FIOLEN MIN
Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.
Nr 3/2015 46:e årgången
Fiolen min 3/2015 INNEHÅLL Stämledaren...........................................................3 På gång............................................................... 4-5 Spelmansstämman i Mariehamn.................... 6-9 Musikläger i Nykarleby............................... 10-11 Spelmannen Fux............................................ 12-13 Lomjansguten................................................ 14-15 Leisme Per...................................................... 16-17 Lilla spelmansstämman i Kaustby.............. 18-20 Spelmansdag på Kilen........................................21 En spelmans intryck från Nordlek...................22 Näppärikurs med Anni Järvelä.........................23 Läger och stämma på Åland..............................24 In memoriam.......................................................25 Skivrecensioner............................................. 26-27 Händelsekalender...............................................28
Fiolen min Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund rf ISSN 0782-3479
Redaktörer: Siv Ekström Önningebyvägen 534 22140 Mariehamn 040-518 2966 fiolenmin@spelmansforbundet.fi
Ansvarig utgivare: Åsa Lillhannus
Axel Kronholm axel.kronholm@gmail.com
Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro
Småannons (75 x 27 mm) 45 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro Kontakta kansliet för bokning
Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i december. Deadline för material är den 15 november.
Finlands svenska spelmansförbund r.f. www.spelmansforbundet.fi
kansliet@spelmansforbundet.fi
Ordförande
Styrelseledamöter
Åsa Lillhannus 0400-951 958 asa.lillhannus@spelmansforbundet.fi
Johanna Lönngren 050-377 1354 johanna.lonngren@gmail.com
Linnea Holmberg 040-558 2075 linnea.holmberg@myhome.fi
Viceordförande Bjarne Lundsten 0400-872 044 b_lundsten@hotmail.com
Birgitta Beijar-Österberg 050-525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi
Glen-Stefan Qvarnström 044-9593288 gsqvarnst@hotmail.com
Andreas Norrvik 041-465 1069 svess.jan@gmail.com
Göran Jonsson 09-877 9294, 0500-232 425 goran.jonsson@jonel.fi
Kurt Svahnström 02-4587404, 0400-774 780 bobi@parnet.fi
Synnöve Svanström 050-545 7264 synnove.svanstrom@sls.fi
Spelmansförbundets kansli Finlands svenska spelmansförbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 9-13 Organisationssekreterare Pia-Stina Sarin gsm 0500-560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi
Sten Eriksson 0457-344 7712 sten.eriksson@regeringen.ax
Tryckeri: Fram, Vasa, www.fram.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet 2
Bildinfo: Amanda Harald spelade fiol i Mikael Fröjdös föreställning om spelmannen Fux. Foto: Andy Young.
STÄMLEDAREN
N
u när hösten är här kan vi börja summera sommaren 2015. Vi har haft en händelserik och intressant sommar, för min egen del inte minst eftersom jag för första året har varit på ett helt annat sätt involverad i spelmansstämmor och andra arrangemang. Vi tillbringade ett veckoslut i Mariehamn och upplevde tre mycket fina dagar där. Solen sken på oss nästan hela tiden. När jag tänker tillbaka så märker jag att jag återkommer till vädrets makter gång efter gång, men det har sin förklaring: dels tenderar våra stämmor vara väldigt mycket utomhusaktiviteter – det kan visserligen vara så att konserter och annat sker inomhus, men det för oss så viktiga buskspelet sker mycket mera spontant utomhus i vackert väder. Dels avspeglas vädret i mångas humör – man blir ju så mycket gladare i solsken. Vi höll Lilla spelmansstämman i Kaustby och det gläder mig mycket att Lilla spelmansstämman är ett begrepp idag – och de finska besökarna var mycket intresserade av att få veta vad och varför vi har denna dag, det var många som hade noterat att Lilla spelmansstämman fanns med på programmet och ville veta mera – dessutom upplever jag att vi blir väldigt väl emottagna där och vi har verkligen synlighet hela dagen. Lilla spelmansstämman i Kaustby är ett mycket bra forum för oss finlandssvenska spelmän att visa vad vi har att erbjuda och i och med att vi nu är så etablerade där på onsdagen är det nog någonting som vi skall fortsätta att hålla fast vid, tycker jag.
ORDFÖRANDENS SPALT
knyta kontakter med andra likasinnade, spela tillsammans, till exempel genom att hålla en UNGstämma. Ett första försök till en spelmansstämma för barn och ungdomar gjordes i augusti, den skulle ha varit samma tid och plats som Näppäripedagogiken. Nu blev det tyvärr så att vi måste inhibera UNGstämman denna gång på grund av för få deltagare, men den processen gav oss också väldigt viktiga insikter.
N
u skall vi se framåt och planera nya aktiviteter för barn och unga. Planer finns och information om dem finns på annat ställe i denna tidning. Om Spelmansförbundet på sikt skall ha någon framtid är det helt nödvändigt att vi får med barnen och ungdomarna i vår verksamhet. Jag är inte alls säker på att den bästa lösningen är att hålla en separat UNG-stämma långt från stora stämman, jag tror mera på att ge utrymme åt ungdomarna på våra sammankomster. Men diskussionen fortsätter, idéer och funderingar är välkomna. Jag hoppas att så många som möjligt känner sig delaktiga i det här arbetet och ger sin syn på saken. Åsa Lillhannus
P
å Åland höll man sitt traditionella folkmusikläger på Kyrkogårdsö i augusti med påföljande spelmansstämma i Önningeby och där har man också sitt koncept klart. De här två begivenheterna är för många spelmän två sammanhängande händelser: deltar man i det ena är man också med i det andra. Vi höll i början av augusti en kurs i Näppäripedagogik i Jugendsalen i Jakobstad. Anni Järvelä höll den kursen och vi fick lära oss hur man går till väga i Kaustby där man har årliga ”Näppäriläger” och kan ha så många som 300 barn och unga som skall lära sig att spela folkmusik. Vad gäller vår egen barn- och ungdomsverksamhet är det extremt viktigt att Spelmansförbundet får igång en sådan. Man kan göra punktinsatser, besöka skolor och daghem – det är en väldigt bra sak, men de barn och unga som sedan tycker att det skulle vara intressant att spela folkmusik, vad händer med dem? Nu har vi runt om i Svenskfinland glädjande nog många unga på gång, vi har eldsjälar som har startat barngrupper och nybörjargrupper och det är mycket bra. Ni gör ett viktigt arbete. Men, dessa barn borde också få möta barn och unga från andra delar av Svenskfinland och 3
På gång Spelkurs i Barösund för barn och unga 21-22 november Ett veckoslut fyllt med musik, samvaro och vänner. Kursen leds av medlemmar ur gruppen Rosenfink. Rosenfink är ett kraftfullt och fängslande folkmusikband som startades år 2010. Med musik från södra Finland är Rosenfink en av de få professionella grupper som spelar finlandssvensk folkmusik. Med ena foten i traditionen och den andra i nuet skriver Rosenfink nya låtar och visor, men bjuder också på musik från gamla arkivinspelningar. För vem? För dig som är ung och nyfiken på folkmusik. Du bör vara högst 18 år och ha spelat på ditt instrument något år. Du behöver inte ha spelat folkmusik! LÖRDAG 10:00-11:00 Inkvartering, saft/kaffe och semla 11:00-13:00 Kurs 13:00-14:00 Lunch 14:00-15:30 Kurs 15:30-16:00 Saft/ kaffe 16:00-17:30 Kurs 17:30-18:30 Middag 18:30-21:00 Kvällsprogram 21:00 Bastu
BU
SÖNDAG 10:00-13:00 Vi spelar låtar ur häftet Allspelslåtar som förbundet har gett ut, så att vi får en gemensam ”låtbank” som vi kan använda oss av då vi träffas igen. Låtarna lärs ut på gehör av lokala spelmän, men den som vill kan ta med sitt eget häfte. Om du inte ännu har ett allspelshäfte hinner du skaffa ett från spelmansförbundets kansli, e-post: kansliet@spelmansforbundet.fi, det kostar 8€ för medlemmar och 12€ för icke medlemmar. 13:00 ->
Lunch och hemfärd
Kursen ordnas av Finlands svenska spelmansförbund med understöd från Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne. Det finns sängar för 15 personer och om vi blir fler så försöker vi fixa det med liggunderlag. Det du behöver ha med dig är handduk, lakan och dynvar, instrumentet, nyfikenhet och gott humör. Kursplats: Barö stugor, Östra Barövägen 701–703, 10270 Barösund Deltagaravgift: 30 euro/ medlem och 40 euro/ icke medlem. Deltagaravgiften inkluderar undervisning, mat och logi. Anmälningar skickas senast den 31.10.2015 till linnea.holmberg@myhome.fi Uppge namn, adress, telefonnummer, födelsetid, instrument och eventuell specialdiet!
