R2P Skydlighet att skydda
1
R2P - Responsibility to Protect (”Skyldigheten att skydda”)
2
Roland Lohr gen Stahl
R2P
SKYDLIGHET ATT SKYDDA
Stockholm 2011
3
R2P – Skydldighet att skydda ISBN: 978-91-979699-2-5 © Roland Lohr gen Stahl Grafisk form: Daniel Åberg/Åbergs Stilus et Forma Bokomslag: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma Omsagsbilder: Robert Adrian Hillman, Emir Simsek. Shutterstock images Redaktör: Annika Abrahamsson Upplaga: 1:1 Tryck: Scandinavian Books, 2011 Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning 4 till upphovsman/rättsinnehavare.
Innehåll
Förkortningar
7
Förord
9
Ryssland
68
USA
69
Storbritannien
70
1. Inledning
12
Frankrike
71
2. Bakgrund
18
8. Fallet Libyen
73
3. Teorierna
74
23
Realism – Liberalism - Konstruktivism
23
Liberalism
25
Konstruktivism
27
4. ICISS rapport, ”Skyldigheten att skydda” -R2P 30 5. Begreppsanalys
37
Omröstning i fallet Libyen
8.1 Inledning
Libyen faktaruta
Ekonomisk statistik:
75 75 75
8.2 Internationell militärinsats i Libyen 2011
Kina
Ryssland
Storbritannien
USA
Frankrike
82 85 86 87 88 89
8.3 Kort historik fram till revolutionen
90 90
6. Debatt till”skyldigheten att skydda”
51
Kina
52
Ryssland
55
8.4 Upptäckten av det svarta guldet, ”OLJA”
USA
57
Storbritannien
59
Frankrike
62
8.6 Konstitutionella förändringar före 1969-års revolution 120
7. Darfur (2006-2007)
65
8.7 Gadaffi befäster sin makt, 1977-1986
123
Fallet Darfur
65
8.8 Den nya konstitutionen
125
Kina
67
8.9 Libyens lagstiftande makt
Före 2.a världskriget
95
8.5 September 1969 – Revolution – Muammar Gadaffi 110
5
136
Verkställande makt
139
Dömande makt
141
Lagstiftning
143
12. Avslutande diskussion
195
13. Slutord
208
9. All makt åt folket – Från 1987 till nutid
152
Litteratur
215
9.1 Mänskliga rättigheter
155
Nyhetsartiklar
216
10. Libyen och 2000-talet
167
Sessioner i generalförsamlingen
217
Debatter i säkerhetsrådet
217
Konsultationer i säkerhetsrådet
218
Rapport – ICISS
218
Litteratur och källförteckning 215
Slaget om Oljan och Libyen 188
11. Den svenska inställningen till ”Skyldigheten att skydda” 191
6
Förkortningar
AF - Allmänna folkkongressen AFPFL Anti - Fascist People’s Freedom League Aljamahirija - Boktitel, hänvisar till Libyens styrelseskick Allmänna folkkongressen - General People’s Congress (GPC) ASEAN - the Association of Southeast Asian Nations ASU - Libyens arabiska Socialistunionen FN - Förenta Nationerna Folkkommittéer - Basic People’s Committees Folkkongresser - Basic People’s Congresses (BPC) GA - General Assembly Hadither - en skriftsamling med berättelser, innehållande muslimska traditioner, lokala sedvänjor samt flera juristers praxis HDR - Human Development Report HRC - Human Rights Council ICISS - International Commission on Intervention and State Sovereignty IDMC - Internal Displacement Monitoring Centre IDP - Internally Displaced Person ILO - International Labour Organisation IMAM - muslimsk religiös ledare Jamahirija - Neologism myntat av Gadaffi. Ofta översatt till ”the state of the masses” men korrekt översatt egentligen ”the state of the massdom”. Ett uttryck för att en stat är styrd av folket utan hjälp (eller inblandning) av ett styrande organ
7
KNU - Karen National Union Libyen - Stora Folksocialistiska libyska arabrepubliken, eng. Great Socialist People’s Libyan Arab Jamahiriya (G.S.P.L.A.J.) LYD - Libysk dinar Nasserism - Politisk ideologi skapad av Egyptens ledare Gamal Nasser. NGO - Non governmental organisation (Icke-statlig organisation) NLD - National League for Democracy NOSC - National Organization for Supply Commodities OHCHR - Office of the High Commissioner for Human Rights Panarabism - En rörelse som förespråkar arabism Qadi - en muslimsk religiös domare R2P - Responsibility to Protect (”Skyldigheten att skydda”) RCC - Revolutionary Command Council, sv. Revolutionära beslutsrådet SC - Security Council Sharià - Traditionell beteckning på islamisk lag som innehåller både privaträttsliga och straffrättsliga regler, vilka i första hand är baserade på Koranen, men även haditherna SPDC - The State Peace and Development Council SSAS - Shan State Army - South Sunna - En samling av traditioner och praxis bestående av profeten Muhammeds egna ord och handlingar återgivna i Koranen och Haditherna UDHR - Universal Declaration on Human Rights Ulama - Kollektiv term för muslimska religiösa ledare, skolade i Koranen och ansvariga för tolkning och förståelse av Sharià UN - United Nations WSO World Summit Outcome UNDP - United Nations Development Programme UNHCR - United Nations High Commission on Refugees
