Fiolen min, nr 4/2015 by Fiolen min

FIOLEN MIN

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Nr 4/2015 46:e årgången

Fiolen min 4/2015 INNEHÅLL Stämledaren...........................................................3 På gång............................................................... 4-5 Förbundsdag och Vinterstämma i Närpes.... 6-7 Sommarstämma i Lovisa.................................. 8-9 Skärikursen på Sälgrund.............................. 10-11 Vasa Folk 2015............................................... 12-13 Folkmusikkurs med 3riksson...................... 14-15 Vestersundsby spelmän 30 år...................... 16-17 Quilty på Åland/Arne Helsing.................. 18-19 Folkmusik från Mora och i Åboland.......... 20-21 Folkmusikkurs i Spanien............................. 22-23 Menuetten - älsklingsdansen....................... 24-25 Nya skivor...................................................... 26-27 Händelsekalender...............................................28

Fiolen min Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund rf ISSN 0782-3479

Redaktörer: Siv Ekström Önningebyvägen 534 22140 Mariehamn 040-518 2966 fiolenmin@spelmansforbundet.fi

Ansvarig utgivare: Åsa Lillhannus

Axel Kronholm axel.kronholm@gmail.com

Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro

Småannons (75 x 27 mm) 45 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro Kontakta kansliet för bokning

Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i mars. Deadline för material är den 1 februari.

Finlands svenska spelmansförbund r.f. www.spelmansforbundet.fi

kansliet@spelmansforbundet.fi

Ordförande

Styrelseledamöter

Åsa Lillhannus 0400-951 958 asa.lillhannus@spelmansforbundet.fi

Johanna Lönngren 050-377 1354 johanna.lonngren@gmail.com

Linnea Holmberg 040-558 2075 linnea.holmberg@myhome.fi

Viceordförande Bjarne Lundsten 0400-872 044 b_lundsten@hotmail.com

Birgitta Beijar-Österberg 050-525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi

Glen-Stefan Qvarnström 044-9593288 gsqvarnst@hotmail.com

Andreas Norrvik 041-465 1069 svess.jan@gmail.com

Göran Jonsson 09-877 9294, 0500-232 425 goran.jonsson@jonel.fi

Kurt Svahnström 02-4587404, 0400-774 780 bobi@parnet.fi

Synnöve Svanström 050-545 7264 synnove.svanstrom@sls.fi

Spelmansförbundets kansli Finlands svenska spelmansförbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 9-13 Organisationssekreterare Pia-Stina Sarin gsm 0500-560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi

Sten Eriksson 0457-344 7712 sten.eriksson@regeringen.ax

Tryckeri: Fram, Vasa, www.fram.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet 2

Bildinfo: Gruppen 3riksson från Åland. Uppifrån medsols: Emelie Eriksson, Francine Erikssson och Lydia Eriksson: Foto: Mieke Ruina

STÄMLEDAREN

et här är min tredje stämledare och jag kan börja summera ett år som har inneburit stora förändringar för mig personligen. Jag har, efter en lång karriär som handelslärare, övergått till något annat, där framtiden ännu inte är helt klart utstakad. Men min myckna fritid har ju också haft den konsekvensen att jag har kunnat sätta ner mycket tid och energi på Spelmansförbundet, arbetat för att ta tillvara på förbundets intressen. Det har varit mycket givande. Jag har träffat bidragsgivare i syfte att säkra de bidrag som vi har erhållit tidigare (och förhoppningsvis öka dem), deltagit i olika sammankomster där min utgångspunkt har varit att säkra spelmansrörelsens och den finlandssvenska folkmusikens fortsatta liv. En sådan sammankomst är den långa process som skall leda till att vi i Finland etablerar ett antal immateriella kulturarv, vilket redan har gjorts i de flesta av våra grannländer. Vad har vi i den finlandssvenska folkmusiken som skulle vara möjligt att få en status som immateriellt kulturarv? Jo, menuetten och polskan i de områden där den fortfarande har en levande tradition. Det här skrev jag för övrigt ganska mycket om i Fiolen Min nr 2 2015.

ORDFÖRANDENS SPALT

Men det är vi själva, vi spelmän, som gör vår verksamhet. Hör av dig om du har någon idé till verksamhet som du tycker att vi saknar. Det är vi tillsammans som utgör Finlands svenska spelmansförbund. Jag vill tacka er, alla spelmanskolleger, för gott samarbete under år 2015 och samtidigt tillönska er en God Jul och ett Gott Nytt År! Vi ses 2016!

Åsa Lillhannus, ordförande

en nu går vi mot ett nytt år 2016 med rask fart och då har vi mera verksamhet planerad, där jag hoppas att vi är många som sluter upp. Spelmansförbundets förbundsdag är 19-20 mars i Närpes, sommarens spelmansstämma 1-3 juli i Lovisa, Lilla spelmansstämman i Kaustby 13 juli; kurser och andra begivenheter arrangeras under året. Redan i januari inleder vi verksamheten på Loftet i Vasa med en kurs i Esselåtar där läraren är Esselåtarnas speciella sakkunniga nämligen Marianne Maans. Och innan dess reser en inte alldeles liten trupp finlandssvenska spelmän på Folklandia-kryssning.

Lindell Travel på G igen! Nu med både resebyrå och buss Ta kontakt när er grupp ska på resa. För nöjes skull 2016! Trollflöjten

På Finlands Nationalopera: ny, spännande version av Trollflöjten! Resa 4-5.3.2016 Fantomen på Operan

Musikal på Nationaloperan i Helsingfors våren 2016. Resa 25-26.2 Stormskärs-Maja

Musikal i Åbo våren 2016. 11-12.3, 18-19.3 o 1-2.4 Charley´s Tant

Info och bokning: 0443 13 14 15

www.lindelltravel.fi

2016 i Stockholm med Jan Malmsjö och Claes Malmberg. 12-14.2 och 11-13.3 Fantomen på Operan

i Stockholm, hösten 2016. Peter Jöback i titelrollen. Finns ännu hela paket för grupper, fråga om info.

På gång Kom och uppträd i Kaustby! Kaustinen Folk Music Festival arrangeras för den 49:e gången den 11-17 juli 2016. Vi hoppas på att hundratals spelmansgrupper och amatörmusiker vill uppträda på Kaustby folkmusikfestival även detta år! Att främja folkmusik och folkdans hör till festivalens grunduppgifter och betydelsen av uppdraget syns i den enorma mängden spelmän och dansare som kommit till Kaustby under de senaste fyra åren. År 2015 uppträdde ca 4 000 spelmän och dansare i Kausby, vilket är mer än någonsin under festivalens historia. Den stora majoriteten av artisterna som uppträder i Kaustby gör det i talkoanda, under så kallade ”spelmansförhållanden”. Det betyder att artisterna inte får ekonomisk ersättning, men får ett festivalpass som berättigar till gratis inträde till festivalområdet, samt till förmånlig kost och logi. Man kan anmäla sig till festivalen genom att fylla i anmälningsblanketten på webbsidan www.kaustinen.net eller via post. Anmälningen till festivalen är uppdelad i två perioder. Den första anmälningsperioden är 1.11.2015-31.1.2016. Till dem som anmäler sig under denna period erbjuder vi större synlighet i bl.a. våra broschyrer. Den andra anmälningsperioden är 1.2.-30.3.2016 och fungerar som påfyllnad efter den första periodens anmälningar. Nästä sommar har Centralen för främjande av Folkmusik och Folkdans valt Folkdansens Jubelår till festivalens tema. Festivalen har blåsinstrumentmusik som sitt eget tema. Kajanaland är landskaptemat. Vi önskar att grupperna beaktar temat i planeringen av repertoaren. Mera information om anmälan: e-post: pelimannit@kaustinen.net Ring 040-1729566 för att beställa en anmälningsblankett på papper. 4

Förbundsdag Lördagen den 19 mars 2016 kl. 16.00 Hotel Red & Green, Närpesvägen 16, NÄRPES Stadgeenliga ärenden Styrelsen

Folkmusikläger för unga 28.6-1.7.2016 i Lovisa Ordnas i samband med spelmasstämman i Lovisa. Ungdomsläger; ingen fast åldersgräns och alla instrument välkomna. Man behöver inte ha tidigare erfarenhet av folkmusik. Lägret går på svenska men finskspråkiga är också välkomna (läraren/ lärarna kan komplettera på finska vid behov) Under lägret hålls workshopar, låtutlärning (på gehör) med arrangering, myskvällar, trevlig samvaro, inslag av dans, eventuellt någon utflykt mm. Lägret avslutas med ett litet uppträdande på stämmans inledningskonsert. Det finns möjlighet till

ytterligare en eller två träffar under stämman, för dem som deltar också där. Skjuts ordnas vid behov från Österbotten. Mer info om lägret och praktiska arrangemang kommer senare. OBS! Lägret arrangeras av unga för unga, och det kommer garanterat att bli roligt med mycket och varierande program i folkmusikens tecken. Det är fantastiskt att få träffa andra musikintresserade på det här sättet, spela och vara kreativa tillsammans. Det finns fler unga än man tror som spelar och håller på med folkmusik, och här får man möjlighet att bygga nya folkmusikkontakter och få vänner för livet.

På gång

Följande kurser är klara för 2016 30-31.1 Folkmusikkurs med Marianne Maans: Finfina låtar från Esse och övriga Svenskfinland! Plats: Loftet, Vasa. Kurstid: lö. 10-17.30 och sö. 11-16 Välkommen med på kursen för att spela och lära dig nya låtar. På kursen lärs låtarna ut enligt gehörsmetoden och vi utarbetar dem tillsammans i enkla arr med komp och stämmor. Olika instrument är välkomna! På kursen smakar vi på urkraften i låtar från Esse och varvar med musikalisk sightseeing även till andra delar av Svenskfinland! Lö 30.1 kl 19-21.30 Folk Stage & Jam på Loftet, Vasa. Kom för att spela/sjunga, lyssna eller bara njuta av atmosfären. Möjlighet även att uppträda på Open Stage. Caféet är öppet. Marianne Maans ( Åbo ) är en folkmusiker med rötterna i Esse och den Österbottniska fioltraditionen. Hon har studerat vid Sibelius-Akademins folkmusiklinje och verkar mångsidigt inom folkmusiken som musiker, pedagog och med olika projekt. Den finlandssvenska folkmusiken är Mariannes specialområde och nära hennes hjärta ligger både folksången och instrumentalmusiken.

Marianne spelar i mindre ensembler och jobbar ofta med verkstäder och olika produktioner för barn och unga. Hon har även arrangerat för damkörer och ensembler. Kursavgift 70€ (inkl lunch samt för- och eftermiddagskaffe båda dagarna) Anmälning senast 15.1.2016 till: kansliet@spelmansforbundet.fi 29.6-1.7 Folkmusikläger för barn och unga på Traditionscentrum Kuggom i Lovisa. Mera info i Fiolen min nr. 1/2016. 30.6-1.7 Spelkurs för vuxna på Traditionscentrum Kuggom i Lovisa. Mera info i Fiolen min nr 1/2016. För båda kurserna på Kuggom finns möjlighet att fortsätta att delta i Spelmansförbundets spelmansstämma i Lovisa 1-3.7.2016 16-18.9 Skärikurs på Sälgrund Reservera datum, mera info senare!

Illustration:Eeva-Maria Qvisén Layout: Erica Sjölund

antásien Folkmusikr bfrarånn ocF h barn lika konsert fö

Troll på turné Trollen Skrubiluttan Å Skrubilej alias Désirée Saarela-Portin och Marianne Maans turnerar under våren 2016 i Luckorna i Karleby, Kristinestad, Helsingfors och Kimito med folkmusikkonserter för barn och barnlika. Konserten innehåller roliga, rytmiska och stämningsfulla låtar varvat med trollens funderingar.

Marianne Maans, sång och fiol, fantasiinstrument Désirée Saarela-Portin, sång, gitarr och mandolin, fantasiinstrument

Passa på och kolla om du bor i närheten, när trollen besöker din närmaste Lucka!

Närpes Spelmalmnsgille på gammaldags marknad i Kristinestad sommaren 2015. Foto: Gunvor Ivars.

Förbundsdag och vinters Förbundsdagen och vinterstämman ordnas för första gången i Närpes i mars 2016. Närpes spelmansgille står som lokal värd och vill hälsa alla hjärtligt välkomna till Närpes. Närpes spelmansgille grundades hösten 1974 efter ett ”upprop” från dåvarande kulturnämndens ordförande Trygve Erikson. Korsnäsgillet, som startat 1973, var inkallat till en första träff med hugade spelmän. Det var blyga gossar som samlades, och som knappt vågade ta fram sina instrument, men efter en stund ljöd sammanlagda toner från samlingssalen! Sedan dess har Gillet övat och uppträtt re6

gelbundet i över 40 år. Övningarna har skett i Medborgarinstitutets regi. År 2014 firades 40-årsjubileum med en välbesökt konsert i Frans Henriksonsalen i det nya Mitt-i-stanhuset i Närpes centrum. En repris av konserten gavs på vårvintern 2015. Fyra skivor har spelats in genom åren. Ledare har varit Stig-Erik Mattsson, Jörgen Vikstrand, Bengt Vesterlund, Helge Stenback och nuvarande ledaren Sven Söderlund. År 1980 registrerades föreningen Närpes spelmansgille och ordförande under s.g.s. hela verksamhetstiden har varit Henrik Vikstrand. Medlemsantalet har varierat från dagens 12-14

Närpes spelmansgille. Foto: Eva-Lisa Karlsson.

stämma 2016 till över 20. Två gånger har Gillet anordnat/ arrangerat Spelmansförbundets spelmansstämma i Närpes. Till Gillets goda vanor hör att ca vartannat år företa en veckas rekreations- och spelmansresa till Syd- och Mellaneuropa, samt att fira julfest tillsammans med Korsholmsgillet. Förbundsdagen hålls i Mitt-i-stan-huset i samarbete med hotell Red & Green som också finns i samma hus. Vi önskar alla från när och fjärran varmt välkomna till Närpes! Sven Söderlund, Sven-Erik Bernas 7

Lovisa marknad på torget den 12 juni 2012 Foto: Eemi Kettunen.

Spelmansstämman i Lovisa 1-3.7.2016 Hej alla spelmän. Gör er beredda att invadera Lovisa under första veckoslutet i juli 2016. Vår strävan är att under veckoslutet både synas och höras i stadsbilden och i de omkringliggande bygderna – vi vill fylla staden med musik. Vi kommer att finnas där Lovisaborna och turisterna rör sig med start vid Skeppsbroområdet nere vid stranden av Lovisaviken. Under bygdespelningarna på lördagen utvidgar vi området och gör ytterligare utstickare till sommartorget i Sarfsalö i Pernå såväl som till Strömfors bruk, Liljendal och Lappträsk. Vi vill att ni skall ha skoj och trivas och dessutom att gemene man skall tycka – aj så trevligt! Välkommen alla till Lovisa! Hälsar Lovisa Spelmanslag PS. Allspelslåtarna till stämman finns som extrainlaga i denna tidning. Riv ut och börja spela!

Ă&#x2013;verst: StrĂśmfors bruk. Foto. Johanna Holvikallio Nedan: Skeppsbron i Lovisa. Foto Eemi Kettunen

Spellektion inne på Sälgrund. Lärarna till höger i bild: Åke Wänn i rutig skjorta och Antti Järvelä i gul tröja. Foto Anders Backman.

Skärikursen på Efter ett års paus var vi tillbaka på Sälgrund. Vi hade tur med vädret och behövde inte övernatta i stan i väntan på att vågorna skulle lägga sig så att båten skulle kunna ta iland på Sälgrund. I år var vädergudarna oss nådiga med fint och varmt sommarväder. Kursen på Sälgrund har traditionellt gått ut på att lära sig ett antal nya låtar på gehör. Att lära sig låtar utan noter kan vara rätt frustrerande för dem som är vana att lära sig nytt från noter men samtidigt är det en väldigt nyttig övning där man kan lägga till svänget direkt utan att luras av noterna. 10

Våra lärare i år var Antti Järvelä från Finland och Åke Wänn från Sverige. Båda lärarna lyckades väl med att för korta ögonblick slå in låtar i våra huvuden så att vi kunde spela dem tillsammans. Som deltagare i tidigare kurser vet så sitter kunskapen inte i speciellt länge. Några timmar senare kommer man inte ens ihåg namnet på låten man tyckte sig kunna mer eller mindre framåt och baklänges. Tekniken att lära sig är helt tydligt repetition och åter repetition och sista dagen sitter redan några låtar rätt bra. Det var trevligt att få inspelningar av låtarna vilket gör att man på egen hand kan fortsätta att lägga in melodierna i minnet.

Det var varmt och skönt ute i solskenet.

Sälgrund 2015 Skärikurserna är naturligtvis mycket mer än att endast sitta och lära sig låtar. Viktigare är antagligen att träffa bekanta spelmän från hela Svenskfinland och ofta genom valet av lärare, kontakter till Sverige och till den finska delen av Finland.

trevligare om man själv har några förslag till låtar som man själv gillar att spela och samtidigt ger man de övriga deltagarna möjligheter att lära sig nya låtar. Traditionerna är trots allt rätt olika i olika delar av landet och vi har alla något att ge varandra.

Buskspel är en viktig del av kursen. Kvällarna fylls av spelande så att uppgiften att välja låt går runt i ring och alla försöker att haka på. Tips till intresserade som inte har deltagit i någon kurs tidigare. Lär dig några låtar utantill som du tycker om att spela hemma som du kan använda när det är din tur. Det blir helt enkelt

Stort tack till alla som har gjort skärikursen möjlig både som arrangörer och alldeles speciellt alla de praktiska arrangemang som behövs i fråga om mat och inkvartering! Lars Silén från Esbo 11

Vasa Folk 2015 Det svänger när JPP sätter i gång! Foto: Stefan Kuni.

arför hade jag väntat så länge med det här? Vasa är ju Umeås närmaste stad! Svaret ligger kanske delvis i att färjan över kvarken ångar på med en medelhastighet på knappa 20 km/h. Det tar alltså lite tid. Å andra sidan får man gott om tid att sitta i färjans bar och lyssna till 80-talsklassiker, ackompanjerade av gnekande från barstolar som gungar i takt med havet. I Vasa hade jag bokat rum på hotell. Det var dyrt tyckte jag, men det fanns inga billigare alternativ för att övernatta. Därför bestämde jag mig för att kompensera mina utgifter genom att äta riktigt stora mängder hotellfrukost. På detta sätt behövde jag inte äta mer mat förrän vid sjutiden på kvällen. Vasa välkomnade med strålande sol och sprakande höstfärger, vilket fick en att än en gång fråga sig varför man så länge kunnat missa att åka hit! Under fredagen bestod pro-

grammet av ett folkdansseminarium på dagen och en föreningsträff för festivalens arrangörer och vänner på kvällen. Seminariet började med en filmvisning som bjöd på en hel del igenkänningsfaktor, eftersom många av låtarna som de dansade till på filmerna var sånt som vi ju också spelar i Västerbotten! Ha! Föreningsträffen på kvällen var mer exakt en vanlig spelträff med mat, härligt! Många finska timmar och låtar senare drog jag mig tillbaka till hotellet och återuppstod först till nästa hotellfrukost. Lördagen var festivalens verkliga högtidsdag, åtminstone för min del, eftersom konsert och workshop med JPP stod på programmet! Trots att jag är ett riktigt stort fan av JPP har jag aldrig sett dem uppträda live. ”Hur är det möjligt?” – sa Mauno Järvelä efter konserten när jag berättade detta. En dag full med fiolspel och konsert avslutades med danskväll och ännu mera fiolspel.

Martina Krooks, själv flitig spelman, är med och arrangerar Vasa Folk. Här agerar hon konferencier. Foto: Stefan Kuni.

Glad i kroppen och med ett antal signerade skivor i bagaget kunde jag under söndagen fokusera på min familjs beställningar av finska produkter. Affärerna i centrum hade allt som behövdes för att stilla min lakritsberoende storebrors behov, men den ryska medvursten till pappa gick jag bet på. Det började bli sent och dags att åka till färjan, men jag sprang ändå till en annan stormarknad, i utkanten av centrum. Dessvärre hade den precis stängt, men jag lyckades slinka in när några andra kunder gick ut. I charkdiskarna hade de redan dragit för gardinerna men jag började ändå kika bakom för att hitta medvursten. Plötsligt stod en säkerhetsvakt där och pratade finska. Jag försökte förklara att jag var tvungen att skaffa en rysk medvurst innan båten tillbaka till Sverige gick, men han ville att jag skulle gå ut. På väg ut ur butiken ville han också se vad jag hade i min ryggsäck. Den var full av

lakrits. Tog jag kvittot? Borde ha gjort det… Inte i plånboken och inte i bakfickan. Som tur var hade jag slängt ner det i ryggsäcken också, så säkerhetsvakten önskade mig god kväll och jag skyndade mig till färjan. Ombord på färjan tog de sena fiolspelarnätterna ut sin rätt och jag sov som vore jag klubbad tills det var dags att ställa tillbaka klockan till svensk tid igen. Men konsert med JPP, lakrits och många österbottniska låtar gav mersmak. Stort tack till alla arrangörer av Vasa Folk och alla andra fina människor som var där och gjorde helgen till en av höstens viktigaste händelser! Det är inte sista gången jag åker till Vasa! Johan Lingegård, Umeå, Sverige

Lydia, Emelie och Francine Eriksson

Folkmusikkurs m 3riksson består av Emelie, Lydia och Francine Eriksson. Vi spelar folkmusik på fiol och cello och har sedan 2013 varit aktiva med spelningar vid evenemang främst på Åland, men även ett fåtal gånger utanför Åland. Vi kommer alla från Åland, studerar på olika håll men sammanstrålar alltid när vi kan och spelar tillsammans. Som band vill vi sprida glädje och samtidigt själva ha roligt. (www.facebook.com/3riksson.music). Av egna erfarenheter vet vi att när man spelar ett instrument är det inte alltid så roligt att sitta hemma på sitt rum och öva skalor dag ut och dag in. Man behöver något att se fram emot, en morot som hjälper till att hålla in14

tresset för spelandet uppe. För oss i 3riksson har den moroten alltid funnits i folkmusiken och de kurser och framför allt läger vi haft att se fram emot. För Lydia och Francine gällde detta främst Antons vänners folkmusikläger på Kyrkogårdsö, medan det för Emelie var alla de läger och resor Alandia Strings ordnade. Svårigheter med att hitta motivationen i spelandet förekommer inte bara hos barn och unga utan också hos vuxna. Exempelvis förra sommaren så kände vi i 3riksson att vi behövde ett lyft. Vi googlade runt lite och efter ett tag hittade vi Crisol de Cuerda, ett folkmusikläger i Spanien. Folkmusik och Spanien, kan

Kommentar av en kursdeltagare: ”Jag ﬁck veta om kursen genom min

ﬁollärare och tvekade inte en sekund på att anmäla mig. Som en klassiskt

tränad violinist hade jag aldrig spelat folkmusik förut men tänkte att det

kunde bli en trevlig upplevelse. Alla på kursen var jättetrevliga. Lydia,

Francine och Emelie var jätteduktiga lärare. Trots att det var mycket saker

att komma ihåg eftersom vi spelade på gehör var det jätteroligt. Låtarna var ﬁna och alla var ivriga att lära sig

dem. Min favorit var Napkin Tune. Det första jag gjorde då jag kom hem

från kursen var att ta fram min ﬁol

och öva låtarna som vi lärt oss under dagen. Jag vill tacka 3riksson för en superbra kurs. Ni är väldigt begåva-

de och det var ett nöje att få spendera dagen tillsammans med er och sju andra nya vänner.” – Emma, 14 år Överst kurslärarna med två elever. Nederst avslutningskonserten.

med 3riksson det bli bättre, tänkte vi och åkte iväg. En oförglömlig upplevelse var det verkligen. För att sprida denna glädje och gemenskap vi själva alltid upplevt med folkmusiken bestämde vi oss för att ordna en kurs. Vi gjorde mycket reklam och fick till slut ihop åtta ivriga deltagare i olika åldrar. När vi under lördagen (14.11) började förbereda oss inför att kursdeltagarna skulle komma var vi nog alla aningen nervösa och spända inför hur det skulle gå. Detta var ju trots allt vår första kurs tillsammans. När deltagarna sedan kom till platsen spelade vi först alla tillsammans och delade sedan upp oss i två grupper. Spän-

ningen släppte direkt vi dragit några toner och vi kunde njuta av att spela tillsammans. Det var ett härligt gäng spelsugna deltagare som kommit på vår kurs. Även fast dagen var intensiv hann vi med fem lektioner och en avslutande genomspelning, ”konsert”, dit familjemedlemmar och andra bekanta var välkomna. Deltagarna lärde sig alla låtar och stämmor på gehör. Mellan de olika lektionerna åt vi, diskuterade och hade det trevligt. Vi vill tacka alla deltagare för en trevlig och givande kurs med mycket spelglädje! Francine Eriksson 15

Vestersundsby spelmän, 30 år

Vestersundsby spelmäns jubileumskonsert 18 november 2015 Vestersundsby spelmän ställde till med 30-års jubileumskonsert i Jugendsalen i Jakobstad. Vi tyckte att vi var på plats i god tid - men inte! Folk fullkomligt vällde in i salen, så man fick plocka fram extra stolar, även läktaren fylldes! En förväntansfull stämning infann sig när alla fått en sittplats. Tji fick Mia, som alldeles i onödan oroat sig för om det skulle komma publik en vardagkväll mitt i veckan?! Spelmännen inledde med ”Gånglåt från Äppelbo”, därefter följde tre polkor, ”Eklund Alfreds polka”, ”Vestermarkarn” och ”Viktor Valbergs polka” som ytterligare höjde stämningen! Spelmannen Christer Strömberg skötte ”snacket” mellan låtarna. John Kronholms ”Ådövalsen”, som även spelades på Vestersundsby folkdanslags 50-årsjubileumsfest år 2013, men nu med text av Bojan Cederblom, sjöngs av Sarah Salmi och Emil Vikström. Sedan följde tre varianter av ”Grannas bastu”, som ”hadd vinka omkull”. ”Jag väntar vid min mila”, en fin visa med sång av Sarah och 16

Emil. ”La violetera”, en tango som börjar ”dra i benen”. Före pausen spelades ännu en finsk folkdansmelodi ”Kaheksu”. Under pausen var det ett enda sorl i salen, bl.a. diskuterades vilken låt som var bäst, och att laget bara blivit bättre! Efter pausen spelades ”Slängpolska efter Byss Kalle” som följdes av ”Por una cabeza”, också den en härlig tango! ”Hambo på logen” med refrängsång av ”Vestersundsby gosskör” och ”Vanhan ajan Tyyskäpolka”, med shamantrumman som dunkade takten. ”Koppången”, en låt som alltid berör! ”Norsk schottis” och ”Annas visa”. Låtkavalkaden avslutades med ”Mårshagens polka”, där publiken klappade taktfast till musiken. Stående ovationer följde, så laget fick plocka fram en polka till, ”Forsbergarnas polka” som fick avsluta kvällen. Vanligtvis slår Jan-Anders takten på sitt ”tvättbräde”, men nu blev det på shamantrumman istället. Laget bildades hösten 1985 av Siv Ekström,

En glimt från jubileumskonserten i Svenska Gården i Jakobstad.

som flyttat till ”kärleken” i Jakobstad. Siv ledde laget i tio år, men Åland drog och familjen flyttade tillbaka. Övriga spelledare mellan Siv och Mia har varit: Britt-Marie Andersson, Elmer Lövdahl, Lise-Lott Storbacka, Christel Höglund-Bergström, Anna Finell, Ronny Österås och Thomas Enroth. Under programmets gång framkom det att flera av låtarna finns på lagets senaste skiva ”Vestersundsby spelmän kastar loss”, som utkom år 2014. Uppvaktning gjordes av bland andra ordf. Åsa Lillhannus från Finlands svenska spelmansförbund, Krister Liljekvist och Gunnel Sundfors från Vestersundsby folkdanslags nostalgigrupp, samt Max Portin från Pedersöre spelmanslag. Vi ser fram emot nästa konsert! Ole och Ann-Lis Wärnman

Jubileumslagets sammansättning: Spelledare & arrangör: Mia Willnäs, dragspel Ole Vikström, dragspel Kalle Vestö, dragspel Kenneth Dahl, dragspel Sarah Salmi, fiol, sång Emil Vikström, gitarr, sång Tommi Salmi, gitarr Folke Hästbacka, kontrabas Jan-Anders Barkar, fiol, shamantrumma, m.m Christer Strömberg, fiol Folke Renlund, fiol Catharina Lunabba-Domars, fiol Alva Stenman, fiol Susanna Taipale, fiol Barbro Stara, fiol Christer Nyberg, fiol Arto Penttinen, fiol Roy Höglund, fiol

Esbjörn Hazelius, Dag Westling och Gideon Andersson.

Irländsk folkmusik fyllde Önningebymuseet I oktober gästade den rikssvenska trion Quilty Åland och folkmusiklaget Kvinnfolk. Quilty har spelat och sjungit irländsk folkmusik i över tjugo år och anses vara Sveriges bästa uttolkare av irländsk traditionell musik. Det var Kvinnfolks spelledare Siv Ekström som bjudit dem till Åland. Trion består av Dag Westling, Esbjörn Hazelius och Gideon Andersson. Esbjörn spelar fiol medan Dag och Gideon byter mellan gitarr, irländsk bouzouki, slagverk och flöjt. På Åland är vi vana med att rätta oss efter färjankomster och –avgångar. Så även denna gång. Därför blev eftermiddagens workshop lite komprimerad. Vi var ett tjugotal ålänningar som samlades i Önningebymuseet i Jomala för att lära oss mer om irländsk folkmusik. Esbjörn lärde med stort tålamod och engagemang ut två låtar, My Bridges Full Of Stiches (polka) och O’Gallagher´s Frolics (jig). Den irländska folkmusiken är nära besläktad med den skotska, där säckpipa är ett vanligt instrument. På säckpipa kan man inte spela samma ton två gånger efter varandra, den blir att ljuda som en enda lång ton. För att skilja dem åt sätter man in en ”roll”, som närmast kan liknas vid en drill. Dessa drillar har man tagit till sig i den irländska fiolmusiken. Esbjörn lärde oss hur man gör en ”roll”, men ingen av oss lyckades få dem lika snabba och fjäderlätta som hans. De yngre spelmännen 18

fångade dock ganska snabbt upp den nya tekniken. Sången är viktig inom irländsk folkmusik och Gideon lärde oss en typisk irländsk sång. Verserna byggdes på med en rad i taget och blev alltså längre och längre. Tempot var snabbt och tungan trasslade lätt in sig, men Gideon tröstade oss med att tempot var viktigare än orden. För att hinna få ut så mycket som möjligt av dagen ordnades en gemensam middag. Det är alltid trevligt att få tillfälle att prata med både nya och gamla folkmusikvänner. En riktigt trevlig stund. Så var det konsertdags för Quilty. Ni som har besökt Önningebymuseet vet att det inte är stort, men med lite ansträngning och precision kan man få in sjuttio stolar. När klockan slog konsertdags var alla stolar fulla och förväntningarna höga - och jag kan lova att ingen blev besviken. Med högt tempo men på ett avslappnat sätt guidade Quilty oss genom den irländska folkmusiken. Jigs och reels blandades med polkor och shanties. De sistnämnda har också på Åland en tradition eftersom de sjöngs vid arbetet på ombord på segelfartygen. I mars i år gav Quilty ut ett album, Apples in Winter, och flera av kvällens låtar var hämtade från den. Birgitta Bergman-Jansson

Byadag i Vexala Den 11 juli i somras anordnades en byadag i Vexala med temat: ”Skolan i Vexala”. Det var en trevlig och uppskattad tillställning med deltagare från Nya Zeeland, Australien, Amerika och Sverige. Festen började med att Bo Lund och jag spelade ”glada vi till skolan gå”. Efteråt klämde vi i med Orrängsvalsen, tills de närmaste björkarna var avlövade. Jag var ombedd att berätta skolminnen – vilket privilegium. År 1954 började jag som elev vid Vexala folkskola, vi var 72 elever totalt och 14 i min klass. När det blev fastlagstisdag fick alla elever gå till Vexala handelslag för att få en gratis bulle. Det gick åt 73 bullar, det berodde på att min småkusin Göta var affärsbiträde och då hon fick se mig blev hon glad och gav mig två bullar. Det är ju allmänt känt att blod är tjockare än vatten. Mina skolkamrater blev avvundsjuka, jag var en ”gulltupp” och borde ha ett kokstryk. Allt var mitt fel, så var logiken på den tiden. På festen hävdade jag att jag fortfarande är en gulltupp som får spela med Bo Lund, men den här gången slapp jag stryk. Förr i tiden fanns en lärare i Vexala som hette Ståhlberg, som i misstag slog sönder en fönsterruta. Än i dag lever ordstävet kvar när något har gått sönder: ”det var svagt det där” sa Ståhlberg tå an slåo hammarn ginom fönstäruton”. Man kunde ju inte undgå att berätta om matematikläraren som frågade eleverna om man kunde ta ett större tal från ett mindre. Det var en svår fråga, men till sist tyckte en gosse att han kunde svaret: ”he gaar nåo, men he e grömt mytji arbejt”. En lärare i Nykarleby frågade en gång eleverna vad de skulle bli när de blev stora. Jan Fors reste sig och sade: ”ja ska vaar langtradarchaufför ja, men klarar ja it å he, så tå ska ja va ti folkskollärar som papp”. Det är ju alltid bra med en plan-B om det första misslyckas. Första dagen i skolan var inte heller alltid så lätt, då skulle man ju tala om vad man hette

och när man var född. Vanligtvis skrev föräldrarna ned de uppgifterna på en papperslapp som man hade i fickan. För en elev blev det lite hastigt påkommet, så han steg upp och sa: ”ja heiter Rainer ja, och rästin har ja i fickon”. Det var ju vanligt också att man i handarbete skulle sticka en kaffelapp. Ofta blev de både sneda och vinda, men lärarinnan sade alltid: ”nog blir det bra när det blir struket”. Det är för övrigt något jag upptäckt efter 52 år som målare. Festen var välbesökt, vi varvade med musik och det bjöds på laxsoppa och kaffe. Det var också utställning av handarbeten, slöjdsaker och teckningar från skoltiden. Efter festen tyckte många att det måste vara en ny byadag även nästa år. Arne Helsing, nov. 2015

Arne Helsing, fiol och Bo Lund, dragspel. 19

Stråkdragarna från Karis i samspel med Mora spelmanslag Foto: Christoffer Relander

Mora spelmanslag på besök hos Stråkdragarna Den 12 september bjöds det på konsert och dans på Hotel Sea Front i Ekenäs. Arrangörer för kvällen var spelmanslaget Stråkdragarna från Karis som hade Mora spelmanslag på besök. Kontakterna mellan Mora och Karis hade uppstått genom personliga kontakter mellan spelmän. Mora spelmanslag bildades 1938 och har som mål att bevara Mora spelmanstraditioner, spela till dans och underhållning. Till Finland kom drygt 10 spelmän från Sverige den här gången. Konserten inleddes med ett par gemensamma låtar varpå grupperna turades om att uppträda. Mora spelmanslag uppträdde även i mindre grupper, det bjöds på allt från vals till polska. En del av låtarna var kompositioner av egna medlemmar. Deras framförande av musiken gav ett mycket ledigt intryck och de hade god kontakt med publiken. De framförde melodierna utan 20

noter, även de som var Stråkdragarnas val av samlåtar. Efter konserten fanns det möjlighet att äta middag. Under middagen diskuterades det livligt om spelmanstraditioner, kulturutbyte mm. Efter det blev det allspel. Information hade gått ut till lokala spelmansgrupper om evenemanget och möjligheten att få spela tillsammans. Några par dansare hade noterat tillfället att få dansa. Det blev samspel i dryga två timmar, vilket förorsakade svettvåta skjortor såväl hos dansare som hos spelmän. Ett trevligt initiativ av Stråkdragarna att bjuda till fest, i synnerhet för oss som var med! Anders och Linnea Holmberg

Folkmusikvecka i Åboland Under hösten 2015 har man inom undervisningen vid Musikinstitutet Arkipelag i Åboland inriktat sig på projektveckan ”Pröva på folkmusik ETNÅboland” som hölls 1-6 november. Bakom projektet stod Folkmusiknätverket Lirarna md ett flertal samarbetspartner. Ifjol förverkligades ett liknande projekt i Jakobstad och planer finns på en fortsättning nästa år. ETNÅboland-projektet fokuserade på folkvisor och instrumentalmelodier upptecknade i den åboländska skärgården. Folkmusiken i Åboland är mycket rik på både folkvisor och spelmanslåtar från olika tider. Den grundläggande idén i Pröva på folkmusik–projektet är att de som medverkar får lära sig mera om folkmusik och folkmusikens estetik i verkstäder med spel, sång och/ eller dans, samt får medverka i att förverkliga en folkmusikkonsert. Genom erfarenheter och upplevelser utvecklar de en bredare musikalisk

förståelse och får kännedom om olika musikstilar. Redan på tisdagen den 3 november hölls en konsert i Kimito med ca 50 medverkande - elever och lärare från Musikinstitutet Arkipelag, samt Lirarnas folkmusiker. På Svenska dagen den 6 november avslutades veckan med en konsert i Pargas som samlade omkring 80 uppträdande. Den avslutades med en polonäs som leddes av Pargas folkdansare, till musik av duon Tailsway. Under veckan hölls folkmusikverkstäder förutom vid Musikinstitutet Arkipelag, även vid lågstadieskolor i Kimito, St Karins och Pargas. I projektet ingick också daghemsverkstäder som förverkligades senare under november månad i St Karins. Projektansvarig och konstnärlig ledare för Pröva på folkmusik ETNÅboland var Marianne Maans.

Juulia Salonen blåser inledningsfanfar på trähorn. Foto Kristina Grönkvist.

Några kursdeltagare jammar ute i gräset.

Folkmusikläger i Spanien Crisol de Cuerda – Sommaren 2015 var vi i gruppen 3riksson på ett folkmusikläger i Spanien. Det var en helt fantastisk vecka och ett minne för livet. Vi fick träffa många nya människor, lära oss många olika folkmusikmusikstilar från flera olika länder och uppleva den vackra naturen i området. Vi kände att vi behövde utöka vår repertoar och lära oss nya låtar och kom därför på idén att fara på läger under sommaren. Vi hittade ett i Skottland och ett i Spanien. Vi valde sedan att åka till Spanien för att kunna njuta av det varma klimatet och uppleva en ny kultur. Eftersom vi reste med ömtåliga instrument som vi inte kunde checka in i bagage utrymmet måste vi boka personbiljett åt Francines och Lydias cellon så de fick komma med på flyget. Detta gjorde att vår resa blev ganska mycket dyrare, men flygbiljetterna betalade vi med ett stipendium vi fått tidigare. Så egentligen var det bara lägeravgiften som kostade för oss. Resan dit var väldigt lång men gick i stort sätt ganska bra. Bussen från Madrid till Burgos var egentligen enda problemet vi stötte på. Busschauffören vägrade nämligen låta oss ta in instrumenten i bussen så vi fick lämna 22

dem i bagage utrymmet. Detta var vi inte alls glada över eftersom de kan ta stor skada av att ligga där när bussen kör. När resan dit var avklarad och vi var framme vid lägret i Arlanzon var det den stora kulturskillnaden som chockerade oss mest. Maten var helt annorlunda från vad man var van vid, människorna där var dåliga på att hålla tider och språket var en svårighet ibland. Men vi kom ganska snabbt in i rutinerna och vande oss vid deras kultur. Stämningen på lägret var riktigt bra. Hela veckan var en enda stor fest. Alla var glada och trevliga, vi dansade och spelade hela nätterna och dessutom fick vi uppleva fantastiska stunder som vi antagligen inte kommer att få uppleva igen. Ett exempel på detta var när alla lägerdeltagare tågade till byn där vi spelade och jammade på gatan för lokalbefolkningen. Stämningen där var helt fantastisk och det var en otrolig upplevelse. Våra lärare var lärare i världsklass och lärde oss många bra låtar. Några exempel på lärare var Alasdair Fraser, Hanneke Cassel och Natalie Haas som är världskända folkmusiker som åker runt världen och håller kurser och konserter.

Celloklassen spelar, sjunger och dansar ute i skogen

På lägret fanns det deltagare i alla åldrar och nivåer. Vi blev indelade i grupper enligt vår spelnivå, vilket gjorde att man fick lagom mycket utmaning. Olika instrument folk spelade på var främst fiol, cello och gitarr, men även sång, kontrabas, dragspel, nyckelharpa och body percussion. De vi var förvånade över var hur många de verkligen var som spelade cello. Här i Norden är de inte alls vanligt att man ser cello i folkmusiken, men på detta läger var det däremot väldigt vanligt. Lägret avslutades med en konsert där vi visade upp för familj, vänner och lokalbefolkningen vad vi lärt oss under veckan. Det var en fin konsert och det lät riktigt bra fasten vi lärt oss låtarna på bara några dagar. Efter en lång men helt underbar vecka var det dags att ta farväl och åka hem till Finland igen. Det var ett ganska känslosamt farväl. Man hade kommit varandra väldigt nära under veckan, vi blev nästan som en enda stor familj. Efter detta läger visste man inte om man någonsin skulle få träffa dem igen. Hemresan gick bra och det var på ett sätt ganska skönt att komma hem igen. Vi var så glada över att vi for på detta läger. Vi hade inte bara fått en ny repertoar utan även träffat många härliga människor och fått en upplevelse vi aldrig kommer glömma. Emelie Eriksson

Lägret gjorde en utflykt till byn Arlanzón. På bilden jammar lägerdeltagare för byborna. 23

Menuetten

– älsklingsdansen

”K

unde man inte dansa menuett så var man inte någon riktig karl” - mansidealet var av en annan kaliber på 1700-talet än idag, minsann. När man dansade menuett som solodans var det den som nyss blivit uppbjuden som i nästa omgång bjöd upp. På det viset bjöd män och kvinnor turvis upp varandra. Tidig jämlikhet på dansgolvet alltså! Allt detta och mycket därtill får man lära sig i Gunnel Biskops nya bok, Menuetten - älsklingsdansen. På trehundra sidor går hon igenom allt som hon har kunnat hitta vad beträffar källor och uppgifter om när och hur vem har dansat menuett ända från 1600-talet till idag.

Den allra första menuetten ska ha dansats av den 15-årige Ludvig XIV år 1653. Han tog danslektioner varje dag i 22 års tid. Det var hans danslärare Pierre Beauchamp som utarbetade menuetten. Jean Baptiste Lully komponerade musiken. Menuetten ingick sedan först i baletter på scen innan den togs upp i sällskapslivet. Flera dansmästare utvecklade menuetten till det som 24

Gunnel Biskop kallar standardmenuett, dvs den klassiska hovmenuetten från 1700. Där finns samma steg som vi är vana med från våra folkliga menuetter, steg, paus, steg, steg, steg, paus, dvs sex steg som går över två takter i musiken som är noterad i 3/4-takt. Menuetten spreds snabbt vida omkring och kom relativt snabbt också till de nordiska länderna. Med den följde också den starka ceremoniprägel som menuetten hade fått vid hoven och andra fina salonger där den dansats i sällskapslivet. Och som vi kan se också i beskrivningarna av folkliga bröllopsceremonier hundra år senare i våra bygder. Efter detta inledande kapitel om Menuetten i Frankrike fortsätter Biskop med att skildra menuettdansandet i Sverige-Finland. Redan 1676 omnämns menuetten i svenska källor. Det är visserligen 20 år efter att Ludvig dansade den första menuetten och den omnämns som en allmän dans 20-30 år senare. De första källorna är omnämnanden av Menuett som dans i långa dikter och liknande och man kan inte annat än förundras över Gunnel Biskops

Vestersundsby folkdanslag i Jakobstad dansar menuett.

arbetsinsats när det gäller att forska fram uppgifter. Hon är förstås väl förtrogen med mycket material efter alla sina år som dansforskare, men ändå! En innehållsrik källa är amiral Tersmedens memoarer. Carl Tersmeden rörde sig runt om i Sverige och var också under lång tid bosatt i den östra riksdelen. Med hjälp av hans memoarer och flera andra dagböcker och memoarer från samma tid skildras menuettdansandets utveckling i kronologisk ordning under 1700-talet. På 1800-talet förlorade menuetten i popularitet hos överklassen i Sverige, men folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren skriver att menuetten var en av de vanliga danserna hos allmogen på allmänna danstillställningar på 1820-talet. Ännu på 1900-talet kunde många berätta minnen av menuettdans när folklivsforskare frågade. Menuetten i Norge och Danmark får också varsitt kapitel - jag minns bra så förvånad jag blev när jag deltog i en folkdans- och spelkurs i Danmark sommaren 1978 och det visade sig

att de också hade menuetter på repertoaren och framförallt när jag kunde dansa med i den danska utan större problem. Det var ju samma sex steg och samma grundidé som i de österbottniska menuetter jag prövat på här hemma. Gunnel Biskop har skrivit en utförlig bok om menuetten och dess historia, som är riktigt rolig att läsa med alla citat ur dagböcker och memoarer. De rikliga illustrationerna ger ytterligare tidskänsla. Jag måste avsluta med Gunnels egna ord om hur det känns att dansa menuett: ”Att få ställa sig i ledet i bredd med andra som har kommit så långt i sin menuettdans att de har dansen inom sig och knappt vet vilka steg de tar, ger en hisnande känsla. Det är som att dansa tätt tillsammans, att vaggas i samma rytm trots att alla dansar för sig” Siv Ekström

Gamla visor blir som nya

Linnea Holmberg är en gammal bekant i spelmanssammanhang. Hon är med i Ingå spelmansgille tillsammans med pappa Anders Holmberg. och har spelat till folkdans. Hon sitter med i förbundets barn- och ungdomsutskott och leder själv en barngrupp hemma i Ingå. Nu råkade det sig så att hon kom att lyssna till en inspelning med farmor och farfar Ebba och Bertel Holmberg som Lena Svartström och Ann-Mari Häggman en gång gjort för FMI. Där sjunger farmor Ebba visor som finns nerskrivna i häften som ännu idag finns kvar i släktens ägo. Ett av häftena har tillhört Ebbas mor Ina som kom från Barö gård i Barösund. Många av visorna var okända för Linnea och hennes intresse för att levandegöra dem väcktes. Hon köpte kopior av inspelningarna från FMI och började drömma om att spela in ett urval av farmors visor på cd. Ett bidrag från Svenska Kulturfonden gjorde det möjligt att förverkliga drömmen. Skivan spelades in av Christopher Romberg i Lärkkullas studio i Raseborg. På skivan medverkar musikerna Ingolf Backman på bas, dragspel, cajon och munspel, Rabbe Thomasson på gitarr och banjo, samt förstås pappa Anders Holmberg på dragspel - och vissling! Farmors sånghäften speglar visrepertoaren i början av 1900-talet - det är allmänna folkvisor, men också skillingtryck och andra visor ur olika tryckta källor, av författare 26

Linnea Holmberg spelar fiol coh sjunger på sin pinfärska cd Förgätmigej. En helt egen produktion som levandegör gamla visor ur farmors handskrivna vishäften. Foto: Lina Enlund, VästraNyland.

som t.ex Zacharias Topelius, Josef Julius Wecksell och Sofie Lithenius. Linnea sjunger farmors visor naturligt och chosefritt och spelar dessutom fiol på flera av spåren. Ingolf Backman och Rabbe Thomasson bidrar med stämsång på flera av visorna. På tre av spåren, sjunger Ingolf Backman solo. Ett bra grepp som ger lagom variation

till lyssnandet. Arrangemangen stöder melodin utan att ta över föreställningen. En mycket charmig produktion. Kontakta Linnea om du vill få tag i cd:n, linnea@myhome.fi eller 04082075. Siv Ekström

tarr, mandolin, flöjter, kantele och slagverk. Det blir varierat och intressant, svängigt och folkligt på bästa sätt. Anne Bergman på Folkkulturarkivet bidrar med inledningstexten där hon tecknar bakgrunden till visorna.

kande kanske, så man kan behöva lyssna en extra gång innan man tar dem till sig. Sång finns med också och skivan avslutas med tango förstås. Skivan är inspelad i Finland så det var väl ett självklart val. Jag gillar i alla fall det här ”nordiska soundet”!

RIM

Bothnia Rhythm Orchestra & Ulvens döttrar Manmors gästabud

Rosenﬁnk Stråla stjärna ren och klar Finlandssvensk julmusik ur gamla gömmor. Så kan man väl beskriva innehållet på den här skivan som kom precis lagom före jul. Gruppen Rosenfink som består av Pauliina Pajala, Jarmo Romppanen, Julia Salonen och Hanna Risku är ju känd sedan tidigare, men mest som trio. Slagverkaren Hannu Risku är en ny bekantskap för mig. Det äldre julmusikmaterialet är av två ganska vitt skilda arter: dels julpsalmer som man sjöng i kyrkorna och dels de folkliga staffansvisorna som inte alls passar in i den kyrkliga sidan av julfirandet. De ”gamla” julvisor som vi förknippar med jul och barn och gran kom till i slutet av 1800-talet. Det var folkskollärarna som lade grunden till den repertoaren. De behövde passliga sånger till julfester och började tonsätta texter de kom över eller så skrev de även texterna. Man kunde också leta fram lämpliga folkmelodier och göra nya texter till. Titellåten Milda stjärna ren och klar, är en psalm som finns i vår psalmbok, det finns också några staffansvisor på skivan, men resten av spåren har vi Zacharias Topelius och ett antal folkskollärare att tacka för. Ett namn förekommer flera gånger: Sofie Lithenius, en folkskollärarinna som skrivit både text och musik till flera sånger. Hon levde 1847-1926 i Helsingfors och inte bara skapade nya visor utan publicerade dem även i flera sånghäften. Rosenfink har arrangerat visorna och använder ett ansenligt instrumentförråd: fiol, nyckelharpa, gi-

Nordiskt samarbete i full aktion: svenska Sunniva Abelli på nyckelharpa, och Elin Jonsson på fiol och altfiol, utgör hälften av gruppen RIM. Den andra halvan består av norska Hilde Fjerdinggøy på tvåradigt dragspel och Jo Einar Jansen på olika fioler. Maria Kalaniemi från Finland är med och producerar. ”Ett nordiskt sound med ungdomlig vigör”, skriver Eli Storleken på skivomslaget. Repertoaren är blandad: traditionella låtar och nygjorda - både egna och andras samsas på skivan som är mycket omväxlande och intressant. Gruppen Rim har uppstått under utbildningen Nordic Masters, ett samarbete mellan musikhögskolorna i Sverige, Danmark, Norge och Finland. De studerar i princip en termin i varje land och får en grundlig insikt i den nordiska folkmusiken och avlägger alltså efter 2 års studier en master (magister). Finländska studerande gör en femte termin innan de har sin master i hamn. (Läs mer om den här utbildningen på http://www.nofomaster.net) Studieämnena är instrument och spel, ensmeble, komposition och arrangemang, folkmusikanalys med mera. Kunniga är de här musikerna i alla fall och fantasi har de också. Deras arrangemang är intressanta och spännande, ibland överras-

Den åländska sångtrion Ulvens döttrar är välkänd för sitt drivna musicerande såväl sångligt, som instrumentalt och i en folklig ålderdomlig stil. Ella, Johanna och Isabella Grüssner sjunger alla tre, men trakterar även diverse instrument som t.ex djembe, mungiga, tamburin, härjedalspipa och nyckelharpa. Det blir alltså fin stämsång och intressanta suggestiva ackompanjemang när de är i farten. På den här skivan har de ett manstarkt gäng bakom sig - deras akustiska instrument får en ljudlig bakgrund i Bothnia Rhythm Orchestra som alltså är ett storband. Intressant samarbete som kanske kan resultera i att storbandsvänner får upp ögonen för den folkliga musiken och tvärtom. På skivan blir det ändå ofrånkomligt så att storbandsinstrumenten tar överhanden. Döttrarnas sång samspelar fint med orkestern, men så mycket mungiga eller nyckelharpa uppfattar man förstås inte. Fint initiativ i alla fall och en spännande produktion är det. Fem spår är komponerade av ulvadottern Ella Grüssner CromwellMorgan och två spår är skrivna av Ralf Nyqvist. Siv Ekström 27

Avs.

Finlands svenska spelmansförbund Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM

Händelsekalender 8-9 jan

Folklandiakryssning Hfrs -Tallinn T/R

15 jan