Nr 3 | 2017 – 48:e årgången
Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.
Fiolen min 3/2017 Stämledaren.................................................................... 3 På gång........................................................................ 4–5 Smedaspelande i Coccola............................................. 6 Smedarna har format sin musik i 40 år....................... 7 Fin stämning på stämman i Karleby..................... 8–16 Några återblickar.......................................................... 17 Stor uppslutning på liten spelmansstämma....... 18–21 Samspel på många strängar................................. 22–24 In memoriam............................................................... 25 Nya skivor............................................................... 26–27 Händelsekalender........................................................ 28 Pärmbild: Björn Svahnström från Korpo spelmanslag spelar vid Seglet i Karleby i samband med spelmansstämman. Foto: Simon Gripenberg
Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. ISSN 0782-3479
Finlands svenska spelmansforbund r.f. www.spelmanforbundet.fi | kansliet@spelmansforbundet.fi Ansvarig utgivare: Åsa Lillhannus Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro Småannons (75 x 27 mm) 45 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro Kontakta kansliet för bokning Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i november–december. Deadline för material är 22.10. Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi
Ordförande: Åsa Lillhannus 0400 951 958 asa.lillhannus@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Bjarne Lundsten 0400 872 044 b_lundsten@hotmail.com Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 9-13 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Kurt Svahnström 02 458 7404, 0400 774 780 bobi@parnet.fi Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Anders Backman 040 546 1771 fiolbackman@gmail.com Göran Jonsson 09 877 9294, 0500 232 425 goran.jonsson@jonel.fi Niklas Nyqvist 06 319 5605 niklas@sls.fi
Tryckeri: Fram/Vasa, www.fram.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet. 2
4041
Trycksak
0797
Stämledaren Ordförandes spalt
Så har igen en sommar passerat.
Det har varit en händelserik sommar på många sätt. Spelmansförbundets årliga spelmansstämma hölls i Karleby, vi hade tur med vädret ännu en gång. Temat för stämman detta år var ”Tillsammans”, och tillsammans var vi i dagarna tre, och det kändes bra. Arrangörerna hade gått in för att alla skall få vara med; vi hade, förutom de officiella allspelslåtarna från Karlebynejden, ett urval av låtar ur allspelshäftet som vi skulle kunna välja låtar från. Ett mycket bra initiativ! Jag vill här passa på och tacka Karlebynejdens spelmansgille med medhjälpare för en mycket väl genomförd stämma som vi med värme kan tänka oss tillbaka till när höstmörkret och vinterkylan slår till. Och, förstås, ett stort tack till alla spelmän som var med och bidrog till den goda stämningen. Vi höll också vår egen ”Lilla spelmansstämma” i ett 50-årsfirande Kaustby, och det innebar en del förändringar också för oss – dock till det bättre, tycker jag – vi hade verkligen mycket speltid, på olika scener visserligen, men på så vis kunde vi också få större synlighet. En nyhet var ”gästabudet” på kvällen där vi kunde sammanställa ett program för tre timmar. Om gästabudet (kestikievari) skall återkomma ett nytt år så får vi diskutera fram olika lösningar på vissa problem, men det får vi återkomma till. Ett nytt koncept kan alltid utvecklas mera. På de enskilda spelmanslagens front har det också hänt saker: det har firats jubileer, sommarfester och andra sammankomster och jag hoppas att ni alla har varit aktivt ute i ”spelmanssvängen”. Europeaden har försiggått i Åbo. Det är visserligen mera folkdansarnas evenemang, men vi hade många av våra medlemmar med som deltagare i denna sammankomst som lockade gäster från hela Europa till Åbo i slutet av juli.
För spelmansförbundets del kommer hösten att gå enligt traditionella mönster med Sälgrundskurs i september och folkmusikdagar i Vasa i slutet av oktober. Under Folkmusikdagarna får vi lyssna på folkmusik och själva jamma. Finlands svenska spelmansförbund är en av arrangörsorganisationerna för dessa Folkmusikdagar och på fredag kväll 27.10 kommer det att arrangeras spelmansjam på Vasa Arbis och då hoppas jag att vi är många spelmän som samlas i Vasa för att spela och ha det trevligt tillsammans. Vi gjorde det bra senaste år, jag hoppas att vi gör om det denna höst! Så småningom blir det sedan att ta nya tag inför nästa år 2018 som inleds med Folklandia-kryssning, följs av en något annorlunda förbundsdag, spelmansstämma och Kaustinen Folk Music Festival. För Finlands svenska spelmansförbund är det viktigt att vi också har kursverksamhet; för barn och ungdomar, men också för vuxna. Där finns det alltid utrymme för fler idéer. Många initiativ har vi kunnat förverkliga, andra har i modifierad form kunnat genomföras medan ytterligare några kursidéer inte på kort sikt har resulterat i någon kurs, av olika anledningar. Den som har förslag på nya kurser, kursledare, och dylikt: hör av dig till Pia-Stina på kansliet eller någon av oss i styrelsen! Om det finns behov av en kurs och det skulle vara möjligt att genomföra den så försöker vi, på ett eller annat sätt göra den möjlig. God fortsättning på hösten, bästa spelmansvänner! Åsa Lillhannus ordförande
3
På gång
Folkmusikdagarna i Vasa 2017
Den 25–28 OKTOBER är det folkmusikdagar i Vasa. Dagarna arrangeras av Folkmusiksällskapet r.f. i nära samarbete med folkmusikklustret i Vasa; d.v.s. Folkmusiksällskapet, SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut, Finlands svenska spelmansförbund, Mellersta Österbottens folkdansdistrikt, Finlands svenska sång- och musikförbund, Folkmusikfestivalen Vasa Folk, Föreningen Brage i Vasa, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier/ Åbo Akademi, Barnkulturnätverket i Österbotten BARK, De ungas musikförbund DUNK och folkmusiknätverket Lirarna.
Målsättningen med folkmusikdagarna är att informera och sprida kännedom om vad organisationerna inom Folkmusikklustret gör och står för i förhållande till den finlandssvenska musik- och danstraditionen. Evenemanget strävar efter att skapa kontakter och främja samarbete folkmusiken till fromma samt att uppmuntra lärare och lärarstuderande att lyfta fram de finlandssvenska musiktraditionerna i undervisningen. Närmare uppgifter om dagarna hittar man på Facebook-sidan Folkmusikdagarna 2017.
PROGRAM Onsdag 25.10
Folkmusikworkshop i lågstadium.
Evenemang för lärarstuderande på Academill/Åbo Akademi: • 14.30–14. 55 Organisationerna presenterar sig.
• 14.55–15.15 Musik och dans i foajén med Marianne Maans m.fl. • 15.15–16.00 Parallella workshops. Torsdag 26.10
Folkmusikworkshop i högstadium. Fredag 27.10
10.00–16.00 Folkviseseminarium på SLS i Vasa.
19.00–20.00 Konsert med Désirée Saarela & Triskel på Vasallen/Wasa teater 20.00– Jamkväll på Vasa Arbis. Finlands svenska spelmansförbund står värd. Lördag 28.10 Vasa Arbis:
10.00–16.00 Sångkurs med vokalensemblen Irmelin (förhandsanmälningar till niklas.nyqvist@sls.fi).
19.00–21.00 Konsert arrangerad av Vasa Folk.
Folkmusikdagarnas facebook-sida: bit.ly/2wlt3pI
4
Foto: Ingå församling
Smedarna i Korsholm firar 40 år Folkmusikgruppen SMEDARNA i Korsholm, grundad i oktober 1977 i Smedsby (därav namnet!), firar sina 40 år med konsert i Kulturhuset i Smedsby söndagen den 29 oktober kl. 16.