8
Förord
B
akgrunden är att världsordningen alltsedan den westfaliska freden år 1648 har karaktäriserats av stater med rätt till självbestämmande utmana den strikt hållna principen om staters
suveränitet. FN-stadgans sjunde kapitel tillåter säkerhetsrådet att besluta om militära åtgärder som skall vidtas vid ”hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling” med syftet att upprätthålla eller säkerställa internationell fred och säkerhet. Samtidigt så värnar FN-stadgan om samtliga medlemmars suveräna likställdhet. Den konkurrenssituation som får sitt uttryck i ”skyldigheten att skydda” bör ges företräde i ett försök att överbrygga de spänningar som finns mellan ”suveränitet och mänskliga rättigheter” både inom FN-stadgan och i mer generella termer. Enligt dessa principer är det varje lands skyldighet att skydda sin befolkning från folkmord, krigsbrott, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Om inte den egna staten klarar av denna uppgift har FN en skyldighet att vidta de åtgärder man finner lämpliga och behövliga för att uppnå detta ändamål. Den här skyldigheten står i konkurrens och motstridighet till hur sta-
ters suveränitet och rätt till icke- intervention skall kunna förenas med de mänskliga rättigheterna där resultatet inom området har beskrivits som en revolution inom internationella relationer och folkrätt. Bara genom att denna princip finns med i slutdokumentet från världstoppmötet 2005,WSO, (World Summit Outcome) är den väl 9
värd att uppmärksamma. Att detta sedan slutade med att FN:s säkerhetsråd, den 17 mars 2011, tog beslutet att införa en flygförbudszon över Libyen och att tillåta militära medel för att skydda landets civilbefolkning är än mer anmärkningsvärt. Detta var ett sensationellt beslut eftersom det var första gången som FN:s medlemsstater kunde enas kring ett militärt ingripande med stöd av principen (R2P) ”skyldigheten att skydda”. Trots stora meningsskiljaktigheter kring principen och dess innehåll så enades man ändock kring beslutet.Det här väcker många frågor hos mig. Hur kom det sig att ett så snabbt beslut togs? Hur såg Libyen ut vid tillfället ur ett historiskt och samhälleligt perspektiv? Vilka rättigheter fanns i landet och hos befolkningen? Varför kom upproret just nu då det har funnits andra tillfällen tidigare? Var det verkligen nödvändigt att ingripa på detta kraftfulla sätt mot ett medlemsland som visserligen har många konflikter i bagaget, men som är en accepterad suverän stat i Nordafrika? Fanns det verkligen inga andra vägar att gå? Det här väcker många frågor hos mig. Hur kom det sig att ett så snabbt beslut togs? Hur såg Libyen ut vid tillfället ur ett historiskt och samhälleligt perspektiv? Vilka rättigheter fanns i landet och hos befolkningen? Varför kom upproret just nu då det har funnits andra tillfällen tidigare? Var det verkligen nödvändigt att ingripa på detta kraftfulla sätt mot ett medlemsland som visserligen har många konflikter i bagaget, men som är en accepterad suverän stat i Nordafrika? Eftersom Sverige är delaktig i övervakningen av flygförbudszonen så ägnar jag ett avslutande kapitel åt Sveriges inblandning. Varför väljer Sverige att aktivt delta i en krigföring av detta slag? Kan det i stället vara något annat som ligger bakom USA:s febrila kamp mot den globala terrorismen och jakten på bin Ladin, Al-Qaida och Muammar Gadaffi: en ledare som har varit känd för sina aggressioner mot USA och som sitter på stora mängder av oljerikedom i ett land med ett strategiskt läge, och som – vilket är mer känt – har hyst 10
in terrorister och stundtals även finansierat deras uppror? Gadaffi är en av de gamla ledarna som fortfarande finns kvar efter Saddam Husseins sammanbrott. Kan det vara så enkelt att medlemsländerna kan ha pressats av USA, vilket har skett i andra fall? Kan det vara så att FN har gett efter för USA:s påtryckningar i kampen mot terrorism, eftersom även kriget mot Libyen påbörjades av amerikanska styrkor?
