Fiolen min, nr 3/2018 by Fiolen min

Nr 3 | 2018 – 49:e årgången

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Fiolen min 3/2018 Stämledaren.................................................................... 3 På gång........................................................................ 4–7 Minnesvärd helg i Raseborg.................................. 8–15 Kaustby 2018.......................................................... 16–21 Glittrande toner och svallande känslor.............. 22–23 Fiolbyggare på Folklandia........................................... 24 Nya skivor............................................................... 25–27 Händelsekalender......................................................... 28 Pärmbild: Kenneth Nordman buskspelar i samband med Spelmansstämman i Ekenäs. Foto: Simon Gripenberg

Ordförande: Åsa Lillhannus 0400 951 958 asa.lillhannus@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Bjarne Lundsten 0400 872 044 b_lundsten@hotmail.com Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 9-13 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com

Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. ISSN 0782-3479

Finlands svenska spelmansforbund r.f. www.spelmanforbundet.fi | kansliet@spelmansforbundet.fi Ansvarig utgivare: Åsa Lillhannus Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro Småannons (75 x 27 mm) 45 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro Kontakta kansliet för bokning Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i november. Deadline för material är 15.10.2018 Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet. 2

Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Kurt Svahnström 02 458 7404, 0400 774 780 bobi@parnet.fi Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Anders Backman 040 546 1771 fiolbackman@gmail.com Göran Jonsson 09 877 9294, 0500 232 425 goran.jonsson@jonel.fi Niklas Nyqvist 06 319 5605 niklas@sls.fi

JÖMÄRKT MIL

4041 0955 Trycksak

Stämledaren Ordförandes spalt

Jag skriver den här stämledaren på hemväg från

Spelmansstämman i Ekenäs och har många tankar som snurrar. Jag är över huvudtaget mycket glad över den stämma som vi bevistade – så många spelmän som deltog, och den positivitet som man mötte överallt. Men det är ju mycket beroende på vilken förhandsinställning man har, vad man sedan får ut av ett evenemang. Om man utgår ifrån att det skall bli trevligt och bra – då brukar förutsättningarna vara goda för att det också skall bli det. Jag vill tacka arrangörsgruppen Anders Holmberg, Linnea Holmberg och Bjarne Lundsten för en mycket fin spelmansstämma, till och med vädret hade de lyckats planera bra – några regndroppar landade på oss på lördagen, på söndagen mötte vi regnet i bussen hem… Det är en hel del som skall fungera när ett hundratal spelmän samlas på ett ställe med boende, transporter, matarrangemang och så vidare. Ett hjärtevarmt tack till er! Och ännu: tack till alla spelmän som har varit med, utan er blir det ingen spelmansstämma! Det skulle bli väldigt tyst och tråkigt om det inte hördes några fioler här, dragspel där, blandat med andra instrument. Tack för sällskapet och musiken! För Finlands svenska spelmansförbund är spelmansstämman en av årets två viktigaste händelser. Vi ambulerar mellan de olika finlandssvenska landsändorna så, att det alltid skall vara någon som har nära till stämman (eller långt, om man räknar in resan till stämman…). Den andra viktiga händelsen är Vinterstämman/ Förbundsdagen – varje organisation måste ha ett årsmöte, hos oss kallas det Förbundsdag, och vad passar bättre än att man tar sina instrument med och håller Vinterstämma då. Den ambulerar likaså, och nästa gång träffas vi för Förbundsdag/Vinterstämma i mars 2019 på Åland. Jag hoppas att vi är många som sluter upp då. Vi i Spelmansförbundet tycker det är viktigt att vi träffas så ofta som möjligt, att vi har möjlighet ”ti spel

ilaag”, och därför ordnar vi många andra tillfällen också under året, som till exempel kurser med olika teman, vi är gärna medarrangörer för lokala stämmor med mera. Barn- och ungdomsverksamheten ligger oss varmt om hjärtat – det är bland de unga vi behöver få ett intresse för folkmusiken och folktraditionen. Och Spelmansförbundet vill vara med också i fortsättnngen! Därför är det så viktigt att vi har en fungerande dialog mellan förbund och spelmän – äldre såväl som yngre. Tröskeln är inte hög – det får den inte vara – förslag till verksamhet likaväl som förbättringar tas alltid emot med öppna armar! För att vi skall kunna ”spel ilaag” behöver vi ha gemensamma låtar, som vi kan, eller nästan kan. Vi har buskspelat och jammat ur det första häftet nu i snart 20 år, och vi ville ha flera allspelslåtar. Därför har vi nu gett ut Allspelslåtar 2 eller ”Tvåan” som det nya häftet kanske kommer att börja kallas. Det kom ut dagarna före spelmansstämman. Jag hoppas att det skall bli flitigt använt som sådant, eller som inspiration. Men det kommer en höst med nya program och projekt. Som du kan läsa i detta nummer av Fiolen min, har vi flera kurser på gång: Redan i september kör vi igång med den traditionsenliga Skärikursen, tätt följd av en dragspelskurs i Pargas. I oktober följer Folkmusikdagarna, den 17 november kommer vi att ha en Allspelslåtar 2-kurs, samtidigt i södra Finland och i Österbotten. Spelmansförbundet har också ett förestående jubileum. Förbundet grundades i januari 1969, varför vi under 2019 kommer att se en del av detta jubileum. Men det får vi återkomma till senare. Jag önskar dig en riktigt fin höst, och att vi ses i musikens tecken på våra evenemang!

Med spelmanshälsningar! Åsa Lillhannus, ordförande 3

På gång Allspelslåtar 2 Låthäftet Allspelslåtar 2 publicerades i samband med Spelmansstämman i Ekenäs 3-5.8.2018. Låthäftet kan beställas från Spelmansförbundets kansli. Priset är 12 euro för medlemmar och 16 euro för övriga. Vid beställning tillkommer avgift för porto. Priset för Allspelslåtar (1) är samma som förr; 8 euro för medlemmar och 12 euro för övriga. Vid beställning tillkommer avgift för porto.

Allspelslåtar 2 - Kurs Allspelslåtar 2 kom ut i augusti 2018. I det nya låthäftet finns det 58 nya låtar för buskspel och jam. Nu gäller det att börja spela dem, så att vi kan spela dessa låtar tillsammans. Därför planerar Spelmansförbundet att arrangera två kurser där temat är ”Allspelslåtar 2”, en i Nyland och en i Österbotten. Datum för båda kurserna är 17 november. Platser och klockslag är ännu inte helt fastställda, närmare information kommer under hösten. Men skriv in datumet i kalendern.

Folkmusikdagarna i Vasa 24-27.10 Årets Folkmusikdagar arrangeras i Vasa den 24-27 oktober. Dagarna arrangeras i samarbete mellan ett antal organisationer, Finlands svenska spelmansförbund är en av dem. I vanlig ordning kommer det att hållas skolverkstäder och på torsdagen den 25 oktober kommer det att hållas ett evenemang för lärarstuderande i Academill. Fredagen den 26 oktober är det Spelmansförbundets Jamkväll med mingel på Vasa Arbis (OBS! Inte kulturhuset Fanny, vilket tidigare har informerats). Alla spelmän från nära och fjärran är välkomna - ju fler vi är, desto bättre. Finns det intresse för dans kommer det också att kunna ordnas. Gratis inträde! Lördagen den 27 oktober kommer Folkmusiksällskapet att arrangera en konsert på Vasa Arbis, med artisterna Marianne Maans och Maria Kalaniemi samt gruppen Strand...Rand från Estland.

Under inkommande år fyller Finlands svenska spelmansförbund r.f. 50 år! Mera info om detta i nr 4/2018…

Nästa upplaga av Kvarken Folk går av stapeln 13.4.2019…

Etnogalan arrangeras 10.1.2019, i anslutning till Folklandia, på Tavastiaklubben i Helsingfors. Mer information på www.etnogaala.fi

Folklandia 11–12.1.2019

Tallinn, utan festen fortsätter ombord natten igenom.