Folkmusikkurs i Ingå 6-8.10 på Rövass lägergård i Barösund Lärare: Arto Järvelä, fiol och Bo Lund, dragspel Kursen börjar på lördag kl. 9 och avslutas på söndagen kl. 14. Målet med kursen är att få lära sig nya låtar och spela tillsammans. Kursdeltagarna bör inneha en viss spelvana och utlärningen sker delvis på gehör. Kursavgiften är 90€/vuxen och 70€/ungdom under 18 år, inkluderar undervisning, mat och logi under kursen. Inkvartering mellan fredag och lördag enligt separat överenskommelse. Anmälan senast 20.9. till Anders Holmberg 0407514913 eller barogard@pp.inet.fi, vänligen meddela samtidigt eventuella specialdieter.
Det bjuds på godbitar ur gruppens repertoar under alla dessa år, svängiga låtar med gästande damorkestern The Mamas från nejden, och som konferencier jobbar välkända ordbrukaren O.A. Lönnbäck från Karleby. Inträdet är fritt och I pausen bjuder SMEDARNA publiken på kaffe + tårta och ser fram emot en trevlig helkväll med publiken.
Folkdansglädje – delad glädje Finlands Svenska Folkdansrings projekt "Folkdansglädje - delad glädje" har av statsrådets kansli anslutits till programmet för Finlands 100-årsjubileum. Folkdansringen firar hundraåringen med en festföreställning för allmänheten lördagen den 21 oktober kl. 18 i Konservatoriet i Helsingfors, Gräsvikstorget (Bottenhavsgatan 3). Alla åldersgrupper från hela Svenskfinland medverkar, de yngsta är i skolåldern och de äldsta är ute ur arbetslivet. Temat för Finlands 100-årsjubileum är tillsammans. I de traditionella danserna har alla samma roll och är lika viktiga, därför passar temat som hand i handske. Efter festföreställningen allmän dans till spelmansmusik.
Välkomna med! Arrangör för kursen är Ingå spelmansgille r.f.
5
Vill du ge ut musik i samarbete med SLS/ Finlands svenska folkmusikinstitut? Ansök senast 2.10.2017 Planerar du att ge ut din musik nästa år? SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut (SLS/FMI) utlyser nu möjlighet till utgivningssamarbete mellan musikutövare och SLS/FMI. Utgivningen sker i institutets skivserie Folkmusik från Finlands svenskbygder i CD-format samt på nätet. Utgivningen sker under 2018 inom ramen för institutets fastställda verksamhetsplan och -budget. Ett avtal uppgörs mellan samarbetsparterna. SLS/FMI reserverar resurser för utgivningens tryckkostnader, tillståndsavgifter, nätspridning och marknadsföring. SLS/FMI deltar också i utformningen av skivkonvolut. Till ansökan ska bifogas:
• en demoinspelning i mp3-format, minst 15 minuter lång.
• en projektbeskrivning med tidtabell för utgivning och budget där projektets helhetsfinansiering framgår. Utgivning en ska ske 2018. Den fritt formulerade ansökan riktas till redaktionsrådet för FMI och ska vara SLS/ FMI tillhanda senast 2.10.2017. Ansökningen skickas till niklas.nyqvist@sls.fi Tilläggsuppgifter ges av institutschef Niklas Nyqvist, niklas.nyqvist@sls.fi, tel. (06) 319 5605.
Smedaspelande i Coccola Spelmanslaget Smedarna
beslöt att bevista sommarens spelmansstämma endast på lördag. Så starten skedde vid pass 07.30 från Dans gårdsplan. Sisådär vid 10-tiden, när vi kom till centrum, körde vi rakt in i en sählyturnering mitt på gatan framför Stämmans huvudkvarter, Stadshuset. Dunka-dunkamusik och en högljudd kommentator som spred ljudbangar över torget. Efter lite funderande om vad som ska ske härnest kom vi oss ut på torget för avmarsch mot Seglet. Vi spelmän gjorde så gott vi kunde under marschen för att få fram nån form av gånglåt (arrangörerna hade full koll på stadstrafiken!). Vid Seglet rev vi av diverse allspelslåtar – något trevande, men vi kom i mål. Efteråt spreds vi ut för vinden i staden. Smedarna vandrade iväg till Skeppargården där vi skulle PR-spela. Vi möttes av värdinnan och värden + ett varubud. Trädgården var fin, vädret var fint, vi buskspelade en stund. Vi spelade bl.a. Skepparschottis på just Skeppargården! Sen visade det sig att gården skulle få besök av ett gäng konfirmander som nu var 70+. Vi kom överens om att vi kommer tillbaka till Skeppargården vid 14-tiden för att lira lite låtar. Så blev det, och både vi och publiken gillade tillställningen. Men svettigt värre. Sen blev det pausvila, mat (prima mat!). Storspelet, eller huvudkonserten, drog igång kl. 18. Bra så. Men samtidigt hade man en gratiskonsert på andra sidan torget så publiktillströmningen var kanske lite i klenare laget. Men storspelet bjöd på det bästa av vad vi har i Spelmansförbundet. Speciellt blev man imponerad av ungdomarna, Double J Twins. Och Vestersundsby spelmän som hyllade Spelmansförbundet med att spela två låtar: Norsk schottis som blev utlärd på en av Sälgrundkurserna samt en vals som Roy Höglund komponerat just på Sälgrund. Och, naturligtvis blev det ju lite smågnabb mellan Coccola o Jeppis i form av diverse trevliga vitsar. Som väntat alltså. Buskspel blev det nog inte så mycket av för min del. Men Dan och Birgitta gjorde nog sitt bästa med att spela tango i takt med dunkadunket från sählyarenan på torget på eftermiddagen. Så. Tack gott folk. Vi ses, och hörs. I Ekenäs naturligtvis.
Kenneth Granback
6
Smedarna har format sin musik i 40 år Folkmusikgruppen Smedarna
bildades i september 1977 i Smedsby, Korsholm och valde namnet med hänsyftning till att de flesta stiftande medlemmar var bosatta i Smedsby. Initiativet kom från Bengt Cederborg och Rafael Åstrand som kontaktade dåvarande medborgarinstitutet med önskan om en kurs i folkmusik. Sture Manns åtog sig att leda kursen och Dan Lillas valdes till viceledare. Smedarnas övningskvällar blev från starten en kvällskurs i Korsholms medborgarinstitut och fortsättningsvis övar gruppen som en kurs i folkmusik vid Vuxeninstitutet i Korsholm. Sture Manns fungerade som ledare fram till år 1987, varefter Dan Lillas tog över och fortfarande leder gruppen. Idag består Smedarna av 10 medlemmar och instrumenteringen är 3 dragspel, 4 fioler, gitarr, bas och trummor. Målsättningen för folkmusikgruppen är att bevara och föra vidare den österbottniska folkmusiktraditionen. Redan 1983 spelade laget in en musikkassett med folkmusik. År 2004 i samband med värdskapet för spelmansstämman i Korsholm gav gruppen ut en CDskiva med österbottnisk bröllopsmusik från förra seklets första hälft. Med skivan följde även en beskrivning av hur ett dåtida bröllop genomfördes.
