Nya HIAB X-HiPro 558 är en bra representant för att spegla dagens tekniknivå. En modern viktoptimerad kran på dryga 50 tonmeter som kan monteras på en treaxlig lastbil och dessutom försedd med säkerhetssystem som underlättar och hjälper föraren. Lastbilens stabilitet övervakas av en patenterad funktion som automatiskt optimerar kranens kapacitet i förhållande till stödbenens position och eventuell last på flaket. Kranen har en stark runtomgående svängfunktion som drivs av två svängmotorer. När föraren skall placera lasten så hjälper ett laststabiliserings-system till och dämpar eventuella svängningar. En halvautomatisk funktion hjälper till vid körning i och ur parkeringsläget.
FRÅN SKIDOR TILL HIAB BENGT SÖDERHOLM REDAKTÖR: ULF C NILSSON
© författaren och HIAB 2019 omslagsbild: Eric Sundin och kompanjonen Einar Frisk vid en presentation av nya HIAB 190 foto: Alla foton tillhör HIAB om ingen annan källa anges. grafisk form: Daniel Åberg/Åbergs Stilus et forma redaktör: Ulf C Nilsson tryck: Bulls Graphics, 2019 isbn: 978-91-985561-0-0 www.hiab.com
INNEHÅLL Förord • 7 Från skidor till HIAB • 9 1950-talet – Den stora expansionen inleds • 23 1960-talet – Uppstyrning och försäljning • 37 1970-talet – Omorganisationer och uppfinningar • 67 1980-talet – Ägarbyten och tuff marknad • 97 1990-talet – Precision och prestanda ökar med SPACE • 117 2000-talet – XS tar världen med storm • 151 2010-talet – IT-tekniken tar plats på allvar • 169 Framtiden • 209 Appendix • 213
Skiss på en Hiab 19.
Konstruktörer i arbete.
Här är ritningen på
den första kranen .
FÖRORD
M
ycket har hänt under de första 75 åren i Hiabs historia. Denna bok gör inte anspråk på att vara fullständig, men är ändå förhoppningsvis så omfattande att du får en bra bild av vad som hänt i företaget genom åren.
Genom att läsa och granska det material som skrivits om Hiab, och att lyssna till de som minns hur det var, så växer en bild fram av ett mycket framgångsrikt och intressant företag. Allt finns dock inte dokumenterat, eller tillgängligt, och visst material går inte ens att återskapa. Naturligtvis kommer det att finnas läsare som saknar ”sina” händelser, men vi hoppas att det omfattande materialet ska skapa intresse och ge lärdom – och förhoppningsvis även inspiration – om hur ett företag som startades i Hudiksvall 1944, Hydrauliska Industri Aktiebolaget, med småskalig tillverkning och lokal försäljning kunde växa till att bli en framstående aktör på världsmarknaden. Ett företag som växte snabbt i Sverige och på bara några år även nådde kunder i Norden – och efter ytterligare några år blev en världsledande tillverkare av lastbilskranar. Denna anmärkningsvärda utveckling av både företaget Hiab och HIAB-kranarna byggde på många människors stora engagemang och insatser. I första delen ligger förstås fokus på Hiab i Hudiksvall och i Sverige. Det har sin naturliga förklaring eftersom produkten HIAB-kranen föddes i Hudiksvall och tämligen snabbt byggde upp en stark hemmamarknad. Produkttypen var så ny och så revolutionerande att det var ett stort jobb bara att lära ut metoder hur kranen kunde användas i olika applikationer. Ända fram till slutet på 1970-talet var den svenska marknaden störst – före dagens stora marknader som Frankrike och Tyskland. Trots det var exportandelen tidigt väldigt hög, men naturligtvis fördelad på många marknader. Hiab har genom åren haft, och har fortfarande, stor betydelse för många människor – för kunder, leverantörer och Hiabanställda. Jag hoppas att innehållet i denna historik ger en förståelse för hur det var att utveckla ett företag under 40- och 50-talet och hur en liten lokal aktör kunde växa till att bli ett världsledande företag med en världsledande produkt. Av naturliga skäl kan inte alla av de tusentals hängivna människor som jobbat inom Hiab genom åren komma till tals här, men ingen ska känna sig glömd! Tack till alla som bidragit med sina bitar till denna berättelse. Någon kanske undrar vad det är för skillnad på HIAB och Hiab i texten. Förklaringen är att HIAB är varumärket som betecknar kranarna, medan Hiab är företagsnamnet.
//Bengt Söderholm
Eric Sundin inspekterar skidlagret.