11
1. Inledning
F
ör drygt 70 år sedan antog Förenta nationerna (FN) en deklaration som berör var och en av oss, konventionen om de mänskliga rättigheterna.1 Alla vi, olika människor har individuella
rättigheter men det är staten inte vi individer som har ansvaret att se till att alla har tillgång till dessa. Detta är den fundamentala skillnaden mellan stat och individen som utgör konflikten dem emellan. Denna spänning finns även återgiven i FN-stadgan, vilket har lett till att de individuella rättigheterna har lyfts fram betydligt tydligare under de senaste åren. De flesta håller med om att alla har rätt till mänskliga rättigheter, i alla fall i viss grad. Därför bör denna rätt försvaras. Interventioner har alltid varit mycket kontroversiella med många olika åsikter om hur de ska kunna användas. Det stora problemet är att hitta en lösning till hur statssuveräniteten ska kunna förenas med de mänskliga rättigheterna. En fråga som ständigt ställt sig i främsta ledet är, om principerna om statssuveränitet ska gälla även då människors säkerhet och mänskliga rättigheter hotas? Årliga rapporter från olika människorättsorganisationer om olika diktaturers brott mot de mänskliga rättigheterna, inkluderande av systematiska våldtäkter, militära attacker mot civilbefolkningen i etniska minoritetsområden, olika former av tvångsarbeten och barn- arméer
1
12
UNHCR, 2008
talar sitt tydliga språk.2 När civila flyr över en internationell gräns, i ett försök att undkomma våldsamheter eller kränkta mänskliga rättigheter blir de klassade som ”flyktingar” och skyddas därmed av internationell lag. Men människor som förblir flyktingar i sitt eget land förlorar mestadels både det legala som det sociala skyddsnätet när de måste fly eller gömma sig undan väpnade konflikter, förföljelser eller andra våldsamheter.3 Rent formellt sett så är det fortfarande den egna staten som har ansvaret för att skydda sina medborgare, vilket ökar internflyktingars4 utsatthet när det i många fall är den egna regimen, med sin suveränitet som är förövaren.5 Traditionellt sett så har begreppet ”security” i internationell rätt alltid avsett nationens eller statens säkerhet, och ett av FN:s fundament är respekten för territoriell integritet och suveränitet för att upprätthålla fred mellan stater. Dessa principer har sedan utgjort grunden i världsordningen. Men tiden har förändrats, globaliseringen har skenande intensifierats och alltsedan Kalla kriget avslutats har en ny världsordning skapats. Nu är det ”Human security” som utmanar genom att sätta individen i fokus och betona 2
Enligt FN är Barn, personer under 18 år men sedan andra världskriget har civilbefolkningen, såväl vuxna som barn, i allt större utsträckning blivit krigens passiva offer. Att barn aktivt deltar i krig är dock relativt nytt. Enligt FN:s bedömning finns det ca. 300 000 barnsoldater. Oftast är de tonåringar, men kan påträffas ända ner i sjuårsåldern. De flesta är pojkar, men flicksoldater förekommer, exempelvis ”tamilska tigrarna”. Barnsoldater används till olika uppgifter; dödliga uppdrag som minröjning med fötterna, självmordsbombande eller hopplösa frontalattacker, dels används de som sabotörer, vaktposter, spioner, budbärare och betjänter. Barn och ungdomar är billiga i drift, lättpåverkade och mer riskbenägna än vuxna. Dessa egenskaper gör dem attraktiva för krigsherrarna. Barnen dresseras till soldater med massiv propaganda i kombination med godtyckligt våld. Kidnappade barn kan tvingas tortera eller mörda närstående, t.o.m. sina egna föräldrar. Syftet är att bryta ned barnen till ledarnas viljelösa redskap. Många länder, t.ex. England och USA, tar emot rekryter under 18 år.