Utöver traditionell folkmusik spelar Smedarna såväl dansvänlig musik som programmusik vid bland annat seniordanser, julfester, pensionärsträffar, hembygdsfester och vänortsträffar. Gruppen har arrangerat konserter i samband med 10-, 20- och 30-årsjubileerna samt i samverkan med körer inom Vuxeninstitutet. Det har blivit drygt 15 publika framträdanden per år. Höjdpunkterna i verksamheten har utöver medverkan vid de årliga finlandssvenska spelmansstämmorna varit de många resorna med uppträdanden i andra länder. Smedarna har spelat på stämmor i Sverige och Danmark samt gjort kulturresor och spridit sin musik även till Estland, Island och Färöarna. Trots att resorna har gett spelmännen flera minnen för livet bör man inte glömma alla spelningar i olika kulturella sammanhang i regionen. En speciell upplevelse var att två år i rad spela på en riktig traditionell lavadans i Korsbäck med lövad dansbana och härligt fin stämning i augustikvällen. Smedarna trivs bra med att spela tillsammans när de träffas och inför såväl dansande som sittande publik. Spelmanslaget samarbetar gärna med körerna i nejden likaväl som spelar till dans för alla som gillar traditionella låtar och ställer vid behov upp med musikinslag vid olika evenemang. Nils Hildén och Greger Erikslund
Foto: Victor Österberg
Smedarna deltog i Karlebystämman i juli. Från vänster: Sture Wistbacka, Greger Erikslund, Torolf Rönnqvist, Kenneth Granback, ledaren Dan Lillas, Nils Hildén och Sven-Olof Storm. Övriga medlemmar som saknas på fotot: Max Åkersten, Helge Aho och Tom Lillas.
7
Fin stämning på stämman i Karleby Text och foton: Simon Gripenberg
De senaste dagarna
har vädret varit kyligt, blåsigt och regnigt. Nu har dock solen och värmen återvänt, lagom till helgen och årets spelmansstämma i Karleby. Jag har inte deltagit i någon tidigare stämma så det är med nyfikenhet jag i Jakobstad kliver på spelmansbussen, som i arla morgonstund startat från Kyrkbacken i Nagu. Jag sätter mig längst bak bredvid en stor basfiol och organisationssekreterare Pia-Stina Sarin, som konstaterar att det generellt behövs större bussar när spelmännen åker söderut i motsatt riktning. Jag anar den geografiska spridningen bland medlemmarna i förbundet. Vi är snart framme i Karleby och checkar in på Sokos Hotel Kaarle. Några få steg bort ligger stadshuset med stämmokansliet. Deltagare droppar in, fiollådor öppnas och allspelshäftet plockas fram. Fler och fler 8
ansluter sig vartefter och plötsligt ljuder det av musik i aulan. Innan ankomstkaffet hinner jag växla några ord med Ann-Christin Strang, ordförande för Karlebynejdens spelmansgille. Hon konstaterar att det varit ett intensivt, men givande år med planeringen inför stämman. Redan under fjolårets stämma i Lovisa samlades intryck och idéer och man inledde planeringen. – Vi har medvetet ändrat en hel del på konceptet. Lördagen kommer att vara händelserik och intensiv för att det skall frigöras restid på söndagen åt de mer långväga gästerna. Att vara arrangör har varit spännande, vi har lärt oss massor och aktivt bollat idéer inom arbetsgruppen – min man har också varit ett bra bollplank. Karleby stad har varit otroligt tillmötesgående. De har
En stämningsfull spelmansgudtjänst hölls i Karleby sockenkyrka.
t.ex. upplåtit utrymmena i stadshuset åt oss utan hyra. Staden har också hjälpt oss med behövliga tillstånd. Utan talkokrafter skulle stämman inte ha blivit av. Vi har medvetet velat hålla avstånden korta, berättar AnnChristin. Efter kaffet samlas spelmännen i ett större utrymme intill aulan, för att under ledning av Tobias Elfving öva på de gemensamma allspelslåtarna. Tobias är också en av nyckelpersonerna i arrangörsteamet, han ansvarar för noterna och den spelmansgudstjänst som hålls på söndag, och avslutar spelmansstämman. Mellan låtarna informerar Tobias och Ann-Christin om de praktiska arrangemangen under helgen. Jag får en pratstund med Tobias innan middagen. Han betonar också stadens positiva och hjälpsamma inställning – allt har
gått att ordna utan större problem. När det gäller söndagens spelmansgudstjänst har kyrkan varit med på noterna; prästen ställde sig positiv till folkmusiktemat från första början. Det kommer att vara en vanlig mässa, men enbart spelmansinstrument kommer att användas. – Kantorn kommer att spela på harmonium istället för kyrkorgel. De två harmonium som är i församlingens ägo visade sig vara trasiga men vi har fått låna ett från konservatoriet, berättar Tobias. Det blir dags för middag och vi uppsöker matsalen i stadshuset. Stadsfullmäktiges andre viceordförande, Stefan Andersson framför stadens välkomsthälsning. Som läkare lyfter han bl.a. fram musikens positiva hälsoeffekter och tackar alla som genom att arrangera spelmansstämman berikar vår vardag. Åsa Lillhannus, 9
ordförande för Finlands svenska spelmansförbund, håller också ett välkomsttal. Hon tackar Karlebynejdens spelmansgille för att ha gjort ett bra arbete och konstaterar att detta är den 46:e stämman i ordningen; den första ordnades 1972 i Tenala. I Karleby samlas detta år ca. 130 spelmän. Åsa påminner oss också om nästa spelmansstämma, som kommer att arrangeras i Ekenäs i början av augusti 2018. I samband med middagen får vi lyssna till musik av StämmBandet och Karlebynejdens spelmansgille. Tvillingsystrarna Jessica och Janeta Österberg, även medlemmar i Stämmobandet och bekanta som Double J Twins, framför tillsammans på fiol och dragspel låten "Hin Håles polska". Karlebynejdens spelmansgille spelar bl.a. "Dancing bear" och konstaterar att de har haft glädjen att få flera unga med i spelmanslaget. Fredagskvällen avslutas med samspel på torget framför stadshuset och några buskspel. Mycket folk är i rörelse, då kvällen är fin och spelmansstämman sammanfaller med evenemanget "Karlebyveckan". Människor stannar till, lyssnar och stampar takten. Från hotellets uteservering intill torget hörs spontana applåder. Efter en god natts sömn samlas deltagarna åter på torget och intar formation inför festmarschen. Ledda av fanan startar festtåget mot Seglet som ligger vid gågatan några kvarter bort. Folkmusiken fyller gatorna. Efter några gemensamma låtar vid Seglet splittras deltagarna och buskspel tar vid. Korpo spelmanslag felar vidare vid seglet. Framför biblioteket hittar jag Vörå spelmansklubb. Medan instrumenten bärs ur bilen pratar jag kort med Ingmar Kullas från värdföreningen. Han är ursprungligen hemma från Vörå men har, trots att han spelat över 60 år, ännu inte spelat tillsammans med Vöråspelmännen. Musiken kör igång. En man som passerar på cykel klingar med ringklockan i takt till musiken, stannar till, sätter sig ner och stampar takten. En annan man bjuder spontant upp en kvinna till dans. Jag vandrar vidare till Våffelcaféet där Småbönders spelmanslag är i full gång, med tramporgel och allt. Vid ett bord i skuggan träffar jag Marianne Cygnel från Karlebynejdens spelmansgille, iklädd en vacker folkdräkt. Hon berättar att hon är född i Gamlakarleby och att hon bodde i Amerika i 42 år innan hon för tio år sedan återvände till Finland och Karleby. Det var i Amerika hon lärde sig spela dragspel. På somrarna besökte hon Finland och Kaustbyfestivalen. Hon kom därigenom i kontakt med Karlebynejdens spelmansgille och anslöt sig till föreningen redan innan hon flyttade tillbaks till Finland. Marianne konstaterar att man sällan hör svensk musik i Karleby och gläds därför över spelmansstäm10
man. I bakgrunden spelas Terjärv brudmarsch. Våffelcaféet är beläget i ett speciellt kvarter med byggnader från fem århundranden. Samtidigt som jag kvistar vidare meddelar servitören att caféet bjuder musikerna på våfflor efter spelningen – (spelmans)laget runt. Jag hade ännu tänkt ta del av Tjöck spelmanslags buskspel, men laget har hunnit packa ihop instrumenten innan jag är framme. Efter lunchen deltar några av oss i en rundvandring på stan. Promenaden går längs Sundet, som tidigare kunde ta emot större skepp; på grund av landhöjningen är det nu en grund kanal. Vi passerar Tjärtorget; tjärtunnan som pryder stadens vapen påminner oss om att tjäran under en period varit stadens viktigaste inkomstkälla – Karleby var under en kort tid faktiskt Finlands rikaste stad. Vi stannar till vid Ernst Viktor Knapes hemgård – han som bl.a. skrivit texten till Sibelius komposition "Män från slätten och havet". Promenaden fortsätter genom den gamla stadsdelen som kallas Neristan – förbi kyrkan, K.H.Renlunds museum och statyn som föreställer Anders Chydenius. Chydenius var en man före sin tid – han formulerade liknande tankar som nationalekonomen Adam Smith, fast tidigare. Chydenius är dock inte lika omskriven i historien, då han publicerade sina texter på finska. Innan rundvandringen avslutas stannar vi till vid det gamla rådhuset, en fin byggnad vid gamla torget – byggnaden används numera som övningsutrymme för Mellersta Österbottens kammarorkester, som under Juha Kangas och Sakari Oramos ledning vunnit vitt erkännande. Spelmansstämmans huvudfest som hålls i stadshuset inleds med en välkomsthälsning av Ann-Christin Strang, därefter tar konferencier Anders Fredriksson vid. Festsalen är välfylld, stämningen högtidlig och förväntansfull. Värdarna intar scenen och framför bl.a. "Fjällbruden", en norsk-svensk-finsk vals. Smedarna från Korsholm – som förövrigt firar 40-års jubileum i höst – tar vid och spelar bl.a. "Hyväfars Gretas vals". Från Korsholm kommer även StämmBandet, grundat 2014. De framför bl.a. "Walk on by" och "Idas tango". Småbönders spelmanslag spelar därefter bl.a. "Frans Jansons menuett med tillhörande Runar Långbackas polska". Innan festtalet får vi ännu – som en liten ändring i programmet – höra Tjöck spelmanslag framföra bl.a. "Lingon och Mjölk". Mikael Fröjdö konstaterar i sitt personliga festtal att det som lade grunden till att han själv blev spelman var att han i 10–11 årsåldern fick hålla i ett plakat på en stämmokväll. När han kom hem från spelmansstämman bad han genast om en fiol av sin far. Mikaels morfar
Fanan höjs inför festmarschen.