Det finns ännu några lediga platser till den dygnslånga folkmusik- och folkdanskryssningen i januari 2019 ombord på omtyckta M/S Silja Europa. Kryssningsfartyget lägger ut på fredag 11.1 kl. 18.30 från Helsingfors och är tillbaka på lördag 12.1 kl. 16.00. Ingen landstigning i

Priset varierar beroende på hyttkategori; 144 euro för plats i B2S-hytt och 169 euro i A2-hytt. Även hytt för tre och fyra personer är möjliga. Anmälningar med namn, födelsetid och kontaktuppgifter skickas till kansliet@spelmansforbundet.fi senast 31.10.2018.

Helsingfors – Tallinn – Helsingfors

Foto: Petri Kivinen

Skivutgivningssamarbete 2019 utlyses

Du spelar, vi ger ut.

Svenska litteratursällskapet i Finland/Finlands svenska folkmusikinstitut (SLS/FMI) utlyser möjlighet till utgivningssamarbete inom ramen för institutets skivserie Folkmusik från Finlands svenskbygder. Utgivningen sker år 2019. SLS/FMI ansvarar inom ramen för institutets fastställda verksamhetsplan och –budget för utgivningens tryckkostnader, grafiker, tillståndsavgifter, distribution av CD-skivor, nätspridning och marknadsföring. Artisten ansvarar för övriga kostnader samt det praktiska utförandet av inspelningen. Ett avtal uppgörs mellan SLS/FMI och artisterna.

Till ansökan bifogas: • minst 15 minuters demoinspelning i wav- eller mp3-format. Det ifyllda ansökningsformuläret skall vara SLS/FMI tillhanda senast 2.10.2018. Frågor besvaras av producent Annika Richard, kontaktuppgifter: annika.richard@sls.fi, tfn. 06 319 56 01 Ansökningsformuläret finns i elektronisk form: www.lyyti.in/skivsamarbete Formuläret kan också fås i pappersform hos SLS/FMI, kontakta Annika Richard.

Skärikurs på Sälgrund 21–23.9.2018 Ännu finns det plats på kursen! Lärare på årets skärikurs är Hans Kennemark från Sandhem i Sverige och Anni Järvelä från Kaustby. Båda trakterar fiol. Även om du själv spelar ett annat instrument så är du välkommen med. Lite spelvana krävs för att få ut det mesta av kursen. Som tidigare år så åker vi från Kaskö fiskehamn ca. kl. 18.30 på fredag och är tillbaka på söndag eftermiddag. Kursavgiften är 115 euro för Spelmansförbundets medlemmar och 145 euro för övriga. I avgiften ingår undervisning, båttransport, kost och logi. Kursen arrangeras i samarbete med SFV. Anmälningar skickas till kansliet@spelmansforbundet.fi senast 9.9.2018. Program och annan info skickas till de anmälda efter anmälningstidens utgång.

Dragspelskurs i Pargas 30.9.2018 En inspirationskurs för dragspelare, med Bo Lund som inspiratör och lärare, ordnas på Hotel Kalkstrand i Pargas söndagen den 30 september. Kursen inleds kl. 09.30 och avslutas kl. 17.00. En del av dagen kommer att ägnas åt harmonier men om det finns ytterligare önskemål kan det anges i samband med anmälningen. Bo kommer också att lära ut några låtar. Kursavgiften är 40 euro för Spelmansförbundets medlemmar och 50 euro för övriga. I avgiften ingår undervisning, lunch samt förmiddags- och eftermiddagskaffe. Kursen ordnas i samarbete med SFV.

Foto: Creative Commons/Karen

Anmälningar skickas till kansliet@spelmansforbundet.fi senast 9.9.2018. Eventuell logi på Hotel Kalkstrand bokas på samma gång, pris 45 euro/pers i twinrum, 70 euro för enkelrum.

Purpuridansare från Västnyland dansade så dammet yrde.

Minnesvärd helg i Raseborg Text och foton: Simon Gripenberg

Det är dags för den finlandssvenska spelmansmusikens årliga höjdpunkt: den årligt återkommande Spelmansstämman. Sommarens exceptionella värmebölja, med dagstemperaturer på upp emot +30˚C, håller fortfarande i sig – hoppas bara att vädergudarna är på vår sida hela helgen. Jag svänger in på parkeringen vid Hotel Sea Front

i Ekenäs och noterar genast spelmansbussen som redan anlänt norrifrån. Jag skulle själv ha tagit bussen, om det inte varit för ett arbetsärende i Helsingfors dagarna innan stämman. Några av spelmännen från Karleby har redan installerat sig i en husvagn på parkeringen framför hotellet. Efter att ha anmält oss i hotellfoajén får vi programblad och ett gult armband som ger fri entré till de evenemang som arrangeras i anslutning till stämman. Stämningen vid välkomstkaffet är uppsluppen och familjär. Detta är tillfället då man återser spelmansbekanta från andra delar av Svenskfinland. Västnyländska spelmän bjuder på låtarna Rösundsvalsen och Örö schottis till kaffet. Stadsstyrelsens förste viceordförande Mats Lagerstam berättar om Ekenäs mångssidiga musikliv; för några veckor sedan hade man besök av Deep Purple och under veckan pågår en Kammarmusikfestival. Han konstaterar att Spelmansförbundet verkar vara en aktiv för8

ening och tycker det är fint att det är någon som värnar om traditionerna. Avslutningsvis önskar Lagerstam att den utlovade åskan skall börja först på måndag. Kaffediskussionerna tar vid igen. – Det är synd att avbryta er när ni har så mycket att prata om, men dags för information, konstaterar Anders Holmberg, som tillsammans med dottern Linnea samt Bjarne Lundsten har arrangerat årets stämma. Vi får veta att dryga 20 folkdansare kommer att ansluta sig och delta i programmet. – Varför sitta hemma och ha det bra på terrassen, då de kan svettas här med oss, säger Anders med glimten i ögat. Förutom praktiska detaljer informeras deltagarna bl.a. om att det nya Allspelshäftet finns till salu. – Ryck oss i ärmen eller ring upp oss om det dyker upp frågor, avslutar Anders. Fiollådorna plockas snabbt fram och spelmännen börjar stämma sina fioler. Första låten blir ”Schottis

från Hangö”. Vi får veta att Erik Dannberg som komponerat ”Mias snoa” själv är med på scen och spelar och att ”Visslanvalsen” från Tenala är en vals som man förr visslade när man körde med häst. Spelmännen är cirka hundra till antalet och fyller ut salen. En tramporgel står i vägen för köksdörren och flyttas. Kökspersonalen börjar bära in mat till middagen och en del spelmän får flytta på sig för att skapa fri lejd. Ytterdörrarna öppnas och det fläktar skönt från tre stora takfläktar i salen. Efter övningen av allspelslåtar stannar några ungdomar kvar på scen och spelar fritt tillsammans med Thomas von Wachenfeldt, som tidigare i veckan varit ledare för det folkmusikläger som arrangerats vid Mikaelskolan i Ekenäs. Vädret är strålande och en stor del väljer att söka sig ut på terrassen för att buskspela i den varma sommarkvällen, samtidigt som Sibbo spelmanslag kör igång i salen inomhus. En stor grupp dansare har redan intagit dansgolvet. Jag pratar kort med Linnea Holmberg. Hon berättar att de från arrangörshåll medvetet bjudit in dansare. – Det är mycket roligare att spela ifall många dansar. Musiken och dansen stöder varandra, konstaterar hon. Dansarna kommer från Västra Nylands folkdansdistrikt, förutom två som kommer från Helsingfors. Jag frågar samtidigt om hur det har varit att arrangera stämman. – Vi har haft allt ganska klart från början. Det be-

hövs en plats för att spela, lagom med pauser i programmet samt folk som dansar. Vi har också förövrigt mycket samarbete med folkdansarna, berättar Linnea. Planeringsgruppen – som förutom Linnea alltså består av pappa Anders samt Bjarne Lundsten – har inte behövt ha så många möten. Hotel Sea Front blev ett automatiskt val eftersom man velat hålla det mesta av programmet på samma plats. Bygdespelen arrangeras på de andra orterna inom Raseborgs stad medan Ekenäs är huvudort för stämman. – Det skulle ha varit för diffust att säga att stämman arrangeras i Raseborg, funderar Linnea. Har det varit några speciella utmaningar med arrangemanget? – Största utmaningen har varit att folk inte anmält sig i tid, ännu sista veckan kom någon ändring varje dag. Många har också velat ha enkelrum, så det har varit svårt att tillgodose allas önskemål, konstaterar Linnea. I höst efterträder Linnea förövrigt Anders Backman i Nordlek-musikutskottet. Hon kommer då att representera både Finlands svenska spelmansförbund och Finlands svenska folkdansring i utskottet. Sibbospelmännen har spelat klart och StämmBandet intar scenen. Vi får höra bl.a. ”Kvarken”, "Schottis från Kökar" samt en finsk låt av Kirka. Folkdansarna dansar ivrigt i dubbla ringar. Jag hör ännu Korpo spelmanslags första låt innan jag kör iväg mot Helsingfors

Allspel avslutade huvudfesten vid Hotel Sea Front.