3
4
Internflyktingar omnämns i internationella sammanhang som “Internally displaced persons” (IDP:s)
5
Internally Displacement Monitoring Center (IDMC): The definition of an internally displaced person (IDP)
UNhCR: internally displaced People
13
förvaltningen av de gemensamma värderingar. Frågan som uppstår är hur ”Human security” och de mänskliga rättigheterna försvaras och vari ligger ansvaret hos det internationella samfundet. Utifrån en bred tolkning av ”intervention” har den politiska doktrinen ”R2P- Responsibility to Protect” utvecklats efter det budskap om ett gemensamt ansvarstagande för det internationella samhället efter fd. Generalsekreteraren i FN, Kofi Annan, att beskydda människor som inte kan eller inte skyddas av sin egen stat. En av de avgörande och konkurrerande principerna är just mänskliga rättigheternas status i relation till staters princip om sin suveränitet. I samband med tillkomsten av rapporten som kom att heta ”Responsibility to protect” år 2001 skriven av kommissionen ICISS (International Commission on Intervention and state Sovereignty). Rapporten erbjuder lösningar på problemet och år 2005 antog FN principen ”R2P-Skyldigheten att skydda” som norm i WSO (World Summit Outcome). Genom antagandet av denna princip i FN eller en konstellation av medlemmar så är FN skyldig att ingripa när människor, ett folk, en etnisk grupp utsätts för stort lidande eller utrensning samtidigt som staten antingen inte har möjlighet eller besitter någon vilja att hjälpa och erbjuder säkerhet för att hjälpa landets befolkning. Själva antagandet av ”R2P” som norm var ett historiskt beslut i sig. Detta, eftersom den sätter skyddet av människan i medelpunkten framför staten med principen om suveränitet. Härmed erhålles en konkurrenssituation mellan olika principer, icke-intervention, som innebär att FN inte ha någon rätt att ingripa i en stats inre angelägenheter.6 FN som numera antagit principen”R2P) som norm sedan några år tillbaks är dock en annan version än den som en gång skrevs på cirka 100 sidor. Versionen som antogs på grundval av den skrivna 6
14
FN:s stadga, artikel 39.
rapporten av ICISS sammanfattades så småningom till en sida, således en någorlunda urvattnat version. Det är kanske enkelt att konstatera att själva rapporten är betydligt mer omfattande och detaljerat i sin utformning än den sedermera antagna versionen. Vid en närmre syn på själva rapporten så hitta vi att det finns fler delar i ICISS:s rapport som senare undviks och även modifieras i FN:s nedbantade version. Detta gälla bland annat antal dödsoffer som skall föreligga för att en intervention skall kunna ske på de grunder som angivs samt användandet av vissa staters egenskaper av vetorätt i FN:s säkerhetsråd. Beträffande kravet på antalet döda, undvek ICISS beteckningen ”folkmord” och använde istället ”förlust av människoliv eller etnisk rensning i stor skala”. Detta, eftersom de menade att ett agerande skulle kunna ske snabbare än om beteckningen folkmord användes. I motsats till ICISS så antog FN, antal döda under beteckningen ”folkmord”. Beträffande diskussionen om ”användandet av sitt veto” så uppmanade ICISS, FN:s säkerhetsråd att inte använda sig av det vid humanitära kriser, och FN undvek att ta ställning till detta i sin helhet i den sedermera antagna men nedbantade versionen.7 Vi vill samtidigt poängtera att det som behandlas i denna bok är en undersökning av rapporten av ICISS ”Skyldigheten att skydda” och inte den nedbantade versionen antagen av FN. Boken kommer även att exemplifiera detta med fallen i Dafour och Libyen, inställningar och synpunkter från en rad viktiga staters bedömningar av den antagna principen ”R2P”. Den 17 mars 2011 tog säkerhetsrådet i Förenta nationerna (FN) beslutet att införa en flygförbudszon över Libyen och tillåta användandet av militära medel för att skydda civila i landet. Beslutet uppfattades som sensationellt, eftersom det var första gången som FN:s 7
FN:s stadga, artikel 2 punkt 1.