Samspel på torget.
StämmBandet buskspelar invid Sundet.
Mikael Fröjdö festtalar.
Övning av de gemensamma allspelslåtarna i stadshusets aula. 11
Lรถrdagens huvudfest avslutades med samspel under Mikael Frรถjdรถs ledning.
12
Foto: Birgitta Eklund-Strang (SLS arkiv, FMI 472)
13
1
2
3
4
5
6
8
7
9
14
var spelman i Esse, vilket också bidragit till fiolintresset. Festtalet handlar om den legendariska spelmannen Anders Gustav Fux, dennes livsöde samt "Fuxas valsen" – på annat håll även kallad Fattigårsvalsen, Näverbiten eller Beijsanviison. Mikael berättar att låten har varit helt avgörande för honom och hemsökt honom i fyrtio års tid. Detta var den första låten han lärde sig spela på fiol och numera alltid den första och sista låten han spelar när han plockar fram fiolen – "en låt, ett liv". Det är ofta de små enskilda intrycken som inspirerar och formar oss; att hålla i ett plakat, att komma i kontakt med en låt. Fascinerande. Mikael avslutar med Fuxens motto: "Jag ger mer än jag tar" – något värt att reflektera över för oss alla. Efter pausen uppträder Vestersundsby spelmän med bl.a. "Morgon på Sälgrund" som Roy Höglund komponerat under ett musikläger på just Sälgrund. Tvillingarna Jessica och Janeta Österberg – även medlemmar i StämmBandet – framför som Double J Twins en unik tolkning av "Gamla Nordsjön". Därefter bjuds vi på en polka av de mest långväga gästerna, Korpo spelmanslag. Barngruppen Fiddlarna spelar "Ragvals schottis" varefter Vöra spelmansklubb bär in en vibrafon från 1958 och knyter ihop festkonserten med bl.a. Cole Porters klassiker "Det är så härligt". Som avslutning blir det ännu samspel under ledning av Mikael Fröjdö. Stämningen och ljudnivån lyfter ytterligare då alla spelmän samtidigt intar scenen – det är nu fler på scen än i publiken. Stämningen är varm och gemytlig. När publiken tror att festen är slut påpekar någon att man glömt den obligatoriska "Finska polkan" och spelmännen river i ännu en sista gång – Hej! Efter huvudfesten blir det middag, även den i stadshuset. Arrangemanget löper logistiskt mycket smidigt då avstånden är korta. Mätta och belåtna promenerar vi tillbaka till festsalen där det nu gjorts rum för dans – dansen är även öppen för allmänheten. Vöra spelmansklubb inleder och det bjuds genast upp. Smedarna tar vid med viss förstärkning av medlemmar från Stämm-
1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.
Bandet. Dansen fortskrider medan jag söker mig ut på stan för att lyssna på buskspel. Även söndagsmorgonen bjuder på fint väder. Jag träffar Ann-Christin med familj utanför stadshuset. Vi hinner få en kort pratstund innan bussen avgår mot sockenkyrkan. – Det har känts bra! Sen när vi läser igenom feedbacken får vi förstås se hur Spelmansstämman togs emot på riktigt. Men nu är det nog ovanligt tomt i centrum, många Karlebybor är säkert på sina sommarstugor då vädret är så fint. Kanske ortsborna själva deltar mer aktivt på mindre orter då "hela byn" engageras, funderar Ann-Christin. Spelmansbussen rattad av spelman Per "Pelle" Huggare tar oss den korta vägen till Sockenkyrkan där spelmansgudstjänsten hålls. Vi sätter oss i kyrkbänkarna; stämningen är förväntansfull. In tågar spelmännen spelandes "Kyrkbackens procession", en vacker komposition av Tobias Elfving. Vi har fått höra låten tidigare under helgen och den medryckande melodislingan har redan satt sig på minnet. Tobias har också arrangerat resten av musiken som spelas i kyrkan. Temat för gudstjänsten är "var barmhärtiga". Småbönders spelmanslag framför vackert och stillsamt "Morgonstillhet". Prästen tackar för musiken och konstaterar att "vi genom musiken öppnar våra hjärtan". Som textläsare fungerar spelman Ingmar Kullas. Kollekten tillfaller passande nog musikarbetet inom församlingen. Många tar del av nattvarden som ges till tonerna av tvillingsystrarna Österberg, som är mycket samspelta. Den vackra musiken lockar fram tårarna. Gudstjänsten blir en fin och värdig avslutning på en lyckad spelmansstämma. Jag kan konstatera att det varit trevliga dagar med fin gemenskap i folkmusikens tecken – stämman levde verkligen upp till sitt namn; "Tillsammans i Karleby". Belåtna och fulla av intryck sätter vi oss i spelmansbussen som styr söderut.
Småbönders spelmanslag spelade och sjöng vid Våffelcaféet. Vestersundsby spelmän uppträdde på huvudfesten vid stadshuset. Vörå spelmansklubb buskspelade på gågatan intill stadsbiblioteket. Ann-Christin Strang informerar om helgens program. Som konferencier fungerade Anders Fredriksson. Korpo spelmanslag buskspelade vid Seglet i mitten av gågatan. Övningen av de gemensamma allspelslåtarna leddes av Tobias Elfving. Karlebynejdens spelmansgille spelade också på huvudfesten. Medlemmar ur StämmBandet på festmarschen. 15
1
2
3
4
5
6
7
8
16
Foto: Simon Gripenberg
Ann-Christin, Olli-Pekka och Emma Strang.