FRÅN SKIDOR TILL HIAB
E
n uppfinningsrik bondpojke med huvudet fullt av idéer, en brand i en lada och vänskap med en byggmästare som delade bondpojkens visioner – det blev grunden för ett företag som skulle revolutionera lasthanteringen i världen. Bondpojken var Eric Sundin (1900 - 1975) från Arbrå i Hälsingland. Som seden var jobbade han som bonddräng hemma på faderns gård och tanken var väl att han så småningom skulle ta över den. Men Eric hade studerat på folkhögskolan i Bollnäs och fått större vyer. När han bildat familj insåg han dessutom att möjligheterna att försörja sig på enbart jordbruket var små. Det behövdes en sidoinkomst. Under folkhögskoletiden hade han besökt en skidtillverkare och fått en inblick i hur tillverkningen där gick till. Så, skidor fick det bli! Men de måste vara bra att åka på och dessutom kunna säljas till
I denna sommarlada inledde Eric Sundin sin industrikarriär.
ett attraktivt pris. Utifrån detta adderade han egna nya idéer för tillverkningsprocessen och 1925 var han igång. Den gamla sommarladan omvandlades till snickarstuga där Eric omsatte sina idéer till praktisk
FRÅN SKIDOR TILL HIAB | 9
verklighet. De fungerade och Sundin-skidan fick ett bra mottagande på marknaden. Försäljningen var visserligen blygsam i början, men ökade efter hand som ryktet började sprida sig. Men så, en dag när Eric Sundin tog en paus och satt och spelade brädspel med några vänner skrek någon att det rök från taket på snickarstugan. Brand hade brutit ut och alla släckningsförsök var förgäves, elden slukade hela den lilla skidfabriken.
– Jag åt strömming och pörscha (pölsa) och jobbade dag och natt, berättade han om första tiden i Hudiksvall vid en intervju.
Flytten
När produktionen kommit igång började Sundin-skidans storhetstid. En trio framgångsrika åkare från Hudiksvall åkte alla tre på dessa skidor och det blev en väldigt bra marknadsföring. Med ökad produktion räckte inte den hantverksmässiga tillverkningen till, utan det krävdes mekanisering av produktionen. Redan 1932 hade Sundins vuxit ur sina lokaler och flyttade till nya och bättre anpassa-
Istället för att bygga upp fabriken igen bestämde sig Eric då för att flytta hela verksamheten till närliggande Hudiksvall. Han hade besökt ”Glada Hudik” tidigare och blivit förtjust i kuststaden som var känd för sin stora träindustri och de rika träpatronernas glada sällskapsliv. Den nyligen anlagda Ostkustbanan medförde också att kommunikationerna och transportmöjligheterna blivit bättre. Eric såg också ytterligare en fördel med en flytt till Hudiksvall. Det fanns ju många duktiga skidåkare i området och dessa såg han inte bara som potentiella kunder, utan också möjligheten att ha dem med tidigt i utvecklingsprocessen och därmed skapa ännu bättre skidor. För tillverkningen hittade han lokaler i källarvåningen till ett tunnbinderi i norra delen av staden, känd som Hudiksbacke.
Eric Sundin var noga med kvaliteten i allt och gillade att jobba i produktionen redan på tiden det handlade om skidor.
10 | FRÅN SKIDOR TILL HIAB
Från vänster: Eric, Göran, Martha, Anders och Henry Sundin; ”Vilket härligt väder vi har dag! – och fina skidspår finns det att välja på också! – Det är helt perfekta förhållanden för att testa våra senaste limmade skidor”, säger Eric uppmuntrande till sina grabbar. – Martha och jag tänker ta en liten runda och sen tar vi en fika – Vilket huvudspår tänker ni köra då grabbar? säger Eric.
Varvet, som det såg ut 1939.
ögonen för Sundinskidan och då började de verkligt stora ordrarna komma in. Eric Sundin var noga med kvaliteten, så han nöjde sig inte bara med att övervaka tillverkningen, utan reste också runt och valde ut de träd som skulle förädlas till skidor. Han deltog även i det tunga lastarbetet.
– Jag testar Marknadsspåret, säger Göran – Jag tror Konstruktionsspåret passar mig bäst, säger Anders
Varvet
– Jag väljer Sundinspåret, säger Henry.