4
Unga spelmän! I samband med Vasa Folk ordnar Spelmansförbundet en folkmusikworkshop för unga med Mauno Järvelä och Antti Järvelä från JPP kl 14-17 på Vasa Arbis, Kyrkoesplanaden 15. Deltagare i olika åldrar och med olika spelvana är välkomna med. Avgiften är 25 € och då ingår workshop, dansstuga, middag och inträde till festivalen, samt noter som skickas ut på förhand. Worshopen pågår mellan 14 och 15.45 med en paus för saft och bulle. Om man vill kan man delta idansstugan som börjar kl 16.15. Festvalen börjar sedan kl 18.30 och i konsertens första del uppträder workshopens deltagare tillsammans med sina lärare. Ring Johanna Lönngren, 050-3771354 eller Spelmansförbundets kansli, 0500-560204 om det är något du undrar över. Spelmansförbundet ordnar transport till Vasa om det finns behov för det. Workshopen ordnas med stöd från Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne och Svenska Folkskolans Vänner.
Planer för Sommaren 2016 Läger för barn och ungdom strax före Spelmansstämman i Lovisa, onsdagfredag 29.6-1.7. Exakt plats är i nuläget inte klart, men vi försöker ordna lägret nära Lovisa.
På gång Folklig dans i Svenskfinland I år har det gått 40 år sedan standardverket Yngre dansmelodier (red. Otto Andersson och Greta Dahlström) utkom som band VI, A2 i Svenska litteratursällskapets materialpublikation Finlands svenska folkdiktning. Yngre dansmelodier innehåller valser, polkor, schottisar, mazurkor m.m. − sammanlagt 1643 dansmelodier upptecknade runtom i Finlands svenskbygder. Med anledning av detta arrangerar vi ett seminarium som lyfter fram den folkliga dansen i Svenskfinland. Yngre dansmelodier presenterade den musik man dansade till i äldre tider och speglade äldre danstraditioner. Hur har danstraditionerna levt vidare? Hur ser folkdansens och den traditionella folkliga dansens situation ut idag, och hur ser relationen till den traditionella musiken ut? Vad, när, var och hur dansar Svenskfinland i allmänhet? Seminariet erbjuder ett tillfälle att diskutera dessa frågor. I samband med seminariet ordnas även en utställning kring folklig dans och en förevisning av ett par av SLS arkivs dokumentära filmer med folklig dans. Filmerna presenteras av professor Ann-Mari Häggman som också har gjort inspelningarna.
Folk Stage & Jam 01 November 2015, 16:00 - 18:30 Kom för att spela/sjunga, lyssna eller bara njuta av atmosfären. Möjlighet även att uppträda på Open Stage. Caféet och restaurangen är öppen! Jamen ordnas av Folkmusiknätverket Lirarna och Restaurang Malmen med musikerna Marianne Maans, Kaarle Mannila, Juulia Salonen och Jarmo Romppanen i spetsen. Alla åldrar välkomna! Plats: Restaurang Malmen i Pargas Buskspelstillfälle/PR-spelning i Helsingfors 15 November 2015, 17:00 - 19:30 Spelmansförbundet ordnar ett Buskspelstillfälle på Folkhälsans Seniorhus i Helsingfors söndagen den 15 november 2015 kl. 17 - 19.30. Alla välkomna att spela buskspel tillsammans inför publik av Seniorhusets boende. Mera information fås av Göran Jonsson, tfn 0500-232 425 Plats: Folkhälsans Seniorhus, Ljusgården, Mannerheimvägen 97, Helsingfors
Tid och plats: Vasa arbetarinstitut, Kyrkoesplanaden 15, kl. 13.00–16.00. Arrangör: Svenska litteratursällskapet i Finland/Finlands svenska folkmusikinstitut och Folkmusiksällskapet r.f. i samarbete med folkmusikfestivalen Vasa Folk. Anmälan senast 19.10.2015 till: SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut tfn. + 358 6 319 5600, e-post: folkmusik@sls.fi
5
Spelmansstämma
i Mariehamn Text: Ă…sa Lillhannus
6
S:t Görans kyrka i Mariehamn var fullsatt på söndagsmorgonen när det var dags för spelmansgudstjänst. På första raden Harpolekarna. Foto: B E-S SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut
7
S
ista helgen i juni samlades närmare 200 spelmän i Mariehamn för Finlands svenska spelmansförbunds årliga spelmansstämma. Det är alltid en angenäm upplevelse att komma till Åland och speciellt detta år när vi inte har varit bortskämda med soligt väder och uppehåll. Vad händer då när spelmännen samlas till stämma? Inte en regndroppe på hela helgen!! Soligt och härligt väder var det som om alla orosmoln skingras när vi träffas för att umgås och spela tillsammans. Men om vi tar det hela från början: tidigt på morgonnatten fredag 26 juni (för vissa redan sent på torsdag kväll) startade bussen från Österbotten – det var glädjande många spelmän som deltog i årets Spelmansstämma - vi fyllde hela fyra bussar med deltagare från fastlandet, cirka 150 spelmän. Stämningen var god på båten och i det kabinett som Spelmansförbundet hade till förfogande spelades det nästan hela vägen. Vi landsteg vid 14tiden och installerade oss på hotellet. Efter inledande spontanspel på hotellet sökte vi oss mot Badhuspaviljongen för invigningsfest där vi fick höra inledande musik av Ålandsspelmän i alla åldrar, det är glädjande
att kunna konstatera att spelmanstraditionen inte ser ut att ta slut, åtminstone inte på länge ännu. Vi hade även andra uppträdande grupper, med och utan dans. Två inbjudna grupper, Himmerland och Skrömta, kunde vi även höra under stämman; Himmerland höll på lördagen dessutom en välbesökt workshop. Ytterligare program under stämmodagarna var att man kunde pröva på att spela fiol och cello med 3riksson och det var ett mycket spännande grepp på det där med att övervinna rädslor för att pröva något som man kanske aldrig har gjort men skulle vilja kunna. Likaså kunde man pröva på att spela dragspel med Erik Holst. Lördagen inleddes med musik på stan, vid olika tider på olika platser, så de Mariehamnsbor som ville kunde höra på många olika grupper på flera ställen. På lördagskvällen spelades det än en gång på scenen i Badhuspaviljongen, först konserter och sedan till dans. Man kunde också lyssna på olika grupper i Doktorsvillan där FMI:s Traditionshörna hölls under ledning av Niklas Nykvist och i Pub Bastun spelade det på ”Öppen scen”, dvs
Danska Himmerland avslutade fredagens öppningskonsert (Foto: B. E-S SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut) 8
Småbönders Spelmanslag lockade till dans på Pommerns däck under lördagens spelningar på stan. (Foto: SS SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut)
alla hugade kunde skriva upp sig på spellistan och dessutom jammades det på terassen så att båtfolket i gästhamnen hade underhållning. Stämman avslutades med spelmansgudstjänst i S:t Görans kyrka i Mariehamn, en annorlunda mycket vacker gudstjänst som gav en hel del att tänka på. Kyrkkaffet blev samtidigt avslutningskaffe med picknick-känsla i den soliga Badhusparken, där vi kunde umgås och avsluta stämman mera informellt. Och därefter var det att söka sig till färjan och vidare hemåt, för vår del vidare norrut. Överlag var det en trevlig stämma, arrangemangen fungerade smidigt och bra, allt fanns på gångavstånd så de som inte ville ta bussen kunde själva gå från ställe till ställe i egen takt. Jag vill här ännu tacka alla stämmodelta-
gare, utan alla spelmän hade det inte blivit någon stämma. Men jag vill också tacka alla arrangörer: Maria Jonsson och Christina Johansson för att ni hade ordnat ett bra program under dessa dagar, Mariehamns stad och Nordens Institut på Åland för det goda samarbetet i planeringen och förverkligandet av stämman, men framför allt alla funktionärer som gjorde den finlandssvenska spelmansstämman 2015 i Mariehamn möjlig! Ni gjorde ett bra jobb! Nu återstår det bara att ta fram minnena från Mariehamn sedan i vinter när det är mörkt och kallt ute och vänta på nästa års Spelmansstämma i Lovisa 1 till 3 juli 2016. Men innan dess hoppas jag att vi ses i Närpes på Förbundsdag den 19 till 20 mars 2016.