15
medlemsstater hade enats kring ett militärt ingripande med stöd av principen ”skyldigheten att skydda”. Sedan medlemsstaterna under världstoppmötet 2005 beslutade sig för att anta principen har, helt oundvikligen meningsskiljaktigheter i frågan uppkommit kring principens implementering. Diskussionen bottnar i en uppmärksammad motstridighet inom internationella relationer: hur ska staters suveränitet och rätt till icke-intervention kunna förenas med de mänskliga rättigheterna?8
Världsordningen har sedan westfaliska freden 1648 karaktäriserats av stater med rätt till självbestämmande. Genom FN:s tillkomst efter andra världskriget kom FN-stadgan och sedermera deklarationen om de mänskliga rättigheterna att direkt utmana principen om den så viktiga principen om staters suveränitet.9 Enligt FN-stadgan kapitel VII kan säkerhetsrådet besluta om att militära åtgärder ska vidtas vid ”hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling” i syfte att ”upprätthålla eller säkerställa internationell fred och säkerhet”.10 10 artikel 39, har följande lydelse; ”Säkerhetsrådet fastställer förefintligheten av hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling och framlägger förslag eller fattar beslut om vilka åtgärder som skola vidtas i överensstämmelse med artiklarna 41 och 42 i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet”.
8
Bellamy, Alex & Wheeler, Nicholas, The Globalization of World Politics (2011) s 512.
9
McG Bellamy, Alex & Wheeler, Nicholas, The Globalization of World Politics (2011) s 512.rew, Anthony, The Globalization of World Politics (2011) s 23-24.
10
16
FN:s stadga, artikel 39.
Samtidigt så varnar FN-stadgan ”samtliga medlemmarnas suveräna likställdhet”.11 Skyldigheten att skydda kan ses som ett försök att överbrygga många av de spänningar som finns mellan ”suveränitet” och ”deklarationen om mänskliga rättigheter” både enligt FN-stadgan och rent generellt. I enlighet med principen så poängteras det att det är varje stats skyldighet att skydda sin egen befolkning från folkmord, krigsbrott, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Skulle det visa sig att en stat inte klarar av denna grundläggande uppgift så har FN en skyldighet att ingripa och vidta åtgärder mot detta för att skydda befolkningen från dessa fyra brottsliga handlingar.12 Principen, skyldigheten att skydda har i olika sammanhang beskrivits som en revolution inom internationella relationer.13 Enbart att själva principen fanns med i slutdokumentet från världstoppsmötet från år 2005 var en mycket stor händelse i sig. Att detta så småningom skulle innebära, att medlemsstaterna sedan 2011 både kunde och tillämpade principen i fallet Libyen är än mer häpnadsväckande. Vi kommer att återkomma till just, fallet med Libyen, principen och inställningen till denna från en rad kända och betydande länder inklusive det svenska deltagandet och den svenska inställningen till denna. Redan nu poängteras det att principen, R2P, inställningen till denna och de effekter den givit har förändrats hos de mest inflytelserika medlemmarna i FN:s säkerhetsråd.
11
FN-stadgans artikel 2 punkt 1.
A/Res/60/1, punkt 138, 139.
12
13
Bellamy, Alex & Wheeler, Nicholas, The Globalization of World Politics (2011) s 512.
