Good Morning Blues 50 år by Daniel Åberg

Good Morning Blues 50 år

r å 50

Good morning blues

t e x t: O l l e H e r n e g r e n

Good morning blues 50 Ã¥r Uppsala 2017

Fotograflista:

Det stora flertalet bilder är tagna av Kent Pehrzon. Övriga bilder: Rolf Nodén, s. 7, 11 (övre bilden) Claes Tillander, s. 9, 15, 86 Hans Sundberg/UNT bild, s. 10 Bandets privata bilder, s. 11 (höger nedre bild), 22–23, 26, 27, 115 Henrik Hedenius, s. 11 (vänster nedre bild) Hans Sundberg, s. 18 Åke Dahlberg, s. 104 Katharina Arnesen, s. 108 Kalle Eckerblad, teckning på omslagets insida Bilder, artiklar och pressklipp ur UNT är publicerade med tillstånd från UNT.

Copyright © Good Morning Blues Boken utges med stöd från Tomas Matssons Stiftelse för Jazzmusik. Text: Olle Hernegren Korrekturläsning: Peter Lind Formgivning inlaga och omslag: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma Tryckt hos Scandinavian Books, Danmark 2017 ISBN 978-91-979-295-8-5 Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.

INNEHÅLL GMB om jubileet ...................................................7 Grattis till jubileet, GMB .. ................................. 13 Ett urval pressklipp ......................................... 33 Diskografi . . ....................................................... 45 Personporträtt av medlemmarna ....................... 75 Jan Wärngren ..................................................... 77 Thomas Lindroth . . ............................................... 83 Björn Sjödin ....................................................... 89 Claes Janson ...................................................... 97 Thomas Arnesen ................................................ 105 John Högman . . ................................................... 111 Bosse Broberg .................................................. 117 Anders Johansson .............................................. 123 Hampus Adami ................................................... 129

Profeten 1968.

GMB om jubileet

Jazzens museum juni 2015.

Uppsala 1967. På ett foto i salig Bildjournalen syns fyra unga män som kallar sig Four and the Blues. Föga kunde den rosiga kvartetten ana att det var starten på det som kom att bli Good Morning Blues och som skulle bestå ännu efter 50 år! Kanske är det världens äldsta band? Vissa, som Rolling Stones, har hållit på längre, men det unika med Good Morning Blues är att de fyra originalmedlemmarna fortfarande är kvar efter ett halvt sekel. 9

Att bandet ännu existerar säger något om vårt inbördes förhållande. Vi har slipats mot varandra och lärt oss acceptera varandras egenheter – eller tvingats resignera. Men det har också krävts en gemensam musikalisk nämnare, och för oss ligger den i den bluesbaserade musiken med utflykter in på jazzens revir. I dag har Good Morning Blues åtta medlemmar. I det längsta sa vi oss att det fick räcka med sju, inte fler och helst inte färre. Men 2016 införlivades den strålande unge trombonisten Hampus Adami och i ett slag sjönk medelåldern drastiskt om än det skiljer 60 år mellan den yngste och den äldste. Musiken känner inga åldersgränser. De flesta av Good Morning Blues medlemmar är sedan länge kända och etablerade namn på den svenska musikscenen. Den ursprungliga kvartetten består av Claes Janson (sång och gitarr), Jan Wärngren (piano), Björn Sjödin (trummor) och Thomas Lindroth (bas och sång). Därefter har tillkommit John Högman (saxofoner), Bosse Broberg (trumpet), Anders Johansson (gitarr, ersatte Thomas Arnesen 2004) och så Hampus då på tampen. Namnet Good Morning Blues tog vi för övrigt eftersom det var den enda låt Claes och Thomas kunde tillsammans. Den har också blivit vår signaturmelodi. En snabb beräkning visar att vi under detta halva århundrade spelat den totalt mer än en vecka i sträck. Fast viktigast av allt: Utan den publik som troget följt oss i alla dessa år hade vi aldrig kunnat fira detta jubileum. Vi kan bara känna tacksamhet mot er alla.

Jan Wärngren

Thomas Lindroth

Björn Sjödin

Claes Janson

Thomas Arnesen

John Högman

Bosse Broberg

Anders Johansson

Hampus Adami

PersonportrĂ¤tt av medlemmarna

Jan Wärngren

född 1944 i Uppsala

I begynnelsen var det faktiskt Jana och Tomme, stämmer det? – Ja, vi har verkligen spelat ihop jättelänge, säger Jan Wärngren, ända sedan mitten av tonåren. Vi spelade i olika band med konstiga namn, bland annat på trio. Första bandet jag spelade i hette Perra Fors Sextett, då var jag väl 14–15 år. Vi var ett vanligt dansband, åkte runt på bygdegårdar och spelade, som var brukligt på den tiden. Vi spelade schlagers och evergreens som Tequila, Tintarella di Luna och allt vad dom hette. Detta var före gitarreran, under en tid när jazzen fortfarande var gångbar som dansmusik. 77

