Fiolen min, nr 3/2014

FIOLEN MIN

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Nr 3/2014 45:e årgången

Fiolen min 3/2014 INNEHÅLL Stämledaren...........................................................3 På gång...................................................................4 Spelmansstämman i Korsholm....................... 6-9 Rapport från Kaustby................................... 10-13 Haapavesi Folk.............................................. 14-15 Lägret på Kyrkogårdsö................................. 16-17 Lovisa spelmanslag i Prag........................... 18-19 Stämma på Kilen........................................... 20-21 Mästerspelman Klas Nyström...........................22 In memoriam.......................................................23 Aspödagen...........................................................24 Arkivbok och låthäfte.........................................25 Skivrecensioner............................................. 26-27 Händelsekalender...............................................28

Fiolen min Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund rf ISSN 0782-3479

Redaktörer: Siv Ekström Önningebyvägen 534 22140 Mariehamn 040-518 2966 fiolenmin@spelmansforbundet.fi

Ansvarig utgivare: Stefan Kuni

Axel Kronholm axel.kronholm@gmail.com

Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro

Småannons (75 x 27 mm) 45 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro Kontakta kansliet för bokning

Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i december.

Deadline för material är den 15 november.

Finlands svenska spelmansförbund r.f. www.spelmansforbundet.fi

kansliet@spelmansforbundet.fi

Ordförande

Styrelseledamöter

Stefan Kuni +49 151 230 80323 stefan.kuni@spelmansforbundet.fi

Johanna Lönngren 050-377 1354 johanna.lonngren@gmail.com

Linnea Holmberg 040-558 2075 linnea.holmberg@myhome.fi

Viceordförande Bjarne Lundsten 0400-872 044 b_lundsten@hotmail.com

Per-Henrik Lithén 050-339 7646 per-henrik.lithen@netikka.fi

Glen-Stefan Qvarnström 044-9593288 gsqvarnst@hotmail.com

Andreas Norrvik 041-465 1069 svess.jan@gmail.com

Göran Jonsson 09-877 9294, 0500-232 425 goran.jonsson@jonel.fi

Kurt Svahnström 02-4587404, 0400-774 780 bobi@parnet.fi

Birgitta Eklund-Strang 06-319 5600 (tj.), 044-317 1597 birgitta.eklund-strang@sls.fi

Spelmansförbundets kansli Handelsesplanaden 23 B 65100 Vasa Kansliet är öppet måndag-torsdag kl 9 - 13 Organisationssekreterare Pia-Stina Sarin 06-312 4699 gsm 0500-560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi

Inger Hagström-Johansson 0457-3613943 ingerhj@aland.net

Tryckeri: Fram, Vasa, www.fram.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet 2

Pärmbild: Viktor Eriksson från Kökar på spelläger. Foto: Siv Ekström

STÄMLEDAREN

D

en här sommaren har åter igen innehållit en del hållpunkter som är viktiga för mig och många andra spelmän. En given höjdpunkt är vår egen stämma som i år ägde rum i Korsholm, och som jag skrev i våras så ser jag speciellt mycket fram emot en stämma i hemtrakterna. Jag är ju uppvuxen i Korsholm och har rört mig en del i de trakter där stämmans aktiviteter ägde rum. Men höjdpunkter inom stämman då? Där har ju varje spelman sina egna preferenser. För mig var fredagskvällen på Salteriet en riktig höjdpunkt. En speciell upplevelse var att spela uppe i utsiktstornet Saltkaret.

Blåsigt och litet kallt var det, men en upplevelse! Att få buskspela inne i strandboden, som en lokal välgörare upplåtit för stämman var kanske snäppet värre! Bra akustik och hög mysfaktor, som bodens ägares intressanta berättelser bidrog till. Han frågade i ett skede om vi kunde spela Skogsblommor? När han i tiderna gifte sig så ville brudparet nämligen ha den som brudvals, men orkestern kunde inte... Och så klart spelade vi Skogsblommor! Bättre sent än aldrig!

Tidigt på söndag morgon efter en trevlig kväll på Carpella måste jag och några andra ta färjan över till Sverige. Vi var nämligen på väg mot Dalarna för att delta i den sk. Stämmoveckan, med stämmor i Svabens verk, Bingsjö, Östbjörka och Boda. Spelmansstämmor en vecka i sträck kräver litet uthållighet, men i goda vänners lag så gick det väldigt bra. Vi hade hyrt en stuga i Dådran, ett litet gammalt brukssamhälle mitt i skogen. Därifrån hade vi tämligen kort avstånd till alla stämmorna. Ett fungerande koncept. I Bingsjö träffade vi på många bekanta, både från Sverige och från Svenskfinland. Spelmansstämmor är ju en social händelse som är till för att sammanföra spelmän och erbjuda möjlighet till spontana möten, konserter och dans.

Efter en vecka med folkmusik från morgon till kväll var det skönt att komma hem och fortsätta semestern i mera lugn och ro!

För många av våra spelmän är ett deltagande i Kaustby Folkmusikfestival ett återkommande sommarprogram. Nu kunde jag i år inte delta själv, pga föregående veckas sverigeresa, men jag hoppas att de talrika finlandssvenska deltagarna trivdes. Vädret torde ha varit närmast perfekt, har jag hört.

OrdförandeNs spalt

verkade trivas. Så vi siktar nog på att ordna en stämma på Kilen också nästa år.

En uppmärksam läsare har kanske noterat att jag ofta återkommer till spelmansmusikens sociala dimension.

Jag skriver ofta om samvaro, att umgås, jamma, buskspela, att ha det trivsamt, osv. Kanske det är pga att jag bor utomlands, i Tyskland, som avståndet gör att jag väldigt starkt upplever den här dimensionen i folkmusiken. Men jag är övertygad om att det är samvaro och trivsel bland likasinnade som är viktiga grundpelare som gör att folkmusiken har en framtid. De musikaliska och historiska aspekterna är också viktiga, men de är nog för de flesta sekundära. Via denna utvikning i form av en åsnebrygga kommer vi vidare till höstens viktiga evenemang för mig och nu redan många andra, nämligen Vasa Folk. Där försöker vi också ordna ett trivsamt evenemang! Sista helgen i oktober blir det festival i Vasa med seminarium, kurser och fin musik från Svenskfinland, Norge och Sverige! Välkomna!

Som en avslutning på den här Stämledaren vill jag slutligen påminna alla läsare om att jag på inkommande Förbundsdag, som är i Karleby i slutet av mars, inte mera ställer upp till omval. Det är dags att någon annan tar över klubban och leder Spelmansförbundet vidare. Så fundera inom spelmanslagen och diskutera gärna frågan med styrelsemedlemmar från er region.

Man kan också kontakta mig eller kansliet om det finns frågor.

Med vänlig spelmanshälsning, Stefan Kuni

V

i har inte så många spelmansstämmor i Svenskfinland, så Andreas Norrvik och jag beslöt i fjol att ordna en stämma på Kilens hembygdsgård i Sydösterbotten. Våra läsare kunde läsa om evenemanget i förra numret av Fiolen min. Det finns en utförligare text om vad som hände på stämman på annan plats i det här numret, så jag nöjer mig här med att säga att arrangörerna är mycket nöjda! Vi hade ett fantastiskt väder, ett femtiotal personer satt i publiken och alla 3

På gång Folkmusik för barn och unga – framtidens traditionsbärare Den 24 oktober är det seminariumn i Vasa med temat Folkmusik för barn och unga - framtidens traditionsbärare. Seminariet hålls i i samarbete mellan Finlands svenska folkmusikinstitut/SLS och folkmusikfestivalen Vasa Folk. Anmäl om deltagande till Finlands svenska folkmusikinstitut • folkmusik@sls.fi • +358 (0)6 319 5600

Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i december. Även om ett par artiklar denna gång inte ryms med och får stå över till nästa nummer, så behöver vi mera material. Skriv om lokala begivenheter, om någon intressant spelman eller en låt eller vad som helst!

Skicka in till redaktören i god tid före deadline som är den 15 november. Material som kommer senare kan tyvärr inte beredas plats!

”Pröva på folkmusik” i Jakobstad 6-11.10.2014 Workshopar, konserter, jamsessioner och seminarium Under Pröva på folkmusik-veckan hålls folkmusikverkstäder i daghem, förskolor och skolor med sång, spel och dans. I Musikhuset lägger Novias musikstuderande fokus på folkmusik i sin verksamhet och har workshopar även tillsammans med studeranden från Centria och Keskipohjanmaan konservatorio i Karleby. Novia bjuder även in allmänheten till seminarium under rubriken ”Barnens musik, vårt kulturarv”. Barnträdgårdslärarinstitutets studeranden jobbar med folkmusik under en dag. En orkester och kör bildas av elever vid Jakobstads musikinstitut, Jakobstads Arbis och närliggande kommuners medborgarinstitut med sång och olika instrument. Veckan kulminerar på lördagen med Schaumansalens “Folkplosion” som är en konsert för hela familjen och Jam & Open stage på kvällen vid After Eight.

Pröva på folkmusik-veckan ordnas på initiativ av Folkmusiknätverket Lirarna i samarbete med Musikhuset i Jakobstad, Centria, Keski-Pohjanmaan konservatorio och Musikcafé After Eight. Aktörerna i Lirarnas nätverk är De Ungas musikförbund DUNK, Martin Wegelius-institutet MWI, Barnkulturnätverket BARK, Svenska litteratursällskapet/Folkmusikinstitutet, Finlands svenska folkdansring och Finlands svenska spelmansförbund. Lirarna fungerar som ett nätverk där olika aktörer kan samlas kring gemensamma projekt och aktiviteter med folkmusik. Lirarna fungerar som projekt inom MWI med Minna Lehtonen som anställd verksamhetskoordinator. Till sin hjälp har koordinatorn ett arbetsutskott som fungerar som sakkunnigorgan.

Workshoparnas lärare är alla professionella på sitt område: Juulia Salonen, Désirée Saarela-Portin, Martina Krooks, Jarmo Romppanen, Annina Ylikoski, Johanna Lönngren och Marianne Maans i samarbete med Mats Granfors på Novia och övriga lärare vid Jakobstads Musikhus!

Folklandia 9–10.1.2015

Hälsningar från Kaustbyfestivalen!

Kaustby folkmusikfestival vill igen tacka alla spelmän, sångare och dansare samt den fina publiken som tillsammans med vädret gjorde festivalen till en varm och fin upplevelse!

Organisationen fick en stor dos positiv energi av er alla och har redan börjat planera nästa års upplaga med folksång som ett ledande tema. Vi ses då igen!

Pro Kaustinen ry/ Kaustinen Folk Music Festival 4

Folklandiakryssningen närmar sig… Ännu finns det lediga platser kvar, så kontakta kansliet om du vill boka plats. Men gör det före den 30 september 2014!

Mera info finns på Spelmansförbundets webbsida, samt i Fiolen min nr 2/2014.

Vasa Folk 24-25.10 Nu närmar det sig igen! Arrangörerna har jobbat i det dolda i ett halvt år och snart skall folkmusiken flöda fritt på Vasa Folk. Vasa Folk inleds traditionellt med ett seminarium på fredagen med temat folkmusik för barn och unga.

Seminariet hålls i samarbete med Finlands svenska folkmusikinstitut/SLS. Finlandssvensk, svensk och norsk folkmusik står på årets konsertprogram på lördag kväll.Tidigare på lördagen från klockan 13.00 drar en sångworkshop med Désirée Saarela-Portin igång och samtidigt håller Sturla Eide en spelworkshop på Arbis. Den årligt återkommande danskursen börjar klockan 15.00.

På årets festival kommer det att serveras både sött och salt så ingen går hungrig hem.

Ta chansen du också, kom med och lyssna, spela och framförallt trivas på årets Vasa Folk Andreas och Anki

5

Stora bilden: spelmanslaget Smedarna, d.v.s. den grupp som stod som värdar då spelmansstämman ordnades i Korsholm förra gången, spelar till till dans i Salterisalen.

Spelmansstämm På fredagkvällen inleddes spelmansstämman med spel och dans i Café Salteriet vid Svedjehamn i Björkö långt ute i världsnaturarvet.

Kvällen var vacker men sval och lockade inte till buskspel utomhus, men desto hellre umgicks man och spelade i Salteriet eller under tak 6

annorstädes. En liten tapper skara lär t.o.m. ha traskat iväg iväg till det 20 meter höga utkikstornet Saltkaret och spelat där tills spelvärmen tröt.

På lördag förmiddag kunde de stämmodeltagare som förhandsanmält sig delta i en skärgårdskryssning i vattnen utanför Vasa och

Överst: För många var den nybildade korsholmsgruppen StämmBandet en ny och fräsch bekantskap. Grupppen hade byggt upp en omväxlande repertoar med melodier ur olika genrer och från olika håll av världen och gett melodierna underhållande arrangemang.

Nedre bilden: Värdlaget, de lokala arrangörerna, Korsholmsgillet, framträder i Salterisalen. Foton: Marie Lönnblad (SLS/FMI)

man i Korsholm Korsholm, samt besöka villa Strömsö där det populära TV-programmet med samma namn spelas in.

På eftermiddagen spriddes spelmännen enligt ”stämmohandbok” över nejden för bygdespel, eller PR-spel som det också mer krasst

har kallats. Valet av benämning har måhända under åren styrts av om stämmoarrangörerna främst planerat in framträdanden vid olika vårdinrättningar och sociala samlingspunkter eller om man sökts sig till den allmänhet som rör sig kring olika handelsplatser, affärer och 7

torg. I Korsholm var det kanske mer det sistnämnda man inriktat sig på i hopp om att locka publik till kvällens begivenheter. Årets stämmoarrangörer hade satsat på både konsert och dans på lördag kväll. Sannolikt inspirerades de av möjligheterna som festplatsen erbjöd. Där finns både den stora danspaviljongen Carpella och det nybyggda allaktivitetshuset Lokaalin som båda drivs av Karperö Ungdomsförening Strandlid r.f. och som – vilket föreningens namn antyder – ligger alldeles vid Karperöfjärdens strand.

Båda byggnaderna har terasser och panoramafönster mot sjön och mellan dem finns en simstrand med lekplats och en liten volleybollplan.

Vid konserten i Lokaalin framträdde bland andra byns eget folkmusikaliska framtidsFolkmusikinstitutets Marie Lönnblad hittade en sjöbod vid stranden som det ström- hopp Double J Twins, tvillingarna Jessica och made kännspaka toner från. Leta längre ner på sidan för att få se vad det var...

Janeta Österberg. Under kvällen ordnades även Folkmusikinstitutets traditionshörna som samlade både unga och äldre traditionsbärare.

Söndagens huvudfest ordnades även den i Carpella. Huvudfesten följde traditionellt mönster med Per-Henrik Lithén som spirituell och värdig konferencier. Stämman avslutades med allspel under säker ledning av Birgitta Beijar-Österberg.

Synnöve Svanström Vörå Spelmansklubb spelar till dans i Carpella.

Foto: Birgitta Eklund-Strang (SLS/FMI)

Bodspel! Anita Lövdahl, Åsa Lillhannus, Stefan Kuni och Marianne Cygnel avslöjade. Foto: Marie Lönnblad (SLS/FMI) 8

Buskspel i sommarnatten. Foto: Birgitta Eklund-Strang (SLS/FMI) Korpo Spelmanslag på bygdespelning vid Sommaröhallen, en hantverksbutik med café i Södra Vallgrund. Foto: Birgitta Eklund-Strang (SLS/FMI)

9

Rapport frรฅn Kaustby Text: Siv Ekstrรถm

10

Är det mödan värt att fara till Kaustby? Vi hade talat en del om Kaustby på min fiolkurs Polkan går under vintern. Alltid då och då kom vi in på ämnet. Vi spelar t.ex. Tutskovin polska, som ju varje år framförs i nytt arrangemang av Näppärit på stora arenan. Till slut blev det aktuellt att anmäla en grupp till festivalen.

Från början var vi bara fem som skulle fara, men vartefter tiden gick blev vi fler och fler.

Några från Folkmusiklaget Kvinnfolk hängde på, några skulle vistas i Österbotten ändå under sommaren, och från Uppsala kom pålitliga spelvänner och till slut var vi faktiskt hela 16 stycken i den grupp som uppträdde och som i hastigheten, när vi skulle anmäla oss på webben inom mars månad, fick namnet ”Ålandsfolk”.

Vi fem som lånade rejäl bil och bokade oss på färjan åkte iväg från Mariehamn på måndagseftermiddagen. Det är en knepig detalj när det gäller ålänningars deltagande i aktiviteter på ”fastlandet” att man måste anpassa sig till färjornas tidtabeller. Kommer man 19.50 till Åbo är det inte så lockande att köra hela vägen till Kaustby. Solen börjar gå upp innan man är framme. Vi bokade alltså in oss på en stugby i Ikalis och fick turista litet. Vackert ställe och lagom lång körning både på måndagskvällen och på tisdagsmorgonen. Margita från Åbo anslöt sig till vårt gäng och Inger Hagström -Johansson från Åland hakade också på i sista minuten. Allt går att ordna, både inkvarteringen, bilåkandet och framförallt deltagandet i Kaustby. Jag tror jag ökade på antalet i vår grupp en tre-fyra gånger och varje gång fick jag glada och uppmuntrande svar från festivalkontoret att det fixar sig utan problem.

Ovan: Minigniders på finlandssvensk soiré i ”Soittosali”. Nedan: När det är fullsatt i Pelimannitalo kan man göra som ”Ålandsfolk” och lyssna på utsidan. Foton: SE

När man anmäler sig för att delta som uppträdande grupp får man skolinkvartering till ett förmånligt pris, rabatt på matserveringen i skolan i Kaustby och dessutom fri entré hela festivalveckan. Incheckningen i Musikgymnasiet går smärtfritt och enkelt och snart hade vi spelmanspassen om halsen och en adress till ”vår” skola.

Vi hann bra till konserten med Näppärit så att vi fick höra årets version av Tutskovin polska.

Det är alltid en särskild upplevelse att se och höra de hundratals barn som står uppradade på Till vänster: Jam med Arto Järvelä på sluttningen framför Pelimannitalo. Foto: Siv Ekström.

Till höger konsert med nyblivna mästerspelmannen Klas Nyström på dragspel tillsammans med familjen Järvelä med vänner och låtar från Korpo. Foto: Ann Nyström.

11

Stora konserten med Näppärit hör till det som man inte vill missa på Kaustbyfestivalen. Publikfavorit!

nästan hela dansgolvet och scenen vid Arenan.

Mauno Järvelä med sina spelande vuxna barn plus ytterligare några andra står utplacerade som ledare och en hel timme kan man hålla ihop det stora gänget som förutom att de spelar även sjunger sånger med många verser utantill klart och tydligt.

Vi hann med ett litet genrep också i amfiteatern vid Kansantaiteenkeskus. Folk trodde väl att vi uppträdde, men det var första gången som nästan alla i Ålandsfolk tränade ihop samtidigt.

Vi bad en ung kvinna som lyssnat fotografera oss och naturligtvis visade det sig att hon var 12

proffsfotograf. Vi blev så paffa så vi frågade inte ens vad hon hette. Men fin bild blev det!

När onsdag morgon grydde skulle flera av oss iväg på presskonferens. Det var så att Arto Järvelä, som just hade fått låthäftet med låtar från sina Åbokurser från tryckeriet, ville ha oss med och spela en av låtarna på pressinfot. Vi hittade den nyutnämnda mästerspelmannen Klas Nyström och fick med honom också. Han har ju varit med på de flesta kurstillfällena i Åbo. Journalisterna var förvånansvärt insatta och intresserade av häftet och låtarna. Vi kom överens om att jamma lite tillsammans med

I Musikgymnasiets sal med festivalnamnet ”Iholla” spelade Tallari intimt och vackert.

Arto senare utanför Spelmanshuset. Men före det skulle ”Ålandsfolk” ha en spelning i sagda hus. Jepokryddona och vi skulle dela på 45 min.

Vi hade ett sista genrep utanför och sen gick vi in och spelade våra 20 minuter. Bland annat Tutskovin polska hopkopplad med Ålands svar på den: en polska från Eckerö som har samma kvaliteter. Inte för svår, men svängig.

En och annan konsert hann vi lyssna på och sedan var det kväll och dags för den finlandssvenska soarén i ”Soittosali” i den alldeles pinfärska nya högstadiebyggnaden på festivalområdet. Under 90 minuter spelade en lång

rad grupper från det svenskspråkiga området i Finland. ”Ålandsfolk” var också med och undertecknad skötte om presentationen av hela konserten. Och på torsdag morgon fanns det inte så mycket mer att göra än att äta frukost och sen bege sig söderut. (Men ååh, om man hade kunnat stanna hela veckan!) Färjan hem gick 20.55 och vi hann fram trots att vi ett tag började tvivla. Sommartid ska man alltid reservera minst en halv timme extra tid för att inte bli strandsatt bakom något asfaltarbete…

13

Haapavesi Folk Music Festival 2014 En regnig dag i juni bestämde sig jag och min sambo Johan Nordström oss för att göra en impulsresa till Haapavesi Folk Music Festival.

Haapavesi är en helfinsk liten stad belägen ca.

100 km söder om Uleåborg. Invånarantalet är ungefär 7200, men trots att staden är liten har de lyckats ordna en folkmusikfestival med ett besökarantal som överstiger invånarantalet med flera tusen.

Om själva festivalen hörde vi av en man vi träffade på ett irländskt jam på puben O’Malleys i Helsingfors i våras. Vi hade ingen aning om vad vi skulle vänta oss när vi satte oss i bilen och inledde den sju timmar långa körsträckan från Pargas till Haapavesi. Allt vi visste var att de hade ett stort och internationellt artistutbud.

När vi vandrade in på festivalområdet på fredag kväll var programmet redan i full gång. Ute på stora scenen spelade en av Europas mest uppskattade ukulelespelare, känd med artistnamnet Ukulelezaza. Efter att ha lyssnat en stund begav vi oss vidare in i den så kallade folksalen för vår första inplanerade konsert, Doc Watson tribute.

Doc Watson var en amerikansk gitarrist, sångare och kompositör inom bluegrass-, folk-, country- och bluesgenrerna. Tributebandet bestod av finländare och spelade som infödda bluegrassmusiker.

Följande artist på scen var Eric Bibb från New York, numera bosatt i Helsingfors. Eric är en akustisk blues singer-songwriter, född 1951 som sade sig ha tröttnat på att svara på frågan om vilken sorts musik han spelar.

Istället spelade han en låt som hette Troubadour. Tillsammans med två finska musiker spelade han sina låtar med en sådan glädje och energi att hela salen till slut sjöng med. Det blev stående ovationer och ett skivinköp genast efter konserten.

Denna otroliga musikupplevelse fortsatte med den irländske storstjärnan Kevin Burke som ensam klev in på scen med sin fiol.

Efter att ha satt sin mikrofon på ett stativ satte han igång och spelade i en hel timme.

Kevin som nu är 64 år gammal anses vara en av de absolut bästa nu levande violinisterna från Irland, det kan jag verkligen skriva under efter den här konserten. Det blev jig, reel, hornpipe och valser som han 14

spelade med sådan inlevelse och finess att hela publiken satt som hypnotiserade. Kevin höll dessutom kurser i irländskt fiolspel under hela festivalveckan. Tyvärr hade jag inte möjlighet att delta i kursen det här året, men nästa sommar är mitt namn definitivt med på deltagarlistan.

Kurser ordnades inte bara i irländskt fiolspel. En stor del av festivalens artister ordnade under veckans gång kurser på sina respektive instrument. På kurslistan fanns i år bland annat svenskt fiolspel med Anna Lindblad, svensk folksång med Emma Björling, fingerstyle blues och sång med Eric Bibb.

Kurser i irländsk folkmusik med bodhrántrumma, tin whistle och övriga instrument som är typiska för keltisk musik drogs av Samuli Karjalainen. Samuli som studerat och lärt ut irländsk folkmusik både på Irland och i Finland hanterar flera instrument än vad man hinner räkna. I år uppträdde han på Haapavesi Folk Music Festival tillsammans med Désirée Saarela.

Désirée Saarela uppträdde på lördag kväll med sina egna låtar. Hon är en singersongwriter starkt präglad av folkmusik. De flesta av låtarna framförde hon på svenska.

Efter henne uppträdde en brasiliansk duo bestående av Daniel Marques & Rodrigo Ursaia. Två virtuoser som med tvärflöjt och nylonsträngad gitarr tolkar brasiliansk karneval- och folkmusik på ett modernt jazzigt sätt. På lördagen var det också program för barnen, även det bestående av artister från hela världen.

Haapavesiresan blev dessutom en finsk kulturupplevelse eftersom vi hade valt boendeformen heminkvartering, vilket var ett alternativ som erbjöds på festivalens hemsida. Det innebar att man fick bo hemma i ett rum hos en person eller familj i närheten av festivalområdet. Vi fick bo ute på landet i ett stort vackert trähus med en lika vacker trädgård hos ett trevligt äldre par. Sängkläder, frukost och festivalarmband ingick i priset. Det fanns också ett gediget utbud av andra boendeformer så som hotell, stuga, camping eller skolgolv. Heminkvarteringen var en ny upplevelse för oss båda, och vi var väldigt nöjda med den. Vi bjöds på både

Anna Lindblom från gruppen Lyy.

bastu och ett frukostbord överfyllt av delikatesser.

Efter två dagar av fullspäckat program var vi både utmattade och glada. Hela festivalen avslutades av den svenska folkgruppen Lyy som var en stor orsak till varför vi beslöt oss för att åka norrut. Lyy spelar svensk folkmusik i modern tappning med sådan kraft och energi att ingen kunde motstå att hoppa runt på dansgolvet. Sångerskan i Lyy, Emma Björling, är universitetsutbildad i traditionell svensk musik och har uppträtt i USA, Japan och de flesta Europeiska länderna. Emma jobbar vid sidan om sitt turnerande med Lyy med att lära ut svensk folkmusik och under festivalens gång höll även hon workshoppar i

svensk folksång, stämsång och sångteknik.

Lyys violinist Anna Lindblad är hemma från Skallsjö nära Göteborg och fick 2004 motta titeln riksspelman för sina tolkningar av fiollåtar från sitt hemområde.

Det var ett stort ögonblick för mig och min sambo att få se Lyy, som vi lyssnat på en hel del, uppträda live. Trots kylan på lördagsnatten var det nog till slut ingen som frös efter allt hoppande. Glada och nöjda gick vi ut från festivalområdet klockan två på lördag natt och konstaterade att nästa år kommer vi bättre förberedda och med mera tid.

Text och bild: Pernilla Bergman

15

Folkmusiklägret på Kyrkogårdsö Vilken underbar vecka! Jag hade ingen aning om vad som väntade när jag bestämde mig för att vara med på lägret på Kyrkogårdsö i somras. Min enda erfarenhet av att spela på gehör var för fem år sedan när jag bodde ett år på Åland. När Medis kurskatalog kom ut i augusti bestämde jag mig för att damma av min fiol och gå med i Siv Ekströms grupp Polkan går. Jag hade inte spelat på över tio år. Inte förrän jag satt med i gruppen insåg jag att vi skulle spela på gehör. Jag kände mig som ett litet barn igen när jag kämpade med enkla melodier som skulle ha varit enkla att rassla igenom efter noter. Men jag älskade det! Jag var säker på att jag ville göra det igen någon gång. Siv berättade för mig om lägret och även om jag lämnade Åland det året hoppades jag att jag en dag skulle kunna komma tillbaka.

Ja, den här sommaren gjorde jag det äntligen, och jag njöt av varje minut. Nästan 30 ivriga deltagare i alla åldrar samlades på kajen för att åka färja två timmar ut till ön där vi skulle stanna i fem dagar. Solen sken från en blå himmel som den skulle komma att göra varje dag. När vi väl var framme fick vi inrätta oss på den underbara lägergården och vi åt det första av många delikata och vackert upplagda måltiderna. Nästa dag började lektionerna. Vi hade fem lektioner per dag med massor av raster för mat, avkoppling och eget spel. Vi var indelade i sex grupper enligt ålder och spelvana. Jag fick vara i gruppen för mindre erfarna vuxna. Våra fyra lärare kom från Sverige, Åland, Finland och Estland. Alla lärare lärde oss låtar från sitt eget hörn av världen och dessutom andra personliga 16

favoriter. Jag kom ihåg vad det var som jag verkligen gillade med att spela på gehör. Man spelar i en grupp där det viktigaste är att följa med och njuta av låten, det blir viktigare än ens egen teknik och hur man låter själv. Det är interaktivt. Istället för att bara titta på noterna lär man sig direkt av varandra. Som grundskolelärare tycker jag att det här är intressant.

Ett barn lär sig mycket genom att noga följa med hur den vuxna gör och försöka härma och sedan öva om och om igen. Det var så vi lärde oss på lägret och det kändes väldigt naturligt och direkt. Musiken fascinerade mig också.

Jag kommer från Skottland och har alltid haft mycket folkmusik runt omkring mig, men då främst skotsk folkmusik. Det var härligt att bli introducerad i världen av folkmusik från det här området: polkorna, hamborna, valserna, engelskorna, schottisarna och annat.

På kvällarna möttes vi efter middagen i den stämningsfulla ladan för mera sång, dans och spel. När det var rast simmade vi, satt och småpratade, förberedde oss inför nästa lektion eller jammade. Jag tyckte verkligen om att lära mig låtar från Åland och längre bort på det här informella sättet. Jag planerar definitivt att komma tillbaka och fram tills dess har jag hittat en fiolgrupp i London som jag ska sysselsätta mig med under tiden.

Alice Kennedy (övers. från engelskan Siv E)

Nästan alla som var med på lägret lyckades vi fånga på en och samma bild nere vid bryggorna på Kyrkogårdsö. Fotot togs av en gästande arbetare på ön. På bilden nedan ett kvällsjam - efter en lång dag med mycket spel roar man sig med samspel i kvällssolen. Foto: Siv E.

17

Paraden genom Prag samlade många åskådare.

Lovisa spelmanslag uppträdde i Prag Spelmanslaget fick senaste höst en inbjudan att delta i de åttonde Folkloredagarna i Prag i Tjeckien. Festivalen gick av stapeln 24-26.7.2014.

Inför Spelmanslagets stundande 40-års jubileum år 2015 kändes resan med uppträdande och parad som ett lämpligt sätt att redan nu göra någonting utöver det vanliga.

I Folklore dagarna deltog 48 ensembler från 18 olika länder. Deltagarantalet uppgick till över 1200 dansare/musiker. Från Finland deltog 5 grupper, alla från det svenska Finland.

De mest långväga gästerna kom från Kina och Brasilien.

Uppträdanden var fördelade på olika platser i den vackra gamla staden i Prag under torsdag till lördag.

Alla grupper hade tillgång till egna guider, som arrangörerna ställt till deras förfogande.

Vi var lyckligt lottade som hade fördelen att få den svensktalande Martina som guide och allt-i-allo. Helt super! Martina har studerat svenska och isländska vid universitetet i Prag.

18

Dessutom hade hon besökt Lovisa!

Lovisatruppen bestående av 12 personer, nio spelmän och tre turister, startade i arla morgonstund på torsdagen från Lovisa med buss till flygfältet. Att flyga med instrument – dragspel, gitarr och fioler är varken lätt eller billigt. Dragspelen förärades en egen biljett och ”sittplats”. Basfiolen lämnade vi frivilligt hemma och hyrde en på plats. Att hyra en basfiol i Tjeckien kunde ägnas en egen artikel - det är inte det enklaste om du är tvungen att göra det på egen hand från Finland.

Efter att alla instrument inpackats i planet var vi beredda att möta - ett smäktande hett skulle det visa sig - Prag. Föga hjälp mot värmen skulle vi få av folkdräkter!

Hotellet låg en bit utanför centrum, så vi hade möjligheten att under några dagars tid studera den tjeckiska trafikkulturen. Med snabba och frekventa filbyten skiljer den sig ”något” från den finska.

Spelmanslaget, med Joel Enqvist som spel-

Lovisa spelmanslag: från vänster Margareta Häggblom, Guy Malmberg, Elina Mieskolainen, Börje Jönsas. Mellersta rader fr.v: Rolle Höglund, Felix Häggblom, Översta raden fr.v: Joel Enqvist, Gunnar Enqvist, Klas Enqvist

ledare, uppträdde två gånger på två olika ställen samt deltog i den avslutande paraden som gick genom gamla Prag. Vårt uppträdande med den finska flaggan vajande väckte intresse hos såväl mången turist som tjeck. Under paraden möttes vi av idel glada, vilt hurrande och euforiskt fotograferande och filmande åskådare. Alla grupper spelade och dansade och bjöd på sitt allra bästa.

Under resan deltog laget i aktiviteter som arrangörerna hade ordnat. Middag på flodkryssning genom ett skymmande Prag som mer och mer upplyst förberedde sig för stundande natt. Kvällens övergång till natt förlängdes med sång och musik bjuden av lag från Österrike och Schweiz och flitiga folkdansare från diverse länder.

Vi bjöds på en guidad tur i Prag. Vi fick se ett otroligt vackert Prag, besöka Prag borgen, tappa andan – i en sluten spiraltrappa med 287 trappsteg - under uppstigning till tornet i St. Vitus katedralen med hisnande vyer över alla röda tegeltak i gamla Prag.

Den avslutande gemensamma middagen åt man på Folklore Garden, dit alla deltagande lag samlades. Under middagen fick vi följa med en otroligt högklassig tjeckisk dansupp-

visning till takterna av superb tjeckisk folkmusik.

Inför hemresan ställde sig vädrets makter på tvären. Efter alla varma dagar infann sig regnet medan vi väntade på att få stiga på planet. Planet vi skulle flyga med kunde inte landa p.g.a. det ihärdiga regnet. Resenärerna förbereddes på försenat flyg. De begynnande grymtningarna bland otåliga passagerare förbyttes via blyga leenden till applåder och hurrarop och fram-med-kameror när Ingå Spelmanslag, som vi gjorde sällskap med på hemresan, plockade fram sina instrument och ställde till med en snabbimproviserad konsert, sekunderat av Lovisa spelmanslag. Förseningen kändes nästan för kort!

Alla var överens om att Prag är en verkligt vacker stad med mycket mer att bjuda på än den gemene veckoslutsresenären mäktar med. Pragborna är vänliga och hjälpsamma och tydligt stolta över sin stad. Lika överens är vi att vi alla fått ut av resan mer än vi kunnat föreställa oss.

Nu behöver laget dra andan inför höstsäsongen samt inför planeringen av det stundande 40-års jubileet.

Börje Jönsas 19

Anita Löfdahl och Seppo Heino från Pedersöre spelar tillsammans med Margita Myllyniemi från Åbo. En gång var de spelkamrater i Ostämt i Åbo.

Spelmansstämma på Kilen Den 16 aug hölls spelmansstämma vid Kilens Hembygdsgård i Sideby. Kilen ligger naturskönt vid stranden i Sideby, ca 40 km söderom Kristinestad.

Initiativtagare och arrangörer var Stefan Kuni och Andreas Norrvik.

Avsikten med den nya spelmansstämman är att samla spelmännen i Sydösterbotten och längre ifrån till en årligen återkommande stämma. Stämman ordnas för att hedra bortgångna mästerspelmän och vill samla alla som känner för folkmusiken från Sydösterbotten.

Temat detta år var låtar från Lappfjärd. Ett nothäfte som arragörerna samlat under årens lopp fanns tillgängligt för intresserade.

Stämman startade i strålande väder med solsken och vågskvalp vid Salteriet invid Kilens brygga med fri samvaro, mat och dryck.

Efter detta följde på eftermiddagen en välbesökt låtkurs med företrädelsevis Lappfjärdslåtar. Kursen drogs av Arto Järvelä, Stefan Kuni och Andreas Norrvik. Efter kursen följde igen fri samvaro med mycket buskspel i väntan på konserten som började kl. 19.

20

Konserten inleddes av Lappfjärds spelmanslag med några låtar från Lappfjärd. Sedan följde Anders Stenmark med ett spelmansgäng från Sverige där de flesta deltagarnas rötter, visade det sig, fanns i Sideby/Sydösterbotten och på Åland. Laget spelade medryckande svenska spelmanslåtar. Övriga uppträdande var Tjöck Spelmanslag som spelade låtar från Tjöck, Arto och Antti Järvelä med egna låtar och bearbetningar och med en skönsjungande solist, Maija Pokela, i en av låtarna, Bengt Lillhannus trio från Kristinestad, samt Ö-Spel från Kaskö med glada låtar och delvis egna texter, Nivån var enligt mitt tycke hög och musiken uppskattades hörbart av publiken.

Efter konserten spelades upp till dans av olika grupperingar och hugade kunde ta sig en rejäl svängom i sommarkvällen.

Arrangemangen löpte klanderfritt och stämman gav mersmak, så vi ser fram emot ett nytt år med ny stämma och nytt tema.

Text: Sven-Erik Bernas, Foton: Stefan Kuni

Anita Löfdahl och Åsa Lillhannus spelar tillsammans på översta bilden. Under dem Bengt Lillhannus trio och till höger Antti Järvelä på gitarr som spelade tillsammans med sin kusin Arto Järvelä. Nedan åländska och svenska gäster, några med påbrå från södra Österbotten. Från vänster Eva Sundberg, cittra, Lars Gustavsson, Pia Bexell, Lennart Sohlman, Anders Stenmark och Yvonne Sohlman.

21

Klas Nyström – mästerspelman i Kaustby

Vid Kaustbyfestivalens inledning på måndagseftermiddagen utnämns varje år ett par tre mästerspelmän. I år hade vi glädjen att se en av Spelmansförbundets medlemmar på scenen med ros och diplom i handen: Klas Nyström, ursprungligen från Korpo, men bosatt i Dalsbruk. Fiolen min fick en pratstund med honom.

– Det var en väldig överraskning för mig när mejlet från Kaustbyfestivalen kom med beskedet om att jag skulle bli utnämnd till mästerspelman, berättar Klas Nyström, något i den stilen hade jag aldrig kunnat fantisera ihop! Men han är oerhört glad över titeln, kan inte tänka sig någon finare utmärkelse i musiksammanhang. Klas med sitt dragspel är en bekant figur för den som deltagit i förbundets spelmansstämmor de senaste 30-40 åren. Eller, väntas nu, hur gammal är han egentligen?

Det var i mitten på 1970-talet som han började spela. Åtta år gammal ungefär hade han på något konstigt sätt blivit intresserad av att spela dragspel. Ingen spelade hemma, men i radion kom det dragspelsmusik och det gjorde intryck.

Föräldrarna ställde upp på det och skaffade dragspel i Åbo och vidtalade kantorn i Korpo, Tor Fagerlund, som kom och gav privatlektioner. Han var väl ingen dragspelare precis, men han skaffade Veikko Huuskonens dragspelsskola och så jobbade de på, kantorn och Klas.

I ett tidigt skede tog Lasse Österman kontakt. Han ledde Korpo 22

Klas Nyström - nybakad mästerspelman i Kaustby. Foto: Ann Nyström.

spelmanslag och tyckte att unge Klas skulle vara med.

– Det var nog det som gjorde att intresset höll i sig även genom tonåren, menar Klas. Att han fick bli en i gänget och kunde följa med på resor till spelmansstämmor i olika hörn av svenskfinland. Att spela med de gamla spelmännen var också något som Klas tyckte om.

Han minns till exempel Selim Lindström och John Jansén. John var född 1901 och var barndomskamrat till Klas farfar och hade spelat med Severin Strandberg i sin ungdom.

– John Jansén gillade när jag spelade Strandbergs valsen ”precis som om det varit på fiol”, minns Klas. Brunskärs-Maja och AspöErik är också spelmansförebilder

han minns med glädje. Ingen av Klas skolkamrater förstod sig på den musik som han spelade, men han kan inte minnas att han skulle ha blivit retad.

– Nej, jag låg nog ganska lågt med det där, men nog visste ju alla vad jag höll på med. På den tiden fanns inga musikinstitut i skärgården. Det närmaste fanns i Pargas, men dragspel fanns inte i utbudet.

Det blev så att Klas fick ta lektioner av Keijo Louna i Åbo. Pappa skjutsade till Åbo en gång i veckan och trots att läraren var finskspråkig fungerade samspelet. När det blev aktuellt med tävlingar slutade Klas med de där lektionerna och spelade vidare på egen hand. Han började i Pargas dragspelsklubb i och med

att han gick gymnasiet i Pargas.

Där, liksom i Korpo spelmanslag, fick han ta över ledarskapet så småningom. Likadant har det gått i Dalsbruk där Klas bor nu. Efter studierna i Åbo var det ont om jobb, men när Klas fick arbete på fabriken i Dalsbruk flyttade han dit. Sedan sex år jobbar han i Helsingfors och pendlar till Dalsbruk och Kai Kulla leder dragspelsklubben igen.

Under studietiden i Åbo blev det mycket dansspelningar, både som duo med Greger Skärström från Pargas och med dansbandet Folkbandet. Då fanns det en stor efterfrågan på levande dansmusik, något som numera helt har försvunnit. Klas har förstås också varit aktiv i spelmansförbundet.

Han minns till exempel den första kursen som hölls 1978 när Folkmusikinstitutet invigdes i Lappfjärd.

Stämmorna har varit en fast punkt i tillvaron och han har varit med på många genom åren. På det viset har han också sett hur spelmanslagen och förbundet har utvecklats. I början när 1970-talets våg var stark deltog många hundra spelmän i stämmorna och spelmanslagen var stora. Nu är situationen en helt annan.

– En ny sak är också de professionella folkmusiker som vi nu har som spelar i sina band. Det är litet synd att det är så ont om spelmän i ”mellanskiktet”, alltså längre hunna amatörer, säger Klas. Det är oerhört inspirerande med proffsen som sporrar, men det blir så skarpa gränser mellan grupperna, funderar han. I Kaustby känns det som om gränserna inte är så tydliga.

I år fick han tillfälle att vara med i Kaustby nästan hela festivalveckan och det var något som han uppskattade. Han fick spela på scen flera gånger, vid utnämningen på måndagen och senare i Mestariparaati i folkkonstcentrets bergsal med många andra tidigare mästerspelmän. Höjdpunkten på veckan var ändå konserten med klanen Järvelä i Pelimannitalo. De har sommarställe i Korpo och spelade nu Korpolåtar tillsammans med Klas.

SE

Alf Grönqvist 1929-2014 Alf Grönqvist hemma från Immersby i Sibbo började redan som femåring spela mandolin och vid sju års ålder fick han sin första fiol. Skoltiden började han i Östersundom skola men fortsatte i Hedbacka skola i Helsinge. Vägen från hemmet var omkring nio kilometer lång. Den cyklade han på sommaren och åkte skidor på vintern. Lärarinnan Urda Saxberg i nämnda skola gav de första lektionerna i fiolspel och han lärde sig spela efter noter. Hans far hade i tiden ett tvåradigt dragspel som också Alf fick pröva på.

Intresset för musik fanns, men familjen hade ett jordbruk som upptog Alfs tid. Efter en längre tids uppehåll började han spela med Sven Runar Wiik från Hindsby. De båda spelade på gehör och hade många framträdanden tillsammans. De deltog i Kaustby festivalen och var folkdansspelmän för folkdanslagen i Sibbo.

När Sibbo spelmanslag bildades 1980 anslöt sig Alf till laget som han tillhörde till slutet av 1990-ta-

let. Med spelmanslaget deltog han aktivt i övningar, spelmansstämmor och lagets uppträdanden.

Han var spelmanslagets ordförande och spelledare en kort tid.

Han anlitades av finska spelmanslag och andra spelmansgrupper och deltog 1996 i Sepän Soitto i Mäntsälä, där Sibbo spelmanslag vann första pris och blev årets Finska mästare mellan olika spelmanslag.

Intresse för andra instrument fanns också. Han anslöt sig till Box hornorkester där han spelade trumpet, men slutade vid sextio års ålder. Några år senare började han spela dragspel som blev hans hemmainstrument. Fiolen är dock det instrument vi minns honom spela snabba polkor på ännu den sista tiden. I ljust minne minns vi Affe som spelman i Sibbo svenska pensionärsförenings orkester och Pensionärskören Roostaggarna.

Helge Löfman 23

Ovan: Aspö kapell där mästerspelmannen Aspö Erik är begravd. Nedan: Yngst bland spelmännen på Aspö musikdag var lilla Helmi med mamma Ninni Poijärvi och pappa Mika Kuokkanen.

Aspö musikdag – en kär utskärs sommartradition Onsdagen den 9 juli styrde vi åter båtarna från Brunskär över fjärden mot Aspö som så många år förut. Rutten har länkat samman utskärsbyarna under många år. Vädret var varmt och soligt och ivern stor att åter få samlas i folkmusikens tecken som generationer i skärgården före oss gjort.

Musikdagen är ett populärt mål för båtfolket som rör sig i Skärgårdshavet. Gästhamnen är väl skyddad mot hårt väder och gästvänligheten är alltid varm. Redan i viken känner man doften av rökt fisk och Marikas nygräddade munkar i den timrade kaffestugan i hamnen. Vi lotsas in mot en av bryggorna och hälsas glatt välkomna. Buskspelandet är redan igång. Många ansikten är bekanta och Aspöborna alltid ett lika kärt återseende.

Efter en god fisksoppa i båthuset stiger spelmännen upp på utomhusscenen i tur och ordning. Bland artisterna fanns i år Aspöborna, Aspökören, Veli-Matti Järvenpääs trio, Lilla charmtrollet Helmi med Ninni Poijärvi och 24

Mika Kuokkanen, Korpo spelmanslag och Brunskär spelmän. På publikens begäran spelade även Aspö-Eriks och Brunskärs-Majas fioler tillsammans. Tore Johansson på Erics fiol och jag på Majas.

Alla vi som minns dem stannar upp en stund då och minns med tacksamhet dem som gett oss utskärsbor kärleken till folkmusiken och viljan att bära den vidare.

På kvällen var det dans och samkväm i båthuset. Så brukar det vara. Natten klingar ut till glada röster, musik och skratt från både båthus och gästhamn.

Tack än en gång alla på Aspö för en fin dag.

Vi kommer igen. Och för dig som blir nyfiken.

Det brukar ske i början av juli, mitt i veckan.

Det går säkert bra att höra sig för med Aspöborna då tidpunkten närmar sig igen! Har man en gång besökt Aspö vill man alltid återvända.

Text och bild: Maria Jonsson

Bok om SLS arkivhistoria och 200-åriga spelmanslåtar i nothäfte Svenska litteratursällskapet grundades 1885 för att dokumentera den svenska kulturen i Finland. Grundtanken styr fortfarande sällskapets verksamhet: ”att samla, bearbeta och offentliggöra vittnesbörden om den svenska kulturens uppkomst och utveckling i Finland”. Sedan 2007 har man också arbetat med att forska kring sin egen verksamhet. Det fanns redan en hundraårshistorik från jubileet 1985, men nu ville man fördjupa och nyansera bilden av arkivets verksamhet. Resultatet finns i en nyutkommen bok som heter Arkiv, minne, glömska med fyra författare bakom de 490 sidorna: Carola Ekrem, Pamela Gustavsson, Petra Hakala och Mikael Korhonen.

I boken beskriver man hur arkivverksamheten utvecklats från grundandet till våra dagar. Både insamlarna, informanterna och donatorerna lyfts fram.

Det är en fascinerande historia som presenteras: de första initiativen till att dokumentera den svenskspråkiga kulturen, upptecknare som cyklade eller gick omkring och plitade ner texter, melodier och berättelser för hand ända fram till dagens digitalisering och presentation av till exempel folkmelodierna på internet.

På sidorna förekommer kända namn som Gabriel Nikander, V.E.V. Wessman, Alfhild Forslin - och Ann-Mari Häggman, för att nu nämna några exempel. Små glimtar av en upptecknares vedermödor som Alfhild Forslins kommentarer om människor hon mött och reaktioner hon fått, ger litet extra liv åt texterna. Boken är layoutad av min stora favorit Antti Pokela som brukar ge sina bokverk en elegant dräkt. Nog är detta verk snyggt

och redigt, men jag är inte helt förtjust i de dött gråsvarta bilderna på vinjettuppslagen till varje kapitel.

De förstärker bilden av arkiv som dammiga och gudsförgätna ställen, vilket säkerligen inte varit avsikten. Vissa andra bilder är också mer än lovligt gråaktiga.

Boken avslutas med en omfattande notapparat och förteckningar över Folkkultursarkivets och Språkarkivets arkivmaterial ända från den första folkviseuppteckningen från Borgå från 1887 till Ann-Sofie Grönroos’ ”Ortnamn i Borgå”.

Åboländska låtar Ett nytt låthäfte med låtar från Åboland såg dagens ljus under sommaren. Det är Arto Järvelä som samlat alla de 34 låtar han hittills under fem år i november varje år lärt ut på sin veckoslutskurs i Åbo. Föreningen Svenska Bildningens Vänner i Åbo har stått som arrangör av kurserna som efter bara ett par år kompletterades med en aprillördag för repetition och levandegörande av repertoaren.

Senast i april 2014 samlades flera av kursdeltagarna genom åren och spelade igenom alla de låtar som hittills lärts ut och som nu finns med i häftet. Repetitionen går till så att man spelar igenom låtar och andrastämmor under dagen och sedan samlas på kvällen man till jam på en pub i Åbo. På kurserna har allt spelande skett på gehör, s å n ä r häf te t nu kommit får deltagarna för första gången se sin repertoar på noter!

Låtarna är till stor del tagna ur Stares notbok från 1805-06. Den handskrivna boken finns i Sibeliusmuseum i Åbo och innehåller till största delen polskor, eller Pollonesser som de kal�las i boken.

Därutöver har Arto kompletterat med dansmelodier ur olika källor. Han har främst använt Otto Anderssons ”spelmansbiblar” men det finns öven andra källor. Till exempel så har Arto transkriberat en mazurka från en inspelning med Aspö-Erik på Kaustbyfestivalen 1973.

Låtarna i häftet är försedda med andrastämmor och ackordbeteckningar. Stråkföring och andra finesser är noggrant utmärkta. Låtarna är i häftet ordnade efter de år de har lärts ut. Inkommande november blir det ny kurs med Arto Järvelä - material finns, men om det ska bli ett nothäfte till får väl tiden utvisa.

Siv Ekström 25

Låtstugan Folkteatern i Gävleborg Görgen Antonsson som är aktuell som solist på Gävle symfoniorkesters nya CD med folkmusikarrangemang av Karl-Johan Ankarblom, leder ett ”spelmanslag” som går under namnet Låtstugan. Görgen arbetar som musikansvarig på Folkteatern i Gävleborg och det var 2003 som han startade Låtstugan som en möjlighet för folk att få spela tillsammans utan prestige och krav. ”Ett spelmanslag är så mycket mer än bara musik, det är att träffas och dela något tillsammans. Att en kväll i veckan få träffa andra och spela är energiberikande.”

Förra hösten träffade jag på Oktoberstämman i Uppsala en kvinna som berättade att hon och några andra från Uppsala kör till Gävle varje vecka för att vara med i Låtstugan för att det är så trevligt och för att Görgen är en fantastisk ledare.

Låtstugan är alltså inne på sitt tionde år när de ger ut sin första CD. Det låter bra om det stora gänget.

Jag räknar till 34 namn på konvolutet under rubriken ”Melodi”. ”Stämma” samlar sju namn och under ”Komp” ytterligare sju. Det ser ut att vara mest fioler i melodigänget, i stämsektionen skymtar en klarinett och i kompet både cello, tramporgel, gitarr och saxofon. Första och sista låten på skivan är arrangerade av K-J Ankarblom medan resten är är Låtstugans egna arr.

Alla spår utom ett är traditionella låtar från Hälsingland och arrangemangen är effektfulla och finurliga. På spår fem inleder man till exempel med en kännspak basgång i kompet som blir ett ostinato 26

som låten svävar ovanför. På andra spår är det mera traditionella andrastämmor.

På flera spår har man kopplat ihop två låtar till en helhet, vilket gör det hela mer lyssnarvänligt.

Samspelet och svänget imponerar, spelglädjen är tydlig. Jag förstår nog bra att det kan vara värt att köra Uppsala-Gävle en gång i veckan för att få vara med i det här gänget!

Live in Denmark 2013 Dwight Lamb, Jensen & Bugge Den danska duon Jensen och Bugge ”hittade” Dwight Lamb ute på prärien i USA. Han var en känd fiolspelman som visade sig kunna en massa gamla låtar (på enradigt dragspel) från morfars hemland Danmark.

Jensen och Bugge har turnerat med Dwight både i USA och i Danmark och som uppföljare till CD:n de gjorde 2010 har nu cd nummer två kommit. Den är inspelad live på Højbystämman 2013 och förutom Kristian Bugge på fiol och Mette Kathrine Jensen på femfaldigt dragspel medverkar Morten Alfred Højrup på gitarr och Anders Ringgaard på trombon på flera spår. Och så Dwight Lamb själv då förstås på enradigt dragspel.

Det är enkla, glada låtar som spelas med ett gott humör och ett ordentligt tryck i bälg och stråke.

Härligt med detta samarbete mellan två unga proffsmusiker och den gamla spelmannen med huvudet fullt av låtar.

På spår 13 kommer även Spelmansförbundets signaturmelodi Hejsan grabbar, men här under titeln ”Mor jeg skal tisse” - kärt barn har många namn!

Mängleik Duo Jansen Jüssi Estniska Johanna-Adele Jüssi och norska Jo Einar Jansen spelar klockrent och klart med fullständigt genomnaturligt samspel. Bara två fioler hela CD:n igenom och inte ett ögonblick blir det långtråkigt eller enahanda. Vilken tur att de har hittat varandra, kan man fundera.

(På kuppen har Johanna-Adele börjat tala klingande norska, märkte vi när hon var lärare på lägret på Kyrkogårdsö i somras).

På Mängleik - namnets två delar betyder detsamma på estniska respektive norska: lek eller spel - finns en härlig blandning av skandinaviska och estniska låtar, traditionella låtar blandade med två egna kompositioner och en av Hans Lisper från Malung. Allt spelas lekande lätt och lekfullt.

CD-omslaget och lilla infohäftet inuti har Johanna-Adele utformat lika delikat som musiken är. I häftet är texterna på estniska, norska och engelska och man får veta just något litet som ger det lilla extra kring låtarna som man lyssnar på.

Skivan är ett skönt exempel på att folkmusik inte behöver vara lokalt begränsad eller nationalistisk utan att man kan hitta den gemensamma tonen i olika trakters skenbart skilda traditioner.

SHE Sabina Henriksson, Heléne Ingvardotter och Eva Blomquist-Bjärnborg började som tonåringar spela fiol under folkmusikvågens början på 1970-talet. De spelar fortfarande och arbetar med musik alla tre. Helene

och Eva som båda är riksspelmänarbetar som fiolpedagoger inom kommunala musikskolor i Kalmar respektive Alvesta. Sabina är frilansande multimusikant och pedagog.

För några år sedan väcktes lusten att spela tillsammans igen, nu som en trio. Repertoaren är främst spelmansmusik från 17-1900-tal; polskor, engelskor och gammaldans m.m. men de spelar också gärna tidig musik och då främst medeltids- och renässansmusik. Intresset för medeltidsmusik märks också på deras CD i sättet att spela gamla polskor och i och med att Eva spelar viola da gamba på några spår. Också altfiol och gitarr är med som variation och däremellan splar de fiol alla tre. Skickligt spelat, snyggt arrangerat!

Kaustinen Live 2003 Maria Kalaniemi Quartet Vilket fynd! Gänget bakom den här CD:n hittade alltså en gammal inspelning som inte alls var gjord för att ges ut. Det var en het julidag år 2003 under Kaustbyfestivaen som Maria Kalaniemi, Timo Alakotila, Olli Varis och Timo Myllykangas spelade tillsammans i Kaustinensalen.

Myllykangas var inbjuden just till festivalkonserten, annars spelade de andra tre ofta som trio på den här tiden. Den intensiva stämning

som rådde under konserten märks på inspelningen och det var det som gjorde att idén om att ge ut den på CD. Inget har tagits bort eller lagts till, utan inspelningen är precis så som konserten var. Och den som inte var med då kan nu alltså fångas av det otroliga samspelet och ryckas med. Låtarna är kända från många konserter och från olika CD-skivor, men låt inte det avskräcka. Här glöder det av samspelsglädje och påhittighet! En verkligt härlig musikstund väntar.

Karl-Johan Ankarblom bland violiner, trumpeter och pukor skapas det något nytt, en organisk helhet.

Han kan symfoniorkestern utan och innan och verkar leka och ha roligt mest hela tiden. Han har också spelat folkmusik på fiol själv, så den sidan av myntet är lika bekant.

Solisten Görgen Antonsson, som är en fantastisk spelman, får spela låtarna på sitt personliga sätt och orkestern svänger helt oefterhärmligt. Gissa om jag ser fram emot Gävle symfoniorkesters besök i Mariehamn den 25 september. Då ska K-J Ankarblom dirigera och om ryktet talar sanning kommer man att stoppa in några specialarrangerade åländska låtar i programmet också!

Symphonic Stomp of Sweden Gävle symfoniorkester Det börjar med ödesmättad hornsignal och pukor, stråkar som bygger upp i bakgrunden och så ökar slagverk och trumpeter i styrka. Dramatik och förväntan! ”Hins Kall från Hårga” är inledningen på Gävle symfoniorkesters alldeles nya skivproduktion. Karl-Johan Ankarblom som har skrivit inledningsspåret står för alla arrangemang av skivans både traditionella och nygjorda folkliga melodier som tillsammans bildar en spännande helhet. Aldrig har man väl hört en symfoniorkester spela på det här viset! Vals, schottis, polka och polska dansant och flygande lätt. Sprudlande är en underdrift!

Jag lyssnar med hörlurar för att inte missa några kvitter i fiolerna eller rytmer på basar och cello.

Folkmusikförsök har gjorts förut av symfoniorkestrar, men ofta låter det som vanligt, bara med lite folkmusiktongångar inpillade. Eller så kompar orkestern lite avmätt till en marsch eller en vals och rollerna är klart uppdelade. Folkmusiken sitter i melodin och kompet blir ”klassiskt”. Men när man har släppt lös

{moss} Trolska polska Första hyllningsbandet för nordiska troll, menar Trolska polska att de är. De ser ut som ett gäng hobbitar allihop med bara smutsiga fötter och rufsigt hår på bilderna på omslaget.

Martin Seeberg som spelar fiol och sjunger har komponerat all musik på CD:n. Med sig i bandet har han sex andra musiker som spelar cello, kontrabas, flöjter, vevlira, säckpipa, nyckeharpa, slagverk av olika slag och tolvsträngad trollstämd gitarr.

Greppet att ha ett sådant tema på en CD är riktigt lyckat. En bra orsak att riktigt få frossa i polskarytmen kan man tänka.

Troll, nissar, jättar, älvor och näcken är exempel på nordiska trollväsen som gruppen tillägnar sin skiva. Både melodier och arrangemang anknyter till dessa väsen. En trevlig och oringinell produktion med fina låtar!

SE 27

Avs. Finlands svenska spelmansförbund

Handelsesplanaden 23 B, 65100 Vasa

Händelsekalender 25 sept

Symphonic Stomp of Sweden med Gävle symfoniorkester, Alandica i Mariehamn

3 okt

Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet, Åland

6-11 okt 7 okt 9 okt

11 okt

Temavecka: ”Pröva på folkmusik” i Jakobstad: Kl. 18.30 Seminarium om barnens musik. Plats: Musikhuset i Jakobstad Kl. 21.00 Folkmusikkonsert: Månsson - Kinbom - Jones, Jazzoo Jazz Club, O’Learys, Jakobstad.

Kl. 15.00 Folkplosion - konsert för hela familjen i Schaumansalen, Jakobstad

11 okt

Kl. 19.00 Jam & Open stage, Musikcafé After Eight, Jakobstad

19 okt Buskspelstillfälle i Ekenäs, Snåresalen kl 17

24 okt Folkmusik för barn och unga - framtidens traditionsbärare. Seminarium i Vasa 24-25 okt

Vasa Folk

25 okt

Oktoberstämman, Uppsala Konsert- och kongresshus.

7 nov

Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet, Åland.

15 nov

Sista dagen att sända in material till nr 4/2014 av Fiolen min

16 nov

Buskspelstillfälle och PR-spelning i Helsingfors Folkhälsans Seniorhus, kl 17

5 dec

Öppet hus för spelmän, Önningebymuseet, Åland

9-10 jan 2015 Folklandiakryssningen Helsingfors-Tallinn T/R

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi

28