– för att vara framme innan midnatt. Hotellen i Ekenäs är fullbokade i.o.m. att det samtidigt också pågår andra evenemang i staden. Jag har fått låna en övernattningslägenhet i huvudstaden och övernattar där. Under lördag förmiddag är det bygdespel i Tenala, Prästkulla, Karis, Snappertuna och Ekenäs. Jag har siktat in mig på att åka direkt till Spruthusskvären vid Ekenäs torg, men när jag närmar mig Raseborg hör jag en puff på YLE Vega om Snappertunadagen och bestämmer mig istället för att vika av till Raseborgs slott i Snappertuna. Slottet byggdes på 1370-talet och traditionen med marknad vid slottet går långt tillbaks i historien. År 1977 återupptogs traditionen och årets evenemang är således det 41:a i ordningen. Konferencieren presenterar StämmBandet och berättar att gruppen kommer från Korsholm intill Vasa – alltså norr om Karis. Gruppen får ett varmt mottagande av publiken. – Ta ännu en låt till för ni spelar så hurja bra, säger konferencieren, och vi får ännu höra "Let´s twist again". Jag promenerar runt scenen och pratar kort med Bjarne Lundsten, som också varit med i arrangörsgruppen. Han skall strax uppträda tillsammans med Tenala spelmanslag och berättar att de brukar hålla sina övningstillfällen vid hans torp i Tenala. Det är första gången som Bjarne besöker Snappertunadagen. Spelmännen är idag åtta till antalet. – Vi har fått förstärkning av ett par pensionärer, berättar Bjarne. Så är det dags för Tenalaspelmännen att bära in sina instrument på scenen: dubbelt dragspel och fiol samt

gitarr, elgitarr, trummor och tvärflöjt. Medan jag promenerar mot bilen hör jag dem köra igång i bakgrunden. Med god tur hinner jag höra slutet av bygdespelet vid Ekenäs torg. Det är mycket folk i rörelse när jag kör genom centrum av Ekenäs. Plötsligt dyker scenen upp strax till höger om bilen. Jag är dock tvungen att köra några kvarter längre bort för att hitta en ledig parkeringsplats. Efter en kort men rask promenad är jag vid Spruthusskvären och hinner lyssna till sista låten av Tjöck spelmanslag; jag får bekräftat att det är ”Mössens julafton”, även bekant som ”Hejsan grabbar”. Kenneth Nordman tycker att spelplatsen var bra, trots att biltrafiken löper strax intill. Det är lummigt kring scenen, som är upphöjd så att spelmännen syns bra. Timingen är perfekt. När de sista tonerna ljuder faller de första regndropparna. Det passar bra att plocka ihop sitt pick och pack, och söka sig till hotellet för att äta lunch. Efter lunchen arrangeras en workshop med Thomas von Wachenfeldt. Thomas var tidigare i veckan lärare vid ett musikläger för barn, som ordnades av spelmansförbundet vid Mikaelskolan. Många av spelmännen passar på att delta i workshopen som ordnas på hotellets andra våning. Vi hinner med både kaffepaus och middag innan det är dags för den traditionella traditionshörnan som också den ordnas på andra våningen. Annika Richard från SLS/FMI välkomnar oss och vi får först höra musik av de barn och ungdomar som deltagit i musiklägret vid Mikaelskolan. Thomas von Wachenfeldt säger att han är djupt imponerad av kursdeltagarna. De spelar fyra låtar: ”Kungens visa”, ”Polska från Nora”, ”För Elisa” (en gånglåt som en bonde nära Thomas hemby komponerat) samt en Karelsk polska. – Tack så mycket! Framtiden är säkrad, eller hur?, konstaterar Thomas skämtsamt. Nästa grupp i traditionshörnan är The Hobs, som består av tre ungdomar som under flera år deltagit i spelmansförbundets barn- och ungdomsläger. De spelar bl.a. ett par polskor från Sverige och en menuett från Oravais – gruppen utstrålar ungdomlig energi. Efter The Hobs spelar Harpolekarna några låtar: ”Tallas Kalles vals”, ”Schottis 86” (skriven av Knut Ewalds) samt ”Vi unga vi sjunga”. Instrumenten är byggda under kurser som ordnats i Borgå – det har sammanlagt blivit ett 50-tal nyckelharpor. Idag är det den yngre generationen Edwalds som uppträder.

"Det är mycket roligare att spela ifall många dansar"

Anders Holmberg dirigerar allspelet.

Tjöck spelmanslag uppträder framför Spruthuset vid Ekenäs torg. Nästa års spelmansstämma arrangeras i Tjöck.

– Mamma och pappa är hemma, konstaterar Ben Edwalds. Jag missar slutet av traditionshörnan då jag åter kör tillbaks mot sovplatsen i Helsingfors. Söndagen inleds med gudstjänst i Ekenäs kyrka. Vi välkomnas av Harpolekarna och Tjöck spelmanslag, som turvist spelar intill ingången. En ljudbil från YLE står parkerad vid klockstapeln – jag får veta att gudstjänsten spelas in (den finns ännu i skrivande stund på YLE Arenan: https://arenan.yle.fi/1-4474383). Gudstjänsten, som är tvåspråkig, inleds i traditionell anda. Vi får höra vackert fiolspel av Annemarie Åström från läktaren, hon ackompanjeras fint av Päivi Kärkäs på engelsk horn. Ett inslag i gudstjänsten som tilltalar mig är den meditation som prästen håller. Inbäddat av ”Sparvens visa” på fiol visualiserar han hur man en sommarmorgon smyger sig ut i naturen till fiskestället – och reflekterar över vikten av att stanna upp, bli stilla och tillåta sig att vara ”bakom flötet”. Double J Twins – som består av tvillingarna Jessica och Janeta Österberg från Stämmbandet – spelar två vackra låtar. Låten ”Slumran” är skriven av Jessica enkom för gudstjänsten – det är således uruppförandet vi får höra. Efter gudstjänsten är det Karlebynejdens spelmansgilles tur att spela utanför kyrkan. Människor dröjer sig kvar och lyssnar. Vädret är vackert. Jag avstår från lunchen vid hotellet och passar på att äta i hamnen samt se lite av den vackra stadskärnan i Ekenäs. Mätt och belåten åker jag

till hotellet där huvudfesten snart inleds. Bänkar är utradade i gräset och ljudsystemet uppriggat på terrassen lite högre upp intill hotellet. En ensam svan verkar något orolig vid stranden intill – kanske den har ungar i vassen eller så är den bara uppspelt av stämningen? Kaffe, saft och bullar står uppdukade. Finlands flagga och Spelmansförbundets fana bärs in. Linnea Holmberg konstaterar att det varit mycket att ordna, men att det är väl värt när man nu står här på scen. Åsa Lillhannus, ordförande för spelmansförbundet, håller tal. Hon konstaterar att det är fint att få träffas genom spelmansstämmorna och ”spel i laag”. Linnea Holmberg var konferencier på slutkonserten.

