Fiolen min, nr 4/2014

FIOLEN MIN

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Nr 4/2014 45:e årgången

Fiolen min 4/2014 INNEHÅLL Stämledaren...........................................................3 På gång...................................................................4 Om årsmötet..........................................................6 Ingå Spelmansgilles juniorer...............................7 Vasa Folk.......................................................... 8-10 Seminarium..........................................................11 Folkplosion i Jakobstad................................ 12-15 Rapport från Skärikursen............................ 16-17 Dagbok från Norgeresa................................ 18-19 Dragspelsjubileum i Pargas......................... 20-21 Solfs folkmusikverkstad............................... 22-23 Folkmusikfestival på Kihnu........................ 24-25 Folkmusik i skolan och på dagis.......................26 Skivrecensioner...................................................27 Händelsekalender...............................................28

Fiolen min Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund rf ISSN 0782-3479

Redaktörer: Siv Ekström Önningebyvägen 534 22140 Mariehamn 040-518 2966 fiolenmin@spelmansforbundet.fi

Ansvarig utgivare: Stefan Kuni

Axel Kronholm axel.kronholm@gmail.com

Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro

Småannons (75 x 27 mm) 45 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro Kontakta kansliet för bokning

Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i början av mars.

Deadline för material är den 31 januari.

Finlands svenska spelmansförbund r.f. www.spelmansforbundet.fi

kansliet@spelmansforbundet.fi

Ordförande

Styrelseledamöter

Stefan Kuni +49 151 230 80323 stefan.kuni@spelmansforbundet.fi

Johanna Lönngren 050-377 1354 johanna.lonngren@gmail.com

Linnea Holmberg 040-558 2075 linnea.holmberg@myhome.fi

Viceordförande Bjarne Lundsten 0400-872 044 b_lundsten@hotmail.com

Per-Henrik Lithén 050-339 7646 per-henrik.lithen@netikka.fi

Glen-Stefan Qvarnström 044-9593288 gsqvarnst@hotmail.com

Andreas Norrvik 041-465 1069 svess.jan@gmail.com

Göran Jonsson 09-877 9294, 0500-232 425 goran.jonsson@jonel.fi

Kurt Svahnström 02-4587404, 0400-774 780 bobi@parnet.fi

Birgitta Eklund-Strang 06-319 5600 (tj.), 044-317 1597 birgitta.eklund-strang@sls.fi

Spelmansförbundets kansli Handelsesplanaden 23 B 65100 Vasa Kansliet är öppet måndag-torsdag kl 9 - 13 Organisationssekreterare Pia-Stina Sarin 06-312 4699 gsm 0500-560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi

Inger Hagström-Johansson 0457-3613943 ingerhj@aland.net

Tryckeri: Fram, Vasa, www.fram.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet 2

Svante Lindqvist i gruppen JP Nyströms hörde till dem som spelade på VasaFolk i oktober. Foto: Stefan Kuni.

STÄMLEDAREN

D

en här Stämledaren skrivs med blandade känslor.

Jag är på hemväg från en Spel- och danskurs i Sörmland inom ramen för det pågående samarbetet med Södermanlands spelmansförbund. Kursen var väldigt rolig, jag och deras ordförande Patrik Andersson lärde ut låtar ur Stares notbok och vi kunde tillsammans med några andra från Sörmlands spelmansförbund diskutera folkmusik och -dans under fria former. Vi diskuterade också hur vårt samarbete skall fortsätta.

Väldigt spännande. Mera information kommer när vi kommit en bit vidare med planerna, men klart är att under nästa år kommer en faximilutgåva att utges av en av de viktigaste handskrifterna med gamla polskor som vi har i Finland, nämligen A.F. Stares notbok från1806. Den har jag också tidigare skrivit tidigare om i Fiolen min. De blandade känslorna kom sig av att en av kursdeltagarna råkade slå till min fiol med snäckan, vilket gjorde att locket fick en spricka. Nå, det lär inte vara nån omöjlig sak att reparera, men det känns ändå litet oroande. Får se...

Planerna för Folklandiakryssningen efter nyår är ju liknande som i fjol, med kryssning från Helsingfors i stället för Åbo. Nytt för i år är att vi inte mera kan använda Silja Europa, eftersom hon inte mera seglar i de här vattnen. Så det blir litet nytt och intressant att få lära sig hur spelningar, buskspel, hiss-spel, mm. fungerar.

Spelmansförbundets Förbundsdag och Vinterstämma som äger rum i Karleby i mars nästa år är följande ytterst viktiga evenemang för Spelmansförbundet. Där kommer Förbundsdagen att behandla sedvanliga årsmötesärenden. Eftersom jag inte mera ställer upp för återval till ordförandeposten så skall Förbundsdagen också välja ny ordförande. Det är därför viktigt att alla medlemmar funderar igenom vem som kunde vara lämplig till att leda förbundet vidare. Sen blir det så klart också tid för spel, umgänge och många glada återseenden!

ORDFÖRANDENS SPALT

bygdespelningar, kurser, utflykter, mm. Det kommer också att finnas många fina tillfällen både för planerat och spontant spel! Genom att vi åker dagbåt från och till Åbo, så kommer det säkert också att bli tillfälle för spel under båtresan! Vi får hoppas på fint väder så blir resan säkert också en fin upplevelse! Att spela folkmusik på däck med fint sommarväder låter väl som ett väldigt bra sätt att resa!

Förutom de här viktiga evenemangen så hoppas jag att Svenskfinland under 2015 fylls med en mängd större och mindre evenemang! Både gamla och inkörda evenemang, men också nya! Det behövs spelningar, kurser, spelträffar, danser och i allmänhet en ökande aktivitet bland spelmanslag och spelmän. Vi måste inse det är vi alla spelmän och folkmusikintresserade som har ansvar för att folkmusiken i Svenskfinland syns, hörs och utvecklas. Det ansvaret kan vi inte skjuta över på någon annan!

En God Jul och ett Gott Nytt Folkmusikår!

– Stefan

S

pelmansförbundets största årliga evenemang är vår spelmansstämma, som i slutet av juni nästa sommar kommer att ordnas i Mariehamn. Planeringen är ännu under arbete, men vi ser fram mot en mycket intressant stämma på Åland, med en del ovanliga inslag. Ett sådant är att det denna gång inte är ett spelmanslag som är värdar, utan en lokal arbetsgrupp under ledning av Maria Jonsson. Nordens Institut på Åland är också med på ett hörn, genom att de för att fira sitt 30-års jubileum har inbjudit den danska gruppen Himmerland och den svensk-åländska gruppen Skrömta för att spela på vår stämma. Stämmoprogrammet kommer ändå att innehålla många välkända element, som dansspelningar, 3

På gång

Svenskt folkkulturpris till Ann-Mari Häggman Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur har tilldelat AnnMari Häggman ett pris på 75 000 kronor ur Jöran Sahlgrens prisfond för hennes framstående forskning om visor och vissång och hennes stora insatser för folkmusikens fortlevnad.

Utdelningen av Akademiens priser år 2014 sker vid Akademiens högtidssammanträde torsdagen den 6 november, på Svenska dagen (Gustav Adolfsdagen) i Uppsala.

Bland de stora insatserna för folkmusikens fortlevnad kan vi säkert räkna Ann-Mari Häggmans långvariga engagemang i spelmansförbundet.

Det var dessutom i stor utsträckning hennes ansträngningar som bidrog till skapandet av Finlands svenska folkmusikinstitut.

Ann-Mari Häggman, hedersordförande i Spelmansförbundet, fick pris i Uppsala.

Kurser på gång inom Lirarna i vår Våren 2015 ordnar Folkmusiknätverket Lirarna fyra verkstäder.

31.1–1.2.2015

Stämmor och arrangering för sång och instrument.

Juulia Salonen och Jarmo Romppanen.