17
2. Bakgrund
E
fter andra världskriget 1945, bildades FN den 24 oktober 1945 i ett försök att behålla världsfreden. Själva grundidén kom från det tidigare existerande nationernas förbund (NF), som strävade
för, att inga fler krig mellan stater skulle uppstå, att mänskliga rättigheter inte skulle kränkas och att varje enskild stat skulle få bestämma över sin egen framtid, utan att dessförinnan behövt genomföra några direkta åtgärder för att uttömma fredliga medel. Idag är 193 länder medlemmar i FN, vilket innebär att nästan alla världens länder anslutit sig till ett medlemskap under beaktande av de regler som är uppställda inom FN.14 Men det har inte varit utan
problem, över tiden så har FN stött på en rad konflikter att upprätthålla eller återupprätta fred och säkerhet i världen. Ett av de viktigaste målen är att bevara de mänskliga rättigheterna, ett annat att skydda staternas suveränitet. Dessa två principer har det visat sig utgör ett hinder i flera olika situationer för att FN ska kunna gripa in och hjälpa civilbefolkningen som får sina mänskliga rättigheter kränkta eller fråntagna. Det största av problemen var dock att det helt enkelt saknades regler för hur det internationella samfundet skulle reagera när de mänskliga rättigheterna hade blivit kränkta, medlem eller inte. Dessa två grundläggande principer, att skydda människors rättigheter och skydda statens suveränitet har hamnat på kollisionskurs. Den senare
14
18
Svenska FN-förbundet 3, 2008
av dessa principer, skyddet för statens suveränitet har på sistone fått gett vika för principen att skydda människors rättigheter. Internationell politik har länge präglats av realismen och präglat många staters utrikespolitik, vilket inneburit att staten spelat den stora rollen i sammanhanget inte själva individen.15 Över tiden har individens rättigheter börjat spela en allt större roll så även inom politiken.16 Det har mer fokuserats på att öka debatten om ett mer aktivt agerande från FN och andra aktörer när de mänskliga rättigheterna kränks. Interventioner av humanitära skäl har emellertid varit kontroversiella, både när de sker och när de inte sker. Ett exempel på detta utgörs av den relativt unga krisen i Bosnien på 1990-talet, när Nato valde att intervenera trots att FN:s säkerhetsråd hade gett ett klart och tydligt nej till denna åtgärd.17 det var också under denna period som problemen med interventioner uppmärksammades, och det började på allvar talas om att man var tvungen att hitta en lösning på detta problem.18 Efter ledaren ”Tito:s” död i Jugoslavien år 1980, krävde medlemsländerna självständighet, och 1992 fick Bosnien och Hercegovina ett internationellt erkännande som självständiga stater. Detta var den direkta orsaken till de starka serbiska protesterna och följden blev ett långt krig som pågick under första halvan av 1990-talet. Kofi Annan (fd Generalsekreterare i FN) arbetade med stor möda för att få igenom en rad reformer inom FN. Bland annat verkade han för att FN skulle möjliggöra ingripanden av omvärlden mot länder som själva inte kunde leva upp till principen, att stater måste skydda
Dunne & Smith, 2005:162 21 Regeringskansliet, 2009
Regeringskansliet, 2009
Bosnien och Hercegovina ingick efter andra världskriget i SFRJ (Socialistiska federativa republiken Jugoslavien) där ytterligare Slovenien, Kroatien, Serbien, Montenegro och Makedonien ingick.
15 16 17
Global Centre for the Responsibility to Protect, 2008 24 Ask, 2006
18
19
sin befolkning från folkmord, massmord och upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna.19 I ett pressmeddelande från 1998 sa han: ”State frontiers should no longer be seen as a watertight protection for war criminals or mass murderers.”20
Med Generalförsamlingens 54:e sammanträde i september 1999, uppmanade han senare att komma upp med gemensamma och tydliga principer i FN-stadgan, hur man gemensamt skulle kunna skydda mänskligheten. Han varnade för, att människor kan söka lösningar till fred och säkerhet samt rättvisa på andra håll om inte FN kan erbjuda detta. Året efter skrev han sin ”Millenierapport” med följande inlägg; “… if humanitarian intervention is, indeed, an unacceptable assault on sovereignty, how should we respond to Rwanda, to a Srebrenica – to gross and systematic violations of human rights that affect every precept of our common humanity?”21
Men det var genom den kanadensiska regeringen som i september år 2000 tillsatte en kommission, ICISS, som skulle ta sig an denna uppgift, att hitta en lösning på problemet. Tanken var att hitta en både ny och gemensam grund för generalsekretariatet i FN, att politisk konsensus lättare skulle kunna uppnås, för att bättre kunna hantera mänskliga kriser i framtiden.22 Detta arbete resulterade bara ett år senare en rapport som benämndes ”Responsibility to Protect - R2P-”. Fortsättningsvis kommer förkortningen eller den svenska översättningen Annan, 1998:04 26 ICISS, 2001:2 27 ICISS, 2001:3
19
20
Säkerhetsrådets tredje debatt, (2007-06-22) s 4.
A/63/100, (2009-07-28) s 12.
21
22
20
Säkerhetsrådets andra debatt, ( 2006-12-04) s 2.