– Dialogen mellan förbundet och spelmännen i de olika spelmanslagen är viktig. Den är redan bra, men kan bli ännu bättre, säger Åsa. – Jag vill tacka organisationskommittén med Linnea, Anders och Bjarne för ett starkt arbete. Ett stort tack också alla spelmän, avslutar Åsa. Festen framskrider och spelmanslagen avlöser varandra. Publiken bjuds på ett gediget och varierande program. En fartfylld och speciellt uppskattad programpunkt är purpuridansarna som dansar i gruset så dammet yr. Dansarna är utklädda till olika karaktärer, t.ex. brandmästaren som hälsar genom att göra honnör och den äldre fina damen som smyger fram fickpluntan för att få mod att dansa. De olika spelmanslagen har en kvart på sig för att framföra två eller tre låtar var. Som en bonus spelar även Thomas von Wachenfeldt ett par låtar. Ingå spelmansgille avslutar med ”Över snön” och som grande finale blir det traditionsenligt allspel. Bilresan till Österbotten är lång, så jag startar direkt efter huvudfesten. Halvvägs möts jag av skyfall och några åskblixtar slår ner en bit bort. Snart blixtar också en fartkamera till, då jag saktat in aningen för sent. Jag låter mig inte nedslås utan konstaterar att det varit en trevlig helg och att vi hade maximal tur med vädret. Spelmansstämman har förövrigt även tidigare arrangerats i Ekenäs – 1983 och 1991. Nästa år går den av stapeln i Tjöck.

Bilderna till höger: 1. Bjarne Lundsten samt Linnea och Anders Holmberg 2. Fredagens övning av allspelslåtar

3. Ungdomarna spelar med Thomas von Wachenfeldt 4. Vädret var ypperligt för buskspel utomhus 5. Buskspel i den varma sommarkvällen

6. Fredagens dansafton vid Hotel Sea Front 7. Stämmbandet spelar vid Raseborgs slott 8. Tenala spelmanslag på bygdespel Bilderna på följande uppslag: 1. Thomas von Wachenfeldt håller workshop 2. Traditionshörnan ordnas av SLS/FMI

3. Småbönders spelmanslag på huvudfesten 4. Åsa Lillhannus håller festtal

5. Harpolekarna spelar innan gudstjänsten

6. Karlebynejdens spelmansgille spelar intill kyrkan 7. Purpuridansarna uppträder

8. Anders Holmberg på dragspel

9. FSSF:s fana vajar i den friska vinden

10. Sibbo spelmanslag vid Hotel Sea Front

11. Korpo spelmanslag spelar på slutkonserten 12. Anders och Linnea Holmberg 13. Duoble J Twins

14. Östra Nylands spelmansgille 15. Thomas von Wachenfeldt

16. Ingå spelmansgille avslutar huvudfesten

Bjarne Lundsten från Tenala spelmanslag var också med och arrangerade stämman.

Kaustby 2018

– liten spelmansstämma och mycket barnmusik Text och foton: Simon Gripenberg

Det är tidig förmiddag då jag svänger in på den provisoriska parkeringen som ligger på en åker intill festivalområdet. Jag hade en förhoppning om att besöka festivalen tidigare i veckan, men annat kom emellan. Nu är det hur som helst onsdag och bl.a. Lilla spelmansstämman går av stapeln. Jag kvitterar ut presskortet, tar

en programbroschyr och sätter mig i skuggan under tältduken vid Keskipohjanmaa-arenan. På dansgolvet hålls dansövningar. Instruktionerna ges på flera olika språk: ”…four steps forwards, gentlemen right, ladies left, tyttö pyörii ja poika pyörii…”. Det tar sin stund att gå igenom det gedigna programmet och lägga upp någon slags plan för festivaldagarna. Man måste helt enkelt prioritera, det finns inte tid att bevaka allt – hur intressant det än verkar. Efter att ha kryssat för de finlandssvenska programpunkterna fastnar jag vid temat barnmusik och noterar att barnmusikorkestern Ammuu! – som utsetts till årets musikgrupp – om en stund skall hålla en konsert i Iholla-salen. Jag bestämmer mig för att gå dit. På vägen passerar jag bl.a. en rappande pensionär – man vet aldrig vad som väntar i Kaustby. Ingången till Iholla-salen är halvt blockerad med barnvagnar. Publiken är mestadels förädrar med små barn. Musikerna i Ammuu! visar sig vara mycket professionella, såväl musikaliskt som i kontakten med sin unga publik. Gruppmedlemmarna är alla utklädda till djur, förutom basisten som är bonde. Kon spelar kantele, katten fiol, hästen gitarr – medan musen och grisen står för sång och rytminstrument. Rytmerna är medryckande, det är mycket räknande och ordlekar. Vi får både rida, baka kakor och hälsa åt alla djuren. Ett speciellt uppskattat inslag är en låt där sand16

leksaker används för att skapa spännande rytmer. Glatt, spontant och lekfullt. Mot slutet av konserten plockar musen och kon fram små alter ego-dockor och illustrerar en dans: ”Vauva tahtoo eteenpäin, vauva tahtoo taaksepäin, vauva tahtoo tanssia…”. Föräldrar och barn blir ivriga, ställer sig upp och dansar. Konserten avslutas med en lugn akustisk låt. Barnen ges möjlighet att varva ner sig i mammas eller pappas famn. Applåderna rungar och gruppen får spela en extra låt, som handlar om hur bonden kör runt med sin traktor och hälsar åt alla djuren. Mot slutet av konserten märker man att det är dags för ett antal blöjbyten. Konserten var en intressant och trevlig början på festivaldagen, konstaterar jag när jag går ut. ”Panssarivaunuarmeija” muttrar en cynisk farbror på utsidan när barnvagnsarmadan drar förbi. När jag går förbi huvudarenan ser jag att Purpuridansarna dansar, ackompanjerade av Mikael Fröjdö på fiol. Hur kunde jag missa dem i programmet? Studerar texterna noggrannare och hittar dem under programpunkten ”Pohjanmaalta laulumaille”. Sätter mig ner och tar del av det som återstår av framträdandet. Jag såg Purpuridansarna i Kaustby förra året. Då ackompanjerades de av Kronoby Hornkapell. Helheten fungerar lika bra med fiol, Mikael är verkligen en skicklig spelman.

Gruppen Ammuu! fick både föräldrar och barn att dansa hejvilt.

Intill huvudarenan ligger Café Mondo, som egentligen mer har känslan av ett öltält än ett café. Det är dags för Maria Kalaniemi och Eero Grundström att gå upp på scenen, vars bakre vägg är täckt med färgglada täcken i pigga mönster – förmodligen för att förbättra akustiken. Konferencieren gratulerar Maria till att ha utsetts till medlem i Kungliga Musikaliska Akademien och nämner duons album Svalan, som tidigare recenserats i Fiolen min (nr 1/2017). Bägge är mycket professionella och erfarna musiker. Stundtals smälter instrumenten samman och man vet inte vem som spelar vad. Maria står för dragspel och sång medan Eero sköter tramporgeln och munspelet – han uppträder för övrigt med munspelskvartetten Sväng senare under festivalen. Maria fläktar sig med en solfjäder mellan låtarna – och jag påminns om hur varmt det är. På repertoaren finns mycket finlandssvenskt men också en del finska visor. Vi bjuds på allt från "Grannas bastu" till "Tango housut". Smäktande, finkänsligt och samspelt. När Maria presenterar låten ”Sångtrast” berättar hon om hur hon satt hemma och spelade och tyckte att det lät som att sångtrasten utanför skulle ha svarat på hennes toner. Hon flyttade ut stolen och ”samtalade” med hjälp av dragspelet med trasten – så uppstod låten. Vi får också höra en menuett från Jeppo, ”Ifjol så gick jag med herrarna i hagen”, ”Ellin polka” och som extranummer "Napoleon".

