna. Nästan en tredjedel av besättningarna måste skickas i land för att skaffa vatten och mat till alla ombord. Bristen på manskap förde med sig att Brueys inte vågade skicka iväg några fregatter för att spana efter fienden. Därför blev han inte förvarnad när brittiska far-

KEDJEKULOR tyg plötsligt dök upp vid horisonten i väster vid 14-tiden den 1 augusti. Nelson hade hittat den franska flottan. Brueys måste agera snabbt. Han sände order till alla besättningsmän på land om att genast återvända till fartygen. Samtidigt flyttades ett antal män över från fregatterna till de stora linjeskeppen. Förstärkningarna sattes in på mitten och i den bakre delen av linjen där Brueys förväntade sig en brittisk attack.

Nelson tar chansen Eftermiddagen hade nästan övergått i kväll när Nelsons flotta kom fram till Abukirbukten. Solen var på väg ned och han visste ingenting om djupförhållandena i bukten. Trots det gav den aggressive amiralen order om att anfalla. Slaget började omkring kl. 18.30 med ”en eldighet och styrka som är omöjlig att beskriva”, enligt kapten Berry på Nelsons flaggskepp Vanguard. ”Hela himlen lystes regelbundet upp av elden från de stridande flottorna.” En euforisk stämning bredde ut sig på de brittiska fartygen. Den skotske sjömannen John Nicol upplevde hur männen ombord gladde sig åt att det äntligen var dags att handla: ”Inte för att vi älskade att strida, men vi ville alla få friheten att återvända till våra hem och våra egna liv. Vi visste att vi inte kunde uppnå detta på annat vis än genom att besegra fienden”, skrev Nicol senare i sin självbiografi. Han bebe fann sig ombord på Goliath som utgjorde spjutspetsen bland Nelsons fartyg. Ingen vet vem som kom på idén att klämma sig mellan det främsta franska skeppet och undervattensskäret. KanKan ske fattade kapten Thomas Foley på Goliath det djärva beslutet på egen hand: ”Jag skulle gärna vilja komma in på andra sidan av den franska linjen”, hörhör des Foley säga. I sina order inin för slaget har NelNel son troligen uppupp manat sina kaptekapte ner att försöka bryta igenom den franska försvarslinförsvarslin jen. Han gav ofta gege nerella order och överöver lät detaljerna till fartygsfartygs befälen själva. När Goliath påbörjade sin våghalsiga manöver verkade Nelson inte förvånad.

slet sönder segel och rigg Material: Två hela eller halva järnkulor förbundna med en kedja. Mål: Riggen. Verkan: Slet sönder segel och rigg på fiendens skepp så att de tappade fart och blev svåra att manövrera. SHUTTERSTOCK

”Vad kommer omvärlden att säga ifall detta lyckas?” frågade Vanguards kapten, Edward Berry, spänt. ”Det är inte frågan om ifall – det kommer att lyckas. Men vem som överlever och kan berätta om det, det är en helt annan fråga”, blev Nelsons svar. Goliath tog sig igenom nålsögat utan att gå på grund, och hälften av Nelsons eskader följde efter. Ett av de andra fartygen var Zealous under kapten Samuel Hood. Han gav order om att kasta ankar rakt framför Guerrier, det främsta skeppet i den franska linjen. Britterna kunde avlossa hela bredsidor mot det franska skrovet medan motståndarna bara kunde besvara elden med de få kanoner som var riktade framåt på deras fartyg. Hood beordrade sina män att ladda alla vapen med två eller tre kulor samtidigt. Kanoner med dubbel- eller trippelladdningar hade kort räckvidd men effek effekten var förödande – vilket de franska besättningsmännen på Guerrier fick erfara: ”Vi hann knappt andas förrän hennes stor- och mesanmast var borta”, skrev Hood efter slaget. Guerrier blev till ett flytande vrak, men besättningen kämpakämpa

de envist vidare. Zealous avfyrade flera bredsidor mot det franska skeppet. Till sist fick Hood nog av den ojämna kampen där utgången var given. ”Så småningom tröttnade jag på att slakta män på det viset, och jag skickade en löjtnant ombord”, skrev Hood. Efter en kort förhandling gick Guerriers kapten med på att kapitulera. Det första av de franska skeppen strök flagg. Flera andra skulle komma att göra likadant innan dagen grydde.

Sårade och döda överallt Bakom Guerrier hade nu även flera andra franska skepp hamnat under beskjutning från båda sidor. Goliath och de brittiska fartyg som följt henne kastade ankar på insidan medan Nelsons Vanguard och resten av flottan placerade sig utanför. Slaget i Abukirbukten blev en massaker. Kulor från kanoner och musköter ven mellan skeppen och däcken var täckta av blod och avslitna kroppsdelar. Kirurgerna amputerade krossade lemmar utan bedövning och de sårades vrål hördes från skepp till skepp. I vissa fall var döden osynlig. John NiNi col på Goliath såg en skeppsgosse som med tom blick satt och stirrade på en

Den välnärde ”John Bull” var symbolen för en britt. I satirtecknarnas skildring av slaget vid Nilen blev han ännu fetare av att sluka franska örlogsfartyg. SCANPIX/BRIDGEMAN

SJÖSLAG

kruttunna. Pojken reagerade inte på order och när någon knuffade till honom föll han livlös ned på durken. Han hade dött av tryckvågen från en explosion. Nicol såg också en sjöman som höll på att avfyra sin kanon. Innan han hann sätta den brinnande stickan till luntan fick han hela armen bortskjuten. Matrosen tittade frågande på den blodiga stump han hade kvar. Sedan tog han upp den ännu brinnande stickan med vänster hand och avfyrade kanonen. Omkring kl. 20.30 skadades Nelson i pannan av en metallbit. En hudflik lossnade och hängde ned över vänster öga. Nelson var redan blind på höger öga och i ett ögonblick av panik trodde amiralen att han nu förlorat synen helt. Skeppsläkaren torkade blodet från Nelsons öga och förband hans huvud. Ingen kunde dock längre hjälpa Nelsons franske rival; amiral Brueys var död.

Orient lyste upp hela himlen Redan när slaget började insåg den franska flottans överbefälhavare att hans plan hade misslyckats. Brueys befann sig på flaggskeppet Orient som låg i mitten av den franska linjen – där han räknat med att britterna skulle anfalla. I stället blev han vittne till hur britterna totalförstörde hans formation. Och så kom turen även till Orient. Flera av Nelsons linjeskepp lade sig runt det stora tredäckade fartyget och sköt sina salvor rakt in i skrovet. En kanonkula slet båda benen av Brueys som kastades omkull. Amiralen placerades i en stol och fick tryckförband kring ben-

stumparna för att stoppa blödningen. Och där satt Brueys när en kula från den brittiska tvådäckaren Swiftsure i det närmaste klöv hans kropp på mitten. När den franske överbefälhavaren dog brann det redan i hans enorma skepp med 124 kanoner ombord. Elden orsakades troligen av gnistor som fick fäste i en målarutrustning under däck. Medan striderna rasade på kanondäcken spred sig elden med våldsam fart. Orient var snart helt omslutet av lågor. Besättningsmännen såg med fasa på när de franska sjömännen började hoppa i havet i ett försök att simma i säkerhet. Britterna befann sig också i fara; om det stora skeppet flög i luften kunde explosionen även skada de av Nelsons fartyg som låg närmast. Swiftsure låg så nära Orient att tjäran i drevningen mellan skeppsplankorna började smälta och rinna ned i vattnet. Kaptenen gav order om att förbereda fartyget för eldsvåda, men han vägrade segla bort från det brinnande skeppet. ”Två vakter posterades vid ankartrossen kring mesanen med order om att skjuta alla som försökte kapa den”, skrev den då bara tio år gamle sjökadetten John Theophilus Lee. ”Samtidigt fälldes kanonportarna ned, magasinen och luckorna stängdes och alle man skickades ned under däck med blöta svabbar och hinkar med vatten.” Kl. 22 hände det. Brueys majestätiska flaggskepp förvandlades till ett eldklot. Brinnande träbitar slungades iväg åt alla håll och tryckvågen hamrade in i både franska och brittiska fartyg.

Explosionen var så våldsam att den kändes även på Goliath som låg långt därifrån. John Nicol befann sig i fartygets krutförråd under däck när han hörde en enorm smäll och hela skrovet skakade kraftigt: JEAN-LÉON GÉRÔME

Soldaterna ombord på det revolutionära Frankrikes fartyg var tappra – men hopplöst odugliga.

totalt 640 sjöofficerare i januari 1792 – på pappret. Men 361 av dem var försvunna, 19 satt i fängelse och 28 försökte säga upp sig. Samtidigt bildade sjömännen revolutionära ”klubbar” och gjorde livet surt för de kvarvarande kaptenerna. Klubbarna hade vetorätt för alla order. Dessutom kom nya, oer oerfarna och olämpliga officerare ombord och de enklaste uppgifter blev olösliga. ”Gud bevare mig från att någonsin ha med den att göra igen”, skrev armégeneralen Lazare Hoche om flottan efter att ha sett prov på det usla sjömanskapet.

Vältränade och disciplinerade brit brittiska sjömän bemannade Nelsons fartyg under slaget vid Nilen. Deras franska motståndare var amatörer som varken kunde utföra komplicekomplice rade manövrer eller sikta korrekt med kanonerna. Sedan franska revolutionen bröt ut år 1789 hade kvaliteten på de anställda inom flottan sjunkit som en sten. Under kungen hade adeln haft monopol på de högsta posterna, men efter revolutionen riskerade alla amiraler och kaptener att avav rättas i giljotinen och därför flydde många ur landet. På skeppen i den stora marinbasen i Brest fanns

Napoleon drömde om ett äventyr i Orienten men expeditionen blev en ren mardröm.

SCANPIX/BRIDGEMAN

Frankrikes stolta flotta blev till vrak

SKRÅSKOTT

röjde skeppsdäcket

”Vi trodde att Goliaths akter hade flu git i luften”, skrev Nicol. Striderna av stannade längs hela linjen. Britter och fransmän stirrade på de glödande rester na av det som nyligen varit ett stolt, tre däckat fartyg med drygt tusen man om bord. Sedan tog sjöslaget fart igen.

Napoleons drömmar brast När kanonerna på Goliath äntligen tyst nade på morgonen, tittade Nicol ut över havet: ”Hela bukten var full med livlösa kroppar, lemlästade, skadade och brän da, utan minsta klädesplagg på sig för utom byxorna.” Nattens 12 timmar långa helvete hade satt sina spår. Segern var total för Nelson. Av 13 franska linjeskepp var det bara två som kom undan, och två av de fyra franska fregatterna. Resten föll i britternas hän der eller blev förstörda. Nelson förlorade inte ett enda fartyg, men flera av dem fick stora skador. Bara 218 brittiska be sättningsmän dog – 5225 fransmän dog, skadades eller togs till fånga. Bara på flaggskeppet Orient omkom tusen man. Efter slaget bjöd Nelson sju tillfånga

Material: Kulor av bly eller järn i en säck inlindad i rep. Mål: Besättningen. Verkan: Spred sig efter avfyrning i en svärm av kulor som kunde slå ut ett stort antal besättningsmän på en och samma gång. HISTORICAL ARMS & SHUTTERSTOCK

tagna franska kaptener på middag på sitt flaggskepp Vanguard. Stämningen var god men amiralen själv orsakade ett par pinsamma incidenter. Först räckte han en tandpetare till sin bordsgranne som fått alla tänderna bortskjutna. Sedan er bjöd han sin snusdosa till en fransman utan att lägga märke till att den stacka ren hade förlorat sin näsa. Franska flottans enda framgång kom efter slaget. Nelson skickade det lilla linjeskeppet Leander med 50 kanoner till Storbritannien för att berätta om se gern. Men Leander mötte ett av de fran ska skepp som flytt från Abukirbukten. Efter sex timmars ojämn kamp mot två däckaren Généreaux med 74 kanoner tvingades Leander stryka flagg. Episoden förändrade dock inte det faktum att Nelsons seger hade skaffat britterna kontrollen över Medelhavet.

Över en natt hade Egypten förvandlats till ett stort fångläger för Napoleons ar mé som tappade kontakten med Europa. Slaget befäste Nelsons rykte som sjö hjälte. Två år senare besegrade han danskarna vid Köpenhamn och år 1805 vann han sin största seger över franska och spanska fartyg vid Trafalgar. Skotten John Nicol var i 40årsåldern när han deltog i slaget vid Nilen ombord på Goliath. Han blev 70 år. Innan han dog hann han segla jorden runt två gånger och skriva sina memoarer om ett långt liv till sjöss.

Läs mer Laura Foreman & Ellen Blue Phillips: Napoleon's lost fleet, Discovery Books, 1999 ● Oliver Warner: The Battle of the Nile, Batsford, 1960 ● Claes-Göran Wetterholm: Nelson: Mannen som aldrig dör, Ekerlids, 2005 ●

Napoleon fastnade i Egypten Frankrikes strategi försvann med dess flotta. Napoleons trupper i Egypten blev tvungna att kämpa för sin överlevnad i stället för att utmana britternas makt i Indien.

ska trupper i Palestina men garnisonen i Akko vägrade ge upp. Britterna sände de ihärdiga osmanerna stöd från havet tills generalen tvingades avbryta belägringen och därmed även hela offensiven. Napoleon hade fått nog av det egyptiska äventyret. En mörk natt smög han ombord på ett litet skepp och seglade hem. Han lämnade kvar armén. Efter tre år i Egypten kapitulerade resterna för britterna år 1801.

nvasionen i Egypten var tänkt som en strategisk attack mot det brittiska herraväldet i Indien. Men alla storslagna framtidsplaner gick i kras när flottan utplånades vid Abukir. Nu var Napoleons trupper i Egypten helt avskurna med fiender på alla sidor. I stället för att dö under den egyptiska solen ville den ambitiöse generalen hellre gå till fots hela vägen osman hem till Frankrike över land. Han besegrade osmane

Del 1 av Napoleons plan

Besegra Egyptens makthavare ■ Sätta stopp för de underutvecklade mamlukernas inflytande i Egypten och införa franskt styre. ■ Stoppa brittiska varutransporter från Indien till Europa över landremsan mellan Röda havet och Medelhavet.

Med

v ha

Napoleon blev den förste europé sedan korstågen som intog det Heliga landet. Hans försök att vandra hem stoppades dock vid Akko.

a buKir

a lexandria Hetta och törst kostade Napoleon många män under färden genom Egyptens öken.

K airo

S uez

g y p t E n

a KKo

Del 2 av planen

Pressa britterna i Indien ■ Modernisera Egypten till ett land varifrån fransk civilisation och makt kan spridas i Mellanöstern. ■ Bygga franska skepp som kan segla söderut från Suez och angripa britterna i Indiska Oceanen. ■ Förbereda en militär expedition på land för att erövra Indien.

100

AMERIKA

En sliten och demoraliserad amerikansk kolonialarmé har nästan besegrats av den brittiska övermakten vid jultid år 1776. USA:s general behöver ett mirakel.

Washington 3 General George Washington och hans armé korsar Delaware floden för att anfalla britterna. Slaget blir ett av de viktigaste ögonblicken i USA:s historia.

BRIDGEMAN

George Washington

USA:S MEST BERÖMDA MÅLNING ÄR FULL MED FEL Emanuel Leutze målade bilden nästan 75 år efter att general Washington gett order om det desperata smyganfallet som vände frihetskrigets förlopp. Det förklarar varför tavlan är full med felaktigheter.

FEL FLAGGA Stars and Stripes vajar stolt över båten, men flaggan fanns inte år 1776. I verkligheten hade armén troligen med sig Grand Unionflaggan som hade en miniatyrvariant av den brittiska flaggan i stället för stjärnor i hörnet.

KAMPEN MOT ISEN I själva verket kämpade soldaterna mot mycket större isflak som var så tunga att de kunde stoppa båtarna eller få dem ur kurs. Misstaget beror på att konstnären målade tavlan i Tyskland och använde floden Rhen som förebild.

OVÄDRET SAKNAS På bilden kastar solen ett vackert sken över floden men i verkligheten skedde överfarten mitt i natten under en snöstorm. Britterna trodde att det var omöjligt för rebellerna att angripa i ovädret och sänkte därför beredskapen.

satsar allt 1

Nordamerika/1776

TVÅ PRESIDENTER Fanbäraren, James Monroe, blev senare USA:s femte president. Det är tveksamt om han var med på samma båt som general George Washington, men han deltog faktiskt i slaget och blev sårad under ett hjältemodigt angrepp.

Amerikanerna går från nederlag till neder nederlag i kampen om självständighet TreNToN från den brittiska USa kolonialmakten. General George Washington har förloförlo rat sina närmaste officeoffice rares förtroende och är nu i desperat behov av ett mirakel.

New York

AMERIKA

KOLONIALARMÉN Dynamisk trio förde amerikanerna till seger

AV JESPER ROVSING

Inga amerikanska officerare hade någon erfarenhet av att leda en armé. Trots det växte en handfull lysande strateger fram under kriget. Men endast tre generaler var med hela tiden, från de första striderna år 1775 till den slutliga segern över britterna 1781: George Washington, Nathanael Greene och Henry Knox. Greene började som menig soldat och kämpade sig till titeln general. Knox var

bokhandlare och transporterade på eget initiativ ett stort antal brittiska kanoner från ett övergivet fort till kolonialarmén. Efter den insatsen blev han en av Washingtons närmaste män.

George Washington Nathanael Greene

Henry Knox

Greene, Knox och Washington kämpade från krigets början till dess slut. ALL OVER PRESS & BRIDGEMAN

oave amerikanska kolonierna I Philadelphia sex mil därifrån, där oav har i praktiken förlorat hängighetsförklaringen undertecknades sin kamp om självständig- ett halvår tidigare, har kongressmedhet från Storbritannien lemmarna redan flytt från staden. Några den här juldagen år 1776. politiker har till och med bytt sida – preDe sorgliga resterna av den amerikan- cis som otaliga amerikanska soldater miraska kolonialarmén befinner sig nu på och civila. Alla vet att det krävs ett mira flykt undan de överlägsna brittiska styr- kel för att revolutionen ska lyckas. Kolonialarméns överbefälhavare korna efter att ha förlorat flera stora slag under hösten. Britterna behöver inte George Washington är emellertid fast besluten att inte ge ens förfölja dem över upp. Han har visserliDelawarefloden – om På 1700-talet några dagar kommer gen många fel och strider soldater den a mer i k a nsk a brister som general – inte i hårt vinterväder det har tydligt visat armén att upplösas om det inte är absolut sig under krigets av sig självt. lopp – men han Svaga av sjukdonödvändigt. mar, demoraliserade, ger inte upp. Han utan tält, ytterkläder eller ordentliga planerar nu ett riskabelt och nästintill skor räknar de kvarvarande tusen solda- omöjligt överraskningsanfall. terna ned dagarna fram till nyårsafton då deras krigstjänstgöring tar slut och de får Rekryterna saknar erfarenhet lov att resa hem igen. Just nu finns det Tre år tidigare hade oron börjat ingenting som kan få dem att stanna märkas i de brittiska kolonierna i kvar i armén här intill floden, där Nordamerika. Folk i kolonierna var britternas mest fruktade legosoldater – trötta på britternas evinnerliga skatter tyskar från Hessen – iakttar dem från och ville ha samma rättigheter som andra sidan floden. brittiska medborgare. Men det SCANPIX/GRANGER

För att kunna genomföra överraskningsanfallet mot byn Trenton tvingades amerikanerna att kämpa sig fram genom en svår snöstorm.

brittiska parlamentet var styvnackat och reagerade med våld i stället för förståelse. Som motreaktion upprättade rebellerrebeller na, eller patrioterna som de kallade sig, ett eget parlament och bildade kolonialkolonial armén år 1775. Detta gjorde knappast britterna mildare. ”Om de så har massor av män, vad gör det för skillnad?” frågade marinminister lord Sandwich retoriskt i brittiska parlamentet på sommaren 1775. ”De är ociviliserade, odisciplinerade fegisar.” När George Washington samma sommar fick befälet över de amerikanska soldaterna drog han i stort sett samma slutsats. Den nybildade kolonialarmén hade varken fana eller uniformer – inte ens status som officiell amerikansk armé. De unga rekryterna hade över huvud taget ingen erfarenhet av livet i fält – och vad värre var: det hade inte officerarna heller. De lät de meniga soldaterna göra i stort sett som de ville. Tältlägren var rena kaoset där exkrementer flöt omkring i öppna kloaker, sjukdomsepidemier härjade och språket var så grovt att till och med de mest garvade veteraner reagerade. Brittiska spanare på andra sidan fronten lade märke till att väldiga mäng mängder rom fördes in i lägren – ungefär en flaska per man och dag. Många soldater deserterade, lämnade soldatlivet flera veckor i sträck för att besöka hustru och barn, eller tog ett jobb för att tjäna ihop till brödfödan. Det var inte ovanligt att soldaterna fick vänta alldeles för länge på sin lön. Allra värst var bristen på ammunition: Det tillverkades inte mycket krut i kolonierna, utan det mesta smugglades in via Västindien. När amerikanerna belägrade britterna i Boston fick Washington veta att var och

en av männen bara hade krut så att det räckte till nio skott. Han blev så häpen att han inte sa ett ljud på en halvtimme. På andra sidan fronten stod britterna som hade en av världens starkaste arméarmé er. De var bättre utbildade, mera discidisci plinerade, bättre utrustade, hade bättre betalt och plågades inte alls i samma ut utsträckning av sjukdomar och epidemier. Dessutom hade de flesta brittiska soldater tjänstgjort i armén i fem-sex år och var alltså mycket mer erfarna än de ofta hjälplösa amerikanerna. Patrioterna stod maktlösa inför britternas överväldigande styrka och det blev inte bättre av att general Washington gjorde flera grova strategiska missar som tydligt visade att han aldrig tidigare hade lett någon stor armé. Trots detta förklarade sig 13 brittiska kolonier vara självständiga stater den 4 juli 1776 – och såg kort därefter sin armé fly ut ur New York. Detta var ett svidande nederlag för patrioterna som miste tusentals män och tvingades ge upp Amerikas viktigaste stad och ta till flykten. Skillnaden mellan de båda arméerna var så stor att britterna efteråt drog Efter kriget blev George Washington USA:s förste president. BRIDGEMAN

Washington var en brittisk gentleman Kongressens val av överbefälhavare för den nybildade amerikanska armén var synnerligen överraskande.

är 43-årige George Washington tackade ja till att leda den nybildade amerikanska armén hade han varit pensionerad från aktiv tjänst i 15 år. Bland annat därför var han ett överraskande val. Många trodde dessutom att Washington skulle ta parti för kungen. Han uppförde sig nämligen mer brittiskt än många engelsmän och påminde om en brittisk country gentleman.. Han bar alltid fina, gentleman skräddarsydda kläder från London och bodde på en vacker gård som han höll på att bygga om till ett ståtligt palä med praktfull park. Politikerna var dessutom osäkra på om Washington skulle kunna leda en hel armé. Han hade ald-

rig gjort någonting liknande. Han var visserligen berömd för sina modiga insatser som ung major då han ledde åtskilliga expeditioner i den amerikanska vildmarken, men han hade aldrig fört befäl över större enheter än ett regemente och saknade erfarenhet av att kontrollera stora trupprörelser på ett slagfält. Sådana brister såg man strängt på i början av kriget. Men samtidigt visade han sig vara en modig och skicklig ledare som inspirerade sina män. Med tiden blev han även en lysande strateg. Washington var för övrigt mycket rik och hade mycket att förlora på ett krig mot britterna. Politikerna i kongressen kände därför att de inte kunde säga nej till en man som var beredd att sätta så mycket på spel. Alla visste ju att oddsen för en amerikansk seger var dåliga. Efter kriget blev Washington USA:s förste president år 1789.

Tursamme Washington överrumplade britterna Generalen saknade erfarenhet men trots svåra motgångar uppvisade han stor talang. Under belägringen av Boston (19 april 1775– 17 mars 1776) hade amerikanerna stängt in 1.400 brittiska soldater. Britterna fick emeller emellertid förnödenheter via fartyg som trafikerade hamnen och skulle därför kunna klara flera års belägring. Men en mörk natt lyckades general Washington placera kanoner och tusentals män på en kulle. Därifrån besköt de hamnen och tvingade britterna att fly från Boston. På hösten år 1776 hade amerikanerna just förlorat slaget vid Long Island och var inneslutna i New York. Mitt i natten dirigerade Washington reträtten över East River och räddade därigenom armén undan en säker katastrof.

AMERIKA

Fienden blev tagen på sängen new york

Nordamerikanska frihetskrigets viktigaste slag stod i staden Trenton. På morgonen den 26 december 1776 anföll amerikanerna de tyska legosoldater från Hessen som befann sig i staden. Till angriparnas stora lycka hade den hessiske generalen – mot sina order – inte befäst stadens båda huvudgator. De amerikanska trupperna kunde därför snabbt inta Trenton.

new York

P e n n s y lV a n i a

TrenTon

D e l awa r e f l o D e n

new Jersey delaware Maryland Virginia

2 1

Kl. 03.00: Amerikanerna tänker korsa floden på tre olika platser för att omringa Trenton men på grund av en hård snöstorm kommer bara en enhet över.