9
Tillsammans med Desirée Saarela-Portin fick många pröva att spela gitarr
Lyckat musikläger i Nykarleby Också detta år började sommaren för cirka 35 barn och unga med musikläger i Nykarleby. Vädret var för det mesta relativt bra och humöret på topp hos lägerdeltagarna under hela veckan. På schemat stod fem dagar med folk - och klassisk musik där eleverna fick spela och sjunga i grupp tillsammans med erfarna pedagoger. I Kristliga folkhögskolan ljöd musik från morgon till kväll och även på fritiden nynnades det på låtar från dagens lektioner. Under veckan ordnades det också en hel del annat program. Vi hade små konserter, lekkvällar och grillfest med skattjakt. Vi fick dansa folkdans med Jessica Krohn en hel eftermiddag så att vi blev alldeles svettiga och en kväll gick vi till torget och köpte glass. En solig eftermiddag tillverkade vi grönsaksinstrument med Jan-Anders Barkar och samma kväll blev det grönsakskonsert i festsalen. Där fick såväl “batatgökar” och melontrummor som morotsflöjter och allt där emellan spela solo så länge de orkade! Det fanns också möjlighet att lära sig spela på andra instrument. Många provade på 10
bland annat violin, kantele och cello under ledning av respektive lärare. Som lärare på lägret fungerade Marianne Maans (fiol), Johanna Lönngren (fiol), Päivi Löfroth (violin), Katarina Liljeqvist (piano, fiol), Mia Willnäs (dragspel), Johanna Toppinen (cello) och Desirée Saarela-Portin (sång, gitarr, kantele). Lägret avslutades med en ca. en timmes konsert där eleverna fick uppträda med en hel del av det de lärt sig under veckan. Grönsaksintrumenten hade tyvärr sloknat (eller blivit uppätna!) så det blev inget grönsaksnummer denna gång. Efter konserten var det bara att packa ihop instrumenten, säga ett något vemodigt hejdå till varandra och vem vet, kanske vänta på nästa sommar, då lägret ordnas nästa gång. Lägret arrangerades av Martin Wegeliusinstitutet i samarbete med Kristliga folkhögskolan. Stort tack till kursledare Marianne Maans och alla andra som var en del av den fina lägerveckan! Text: Jessica Österberg Bilder: Marianne Maans
Överst: Sång på slutkonserten, nere till vänster: Tillverkning av grönsaksinstrument med Jan-Anders Barkar, till höger: Marianne Maans och ensemble på slutkonserten.
11
Spelmannen Fux – en berättelse i ord och ton
Under några dagar i början av juli gav Teater Frid och Fröjd fyra föreställningar av Spelmannen Fux. Musikalen berättar om hans liv som spelman och hantverkare i ett fattigt Finland. Den utspelas på en fin miniscen som byggts på den plats där Anders Fux Blomqvist (1810-1887) bodde med sin familj under slutet av sitt liv. Just på den platsen stod en rökbastu som var familjens hem. Här har nu rests en kvarnsten med en minnesplakett över spelmannen Fux. Platsen finns i Hästö by i Kronoby, en by som bebos av 25 personer idag och ligger 8,5 km från riksväg 8. Tidigare var invånarantalet det dubbla och byn hade en liten skola. Den prydliga miniscenen som ligger alldeles nära Sexmans, omges av blandskog och framför scenen har byborna placerat ut bänkar för drygt 100 personer. Före föreställningen sitter folk i denna idyll och småpratar med varandra – lugnet infinner sig. En ensam flöjt ljuder i skogen, det är Fux som kommer gående längs skogsstigen med en del av sin familj i släptåg. De intar scenen - ”He er ja som e Fuxn”. En behaglig förstärkning av ljudet gör att ingenting går förlorat. Mikael Fröjdö, som även står för både idé, manus och produktion, gestaltar Fux, Andreas Slotte ackompanjerar på gitarr, Astri Fröjdö (Edla), Alva Hästö (barn), Adriana Käld (barn) och Amanda Harald (fiol). Mikael växlar skickligt mellan Fux och tredje person, mellan fiolåtar, trallvisor och berättelser då han skildrar Fuxens liv och leverne. Hans sammetslena röst, hans lugn på scen och hans humor med glimten i ögat trollbinder publiken. Är man spelman från norra delen av Svenskfinland, har man knappast undgått att lära sig Fuxasvalsen eller Bejsasvison, ”Se barnen de små, de hungriga gå” som den heter då den sjungs. Med denhär 12
valsen inleder Fux den musikaliska delen. Hans fiolspel med rena mjuka toner ljuder i sommarkvällen, till taktfast gitarrkomp av Andreas, alltmedan flickorna dansar i bakgrunden, kardar ull och ibland ”måst de se efter Sexmans kuddona”... Astri sjunger en visa om ”Märre som fastna i kärre” på ett trevligt sätt. Fux föddes i Bäcksö i Fröjdö by, Kronoby. Familjen kom att bo på flera ställen. Han hörde när gubbarna spelade låtar på fiol och blev väldigt intresserad och började öva. Han blev också upplyst om att han måste ”lär se ti dans”. Hans första spelning var i Ytteresse, det var bröllop på Lassfolk och den upplevelsen triggade honom att fortsätta med bröllopsspelningar. Nu träffade han även den flicka som han kom att gifta sig med, det var Brita Nilsdotter Eldsbacka från Bäckby. De bosatte sig där och fick sex barn, varav båda sönerna och en dotter dog. Döttrarna Anna-Cajsa, BritaMaria och Greta-Lena flyttade ut från hemmet vid ung ålder. Här bodde Fux och hustrun Brita i 36 år. Fuxen spelade på bröllop och var ofta borta hemifrån och spelade, men arbetade också som skicklig hantverkare, smidde och gjöt koskällor, murade, snickrade, svarvade, allt för att försörja familjen i dessa svåra tider. Dessutom hjälpte han till på gårdar – det säjs att om någon ko hade rymt, hade han en förmåga att få dem att återvända till fähuset genom att strö jordfästningssand i kobåset... ”He som ja int veta, he va att di sku byri träät om me. Ja var ung och ja var grann, ja var bra ti spela å ja var bra ti dans å int naan kona motstå me, men he var Brita Nilsdotter Eldsbacka som fick me” – han var populär. Som spelman agerade han även ceremonimästare. Hustrun Brita Eldsbacka dör 1864 i lungsot, då Fux är 54 år gammal.
Samma år gifte han om sig med ”Bigg” Henriksdotter Fagernäs som var 21 år. Fux hade inte egen mark utan var beroende av bönder. Det var nödår år 1867 och familjen blev som så många andra förklarade som nödställda och fick flytta in i en rökbastu i Hästö. Senare byggde bönderna en liten stuga åt familjen. Fux dog 1887. Han fick tillsammans elva barn, varav fyra dog tidigt. Barnen for till Terjärv, Kronoby, Hästö, Gamlakarleby, Helsingfors och en till Amerika. Efterom Fux dog mitt i vintern 1887 blev han troligen stoftad, dvs satt i en större grav tillsammans med andra fattiga då gravsättning var möjlig på våren. Föreställningen slutar med att Fux spelar Fuxasvalsen tillsammans med en ung flicka (Amanda Harald), mitt i låten lämnar Fux scenen, flickan fortsätter att spela. Så går låten i arv till kommande generationer. Ättlingar till Fux finns ett sextiotal i Helsingborgstrakten, dessa har hört om sitt ursprung och skulle gärna besöka Hästö nästa sommar – kanske i samband med nypremiären. Kommer osökt att tänka på andra spelmän med liknande livsöden, en är Hjort-Anders Olson (han som skrev Gärdebylåten) som bodde på olika orter i Dalarna. Han föddes några år innan Fux dog. Även han var hantverkare, hade stor familj liksom Fux, han gjorde näverarbeten. Föreställningen om Spelmannen Fux är kulturhistoria med förankring i norra svenska Österbotten och skulle förtjäna att visas inför en större publik, t.ex på en regionteaters lilla scen eller som kulturhistoriskt programnummer under en spelmansstämma. Folke Renlund, spelman
Mikael Fröjdö och hans dotter Astri Fröjdö i föreställningen om spelmannen Fux. Foto: Andy Young.
13
Lomjansguten på scen I Sunne i Värmland finns en märkvärdig teater i en enorm före detta ladugård. ”Berättarladan” kallas ladugården som rymmer en stor scen med rejält tilltaget publikutrymme. Scenen fortsätter ut i gångarna i salongen och en våning upp löper en balkong där skådespelarna också kan agera. På bakre scenväggen finns en ”hylla” för musikerna som alltså hela tiden finns i blickfånget och det medverkar till att musiken inte blir bakgrundsmusik utan har en egen roll i skådespelet. Instrumenten är fiol, altfiol, nyckelharpa, kantele, gitarr med mera. Folkmusiken utgör grunden i de nykomponerade melodierna. Många är de pjäser som Västanå Teater har skapat genom åren - allt från Kalevala till Romeo och Julia har man gjort sin version av, liksom Gösta Berlings saga och Mozarts opera Trollflöjten. Till det som gör denna teater så speciell hör också kostymerna. I en sal i Berättarladan finns en utställning med dräkter ur tidigare pjäser som publiken kunde beundra före föreställningen eller i pausen. Även om det naturligtvis är många krafter som samverkar i Västanå Teaters produktioner kretsar det hela kring en familj. Leif Stinnerbom, som greps av folkmusikvågen på 70-talet och spelade fiol och tvåradigt, reste runt i Värmlandsskogarna och dokumenterade spelmän och deras låtar och återupplivade bruket av resonanssträngar på fiolen, är drivande kraft och regissör. Hans fru Inger skapar dräkterna och sonen Magnus Stinnerbom gör musiken. Magnus är känd från grupper som Hedningarna och Harv. Hans fru Sofia spelar fiol och altfiol och är kapellmästare i orkestern. Årets pjäs om Lomjansguten bygger på en bok av Lars Andersson som ut kom för några år sedan. I boken liksom i pjäsen är den åldrade och sjuke spelmannen på väg hemåt och ser tillbaka på sitt liv. Han återupplever glimtar från barndomen och senare i livet och talar med personerna han då haft att göra med. Han var talangfull och spelade redan som liten pojke och blev en eftertraktad spelman i bygden. Så skicklig var han att man tyckte att han skulle få ta lektioner i klassisk musik och när han och en kamrat reste till Kristiania (Oslo) fick självaste Ole Bull upp ögonen för 14
honom och gav honom lektioner och en plats i orkestern på operan. Men, det höll inte så länge och Lomjansguten lämnade staden och kom så småningom tillbaka till hemtrakterna, utfattig och alkohosliserad. Pjäsen väver ihop stoff ur folkkulturen med de småbitar som man känner till om Lomjansgutens liv till en fascinerande helhet. ”Lomjansguten”, Per Jönsson (1816-1875), hette Lumiainen i efternamn och hörde till finnskogsfolket. Ättling till de svedjefinnar som omlokaliserades av kungen för att odla upp de stora skogarna i landet. När skogen blev för värdefull för att eldas upp fick de övergå till att leva som skogshuggare och dagsverkare. En viktig roll i pjäsen har ”köyrit”, de omvridna, människor som dött i skogen och klämts fast mellan trädstammar som ”ropar” när vinden får stammarna att gnida sig mot varandra. Musiken har som sagt en viktig roll och det har också dansen. Skådespelarna rör sig allt som oftast i polsketakt över scenen. Ett bröllop får vi också se i dansens form. Då har skådespelarna vackra färggranna dräkter till skillnad från de naturvita och brunfärgade vardagskläderna. En liten men viktig scen visar hur människor under hungerår gav sig ut med utsträckta händer i hopp om att få något att äta. En kort scen, som griper tag lite extra, för man kan inte låta bli att koppla till dagens tiggare som sitter med utsträckta händer i städerna och blir påspottade. Nästa år har Västanå Teater en ny pjäs på gång. Ta vägen förbi Sunne om du bara har en chans, det är det alla gånger värt! Siv Ekström
Pjäsen om Lomjansguten på Västanå Teater präglas av mycket musik och dans, samt hejdlöst fantasifulla och anslående dräkter och masker. Nästa år ger Västanå Teater en ny pjäs med annat innehåll, säkert med nya färger och former på skådespelarna. (Foto Håkan Larsson) 15
”Det ska vara rent spel och klara fönster”
N
är Malungs spelmanslag i Dalarna bildades 1948 tog initiativtagaren Sven Bohm kontakt med 15 spelmän, däribland Herman Strömberg, då i 66 årsåldern. Herman hade tidigare bara spelat för sig själv, men trivdes med att komma med i laget. Hans farfar var Leisme Per, en idag legendarisk spelman som föddes 1822 och dog 1907. Leisme Pers föräldrar var båda ättlingar till finska nybyggare som kom till skogarna västra Sverige på 1600-talet för att idka svedjebruk. Fadern ska ha hetat Tiainen i efternamn. ”Leisme Per var en av dessa spelmän som på grund av sin originella begåvning kom att sätta djupa spår i sin bygds musikaliska väg” skrev Backa Erik Eriksson i Skinnarebygd 1965-66. Familjen bodde på Leismetorp i Östra Näsberget och hade hela 11 barn. Fadern var liesmed (=leisme). Per var kortvuxen, skelögd och låghalt och lärde sig spela av sin far redan i barndomsåren. Senare fick han lektioner av en klockare. Han ska också ha spelat med Lomjansguten som hade fått lektioner av Ole Bull. Leisme Per gifte sig med Brita och fick fem barn. Familjen var fattig och bodde ett tag med Pers syster. 1855 ska Leisme Per ha byggt sig en stuga på Malungs fattigskos, på Torkhusberget, eller Rihimäki som det fortfarande också kallas. Familjen bröt upp marken på Rihimäki, odlade potatis och korn, fiskade och satte ut snaror för fåglar och harar till sin matförsörjning. Foder till korn skrapades ihop från någon myrslok eller lövtäkt. Leisme Per snidade också slevar och skedar till försäljning. Han kunde koppa folk vid behov och levde ett kringflackande liv som spelman. Fiolspelet blev med tiden hans enda inkomst. Han förde bok över sina spelningar 16