När applåderna inte vill lägga sig konstaterar Eero med glimten i ögat: – Om ni ännu vill ha mera så finns en sådan ny uppfinning som kallas CD – som man kan köpa ”näin joulun aikana”. Innan Lilla spelmansstämman kör igång vid Wiljami-salen hinner jag promenera förbi Maunon makasiini och ta del av Tuomas Rounakaris Shamanfiol-konsert. Han berättar om Kai Donners (Jörns pappa) upptäcktsfärder i Sibirien och hur han vid ett tillfälle kom till en övergiven träkyrka där schamanen Ivan bodde. Därav ”Ivan shamaanin laulu”. Musiken är kraftfull och intensiv. Rösten används på spännande sätt. Bjällror är fastspända kring anklarna och förstärker rytmen när fötterna stampas i golvet. Solljuset tränger in mellan väggbrädorna och faller på några pelargoner som står uppställda bakom scenen. Jag smyger ut och går till Wiljami-salen. Lilla spelmansstämman inleds med Karlebynejdens spelmansgilles konsert. Vi får först höra "Karlebynejdens brudmarsch" och "Fuxasvalsen". Efter Karlebylåten "Afton på Trullön", komponerad av Per-Johan Sandström, går färden norrut och vi bjuds på en schottis från Kelviå. Konserten avslutas med "Snurran snoa" från Dalarna och Åländska polkan "Vestermarkarn". Varje spelmanslag har 25 minuter till sitt förfogande – 17

det finns fem minuters pauser mellan uppträdandena. Näst i tur är Småbönders spelmanslag, som inleder med "Anna mosters vals". Därefter blir det en mazurka av Fride Sandvik, hambo, schottis och "Vemodiga violiner". Tyvärr har spelmanslaget varit tvunget att spela den sistnämnda visan två gånger under det senaste året med anledning av bortgångna spelmanskamrater. Spelmännen avslutar med "Terjärv brudvals", som jag nu väl känner igen. Det sista finlandssvenska inslaget vid Wiljami står gruppen Fiddlarna för. Gruppen består av både föräldrar och barn, som deltagit i kurser vid Medborgarinstituten i Oravais och Pedersöre. Fiddlarna leds av Johanna Lönngren från Pedersöre. Inledningsvis får vi höra en vals, sen blir det en schottis med text av Désirée Saarela–Portin. Gruppen bjuder på ”Pääskyläinen päivälintu” – med sång på finska – och avslutningsvis "Skålpolska från Jeppo". Konceptet att spela tillsammans med mamma eller pappa är sympatiskt. Vissa av föräldrarna har börjat spela fiol som vuxna, medan andra har haft ett upphåll och återupptagit spelandet när deras barn börjat spela. Jag föreställer mig att det är en trevlig gemensam hobby – kanske något som redaktören själv borde pröva på? Fiddlarna plockar ihop sina saker och promenerar i samlad trupp till Pelimannitalo där de skall hålla nästa konsert om en liten stund. Jag hinner ändå få en kort pratstund med Johanna Lönngren. Förra året hörde jag trion RIE som Johanna är med i. Jag frågar vad bokstäverna i gruppens namn betyder. – RIE kommer helt enkelt från det som vi på pedersöredialekt kallar ”ria”, alltså den byggnad där man förr

Fiddlarna spelar i Pelimannitalo.

i tiden torkade hö och säd, förklarar Johanna. Jag får höra att gruppen har ett skivprojekt på gång, eventuellt drar det ut till nästa år innan skivan är klar. Jag frågar om Johannas bakgrund och ifall hon har ytterligare musikprojekt på gång. – Jag har studerat till folkmusikpedagog vid Centria i Karleby och arbetat som lärare i fyra år. Vid sidan om Fiddlarna håller jag också individuella lektioner i Jakobstad, Pedersöre och Oravais. Jag spelar också med i La Riippa Group. Där spelar vi Jessica Riippas egna låtar – musiken kan beskrivas som en blandning av folk, jazz och etno. Det är alltid roligt med nya projekt, berättar Johanna. Johanna är väl bekant med Kaustby sedan tidigare. Redan under studierna vid Centria fick eleverna delta i hela Kaustbyfestivalen, som en del av skolarbetet. När det gäller Fiddlarna berättar Johanna att de har fritid mellan spelningarna, så barnen hinner tillsammans med sina föräldrar gå runt, lyssna på andra grupper och inspireras. Det är dags för Fiddlarna att förbereda sig så jag tackar för pratstunden. Innan jag går vidare byter jag några ord med Sten Widjeskog från Småbönders spelmanslag, som skall ha sin andra spelning direkt efter Fiddlarna. Han berättar att en bekant från Kaustby, Reino Uusitalo, spelar på tramporgeln idag. Jag får veta att gruppen fick ändra lite på spellistan tidigare i Wiljami-salen. De hade utlovats mikrofon och förstärkare – vilket dock inte fanns. Innan de finlandssvenska gruppernas kvällskonsert i Soittosali passar jag på att äta och promenera omkring på festivalområdet. Jag sätter mig en stund i skuggan av Keskipohjanmaa-arenan och lyssnar på en konsert med

Bilderna på föregående sida:

Bilderna till höger:

1. Eero Grundström och Maria Kalaniemi

1. Småbönders spelmanslag i Soittosali

3. Karlebynejdens spelmansgille

3. Heikki Nikula och Jan-Anders Barkar

2. Nedervetil Hornorkester

4. Torgeir Vassvik trummar och jojkar

5. Dansteatern "Owla ja kadonnut walkia"

2. Trio Törn vid pressinfot.

4. Gränslösa spelmän från Torneå och Haparanda

6. Gamlakarleby Hornorkester

7. Purpuridansarna och Mikael Fröjdö 8. Schamanfiol i Wäinön makasiini

Jonna Tervomaa och Jarkko Martikainen, som ackompanjeras av festivalens eget husband. Tervomaas låtar känner jag väl till sedan tidigare – här framförda i annorlunda tappning. Martikainen är en ny bekantskap, med en intressant sångröst. Karlebynejdens spelmansgille har hunnit spela en stund när jag smyger mig in Soittosali. Efter Karlebyborna är det dags för Småbönders spelmanslags tredje spelning för dagen. Vi får höra ”Tanze mit mir in den Morgen” – Henrik Wistbacka sjunger förtjänstfullt på tre språk: tyska, svenska och finska. Vi får också höra ”Galopp över stock och sten” och som avslutning "Terjärv brudvals". Som sista finlandssvenska grupp i Soittosali spelar Pietarsaaren spelmanslag, som i tiderna uppstod som en grupp i det finska arbetarinstitutet i Jakobstad. Gruppens sammansättning har ändrat något under åren men leds fortfarande av Heikki Nikula. Vi får höra bl.a. "Brudmarsch från Korsholm", "Ådövalsen", "Frans Janssons schottis", "Salokylän polkka" och en vacker vals av Arto Järvelä. Gruppen består av både svensk- och finskspråkiga, vilket återspeglas i repertoaren. Det är värdefullt att den finlandssvenska folkmusiken synliggörs även för finsk publik. Tyvärr var publiken vid Soittosali inte så stor, jag misstänker att det delvis beror på att salen är avsides placerad och att mycket annat pågår samtidigt på de större scenerna. Överlag känns det som att det är färre festivalbesökare än ifjol. Kanske folk är ute vid sina sommarstugor, då vädret är så fint. Dessutom firade festivalen 50-års-jubileum förra året, vilken då förmodligen bidrog till extra mycket besökare, tänker jag när jag kör hemåt i sommarnatten. Min plan är att besöka festivalen på nytt under fredagen. Det utlovas dock åskväder så jag ändrar mig och åker till Kaustby på lördag istället. Jag inleder lördagen med att delta i ett av de pressinfon som arrangörerna ordnar. En av de främsta nutida samemusikerna, Torgeir Vassvik, presenterar sig, plockar fram trumman 20