Kl. 06.00: För att kompensera för de enheter som inte kom över floden delar armén upp sig i två delar.

Amerikanerna vann överlägset KOLONIALARMÉN: 2.400 man 18 kanoner 2 döda (4 sårade)

Kl. 08.00: Artilleriet öppnar eld från två sidor medan soldaterna rycker fram i snöstormen.

TrenTon

Amerikanerna besegrade enkelt de hessiska legosoldaterna som inte hade befäst sina ställningar. BRIDGEMAN

BRITTISKA ARMÉN: ARMÉN: 1.500 hessiska legosoldater 6 kanoner 22 döda (83 sårade) 896 tillfångatagna

Kl. 08:45–09:30: De hessiska legosoldaterna i Trenton tvingas ge upp. Staden är omringad och amerikanerna lämnar inte utrymme för någon reträtt.

KOLONIALARMÉN Meniga drog ut i krig utan lön Britterna kallade de meniga amerikanska soldaterna för ”förrädarna” eller ”lantisarna”. Motståndarna var inte värda att kallas amerikaner, eller ens en riktig armé. En brittisk general kunde dock sträcka sig till att kalla fienden ”en väpnad pöbel”. I själva verket påminde de brittiska och amerikanska soldaterna mycket om varandra. Inom båda arméerna fanns det många lantarbetare och outbildade som lockats

slutsatsen att rebellerna aldrig mer skulle komma att möta dem i öppen strid på slagfältet. ”Vårt arbete här är i stort sett avklarat”, skrev en av de brittiska officerarna hem till sin far. Och patrioterna var nästan beredda att instämma.

Britterna är säkra på att segra

De meniga fick nöja sig med låga löner och dålig mat. BRIDGEMAN

på en strategiskt belägen kulle. Britterna blev mållösa när de vaknade på morgonen och upptäckte amerikanernas fräcka tilltag. De tvingades fly ur sina ställningar i staden. Och vid nederlaget i New York lyckades han, mitt i natten, flytta alla sina trupper i säkerhet över East River inför näsan på den intet ont anande fienden.

Om Washington misslyckas den här gången kommer de 13 staterna troligen snart att bli brittiska kolonier igen. Generalen samlar sina män och beordrar dem att gå i båtarna. En svår snöstorm viner omkring dem och piskar rakt emot de flatbottnade båtarna som gungar oroväckande. Det är nästintill omöjligt att ropa kommandon i den vrålande stormen, och med den hårda vinden rakt framifrån blir roddarnas Angreppet sätts i verket Nu planerar general Washington att ge- arbete fruktansvärt tungt. Allra värst är nomföra en liknande, svår överrask- de stora isflaken som ständigt hotar att ningsmanöver för tredje gången. Gene- sätta stopp för hela operationen. När alla Washingtons män, hästar ralen vet att han måste ha turen på sin sida. Han tänker ta sig över den isiga och kanoner äntligen är i säkerhet på Delawarefloden med 2.400 man mitt i andra sidan floden har klockan blivit tre på natten. De är tre natten och i gryningtimmar försenade i en genomföra ett Den nybildade kolonialöverraskningsanfall armén hade varken fana förhållande till tidsmot de tyska legosolplanen och kan omöjeller uniformer – inte daterna i byn Trenligen hinna fram till ens officiell status som Trenton före grynington. Två mindre enheter en. Det verkar som amerikansk armé. ur kolonialarmén ska om chansen att överkorsa floden på andra ställen för att raska fienden i Trenton har gått förloskapa en strategiskt viktig bro och rad. Och ännu värre är att de båda andra genomföra en avledningsmanöver. enheterna har gett upp sina försök att EMMET COLLECTION OF MANUSCRIPTS

Vid jul år 1776 anser britterna att kriget är vunnet och kostar på sig att slappna av. Den brittiska huvudstyrkan under general sir William Howe, nyligen adlad av kungen efter det lyckade kriget, har dragit sig tillbaka till bekvämligheterna i New York inför vintern. På 1700-talet behöver soldaterna inte strida i hårt vinterväder om det inte är absolut nödvändigt, och det är det inte nu: Amerikanerna är besegrade, utan möjlighet att resa sig igen. När våren kommer tänker general Howe tåga direkt till Philadelphia, inta USA:s största stad och stänga rebellernas kongress. Ingenting kan stoppa honom. I det amerikanska lägret är stämningen mycket dyster. Allt fler börjar tvivla på att Washington är rätt man att leda armén. Först inträffade katastrofen i New York och de senaste månaderna har varit fruktansvärda. Många tycker att Washington bär skulden – vilket han är fullt medveten om. Några veckor tidigare hade han råkat öppna ett brev från en kurir. I brevet stod att hans närmaste underordnade hade tappat allt förtroende för honom och hånade honom för de misstag och det vankelmod han uppvisat i kritiska ögonblick. Men trots bristande erfarenhet som härförare har han ändå lyckats överraska och lura britterna ett par gånger. Första gången var under belägringen av Boston när han mitt i natten lyckades smuggla upp kanoner och tusentals män

till hären av löftena om kläder, mat och en fast lön – och av ära, heder och äventyr. Skillnaden var att amerikanerna saknade erfarenhet. Dessutom var många av dem väldigt unga eller oroväckande gamla. Långtifrån alla hade en riktig uniform, och lönen visade sig vara allt annat än fast.

I staden Trenton utspelade sig revolutionens viktigaste slag.

AMERIKA

KOLONIALARMÉN De svarta kämpade för friheten Washington var slavägare och allt annat än glad över svarta soldater i sin armé. Men under krigets lopp tvingades han inse att han behövde fler soldater och att han inte hade råd att vara kräsen när det gällde frivilliga – oavsett hudfärg. Det är alltså ingen slump att det finns en färgad soldat på den berömda tavlan som föreställer Washington som korsar Delawarefloden (se sidorna 40–41).

Historikerna uppskattar att mer än 5.000 svarta, i utbyte mot löfte om frihet, kämpade på amerikansk sida i kriget. Ännu fler stred på britternas sida – britterna var inte heller förtjusta i svarta soldater men såg en strategisk fördel i att lyckas vända slavarna mot deras herrar. Drygt 5.000 svarta kämpade på amerikansk sida i kriget. POLFOTO/RUE DES ARCHIVES

ta sig över floden. I det här läget skulle beordrar dem att använda bajonetterna i truppermånga generaler ha blåst av anfallet och stället. Efter åtta kilometer delar truppervänt om. Men Washington vet att en na upp sig i två kolonner för att angripa reträtt kan bli lika farlig som ett anfall. staden från två sidor. Nu befinner de sig Den här operationen måste lyckas. bara omkring sex kilometer från fienden. Han beordrar sina 2.400 man att I Trenton tar Johann Gottlieb Rall, kämpa sig framåt i stortyskarnas 56 år gamle befälhavare, det gangan men trots att de knappt ”Om de så har massor kan gå upprätt i den ska lugnt. Han har av män, vad gör det svåra terrängen. hela tiden varit väl förskillnad? De är Det är så kallt att två förberedd för ett motmot ociviliserade, soldater fryser ihjäl unangrepp från de ameame der marschen. Många odisciplinerade fegisar.” rikanska rebellerna. upptäcker dessutom att Men för det första deras krut har blivit så blött att de inte räknar han inte med annat än några kan avlossa ett enda skott. Washington sporadiska försök. Och för det andra kan

Slaget vid Trenton blev vändpunkt i frihetskriget

han inte i sin vildaste fantasi tänka sig att amerikanerna skulle få för sig att anfalla mitt i en rasande snöstorm.

Fienden mejas ned Klockan åtta på morgonen upptäcker Johann Rall att han har misstagit sig å det grövsta. En stor amerikansk kolonn kommer i rask marsch ut ur skogen bara 800 meter från byn. De yttersta vaktposterna drar sig snabbt tillbaka medan de proffsigt avlossar flera skott mot angriparna för att försinka dem. Samtidigt vaknar hela Trenton till liv med ett ryck.

Nordamerika anno 1775 Icke u t f o r s k at

Efter segern förbättrades stämningen bland de amerikanska soldaterna. Nu vågade de börja tro på en seger.

nder den kalla julnatten år 1776 avvärjdes ett hotande nederlag och då lades grunden till den slutliga triumfen. Efter segern jublade de uppgivna och modstulna amerikanerna och plötsligt sprudlade det av självförtroende och kampvilja i kolonialarmén. Nu kunde general Washington utan vidare övertala många soldater att ge sig ut i strid ännu en gång, vilket i sista sekunden räddade kolonialarmén från total upplösning. Dessutom började många stater äntligen att släppa ifrån sig sina soldater till nationell tjänst. USA hade hela tiden haft ganska gott om soldater – problemet var att staterna vägrade låna

ut dem till armén eftersom de inte riktigt trodde på projektet. Fram tills dess hade kolonialarmén armén uteslutande utgjorts av frivilliga som skrev in sig för krigstjänstgökrigstjänstgö ring i ett eller tre år. Men trots att stater staterna lämnade ut soldater hade Washington aldrig mer än 17.000 man till sitt förfoförfo gande. Segern vid Trenton innebar även att Washington övertygade sina kritiker och kunde fortsätta som överbefälhavare. Det skulle dock dröja flera år innan generalen triumferade över britterna. Det skedde först i slaget vid Yorktown år 1781 då en fransk flotta tillsammans med amerikanerna tvingade 8.000 att kapitulera, vilket följdes av ett fredsfreds avtal i Paris två år senare.

Nordamerika vid krigsutbrottet Det blivande USA bestod år 1775 av 13 upproriska kolonier. Dessa områden förblev trogna den brittiska kronan. Indianernas territorier överlämnades till USA efter kriget. Spanien kontrollerade områdena väster om Mississippifloden.

Luften genljuder av trummor, tyska kommandorop och ljudet av soldater som rusar upp ur sina sängar. Men alla ansträngningar är förgäves. Vid stadens båda huvudgator, King Street och Queen Street, har amerika amerika nerna redan ställt upp sitt artilleri. Med Med an tyskarna intar sina formationer börjar de amerikanska kanonerna att dåna mot dem, rakt ned längs huvudgatorna. Resultatet blir en veritabel massaker. Legosoldaterna flyttar ned på sido gatorna för att söka skydd men den andra amerikanska kolonnen har redan hunnit dit. Amerikanska soldater med monterade bajonetter stormar fram. Washington har tidigare varit rädd för att hans mannar inte skulle våga slåss när det verkligen gällde. Den här morgo morgo nen kommer alla hans tvivel på skam. Tyskarna rullar ut en kanon på King Street men då rusar en grupp amerika amerika ner fram, erövrar kanonen och vänder den mot tyskarna. En av de modiga soldaterna är den 18årige årige löjtnanten James Monroe – många år senare blir han USA:s femte president. Efter bara 45 minuter är de värsta striderna över. Drygt 100 tyskar är döda eller sårade och cirka 900 har tagits till fånga. Bara fyra amerikaner har skadats

New hampshire New york p e N N s y lV a N i a

och de enda som har dött är de båda som frös ihjäl under nattens marsch.

Washington triumferar igen Slaget får ett nästan lika imponerande efterspel. När de brittiska trupperna får höra talas om amerikanernas överrask överrask ningsangrepp sände en skakad sir Willi Willi am Howe genast 8.000 man till Trenton för att ta upp kampen. Den 1 januari står de båda arméerna mittemot varandra. Det finns bara en smal biflod och en bro mellan dem. Britterna går till ro för natten men visa av erfarenheten har de ställt ut vakter som oavbrutet spanar mot amerikanerna på andra sidan vattnet. Nästa morgon upptäcker de att Wash Wash ington har gjort det igen. Nästan alla hans styrkor, förutom några få som fått order om att väsnas som en hel armé, har smugit iväg under natten. Och snart får britterna veta vart fienden har tagit vägen. Amerikanerna har gått i en stor båge runt de brittiska styrkor styrkor na och nu kommit fram till de brittiska trupper som befinner sig några kilometer bakom fronten. Britterna är fullständigt oför beredda på att möta ameri ameri kanska soldater här och får

ingen tid till att förbereda sig inför det våldsamma angreppet. Efter 15 minuter ger britterna upp och 300 av dem tas till fånga. Därefter beslutar Washington att det är dags att dra sig tillbaka för vintern. Britterna gör detsamma. Slaget är över och amerikanerna har tagit det första segerrika steget på vägen mot självständighet. själv

Läs mer Samuel Stelle Smith: The Battle of Trenton, the Battle of Princeton – Two Studies, Studies Westholme Publishing, 2010 ● Arlan Dean: Crossing the Delaware – George Washington and the Battle of Trenton (Great Moments in American History), History), Rosen Publishing Group, 2003

●

maiNe/massaChusetts rhode islaNd CoNNeCtiCut New Jersey

VirgiNia North CaroliNa

georgia

delaware marylaNd south CaroliNa

Sedan fredsavtalet undertecknats i Paris 1783 kunde George Washington låta sig hyllas på New Yorks gator. POLFOTO/CORBIS

Napole största Av Napoleons stolta armé kom bara några ömkliga rester hem från Ryssland. Nästan en halv miljon man dog eller togs till fånga. SCANPIX/BRDGEMAN & SCALA

SNABBÖVERSIKT

Kejsaren sände sina soldater i döden Bakgrunden: Sedan 1807 har Ryssland varit Frankrikes motvilliga allierade. Nu tänker tsaren bryta förbundet. Förloppet: Napoleon går in över gränsen med en halv miljon man. Men kriget i det ogästvänliga ryska landskapet blir en mardröm. Sjukdomar, köld och svält kräver fler dödsoffer än själva striderna. Konsekvensen: Frankrikes segervana armé utplånas och Napoleon förlorar där därmed den grund han byggt sin makt på. 98

NAPOLEON BONAPARTE

Invasionen av Ryssland

on begår sitt misstag

På 20 år har Napoleon avancerat från enkel löjtnant till Frankrikes kejsare och Europas obestridde ledare. År 1812 tågar franska armén österut för att sätta den uppstudsige ryske tsaren på plats. Men fälttåget blir en katastrof och Napoleon tappar fotfästet. AV BORIS KOLL

Riga

3: Dödliga vindar

1: Slaget vid Borodino

s te

rs j ön

4: Blodbad i snön

Königsberg

Napoleons invasionsväg

Borodino

Vilnius

6: Dödsmarsch

6 5 ezina Ber

5: Över floden Berezina

3 4 Smolensk Krasnoje

Moskva 1

Det franska återtåget

Vjasma

2: Ryssarna anfaller

Warszawa

100 km

NAPOLEON BONAPARTE

Invasionen av Ryssland

Kejsarens snuva kostar 28 000 livet

Han har vunnit lysande segrar på slagfält i hela Europa. Men vid Borodino i närheten av Moskva slås Napoleons talang ut av en förkylning. Soldaterna kastas ut i ett frontalangrepp mot ryssarna och slaget blir det blodigaste i karriären.

versergeant Auguste Thirion ser maktlöst på medan ryska kulor plöjer sig fram genom hästar och ryttare omkring honom. I drygt en timme har kyrassiärerna (det tunga kavalleriet) klädda i blanka bröstharnesk stått uppställda rakt framför ett ryskt kanonbatteri. Varje salva sliter upp stora luckor i de passiva leden. Regementet har varken fått order om att anfalla eller tillstånd att dra sig tillbaka. I stället tvingas ryttarna bara att se på medan ryssarna laddar om sina kanoner inför nästa, dödliga salva. En ryttare visar tecken på att vända sin häst och fly. Thirion rider genast fram för att stoppa mannen, annars skulle paniken sprida sig blixtsnabbt. Sergeanten lägger sin hand på den menige soldatens axel och säger med tillkämpat lugn: ”Hördu, jag har en brödbit i fickan. Ska vi inte ta och dela på den?” Innan han hinner plocka fram brödet krossas den skräckslagne ryttarens hu-

100

vud av en kanonkula. Hjärnsubstans och blod sprutar ut över översergeantens nyborstade uniform. Mardrömmen fortsätter medan de franska marskalkarna vädjar till Napoleon. De ber honom sända hela hären framåt för att få ett slut på striden. Men fältherren, som har lagt hela Europa för sina fötter med sin enastående talang, struntar i sina officerares råd. Samtidigt förblöder hans franska armé i den masslakt som slaget vid Borodino utvecklats till.

En kamp om Moskva

överbefälhavare, general Barclay de Tolly, vågar inte möta kejsaren i ett öppet slag. I stället har hans trupper bränt alla åkrar, lador och byar för att den franska armén inte ska hitta någon proviant. I början av september närmar sig Napoleons armé Moskva. Adeln kräver att fältmarskalk Kutuzov ska föra befälet över hela Rysslands armé. Kutuzov har nämligen lovat att rädda staden. Tsaren ger med sig, och ryska trupper förbereder sig för ett slag vid byn Borodino 12 mil väster om Moskva. Kutuzov har valt den här platsen eftersom fienden tvingas anfalla uppför

Sedan Napoleons armé gick in i Ryssland den 24 juni 1812 har ryssarna befunnit sig på ständig reträtt. Deras

En sjuk och trött Napoleon satt och såg på medan hans soldater genomförde vanvettiga anfall mot ryssarna vid Borodino. SCANPIX/AKG-IMAGES

Tsaren ska få sig en läxa Napoleon vill inte krossa Ryssland, bara tvinga riket att hjälpa honom mot britterna. För att möjliggöra en passande fred låter han bli att åter skapa Polen som ryssarna har lagt under sig. Av den anledningen vägrar många polacker att stötta hans armé.

en lång sluttning, samtidigt som natur liga hinder i form av skogar och en flod försvårar anfall på flanken. Ställningen uppe på höjden förstärks med flera skansar som förses med kanonbatterier. Anläggningarna är i stort sett färdiga när Napoleons trupper dyker upp. Två numerärt jämbördiga arméer på sammanlagt nästan en kvarts miljon man står nu mittemot varandra.

Giganternas kamp blir ett blodbad Napoleons stora armé har krympt avse värt sedan en halv miljon man stod vid gränsfloden Njemen i juni månad. Stora styrkor har lämnats kvar för att säkra området bakom hären, och i huvudstyr huvudstyr kan har flera tusen soldater dukat under för sjukdomar, utmattning och svält. Inte heller Napoleon är riktigt kry. Kejsaren har drabbats av en kraftig för för kylning och med rinnande näsa, huvud huvud värk och feber gör han upp sin anfalls anfalls plan. Men hans lysande förmåga att se taktiska möjligheter är som bortblåst. Framryckningen ska börja på morgo morgo nen den 7 september. Men hären ska varken gå runt ryssarnas flanker, borra sig in genom Kutuzovs center eller ge ge nomföra avledningsmanövrer. Alla de vanliga knepen i den geniale fältherrens repertoar är som borttrollade när han be ordrar frontalangrepp längs hela linjen. Klockan sex på morgonen avfyras 500 franska kanoner och ryssarna svarar med

ungefär lika många. Inte ens garvade ve teraner har upplevt ett sådant oväsen förut. Kanonkulorna virvlar upp så mycket damm på de ryska befästningar na att skansarna på håll ser ut som vulka ner. Samtidigt skördar ryska kanonkulor många franska liv. Slaget vid Borodino är ett enda blodbad från första stund. Efter en halvtimme rycker den fran ske marskalken Davouts armékår fram. Målet är de tre Vformade Bagration skansarna mitt i den ryska fronten. De är uppkallade efter sin försvarare, den georgiske generalen Pjotr Bagration. Två hela divisioner sätts in bara mot den södra av de tre skansarna. Här har ryssarna lidit stora förluster under be

skjutningen. Försvararna kämpar för tvivlat mot de överlägsna fransmännen men tvingas överge sina positioner. De franska truppernas triumf blir kortvarig för ryssarna svarar med ett våldsamt motangrepp. Soldater kämpar man mot man med bajonetter och sab lar i de sönderskjutna försvarsverken. Till sist tvingas fransmännen bort. Skan sen är åter i ryska händer. Davout sänder sina trupper framåt igen och de lyckas erövra två av tre skansar. Men precis som första gången hinner angriparna inte få ordning i le den innan ryssarna jagar bort dem igen. Skansarna erövras och återerövras sju gånger, och tusentals soldater på båda

Europa marscherade med Napoleon År 1812 var Napoleon Europas härskare. Kungar och furstar försåg hans omättliga armé med soldater i tusental.

ransmän utgjorde mindre än hälften av Napoleons armé i Ryssland. Allierade trupper från hela Europa kämpade också under hans befäl; seger efter seger under drygt tio års tid hade lagt Europa för kejsarens fötter. Regenter på hela kontinenten var tvungna att tillmötesgå hans krav på trupper. Även regementena i Frankrikes egen armé var fulla av utlänningar från annekterade områden i Nord tyskland, Holland, Belgien och delar av Italien.

300 000 fransmän 45000 man kom från stater som annekterats av kejsaren. 165 000 tyskar De tyska furstendömena var allierade med Frankrike. 100 000 polacker Slogs för att bli självständiga från Ryssland. 25 000 italienare Napoleons släkt regerade över de italienska staterna.

2:a lansiärregementet i Napoleons kejsargarde bestod av holländare. BRIDGEMAN

101

NAPOLEON BONAPARTE

Invasionen av Ryssland

Napoleon försitter sin chans Klockan är nu 10 på förmiddagen. Da vout och marskalk Ney, vars armékår också hamnat i stridens centrum, har slagit upp ett stort hål i fiendens front. Deras trupper har inte bara intagit Bagrationskansarna utan även den starkt befästa Rajevskijskansen lite längre norr

ut. Segern är inom räckhåll men mar skalkerna har inte tillräckligt med solda ter kvar. De sänder ordonnanser till Na poleon för att be honom sätta in reser verna. De får inget svar. Napoleon befinner sig på en kulle bakom de franska linjerna. När slaget började kunde han följa striderna genom kikaren, men nu är fronten dold av krut krut rök och damm. I stället för att ta sin häst och rida fram för att skaffa sig överblick blir han sittande i stolen. Kejsaren är sjuk och mycket trött. Ordonnanser som kommer med rappor ter får bara otåliga grymtningar till svar och viftas bort med en handrörelse. Davout och Ney får inga förstärkning ar. Ryska soldater flyttas från andra frontavsnitt och går till motangrepp vid Rajevskijskansen. Det franska 30:e linje regementet reduceras från 4 100 man till 268 och drivs ut ur ställningen. Fransmännen håller fortfarande Bagra tionskansen men hålet i ryssarnas front har täppts igen.

Hela armén väntar på Napoleon Striderna ebbar ut när båda sidor tvekar. En ny kanonduell bryter ut och de hårt

SCANPIX/MARY EVANS

sidor mister livet. Redan klockan åtta måste en rysk infanteridivision tas ur striden. På bara två timmar har den för lorat 3700 av sina ursprungligen 4000 man, och av drygt 100 officerare finns bara tre kvar. ”Inga ord kan beskriva det mod med vilket våra soldater gick i döden. Det var ingen kamp mellan människor utan mellan två rasande tigrar”, skrev den ryske kaptenen Lubenkov senare. General Bagration har stått i främsta linjen hela morgonen. Under den sjun de striden om skansarna blir han sårad och bärs bort. Han dör av sina skador. Georgiern avgudades av sina soldater och när han dör mister de kampviljan. När fransmännen för åttonde gången in tar skansarna förmår ryssarna inte jaga iväg dem igen.

När de ryska skansarna slutligen föll låg döda och sårade fransmän i högar.

pressade trupperna utsätts återigen för ett massivt kulregn. Ett franskt kavalleri regemente förlorar 318 av 762 man medan det väntar på order. Klockan 13 beslutar Napoleon äntli gen att sätta in delar av gardet i ett an grepp mot Rajevskijskansen. Men innan elittrupperna kommer ut i strid avblåser kejsaren framstöten på grund av nya rap porter från nordfronten. 8000 ryska ka vallerister och kosacker har fått tillstånd att angripa på flanken. Ryttarna har var ken infanteri eller artilleri med sig och drivs snart på flykten med salvor från de franska trupperna vid Borodino. Men efter ryssarnas oväntade angrepp börjar Napoleon att oroa sig över nordflanken.

Båda fältherrarna svek vid Borodino Slaget blev Napoleons mest dyrköpta och meningslösa seger. Han öppnade vägen till Moskva men led oersättliga förluster och lyckades inte krossa den ryska armén. Även gamle Kutuzov var svag under blodbadet. Han gav inga order och armén undgick en katastrof endast tack vare att de ryska generalerna hjälpte varandra utan att invänta order. Ryska skansar Franskt infanteri rycker fram

Ryssarna hade byggt flera skansar fulla med artilleri på slagfältet vid Borodino. De franska soldaterna möttes av en infernalisk beskjutning när de gick till angrepp. SCALA

102

Kavalleri samlas till anfall

Fransk fälla misslyckas Den 12 juli 1812 har två franska armékårer chansen att fånga general Bagrations 35 000 ryssar i en fälla. Men den ena kåren leds av Napoleons lillebror Jérôme, som vägrar ta order från den rutinerade marskalk Davout. Bagration hin ner komma undan.

Gardet skickas tillbaka som reserv. De krigsvana veteranerna får se på medan resten av armén kämpar för sitt liv. Framför Rajevskijskansen har Ney slutat hoppas på förstärkning. Marskal ken samlar resterna av det sönderskjut na infanteriet till en stormning mot skansen. Även kavalleriet görs klart för anfall, trots att det anses vansinnigt att sända hästar mot befästa ställningar. Men läget kräver desperata metoder. Klockan 14 avfyras 200 franska kano ner mot skansen, och sedan följer anfal let. Det franska infanteriet kommer som en flodvåg och stormar skansen. Sam tidigt rider kavalleriet runtom och angri per ryssarna bakifrån. Efter en kort och blodig strid blir de tusen ryska försvarar na totalt utplånade.

gnäggar av smärta och män med inälvor na hängande ut ur magen vädjar till sina kamrater att skjuta dem. Erövringen av skansen blir en klen triumf för Napoleons utmattade här. Ryssarna har samlat resterna av sina en heter till en förnyad attack och står upp ställda på en ny linje bakom skansarna. Ney kan inte fortsätta framåt. Artilleriet sätts in igen och kanonerna dånar i tre timmar. Klockan 18 flyttar ryssarna sin front en kilometer bakåt och lugnet sänker sig så småningom över slagfältet. Napoleons trupper gör sig redo att återuppta kraftmätningen nästa dag. Men slaget vid Borodino är över. Kutuzov erkänner under kvällen att hans trupper inte kan fortsätta kämpa: ”Om armén är intakt kan vi fortfaran de vinna kriget, men om hären utplånas är inte bara Moskva utan hela Ryssland förlorat”, konstaterar han. Kutuzovs

Marskalk Ney klarar skivan

SCANPIX/BRIDGEMAN

Läs mer Adam Zamoyski: 1812. Napoleons Fatal March on Moscow, Harper Collins Publishers, 2004 ● Alexander Mikaberidze: The Battle of Borodino, Pen & Sword, 2010 ● R.G. Burton: Napoleon’s Invasion of Russia, Leonaur, 2009 ●

SCANPIX/BRIDGEMAN

Rajevskijskansen är en fasansfull syn. I diket framför ställningen ligger de dö da och sårade i lager på lager. Hästar

halverade armé får order om reträtt – fransmännen ska inte få chansen att utplåna resten. Vägen till Moskva ligger nu öppen för Napoleon. Ända sedan fälttåget inleddes har hans mål varit att krossa den ryska armén och därmed tvinga tsaren till fred. Nu har han dock missat chansen genom slakten vid Borodino där han förlorat en tredjedel av sin armé. Och till skillnad från ryssarna kan han inte hoppas på för stärkningar. Snart väntar emellertid än nu värre prövningar för översergeant Au guste Thirion och när hären lämnar Ryssland i slutet av året består hans rege mente av endast tre man.

Kutuzov

Napoleon

● Var gammal och trött ● Överlät striden till sina generaler ● Sände aldrig fram artillerireserven

● Var sjuk under slaget ● Vistades hela dagen bakom fronten ● Tog inga råd från sina marskalkar

Soldaterna älskade Michail Kutuzov eftersom han inte var utlänning som övriga befäl. Den 67-årige krigaren var emellertid inte ung och stark längre. Han ägnade sig helst åt sitt harem av unga kvinnor och gav på sin höjd bara generella order till sina officerare.

Frankrikes kejsare hade gått från seger till seger när han ledde sin första här år 1797. Efter alla framgångar blev han säker på att han kunde segra utan att anstränga sig. Endast i slag där oddsen såg hopplösa ut vaknade hans gamla energi och talang till liv.

1 km

5 2 Borodino

Bagrationskansarna

● Den ryska armén förlorade minst

Bagrationskansarna

Byn Utitsa

Borodino i siffror

Rajevskijskansen

Utitsa

Davout vill gå runt Den skicklige marskalken föreföre slår att man ska utnyttja det erövrade Utitsa och gå in bakom ryssarna. Napoleon säger nej. SCANPIX/BRIDGEMAN

45000 000 man vid Borodino. Slaget kostade Napoleon 28000 28 man. ● I genomsnitt träffades 100 man per minut under slagets 12 timmar. ● Den franska armén avfyrade mellan 60000 000 och 91 91000 000 kanonskott samt 1400000 000 muskötskott. ● 10 000 av Napoleons sårade lämnades kvar i ett öde kloster. Tio dagar senare hade 7 7500 av dem dött av brist på vård och mat. ● Ryssarna begravde 35 35478 hästkadaver på slagfältet. ● 77 generaler ur båda arméerna dog, skadades eller togs tillfånga.

NAPOLEON BONAPARTE

Invasionen av Ryssland

Vintern tar livet av armén Napoleon intar Moskva i triumf. Men ryssarna har inte gett upp och bristen på förnödenheter tvingar de franska trupperna till reträtt. Medan de flyr västerut med ryssarna hack i häl övergår hösten till vinter och soldaterna tvingas föra en daglig kamp mot köld, svält och dödliga sjukdomar.

ergeant Adrien Bourgogne traskar vidare i gardesregementets kolonn. Han är utmattad. Tusentals marscherande kängor virvlar upp damm och den tunga ränseln med alla hans tillhörigheter i är tung på ryggen. Plötsligt hörs entusiastiska rop från soldaterna längst fram: ”Moskva! Moskva!” Snart kan den 27-årige gardisten själv se staden vars gyllene lökkupoler glimmar vackert i middagssolen. Synen får Bourgogne och männen omkring honom att jubla. Det är den 14 september 1812. I nästan tre månader har de marscherat drygt 150 mil under stora strapatser. Äntligen ska soldaterna få vila ut – och besöka storstadens ryska damer. Regementet gör halt och alla byter om till paraduniform. Två timmar senare tågar kejsar Na-

104

poleons garde in i Moskva, medan musikkåren spelar ”Segern är vår” till soldaternas taktfasta marsch. Men det finns inga människor ute för att se de främmande trupperna. Bourgogne är veteran från sju år av fälttåg och har marscherat in i storstäder som Berlin och Madrid, där folk stirrat hatiskt men nyfiket på de franska erövrarna. I Moskva finns emellertid inga åskådare – alla har lämnat staden. Sedan Napoleons trupper gick in över gränsen i juni har Ryssland visat sig från sin mest ogästvänliga sida. Men Bourgogne och hans 100 000 kolleger har bara fått en försmak av vad som väntar: den ryska vintern.

Moskva är ett brinnande inferno Bourgognes regemente har bara varit i staden i en timme när elden bryter ut. Vinden för med

Napoleon tvekar för länge Sedan han erövrat Moskva hoppas den franske kejsaren att ryssarna vill ha fred. I mer än en månad väntar han på ett sändebud från tsaren och därmed dömer han sin armé till att utföra sitt nästa drag i bitande kyla.

sig tjock rök och sergeanten får order om att ta med sig 18 man och ta reda på var det brinner. De hinner bara gå ett par hundra meter innan de hör en gevärssalva från ett stort palä. En av soldaterna skadas i benet. Bourgogne och hans män rusar in i huset och möts av en grupp lansbeväpnade och kraftigt berusade fångar. Med sablar och bajonetter dödas alla ryssarna utan pardon. Därefter genomsöker fransmännen byggnaden. Aldrig tidigare har Bourgogne sett så vackert utsmyckade rum. Väggarna är täckta med fina målningar och dyrbara vapen. Soldaterna kastar sig över skatterna, men de hinner inte långt förrän det hörs ett rop utifrån gatan: ”Det brinner!” varnar de två vakter som Bourgogne placerat vid porten. Rök sipprar upp mellan golvbrädorna från våningen under, och

han beordrar genast sina män att rusa ut. När sergeanten ett ögonblick senare står ute på gatan är allt förändrat. Hela kvarteret står i ljusan låga. Deras reträttväg spärras av ett eldhav och fransmännen tvingas fly längs gator där elden är mindre våldsam. Soldaterna möter andra franska gardister som också letar efter en väg ut ur det brinnande infernot. Gruppen berättar att det är ryssarna själva som anlägger bränderna. Bourgogne och hans soldater kommer till en korsning där två breda gator möts. Alla hus i närheten brinner och patrullen kan varken komma framåt eller vända tillbaka. De är fångade i ett eldhav. Sergeanten leder ut sina män mitt i korsningen, så långt ifrån lågorna som möjligt. Här ska de försöka överleva tills husen har brunnit ned och de kan komma vidare.

Napoleons soldater hade marscherat österut i prydliga led. Återtåget utgjordes av en skara stapplande, spöklika varelser. SCANPIX/MARY EVANS

105

NAPOLEON BONAPARTE

Invasionen av Ryssland Från Kremls murar såg Napoleon hur Moskva förstördes av elden. Hans ingenjörer räddade slottet. POLFOTO/ULLSTEIN BILD

De franska soldaterna håller upp sina kappor framför ansiktet som skydd mot röken och askan. Hettan är olidlig. Inte förrän nästa kväll kan en sotsvart sergeant Bourgogne anmäla sig hos regementets vakthavande officer. Han har äntligen kommit tillbaka med sin patrull efter att ha varit borta i 27 timmar. Bränderna, som fransmännen inte kan släcka för att de inte har någon utrustning, sprider sig över nästan hela staden. Och trots att fransmännen skjuter alla som försöker starta bränder, blossar det hela tiden upp nya.

Napoleon beordrar reträtt

Moskva brändes ned till grunden Eldsvådor utplånade de flesta husen i Moskva. Staden blev obrukbar som vinterkvarter för Napoleons trupper.

uvernören i Moskva tänkte inte lämna kvar någonting användbart till fransmännen. Innan han lämnade staden befallde därför greve Fjodor Rostopsjin att Kreml, kyrkor och statens övriga byggnader skulle brännas ned eller sprängas i luften. Bränderna började den 15 september 1812, dagen efter det franska intåget. Kriminella hade släppts ut ur fängelserna. Berusade drog de omkring i staden och satte eld på husen. Napoleon gav order om att skjuta alla som

Logistiskt ka

försökte tända eldar och snart avrättades alla misstänkta ryssar med gevärssalvor. Trots det utbröt hela tiden bränder på nya ställen och med vinden spreds elden från hus till hus. Soldaterna kunde inte släcka elden; all brandkårsutrustning var spårlöst försvunnen. Moskva bestod främst av trähus och tre fjärdedelar förstördes. Senare påstod Rostopsjin att han aldrig hade beordrat en sådan förödelse. Stora delar av staden låg fortfarande i ruiner år 1817 då återuppbyggnaden tog fart.

Arméns resurser tog slut före invasionen

När Napoleon planerade fälttåget i Ryssland insåg han att hans trupper skulle verka i fattiga områden. Därför måste armén själv ha med sig förnödenheter. Men trots att han såg till att ordna med trängtrupper och depåer i Polen och Preussen var en halv miljon man för mycket för den logistiken. Vissa enheter i hans enorma armé hungrade redan innan de gått över gränsen in i det ryska riket och problemen blev bara större ju längre in i landet fransmännen kom.

106

Bara några dygn efter intåget i Moskva inser Bourgogne att armén inte kommer att övervintra i staden som han trott. Försörjningssituationen är hopplös. Det finns inget bröd och soldaterna har svårt att få tag på potatis, ris och havregryn. De trupper som kom till Moskva utan proviant tvingas leva av sådant de kan hitta i källare under de nedbrända husen. En måltid kan därför bestå av torkad fisk och sylt – med champagne till. Portionerna blir mindre för varje dag som går. Trots bristen på mat stannar armén kvar i Moskva medan Napoleon väntar på ett erbjudande om fred från tsaren. Slutligen, den 18 oktober, inser Napoleon att hans ryske motstånda motståndare har tänkt sig att fortsätta kriget. Armén får order om att bryta upp och gå västerut mot de franska livsmedelsdepåerna. För Bourgognes regemente börjar marschen i snigelfart dagen därpå. Soldaterna går bakom trängen, vars tusentals tungt lastade vagnar långsamt rullar fram i tre eller fyra parallella led och blockerar vägen. Efter några timmar får gardisterna nog och lämnar vägen. Under flera timmar traskar soldaterna över steniga fält för att komma förbi trängen. Redan när kolonnen gör halt den första kväl kvällen går Bourgogne igenom sin ränsel för att gögö ra sig av med de tyngsta föremålen som han har samlat på sig i Moskva. Det är långt till Paris. Bourgogne är knappt färdig med utrensningutrensning en när en trumsignal kallar alle man till vapnen. Ryssarna har angripit en enhet längre fram och soldaterna skyndar dit, men fienden är redan långt borta. Överallt ligger döda fransmän. Under de följande veckorna sker många liklik nande attacker. Ryska kosacker och tartarer från Krim håller sig nära kolonnen, redo att attackera eftersläntrare och trupper som är alltför utspridda. I vanliga fall förflyttar sig franska trupper ganska fritt medan soldaterna letar efter mat längs vägen. Nu är sådana plundringståg livsfarliga och alla måste dela på den lilla proviant man fick med sig från Moskva. Under reträttens första tio dada

Ryssarna spärrar flyktvägen Napoleon tänker dra sig tillbaka från Moskva längs en sydlig rutt men ryska trupper spärrar vägen vid Malojaroslavets den 24 oktober. Fransmännen tvingas gå genom områden som de tömt på proviant under sommaren.

Drygt 10000 dör i en snöstorm Natten till den 9 november blir katastrofal för den frysande armén. Trupperna sover i små bivacker eller runt små eldar när en rasande snösnö storm sveper fram över den öppna stäppen. Det är 27 grader kallt men i den kraftiga vinden blir kölden ännu värre. De starkaste soldaterna re-

ser sig och marscherar vidare västerut. Det sunda förnuftet säger dem att de bara kommer att överleva om de håller sig i rörelse. De sjuka, sårade och svaga stannar kvar i snön. Mer än 10000 man omkommer inom loppet av några timmar. Sergeant Bourgogne har kommit på efterkälken och går därför oavbrutet på för att hinna ikapp regementet när snöstormen kommer. Soldaterna kämpar sig framåt. Plötsligt får de syn på vad som verkar vara en hägring: en till synes intakt lada, rakt framför dem. Byggnaden kan bli deras räddning. De är fullständigt utmattade men männen börjar ändå springa. Framme vid målet upptäcker de att omkring 800 man redan finns i ladan. De spärrar vägen för hundratals andra som försöker tränga sig in. All disciplin är som bortblåst och rang har inte längre någon betydelse. Männen ropar, skriker och slåss för att komma i lä. Den isande kylan till trots väljer Bourgogne och hans män att hålla sig borta från vanvettet som hotar att leda till blodspillan. I stället finner de lä intill ladans ena gavel, där porten är barrikaderad från insidan. Inne i ladan har soldaterna gjort upp eld för att steka hästkött på spetsen av sina sablar. Omkring kl. 23 börjar det brinna i träet mitt i ladan och vid huvudporten. Flera hästar får panik, stegrar sig och spärrar därmed flyktvägarna medan elden sprider sig med blixtens hastighastig het. Bourgogne hör hur folk bultar på porten, men den öppnas inåt och är helt blockerad av tyngden från hundratals män som vill ut.

SCANPIX/AFP

gar delas små, otillräckliga ransoner ut – däref därefter: ingenting. Sergeant Bourgogne har varit förutseende och samlat ihop ett eget litet förråd före avmarschen. Han har ett kilo ris, lite skorpor och en halv flaska likör – inte mycket för den som ska marschera i den ryska vintern. Redan i början av november plågas soldaterna av sträng kyla. Varje gång en häst dör på grund av utmattning eller svält, kastar sig hungrande soldater över kadavret. De skär snabbt ut köttbitar eller samlar varmt hästblod och dricker det direkt. Men mycket hästkött går till spillo eftersom kadavren snabbt blir så djupfrysta att de inte ens går att stycka med yxa. En natt lägger sig Bourgogne att sova på en bastmatta som en kamrat har hittat. Den visar sig vara full med löss. En timme senare kliar det över hela kroppen på honom. Trots kölden rusar han upp och sliter av sig kläderna i ett desperat försök att bli av med ohyran. Men skadan är redan skedd. Han är gråtfärdig när han tar på sig uniformen igen, och de kliande småkrypen plågar honom resten av marschen. Vad han inte vet är att de även sprider fläcktyfus, en smittsam sjukdom som kostar tusentals soldater livet.

Löss farligare än kosacker År 2002 upptäckte arbetare i Vilnius en massgrav med 2000 skelett av soldater ur Napoleons armé. Undersökningar visade att de döda lidit av fläcktyfus, en sjukdom som sprids med löss. I dag tror forskarna att sjukdomen dödade fler franska soldater än vad köld, svält och strider gjorde.

Regementenas ”örnar” var deras stolthet. Flaggorna med kejsardömets örn överst på stången brändes för att de inte skulle falla i ryska händer. SCANPIX/AKG-IMAGES

107

NAPOLEON BONAPARTE

Invasionen av Ryssland Bourgogne har sett många människor dö, men skriken av smärta och skräck från 800 inne brända personer chockar honom svårt. En av hans kamrater hittar en trasig bräda i en av väg garna. Soldaterna sträcker sig in genom hålet och drar ut en man som visar sig vara en officer från deras eget regemente. Händerna är svårt brända och kläderna förstörda. Sex andra män räddas ut på samma sätt, men även om de är vid liv har de fått svåra brännskador. Ladan är nu helt övertänd och det är omöjligt att rädda fler. Bourgogne tackar sin lyckliga stjärna för att han inte hade kommit till ladan en halvtimme tidigare och fick plats där inne. Nu kan han i stället värma sig vid lågorna och på så vis överleva den dödligt kalla natten. Hundratals andra soldater har sett lågorna och kommer dit. Några hittar lite hästkött, spetsar det på sina sablar och steker det – utan att bry sig om att 800 människokroppar ligger i elden. ”Vilken härlig eld”, säger en av dem högt och ryser till av välbehag. Bourgogne mår illa. Nästa dag hör han talas om ett par soldater från Kroatien som setts dra ut ett lik ur ladan för att äta det. Den hungrige sergeanten inser att han kan bli tvungen att gö gö ra detsamma när det inte längre går att få tag på hästkött. Vilda tartarer med pilbågar och ryska kosacker med lansar kastade sig över alla som inte kunde hänga med de franska kolonnerna. SCANPIX/BRIDGEMAN

108

Armén tvingas skjuta sig fram Några dagsmarscher väster om Smolensk för söker en rysk styrka splittra Napoleons trupper. Flera franska armékårer har passerat staden

Krasnoje när fientliga trupper närmar sig söder ifrån. Napoleon hamnar i ett dilemma. Om han fortsätter marschen med sitt garde kommer ar mékårerna under marskalkarna Davout och Ney, som befinner sig långt bak, att bli avskur na. Men om han stannar för att hålla vägen öp pen riskerar han och gardet att krossas av de överlägsna ryssarna. Kejsaren väljer att göra halt och ta upp kampen. ”Jag har spelat kejsare länge nog. Nu är det dags att spela general”, säger Napoleon. Han ställer upp sina elittrupper i slagordning. De ska säkra reträttvägen för resten av armén. I gryningen den 17 november tar Bourgog nes regemente plats mitt i den franska frontlin jen öster om Krasnoje. Härifrån ser han hur Na poleon ställer sig lite framför sina trupper, inom räckhåll för de ryska kanonerna. Iskallt betrak tar han fiendens uppmarsch genom kikaren. Kejsarens mod smittar av sig på soldaterna. Bourgogne och resten av gardet glömmer bort kölden, svälten och den kliande ohyran. De är kejsarens gardister och beredda att offra livet. Och det är inte osannolikt att de kommer att dö – ryssarna är fyra gånger så många. Napoleon har knappt lämnat sin utkiksplats förrän ryssarnas 500 kanoner öppnar eld. En officer som står några meter från Bourgogne får båda benen avskjutna precis ovanför stövlarna. Nya salvor hamrar sig genom leden. Nu be svarar franska kanoner den förödande elden. De är alltför få – men träffsäkra. Nu får även rys sarna betala priset. Mitt under den våldsamma eldstriden drab bas Bourgognes regementschef av magproblem. Han vägrar dock att gå undan bakom sina solda solda ter medan de befinner sig under intensiv be skjutning. I stället tar han 50 steg fram mot fien den, vänder dem ryggen och drar ned byxorna. De ryska artilleristerna uppfattar överstens agerande som ett hån och riktar sina kanoner mot honom. Kulor studsar i snön kring mannen som sitter på huk framför dem. Snart reser sig artillerichefen oskadd, knäpper byxorna och fortsätter ropa ut order till sina soldater. Vid middagstid har ryssarna dödat var femte man i regementet. Bourgogne själv är oskadd och ser Davouts trupper närma sig österifrån med en svärm kosacker omkring sig. Ryttarna lyckas inte komma nära de franska soldaterna som marscherar i perfekt ordning. Synen gör Bourgogne glad. Gardet dör inte förgäves. Klockan halv två ger Napoleon order om att fortsätta västerut. Bourgognes regemente läm nas kvar för att försvara vägen. Kanonelden gör den följande halvtimmen till ett helvete på jorden. Mer än en tredjedel av Bourgognes regementskamrater dör och många blir sårade. Sedan får de överlevande äntligen

Proviantdepå går förlorad Den 7 november erövrar ryska trupper staden Vitebsk. Här finns stora franska förråd som skulle ha gjort Napoleons armé stridsduglig igen. Nu tvingas de hungriga fransmännen fortsätta sin dödsmarsch hela vägen ut ur Ryssland.

Napoleons ingenjörstrupper offrade livet i floden Berezinas iskalla vatten när de byggde broar åt armén. GETTY/ALL OVER PRESS

LEGERMUSEUM, DELFT

Ingenjörer räddade armén Napoleons här klarade sig ur en rysk fälla genom att bygga broar över floden Berezina – men nära hälften av armén kom aldrig över.

yssarna tänkte stoppa Napoleons reträtt vid floden Berezina och för störde därför alla broar i trakten. Frans männen tvingades därmed bygga en ny övergång över floden och de vatten sjuka stränderna – nästan 200 meter. Bristen på dragdjur hade tvingat ingenjörstrupperna att bränna sitt material till pontonbroar. Bara några få verktyg hade räddats av brospecialis terna, varav de flesta var holländare. Plankor, stolpar och annat virke till im proviserade broar fick de nu skaffa ge

nom att plocka isär bondgårdshus och många av arméns egna vagnar. Ingenjörerna stod i vatten upp till halsen när de byggde två övergångar: en för artilleriet, kavalleriet och vagnar na, en mindre för infanteriet. När de kom upp ur den iskalla floden för att värma sig vid brasor bjöd Napoleon på vin. Han visste att hela arméns överlev nad var beroende av männens arbete. Många ingenjörssoldater frös ihjäl, men den 26 november var broarna kla ra. En kaotisk massa av soldater för

order om att fortsätta. Med perfekt disciplin ställer gardisterna upp och marscherar bort från slagfältet. De skadade måste lämnas kvar. En gardist som fått båda benen avskjutna sträcker sig efter Bourgogne och ropar förtvivlat: ”Sergeant, du får inte lämna mig! Ta mig med! Ni får inte lämna mig!” När Bourgogne ändå går iväg drar sig mannen framåt på armarna. Benstumparna gör blodränder i snön. Synen plågar Bourgogne, men han kan ingenting göra. Överallt ligger döda och sårade, kamrater som Bourgogne stridit och festat ihop med under många år. Han ser sin näre vän, sergeant Gapon, som är svårt skadad. Men Bourgogne lämnar inte sin plats i ledet. Om soldaterna skingras nu är de alla förlorade. Regementet når Krasnoje under intensiv rysk beskjutning. Just

Panik utbröt när armén gick över Berezina. Många soldater föll i vattnet eller blev ihjältrampade.

sökte ta sig över samtidigt, och tusen tals trampades ihjäl eller knuffades över sidorna. Passagen över Berezina var ett mirakel och samtidigt en kata strof. Armén tog sig ur fällan men bara hälften av soldaterna överlevde.

när de passerar stadsgränsen krossar en kanonkula Bourgognes gevärskolv, snuddar vid hans ärm och krossar kraniet på en purung trumslagare som marscherar alldeles intill honom. Bourgogne får inte en skråma. Napoleon har lyckats samla sin armé och föra den förbi ryssarna. Men priset har blivit högt – gardet har halverats sedan morgonen.

Soldaterna blir vansinniga Mardrömmen vid Krasnoje är bara en försmak av fasorna vid floden Berezina knappt tio dagar senare. Ryssarna hade redan tidigare förstört broarna men Napoleons ingenjörstrupper lyckas nu skapa två nya övergångar över det iskalla vattnet. Mitt på dagen den 26 november går de första trupperna över floden och jagar bort ryska trupper från den motsatta stranden. På morgonen den 28 november går Bourgognes regemente

109

NAPOLEON BONAPARTE

Invasionen av Ryssland

SCALA ARCHIVES

vid stranden förbarmar sig emellertid några ingenjörssoldater över soldaten och lyckas dra honom i land med ett rep. Men händelsen tar hans sista krafter och han dör dagen därpå. Vid brofästet får Bourgogne syn på regementets vapensmed. Han har förlorat sin vagn, sina hästar och alla sina verktyg. ”Jag kom över bron utan att sätta fötterna på den, jag bars över av folkmassan”, pustar han. I paniken lyckas Bourgogne samla 18 man. Tillsammans med dem vänder han flodens fasor ryggen och följer efter sitt regemente.

Dödsmarsch mot Vilnius ”Den tappraste av de tappra” kallade Napoleon mar marskalk Ney. Han ledde efter eftertruppen och höll de ryska förföljarna på avstånd. SCANPIX/BRIDGEMAN

över, men han är för sjuk för att strida och lämnas kvar vid den västra stranden för att samla alla eftersläntrare när de kommer över floden. Härifrån blir han vittne till hur paniken sprider sig när ryssarna börjar skjuta med kanoner mot eftertruppen på östra sidan. En mängd soldater rusar ned mot broarna och snart är allt ett enda kaos. Män och hästar trängs på de instabila broarna och alla som faller omkull blir ihjältrampade av dem som kommer efter. Bourgogne ser en soldat ur sitt regemente, ”Store Jean”, falla omkull. Han lyckas dock resa sig igen genom att ta tag i benet på en gående kavallerist. Kavalleristen tar tag i armen på en tredje soldat för att inte falla, men rörelsen får dem allihop att tappa balansen och störta ut över brokanten. Store Jean får tag i en stolpe, men de båda andra försvinner mellan isflaken i floden. Vattnet är redan fullt av lik. Store Jean ropar på hjälp men soldaterna på bron struntar i den nödställde mannen. Inne

Fälttåget kostade Napoleon tronen En halv miljon stupade soldater blev början till slutet för den franske kejsaren. Hela Europa vände sig mot honom.

Kejsaren överger sin här 5 december 1812: Nyheten om ett kuppförsök i Paris får Napoleon att skynda hem. Resterna av armén får klara sig ut ur Ryssland utan honom.

Nya färska trupper 19 december: Napoleon når Paris och informerar utan tecken på ånger om arméns öde i Ryssland. ”Hans majestäts hälsa har aldrig bättre”, Historie 11 varit • 2012 110

meddelar hovet och nya unga män kallas in till armén.

Preussen byter sida 16 mars 1813: Preussens kung övervinner sin rädsla för Napoleon, förklarar krig mot Frankrike och sällar sig till Rysslands framgångsrike tsar.

Segrar utan värde 2 maj: Napoleon vinner en oansenlig seger över preus-

Knappt två veckor efter dramatiken vid Berezina marscherar Bourgogne som i trans längs landsvägen, mitt bland en skara sjuka och dödströtta soldater. Han är ensam – hans stolta gardesregemente existerar inte längre. 2000 man marscherade in i Ryssland – nu finns knappt 100 kvar och de följs inte längre åt. Hela hären består av en oorganiserad massa och utgör ett lätt byte för de skoningslösa ryska kosackerna. Det är den 9 december 1812, temperaturen är minus 28 grader, och kolonnen närmar sig Vilnius i Litauen. Här har soldaterna lovats proviant, och alla kämpar desperat för att komma fram. Många lyckas inte. Ständigt faller någon soldat ihop i snön och blir liggande – ingen har kraft över för att hjälpa andra. Bara under den här marschdagen dör 6 000 soldater av köld, svält och utmattning. Bourgogne vet inte om han kommer att få se Vilnius. Han har förfrysningsskador i ena foten och varje steg gör fruktansvärt ont. Även händerna och fingrarna är frostskadade – en av de yttersta fingerlederna är helt svart och håller på att falla av.

siska och ryska styrkor vid Lützen. Den 20–21 maj slår han dem igen vid Bautzen, men det franska kavalleriet är för svagt för att förfölja och utplåna fienden.

ker de allierade att möta honom på slagfältet. I stället slår de hans marskalkars trupper.

Europa strider vid Leipzig

4 juni: En vapenvila träder i kraft i Tyskland. Napoleon vill vinna tid för att organisera sina oerfarna trupper. Samtidigt samlar hans fiender enorma styrkor bakom fronten.

16–19 oktober: De allierade känner sig nu starka nog att möta kejsaren i ett slag. 330 000 soldater angriper 190 000 fransmän utanför Leipzig. Till slut tvingas Napoleon ge vika för övermakten och beordra reträtt. Nederlaget kostar honom 60 000 man.

Ny kamp i andra ronden

Napoleon kallar in pojkar

16 augusti: Vapenvilan tar slut och stormakten Österrike sällar sig till Frankrikes fiender. Trots att Napoleons här nu är numerärt underlägsen undvi-

1 januari 1814: Allierade arméer korsar Rhen och går in i Frankrike. Samtidigt försöker Napoleon ersätta sina förluster genom att inkalla pojkar på

Stridstupparna pustar ut

Ryssarnas fälla misslyckas Den 26-29 november angriper tre ryska arméer

de försvagade franska trupperna som är på väg över floden Berezina. Trots enorma förluster lyckas resterna av Napoleons armé ändå slå tillbaka fienden.

Framåt kvällen kommer han till staden och tar emot sin matranson. Varje man får ett pund oxkött. Vissa slukar det rått. Bourgogne är klok nog att först steka sin bit, men det hjälper inte mycket. Hans tomma mage klarar inte av maten; han får upp alltihop igen. Med stort besvär och våldsam smärta lirkar Bourgogne av sig stöveln för att se hur illa det är med förfrysningsskadorna på foten. Den är svullen och alldeles blå. Till råga på allt svullnar den ännu mer och han kan inte få på sig stöveln igen. Han tvingas fortsätta utan. De ömkliga resterna av armén är nu bara 10 mil från Rysslands gräns i väster. Men för Bourgogne verkar avståndet oändligt långt. Han har nästan inga krafter kvar.

Räddningen väntar i Preussen Ett par kilometer från Wilbalen i Preussen linkar sergeant Bourgogne långsamt fram på den snötäckta vägen. Han lider av diarré och har rivit sönder sina byxor i grenen för att slippa ta av sig dem. Han klarar inte längre av att knäppa upp byxknapparna med sina förfrusna fingrar. För att skydda skrevet från kölden har han lindat in sig i en gammal kvinnosjal, nästan som en blöja. I stället för stöveln har han lindat tyg tygtrasor och en bit läder kring ena foten och knutit fast dem med läderremsor. Han stannar upp, tar ett par vacklande steg åt sidan och faller sedan omkull i snön. Bourgogne har tur: armén är nu ute ur Ryssland. SoldaterSoldater na börjar våga hoppas på att överleva och försöförsö ker hjälpa varandra igen. Två män från gardet lyfter upp honom och släpar honom med sig in i staden. Framtiden är ljus för de soldater som når fram till Wilbalen. Kosackerna har förföljt flyk flyk-

Överlevaren blev 82 år gammal Adrien Bourgogne tog värvning som menig soldat vid 20 års ålder. Han kämpade för Napoleon på slagfält över hela Europa och befordrades först till korpral och därefter till sergeant. Före kriget mot Ryssland hade han sårats tre gånger men hade turen att klara sig levande igenom några av kejsarens blodigaste fälttåg. För Bourgognes del tog kriget slut när han som löjtnant vid 145:e linjeregementet togs tillfånga i slaget vid Dessau den 12 oktober 1813. Han hade inte mycket att göra, och började därför att skriva ned sina minnen från fälttåget i Ryssland året innan. Skrivandet avstannade när han återvände hem efter Napoleons fall och lämnade armén. År 1830 tog Bourgogne på sig uniformen igen, och inom armén avslutade han långt om länge sin bok som blev en stor succé när den gavs ut. Inget porträtt av författaren finns dock bevarat. Bourgogne avled år 1867 – i en ålder av 82 år.

tingarna in över gränsen men i Preussen kan friska trupper hålla dem på avstånd. Här finns proviant och hästdragna slädar att transportera de svårast medtagna soldaterna i. Tre månader senare får sergeant Bourgogne uppleva våren i Paris. Nästan alla hans vänner blev kvar i Ryssland.

Schakån av filt var den menige franske soldatens huvudbonad år 1812. Vissa gömde mat och privata ägodelar i kullen. SCANPIX/BRIDGEMAN

Läs mer Adrien Bourgogne: Sergeant Bourgogne, Leonaur Ltd, 2006 ● Alan Palmer: Napoleon in Russia, Russia, Robinson, 2003 ● R.G. Burton: Napoleon’s Invasion of Russia, Russia, Oakpast Ltd., 2009 ●

bara 16–17 år. Även om han vinner flera små segrar med de unga rekryterna lyckas han inte stoppa fiendens offensiv.

Marskalkarna ger upp 30–31 mars: Allierade trupper går in i Paris. Napoleon vill jaga ut dem ur huvudstaden men hans marskalkar vägrar fortsätta striderna.

Napoleon går i exil 6 april: Kejsaren har insett att allt är förbi. Han accepterar att lämna Frankrike och bosätta sig på ön Elba utanför Italiens kust. Redan året därpå återvänder Napoleon, men hans försök att återta makten slutar i ett nederlag vid Waterloo.

Tårarna rann nedför kinderna på kejsargardets gamla grenadjärer när Napoleon sade farväl. Bara några få fick följa med honom i exil på Elba. SCANPIX/BRIDGEMAN

Historie 11 • 2012

111

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

Britt satte öknen i brand

Lawrence av Arabien År 1916 satte Storbritannien in ett nytt och kraftfullt vapen i kriget mot Osmanska riket. En beduinarmé, ledd av den brittiske officeren Thomas Lawrence, skulle underminera turkarnas jätterike inifrån. Planen lyckades men för både Lawrence och de arabiska krigarna blev segern dyrköpt. Hela operationen var baserad på en lögn.

I tre år stred Thomas Edward Lawrence tillsammans med araberna mot de turkiska trupperna i Mellanöstern. AOP/GETTY IMAGES

Arabien delades i kulisserna

FRANSKT OMRÅDE

Mosul

SYRIEN Beirut

Damaskus

Bagdad

Acre

PALESTINA Kairo

Jerusalem

TRANSJORDANIEN

Kirkuk

IRAK BRITTISKT OMRÅDE ARABIEN

Medan araberna på brit brittisk anmodan gjorde uppror mot turkarna för att bli självständiga år 1916, delade Frankrike och Stor Storbritannien i största hemlighet upp Mellanöstern mellan sig i det så kallade Sykes–Picot-fördraget.

113

CLAUS LUNAU

TURKIET

1916

AV ELSE CHRISTENSEN & NIELS-PETER GRANZOW BUSCH

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

Från forntidsexpert till hemlig agent Lawrence hade läst historia vid uniuni versitetet i Oxford och bl.a. deltagit i utgrävningar vid forntidsstaden Karmemish i Syrien. Med sina 162 centimeter var han för kort för att bli soldat men hans kunskaper i arabisarabis ka gjorde honom intressant för unun derrättelsetjänsten. Sedan han bl.a. kartlagt Negevöknen med en arkeoarkeo logisk expedition som täckmantel förflyttades han till underrättelseunderrättelse tjänsten i Kairo när kriget bröt ut.

kommer britten nedför kullen tillsamtillsam mans med 400 beduiner på kameler. De omkring 500 turkiska soldaterna är helt oförberedda på stormningen och slås snart ut. När slaget är över har 300 turkar mist livet, de övriga är tillfångatillfånga tagna. Bara två beduiner har stupat. Efter slaget ligger vägen öppen mot den strategiskt viktiga hamnstaden Aqaba vid Röda havet. Beduinerna erövrar stasta den fyra dagar senare, den 6 juli 1917. Överraskningsanfallet utfördes av flefle ra av Arabiens mest krigiska beduinbeduin stammar, ledda av den brittiske officeren Thomas Edward Lawrence – ett namn som efter kriget skulle bli känt över hela världen. Lawrence – eller ”El Aurens” som araberna kallade honom – skulle komma att bli en symbol för britternas och arabernas framgångsrika ökenkrig mot Osmanska riket. Men en mörk skugga vilade över hans namn; de storstor slagna segrar som Lawrence och araberaraber

Lawrence (t.v.) arbetade före kriget ihop med den berömde arkeologen Leonard Woolley (t.h.).

na vann åt britterna byggde på lögner. Falskheten skulle komma att få tragiska konsekvenser, inte bara för Lawrence utan för hela Mellanösterns framtid.

Turkarna förklarade heligt krig Erövringen av Aqaba i juli 1917 var en framgång som britterna verkligen behövde. Första världskriget, en konflikt mellan Storbritannien, Ryssland och Frankrike å ena sidan och Tyskland, Österrike-Ungern och Osmanska riket å den andra, innebar stora påfrestningar för Storbritannien. Osmanska riket hade

Det visste du inte om Lawrence ...

Sköt sin kamel av misstag Under angreppet mot Abu el Lissal störtade Lawrences kamel plötsligt omkull. I stridens hetta hade han råkat skjuta den i huvudet.

HUSSEIN I MEKKA

Hussein ibn Ali lät sig övertalas av britterna att göra uppror mot turkarna, men det blev hans son Faysal som ledde kriget. IMPERIAL WAR MUSEUM

FAYSAL

POLFOTO

eduinledaren Auda tittar leende på den blåögde britten som ligger på kullen medan kulorna viner kring öronen på dem båda två: ”Nå, vad tycker du om howeitat-stammen?” ropar han och blickar stolt ut över sin beduinarmé som ligger omkring dem. Krigarna skjuter med sina gevär mot en bataljon turkiska soldater nedanför kullen vid det lilla fortet Abu el Lissal i våra dagars Jordanien. ”De skjuter mycket men träffar lite”, ropar britten retsamt till svar. Beduinledaren blir irriterad, sliter av sig sin huvudbonad och kastar den på marken: ”Hämta din kamel om du vill se vad den gamle mannen kan!” I nästa sekund sitter Auda på sin häst och galopperar ned mot turkarna med 50 howeitat-ryttare i hälarna. Strax efter

slagit sig fram som ledande muslimsk stat med sultanen i Istanbul som kalif, islams jordiske ledare. Strax efter krigsutbrottet förklarade Osmanska riket heligt krig mot sina vantrogna fiender. De muslimska krigarna skulle ”vinna ära i denna världen och hamna i paradiset”, lovade Osmanska rikets religiösa ledare. Landets allierade, Tyskland, talade förtjust om att sultanen genom sitt uttalande skulle ”väcka islams fanatism”. Ett heligt krig kunde bli katastrofalt för britterna, som härskade över hälften av världens muslimer – varav nästan 70 miljoner i Indien. Om de gjorde uppror riskerade det brittiska imperiet att förlora sin mest värdefulla besittning. Därför var britterna fast beslutna att stoppa osmanerna. År 1915 försökte de invadera den turkiska halvön Gallipoli för att sedan ta sig till rikets huvudstad Istanbul. Men turkarna bjöd oväntat hårt motstånd och britterna tvingades dra sig tillbaka efter månader av blodiga strider – drygt 21 000 soldater fattigare. Segern stärkte osmanernas självförtroende – och britternas oro ökade.

Revolterande officerare höll araberna i järngrepp Inte många araber hade planer på att göra uppror mot Osmanska riket – förrän en grupp turkiska officerare tog makten år 1908.

är första världskriget bröt ut kallades Osmanska riket för ”Europas sjuke man” av diplomaterna. Riket, som under sin storhetstid sträckte sig från Nordafrika över Mellanöstern och Arabiska halvön och långt upp i Sydeuropa, hade krympt avsevärt under 1800-talet. År 1914 omfattade riket bara Turkiet, Syrien, Palestina, nuvarande Irak samt delar av Arabiska halvön. Sultanen och hans ämbetsmän erkände emellertid aldrig nedgången utan räknade t.ex. både bulgarer och egyptier som sina undersåtar, trots

att de förlorat de båda länderna redan 1878 respektive 1882. I ett desperat försök att undvika fortsatta förluster tog en grupp officerare – de så kallade ungturkarna – makten år 1908 och gjorde sultanen till en marionett. Officerarna var starkt nationalistiska och gynnade turkisktalande muslimer framför andra folkgrupper, som t.ex. landets kristna och de cirka 10 miljoner araber som nu blev ännu hårdare kuvade än förut. Nu började tanken på ett väpnat uppror mot de turkiska förtryckarna gro hos många araber.

Britterna gav falska löften

Under åren före första världskriget för lorade den turkiske sultanen stora delar av sitt rike. År 1878 hade Österrike– Ungern erövrat BosnienHercegovina, och år 1908 hade Bulgarien blivit självständigt med Ferdinand som tsar.

rifen i juli 1915. McMahon fick stöd av det brittiska krigskabinettet och tilläts även gå med på Husseins krav på att britterna skulle göra honom till regent i arabernas egen stat efter kriget. Som motprestation lovade Hussein att bilda en väldig rebellarmé om nästan 100000 man. I januari 1916 slöts avtalet.

SCANPIX/MARY EVANS

Lawrence var övertygad om att hotet från Osmanska riket var allvarligt. Sedan december 1914 var han knuten till den brittiska underrättelsetjänsten i Egypten, som då kontrollerades av britterna. Hans arbete bestod bl.a. i att skriva rapporter om krigsförloppet. Det var skrämmande läsning för britterna eftersom Egypten i allt större utsträckning hotades av ett muslimskt uppror och osmanska angrepp mot Suezkanalen. Mitt i det annalkande kaoset fick brit britternas högkommissarie i Egypten, sir Henry McMahon, en idé. I de arabiska länderna, som lytt under Osmanska riket i 400 år, hade kriget väckt tankar på självständighet. Detta gällde främst i området Hijaz, där islams heliga städer Mekka och Medina ligger. Här hade osmanerna placerat den arabiske stamledaren Hussein ibn Ali som sharif, väktare av de heliga platserna, i Mekka. Han kom från den hashimitiska klanen, liksom profeten Muhammed, och hade tidigare bett britterna om hjälp mot turkarna som han fruktade hade planer på att avsätta honom. Husseins religiösa auktoritet kunde göra honom till ny kalif och en enande kraft i ett arabiskt uppror, ansåg McMahon och inledde en intensiv brevväxling med sha-

Men britterna hade inga planer på att hålla sitt löfte. Sir Reginald Wingate, överbefälhavare för de brittiska styrkorna i Egypten, påpekade att britterna inte hade någon skyldighet att uppfylla löftena om arabiskt självstyre om upproret misslyckades: ”Och om det skulle bildas en stat har vi massor med verktyg för

115

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

Auda Abu Tayi blev Lawrences bäste krigare. Han var 60 år gammal och hade själv dödat 75 män. FAYSAL

AOP/GETTY IMA

GES

LAW RENCE

De arabiska shejkerna låg ständigt i fejd med varandra. Lawrences största tillgång var att han som utomstående kunde ena dem kring en gemensam fråga.

att kontrollera den. Med andra ord tycks vi ha alla korten på hand, men vi måste spela dem klokt.”

Lawrence möter den arabiska våren För att se till att de fick behålla sina trumfkort sände britterna en represen tant till Arabiska halvön i oktober 1916. Lawrence, som var 27 år och löjtnant, fick följa med. Han hade mist två bröder i kriget och ville gärna göra en insats. Så snart de kom fram insåg Lawrence att araberna hade stora problem. Husse in hade bara lyckats samla några tusen beduiner under fanorna. Med deras

hjälp hade han erövrat det svagt försva rade Mekka och hamnstaden Yanbu, men araberna klarade inte att erövra Medina. Turkiska trupper skickades snabbt emot dem via Hijazjärnvägen som löpte mellan Istanbul, Bagdad och Medina, och nu satt rebellerna fast. Lawrence var inte imponerad av vare sig Hussein eller hans tre söner Ali, Ab dullah och Zeld. Men den fjärde sonen, Faysal, var av en helt annan kaliber. En ligt Lawrence var Faysal den som skulle kunna ”sätta öknen i brand”. Sedan han talat med Faysal och be dömt arabernas styrkor reste Lawrence

LIBRARY OF CONGRESS

tillbaka till Kairo för att avlägga rapport. Han konstaterade att britterna inte be hövde skicka trupper för att rädda arabhären. Rapporten föll i god jord hos den brittiska ledningen, som tappat tron på arabernas förmåga till kamp. I stället skickades Lawrence till baka till Faysal som sambandsofficer. Men den unge officeren hade större am bitioner än så.

Araberna går över till gerillakrig Lawrence kom till Faysals läger utanför hamnstaden Yanbu i december 1916. Här blev han snart bekant med bedui nernas speciella sätt att strida. Lawrence hade aldrig själv stridit i någon armé men han hade en medfödd begåvning för militär strategi och taktik. Han insåg att beduinerna var skickliga i kamp man mot man, men ”som armé var de inte imponerande eftersom de saknade lag anda, disciplin och tillit till varandra”. Lawrence lyckades övertala Faysal att ge upp kampen om det starkt befästa Medina. I stället skulle beduinerna an vända sig av sina kunskaper om öknen

Lawrence byggde upp en gerillaarmé av beduiner De individualistiska beduinerna klarade inte att ingå i en vanlig armé. Lawrence tränade dem därför i stället i gerillakrigföring.

AOP/GETTY IMAGES

Gång på gång attackerade beduinerna Hijazjärnvägen. Än i dag kan man se de gamla förstörda tågen utanför Medina i Saudi-Arabien.

116

rots att britterna pumpade in både pengar och vapen kunde de arabis ka styrkorna inte mäta sig med osma nernas vältränade armé. Därför beslöt Lawrence att bortse från de rådande militära idealen som gick ut på att krig skulle vinnas i stora slag. I stället skulle osmanerna förblöda långsamt. Järnvägssabotage skulle skära av osmanernas försörjnings linjer och stoppa förstärkningar, och attacker med små grupper av ryttare skulle orsaka rädsla och förvirring. ”Att föra krig mot ett uppror är en utdragen och svår process, ungefär

som att äta soppa med kniv”, sade Lawrence. Under det tre år långa ökenkriget sprängde beduinerna Hijazjärnvägen flera gånger. Attackerna var ofta mycket brutala med hundratals offer som sprängdes i småbitar. Lawrence beskrev senare ett angrepp där han befann sig så nära explosionen att han nästan dödades: ”När jag kikade ge nom dammet och röken från explosio nen såg jag att hela ångpannan på det första lokomotivet var borta. Precis framför mig låg den sönderslitna, ryk ande övre delen av en manskropp.”

och sin talang som kamelryttare för att tilldela turkarna små nålstick, i synner het i form av sabotage mot järnvägen. Den nya strategin skulle testas i mars 1917. Första målet var en järnvägs station vid Abu elNaam, som bevakades intensivt av en turkisk garnison. I skydd av mörkret placerade Lawrence en mina under järnvägsrälsen. När tåget passera de nästa morgon hände – ingenting. Mi nan hade sjunkit ned i marken i den blö ta terrängen och detonerade därför inte. Lawrence gjorde ett nytt försök. Tidigt följande morgon kände han marken ska ka under tältet, och hans spanare berät berät tade senare med stor entusiasm att mor gontåget hade sprängts i bitar. Lawrence fick snart större planer. Vid Röda havets nordöstra spets låg hamn staden Aqaba, dit britterna skulle kunna skeppa förnödenheter till rebellarmén. Problemet var att staden var väl befäst och i turkiska händer. Araberna skulle

Det visste du inte om Lawrence ...

Hjälten var kanske oskuld hela livet Ingenting tyder på att Lawrence hade någon sexuell relation. Han skrev dock till en vän att han en gång betalat för att bli piskad med björkris.

Lawrence beundrade beduinernas enkla livsstil och deras förmåga att överleva i en av världens hetaste och mest ogästvänliga öknar. IMPERIAL WAR MUSEUM

bara kunna inta den med list. Lawren ces plan var att gå norrut och låta turkar na tro att han tänkte gå mot Damaskus. Utom synhåll ute i öknen skulle re bellarmén sedan vända söderut och i stället erövra Aqaba. För att kunna genomföra angreppet behövde Lawrence fler krigare. Han stämde möte med howeitatstammens ledare Auda Abu Tayi, som skulle hjälpa honom att övertala fler beduiner att an sluta sig till fälttåget längs vägen.

”Vi får dem att kämpa för en lögn” Auda kom från Sinaiöknen och sades va ra en av de mest hårdföra beduinkrigare som fanns. Han påstod själv att han på egen hand dödat 75 man. Och med den siffran menade han araber; hur många turkar han förpassat till den andra sidan orkade han inte ens räkna. ”Allt är möjligt med dyna mit och engelskt guld”, sade Auda när han hört Lawren ces plan. Auda bekräftade allian sen genom att ta ut sina löständer ur munnen och slå sönder dem med en sten utanför tältet. Garnityret var tillverkat i Turkiet. ”Jag åt min herre Faysals bröd med turkiska tänder”, för

klarade han med demonstrativ avsky när han kom tillbaka in i tälten utan tän der. Han hyllades av sina män. Den 9 maj 1917 gav sig Lawrence, Auda och en skara beduinkrigare ut på den långa färden genom den glödheta öknen mot Aqaba. Fler araber anslöt längs vägen. Lawrence berättade inte

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET Gallipoli

Stormakterna delade Mellanöstern 1918

Kapplöpning mot Damaskus Lawrence bestämmer sig för att komma först till Damaskus, men brittiska trupper hinner före. Den 1 oktober 1918 rider Lawrence och den arabiska hären in i Damaskus.

Genom sitt fälttåg ville Lawrence ge araberna självständighet, men Frankrike och Storbritannien tog kontrollen över Mellanöstern.

tre år kämpade Lawrence och hans arabiska här för att vinna så stora segrar som möjligt i kriget mot turkarna. De hoppades att Storbritannien därmed inte skulle kunna bryta sitt löfte om att araberna skulle få bli självständiga efter kriget. Lawrence visste nämligen att britterna i hemlighet slutit det så kallade Sykes–Picot-fördraget med Frankrike. Det innebar att Frankrike skulle få det så kallade blå området, som omfattade södra Turkiet, mer merparten av Syrien och nuvarande Libanon. Britterna fick det röda området, som omfattade nuvarande Irak och Jordanien. Palestina skulle bli en internationell zon. Men under krigets lopp tappade britterna intresset för fördraget och satsade i stället på att hålla Frankrike borta från de utlovade områdena, medan de själva strävade efter

att få även Palestina. Efter krigsslutet år 1918 möttes segrarna i Paris för nya förhandlingar om hur Mellanöstern skulle delas. Här bråkade statscheferna från Storbritannien, Frankrike och USA om platser som de bara hört talas om i Bibeln: ”Under konferensen var det inte ovanligt att få se någon av världens ledande män stå vid en karta och mumla: 'Var är den förbannade ...?' medan han med fingret letade efter en stad eller en flod som han aldrig hört talas om”, skrev en diplomat. Britterna lyckades inte stänga ute Frankrike. I stället delades Mellanöstern med ett mandatsystem som gav de båda stormakterna herraväldet över olika områden. Meningen var att de därmed skulle förbereda araberna för självstyre, men i praktiken fungerade staterna närmast som kolonier.

Triumfen vid at-Tafila Sedan han i december 1917 hjälpt till att erövra Jerusalem intar Lawrence staden at-Tafila. Den 26 januari 1918 sätter turkarna in ett motangrepp men Lawrences män håller stånd och besegbesegrar den 600 man stora hären.

Lawrence erövrar Aqaba I maj 1917 beslutar Lawrence, utan att konsultera britterna, att med sin armé erövra den strategiskt viktiga hamnstaden Aqaba. För att lura turkarna går hären i riktning mot Damaskus men gör sedan helt om och intar staden Aqaba.

Nya länder efter världskriget Många av de konflikter som präglar Mellanöstern i dag härrör från när stormakterna tog kontrollen över området efter första världskriget.

Syrien Självständigt 1946

118

Libanon Självständigt 1943

Saudiarabien Slogs samman 1932

Frankrike slängde ut kung Faysal

Kristna fick sin egen ministat

Rövarbeduin fick Arabiens olja

Upprorsledaren Faysal, som tidigare stridit tillsammans med Lawrence, lät sig krönas till kung av Syrien år 1920. Frankrike, som skulle styra Syrien enligt Sykes– Picot-fördraget, invaderade landet, kastade ut Faysal och spelade ut rikets olika religiösa grupper mot varandra för att kunna behålla kontrollen. Alawiterna, en shiamuslimsk gren av islam, favoriserades på den sunnimuslimska majoritetens bekostnad och dominerar det politiska livet än i dag.

Några månader efter att de erövrat Syrien år 1920 skilde fransmännen Libanon från landet. Området hade en stor kristen befolkningsgrupp som fransmännen ansåg sig ha historiska band till sedan korstågens tid. Samtidigt hoppades de att de kristna skulle stötta en fransk regim. Det franska systemet orsakade motsätt motsättningar mellan kristna och muslimer. Problemen kvarstod efter självständigheten och ledde till inbördeskrig år 1975.

Beduinledaren Ibn Saud hade erövrat en stor del av nuvarande Saudiarabien från turkarna före första världskriget, med stöd från britterna. Ibn Saud drog sig inte för att angripa och plundra sina arabiska grannar, och år 1924 erövrade han Hijaz och tvingade britternas andre allierade, Hussein ibn Ali, att gå i exil. Ibn Saud hade tur; hans områden var så fattiga att ingen av stormakterna ville ha dem. Inte förrän år 1938 fann man olja i landet.

Istanbul OSMANSKA RIKET FRAM TILL 1914

Järnvägen var turkarnas livlina

TURKIET

Med den så kallade Hijazjärnvägen kunde turkarna snabbt transportera trupper i sitt jättestora rike. Därför blev järnvägen Lawrences främsta mål.

SYRIEN LIBANON

Medelhavet

PALESTINA Jerusalem

ka Brittis Kairo trupper

Deraa

JORDANIEN

Jerusalem blir en vändpunkt Den 11 december 1917 intar britterna Jerusalem med hjälp av Lawrences gerillaarmé.

Tafila Aqaba

IRAK

Damaskus

Abu el Lissal

EGYPTEN

t ave ah

al-Wajh

Första erövringen Från hamnstaden Yanbu går beduinhären och Lawrence norrut 23 januari 1917 och intar kuststaden al-Wajh i nuvarande SaudiSaudiarabien med brittisk hjälp.

ARABISKA HALVÖN

gen nvä zjär Hija

Röd

ce ren w a L

Medina Yanbu

Palestina Israel bildades 1948

HIJAZ Mekka

Lawrence försökte hinna före britterna Sedan han förstått att britterna och fransmännen tänkte dela Mellanöstern efter kriget bestämde sig Lawrence för att hjälpa araberna att erövra Mellanösterns viktigaste stad – Damaskus. AOP/GETTY IMAGES & CLAUS LUNAU

Jordanien Självständigt 1946

Irak Självständigt 1932

Britterna lovade judarna ett land

Husseins son fick ett eget kungarike

Sunnimuslimer tilldelades makten

Enligt Sykes–Picot-fördraget skulle Palestina bli en internationell zon efter kriget. Det var britterna inte nöjda med. Därför lovade de judarna ett hemland i området – skyddat av brittiska styrkor. På så vis fick Storbritannien mandat över Palestina efter kriget. Araberna och judarna kunde emellertid inte samsas och brittiska trupper angreps från båda sidor. Med franskt stöd lyckades judiska gerillastyrkor tvinga ut britterna ur landet år 1948.

Området Transjordanien, dagens Jordanien, var ursprungligen den östra delen av Palestina och hamham nade under brittiskt mandat 1921. Britterna skilde Trans Transjordanien från Palestina och utsåg Abdullah, son till rebelledaren Hussein ibn Ali, till guvernör. När britternas mandat gick ut 1946 valdes AbdulAbdul lah till kung. Efter att Israel bildats år 1948 flydde tiotusentals tusentals palespales tinier till Jordanien. Den palestinpalestin ska flyktningebefolkningen i landet har i dag vuxit till 300 000.

Irak blev brittiskt mandatområde år 1920, vilket genast utlöste protester. Upproret var så våldsamt att britterna övervägde att använda senapsgas. När upproret slagits ned placerade britterna kung Faysal, som fransmännen kastat ut ur Syrien föregående år, på Iraks tron år 1921. Därefter gav britterna landets viktigaste poster till sunnimuslimer, trots att majoriteten av befolkningen var shiamuslimer. Sunnimuslimer hade makten fram till Irakkriget år 2003.

119

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

för britterna om sin plan. Före avfärden hade han nämligen fått nys om att den brittiske diplomaten Mark Sykes och hans franske kollega François Georges-Picot hade träffats i hemlighet och avtalat att de båda länderna skulle dela på Mellanöstern efter kriget. Därmed hade britterna brutit sitt löfte om arabiskt självstyre. De turkiska herrarna skulle bara komma att bytas ut mot brittiska och franska. Thomas Lawrence kände sig förd bakom ljuset och lurad att vilseleda araberna som litade på honom: ”Vi får dem att kämpa för oss för en lögn, och jag står inte ut

Efter segern vid Aqaba insåg britterna arabernas potential och gav pansar bl.a. Lawrence pansarfordon. Här ses han i tornet på ett av dem. POLFOTO/TOPFOTO

BRIDGEMAN

De arabiska rebeller som greps av turkarna sköts oftast ihjäl. Och araberna å sin sida avrättade ofta de turkiska soldater som gav upp.

med det”, telegraferade han till kontoret i Kairo. Han beslöt att gå sin egen väg och leda den arabiska armén ut ur dödläget genom att först erövra Aqaba och däref därefter Damaskus. Han hoppades att araberna efter det skulle kunna tvinga stormakterna att låta dem bli självständiga. På vägen mot Aqaba red han ensam genom fiende-

land till Damaskus, en resa på ungefär 60 mil. Längs vägen försökte han värva fler män till upproret: ”Jag kände mig uppgiven. Ett fysiskt sår hade varit en välkommen distraktion från min inre förvirring”, skrev han senare med hänvisning till sin frustration över britternas dubbelspel. Efter två veckor vände han tillbaka till beduinarmén, marscherade med Auda Abu Tayi genom öknen och intog den 6 juli 1917 Aqaba. Under striderna dödade eller tillfångatog araberna 1200 turkiska soldater och förlorade själva bara två man. Det var en storslagen seger.

Damaskus skulle säkra arabisk stat Efter att Aqaba erövrats reste Lawrence genom Sinaiöknen till Kairo, dit han kom den 10 juli. Han kallades genast till ett möte med chefen för den egyptiska expeditionsstyrkan, general Allenby, och hann inte ens byta om från sina arabiska kläder. ”Han satt i sin stol och kikade på mig, inte rakt på mig utan ur ögonvrån – förför undrad”, skrev Lawrence senare. Allenby insåg att araberna inte bara var en grupp trashankar, utan att de kunde vara honom till stor hjälp under det fälttåg mot Jerusalem som han planera-

Det visste du inte om Lawrence ...

Skrev in sig i RAF under falskt namn Efter kriget tröttnade Lawrence på att alltid stå i rampljuset. Han skrev in sig vid brittiska flygvapnet under namnet John Hume Ross.

Araber fick rester från de rikas bord Men friheten blev inte långvarig för ara berna. När det osmanska riket skulle de las upp kallade den brittiska regeringen

USA kämpade för arabisk självständighet USA:s president Wilson var den ende av stormaktsledarna som kämpade för de arabiska folkens rätt till självstyre.

r 1918 presenterade USA:s president Woodrow Wilson en lista med 14 punkter, som han tyckte skulle gälla efter första världskrigets slut. I en av punkterna gick han emot sina allierade, Storbritannien och Frankrike, genom att lova att alla folkslag i det forna Osmanska riket skulle få absolut självständighet – även araberna. Wilson avskydde Storbritanniens och Frankrikes imperialism och fruktade att freden inte skulle bestå i mer än en generation om den inte upplevdes som rättvis.

”Om det blir något annat slags fred kommer jag att springa och gömma mig; då leder det inte bara till en konflikt utan till en katastrof”, sade han. Wilsons ansåg att det krävdes en fred utan annekteringar efter de enorma förlusterna av människoliv på slagfälten. Frankrike och Storbritannien hävdade motsatsen: Krigets enorma omfattning krävde lika stora erövringar. Vid Versailleskonferensen efter kriget kämpade Wilson envist emot Frankrikes och Storbritanniens planer på annekteringar i Mellanöstern, men tvingades till sist se sig besegrad.

WILSON CLEMENCEAU LLOYD GEORGE

President Wilson kämpade mot Storbritanniens premiärminister Lloyd George och Frankrikes premiärminister Clemenceau vid konferensen efter kriget.

in Lawrence som rådgivare. Men det blev inte mer än prat, och Lawrence blev alltmer irriterad över att araberna bara fick de områden som stormakterna inte ville ha. Vid en audiens hos Georg V i november vägrade han att ta emot den medalj som kungen ville ge honom. Under fredsförhandlingarna som in leddes den 19 januari 1918 vädjade Lawrence till stormaktsledarna, men förgäves. Segerherrarna höll redan på att dela upp Mellanöstern. Faysal kröntes visserligen till kung i Syrien år 1920 men kastades ut ur landet av fransmän nen efter bara fyra månader på tronen.

POLFOTO/TOPFOTO

de. Därför avtalade generalen med Lawrence att beduinarmén skulle gå parallellt med Allenbys trupper mot den heliga staden och även sabotera järn vägen. Lawrence satte genast fart. Under de följande månaderna genomförde hans beduinhär otaliga sabotage mot Hijazjärnvägen. Utan fungerande järnväg kunde turkarna inte få fram sina trupper och den 11 december 1917 lyckades Allenby inta Jerusalem. Bredvid honom gick Lawrence, dagen till ära klädd i en brittisk uniform som han hade fått låna. ”För mig var det krigets höjdpunkt”, skrev han senare om intåget. Nästa mål var Damaskus, som i år hundraden hade betraktats som araber nas politiska huvudstad. Medan den brittiska armén gick norrut skulle Lawrence försinka turkarna så mycket han kunde. Men Lawrence hade be stämt sig för att det var hans trupper, in te Allenbys, som skulle inta staden först. Fälttåget mot Damaskus inleddes den 19 september 1918. Några dagar senare erövrade Lawrence den syriska staden Deraa med sina nu cirka 1 000 krigare. På väg dit möttes den arabiska hären av en hemsk syn i byn Tafas där en styrka om 2 000 turkiska soldater från Deraa hade löpt amok. Byborna hade mördats och bland liken såg Lawrence bl.a. en gravid kvinna: ”Fastnaglad vid marken med en bajonett som pekade upp i luften på ett gruvligt sätt mellan hennes ben.” Vid horisonten kunde araberna se det turkiska regementet, på väg bort. Både Auda och de andra shejkerna ville häm nas och Lawrence lät sig övertalas. ”I vansinnet som fötts ur skräckscenerna i Tafas mördade vi vilt och sköt både de fallna och djuren genom huvudet som om deras blod skulle kunna lindra vår sorg”, skrev han senare om händelsen. Den 1 oktober 1918 kom Lawrence till Damaskus, men han var inte först. Ett brittiskt kompani hade redan varit i sta den och lämnat den igen. Invånarna jublade och hyllade den arabiska armén och ”El Aurens”. Sent på kvällen hörde den utmattade Lawrence hur det sakta blev stilla på gatorna när folket ”hängav sig åt bön under sin första natt i frihet”. Några dagar senare var britten på väg hem till Storbritannien. Han hade slut fört sitt uppdrag.

Inte förrän efter andra världskriget kun de Mellanöstern börja frigöra sig ur eu ropéernas grepp. Det fick Lawrence ald rig uppleva. Efter en karriär inom brittis ka flygvapnet drog han sig tillbaka år 1935. Strax därefter råkade ”El Aurens” ut för en motorcykelolycka och dog sex dagar senare, 46 år gammal.

Läs mer James Barr: Setting the desert on fire, T.E. Lawrence and Britain's secret war in Arabia, 1916-18, Bloomsbury, 2007 ● Michael Korda: Hero. The Life and Legend of Lawrence of Arabia, JR Books, 2011 ● James J. Schneider: Guerilla Leader T.E. Lawrence and the Arab Revolt, Bantam Books, 2011 ●

121

ANDRA VÄRLDSKRIGET

Han slog Rommel i Nordafrika, planerade D-dagen och tog emot tyskarnas kapitulation. Montgomery var en av krigets stora hjältar och blev känd för sin udda stil.

122

GETTY IMAGES

NTY

ANDRA VÄRLDSKRIGET

AV ERIK BORK

ätt er!” lyder kommandot gomery konstaterar att samtliga soldater höjer rösten: ”Rommel och hans armé när den smale mannen ska motionera och ha skjut skjutövningar un ska jagas långt ut ur Afrika!” med det något spetsiga der de närmaste veckorna. Samtidigt ansiktet kliver ut ur sin försäkrar han att 8:e armén ska förstär Det råkade bara bli Montgomery barack och stirrar ut över kas med flera tusen fräscha brittiska sol Den 54årige Bernard Law Montgomery de solbrända officerarna i dater och 300 amerikanska Sherman har fått sitt livs chans i Nordafrika. Pre britternas 8:e armé. Han stridsvagnar. Därmed kommer armén miärminister Winston Churchill är i presenterar sig som Bernard Montgome att bestå av omkring 220000 man. Han akut behov av en seger över nazisterna, ry. Med gäll och kallsinnig röst börjar han förklara sin strategi för officerarna. De 50–60 församlade männen hyser 23 oktober–3 no vember 1942 inga större förhoppningar inför mötet med sin nye överbefälhavare. I drygt ett år har britterna kämpat mot den tyska Afrikakåren, som leds av fältmarskalk Rommel. Dittills har det varit ett enda långt nederlag med tusentals döda. Operation Lightfoot kräver bokstavligt talat lätta fötter. Under Rommel är oövervinnelig. Den här da gen, den 13 augusti 1942, är bara ännu offensiven ska britterna passera genom ett brett minfält. en deprimerande, stekhet dag i den egyptiska öknen. Montgomerys motståndare: genom tyskarnas åtta km breda min”Vi kommer att stå fast och slåss. Det Fältmarskalk Rommel kurerar sig i fält i den norra delen av fronten. blir inga fler reträtter. Jag har gett order Österrike. General Stumme tar över. Resultat: Efter tolv dagars hård kamp om att alla instruktioner om tillbaka Planen: Genom skenattacker och har den tyske fältmarskalken Erwin bombningar längs hela fronten ska Rommel besegrats och resterna av dragande ska brännas”, säger Mont britterna få ro att röja en passage hans här retirerar snabbt västerut. gomery till de häpna officerarna. ”De som tänker att vi inte kan besegra Rommel ska ställa sig upp 4 TYSKARNA och gå härifrån med detsamma. RETIRERAR Medelhavet Den 3 november tving Montgomery Jag accepterar inga tvivlare.” as tyskarna ge upp 220000 man Ingen reser sig, och under mi och inledda en till 1100 stridsvagnar nuterna som följer växer männens bakaryckning västerut. självförtroende lite i taget. Mont

Operation Lig htfoot

Britterna återfår självförtroendet vid el-Alamein

EL-AL AMEIN

Rommels Afrikakår

Den 6 oktober bryter britterna igenom tyskarnas breda minfält. Men de tyska stridsvagnarna bjuder kraftigt motstånd.

115000 man 559 stridsvagnar

F RON T L IN J E N

MINFÄLT

BRITTERNA BRYTER IGENOM

2 EGYPTEN

Brittiska soldater stormade fram över sanden som var full med minor. POLFOTO

TVÅ SKENATTACKER ÖKAR TYSKARNAS FÖRVIRRING

Den 24 oktober påbörjar britterna två skenattacker. För att skaffa sig bättre överblick beger sig den tyske högste befälhavaren Georg Stumme till fronten – och dödas. Erwin Rommel skyndar sig tillbaka till Afrika.

GRANATER REGNAR ÖVER FRONTEN

Den 23 oktober 1942 inleder Montgomery gomery ett kraftigt bombar bombar demang längs hela fronten. Tyskarna är mycket förbryllade över britternas agerande.

och beslutade därför redan på våren att byta ut militärledningen i Afrika. Churchills förstahandsval var general William Gott, men han omkom några veckor innan han skulle tillträda då hans flygplan sköts ned av tyskarna utanför Kairo. Med kort varsel föll valet därför på den okarismatiske Montgomery, som dittills bara utmärkt sig då han räddat si na män levande hem från Dunkerque år 1940. I övrigt ansågs Montgomery vara en duglig militärteoretiker – men en kverulant som ständigt smutskastade så väl underordnade som överordnade om de inte gjorde som han ville. Under sitt första möte med Churchill hade Montgomery haft mage att tacka nej till såväl cigarr som drinkar efter middagen med den jovialiske premiär ministern. Därför blev Churchill tvung en att ta fram en del ovanliga argument när han skulle förklara varför han ville ha just Montgomery som högste befäl havare i ökenkriget: ”Om han är otrevlig mot sin omgiv ning måste han ju också vara otrevlig för sina fiender”, förklarade Winston Churchill för sina skeptiska åhörare.

utan att britterna flyttar sig en tum. Och dessutom låter Royal Air Force bomberna hagla över tyskarna. Till slut tvingas Rom mel dra tillbaka sina trupper. Det förhållandevis lilla slaget är en enorm moralisk se ger för britterna; för för sta gången har de fått grepp om Rommel. Sam tidigt är det en stor strate gisk seger för Montgome ry som lyckats förutspå Rommels avsikter.

Minnena från 1914

Kvällen den 23 oktober 1942 är alldeles stilla. Vid en utkikspost strax utan för elAlamein står Mont gomery i skymningen till sammans med stabsofficeren Freddie de Guingand. De närmaste timmarna kom mer att bli helt avgörande för resten av ökenkriget. Slaget om Alam Halfa var bara en försiktig inledning. Nu väntar den verkliga uppgörelsen. För Montgomery är det långtifrån för sta gången han är redo att möta sitt öde på slagfältet. Precis 28 år tidigare, på Duellen med Rommel börjar De brittiska soldaterna i den nordafri hösten 1914 under första världskriget, franskbelgiska kanska öknen väcks av blixtar och dova låg han i skyttegraven vid fransk dån. Det har bara gått två veckor sedan gränsen och fick kommandot: ”Anfall!” Montgomery och hans lilla bataljon Montgomery tillträdde. I månskenet ser soldaterna Rommels pansardivision på stormade fram mot de tyska ställning väg mot de brittiska ställningarna vid arna i vad han senare beskrev som ”ett Alam Halfa, precis söder om den viktiga regn av kulor från gevär och kulsprutor staden elAlamein. och ett riktigt oväder av Sagt om En officer rusar fram till granatsplitter”. Montgomery Montgomerys tält för att Han sprang främst meddela att tyskarna närmar men kom inte långt. Re sig. Han lyckas ruska liv i ge dan efter några meter ”I nederlaget är han snubblade han över sin neralen, men när Montgo oövervinnelig, sabel som hängde i bäl mery får beskedet säger han i segern bara helt lugnt: ”Perfekt! tet. Och när han äntli Kunde inte vara bättre!” – gen kom på fötter igen outhärdlig.” och sover tryggt vidare. upptäckte han att de Ända sedan Montgomery tog befälet flesta omkring honom hade dödats. över sin ökenarmé har han varit över Montgomerys klumpighet blev hans tygad om att Rommel skulle försöka an räddning. Strax därefter träffades han i höger gripa just Alam Halfa för att därefter gå mot elAlamein. Alamein. Därför har Montgome lunga och föll omkull mitt på slagfältet. ry gjort allt för att befästa Alam Halfa. En soldat som försökte hjälpa honom i De brittiska trupperna ska stå fast och säkerhet träffades i huvudet, och där under inga omständigheter låta sig lock lock efter låg Montgomery orörlig i ingen as ut i öppen terräng, där de är lätta by by mansland i flera timmar med en död ten för tyskarnas kanoner. Om britterna kamrat över sig. håller sig till den strategin kan Montgo mery sova lugnt. Hämndens stund är kommen Han får rätt. I sex dagar bombarderar Tjugoåtta år senare står Montgomery vid Rommels pansardivisioner Alam Halfa elAlamein. Det är dags för hämnd. Ex

Churchill:

Ett hem på hjul

I Nordafrika konfiskerade Montgomery den italienske generalen Messes husvagn. Under krigets lopp dekorerade Monty den med porträtt av sina besegrade fiender. SCEPTRE 63 & GETTY IMAGES

akt kl. 21.25 ger han signal till Opera tion Lightfoot, och den förödande artilleribeskjutningen börjar. I en och en halv timme vräker 680 brittiska kanoner sina projektiler över de tyska ställningar na. Därefter rycker infanteriet fram. Tyskarna blir totalt överrumplade. Rommel har tagit ledigt och åkt till Österrike för att kurera sig. Nu tvingas han skynda tillbaka till fronten. Men den legendariske ”Ökenräven” kommer för sent. Efter tio dagar, den 2 novem ber, tränger de första brittiska enheter na, utökade med australiensiska, syd afrikanska och nyzeeländska styrkor, igenom tyskarnas försvarslinjer. Segern blir total för de allierade då den tyske generalen von Thoma tas till fånga och förs till det brittiska högkvar teret. Montgomery bjuder in honom på middag medan kanonerna dånar i fjärran. ”Han är en mycket trevlig kille och pratar villigt om de senaste händel serna”, skrev Montgomery senare.