– förutom fester och dansspelningar hade han spelat på 127 bröllop. Stugan på Rihimäki stod kvar ända in på 1970-talet, men var så förfallen så den revs och spelmanslaget byggde tillsammans med Malungs kommun en ny stuga där till Leisme Pers minne år 1976. Numera finns dessutom en danslada, som byggdes 1993. Sedan 1970-talet har man haft en årlig spelmansstämma till Leisme Pers minne på platsen. Spelmanslaget har också medverkat till en minnessten på Tyngsjö kyrkogård över två storspelmän från grannskapet, Leisme Per från Malungs kommun och Ärtbergs Kalle från Äppelbo. Uppgifterna om Leisme Per är tagna ur boken med låtar ur Leisme Pers låtskatt som Malungs spelmanslag gav ut i början av 2015. Hela 82 låtar har man samlat i boken och en utförlig historik inleder samlingen. Sist i boken finns en utförlig källförteckning och även en förteckning över fonogram med Leisme Per-låtar. I anslutning till varje notbild finns angivet på vilka CD-skivor låtarna finns inspelade och var uppteckningarna är hämtade från. Ett oerhört stort och noggrant arbete har man gjort, inte minst lagets ordförande Annie Gunnarsson som dessutom har noterat alla de 82 låtarna i ett notskrivningsprogram på dator. Siv Ekström Bilder från Kvinnfolks resa till Malung i juli i år: Minnesstenen över Leisme Per och Ärtbergs Kalle på Tyngsjö kyrkogård. Kyrkan ligger ute på en udde, omgiven av sjön på tre sidor. (Foto: Siv Ekström) Nere till höger en stämningsbild från jammet inne i Leisme Pers stuga där vi deltog på spelmansstämman. Det är mörkt och varmt och mycket livad musik. (Foto: Jan Kronholm)
17
Spelmän från Småbönders, Jakobstad och Karlebynejden spelar tillsammans i parken framför Pelimannitalo. (Foto: B E-S)
Lilla spelmansstämman Kaustinen Folk Music Festival gick i år av stapeln 6-12 juli 2015. Och som vanligt var det en mycket blandad kompott av musik som publiken bjöds på. Det är ju alltid en balansgång mellan det som drar en stor publik och det smala område som ibland definieras som folkmusik, var går gränsen? Vad är överhuvud taget folkmusik? Det svaret varierar beroende på vem som ger svaret. En annan aspekt är ju också att det är nödvändigt för en stor apparat som Kaustbyfestivalen att få tillräckligt många besökare för att ha någon slags ekonomi i det hela, det gör att man antagligen måste tänja en hel del på begreppen. Men överlag var programmet för festivaldagarna intressant upplagt. Jag besökte Kaustby onsdag och torsdag i år, 8-9 18
juli. Onsdagen gick mest i Lilla spelmansstämmans tecken och att Lilla spelmansstämman är ett begrepp idag kunde jag snabbt notera, hela dagen kom frågor av typen: ”Oletko mukana Lilla spelmansstämman:issa? Mitähän se tarkoittaa?” (= är du med i Lilla spelmansstämman? Vad betyder det egentligen?) och då gnuggar en marknadsförare/lärare som Åsa Lillhannus händerna för då kunde jag berätta vad det hela betyder, varför, och inte minst, om det här är Lilla stämman, vad är då Stora stämman? Ett stort intresse för våra programpunkter, alltså. Onsdagen 8 juli var alltså finlandssvenska dagen som det nu har varit redan i så många år att man kan börja se den som en tradition med finlandssvenska grupper på Arenan, i Soittosali,
Mästerspelmännen Jonas Borgmästars och Ingmar Furu spelade i Pelimannitalo. (Foto: B E-S/SLS-FMI)
n och Kaustbyfestivalen i Pelimannitalo, på Pelimannitori och Juhlapiha, och dessutom jam och buskspel på väntade och oväntade ställen. Den finlandssvenska dagen har växt fram under åren, med start 2008 när ett Kaustbyutskott bildades i förbundet och förberedelserna inför vår spelmansstämma i Kaustby 2011 inleddes. Sommaren 2008 var den första med ”Lilla spelmansstämman” på onsdagen i festivalveckan, dvs programpunkter med finlandssvenska spelmän på olika scener under dagen och kvällen. Det var i år tio spelmanslag och grupper från Vasa och norrut som deltog, och dessutom framträdde mästerspelmännen Jonas Borgmästars och Ingmar Furu vid en konsert i Pelimannitupa. Vissa hade program från förmiddagen
till sena kvällen, andra hade inte så många framträdanden, ett alternativt två. I Pelimannitalo var det lika varmt och fullt som vanligt men för dem som klarade av värme och vissa tider väldigt litet syre fick uppleva mycket njutbar musik. Det övriga festivalprogrammet pågick parallellt med vårt och det fortsatte som tidigare nämndes hela veckan. Torsdagen fortsatte med dansuppvisningar, konserter på spelplatserna med ett visst dramatiskt inslag där vädrets makter hade huvudrollen – Vi upplevde strålande sol, ljungande blixtar och skyfall som på eftermiddagen slog ut all elektricitet på Arenan, när danslaget Ottoset hade sin 30-års jubileums dansuppvisning. Ingenting fungerade: inget ljud (och från Arenan 19
hörs ingenting utan ljudanläggning), inget ljus och vattnet strömmade ner på vissa delar av åskådarläktaren. Det blev en liten paus då arrangörer och artister konfererade huruvida man skulle avbryta konserten efter halva framträdandet. Men nej, man ger sig inte bara för ett litet skyfall, spelmännen flyttade ner från scenen och ner till dansarna så de kunde höra musiken och genomföra sitt program! Det rikliga regnet drev också hem oss litet tidigare än vad som var tänkt, men innan dess kunde vi höra en grupp som hette Huun-HuurTu från Tuva i Ryssland, som spelade traditionell Tuvinsk musik och var mycket skickliga strupsångare. Man skulle ha kunnat se och höra mycket mera intressant på torsdagen, men som jag nämner i detta nummers Stämledaren, vi arbetar med mycket väderkänsligt material, regnar det är det inte samma sak: utomhusscenerna måste evakueras, i varje fall de som inte
har tak. Men vi var några finlandssvenskar som uppträdde också på torsdagen, som medlemmar i en ganska brokig tillfälligt sammansatt grupp som framträdde med låtar från Finland och Sverige på Pelimannitori under ledning av Marit Järvelä, i hällande regn, så publiken var mycket lätt räknad. Men det var också en mycket trevlig erfarenhet. Överlag var vårt besök i Kaustby ett mycket trevligt och givande besök, med mycket musik av olika slag. Men var fanns alla spelmän söder om Vasa? En handfull spelmän från det stora finlandssvenska område som finns söder om Vasa (inklusive Nyland, Åboland och Åland, alltså…) kunde jag räkna in under onsdagen. Jag kan nog verkligen rekommendera ett besök på Kaustbyfestivalen, vi har ju faktiskt en spelmansstämma där också, även om den är liten… Åsa Lillhannus
Arvid Lundén 12 år och yngst i Orivesi All Stars spelar med Marianne Cygnel. (Foto: B E-S/SLS-FMI) 20
Marianne Maans, Johan Hedin och Esbjörn Hazelius uppträdde på spelmansdagen. Foto: Stefan Kuni.
Spelmansdag på Kilen På en av sommarens kanske vackraste dagar, lördagen den 25 juli, ordnade arbetsgruppen Traditionsbärarna (Andreas Norrvik, Anki Enqvist och Stefan Kuni) igen en spelmansträff på Kilens hembygdsgård i Sideby. I fjol gick evenemanget under namnet Spelmansstämma, medan Kilen sedan många år tillbaka haft en visfestival, som under senare år haft dåligt med publik. I år hade vi i samråd med Kilen därför gått in för att ordna en gemensam dag, en Nordisk spelmansdag med visor och dans. Spelmansstämmans arbetsgrupp fick stå för hela programmet och jobbade fram ett koncept som bestod av folklig sång kombinerad med spelmansmusik. Under eftermiddagen höll Marianne Maans en välbesökt visstuga ute på Kilens museiområde. Hon lärde ut folkliga visor från Sydösterbotten. Stämningen var på topp i det fina sommarvädret, och folk kom och gick, sjöng med en stund eller bara satt och lyssnade. Ett omtyckt inslag var när Marianne ledde några av deltagarna med balladdanssteg sjungande runt på gården. Spelmännen var med en stund, men beslöt så småningom att det skulle vara skäl att gå bakom knuten och jamma litet. Också väldigt skoj i bästa sommarvädret! På kvällen fortsatte programmet med en välbesökt konsert i Salteriet. Som första programnummer inledde Länsirannikon Pelimannit från Merikarvia med finsk spelmansmusik och dansmusik. För att arrangörerna
också skulle få spela litet och garantera att publiken skulle få en ordentlig dos med gammal folkmusik från trakten spelade Andreas Norrvik och undertecknad några låtar från Lappfjärd. Marianne Maans fortsatte med ett omväxlande och njutbart program, med fint fiolspel, sång och många fina melodier från Sydösterbotten. Efter kaffepausen blev det sedan dags för det nordiska inslaget, nämligen den fantastiska svenska duon Hazelius Hedin, som består av Esbjörn Hazelius och Johan Hedin. Deras musik rör sig i gränslandet mellan folkmusik och visa, vilket naturligtvis var en av motiveringarna varför vi ville ha just den här duon till Kilen. Men de är också ytterst skickliga instrumentalister på flera olika instrument. Vi fick höra nyckelharpor av olika slag (Hedin), och cittern, gitarr och fiol (Hazelius). Esbjörns skånska sångröst har också en speciell charm, som verkade tilltala många i publiken. Efter konserten spelade Länsirannikon Pelimannit ännu en stund till dans, varefter kvällen övergick i buskspel och korvgrillning. Det enda som var litet tråkigt var att inget av de lokala finlandssvenska spelmanslagen hade möjlighet att delta i år. Några spelmän deltog visserligen under dagen och kom på konserten, vilket så klart var väldigt trevligt. Stefan Kuni 21
En spelmans intryck från Nordlek i danska Viborg Jag kan berätta att man som spelman definitivt fick spela så mycket man bara orkade på Nordlek 2015. Hoppas att någon annan också blir inspirerad att delta i nästa Nordlekstämma som kommer att bli i Sverige 2018. Vi startade 12.7 med buss från Västra Nyland och åkte vidare med Viking Line till Stockholm och därifrån åkte vi ner mot Göteborg 13.7. Där tog vi Stenalines Jutlandica till Danmark och fram till Viborg kom vi mitt i natten. Bussen var fylld av ivriga resenärer, allt från småbarn till lyckliga pensionärer, resan kändes inte alls lång för i gott sällskap så går ju tiden fort. Redan kl 11 följande morgon var det övning med Haga uf:s folkdansare inför uppvisningen på torsdagens folklorekonsert och litet senare övning med Pojo uf:s folkdansare inför uppvisningen på onsdagens folklorekonsert.
På eftermiddagen 15.7 öppnades stämman och på kvällen var det öppningsfest för barn och ungdomar. Kurs i brickvävning, workshop i midtjysk spelmansmusik, spelmansworkshop med nordiska menuetter som tema, Nordisk folkloreafton, finländsk dansstuga och festuppvisning med temat dans och musik i kungarnas by, är några andra exempel på rubriker på aktiviteter jag fick vara med på under de fem dagar som festivalen pågick. Jag fick träffa många nya och tidigare bekanta. Resan gick hemåt 19.7 över Öresundsbron och tur var det för Jutlandica krockade med ett tankfartyg den natten och fick ett stort hål i babords sida. Vi övernattade en natt i Linköping och åkte sedan vidare till Stockholm och därifrån tog vi båten hem. Förutom det som jag deltog i så
fanns det mycket som jag gärna skulle ha hunnit med men pga att jag bl.a. var ansvarig för musiken åt B &U från Finland och hade några inprickade uppvisningar, blev det ibland omöjligt. Vi bodde ca 25 minuters gångväg från stämmocentret men sedan var en del av programmen utspridda i Viborg så man hann inte förflytta sig mellan de olika utrymmena tillräckligt snabbt. Nu är det bara att se fram emot nästa gång man får träffa sina nordiska spelkamrater. Men tro inte att jag tänker hålla paus med resandet tack vare/p.g.a. musiken tills det är Nordlek 2018, nästa år ser det ut som om resan går till Mexico! Tills dess fortsätter jag njuta av att få spela med mina finlandssvenska spelmansvänner! Linnea Holmberg
Nordens barn; musik, dans och konst för 8-16 åringar, som avslutades med skumparty utomhus! Helt fantastiskt vad man åstadkommer med bra ledare på några dagar: svängig musik, sång, porträtt och dans. (Foto: Anders Backman) 22
Anni Järvelä inspirerade deltagarna i Näppäripedagogikkursen i Jakobstad (Foto: Birgitta Beijar-Österberg)
Kurs i Näppäripedagogik med Anni Järvelä Lördagen den 8 augusti åkte ett gäng förväntansfulla spelmän till Jakobstad. Vi skulle få ta del i den näppäripedagogik, som Mauno Järvelä i Kaustby utvecklat och som hans dotter Anni Järvelä undervisar i. Kursen inleddes med en traditionell Kaustbylåt, Juottomarssi, som är en vacker, stilfull och litet vemodig låt. Den påminner mycket om Slumrande toner. Sedan fick vi spela Tutskovin polska. Det är en låt som spelades av Näppärit i somras på Kaustbyfestivalen. Anni delade ut partitur till deltagarna, och vi fick välja vilken stämma vi ville spela. Stämmorna var av varierande svårighetsgrad, allt från lösa strängar till svårare riff. Tanken är att alla barn, beroende på nivå, skall kunna vara med och spela. Dessutom fanns det ett skilt arrangemang för kompet.
Anni påpekade att det är viktigt att följa arrangemanget, eftersom det under Kaustbyfestivalen kan finnas upp till 300 barn som deltar. Att göra egna tolkningar och improvisationer bör undvikas, så att helheten blir så bra som möjligt. Vi kallade det ”Kaustby-stil”. Efter pausen spelade och sjöng vi en traditionell låt från Borgå, Dans en liten docka. Vi arrangerade friskt och provade på olika spelsätt. Resultatet blev bra. Ett stort tack till Anni Järvelä, som är en mycket duktig och inspirerande lärare. Birgitta Beijar-Österberg
23
Läger och stämma på Åland
Årets lägerdeltagare på Kyrkogårdsö radade upp sig framför trappan till Stenhuset. Huset är byggt på 50-talet av sandtegel av familjens egen produktion. (Foto: SE)
För min del innehåller den åländska spelmanssommaren två obligatoriska inslag: först föreningen Antons Vänners folkmusikläger ute på Kyrkogårdsö i början av augusti, från söndag till fredag. Och sedan genast på lördag Kvinnfolks spelmansstämma vid Önningebymuseet i Jomala. Folkmusiklägret ute på Havsgården på Kyrkogårdsö börjar redan när man äntrar färjan i Långnäs för att åka ut till den lilla charmiga ön. Tre av lärarna och merparten av deltagarna kommer den vägen. Ytterligare en lärare och ett par deltagare kom med en liknande färja österifrån. I dagarna fem är det sedan musik från morgon till kväll. Årets lärare var gamla bekanta: Emil Kunze, Tommi Asplund och undertecknad. Den fjärde läraren var i år Laurie Hart från Ithaca, USA. Hon har gästat Åland och föreningen förut - hösten 2007 höll hon en veckoslutskurs i Mariehamn.
Plättstekning i grillhuset var en uppskattad kvällsaktivitet på lägret. (Foto: SE)
Laurie Hart från USA var en av lärarna på folkmusiklägret på Kyrkogårdsö och hon spelade några sololåtar i konserten på Kvinnfolks spelmansstämma. (Foto: Jan Kronholm) 24
Lägerdeltagarna kom i år från Stockholm, Åland, Åboland, USA och Schweiz. Kvinnfolks spelmansstämma lördagen den 8 augusti gästades av Katarina Kvarnström som sjöng andliga folkmelodier både ute på stora konserten och efteråt inne i museets Irinasal med rena rama kyrkoakustiken, Pargasduon Tailsway, dvs Pernilla Bergman och Johan Nordström spelade irländskt. Mission Impossible rev av några polskor med tramporgel och två fioler, Laurie Hart spelade solo och en grupp lägerdeltagare bjöd på ett par låtar ur årets skörd. Spelmansstämman inleddes som vanligt med samvaro, buskspel och middag. Efter konserten fortsatte samspelet i två olika rum: i gamla museidelen nyckelharpor och upplandslåtar, i cafeet fioler och andra instrument som spelade svenskt, åländskt, finskt och annat. Siv Ekström
In memoriam: Bengt Tätting Den 13 juli 2015 avled fiolspelmannen Bengt Tätting i Vasa. Han var född 28 juli 1925 i Norra Helsingby i Korsholm. Bengt var bonde. Han skötte sitt jordbruk tills det blev generationsväxling och sonen Göran tog över. Bengt var särskilt mån om sin skog som han skötte med stort intresse. Som ung gick han i Kvevlax hemslöjdskola på målar- och snickarlinjen. Målaryrket blev hans levebröd, men snickarintresset var stort. Många är de hus där Bengt har tapetserat och målat, snickrandet blev hans hobby. I Korsholms medborgarinstitut ordnades en kurs i svepteknik på Helsingby skola och efter att han hade tillverkat ett antal svepaskar blev Bengt inspirerad att ta sig an fiolbygge. Han ville bygga en egen fiol och den planen förverkligade han när han gick i pension och flyttade till Vasa. 6 stycken fioler blev gjorda, på köksbordet och Vasa arbetarinstituts slöjdlokal. Körmusiken var en viktig del i hans liv. Kyrkokören i Korsholm sjöng han i över tjugo år. I Helsingbykören medverkade han i många år och även i VIPS-kören i Vasa. Bengt spelade fiol redan som 7-åring. Han köpte sin första fiol för 20 mk av en som hade vunnit den på lotteri. Som 11-åring spelade han första gången på bröllop. Bengt har berättat att han trakterades med röd lemonad som uppmuntran. Så småningom gick det som för de flesta: fiolen fick hänga på väggen i ett 15-tal år. Ingen spelade folkmusik på den tiden. Intresset för folkmusik vaknade för många på 1960-talet, så också för Bengt och kompisen Lennart Backlund. Båda började spela med Vasaspelmännen som leddes av Teodor Stenlund. Men så blev Bengt bekant med Bengt Lillhannus i början av 1970-talet och föreslog att de skulle
börja spela tillsammans. Lennart ville också vara med. Sagt och gjort, gruppen Helsingby spelmän bildades. Efter ett tag kom två unga damer med: Åsa Lillhannus och Siv Ekström. Musiken de spelade var mycket gammal. Bengt Tätting var gehörsspelman – han lärde sig nya låtar genom att lyssna på inspelningar på kassett. Många låtar kunde vara kluriga och svåra att få grepp om och Bengts kommentar om någon speciell låt kunde vara: ”Den var svår, men nu kan jag den. Jag fick nog
Bengt Tätting
backa många gånger innan den satt”. Speciellt för Bengt var också att han hade så lätt att minnas hur alla låtar började. Det var tryggt för oss andra i gruppen att veta det. Vi kunde sitta en god stund och försöka komma ihåg hur en viss låt började men det var oftast Bengt som ”hittade” låten. Else-Maj Lillhannus blev medlem i gruppen i början på 1980-talet. Repertoaren bestod av låtar från socknarna kring Vasa, men vi spelade också låtar från andra orter, sådana som vi tyckte var fina. Vi uppträdde och spelade på många olika tillställningar, bl a på de kalas på Stundars som ordnades och hölls i många år på 1970- och 1980-talen. En skiva spelades in år 1981. Det
hörde också till att delta i Spelmansförbundets spelmansstämmor. År 1986 blev Helsingby spelmän inbjudna att delta i Falun Folkmusic Festival och det blev en minnesvärd händelse. Gruppen fick ett eget konserttillfälle och i 45 minuters tid skulle Helsingby spelmän presentera sitt program som bestod av folkmusik från Österbotten. Salen var fullsatt och Sveriges Radio var på plats. Senare på hösten sändes konserten i radio. Åren gick och det började hända saker i familjerna. Bengt med sin hustru Aila flyttade till Vasa som pensionär och detsamma gjorde Lennart. Spelmanslaget upphörde. Vi bodde kvar i Helsingby ytterligare några år och hälsade på Aila och Bengt så ofta tillfälle gavs, fiolerna var med förstås. Aila gick bort år 2010. Vi fortsatte med våra besök och märkte att Bengts hälsa stadigt försämrades. Minnena från dessa besök befäste intrycket av att vi hade en ödmjuk, fin person med varmt hjärta framför oss. Nu är Bengt Tätting inte mera med oss. Han sörjes närmast av sina två barn, Göran och Gunilla med familjer. Jordfästningen var i Korsholms kyrka den 25 juli. Vi känner stor saknad Else-Maj och Bengt Lillhannus, Göran Tätting
25
Nybyggnan A folk music saxophone concerto Nybyggnan är nutida musik i kammarmusikformat med folkmusik som grund, kombinerat med influenser och uttryck från andra genrer och stilar. Adrian Jones, som står bakom detta verk, är stråkmusiker och kompositör med folkmusik i botten. Han har grupper som Gjallarhorn och Folk All-in Band på meritlistan och har studerat folkmusikalisk komposition på Musikhögskolan i Stockholm. Daniel Reid var den första som blev antagen på folkmusikutbildningen på Musikhögskolan i Stockholm. Han hade tidigare studerat klassisk saxofon i Ingesund. Här spelar han saxofon i folkmusikkonserten Nybyggnan tillsammans med en stråkkvartett där kompositören Adrian Jones spelar viola, Jeanette Eriksson och Sergio Crisotomo spelar fiol och på cellon finns Anna Wallgren. Saxofon är verkligen blåsinstrumentens svar på fiolen! Det har jag tyckt många gånger och här är igen ett bevis på det. Förutom det kammarmusikaliska verket Nygyggnan finns två ytterligare spår med på skivan: Daniel Reids egen vals Ringar på vattnet och Adrian Jones arrangemang av den traditionella Tingsmarschen från Leksand. Skickliga musiker och fin musik!