och jojkar några låtar. Det blir en speciellt intim musikupplevelse då vi sitter bänkade i ett litet rum och publiken består av endast en handfull reportrar. Efter pressinfot får jag förövrigt en kort men intressant pratstund med Vassvik (eventuellt kan jag återkomma till detta i ett senare nummer av Fiolen min). Den andra gruppen som presenterar sig är Trion Trio Törn. De är utvalda som en av årets Showcasegrupper. Jag noterar att en av medlemmarna i gruppen är Klara Källström, som även förra året deltog i Showcase-spelningarna – men då tillsammans med sin tvillingsyster i Duo Systrami. Trio Törn gav ut sitt debutalbum med det beskrivande namnet ”Debut” i december 2017. Genom en unik kombination av instrument – nyckelharpa, cello och fiol – blir ljudregistret stort och intressant. Pressinfot avslutas med att arrangörerna själva berättar om och visionerna för 2019. Nästa års festivaltema blir ”Rytm” i ett vitt perspektiv; förutom musikrytm kan det handla om livsrytm, dygnsrytm o.s.v. Pressinfot avslutas med att gruppen Tallarit spelar några låtar. Jag vandrar till scenen Troka och lyssnar till Gränslösa spelmän. Jag är nyfiken på den gränsöverskridande gruppen som består av spelmän från både Finland och Sverige. På repertoaren finns bl.a. ”Jag vill ha en egen måne” av Ted Gärdestad. Efter uppträdandet pratar jag med basisten. De är upptagna för tillfället då de skall äta något, men efter deras nästa konsert i Soittosali finns det säkert tid för en intervju. Jag passar själv på att äta och hinner på på vägen till Soittosali lyssna till Hilja Grönfors. Hon är mästersångerska och banbrytare när det gäller romsk musik. I Kestikievari spelar Gamlakarleby Hornorkester (GHO). Jag ställer mig i tältöppningen, men en ordningsvakt ber mig flytta på mig. Han stänger till tältduken för att blåsljuden inte skall störa musikerna på en intilliggande scen. Hornorkestrar hörs långa vägar, det märkte jag även på onsdagen när Nedervetil Hornorkester uppträdde. Dirigenten för GHO

skojar också om saken och frågar publiken: – Behövs mikrofon? Alltså åt mig, inte åt musikerna. Gamlakarleby Hornorkester är förövrigt över 120 år gammal. Alltså orkestern, inte musikerna, fortsätter hon. Kestikievari är relativt välfyllt. Många i publiken passar på att äta samtidigt som de njuter av blåsmusiken. Det är dags för Gränslösa spelmäns konsert och jag söker mig till Soittosali, som ligger i en skolbyggnad i utkanten av festivalområdet – salen är halvfull. Gruppen Gränslösa spelmän har varit verksam i trettio år, det är tjugo år sedan man senast besökt Kaustby. Vad passar väl bättre än att återvända detta år när festivalens landskapstema är Lappland. Vi får bl.a. höra "Brudmarsch från Norrbotten", "Forsbergs polka" och "Schottis från Porjus". Efter konserten får jag en pratstund med Helena Olsson, som spelar fiol och är ledare för gruppen. Hon berättar att musikerna kommer från både Haparanda och Torneå, men att gruppen övar huvudsakligen på den svenska sidan. – Vi har tillgång till övningslokal genom den vuxenskolverksamhet som finns i Haparanda, berättar Helena.

Helena har själv drivit en tygaffär och visar sig vara bekant med människor inom branschen i Österbotten. Hur kommer det sig att hon började spela fiol? – Hårda arbeten behöver mjuka nöjen, säger Helena med glimten i ögat. Gruppen spelar mest i Sverige. Jag frågar om de brukar besöka andra folkmusikfestivaler. Helena tipsar om den spelmansstämma som årligen arrangeras i Gammelstad i Luleå – helgen före midsommar. Jag tar några bilder av spelmännen innan de söker sig mot sina bilar för att påbörja hemresan. Själv promenerar jag till Keskipohjanmaa-arenan där det är folkdansafton. Avslutningsvis lyssnar jag på gruppen Okra Playground som upptäder på Kallioklubi ovanför Folkmusikcentret. Om det var glesare med besökare tidigare under dagen så vimlar det nu av folk. Schlagersångerskan Virve Rosti firar 60 år med jubileumskonsert på huvudarenan och klassiska låtar avlöser varandra i högt tempo. Jag söker mig i riktning mot bilen och musiken tonar ut i bakgrunden. Jag konstaterar att det är mångfalden som gör festivalen.

Glittrande toner och svallande känslor

Redan år 1987 arbetade Maria Kalaniemi som lärare vid Sibeliusakademin. Eleven Marianne Maans hade valt dragspel som sidoinstrument, och fick Maria som lärare. Nu firar de 30 år av vänskap och musikaliskt samarbete – detta genom turnén ”Glittrande toner och svallande känslor”.

Duon har just hållit en konsert

på Aspö och befinner sig på fartyget Eivor på väg mot Nagu. Vi har kommit överens om att göra en kort telefonintervju då de närmar sig fastlandet och ett mer heltäckande mobilnät. Jag ringer upp och signalen går fram på andra försöket. Marianne svarar. De söker sig undan människosorlet och det dova maskindunket. Jag frågar hur dagen på Aspö har varit. – Det har varit en fin dag. Det var massor med människor på plats och många spelmän – och vackert väder. När vi anlände till Aspö välkomnades båten av spelmän som stod på bryggan och spelade. Likadant var det när vi åkte iväg. Då stod de också på bryggan och spelade farväl åt oss, berättar Marianne. – Det finns elva bofasta på Aspö, men i samband med Aspö musikdag som arrangeras årligen kommer det massvis med båtar ända från Åland till Helsingfors. Vi spelade i ett litet underbart kapell som finns på ön. Det var så fullt att människor fick sitta i gångarna, inflikar Maria. Namnet för turnén känns träffande. Jag får en bild på näthinnan av vågor som svallar och glittrande sol22

Foto: Pentti Hokkanen

stänk. Jag undrar om musikerna medvetet valt spelplatser med närhet till havet? – Visst är vi båda vänner av havet. När vi spelar finlandssvensk folkmusik så faller det sig också naturligt att vi rör oss längs kusten, konstaterar Marianne. – Men vi rör oss över språkgränserna. Musikens språk är universellt. Många av de som tar del av Aspö musikdag är finskspråkiga. Vi spelade också en del finska låtar, bl.a. tangon av Olavi Virta. Vi sjöng exempelvis "Täysikuu" på båda språken. Förövrigt sjunger vi också en hel del a capella tillsammans – men också med instrument, berättar Maria. Duon varvar traditionell musik med egna kompositioner. Hur är det när det gäller de egna kompositionerna, lyfter var och en av er in egna låtar eller komponerar ni också gemensamt? – Vi komponerar nog gemensamt. Det är inte heller alltid så entydigt vad som är arrangemang och vad som är komposition. Våra konserter innehåller också improvisationsdelar. Eftersom vi känt varandra i 30 år fungerar det bra att improvisera, berättar Maria. I början av karriären bildade Marianne och Maria

aria på bryggan

Marianne och M

i Iniö.

Höstens konserter 26.9 Malms kulturhus, Helsingfors 6.10 Vindängensalen, Folkhälsanhuset,

Hagalund (www.lippu.fi)