14.2–15.2.2015

Introduktion till modal sång / Från trad och trall till nyskrivet Pia Skibdahl och Désirée Saarela-Portin

14.3–15.3.2015

Ensemblesång, arrangering och kulning / Finlandssvenska låtar och folkmusikarrangering.

Sånggruppen Irmelin och Arto Järvelä.

11-12.4.2015

Ur-kraftweekend med Jojk och Etno! Etno sång-, instrument- och rytmworkshop / Jojk.

Johanna Almark-Mannila och Kaarle Mannila. Som jojklärare fungerar en av Nordens framstående jojkkonstnärer, kursplaneringen ännu under arbete. Samtidigt möjligheter att gå på konserter vid Esbo RotFest.

Mera information om kurspriser och anmälan kommer i början av december.

Man kan redan nu anmäla sitt intresse till minna.lehtonen@mwi.fi

4

På gång Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Förbundsdag Lördagen den 21 mars 2015 kl. 16.00 Villa Elba, Sandstrandsvägen 60, Karleby Stadgeenliga ärenden Styrelsen

Kom och uppträd i Kaustby!

Kaustinen Folk Music Festival arrangeras för den 48:e gången den 6-12 juli 2015. Vi hoppas på att hundratals spelmansgrupper och amatörmusiker vill uppträda på Kaustinen folkmusikfestival även detta år!

Att främja folkmusik och folkdans hör till festivalens grunduppgifter och betydelsen av uppdraget syns i den enorma mängden spelmän och dansare som kommit till Kaustby under de senaste 3 åren. År 2014 uppträdde 3 400 spelmän och dansare i Kaustby, vilket är mer än någonsin under festivalens historia.

Den stora majoriteten av artisterna som uppträder på Kaustinen gör det i talkoanda, under så kallade ”spelmansförhållanden”. Spelmansförhållanden betyder att artisterna inte får ekonomisk ersättning, men får ett festivalpass som berättigar till gratis inträde till festivalområdet, samt till förmånlig kost och logi.

Man kan anmäla sig till festivalen genom att fylla i anmälningsblanketten på webbsidan www.kaustinen.net eller via post. Anmälningen till festivalen är uppdelad i två perioder. Den första anmälningsperioden är 1.11 201431.1 2015. Till dem som anmäler sig under denna period erbjuder vi större synlighet i bl.a. våra broschyrer. Den andra anmälningsperioden är 1.2 -30.3 2015 och fungerar som påfyllnad efter den första periodens anmälningar.

Nästa sommar har Centralen för främjande av Folkmusik och Folkdans valt Alla spelar (“Kaikki pelaa”) till festivalens tema. Med temat vill man framhäva öppenhet och upplevelsen av gemenskap som musiken och dansen erbjuder. Festivalen har folksång som sitt eget tema. Vi önskar att grupperna beaktar temat i planeringen av repertoaren.

Du är hjärtligt välkommen att vara med och skapa en stor fest i en liten by!

Mera information om anmälning kan du fråga efter via e-post: pelimannit@kaustinen.net. Om du vill beställa en anmälningsblankett i pappersformat, ring 040 1729 566.

Kaustinen Folk Music Festival 6.-12.7.2015 www.kaustinen.net

Spelmansstämma i sommar i Mariehamn på Åland Den 26-28 juni 2015 samlas vi till spelmansförbundets årliga spelmansstämma i Mariehamn.

Deltagarna från Finland anländer med färja från Åbo på fredag eftermiddag till Mariehamn och installerar sig på boendet. Stämman öppnas i Badhuspaviljongen fredag kväll och bjuder på välkomsttal, uppträdanden och spel till dans.

Badhuspaviljongen badar i kvällssol med utsikt över västra hamnen med fartyget Pommern vid kajen och gästande segelbåtar i hamnen.

Folkmusikgrupperna Himmerland (Danmark) och Skrömta (Sverige) uppträder var sin kväll. De kommer även att hålla workshopar för intresserade på lördagen på dagen.

Inkvarteringen sker tvärs över gatan på hotell Cikada eller i en närbelägen stugby. Det finns även möjlighet att bo i egen husvagn eller tält på campingen vid stugbyn.

Buskspel, utfärder, workshopar och tid att bekanta sig med sjöfartsstaden Mariehamn ingår i lördagens program som avslutas i Badhusparkens paviljong med konsert och dans.

På söndagen samlas vi i St Görans kyrka i Mariehamn och efter det är det dags för hemfärd över havet med nya låtar, nya spelmansminnen och erfarenheter i bagaget.

Spelmansförbundet har bokat en buss från Österbotten och en från Nyland. Mera information om det i nästa nummer av Fiolen min, men skriv upp datumet redan nu och smid spelmansplaner för ett minnesvärt besök på Åland i sommarskrud med doft av saltstänk och midsommarsol.

Maria Jonsson och Christina Johansson Stämmoarrangörer 5

Villa Elba i vinterskrud. Foto från Villa Elbas webbsida

Vinterstämma och förbundsdag i Karleby 21-22 mars 2015 Finlands svenska spelmansförbunds årsmöte, som också kallas förbundsdag, hålls den 21-22 mars på Villa Elba i Karleby, med Karlebynejdens Spelmansgille som lokala arrangörer.

Efter mötet fortsätter deltagarna med vinterstämman, då vi spelar tillsammans av hjärtans lust. Spelmansgillet önskar alla spelmän hjärtligt välkomna till Karleby.

Villa Elba är ett ungdoms- och naturcenter vid Gamla Hamnsviken, ca 4,5 km från Karleby centrum. Till Karleby kommer man smidigt med både tåg, buss och flyg. KarlebyJakobstad flygfält ligger ca 19 km från staden.

En minibuss kan ordnas vid behov.

Villa Elba har trivsamma och funktionella utrymmen i huvudbyggnaden för möten, måltider och samspel. Det finns också flera mysiga ställen i huset som är passliga för buskspel under Vinterstämman. Inkvarteringen på Elba sker i moderna, välutrustade och hemtrevliga stugor utrustade med bl.a. minikök, 8 bäddplatser, wc, dusch, TV och trådlös dataförbindelse. Vinterstämman 2015 kommer alltså att ha en lägergård till förfogande där man kan göra allt på samma ställe; vi behöver inte åka av och an och hit och dit. Men för dem som hellre vill 6

bo på hotell, finns flera hotell inne i staden.

Nära intill, längs stranden finns ett fågelskyddsområde med naturstigar. Kikare och annan utrustning finns att hyra av centret. På Villa Elba hålls årligen många konferenser, fester, samt internationella ungdomsläger. Europeiska Rådet tilldelade Villa Elba i februari 2014 sitt Quality Label certifikat, det första i Norden. Kom och njut av den havsnära omgivningen i Karlebys stolthet, Villa Elba. Du kan bekanta dig med Villa Elba på www.villaelba.fi.

Karlebynejdens Spelmansgille grundades för drygt 40 år sedan, så i november ifjol fick vi fira vårt jubileumsår med en fullsatt sal. Gillets medlemmar har ett mångsidigt intresse för musik genom att vi också är mycket aktiva i annan orkester- och körverksamhet. Trots det vida musikintresset tycker vi mest om att spela inhemsk och nordisk folkmusik, och vi vill utveckla och bevara folkmusiken från nejden. Vi är speciellt stolta över den lokala purpuritraditionen, där vi får spela för dansare, vilket vi gjorde på Kaustbyfestivalen i somras. Vi ser fram emot att lära stämmodeltagarna ett par purpurilåtar från Karlebynejden.

Varmt välkomna till Karleby och Villa Elba!

Ingå Spelmansgilles juniorer Ingå Spelmansgille började sin juniorverksamhet våren 2011. På årsmötet samma vår diskuterades möjligheterna att kunna rekrytera nya medlemmar till gillet. Några av gillets medlemmar hade barn i lämplig ålder och de var redan aktiva inom musiken på egen hand. Gillets önskan var rätt så egostisk, att värva dessa barn till nya medlemmar i framtiden men också att få dem att få upp ögonen för folkmusik.