Några återblickar Ett stort och varmt TACK till alla som gjorde vår spelmansstämma i Karleby till en fin och varm fest i folkmusikens tecken! För vår del uppfylldes våra mål, vi spelade tillsammans och lärde känna varandra under detta veckoslut. Det kommer alltid att finnas saker att förbättra och när man ordnar en spelmansstämma för första gången, har man mycket nytt att lära sig. Kanske skulle vi lyckas ännu bättre om vi ordnade stämman på nytt, eller sedan inte. Nytt för denna stämma var ju att vi koncentrerade programmet till lördagen. Många har tyckt att det var bra och det att huvudfesten ordnades på lördag kväll, verkade också uppskattas. Att publiken inte var så vältalig som man skulle önska sig, finns det många orsaker till. I feedback blanketterna kom det fram att vi inte synts i medierna. Vi syntes nog, men tyvärr verkar det
1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.
fortfarande så att folkmusik inte är det första som drar folk från villan en vacker sommarkväll. Det är något vi får leva med, vi var i alla fall mycket glada åt den publik vi hade både på huvudfesten och i kyrkan på söndagen. Det kom också fram tankar om att spelmännen borde dansa när det är dags för dansen och att traditionshörnan kunde hållas en annan tid än dansen. I feedbacken kom det fram många fina tack och också några önskemål för framtiden, dessa kommer att diskuteras i styrelsen. Kanske vi en vacker dag har en stämma som passar alla. Själva vill vi ännu en gång tacka er alla! Det var ni som gjorde stämman med ert glada humör och er spelglädje! Vi ses nästa år i Ekenäs! Ann-Christin Strang
Festmarschen gick från stadshuset till Seglet. Marianne Cygnel från Karlebynejdens spelmansgille. Jan-Anders Barkar samspelar vid torget. Förbipasserande stannar upp och lyssnar till samspel. Samspel på torget i fint sommarväder. Inför festmarschen klädde många upp sig i vackra folkdräkter. Mikael Fröjdö ledde samspelet under huvudfesten. Spelmännen har samlats vid stadshuset. 17
Stor uppslutning p liten spelmansstämma Text och foton: Simon Gripenberg
Årets Kaustbyfestival,
som är den 50:e i ordningen, arrangerades 10–16 juli och följde således direkt på Spelmansstämman i Karleby. Under onsdagen hölls traditionsenligt "Lilla spelmansstämman", då ett flertal finlandssvenska spelmanslag uppträdde. I år fick de finlandssvenska spelmännen och -kvinnorna förhållandevis mycket speltid. Jag anländer till Kaustby på morgonen, och konstaterar att jag senast besökte festivalen 1998, då som sommararbetare på Jakobstads Tidning (numera Österbottens Tidning) – det är med andra ord minsann på tiden att jag återser Kaustby. Innanför huvudentrén stöter jag ihop med Jan-Anders Barkar från Jakobstad, som varit på plats mer frekvent. Jan-Anders berättar att han varje år sedan 1970 konsekvent besökt festivalen. Gårdagskvällen och halva natten ägnade han åt buskspel – sovplatsen fanns i bilen. – Det är trevligt att träffa alla bekanta och få spela ihop i olika konstellationer. Vissa år har jag bara deltagit någon dag men i år är jag i Kaustby hela veckan, berättar Jan-Anders. Förutom det officiella festivalprogrammet har jag ett utprintat program över de finlandssvenska programpunkterna, på området finns otaliga spelplatser. Innan jag hinner ta fram kartan ledsagas jag av Jan-Anders till Wiljami-scenen som ligger i en av skolbyggnaderna. Småbönders spelmanslag, som jag stiftade bekant18
skap med på spelmansstämman i Karleby några dagar tidigare, inleder det finlandssvenska programmet. De charmar publiken med sin genuinitet och avslutar sin halvtimme med "Terjärv brudmarsch". Som hitintills oerfaren inom folkmusik reflekterar jag över att den går i moll. Marianne Cygnel, som jag också lärde känna i Karleby, råkar sitta bredvid mig och påtalar att bröllopen också innehöll ett centralt element av sorg; hur skulle det gå för bruden som giftes bort och lämnade familjen? – och så är det ju givetvis. Wiljami-scenen intas av Ålandsfolk, som är en sammansättning av Kvinnfolk, en MI-grupp från Mariehamn samt övriga intresserade. Gruppen, som deltar i Kaustbyfestivalen för tredje året i rad, leds av mästerspelman Siv Ekström – tidigare redaktör för Fiolen min. Ålandsfolk lånar den kännspaka tramporgeln från Småbönders och inleder med "Finsk schottis från Åland". Låten, som härstammar från tidigt 1900-tal då finskspråkiga stenarbetare vistades på Åland, går i moll – vilket inte är så vanligt inom den åländska musiken. "Höjby kyrkogårdslåt" och "Vestermarkarn" är andra låtar som står på repertoaren. Efter en trevlig pratstund med Siv uppsöker jag Maunon makasiini, där gruppen RIE redan börjat spela. Jag smyger mig in i det gemytliga trämagasinet – utsmyckat med ljusslingor och trasmattor – för att lyssna. RIE består av Johanna Lönngren på fiol, Egon Veevo på kontrabas och Tapio Miettinen
Kronoby hornkapell under ledning av Mikael Fröjdö ackompanjerar Purpuridansarna.
på diverse instrument; gitarr, dragspel och mandolin. Gruppen spelar både andras och eget material, de avslutar med en vals som Johanna har skrivit. Musikerna och instrumenten kompletterar varandra fint. Efter RIE intar sammansättningen Terjärvfolk scenen vid Maunon makasiini. Flera ansikten är bekanta från Småbönders spelmanslag, jag noterar att den kännspaka tramporgeln på kort tid transporterats från Wiljami-salen där den ståtade för drygt en timme sen. Man inleder med en Gotländsk bröllopsmarsch i dur samt en gånglåt från Sverige. Jag pratar kort med Guy Storbacka från Småbönders spelmanslag, som sitter i publiken. Han berättar att folkmusiktraditionen i Småbönders och Kaustby har många likheter. Spelmän har – tack vare det korta avståndet – genom tiderna färdats över landskapsgränsen i bägge riktningar för att spela t.ex. på bröllop. Många av Kaustby-spelmännen har faktiskt sina släktrötter i Småbönders. Efter några låtar smyger jag ut och söker mig åter tillbaks till Wiljami-salen för att få en glimt av Purpuridansarna – "Lilla spelmansstämman" sträcker sig i år faktiskt över hela dagen; man får skynda mellan programpunkterna om man vill ta del av allt. På vägen går jag förbi den lilla scenen Setori – en kärra som kopplats till en gammal traktor. På traktorflaket uppträder ungdomar från Rovaniemi i gruppen 4 of us. Det är fem personer på scen; de verkar ha förstärkning. Det
