Carin Bergstrรถm
Mitt i byn Med kyrkan som fรถljeslagare genom Sveriges historia
Natur & Kultur
Boken har tillkommit i samarbete med Kungliga Vitterhetsakademien
Författaren vill tacka följande personer för stöd och kunskap: Ann Catherine Bonnier, Bengt O.H. Johansson, Sven Oldfelt, Ingrid Sjöström, Ulf Sporrong, Birgitta Svensson.
info@nok.se www.nok.se © 2015 Kungliga Vitterhetsakademien och Natur & Kultur, Stockholm Omslag och grafisk form: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma Bildredaktör: Agneta Engström Omslagsbilder: Rättviks kyrkby, fotografi av L. Larsson © Nordiska museet (framsida); Bröllopsscen från Vingåker, akvarell av August Neijber, foto Bertil Wreting © Nordiska museet (baksida). Tryckt hos Ednas Print, Bosnien-Hercegovina Första utgåvan, första tryckningen ISBN 978-91-27-14332-6
Innehåll Skånelandskapen ......................... 7
Kornguden i Vånga ..................... 57
Får man riva en kyrka?.................. 7
Nordens populäraste helgon ........ 58
En rundvandring i Maglarps gamla kyrka ................................ 11
Kyrkan behöver fler rum ............. 62
Två Skånekyrkors öden ................ 16
Sakristia och vapenhus ................ 67
En biskopskyrka och en kungakyrka i Dalby...................... 17 Hednisk kult, kristen tro och försvarsanläggning på samma plats? ............................................ 21 Gumlösa kyrka – ett minne av stridbara biskopar och nordiskt samarbete .................................... 24
Ständiga strider om Sveriges tron ............................... 29 En karta säger mer än tusen ord . 29
Bogårdsmur och stiglucka............ 65
Politisk oro, högklassig konst och intensiv fromhet .... 69 S:t Göran och draken................... 69 Tegelvalven – århundradets nyhet ............................................ 71 Altarskåpen ................................. 73 Undervisande bilder och andlig kraft ............................................. 76 En målare och en ärkebiskop....... 78 Två seglivade biskopar ................ 82
Kampen om kungamakten .......... 32 Birger jarl av Bjälboätten ............. 35
Hundra år av reformation ...... 87
Klostergrundandets tid ................ 37
Läget vid 1500-talets början ........ 87
Birger jarls betydelse för rikets uppbyggnad................................. 41
Brytningstid ................................. 88
Magnus ladulås och kyrkan ........ 42
Läromedelsförfattaren Olaus Petri ................................. 92
Upprinnelsen till ståndssamhället. 44
Konfiskation av kyrkliga föremål . 95
Mariakult och digerdöd leder in fromheten på nya stigar ............... 46
Johan III – en renässansfurste med smak för byggenskap ........... 98 Klostrens långsamma förfall ...... 101
Folkets kyrka............................... 49 Socknen – svenskarnas hemadress.................................... 49 Landskapslagarna ....................... 50
Från klosterkyrka till patronatskyrka .......................... 103
Bergslagens nybyggda kyrkor. 105
Kyrkklockornas klang – en tidsmarkör ........................... 52
Östra Värmlands bergslag ......... 105
Minst ett helgon i varje socken ..... 53
Brattfors och Älvsbacka ............ 111
Kyrkobygge och sockenbildning . 107
Den stora kyrkobyggnadsperioden 1760–1860 .............. 161
Präster som brukspatroner.......... 115 Barocken i landsbygdskyrkorna . 119 Nya stift tillkommer och biskoparnas makt försvagas ...... 122
Sparsamhet, hållfasthet och smak .164 Barndop och kyrktagning .......... 167 Vigsel ........................................ 170
I herrans tukt och förmaning – stormaktens idévärld ............ 125
Kyrkogårdar .............................. 171
Var man på sin plats .................. 125
Kunglig närvaro ........................ 175
Kungörelser ............................... 172
Epitafier och andra minnesmärken............................ 129
Kyrkbyn i ett alltmer sekulariserat samhälle ............ 179
Mäktiga gravkor ....................... 130 Prästerna och kriget .................. 133 Prästfamiljen som förebild .......... 135
En utveckling som fortfarande pågår ......................................... 179
En prästman vid sekelskiftet 1700 .......................................... 136
Lövestads kyrkby i Skåne .......... 181 Väckelserörelsen ........................ 184
Kyrkoherde Sarcovius och sockenstämman ......................... 139
Læstadianer, schartauaner och bibelsällskap .............................. 186
Bråk om kyrkbänkarna i Alunda .140
Arkitekter och arkitekturideal .... 189
Prästöverflöd ............................. 141
Får man riva en kyrka? ............. 195
Prästgårdsidyll och samhällsförändringar ............ 145
Efterskrift................................... 197
Det sena 1700-talets prästgårdar .145
Litteratur .................................... 199
Prästgårdens många funktioner . 145 Sockenstämman och dess ordförande ................................ 150 Sockenstugan ............................ 154 Klockarfar skall allting bestyra .... 156
6
Skånelandskapen
Får man riva en kyrka? Du har varit på resande fot nere på kontinenten och är på väg hem till Sverige igen. När den skånska sydkusten dyker upp ur soldiset och du närmar dig land märker du att någonting saknas. Strax väster om Trelleborg brukade det sticka upp ett spetsigt kyrktorn och man anade konturerna av en mäktig byggnad. Nu är allt borta. Maglarps stora tegelkyrka, invigd 1909, finns inte längre. Den revs år 2007. Märkligt – hur kan man få riva en kyrka som under årtionden tjänat som samlingsplats och gudstjänstrum för församlingsborna i Maglarps socken och som varit ett välbekant sjömärke för dem som kommit resande på havet? Rivningen av Maglarps nya kyrka, som den kallades, gick inte obemärkt förbi. Åtgärden var så ovanlig att den gav eko i pressen. De stora dagstidningarna hade rubriker som ”Yttersta dagen för Maglarps kyrka” och ”När Gud flyttar ut”. Vid närmare efterforskning visade det sig att rivningen inte var så hastigt påkommen eller så dramatisk som man kunde tro. Kyrkan hade inte varit i bruk på många år, och tidens tand hade tärt hårt på den mäktiga helgedomen. Det maskinslagna teglet visade sig ha svårt för de salta vindarna från havet, och vittrade därför sakta sönder medan risken för ras blev alltmer överhängande. Kyrkorådet hade länge velat riva kyrkan och upphört med allt underhåll redan 1976, men länsstyrelsen i Skåne sade nej och ärendet hamnade i långbänk. I sitt avslag stödde sig länsstyrelsen på 7
kulturminneslagen, som ger ett generellt skydd till alla kyrkor som är uppförda före 1940 och bland annat slår fast att kyrkorna ska underhållas för att deras kulturhistoriska värde inte ska gå förlorat. Maglarpsborna borde ha tagit hand om sin kyrka bättre och inte låtit den förfalla, menade därför länsstyrelsen. Ärendet gick vidare till regeringsrätten, Sveriges högsta förvaltningsdomstol, och år 2005 fick församlingen till slut gehör för sitt önskemål, varpå rivningen av kyrkan kunde inledas. Invånarna i Maglarp fick därmed flytta tillbaka till sin gamla medeltidskyrka inne i samhället. De
8
föremål och inventarier som en gång flyttats ut till den nybyggda helgedomen på slätten fördes tillbaka till det kyrkorum där de från början hört hemma. Där fanns gott om plats, för även om den rivna kyrkan en gång byggdes för att den gamla blivit för trång hade nu församlingens medlemmar minskat i antal, och kyrkobesöken i takt med dem – en ganska typisk utveckling bland svenska småsamhällen av i dag. Maglarps nya kyrka rivs. Kyrktornet ligger nedmonterat på marken och snart ska hela huskroppen skatta åt förgängelsen. Foto: Torbjörn Carlson/Sydsvenskan Bild.
9
Maglarps kyrkorum ekar tomt. Inredningen är utriven, enbart de stora rosettfönstren minner om kyrkans forna glans. Foto: Torbjörn Carlsson/Sydsvenskan Bild.
10
Ständiga strider om Sveriges tron
En karta säger mer än tusen ord Att Sverige är ett avlångt land är en uttjatad sanning. Samtidigt måste man ha dess utsträckning i minnet när man skriver dess historia, för när det gäller det svenska samhällets framväxt är det stora skillnader mellan den norra och södra delen av landet. Om vi ser kyrkobyggnader som ett mått på utveckling talar kartan på nästa sida sitt tydliga språk. Varje prick på kartan föreställer en kyrka och visar de kyrkobyggnader som fanns år 1350 i det som vi i dag kallar Sverige. Som vi kan se är övre delen av Norrland helt tom på kyrkobyggnader. Det är först när vi kommer längre söderut som man upptäcker några spridda helgedomar framför allt längs de norrländska kustbygderna samt i Jämtland, där det tätnar runt Storsjön. Även runt Siljan i Dalarna finns kyrkor, men då har vi lämnat Norrland och kommit ner till Svealand. Drar vi oss ännu längre söderut blir bilden en annan, där krockar kyrkprickarna på kartan med varandra. Framför allt finns det stora ansamlingar av kyrkor i de delar av landskapen Uppland, Södermanland och Västmanland som ligger runt Mälaren. Likaså är det svart av kyrkobyggnader både på Öland och Gotland. I Östergötland går det ett stråk från östkusten till Vättern, och i Västergötland är kyrkotätheten störst i de mellersta och östra delarna av landskapet. Även längs Sveriges västkust finns en bred rand av helgedomar. Att det glesbebodda Norrland har få kyrkor är kanske ingen överraskning, 29
Stenkyrkor i Sverige från äldre medeltiden (före 1350). Denna tids stenkyrkobyggande utgjorde en byggboom som senare aldrig överträffats. Bild: Sockenkyrkoprojektet/Riksantikvarieämbetet.
30
men som synes har även de sydligare landskapen sina fläckar; här framstår Värmland och Småland som särskilt kyrkfattiga. Kartan visar dock en sanning med modifikation, för den visar bara de kyrkor som var uppförda i stenmaterial, det vill säga i natursten eller tegel. Men även om kartan skulle fyllas på med träkyrkor skulle bilden inte förändras i grunden, för vid mitten av 1300-talet var de flesta kyrkor uppförda i sten. Byggandet av stenkyrkor under äldre medeltid utgjorde en byggboom av senare aldrig skådat slag. Ännu märkligare är att många av kyrkorna står kvar än i dag, om än kraftigt förändrade i många fall. Kartan ger inte bara en byggnadshistorisk upplysning om spridningen av kyrkobyggnader under äldre medeltid, utan ger också en bild av befolkningsstrukturen i landet. Kyrkorna låg där människorna bodde. Tidigt hade man slagit sig ner i de områden där bördiga jordar och livgivande vatten kunde ge en dräglig utkomst. Man beräknar att nuvarande svenska områden vid sekelskiftet 1300 Tord Murarmästare. Miniatyr i hade en folkmängd på ungefär murarskråets i Stockholm äldsta en miljon människor. Liksom i de danska Skåne- stadga från 1482. Foto: Stockholms stadsarkiv. landskapen var det stormännen och biskoparna som drev fram kyrkobyggandet i det som då var Sverige. Många av de kyrkor som så småningom kom att fungera som församlingskyrkor eller sockenkyrkor uppfördes från början som gårdskyrkor till en stormannagård. Det var inte ovanligt att kyrkan och gården – liksom i Dalby i Skåne – var sammanbyggda med varandra. I många romanska kyrkor finns 31
spår av en typ av läktare, där kyrkans patronus eller skyddsherre med följe kunde uppehålla sig utan att beblanda sig med vanligt folk. Hur hade den medeltida människan råd att uppföra dessa stenmonument, som måste ha kostat både tid och pengar? Byggherren gjorde ett existentiellt val när han valde att bygga sin kyrka i sten. Han ville uppnå någonting varaktigt som både kunde tjäna den nya religionen och som kunde nyttjas av många generationer framöver. På så sätt skapade han – det kunde också vara en hon – ett äreminne över sig själv och sin släkt som i en avlägsen framtid kunde berätta om dem som låtit resa helgedomen och inreda kyrkorummet.
Kampen om kungamakten Sveriges 1100- och 1200-tals historia kännetecknas av ständiga strider mellan olika ätter som försökte få inflytande över de centrala delarna av landet, främst Östergötland och Västergötland. Vissa ätter hade större maktanspråk än andra och förde en hårdnackad kamp om kronan på samma sätt som tronpretendenterna i Danmark. I princip kunde alla som härstammade från en tidigare regent göra anspråk på kronan. Fram till 1220 var det två ätter som ständigt bekämpade varandra: den Sverkerska och den Erikska ätten. Några av huvudpersonerna i dessa klaner är värda att nämnas, då de har kopplingar till ännu fungerande sockenkyrkor i Götalandskapen. Om vi börjar med Knut Eriksson ur den Erikska ätten så innehade han kungatiteln från 1167 och ett tjugotal år framåt. Han dog inte på slagfältet, som man kunnat förvänta sig, utan på sin gård Gate i Eriksberg i Västergötland. Gården finns inte kvar, men det gör däremot den kyrka som enligt traditionen grundades av den Erikska ätten. I dag går den under namnet Eriksbergs gamla kyrka, eftersom socknens invånare byggde en ny stor tegelkyrka i slutet på 1800-talet. Den äldre kyrkan har den typiska romanska 32
formen med ett långhus och ett smalare kor samt en absid, som röjer att den gamla 1100-talskyrkan hade en viss status. Kyrkan är känd för sitt magnifika relikskrin, som numera bevaras på Historiska museet i Stockholm. Skrinet skänktes av biskopen i Skara, Bengt den gode, som beskrivs som en bondehövding på biskopsstolen och lär ha fungerat både som biskop och stiftchef trots att han inte var vigd till ämbetet, vilket visar att kyrka och stat ännu inte funnit fasta former. Knuts efterträdare på tronen, Sverker den yngre, kom från motståndarsidan. Hans tron vacklade betänkligt de år han satt på den, för i bakgrunden ruvade Knut Erikssons söner på planer att återta herraväldet. Ur kyrkopolitisk synvinkel är Sverker den yngre intressant eftersom han månade särskilt om kyrkan. De många privilegiebrev han utfärdade är de äldsta kända generella kyrkoprivilegierna i Sverige som vi känner till. Vid Älgarås i Västergötland stod ett blodigt slag mellan kung Sverker och Knut Erikssons söner, som Sverker lyckades gå segrande ur. Däremot led Sverker nederlag i slaget vid Lena – eller Kungslena som det heter i dag – för att till sist möta döden vid Gestrilen år 1210. Den Erikska ätten kunde nu höja segerfanan och Erik Knutsson blev vald till Sveriges kung. Hans kröning är den tidigast kända i landet. Ceremonin var inte enbart ett utanverk – i och för sig ett vackert och mäktigt skådespel – utan band kyrka och kungamakt till varandra genom löften om ömsesidigt beskydd. I strävan efter att få till stånd ett sammanhållet rike stöttade de världsliga och kyrkliga herrarna varandra. Samtidigt arbetade kyrkan, liksom i Danmark, för att erövra en självständig ställning vid sidan av kungamakten. Kungslena kyrka var, i likhet med Eriksberg, knuten till den Erikska ätten, och i samband med stridigheterna kom den att brännas av de danskar som ingick i Sverker den yngres riddarhär. En medeltida ballad sätter hemskheterna vid slaget i blixtbelysning: 33
Ute står de danska fruar De vänta sina herrar hemkomma Hem kommo hästarna blodiga Och sadlarna voro alla tomma I kyrkan har man hittat spår av eldhärjningar, som bekräftar att händelsen verkligen ägt rum. Enligt legenden är den nuvarande kyrkan uppförd av Erik Knutssons son och efterträdare, Erik Eriksson – han som kom att få tillnamnet läspe och halte. Det är i Erikskrönikan vi läser om kungens handikapp: ”Erik konunger var nokot swa läsper wid/haltan thz war ok hans sidh.” Erikskrönikan Vid Kungslena kyrka utkämpades slaget vid Lena år 1208. Slaget ingick i en flera decennier lång släktfejd om den svenska kronan mellan den Sverkerska och den Erikska ätten. Foto: Pål-Nils Nilsson/Riksantikvarieämbetet.
34
är en rimberättelse som behandlar Sveriges 1200-talshistoria. Forskarna har vridit och vänt på den och undrat över dess sanningshalt, då den är känd först genom en avskrift från 1400-talet. Dess litterära kvalitet ifrågasätter dock ingen, och den hjälper oss att ge must och färg åt en tid som vi har svårt att få grepp om. Kungslena kyrka är också kopplad till 1200-talets mäktigaste gestalt, Birger jarl, gift med Ingeborg, Erik läspe och haltes syster. Då Erik inte hade någon annan i släkten som kunde göra anspråk på Sveriges tron, kom det att bli Birger jarls och Ingeborgs son Valdemar som blev kung efter sin morfar. I praktiken var det dock Birger jarl som regerade. Han är en typisk representant för den härskarklass – född och ingift i de rätta ätterna – som styrde och ställde på lokal, regional och – om man kan tala om det redan då – nationell nivå. De tre tornspirorna som pryder Kungslena kyrka sägs vara ett minnesmärke av det möte som ägde rum där 1258. De som möttes var kung Valdemar, hans far Birger jarl och hans svåger, den norske kungen Håkan. Den ena spiran är högre än de två andra och frågan är vem den ska symbolisera, kungen eller Birger jarl? Utan tvivel är de svenska kyrkorna fyllda av mer eller mindre subtil propaganda.
Birger jarl av Bjälboätten De flesta i Sverige har hört talas om Birger jarl. Han förde en kraftfull politik både inom och utom landet, slöt viktiga handelsavtal med flera tyska städer och ledde ett korståg till Finland. Att etablera städer ingick i Birger jarls idé om att bygga ett starkt kungarike och han bidrog till att göra Stockholm till en handelsstad av vikt. Stadsgrundandet ledde till att pengar kom i omlopp som kunde investeras i byggnation och i utsmyckning av kyrkorna. Birger tillhörde den så kallade Bjälboätten, ibland kallad Folkungaätten, vars medlemmar mätte sina krafter mot andra in35
Fortfarande imponerar Bjälbos mäktiga kyrktorn i Östergötland. Hur mäktigt måste det då inte ha tett sig för de människor som under 1200talet levde i skuggan av den inflytelserika Bjälboätten, vars släkt Birger jarl tillhörde. Foto: Bengt A Lundberg/Riksantikvarieämbetet.
flytelserika familjer i de centrala delarna av Götaland och Svealand, med andra ord de områden som är utmärkta som de mest kyrkotäta på Sverigekartan. Bjälbo kyrka ligger inte långt från staden Skänninge och är en av de många romanska kyrkor som etablerades vid Vätterns östra strand under äldre medeltid. Kyrkan lig36
ger på en låg åsrygg och runt om breder Vadstenaslätten ut sig. Enligt traditionen har Bjälbohus, eller Jarlaborgen, varit belägen på åsens högsta punkt och ska ha varit Birger jarls huvudgård. Arkeologerna har inte med säkerhet kunna bestämma var gården låg, men de har funnit kalkstensfragment av hög klass som kan härröra härifrån. Kanske räcker det att betrakta tornet på Bjälbo kyrka för att förstå att den eller de som lät uppföra byggnaden hade en hög position i samhället. Det ovanligt breda och kraftiga västtornet skvallrar om någonting alldeles särskilt, och klättrar man upp i det slås man av dess rika utformning. Tornkroppen rymmer flera tunnvälvda kammare över varandra. I en av dessa har en eldstad påträffats, och man kan fundera över om tornet fungerat som bostad. Enligt legenden bodde Birger jarls mor Ingrid Ylva i det norra rummet på andra våningen när tiderna var oroliga. Det kallas fortfarande för Ingrid Ylvas kammare. Virket i tornet har daterats till cirka 1220 genom dendrokronologiska provtagningar. Om man betänker att Birger jarl föddes runt 1210 måste han ha växt upp i den här miljön vid Bjälbo kyrka. Hans riktiga namn var Birger Magnusson, medan tillnamnet jarl betecknar hans ämbetsroll. En jarl fungerade som kungens högsta ämbetsman och ordet är besläktat med den engelska titeln earl. I Danmark fanns jarlar huvudsakligen under 1100-talet, och i Sverige framträder de vid sidan av kungamakten under senare delen av 1100-talet och början av 1200-talet.
Klostergrundandets tid Det mycket magra beståndet av skriftliga källor från den äldre medeltiden gör det svårt att bilda sig en sammanhållen bild av det historiska skeendet. Det är inte minst därför som de kvarvarande kyrkorna är så viktiga som historiska källor. De vanliga sockenborna är också svåra att fånga, och därför blir det lätt en övervikt av 37
Det finns omkring 3 500 kyrkor i Sverige. Under nästan ett millennium har de spridit inte bara den kristna läran utan också nyheter, propaganda, lagar, konst, musik och kunskap. De har haft stor betydelse för språk, seder, värderingar och umgängesformer, och därtill lagt viktiga grunder för senare tiders ekonomi, förvaltning, politik och utbildning. Denna unika kulturhistoriska insats står i centrum när Carin Bergström skildrar sockenkyrkans roll i våra förfäders liv. Kyrkan har hunnit förändras åtskilliga gånger i historien, liksom också vårt förhållande till den, men likafullt har den ända in i våra dagar funnits mitt i byn – bokstavligt såväl som bildligt. Carin BergStröm är fil.dr och docent i historia och disputerade på en avhandling om svenskt prästerskap. Hon har varit museichef på Skoklosters slott och chef för Kungliga Husgerådskammaren. Hon har skrivit flera böcker om svensk historia och har erhållit Svenska akademiens gustavianska stipendium för betydelsefullt bidrag till utforskandet av den gustavianska tidens historia.
202