Våren 2011 ordnade Ingå Spelmansgille ett evenemang för intresserade av vissång och nybörjarkurs på fiol.

Kursen hölls i Ingå Kommunhus ett veckoslut i april. Till fiolkursen kom ett 10-tal juniorer. Linnea Holmberg

drog kursen och lånefioler fanns till hands för dem som inte hade en från tidigare. Kursen gick ut på att lära sig att hålla i en fiol och att lära sig strängarna. Eleverna var mycket duktiga och på söndagen avslutades kursen med ett litet uppträdande för föräldrarna.

Fyra barn fortsatte träna med Linnea Holmberg varannan tisdag i Ingå Spelmansgilles regi. Gruppen hade sitt första uppträdande på Finlands svenska spelmansstämman i Tenala i juni 2012.

På hösten togs nybörjarfiolkursen in i MBI-programmet. Då övade Linnea Holmberg med 5-7 juniorer en timme varje tisdag.

Idag är det sex barn som är med

i kursen. Barnen uppträder tillsvidare vid konserter och mindre tillställningar. Spelningar till dans får ännu vänta. En upplevelse som juniorerna sent glömmer är nog resan Ingå Spelmansgille gjorde i juli 2014. Gillet deltog i Europas största folkmusikfestival i Prag och fem av juniorerna deltog. Ungdomarna hade övat in några låtar som de uppträdde tillsammans med Ingå Spelmansgille. Nu planerar vi vad nästa sommars musikäventyr ska bli.

Marina Aspelin

Ingå spelmansgille med juniorer på folkmusikfestival i Prag. Foto: Ingolf Backman

7

Vasa Folk Text: Siv Ekström Bild: Stefan Kuni

Ronny Kjøsen från Triller band

För femte året i rad arrangerades folkmusikfestivalen Vasa Folk i Vasa i oktober. Fiolen min har fått en pratstund med Stefan Kuni som är en av de fem i arbetsgruppen som satte igång arbetet med festivalen. De andra som varit med från början är Martina Krooks, Johanna Lönngren, Andreas Norrvik och Jarmo Romppanen.

Ifjol beslöt de grunda en förening för att ge festivalen en mera stadig grund att stå på, men fortfarande är samma entusiaster med bland dem som jobbar med att förverkliga Vasa Folk.

– Det skulle vara fint om föreningen också kunde fungera som en folkmusikförening i Vasa, säger Stefan. Men det är ett mål som ännu ligger i framtiden. Varken han eller de andra i föreningens styrelse bor i Vasa, så det gör det hela lite knepigt. Men under de år som festi8

valen har funnits har man nog kunnat märka att det finns ett intresse för folkmusik bland de svenskspråkiga i Vasa.

– De första tre åren började vi redan på torsdagskvällen med klubbspelning och sedan hade vi konserter både på fredag och lördag kvällar, men vi märkte att underlaget var för litet för ett sådant upplägg. Nu har vi gått in för att ha ett ordentligt program på lördagen och det hela inleds på fredag med ett seminarium i FMI:s och Folkmusiksällskapets regi.

Det har visat sig vara ett fungerande koncept.

Ett seminarium i samarbete med Folkmusikinstitutet har hört till festivalupplägget från början. Årets seminarium hade rubriken Folkmusik för barn och unga - morgondagens traditionsbärare. Samma tema anknöt sedan festivalprogrammet till genom att Johanna Lönngren och Marianne Maans organiserade folkmusik- och dansaktiviter i daghem i Vasatrakten under veckan före.

Kirsi Vinkki i Triskel spelade sin fiol med nyckelharpsstråke.

Dessutom hade Marianne Maans på lördagen en workshop för lärare utgående från det folkmusikmaterial för daghem och skolor som hon har utarbetat (se sid 26).

Désirée Saarela-Portin höll en sångverkstad och norrmannen Sturla Eide höll en samtidigt spelverkstad. De här verkstäderna kunde man delta i utan avgift och de samlade ett tiotal deltagare vardera.

– Dansen är viktig när man spelar folkmusik, säger Stefan, därför vill vi alltid ha med dans på ett påtagligt sätt på Vasa Folk. Lördagseftermiddagen ägnades därför åt en danskurs med tema Schottisvarianter.

Konsertpaketet på lördag kväll började kl 19 med Désirée Saarela-Portin och hennes grupp Triskel. De framförde Désirées egna sånger med egna arrangemang och även instrumentala låtar ingick. Norska Sturla Eide kom med sin grupp Triller band och gjorde ett mycket uppskattat framträdande. Det sista konsert-

inslaget var den svenska gruppen JP Nyströms som blev populär i slutet av 1970-talet.

Grabbarna i gruppen visade att de är still going strong med sin klämmiga musik på fiol, bas och tramporgel.

– Den finlandssvenska ungdomsgruppen Dansglädje var en positiv upplevelse, efter konserten före dansen uppträdde de med bland annat menuett. Det var väldigt uppskattat, konstaterar Stefan. Sedan avslutades kvällen med dans till musik av både Sturla Eide med Triller band och JP Nyströms.

För den som nu grips av lust att få vara med på en VasaFolk-festival kan vi avslöja att föreningen redan gått i gång med förberedelserna inför nästa års festival. De har påbörjat arbetet med att söka pengar från olika fonder och en grupp är redan preliminärt bokad, men vilken det är vill Stefan ännu hålla hemligt.

– Mycket hinner ännu hända, skrattar han.

Siv Ekström 9

Överst: Dansglädjes uppträdande med sammanhängande danser i en koreografi med bl.a. en menuett, var mycket uppskattat.

Nedan: Sturla Eide med hardingfela.

10

I seminariets avslutande paneldiskussionen deltog Johannes Brusila, Cecilia Björk, Rolf Nordman, Per-Henrik Jansson, Marianne Maans, Marina Lindholm och Gustav Djupsjöbacka. Foto: Kai Martonen.

”Folkmusik för barn och unga – morgondagens traditionsbärare” Den 24.10 arrangerade SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut och Folkmusiksällskapet sitt sjätte folkmusikseminarium i följd. Seminariet som hölls på Vasa Arbis behandlade barn och unga och folkmusik. Temat utgick från det faktum att den finlandssvenska folkmusikens framtid är beroende av nya utövare som håller vårt musikaliska kulturarv levande. Idag görs det ganska mycket för att föra fram folkmusiken både i skolundervisningen och på barn och ungdomars fritid. Bland annat har ett läromedel som riktar sig till daghem, förskolor och lågstadier skapats av Marianne Maans och distribuerats till alla svenskspråkiga daghem och lågstadier i Svenskfinland. En ”Pröva på folkmusik”-vecka har hållits den 6-11 i Jakobstad i form av spel-, sång- och dansverkstäder för både skolbarn och yrkesstuderande.

Evenemanget nådde ut till ca 1000 barn, unga och studerande. Ett webbaserat kulturarvspedagogiskt material, som vänder sig till tredjeklassister i den grundläggande utbildningen, utarbetas som bäst vid FMI med temat folkvisor.

Folkmusiknätverket ”Lirarna” uppmuntrar alla aktörer på det finlandssvenska folkmusikfältet till samarbete. Detta är bara några exempel.

Mycket görs alltså på olika håll i Svenskfinland men under seminariet diskuterade man hur man ytterligare borde gå tillväga för att fånga de ungas intresse för folkmusiken.

Föredragshållare på seminariet var institutschef Niklas Nyqvist som i sitt föredrag ”Framtidens traditionsbärare” reflekterade över dagens samhällsklimat och vilken inverkan det har på folkmusikens utveckling då eldsjälar blir färre och talkoanda en bristvara. Rektor emeritus Gustav Djupsjöbacka vid Sibelius-Akademin pratade allmänt om

musik i skolan och projektombudsman Sonja Ollas-Airinen vid Svenska kulturfonden berättade om kulturfondens stöd till musiken.

Universitetslärare Cecilia Björk vid Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi gav en uttömmande redovisning om hur resurseringen vid Åbo Akademi inverkar på möjligheterna att erbjuda lärarstuderandena utbildning i folkmusik. Lektorn i musikpedagogik vid Sibelius-Akademin Marina Lindholm berättade i sin tur om lärarens verklighet där knappa timresurser och läroplaner ganska långt styr lärarens möjligheter att fördjupa sig i folkmusik i sin musikundervisning. Till slut berättade Marianne Maans om det nya läromedel, Folkmusik på dagis och Folkmusik i skolan, som hon utarbetat tillsammans med Lirarnas arbetsutskott.

Seminariet avslutades med en paneldiskussion. Panelen leddes av Niklas Nyqvist och Ann-Mari Häggman och i den ingick, förutom föredragshållarna, även professor Johannes Brusila från Åbo Akademi, rektor Rolf Nordman vid Kuula-instititutet samt lektor emeritus i musikens didaktik vid Åbo Akademi/PF Per-Håkan Jansson. De livliga och engagerade diskusionerna sammanfattades av Nyqvist med konstaterandet att fortsatt och intensifierat samarbete mellan alla aktörer och institutioner i Svenskfinland behövs för att folkmusiken skall få plats i dagens samhälle när konkurrensen om de ungas intressen är allt hårdare och resurserna allt knappare.

Dessutom måste redan etablerade strukturer såsom musikskolor, institut och grundskolor involveras tydligare i verksamheten.

Niklas Nyqvist 11

Pröva på folkmusik

i Jakobstad Foto: Johanna

Konsert på den stora scenen i Schuamansalen i Jakobstad.

F

olkmusiknätverket Lirarna med samarbetsparter satsade stort under sex dagar i Jakobstad i oktober. Pröva på folkmusikveckan var ett pilotprojekt, det största projekt Lirarna varit med om att genomföra sedan Lirarnas start 2009. Vi som ordnade, visste att det var ett stort projekt, men ändå kom det nästan som en överraskning att vi nådde så mycket som över 1000 barn, ungdomar, studerande, vuxna, lärare och föräldrar. Om man räknar prestationer, kommer vi upp till 2000 prestationer.

Marianne Maans var konstnärlig ledare för projektet och undervisade också under veckan.

12

Jarmo Romppanen, Martina Krooks, Johanna Lönngren, Désirée Saarela-Portin, Annina Ylikoski och Jessica Krohn besökte skolorna med sång, spel och dans. Juulia Salonen tog hand om daghemmen. Från måndag till fredag besöktes en skola och ett daghem varje dag med flera verkstäder. I Folkplosionskonserten uppträdde sedan elever från Bonäs skola.

För Folkplosionskonserten sattes ihop en Folkplosionsorkester som leddes av Marianne Maans. Orkestern bestod av ca 70 barn och ungdomar från trakten och deras lärare.

Där var elever från både musikinstitutet och

Överfors

Gruppen Dansglädje uppträder med dans. På bilden ovanför en glimt från ovan över en av de många workshoparna.

medborgarinstitutet. Med i orkestern var också lärarlirarna som nämndes tidigare.

Orkestermedlemmarna hade fått noter på förväg som de övat in. De hade två övningar och en generalrepetition på sig att öva materialet tillsammans inför konserten. Med på konserten var sen också musiklekisklasser under ledning av Petrina Linqvist, Dragspelsorkestern som leds av Mia Willnäs och Dansglädje som leds av Jessica Krohn.

Lärarlirarna uppträdde med rap och Juulia Salonen berättade en historia om Hunden och vargen. Konserten som avslutade Pröva på folkmusik – veckan hade 320 besökare.

För studerande fanns det också program.

Marianne Maans höll verkstad med barnträdgårdslärarutbildningens studerande.

Juulia Salonen, Jarmo Romppanen och Martina Krooks höll verkstäder för Yrkesakademins musikstuderande. Vi hade också lärare från Sverige: Göran Månsson, Adrian Jones och Valter Kinbom höll verkstad med studerande från Novia, Yrkesakademin, Centria och Keski-Pohjanmaan Konservatorio. Den här verkstaden hölls 8-9.10 och avslutades på torsdagen med en välbesökt konsert på Jazzoo Jazz club, O´Learys. Hela veckan avslutades med Folkplosionskonserten och 13

Workshopar och konserter med olika instrument och olika åldrar.

med ett jam på lördag kväll på After Eight.

Jammet var riktigt trevligt med deltagare i olika åldrar och gruppen Dansglädje var med och dansade till jammet.

Pröva på folkmusikveckan ordnades på initiativ av folkmusiknätverket Lirarna i samarbete med Musikhuset i Jakobstad, Yrkeshögskolan Centria, Mellersta Österbottens konservatorium, Jazzoo Jazz Club och Musikcafé After Eight, samt Barnträdgårdslärarutbildningen vid Åbo Akademin i Jakobstad. Aktörerna i Lirarnas nätverk är De Ungas musikförbund DUNK, Martin 14

Wegelius-institutet MWI, Barnkulturnätverket BARK, Svenska litteratursällskapet i Finland/Finlands svenska folkmusikinstitut, Finlands Svenska Folkdansring r.f. och Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Konserten Folkplosion, som var en av Pröva på folkmusikveckans höjdpunkter, visade kraften och glädjen som föds när man musicerar och skapar någonting tillsammans.

Konserten var ett resultat av vilja till samarbete, i allt från barnens och ungdomarnas samspel och övning, varje lärares och involverades personliga arbetsinsats, till

Även de yngsta deltog i konserter, här med sång och kantelespel.

organisatörernas och bakgrundskrafternas gemensamma satsning. Allt föddes ur en idé som fick utrymme att spira, växa och ta form. Musikmiljön i Jakobstad är tack vare Musikhusets och andra musikaktörers verksamhet inom området frodig och välmående, vilket har gett en god grogrund för projektet att förverkligas.

om barnens musik, konsert med gästlärare och Folkplosionskonserten som utmynnar i kvällens allmänna jam. Det hela blev en konkret yttring av folkmusikens många nyanser som inspirerar till samspel och nyskapande.

Minna Lehtonen Marianne Maans

Pröva på folkmusikveckan erbjöd ett brett utbud av folkmusikverksamhet på olika nivåer. Folkmusik och -dansverkstäder med barn och unga i daghem och skolor, samt med studerande på yrkesnivå. Seminarium 15

Uppmärksamma elever runt läraren Thomas von Wachenfeldt, som är andra från vänster. Foto: Lars Silén.

Lyckad skärikurs i Björköby Den traditionella skärikursen arrangerades i år andra helgen i september. Den här gången var platsen ny. Vi åkte ut till Björköby, längst ut i Replot skärgård, och inkvarterade oss på Merenkurkun Majatalo. Största delen av kursdeltagarna anlände redan på fredag kväll. Spelmansförbundets Pia-Stina Sarin, som var vår kontaktperson kring allt praktiskt, tog emot oss på plats. Hon hade också tagit reda på att kursens lärare Thomas von Wachenfeldt från Hälsingland i Sverige fyllde år den kvällen.

Samvaron i Björköby inleddes därför med födelsedagskaffe och god tårta, till allas belåtenhet.

Sedan blev det förstås dags för bastu, kvällsmat och inte minst låtspel.

De tio kursdeltagarna var samtliga på plats på lördag morgon, då den egentliga kursen inleddes. Under de kommande dagarna lärde vi oss sju låtar från Hälsingland – polskor, valser, marscher och polkor i rask takt. Alla som har varit med på en intensiv låtkurs vet att låtarna har en märklig förmåga att försvinna ur min16

net under kursdagarna. Vår lärare Thomas passade dock på att prata stråkföring, dubbelgrepp och andra stilmedel mellan varven. Det här är någonting som jag uppskattar mycket, eftersom de små aha-upplevelserna som kommer är någonting som jag kan fundera mera på i lugn och ro sedan. Och efter många omgångar av genomspelningar och upprepningar började också låtarna till sist att fastna i minnet.

Thomas von Wachenfeldt är en mycket kunnig och mångsidig lärare. Det blev många diskussioner under helgen om allt från spelmanstraditioner i Österbotten och Hälsingland, om liknande låtar och spelstilar och om fiolbygge och instrument. För min del tyckte jag att det var mycket intressant att träffa på en lärare som använder dubbelgrepp med fjärde fingret och lös sträng – något som enligt äldre upptecknare också har varit vanligt i Österbotten, men jag har aldrig förr haft att göra med en spelman som använder den tekniken. Skillnaden mellan att läsa om att detta är någonting

som man brukade göra, och att tala med någon som använder tekniken om hur den används och i vilka situationer är milsvid. Mycket nyttigt!

Merenkurkun Majatalo, tidigare Björkö Wärdshus, var ett trevligt ställe för skärikurs.

Maten var god, utrymmena trevliga och bastun skön. Allt som egentligen behövs för en bra skärikurs. Kursgänget tog sig också sent på lördag eftermiddag tid till ett besök i Svedjehamn och utkikstornet Saltkaret, då vi tyckte att både fingertopparna och hjärnan började bli mer än lovligt mosiga. Vi fick beundra havsörnen som svävade över byn under kaffepausen också – det var helt enkelt en mycket fin hösthelg i skärgården. Personligen är jag mycket förtjust i flera av låtarna som vi lärde oss, men bäst av allt tycker jag ändå är att det nu känns som att jag har lärt mig något litet nytt om själva spelandet igen. Därför får skärikursen 2014 högt betyg.

Johanna Björkholm

Foto: Anders Backman

17

Kaffepaus på Hardangervidda, 1085 m över havet. Med snöbollskrig i juli. Foto: Isabella Lindell

Reseminnen från Norge Vörå Spelmansklubb hade nöjet att turista och turnera i Sydnorge i juli 2014.

Det hela började med att en dam i turistbranschen, Magnhild Helleland, fick tag i klubbens cd-inspelningar ur serien ”egna låtar”. Det här skedde när hon guidade en turistgrupp där Greger Lindell var chaufför. Magnhild blev förtjust i musiken och beslöt att denhär gruppen skall hon ha till Hardangerområdet. Vi fick en förfrågan i slutet av 2012 och svarade då att i juli 2014 passar det! Projektet kändes kanske lite övermäktigt och 2014 var lämpligt avlägset. Kanske fanns det en förhoppning om att glöden skulle falna när första yran lagt sig. Men Magnhild jobbade på och vi fick en plan med tre konserttillfällen ordnade. Nu var det inte längre läge att backa ur. Vi tog själva kontakt med föreningen Norden i Gausdal som ordnade en fjärde konsert på Aulestad som var Bjørnstjerne Bjørnsons hem. Samtidigt fick vi träffa många bekanta från tidigare kontakter med Vörås vänort Gausdal.

Resan inleddes onsdagen 9 juli med en fulllastad buss och 25 resenärer och med Greger som chaufför och reseledare. Färden gick över Åbo-Stockholm till Langesund i Telemark dit vi anlände en sen torsdag. Vyerna är ju helt annorlunda i dessa trakter och det var jätte18

svårt att hitta ställen där man kunde räta ut ögonen vågrätt. Till vår ära hade norrmännen ställt till med det bästa tänkbara turistväder.

Det blev två nätter och en fredag i Langesund.

Fredag kväll spelade vi på en ombyggd ”föusvind” på Kleppseter gård. Omläggningen från enbart jordbruksverksamhet till en kombination med ”turistfälla” pågick och krogen var klar, ett ställe med trevlig och intim stämning.

Lördag morgon startade vi mot Magnhilds hemby, Lofthus, som ligger i Ullensvang kommun. Vi rör oss nu söderom Hardangervidda längs Sörfjorden som är en bigren till Hardangerfjorden. Klimatet längs fjorden är perfekt för fruktodlingar. Äppelodlingar, körsbärsträd och moreller kantar stränderna.

Här är äppelcider det man bjuder på. Morellerna, frukten är som ett stort körsbär, hade just mognat och vi fick smaka på färska bär.

Vi inbjöds till Magnhilds hem där hon bjöd på bl.a. äkta äppelcider. Ett besök på det lokala museet Skredhaugen stannar i minnet. Vi spelade några låtar och museipubliken ställde till med dans. Plötsligt cirkulerade en upp och nedvänd hatt när någon ordnade en insamling. ” It behöövär an rok na mytji jär förrän e vaal ti pängar” konstaterade kassören efteråt.

I Lofthus var det konsert på Krossvoll ung-

domsgård med dans ”etterpå”. En entusiastisk publik som tyckte om vår musik och som tyckte om att dansa. Detta märktes bl.a. på att vi sålde dubbelt mera skivor här än vad vi brukar vid motsvarande tillfällen på hemmaplan.

På söndag förflyttade vi oss lite längre norrut till ett ställe som heter Eidfjord. Här hade konsert ordnats på Eidfjord samlingshus på söndag eftermiddag. Alldeles intill låg ett äldreboende där vi framförde några låtar följande dag.

Måndagen var vikt för turistande frånsett spelandet på äldre boendet. Vi såg fantastiska vyer, vi besökte Sima kraftverk som är helt insprängt i berget och vi gästade bostället Kjeaasen. Det är en gammal bondgård på en hylla högt upp på bergsväggen dit det tidigare ledde endast en gångstig. Man bar allting både upp och nerför längs en smal stig. Man kunde inte ta ner korna till tjuren i samhället utan man fick gå över Hardangervidda till grannbyn som låg mera tillgängligt. Ett företag som i regel räckte fyra dagar. Nu har man tack vare Sima kraftverksbygge fått möjlighet att via en tunnel ta sig t.o.m. med buss till en platå ett stenkast ovanför själva gården Den som vill kan också ta sig dit via den gamla gångstigen uppför fjällväggen. Tack vare reseledarens branschkännedom och kontakter hade vi tillgång till en kompetent guide som hette Elin. Detta öppnade också en del dörrar som annars var stängda under ferietider.

Dagen avslutades med middag i Ullensvang med Magnhild som värd. Första överraskningen när vi kom in i restaurangen var en harpospelande dam från Rumänien som spelade Gregers Lindells ”Tango Amorina”! En andra överraskning var den utsökta maten och den tredje var att vi under några timmar vistades under samma tak som drottning Sonja som just anlänt inkognito innan vi kom. Till all lycka fick ju inte personalen yppa hennes närvaro så vi fick äta i lugn och ro! Först på hemvägen fick vi ett mejl om saken.

störde musiken. Här mötte Gausdals spelmanslag med välkomstmusik under tiden gästerna samlades. Vi fick också spela två ”felleslåttar” med dem. Det blev en norsk Reinländer och Vöråvalsen, övat endast per mejl! Men bra gick det och Bjørnsons applåderade. På förfrågan om han kunde skriva en dikt för tonsättning mumlade han något om att ”du är seint ute”!

Följande dag startade vi från Birkebeiner hotell nära Lillehammer skidstadion med ett besök på de olympiska skidanläggningarna och fortsatte till Oslo och Bygdøy samt vidare mot Charlottenberg där vi övernattade. Ett ställe ”mitt i skogen” där norrmännen byggt upp ett enormt köpcenter med hotell och allt för att kunna handla nära men på svenska sidan p.g.a. skillnader i prissättning. Stockholm-Åbo och hemma fredag eftermiddag.

Detta tack vare Gregers kontakter med ett rödhårigt fan på dryga femti vars ögon glittrar som stjärnor från första till sista tonen.

Magnhild hade gjort ett jättejobb för att kunna njuta av vår musik ”live” och visa ”finnene sina” för andra norrmän.

Wilhelm Skata

Tidig tisdag startade färden över Hardangervidda mot Lillehammer och vidare till Gausdal.

Vädret hade hela veckan varit soligt och varmt men nu tog det slut. I Gausdal hade våra värdar i Föreningen Norden ställt till med en utefest på Aulestad som är nationalskalden Bjørnstjerne Bjørnsons hem. Dagen till ära skulle paret Björnson närvara och en riksdagskvinna hålla tal. Ett åskväder med åtföljande skyfall tömde himlens vattenreservoar en halvtimme före festens början och allt fick flyttas till ”stallrevet” en höskulle med plats för ca 150 pers. Lofthus med konsert och dans på samfundshuset invigt av Bjørmstjerne Bjørnson.

Regnet avtog emellertid så pass att det inte Vattenfallet i bakgrunden är 600 meter högt. Foto: Isabella Lindell 19

Pargas Dragspelsklubb samlades till jubileum i Brandkårshuset i Pargas och placerade de nyutnämnda hedersmedlemmarna Sture och Berit Sirén med blommor, porträtt och dragspel på hedersplats längst fram.

60 år med dragspe När flera hundra spelmän och dansare förra sommaren möttes på spelmans- och folkdansstämman SamStämt i Pargas var en av de arrangerande föreningarna Pargas Dragspelsklubb. Klubben har många medlemmar och är en flitig aktör på spelmansmusikens och folkdansens område och har nyligen firat jubileum. Sten Sirén rapporterar: 20

Pargas Dragspelsklubb r.f. firade sitt 60-års jubileum i Brandkårshuset i Pargas lördagen den 20 september. På festen, där ca 70 medlemmar och inbjudna gäster deltog, utnämndes också Sture och Berit Sirén till föreningens hedersmedlemmar.

PDK grundades våren 1954 av Cedric Sjöblom, Arne Konsell och ett 20-tal spelmän. Sture kom med i föreningen 1956 och Berit 1962. Sture

”Smedarna” uppför sin ”Österbottnisk bröllopssvit” i Nordens hus i Torshavn på Färöarna. Från vänster Sture Wistbacka, Greger Erikslund, Max Åkersten, Torolf Rönnqvist, Kenneth Granback, Dan Lillas, Nils Hildén och Sven-Olof Storm

Smedarna besökte Färöarna

Folkmusikgruppen ”Smedarna” från Korsholm gjorde i slutet av augusti en resa till Färöarna tillsammans med Pohjola-Nordens lokala föreningar i regionen. Den lilla ögruppen ute i Atlanten med sin säregna natur och starka traditioner har ingen egen instrumental folkmusik, men en rik tradition av danser till sjungna ballader. Smedarna hade en intressant vistelse på öarna och ger oss här en liten rapport.

el i Pargas och Berit fungerade senare som ordförande resp. kassör i föreningen i tiotals år. Folkdansen kom med som verksamhet år 1965, och Berit fungerade som ledare från 1972 till 2008, medan Sture verkat som spelman för folkdansen från 1975 och fortsätter ännu.

Föreningen har idag ca 40 medlemmar, av vilka endast en handfull är spelmän, resten hör till folkdanssektionen.

Sten Sirén

Under resan spelade gruppen i flere olika sammanhang med framförandet av dess ”Österbottniska bröllopssvit” i Nordens hus i Torshavn som höjdpunkt. Alice Lillas berättade om de österbottniska traditionerna vid bröllop i Österbotten i Finland och folkmusikgruppen illustrerade berättelsen med traditionell gammaldags bröllopsmusik.

Språkmässigt klarade man sig riktigt bra med det nordiska språket svensk-norsk-dansk kombination på öarna även om de på sina ställen hade egna dialekter som avvek något från den officiella färiskan. Resenärerna fick ett hjärtligt mottagande och knöt en del nya kontakter som sig bör när ”nordister” träffas.

Nils Hildén 21

Marianne Maans lär ut melodin till låten ”Lammena små” till de 15 närvarande eleverna i klass 4B i Solf skola.

Folkmusikverkstad i Solf skola Under vecka 34 skedde utgivningen av folkmusiknätverket Lirarnas två metodhandböcker ”Folkmusik på dagis” och ”Folkmusik i skolan”.

Metodhandböckerna har delats gratis ut till 240 st skolor, 732 st daghem och förskolor samt 100 st kyrkliga daghem. Under utgivningsveckan hölls folkmusikverkstäder i daghem, förskolor och skolor i såväl Solf som Helsingfors. Undertecknad hade förmånen att få vara med under en av de två verkstäderna som hölls för årskurs fyra i Solf skola tisdagen den 19 augusti.

15 upprymda elever i klass 4B i Solf skola tågar tillsammans med sin klasslärare Per-Henrik Lithén och en assistent in i musikklassrummet, där Marianne Maans, redaktör för metodhandböckerna, redan väntar på att få introducera boken ”Folkmusik i skolan”. Medan eleverna söker sig en plats berättar Marianne för oss övriga närvarande vad hon utgått ifrån då hon planerat metodhandböckerna.

– Utgångspunkten har varit daghemmens och skolornas vardag; vad fungerar i ett daghem och i en skola, vad kan man göra i en viss ålder, vilka instrument finns det.

– En viktig aspekt har också varit tiden man har till förfogande. För att man skall hinna lära ut en låt under en lektion får materialet inte vara för invecklat, utan enkelt så att man lär sig snabbt. Och så skall det vara roligt. Det behöver ändå vara sådant att man kan forma det själv. Det skall också kunna användas på 22

många olika sätt.

Då alla elever hittat en plats tar Marianne klassen i besittning.

– God dag. Jag heter Marianne och jag är folkmusiker. Jag spelar fiol, och så sjunger jag och spelar lite andra instrument också. Idag har jag fått komma hit för att spela och sjunga med er.

Och därmed blir det dags att presentera metodhandböckerna. Kasper Paulin råkar sitta intill några exemplar och får äran att visa upp dem. Marianne berättar att materialet också finns tillgängligt på internet och att man även kan ladda ner alla låtar.

– Vi skulle kunna lära oss en sång, fortsätter hon. Jag sjunger för er, och ni härmar. Så har man gjort i århundraden och i årtusenden.

Människorna har lärt sig genom att härma.

En sjunger, och andra sjunger efter, och sedan kan man sången.

Marianne sjunger melodin till låten ”Lammena små”. Sedan sjunger hon en fras åt gången, och eleverna sjunger efter. På fjärde varvet sjungs melodin i sin helhet.

– Jättebra, finemang, berömmer Marianne.

När melodin sitter som den skall undrar Marianne om det finns några som tycker om att sjunga med en andrastämma. Det finns det. De ställer sig i en klunga, och Marianne sjunger den lägre stämman för dem. Efter några varv sitter också den.

– Den låga stämman är en kanonstämma,

förklarar Marianne. Den inleds en takt senare än melodistämman.

Och därmed blir det kanonsång. Melodistämman inleder, och kanonstämman hakar på. Rätt bra går det.

– Då man sjunger kanon är det viktigt att man håller rytmen, förklarar Marianne.

Och så prövar man på nytt.

– Jättebra, berömmer Marianne.

Efter några finslipningar går sången galant.

– Finns det några som tycker om att sjunga högre?

Tre fyra händer sträcks upp, men sedan vill större delen pröva på att sjunga högt.

– Verkar som om vi får höja tonarten, skrattar Marianne.

Den höga stämman övas in, och när den sitter som den skall är det dags för alla stämmor att sjunga samtidigt. Marianne poängterar att melodistämman och höga stämman alltid sjungs samtidigt.

– Melodistämman inleder, på andra varvet kommer kanonstämman in en takt senare, och på tredje varvet den höga stämman.

Och så får eleverna pröva. Och bra går det.

På mindre än en kvart har eleverna lärt sig sjunga ”Lammena små” trestämmigt.

Mycket bra jobbat, Marianne!

När stämsången har avklarats frågar Marianne eleverna om de spelat gitarr.

Ingen svarar helt konkret.

– Vem har provat spela gitarr, frågar hon.

Upp med handen!

En del har.

– Vill ni pröva spela gitarr?

– Jaa, svarar alla elever i en kör.

– Bra, då skall ni få ta varsitt instrument.

Det blir liv och rörelse då gitarrerna plockas ned. Marianne uppmanar eleverna att vara försiktiga med instrumenten. De gitarrer som inte är stämda skall stämmas. Per-Henrik hjälper till, och en efter en blir gitarrerna stämda.

– Helt perfekt behöver det inte vara idag, tycker Marianne.

Och visst, tiden håller på att rinna iväg.

När alla fått sina instrument något så när stämda visar Marianne hur gitarren placeras i knäet. Därefter skall eleverna få till ackordet e-moll med sina pek- och långfinger. Och i en musikklass som man är så råkar Per-Henrik hitta en bild på ackordet. Den placeras framför eleverna. Marianne går ännu runt och hjälper eleverna att få till ackordet. Vart efter att fingrarna hamnar på rätt plats börjar det ljuda från strängarna.

– Dra mjukt och försiktigt med tummen, uppmanar Marianne. Och eleverna lyder.

– Det låter ju bra, berömmer hon.

Nu skall ackordet spelas samtidigt som man sjunger ”Lammena små”. Även det lyckas.

Och därmed blir det dags för följande ackord, d-dur. Nu går det redan lite snabbare.

– Det börjar låta som d-dur överallt det här, skrattar Marianne.

Sedan delas eleverna in i två grupper. Med olika tecken visar Marianne när den ena skall spela e-moll och när den andra skall spela ddur. ”Lammena små” spelas och sjungs av hjärtans lust fyra varv.

– Hör ni, alldeles superfint, berömmer Marianne.

Och alla ger applåder till varandra.

Folkmusiklektionen är till ända och gitarrerna lyfts tillbaka på sina platser. Under tiden har någon hitta keyboarden och börjat spela kattpolkan. Trumman får sig också några slag, och under några minuter är kaoset ett faktum.

Det här är en klass som definitivt kommer att dra nytta av ”Folkmusik i skolan”.

Text och foto: Pia-Stina Sarin

Marianne Maans hjälper Nicolaj Granholm att få till rätt ackord på gitarren.

23

Samspel i den stora salen i Kihnus nya kulturhus.

Folkmusikfestiv Kihnu är en estnisk ö som ligger i Rigabukten utanför Estlands kust. Ön är den största i bukten och hör till Pärnu län. Till storleken är den 7 km lång och 3,3 km bred, förhållandevis liten alltså. Ön är dessutom väldigt platt med 8,9 meter över havet som högsta punkt.

Under några års tid har ett antal barn och vuxna från Kihnu deltagit i Antons vänners folkmusikläger på Kyrkogårdsö som är en del av Kökar på Åland. Varje år har de sagt att vi måste komma och hälsa på dem under deras folkmusikfestival i oktober. Då två av dessa barn den här sommaren åter igen kom till Åland, den här gången för Kvinnfolks spelmansstämma, och än en gång bjöd oss till deras ö lovade jag dem att åtminstone jag tänkte försöka komma till deras ö.

Så kom hösten och innan vi visste ordet av hade jag och min vän Antonia Nyström bokat våra biljetter till Tallinn. Vi skulle verkligen åka till Kihnu. Flera timmar satt jag och försökte hitta den snabbaste, billigaste och mest praktiska vägen till Kihnu.

Antonia och jag möttes i Helsingfors och tog sedan båten vidare till Tallinn. Vi vaknade upp i Tallinn, promenerade genom gamla stan och åt 24

en otroligt god frukost. Bussen från Tallinn till Pärnu tog ca två timmar. Vi åt en väldigt billig lunch i Pärnu och fortsatte sedan med buss till Munalaid, en liten hamn varifrån båten till Kihnu avgick. Vi väntade ca en timme i hamnen och tog sedan båten över till Kihnu.

På Kihnu tog de väl hand om oss när vi kom fram. Vi åkte ”buss” till vårt boende med en lastbil som gjorts om till en buss med öppet tak. Ett fordon som nog inte skulle ha klarat några säkerhetstester, men väldigt charmig var den. All info vi fick till pappers var på estniska, vilket gjorde att vi faktiskt lärde oss en hel del estniska.

Samma kväll som vi anlände var det invigningsfest. Här fick vi lyssna till en del för oss obekanta estniska låtar, men även till sådana låtar vi faktiskt kände igen. Förutom fiolmusik bjöds det på sång, gitarr och dragspel. Det var en trevlig tillställning med musik, tal och förfriskningar.

Då jammet skulle börja, fram emot midnatt, var vi dock så trötta att vi beslöt oss för att promenera de två kilometrarna till vårt hostel.

Nästa dag var det dags för workshops. Vi deltog i en workshop med Eeva Talsi (medlem i bandet Curly Strings) och sedan höll vi själva två

Antonia Nyström på fiol och Francine Eriksson på cello höll en workshop på den estniska fiolfestivalen på Kihnu.

val på Kihnu workshops. Vi lärde ut Aspö-Eriks polka från Antonias hemtrakter (Åboland), Svartsmarapolka från mina hemtrakter (Åland) samt en norsk låt som heter Adam uti Paradis (Trad.).

Senare under dagen promenerade vi runt på ön och på kvällen var det konsert och fest.

Olika grupper samt workshops uppträdde och sedan var det Curly Strings tur att ta över scenen. Så fort bandet klev upp på scen var alla på dansgolvet och dansade. Här var det inte någon som inte kunde dansa och inte heller någon som avstod från att dansa. De vackra traditionella Kihnu-kjolarna flög fram över dansgolvet. Alla kvinnor från Kihnu bar dessa färggranna kjolar, även de allra yngsta.

Till och med jag och Antonia vågade oss ut på dansgolvet en stund innan vi nöjda och belåtna vandrade hemåt i natten.

Dagen för vår avfärd började med en frukost i skolbyggnaden, där för övrigt alla andra måltider också åts. Maten var helt klart annorlunda än vad vi var vana vid, men god var den. Då vi ätit klart kom våra vänner och hämtade oss med bil och bjöd oss sedan på en guidad tur runt ön. Något vi genast lade mär-

ke till var hur annorlunda skogen på Kihnu såg ut. Där fanns endast raka avskalade tallar och mjuk mossa på marken, inga granar eller ris syntes.

Innan färjan skulle gå satte vi oss ner en stund för oss själva, jammade och njöt av våra sista minuter på ön. Vi sade adjö till våra vänner och tog färjan direkt till Pärnu den här gången. Efter lite problem med obokade och bokade bussar lyckades vi få plats på en buss till Tallinn, varifrån vi sedan tog båten till Helsingfors.

Jag tror både Antonia och jag kan enas om att festivalen, kulturen och hela upplevelsen av vår tid på Kihnu var värd den krångliga resan. Vi träffade många trevliga människor och fick njuta av fin musik, sång och dans.

Förhoppningsvis får vi möjligheten att återvända till Kihnu en dag och vi hoppas att vi snart får träffa våra estniska vänner igen!