ljuder vackert och jag konstaterar att det är detta som är charmen med Kaustby: ett konstant flöde av musik – allt ifrån traditionell till experimentell – som bildar ett färgstarkt ljudlandskap när man rör sig över festivalområdet. På Wiljami-scenen ställer sig Purpuridansarna och Kronoby hornkapell i ordning. Bägge leds av Mikael Frödjö. Han berättar att man alldeles nyss, för bara några minuter sedan, träffade några musiker från gruppen Ameriikan poijat som var intresserade av att i stunden spela tillsammans med hornkapellet. På scenen finns nu aderton dansare och tolv blåsmusiker. Dansarna – som är iklädda vackra folkdräkter – kommer från Jakobstad, Karleby, Larsmo, Esse, Kronoby, Pedersöre och Nedervetil. Att uppträda tillsammans med hornkapellet hör till ovanligheterna, normalt brukar de dansa till tonerna av Mikaels fiol. Jag fascineras av helheten; ljudet av skor som dras längs golvet i takt till den högtidliga blåsmusiken och vackra folkdräkter som flyter förbi i komplicerade mönster. Fint att Purpuri-traditionen på detta sätt hålls vid liv – förut var dansen vanlig på bröllop, en stor dans med alla byten kunde räcka upp emot tre timmar! Dansen tar slut och jag virvlar vidare till stora arenan och programpunkten "Kulttuurit kohtaavat" där Harpolekarna står som representant för det finlandssvenska. Harpolekarna från Borgå är en familjegrupp som spelat tillsammans i över 40 år – alla 19
spelar nyckelharpa. Medlemmarna har själva byggt sina instrument under ledning av pappan i familjen – beundrandsvärt. Gruppen inleder med "Vals från Pellinge", "Uti vår hage" ackompanjeras med sång och som avslutning spelas den fartfyllda "Finska polkan". Instrumenten ljuder vackert men musiken kommer inte helt till sin rätt på stora arenan då avståndet till publiken är så långt – mellan scenen och läktarna finns ett stort dansgolv. Jag ser fram emot att lyssna till Harpolekarna i ett mindre sammanhang, utan ljudförstärkning. Andra grupper intar arenan medan jag åter igen promenerar till Wiljami-salen, där kören Finlandia Order of Runeberg skall uppträda. Kören leds av Frej Högdahl och medlemmarna är hemma från ett område mellan Jakobstad och Malax. Vi får avnjuta många vackra sånger, bl.a. "Slumrande toner", "Stilla ro" (skriven av dirigenten) och "Aftonens sång". Mot slutet av konserten skruvas tempot upp med bl.a. "Vänta inte med att sjunga" och polskan "Anna-Stinas pojkar". Kören firar sitt 40-års jubileum och håller senare på kvällen en festkonsert i Kaustinen-salen. Kvällen nalkas och jag går i god tid till storstugan i Pelimannitalo, en gammal stor stockbyggnad. Tidigare under dagen noterade jag att utrymmet var fyllt till bristningsgränsen, det gäller att få sittplats i tid. Luften är varm och tung i rummet efter den tidigare konserten. Ett fönster är öppnat för att vädra in nytt syre. Jag sätter mig ner i korsdraget och inväntar Pietarsaaren spelmanslag. Det tvåspråkiga namnet antyder att medlemmarna är både svensk- och finskspråkiga, berättar Heikki Nikula, som leder spelmanslaget. I gruppen skymtar jag också Jan-Anders Barkar som jag träffade tidigare på dagen. Vi får höra bl.a. "Brudmarsch från Korsholm". Nikula visar nothäftet "Häämusiikki kielirajalla" och konstaterar att det finns fler likheter än olikheter då man jämför musiken från de båda språkgrupperna. Jag får alltså ännu en gång be-
kräftat det som Guy Storbacka berättade för mig tidigare på dagen. Stämningen i storstugan är intim, det är trevligt att komma musikerna nära. Personligen tycker jag att folkmusiken kommer mer till sin rätt i det lilla sammanhanget. Efter jakobstadsborna får vi höra på Karlebynejdens spelmansgille. Några låtar är bekanta från helgens spelmansstämma, t.ex. "Kyrkbackens procession" och "Dancing bear". Låten "Pig Squeal schottis" väcker munterhet bland publiken då ljudet från stråkarna i partier av låten illustrerar skrikande grisar. Visst kan folkmusik vara underhållande på många olika sätt och locka fram alla typer av sinnesstämningar – i dethär fallet få publiken att skratta! Programmet i Spelmanshuset avslutas med ett framträdande av Fiddlarna, en föräldra-barn grupp inom Pedersöre medborgarinstitut. Gruppen leds av Johanna Lönngren, som tidigare under dagen också medverkade i RIE. Efter "Polkett från Åsele" spelar gruppen bl.a. Ale Möllers "Hönsafötter och gulerötter" samt "Schottis från Övermark" med text av Désirée Saarela-Portin. Roligt att se hur samspelta barnen och de vuxna är. Jag kliver förnöjd och full av intryck ut i sommarkvällen; med en breddad syn på vad folkmusik är och kan vara. På en grässlänt stöter jag ihop med Mikael Fröjdö som ännu skall koordinera ett uppträdande med Purpuridansarna i festtältet Kestikievari. I tältet kommer även de övriga finlandssvenska spelmanslagen som jag sett under dagen att uppträda fram till klockan elva. Vi bestämmer oss för att söka oss hemåt med familjen; barnen börjar bli trötta. Yngsta dottern som spelar fiol har fått en stor dos med inspiration – hon pratar om att börja med folkdans. Festivalen inspirerar såväl gamla som unga; det är fint att arrangörerna också har mycket program för barn. Vi återkommer definitivt till Kaustby nästa år.
1. 2. 3. 4. 5. 6.
20
Frej Högdahl leder Finlandia Order of Runeberg. Gruppen RIE spelade i Maunon makasiini. Pietarsaaren spelmanslag spelade i Pelimannitalo. Ålandsfolk lånade tramporgeln från Småbönders. Mästerspelman Siv Ekström leder Ålandsfolk. Harpolekarna uppträdde på huvudarenan.
1
2
3
5
4
6
21
Foto: Simon Gripenberg
Text: Simon Gripenberg
I början av juni varvar många av oss ner. Vissa inleder semestern och för skoleleverna tar sommarlovet vid. På Kristliga folkhögskolan KREDU i Nykarleby är det dock full fart. Föräldrar skjutsar sina barn till Martin Wegelius-institutets musikläger som startar inom en timme. Jag har bestämt träff med Désirée Saarela-Portin och Marianne Maans för att bl.a. diskutera kring den nya boken "Folkmusik i skolan – Metodhandbok för grundläggande utbildning, årskurs 7–9", som de tillsammans varit redaktörer för. Samtalet visar sig handla om mycket mer än bara metodhandboken. Désirée och Marianne är båda med och arrangerar musiklägret som strax skall inledas – Désirée som timlärare, Marianne som kursrektor. Själv skall jag iväg på en resa. För att spara tid slår vi oss ner i matsalen; jag intervjuar medan vi äter. Hur uppstod idéen till metodhandboken – vem tog det första initiativet? – Jag minns att jag satt på ett café i Vasa tillsammans med några kolleger, och plötsligt fick jag en vision för sådan bok, berättar Marianne. Det var för några år sen då vi gjorde de första metodhandböckerna. Många var sedan bokstavligen med på noterna. Bakom satsningen (och för fiolerna) står Stiftelsen för Martin Wegelius Institutet sr (MWI), Folkmusiknätverket Lirarna, Barnkulturnätverket BARK, Österbottens förbund, De Ungas Musikförbund i Svenskfinland r.f.