I Hudiksvall kände alla i träbranschen varandra och det var där Eric träffade byggmästaren Einar Frisk (1889 1957) som han blev god vän med. Denne hade samma bakgrund – självlärd bondpojke. Han kom från Enånger, var klurig och noggrann och hade definitivt inte tummen mitt i handen. Einar var en duktig hantverkare och började småskaligt genom att köpa en mindre stuga
de på samma tomt. Skidtillverkningen utvecklades hela tiden och de ”tjärfyllda” skidor som togs fram här förenklade både underhåll och vallning. Dessa blev mycket populära. Även den svenska militären fick upp
FRÅN SKIDOR TILL HIAB | 11
som han renoverade och sålde. Vinsten använde han till att köpa ett större hus som han också renoverade och sålde. Därefter gav han sig in på skogsaffärer och det var i jakten på prima virke han lärde känna Eric Sundin. Själv startade han byggfirman Einar Frisk och några år senare anställde han Bengt Bergvall. Denne blev senare delägare och då ombildades företaget till byggfirman Frisk & Bergvall i Hudiksvall. Eric Sundin jobbade på i sin verksamhet och 1936 var den nya skidfabriken redan för liten. Sundin köpte då Barnängens stora fabrikslokaler. Dessa stod ju tomma sedan den kemisk-tekniska produktionen där flyttat ut. Fabriken låg i den östra delen av hamnområdet i Hudiksvall och eftersom det tidigare funnits flera båtvarv här kallades området ”Varvet”. I produktionen började nu laminering användas istället för massivt trä. För processen att limma ihop de tunna laminerade träkomponenterna till en komplett skida utvecklade Eric Sundin hydrauliska domkrafter och pressar.
HIAB Både Eric Sundin och Einar Frisk hade framgångar i sina respektive verksamheter och båda var överens om att det var ”lite fattigt” att Hudiksvall inte hade någon mekanisk industri, speciellt med tanke på att de flesta andra städer i landet vid det här laget hade sådana
12 | FRÅN SKIDOR TILL HIAB
Här är grundardokumentet, signerat av Eric Sundin och Einar Frisk 12 maj 1944. Övriga mindre delägare var Knut P Holmqvist, första VD:n CJ Börjesson och framtida VD:n Hans Bostedt. Den 11 augusti samma år kungjordes bildandet officiellt. Den första styrelsen utgjordes av byggmästaren Per Einar Frisk, fabrikören Eric Olof Sundin och köpmannen Carl Johan Börjesson, alla i Hudiksvall, med yrkesläraren Knut Paul Holmqvist i Skellefteå till suppleant. Carl Johan Börjesson utsågs till Disponent (VD).
verksamheter. Visserligen hade ingen av de två någon erfarenhet att tala om på området, men det såg de inte som något hinder. Eric hade ju dessutom outnyttjade lokaler i sin stora fabriksbyggnad och lite hade han ju ändå knåpat med hydraulik i skidtillverkningen. Så, 1944 satsade de 50 000 kr var, vilket i dagens penningvärde motsvarar cirka två miljoner kronor, och grundade Hydrauliska Industri Aktiebolaget – Hiab.
Tolv man anställdes och tillverkning drogs igång. I utbudet fanns manuella och hydrauliska pressar för verkstadsbruk, domkrafter och senare även hydrauliska biltippar som användes för att luta bilar och vagnar vid servicearbeten. Några biltippar exporterades också till Brasilien, men det där riktiga uppsvinget ville inte komma. Dessutom dök det upp allt fler konkurrenter på marknaden. Det stora lyftet lurade dock runt hörnet och inspirationskällan var den tunga och slitsamma hanteringen av timmer till skidtillverkningen. Ansenliga mängder björkträ köptes in från Sverige och Finland och det tunga jobbet med att få ut dessa stockar ur skogen, inte minst vintertid, hade Eric Sundin ju själv grundliga erfarenheter av.
För de tyngsta stockarna användes vid den här tiden alla möjliga mer eller mindre lyckade lösningar: ”lutande planet”, hävstänger, vinschar eller block och talja, för att få upp dem på lastbilsflaket. För det senare krävdes ett tidsödande dragande i linan för varje lyft.
Alla möjliga varianter fanns för att få upp stockarna på lastflaket, så uppfinningsrikedomen var stor.
FRÅN SKIDOR TILL HIAB | 13
Så, Eric började fundera. Tillsammans med Einar Frisk ägde han ju Hiab, skulle man inte kunna applicera hydraultekniken i lyftanordningen? Kugghjulspumpen kunde ju lastbilsmotorn driva… Det var då idén om att sätta in en hydraulkolv mellan taljblocken tog form. Genom en sådan lösning skulle kolven inte behöva gå ut så långt för att få in en ansenlig mängd lina. Dessutom skulle det fortfarande finnas tillräckligt med kraft kvar för att kunna dra och lyfta tyngre laster. Det här var 1944 och två år senare fanns en fungerande lösning på plats. Då hade Eric också utvecklat en egentillverkad manöverventil som var anpassad till konstruktionen. Förde man manöverhandtaget åt sidan svängde kranen, medan framåt och bakåt aktiverade lyftrörelsen ned och upp.
