FIOLEN MIN
Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.
Nr 1/2013 44:e årgången
Fiolen min 1/2013 INNEHÅLL Stämledaren...........................................................3 På gång............................................................... 4-5 SamStämt i Pargas.................................................6 Hundra år sedan Brunskärs Maja föddes...... 8-9 Maria firar 30 årsjubileum som artist......... 10-11 Dragspelsälskaren Sven Nylund................ 12-13 Honka-Leanders brudvals........................... 14-15 På kryssning med Folklandia...................... 16-17 Notiser & FMI-seminarium......................... 18-19 Lefvande......................................................... 20-21 Valter Enlund in memoriam........................ 22-25 Nya skivor...................................................... 26-27 Händelsekalender...............................................28
Fiolen min Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund rf ISSN 0782-3479
Redaktörer: Siv Ekström Önningebyvägen 534 22140 Mariehamn 040-518 2966 fiolenmin@spelmansforbundet.fi
Ansvarig utgivare: Stefan Kuni
Axel Kronholm axel.kronholm@gmail.com
Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro
Småannons (75 x 27 mm) 45 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro Kontakta kansliet för bokning
Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i början av juni. Deadline för material är den 15 april.
Finlands svenska spelmansförbund r.f. www.spelmansforbundet.fi
kansliet@spelmansforbundet.fi
Ordförande
Styrelseledamöter
Stefan Kuni +49 151 230 80323 stefan.kuni@spelmansforbundet.fi
Johanna Lönngren 050-377 1354 johanna.lonngren@gmail.com
Linnea Holmberg 040-558 2075 linnea2.holmberg@pp.inet.fi
Viceordförande Bjarne Lundsten 0400-872 044 b_lundsten@hotmail.com
Per-Henrik Lithén 050-339 7646 per-henrik.lithen@netikka.fi
Glen-Stefan Qvarnström 040-152 6199 gsqvarnst@hotmail.com
Andreas Norrvik 041-465 1069 svess.jan@gmail.com
Göran Jonsson 09-877 9294, 0500-232 425 goran.jonsson@jonel.fi
Kurt Svahnström 02-4587404, 0400-774 780 bobi@parnet.fi
Birgitta Eklund-Strang 06-319 5600 (tj.), 044-317 1597 birgitta.eklund-strang@folkmusik.fi
Spelmansförbundets kansli Handelsesplanaden 23 B 65100 Vasa Organisationssekreterare Pia-Stina Sarin 06-312 4699 gsm 0500-560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi
Maria Jonsson 018-173 27, 0457-342 1265 jonsson@aland.net
Tryckeri: Fram, Vasa, www.fram.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet 2
Pärmbild: Maria Kalaniemi. Foto: Elina Brotherus
STÄMLEDAREN
U
nder de senaste veckorna har vemodet varit på ytan allt emellanåt, främst för att en av de stora mästerspelmännen och idolerna, Valter Enlund från Lappfjärd, gått bort. Tyvärr kan jag inte säga att jag direkt kände honom, men jag har ju mött honom på stämmor under 70-80 talet och sedan har jag under många års tid lyssnat på inspelningar och spelat hans låtar. Jag har sett honom som en inspirationskälla och stilbildare. Nu när han är borta så känns det som om vårt folkmusikarv på något sätt blivit litet mindre. Litet naggat i kanten. Det märks väl extra tydligt när vi finlandssvenskar är en så pass liten grupp redan från början. Varje spelman som lägger ner sitt instrument får ju då en större betydelse. Nu tycker jag ju inte att vår folkmusik skulle befinna sig på stupets brant. Nej, visst har vi återväxt, och visst finns det på många håll aktiva spelmän som bryr sig. Men att mista en spelman som har nästan 100 års erfarenhet är litet vemodigt. Samtidigt så får man kanske lov att se Valter Enlund som ett fint exempel på att spelmansmusiken, som är nåt man kan utöva genom hela livet, kanske kan bidra till att man hålls vid god vigör. Att spela folkmusik är ju en mycket social aktivitet, och forskarna har kommit fram till att det är något som bevisligen gör att människor lever längre. Tål att tänka på. Spelmansförbundets Vinterstämma och Förbundsdag som i år ordnas av Vestersundsby Spelmän i Jakobstad är ett bra exempel på en sådan social verksamhet som man får ta del av som spelman. Där får man insikt i Förbundets verksamhet på årsmötet, Förbundsdagen, man träffar nya och tidigare kända likasinnade, äter en god middag i goda vänners sällskap, det blir spel och dans och fest! Kanske man lär sig nån ny låt, t.o.m.? Det är definitivt bättre för kropp och själ än att sitta hemma framför TV:n! Julen varar in till påska heter det i ringleken, men efter påsken blir det nästan som jul igen! Veckoslutet efter påsk blir det nämligen inspirationskurs för dragspelare med Glen Qvarnström i Nyland. Våren börjar glädjande nog också närma sig. Här i Tyskland håller gässen på och samlar sig i stora flockar. Deras trumpetande läten hörs alltid emellanåt litet varstans. Det är ett bra vårtecken tycker jag! Musik! Till våren hör också att börja planera sommarens stäm-
OrdförandeNs spalt
modeltagande. Eftersom årets stämma ordnas som SamStämt i Pargas, tillsammans med Finlands svenska Folkdansring, så kommer den att bli en del annorlunda. Det kommer mera folk, men det är också mera aktiviteter som skall pusslas ihop till ett program. Vi har försökt göra programmet så att det ger spelmöjligheter på traditionellt vis och trivsel åt spelmännen, men också gemensamma aktiviteter. SamStämt ordnas redan i juni, så det är gott om tid att återhämta sig före den andra stora sommarhändelsen, Kaustby. Där är det igen onsdagen som är den finlandssvenska dagen. Anmälningarna görs direkt till Kaustby, varefter vi tillsammans med Kaustby försöker göra ett fungerande program som uppfyller de önskemål om spelmanslagen meddelat i anmälningen. Senare på hösten blir det igen Skärikurs på Sälgrund, och så rullar livets hjul vidare i kända spår. Med en vårlig spelmanshälsning, Stefan
3
På gång Finlands svenska spelmansförbund r.f. Förbundsdag lördagen den 23 mars 2013 kl. 17.00 på Jugend Home Hotel, Skolhusgatan 11,Jakobstad Stadgeenliga ärenden. Styrelsen
Inspirationskurs för dragspelare En inspirationskurs för dragspelare hålls på Lärkkulla i Karis den 6 april 2013 kl. 10.00–17.00. Som inspiratör och lärare fungerar Glen Qvarnström, trefaldig finsk mästare i dragspel i veteranklassen. På kursen behandlas fritt spel på dragspel, samt hur man kan anpassa sitt spel till andra instrument (fiol, munspel o.s.v.). På kursen behandlas också improvisation på dragspel på ett sätt som lämpar sig för samspel i folkmusiksammanhang. Kursen anordnas i samarbete med Svenska studiecentralen och är avsedd för alla, oberoende av på vilken nivå man är. Kursavgiften på 25 euro inkluderar undervisning, kaffe vid ankomst, lunch och eftermiddagskaffe. Kursavgiften faktureras. Anmälningar till kursen skickas till kansliet@spelmansforbundet.fi eller görs per telefon till Spelmansförbundets kansli, tfn 06-312 4699 / mobnr. 0500560 209 (må–to kl. 9–13). För trakteringens skull behöver anmälningarna vara inne senast torsdagen den 21 mars. Meddela eventuella specialdieter. Väl mött och välkommen på en inspirationskurs i dragspel med Glen!
Pubjam i Åbo
Lördagen den 20 april samlas deltagarna från tidigare kurser i åboländska låtar med Arto Järvelä för att friska upp repertoaren. Det börjar röra sig om ett 30-tal låtar totalt som lärts ut under fyra veckoslutskurser. Det blir genomspelning under dagen och sedan pubjam på kvällen på Old Bank. För deltagande på dagen krävs anmälan till mjorpes@abo.fi, på kvällen är det bara att dyka upp med eller utan instrument! 4
Vestersundsby spelmän på Vasa Folk 2012. Foto: Stefan Kuni.
Välkommen till Jakobstad! Vestersundsby spelmän i Jakobstad hälsar förbundets medlemmar välkomna på vinterstämma och förbundsdag 23-24 mars. Inkvartering, mat, möte och dans - allt sker på Jugend Home Hotel. Väl mött i Jakobstad!
Lördag 23.3 15.00 Bussarna anländer till Jugend Home Hotel 16.00 Kaffe och smörgås 17.00 Förbundsdagen sammanträder 19.00 Middag; marinerade grisnoisetter med svartvinbärssås och potatisgratäng (finns veg.alt.), till efterrätt kaffe eller te och jordgubbstårta. 21.00 Dans - öppen för allmänheten
Söndag 24.3 08.00 - 10.00 Frukost 10.00 Martina Krooks leder samövning av allspelslåtarna inför SamStämt 2013 12.00 - 13.00 Lunch Avfärd hemåt
Valberedning inför årsmötet
Inför årets förbundsdag i Jakobstad har undertecknad tillsammans med Barbro Stara och Klas Nyström hört sig för bland styrelsemedlemmarna och deras ersättare om de är villiga och intresserade att fortsätta sitt uppdrag i förbundets styrelse. Margareta Häggblom, suppleant i Östra Nyland samt Stefan Skata, suppleant i mellersta Österbotten önskar avgå. Alla de övriga tillfrågade styrelsemedlemmarna samt suppleanter är villiga att fortsätta. På valberedningens vägnar vill jag tacka förbundsstyrelsen för arbetet de gjort under året som gått. Enligt uppdrag Borgå den 3 februari 2013 Valberedningens sammankallare Markus Grönqvist 5
Spelmanslaget där alla är släkt med varandra: Bergmans spelmanslag från Lill-Mälö i Pargas är ett av värdlagen för sommarens spelmansstämma, SamStämt i Pargas. Stämman är ett samarbete mellan Folkdansringen och Spelmansförbundet. Foto: Eva Bergman.
Välkommen till SamStämt i Pargas! SamStämt i Pargas blir en stämma tillsammans - ett veckoslut med ännu mera program än vad vi är vana vid på en stämma. Så blir det när man tar det bästa ur två stämmor och sätter ihop en gemensam ännu bättre stämma. Vi startar alla tillsammans på fredag kväll den 7 juni kl. 19 med öppning av stämman. Det blir program, förhoppningsvis lite välkomstkaffe och dans, både ledd och fri. Folkmusiken klingar både här och var när spelmännen möts och dansarna svänger om ett tag där det svänger som bäst.
Menuett i kyrkan
Lördagen inleds med en andakt i kyrkan, där vi bidrar med både musik och menuettdans. Därefter tågar vi genom stan där det är marknad på gång. Sen livar vi upp marknadsdagen med uppträdanden 6
runt om i stan. De kunskapssugna kan delta i workshopar eller delta i guidade utflykter. På kvällen samlas vi alla igen till dans i Piugen och den här gången bjuder vi också in allmänheten. De kan först se på en konsert med ungdomskraften i våra förbund och sen komma på SamStämt-dans. Men det sker också mycket annat: det blir festpolonäs, juniorsamkväm, traditionshörna, folkmusikpub och förstås fritt spelande och dansande.
Ett minne för livet
När två förbund med egna traditioner möts så blir det som i alla möten här i livet; man bjuder på sig, ser och lyssnar på den andra, jämkar lite, skapar något nytt, upplever det tillsammans och går hem igen med ett minne för livet. Detta har vi gjort i planeringen, det skall ni och vi göra under veckoslutet i juni och
det kommer också att vara temat för SamStämt-finalen på söndag. Den blir en uppvisning utöver det vanliga där vi tillsammans visar vad vi är bra på, dvs spelmansmusik och folkdans. SamStämt-finalen är en genomkoreograferad föreställning med en berättelse, där musiken och dansen varvas om med att föra berättelsen vidare. Det handlar om möten. Platsen är Åbolands skärgård. Ett engelskt skepp kommer resande till skärgården. Sjömännen ombord är duktiga på både musik och dans. De kommer att ta iland på olika öar i skärgården och var gång möter de ortsbor och det sker ett utbyte av dans och musik. Allt utmynnar sedan i en stor träff med gemensam dans, musik och gemenskap innan skeppet reser hem igen. Kom med och gör en oförglömlig stämma tillsammans! Programmakarna
Workshopar på SamStämt På lördag eftermiddag kan du delta i en eller flera workshopar. Det finns flera olika ämnen att lära sig om: för danssugna finns det två alternativ, spelsugna har tre alternativ, tekniskt sinnade kan lära sig mixa ljud och de händiga barnen kan gå och tova. Vill du, så kan du hinna med två workshopar. Alla workshopar är 1 ½ timme långa. Alla workshopar, utom tovningskursen som har en materialkostnad, ingår i stämmoavgiften. Här följer en kort beskrivning av dem.
Purpuri
Purpurikurs för både dansare och spelmän. På workshopen dansas Pargas purpuri traditionsenligt i en enda stor uppställning. Varje tur inleds med en kort instruktion av turen så att också de som inte dansat purpurin förut kan delta. Spelmännen spelar till dansen. Det kräver god notläsningsförmåga. Spelmän som anmäler sig till workshopen kan få noterna levererade elektroniskt på förhand.
Ungdomsdanskurs
Workshopen riktar sig till ungdomar som dansat några år och vill lära sig ett par svårare danser. På workshopen lärs det ut menuett och Stora själen från Lappträsk.
Låtkurs
Pernilla och Heidi Bergman från Bergmans spelmanslag lär ut låtar från Åboland.
Kurs i ljudteknik
Allmänt om ljudteknik vid inspelningar hemma och ute på spelningar. Vi går igenom olika sorter av inspelningsutrustning, bandspelare, mikrofoner, datorprogram och dylikt. Hur tackla de vanligaste problemen man kan stöta på i olika situationer? Hur
kan man t.ex. förbättra akustiken vid en inspelning? På kursen gör vi olika inspelningar med olika sorters utrustning. Inspelningsexemplen spelas upp direkt på kursen.
Tovningskurs för barn
Hantverkare lär ut hur man tovar och var och en får själv skapa något i tovad ull. Kursen har en materialkostnad på 8 euro.
Utflykter på SamStämt
Gamla Malmen sker till fots och börjar i de idylliska trähusgränderna nedanför kyrkan och avslutas i den medeltida gråstenskyrkan, ursprungligen från 1300-talet. På den guidade utflykten till gruvan, som sker med buss, får du höra om kalkbrytningens historia i Pargas, åka ner i gruvan (som är Finlands största kalkstensdagbrott) och titta ut över gruvan och hela Pargas från Hundbanan. Häng med om du vill veta vad orden Malmen och Hundbanan betyder!
För dig som är intresserad av Pargas, och i synnerhet Pargas historia, ordnas två utflykter. De tar ca 1 timme var och du kan delta i bara ena eller båda utflykterna. Den guidade rundvandringen på 7
Aspö-Erik och Brunskärs Maja blev kända som spelmansartister på 1970-och 80-talen. (fmi128_foto_2013)
100 år sedan Brunskärs Maja föddes Maria Kristina Danielsson föddes 21 juni 1913 på Norrgården i Brunskär by i Korpo utskären. Det skulle dröja många decennier innan hon blev känd i finlandssvenska spelmanssammanhang som den ”Brunskärs Maja” hon var. Redan som treåring fick hon sitta med de äldre barnen i den ambulerande undervisning som tillhandahölls barnen på Brunskär sex veckor per år. Som 10-åring började hon i skola i Rumar på Korpolandet och fick, om hon hade tur, komma hem någon gång under året förutom till de stora högtiderna så framt isarna bar eller båtföret tillät. I samma ålder fick hon en fiol, som hon lärde sig hantera på egen hand. Den skulle bli hennes följeslagare genom livet ända upp i 80-årsåldern då hon gav den till sitt äldsta barnbarn och sin namne som 30-årspresent med ett konstaterande om att hon spelat färdigt. Hon fick möjlighet, någonting som inte var en självklarhet för en utskärsflicka och vilket hon ofta framhöll, att via folkhögskola och folkakademi och efter att ha arbetat i familj i Helsingfors och sparat pengar till vidare studier komma till Högvalla och bli hushållslärare. Maja-Stina, som hon som yngre kallades, blev Martha-konsulent med placering i norra svenska Österbotten. Matlagningskurser och främjande av grönsaksodling stod på pro8
grammet. Hon hade ofta fiolen med sig och bjöd på folkmusik åt kursdeltagarna. Bilar var ju inte allmänna i slutet av 30-talet, men det fanns en ung man, Magnus Granvik från Småbönders med bil och växande skjutsberedvillighet. Det resulterade i samåkning i över fyrtio år tills hon blev ensam på färden. Maja-Stina och Magnus byggde hus och bosatte sig i Terjärv Kyrkoby där tre av oss barn föddes. Maja-Stina tog aktivt del i kommunalpolitiken och kulturella sammanhang. Hon skrev dikter om familjen och de nära tingen, hon skrev revyer som uppfördes på byns flaggskepp, Terjärv Ungdomsförenings föreningshus, hon spelade med i stråkorkestern. Hon var trogen medlem och en central gestalt i grannfruarnas ”oppsitu”-gäng, där man nog pratade ivrigare och drack mera kaffe än handarbetade. Ett av mina tidiga minnen är mamma som står och spelar fiol, oftast då traditionella låtar från barndomens och ungdomens hembygd, med pappa vid orgelharmoniet, där ett sådant kunde uppbringas. Vackrast och vemodigast tyckte jag ändå att den österbottniska Replotpolskan var. Mamma var utåtriktad och gästvänlig och fiolen kom ofta fram i något skede när vi hade gäster. Hon hade ett enkelt motto om att den som fått en gåva skall bruka den.
Samåkande med Magnus skulle föra dem via Vasa, där yngsta dottern föddes, till Helsingfors och Korpo. Temat mat fanns med för henne hela tiden, som lärare i flickskolan i Vasa, som återengagerad Martha-konsulent under Helsingforsperioden och som ägare till en matservering i kyrkbyn i Korpo, gästgivarsomrarna ute på Brunskär icke att förglömma. Fiolen fanns som sagt med. Redan på 20-talet började hon spela tillsammans med Erik Jansson från grannbyn Aspö. Det blev sedan ett långt avbrott i spelandet, men artisterna ”Brunskärs-Maja” och ”Aspö-Erik” kom igen på 60-talet och var flitigt i farten under 70- och 80-talen. En höjdpunkt i Majas spelmansliv blev att få ingå i den spelmansgrupp från Finland som turnerade i USA 1976 med anledning av landets 200-års jubileum. Mamma Maja var aktiv i de finlandssvenska spelmanskretsarna på många sätt. Hon satt i förbundsstyrelsen 1972-77. Hon tog initiativ till Korpo Spelmanslag, som grundades 1970. Hon medverkade i skivutgivningar med åboländska låtar 1973 och 1983. Hon var med på många spelmansstämmor och kom stolt med ”Mommos lag” (dotter och fyra barnbarn) till Kronobystämman 1979. G-dur är som känt en tacksam tonart för komp på lösa fiolsträngar, vilket passade de allra yngsta väl! Hon satte stort värde på den Ottostatyett hon erhöll av förbundet 1976 liksom på hedersmedlemskapet hon förlänades 1985. Maja hade lätt för att uttrycka sig och berättade gärna om gångna tider, men tog också ställning i samtida frågor. I diktsamlingen Minnets sköna skatter samsas vardagstankar från ett intensivt och färgstarkt liv och känslostarka upplevelser av nära och kära med skildringar av skärgårdens färgrika natur, allt ifrån styvmorsviolernas fagra blomstring till ådornas och gudingarnas rop tidiga vårmorgnar. Somrarna i barndomshemmet på Brunskär blev ett slags sammandrag av hennes liv med familjen och vännerna, gästfriheten, den goda maten och spelmansmusiken som ingredienser där hon stod på trappan och spelade när gästerna kom upp från stranden. Den 21 juni blir det 100 år sedan Maja eller Jaja som hon kallades av barnbarn och barnbarnsbarn föddes. Det är med värme och saknad vi minns henne. Kärleken till musiken och till utskären har vi fått i arv. Hyllningen till henne blir därför en fest i skärgårdsmiljö tillsammans med representanter för dem som kommit att beröra henne nära som spelman.
Maja Granvik (fmi176_foto_00157)
Välkomna på 100-årsfirandet den 8 juni! 12.00 Uppvaktning vid Majas grav invid Korpo kyrka 13.00 Lunchmöjlighet i Skärgårdscentrum Korpoström 14.00 Fest i skärgårdscentret med Brunskärs spelmän, Korpo spelmanslag, Aspö spelmän och Småbönders spelmanslag
Ulla-Stina (Majasdotter) Henricson 9
Maria firar 30-års jubileum som artist Maria Kalaniemi firar 30-årsjubileum som musiker i år. Det blir konserter och olika projekt med varierande inriktning. Året inleddes med konserten på Folklandiakryssningen med Timo Alakotila, där också Arto Järvelä var med på ett hörn. Maria medverkar också i balladkonserten Lefvande tillsammans med bland andra Marianne Maans och på RotFest blir det konsert med Arto Järvelä, Olli Varis och Eero Grundström. Fiolen min fick en pratstund med Maria för att få veta mera om de här trettio åren.
åren. Vi spelade och uppträdde och gjorde allt tillsammans. Det var en härlig tid. Heikki Laitinen som var ledare för linjen betonade att man skulle spela många instrument, så Maria lärde sig spela både fiol och stråkharpa, kantele och bas. – För mig som så intensivt hade spelat dragspel tog det ju mycket tid att lära sig, minns Maria. När vi skulle ut och spela hade vi en hel paketbil full med grejer. Alla i gruppen skulle spela flera instrument och bytte flitigt om under konserterna. Ibland spelade man kantele, så spelade alla fiol och så fick man växla till bas mitt i allt. Och sen spelade alla tvåradigt också!
– Det hände mycket 1983, säger Maria som svar på varför tideräkningen börjar just då, hon hade ju spelat dragspel i tio år då redan. Det var det året som den första dragspelstävlingen ”Kultainen Harmonikka” arrangerades – och Maria vann första pris. Det var också då som Sibeliusakademins folkmusikavdelning startade och Maria blev antagen som en av sex elever på linjen.
Lärorikt med fiol
Niekku
– Det var härligt att få vara med från början, säger Maria, man kände att jess, nu börjar det hända något inom folkmusiken! Vi som gick på folkmusikavdelningen bildade en grupp som hette Niekku och vi var väldigt mycket tillsammans de där 10
Maria sätter stort värde på fiollektionerna, att hon fick lära sig spela fiol. – Utan dem skulle jag nog aldrig ha fått grepp om det där med sråkföringen, det som jag sedan överförde till dragspelet och bälgen och som har betytt så mycket för mitt spel, säger hon. Maria håller med om att de som gick den här utbildningen det allra första året fick vara litet försökskaniner, men det var mest positivt, menar hon, det var ju intressant att vara med och utforma det hela. – Sen fick vi de följande årskullarna som elever, och det var också utvecklande och intressant. Maria menar att halva hennes karriär har bestått av undervisning.
Hon tycker om att undervisa och se hur saker och ting utvecklas. – Det är inspirerande och intressant att känna den här rörelsen hela tiden. Det är ju väldigt krävande att vara lärare, man ska ha något att komma med hela tiden, men det är ju också otroligt givande, sägert hon. Maria har haft många dragspelselever vid Sibelius-akademin, men nuförtiden har hon också kantelespelmän, sångare och fiolspelare som elever. Att hon var beredd att undervisa också andra instrument kom sig av att hon under sina studier hade fiolspelmannen Sven Ahbäck från Sverige som lärare. Han såg andra saker i spelet tack vare fiolspelandet. Det kan vara viktigt att en med ett annat instrument kommer in med synpunkter. Det blir alltså en hel del konserter av olika snitt under året. Maria ska i vår också spela med i danssagan Snövit och de sju dvärgarna, komponerad av Timo Alakotila med premiär 1.3. i Sellosalen, Esbo. Teatermusik har hon också själv komponerat. För några år sedan gjorde hon musiken till Nationalteaterns uppsättning av Niskavuoren nuori emäntä där musiken spelade en väldigt viktig roll. Fiolen min tackar för de trettio åren och önskar god fortsättning! Siv Ekström
11
Dragspelaren och musikälskaren Sven Nylund Sven Nylund föddes 7 juni 1936 i byn Pelat i Munsala. Hans morfar var spelmannen Laggnäs Eikk. Sven ärvde de musikaliska talangerna som han efter bästa förmåga tog vara på. Han betraktades som udda och lite originell och togs kanske inte alla gånger på allvar. Sven hade också ett stort intresse för dikter som han producerade i mängd och massor och alltid på rim. När man låser fast sig vid rim kan den djuplodande innebörden bli lidande, om man inte råkar heta J.L. Runeberg det vill säga. Det var väl detta som hände Sven. Han åkte ofta omkring med sin knallgula bil, med dragspelet i bagaget, och ville spela för allt och alla, men fann sällan ett lyssnande öra. Jag minns hur han ofta kom hem till oss i mitten på 1980talet och ville spela någon ny melodi som han komponerat. Vanligtvis hade jag just kommit hem från arbetet och hade några minuter på mig att byta om och skjutsa mina döttrar till musikinstitutet i Jakobstad. En dag då Sven sin vana trogen kom med ett brett leende och förklarade att han komponerat en ny vals som hette ”sotare12
valsen”, hade jag lite mera tid till förfogande än vanligt, så jag hämtade papper och penna och tecknade upp den. Jag tyckte den var väl så bra som någon annan vals. Sven hade en fästmö som lämnade honom till förmån för en sotare. Sven tycktes lika glad ändå, han hade ju sitt dragspel, och med detta som bakgrund tillkom ”sotarevalsen”, eller som jag valt att kalla den ”Sven Nylunds vals”. Sven kunde inga noter, så de låtar han komponerat ena dagen var glömda nästa dag. Det gjorde emellertid ingenting, för nästa dag kom nya melodier ur hans dragspel. När jag 26 augusti 2011 fick höra att Sven Nylund dött gick jag till min notsamling och i all den röran hittade jag ”Sven Nylunds vals”. Nu är min förhoppning att Lars Hulden eller Åke Grandell skriver texten till valsen och att den arrangeras för manskör. Om Nykarleby manskör framför den, lovar jag att sitta på första parkett och då har Sven Nylund fått en viss upprättelse i efterhand. Arne Helsing
13
Honka-Leanders brudvals av: Stefan Kuni I senaste nummer av Fiolen min ingick en artikel om ett 1800-tals nothäfte från Niederrhein i Tyskland, och en beskrivning av bakgrunden till några låtar ur nothäftet som vi träffar på i varianter i Svenskfinland. Under arbetet med att via Internet söka ursprunget till melodierna stötte jag på en amerikansk webbsida där en del Old-Time musik med känt etniskt ursprung presenteras. Där finns också inspelningar från 1970-talet. Under rubriken tyska melodier fanns en vals, spelad på ett jam 1978 av Walter Meske. Min förvåning var mycket stor, när jag kände igen låten som en snarlik version av Honka Leanders brudvals (purpurivals). Den gick under namnet ”Where, oh, where, has my little dog gone”.
Lauterbacher Strumpfenlied
Vidare undersökningar tar oss tillbaka till Mellaneuropa, och tidigt 1800-tal, närmare bestämt till en ort i Tyskland som heter Lauterbach. Vad som emellertid inte är bekant är vilken av de olika orter som heter Lauterbach som den egentligen härstammar från. Det är frågan om en sång som på tyska heter ”Zu Lauterbach hab’ i mein Strumpf verlorn” dvs. ”I Lauterbach har jag tappat min strumpa”. Den blev först bekant som sång och dans (vals) inom det tyska språkområdet på mitten av 1820-talet genom turnerande folksångsgrupper från Zillertal i Tyrolen. Den arrangerades och framfördes också i olika arrangemang av musiker på 1820-talet. Enligt James J. Fuld i ”The Book of WorldFamous Music: Classical, Popular and Folk” skall Beethoven ha använt melodin i Pastoralsymfonins tredje sats (1809) , och samma melodi skall också återfinnas i ett medeltida manuskript från ca. 1260 i Bodleianbiblioteket i Oxford. Melodin verkar alltså ha mycket gamla rötter. Eftersom melodin och sången blev vida berömd inom hela det tyska språkområdet under första delen av 1800-talet så publicerades den i flera samlingar med folkvisor och följde troligen med tyska emigranter till Amerika och blev där en av de mest populära tyska folkvisorna. De redan nämnda folksångsgrupperna från Tyrolen gjorde också redan på 1830-talet mycket populära turnéer i Amerika, så det finns också en liten möjlighet att 14
sången blev bekant redan den vägen. I Amerika publicerades sången 1870 i Philadelphia i arrangemang för sång och piano i en tvåspråkig version ”At Lauterbach lately my stocking I lost”, och infördes i det arrangemanget av Henry Randall White år 1887 i en populär samling med ”College songs”, vilket torde ungefär motsvara studentsånger.
Der Deitcher’s Dog
Vid den här tiden så kommer vi till en avgörande händelse i låtens historia. En amerikansk komponist och musikförläggare vid namn Septimus Winner skrev år 1864 till den gamla melodin en ny, humoristisk text på bruten engelska som skämtade med de tyska invandrarna. Stycket heter ”Der Deitcher ’s Dog”, dvs. ”Tyskens hund”. I texten sitter berättaren på krog och undrar över var hans hund tagit vägen. I andra strofen förklarar berättaren hur han älskar sitt öl, men att han utan pengar inte kan få nåt att dricka. I refrängen upprepas alltid frågan ”O var, o var är han…?”. I den tredje strofen får vi veta att hemma i Tyskland var hunden människans bästa vän. Den sista strofen utgör berättelsens höjdpunkt, och vi får höra att korv är gott, de gör den (korven) med hund och de gör den med häst. Hot dogs var ännu inte uppfunna vid den här tiden, det ordet kom i bruk 30 år senare, dvs. först under slutet av 1890-talet, men det hade åtminstone sedan 1845 gått rykten om att hundkött ibland användes vid korvtillverkning. Den första strofens text gjordes senare om till en ytterst populär barnvisa med namnet ”Oh where, oh, where, has my little dog gone”. Texten är anpassad för barn, men melodin är i stort sett oförändrad. Barnvisan blev väldigt populär över stora delar av världen, och översattes till många språk. Det är den versionen som sökt sig in i Old-Time repertoaren i Michigan. På Internet finns en fin gammal inspelning på stenkaka med Georg P. Watson där man först får höra Lauterbach-visans text, därefter barnvisan och sist Der Deitcher’s Dog. Andra reprisen sjungs som joddling. Der Deitcher’s Dogs andra repris är i originalutgåvan skriven för fyrstämmig kör och piano. Samma melodi finns i en bearbetad form i
den välkända schlagern av Bob Merril ”How much is that puppy in the window”. Den spelades in med Patti Page 1952 och Lita Roza 1953. På svenska heter den ”Vad tar ni för valpen där i fönstret” och spelades in redan 1953 av Lily Berglund.
Honka-Leander
Leander Honka (Honga) föddes 2 februari 1836 i Vittsar, sex kilometer norr om Karleby. Trots att hans föräldrar inte hade musikaliska intressen så började Leander sin spelmansbana redan som femtonåring, när han med jämnåriga spelade på danser i grannbyarna. Som 21-åring var han redan erkänd som en duktig spelman och han spelade under många år med i olika musikgrupper och kapell, som oftast leddes av någon utbildad musiker. Han spelade i ungefär sex års tid tillsammans med Alexander Kulla på danser och bröllop. Enligt Werner Björk i Hembygden 1911, skall han ha varit högaktad och känd i vida kretsar och skall förutom i Karleby ha spelat i Kronoby, Terjärv, Nedervetil, Pedersöre, Larsmo, Kälviä, Lochteå, Himanko och Kalajoki. Eftersom Honka-Leander under många år spelade med i olika kapell med notkunniga ledare så är det mest troliga att den brudvals som vi i dag förknippar med honom har kommit till trakten via någon av de notutgåvor som trycktes upp av Septimus Winners populära ”Der Deitcher’s Dog”. Det fanns ju många emigranter från Karlebynejden som kan ha skickat noter till musikintresserade släktingar och vänner. Sedan har melodin naturligtvis levt vidare i den erkänt duktiga spelmannens repertoar och fått en del spelmansmässiga drag. Den spelas i dag allmänt i Kaustby som brudvals. I det folkmusikaliska skådespelet i 7 tablåer ”Österbottniskt bondbröllop” som 1907 utgavs på Brages förlag av Otto Andersson är det Honka-Leanders vals som är brudvalsen.
exempel på hur en melodi kan ha spritts via tryckta noter, för att sedan i ett relativt sent skede införlivas i vår gehörsbundna folkmusiktradition. Jag tycker att det inte på något sätt gör låtarna sämre eller att vi inte skulle kunna anse att de är ”äkta” folkmusik fast vi vet litet mera om låtarnas historia och ursprung. Det gör bara låtarna intressanta och vi kan bättre förstå hur de kulturella influenserna påverkat vårt folkliga kulturliv kring sekelskiftet 1900.
Slutsats
Som framgår av det här exemplet, där en populär melodi kan följas från Tyskland via Amerika till norra svenska Österbotten, så finns det verkligen vittberesta melodier i vår spelmansrepertoar. Honka-Leanders brudvals är ett fint
Spelmannen Leander Honga, Svenska litteratursällskapet i Finland, Folkkultursarkivet. 15
På kryssning med Folklandia Folklandiakryssningen är på något vis för bra för att vara sann: ett helt dygn ombord på en färja tillsammans med nästan tre tusen andra folkmusikentusiaster. En gigantisk spelmansstämma inomhus mitt i vintern – var skulle man annars kunna anordna en sådan begivenhet med logi och matservering och en massa konsertoch danslokaler inom gångavstånd! Det hela startade som ett engångspåhitt i samband med folkmusikåret 1996, men blev genast en succé och har fortsatt varje år sedan dess. Så viktig är färjan Silja Europa för arrangemanget att nu när Tallink flyttat den färjan till rutten Helsingfors-Tallinn har man beslutat att Folklandiakryssningen nästa år ska gå till Tallinn. Hittills har det alltså varit rutten Åbo-Stockholm som har gällt. Inte för att destinationen har någon som helst betydelse, för ingen hinner eller vill gå i land förrän man är tillbaka vid startpunkten. Egentligen skulle de kunna ankra 16
färjan en bit utanför Åbo hamn och spara bränsle genom att ligga där över natten och bara starta motorerna för att komma till kaj igen när tiden gått ut.
Buskspel i korridorer
Jag har ett minne av att under de kryssningar jag var med om i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var det svårt att åstadkomma något buskspel. Kanske det var bristen på bekanta spelkompisar som gjorde det, för nu var det inga som helst problem att samlas några bekanta i ett korridorshörn och jamma loss. För mig blev det alltså denna gång en perfekt blandning av underbara konserter att lyssna till och minnesvärda samspelsstunder med ”Österbottniska spelmän” både som buskspel och i konsertform. Det var fascinerande sedan att väl hemma vid datorn på webben titta igenom mängder med bilder på uppträdande som jag överhuvudtaget aldrig såg skymten av under
hela kryssningen. Det pågår nämligen så mycket parallellt ombord att man inte har någon som helst chans att ha full kontroll. Jag hann i alla fall uppleva konserter med Nordik Tree, JPP, Frigg och Tsuumi Sound System samt Maria Kalaniemi och Timo Alakotila, förutom talrika obekanta spelmanslag och andra grupper som stod lite här och där var man än gick.
Bokningen i full gång
Om man vill vara med på nästa Folklandiakryssning ska man vara beredd att anmäla sig så snart Spelmansförbundet går ut med info om hur man ska göra. Det brukar bli fullbokat långt innan man har skaffat sig kalender för nästa år – räddningen är att förbundet brukar ha en förhandsbokning som man får hänga med på. Roligt att det numera finns litet mera representation från vårt håll med på kryssningen. Siv Ekström
Bilderna på uppslaget: Vänster sida: Frigg à la rockkonsert. Höger sida överst: Nordik Tree med sitt intensiva samspel. Nedanför: Buskspel i korridoren: från vänster Johan Lillhannus, Margita Myllyniemi, Stefan Kuni, Arto Järvelä, Johanna Lönngren. Sittande och med ryggen till några okända spelmän. Foto: Birgitta Eklund Strang FMI. 17
Kom till Kaustby och spela! Den 8-14 juli är det dags för den 46:e folkmusikfestivalen i Kaustby och som vanligt hoppas man att hundratals folkmusik- och folkdansgrupper ska möta upp. Största delen av alla som uppträder på Kaustbyfestivalen gör det “på talko” på så kallade spelmansvillkor. De spelmän och folkmusikgrupper som väljs ut till det officiella programmet erbjuds förutom sina uppträdanden festivalarmband för hela veckan och förmånlig övernattning och bespisning. Grupper som vill uppträda kan sköta sin anmälan elektroniskt på webbsidorna på adressen www. kaustinen.net. Det går också bra att skicka brev. Anmälningarna behöver vara inne senast den 31 mars. Om man vill få anmälningsblanketter på posten eller om man vill fråga något kan man ringa 040-3582198 och prata med spelmansansvariga Heta Kaisto eller mejla på adressen
pelimannit@kaustinen.net. Antti Järvelä och Antti Paalanen är ansvariga för festivalens konstnärliga programplanering och sköter om artistkontrakten för de uppträdande som inte spelar på “spelmansvillkor”. Antti & Antti kan man få kontakt med på adressen artists@kaustinen.net eller Pro Kaustinen r.y. Jyväskyläntie 3, 69600 Kaustinen. Erbjudanden om artister på folkdansens område tas emot av Ira Korkala, kansantanssi@ kaustinen.net. Välkommen till stora festen i den lilla byn!
Väsen spelar på Åland den 6 augusti 2013 Med sin blandning av egna kompositioner och tolkningar av traditionella folkmusiklåtar har Väsen gjort succé världen över - inte minst i USA, där det till och med finns entusiastiska fans som försöker få en gata uppkallad efter gruppen - och den 6 augusti i år besöker gruppen Mariehamn och öppnar Katrina kammarmusikfestivalveckan. Katrina kammarmusik har bjudit på högklassiga konserter alltsedan starten år 2000, mestadels klassisk musik men i festivalprogrammet finns varje år “något utöver det vanliga”. I år är det folkmusikgruppen Väsens tur. Se www.katrina.ax
Folkmusikläger på Kyrkogårdsö
Föreningen Antons Vänner på Åland ordnar igen sitt traditionsenliga folkmusikläger på den lilla ön Kyrkogårdsö i Kökar kommun på Åland. Datum för lägret i år är den 4-9 augusti. Man tar emot fiolspelare i alla åldrar och nivåer och även andra instrument kan förekomma. Undervisningen sker på gehör och deltagarna delas in i grupper enligt spelerfarenhet. Fyra lärare samt två hjälpledare ser till att alla trivs under veckan. Efter lägret kan man fortsätta till Kvinnfolks spelmansstäma i Önningeby den 10.8. Förfrågningar och intresseanmälan tas emot på adressen anmalan@antonsvanner.ax.
Antti Järvelä på Åland
Under tre dagar i början av januari besökte Antti Järvelä, känd från bl.a. Frigg och JPP, Åland. I föreningen Antons Vänners regi höll han en två dagars låtkurs för ungdomar och i Kvinnfolks regi en heldagskurs öppen för alla intresserade. De båda kurserna hölls i Önningebymuseet i Jomala och lockade vardera ett drygt tiotal deltagare. Förutom fiolspelmän lockade kurserna även både cellospelare och nyckelharpister. Antti deltog även i Öppet hus för spelmän som ordnades en av kvällarna. Bland låtarna han lärde ut fanns till exempel en schottis efter hans farfar och en polska ur Baltic Crossings repertoar - både traditionellt och nytt med andra ord. SE 18
När låtarna började sitta kompade Antti på tramporgel eller gitarr - det svängde riktigt bra på kursen i Önningeby. Foto: Siv Ekström
”Ljudarkiv i förändring – Insamling, arkivering och tillgängliggörande” Seminarium i Vasa i maj
Hösten 2011 deltog Niklas Nyqvist, Ann-Mari Häggman och Johannes Brusila i ett seminarium i Uppsala kallat ”Visor – insamling och forskning”. Seminariet arrangerades av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, i samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland. Inkommande vår kommer ett motsvarande seminarium att arrangeras i Vasa där Svenska litteratursällskapet är huvudarrangör och Finlands svenska folkmusikinstitut är värd och står för de praktiska arrangemangen. Seminariet ”Ljudarkiv i förändring – Insamling, arkivering och tillgängliggörande”, går av stapeln den 22.5. 2013. Den auditiva inspelningsteknikens utveckling från vaxrullar till digitalt format har under det senaste seklet gått framåt med hisnande fart. Insamlingen och arkiveringen av auditivt material har likaså ändrat radikalt men fortfarande måste traditionsarkiven ta ställning till frågor och problemställningar som har att göra med såväl juridiska som etiska och moraliska aspekter. I dag när det digitala formatet gjort inspelningarna både mer lätthanterliga och tillgängliga, framförallt på internet, så har dessa frågor fått en ännu större betydelse. Lagstiftning, normer och tillvägagångsätt har inte hunnit med i utvecklingen och frågorna kring exempelvis upphovsrätt är ännu många och ofta svårtolkade. Arkiven står mitt i en stor förändringsprocess och seminariet den 22.5 kommer att behandla frågan: var står vi idag? Är frågorna kring ljudarkiven fortfarande lika många och besvärliga eller kan vi skönja en stabilare fas i utvecklingen? På seminariet kommer kanslichefen vid SLS, Jonas Lång, att berätta om sitt arbete med att utreda och beskriva den rådande lagstiftningen i samband med upphovsrättsfrågor rörande arkivmaterial. Vidare kommer folkmusikforskarna Ann-Mari Häggman, Märta Ramsten och Anneli Asplund att berätta om sina erfarenheter av fältinspelning och arkivering av ljudmaterial. Arkivchef Dan Lundberg och forskningsarkivarie Mathias Boström
från Svenskt visarkiv i Stockholm kommer att ge exempel på dagens forskning kring arkivmaterial. Doktorand Kaj Ahlsved kommer att berätta om sin forskning som behandlar sambandet mellan musik och sport. Seminariet hålls på Radisson Blu Royal Hotel, Hovrättsesplanaden 21 i Vasa. Seminarierummet, Cocktail Lounge, är beläget i Central-byggnadens första våning precis bredvid huvudingången. Seminariet inleds kl 9.15 och avslutas med en sammanfattande diskussion kl 15-16. Förhandsanmälningar görs till Finlands svenska folkmusikinstitut, Handelsesplanaden 23 A, 65100 Vasa, tel.: 06-319 5600, e-post: info@folkmusik.fi.
Ann-Mari Häggman, som själv har stor erfarenhet av fältinspelning och arkivering av ljudmaterial, medverkar på seminariet i Vasa i maj. Foto: Siv Ekström
19
Lefvande
Medeltida ballader om kärlek och svek När musikerna Maria Kalaniemi, Marianne Maans och Désirée Saarela-Portin sammanstrålar med folkmusikforskaren Ann-Mari Häggman kring temat medeltida ballader i finlandssvensk tradition, utlovas en unik folkmusikkonsert. I händerna på tre av våra främsta folkmusiker väcks de medeltida balladerna till liv. Det musikaliska uttrycket blir rikt och varierat – från solo, duo och trio till ackompanjemang på flera olika instrument. Ann-Mari Häggman belyser balladernas historia och för oss in i en föreställningsvärld där moralkoderna var invecklade och där naturväsendena stod människan nära. Vi får också bekanta oss med de människor, som ända in i vår tid har älskat och sjungit dessa ålderdomliga visor. Mera info: www.folkmusik.fi
To. 14.3.2013 kl. 19.00 Arbis festsal, Vasa. Ons. 20.3.2013 kl. 19.00 SLS auditorium, Riddaregatan 5, Helsingfors. Den medeltida balladen I mer än sjuhundra år har medeltida ballader sjungits i Finlands svenskbygder. I stort sett samma ballader har sjungits i Danmark, Sverige, Norge, på Island och Färöarna. De har också sjungits på finska. Balladen är lätt att känna igen. Den handlar om jungfrur och riddare som drivs av en passion – hat, kärlek, maktbegär – men som råkar illa ut när näcken, bergakungen eller jättarna blandar sig i leken. Många nutida sångare har fängslats av de vackra melodierna, men också balladernas innehåll tilltalar dagens människor.
Désirée Saarela-Portin: Sång och gitarr Désirée Saarela-Portin (Pedersöre) är singer-songwriter och musikpedagog i folklig sång. Hon tolkar gärna traditionellt material ur en singer-songwriter synvinkel. Hon framträder både solo och i olika ensembler, t.ex. i folkmusikgruppen Som Folk, Désirée Saarela Trio med flera. Désirée har gett ut skivorna ”This place and coming home” (soloskiva 2011), ”Som Folk” (med folkmusiktrion Som Folk) samt skivan ”Circles” med sitt band Jane Raven. 20
Ann-Mari Häggman Professor Ann-Mari Häggman har verkat som arkivarie vid Svenska litteratursällskapets folkkultursarkiv och som chef för Finlands svenska folkmusikinstitut. Hon skrev sin doktorsavhandling om legendvisan om Maria Magdalena, en medeltida ballad som hon följde i fyra finlandssvenska traditionsmiljöer – i Närpes, Nagu, Snappertuna och Pellinge. Hon har tillvaratagit visor och spelmanslåtar runtom i Finlands svenskbygder och bland svenskarna i Estland. Hon har gjort radioprogram, filmer och publicerat böcker, skivor och artiklar om finlandssvensk folkmusik.
Marianne Maans: Sång och fiol. Marianne Maans (Esbo) har rötterna i den Österbottniska fioltraditionen, men den folkliga sången utgör en viktig del av det musikaliska uttrycket och hon kombinerar ofta sångerna med fiolspelet. Hon verkar i ett flertal olika ensembler och samarbetar med t.ex. kontrabasisten Lauri Antila och konstnären Paula Blåfield. Marianne Maans har gett ut en soloskiva, samt skivor med grupperna: Marianne Maans - Lauri Antila Duo, Jouhiorkesteri, Ramunder och Pirnales m.fl.
Maria Kalaniemi: Sång och dragspel. Dragspelskonstnären Maria Kalaniemi (Esbo) är en internationellt känd musiker i toppklass. Kalaniemi har haft en central roll i att förnya dragspelsmusiken ur både nationell och internationell synvinkel. Hon har utvecklat ett personligt musikaliskt uttryck, med stor lyrisk känslighet och stark intensitet. Sången utgör också en naturlig del i Kalaniemis musikaliska palett. Maria har gett ut omkring 20 solo/ensemble-skivor och medverkar dessutom som gästmusiker på många andra skivor. www.mariakalaniemi.com 21
Valter Enlund in memoriam Lappfjärdsspelmannen Valter Enlund gick bort i början av januari, bara en månad innan han skulle ha fyllt 101 år. Han och hans spelkamrat Torsten Pärus är välbekanta för alla som varit med i spelmansförbundssammanhang en längre tid. Med sitt täta samspel, Valters andrastämmor och alla fina gamla låtar väckte de berättigad uppmärksamhet. Fiolen min hedrar minnet av Valter Enlund med texter av två spelmän som på olika sätt stått honom nära: dotterdottern Nina, samt spelkamraten Arto Järvelä som ägnat mycket tid och kraft att dokumentera och studera hans spel och låtar. Min morfar har alltid varit en viktig del i min uppväxt. Fram till jag var 7-8 år bodde vi under samma tak och även efter det tillbringade jag mycket tid tillsammans med min mormor och morfar. Bland de första minnen jag har av morfar är när han spelade fiol, och jag försökte spela likadant som han. Det gick ju inte särskilt bra, vilket gjorde mig mycket arg. Jag hade 22
en liten ostämd leksaksgitarr som jag försökte behandla som en fiol, och det försöket var ju dömt att misslyckas redan från början. Jag var väl kanske i 4-års åldern då. När jag var 5-6 år fick jag min första fiol av honom och då lärde jag mig i alla fall spela Blinka lilla stjärna efter många om och men. På 1970- och 80-talet var morfar mycket
Valter Enlund och Torsten Pärus. Foto: Esko Salmela (SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut, FMI 128) Bilden till vänster ur Nina Rosenback-Holmströms familjealbum: Valter Enlund på 80-årsdagen.
aktiv med spelandet. Ofta svängde en röd bil in på gården och då kom spelkompisen Torsten och så spelade dom tillsammans. Då stängdes dörren till ”salen” och där satt dom sedan och spelade i timmar. Några dagar senare togs folkdräkten fram och mormor stod och strök och strök... Sen bar det iväg på spelningar av olika slag. Livet var nu då inte bara musik. Vardagen bestod också av hårt arbete med jordoch skogsbruk. Och har man gård så finns det alltid jobb att sköta. Hö som skulle bärgas, säd som skulle bindas med självbindaren, kärvar köras in och sedan tröskas med tröskverket. Otaliga gånger har man fått förmaning av morfar att hålla sig undan remmen som drev tröskverket och många vingliga färder har man gjort med hans lilla röda traktor när höet skulle bärgas och jag fick uppgiften att köra fram. Många är också de kvällar som jag satt hos morfar och mormor och pratade och ibland också spelade fiol med morfar. Han lärde mig bland annat Lyckönskan och Lappfjärds brudmarsch, låtar som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Lyckan
var stor när jag lärt mig låtarna så pass bra att morfar kunde börja spela stämma till utan att jag ”råddade bort” mig. Efter att jag flyttade hemifrån blev det mera sällan att besöka honom och mormor, men nästan alltid när jag var i hemknutarna var jag dit och hälsade på och spelade en stund. Ifjol i februari fyllde morfar 100 år. Då var jag och min familj och uppvaktade honom. Den dagen spelade han ännu fiol. Nu, nästan ett helt år senare står vi istället framför hans grav. Musiken var morfars allt, det avbrott i vardagen som är så viktigt. Han fick ett långt liv, ett liv med många lyckliga stunder fyllda med musik. Fiolens spröda toner har tystnat – men minnet lever kvar. Nina Rosenback-Holmström
23
Arto Järvelä minns Valter Enlund J
ag träffade Torsten Pärus och Valter Enlund första gången vid en spelresa till Sverige i juni 1982. Järvelän Pikkupelimannit hade just vunnit finska mästerskapen i Mäntsälä. Reseledare var Antti Hosioja som också spelade med Torsten och Valter. Vi uppträdde i Vilhelmina och Lycksele där det var festival på gång. Jag minns att vi också spelade i ett ålderdomshem och i en skola samt i kyrkan i Lycksele. Båda grupperna spelade sin egen repertoar men vi spelade också några låtar tillsammans vid varje tillfälle. Tillsammans spelades åtminstone Pärusvalsen, Finska polkan, Hejsan grabbar och Morgonpiggen. Det var det första tillfället som jag hörde litet mera av musiktraditionen från Lappfjärd och märkte vilket fint samspel Torsten och Valter hade. Valters sätt att sekundera gjorde också ett stort intryck. På 80-talet träffades vi också på Kaustbyfestivalen och jag började planera att besöka Lappfjärd och göra inspelningar med Torsten och Valter. Först gjorde jag bara en intervju, det var i slutet av juli 1990. Valter berättade att han började spela vid 7-8 års ålder med en hemgjord fiol. Hans första läromästare var en spelman Liljedahl från grannbyn Korsbäck. Också Otto Lillhannus (Valters morbror) och Otto Storfors räknade han som sina läromästare på 1920-talet. Efter konfirmationen 1927 spelade Valter på sitt första tredagars bröllop i Perus. Selim Kronman, som också spelade på bröllopet, samt Torsten och Valter var aktiva tills 50-talet när Selim flyttade till Sverige. På 40-talet kallades de Perus Spelmanslag. På 30-talet spelade Valter och Torsten också i dansbandet Rio Rita. Då var det mycket tango och nyare dansmusik i repertoaren, men folkmusiken hängde med oavbrutet. ‘Bara under krigsåren hann vi int’ spela’ berättade han. Lappfjärd spelmanslag bildades 1963 och Torsten och Valter var ledare i spelmanslaget bägge två. Den första augusti 1990 åkte jag till Lappfjärd med Timo Valo. Vi hade två videokameror med, en tog närbilder och en allmän bild. Låtarna spelades också in på DAT (den tidens digitala inspelningsapparat). En jättefin dag med jättefina låtar: Sammanlagt 54 olika låtar, från Lappfjärds menuett till Trollens brudmarsch. Många gamla traditionella 24
Lappfjärdslåtar, menuetter, polskor och ceremoniella låtar men schottiser, valser, mazurka och hambo finns också med. Vi fick även ett par foxtrottar ur deras dansband Rio Ritas repertoar. Våren 1993 frågade jag om pojkarna kunde komma till Helsingfors och spela för SibeliusAkademins folkmusiklinje i Sockenbacka och på Taiga-festivalen. Det gjorde dom gärna och i slutet av april fick studenterna höra ett fint urval av Lappfjärdslåtar. Svenska spelmännen Mats Edén (fiol) och Ulrik Johansson (slagverk) lyssnade också en liten stund, men dom kunde inte bara sitta och lyssna så det blev finsk-svensk jam session med dem till slut! Samma kväll spelade Torsten och Valter till dans på Taiga-festivalen i restaurang Kaisaniemi. En oförglömlig natt med fina låtar och spelmän. Efter gigget bjöd jag pojkarna på en grogg och frågade om dom hade varit i Kaisaniemi tidigare. Då svarade dom att vi var ju här på samma ställe redan 1932 på den Finlandssvenska sångfesten!! Nästa morgon träffades vi igen vid Akademin och spelade in några spår i studion. Vi
Perus spelmanslag: Torsten Pärus, Selim Kronman och Valter Enlund. Foto: Nina Rosenback-Holmströms familjealbum.
spelade tillsammans Lappfjärds brudmarch som kom med på min första solo-CD. Efter det spelade vi in ett par gamla Lappfjärdslåtar med duon samt en solobit med både Torsten och Valter. År 2001 flyttade jag till Ulvsby och närmare Österbotten. År 2002 åkte jag två gånger på besök till Valter och Aili. Då gjorde jag mina sista inspelningar med Valter. Det blev trevliga spelstunder med prat om livets gång också, samt Ailis kaffe och bullar, självklart! Varje gång hade Valter några låtar som jag aldrig hade hört förut, “Ja ha joot mytchi synd sedan ja spela hisin loåtin”, kunde han säga med glimten i ögat efter en bit. Från de här sessionerna smög sig t.ex. Engelska från Lappfjärd in i Nordik Tree’s repertoar, och Lyckönskan, som spelades in på vår första CD. JPP spelade in menuett och polska från Lappfjärd redan 1988 och Morgonpiggen har varit i dansrepertoaren sedan 1982. Min senaste solo-CD ‘Vid Kusten’ innehåller två menuetter och polskor ur Valters repertoar. Jag gjorde ytterligare ett par besök på 00-talet och naturligtvis spelade vi varje gång. En gång hade jag “bibeln” med (Äldre dansmelodier) och frågade om det var han som spelat menuett, polska och Gustavs skål för Alfhild Forslin 1930. Men så var det inte. Aili berättade att där bodde en äldre spelman med samma namn som inte var släkt. Troligen var det också den Valter som vann spelmanstävlingen i Lappfjärd 1930. Valter Vilhelm hade varit jätteung vinnare, bara 18 år då, och han har aldrig berättat om någon spelmanstävling. Sista gången vi träffades var på hälsocentralen i Kristinestad efter att Valter hade brutit lårbenet. Även då var han på gott humör och färdig att spela! Just litet före Valters 101:a födelsedag fick jag veta att mästaren är borta. Ett långt och rikt liv som jordbrukare och mästerspelman tog slut. Det blev begravning för Valter den 2:a februari 2013. Jag fick äran att spela på begravningen och minnestunden i Lappfjärd. Jag hittade en jättefin sorgmarsch i mina inspelningar och den spelade jag som den sista tjänsten för min idol. På inspelningen har Valter inget namn på låten (det hände ju ofta) och om sorgmarschen säger han att ‘jag brukar ta låten bara och skräpar i namnet, men han ä så, lite seriös...’. Jag är tacksam och känner mig privilegierad att jag var kompis med Valter och Torsten. För mig finns det fyra stora mästare som jag kallar mina läromästare på 1980- och 90- talen (jag kallar dom ‘4 ess’). Min farfar Johannes Järvelä från Kaustby, Otto Hotakainen från Halsua
Torsten Pärus och Valter Enlund dokumenteras. Foto: Arto Järvelä.
Valter Enlund med fru Aili Foto: Nina Rosenback-Holmström
samt Torsten och Valter. Alla fyra har jag haft lyckan att spela med och lära av om traditionen och livet. En sak som jag undrade över med de här gentlemännen - hur orkade dom spela efter hårt arbete (musiken var ju inte mera än 10% i deras liv, tror jag). Jag frågade aldrig - men deras stora kärlek till musik och spel lyste igenom, det var alltid högtid med folkmusik - ‘toppen för kroppen’! Jag var alltid välkommen att spela och lära, självklart vill jag dela traditionen vidare! Arto Järvelä Ulvsby 6 Februari 2013
25
Arto turas om att sköta melodi och stämma på fiolerna och samspelet klaffar fint och det svänger riktigt bra. Full poäng!
Bröllopsspelmännen Torsten Pärus och Valter Enlund
Arto Järvelä & Kaivama En ny CD har hittat hit ända från USA - och det är jag väldigt tacksam för. Det är allas vår Arto som har varit i farten igen. Han har varit över på speluppdrag i USA åtskilliga gånger och den här skivan är inspelad over there. För ett par år sedan sökte den amerikanska fiolspelmannen Sara Pajunen upp Arto hemma i Ulfsby för att hon ville lära sig mer om finsk folkmusik på fiol. Som man kan ana av hennes efternamn har hon finska rötter. Året efter var Arto på väg till Nisswa-stämman i Minnesota och funderade på en liten turné i trakterna på samma gång. Han kom att tänka på Sara och hennes nya duo med Jonathan Rundman, också han en finskättling som spelar piano, gitarr och tramporgel. Det tog inte länge så var turnén fixad: Kaivama spelade som duo, Arto körde ett solopass och så avslutade de konserterna som trio. De hade väldigt roligt ihop och trivdes med att spela tillsammans. Våren 2012 reste Arto och Kaivama ut på turné i mellanvästern igen och mitt i allt märkte de att de hade en ledig dag. Eftersom de råkade övernatta hos en kille med studio beslöt de passa på att göra lite inspelningar. Det skulle bara bli några demospår, men efter sex timmar i studion hade de material till en hel cd. Vilken tur, för den här CD:n är verkligen ett nöje att lyssna på! Av de fjorton låtar som finns med har Arto gjort åtta, fyra är traditionella och så har Sara och Jonathan gjort en var. Arrangemangen är varierande, Rundman byter om mellan tramporgel och gitarr, Arto spelar på två olika fioler och på den ålderdomliga Esseharpan. Sara och 26
Polku Saaga Ensemble Ny finsk världsmusik, definierar Saaga Ensemble själv gruppens musik i pressmeddelandet som följde med recensionsexmplaret. Ja, ren och skär spelmansmusik är det ju inte. Men det finns många associationer till folkmusiken i låtarna på CD:n, särskilt till just den nya finska folkmusiken. När gruppen fick inbjudan att spela på presidentbalen i december hette det i finska tidningar att nu blir det för första gången folkmusik på slottet! Alla medlemmar är erfarna musiker med bredd. Sångerskan Soila Sariola sjunger också med i Rajaton. Det är hon som komponerat de flesta låtarna på CD:n (8 av 10), Vilma Timonen som spelar kantele och sjunger har gjort de andra två låtarna på skivan. Milja Viljamaa spelar tramporgel och sjunger. Fiolen sköter Tommi Asplund, känd från Frigg och Tsuumi Sound System och lägret på Kyrkogårdsö där han medverkat flera somrar redan. Roope Aarnio spelar gitarr och sjunger, Jaakko Kämäräinen spelar bas och sjunger och Jyri Sariola spelar trummor. Det här är alltså en skiva som låter proffsig från början till slut. Kopplingen till folkmusiken kommer fram i texterna som ofta är traditionella medan melodierna är nya, men också sättet att sjunga anknyter till traditionen. Kantelen och fiolen ger dessutom de rätta associationerna. Det är vackert och läckert och imponerande skickligt.
Nyutgåvorna av gamla LP-skivor duggar numera om inte tätt så i alla fall glädjande ofta. Folkmusikinstitutet har nyligen kommit med en CD-utgåva med Valter Enlund och Torsten Pärus. Inspelningarna gjorde 1980 hemma hos Antti Hosioja, dåvarande verksamhetsledaren för Folkmusikinstitutet som då verkade i Lappfjärd. Antti Hosioja uppmärksammade duon Torsten och Valter på flera sätt och tog dem med på olika folkmusikturnéer i skolor både i Finland och i Sverige. LP:n kom ut 1984. För dagens folkmusikaktiva är det av största vikt att gamla inspelningar görs tillgängliga så att man kan inspireras av de gamla spelmännen och ta lärdom av deras sätt att spela. Att låtarna finns bevarade i notskrift är naturligtvis viktigt, men för att få en levande bild av hur det lät är inspelningar som den här ovärderliga.
Mindset Väsen En sprillans ny CD från Väsen – det är man inte bortskämd med. Det är i och för sig deras tionde inspelning, men det är faktiskt fyra år sedan senast! De här gamla rävarna kan sin sak, deras samspel är så tätt som det kan vara och deras arrangemang
fortfarande påhittiga och omväxlande. De glömmer inte hur man får det att svänga och allra helst vill man dansa till varenda bit. Mikael Marin spelar altfiol, Olov Johansson nyckelharpa och Roger Tallroth gitarr. Alla fjorton låtarna är egen produktion. Nuförtiden är det väldigt populärt i folkmusiksverige att spela som trio, men Väsen är ingen nykomling. Tjugtre år drygt har de här killarna spelat ihop, turnerat och producerat skivor. De är välkända både i USA och Europa och turnerade i Finland ifjol. I år har Väsen redan hunnit med en turné i Quebec i Kanada och mera ska det bli: Japan och Storbritannien under våren, USA och Tyskland i höst. Dessutom ska Väsen inleda Kulturföreningen Katrinas kammarmusikvecka på Åland den 6 augusti. På www.vasen.se kan man läsa mer om gruppen och dess förehavanden.
ljud kommer och blandar bort Jarmos känsliga och månsgkiftande spel på mandolinen! Meditationsmusik skulle jag nästan kalla det, ett tema tas upp och kommer igen med små variationer. På hur många olika sätt kan man få det att låta om en mandolin? Ibland kommer ett taktfast fotstamp in och låter som hjärtklappning, lugnt och stadigt ligger det under musiken som varierar sig både i intensitet och uttryck. Alla låtar utom två har svenska titlar med engelsk översättning. En av mina favoriter är Östervik och Västervik Greta – det beror säkert på att det är en tydlig melodi med polskesväng... En liten fågel har kvittrat om att på Vasa Folk i oktober kan man få höra Jarmo live.
Sånglekar
Solmogen II Jarmo Romppanen Jarmo Romppanen är mandolinspelmannen som känd i spelmansförbundet efter sina år som ledare för Lovisa spelmanslag. Han har nyligen kommit ut med en solo-CD. Solmogen II heter den. Låtarna är inspelade live i studion och inga pålägg och andra konstigheter har lagts till. Svenska Kulturfonden har varit med och finansierat projektet som går ut på att utforska mandolinen som soloinstrument i folkmusiksammanhang. De flesta låtarna på skivan är egna kompositioner, ett par har traditionella låtar i grunden och en är gjord av Juho Koiranen. Det här är en riktig lyssnar-skiva. På med hörlurarna så att inga yttre
Den här sångleksskivan gavs ut som LP år 1978 som nummer 7 i Folkkultursarkivets serie Finlandssvensk folkmusik. På den tiden uppfattades sånglekar något som hörde barnen och framförallt julen till. Men sånglekarna på skivan härstammar från en tid då sånglekar användes som dansmusik av den tidens ungdomar. Min far som var född 1921 kom väl ihåg hur ungdomarna i byn samlades på Ehrs berget och dansade ringlekar, men han fick inte gå dit för han var inte ”torr bakom öronen” ännu. Innehållet handlar ju också ofta om kärlek och svek, teman som sedan fick putsas bort när man anpassade sånglekarna för barnverksamhet. Inspelningarna som finns med på skivan är nästan alla gjorda av Ann-Mari Häggman ensam eller tillsammans med olika medarbetare från 1969 till en bit in på 70-talet. Orter som Tenala, Houtskär, Brändö, Lappfjärd och Esse visar att
urvalet kommer från många hörn av det svenskspråkiga området. Lyssna till de små korta sånglekarna ofta sjungna med rytmisk danskänsla och av intressanta naturliga vardagsröster, här finns något spontant och okonstlat att söka sig tillbaka till.
Tidens løsen Jorun Marie Kvernberg Den unga norska fiolisten Jorun Marie Kvernberg spelade för ett par år sedan i en konsert under den åländska orgelfestivalen. Det var ett oväntat möte med en fantastisk musiker. Hennes sång, skicklighet på både hardingfela och vanlig fiol, den spännande repertoaren och hennes trevliga sätt att framträda gjorde stort intryck. Hon spelar med i olika välkända norska grupper som Majorstuen och Tindra, men uppträder också flitigt som solist. Nu har hon alldeles nyss kommit ut med en ny CD där hon spelar gammaldanslåtar tillsammans med Øjvind Sandum på tvåradigt dragspel. Hon har lärt sig låtarna av spelmannen Ole Blø som imponerade stort med sitt muntra och luftiga fiolspel på en arkivkassett hon snubblade på för flera år sedan. Det är ett urval av dessa låtar som nu spelas med lust och glädje på CD:n Tidens løsen. Jorun Marie skriver att hon hoppas att en del av Ole Bløs lätta stråk, drillar och glissandon lever kvar genom henne och det kan jag intyga att de helt säkert gör även om jag inte har hört ”originalet”. Det är smittande friskt och glatt och kombinationen med Øjvind Sandums durspel som taktfast pumpar på är perfekt. En väldigt fin produktion som gärna kunde få hitta vägen till våra trakter. Siv Ekström 27
Avs.
Finlands svenska spelmansförbund Handelsesplanaden 23 B, 65100 Vasa
Händelsekalender 14 mars Lefvande – Medeltida ballader, Arbis festsal, Kyrkoesplanaden 15, Vasa, kl. 19 20 mars Lefvande – Medeltida ballader, SLS, Riddaregatan 5, Helsingfors, kl. 19 23-24 mars Spelmansförbundets förbundsdag och vinterstämma i Jakobstad 2 april RotFest/JuuriJuhla, Esbo, Lagstads hembygdsgård /Kalaniemi & Vänner 5 april Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet, Jomala, kl. 19 6 april Inspirationskurs för dragspelare, Karis 20 april Åboländska låtar med Arto - repetitionskurs med pubjam på kvällen Gillesgården, Åbo, anm. mjorpes@abo.fi. 3 maj Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet, Jomala, kl 19 7-9 juni SamStämt i Pargas 6 aug Konsert med Väsen. Kulturföreningen Katrina, Åland 4-9 aug Antons Vänners folkmusikläger på Kyrkogårdsö. Anmälningar och info på anmalan@antonsvanner.ax 10 aug Kvinnfolks spelmansstämma i Önningeby, Åland 24-26 okt Vasa Folk 9 nov Ålands Spelmansgille firar 60 års verksamhet.
Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi
28