22
(DUNK), Svenska litteratursällskapet i Finland/Finland svenska folkmusikinstitut (SLS/FMI) samt Yrkeshögskolan Novia. För ett antal år sedan gavs de första metodhandböckerna ut, en för daghem och förskolor samt en för årskurserna 1–6 i grundskolan. Syftet är att uppmuntra lärare att ta med folkmusik i undervisningen. Den färska boken i min hand är riktad till årskurs 7–9; och alltså en naturlig fortsättning i en större helhet. Böckerna kompletterar varandra och bildar ett större sammanhängande paket. Jag frågar om detta är den sista i serien, men Marianne och Désirée kan båda tänka sig att serien växer ytterligare. – Man kunde ännu göra en som är riktad till gymnasieelever, funderar Désirée. – Fortsättningsutgåvor – del 2, del 3 o.s.v. med mera material – är också på sin plats för alla målgrupperna, säger Marianne. Varför behövs då en särskild metodhandbok i folkmusik för högstadiet? – Det är känsligt med högstadieelever. De är en kritisk målgrupp så helheten behöver vara paketerad på rätt sätt. Vi har till exempel lagt stor vikt också på layout och illustrationer. Det är också viktigt att materialet är tillgängligt för alla. Det skall inte spela någon roll ifall du inte spelat folkmusik förut – tröskeln skall vara låg, säger Désirée. Boken innehåller noter men via ljudinspelningar
Folkmusik i skolan (årskurs 7–9) • Redaktörer: Désirée Saarela-Portin och Marianne Maans. • Repertoarval, arrangemang och text: Désirée Saarela-Portin. • Notskrift och text: Marianne Maans. • Inspelningar på webben: Johan Nybäck. • Illustrationer och layout: Erica Sjölund. • Utgivare: Stiftelsen för MWI Institutet och Österbottens förbund. • Gemensam satsning av: MWI, Lirarna, BARK, Österbottens för bund, DUNK, SLS/FMI samt Yrkeshögskolan Novia. • Boken sänds till alla svenskspråkiga högstadier under hösten – i samband med utgivningen ordnas skolworkshops. • Mer information och beställningar av boken: MWI/www.mwi.fi
i mp3-format – som redan finns tillgängliga på internet (mwi.fi/lirarna) – finns även möjligheten att lära sig materialet på gehör. Den första idéen var att använda proffsmusiker för att producera musikmaterialet; Désirée och Marianne valde dock att engagera unga musikstuderande vid Yrkeshögskolan Novia – Désirée handledde sedan studerandegruppen. – Genom detta ville vi visa att unga själva kan producera musiken. Detta inspirerar och sänker tröskeln för andra unga, konstaterar Désirée. Bakom ljudinspelningarna står Johan Nybäck som till vardags arbetar som lektor vid Yrkeshögskolan Novia. Tretton studerande var involverade i inspelningarna, som ägde rum vid Campus Allegro i Jakobstad under perioden mars–april 2016. Den nya metodhandboken kom ur tryck under våren 2017 och har redan delats ut åt musiklärare runt om i Svenskfinland vid Skolmusik i Vasa. Nu under hösten sker den egentliga lanseringen. Medan initiativet till den första metodhandboken var Mariannes har hon i arbetet med den senaste boken medvetet hållit sig mera i bakgrunden. Désirée och Marianne har delat på redaktörsarbetet och bägge bidragit till repertoarval, arrangemang och texter. Vartefter vi pratar blir jag nyfiken på Mariannes och Désirées övriga samarbetsprojekt; bägge verkar trivas med att undervisa och underhålla barn och unga.
Hur träffades ni och hur inleddes ert samarbete? – Jag studerade vid musikhuset i Jakobstad och var specifikt intresserad av folkmusik. Marianne fanns i nejden och jag fick förmånen att ha henne som lärare, minns Désirée. Désirée hade flyttat norrut från Helsingfors för att studera. Marianne bodde vid den tiden i Lappo. Sedan dess har de hållit kontakten och olika samarbetsprojekt har uppstått vartefter. I början såg Désirée Marianne främst som en mentor, idag samarbetar de jämbördigt som musiker. Under ett utbytesår vistades Désirée en tid i Sverige innan hon återvände till Finland för att avlägga sin examen som musikpedagog (Novia 2010). Senare avlade hon en masterexamen i folkmusik vid Konstuniversitetet Sibeliusakademin. Marianne har tidigare avlagt en likadan examen. Vilket var ert första konkreta samarbetsprojekt? – Det var nog när vi tillsammans gjorde musikarrangemanget till Finlands svenska sång- och musikförbunds sångfest år 2011, berättar Marianne. Därefter har Marianne och Désirée mötts i många sammanhang. År 2014 inledde de som trollen Skrubiluttan Å Skrubilej sina strövtåg i Fantásiens landskap. Med stöd av Svenska kulturfonden gjordes turnéer i Svenskfinland. Ett antal spelningar hölls bl.a. vid LUCKAN:s verksamhetspunkter i Svenskfinland. I december 2016 spelade de in skivan "Folkmusik från Fantásien för barn 23
och barnlika". I förra numret av Fiolen min kan du förövrigt läsa en recension av skivan. Av nyfikenhet undrar jag vem av er som är Skubiluttan och vem som är Skrubilej? – De vet nog inte alltid själva riktigt vem som är vem. De är filosofiskt lagda och lyfter fram existentiella frågeställningar men konstaterar sedan att "Jag är ett troll, vill ej ha groll", berättar Marianne med glimten i ögat. Vad är viktigare: att arbeta med barn eller det egna skapandet? – Svårt att säga. Man måste nog se det som en växelverkan där båda delarna är lika viktiga. Det ena ger energi åt det andra, funderar Marianne. Jag har förstått att ni båda är mångsysslare. Vilken musikalisk uttrycksform ligger er närmast hjärtat? – Jag beskriver mig som singer/songwriter. För mig är faktiskt sångtexterna och rösten det viktigaste instrumentet. Gitarren kommer med på köpet och bildar en helhet, säger Désirée. Ett annat samarbetsprojekt som Désirée är involverad i är Désirée Saarela & Triskel, vars musik beskrivs som "förankrad i ett levande och nyskapande folkmusikuttryck". Debutskivan Tidsemigranten (2013) har följts upp med albumet Mellan världar (2016). Mer information hittar du på Désirées hemsida (www.desireesaarela.fi) där du också kan lyssna på hennes musik. Mariannes instrument är fiolen men hon är intresserad av ett helhetsmässigt musikskapande som inbe-
Foto: Lars Kastilan
griper både ljud, bild och rörelse. Hon erhöll nyligen ett stort pris från Svenska kulturfonden. Juryns motivering var bl.a. att Marianne "skapat ett personligt uttryck, ofta med tvärkonstnärliga inslag från dansens och bildkonstens värld". Jag passar på att gratulera. – Visst känns det inspirerande att få uppskattning för det man gör, konstaterar Marianne glatt. En sammanställning av Marinnes musikaliska verksamhet finns på hemsidan sv.wikipedia.org/wiki/ Marianne_Maans Vad kommer härnäst? – Nu närmast blir det FolkFest vid Fornstugan i Esse (arrangerades 2.7, red. anm.), som vi båda är engagerade i. Under hösten kommer Metodhandboken som sagt att lanseras. Vi har också några spelningar inbokade med Skrubiluttan Å Skrubilej. Sen får framtiden utvisa. Avslutningsvis ber jag Marianne och Désirée att beskriva varandra med tre ord var. – Eldsjäl, mångsysslare och otrolig; säger Désirée om Marianne. – Rolig, kreativ och insiktsfull är tre ord som beskriver Désirée, kontrar Marianne med. Vi avslutar intervjun och tar snabbt några fotografier utomhus. De barn som deltar i musiklägret väntar redan på Marianne och Désirée – ivriga på att lägret skall starta. Jag misstänker att det konstruktiva samarbetet leder till flera gemensamma projekt framöver – vi lär nog få höra mera av Désirée och Marianne.
Marianne och Désirée samarbetar bl.a. som Skrubiluttan Å Skrubilej – men de hinner också med egna soloprojekt. Foto: Anders Portin
Foto: Anders Portin
24
In memoriam
Guy Olof Malmberg 1946–2017 Dagen efter midsommaren nåddes vi av sorgebudet att en trogen spelman och god vän hade gått ur tiden. Guy Malmberg, bland vännerna Guyen eller Kuja, hade drabbats av en plötslig sjukdomsattack som ledde till hans alltför tidiga frånfälle. Kuja inledde sin spelmansbana i tidig barndom och han tog lektioner i dragspel. Under tonåren dök saker som just då kändes viktigare upp och dragspelet ”sattes på hyllan”. Arbete och familj kom senare att fylla vardagen. Kuja återvänder till musiken under ett tidigt 80-tal och ansluter sig till Lovisa Spelmanslag. Laget kommer att bli hans musikaliska hemvist under resten av hans liv. Han blir en viktig person i laget. Han var medlem i spelmanslagets styrelse sedan medlet av 90-talet och fungerade under en lång tid som viceordförande. Under tidigare år fungerade han även som spelmanslagets busschaufför under lagets många resor till stämmor såväl i hemlandet som utomlands. Som en social och utåtriktad person hade Kuja en mycket viktig roll med tanke på trivsel och gemenskap inom laget. Sitt verksamma liv jobbade Kuja alltid med något inom bil- och transportbranschen. Det blev långa dagar med grustransport och senare som privatchaufför på Stockfors Ab. Kuja upplevde i ett tidigt skede livets avigsida då hans första fru oväntat, drabbad av en sjukdom, avled.