Onni - Happiness Kardemimmit Kardemimmit, fyra unga finska tjejer som spelar kantele i olika storlekar och sjunger i stämmor, har kommit ut med sitt fjärde album. De lär ha spelat ihop i 16 år redan vid det här laget och hur små de var när de började kan man inte gissa, för de känns väldigt unga fortfarande. Alla sånger på skivan är egna kompositioner utom ett par traditionella och en av Eero Grundström. Som titeln anger handlar sångerna om lycka på olika sätt. Texterna till de nykomponerade sångerna är alla utom en traditionella och till alla finns innehållet sammanfattat på engelska. Maija Pokela, Jutta Rahmel, Anna Wegelius och Leeni Wegelius har själva arrangerat och producerat. Det är nytt och gammalt i en fascinerande blandning. Första låten som stiger fram som favorit är Lemmenlaulu, med en enkel med otroligt vacker text om kärlek, ”som en liten våg på sjöns yta föddes min kärlek till dig”. Melodin är enkel men vacker och finska språket visar sig från sin vackraste sida.
CPH-Café-YUL Maja & David Intressant kombination: danskt och fransk-kanadensiskt av två skick26
liga folkmusiker. Maja Kjær Jacobsen spelar vanligt stämd fiol och hardingfela som ju kan stämmas på olika vis. Hon är också dansare och känd kompositör av samtida folkmusik. Från Quebec i Kanada kommer violinisten David Boulanger. Han spelar på flera olika fioler i olika stämning (AEAE/ADAE/GDAE). Han bidrar också med kanadensiskt ”stamp”, mungiga och munspel. Han är känd som violinist i det kända kanadensiska folkmusikbandet La Bottine Souriante. Det här är den mest fiolkoncentrerade CD jag hört på länge. Dessa båda skickliga fiolister spelar i ett tätt samspel och får ut mycket harmonier och rytmer ur fiolerna sina. Här behövs inga andra kompinstrument minsann. Franskt eller danskt spelar liksom ingen roll, de får ihop allt till en intressant och svängande blandning. Båda sjunger och albumet vinner på att spelas flera gånger, så att man hinner upptäcka alla godbitar i framförandet.
Spillemand! Musik fra Carl Nielsens barndom I Finland har man under detta år kunnat fira 150-årsminnet av Jean Sibelius födelse. Ett halvår tidigare än Sibelius föddes Carl Nielsen i Nørre Lydelse på Fyn, dvs den 9 juni 1865. Två nationaltonsättare på ett och samma år alltså. Två danska fiolspelmän har tagit sig an att försöka ge en bild av vilken folkmusik som den unge Carl växte upp mitt i. Hans far Niels Maler var nämligen en eftertraktad
spelman på Fyn. Nikolaj Forskov och Christoffer Thorhauge Dam har samarbetat med Carl Nielsenmuseet i sin jakt på material till det här projektet och med handskrivna notböcker, brev, dagböcker och tidningsurklipp har de skridit till verket. Skivan inleds med Carl Nielsens första komposition, en polka som fadern inte ska ha varit imponerad av, för den var inte tillräckligt dansant. Till utgåvan hör ett litet häfte med små nerslag i Carl Nielsens liv och glimtar från forskningsarbetet. Trevligt att läsa och informativt. De spelar snyggt också, killarna. Bra idé som förverkligats på ett utmärkt sätt. Till min förvåning har de med en låt som som jag känner under namnet Timas Hans schottis, med knäppningar och allt. Men här heter den Jim var en neger!
mansättning”. De båda skandinaverna är svensken Ale Carr på cittern och dansken Nikolaj Busk på klaviatur. De övriga är Alice Robertson på harpa, Donald Grant på fiol, Kieran Munnelly på flöjt, tin whistle och Bodhran, samt Niall Vallely på concertina. Alla sex spår på skivan är nya kompositioner, en per deltagare, och på skivomslaget får man veta litet om bakgrunden till varje låt. Lyssnarskiva är det här, inget att dansa till direkt, även om det skulle kunna funka med improvisatorisk dans förstås. Intressant projekt! Mitt favoritspår är Nikolaj Busks vackra ”The Ballad of Solitude Street”.
Gangspil Lydom, Bugge & Højrup
Live The Secret North I januari 2014 möttes sex musiker från Irland, Skottland och Skandinavien för första gången i en avlägset belägen studio i skotska höglandet. De hade aldrig spelat ihop tidigare, men i fem dagar fördjupade de sig i varandras musik för att skapa nytt tillsammans. De kombinerade sina olika bakgrunder och musikaliska traditioner för att skapa något helt unikt. De uppträdde sedan under sex dagar på konserter runt om i Skottland. Höjdpunkten var en föreställning på Celtic Connections festival i Glasgow. Enligt presentationstexten presenterar The Secret North ”tvärkulturell ny musik som bygger broar över klyftan mellan klassiskt och folkmusik, det traditionella och avantgardistiska genom att kombinera gamla instrument med ny sam-
”Vi skulle vilja uttrycka vår djupaste respekt för alla de okända kompositörer som skapade denna skatt av fantastisk musik”, skriver Sonnich Lydom, Kristian Bugge och Morten Alfred Højrup på skivomslaget till denna skiva med helt igenom traditionella danska låtar. Trion har velat hålla det enkelt och fokusera på goda melodier, så här finns inga tillkrånglade arrangemang, udda instrument eller ”influenser från andra genrer” och vad det nu kan vara som man ibland överlastar folkmusikmelodier med. Det är rakt befriande med så erfarna och kunniga musiker som på en hel cd ägnar sig åt att riva av traditionella bitar med en sådan inspirerad spelglädje och till och med spelar in ”live!” i studion utan pålägg och andra finesser. Kristian Bugge är välkänd för många med sitt fiolspel i gruppen Baltic Crossing, Morten Alfred Højrup spelade gitarr i Himmerland på spelmans-
stämman i Mariehamn i somras. Sonnich Lydom spelar munspel och diaboliska dragspel. Danskt danssväng på hög nivå alltså!
Slid din tid Jensen & Bugge & Højrup Flitiga danska spelmännen Bugge och Højrup uppmärksammar tillsammans med Mette Kathrine Jensen en dansk spelmans 200-årsjubileum med en cd-utgåva. Borscher Madsen, född 1815, var son till en spelman som hette Mads Rasmussen och han blev en av Falsters duktigaste spelmän. Han lär ha arbetat som hjälplärare och fått ultimatum av prästen: välj mellan lärarexamen eller fiolen. Valet var självklart och han spelade ännu i 80-års åldern. Han hade många elever och det finns många låtar bevarade som han komponerade. Broscher Madsen lär ha haft väldigt lätt för att göra nya låtar. När han fick besök av spelmän som ville ha med sig lite nya låtar hem tog han genast papper och penna och skrev ner en låt direkt ur huvudet med stämmor och allt. På det viset kunde det hända att han träffade på spelmän som spelade låtar han komponerat men som han inte kunde själv. Hans kompositioner är ofta spännande men svåra att spela. Ofta använde han moll i sina låtar, vilket inte var så vanligt på den tiden. Hopsa med mol avslutar cd-listan och den svarar precis mot beskrivningen. Kristina Bugge spelar som vanligt fiol, Morten Højrup gitarr och Mette Kathrine Jensen dragspel. Till jubileumsprojektet hör också förutom cd:n en notsamling. Siv Ekström 27
Avs.
Finlands svenska spelmansförbund Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM
Händelsekalender 2 okt
Öppet hus för spelmän i Önningebymuseet
10 okt
Irländsk musik med Quilty, Önningebymuseet
23 okt
Folklig dans i Svenskfinland, seminarium (Vasa Folk)
23-24 okt
Folkmusikfestivalen Vasa Folk
24 okt
Workshop för unga med Mauno och Antti Järvelä (Vasa Folk)
1 nov
Folk Stage and Jam, Restaurang Malmen, Pargas
6 nov
Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet
15 nov
Buskspelstillfälle/PR-spelning, Helsingfors
21 nov
Spelkurs i Barösund för barn och unga
4 dec
Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet
Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi
28