Världspremiär En prototyp byggdes och monterades på Sundins lastbil. Kranen modifierades och förbättrades flera gånger tills den till slut började uppfylla de krav man hade. Parallellt med kranprojektet utvecklade Sundins även en egen kugghjulspump och den var klar i början av 1945. Resultatet av tankemödan och ansträngningarna blev världens första hydrauliskt drivna vajerkran för lastbilar. Den döptes till HIAB 19 och tillverkades i fem exemplar.
14 | FRÅN SKIDOR TILL HIAB
HIAB 19 – världens första hydrauliska vajerkran för lastbilar.
Den lastbärande stommen fungerade även som lyftcylinder. När cylindern kördes ut/upp så sträcktes vajerarrangemanget och började dra lasten in mot kranen. När kroken med last var helt inkörd mot armsystemets nos reste sig detta och lyfte lasten. Lyftkapaciteten var ett ton. Ryktet om denna fantastiska nymodighet, som kunde monteras på en lastbil och dessutom drevs av lastbilens motor, spred sig. Förfrågningarna började strömma in
och resulterade i planer på att lansera den nya produkten. Efter ytterligare förbättringar ändrades namnet till HIAB 190 och 1947 gick kranen i serieproduktion. På S:t Eriksmässan i Stockholm lanserades kranen och dess användningsmöjligheter och blev en succé. Eric Sundin gav sig sedan, fylld av tillförsikt, ut på en säljtur över hela Norrland tillsammans med sin medarbetare Gunnar Libell. Men resultatet blev magert. Bara två ordrar och den ena visade sig vara annullerad när de kom hem igen. – Vi kände oss molokna förstås, har Eric Sundin berättat.
Försäljningen tar fart Men efter denna tröga start tog försäljningen fart. – Det blev en helt fantastisk reaktion på de här kranarna, så vi hade snart fullt upp i fabriken med tillverkningen, berättade Lasse Ulfeldt vilken som 17-åring hade börjat jobba hos Hiab redan 1946. Han minns att det ofta blev övertid för det dryga 20talet man som jobbade där på den tiden. – Och då kom alltid Sundins fru Martha ner till oss med en kaffekorg. Eric Sundin var en populär chef som umgicks på ett jämbördigt plan med sina anställda. Han bjöd på snus och var som folk, berättar Lasse.
”En kul bild!” Eric Sundin gillade att marknadsföra Hiab, så vid en presentation av nya HIAB 190 fick han med sig kompanjonen Einar Frisk upp på en timmerlast för fotografering. Kranföraren höll andan, för kranen var ju redan maxlastad med timmer – och de båda herrarna var inga lättviktare direkt. Men allt höll och en bra bild blev det.
FRÅN SKIDOR TILL HIAB | 15
Det dröjde inte länge innan det satt en HIAB-kran på varannan lastbil i hela norra Sverige. Antalet anställda växte till ett 70-tal personer. Dessutom fanns redan från början provvärdar som fick testa kranarna. Ibland fick de disponera hela ekipaget.
– I gengäld krävde vi raka besked om vad som var dåligt tillbaka. Ibland smög vi oss på dem för att se hur kranarna uppförde sig – och för att kolla att de verkligen slet så mycket på grejorna som de hade sagt att de gjorde. Vi ville ha grejorna hårt testade! berättar Lasse. Det snabbväxande företaget hade stort behov av kunnig personal och att få jobb gick fort och lätt om man hade det rätta kunnandet. Det kan till exempel Olle Lindberg skriva under på. Han kom från Hudiksvall och hade efter verkstadsteknisk utbildning i Skövde fått jobb som reparatör på SKF i Hofors. Där var det i och för sig bra, men både Olle och hans fru hade hemlängtan till Hudiksvall. Av en slump träffade han Eric Sundin på järnvägsstationen där och de kom i samspråk. Olle undrade om det möjligen fanns något jobb för honom hos Sundins, för han hade ju en passande bakgrund och utbildning. – Kom upp på mitt kontor när du har möjlighet, blev svaret. Veckan därpå tog han sig dit och träffade Eric: – Kan han jobba då? undrade Eric. – Joo, det kan jag. – Då kan du börja så fort som möjligt, bekräftade Eric och tog i hand.
Hiabs tillverkningsprogram i slutet på 1940 talet.
16 | FRÅN SKIDOR TILL HIAB
Så blev det och Olle började sin karriär med att renovera kugghjulspumpar i fabrikens källarvåning.
Kranägarna var ett kreativt släkte och uppfann alla möjliga användningsområden för sin kran. Här en bildserie med en H190 som lastar grus med en separat grussläde.
Ett handslag här var värt lika mycket som ett skrivet kontrakt. Ett annat exempel: Ilsbo var en gammal vagnsmedja utanför Hudiksvall som utvecklat hydrauliska tippar till sina lastbilsflak och hade börjat titta på andra applikationer. Även Hiab var inne på det spåret, men när Eric träffade sin gode vän Gunnar Höglund, som startat Ilsbotippen, gjordes en överenskommelse: – Då ägnar jag mig åt kranar och du tar hand om tipparna! Det var Gunnar Höglund med på och ett handslag senare var det uppgjort och klart att de skulle samarbeta istället för att konkurrera. Och så blev det.
Scania-grått De första åren levererades både kranar och Sundins pumpar endast grundmålade och färgen kallades Scania-grå. Scania-Vabis var på den tiden den vanligaste lastbilen i Sverige, följd av Volvo. Bilarna från Scania var vid leverans helt gråmålade medan ”Volvos färger” var grått chassi med svart motorhuv och skärmar plus en tillvald hytt som var lackerad efter kundens önskemål, oftast en som matchade åkeriets övriga utrustning. Olika typer av hytter kunde vid den här tiden väljas av kunden från karosseriverkstäderna och dessa levererades grundmålade eller färdiglackade. Om hytten bara var grundmålad så lackerade påbyggarverkstäderna delarna och även kranen enligt kundens önskemål.
FRÅN SKIDOR TILL HIAB | 17
Först ut var Norge Redan 1948 drog exporten igång och det blev förstås till närmaste grannen Norge. Importfirman TR. Smith-Christensen i Oslo, som senare blev A/S Smistål, såg tidigt potentialen i nyheten och löste alla problem. Det var nämligen inte speciellt lätt att sälja i Norge eftersom det vid den här tiden krävdes importlicens för både kranar och lastbilar. Med hänsyn till vägnätets beskaffenhet fick dessutom bara små lastbilar marknadsföras och det innebar också att det bara var Hiabs minsta kranar som
var gångbara på den marknaden då. Men marknad fanns det och redan året därpå knöts kontakt även med en firma i Nordnorge, Chr.A. Jakhelln A/S i Bodö. Det dröjde sedan till oktober 1974 innan det helägda dotterbolaget Hiab-Foco A/S startades. VD för det nya bolaget blev Trond Finskud som då även var VD för det danska dotterbolaget. Från den tidigare representanten A/S Smistål följde all personal från försäljnings- och serviceavdelningen med och bland dem Bilden påmedan framsidan visar fanns Odvar Ödegaard som blev marknadschef, Eric Sundin som gillade att försäljning och service norr om Trondheim fortsatte marknadsföra Hiab, så vid skötas av bolaget i Bodö. en presentation av nya 1948 hade Hiab 42 anställda och omsatte 100 han kr. med sig HIAB 627 190 fick Einar Frisk VD Carl Johan Börjesson hade avlöstskompanjonen av Per Gunnar upp på en timmerlast för Lundell som VD.
fotografering. Kranföraren höll andan, för kranen var ju redan maxlastad med timmer – och de båda herrarna var ingaaffär lättviktare Att idka export var inte en helt oproblematisk efter direkt. Men allt höll och en andra världskriget. Det fick bland annat Anders bra Sundin bild blev det. lastbilskranar
Kanonsmuggling?
HIAB är idag världsledande tillverkare av och Bertil Hinz från Hiab uppleva när de skulle köra men visste du att HIAB också utvecklade den första lasten bil utrustad med en HIAB 190 för demonstration bilskranen och därmed är världens äldsta tillverkare avhos potentiella krankunder i Tyskland och Österrike. lastbilskranar? Färden genom Danmark gick utan problem men efter att ha passerat tullen vid tyska gränsen blev det stopp. Polisutryckning och stort palaver! Någon hade rapporHistorisk återblick: terat till polisen att en lastbil utrustad med en kanon Här ärprepareras historienavom en Sundin entreprenör – hur en ödesdiger Kanonkranen Anders inför avfärd. En vattenvar på väg genom landet. Det dröjde sedan ett bra tag, fylld tunnaförändrar som demonstrationsobjekt ingick i ”beväpningen”. brand kartan – hur företaget växer från en lokal
aktör till ett internationellt företag – hur produktutbudet har 18 växt och förändrats och att ledorden för utvecklingen | FRÅN SKIDOR TILL –HIAB av produkter redan från början var ”med kunden i centrum”.