Francine Eriksson

25

Folkmusik i skolan och på dagis Hur ska folkmusiken leva vidare undrar ofta vi som är aktiva. Det finns så mycket som konkurrerar, och nuförtiden kan minsta unge nynna med i populärmusikens senaste hits, medan de gamla hederliga barnsångerna får stryka på foten.

Sångpedagoger slår larm om att barn inte sjunger längre, bland annat på grund av att lärare och andra vuxna inte förstår att välja tonarter som passar barnröster utan sjunger i allt för låga tonlägen. När det gäller folkmusiken kanske vilja skulle kunna finnas i barnträdgårdar och skolor, men i många fall saknas kunskapen och repertoarkännedomen bland lärarna.

Det här har nu folkmusiknätverket Lirarna försökt göra bot på genom att ge ut två metodhandböcker - en för daghemsbruk och en för skolan. Folkmusiker Marianne Maans står för innehåll och utformning av böckerna. Ett flertal av de som ingår i nätverket Lirarna är med och satsar pengar i utgivningen (Martin Wegelius-institutet, Barnkulturnätverket BARK/Österbottens förbund, De Ungas Musikförbund i Svenskfinland, och Svenska Litteratursällskapet i Fin26

land/Finlands svenska folkmusikinstitut).

Marianne Maans har alltså valt ut ett drygt tjugotal melodier, sånger och ramsor till vardera boken. Flera av dem har hon själv genom åren använt i sitt arbte med barn och ungdomar, medan hon också har utvecklat arrangemang och användningssätt till flera melodier speciellt för böckerna. Varje låt presenteras med noter och text jämte stämmor och arrangemang av olika slag. Hon ger också förslag till hur man kan utnyttja låten för att inspirera eleverna till eget skapande, till exempel hitta på egna verser eller göra egna arr.

I ett inledande kapitel i bägge böcker ges tips på instrument som man kan bygga själv och en liten introduktion till gehörsutlärning ges också. Marianne Maans uppmuntrar till att använda hela kroppen som instrument och att leka och upptäcka möjligheterna i den egna rösten. Hon uppmuntrar också läraren till att variera sånger och ramsor och att utveckla materialet på egen hand och tillsammans med barnen.

Alla melodier finns inspelade och

Marianne Maans har gjort nya metodhandböcker. Foto: Siv Ekström

kan laddas ner på flera av samarbetspartnernas webbsidor. Där finns då de enskilda stämmorna men också hela arret. Marianne sjunger och Matti Kontio som också har skött inspelningen, spelar femsträngad kantele. Ta en titt på www.lirarna.fi och lyssna på materialet! Där finns också handböckerna att ladda ner som pdf. Man kan för en tia per bok beställa den tryckta versionen. Lättillgängligt och billigt alltså.

samarbetet med fiolduon Lena Jonsson och Brittany Haas. De fyra spelmännen har turnerat i Sverige under november och i början av nästa år ger de ut en CD tillsammans. Spännande!

Isbrytaren Rydvall Mjelva Nyckelharpa och hardingfela två gamla nordiska instrument med gamla anor och med mycket strängar! Det blir 25 tillsammans om man räknar dem alla. De flesta av dem kan man inte spela på utan de resonerar när man spelar på spelsträngarna. Harpan har en djupare klang medan hardingfelan låter mera på diskanten. En ypperlig kombination, men den är inte gammal och beprövad. När Olav Luksengård Mjelva från Norge och svenska Erik Rydvall slog sig ihop väckte det mycket uppmärksamhet. De kammade hem utmärkelser och priser både i Norge och Sverige förra året.

Kombinationen var ny och funkade utmärkt. Varför har ingen gjort det här förut? Repertoarmässigt har de båda instrumenten inte så mycket gemensamt, så det krävs ju litet extra arbete att få det att låta bra ihop. Rydvall och Mjelva växlar hela tiden om med melodi och komp/stämmor. Allt i egna arrangemang förstås.

Repertoaren på skivan är omväxlande med både gamla nyckelharpsklassiker som Erik Sahlströms Beethoven och Vid Stormyren, ett par nygjorda låtar och hardingfelegodingar som till exempel Vikdalsbrura. Allt spelas med en innerlig energi som inte utförs med stora åthävor utan med smak och omsorg.

Det är rytmiskt på ett subtilt sätt, man dras med och in i musiken och när CD:n kommit till slut finns inget annat val än att börja om från början för att inte behöva stiga ut ur bubblan av sköna klanger, toner och rytmer.

Nu har Mjelva och Rydvall ett nytt projekt på gång i och med

The Tune Machine Baltic Crossing Snacka om kulturellt samarbete över gränserna: två finska spelmän, en dansk och två engelsmän spelar in skiva på Sibeliusakademin, Antti Järvelä producerar och mixning och mastrering sker i Finland, men skivan kommer ut på danska folkmusikmärket GO. Så heter också gruppen Baltic Crossing - när de ska träffas måste alltid någon korsa Östersjön oberoende av var det sker. Gruppen har funnits i tio år nu och firar med den nya skivan. De unga spelmännen är inte så purunga längre, men erfarenhet och ålder har ännu inte lagt band på den sprudlande energin. Det är fullt ös från början till slut. Oerhört skickligt spelat och med gott humör avverkas finska polskor och polkor, jigs från Belgien och Italien, egna låtar som Anttis schottis och Kristian Bugges vindlande vals. Instrumenten är som vanligt många. Här finns fioler, viola och harmonium, mandolin och kontrabas, säckpipor och piano, gitarr och melodeon och på ett spår gästas gänget av Timo Alakotila på piano.

Ansen Jan Ekedahl En hel CD med en ensam gitarr kunde vara både enahanda och intressant. Och på ett sätt stämmer det också på Jan Ekedahls CD Ansen. Men enahanda blir det bara om man inte lyssnar ordentligt. Då

blir det lågmäld bakgrundsmusik där man inte märker när en låt slutar och den andra börjar. Men om man lyssnar koncentrerat är det högst varierande och dessutom innerligt spelat. Jan Ekedahl är gitarrlärare på Gotlands folkhögskola, han spelar solo och i olika konstellationer, däribland den kända folkmusikgruppen Gunnfjauns kapell. Han komponerar själv en hel del och är i sina kompositioner ofta inspirerad av den svenska folkmusiken. På Ansen spelar han förutom nylonsträngad gitarr både stålsträngad gitarr och baryton- och oktavgitarr. Av de 18 spåren är fem stycken trad, fem är irländska kompositioner och resten är Ekdahls egna.

Den bagvendte Tumult Fyra killar som spelar en massa instrument, bl.a. fiol, mandolin, mungiga, dragspel, gitarrer av olika slag, samt bas och trummor. Sjunger gör de alla. Det är inte renodlad folkmusik, rivig sång plus rätt så rytmiskt komp. Min favorit: ”To fra sønderho”, dvs för det första helt instrumentalt och för det andra traditionell sønderhoning! Ett lockande tjockt skivhäfte visar sig tyvärr innehålla minimalt med information och den digra text som finns är skriven med små vita bokstäver på ljusgrå bakgrund.

27

Avs. Finlands svenska spelmansförbund

Handelsesplanaden 23 B, 65100 Vasa

Händelsekalender 9-10 jan

Folklandiakryssningen Helsingfors-Tallinn T/R

16 jan

Västnyländsk spelmansträff kl. 19.00 på Malmåsa i Tenala.

6 feb

Öppet hus för spelmän i Önningebymuseet, Åland

6 mars

Öppet hus för spelmän i Önningebymuseet, Åland

21-22 mars

Förbundsdag med vinterstämma i Karleby

26-28 juni

Spelmansstämma i Mariehamn

2-7 augusti

Antons Vänners folkmusikläger på Kyrkogårdsö, Åland

8 augusti

Kvinnfolks spelmansstämma, Önningeby, Åland

23-24 okt

Vasa Folk

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi

28