14.10 Privat konsert, Sibbo 27.10 Folkmusikdagarna, Vasa 28.10 Österbotten (tba)

Foto: Privat

gruppen Ramunders Döttrar, som senare förkortades till Ramunder. Gruppen deltog i festivaler både i Finland och utomlands. Namnet Ramunder intresserar mig. De översta resultaten när jag googlade hade en koppling till fornnordisk mytologi och handlade om berättelser om jättar och vikingar. – Vi kom över en fonografinspelning från Kökar. Låten var svängig och skämtsam, och handlade om Ramunder som slåss mot troll. Om man såg ett stort flyttblock eller en grop kunde man förr i tiden säga att det var Ramunder som varit framme och kastat stenblock. Vi fastnade vid namnet, säger Marianne. Då jag i tidigare sammanhang intervjuat både Marianne och Maria var och en för sig kommer jag att tänka på att båda pratat om pedagogiken. Jag har förstått att den biten är viktig för er båda? – Jag tänker nog att det pedagogiska är hälften av karriären, och den andra hälften är det konstnärliga. Genom möten med nya elever ökar vidden, man får följa med vad som händer, konstaterar Maria. – Jag håller med. Det konstnärliga och det pedagogiska kompletterar varandra, bekräftar Marianne. Jag passar på att gratulera Maria, som nyligen blivit upptagen som medlem i den Kungliga Musikaliska Akademien, som grundades av kung Gustav III år 1771. – Jag är speciellt glad över att utnämningen också är kopplad till min pedagogiska verksamhet. Jag har spelat och undervisat mycket i Sverige. Det känns trevligt att

få respons på det man gör, säger Maria. Hon är genom utnämningen i gott sällskap. Exempel på finländare som tidigare upptagits i akademin är kapellmästarna Sakari Oramo, Esa-Pekka Salonen och Leif Segerstam. Jag kommer ännu att fundera på Mariannes och Marias vänskap. Umgås ni också privat vid sidan av musiken? – Jo, vi är nog vänner även utanför musiken. Tidvis har vi mer kontakt, tidvis mindre. Om vi har en konsert på kommande faller det sig naturligt att vi träffas oftare, konstaterar Marianne. Konsertserien Glittrande toner och svallande känslor inleddes 16.6 i Ingå i samband med festivalen Musik vid havet. Aspö var andra anhalten på turnen (4.7) och härnäst står Iniö Folk på tur (28–29.7). Turnen sträcker sig ända till hösten och ifall intresse finns kan nya spelplatser bli aktuella. Det utlovas allt från vilda polskor och menuetter till vackra kärlekssånger och ballader. Musikerna vill genom musiken lyfta fram olika känslolägen – allt från glädje och lekfullhet till sensitiv känslosamhet. Fartyget närmar sig Nagu och vi får lov att avrunda intervjun. Jag tackar för en trevlig pratstund och känner att jag skall besöka någon av duons konserter i Österbotten, ifall jag bara har passligt. Simon Gripenberg

Fiolbyggare på Folklandia 2018 Jag deltog i årets Folklandiakryssning som representant för Fiolbyggarna i Finland (Suomen viulunrakentajat r.y.). Fiolbyggarna visade upp några högklassiga i Finland byggda fioler i instrumentverkstaden på tolfte däck. Tråkigt nog är verkstaden rätt osynlig och undangömd vilket gör att ganska få hittar till den. I år var situationen lite bättre genom att vi också, på lördagen, hade ett bord nere på huvudstråket där ”massorna” rör sig. Man kunde genast på lördagen se att det lönade sig att ha en ”inkastare” där människorna rör sig. Själv demonstrerade jag uppsättning och trimning av en kinesisk fabriksfiol köpt från kina för den här kryssningen. Instrumentet är en Guarnerius Cannon kopia som misshandlats så att den ser gammal ut. Man ger sig på det lackde instrumentet med t.ex. cykelkedja och gnider in smuts i träet för att simulera hundra år av spelning. Den enda modifikation jag gjorde före kryssningen var att byta de kinesiska strängarna mot ”Pirastro Tonica” strängar. Tonikas största fördel är att det är en billig syntetsträng. Jag har valt Tonica som trimningssträng eftersom den är billig och jag vill köra med nya strängar varje gång jag börjar trimma ett instrument … jag vill höra instrumentets fel och inte strängens. Priset har betydelse då jag är storkonsument av strängar. Förutom strängbytet gjorde jag mätningar av fiolen hemma och kunde vid provspelning konstatera att den var nästan olidligt nasal och väldigt torr i basen. Jag visste alltså från början att det skulle bli en hel del invändigt slipande för att först justera fram en god bas och sedan akustiskt jämna ut instrumentet så att de olika strängarna skulle klinga ungefär lika starkt. Ombord på båten justerade vi fiolens ljudpinne för bästa ljud men kunde samtidigt konstatera att ljudpinnen var skuren ca. 1 mm för lång vilket ledde till att den var hårt inpressad … vilket påverkar ljudet på ett icke önskat sätt. Efter resan justerades ljudpinnens längd så att den nu är korrekt och ljudpinneplaceringen också ”normal”. Då fiolen efter ljudpinnejusteringen skulle stämmas upptäckte vi att stämskruvarna var helt osmörjda. Följande steg var att försiktigt smörja stämskruvarna med tvål d.v.s. vanlig icke flytande tvål. Instrumentet gick nu relativt bekvämt att stämma.

Den akustiska stämningen av instrumentet d.v.s. justera basen och att ge instrumentet en trevlig klangfärg görs via inre slipning av det spelbara instrumentet. Med hjälp av magnetverktyg är det möjligt att korrigera tjockleken hos lock och botten, samma process som man tidigare gjorde genom att skära loss locket och med sickel göra alltför tjocka områden tunnare. Fördelen med att slipa från insidan är att instrumentet kan justeras i små steg och provspelas direkt innan följande justering görs. Man har alltså en mycket god kontroll över vad som händer under hela processen. Justering av basen är enkel. Basresponsen är beroende av att locket kan ”pumpa” upp och ner som ett högtalarmembran samtidigt som locket gungar av och an i längdriktningen. För att få en god basrespons måste området mellan halsens kloss och basbjälken vara lämpligt tunnt. Om området är för tjockt blir basen torr och sträv. Görs området alltför tunt så låter instrumentet mörkt och råmande vilket inte heller är önskvärt. Jag har ett självskrivet dataprogram som bl.a. mäter basresponsen vilket gör justeringen relativt objektiv. Förutom fioljustering så blev det en del spelande i allspelsgruppen och under natten i en trappuppgång. Det har år för år blivit roligare att buskspela genom att jag börjar ha en del av allspelsrepertoaren i huvudet vilket gör att man enkelt kan haka på. Då man stöter på en från tidigare okänd låt så försöker man hitta tonarten och efter detta kan man ackordkompa utgående från grundackorden. Då resan började gå mot sitt slut så hade kinesen blivit ett förvånansvärt välklingande instrument. Om någon är intresserad av att prova Folklandiafiolen så är det bara att ta kontakt. Instrumentet söker ny ägare/ spelare. Lars Silén Foto: Lars Silén

Nya skivor

SMÅBÖNDERS SPELMANSLAG/ Ti Evjär o meit Småbönders

spelmanslag

spelade in en skiva under våren 2018 och den gavs ut i maj. Man hade planerat att spela in purpuri, men efter att man i flera år hade försökt att ordna finansiering men inte lyckats, så valde man att spela in låtar ur spelmanslagets ordinarie repertoar. Från tidigare finns det en c-kassett inspelad med Småbönders spelmanslag från 1980-talet, så det var nog hög tid att få en ny dokumentation av laget, som har sin alldeles egna stil. Skivomslagets framsida pryds av en för spelmanslaget mycket viktig detalj, nämligen tramporgeln. Tramporgel är inte ett instrument som används alldeles allmänt i finlandssvenska spelmanslag, men för Småbönders är den mycket viktig. På baksidan finns ett foto av de sju medlemmarna i gruppen, med listan på de 10 spåren. Skivan innehåller 10 spår med mestadels lokala låtar. Det första spåret innehåller ”Terjärv brudvals”,

som i många år har varit bortglömd, men nu har tagits fram igen. Max Furu hade en gång i tiden bandat in melodin enligt Onni Högnabbas version, nu har man tagit Terjärv brudvals ibruk igen. En annan typ av melodi som är Småbönders spelmanslags specialitet, på skivan spelar man två av dem: ”Galopp presto” och ”Över stock och sten”. Titelspåret ”Ti Evjär o meit” är en traditionell visa, med i allra högsta grad lokal förankring, på språkgränsen mot Vetil och Evijärvi som man bor. Frans Janson var en Terjärv-spelman som på 1930-talet också sjöng kupletter och som också har gett inspiration till den visan. Det är bra gjort att spela in en skiva, att kunna dokumentera repertoaren av år 2018 är värdefullt. Det skulle också ha varit intressant att på skivan få litet information om låtarna, men på basen av en intervju i radio Vega fick jag litet mera info om skivan och dess bakgrund. Att det sedan skedde en liten förväxling, så att Småbönders-skivan på vägen till Österbotten tog en omväg via Frankrike, och Småböndersborna fick en fransk orkesters cd-skiva blir en litet rolig historia som en ytterligare krydda.

KVARNROT/ Det lyster mig att sjunga/ Folkliga koraler från Svenskfinland Katarina Kvarnström har länge

varit intresserad av folkliga koraler, hon har i många år turnerat och hållit konserter där en avsevärd andel av repertoaren har bestått av sådana. Och väl så – denna tradition är värdefull och tål mycket väl att ta vara på. Begreppet ”folkliga koraler” är en term som forskarna har skapat som beteckning för de psalmer och andliga visor som under 1800-talet sjöngs bland folket. Skivan ”Det lyster mig att sjunga” består av elva folkliga koraler som har plockats fram ur samlingen ”50 folkliga koraler och andliga visor från Svenskfinland”, som har sammanställts och redigerats av Göran Blomqvist. Vissa av visorna har ingått i psalmboken eller andra andliga sångböcker, andra har aldrig sjungits i kyrkliga sammanhang. Musiker på skivan är, förutom Katarina som sjunger, Teddy Granroth på piano och Kaarle Mannila 25

på slagverk och bas. Tillsammans har gruppen skapat en alldeles lämpligt jazzig och svängig blandning av visor. Koralerna kommer till stor del från Österbotten, två koraler från Hitis och en från Pojo. Titelspåret ”Det lyster mig att sjunga” är som variant från Malax, men den har sjungits rätt allmänt i Svenskfinland. Den hör till kategorin visor där fattiga sjunger ut sin nöd. En annan visa på skivan är ”Du min lilla ädla tanta”, en vaggvisa från Munsala, där den första versen är mest känd, och har använts som vaggvisa. Men det finns 13 strofer till, och de visar på att denna är skriven som en andlig visa, skriven av K.P. Elenius från Munsala. Spåret ”Svårt är vid bergen att taga sin föda” från Hitis utkom som skillingtryck, och den här varianten efter Tekla Bergen är den enda tillvaratagna uppteckningen av den här visan i Norden. Det är alltid trevligt att det kommer ut skivor med olika typer av repertoar i Svenskfinland, och här är en annorlunda skiva, med tonvikt på textinnehåll och dokumentation av sånglig tradition. I Fiolen min nr 2/18 presenterades Ann-Marie Löfdahls skiva med sånger och visor från Oravais. Båda skivorna är var och en på sitt sätt värdefulla bidrag. Det har ju faktiskt sjungits och trallats flitigt också i våra trakter – har man inget annat instrument kan man i varje fall sjunga.

LA RIIPPA GROUP/ Dirty work

WAO/ Maailma on hullu

Den här cd-skivan

Vissångaren,

är kanske inte direkt en folkmusikskiva, men eftersom den är en finlandssvensk produktion, och man gärna vill räkna sig som folk-/etnoband, så är den ändå värd ett omnämnande. Man tar i gruppen genom sin musik ställning till sådant som medlemmarna tycker är viktigt, varför man på den här skivan också kan notera att av de tio spåren finns ett som heter Talvivaara. På skivomslaget omfamnar gröna kvistar byggnadsplatsen för kärnkraftverket i Pyhäjoki. Över lag är skivans tema Kärlek; vacker, tvivlande, längtande, missförstådd, smutsig… Medlemmar i La Riippa Group är Jessica Riippa som sjunger, och som också är låtskrivare, Johanna Lönngren på fiol, Julia Hansson på dragspel, Oskar Sandin på bas och Valter Söderbacka på trummor. Som titeln antyder finns det en hel del sånger som sjungs på engelska, men Jessica sjunger också på sitt modersmål, Nedervetildialekten.

poeten och människan Vilho Akseli Ollikainen levde på jorden 1934-1998. Han föddes i Savolax, men levde sitt liv i Norrbotten, dit han flyttade som yngling, närmare bestämt byn Ullatti öster om Gällivare. Han levde, sjöng, kände och tänkte om existensen, kärleken och mörkret, om naturen, människans villkor och världens gång. Vilho dokumenterade själv med kassettbandspelare och skrivmaskin och skrev själv texter på finska, svenska och meänkieli. WAO är gruppen som grundades när Tornedalsteatern skulle sätta upp pjäsen Tjära människa – pjäsen om Vilhos liv år 2014. Den består av Göran Eriksson, Markus Falck, Jan Johansson, Arto Järvelä och Susanne Rantatalo och de fem trakterar fiol, dragspel, durspel, tramporgel, kontrabas, munspel, kantele, percussion, förutom att de alla även sjunger. Titelspåret ”Maailma on hullu” (Världen är galen) handlar om världens galenskap, världen var galen då på 1970-talet och ingenting har åtminstone förändrats till det bättre sedan dess. Dans och musik

var Vilhos medicin mot världens elände. Visan om ”Kuppari” (åderlåtaren) är Vilhos mest kända sång. Melodin finns trad. både i Finland och i Sverige, men texten är Vilhos. En tredje låt från skivan är ”Sälli se loikki/Vandringsman”, som kanske bäst beskriver Vilho Akseli – att bekymmerslöst vandra efter vägarna i midnattssolens sken och besöka sina vänner. Det här är gruppen WAOs första skiva, vi får hoppas att det kommer fler, att Wilho Akseli Ollikainen har lämnat ännu fler fyndiga, ledsamma, finurliga alster efter sig.

HAZELIUS HEDIN/ Jorland Johan Hedin

(sopran- och oktavnyckelharpa, mandolin och sång) och Esbjörn Hazelius (sång, cittern, gitarr, fiol, åspipa) har spelat in skivan Jorland, som består av ungefär lika delar traditionellt material och nyare alster. Man varvar också instrumentala låtar med visor på ett sätt som gör att den här skivan är lättlyssnad. Många av låtarna har anknytning till Skåne på något vis, antingen är de trad. skånska låtar, eller så har låtarna skånska upphovsmän. Men här ryms också

bland annat en åländsk shanty (sjömansvisa) "En sjömansbrud" och också "Björndansen" från DalaFloda. Skivan innehåller 13 spår av vilka flera består av två låtar, redan i det första spåret, "Blomkoll", har man kombinerat en polska efter J E Blomgren från Hässlunda och en menuett efter Mattias Kollberg från Skepparkroken. Vid ett ytterligare plock bland spåren, så kan nämnas ”Det är så mången fara”, en trad. värmländsk visa om olycklig kärlek, ”Emigrantens farväl”, en trad. text om amerikafarare med melodi av Esbjörn Hazelius. Den senare visan handlar om, som det så ofta var, en ung man som åker iväg till Amerika bedjande att hans älskade skall vara honom trogen till dess han kommer hem igen. ”Göingasaung” med text av Olle Bennhoff (finns i hans samling "Saunga frau maakena" från 1950) och musik av Christer Lundh är en spännande visa som sjungs på en gammal Göingedialekt, och det låter som ett alldeles eget språk. Skivan Jorland är lätt att ta till sig, på ett mycket angenämt sätt. Jag kommer nog att spela den många gånger ännu. Åsa Lillhannus

r ö f e n i l d a l l De i t l a i r e mat är 8 1 0 2 / 4 r N ! 0 1 . 5 1 n min till Fiole Material sen till adres in s a k ndet.fi skic ansforbu lm e p s @ fiolenmin

Avs. Finlands svenska spelmansförbund Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM

2019

2018

Händelsekalender 21–23.9

Skärikurs på Sälgrund, Kaskö

30.9

Dragspelskurs, Pargas

6–7.10

Folkmusikläger på Rövass, Barösund

24–27.10 Folkmusikdagarna, Vasa 17.11

Kursen "Allspellåtar 2", Österbotten och Nyland

10.1

Etnogalan, Helsingfors

11–12.1

Folklandia, Helsingfors–Tallinn– Helsingfors

22–24.3

Vinterstämma, Mariehamn

23.3

Förbundsdag, Mariehamn

13.4

Kvarken Folk, Vasa–Umeå–Vasa

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi