Fiolen min, 3/2013

FIOLEN MIN

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Nr 3/2013 44:e årgången

Fiolen min 3/2013 INNEHÅLL Stämledaren...........................................................3 På gång............................................................... 4-5 SamStämt 2013................................................... 6-9 Festivalminnen från Kaustby...................... 10-11 Mästerspelman Antti Hosioja...................... 12-13 Bingsjöstämman............................................ 14-15 Lägerrapporter.............................................. 16-18 Stämma i Önningeby..........................................19 Seminarium om ljudarkiv..................................20 Dansglädje............................................................21 Skärikurs på Sälgrund.................................. 22-23 Brunskärs-Majas minneskonsert.......................24 Bröllopsmusik vid språkgränsen......................25 Nya skivor...................................................... 26-27 Händelsekalender...............................................28

Fiolen min Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund rf ISSN 0782-3479

Redaktörer: Siv Ekström Önningebyvägen 534 22140 Mariehamn 040-518 2966 fiolenmin@spelmansforbundet.fi

Ansvarig utgivare: Stefan Kuni

Axel Kronholm axel.kronholm@gmail.com

Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro

Småannons (75 x 27 mm) 45 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro Kontakta kansliet för bokning

Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i december.

Deadline för material är den 15 november.

Finlands svenska spelmansförbund r.f. www.spelmansforbundet.fi

kansliet@spelmansforbundet.fi

Ordförande

Styrelseledamöter

Stefan Kuni +49 151 230 80323 stefan.kuni@spelmansforbundet.fi

Johanna Lönngren 050-377 1354 johanna.lonngren@gmail.com

Linnea Holmberg 040-558 2075 linnea.holmberg@myhome.fi

Viceordförande Bjarne Lundsten 0400-872 044 b_lundsten@hotmail.com

Per-Henrik Lithén 050-339 7646 per-henrik.lithen@netikka.fi

Glen-Stefan Qvarnström 040-152 6199 gsqvarnst@hotmail.com

Andreas Norrvik 041-465 1069 svess.jan@gmail.com

Göran Jonsson 09-877 9294, 0500-232 425 goran.jonsson@jonel.fi

Kurt Svahnström 02-4587404, 0400-774 780 bobi@parnet.fi

Birgitta Eklund-Strang 06-319 5600 (tj.), 044-317 1597 birgitta.eklund-strang@sls.fi

Spelmansförbundets kansli Handelsesplanaden 23 B 65100 Vasa Kansliet är öppet måndag-torsdag kl 9 - 13 Organisationssekreterare Pia-Stina Sarin 06-312 4699 gsm 0500-560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi

Maria Jonsson 018-173 27, 0457-342 1265 jonsson@aland.net

Tryckeri: Fram, Vasa, www.fram.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet 2

Pärmbild: På spelmansstämma i Önningeby: estniska unga spelmannen Raigo Tsetsin i traditionell tröja från Kihnu. Foto: Jan Kronholm

STÄMLEDAREN

S

ommaren börjar lida mot sitt slut, flyttfåglarna har redan börjat söka sig mot södern, och spelmännen börjar söka sig inomhus. Det är säkert många spelmanslag som redan börjat sina regelbundna övningstillfällen. Trots att många av de viktigaste och bästa folkmusikupplevelserna äger rum på sommaren, så är det som bäst Vasa Folk och kursen på Sälgrund som jag ser fram emot mest. Sälgrund är alltid en givande upplevelse, med fyren som tornar upp sig över oss och havet som är alltid nära! Den unika skärgårdsupplevelsen ger en extra krydda, som förstärker den goda gemenskapen som alltid brukar uppstå på Sälgrund. Lärarna bidrar såklart med sitt kunnande och sin personlighet, och tillsammans brukar det alltid bli en oförglömlig upplevelse!

I

somras fick jag också uppleva två nya evenemang tillsammans med mina tysksvenska vänner, när vi under namnet Schäng Pelle deltog i folkmusikfestivalen i Korrö i Småland och i PolkaBeats festivalen i tyska Cottbus. Korrö var väldigt trevligt, fin musik och ett svenskt gemyt som genomsyrade hela festivalen. Vi spelade till dans låtar efter J.P. Ragvals från Övermark, Pelle Fors från Vikbolandet i Östergötland och tyska låtar från Niederrhein. Allt mottogs väl av publiken, och folk dansade gärna till vår musik! Också i tyska Cottbus gillade man musiken, och folk dansade vals, polka och galopp så det stod härliga till! Inte kunde alla dom riktiga stegen alla gånger, men vem bryr sig? Så länge som man har roligt! Det stora problemet blir i fortsättningen hur jag skall få in Korrö och Cottbus i sommarprogrammet? Det börjar bli litet fullt i kalendern...

OrdförandeNs spalt

grävling! Och loppor hade den också lämnat efter sig... En oförglömlig upplevelse kan man tänka!

I

oktober kommer Spelmansförbundets styrelse att ha sitt tvådagars höstmöte i Vasa, där nästa års verksamhet planeras. Vi kommer också att bekanta oss med nästa sommars tilltänkta stämmoplatser på Replot tillsammans med representanter från Korsholmsgillet, som ju är stämmoarrangörer nästa år. Det blir intressant!

Jag vill slutligen passa på och tacka Bergmans spelmanslag och Pargas dragspelsklubb för det viktiga och väl utförda arbetet med SamStämt i Pargas! Det är ju alltid en del annorlunda och mera saker att beakta och samordna när vi ordnar stämma tillsammans med någon annan organisation, i detta fall Finlands Svenska Folkdansring, men jag hoppas att resultatet i slutändan för alla upplevdes som övervägande positivt!

Med bästa spelmanshälsning, Stefan

Jag måste ännu berätta en historia från Korrö.

Enligt vad som skrevs i lokaltidningen efter festivalen så hade en spelledare för Svärdsjö spelmanslag råkat litet illa ut på lördag natten. När han kom till sitt tält på småtimmarna för att gå och knyta sig så märkte han att det var upptaget. En grävling hade tagit sig in i tältet och ville inte vakna och flytta ut! Så personen ger upp försöken, går och lägger sig bredvid grävlingen och somnar.

På morgonen är grävlingen borta, men enligt utsago luktade hela tältet, kläder och allt av 3

På gång ”Buskspelstillfällen” i Nyland

Inspirationskurs för dragspelare

Kaustinen Folk Music Festival tackar

Om man är spelsugen i Nylandstrakten finns det två olika tillfällen att notera. Först är det Jan-Håkan Dahlström i Ekenäs som hälsar välkommen till ett buskspeltillfälle söndagen den 13 oktober kl 15.00-20.00 i Ekenäs. Adressen är Snåresalen (intill biblioteket), Raseborgsvägen 6-8 i Ekenäs.

Vid ev. frågor ring Jan-Håkan Dahlström, 0440 606012

Förbundet ordnar inspirationskurs för dragspelare i samarbete med Vasa Folk den 26 oktober 2013 kl.

10.00 – 17.00 på Vasa Arbis. Lärare är Glen Qvarnström, fyrfaldig finsk mästare i dragspel i veteranklassen.

Alla nivåer välkomna.

Anmälningar senast 24 oktober till kansliet@spelmansforbundet.fi eller per telefon till Spelmansförbundets kansli, tfn 06-3124699/mobil 0500560 209 (månd – torsd kl. 9 – 13).

Festivalsommaren börjar glida mot sitt slut och Kaustinen Folk Music Festival vill för sin del tacka alla spelmän och talkoarbetare samt publiken för igen en oförglömlig vecka fylld med musik, sång och dans! Vi ser fram emot nästa år med ett tema som binder ihop musik och berättelser!

Folklandia 2014

Låtar med Arto i Åbo

Folklandiakryssningen närmar sig… Ännu finns det lediga platser kvar, så kontakta kansliet om du vill boka plats. Men gör det före den 8 oktober 2013! Mera info finns på Spelmansförbundets hemsida, samt i Fiolen min nr 2/2013.

För femte året i rad blir det veckoslutskurs med Arto Järvelä i Åbo i november. Föreningen Svenska Bildningens Vänners initiativ att be Arto Järvelä lära ut åboländska låtar för att levandegöra den åboländska folkmusiktraditionen har slagit väl ut. I somras uppträdde en grupp av kursdeltagarna på Kaustbyfestivalen och i höst samlas gänget igen på Gillesgården i Åbo för att utöka repertoaren ytterligare. Lördag och söndag den 23-24 november spelas det alltså för fullt när Arto lär ut de gamla låtarna på gehör. De nya låtarna plus alla tidigare låtar brukar repeteras på en träff i april då man spelar hela lördagen.

Också i Helsingfors kan man träffas och buskspela. Spelmansförbundet ordnar ett Buskspelstillfälle på Folkhälsans Seniorhus i Helsingfors söndagen den 17 november 2013 kl.

17.00-19.30.

Alla är välkomna att spela buskspel tillsammans inför publik av Seniorhusets boende. Mera information fås av Göran Jonsson, tfn 0500-232 425. Adressen är Mannerheimsvägen 97 00280 Helsingfors.

Symfoniorkester spelar folkmusik på CD I våras spelade Gävle symfoniorkester in en CD med folkmusikmelodier, både traditionella och nyskrivna. När Svt för några år sedan gjorde en dokumentär om hälsingespelmannen Görgen Antonsson, känd från gruppen Draupner, kunde man höra en av Görgens låtar arrangerad för symfoniorkester i bakgrunden. Arrangör var Karl-Johan Ankarblom. Några år senare kom chefen för Gävle symfoniorkester Örjan Hans-Ers, Görgen Antonsson och Ankarblom på idén att göra en hel CD med folkmusik arrangerad för symfoniorkester och spelman. Skivbolaget Naxos Sweden nappade på idén och i februari i år spelades det hela in. Orkestern reste i samband med inspelningarna till Bollnäs och gav en konsert med Ankarblom som dirigent.

Responsen efter konserten var mycket positiv, och det har senare visat sig att man på Naxos vill släppa skivan i utlandet också eftersom man anser att den är en så spännande produkt. Vi som har sett filmsnuttar från konserten på youtube och Facebook, och dessutom har fått lyssna till en demo-cd med korta stycken från några av spåren, har svårt att bärga oss tills skivan släpps. Det svänger på ett sätt som man aldrig förr har hört om en symfoniorkester. Karl-Johan Ankarblom med sin gedigna erfarenhet av orkesterarrangemang och starka förankring i folkmusikvärlden är förstås verkligen rätt man på rätt plats i det här sammanhanget och Görgen Antonsson är en hisnande skicklig spelmanssolist. Fiolen min återkommer när cd:n har kommit ut på riktigt.

4

Vi ses igen 7.–13.7 2014!

Pro Kaustinen ry

Det finns också planer på att ge ut låtarna i ett låthäfte så småningom.

Nya intresserade är alltid välkomna med på kursen. Alla låtar är nya för alla deltagare på novemberkursen och till aprilträffen har man gott om tid att lära in den gamla repertoaren om man så önskar, för låtarna finns inspelade och tillgängliga för nerladdning från internet.

Anmäl om deltagande i novemberkursen till Margareta Jorpes-Friman på adressen mjorpes@abo.fi.

Hyperborea och Väsen till Vasa Folk I slutet av oktober är det igen dags för Vasa Folk, som efter tre år väl får anses vara en etablerad festival. I år blir programmet av ekonomiska orsaker tyvärr kraftigt reducerat. Efter att festivalen tidigare varit tre dagar så blir det i år konserter endast på lördagen den 26.10. I anknytning till Vasa Folk blir det även i år, på fredagen 25.10 ett folkmusikseminarium som beskrivs närmare på annat ställe i Fiolen min. Temat för seminariet är inspirerat av 100-års jubileet av den stora spelmanstävlingen i Vasa 1913 och rubriken är “Från spelmanstävling till You Tube – hur synliggörs folkmusiken?”. För att spegla detta tema i konsertprogrammet inleds lördagkvällens konsert med soloframträdanden av Arto Järvelä (fiol) och Jarmo Romppanen (mandolin). Båda är välkända för oss, de spelar med i många olika musikaliska sammanhang, men de uppträder också gärna solo. Båda har nyligen gett ut egna soloskivor som fått ett gott mottagande i recensionerna. Tävlingsmomentet har vi lämnat bort från festivalen, men det solistiska spelet är väl värt att lyftas fram. Variation ger ju också de två olika instrumenten som används.

Den finska gruppen Hyperborea består av de välrenommerade folkmusikerna Piia Kleemola-Välimäki (fiol, viola, kantele, sång), Paula Susitaival (fiol, nyckelharpa, sång), Petri Prauda (cittern, mandolin, säckpipa, sång) och Antti Paalanen (dragspel). De har spelat tillsammans sedan 2002 och bjuder på traditionell finsk folkmusik i egna arrangemang, inspirerat av spelmanstävlingen 1913. Hyperborea var årets grupp vid Kaustby festivalen 2006 och vann 2008 nordiska mästerskapet för folkmusikgrupper vid Nord08 i Sälen.

Kvällens sista grupp är den svenska trion Väsen, som på webben t.o.m. kallas det bästa bandet i världen! I Väsen spelar Olov Johansson (nyckelharpa), Mikael Marin (viola) och Roger Tallroth (gitarr). Alla är mycket duktiga musiker som också spelar i andra grupper och undervisar. Olov Johansson blev 1990 korad till den första världsmästaren på nyckelharpa. Väsen har spelat ihop sedan tidigt 90-tal. Musiken bygger på traditionell uppländsk folkmusik varvad med egna kompositioner som används som kontrast och variation. Väsen turnerar jorden runt och har förutom i Norden en stor mängd fans i bl.a. USA och Japan (!). De har också gett ut en mängd med skivor.

Kvällen avslutas som vanligt med dans, jam och trevlig samvaro.

På lördag eftermiddag ordnar Vasa Folk kortkurser för sångare och spelmän. Juulia Salonen leder en sångworkshop medan spelworkshopen leds av Arto Järvelä. Det blir också en kortkurs i folklig dans, denna gång med temat schottisvariationer.

Vasa Folk ordnas i samarbete med Finlands svenska spelmansförbund, Finlands svenska sång- och musikförbund och Folkmusiksällskapet med understöd av Svenska Kulturfonden, Konstsamfundet, KulturÖsterbotten, Vasa stad och flera andra bidragsgivare.

Alla folkmusikintresserade och annars nyfikna är hjärtligt välkomna till Vasa Folk 2013! Vi kan utlova en innehållsrik festival med variation, spelglädje och trivsel!

Stefan Kuni - Vasa Folk rf.

www.vasafolk.fi

Från spelmanstävling till You Tube – hur synliggöra folkmusiken?

I mars 1913 hölls de nationella hembygdsdagarna i Vasa. Så gott som alla institutioner och föreningar var engagerade. Programmet med föreläsningar, diskussionstillfällen och utflykter samlade rekordmånga deltagare. Hembygdsdagarna avslutades med en spelmanstävling som samlade ett femtiotal spelmän från såväl svenska som finska Österbotten. Bland de tävlande fanns Österbottens förnämsta spelmän, så som Johan Petter Ragvals och Matti Haudanmaa, vars melodier fortfarande inspirerar till arrangemang och kompositioner. Många av dagens unga spelmän och folkmusiker har hämtat delar av sin repertoar ur

melodisamlingar som har upptecknats efter dessa spelmän.

Folkmusikinstitutet och Folkmusiksällskapet vill uppmärksamma tävlingen och dess stora betydelse med ett seminarium fredagen den 25.10 kl 9.30-16 på Vasa arbetarinstitut, Kyrkoesplanaden 15.

Seminariet, som samlar forskare och musiker från vårt land och de övriga nordiska länderna, har temat ”Från spelmanstävling till You Tube – hur synliggörs folkmusiken”.

Seminarieinläggen placerar in 1913 års stora spelmanstävling i Vasa i en historisk och social kontext, samtidigt som uppmärksam-

heten fästs vid dagens musikutövare och deras möjlighet att nå ut till en större publik.

Föredragshållare är Ann-Mari Häggman (Folkmusiksällskapet), Gunnel Biskop (Finlands svenska folkdansring), Karin Eriksson (Uppsala Universitet), Arto Järvelä (Ulvila, musiker), Erik Ronström (Stockholm, musiker) Arrangör: Svenska litteratursällskapet i Finland/Finlands svenska folkmusikinstitut och Folkmusiksällskapet r.f. – i samarbete med folkmusikfestivalen Vasa Folk.

5

SamStämt 2013 Den så kallade Piugen var genomgående stämmoplatsen under SamStämt. Först verkade det litet tråkigt att vara bunden till en jättestor idrottshall utan fönster ett vackert veckoslut i juni. Men med tanke på almanackan var det naturligtvis det enda vettiga alternativet. Så här tidigt på sommaren kan man inte på allvar tro att vädret och temperaturen medger utejam, utekonserter eller annan utesamvaro. När jag anlände på fredagskvällen, lite efter utannonserad starttid, pågick programmet inne i lokalen, men ute i solen stod och satt några buskspelande spelmän under ett av träden som kantade området runt Piugen. Det gick ju alldeles utmärkt att spela där ute och programmet inne i lokalen stördes inte heller.

Samtidigt som folkdans- och spelmansstämman SamStämt, pågick de så kallade Pargasdagarna vilket betydde att Pargasborna hade ett digert program att välja ur. Det är svårt att säga huruvida det var så att stämman drunknade i mängden. I Pargas bor det ju inte heller 6

sådana massor med människor att det skulle räcka till storpublik på flera ställen.

Genialiskt dansupplägg

Välkomstsamkvämet på fredag kväll bjöd i alla fall på dansmusik och folkdans i en trevlig blandning. Man hade uppfunnit ett programupplägg som var smått genialiskt. Varje heltimme började ett spelmanslag spela till dans. Efter 45 minuter trädde folkdansringens spelmän till och i 15 minuter dansades någon folkdans under ledning av Marcus Blomberg.

En fin menuettrad råkade jag få titta på innan det var nästa spelmanslags tur med en blandning av vals och tango och liknande. Och efter 45 minuter var det igen dags för folkdans.

Bytet mellan musikanterna gick smidigt och alla smakriktningar fick sitt. Och vilket nöje för spelmännen att spela för ett stort dansgolv fullt med kunniga och ivriga dansare!

Lördagen inleddes med PR-spelningar enligt gammal känd modell. Spelmanslag och

Allspel till alldans på festuppvisningen i ”Piugen” i Pargas.

Foto: Barbro Laurén.

grupper hade blivit tilldelade olika platser runt om i trakten och bjöd på en försmak av det som skulle uppföras på söndagens finaluppvisning. Även till lördagskvällens dans inbjöds allmänheten naturligtvis. På lördagen hölls också en hel del kurser och spelmännen hade gemensam övning med allspelslåtar som skulle ingå i söndagens program och som det funnits noter till i ett tidigare nummer av Fiolen min.