Plötsligt stod han ensam med en liten dotter under sin mest aktiva arbetsperiod. Kuja träffade senare sin livskamrat Maria som han delade sin vardag med livet ut. Familjen var mycket viktig för Kuja. En annan fast punkt i tillvaron var sommarstugan och havet. På dessa ställen trivdes han och där kunde man hitta honom ofta iförd blåställ, mångsysslare som han var. Hur många skratt och glada stunder har vi inte upplevt tack vare Kuja? Då jag år 2011 kom med i spelmanslaget, kände jag Kuja endast till utseende och namn. Under kommande år fick jag lära att inom den glada och roliga personen - snabb i repliken och alltid färdig att bjuda på sig själv – fanns ett varmt hjärta. Han var rak och redig - en person du kan lita på. Han hade alltid en hjälpsam hand, när så behövdes. Dessa fina egenskaper gjorde honom till en omtyckt och uppskattad vän. Med Kujas frånfälle mister vi en stor del av spelmanslagets själ. Kuja sörjes närmast av livskamraten Maria samt Annika och Tomi med familjer, släkt, många vänner och bekanta. Börje Jönsas
25
Foto: Janne Mikkilä
Nya skivor
OI MAALINA / JUURAKKO Juurakko betyder
på svenska ungefär jordstam, det som gör att växtligheten är fast förankrad i jorden. Det som gör att plantan får sin näring och kan växa till ytterligare. Juurakko i folkmusiksammanhang är en grupp som spelar mycket jordnära folkmusik, långt ner i jorden och leran hittar man deras musik. Gruppen består av fem damer som spelar på instrument allt från traditionella folkmusikinstrument 26
som fiol och kantele till cigarrlåda, kam och planka, och dessutom på ett smakfullt sätt kompletterar varandra i stämsång på ett sätt som fungerar som effektiv förstärkning av de låtar man framför. Gruppen Juurakko består av Laura Kaartinen, Eija Kankaanranta, Kaisa Saarikorpi, Minsku Tammela och Anna Wiksten, och de har alla varit med om att komponera och arrangera de flesta låtarna på skivan - det finns dock några tradmelodier eller –texter bland de 10 låtar som finns på skivan. Det är fråga om gruppens andra skiva, och den är nog ganska
mörk till tonen, här handlar många texter om döden och vad som händer därefter, t ex i ”Korte-Heikin lupaus”, där huvudpersonen efter döden föds på nytt som varg. Den sista låten är också dyster till tonen, titelspåret som handlar om den sista invånaren på Själö som dog ensam på ön för spetälskesjuka år 1785. Den nästsista låten är dock också värd att nämna, ”Otteita perämies Karlssonin elämästä” som är skriven på ”hesaslang”, där styrman Karlsson brer ut texten kring livet på havet. Jag har lyssnat på skivan Oi Maalina många gånger nu och det kommer att bli fler.
inspiration har kommit från mycket olika håll, t ex skönheten i naturen på någon ort, minnen från någon plats (javisst, Restaurang Pelimanni i Kaustby har fått sin egen låt…), någon person eller något annat, travhästen Vonkaus, t ex, som var framgångsrik på travbanorna på 1970-talet. Fantasin har alltså fritt fått flöda och resultatet är väl värt att lyssna på.
FROST ON FIDDLES / FRIGG Frigg är en grupp som spelar nu-
tida folkmusik. Gruppen, som har haft olika sammansättningar under de ca. 15 år som gruppen har funnits, har kommit fram som en grupp på internationell toppnivå och man strävar till att kontinuerligt gå vidare, utveckla musiken. Idag består gruppen av sju medlemmar av vilka de flesta spelar fiol; övriga instrument som hörs på skivan är kontrabas, gitarr, cittern och mandolin. På den nya skivan Frost on fiddles som kom ut på våren finns det 12 spår, som består av kompositioner av gruppens medlemmar, förutom två låtar som är komponerade av Chris Stout (Chris Stout’s compliments to the Bon Accord Ale House, som är en pub i Glasgow, Skottland) samt Antti Järvelä (Nopeggios Walz). Exempel på andra låtar som finns med på skivan är “Friggin’ polska” (Petri Prauda), “Tasajalka-Salminen” (Tero Hyväluoma), “Deep water” (Esko Järvelä) och “Taivalkoski” (Tuomas Logrén). Övriga medlemmar i gruppen är Tommi Asplund, Alina Järvelä och Juho Kivivuori. Det är en intressant skiva och låtarna är till sina stilar ganska olika, vilket kan tänkas bero på att upphovsmännen är flera, samt att
JÄMNT SKÄGG & ODÖDLIGA LÅTAR / SKÄGGMANSLAGET 50 ÅR
kombinerade och på ett spår ”Trall av Albin Wallin” (inspelad 1970) tillsammans med ”Polska efter Ceylon Wallin” (Albin och Ceylon var far och son), polskan spelas här av Anna-Kristina. Det här med ”av” och ”efter” har man på skivan gjort så finurligt att man inte alla gånger hör vilketdera det är fråga om, har man hittat låten i traditionen eller är den komponerad? Thore och Wille spelar fiol, Bengt trakterar altfiol, fiol och dragspel. Dessutom har man som gästartister Anna-Kristina Widell på nyckelharpa och Urban Andersson på dragspel, förutom Albin Wallin som trallar. Skäggmanslaget har själva arrangerat alla låtar utom de två solospåren som finns på skivan. Vem som spelar första stämma och vem som ackompanjerar varierar också. Man hör från första spåret att det är tre spelmän som trivs med att spela tillsammans, har gjort det länge och de gör det så lekande lätt. ”Bra musik är tidlös” hävdar Skäggmanslaget och det får man nog lov att hålla med om, den här skivan är tidlös. Åsa Lillhannus
Skäggmanslaget är
en legendarisk grupp som nu har 50 år av folkmusik tillsammans. De tre ”skäggen” Thore Härdelin, Wille Grindsäter och Bengt Lindroth har velat fira de 50 åren med att ge ut en skiva och man skulle gott kunna säga att det var på tiden – det är 42 år sedan senast. Men det var värt att vänta, det är en mycket fin skiva med traditionell folkmusik gruppen har gett ut. Man har lyckats klämma in 20, eller egentligen 22 låtar på skivan – på ett spår finns ”Delsbo brudmarsch” och ”Avskedsgånglåten”
Deadline för material till Nr 4 är 22.10! Material till Fiolen min skickas in till adressen fiolenmin@spelmansforbundet.fi
27
Avs. Finlands svenska spelmansförbund Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM
2017
Händelsekalender 8–10.9
Skärikurs, Sälgrund
7.10
Konsert med StämmBandet, Seniorpunkten i Korsholm
6–8.10
Folkmusikkurs i Ingå på Rövass lägergård i Barösund
21.10
Folkdansglädje i Helsingfors
25–28.10 Folkmusikdagarna i Vasa 29.10
Jubileumskonsert med Smedarna, Kulturhuset i Korsholm
12–13.1 Folklandia, M/S Silja Europa
2018
16–18.3 Förbundsdag och vinterstämma, Helsingfors 9–15.7
Kaustinen Folk Music Festival
11.7
Lilla spelmansstämman, Kaustby
3–5.8
Spelmansstämma, Ekenäs
Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi