Fiolen min, nr 1/2012

FIOLEN MIN

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Nr 1/2012 43:e årgången

Fiolen min 1/2012 INNEHÅLL Stämledaren...........................................................3 På gång............................................................... 4-5 Vinterstämma i Borgå...........................................6 Kaustby...................................................................7 Tenalajubileum.................................................. 8-9 Rapport från Folklandiakryssningen......... 10-13 Joel har musiken i blodet............................. 14-15 Kaustbylåtar med Karl-Johan............................16 Föränderlighet och variation.............................17 Tre spelande Vårdöbröder........................... 18-21 Hans-Göran Björkström.....................................22 Kurser och läger i sommar.................................23 Valter Enlund 100 år...........................................24 Arto Järveläs nya solo-CD.................................25 Skivrecensioner.............................................. 26-27 Händelsekalender...............................................28

Fiolen min Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund rf ISSN 0782-3479

Redaktörer: Siv Ekström Önningebyvägen 534 22140 Mariehamn 040-518 2966 fiolenmin@spelmansforbundet.fi

Ansvarig utgivare: Stefan Kuni

Axel Kronholm axel.kronholm@gmail.com

Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro

Småannons (75 x 27 mm) 45 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro Kontakta kansliet för bokning

Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i juni. Deadline för material är den 30 april.

Finlands svenska spelmansförbund r.f. www.spelmansforbundet.fi

kansliet@spelmansforbundet.fi

Ordförande

Styrelseledamöter

Stefan Kuni +49 151 230 80323 ordforande@spelmansforbundet.fi

Gunhild Nymark 06-722 0489 / 050-545 7307 gunhild.nymark@nordea.fi

Kurt Svahnström 02-4587404, 0400-774 780 bobi@parnet.fi

Förbundssekreterare Birgitta Fridlund Pensalavägen 899 66840 Pensala tel & fax: 06-764 4150 kansliet@spelmansforbundet.fi

Johanna Lönngren

050-377 1354 johanna.lonngren@gmail.com

Bjarne Lundsten 0400-872 044 b_lundsten@hotmail.com

Martina Krooks 050-369 4465 martina_krooks@hotmail.com

Glen-Stefan Qvarnström 040-152 6199 gsqvarnst@hotmail.com

Andreas Norrvik 06-222 4570, 041-465 1069 svess.jan@gmail.com

Göran Jonsson 09-877 9294, 0500-232 425 goran.jonsson@jonel.fi

Maria Jonsson 018-173 27, 0457-342 1265 jonsson@aland.net

Birgitta Eklund-Strang 06-319 5600 (tj.), 044-317 1597 birgitta.eklund-strang@folkmusik.fi

Tryckeri: Fram, Vasa, www.fram.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet 2

Pärmbild: Arto Järvelä på Kilens hembygdsgård. Foto: Max Laine

STÄMLEDAREN

D

en här vintern har en spelman fått utstå elementens påfrestningar på olika sätt.

På Folklandia var det full storm med fyra meters medelvåghöjd över Ålands hav.

Spelmännen tänkte inte hålla sig på fötterna, dansarna trillade i en hög på golvet, ljudmannen fick en konstgjord palm över sig så det blev blodvite, med mera.

Men i den här midvintertiden när kölden pinar oss, så är det också ganska skönt att hålla sig inomhus, ta fram fiolen och spela litet. Eller gräva i gamla inspelningar eller noter som man har tänkt jobba med sen när man hinner. Och det vet vi ju hur det ofta går med sådana föresatser. Men nu är det kanske dags?

P

å tal om dags, så är det nu alldeles snart dags att åka till Borgå för Förbundsdag och Vinterstämma. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt tar sig i kragen och kommer med, för det är ju ett i högsta grad socialt evenemang med ett kort årsmöte, en god middag och sedan spel och dans. Och sådana tillfällen har vi nog inte för många av. När den kulturella kölden knäpper i knutarna så är det viktigt att samla sig och dela på den värme som vår fina folkmusik kan skapa.

ORDFÖRANDENS SPALT

uppdateras vartefter program och tidtabeller blir noggrannare fastslagna.

O

ch förresten, se till att fiolen inte torkar bort! När det är så kallt som det nu kan vara här under vintern så blir ju luftfuktigheten inomhus väldigt låg, och då ökar risken att locket spricker eller stämskruvarna lossnar. Så försök hålla fukten på en rimlig nivå, men utan överdrifter! Ett sätt är att sätta en potatis i fiollådan… Men då tar man risken att den (potatisen) börjar mögla, och en mögelluktande fiollåda är inte alls roligt. Det hände en av mina bekanta spelmän i Sverige… Då är en speciell luftfuktare för fioler som musikaffärerna säljer att föredra. Eller att ha en luftfuktare i rummet där fiolen förvaras.

Med spelmanshälsning, Stefan

J

ag vill också påminna om två andra väldigt aktuella teman, Kaustby och Jubileumsstämman i Tenala. Det är nämligen hög tid att anmäla sig till båda evenemangen. Det finlandssvenska programmet i Kaustby kommer i år att återgå till den mindre omfattning som vi under några år redan haft, med onsdagen som den centrala punkten. Läs mera om det på annan plats i Fiolen min, diskutera i laget, och anmäl er!

Det samma gäller naturligtvis också vår egen stämma. Eftersom det är 40 år sedan den första finlandssvenska spelmansstämman så är det ett unikt tillfälle att få uppleva samma platser där det i tiderna såddes det frö som vi sedan odlat i fyrtio år. Jag var inte själv med på den första stämman, men jag ser väldigt mycket fram emot sommarens jubileum. Vi kommer att få uppleva några unika dagar, så jag hoppas verkligen att alla som bara kan komma anmäler sig. Och glöm inte bort att följa med stämmoinformationen på Spelmansförbundets hemsida. Den kommer att 3

På gång Tipsa Fiolen min!

Kom ihåg att inte glömma bort Fiolen min när det är något på gång på spelmansfronten där hemmavid! Eftersom tidningen kommer ut så sällan kan det kanske vara svårt att hinna med att få in evenemang i Händelsekalendern, men det skulle vara fint att ha den välfylld i varje nummer!

Lägg på minnet att det brukar vara ungefär en och en halv månad mellan deadline för material och publicering. Datum för deadline står alltid på sid 2 och där står också när tidningen beräknas komma ut.

Hur litet evenemanget eller händelsen än är så är det trevligt för medlemmarna runt om i landet att efteråt få läsa rapporter om vad som hänt, så glöm inte heller att ta bilder och skicka in både text och bild till redaktören för tidningen.

Det går också bra att ta kontakt med redaktören på förhand och diskutera upplägget, kontaktuppgifter finns på sidan 2 i varje tidning.

Boris Wiklund 90 år

Kristihimmelsfärdsdagen 2.6.2011 fyllde mästerspelmannen Boris Wiklund modiga 90 år. Döttrarnas ”försiktiga” kidnappning och hemliga överenskommelser med bl.a. Närpes Spelmansgille och Matti Saari med spelmän från Teuva bäddade för ett överraskande mottagande på Linds kök i Bäckliden, Närpes. Boris hälsades välkommen med några gånglåtar utanför växthusrestaurangen och musicerandet fortstte sedan inomhus. Boris var inte sen att med medhavd fiol kasta sig in i spelandet med Spelmansgillet och Teuvaspelmännen. Till evenemanget hade undertecknad, S.S. komponerat en vals till jubilaren, vilket valsen också heter. Förutom musik bjöds på dikt av Tryggve Eriksson och sång av Matti Saari, samt mat och dryck till alla gästers belåtenhet. Vi önskar jubilaren en god fortsättning!

Sven Söderlund/Sven-Erik Bernas

Senaste nytt från Lirarna Inspirationsdagar för folkmusikledare

Den 6-8.6 2012 ordnar Lirarna inspirationsdagar för folkmusikledare på Kristliga folkhögskolan i Nykarleby.

Leder du folkmusikgrupper? Spelar du för dig själv och vill ha kontakt med andra spelmän? Eller behöver du nya idéer och låtar? Kom då med på inspirationsdagarna som ordnas i juni i Nykarleby! Ledare för inspirationsdagarna är Marianne Maans och Jenny Wilhelms med gästlärare.

Mera information kommer efterhand upp på hemsidan www.lirarna.fi.

Folkmusikledarutbildning

Hösten 2012 startar en folkmusikledarutbildning med betoning på sång i Axxell city, Helsingfors. Fortbildningen riktar sig till sångare, lärare, musiklärare, sånglärare och körledare som vill lära sig mera om folkmusik, röstpedagogik och folklig sång. Meningen är att deltagarna ska få en djupare insikt i folkmusiken så att man sedan kan använda folkmusik i sin undervisning. Ledare för folkmusikledarutbildningen är Jenny Wilhelms.

Mera information kommer efterhand upp på hemsidan www.lirarna.fi.

Till båda kurserna gäller att skriva en fritt formulerad anmälan till projektkoordinator Minna Lindholm, minna.lindholm@gmail.com.

4

Ny trio på turné Nu i början av mars har en trio bestående av Marianne Maans (fiol och sång), Maria Kalaniemi (dragspel och sång) och Lauri Antila (kontrabas) varit på turné i Borgå, Helsingfors, Pargas, Stockholm och Eskilstuna. Gruppens repertoar består av instrumentala låtar, visor, ballader, spelmansmelodier och soloimprovisationer. Marianne och Maria har tidigare samarbetat bl.a. i gruppen Ramunder. Marianne och Lauri har jobbat tillsammans som duo, sedan år 2006. Nu slår de sig samman till en trio med namnet Maans-KalaniemiAntila TRIO med mottot Folkmusiken är en stor inspirationskälla, som har fört oss till kraftfulla och sköna musikaliska landskap!

Den 10 – 15 juli 2012 anordnas NORDLEK 2012, den nordiska folkdans- och folkmusikstämman, för 36:e gången. Den här gången blir det i Steinkjer. Steinkjer är en liten stad i mitten av Norge, längst in i Trondheimsfjorden. Staden har stora lokaler nära varandra vilket gör att vi lätt kan gå mellan aktiviteterna. Det blir garanterat ett innehållsrikt program med många nyheter. Bland annat dans i fyra salar samtidigt – hela kvällen och natten, stor spelmanssatsning och en spektakulär öppningscermoni. Det blir massor med dans och musik från hela Norden.

Det kommer att finnas rikligt med

speltillfällen både för grupper och enskilda spelmän. Man kan anmäla sig och sin spelgrupp på spellistor i många olika sammanhang. Under dagstid kan man gå på spelkurser.

Det blir många fina konserter med bland annat Frikar – norsk dansgrupp, ”Trø te” – bygdedanser från Tröndelag, Väsen – svensk grupp, ”Sirkler med Väsen og Fant & fente” – Norsk/Svensk produktion, Nordisk Folklore – grupper från hela norden och Nordic Dance – ungdomsdansutvecklingsprojekt mm.

Mera information finns på www.nordlek.no där du också kan sköta din stämmoanmälning.

Nordiskt mästerskap i spel till dans

Lira i nytt format Svenska musiktidningen Lira har bytt format. Man har kapat några cm både på höjden och bredden och istället ökat sidantalet så det känns som att hålla en liten bok i handen nästan. Festivalguiden som de brukar ge ut varje år har haft detta format.

Det sparar pengar och papper, motiveras förändringen med, förutom att det var kul att prova något nytt.

Tidningen är snyggt redigerad och innehåller mycket: allt från jazz och World music till svensk folkmusik.

Mycket skivrecensioner och -nyheter och genom annonser både om evenemang och nya utgåvor kan man hålla sig ajour med vad som händer i Sverige. (www.lira.se)

Under Nordlek 2012 möts mellan 2-4000 dansglada människor. Gemensamt för dem alla är det viktiga bidraget musik och dans har för livskvalitet och livsglädje. Nordiskt mästerskap i spel till dans skall utse en vinnare som väcker goda känslor och skapar goda dansupplevelser på dansgolvet oberoende av vilket land de kommer från. Tävlingen är öppen för grupper med mellan 3 och 30 medlemmar som spelar folkmusik från ett eller flera av de nordiska länderna.

Gruppen kan vara ett etablerat lag, en orkester, en förening, eller en vokalgrupp - professionella eller glada amatörer. Det kan också vara en nyetablerad grupp, med stor gemensam repertoar, där deltagarna var för sig har erfarenhet av att spela eller sjunga till dans. Repertoaren skall huvudsakligen vara hämtad från runddanskategorien (vals, schottis, polka, masurka), men både äldre och yngre dansformer kan ingå i repertoaren.

Information om gruppen/utövarna samt en ljudfil sändes till arrangörens jury före den 1 maj 2012.

En jury bedömmer de insända ljudfilerna för att avgöra vilka grupper som får delta i mästerskapstävlingen. Om gruppen så önskar kan den även få sig tilldelat annan speltid under NORDLEK 2012. Kontakt: i_hojem@hotmail.com Mera information finns på webben: http://nordlek.no/konkurranser/ nordisk-meisterskap-i-dansespel/ 5

Välkommen på förbundsdag och vinterstämma till Borgå!

Östra Nylands Spelmansgille hälsar alla välkomna till Borgå. Vinterstämman inleds med kaffe och förbundsdag kl. 16.00 på Övik lägergård och fortsätter sedan med middag och dans på Tallåsa UF lokal i Gäddrag.

På söndag leder Erik Dannberg en spelstund med övning av allspelslåtar inför sommarens jubileumsstämma i Tenala. Hålltiderna i programmet finns här nedan.

Kontakta förbundets kansli för eventuella lediga platser om du gärna skulle vilja delta i vinterstämman men ännu inte har anmält dig.

Program

Lördag 24.3 15.00 Bussarna anländer till Övik lägergård 16.00 Förbundsdagen sammanträder (inleds med kaffe och semla) 18.00 Avfärd med buss till Tallåsa UF lokal 18.15 Middag 20.00 Musikunderhållning – öppen för allmänheten 21.00 - 24.00 Dans – öppen för allmänheten Söndag 25.3 08.00 - 09.00 Frukost 10.00 - 10.30 Spelstund med Erik Dannberg 11.00 Lunch 12.00 Avfärd hemåt

Finlands svenska spelmansförbund rf

Förbundsdag hålls lördagen den 24 mars 2012 kl. 16.00 på Övik lägergård, Öviksvägen 29, Vålax.

Stadgeenliga ärenden.

Styrelsen 6

Valberedning inför årsmötet 2012 Årsmötet i Borgå närmar sig. Ett år har förflutit sedan vinterstämman 2011. Undertecknad har tillsammans med Barbro Stara och Klas Nyström hört sig för bland styrelsemedlemmarna och deras ersättare om de är villiga och intresserade att fortsätta.

Följande poster behöver nya medlemmar: Viceordförande Gunhild Nymark, ersättare i Norra Österbotten Ann-Sofi Sjöholm samt styrelsemedlem i Mellersta Österbotten Martina Krooks.

På valberedningens vägnar vill jag tacka förbundsstyrelsen för arbetet de gjort under året som gått. Likaså ser jag fram emot förbundsmötet samt alla uppträdanden i Borgå.

Enligt uppdrag Borgå den 2 februari 2012 Valberedningens sammankallare, Markus Grönqvist

Bästa läsare av Fiolen Min! Hjärtligt välkomna att uppträda på Kaustby folkmusikfestival 9 -15.7.2012!

Anmälningen sker via webben på adressen Kaustinen.net, där anmälningsblanketten finns både på svenska och finska. Man kan beställa pappersblanketter från 040 721 20 88/Antti Hosioja.

Temadagen för finlandssvensk musik och dans är onsdagen den 11 juli 2012.

Finlands svenska spelmansförbund fungerar som biproducent av konserter och evenemang med detta tema.

På samma sätt som förr får de spelmän och grupper som valts till uppträdande festivalarmbandet samt förmåner gällande inkvartering och mat. Den officiella anmälningstiden utgår i slutet av mars, men eftersom Fiolen Min kommer ut först i mitten av mars, har man kommit överens om att det går att anmäla sig t.o.m. den 9 april!

Tilläggsinformation kan man få via adressen pelimannit@kaustinen.net. Övriga programanbud emottas av producenterna Antti Järvelä och Antti Paalanen. Anbuden kan skickas till adressen artists@kaustinen.net eller Pro Kaustinen, PB 24, 69601 Kaustinen.

Outi Valo (f.d. Puustinen) Arkivassistent Kansanmusiikki-instituutti outi.valo@kaustinen.fi GSM 040 159 4415

7

Tenala kyrka i midsommarskrud. Foto: Gun Lundsten

Jubileum i Tenala Välkommen på 40-årsjubileumsstämma till det 683-åriga Tenala!

Trots talrika fornfynd från sten-, brons- och järnåldern, vilka tyder på bebyggelse i Tenala redan för över 4000 år sedan, nämns Tenala i de historiska källorna första gången först 1329.

Detta år räknas således som Tenalas födelseår.

Vintertid måste man tillstå att Tenala lever ett slumrande nästan 700-årigt pensionärsliv med sina knappt tusen invånare. Men med vårsolen och vitsipporna vaknar åldringen till liv igen mycket tack vare de tusentals fritidstenalabor, som då invaderar sina sommarstugor, samt alla sommarevenemang i bygden. Och sommarens jubileumsstämma den 15-17 juni hoppas vi att åtminstone tillfälligt skall sätta ytterligare sprätt på gamla Tenala!

8

Vad kan då Tenala bjuda dig på? Tenala kyrka är en treskeppig gråstenskyrka, som byggdes under 1200- och 1300-talet. Sakristian, som är sammanbyggd med kyrkans norra vägg, utgör dock resterna av en träkyrka troligen redan från tiden före 1200-talet. Och lillklockan i klockstapeln härstammar från 1100-talet och torde vara den äldsta i sitt slag på finländska fastlandet.

Kyrkan, som är öppen alla dagar mellan kl 10 och 18, är absolut värd ett besök!

Tenala Hembygdsmuseum på den lummiga Museigården, där lördagskvällens dans och söndagens spelmansgudstjänst samt stämmans avslutningskonsert kommer att försiggå, ägs och upprätthålls av Tenala Marthaförening sedan 1937. Friluftsscenen på Museigården är väl tilltagen och på läktaren finns sittplats för närmare 800 personer. Själva

Hembygdsmuseet består av en klockarstuga jämte ladugård från 1870-talet, socknens sädesmagasin från 1700-talet, ett loft, en smedja, en rirad samt en boda, alla från 1800-talet. I klockarstugan kommer marthaförenin gen att sammanställa en liten utställning över bygdespelmän i Tenala.

Bygdegården invigdes 1935 och har sedan dess fungerat som Tenala Ungdomsförenings och hela Tenalas aktivitets- och festplats, i synnerhet vintertid. I händelse av regn kommer dansen på lördag kväll att flyttas från Museigården till Bygdegården.

Höjdens skola är en enhetlig skola för årskurserna 1 till 9 med totalt 230 elever från Tenala och Bromarv med omnejd. Skolan är byggd 1968 och renoverades i början av 1990-talet. Skolans lokaliteter kommer att inhysa stämmokansliet samt massinkvarteringen och husvagnsparkeringen finns invid skolan under jubileumsstämman. Dessutom kommer stämmomåltiderna att serveras i skolans matsal.

Torparrian tillhör en privatägd gård och har utvecklats till Tenalas och hela södra Finlands innedansställe, som sommartid besöks av topporkestrar – samt tusentals danssugna.

Här kan man förutom av god dansmusik njuta av en läcker grillkorv tillverkad av gårdens egna ekokött samt en kall öl. Fredagskvällens välkomstkaffe och påföljande samkväm kommer att hållas just här på Torparrian.

Välkommen till Tenala

Liksom vid den första spelmansstämman för 40 år sedan kommer Tenala Spelmanslag att fungera som lokal värd för sommarens jubileumsstämma. Spelmanslaget bildades 1966 av bland andra ”Berg-Kalle” Nyberg och har under årens lopp genomlevt mera och mindre aktiva år. Idag har spelmanslaget 8 aktiva medlemmar, som nu hälsar alla hjärtligt välkomna till 40-årsjubileumsstämman och till Tenala!

Kjell Lundsten, Tenala Spelmanslag Gun Lundsten, Tenala Marthaförening

Tenala Spelmanslag underhåller på Museigården på Tenaladagen 2011.

Foto: Gun Lundsten

9

Siba-Folk på Folklandia. Vår egen Désirée Saarela-Portin syns i främre raden i röda strumpor.

Folklandia kryssade över Åländska Ida Kronholm deltog i Folklandiakryssningen i januari och skrev om sina upplevelser i svenska Folkbloggen. Texten är tänkt för svensk publik, men ingår här utan ändringar eftersom det kan vara intressant att märka vad som är annorlunda här än där.

H

ar du kryssat på en finlandsfärja någon gång? Visst, det kan vara kul - festa i ett dygn på litet område tillsammans med tusentals personer i olika berusningsgrad, men det finns ett sätt att göra det på som är sjukt överlägset alla andra.

I januari varje år sedan 1996 abonnerar den finska föreningen Nuorisoseurat en av Silja Lines största färjor för ett helt dygn folkmusik.

Båten fylls av omkring 3000 spelmän, samtliga restauranger riggas till scener, hyttkorridorerna är svårframkomliga pga allt buskspel och så går färden från Åbo till Stockholm och tillbaka. Kryssningen är folkmusikfinlands 10

största händelse under vinterhalvåret och deltagarna är av alla åldrar och sorter.

I Finland är det vanligt med stora mängder publik på stämmorna och festivalerna, alltså deltagare som inte själva spelar eller dansar utan bara kommer för att lyssna. Så också på Folklandiakryssningen. Artistlistan är alltid fullspäckad med stjärnor och det här året var inget undantag - Baltic Crossing, Tsuumi Sound System, Polka Chicks, Bill Hota and the Pulvers samt superduos som Lajunen & Oskala och Hyväluoma & Järvelä för att nämna några. Svenska musiker är det sällan gott om men i år fick vi se RESiDANS och gänget

Birgitta Eklund-Strang och Synnöve Svanström från FMI.

stormigt hav från Nordic Master i folkmusik i alla fall.

Min egen Folklandiaupplevelse blev i år aningen kaosartad. Jag firade jullov hemma på Åland och skulle därifrån ta färjan till Åbo för att delta i hela kryssningen men tji fick jag!

Fredagen den 13 januari blåste det nämligen 20 m/s ute på havet och Silja Line bestämde sig för att det var för farligt att ta in till vår lilla ö. Lita på att jag svor men vi fattade snabbt beslutet att fara till Stockholm för att kliva på kryssningen morgonen därpå och få vara med om halva tillställningen. Vad vi fick uppleva var förstås fantastiskt men om jag får välja halva nästa gång så tar jag nog inte den då hela färjan är bakis. De som varit med från början berättade glatt om nattens fasansfulla sjögång, då danspar fallit över ljudutrustning och varandra och spelmännen fått stå så bredbenta de bara kunde för att inte ramla när bå-

ten krängde åt alla håll. Att ha festivalen ute på havet ger ju ett extra korn av spänning till buskspelet, då man på riktigt inte kan styra över sin egen kropp eller stråke när en massiv färja får slagsida.

I Finland liksom i Sverige håller ungdomsdeltagandet i folkmusikevenemang på att stiga, och hos oss särskilt då på folkdanssidan.

På största scenen uppträdde i flera timmar olika folkdanslag från hela Finland, och de allra flesta var riktigt unga. Det hände något med mig där när jag satt och såg lag efter lag äntra scenen. Bara timmar tidigare konstaterade jag för mig själv att jag aldrig skulle kunna finna uppvisningsdans coolt men nu hände något.

Det är ju asballt! Trycket i menuetten alltså, ojojoj. Kom med och se själva! Jag upplever att folkdansen tar mer plats på finska festivaler än på de svenska. Fler scentimmar och mer 11

Två Åbospelmän i intensivt Folklandia-jam: Jalle Ahlbeck och Margita Myllyniemi.

Folk-Jam, den nya motionsgymnastiken med folkdans och folkmusik som grund visades upp av ivriga deltagare.

publik, bisarrt nog samtidigt som man inte spontandansar till andra artister. Nå, man kan ju inte få allt.

Om jag måste välja favoriter bland intrycken kan jag inte göra annat än lyfta fram två akter.

I somras på Kaustbyfestivalen såg jag mitt livs bästa konsert och trodde inte att något skulle kunna toppa det hela. Förrän nu på Folklandia då jag såg samma konsert igen. Tero Hyväluoma och Esko Järvelä spelade fiol. Ja, jag behöver kanske inte skriva mer. Att få se sådan virtuositet användas så lekfullt och glatt, så förbehållningslöst och utan pretention är en otrolig gåva och jag hoppas att de spelar vidare i duo så fler kan ta del av det hela.

Nästa monsterupplevelse blev avslutningskonserten med Siba Folk Big Band, alltså eleverna från Sibelius-Akademins folkmusikinstitution, ledda av Petri Prauda. Ensemblen har utsetts till årets grupp inför sommarens festival i Kaustby och det råder inga tvivel 12

om varför. Det är otroligt häftigt att se en så stor ensemble som Siba Folk. På Folklandia stod till exempel sex kantele, två harmonium, två kontrabasar, sex gitarrer, två dragspel, tio sångare, två flöjter och oräkneliga fioler på scenen. Rätt in i hjärtat gick Praudas nykomponerade melodi till Jaakko Juteinis arbetarhymn ”Laulu Suomessa”, som gruppen nu delat med sig av som sitt bidrag i Pekka Haavistos (De Gröna) presidentkampanj.

Det enda Folklandiakryssningen saknar är fler svenskspråkiga, så kom med allihopa nästa gång! Jag lovar att finnarna är snälla, de flesta blir bara glada att få öva sin svenska med någon. Festivalen ordnas den andra helgen i januari.

Text: Ida Kronholm Foto: Siv Ekström

Under Folklandia-galan fick årets Wäinö, Ann-Mari Häggman, motta en träskulptur gjord av Outsider Art-konstnären Viljo Luokkanen från Riihimäki. Foto: Lars-Eric Häggman (FMI 284)

Ann-Mari Häggman är ”Årets Wäinö” Under årets Folklandia-kryssning ombord på Silja Europa utdelade Centralen för främjande av folkmusik och -dans för sjunde gången titeln Årets Wäinö. Utmärkelsen tilldelas en person, en grupp eller en inriktning som verkar på folkdansens eller folkmusikens område. Utmärkelsen hör ihop med årets tema. Årets Wäinö 2012 ansluter sig till 2011 års tema som på finska kallades ”Höyrypäät ja mopopojat – kansanmusiikkia ja tanssia tallentamassa”, och således fokuserade på insamlarna av traditionsmaterial.

Motiveringen lyder i fri översättning: Ann-Mari Häggman har utfört ett livsverk genom sin insamling av finlandssvensk folkmusiktradition. Hon har grundat Finlands svenska folkmusikinstitut och verkat som institutets chef från 1978 fram till sin pensionering

2008. Hon har företagit ett stort antal insamlingsresor i Finlands svenskbygder, gjort 900 intervjuer och spelat in ca. 1 000 timmar folkmusikmaterial som nu finns i Folkkultursarkivets och Folkmusikinstitutets arkiv.

Hon har besökt många utländska universitet och hållit föreläsningar och har under många år verkat som timlärare vid Sibelius-Akademin och Åbo Akademi. Därutöver har hon hållit otaliga föredrag på olika seminarier och skrivit ett stort antal tidningsartiklar och publicerat många böcker. Hon tilldelades professorstiteln år 2004. Hon har också haft förtroendeuppdrag i ett stort antal organisationer.

I sitt tacktal sa Ann-Mari bland annat: ”Jag är glad och stolt över att få vara Årets Wäinö. Särskilt gläder det mig att jag får ta emot

denna utmärkelse här i kretsen av folkmusikvänner – i en stor skara spelmän, sångare och dansare. Jag har också en känsla av att jag här vid min sida har alla de traditionsbärare som har sjungit för mig och som har låtit mig bli delaktig av inte bara sin musik, utan också av sina tankar och minnen. Det är de som har gett mig material till min forskning och inspiration till min verksamhet. Utan dem skulle jag i dag inte vara den jag är, varken som forskare eller människa.

Ett särskilt tack vill jag också rikta till Kansanmusiikin ja -tanssin edistämiskeskus, Centralen för främjande av folkmusik och -dans, och särskilt till dess styrelse, som lagt märke till mig och som tyckt att min verksamhet varit värd att uppmärksamma.”

Synnöve Svanström 13

Med musiken i blodet Text: Inge Ekholm Foto: Henry Bruhn

14

I höst tog 18-åriga Joel Enqvist från Lappträsk över taktpinnen för Lovisa Spelmanslag. Han har musiken i blodet. Intresset har funnits sedan tidiga barnsben. Pappa Gunnar har alltid sysslat med musik och spelar bas i olika grupper och orkestrar.

Startade i musikinstitutet

Som femåring började Joel i musikinstitutet.

Han började med fiol och då var det klassisk musik som gällde.

– Inte var det alltid så roligt att gå i musikinstitutet, säger Joel. Ibland kändes det helt enkelt som en fortsättning på den vanliga skolan och föräldrarna fick tjata på honom om att öva. När han blev äldre tog han själv mera ansvar för musikstudierna.

Tio år senare, när han slutade grundskolan, slutade han också i musikinstitutet. Att han från den klassiska inriktningen hamnade i spelmanslaget beror på att han för tre år sedan blev spelman för Lovisa folkdansare.

Mångsidig musikbegåvning

Joel Enqvist har ett bra gehör och är en mångsidig musikbegåvning. Han spelar förutom fiol också gitarr och piano, dessutom sjunger han.

Inte konstigt då att många ledare drar i honom och vill ha honom med i sin musikverksamhet.

– Ibland måste jag helt enkelt säga nej, hur roligt det än skulle vara att delta, säger Joel.

Fritiden räcker inte till för allt. Sedan två år tillbaka sjunger han i Lovisakören. Han har också deltagit i både Liljendalrevyn och Lurens sommarteater under de senaste två åren.

Det allra nyaste i musikväg för Joel är en egen dansorkester, Qvickrooth, som han bildat till-

sammans med kompisarna Petri Junna, Jonas Randers och Kimmo Valkama.

Arrangemang och förnyelse

I spelmanslaget är det främst gamla välkända låtar på repertoaren.

– Jag skulle behöva mera tid för att hinna göra nya arrangemang, såsom vår förra ledare Jarmo Romppanen gjorde, säger Joel. Som ledare för spelmännen skulle han både vilja förnya men också ta vara på de östnyländska traditionerna. Det skall höras varifrån spelmanslaget kommer. Han uppskattar också att alla i laget kan läsa noter. Något som underlättar inlärningen av nya låtar.

En av utmaningarna är att få med ungdomar. I dagens läge flyttar de bort för att studera på annan ort och lämnar en lucka efter sig. Själv studerar Joel nu sista året till snickarexamen på en treårig yrkesutbildning i Axxell Kuggom.

Favoritmusik och framtidsplaner

– Jag vill gärna hålla kvar kontakten till den klassiska musiken, säger Joel och tillägger att den kräver mycket mera övande än spelmansmusiken. Förutom den musiken lyssnar han gärna också på visor, country och äldre rockmusik från 1950-talet. Viktigast är att musiken är levande och inte datorgjord.

Till den närmaste framtiden hör att avsluta skolgången, försöka hitta en fast anställning och sedan blir det inryckning i armén i januari 2013.

– Jag vill inte börja jobba med musik. Det är roligare att ha den som hobby än som yrke, säger Joel.

15

Kaustbylåtar med Karl-Johan I januari hade vi österbottniskt besök i Jomala på Åland. KarlJohan Bergdahl från Nedervetil var då inbjuden för att hålla kurs i Kaustbylåtar.

Hannun ja Riitan häävalssi, Kaustislainen häämarssi och Salonkylän polkka hörde till de låtar som Karl-Johan Bergdahl förmedlade till de åländska spelmän som hade mött upp på kurs under trettondagshelgen. Det var föreningarna Kvinnfolk och Antons Vänner som stod bakom arrangemanget.

Festivalkontakt

Några av kursdeltagarna hade träffat Karl-Johan på flera Kaustbyfestivaler och nu blev det verklighet av planerna på ett Ålandsbesök med både låtkurs och Öppet hus för spelmän.

Karl-Johan bor i Nedervetil, men spelar med i Kaustbyspelmanslaget Kissankankaan pelimannit under Mauno Järveläs ledning.

–Vi är en 20-30 stycken med i gruppen, berättar Karl-Johan. Han har varit med i snart 15 år. En bekant lurade honom med och han fastnade direkt. –Jag tyckte det var 16

intressant musik, berättar han. Och det var sympatiskt folk i gruppen så det var lätt att börja vara med där. Varje tisdagskväll kör han de 28 kilometrarna till Kaustby för att spela med i gänget. De brukar ha ett litet uppehåll efter Kaustbyfestivalen, men annars är det spelning varje tisdag.

Gehörsundervisning

Karl-Johan har inte sysslat med undervisning tidigare direkt, men nog fixar han det i alla fall. Det gäller att ta om och om igen, omväxlande hela repriser och småbitar av låtar som känns knepiga för dem som inte spelat den här sortens musik tidigare.

Till Karl-Johans stora förtjusning var Gerd Stenlid från Uppsala med på kursen. Hon är med för att lära sig låtarna på fiol, men när det visar sig att hon är en hejare på tramporgel blir det svårare och svårare att få vara ifred med fiolen.

Karl-Johan längtar efter orgelkompet som är en sådan viktig del av soundet i Kaustbymusiken.

Kursen inleddes på Trettondagens eftermiddag och på kvällen

var det dags för Öppet hus för spelmän där Karl-Johan fick prova på att spela åländskt och svenskt.

På lördagen forsatte sedan kursen och det visade sig att deltagarna började komma bättre och bättre överens med tonarter och stil i Kaustbylåtarna.

Sommarjam i sikte

De nya melodierna spelades in med Karl-Johan på fiol och Gerd på tramporgel för att sedan brännas på CD-skivor att öva till. Nästa gång vi alla kommer till Kaustby har vi i alla fall en fem-sex låtar att jamma med.

Särskilt om vi hittar Kissankankaan Pelimannit ska det bli spela av. I somras när vi jammade med dem fick vi mest beundra deras spel och när de tyckte att de skulle spela sånt som ”ahvenanmaalaiset” kan, så blev det Min älskling du är som en ros och andra svenska slagdängor.

Det var roligt det också - då blev det svensk allsång och mycket publik som samlades runt omkring. Men nu ska det bli annat av!

Siv Ekström

Föränderlighet och variation – folkmusikaliska särdrag

D

et är inte lätt att någotsånär täckande belysa begreppet folkmusik. Men det är möjligt att betrakta ämnet ur ett snävt perspektiv. Jag vill därför ge synpunkter på folkmusikaliska särdrag utgående från spelmansmusiken i Jeppo, d.v.s. den traditionella folkmusik som jag själv från första början huvudsakligen spelat och fortfarande spelar med ännu växande intresse.

Föränderlighet och variationsmöjligheter är drag som i mitt tycke karaktäriserar folkmusik. En och samma gamla melodi kan ju spelas på så olika sätt, inte bara av spelmän på skilda orter utan också av spelmän i samma by. De traditionella, icke-notbundna danslåtar som åtminstone sedan 1800-talet spelats i jeppotrakten är musik av just detta slag.

Gamla dans- och bröllopsspelmän, som vanligtvis var självlärda, formade alltså melodierna efter eget huvud, och därför hade spelet förutom en tydlig prägel av individualitet en också tämligen klart skönjbar allmän karaktär, som skilde det från konstmusik. Detta gäller visst också i dag, i högre eller lägre grad.

Den gamla dans- och bröllopsspelmannen, sedermera mästerspelmannen Viktor Andersson (1901-1974) framstår otvivelaktigt som en betydande företrädare för gammaldags spelmansmusik.

Hans spel karaktäriserades av förmåga och lust att krusa ut och med olika medel variera sitt spel.

Man kan bara som ett exempel ta ”Knock-Jeppas menuett”, som han vid samma inspelningstillfälle spelar två gånger, men på tämligen varierande sätt: det ena framförandet litet ”enklare”, det andra ”fantasimässigt” mer krävande.

I detta fall varierar han takter och

fraser främst genom pauser och betoningar, men också på andra sätt, bl.a. genom glissandon.

Min syn på låtinlärning har naturligtvis präglats av Viktor. Jag anser därför att detta slags musik ska ”läras ut” av förfarna spelmän (direkt eller indirekt via inspelningar).

Det gäller helt enkelt att lyssna, lära sig och efter förmåga börja följa med när en låt spelas - och helst i normalt tempo (naturligtvis måste man ”mellan varven” öva på egen hand).

Oberoende av hur och när melodier tillkommer kan de som känt uppfattas som folkmusik. Att de spelas avvikande från ”originalet” visar bara på själva kärnan i spelmansmusiken. När det gäller lagspel brukar det bland jeppospelmän inte ställas krav på likformighet, en spelman kan så att säga efter förmåga komplettera en melodi på passande sätt eller genom något slags sekundering. Arrangerat stämspel hör däremot inte hemma i en traditionell jeppolåt.

De åldriga dansmelodier som traderats till vår tid har kanske inte i så ringa grad påverkats och formats av miljöer där de spelats.

Man kan därför, om man ger fantasin spelrum, åtminstone i en del låtar liksom höra ljud från en omgivande natur: kanske en vårbäcks sång i dur och moll, kanske några toner påminnande om en ladusvalas kvitter.

Viktigare inspiratörer var säkert de dansande. Jag har hört Viktor säga att han såg sitt spel som ett halvt misslyckande om de inte ”huikkade” senast vid tredje låten.

Det krävdes alltså en helhjärtad satsning av gamla tiders dansspelmän, i synnerhet av en som spelade ensam. Det skulle vara en ”peppi” musik, som Viktor brukade säga

(från eng. ”pep” som betyder kraft, fart, kläm). Och just det fanns i hans musik: kraft, fart och kläm.

Från folkmusik kan tanken gå till konstmusik. Musikhistorien har - av helt begripliga skäl - fäst huvudsaklig uppmärksamhet vid klassisk konstmusik. Men vid sidan av denna har det alltid funnits en antagligen ännu mer betydande musik, betydligt äldre och obunden av noter.

Klassiskt utbildade har i tiderna förmodligen styrts av noter när de spelat till danser som menuett, mazurka o.a. Däremot har icke-notkunniga dansspelmän alltid fritt format melodierna enligt tycke, för stunden mer eller mindre spontant: en väsentlig skillnad med mångahanda och beaktansvärda följder.

Det är därför tankeväckande att höra mästerspelmannen och musikpedagogen Christine JulinHäggman på dragspel spela en menuett med rötter i jeppotraditionen, och därpå en kanhända hundra år äldre menuett av Bach. Likheterna är påfallande, skillnaderna mindre tydliga. Den improviserade menuetten tål i alla fall en jämförelse med den klassiska.

Beaktansvärd vid allt musicerande är naturligtvis tidsaspekten.

Spelmän, hur framstående de än varit, har knappast någonsin kunnat försörja sig enbart genom sin konst. De har därför varit tvungna att utöva ett yrke (kanske t.o.m flera), något som säkert begränsat den tid de kunnat spela. För den som drivs av ett aldrig sviktande intresse har det - både förr och nu - därför kunnat bli fråga om ett närapå livslångt utvecklande av spelet.

Lars Engstrand

17

Samspel hemma hos Boje: Från vänster Magne, Kurt och Boje.

Tre spelande bröder i Vårdö Fem syskon i byn Grundsunda i den åländska skärgårdskommunen Vårdö, växte för ungefär 70 år sedan upp med musiken som ständigt närvarande i vardagen. Fiolen min har träffat bröderna Magne, Kurre och Boje Eriksson och samtalat kring deras musikintresse och föräldrarnas helhjärtade stöd för det.

Text och foto: Siv Ekström – Om vi barn började spela i salen och mamma stod och diskade så torkade hon genast händerna och lämnade disken och vips så satt hon där vid orgeln och spelade med oss, skrattar bröderna. De berättar att hemmet var som ett gästgiveri. Det kunde ofta hända att någon båt lade till vid deras brygga och folket ombord kom in och frågade efter vatten.

– Ibland när vi spelade tillsammans kom det applåder från köket, då var det någon som kommit med båten och kom in för att de ville 18

fråga om någonting. Kom det någon när vi åt middag så fick de mat, det var alltid liv och rörelse hemma hos oss. Båda föräldrarna var mycket musikintresserade. Modern spelade både orgel, fiol och gitarr och även fadern deltog i musicerandet.

Familjen fick med tiden hela fem barn. Marita var äldst, hon var född 1927, Magne 1929, Kurre 1932, Boje 1939 och Kerstin 1944. Båda föräldrarna var hemma från samma by och det var

i mammans barndomshem de bodde. Ett litet ställe som väl närmast kunde kallas ett torp, med bara drygt en hektar åkermark. Det var ingen bondgård, fadern Fredrik arbetade som skutskeppare och senare som lots. Mor Etty fick sköta hemmet, djur och odlingar.

– Ja, när pappa förde skutor var han ju borta hemifrån från vår till höst, förklarar Kurre och Magne. De där träskutorna kunde inte gå i is, så det var en kort säsong.

Kurre berättar att han har så starka minnen av det där från barndomen. Hur kvinnorna i de små stugorna skötte allt hemmavid. Han har alltid undrat hur de orkade. De skulle sköta om barnen och hushållet, mjölka korna morgon och kväll och de skulle ha hand om både sådd och skörd medan männen var ute på sjön. Men det var stark sammanhållning bland byns torparkvinnor, de hjälptes åt med olika större sysslor som till exempel potatisupptagning. Bröd bakades turvis i stugorna och så lånade man färskbröd åt grannarna som man sedan fick igen nästa vecka när det var någon annans tur att baka.

Fredrik Erikssons sista skuta var Sigyn. Just den Sigyn som ligger i Åbo som museifartyg. År 1939 såldes ”Sigyn af Wårdö” till Åbo för att bli museifartyg. Träskutorna hade blivit omoderna och det var ångbåtar som gällde.

Fadern fick istället arbete som lots. En tid arbetade han också som lastningsstyrman på ångbåtarna som gick mellan Mariehamn och Åbo - Åland I och II. Båda föräldrarna tyckte om musik och spelade olika instrument. Bröderna minns att modern hade ett väldigt bra gehör och att hon också spelade efter noter. Hon hade böcker med sånger i som hon spelade ur. Hon hade vistats i Stockholm på arbete när hon var ung, men insjuknat och fått vård av Frälsningsarmén.

Det var där hon hade lärt sig spela gitarr och lärt sig noter, menar bröderna. Banjo kunde hon också spela, minns de.

Både Kurre och Magne minns hur de började spela fiol.

– Det var när jag var sjuk och sängliggande och hade tråkigt. Då kom mamma med fiolen och föreslog att jag skulle prova, säger Kurre.

Hon visade mig Gubben Noak och så höll jag på och plockade fram olika melodier. Magne har ett liknande minne från då han var sjuk.

Storasyster Marita spelade också fiol. De tre syskonen fick gå i lära hos Fridolf Andersson, en spelmansson från grannbyn Listersby, som hade utbildat sig till kantor och hade tjänst i Borgå. Men på somrarna när han var ledig kom han hem till Åland. Brödernas föräldrar

Boje Eriksson spelar melodin på basarna.

Kurre Eriksson har kvar fioltekniken som kantor Andersson lärde ut.

19

frågade då om han skulle kunna ge deras tre äldsta barn fiollektioner. Som arvode för det fick han bränsle ur lotsens lager och smör av mammas tillverkning.

– Han var en sträng lärare, minns Kurre.

Han satte fast en nål på fiolen så att man inte kunde låta fiolen vila på handleden som många gamla spelmän gjorde. Och det är faktiskt påfallande vilken fin fiolhållning Magne och Kurre har när de spelar. De minns också flera melodier de lärde sig av kantor Andersson.

Men det var inte bara fiol som gällde i det Erikssonska hemmet.

– Nej, vi hade ju bara en fiol dessutom. Det var mammas fiol som hennes far hade köpt i England på någon av sina resor som kapten.

Men det fanns en orgel och en gitarr och några andra instrument. Det var inte alltid som instrumenten räckte till alla som ville spela.

Kurre minns hur de längtade efter ett dragspel och hur fadern sedan köpte ett gammalt dragspel som Kurre fick nys om när han gick i lyceet i stan.

– Det dragspelet slogs vi nästan om sen, skrattar han. När dragspelet kom till huset var lillebror Boje inte många år gammal, men

han började genast försöka spela. Dragspelet blev hans följeslagare genom livet och hans stora intresse. Han utbildade sig till snickare i Vasa och har haft olika jobb, men musiken har varit hans passion. Han har spelat till dans åtminstone fyra gånger i veckan i olika orkestrar och sammanhang i alla tider. Han har en synt också som han använt på dansspelningarna han haft tillsammans med Johan Granlund på sång.

– Där har jag en hel orkester, säger han och demonstrerar lite tango. Bas och rytmer har han inprogrammerat men alla melodier och kompet spelar han alltid själv. Inget fusk där inte.

– Boje har ett otroligt gehör säger Kurre.

Han skulle lära sig noter en gång av Nacke Johansson, men Nacke tyckte att det var lika bra att låta bli om det var dansmusik han skulle spela. Du får bättre takt och känsla när du tar det på gehör sa han.

Boje minns en gång när fadern faktiskt bad honom sluta spela. Annars har bröderna just talat om hur föräldrarna stöttade dem och aldrig bad dem sluta. Men den här gången var det så att Boje hade hört en tango som han ville kunna spela. Han hade den i huvudet,

Magne utanför barndomshemmet i Grundsunda. Bakom honom syns stranden där bryggan fanns.

20

Hela familjen Eriksson. Från vänster i bakre raden Magne, Marita, Kurre. Främre raden Boje, mamma Etty, Kerstin och pappa Fredrik.

men han fick slita för att få de kromatiska löpningarna på ett ställe att fungera. Om och om igen försökte han och på nedre våningen började fadern få nog och bultade i taket.

– Men jag gav mig inte utan höll på tills den satt, minns Boje förnöjt. Han har en vandringspokal på hyllan. Åren 1958,-59 och -60 vann han första pris i dragspelstävlingar på Åland och fick på det sättet tre inteckningar i pokalen. Vid någon av de tävlingarna hade han gjort succé med att spela Livet i Finnskogarna med båda händer på basarna. Han demonstrerar hur det gick till. Under studietiden i Vasa hade han sett Tor Hanner göra det där tricket och inte givit upp innan han kunde göra likadant.

Just nu arbetar Boje med att få fingrarna i högerhanden att bli lika flinka som före den lilla propp som han fick nyligen. Men det ska nog gå, menar Kurre som lovar komma och spela tillsammans med honom när som helst.

– Du får ringa fast mitt i natten, säger han.

Kurre och Boje bor i Vårdö i barndomsbyn, men Magne bor i Mariehamn. Han är en flitig gäst på Kvinnfolks Öppet hus-träffar första fredagen varje månad. Både Kurre och han har en ny hobby: de köper upp gamla fioler och putsar upp dem och reparerar dem. Om de har räknat rätt så har de just nu 22 stycken vardera.

Magne Eriksson gillar att spela fiol, men när han gör nya låtar blir det oftast på pianot.

21

Dragspelsminnen

Lever du länge - blir du gammal, sa spåkvinnan, och visst har hon rätt.

Men då kommer också krämporna lika säkert som Amen i kyrkan.

Jag, Hans-Göran Björkström, har i sommar besvärats av diverse ålderskrämpor som gjort sig påminda i försämrad kondition och känslan av att allting inte är som sig bör. Besöken till centralsjukhuset i Karleby har blivit många, men svaren har alltid blivit detsamma. Intet hittas, och proven visar goda värden.

Vid senaste besök togs röntgenbilder, och då framkom det att hjärtat inte orkar arbeta normalt och då blir jag andfådd. Så det blir att vila.

Men så kommer det värsta. Dragspelare som jag är så bör jag inte lyfta något så tungt som ett dragspel som ändå väger många kilo.

Nu har vi dessutom flyttat från vår gård i utbyn in till centrum. Vi bor nu på andra våningen i ett hyreshus, så det blir en hel del trappor både upp och ner med dragspelet och sen vidare med det i bilen till någon övning. Jag har spelat i över trettio år och varit med i Karlebynejdens Spelmansgille i över tjugo år, så visst har det blivit många spelningar.

Fyllde 87 år senaste sommar, så jag är nog bland de äldsta dragspelarna. Så nog blir det att avsluta spelandet så småningom. På födelsedagen i somras bjöd jag in till oss ett halvt dussin änkor som bor i samma hyreshus och spelade mitt favoritstycke, Brudmarsch från Karlebynejden, ifall de ännu skulle komma på tanken att gå uppför kyrkgången till altaret med en ny karl. Fick applåder som tack.

Härnäst tänkte jag ge en återblick på spelandet från de gångna åren. År 1992 hade vi en lång resa ändå till Skien i Norge. Spelmansgillet och Purpuridansarna hade fått en inbjudan att komma till Skien International Music Festival den 2128 juni. Skien ligger ca 140 km sö22

Hans-Göran Björkström minns mycket roligt som han haft under sitt spelande liv.

der om Oslo. Det beslöts att delta, så det blev många övningar under vintern för att allt skulle gå så bra som möjligt. Vi for med buss och båt till Stockholm, fortsatte sedan med buss till Skien, en resa på 500 km, och var framme vid kvällen.

Följande uppträdande blev mot kvällen vid det stora Ibsenhuset.

Följande dag hade vi en guide som förde oss till huvudfestivalen vid Brekkeparken där purpuridansen gick perfekt inför en stor publik.

Dansen och dräkterna presenterades av Mikael Fröjdö, och vi avtackades med applåder.

Vi har besökt Luleå två gånger, 1993 och 1997, där den årliga spelmansstämman ordnades i gammelstaden. Vi uppträdde med purpuridansen som gick perfekt.

Ytterligare har vi gjort en resa till Rättvik i Mora 1994. Där ordnades en internationell folkdans- och musikfestival som bar namnet Rättvik Folklore Festival. Där uppträdde vi med spel och dans två gånger.

Purpuri dansades med tolv par med Yngve Biskop som ledare.

Spelmannen leddes av Hans Skog. Övriga var Mikael Fröjdö på fiol, Mattias Ray fiol, Lars-Olof Storbjörk fiol, Ann-Christin Strang fiol, Hans-Göran Björkström på dragspel, och Nils Nilson på bas.

Att besöka Kaustby Festivalen och uppträda där har liksom hört

till spelandet och dansandet, och vi har uppträtt där, både på stora scenen och i spelmansstugan, minst ett tiotal gånger. Finska sydösterbotten har en egen festival som heter Spelit, som arrangerats på olika orter. Teuva och Alahärmä är orter som vi besökt och där blivit väl emottagna med spel och purpuridans. Greta-Lis Nilsson och Mikael Fröjdö berättade om den gamla bröllopsdansen Purpuri och sade varifrån vi var hemma med de olika hembygdsdräkterna. Återligen avtackades vi med applåder.

Vi har besökt så gott som alla spelmansstämmor som arrangerats i Österbotten samt ända till Mariehamn på Åland. Det hör liksom till saken att där ska det spelas. Det förekommer dessutom mycket buskspel överallt. Ställer två spelmän upp och drar några låtar bildas det snart stora grupper av intresserade spelmän.

Folkmusiken har vi omhuldat och övat igenom, med olika låtar så gott som varje gång. Att spela på torget i Karleby har också hört till öppnandet av olika tillställningar samt vid fester och månadsmöten för olika föreningar i bygden. Spelmansgillet har en lång tradition av folkmusik i Karlebynejden och där folk behövt musiken.

Hans-Göran Björkström

Musikläger 4-8.6 Folkmusik- och kammarmusikläger i Nykarleby Barn och ungdomar.

Lärare på fiol, gitarr, sång, cello och dragspel.

Pris: 195 (undervisning, kost och logi), 185 € (ingen logi) Frågor: martina.krooks@spelmansforbundet.fi, 050-3694465 Anmälning: www.mwi.fi.

Sista anmälningsdag: 27.4

Kom på läger i sommar!

Hela fyra olika sommarläger har vi information om på den här sidan. Välj efter ålder och intresse, plats och instrument!

Här finns kortfattad info, men mera kan man få reda på via nätet och genom att kontakta arrangörerna. För de första tre lägren svarar Martina Krooks på frågor. Vi presenterar dem litet utförligare här nedan.

Spelmansförbundet och MWI har ett gemensamt musikläger i Nykarleby 4-8.6.2012. På lägret spelas kammarmusik och folkmusik om vartannat. Man har chansen att pröva på olika sätt att använda sitt instrument, men kan också välja att enbart rikta in sig på den musik man tycker bäst om.

Lägret är för dem som spelar violin, altviolin, cello, dragspel, akustisk gitarr eller sjunger. Om man spelar något annat än dessa instrument, men ändå vill delta i lägret, kan man höra sig för med lägrets konstnärliga ledare.

Sommarlåtar och Folk Summer School arrangeras med särskilda bidragspengar och därför betonas två geografiska områden. Tveka inte att ta kontakt om du vill komma med även om du bor någon annanstans.

På den lilla ön Kyrkogårdsö i Kökars skärgård på Åland ordnar föreningen Antons Vänner sitt 21:a sommarläger.

Där spelar ett femtiotal deltagare i alla åldrar folkmusik på gehör på framförallt fiol och cello. Deltagarna kommer från Åland och övriga svenskfinland och Sverige, men i år väntas dessutom deltagare från både Estland, England och USA.

Sommarlåtar 13-17.6 Folkmusikkurs i Tenala. Ålder 14-23, för dig från Västnyland eller Österbotten.

Lärare och deltagare från Sverige och Finland Pris: 130 € (resor, undervisning, kost och logi) Anmälning och frågor: martina. krooks@spelmansforbundet.fi, 050-3694465 Sista anmälningsdag 12.4 Folk Summer School 30.7-5.8 Folkmusikkurs i Järvsö, Sverige Ålder 13-23, för dig från Västnyland eller Österbotten.

Lärare och deltagare från Sverige, Finland, England och Frankrike.

Pris: 190 € (resor, undervisning, kost och logi) Anmälning och frågor: martina. krooks@spelmansforbundet.fi, 050-3694465 Sista anmälningsdag 30.4 Folkmusikläger på Kyrkogårdsö 6-10.8 Folkmusik på gehör, Kökar, Åland Alla åldrar och alla spelnivåer.

Lärare: Camilla Linneadotter och Emil Kunze från Sverige, Tommi Asplund och Siv Ekström från Finland.

Pris: under 12 år 158 e, 12-18 år 180 €, vuxna 220 €. (undervisning, kost och logi) Anmälning och frågor: anmalan@antonsvanner.ax Sista anmälningsdag 30.4

23

Valter Enlund, 100 år, spelar för gästerna på födelsedagen.

Foto: Nina Rosenback-Holmström

Grattis Valter Enlund 100 år!

Det är nog inte så ofta som Fiolen min har kunnat gratulera en 100-åring ur medlemskåren. Men nu kan vi det!

Den 11 februari firades mästerspelmannen Valter Enlund i Lappfjärd på sin 100-årsdag. Valter Enlund har spelat fiol sedan han var en pojkvasker. Redan som 15-åring var han en av sju spelmän på ett tre dagars bröllop berättar Ann-Mari Häggman i boken om folkmusik från Kristinestadsnejden. Redan då var han och Torsten Pärus spelkamrater, något som de fortsatte att vara i många, många år. År 1978 utnämndes de båda till mästerspelmän i Kaustby och senare tilldelades de också spelmansförbundets Otto-statyett. Torsten och Valter har dokumenterats på band och på film, det har gjorts radioprogram om dem och de har vunnit priser i spelmanstävlingar.

24

De har också båda spelat i många olika sammanhang. När det blev modernt med spelmanslag var de med i Lappfjärds spelmanslag förstås. Torsten verkade som ledare för laget och Valter spelade andrastämmor. Det har han nämligen varit en baddare på - att leka fram sekund till låtar. När Antti Hosioja var verksamhetsledare på FMI tog han med Valter och Torsten på olika turnéer både i hemlandet och i Sverige. Torsten gick bort för mer än tio år sedan och nådde alltså även han en hög ålder.

Valter Enlund har som så många andra spelmän varit jordbrukare.

Hans gård Lillmosan i byn Perus har numera tagits över av dotterdottern Nina Rosenback-Holmström.

Hon bor på Åland och spelar med i Kvinnfolk, men när morfar skulle

till att fylla 100 åkte hon förstås till Lappfjärd, tog sina söner med så att Valter fick träffa barnbarnsbarnen och tog en bild till Fiolen min!

Valter bor numera på Åldersro i Perus i Lappfjärd. Där hade personalen på bemärkelsedagen ställt till med öppet hus på eftermiddagen, dukat upp med tårta och kaffe och till och med ordnat spelmansmusik med några Bötomspelmän dagen till ära. Släkt och vänner uppvaktade och hela fyra barnbarnsbarn var på plats. Andra viktiga personer i sammanhanget var förstås kyrkoherden och diakonissan och ryktet förtäljer att på kvällen fortsatte firandet med uppvaktning av Lappfjärds spelmanslag. Fiolen min sällar sig till gratulanterna och önskar jubilaren allt gott!

SE

Arto spelar finlandssvenskt på ny solo-CD När läsarna får detta nummer av Fiolen min ska Artos nya soloskiva vara klar. Men exakt när vet han inte. Vi får hoppas att han hann få en låda med sig när han den 1 mars for iväg till USA på turné. Den nya skivan består helt och hållet av material från ”Finlands svenskbygder” som man sade innan begreppet finlandssvensk var uppfunnet. Arto har hittat låtarna bland annat i gamla notsamlingar. Spelmansbiblarna förstås, de som Otto Andersson sammanställde med uppteckningar från slutet av 1800-talet och några årtionden in på 1900-talet. Uppteckningar som Otto hade gjort själv, men också många andra upptecknare som hade lämnat in sina noter till Svenska Litteratursällskapet.

Men det finns andra källor också. Arto har till exempel botaniserat i Stares notbok från början av 1800-talet. Den finns bevarad i original i Sibeliusmuseet i Åbo och Arto har använt sig just av originalet, för i den version som Otto Andersson publicerade i Brages årsskrift är inte alla låtar med och dessutom har han hittat olikheter i det publicerade materialet. Och sist men inte minst har Arto träffat samtida spelmän och lärt sig både melodier och spelstil utav dem. Här tänker jag främst på Lappfjärdsspelmannen Valter Enlund och hans spelkamrat Torsten Pärus som Arto lärde känna under 1980-talet. År 1990 spelade han in 56 låtar med Valter och Torsten. På skivan spelar Arto två menuetter och en polska efter Valter.

Låtarna på skivan formar en musikalisk rundtur i svenskfinland som både startar och slutar i Österbotten. Däremellan görs några nerslag i Åboland och Nyland. Litet österbottnisk övervikt blir det ju eftersom Arto i texthäftet betonar sitt intresse för menuetten både som musik och som dans. Han spelar också menuetter både från Karleby och Jeppo, liksom polskor från samma trakter. En menuett från Kimito finns också med.

De flesta låtarna spelar Arto på sin vanliga fiol, men på några spår använder han ett ovanligare instrument. När han spelade med Nordik Tree på Åland 2006 råkade han få syn på en gammal fiol i en second hand-butik i Ma-

Arto Järvelä på Kilens hembygdsgård. Foto: Max Laine

riehamn. Fiolen är dekorerad med utsirningar och har hela åtta resonanssträngar. Den har ett litet tystare och mjukare ljud, lite gammaldags, menar Arto. Det är spelmannen och fiolbyggaren Fridolf Jansson från Singö i Roslagen som har byggt den. Han levde 1914-1981. Det lär finnas liknande fioler på museum i Stockholm, men det här är Janssons egen modell.

Arto ser den här skivan bara som en introduktion till det rika material som gömmer sig i olika arkiv.

–Det finns ännu massor av glömda spelmän och melodier i arkiven, säger han. Det som finns med på skivan är bara ett smakprov.

–Jag vill föra fram det unika arvet från Finlands svensktalande områden, skriver han i texthäftet. Det finns säkert en massa människor utanför dessa områden som aldrig har hört denna underbara musik.

Siv Ekström 25

Yötuulet och Silta. Traditionella är Kengo-Antas vals och Ta in hiid in fiol. Mest känd från förr är Konsta Jylhäs Vaiennut viulu och inte långt efter kommer Viljo Vesterinens Soittajan kaipuu. Och det är inte allt. Det finns mer på denna njutbara skiva. Åkerö Maria Kalaniemi & Timo Alakotila För tjugo år sedan spelade Maria och Timo för första gången tillsammans på Sibeliusakademins folkmusikavdelning. Detta jubileum firar de nu md en ny CD. De skriver på skivan om hur det går till när de spelar tillsammans. Inga uttänkta planer behövs - de spelar bara melodier de älskar och låter känslor och stämningar som dyker upp färga av sig på musiken. Därför är samspelet också så givande för dem bägge. Och för lyssnaren också, skulle jag vilja tillägga.

Jag kan inte glömma hur jag upplevde deras spel första gången jag hörde dem tillsammans. Det var en speciell dragspelskonsert med musiker från hela Norden och Maria och Timo skulle spela till sist.

Alla de andra virtuosernas jakt på maximalt antal tangenter per sekund gav mig ingen musikalisk upplevelse. Det var tråkigt och intetsägande och jag förstod mig inte på publiken som applåderade hysteriskt efter varje nytt hastighetsrekord. Men så började Maria och Timo spela: känsligt och eftertänksamt, inte en ton för mycket och ingen tanke på hastighetsrekord.

Det var en sådan kontakt dem emellan, det var så vackert, innerligt och intensivt att man bara inte ville att det skulle ta slut.

På CD:n Åkerö är det likadant: ett innerligt sammusicerande som inte lämnar en oberörd. Det är olika slags musik: egna melodier, gamla tangohits, traditionella spelmanslåtar i en salig blandning. Vi har valt melodier som är oss kära och som är viktiga för oss, säger de själva. Marias egna låtar heter Trädet, Grönbacka och Åkerö. Tillsammans har de båda gjort Syyssoitto, 26

Konsta Lives!

Luomala & Salminen Duon Luomala & Salminen vann den fria klassen i Konsta-Jylhätävlingen 2010 och var årets grupp på Festivalen 2011. Både Markus Luomala och Anssi Salminen är hemma från Kaustby och båda studerar nu vid Sibeliusakademin. Anssi studerar folkmusik och gitarr, Markus ska bli musiklärare och hans instrument är dragspel. Båda har vuxit upp i Kaustby och är därmed bekanta med Konsta Jylhä och hans musik.

De har valt att ta med de mest kända Konsta-låtarna i sin repertoar. På så sätt får publiken både ahaupplevelser och ingenkännandets glädje, för i den här duons framförande vet man aldrig vart man hamnar och något som först låter som något helt nytt visar sig plötsligt bygga på en Konstalåt.

Varken harmonier eller melodier går säkra när de sätter igång. Inspiration och influenser kommer från en mängd olika musikstilar. Konsta Jylhä spelade själv dansmusik och fick impulser från alla håll, menar de. Jag upplevde en konsert med Luomala & Salminen i Pelimannitalo i somras under festivalen och det var omöjligt att inte bli berörd av deras oerhörda engagemang.

Det går från den ena ytterligheten till den andra: smärtsamt vacker stillsam musik kan övergå i skrik och kaos utan förvarning. Med sina infall och arrangemang bygger de

ut låtarna till 8-10 minuters äventyr. Låtar förvrängs till oigenkännlighet bara för att plötsligt återgå till ”originalversion”.

Skivan ville Luomala & Salminen göra så nära en live-spelning som möjligt. Den spelades i Pelimannitalo i Kaustby och inga pålägg eller korrigeringar har gjorts. Om man lyssnar med öppet sinne och förutsättningslöst hänger med i bergoch dalbanan så får man garanterat en omtumlande musikupplevelse!

Utu Värttinä Finlands framgångsrika folkmusikgrupp med modern prägel, Värttinä, har kommit ut med en ny CD efter sex års väntan. Sedan förra CD:n har gruppen turnerat i världen och dessutom medverkat i ett stort musikalprojekt. Till världens dyraste musikal, Lord of the Rings, fick Värttinä uppdraget att skriva musiken. De var med i arbetet med musikalen ända från början och fick även undervisa sångarna i musikalen.

På den nya skivan är det som förr i världen den raka och kaxiga sångstilen som gör intryck. Tre klara och ljusa kvinnoröster, Mari Kaasinen och Kuunkuiskaajat-tjejerna Johanna Virtanen och Susan Aho sköter sången till komp av Matti Kallio på dragspel, keyboards och en mängd andra instrument, samt basisten Hannu Rantanen. På skivan medverkar också flera gäster, bland andra Sakari Kukko och Wimme Saari.

Musiken till de flesta spåren är signerad Matti Kallio. Även de flesta texterna är nya, men det finns vissa inlag av ”trad” också. Det är fråga om energisk och rytmisk musik som emellanåt också bjuder på vackra melodislingor. Mina favoriter är hittills Tuuterin tyttäret och

Kaihon kantaja, men hela skivan är mycket tilltalande och gör nog inte gamla fans besvikna.

Turkoosi polkupyörä Emilia Lajunen En urban folkmusiker är hon, Emilia Lajunen, skriver Kare Eskola i skivans textbok. Fastän hon är född i ett rökpörte. Visst, hon kör sin cykel genom Helsingfors gator med fiolen på ryggen och naturligtvis präglas hennes musik av det moderna livet.

Hennes skiva heter ”Turkoosi polkupyörä” efter låten som är en polska till cykeln. Den är den enda nygjorda låten på soloskivan. Alla andra är trad, men med en del Lajunen-bearbetning ibland. Farfars farfar (eller om det är morfars?) hette Herman Saxberg och kallades Pilli-Hermanni och var en känd spelman i Keuru.

Emilia sjunger en sång han skrivit och spelar fiol till. Emilia hör till de unga välutbildade spelmännen som vi förknippar med Sibelius-Akademin där hon också nuförtiden undervisar. Så det är ju inte att förvånas över hur enormt skicklig hon är på sin fiol. Det är kraft och energi och hur mycket uttryck som helst. Den femsträngade fiolen ger möjligheter till variation och det utnyttjar hon skickligt. Emilia är också en driven nyckelharpospelman och har förstås med harpan på skivan. Känsligt och drivet spelar hon oberoende om det är på nyckelharpa eller fiol. Mycket spännande och intressant produktion som är värd all uppmärksamhet.

Force majeure Bowing 9 Nio svenska stråkmusiker bildade för sex år sedan ”folkstråkorkestern” Bowing 9. De är tio stycken numera, men namnet består. År 2009 fick de ett kompositionsstöd från Kultur-

rådet för att skriva ny folkmusikrepertoar för stråkorkester. Resultatet är skivan Force Majeure. Med i gruppen är kända namn som Sven Ahlbäck, Emma Reid, Olof Misgeld och Mikael och Maria Marin. Det är ju fint att man får stöd för att komponera, men ibland undrar man om resultatet hade blivit lika pretentiöst utan de pengarna. I flera av styckena saknar jag det folkmusikaliska svänget och hade klarat mig bra utan vissa tillkrånglade grejer. Men visst är det spännande med orkestersoundet och det är roligt med ny musik som tänjer gamla gränser.

Det blir en maffig stråkklang av sex stycken fioler, två altfioler, en cello och en kontrabas. Svens Ahlbäcks Fejklax uppfattar jag som en liten hälsning till ”vår” Johan Erik Taklax och här svänger det ordentligt som avslutning på CD:n.

Bakvända världen Kongero Svenska sångerskorna Anna Wikenius, Lovisa Liljeberg, Lotta Andersson och Emma Björling sjunger tillsammans i gruppen Kongero. År 2008 kom deras första CD med namnet Om Mikaelidagen och nu är det dags för nummer två, Bakvända världen, också den med a cappellasång - inte ett enda instrument förutom rösterna på hela skivan. ”Folkmusikens The Real Group” har

någon kallat dem och när man hör spår 2 är man benägen att hålla med.

Kongero verkar själva ha tankarna litet åt det hållet också för den låten heter ”The Real Reel” och innehåller mycket intressanta infall i arrangemanget. Trall i modern tappning kan vi väl kalla det spåret. Stämmorna ligger tätt och man imponeras utan vidare av sångskickligheten hos alla fyra. Repertoaren är blandad, allt mellan skämtvisor och psalmer. De fyra rösterna kompletterar varandra och skapar ett eget sound och det är både vackert och njutbart.

Småfolket Marin/Marin På Mia och Mikael Marins senaste CD, Småfolket, spelar båda två på femsträngade fioler. Största delen av låtarna är deras egna nya och här har man kunnat ta ut svängarna med tonomfång och arrangemang eftersom man har både fiol och altfiol på samma gång. Det har blivit ganska populärt att experimentera med en extra c-sträng på fiolen - eller e-sträng på altfiolen. Det ger ju så intressanta möjligheter inte minst för ackompanjemanget. De spelar förstås oerhört bra och arren är påhittiga och de nya låtarna likaså. Jag är mest förtjust i de låtar som antingen svänger eller är vackra, vissa är dessutom både-och. De andra kan kännas lida brist på känsla eller vad det nu är - de blir litet avlägsna, tar inte tag i mig.

Men de flesta låtarna hör till de två kategorierna. Exempel på favoriter som både svänger och är vackra är valsen Vråken och Blomman samt Brudmarsch till Helena och Gunnar.

Siv Ekström

27

Avs.

Finlands svenska spelmansförbund Pensalavägen 899 FIN-66840 Pensala

Händelsekalender 24–25.3

Förbundsdag och Vinterstämma i Borgå

6.4 Öppet hus för spelmän i Önningebymuseet 14.4 Repetitionskurs i Åbo med Arto Järvelä 4.5 Öppet hus för spelmän i Önningebymuseet 4-8.6 Musikläger på Kristliga folkhögskolan i Nykarleby 6-8.6 Inspirationsdagar för folkmusikledare på Kristliga folkhögskolan i Nykarleby 13-17.6 Sommarlåtar i Tenala 15–17.6 Jubileumsspelmansstämma i Tenala 9-15.7 Folkmusikfestivalen i Kaustby 30.7-5.8 Folk Summer School 6-10.8 Antons Vänners folkmusikläger på Kyrkogårdsö 11.8 Kvinnfolks spelmansstämma i Önningeby 4-6.10 Vasa Folk, folkmusikfestival och seminarium HT 2012 Folkmusikledarutbildning med betoning på sång i Axxell city, Helsingfors

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi

28