Brunskärs-Maja 100 år

Samtidigt som detta skedde inne i Pargas pågick en annan aktivitet i Korpo. Det är i år 100 år sedan Brunskärs-Maja föddes och hennes barn och barnbarn hade ordnat ett firande som inleddes på kyrkogården med blomsterhyllningar och musik. Sedan fortsatte festen i skärgårdscentret i Korpoström.

Lördagskvällens dans lockade en hel del publik. Det var flera danslystna Pargasbor som mötte upp och dansa fick de minsann. Uppe i andra våningen bakom publikläktaren hade Folkmusikinstitutet sin traditionshörna med några på förhand inbokade programpunkter. Niklas Nykvist ledde ordet och Synnöve Svanström skötte dokumentationen. De uppträdande spelades in och blir alltså arkiverade

för framtiden. Det var inte helt lätt för publiken att hitta fram till hörnan genom vindlande korridorer och trappor. Dansmusiken nere från stora salen bildade en ljudkuliss bakom de som framträdde som man gott hade kunnat vara utan.

Festuppvisningen till sist

Söndagen är inte någon vilodag på en folkdansstämma, det kan jag intyga. Alla dansare fick snällt möta upp kl 9 och när avslutningsprogrammet var genomövat två gånger var det inte mycket tid över för klädombyte och lunch.

Spelmansförbundets spelmän fick vila och lita på att allspelsövningen på lördagen hade givit tillräcklig träning. På den soundcheck som var inbokad för spelmännen fick vi ändå öva litet grann. Undertecknad fick hoppa in som “dirigent” för de låtar som alla spelmän skulle vara med på. De flesta folkdanser som ingick i programmet skötte folkdansspelmännen musiken till under ledning av Ricke Mette, men när “orkestern” omfattade en utdragen uppställning på tio meter åt både höger och vänster kunde det behövas någon som höll takten i mitten när alla skulle vara med.

Programmet var komponerat av Folkdansringens riksinstruktör Marcus Blomberg. Han 7

hade diktat ihop en liten berättelse om hur engelska sjömän kom seglande till öarna i väståboland och hur de lärde sig olika danser där de drog fram. Här fick alla olika grupper av dansare vara med, de vanliga seniorerna, juniorer och miniorer, samt även projektet Danglädje som samlat ungdomar från hela svenskfinland.

Små och stora dansare

Dansarna som stod ihopträngda i väntan på att festen skulle starta var så heta på gröten att de kom in till den vals som Bergmans spelmanslag spelade som välkomstmelodi, vilket fick som följd att spelmansorkestern fick order att hoppa över den planerade intågsmusiken, Folkdansarnas gånglåt, som ingick i allspelslåtarna och säkert många kämpat med att lära sig, för den är inte nån enkel sak. Men i övrigt löpte allt utan bekymmer. Menuetten böljade fram över golvet, Dansglädje-gänget formade sig till ett

engelskt skepp som kom seglande, de minsta folkdansarna charmade den del av publiken som kom åt att se dem uppifrån läktaren. Vi spelmän fick i alla fall njuta av de minsta, en grupp småttingar där de yngsta kanske inte ens hade fyllt två år!

Några spelmanslag hade solopartier i programmet, skickligt inpassade i historien om de engelska sjömännen. Som sig bör på en folkdansstämma sjöngs Slumrande toner i slutet till spelmanskomp och som sig bör på en spelmansstämma spelades Hejsan grabbar och Finska polkan. Till sist allt rymdes med, inget blev långtråkigt och jag har en bestämd känsla av att publiken hade ovanligt mycket intressant att uppleva där på sin läktare. SamStämt borde vi ha ofta!

Siv Ekström

Folkdansringens spelmansgrupp stod för musiken till folkdansarnas pass på dansgolvet: Linnea Holmberg, Johanna Andersson-Osagie, Gunnar Bärlund, Ricke Mette och Anders Backman. Foto: Siv Ekström.

8

Ben Bergman från medarrangerande Bergmans spelmanslag inledningstalade på söndagens avslutande festuppvisning. Foto: Gunnel Bskop.

Pargasbandet Rizzle bjöd på egen konsert under lördagskvällen. Keltisk musik med instuckna egna låtar i samma stil bjöd de på. Foto: SE.

9

Lilla spelmansstämman i Kaustby Det börjar vara en väl etablerad tradition att Kaustbyfestivalens onsdag innehåller programpunkter med rubriken ”Lilla spelmansstämman”. I årets program kunde man hitta ett par tre konserter i Pelimannitalo (Spelmanshuset) med den rubriken, samt en kvällskonsert i Soittosali (Spelsalen) som hade titeln Finlandssvensk soiré. Kaustbyfestivalen har sedan ett par år tillbaka helt ny ledning och organisation efter att den ”gamla” festivalen gått i konkurs.

Programansvariga är numera Antti Järvelä och Antti Paalanen. Sini Keränen är verksamhetsledare för föreningen Pro Kaustinen r.y. De nya tagen märks bland annat genom att allt material på webbsidan finns i svensk version i sin helhet, inte några korta sammandrag här inte och det står just ”Lilla spelmansstämman” i det finska programmet.

Under festivalen märker man också förändringen: borta är överflödet av ”stora namn” från alla tänkbara genrer. Allt är mera spelmansorienterat, man satsar på jam och kurser och varje år tycks det dyka upp nya små hörn där man kan ställa sig och spela. Vid musikgymnasiet stod i år liksom i fjol en liten antik traktor med släpvagn där spelmanslag efter spelmanslag uppträdde enligt listor som fanns i handprogrammet man fick i kansliet.

Förresten hade man i kansliet en liten nyordning som verkade fungera bra. När man skulle hämta ut sitt spelmanskort (som anmäld uppträdande fick man ett kort att hänga om halsen som berättigar till fritt inträde under hela veckan) gick det smidigare än någonsin.

Alla kort var ordnade i alfabetisk ordning enligt efternamnet. Man behövde inte stå där och vänta medan någon stressad människa febrilt sökte efter ens grupps/spelmanslags namn och i den bunten sen letade fram ens kort. I matsalen var kösystemet ändrat, allt tyder på att man hela tiden aktivt söker efter förbättringar att göra, vilket ger ett vitalt och aktivt intryck.

Min Kaustbyfestival i år begränsades till endast en dag, just onsdagen med ”Lilla spelmansstämman”. I fjol bodde jag i Kaustby hela veckan och det är klart att det sved i hjärtat när vi gav oss av från festivalen sent på onsdagskvällen, rättare sagt natten, gott och 10

väl efter midnatt. Och när jag efter ett dygn var hemma igen pågick festivalen fortfarande... Men det var en fullmatad dag som gav många upplevelser. I Spelmanshuset spelade till exempel Arto Järvelä, Trinda med vänner samt Johan Lillhannus och Andreas Norrvik lappfjärdslåtar under en timme. Det var en härlig djupdykning i en rik låtskatt. Arto berättade om Valter Enlund och Torsten Pärus, Andreas och Johan spelade låtar de lärt sig av Valter Enlund som de spelat en hel del med.

– Den här schottisen var den sista låten Valter lärde oss, sa de till exempel om en av låtarna de spelade. Fascinerande att se så unga spelmän med en sådan äkta gammal spelmansstil.

Tidigare hade Karlebynejdens spelmansgille delat på en konserttimme i Spelmanshuset med fiolgrupperna Fiddlarna och Fiolfräsarna under ledning av Martina Krooks och Johanna Lönngren. Désirée Saarela-Portin hade vid midnatt en hel timmes konsert i Spelmanshuset under rubriken Soolojen yö.

Den finlandssvenska soirén samlade flera olika grupper som spelade en kvart vardera.

Småbönders spelmanslag inledde, följt av Désirée Saarela-Portin med gruppen Triskel.

Arto Järveläs kursdeltagare från kurserna i Åbo i Svenska Bildningens Vänners regi uppträdde under namnet ”Opp å damba”. Dessutom spelade Trinda med vänner, Karlebynejdens spelmansgille och Smedarna. Till sist avslutades soirén med allspel under ledning av Martina Krooks.

Smedarna hade också en dansspelning på Festivalgården, som bjöd på en annorlunda vy i år. Hela lågstadieskolan som förut rymt både Festivalshop och Spelsal var borta, jämnad med marken på grund av mögelskador.

Festivalshopen var nu inrymd i musikgymnasiet och Spelsalen i högstadiet. I Vinstugan delade Trinda och Småbönders spelmanslag på en timme.

Mellan de finlandssvenska programpunkterna hann jag också med några andra konserter och upplevelser. Det började med jamstuga i Café Mondo precis vid ankomsten.

Där stod Hans Kennemark och spelade Polonäs från Sexdrega med nästan hela cafeet fyllt av deltagare. De satt med näsorna i sina noter,

Överst spelar ”Opp å damba”, deltagare från SBV:s låtkurs i Åbo med Arto Järvelä. Fr.v. Timo Alakotila, Anna Jorpes, Inger Hagström-Johansson, Ann Lindqvist-Öst, Carita Aminoff, Siv Ekström och Arto Järvelä. Foto: Jan Kronholm.

Nedre bilden är tagen i Pelimannitalo, Spelmanshuset, där Karlebynejdens spelmanslag höll konsert. Foto: Ulla Nikula.

visserligen, men nog tog de ändå intryck av Hans instruktioner. Samma låt har han lärt ut på workshopar på Åland så där var det bara att dra fram fiolen och spela med. Bra början på festivaldagen!

Sedan fyra år arrangerar man Konsta Jylhätävlingen i början av festivalveckan. Vartannat år för solister, och vartannat år för grupper och alltid i två klasser: en traditionell och en öppen klass. Årets traditionella klass vanns av Arto Järvelä och han höll en konsert med tävlingsrepertoaren i Café Mondo på onsdagen. Med omstämd fiol och sång till visade han vilken mångsidig och skicklig musiker han är - och som alltid när han är i farten kommer det med några låtar från de finlandssvenska trakterna också.

I musikgymnasiet har man numera en scen som kallas Iholla-salen. Där ska det vara intimt och akustiskt och där lyssnade jag till en relativt ny trio med namnet Septentrio: Hans Kennemark på fiol, Hannu Kella på dragspel och Leonor Palazzo på cello. Lyhört samspel och fantastiska arrangemang, alla tre virtuoser på sina instrument. Det var en njutning!

Till sist, direkt efter egen medverkan i Opp å damba, till Nordik Trees konsert i Spelmanshuset. Där förenades Hans Kennemark med Arto Järvelä och Timo Alakotila i en konsert med hög njutningsfaktor. Så lyhört och känsligt som de tre spelar tillsammans - och så vackert! De njuter så uppenbart av sitt samspel att man bli lycklig bara av att se på dem.

Siv Ekström 11

M채sterspelmannen Antti Hosioja spelar tv책radigt tillsammans med m책ng책riga kollegan i Tallari Ritva Talvitie. Foto: Arto Kuorikoski.

12

Mästerspelman Antti Hosioja I säkert trettio år har Antti Hosioja varit engagerad i folkmusikfestivalen i Kaustby, han har medverkat i konserter med Tallari varje sommar och säkert också på andra sätt varit inblandad. Varje år har mästerspelmän utsetts och de har uppträtt på festivalen. I år blev Antti själv utnämnd till mästerspelman. Konstig och ovan känsla att själv utmärkas, helt säkert, men visst förtjänar han titeln minst lika mycket som alla de andra som han under åren sett bli premierade!

När Fiolen min får tag på Antti på mobilen sitter han “på skären” och ser ända bort till Sälgrund där han ska vara lärare på spelmansförbundets kurs i början av september.

Han har ett år som pensionär bakom sig och han skojar om att han får gå om grundkursen, för det var inte lätt att anpassa sig till det nya livet. Fru Noora har redan praktiserat på den sysslan ett tag, som lärare kunde hon gå i pension några år tidigare än Antti.

Antti började spela tvåradigt redan som 8-åring. Pappa spelade och kunde visa litet hur man gör. Gubben Noak hörde till de första låtarna på repertoaren. Någon musikskola har Antti aldrig gått i, utan mest lärt sig själv.

Spelandet tog inte fart förrän i tonåren då det blev både femradigt dragspel och elgitarr.

Dragspelet hamnade nog i skuggan av elgitarren när det blev att spela i humppaorkestrar i olika sammanhang.

Efter studenten och militären blev det finska hanken i Åbo, men efter tre år konstaterade Antti att det inte var riktigt det rätta för honom. Noora, som senare skulle bli hans fru, studerade vid Åbo Akademi och lockade honom över dit.

– Här är trevligt, sa hon, och inte så många studerande. Som uppvuxen i Karijoki, eller på svenska Bötom i södra Österbotten, hade han svenskspråkiga Kristinestad inom räckhåll och sommarjobben där hade gett övning i svenska. Vid ÅA läste han folkloristik och musikvetenskap, ämnen som låg honom närmare än ekonomi och handel. Det var där som Ann-Mari Häggman “upptäckte” honom och bad honom bli verksamhetsledare för det finlandssvenska folkmusikinstitut hon och Spelmansförbundet började planera i slutet av

1970-talet. Det innebar att även de studierna blev lämnade på hälft.

– Jag är fortfarande “fil. stud.”, skrattar Antti. Han är tacksam för att han fick den tjänsten, som var hans första arbetsplats, för sedan har det rullat på i musikens värld. Fyra och ett halvt år hann Antti jobba på FMI. Det var roligt och intressant och Antti trivdes väldigt bra. Han var ensam anställd på institutet och skötte även Spelmansförbundets medlemsregister och postandet av Fiolen min till tusen mottagare. Vid sidan om undervisade han då också vid Lappfjärds folkhögskola i både tonträffning och finska.

När sedan institutet flyttade till Vasa följde Antti inte med utan jobbade som lärare ett tag tills man i Kaustby år 1986 grundade folkmusikgruppen Tallari som skulle verka för att sprida kunskap om hela landets folkmusik.

– Uppdraget gällde även folkmusik från svenskbygderna, påpekar han. Antti blev ledare för Tallari och det fortsatte han med ända till pensioneringen för ett år sedan. I Tallari har han mest spelat kontrabas och när jag pressar honom lite får vi en lista på instrument han spelar: ett-och tvåradigt, femradigt dragspel, bas, gitarr och mandolin.

– Och så kan jag två låtar på fiol! Tramporgel går väl också om det behövs. Allt med strängar och tangenter funkar nog, men blås är jag inte så bra på, menar Antti.

Under de första åren med Tallari blev det mycket resor, inte bara i hemlandet till skolor och liknande utan även internationellt. Tallari turnerade en hel del inom Norden och hela Europa och flera gånger reste de till USA. Nu har Antti fått nog av resandet och har inte ens pass längre.

– Nej, nu räcker det med Kristinestad och Kaustby, skrockar han.

Förutom mästerspelmanstiteln fick han också detta år statlig konstnärspension. Det var en överraskning till!

– Tänk att jag fick det också, det var inte så många musiker som fick, och inte så många som jag kände heller. Ulla-Lena Lundberg fick också - hennes böcker har jag läst varenda en!

Siv Ekström 13

Bingsjöstämman I den lilla byn Bingsjö i östra Dalarna har man samlats till spelmansstämma första onsdagen i juli månad sedan slutet av 1960-talet.

Bingsjöstämman är ett begrepp och en storslagen upplevelse. Numera samlas de verkliga entusiasterna redan på måndagskvällen även om stämman egentligen är tänkt att utspelas under en enda kväll. Genom åren har den dock utvecklats till att ha program redan på tisdagen.

Anländer man på onsdag eftermiddag är man hopplöst på efterkälken och att hitta en ledig yta att slå upp sitt tält på eller parkera husbilen på kan vara en övermäktig uppgift.

Här finns inte alls den infrastruktur vi vant oss med på de finlandssvenska spelmansstämmorna där man får boka in sig på skolgolv eller hotell och där man med sin matbiljett i näven kan ösa upp lunch och middag och efterrätt på det. Nej, här har man sitt logi med sig - många husbilar och husvagnar parkerar på åkrar och ängar som de bosatta i byn ställer till förfogande. Tälten står i täta rader.

Arrangörerna har placerat ut fräscha “Bajamajor” runt om i byn och det finns vattenposter både här och där. Man tar en stämmoavgift av dem som kommer in i byn med bil och man har kontrollanter som går runt och tar betalt av dem som tältar eller bor i husbilar.

Butiken i byn upplever under dessa dagar årets högsäsong - annars är det knapert med kunderna förstår man av ett tidningsurklipp som hänger innanför dörren i affären. Bingsjö lanthandel håller öppet från tidig morgon till sen kväll och när jag vid ett tillfälle sitter på en soffa i ett hörn och laddar min mobil bevittnar jag hur kassakön sträcker sig runt hela butiken. En av de båda butiksägarna har rötter i Italien och har börjat tillverka egen korv som säljs grillad vid ett stånd på butiksparkeringen. Smaka på den om den finns också nästa år!

För mig började årets stämma på tisdagen.

Redan på eftermiddagen var det svårt att hitta 14

en ledig fläck för övernattning, men för mig som skulle sova i bilen gick det ändå bra.

Med fiolen på ryggen gick jag ett varv runt stämmoområdet och vid niotiden skulle gamla Malungselever spela till dans vid en dansbana under ett tälttak. Hälften av låtarna hade jag aldrig hört, än mindre spelat, men det gick bra att hänga med för vi var så många och ledarna klarade med hjälp av akustiken tälttaket skapade att hålla ihop den stora skaran. Över hundra var vi säkert. Så hittade jag gamla spelvänner och satt en stund i deras förtält med varmt te i den svala natten. Spela kunde man också i det rymliga tältet. Runt om spelades det i alla hörn och knutar, i husvagnstält och i buskar. Borta vid bilen hördes fortfarande musiken som ett surr uppifrån byn.

Onsdagen bjöd på solsken, matlagning på Trangiakök, buskspel, konsert i kyrkan, slagsmål med mygg och knott uppe på Bingsjöbacken bland människor i tusental. På torsdagens morgon körde vi hemåt när de flesta andra ännu kurade i sina tält efter nattens regn. Musiken surrade fortfarande eller redan vid femtiden när jag inte kunde sova utan tog en promenad i duggregnet. Ute kunde man inte spela på träfioler, men någonstans hade de hittat skydd, alla de där som fortfarande spelade.

Bingsjöstämman som tidigare var en del av Musik vid Siljan och behövde förnyas och få en nystart arrangeras numera av Föreningen Bingsjöstämman som består av Folkmusikens Hus, Dalarnas Spelmansförbund och Bingsjö by. Det garanterar ett spelmansnära upplägg och ett engagemang från byn är naturligtvis A och O. Ta med myggmedel och myggnät, varma kläder för kalla nätter, något att sova i och åk iväg till Bingsjö nästa sommar. Det är en garanterad upplevelse!

Siv Ekström

Överst en glimt från Bingsjöbacken på onsdagseftermiddagen. Danielsgården i bakgrunden. Nedanför spelar JPP i Bingsjö vackra kyrka för en fulltalig pubilk. Applåderna ville inte ta slut efter den långa och välspelade konserten. Foto: Siv Ekström.

15

Litet läger med mycket gott humör I slutet av juli 2013 ordnades ett internationellt folkmusikläger i Kvarkens skärgård i Korsholm, närmare bestämt i Alskat. Från början var det tänkt att det skulle bli ett läger med cirka 20 deltagare, med ungdomar också från Sverige och England, men trots att människor från alla tre länderna hade anmält intresse, blev vi sist och slutligen endast fem ungdomar samt två vuxna och en lärare. Alla var från Finland, förutom en deltagare från England. Tack vare henne blev det ett internationellt läger trots allt.

Vi bodde på en lägergård i Alskat, mitt ute i skärgården. Esther Rosewarne, från England, var väldigt förundrad över att det fanns så mycket träd och så få människor i Finland.

Det var också ovanligt för henne att så många byggnader var byggda av trä, så också vårt lägerhus. Vi hade tillgång till privat strand, så varje kväll blev det bastubad och några dopp i det kalla vattnet, något som för en engelskvinna var ganska speciellt.

Eftersom det var ett folkmusikläger spelade vi också mycket tillsammans, främst folkmusik från England, Irland och de nordiska länderna. Trots att vi var så få fanns det en hel del instrument representerade exempelvis spelades det på violin, dragspel, trummor, flöjter, en stråkharpa och gitarr.

var visserligen mer känsla i att spela på kvällen vid Salteriet än att spela för lunchgäster vid Arken, men likväl blev båda konserterna lyckade. En hel del människor höjde nog på ögonbrynen när de hörde musiken, det är inte varje dag man får höra fem violiner, en tvärflöjt, ett dragspel samt en Bodhrántrumma spela fartfyllda jiggar och norska hallingar!

Vi lärde oss väldigt många låtar på kort tid.

Under de fyra dagarna som det hölls lektioner lärde vi oss cirka tio nya låtar med arrangemang i vissa fall, samt lite dans och bastusånger. Detta skulle inte ha gått utan den fenomenala Kirsi Vinkki, som fungerade som lärare.

I undervisningen blandades svenska med finska och engelska då melodierna lärdes ut genom gehörsinlärning. Några av lägerdeltagarna var ganska trötta, men då Kirsi lärde ut så fastnade melodierna ganska bra i alla fall.

Till vissa låtar hade Kirsi gjort upp ett arrangemang med tillhörande stämmor och riff, ackord, ja allt som kan tänkas vara med, men vi fick även möjlighet att komponera egna stämmor och göra upp egna arrangemang. Alla tyckte verkligen om henne som lärare, och stämningen under både lektion och fritid var på topp.

Det gjorde ingenting att vi var så få deltagare på lägret, tvärtom kunde vi enas om att det var en av de bidragande orsakerna till att lägret blev så bra! Vi behövde inte alltid hålla hårt på schemat utan kunde bestämma oss för en längre eller kortare rast här och där, men framför allt gav det oss möjlighet att umgås alla tillsammans, vilket i sin tur ledde till att vi fick väldigt bra kontakt med varandra.

Stämningen på lägret var så gott som hela tiden på topp och alla fick med sig något nytt hem, såväl folkmusikmelodier som andra intryck och idéer. Jag kan bara tala för mig själv då jag säger att det var en av de bästa lägerJessica Österberg, Janeta Österberg, Esther Rosewarne, Linda Leppänen, Kirsi veckorna i mitt liv, men vi hade alla väldigt Vinkki, Victor Österberg, Per-Henrik Lithén. Foto: Birgitta Beijar-Österberg trevligt tillsammans och enades om att lägret Utflykter och annat roligt var också en stor utan tvivel hade varit mycket lyckat. del av programmet. En dag gjorde vi en guiDärför vill vi tacka lägersponsorerna; Svensdad båtutflykt i skärgården och fick njuta av ka kulturfonden, svensk-Österbottniska samden vackra naturen från sjöperspektiv. En fundet, Korsholms kommun samt Aktiastifannan gång promenerade vi över Finlands telsen i Korsholm, samt rikta ett speciellt tack längsta bro, efter att ha stått och vinkat till ett till Birgitta Beijar-Österberg och Per-Henrik långt följe med gamla bilar som åkte förbi, och Lithén som arrangerade lägret, utan er skulle sedan köpte glass vid andra sidan. det inte ha blivit något läger.

Under lägret fick vi också medverka i två konserter, en allsångskväll vid Salteriet i Björköby och en vid restaurang Arken. Det Jessica Österberg 16

Folk Summer School Dagen är söndagen den 28 augusti. Bilen står färdigt packad, fylld med ett antal olika instrument och packning för en hel vecka. Nu bär det av till Hälsingland, Sverige, där ett internationellt folkmusikläger skall äga rum.

Första delen av resan tillbringades ombord på Wasa Line, mellan Vasa och Umeå. Efter fyra timmar var vi på svensk mark och den timslånga bilfärden tog sin början. GPS: en var inställd, vägbeskrivningen från Google Maps utprintad och den obligatoriska vägkartan framme. I bilen befann sig tre folkmusikglada ungdomar, nämligen Linda Leppänen, Jessica Österberg och Janeta Österberg. Stämningen var på topp och förväntningarna höga, eftersom alla tre deltagit i samma läger föregående sommar och visste hur bra det kunde bli. Den goda stämningen höll i sig hela vägen, trots en missvisande GPS, dåligt före och kurviga skogsvägar.

Måndagen den 29 började lägret, som i år hade 24 deltagare. Tre av dem kom från Finland, två från England, medan den stora majoriteten var från Sverige. Som lärare fungerade de finländska lärarna Juulia Salonen (sång m.m.) och Jarmo Romppanen (mandolin, mandola), Stewart Hardy från England (fiol), samt de svenska lärarna Linnea Aall Campbell (fiol) och Bengan Janson (dragspel). De är alla genialiskt duktiga, och för alla dragspelare var det mycket uppskattat att även ha en lärare med det instrumentet i år. Programet under veckan bestod till stor del av musikundervisning och respektive lärare lärde, i stor eller liten grupp, ut låtar från sina egna hemtrakter. Undervisningen skedde på gehör.

Dessutom var temat för den konsert som avslutade lägret ”Jonas Olsson”, så flera av hans låtar lärdes också ut under veckan.

Då dagarna till största delen bestod av lektioner var kvällarna det motsatta. Då tog olika utflykter eller fritt program plats. Till exempel första kvällen blev det dans och lärarna introducerade sig själva med en konsert. Dagen efter var det meningen att alla deltagare skulle få ro kyrkbåtar, men pga. det dåliga vädret blev det inställt. Det klarnade dock upp under veckan och på torsdag kväll begav vi oss till Rossmyrvallen där en ”ministämma” ägde rum. Vi framträdde med några låtar alla tillsammans och sedan fick alla deltagare smaka

på en traditionell delikatess; pannkaka med fläsk som sedan toppades med lingonsylt.

Smakkombinationen var intressant. Fredag kväll var den sista lediga kvällen på lägret och tillbringades med fest hemma hos Eiwor Kjellberg. Där testades kunskapsnivån och bra lagarbete var nödvändigt. För dem som ville fanns det också möjlighet till buskspel.

Ministämma på Rossmyrvallen. Foto: Juulia Salonen

Lördag kväll var det dags för den konsert som varit målet under hela veckan. Största delen av dagen gick åt till att repetera allt och förbereda sig inför konserten, som började vid sjutiden.

Publiken var stor och Folk Summer School var först på programmet. Vi gjorde ett super framförande och fick resten av kvällen njuta av bra musik från de övriga spelmännen. Hela kvällen avslutades med god mat på hälsingegården. Kort sammanfattat, ett perfekt slut på en perfekt vecka.

Tidigt nästa morgon påbörjade engelsmännen och finländarna sin resa hem. För vår del innebar det ytterligare en lång bilfärd, som till kännedom tog 1½ h kortare med GPS: en avstängd, och ytterligare fyra timmar ombord på färjan. På eftermiddagen kom vi fram till Vasa, med en lyckad vecka bakom oss och många nya låtar i bagaget.

Janeta Österberg

17

När det är jam på Skullan på Kyrkogårdsö på kvällen går det med sådan fart att man blir suddig på bild. Fr.v. Lisa Cohen, Peter Murray, Francine Eriksson, Tommi Asplund, Emelie Eriksson, Maria Jonsson. Foto: Siv Ekström

Organisationssekreteraren på folkmusikläger Läger hör inte bara barnen och ungdomarna till – det fick jag erfara i somras…

Efter en paus på 25 år bestämde jag mig för att återuppta mitt fiolspelande. Men det visade sig vara allt annat än motiverande att spela ensam. Förfärligt lät det också. Efter tre timmars spelande, fördelat på två dagar, insåg jag att det behövs något annat – en kurs eller något där jag får spela tillsammans med andra, gärna då också med vuxna som är på samma nivå.

Fick höra att Folkmusiklägret på Kyrkogårdsö skulle vara något för mig, för dit kom deltagare i alla åldrar och på alla nivåer. God mat fick man också. Så då jag blev er18

bjuden skjuts till den avlägsna ön i den Åländska skärgården så fanns det egentligen inte längre några hinder i vägen. Möjligen då tanken på att inte få använda sig av noter, för allt skulle ske på gehör, och ingen möjlighet att gå på länk eller långpromenader, för ön var inte så stor. Men det här var småsaker, så efter en stunds betänketid så anmälde jag mig.

Lägret visade sig vara en fullträff.

I fem dagar kretsade livet kring gehörsspel, god mat och glada människor. För en mamma till fyra tonåringar var det här rena himmelriket; ingen matlagning och ingen tvätt på flera dagar. Alla små vardagliga problem var som bortblåsta.

För en gångs skull så var det ens egna tankar som låg i centrum. Det här visade sig också vara något som krävdes för att man skulle kunna koncentrera sig på gehörsspel.

Så vad fick jag med mig då? Jo, många nya låtar, varav vissa fastnade bättre än andra; ett nothäfte med alla låtar som delades ut den sista dagen; kontaktuppgifter till många nya vänner; en del nya idéer till matlagningen. Och så något helt oväntat: fruktansvärt sjuka axlar.

Men det hör väl lägerlivet till att man inte kommer hem helskinnad…

Pia-Stina Sarin

Spelmansstämma i Önningeby ”När Folkmusiklaget Kvinnfolk ordnar spelmansstämma gör de allt baklänges” sade en gång en svensk spelman när han skulle presentera sitt lag och deras låtar på spelmansstämman i Önningeby, Det lät ju litet märkligt det där, men det visade sig att han kommit underfund med att upplägget inte var så tokigt ändå. Det han avsåg var att Kvinnfolks spelmansstämma börjar med fritt samspel eller buskspel om man så vill, för att mot kvällen övergå i konsert. På svenska spelmansstämmor börjar man med konsert och buskspelar efteråt. Även i Önningeby blir det buskspel efter konserten - på det sättet får man ännu mera av den varan! Årets spelmansstämma hade lockat flera gäster. Från Sverige kom spelmansgrupperna Laglösa, Invandrarna och Häverö spelmän.

Från Karleby kom tvåspråkiga Talkoopelimannit. Som vanligt deltog flera av lägerdeltagarna från Kyrkogårdsö och på det viset hade vi gäster från USA, England och Estland. Åtminstone tre tyska spelmän hade oberoende av varandra hittat till stämman. Alla tre brukar semestra på Åland och har t.o.m. lärt sig svenska.

Gerd Stenlid med rötter på Åland kom som hon brukar med sin lilla Mannborgorgel och upprepade även sin fjolårssuccé med en kurs i att spela på skedar. Emmaus arbetsläger med ett tjugotal deltagare från när och fjärran - tre deltagare kom ända från Västsahara - gästade stämman i år liksom ifjol. Så stämman bjöd på härlig gemenskap både mellan olika åldrar och olika kulturer.

Siv Ekström

Vädrets makter var oss nådiga och trots mörka moln hotande nära kunde konserten hållas utomhus och vid det avslutande allspelet kom som synes solen fram på riktigt igen. Foto: Jan Kronholm

Spelmansstämma är möten och samspel, nya kamrater att spela med. Här har Marianne Cygnel från Karleby och Magne Eriksson från Mariehamn hittat en gemensam ton.

Foto: Jan Kronholm.

19

Musikinsamling förr och nu

Rapport från seminarium om ljudarkiv av Niklas Nykvist, FMI Den 22 maj arrangerade SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut och Kungliga Gustav Adolfs akademien för svensk folkkultur ett gemensamt seminarium i Vasa. Seminariet, med ca 25 deltagare, fokuserade på insamling och arkivering av klingande traditionsmaterial såsom musikinspelningar och intervjuer med traditionsbärare.

På seminariet föreläste både representanter för en äldre skola traditionsinsamlare och dagens unga forskare och insamlare. Hur har ideologin bakom insamlingen utvecklats under de senaste 50 åren och hur har teknikens utveckling inverkat på fältarbetet och arkiveringen?

Detta var bl.a. frågor som diskuterades under dagens lopp.

Juridiska aspekter

Seminariets inleddes av kanslichefen vid Svenska litteratursällskapet i Finland, Jonas Lång, som med sin juristbakgrund presenterade den utredning som han gjort för SLS beträffande juridiska rättigheter och skyldigheter i fråga om arkivmaterial. I samband med internets utveckling, och den möjlighet till spridning och tillgänglighet som webbpubliceringen inneburit, har frågorna kring upphovsrätt blivit brinnande aktuella de senaste 10 åren och lagstiftningen har haft svårt att hinna med. Att retroaktivt tillgodose allas rättigheter i den enorma mängd material som fyller våra traditionsarkiv är en närapå utopistisk tanke, men vartefter det blir aktuellt bör man i alla fall göra så gott man kan för att exempelvis spåra arvingar till upphovsrättsinnehavare som avlidit. När man samlar in material idag var Långs råd att alltid göra upp ett skriftligt avtal där detaljerna kring upphovsrätt och användarättigheter är klara och tydliga.

Under seminariet berättade de erfarna folkmusikinsamlarna Märta Ramsten, Anneli Asplund och Ann-Mari Häggman om sina erfarenheter av insamling. Särskilt fokus lade de på hur det insamlade materialet har an20

vänts, hur det påverkat traditionsutvecklingen samt exempel på hur det används idag och hur meddelarnas integritet kan skyddas. En aspekt som också uppmärksammades var att även insamlarens/forskarens intressen och integritet bör skyddas.

Ideologin bakom

Dan Lundberg, Mathis Boström och Kaj Ahlsved representerade en yngre generation insamlare/ forskare som berättade om sina erfarenheter av insamling och arkivering. I sitt föredrag tog Dan Lundberg fasta på arkivens ideologiska dimensioner när han bl.a. visade hur forskarnas och insamlarnas urval lett till normeringar, med andra ord, det som forskaren valt att uppmärksamma och samla in, det har också allmänt blivit sett som den äkta kulturen som bör bevaras och värdesättas. Denna typ av kanonisering som arkiven bidragit till har även haft kopplingar till politisk och ideologisk nationsbildning.

Lundberg framhöll att medvetenheten bland dagens musiketnologer och arkivarbetare har ökat när det gäller rollen som medskapande i kulturarvsprocessen, men han underströk samtidigt att vi oftare borde fråga oss vilket ansvar vi egentligen har?

Nya medier och ljudlandskap

Matthias Boström gav exempel på hur dagens nya media som internet och de sociala medierna på nätet erbjuder nya kommunikationskanaler och plattformer som även arkiven bör utnyttja och ta ställning till. Kaj Ahlsved presenterade sin forskning om ljudlandskapen i idrottssammanhang och gav exempel på den typ av ljudbilder som han dokumenterar vid olika idrotts- och sporttillställningar, som exempelvis bobollsmatcher.

Seminariet avslutades med en sammanfattande diskussion som leddes av Gunnar Ternhag och Niklas Nyqvist.

Dansglädje i ung grupp På Folklandiakryssningen, likväl som på SamStämt i Pargas, fångade en grupp glada unga dansare min uppmärksamhet. Mitt i natten ställde de sig på en öppen golvyta nära infodisken på färjan och dansade dans efter dans.

De hade så roligt tillsammans och dansade så bra att man bara inte kunde gå därifrån.

Det var projektgruppen Dansglädje, som funnits i två år och som avslutat sin verksamhet denna sommar. Jessica Krohn har varit med som ledare tillsammans med Heidi Palmu och som spelmän har Linnea Holmberg och Ingolf Backman fungerat.

– Vi startade Dansglädje efter Barnlek 2011, berättar Jessica. Vi inspåg att nu har vi ett gäng ungdomar som kommer att bli för gamla för Barnlek och funderade på vad vi skulle göra får att få behålla dem inom våra led.

Det blev ett tvåårigt projekt med finansiering från Kulturfonden och med Folkdansringen som ansvarig organisation. Hela 24 ungdomar från hela Svenskfinland har deltagit, tio av dem från Österbotten och 14 från södra Finland. Med hjälp av lokala ledare har ungdomarna övat varannan vecka, och på gemensamma veckoslut under ledning av Jessica och Heidi har gruppen svetsats samman.

Gruppen har tränat in fyra olika danshelheter som de kan uppträda med och avslutade sedan hela projektet med en resa till Tyskland och en festival där. När projektet startade var ungdomarna i 13-16-årsåldern och de har utvecklats mycket under de två åren. Jessica hörde nyligen någon i gruppen säga “Ni kan ta oss ur Dansglädje, men ni kan aldrig ta Dansglädjen ur oss!” och det säger en hel del.

Av de 22 ungdomar som var med till slut kom nio stycken med på Folkdansringens instruktörskurs och det visar också vad projektet betytt både för deltagarna och för Folkdansringen. Även för Jessica har projektet betytt mycket.

– Min inspiration kom tillbaka, säger hon.

Det är något fint och speciellt det vi har i vår finlandssvenska folkdans och spelmansmusik. Vi är proffs på det vi gör och det ska vi fortsätta med.

Jessica leder två juniorgrupper i Jakobstads svenska Arbis och håller också gympakurser.

Grupperna växer ständigt, men nu ska föräldrarna till barnen få ta mera ansvar för kringarrangemang och pengainsamling och Jessica ska koncentrera sig på dansen.

SE 21

Skärikurs på Sälgrund Årets skärikurs på Sälgrund hölls den 13-15 september. Ett fantastiskt veckoslut i ljuvlig miljö ute på ön är något som alla spelmän borde få uppleva.

På fredagskvällen halv sju åkte ett antal spelmän ut till fyrön utanför Kaskö för att tillbringa ett veckslut i spelandets och inlärandets tecken. Så gott som alla har varit med tidigare och återkommer från år till år.

Någon som var med för första gången fanns nog också.

Denna gång var det ockå två lärare, nämligen Täpp Ida Almlöf från Rättvik i Dalarna.

Hon är ledare och ordförande för Rättviks spelmanslag och så är hon också en hejare på låtar från den trakten.

Den andra läraren var nyutnämnda mästerspelmannen Antti Hosioja som bor i Kaustby men är bördig från Karijoki eller Bötom i Sydösterbotten. Han är en driven folkmusiker, spelar kontrabas och dragspel i olika sammansättningar. Nu spelade han på tvåradigt dragspel och lärde ut låtar som han lärt sig av sin far. En Konsta Jyhlämelodi slank också med.

Denna gång var det inget tema, som det brukar ibland, men det gick bra ändå. Deltagarna delades slumpmässigt in i två grupper som lärarna tog hand om turvis och lärde ut låtar för fulla muggar.

På fredagskvällen samlades alla, nästan, en kom på lördagsmorgonen. Spelmanssystrarna Sonja och Ros-Marie, båda från trakten skötte om oss med mat och dryck under hela weekenden, allt väl förberett.

Varje år ställer de upp med mat och spel, de är ju också folkmusiker och spelar väldigt bra tillsammans. Att kursen kan hållas på Sälgrund är helt deras förtjänst, tacksamheten har inga gränser därvidlag.

Fredagskvällens buskspelning till långt in på småtimmarna var bara början. Kursen satte i gång på lördagsmorgonen och när man först hör en låt så tänker man att den går inte att lära sig! All undervisning görs på gehör utan noter, noterna har man bara för att komma ihåg hur låten börjar. Jag har 22

hört att för att lära sig en spelmansmelodi, lätt eller svår, så skall man glömma den tre gånger, först då så fastnar den i minnet.

Så här knagglade vi oss igenom alla låtar med varierande slutresultat och på söndagen före avresan så spelades alla låtar tillsammans, jag kommer inte ihåg hur många det blev, kanske tio, tolv stycken. Nu för tiden med modern och lätt inspelningsteknik så brukar lärarna spela in alla låtar som de lärt ut och Stefan skickar ut dem med epost åt alla deltagare så får var och en öva hemma.

På lördagskvällen var det bastubad - någon doppade sig i havet - korvgrillning och gemensam samvaro och spelning till sena natten. Buskspel är något som jag och många med mig tycker att höjer stämningen avsevärt när spelmän träffas.

Att från denna kurs åka hem med en så olika repertoar som man bara kan tänka sig tycker jag är förträffligt. Bingsjöpolskor och låtar därifrån, samt finskinspirerade låtar från Kaustby och Sydösterbotten kan inte sitta bättre.

På dessa kurser skulle det gärna kunna finnas mera nya spelmän, som inte har utövat denna form av inlärning. Idén kanske ni har fattat, varför åker man ut till en holme, jo därför att man måste vara där hela tiden och inte åka hem för att sova. Nog finns det platser på fastlandet, men då är risken stor att man åker hem, övernattar där och inte ids komma tillbaka. Nu skall låtar inpräntas med lindrigt våld, mer eller mindre. Efteråt är alla väldigt nöjda, konceptet är lysande.

Deltagarna detta år kom från Åland, Åbo, Esbo, Helsingfors, Singsby, Jakobstad, Nykarleby och Karleby.

Igen har man fått uppleva ett intensivt veckoslut, ett stort tack till lärarna, systrarna Ros-Marie och Sonja och ordförande Stefan Kuni som oförtrutet ställer upp och planerar dessa tillställningar, reser från sin arbetsplats och boende i Tyskland, för att spela tillsammans med oss andra, tack.

Folke Hästbacka

Täpp Ida lärde ut låtar på fiol, Antti Hosioja på tvåradigt.

Och över alltihopa vakade som vanligt Sälgrunds fyr.

Foto: Folke Hästbacka

23

Konsert i Korpoström till Brunskärs-Majas minne

Brunskärs-Majas dotterdotter Maria Jonsson, Jan-Håkan Dahlström, Majas dotter och Marias mamma Ulla-Stina Henricsson, Majas dotterdotter Ulrika Skult och Majas yngsta dotter Gunilla Stenfors hörde till dem som spelade på konserten till Majas minne. I bakgrunden skymtar Maja på en bild där hon spelar tillsammans med Aspö-Erik. Konserten föregicks av uppvaktning på kyrkogården och ägde rum den 8 juni samtidigt som SamStämt pågick i Pargas. Foto: Siv Ekström

Rizzle och regn på Forneldarnas natt på Kökar Redaktören för Fiolen min fick ett så glatt och trevligt mejl om hur det gick till på Kökar på Forneldarnas natt i slutet av augusti, att det var självklart att be att få ta med texten i tidningen.

Så här skrev Margit Sundström i Kvinnfolk.

Måste berätta att ibland hamnar man på oväntade saker. Som när musikgruppen Rizzle från Pargas dök upp på Kökar på Forneldarnas natt och spelade irländskt så det stod härliga till!

Vi hade vikt helgen för att städa upp och skura i stugan i Hellsö. Ämbar och skurgrejer, madrasser och grejer, bilen full, från fasta Åland. Med uppkavlade ärmar och 24

tallsåpa var vi beredda på en slitsam helg.

Men, i Nordlunds fårhus i norra ändan på Hellsö skulle det firas Forneldarnas natt, fick vi veta.

Längst bort på fasta Kökar ligger det. Det var så skrapertorrt i naturen så husfar aviserade att det möjligen kunde bli en liten brasa i tunna + marschaller på bergknallarna, inget mer, och brandkåren var där med slangen, beredd utifall att....

Fårhuset fylldes med förväntasfulla mänskor, och många stod utanför. Det var fika med bröd i massor, granna lyktor lyste upp, stolar och bord, ja huset fullt. Framme var scenen med namnet RIZZLE på väggen, gitarrer och musikinstrument uppställda. Man kunde tro att det var en artistspäckad scen i någon halvstor stad.

Musikgruppen Rizzle kom in och spelade låt efter låt, taktfast och medryckande, folk applåderade och stampade takten, det visslades och stämningen var hög, och DÅ plötsligt (!!!!) kom skyfallet från en himmel, som en stund innan varit klar med ett moln i kanten. Vattnet vräkte ner över brandkår och marshaller och fårhustaket medan Rizzle dränkte dånet med sin medryckande irländska musik.

Redan i pausen flammade en stor brasa upp på berget och den brann länge i kvällsmörkret.

Det kändes som om världens centrum var där just då, i en avkrok i avkrokarnas avkrok i Östersjön.

Det var härligt och otroligt alltsammans!

Glada hälsningar från Margit

Bröllopsmusik vid språkgränsen Fler än en gång har jag fascinerats över hur låtar dyker upp i olika versioner på olika platser. På något sätt är det mycket mera spännande än om man hittar en låt som är fullständigt unik - en visa som någon hittat på hemma i byn och som ingen annan kan eller har hört. Samma låt i olika versioner i olika byar i andra länder på flera öar visar på kontakter och utbyte som kanske har skett för mer än hundra år sedan. Ändå blir man varje gång litet överraskad, hoppar till så smått, som när jag besökte Kaustby en gång för bra många år sedan - allstå platsen, inte festivalen - och hörde en brudmarsch spelas.

Mitt i kände jag igen några takter från Jeposmetton. I Juottomarssi spökar Slumrande toner och så vidare.

Det här har också fascinerat Heikki Nikula, som vuxit upp i Nikula by i Kaustby, men som bildat familj över språkgränsen och bosatt sig i Jakobstad. Kaustbymusiken fick han genom modersmjölken, den finlandssvenska spelmanstraditionen har han lärt känna genom döttrarna Gabriella, Sara och Ida. Likheterna i musiken lockade till efterforskningar och med ett stipendium för ett treårigt forskningsprojekt från Kulturfonden har han kunnat gå grundligt till väga. Gabriella som i flera år var med som en av lärarna på Spelmansförbundets sommarläger i Nykarleby, har gjort arrangemang av bröllopsmusik som spelades i workshopar för de studerande vid Musikhuset i Jakobstad. Några av låtarna i boken har andrastämmor som härstammar från det projektet. Gabriella gjorde dock arrangemang för flera instrument och dem kan man ladda ner från webbadressen www.kamulaari.fi Längst bak i boken finns en CD-skiva som innehåller inspelningar med enskilda spelmän. Till exempel kan man jämföra Slumrande toner spelad av Fridolf Gåsfors och Max Skog med Juottomarssi framförd av Kari Peltoniemi på fiol och Marjut Peltoniemi på tramporgel. På skivan finns också Österbottnisk Purpuri med upptakt och sju turer spelade av olika spelmän. Flera inspelningar är hämtade från äldre inspelningar, men till exempel Jonas Borgmästars och Ingmar Furu hör till dem som Heikki Nikula nu besökt och spelat in.

Heikki Nikula hade Kaustbytraditionen med sig sedan tidigare så det är den finlandssvenska sidan av saken som han spelat in och sedan dokumenterat i notform.

Boken innehåller olika avsnitt och inleds med Arkivpärlor - först ett textavsnitt om pärlorna och spelmännen bakom dem och sedan noter. Nästa avsnitt presenterar olika spelmän med ett par eller flera notexempel för var och en. Tredje kapitlet presenterar den österbottniska purpurin med noter från bland andra Karleby, Vetil och Kaustby. Fjärde kapitlet handlar om Nikula by och spelmanstraditionen där. Intressant är ett litet avsnitt om stråkföringen i de noter som följer. Låtarna återfinns på den separata CD:n Nikulan Pelimannit Kielirajalla, vid språkgränsen.

Både bok och CD är mycket intressanta bidrag till ökad kännedom om den österbottninska spelmansmusiken och berättar mycket om den kontakt som i alla tider funnits över språkgränsen.

SE 25

Beardo Stinnerbom, Stinnerbom, Dubé

Désirée Saarela-Portin och Triskel i Soittosali i Kaustby i somras. Foto: Jan Kronholm

Tidsemigranten Tidsemigranten heter Désirée Saarela-Portins andra soloskiva. Hon spelar och sjunger där både solo och tillsammans med gruppen Triskel.

Désirée spelar gitarr och mandolin medan Kirsi Vinkki spelar fiol, altfiol, stråkharpa, vevlira, klockspel och sjunger. Samuli Karjalainen spelar olika stränginstrument och flöjter och sjunger också han. Skivproduktionen ingår i Désirées magistersexamen vid Sibelius-Akademins folkmusikavdelning.

Hela skivan består av Désirées egna sånger, där hon har skrivit både text och musik. Det är ju inte egentlig folkmusik så som vi är vana att tänka oss den, men visst hör man både i melodier och arrangemang att Désirée har en stark förankring i genren.

Sångerna på skivan har tillkommit i samband med att Désirée har satt sig in i historien kring sin egen 26

morfars far som emigrerade till Kanada 1925. Det är en ganska tragisk historia om en man som lämnade fru och fem barn hemma i Finland och omkom efter cirka fyra år i det förlovade landet. Men det är inte fråga om direkt beskrivande enbart av släkthistorien utan Désirée utvecklar temat att handla om frågeställningar som är aktuella i dagens samhälle. “Utmaningen i att leva här och nu”, som hon skriver på sin webbsida. Dagens tidsflykt och tidsresande och emigrationen för snart hundra år sedan gav sedan namnet på skivan, Tidsemigranten.

Désirée och Triskel har uppträtt med skivans repertoar vid ett flertal tillfällen, till exempel på “Lilla spelmansstämman” i Kaustby, visfestivalen Visor så in i Norden på Kumlinge och Etno-Espa i Helsingfors.

SE

Fiol, viola d’amore och kontrabas och vid behov även 12-strängad gitarr, mandola och dragspel hanterar denna trio på sin debut-cd Beardo.

Musikerna är dock inga debutanter, det är trion som är ny. Magnus Stinnerbom är känd från grupper som Harv, Hedningarna och Ale Möller Band, hans fru Sofia spelar med i Outhouse Allstars (där Magnus också är med). Hon är liksom sin man anställd som musiker på Västanå Teater i Sunne i Värmland.

Sebastian Dubé är kontrabasist från Quebec i Kanada som spelar all slags musik: varken jazz, folkmusik eller klassiskt är honom främmande. I Sverige har han bott länge redan.

Han medverkar också i Ale Möller Band och har spelat duo med Torbjörn Näsbom.

På den nya cd:n Beardo spelar trion mest egna kompositioner, men ett par traditionella låtar har också smugit sig in. Cd-omslaget är stiligt och ger minimalt med information, men musiken talar för sig själv, så det är ingen skada skedd.

Värmländskt och norskt är det som man associerar till - rytmiskt och medryckande polskespel, snygga arr med lite solon emellanåt. Ett favoritspår är Dubés Reels to Magnus & Sofia som börjar med solo på kontrabasen. Vilket klös! Som kontrast sista spåret Sigrun av Magnus Stinnerbom som börjar lugnt och hisnande vackert. En fantastiskt bra skiva!

Septentrio Den här trion var helt ny för mig när jag slank in på deras konsert i Kaustby i somras. Hans Kennemark

är ju en gammal bekant med sitt oerhört fina fiolspel och sina melodiska låtar. Den virtuosa finska accordionisten Hannu Kella spelar med i Tsuumi Sound System och finns på det sättet i medvetandet, men den tredje medlemmen, belgiska Leonor Palazzo med sin cello var en helt ny bekantskap. Men oj så fint samspel de bjöd på - och detsamma gäller för cd:n som “släpptes” i slutet av juli.

Alla tre byter om att spela melodier, stämmor och ackompanjemang och svänger gör det hela tiden. De flesta låtarna är egna kompositioner med tydliga rötter i det vi kallar traditionen, men några riktiga “trad” finns också med, till exempel Polonäs från Sexdrega och Polska efter Hakberg.

Många av de nya låtarna är komponerade till något särskilt evenemang eller har fått namn som Polska från Hisingen, eftersom Hannu Kella bodde i Göteborg när han skrev den och så vidare. Leonor Palazzos “L’appel” är himmelskt vacker, Hans Kennemarks “Där intet vissnar mera” innerlig och inspirerad av en psalm och Hannu Kellas Långedrag intensiv och modern, men ändå med tydliga stildrag av gamla polskor. Skickliga spelmän på härlig skiva!

Now Ellika, Solo, Raphael Ellika Frisell och Solo Chissokho har spelat mycket ihop och även kommit ut på cd tidigare. Ellika på fiol och Solo på det traditionella afrikanska instrumentet kora. Här har de fått med sig också Raphael Sida Huizar på perkussion.

Solos och Ellikas samspel har alltid fascinerat mig, och Raphaels olika slagverk passar in perfekt i

samspelet. Här blandas nu traditionella låtar från de mest skilda platser i världen med de tre musikernas egna kompositioner.

Ett exempel på hur de arbetar är spår 3 där Ellika inleder med Skänklåt från Bingsjö, sedan kommer Solo med i en improvisatorisk duell med Ellika. Det övergår sedan i Kelefapolska av Ellika och det hela avslutas till slut med deras version av en ordlek från Mexico.

Lysande från början till slut!

Billy Lätt spelar västgötalåtar För mer än 30 år sedan gick jag ett år på Malungs folkhögskola med Jonny Soling som lärare. En av mina 12 kurskamrater hette Billy Lätt. Han är en av många ur det där gänget som jag inte har haft kontakt med alls efteråt. Vi har alla verkat på våra egna håll och sysslat mer eller mindre med musik och folkmusik.

Nu råkade jag av en händelse se att Billy har kommit ut på CD och lyckades också få tag i skivan. Intressant att höra vad han ägnat sig åt sedan våren 1982.

Billy är hemma från Västergötland och det är också musiken på hans skiva. Han har bott och verkat i Norge största delen av tiden efter Malung, men hembygdens musik har han förstås haft med sig. På 1970-talet besökte han många gamla spelmän och lärde sig både låtar och spelstil av dem. Här presenteras nu ett urval av dessa västgötalåtar av Billy Lätt i samarbete med några spelkamrater. Hans Kennemark spelar ofta andrastämma och på några låtar är Hans bror Harald med på tramporgel. Någon låt spelar Billy helt på egen hand och på några spelar Rebecka, en f.d. elev, med. Låtarna spelas rytmiskt och energiskt och man kan hålla med Billy: låtarna är sprudlande, energiska och vemodiga. Intressant att få djupdyka i den här för mig rätt så okända låtskatten. Polskor och så kallade trinningar (polskor även de) dominerar, men ett par valser, en brudmarsch, en gånglåt och två schottisar fick också komma med.

Junkyard Ball Tero Hyväluoma Tero Hyväluomas första solo-cd är fullspäckat med spelkamrater. Först och främst hans nya grupp Frost V, bestående av Harri Kuusjärvi, ackordion, Matias Tyni, piano och harmonium, Vesa Ojaniemi, kontrabas och Niko Votkin, trummor. Tero själv spelar förstås fiol, men också bouzouki, glockenspiel och harmonium. Som gäster medverkar bl.a.

Esko Järvelä på fiol, Aili Järvelä och Maija Kauhanen på sång, Johanna Juhola på claviola samt en stråkkvartett bestående av Tommi Asplund, I fiol, Alina Järvelä II fiol, Elina Heikkinen, altfiol, Vesa Norilo cello.

Tero Hyväluoma har som så många andra kända folkmusiker idag gått Sibelius-akademins folkmusikutbildning och spelar med i den kända gruppen Frigg. Förutom den välkända sången Läksin minä kesäyönä har han har gjort musiken till hela cd:n. Alla spår är runt fem minuter eller mer, så Hyväluoma och hans vänner hinner ta ut svängarna och även improvisera litet mellan varven. Man kan inte riktigt sätta etikett på hans musik det är mycket varierat och intryck kan spåras från allehanda håll.

Spår 7, Itälahti, börjar meditativt och vackert, andra spår gränsar till rock eller är hur jazziga som helst.

Allt är förstås skickligt framfört och mycket njutbart. Skivomslaget av Jimmy Träskelin är ett konstverk i sig.

SE

27

Avs.

Finlands svenska spelmansförbund Handelsesplanaden 23 B, 65100 Vasa

Händelsekalender 4 okt

Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet, Åland

13 okt Buskspelstillfälle kl 15.00-20.00 i Snåresalen (intill biblioteket),

Raseborgsvägen 6-8 i Ekenäs.

25 okt Från spelmanstävling till Youtube,

Seminarium i Vasa, arr SLS/FMI. (se sid 5) 25-26 okt

Vasa Folk: Konserter. Låtkurs med Arto Järvelä, sångworkshop med Juulia Salonen. Danskurs: Schottisvarianter. (se sid 5)

26 okt

Inspirationskurs för dragspelare med Glen Qvarnström på Vasa Arbis Arr. Spelmansförbundet i samarbete med Vasa Folk (Se sid 4)

1 nov

Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet, Åland

9 nov

Ålands Spelmansgille firar 60 år.

17 nov

Buskspelstillfälle kl. 17.00-19.30 på Folkhälsans Seniorhus i Helsingfors

23 nov

Halsbrytarnas jubielumskonsert , Hfrs Arbis, Dagmarsgatan 3 kl 15.00. (info, biljetter mm: 040-718 1614 (Ricke Mette), e-post: richard.mette@spvt.fi)

23-24 nov

Åboländska låtar, låtkurs med Arto Järvelä på Gillesgården i Åbo Arr. SBV, kontakt Margareta Jorpes-Friman, mjorpes@abo.fi

29 nov

Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet, Åland

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi

28