Myten om Monty föds Hemma i Storbritannien gläds Winston Churchill åt nyheten om Rommels re trätt: ”Detta är inte slutet. Det är inte ens början till slutet. Men kanske är det slutet på början”, konstaterar premiär ministern i London. Medan britterna festar tar Mont gomery tillfället i akt och inleder en

125

ANDRA VÄRLDSKRIGET

AKG-IMAGES/SCANPIX

Bus med ”Hitler” och ”Rommel”

Montgomery hade två hundar som var uppkallade efter hans värsta fiender. Eisenhower (ovan t.v.) gillade dem inte alls. POLFOTO & SHUTTERSTOCK

febril jakt på de tyska trupperna längs Libyens kust. Populariteten är ovan för den kantige Montgomery, men han be stämmer sig för att utnyttja situationen. Mellan de många drabbningarna på slagfältet håller han åtskilliga strategi möten med sina adjutanter. De är impo nerade av generalen och uppmanar ho nom att stärka sitt rykte för att uppnå samma hjältestatus bland soldaterna som ”Ökenräven” Rommel har. Det är adjutanterna som hittar på att Montgomery ska byta ut sin uniform mot någonting som sticker ut lite mer: en basker med två stora emblem som i vanliga fall inte används tillsammans, nämligen Montgomer ys generals emblem och emblemet från Royal Tank Regiment. Samtidigt får han en stor stickad tröja på sig så att han, enligt om givningen, inte längre ser ut som en brittisk general utan snarare ”en illa klädd bohemisk konstnär”.

Framgångsrik och irriterande Med sin nya image som folklig, fram gångsrik och osårbar får Montgomery ett enormt självförtroende under öken krigets sista månader. Problemet är bara att han nu måste samarbeta med de amerikanska generalerna – och det tyck er han inte alls om.

126

skulle se illa ut om en amerikansk gene ral bryter sitt löfte till en populär brit brit tisk kollega. Den 16 april får Montgome ry sin egen ”flygande fästning”. Redan månaden därpå ger de tyska trupperna upp kampen i Nordafrika, och en av dem som tas tillfånga i maj 1943 är den italienske generalen Gio vanni Messe, som stridit på tyskarnas sida. Sin vana trogen bjuder Montgome ry in besegrade motståndare på mid dag, varefter han konfiskerar Messes lyxiga husvagn med marmorbadrum. Den vagnen kommer sedan att följa Montgomery under resten av kriget.

Den 29 mars 1943 stiger den a mer ika nske genera len Dwight D. Eisenhower för första gången in genom dör dör ren till Montgomerys hög hög kvarter i Tunis. De båda ge neralerna ska göra upp en D-dagen stundar gemensam strategi för den Den 2 januari 1944 landar en sliten fortsatta utvecklingen i Montgomery i London. Efter framgång Nordafrika och en framtida arna i Nordafrika har han och de övriga landstigning i Sydeuropa. allierade styrkorna genomfört en Men mötet blir ett fiasko. landstigning på Sicilien och tagit sig långt ”Han är säkert utmärkt upp i Italien. Men erövringarna har inom det politiska. Men jag måste säga inneburit hårda strider och samarbetet att han inte vet det minsta om krig mellan Montgomery och de amerikan föring. Han borde hållas långt borta ska generalerna har varit katastrofalt. från allt sådant”, konstaterade Montgo De har varit fullständigt oense om den övergripande strategin, och vid fle mery efteråt om Eisenhower. Eisenhower hade också åsikter om ra tillfällen har samarbetet slutat i en Montgomery: ”Han är utan tvivel skick skick inbördes kapplöpning om vem som lig, men mycket inbilsk. Han är så stolt skulle komma först till en viss stad. Till över sina tidigare framgångar att han slut kallades Montgomery hem och fick aldrig mer kommer att ta ett enda steg ansvaret för ett uppdrag som passade förbereda Ddagen, landstig förrän han är fullständigt säker på att honom: att för det kommer att bli en succé.” ningen i Normandie. Amerikanerna får sin uppfattning be Så snart han kommit hem installerar kräftad då Montgomery ingår ett vad Montgomery sitt högkvarter i privatsko med Eisenhowers stabschef, W.B. lan St. Paul’s i centrala London. Där ha Smith. de Montgomery tillbringat Sagt till ”Vad får jag om mina sin ungdom, från 14 till 18 Montgomery trupper når fram till kust kust års ålder. Det han minns bäst är lärarnas fysiska be staden Sfax i början av april?” säger Montgomery. straffningar och slagsmå Smith tror att Mont len med skolkamraterna. ”Lugn, Monty. gomery skämtar, och lovar Hemkomsten innebär Så kan du inte därför Monty ”vad som att Montgomery tvingas säga till mig. helst” om han faktiskt stå ansikte mot ansikte Jag är din chef.” lyckas ta sig dit. med ett förflutet som han Några månader efter vadslagningen, gjort allt för att glömma bort. Under fält fält den 10 april, tickar det in ett telegram tågen har han inte haft någon kontakt till Eisenhowers högkvarter i Alger. Det alls med sin mor eller sina sju syskon, är från Montgomery, som skriver att och bara skrivit något enstaka brev till han tagit sig till Sfax och vunnit vadet. sin son, den 16årige David, som han Därför vill han nu gärna ha ett ameri inkvarterat hos rektor Reynolds i Hind kanskt B17bombplan, en ”flygande head i södra England. fästning”, som sin privata egendom. Rektorn har fått stränga order om att Den ska dessutom ha full besättning, på pojken ”under inga omständigheter” får amerikanernas bekostnad. åka och hälsa på sin farmor, och Rey Rey Eisenhower tror knappt sina ögon. nolds ska över huvud taget avvisa ”vart ”vart Han uppfattar Montgomerys krav som enda råd” från alla medlemmar ur släk släk ohövligt, men han tvingas inse att det ten Montgomery. Konflikten med famil

Eisenhower:

Montgomerys största sorg i livet: att han förlorat sin hustru Betty. De gifte sig 1927 och äktenskapet förändrade hela Montys personlighet. Enligt vän nerna blev den bryske och introverte Montgomery glad och munter. Men ba ra tio år senare blev Betty biten av en insekt och dog av blodförgiftning.

jen beror på att Montgomery har haft en allt annat än lycklig barndom. Hans far var biskop och aldrig hemma, och hans mor upp uppvisade, enligt Montgome ry, ”en märkbar brist på kärlek”. Hon slog sina barn. Men det värsta är att återkomsten till Storbritannien väcker minnen till liv av

D -dagen

Landstigningen gör hål i Hitlers Atlantvall

6 juni 1944

Nazisterna har byggt upp ett enormt försvarsverk längs Atlantkusten. Montgomerys motståndare är en gammal bekant: Erwin Rommel. Montgomerys motståndare: Sedan november 1943 har Rommel haft ansvaret för Atlantvallen, som löper från Frankrike till Nordnorge. Planen: Genom falska underrättelser ska de allierade få tyskarna i Norman-

CAEN

die att koppla av, så att de själva obehindrat kan gå i land i Frankrike. Resultat: Med relativt små förluster (10000 (10 000 döda och sårade) skaffar sig de allierade ett brohuvud i Normandie. Trycket på Nazityskland ökar.

Montgomerys mål (dag 1) Hit nådde de allierade (dag 1)

Wehrmacht

BAYEUX

1 Engelska k

analen

1 SWORD BEACH

29000 britter går i land. Målet är att ta trafikknutpunkten Caen. Det lyckas först två månader senare.

2 JUNO BEACH

21400 kanadensiska soldater går i land och tar sig långt in i landet trots våldsamt tyskt motstånd.

380000 soldater i området

Hustruns död blev en förkrossande för lust för Montgomery, och han bjöd var ken in Bettys eller sin egen familj till begravningen. De enda som deltog i ce remonin var tre av hans kolleger, som aldrig träffat henne. Efter det blev för svarsmakten Montgomerys familj.

Goda nyheter från västfronten Den 6 juni 1944 kl. 03.00 på morgonen faller de första bomberna över det tyska kustförsvaret i Normandie. Fem timmar senare är hela horisonten fylld med de allierades fartyg, och under timmarna som följer stormar 150000 soldater upp på land. Historiens största landstig ningsoperation har börjat, och Mont gomery är general för hela armén. Precis som i ökenkriget är Erwin Rommel hans motståndare, och precis som då är den tyske fältmarskalken på annan ort när slaget börjar. Den här gången är han på väg till sin hustrus 50årsfirande när de allierade slår till. Under de nästkommande dagarna rycker Montgomery fram, och den gam la fiendskapen med de amerikanska ge neralerna blossar upp på nytt. Dwight D. Eisenhower är högste befälhavare över de allierade styrkorna i Europa, och såväl han som de övriga amerikan amerikan ska generalerna tycker att Montgome rys framryckning går alldeles för lång samt. Amerikanernas bedömning

Den allierade landstigningsstyrkan

160000 soldater 20000 fordon 6000 båtar 11000 11 000 flygplan

3 GOLD BEACH

25000 britter sätts i land söder om staden Bayeux, som intas dagen därpå.

4 OMAHA BEACH

34000 amerikaner möter hårt motstånd och lider operationens största förluster.

5 UTAH BEACH

23000 amerikaner sätts i land på fel ställe, men tar sig upp och möter bara ringa motstånd. CLAUS LUNAU/HISTORIA

Både Churchill och Montgomery tog sig snabbt över kanalen till de stridande styrkorna i Frankrike. GETTY IMAGES

ANDRA VÄRLDSKRIGET

bekräftas när det kommer fram att Montgomery ger sig tid åt att ha husdjur i högkvarteret. Själv skrev han till en vän: ”Jag har nu sex kanariefåglar, en turturduva, två hundar. Den ena är en fox foxterrier som jag fått av BBC-journalister; den har jag gett namnet Hitler Hitler. Den an-

dra är en gyllene cockerspaniel. Jag kallar honom Rommel. Både Hitler och Rommel får stryk när det behövs. De är vana vid bestraffningar.” För varje dag ökar pressen på Mont Montgomery: hans framryckning måste gå snabbare. I september 1944 presenterar han äntligen en plan för hur hans trup-

Operation M arket Garden 17 septem ber–25 septembe r 1944

Arnhem skadade Montgomerys anseende

Montgomery tar en bro för mycket

Montgomery tänker erövra broarna i nederländska Rhendeltat genom överraskningsattacker. Målet är 16 mil på bara två dygn. Montgomerys motståndare: Tyskarnas ARNHEM överbefälhavare på västfronten är general general Rhen Glidflygplan fältmarskalk Gerd von Rundstedt. Montgomerys plan: Två djärva operatio operatio Waa l ner kombineras. På bara två dygn ska de NIJMEGEN allierade ta sig 16 mil in i det ockupera ockupera Maas de Nederländerna, gå över Rhen och hota Ruhr, tyskarnas industricentrum. HOLLAND I Operation Market ska 41600 41 600 man (OCKUPERAT AV TYSKLAND) landsättas bakom fiendens linjer en é k år med fallskärm och glidflygplan, ta ar m e : 30 kontroll över flera viktiga broar och Fallskärmstrupper hålla dem några timmar eller da Wehrmacht gar. Soldaterna ska undsättas av Totalt antal tyska Operation Garden – en koncentre soldater är okänt rad framryckning längs nederländ ska väg 69. EINDHOVEN Resultat: Planen visar sig vara De allierade alltför optimistisk. Marktrupperna Ca 40000 brittiska, möter hårt motstånd och för amerikanska, polska sinkas. Det drabbar främst styr styr och kanadensiska soldater kan i Arnhem, som 30:e armé LOMMEL kåren inte lyckas ta sig fram till.

TYS

KLA

FRO

NTL

IN J

BELGIEN

per ska erövra ett antal broar över Rhendeltat i Nederländerna. Offensiven ska skapa förutsättningar för en framryckning mot de tyska industrierna i Ruhrområdet i Tyskland. Planen är emellertid väldigt riskabel. Enligt underrättelserapporter finns två SS-stridsvagnsdivisioner i området. Men Montgomery viftar bort varningarna. Han är säker på sin förmåga – och tror att tyskarnas trupper är i upplösning. Men den här gången har han fel.

Runt den 17 september släpps cirka 20000 brittiska, amerikanska, kanadensiska och polska fallskärmssoldater ned i området kring broarna i Nederländerna, som en del av Operation Market Garden. Men några soldater landar alltför långt från målet och krockar även med de stridslystna SS-divisionerna. Av de 9000 man som släpps ned runt Arnhem tar sig bara 2 400 tillbaka till de allierades linjer. Resten dödas eller tillfångatas. Montgomery tvingas medge att tyskarnas motstånd varit betydligt svårare än beräknat. Men han anser att huvudansvaret för fiaskot ligger hos amerikaamerika nerna, som – enligt hans åsikt – svikit soldaterna vid Arnhem. Under månaderna som följer blir han alltmer besatt av tanken på de motsättningar som råder mellan honom och de amerikanska generalerna. I december 1944 skriver

OPERATION GARDEN: ANGREPP MED SNÄV TIDSPLAN Våldsam artilleribeskjutning den 17 sepsep tember inleder angreppet. Därefter rycker 30:e armékåren fram längs väg 69.

Dagen därpå intar armékåren staden Eindhoven, där amerikanska fallskärmstrupper har erövrat fyra broar.

Armékåren kämpar sig fram till Nijmegen den 19 september. Men vid bron över Waal norr om staden stoppas offensiven. Dagen därpå lyckas de omringa det tyska för försvaret. Tidsplanen är spräckt: aktionen skulle enligt planerna varit avslutad nu.

OPERATION MARKET: 20000 BAKOM FIENDELINJEN Tidigt den 17 september lyfter 1051 trupptransportplan och 516 glidflygplan från England. Formationen är 15 mil lång. Eindhoven: Den amerikanska styrkan tar fyra av de fem utvalda broarna. Nijmegen: Amerikanerna lyckas inte ta den viktiga bron över floden Waal.

Den 24 september når armékåren äntligen fram till Arnhem men får aldrig kontakt med fallskärmsstyrkan, som tvingas kapitulera för tyskarna dagen därpå. Först den 14 februari året därpå lyckas de allierade ta bron vid Arnhem.

Arnhem: Britterna möter två SS-pansar SS-pansardivisioner och håller stånd i nio dagar med stora förluster innan de ger upp. Striderna i Nederländerna blev mycket hårdare än vad Montgo Montgomery hade räknat med. CORBIS/ALL OVER

han ett brev till den brittiske krigsmi nistern James Grigg: ”Den amerikanska planen för att vinna kriget är förfäran de. Den kan inte lyckas; kriget kommer att fortsätta.” Men nu har Eisenhower fått nog av den beskäftige britten som tydligen är ute efter att ta över befälet över alla allierade trupper i Västeuropa. På ett möte i Versailles den 30 december är Eisenhower beredd att avskeda Mont Mont gomery, som tvingas erkänna sig bese grad. Han skriver ett brev till Eisen hower och lovar att hädanefter stå bak bak om den amerikanske överbefälhavaren till hundra procent.

Britternas största triumf

Folkhjälte med mörka hemligheter

Många historiker menar i dag att Montgomery var homosexuell men att han undertryckte läggningen. POLFOTO

Åren efter kriget var Montgomery mycket populär hos folket, men bland politikerna var han omstridd eftersom han lade sig i deras arbete. När Stor britannien beslöt att lämna Palestina år 1948 kallade han till exempel be slutet ”slappt och urvattnat”. Ett omdiskuterat drag hos Mont gomery var hans behov av att vänslas med unga pojkar. En av dem var en 12årig schweizisk pojke som han träffade under en semesterresa. Montgomery skrev långa brev till poj ken och undertecknade dem med ”din mycket tillgivne papa”. Förhållandet tog slut när pojken fyllde 15 år.

På våren 1945 är det bara en tidsfråga innan Nazityskland faller, men sam tidigt inser politikerna i väst att de inte utrustning i Montgomerys högkvarter. sammanlagt drygt en miljon soldater – längre kämpar mot bara tyskarna, utan Strax därpå gör han entré tillsammans har därmed kapitulerat för Montgome även mot Stalin om kontrollen över Öst med amiral von Friedeburg, konterami ry. Det blir krigets största delkapitula ersjön. Det blir Montgo ral Wagner, general tion, och en enorm personlig seger för Sagt om Kinzel, överste Poleck den kontroversielle generalen. merys uppgift att snabbt Montgomery och major Freidel. Un Under krigets sista dagar står Mont Mont ta sig över Elbe och till Lübeck för att hindra der tystnad skriver tys gomery åter i händelsernas centrum, Röda armén från att karna på ett dokument älskad av folket i de befriade länderna marschera upp i Dan och överlämnar det till och omstridd bland politiska ledare och ”Han ansågs vara militärkolleger. Det omdömet behöll Montgomery. mark. Montgomery når skoningslöst effektiv, ”Jag undertecknar han ända fram till sin död år 1976. sitt mål den 2 maj. men även lite av detta å den allierade Dagen därpå hör han en skrytmåns.” överbefälhavarens, ge ett militärfordon utan Generalen som ledde 30:e armékåren för sitt läger på Lüne neral Eisenhower, väg i Operation Market Garden. nar”, säger den brittiske burger Heide i Nord Läs mer tyskland. I bilen sitter fem tyska office generalen högtidligt innan han för pen Bernard Montgomery: The Memoirs of Field Marshal Montgomery, Leo Cooper, 2005 Peter Caddick-Adams: rare – bland andra chefen för den tyska nan till dokumentet. Monty and Rommel – Parallel Lives, Preface Publishing, 2011 Nigel Hamilton: Monty: The Battles of Field Marshal flottan, amiral von Friedeburg, i uni De tyska styrkorna i Nederländerna, Bernard Law Montgomery, Random House Inc., 1994 form och svarta stövlar. Montgomery Danmark och nordvästra Tyskland – stiger ut ur husvagnen och närmar sig långsamt. ”Vilka är ni?” ropar han. Tolken informerar om namn och rang på tyskarna i bilen. Den med lägst rang är major, men det gör inte Mont Mont gomery mer välvilligt inställd. ”Jag har aldrig hört talas om er! Vad vill ni? Hur vågar ni ta med er en major in i mitt högkvarter?!” Efter hans utbrott får de tyska office rarna dock chansen att förklara att de skickats dit av rikspresident Karl Dönitz för att be britterna ta emot kapitulatio nen från tre tyska arméer. Till en bör jan vägrar Montgomery, men efter en god lunch kommer parterna överens. Under de senaste krigsmånaderna har Montgomery hållits utanför de betydel sefulla slagen, men nu befinner han sig Freden i Nordtyskland plötsligt i händelsernas centrum. Fem höga tyska officerare dök oväntat upp Det regnar den 4 maj när en hastigt i Montgomerys läger på Lüneburger Heide inkallad skara journalister ställer upp sin den 3 maj 1945 för att kapitulera.

Brian Horrocks:

GETTY IMAGES & AKG-IMAGES

ANDRA VÄRLDSKRIGET

På ytan var general Patton vulgär, han svor ofta och var mycket noga med sin framtoning. Men bakom sitt skrytsamma yttre var han en genial taktiker som till och med Hitler var rädd för. I spetsen för 3:e armén genomförde han den snabbaste framryckningen i historien.

General Eisenhower sade om Patton att ”han var den perfekte ledaren i strid. Det är ingen överdrift att påstå att Patton skrämde vettet ur fienden”. POLFOTO/GRANGER & ALL OVER PRESS/GETTY

Patton fick sitt öknamn av Hitler:

DEN GALNE COWBOYGENERALEN

normAndie/1944 Efter de allierades lyckade landstigning på stränderna i Normandie den 6 juni 1944 har framryckningen avstannat. De allierade är instängda av tyskarna i en liten ficka vid kusten och riskerar att kastas ut i havet igen. Genom Operation Cobra ska de allierade bryta sig ur det låsta läget. Efter den framgångsrika offensiven kan general Patton äntligen rycka fram.

AvrAnches

FrAnkrike

131

ANDRA VÄRLDSKRIGET

AV JANNIK PETERSEN

”V

i har den bästa maten, de bästa vapnen och den bästa stridsmoralen. Herregud, jag tycker plötsligt synd om de skit skit stövlar som ska möta oss!” George S. Patton måste ta en kort paus tills jublet tonat ut. Generalen håller tal på en fot bollsstadion fylld med 92 000 soldater ur USA:s 3:e armé som han snart ska leda i strid mot tyskarna i Frankrike. ”Syftet med krig är inte att du ska dö för ditt land, utan att låta den andre fan offra livet för sitt”, förklarar Patton. Själv kommer han från en släkt med stolta militära traditioner och nu ska han änt ligen få chansen att utmärka sig. Patton tycker att hans soldater ska ha samma syn på kriget: ”När du sitter med barn barnet i knät om 30 år slipper du säga att du bara skyfflade dynga i Louisiana under andra världskriget.”

Patton får vänta på sin debut När de allierades invasionsvågor sköljer upp över stränderna i Normandie i juni 1944 är Patton emellertid inte där. Hans 3:e armé ska sättas in först när den brittiske fältmarskalken Montgome ry upprättat ett ordentligt brohuvud i

Det visste du inte om Patton

Generalen tävlade i OS

Vid 26 års ålder deltog George S. Patton i olympiska spelen i Stockholm år 1912. Han fick en femteplacering i modern femkamp, som omfattar pistolskytte, simning, fäktning, hästhoppning och terränglöpning.

Frankrike. Patton gillar inte alls planer planer till Chartres, som ligger ca 8 mil från Pa na. Montgomery är hans värste rival i ris. Patton ser detta som sitt personliga kampen om äran, och det retar Patton triumftåg och skickar några dagar senare något infernaliskt att britten stal all upp upp ett telegram till Montgomery: ”Har pissat i Seine.” På sitt vanliga, märksamhet ett och ett halvt år tidigare vulgära sätt talar Patton om för rivalen när de gjorde gemensam aktion mot tys tys ken Rommel i Nordafrika. Patton anser att 3:e armén ligger långt före den för att Montgomerys krigföring är gammal gammal siktiga brittiska armén och kan gå in i dags och att han inte har mer taktisk Paris vilken dag som helst. talang än ”en simpel militärkock”. När de allierades överbefälhavare, ge ge Bränslebrist för armén neral Eisenhower, till slut sätter in 3:e Efter en hel del politiskt rävspel får armén i strid får tyskarna känna av Pat Pat emellertid 2:a franska pansardivisionen, tons tillbakahållna frustration och sky som är en del av stridsvagnsstyrkan i 3:e höga ambitioner. Med sällan skådad armén, äran att befria Frankrikes huvud aggressivitet attackerar 3:e armén de stad. Befrielsen kostar på för Patton för tyska divisioner som skyndar till Nor Nor under de följande dagarna måste han de mandie för att stoppa invasionen. la sina knappa resurser med invånarna i Pattons sätt att föra krig skiljer sig Paris, som är i desperat behov av livs markant från de andra allierade fält medel och bränsle. herrarnas. Han anser inte att fiendeland Just bränsle är ett evigt problem för först måste beskjutas med artilleri innan Patton. Hans stridsvagnar och pansarfor armén kan skickas fram. don slukar minst 1,3 miljoner liter ben I stället slår han till där tyskarna minst sin – per dag. Och eftersom 3:e armén förväntar sig. Och när rycker fram så snabbt är Patton väl lyckats slå hål det svårt att få fram för ”När jag på försvaret skickar han nödenheter. Dessutom inte anfaller sina stridsvagnar djupt går det åt miljontals liter blir jag odräglig” bränsle även till de allie in bakom fiendens lin lin jer, som då omedelbart rade styrkorna i norra Patton i ett brev till sin hustru. måste retirera för att in in Frankrike, och det är svårt att få bränsleleveranserna att räcka te bli omringade. ”Jag är inte intresserad av att få en till alla. Trots det lyckas general Patton i slutet av augusti inta de nordöstfranska massa rapporter om att vi håller våra po po sitioner. Låt tyskarna göra det; vi ska städerna Reims och Troyes. Och angrep framåt. Vi är inte intresserade av att hål hål pet mot kommunen Commercy går helt i pansargeneralens smak: la någonting över huvud taget”, inprän inprän ”Överste Clarke ledde ett kompani tar Patton i sina officerare. stridsvagnar, som korsade bron över flo Och Pattons taktik fungerar. På fjor fjor ton dagar besegrar 3:e armén tyskarna i den Mosel och angrep fyra tyska kano Bretagne och stöter fram hela 250 km ner. Han stormade in som i en

Patton var amerikanernas favorit

Patton var omåttligt populär bland amerikanerna och hyllades bl.a. i flera parader. ALL OVER PRESS/GETTY

Redan före fälttåget genom Europa var Patton en berömd man. Han hade fått utmärkelser för sina insatser unun der första världskriget, då han snabbt stigit i graderna från kapten till översövers te under striderna på västfronten. I november 1942 stod Patton – nu generallöjtnant – i spetsen för USA:s invasion i Marocko, och erövrade lanlan det från tyskvänliga franska Vichy-styr Vichy-styrkor på bara tre dagar. Patton hamnahamna de på förstasidorna i USA:s alla tidtid

ningar. År 1943 ledde han den amerikanska landstigningen på Sicilien och utmärkte sig genom att vada i land i midjedjupt vatten medan han viftade med sina två revolvrar över huvudet. Som ledare för USA:s 7:e armé intog han Palermo och Messina, men till sin stora förtret fick Patton inte delta i angreppet mot det italienska fastlandet. I stället sändes han till StorbritanStorbritan nien för att träna den nybildade 3:e armén inför invasionen i Frankrike.

Den 3:e armén slog alla rekord Med en aldrig tidigare skådad hastighet dundrade 3:e armén genom Frankrike och in i Tyskland. På bara 280 dagar intog Pattons armé 12 000 städer och sammhällen, och åsamkade den tyska armén stora förluster.

SA:s 3:e armé deltog – till Pattons stora besvikelse – inte i landstigningen i Normandie i juni 1944 utan fick vänta ända till den 1 augusti med att ge sig ut i kriget. Under 280 dagar därefter tog Patton revansch. Hans armé trängde in i fiendeområde både längre och snabbare än någon annan

sårades eller tillfångatogs 1,4 miljoner tyska soldater av 3:e armén, som själv bara förlorade 161 000 man. Under fälttåget utökades Pattons armé från sina ursprungliga 92 000 man till att omfatta en halv miljon soldater när kriget tog slut i maj 1945.

4: Till undsättning I december går tyskarna till motoffensiv i Ardennerna och Patton måste skynda till undsättning.

Koblenz

USA:s 3:e armé sätts i land den 1 augusti 1944. Från ett område nära Avranches förflyttar sig armén längre in i landet.

1: Patton går i krig

modern armé gjort förut. På vägen från Normandies kust till Prag tog sig Pattons armé över 24 stora floder, erövrade 12 000 samhällen och städer, och rensade bort tyska trupper från 211 000 km² – vilket motsvarar ungefär 40 procent av Sveriges yta. Samtidigt Samtidigt dödades,

3: Paris erövras A

Metz

Paris 25/8

Avranches 1/8 1944

13/12

Reims Nancy 15/9

Troyes 26/8

Orléans

8/8

16/8

2: Armén delas Sedan Le Mans befriats den 8 augusti beordras en av arméns kårer mot en sydligare riktning. Inom loppet av 38 dagar erövrar den Orléans, Troyes och Nancy.

FRANKRIKE

29/3

Nürnberg 18/4

5: De sista striderna Den 18 april 1945 intar Pattons armé nazisternas högborg Nürnberg. Därefter sänder generalen 3:e armén på dess sista offensiv mot Tjeckoslovakien.

ALL OVER PRESS/GETTY

Flygplan banade vägen Den 3:e armén hade flygvapnet flyg vapnet att tacka för sin snabba framryckning. Patton såg till att hans stridsvagnar fick massivt stöd från luften för att kunna förflytta sig snabbt. Samma taktik användes i Kuwaitkriget på 1990-talet.

Frankfurt

TYSKLAND

29/8

Le Mans

17/3 1945

Rhen

25 dagar efter landstigningen befriar Pattons 3:e armé Paris.

erna enn

Patton

Weyland

Otto Weylands flygvapen var oumbärligt för Pattons framgångar.

Berömt foto

Pattons armé byggde en pontonbro för att kunna ta sig över floden Rhen. ALL OVER PRESS/GETTY

Två dagar efter att 3:e armén gått över Rhen gick Patton själv över Tysklands största flod. Mitt på pontonbron knäppte han upp byxorna och uträttade sina behov. Därefter skickade Patton ett telegram till Eisenhower: ”Jag har nyss pissat i Rhen. För Guds skull, skicka mera bränsle.”

Patton

ANDRA VÄRLDSKRIGET

västernfilm och sköt med allt han hade. Precis som vi försökt lära dem”, berättar en synnerligen stolt Patton för krigskorrespondenterna i sitt högkvarter.

Flygunderstöd är Pattons knep Att 3:e armén kan rycka fram så snabbt beror dels på generalen Pattons djärvhet och taktiska talang, dels på stöd från luften. Patton har noga satt sig in i hur ett modernt flygvapen arbetar och blir dessutom nära vän med brigadgeneral Otto Weyland. Hans 19:e taktiska flygkommando gör en enorm insats för att hålla Pattons oavbrutna offensiv rullande. ”På dagarna hängde jaktplanen ständigt i luften framför general Pattons stridsvagnar. Caesar var med Planen lokaliserade Under fälttåget i Frankfiendens stridsvagrike hämtade Patton nar, trupper och inspiration ur Julius kanoner och kunde Caesars 2000 år gamla slå ut dem innan bok ”Kriget i Gallien” våra stridsvagnar om bl.a. lämpliga vadmötte dem. Vi ställen och passager. slängde helt enkelt bort läroböckerna och skapade egna reg regler”, berättar Weyland om samarbetet. Andra allierade generaler följer fortfarande anvisningarna om att tillkalla flyg endast när de upptäckt en manstark fiende utom räckhåll för kanonerna.

Det visste du inte om Patton

Rena strumpor var en dygd

Patton var fanatisk när det gällde disciplinen i hans armé. T.ex. kräv krävde han att soldaterna bytte strumpor varje dag. Till och med under den kalla vintern 1944-45 tvättade 3:e armén strumpor varje dag och använde hjälmarna som tvättbaljor. Till följd av detta hade 3:e armén krigets lägsta antal fall av skyttegravsfot.

Patton älskar sitt enastående flygunder- fråga mig var den romerske skitstöveln stöd och ser till att hans lovord av tog sig över. Som jag brukar säga: Om piloterna når fram till deras baser – till- det dög åt Julius, duger det åt George.” Den 17 september når Patton fram sammans med lådor av gott franskt vin, Luger-pistoler och andra souvenirer som till Metz. Med sina 43 försvarsanlägg3:e armén beslagtar ur den bortjagade ningar kallas staden Västeuropas starockupationsmaktens depåer. kaste fästning, och här tänker tyskarna Kravet på en snabb framryckning be- kämpa in i det sista. Från Metz är det ror dock inte enbart på Pattons höga am- lätt att försvara vägarna till Luxemburgs sydgräns och Tyskbitioner att gå till historien som den främste lands västgräns. ”Jag kunde ha generalen genom tiderDittills har fart och förkortat kriget, överraskningsanfall na. Det ligger även tak taktik bakom kravet. Med men bortsett från det varit Pattons främsta en offensiv i hög fart är jag riktigt nöjd vapen, men nu måste han plötsligt ställa om blir förlusterna hos anmed hur mina sig för att kämpa på en griparna färre eftersom kampanjer förlöpt” fastlåst front mot en fienden aldrig hinner orubblig fiende. Slaget bygga upp något effek effekPatton i ett brev till sin hustru. blir en katastrof för 3:e tivt försvar utan hela tiarmén. Vid Metz ägnar Patton tre månaden tvingas retirera. der åt att erövra fort efter fort och 29000 amerikaner dör eller skadas. Julius Caesar visar vägen ”De nedrans tyska bastarderna gav Patton har en ovanlig förmåga att hitta lämpliga platser där han kan leda sin mig mitt första näsblod”, skriver Patton armé förbi naturliga hinder. Hemlig- i rapporten till sin överordnade, general heten är en bok som han har med sig Omar Bradley. ”Jag anhåller om en hämndattack hela vägen genom Frankrike: Julius Caesars nästan 2000 år gamla verk ”Kriget från luften och hoppas att du kan skaffa fram de största och värsta bomberna, så i Gallien”. Patton säger småleende: ”Den där gamle skallige romaren var att vi kan spränga fortet i småbitar och en av världshistoriens främsta på att läsa bara lämna kvar ett hål i marken.” Men de allierade har ont om materiel terrängen. Och dalar och floder ligger ju fortfarande där de låg på Caesars tid. och Patton får aldrig sin massiva flygNär jag jagar nazister och kommer till en bombning. I stället kritiseras han hårt flod eller en ås, behöver jag därför bara för den orimligt stora mängden stupade soldater och får till sist en order direkt från Eisenhower om att omringa Metz med en mindre styrka och låta sin huhu vudstyrka fortsätta framryckningen mot Tyskland.

Stödet kommer

Soldater ur 3:e armén gör en salvpjäs klar inför ett slag. ALL OVER PRESS/GETTY

Patton påbörjar nu framstöten mot Tysklands västgräns, där Siegfriedlinjen utgör nästa stora hinder på vägen. Tyskarna kallar försvarslinjen för Västvallen och den måste Patton slå hål i. Men snö och köld försinkar hans planer. Weylands effektiva flygunderstöd är inte heller till någon nytta eftersom piloterna inte ser något i snöstormarna. Mitt i

bedrövelsen får Patton emellertid ett telefonsamtal som förändrar allt. Det är Weyland, som nyss suttit i ett möte med Eisenhower. ”George, jag har nyss – å dina vägnar – anmält 3:e armén till en satans stor operation”, berättar Weyland. ”Vad ska vi göra?” frågar Patton. ”Vi ska tränga igenom Siegfriedlinjen, sätta kurs mot Berlin och vinna kriget. Du får alla flygplan i Europas luftrum att bana väg för dig.” ”Det var som fan”, svarar en lycklig Patton. Äntligen får han samma stöd som Montgomery. Äntligen kan han agera fritt och skriva in sig i historieböckerna bland legendariska generaler som NapoNapo leon och Caesar.

Eder ooch förbannelser kamouflerade ett mjukt inre Patton struntade i reglementet, klädde sig som han ville och hävde ur sig svordomar vid de mest olämpliga tillfällen.

HJÄLMEN

Helt i strid med reglementet var hjälmen blanklackerad.

är Patton fick frågan varför han var så noga med sin framtoning, svarade han: ”När en man för befälet kommer han varje dag att tvingas skicka ut andra män för att dö. Om han inte är alldeles hjärtlös kommer han efteråt att behöva sätta sig ned och gråta som ett barn. Men det kan han inte. I stället skjuter han fram hakan, blir vulgär och svär.” Därefter tillade han med glimten i ögat: ”Och beträffande vissa av mina kommentarer är det bara så att jag ibland rycks med av min egen vältalighet.”

Ardenner-offensiven krossar planer

UNIFORMEN

”Operation Tink” inleds omedelbart och Weylands flygplan gör sina första taktiska bombningar mot Siegfriedlinjen och omom rådet bakom den. Men den 16 decemdecem ber går Nazityskland plötsligt till motanmotan grepp och överraskar amerikanerna i Ardennerna – det skogklädda bergsområbergsområ de där Luxemburg, Belgien och Tyskland möts. Patton tvingas genast kullkasta alla planer och skynda norrut. 200000 200 tyska soldater hotar att tränga tillbaka amerikaamerika nernas 9:e och 1:a armé, erövra hamnhamn staden Antwerpen och skära av försörjförsörj ningslinjerna till de allierade styrkorna. Under ett krismöte den 19 decemdecem ber med Eisenhower, Bradley och alla de andra höga generalerna lovar PatPat ton att han kan sätta in sex divisioner – mer än 60 000 man – i ett anfall mot tyskarna redan inom tre dagar. De andra generalerna skrattar. Pat Pattons 3:e armé befinner sig långt från Ardennerna och hans krigsmaskin är inin riktad på att angripa österut. Men Patton håller vad han lovat. Med en av militärmilitär historiens mest imponerande logistiska prestationer ändrar 3:e armén riktning och kommer fram till Ardennerna på rekordtid. Dåligt väder, förvirring och fanatiskt kämpande tyska soldater gör att ArdenArden nerslaget blir långt och blodigt. Varje morgon stiger Patton upp tidigt och åker ut till trupper som befinner sig i direkta strider mot tyskarna. Hans närvaro höjer krigsmoralen och leder till viktiga gege nombrott. Till skillnad från flera av sina kolleger gör Patton det till en dygd att fölföl ja ett råd från general Sherman, hjälte från det amerikanska inbördeskriget, som i sina memoarer skrev: ”En ledare

På hans uniformer hade en skräddare bytt ut alla mörka knappar mot nya av skinande blank mässing.

REVOLVRAR

Patton bar två revolvrar vid höften. De var naturligtvis specialtillverkade och hade elfenbenskolv. Han bar dem ända tills Eisenhower förbjöd det. Båda var lyxmodeller av märket Colt Single Action Army och S&W Model 27.

RIDBYXOR

Andra generaler hade en mer konservativ klädstil men Patton bar ofta beige eller ljusröda ridbyxor.

RIDSTÖVLAR

I stället för militärens ordinarie kängor föredrog Patton ridstövlar med högt skaft.

AOP/GETTY

135

ANDRA VÄRLDSKRIGET

Djärvt ingripande skulle befria svärsonen Generalen ville göra allt för att befria sin svärson ur tysk fångenskap. En kommandostyrka skulle hjälpa honom.

attons svärson, Johnny Waters, togs tillfånga av tyskarna år 1943 och Patton var angelägen om att befria honom. ”I natt drömde jag att jag talade med Johnny – han var sårad i handen”, skrev han t.ex. till sin hustru. Den 25 mars 1945 såg generalen sin chans att undsätta Waters och skickade ut en kommandostyrka mot svärsonens fångläger 50 km in i fiendeland. Styrkan kom fram till lägret men när den försökte evakuera krigsfångarna bröt helvetet lös. 57 man ur kommandostyrkan dog och Waters måste lämnas kvar i lägret. Pattons överordnade, general Bradley, blev ursinnig över aktionen och skällde ut sin egensinnige fältherre. Inte förrän en vecka senare trängde 3:e armén fram till lägret och befriade Johnny Waters och de övriga krigsfångarna.

Patton skyndade sig till svärsonens sjuksäng sedan denne befriats ur ett tyskt krigsfångläger. ALL OVER PRESS/GETTY

måste vara vid fronten hos sina trupper. Hjärnan bakom operationen bör ständigt vara synlig, och hans energi ska vara påtaglig.”

Montgomery får allt stöd I slutet av januari har äntligen de sista resterna av tyskarnas offensiv bekämpats och Patton kan återigen vända blicken mot öster. Han hoppas att ”Operation Tink” ska återupplivas, men han blir grymt besviken. Den 29 januari 1945 beslutar politikerna att Montgomerys storoffensiv från Nederländerna in mot Hitlers krigsindu-

136

stri i Ruhrområdet ska ha högsta prioritet och tillföras alla resurser som krävs. Montgomery övertar genast hela amerikanernas 9:e armé och försöker även få befälet över Pattons 3:e armé, som emellertid kommer undan med att avstå två divisioner. Patton är rasande. Amerikanerna står nämligen för alla vapen, allt bränsle och de flesta soldaterna, men britterna tar åt sig hela äran. Amerikanerna blir dock inte totalt utrangerade. Eisenhower har ställt som villkor att USA:s 1:a, 3:e och 15:e armé ska rycka fram mot Rhen över en bred front från Luxemburg till Schweiz. De

tre arméerna ska dra bort tyska trupper från Montgomerys del av fronten. Det är ont om förnödenheter, och Patton får veta att han bara kan räkna med bränsle och ammunition så länge Montgomerys offensiv inte kommit över Rhen. Han har alltså bråttom – precis som han önskat.

Patton försvinner i ett dygn Staden Trier är Pattons första mål, men för att kunna inta den strategiskt viktiga staden vid floden Mosel behöver han en extra stridsvagnsdivision. Eisenhower går med på att låna ut en sådan i 48 timmar. Om Trier inte erövrats efter två dygn ska Patton återlämna stridsvagnarna; de ska ingå i en reservstyrka som ska skydda Montgomery mot tyska utfall. Minor och hårt motstånd försinkar emellertid Pattons framryckning och när skymningen faller på andra dagen har de 48 timmarna gått. Hans trupper anar Triers förstäder i fjärran. Patton beordrar då sina män att bryta kommunikationen med Eisenhower och ignorera alla anrop från honom. Därefter inleder han ett sista, intensivt angrepp. Mindre än ett dygn senare kommer en ordonnans med ett expresstelegram från Eisenhower: ”Det behövs fyra hela divisioner för att inta Trier. Du har bara två. Kör runt staden och fortsätt in i Tyskland.” Patton tar fram sin blyertspenna och skriver på telegrammet: ”Har intagit Trier med två divisioner. Vad ska jag göra? Återlämna staden till tyskarna?” Från Trier fortsätter Patton mot Koblenz och viker därefter av nedåt längs Rhen. Han söker efter ett ställe att ta sig över den breda floden som i århundraden har utgjort ett naturligt försvar och skyddat Tyskland mot invasioner. Rhen utgör det sista stora hindret för de allierades framryckningar.

Churchills hyllningar förstörs Medan Patton stormar fram följer Montgomery sin fasta taktik med att beskjuta det utvalda invasionsområdet med tungt artilleri. Det hela har pågått i nästan en månad. Tyskarna vet var angreppet kommer att ske, men har ingenting att sätta emot den starkare fienden. Churchill talar rentav in ett hyllningstal till Montgomery i förväg. När britterna går över Rhen ska talet sändas i radio. I talet hyllar Churchill sin fältmarskalk för att han genomfört världshistoriens första lyckade anfall över Rhen.

Det visste du inte om Patton

Patton blev tuff framför spegeln

Som ung arbetade Patton hårt för att bli en duktig officer. Bl.a. övade han på sitt ”war face” framför spegeln. Där stod han i timmar och prövade olika ansiktsuttryck för att kunna framstå som självsäker och respektingivande inför sina soldater.

I gryningen den 22 mars – några tim tim i luften. Trots detta är Patton sprickfärdig av mar innan Montgomery ska gå över flo flo den – ringer Patton till sin överbefäl stolthet över att ha över havare, general Bradley: träffat Montgomery ännu ”Bradley, säg det inte till någon. Jag en gång. har kommit över”, berättar Patton. ”Menar du över Rhen?” Hitler fruktade Patton ”Japp. Jag smög över en hel division i Den 23 mars har de allierade eta eta natt. Men det är så få preussare i när blerat sig på den östra sidan av Rhen. heten att de ännu inte har upptäckt det. Tyskland är så gott som besegrat. Pat Pat Låt oss hålla det hemligt ett tag till”, sä sä ton har spelat en viktig roll för det ger Patton och lägger på luren. Ännu en oundvikliga tyska nederlaget, så viktig att Hitler säger att gång har hans eget tale ”Jag älskar krig, ”den galne cowboyge cowboyge sätt visat sig stämma: ”Den plats där fienden ansvar och spänning. neralen är de alliera alliera anser att floden är des farligaste man”. Freden kommer att bli omöjlig att ta sig över, I Tyskland inför Pat Pat är oftast den plats som ett helvete för mig” ton ett strikt förbud är sämst försvarad.” mot sexuella kontakter Patton i ett brev till sin hustru. I slutet av dagen med tyska kvinnor. ringer Patton igen: När Patton senare skickar in 3:e armén ”För guds skull, berätta för hela värl värl i Tjeckoslovakien hittar han därför på krigs den att vi gått över Rhen. Vi sköt ned ett stridsrop som ska motivera de krigs 33 flygplan när de kom för att förstöra trötta soldaterna till att kämpa igen: våra pontonbroar. Hela världen ska få ”Framåt mot Tjeckoslovakien och veta att 3:e armén kom över innan fraternisering.” Monty ens hade börjat”, ropar Patton. Tjeckerna är allierade och därför får Med illa dold adress till Montgo Montgo Pattons soldater gärna ha kontakt med tjeckiska kvinnor. Och Patton säger till merys planerade angrepp skickar Brad Brad general Bradley: ley genast ut en kommuniké till världs världs ”Hur fan tror du man ska kunna pressen: ”Utan stöd från bombflyg, rök rök stoppa en armé som har ett sådant ridåer, artillerield eller nedsläppta fall fall skärmstrupper har USA:s 3:e armé i stridsrop?” dag, den 22 mars klockan 22, gått över Rhen.” Läs mer Men 3:e armén är faktiskt inte först George S. Patton: Mitt krig: minnen från andra världskriget, världskriget Replik, Viken, 2001 Steven J. Zaloga: George S. Patton, Patton över Rhen. Några dagar tidigare har Osprey Publishing, 2010 Charles Whiting: Tredje rikets sista dagar, Fischer & Co, 2010 Harry Yeide: Fighting Patton – USA:s 1:a armé erövrat en bro över George S. Patton Through the Eyes of His Enemies, Zenith Rhen som tyskarna inte hunnit spränga Press, 2011

Mängder av tyskar kapitulerade för Patton. Hans 3:e armé slog ut 1,4 miljoner tyska soldater. ALL OVER PRESS/GETTY

Amerikanernas hjälte kom aldrig hem Direkt efter krigsslutet gjorde Patton ett kortvarigt besök i USA och hyllades med segerparader i Boston och Los Angeles. Det blev sista gången han satte sin fot på amerikansk mark. Strax därefter sändes han tillbaka till Europa som överbefälhavare för de amerikanska ockupationsstyrkorna i södra Tyskland. På väg till en fasanjakt i Luxemburg körde Pattons bil in i en lastbil som plötsligt svängde. Alla andra i bilen klarade sig oskadda men Patton

slog i huvudet så hårt att han bröt nacken. Två veckor senare, den 21 december 1945, dog Patton av en blodpropp på sjukhuset. Enligt egen önskan begravdes han tillsammans med sina män på militär kyrkogården i Hamm i Luxemburg. Än i dag står hans enkla vita kors bland 9000 andra över stupade ur 3:e armén. Endast fyra stjärnor överst på korset drar uppmärksamhet till texten: ”Geo. S. Patton Jr. – general 3rd army”.

Den 9 december 1945 råkade George S. Patton ut för en trafikolycka och avled strax därefter.

137

KOREA

Korea/1950 Korea har varit delat i två stater sedan 1945: en Korea kommunistisk regim i norr och Kina en USA-stödd diktatur i söder. Med sovjetisk hjälp har Nordkorea byggt upp en stark armé som ska återförena staterna med våld.

lder å s r å 8 3 d i v n a d e General r r a t l ä j h a r o st s t e g i r k s d l vär a r d n a v a En Förlorade allt i Koreakriget

MacArthurs På hösten 1950 är Douglas MacArthur en levande legend. Under andra världskriget krossade han Japans armé och nu är han redo att störta det kommunistiska Nordkorea. Det finns bara två hinder: 300 000 kineser och hans sviktande omdöme.

138

MacArthur lovade seger före jul men levererade ett tungt nederlag. Han gav alla andra skulden. GETTY/ALL OVER

fall

KOREA

AV MARTIN LANDIN & ESBEN MØNSTER-KJÆR

oldaterna i 8:e kavalleri regementet har hört rykte na. En sydkoreansk division lär ha blivit överrumplad och massakrerad av kineser, berättar amerikanska solda ter för varandra. Det var för knappt en vecka sedan, säger några. Kalendern visar den 1 november 1950 och amerikaner, sydkoreaner och soldater från flera andra länder rycker fram så snabbt de kan i Nordkoreas snö klädda bergslandskap. General Douglas MacArthur, chef för den väldiga FNstyr kan, har beordrat full fart norrut ända till Yalufloden som utgör gränsen mot Kina. Målet är att kasta ut kommunisterna och återförena Korea till ett enda land.

MacArthur har lovat seger före jul, och det verkar vara ett realistiskt mål; den besegrade nordkoreanska armén bjuder inte längre nämnvärt motstånd. Nu är kölden och snön den värsta fienden. Trots frosten är soldaterna i 8:e kaval leriet därför optimistiska när de slår sig ned för att vila utanför byn Unsan. Plötsligt bryts tystnaden av spröda to ner från bergssidorna. Några tycker att det låter som en säckpipa. Men det är signalhorn amerikanerna hör. De blåser till anfall. I nästa sekund dyker en massa varelser upp i mörkret. Kinesernas angrepp kommer från tre håll samtidigt och de tar sig igenom de amerikanska ställningarna utan pro blem. Längre bak försöker några solda

En dynasti av strateger Douglas MacArthur var född till ledare. Det låg i släkten, fick han lära sig av sin självsäkre pappa som var generallöjtnant och krigshjälte.

fficerssläkten MacArthur bestod av stora män och de fann sig inte i att ta order från vem som helst. Arthur, Douglas far och förebild, var hjälte från amerikanska inbördeskriget. Han blev överste vid blott 19 års ålder och resten av hans karriär var lika lysande. Men det tyckte han inte själv. Arthur MacArthur ansåg alltid att han förtjänade mer erkännande och snabbare befordran. När han dog år 1912 var han en bitter man, full av ilska mot armén och politikerna. Generalens assistent beskrev Arthur MacArthur som ”den utan jämförelse mest egoistiske man jag någonsin träffat – innan jag mötte hans son”.

Douglas MacArthur överträffade sin far både i begåvning och självupptagenhet. Han fick enastående betyg på officersakademin och under första världskriget var han den yngste divisionschefen vid fronten. Senare blev Douglas arméns yngste stabschef någonsin. Under andra världskriget var Douglas MacArthur en av USA:s främsta generaler – och samtidigt den mest besvärlige. Det var allmänt känt att han avskydde president Roosevelt och han tålde inte att någon lade sig i hans strategi. Men ingen vågade sätta honom på plats. ”Mac” levererade resultat och folket älskade honom.

Vita huset är målet

HARPER'S ENCYCLOPEDIA & CORBIS/POLFOTO

Sonen Precis som sin far var Douglas MacArthur en stor talang och han älskade att synas.

Fadern

ter upprätta en ny linje, men även de övermannas av de framstormande kine siska soldaterna. Nu finns det bara ett alternativ: att fly. En amerikansk officer ställer upp en konvoj om tio lastbilar och beordrar re trätt. Men det är precis vad kineserna räknat med. Längre fram längs vägen lig lig ger de i bakhåll. Kulspruteelden piskar genom lastbilarna och bara ett fåtal ame rikaner överlever massakern. När solen går upp finns inte 8:e kaval leriet längre. De amerikanska soldaterna är döda, tillfångatagna eller på flykt i smågrupper – till fots och utan vapen. Men efter anfallet drar sig kineserna nu tillbaka till de otillgängliga bergen. Kanske var överfallet vid Unsan en varning till general MacArthur om att han skulle avbryta sin framryckning. Men så tolkar han inte alls situationen. Koreakriget är så gott som vunnet, konstaterar MacArthur 250 mil därifrån – i Tokyo där han har sitt högkvarter. Ett fåtal kineser har lagt sig i konflikten men de gör varken till eller från. Offen siven ska fortsätta. Soldaterna i Korea kommer emellertid att få betala ett högt pris för hans högmod.

Arthur MacArthur var ett geni – och krävde att andra skulle förstå det.

Krigshjälten MacArthur är van vid att ta la om för andra vad som gäller. Under sin karriär har han tilldelats mer än 100 medaljer och hemma i USA älskar folket den oförvägne och alltid lika tvärsäkre generalen. Under många år har barn, ga tor och parker fått bära hans namn. År 1944 och även 1948 hade republi kanerna planer på att ställa upp med MacArthur som presidentkandidat, och Mac han sög girigt åt sig smickret. Vita huset skulle vara precis rätt plats att avsluta karriären på. Men först hade generalen en sak som måste avslutas: Koreakriget. Konflikten inleddes den 25 juni 1950 då 200 000 nordkoreaner utan förvar ning strömmade in över gränsen till Syd korea. Kommunistregimen i norr hade för avsikt att återförena det delade landet med våld. Därför ingriper FN i konflikten och den 70årige MacArthur får kom mandot över världssamfundets styrkor. ”Mac” lyckas med nöd och näppe stoppa nordkoreanerna innan hela Syd korea faller. Under en månad utkämpar de båda arméerna ett hårt ställningskrig om den sista fria spetsen på sydkusten. Då slår MacArthur tillbaka. Generalen har beslutat att landsätta trupper vid hamnstaden Inchon, långt

Majspipan var patriotisk bakom fiendens linjer. Ingen i Washing ton tror på att invasionen kommer att lyckas, men MacArthur insisterar. ”Vi kommer att gå i land vid Inchon, och jag kommer att krossa dem!” dekla rerar han med sin vanliga självsäkerhet. Generalens kritiker är inte så säkra på det, men ingen vågar gå i konflikt med generalen. MacArthur inleder sin opera tion den 15 september – och den blir hans största seger någonsin. Amerikanerna tar sig i land med mi nimala förluster och de hotar att skära av hela den nordkoreanska armén i Syd korea. MacArthurs djärva drag tvingar fienden till vild reträtt hemåt. Generalen är på plats och väntar på hyllningarna. Under ett besök vid fron ten är han omgiven av reportrar när han inspekterar sex stridsvagnar som de amerikanska soldaterna har oskadlig gjort. Plötsligt viner några kulor förbi ho nom. MacArthur står lugnt kvar och konstaterar torrt att de nordkoreanska prickskyttarna inte är särskilt skickliga. Tolv dagar efter landstigningen vid Inchon kontrollerar han nästan hela Sydkorea. Den plötsliga triumfen över

I början av 1900-talet fanns det inget mer amerikanskt än majspipan – en symbol för de hårt arbetande nybyggarna. MacArthur lät sig fotograferas med en majspipa från 1916. Han specialbeställde en extra stor och synlig variant.

l9l6 MAC MACs UTRUSTNING BRIDGEMAN

raskar arméche ferna och presi denten i Washington, som inte har planerat för nästa steg. Men MacArthur är säker: han tänker fortsätta över grän sen och utplåna Nordkorea som nation. Efter triumfen vid Inchon, som bara MacArthur trodde på, har det blivit svårt att säga emot honom. President Harry Truman är tveksam men ger ho nom klartecken att fortsätta.

Fältherren dundrar norrut Innan MacArthur sätter igång framryck framryck ningen delar han sin armé i två delar. Walton ”Bulldog” Walker, som tjänst gjorde som pansargeneral under andra världskriget, har dittills anfört marktrup perna i Korea. Nu tvingas han lämna ifrån sig hälften av dem till general Ned Almind, en av MacArthurs ja ja sägare. Därmed har FN FN armén inte längre nå nå gon överbefälhavare vid fronten – Mac Arthur kommer att styra alltihop från Ja Ja pan, långt därifrån. Gränsen mellan Nordoch Sydkorea följde 38:e breddgraden. Amerikanska trupper gick över gränsen norrut i oktober 1950. CORBIS/POLFOTO

Armécheferna i USA skakar på huvudet åt uppdelningen. Den strider mot all mi litär logik, men de generaler som skulle kunna ingripa är rädda för MacArthur. Han var divisionschef medan de själva ännu ledde plutoner. Under andra världskriget, när de steg i graderna, ha de han redan suttit länge på toppen. Därför gör MacArthur, som ofta talar om sig själv i tredje person, som han vill. Medan FNstyrkorna rullar in i Nord korea i oktober 1950 håller han hov i Japan. I MacArthurs högkvarter i Tokyo vimlar det av beundrande journalister som följer honom som en svans och skriver artiklar om den store fältherrens bedrifter. Officerarna i hans stab är rygg rygg dunkare; deras viktigaste uppgift är att bekräfta hans bild av verkligheten. Den goda stämningen upprätthålls i synnerhet av MacArthurs väldresserade underrättelsechef, general Charles Wil loughby. Han agerar direkt när CIA rap porterar om kinesiska truppförflyttning truppförflyttning ar. Det meddelas att 300 000 soldater håller på att samlas invid Yalufloden på gränsen till Nordkorea. Willoughby tonar ned hotet i sina rap porter till MacArthur, som skickar inne hållet vidare till Washington. Kineser

Materiellt sett var USA mycket starkare än sina fiender – men det hjälpte inte i Koreas bergiga landskap. GRANGER/POLFOTO

141

KOREA

CORBIS/POLFOTO

MacArthur på en av sina blixtvisiter i Korea. Generalen såg alltid till att lämna fronten igen i god tid för att hinna övernatta i sitt bekväma högkvarter i Japan.

na vågar inte stå i vägen för den ameri kanska armén, lyder budskapet. USA har kärnvapen, det har inte Kina. Och därmed är den saken ur världen, anser MacArthur. Offensiven fortsätter. Se gern ska kunna vara säkrad före jul.

MacArthur ser ingen fara Den 15 oktober 1950 kallar presidenten sin kommendör till möte på Wake Is land, en liten atoll i Stilla havet. Truman vill diskutera Kina och samtidigt försöka sätta sig i respekt hos MacArthur. Generalen visar sin ringaktning från första stund. I stället för att göra honnör räcker han fram handen mot presiden ten, som om de var jämbördiga. Truman väljer att ignorera förolämpningen och går i stället rakt på sak: Är det verkligen uteslutet att Kina ingriper i Koreakriget? ”Kineserna kan på sin höjd få 50000– 60000 man över Yalu”, blir svaret. ”De har inget flygvapen. Vi har baser för vårt flygvapen i Korea och om de för söker kommer det att bli den största slakten i mänsklighetens historia”, lovar MacArthur presidenten. Truman och hans stab blir överväldigade av det själv själv

säkra uttalandet och frågar inte om någ ra detaljer. De diskuterar aldrig vad Ma cArthur tänker göra om kineserna trots allt skulle lägga sig i. Från högkvarteret i Tokyo ger MacAr thur sina båda chefer i Korea order om att ”pressa på framåt i full fart och med fullt utnyttjande av hela styrkan”. Han är säker på att den sista sträckan fram till Yalufloden är rent uppröjningsarbete. Han dirigerar till och med om ammuni tionsleveranser som är på väg till Korea. Den 19 oktober smyger de första kinesiska soldaterna över Yalufloden i skydd av nattens mörker. Amerikanskt flyg upptäcker dem inte.

Stormen bryter ut Knappt två veckor senare, den 1 novem ber, massakrerar kineserna 8:e kavalleri regementet. Men därefter försvinner de igen, det blir inga fler attacker. Mac Arthur drar slutsatsen att hans trupper bara har råkat ut för några frivilliga kine ser som anslutit till Nordkoreas armé. Under veckorna som följer tar FN trupperna flera kinesiska fångar. De be rättar samstämmigt att stora styrkor

Skärmmössan dolde hjässan MacArthurs pyntade skärmmössa visade att han var filippinsk fältmarskalk; USA:s armé har aldrig haft högre rang än general. Mössan dolde att han var nästan skallig.

MacArthur vill atombomba Kina

MACs UTRUSTNING l935 BRIDGEMAN

142

gömmer sig bland bergen i Korea. Men rapporterna når aldrig längre än till un derrättelsechef Willoughbys bord. Han vet att hans karriär inte kommer att må bättre av att han kommer med historier om spökkineser på bergstopparna. I stället bekräftar Willoughby det som MacArthur redan är övertygad om: det finns inget hot från Kina. Den 6 novem ber skickas det ut ett meddelande om att den slutgiltiga segern är nära. MacArthur får inte några fler varning varning ar. Nära midnatt den 25 november på börjas den kinesiska storoffensiven. Längs fronten i Nordkorea – och inte minst bakom den – drabbas FNstyrkor na av våg efter våg, från alla sidor. Dagen innan har Willoughby sagt att uppemot 71 000 kineser kanske befin ner sig i Korea. Den rätta siffran är 300000. I skydd av nattmörkret lämnar de sina gömställen och stormar fram. Trupper i nöd skickar mängder av nödanrop. Till 9:e amerikanska infan teriregementet kommer det in rop på hjälp från alla enheter: ”De är överallt!” ”Varje gång vi stop par dem kommer det fler!” ”Vi kan inte hålla dem borta längre, de är så många.” ”Det här kan vara det sista meddelandet ni får från oss.” Några män hinner inte ens ta sig ur sovsäckarna innan de blir ihjälstuckna av kinesernas bajonetter. Endast ett fåtal officerare visar sig vara handlingskrafti ga. En av dem är löjtnant Gene Taka hashi, som har japanskt påbrå. ”Retirera!” ropar han medan han springer genom infernot. ”Håll ihop! Slut upp kring mig!” Takahashis pluton är i stort sett utplå nad, men de män som finns kvar följer honom. Det gör även flera män från an dra plutoner. Takahashi leder dem till baka till en högre plats på bergsslutt ningen. Här håller de stånd så länge de kan, ända tills kineserna övermannar dem och tillfångatar Takahashi och ett fåtal andra män. Många andra officerare får panik och tänker bara på att klara sig själva. Enhe terna splittras och de överlevande flyr huvudstupa söderut. Det som skulle ha blivit den sista delen av ett segertåg har på bara några timmar förvandlats till ett av de mest pinsamma nederlagen i ame rikansk militärhistoria.

Medan FNtrupperna flyr söderut försö ker MacArthurs stabsofficerare stoppa

300 000 kinesiska soldater marscherade in i Nordkorea på hösten 1950. Amerikanerna märkte ingenting. GETTY/ALL OVER

Segern förbyts i nederlag MacArthur tar initiativet i Koreakriget genom en genial landstigningsoperation. Han ser en chans att vinna en totalseger, men hans offensiv slutar i katastrof.

De kinesiska trupperna i Korea påbörjar en storoffensiv den 25 november. Angreppet kommer som en total överraskning och MacArthurs styrkor lider stora förluster.

KINA

Folkets Frivilliga armé Peng Dehuai

Yalufl

oden

kanggye

R KO

Mao i Kina vill stoppa amerikanerna. I hemlighet skickas ”folkets frivilliga armé” om 300 000 man över gränsen, och den 1 november angriper de ett USA-regemente utanför staden Unsan. Eftersom det inte kommer fler attacker ignorerar MacArthur MacArthur händelsen och fortsätter.

hungnam

A. Flera kinesiska divisioner hotar staden Kunu-ri norrifrån.

pyongyang

8:e kavalle riet

8. kavalleriet

inchon

k 8:e ava ll e r i et

C B. Amerikanerna försöker dra sig tillbaka.

B. Amerikanska 2:a divisionen inleder en reträtt söderut.

38:e armén

SYDKOREA

10:e kåren Ned Almond

chungchondalen

unsan

seoul

40:e armén

kunu-ri

N 38°N

kaesong

C. Flyktvägen spärras av kinesiska trupper.

2:a divisionen går i fällan

MacArthurs armé befinner sig på snabb reträtt och 2:a amerikanska divisionen bildar efeftertrupp. Natten till den 30 november lämnar enenheten sin bas i Kunu-ri och flyr söderut genom ett smalt pass. Här ligger kinesiska trupper i bakhåll och den dödliga elden från haubitser och kulsprukulsprutor halverar divisionen på bara några timmar.

unsan

4 6

3 A

chosin-reservoaren

Kina skickar en varning

A. Kineserna tränger in mellan 8:e kavalleriets enheter.

Kineserna slår till överallt

2:a divisionen

8:e armén kunsan

Walton Walker

1 pusan

D. De amerikanska soldaterna tvingas fly till fots i små grupper.

kwamgju

C. Kinas 113:e division ligger i bakhåll på åsar längs vägen.

113:e divisionen

Över 38:e breddgraden

MacArthurs trupper går över gränsen till Nordkorea den 30 september. Hans mål är att jaga ut kommunistregimen och ena Korea. Trupperna stormar fram norrut utan att möta nämnvärt motstånd.

I land bakom fienden

USA:s 10:e kår stiger i land vid Inchon den 15 september. MacArthurs oväntade drag tvingar Nordkoreas armé att fly ut ur Sydkorea, och den blir förföljd av den 8:e armén från Pusan.

Dödskamp

Nordkorea har ockuperat sin systernation efter en överrasköverraskningsattack i juni 1950. Endast vid Pusan håller USA och Sydkorea ett litet brohuvud som stänständigt attackeras av NordNordkoreas vältränade armé. Slaget pågår under augusti och september.

113:e divisionen

D sunchon

D. Flykten blir en dödsmarsch när kineserna öppnar eld med haubitser och kulsprutor.

USA:s längsta flykt

Efter 19 mil passerar MacArthurs MacArthurs här åter 38:e breddgraden. Flykten fortsätter och slutar inte förrän långt nere i Sydkorea där man lyckas skapa en ny frontlinje. När kriget äntligen tar slut år 1953 görs delningen av Korea permanent.

KOREA

GRANGER/POLFOTO

Marinkåren räddar hedern En amerikansk general lydde inte MacArthurs order i Korea. Därför var hans division beredd när kineserna plötsligt gick till anfall.

eneral Oliver Smith stod för en säll synt framgångshistoria i slutet av 1950 då allting gick snett för amerika nerna. Chefen för marinkårens 1:a divi sion lyckades få ut sina män ur den dödsfälla MacArthur försatt dem i. Under hela hösten hade överbefäl havaren krävt tempo och spridning. Amerikanska trupper skulle rycka fram i maxfart och erövra så stora områden i Nordkorea som de bara kunde. Smith ansåg att det var vansinne. Om fienden slog tillbaka skulle amerikanska styrkor vara utspridda över ett så stort område att de omöjligen kunde försvara sig. Därför lydde han inte order. I stället ryckte han fram försiktigt och höll sina trupper samlade. När kineserna slog till den 25 novem ber 1950 befann sig 1:a marindivisionen ensam vid Chosinreservoaren långt norr ut. Men till skillnad från övriga amerikan ska enheter drabbades marinkårssolda terna inte av panik. Smith slog tillbaka de första kinesiska anfallen och gav därefter order om en ordnad reträtt. Hans män tillryggalade 11 mil på fem dagar, under ständiga strider mot kine siska trupper. När de kommit i säkerhet vid kusten hade divisionen bara förlorat 3 500 av totalt 25 500 man. Ingen annan amerikansk enhet kunde visa upp liknande siffror.

dem. En reträtt skulle krossa generalens dröm om en sista seger och en välför tjänt, mer avslappnad plats i Vita huset. MacArthur själv vägrar att ta ansvar för katastrofen. Han tillrättavisar ”okun niga journalister som inte känner till skillnaden mellan planerad reträtt och flykt”. Samtidigt begär han tillstånd att bomba mål på den kinesiska sidan om gränsen. För en gångs skull blir svaret nej; presidenten är rädd att kriget kom mer att trappas upp. Kineserna har inga kärnvapen, men det har deras kommu nistiska bröder i Sovjetunionen. Under de följande dagarna lider Mac Arthur av våldsamma humörsväng ningar. Den ena stunden pratar han om att evakuera FNarmén ur Korea, i nästa stund kräver han kärnvapen. I pressen öser han ur sig kritik mot Washington som enligt MacArthur har svikit både honom och hans soldater.

Gatlopp genom dödspasset

20:e armén 27:e armén

1:a marindivisionen

C A. Kineserna tränger in mellan marinkårens enheter.

D. Kineserna genomför flera anfall men slås alltid tillbaka.

B. Amerikanerna kämpar sig igenom de omringande kinesiska divisionerna och förenas. C. Marindivisionen påbörjar en ordnad reträtt.

F. De flyende amerikanerna når hamnen Hamhung. Härifrån förs de i säkerhet med fartyg.

Hjälpen kom från luften

E. Amerikanerna tar sig över den djupa Funchilinravinen med brodelar som släppts ned från luften.

Amerikanska flygvapnet försåg 1:a marindivisionen med materiel under reträtten. Både vapen och brodelar släpptes ned och sårade soldater flögs ut.

Medan högkvarteret i Japan kämpar för MacArthurs anseende kämpar soldater na i Korea för livet. För 8:e regementet, som härjades av kineserna den 25 no vember, väntar en ännu värre mardröm. Regementet ingår i 2:a amerikanska divisionen, som bildar eftertrupp för hela FNstyrkan. styrkan. Kinesiska granater hag hag lar redan över divisionschefen Laurence ”Dutch” Keisers högkvarter när han ger order om reträtt. Vägen söderut är smal och omgiven av åsar på båda sidor. Terrängen är per fekt för ett kinesiskt bakhåll. Men sam tidigt är detta den snabbaste flyktvägen, och därför tvekar inte Keiser. Han beor drar avfärd natten till den 30 november. Fem stridsvagnar kör i täten för att röja undan eventuella hinder. Resten följer efter i en lång kolonn: jeepar med officerare, flera stridsvagnar med infan terister sittande ovanpå, lastbilar fulla med vapen, ammunition och personal, och allra sist ingenjörstrupper ingenjörstrupper na. De har knappt färdats en kilometer förrän kineserna öppnar eld från båda sidor. ”Full fart framåt!” lyder or dern till de fem stridsvagnar stridsvagnar na i täten. Deras starka mo mo torer vrålar och pansarfordo pansarfordo nen plöjer sig igenom alla 1:a marindivisionen rörde sig sakta framåt i den isande kölden. Men den överlevde, tack vare sin chef. CORBIS/POLFOTO

144

Ray-Ban dolde rynkorna

CORBIS/POLFOTO

hinder. Men resten av konvojen får svårt att hinna med. De oskyddade jeeparna och lastbilarna förstörs av granater och kulor och andra tvingas stanna för att plocka upp sina kamrater. Några kilometer längre fram ligger Passet, en knappt 500 meter lång sträcka som är så smal att fordon inte kan passera varandra. Om någon stridsvagn går sönder här är det ute med hela 2:a divisionen. Förtruppen röjer snabbt utbrända fordon ur vägen – resterna av en turkisk FN-brigad som attackerats just här ett dygn tidigare. Därefter fortsätter de fem stridsvagnarna in i passet. Kineserna tycks ha lämnat höjderna runt vägen; stridsvagnarna kör igenom utan att bli angripna. Men fienden väntar bara på huvudstyrkan. När resten av 2:a divisionen följer efter, öppnar kinesiska trupper eld från dolda ställningar. Slakten börjar. Amerikanerna är lätta byten där de löper gatlopp mellan de branta sluttning-

När presidenten gav MacArthur sparken visste han att det skulle bli bråk; Trumans popularitet stört störtdök direkt.

Solglasögonmärket Ray-Ban föddes 1936 som ett hjälpmedel för militärpiloter. MacArthur skaffade sig genast ett par. De framhävde munnens viljestarka uttryck.

l936 MAC MACs UTRUSTNING BRIDGEMAN

arna. Liken hopas på vägen, och männen i fordonen bakom är tvungna att köra över dem. Om de tvekar faller de själva offer för kinesernas projektiler. När general Keiser når fram till passet håller hans division på att splittras. Endast ett fåtal besvarar kinesernas eld och ingen av officerarna tycks leda sina män. Keiser är en av dem som överlever blodbadet. Men av 2:a divisionens drygt 11000 man finns bara 5300 kvar.

MacArthur vid vägs ände Vid jul år 1950 har FN-styrkorna tvingats tillbaka till utgångspunkten, 38:e breddgraden. Den 24 december skickar

MacArthur sin önskelista till Washington: 34 kinesiska mål som han vill släppa atombomber över. Den gamle generalen riskerar hellre att utlösa ett tredje världskrig än att erkänna sin egen bristande omdömesförmåga. Truman har förbjudit MacArthur att uttala sig inför journalister, men under månaderna som följer håller han ändå flera presskonferenser där han öser galla över USA:s svaga ledare. Den 11 april har Truman fått nog. Han ger MacArthur sparken för att han inte respekterat presidentens auktoritet. Avskedandet kommer som en chock för både pressen och den amerikanska allmänheten, som reagerar direkt: ”Sällan har en mer impopulär man avskedat en mer populär man”, skriver Time Magazine. Senatorer på den politiska högerkanten kräver att Truman ska arresteras och föreslår MacArthur som presidentkandidat till valet 1952. Miljontals människor går ut på gatorna för att hylla den fallne krigaren. Ett senatsförhör ska utreda anledningen till att MacArthur avskedats, men när detaljerna kommer fram börjar hans stjärna att dala. Republikanerna letar fram en annan krigshjälte som sin presidentkandidat: general Dwight Eisenhower. MacArthur har aldrig kommit över att Eisenhower blev lika berömd som han under andra världskriget. I tio år därefter lever den f.d. generalen som privatperson. Han har fyllt 82 då han håller sitt sista tal, år 1962. Det sker på militärakademin West Point: ”Skuggorna blir allt längre. Skymningen närmar sig”, säger han med sin vanliga, storvulna stil. MacArthur talar om Gud, plikt och fosterlandet och avslutar med: ”Jag bjuder er farväl.” Två år senare dör MacArthur av leversvikt. President Lyndon B. Johnson ger honom en statsbegravning. Korea har glömts bort, liksom de soldater han tvingade framåt mot nederlaget.

Läs mer David Halberstam: The Coldest Winter, Pan Books, 2007 Max Hastings: The Korean War, Pan Books, 1987 Douglas MacArthur: Douglas MacArthurs minnen, Lund: Corona, 1965.

145

SEGER PÅ SLAGFÄLTET KRÄVER MOD OCH TUR ”Historiens största fältherrar” är berättelser om avgörande slag från antikens Makedonien till Koreakriget på 1950-talet, då ambitiösa fältherrar med förmågan att tänka kreativt – och ofta en rejäl portion tur – har vunnit mot alla odds.

 General Bernhard Montgomery överraskade alla med sina framgångar på slagfältet – privat var han i det närmaste olidlig.



 Horatio Nelson förföljde i två månader Napoleons flotta genom Medelhavet inför slaget som höll på att kosta amiralen livet.



 Europas framtid avgjordes vid Waterloo, där Napoleon ställdes mot två arméer med dubbelt så många soldater som den franska.



Historiens största fältherrar

Articles inside

MacArthurs fall

Nelson krossar Napoleons flotta

Änglar ledde Jeanne d’Arc till seger

Caesar besegrar gallerna

Den galne cowboy-generalen

Slaget vid Hastings

Hannibals största triumf

Lawrence av Arabien