– Det är ju bara Tomme och jag som inte levt på musiken. Jag bestämde tidigt att jag ville satsa på läkarutbildningen, både av intresse och av ekonomiska skäl. Jag träffar duktiga pianister som är otroligt kunniga, mycket mer än jag varit, men som ändå har svårt att överleva ekonomiskt. De som jobbar som kompmusiker åt kända artister kanske har lite bättre betalt men annars ligger gagerna på i stort sett samma låga nivå. – Men jag har alltid varit nöjd med sakernas tillstånd, jag har inte känt något sug att resa omkring och spela. Det är ett stretigt liv, speciellt när man kommer upp i åren. Hur funkade det att kombinera läkarjobbet med att spela i ett efterfrågat band? – Det har fungerat bra, eftersom jag har sett till att ha möjligheter till flexibilitet i tillvaron. Större delen av åren har jag varit frilans. Det innebär att jag kunnat styra mitt arbetande vilket var bra på den tiden när GMB hade 60–70–80 jobb på ett år. Jag har jobbat som allmänläkare men mycket annat också, som företagsläkeri. Det har aldrig saknats jobb! Tillsammans med Ulla har Jana två söner, födda 1980 respektive 1983. Ulla har en väletablerad tapetserarverkstad centralt i Uppsala. Åldern tar förstås ut sin rätt, men som Jana konstaterar, ”en 72-åring i dag är inte detsamma som en 72-åring för 50 år sedan”. – Både i jobbet och privat har jag sett människor bli sjuka och gå bort i förtid, ofta till följd av övervikt. Allt står och faller med hälsan – det bästa är att röra på sig en hel del. Promenader är inte fy skam! Men Jan har drabbats av artros i händerna – det är inte hopplöst, men forna dagars flyhänthet är borta: ”Man får ta smärtstillande och smörja in med Voltarenkräm och så

får jag kortisonsprutor av en kollega före spelningarna. Mer krämpor är så har jag inte, men visst är det en black om foten när man ska spela”. His Master’s Boys och Alma Cogan Jana är nöjd med livet på alla sätt – han skulle inte ha velat spela mer än han gjort. Men det har ändå inte bara varit GMB; Jana har spelat i olika konstellationer, ofta med Björn Sjödin. Bland annat spelade han i gruppen His Master’s Boys och i nästanstorbandet Little Big Horns, som var aktivt i slutet på 1970-talet och uppbyggt kring en GMB-kärna, förstärkt med blåsare. Jana och några andra Uppsalakillar fick uppdraget att kompa Alma Cogan när hon turnerade i Sverige sommaren 1965. Men Jana fick sparken efter tre gig. – Jag hade väl inte hajat att man måste spela exakt som på skivan, och dessutom var jag ingen stjärna på Farfisaorgeln. Den passade mig inte alls, och den gick dessutom sönder mitt under premiären på ett fullsmockat Liseberg. Du kommer från en musikalisk släkt? – Ja, det har varit mycket musik i en eller annan form. Min pappa, Kurt Wärngren, blev med tiden rikskänd gitarrist efter att ha börjat i Uppsalakvintetten Royal Swingers, med bland andra klarinettisten Åke Hasselgård. 1941 korades orkestern till Sveriges bästa amatörorkester i småbandsklassen vid Orkesterjournalens årliga tävling på Nalen. Senare spelade Kurt i professionella orkestrar som leddes av bland andra Thore Ehrling, Seymour Österwall och Simon Brehm. Morbror Roffe Nygren spelade trummor, bland annat mycket med Owe Thörnqvist, och Jan brukade som liten lyssna när dom repade i mormors och morfars källare i kåken i Kungsgärdet.

I skolan är Hampus också med i dixielandbandet Gin & Jive som har gigs då och då, och i en annan ensemble som spelar jazzpop. – Man får pröva på många stilar när man går här, säger Hampus. Hur ser du framåt? – Till att börja med kommer jag att läsa sista året på halvfart, eftersom jag planerar att jobba under tiden, men jag kan inte prioritera bort skolan för det. Dessutom är det en fördel att hålla sig kvar vid skolan, med tillgång till övningsrum och replokaler. Vad tänker du om en framtid som jazzmusiker? – Det är något jag ser fram emot både med förhoppning och förskräckelse. Jag har inga konkreta planer – jag vet bara att jag vill lira, och om jag måste göra något annat också för att få lira så får det väl bli så. Uppsala 1967, fyra unga män som kallar sig Four and då? the Blues. Hur är det att spela med Good Morning Blues Föga kunde ana att det – Det är ett gäng sköna killar,den ett rosiga avspäntkvartetten och roligt band att var spela med. Jag har ju känt starten av det som kom att bli Good Morning Blues de flesta av farsans spelkompisar sedan jag var liten. Då var dom typ ”roliga gubbar” som och skulle bestå ännu efter 50 år! Kanske är det det var kul att umgås med, och lite så är det ju fortfarande. världens äldsta band? Vissa, som Rolling Stones, har Det har funkat bra att komma in i GMB:s mångåriga ”head arrangements” där inget hållit på längre men det unika med Good Morning Blues finns nerskrivet. är att de fyra originalmedlemmarna fortfarande är – Man får lyssna sig fram, pröva det bästa kvaroch eftergöra ett halvt sekel.av situationen.

Något som Hampus har gjort framgångsrikt.

131