Nr 3 | 2021 – 52:a årgången
Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.
Fiolen min 3/2021 Sommarminnen och höstplaner.................................. 3 Aktuellt....................................................................... 4–9 Att videofilma och tillgängliggöra på nätet....... 10–11 Nytt center för finlandssvensk folkmusik........... 12-15 En händelserik heldag i Kaustby......................... 16–21 Festivalminnen från ett halvt sekel..................... 22–25 Nya skivor.............................................................. 26–27 Händelsekalender........................................................ 28 Pärmbild: Kusinerna Riippa uppträder i Kaustinen-salen i samband med Kaustinen Folk Music Festival 2021. Foto: Simon Gripenberg
Ordförande: Synnöve Svanström 050 545 7264 ordforande@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Michaela Lassus 040 759 0542 michaela.lassus@multi.fi Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 10–14 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi
Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. ISSN 0782-3479
Finlands svenska spelmansförbund r.f. www.spelmanforbundet.fi | kansliet@spelmansforbundet.fi Ansvarig utgivare: Synnöve Svanström Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida (183x257 mm): 270 euro Halvsida (183x126mm eller 89x257 mm): 130 euro 1/4 sida (89x126 mm): 100 euro 1/8 sida (89x63 mm): 70 euro Kontakta kansliet för bokning
Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Antonia Nyström 044 066 1012 antonia.nystrom@gmail.com Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Henrica Westerholm 040 169 3399 henrica.westerholm02@gmail.com Emil Antman 0400 487 877 emil.antman@gmail.com
Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i november 2021. Deadline för material är 15.10.2021 Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet samt Svenska kulturfonden. 2
JÖMÄRKT MIL
4041 0955 Trycksak
Sommarminnen och höstplaner Hur har sommaren förflutit för er, bästa
läsare? För min del blev det tre små spelträffar och en virtuell folkmusikfestival. Ett annat år hade jag tyckt att det var en mager folkmusiksommar, men i dessa tider förstår man att glädjas åt de små händelserna.
Spelträffar Efter tio års uppehåll har vi träffats tre gånger i sommar med vår lilla grupp Felspel, och det har varit jättekul att fila på låtarna i vår gamla repertoar. Rostigt, javisst, men ofta har vi också förvånats över hur mycket vi kommer ihåg av stämmor och arrangemang trots att de till största delen är gehörsburna. Tredje träffen hade vår yngsta medlem tyvärr förhinder och då spelade vi mest gammal buskspelsrepertoar från 1980–90-talet – roligt det också. I skrivande stund är nästa spelträff redan inbokad.
Folkmusikfestival virtuellt Längre fram i tidningen får vi läsa om årets folkmusikfestival i Kaustby. Vår redaktör Simon var på plats och kollade läget. Där träffade han också Jan-Anders Barkar som berättade om tidigare års festivaler. Undertecknad valde att vara med på distans. Jag blev faktiskt förtjust i Kaustby folkmusikfestivals nätversion, VirtuaaliKaustinen. Webbplatsen var enkel men fungerande och de hade till och med lyckats skapa lite festivalkänsla. De inslag jag tog del av – både streamade konserter och konserter som filmats på förhand – var fina, både att titta och lyssna på, men... Mitt i sommaren brukar det vara härligt att fara till Kaustby på festival med mycket musik, glada människor och hela festivalkonceptet runt sig. Att en vacker sommardag sitta för sig själv vid datorn eller med telefonen och lyssna var tyvärr inte lika lockande. Det jag tog del av under festivaldagarna såg jag i efterhand, sent på kvällen eller tidigt följande förmiddag, och det blev inte alls så mycket som jag hade tänkt.
i spelmansprogrammet, men jag hittade åtminstone våra tvåspråkiga grupper, Esbo spelmanslag, Kyrkslätt spelmän och Pietarsaaren spelmanslag. I ”betalprogrammet” fanns också konserter med finlandssvenska grupper och åtminstone när jag såg konserten med gruppen I fäälan presenterade konferenciären också på svenska. I fäälans konsert med trevliga och ibland roliga arrangemang och fina egna låtar var ett rent nöje att lyssna till. Ett annat svenskt programinslag som jag tog del av var Johanna Björkholms föreläsning Att skapa ett klingande kulturarv. Om finlandssvensk folkmusik, kulturarvsprocesser och tryggande med Johanna Lönngren som illustrerande spelman. Mycket av innehållet var bekant för mig men Johanna B lyfte fram saker jag själv inte tänkt så mycket på tidigare. Intressant. *** Så är då hösten i antågande och i Spelmansförbundets händelsekalender finns både flera kurser och evenemanget SpelmansFolk i Vörå. Sett till arrangemangen tror jag att det finns alla möjligheter till en innehållsrik spelmanshöst och ett riktigt bra spelmansveckoslut i november, så nu får vi innerligt hoppas att allt går enligt planerna och att inga elaka virus sätter käppar i hjulen. – Och hör ni! Skriv också ni till Fiolen min om vad ni hållit på med eller har på gång!
Synnöve Svanström, ordförande ordforande@spelmansforbundet.fi
Finlandssvenska festivalinslag Programutbudet omfattade sex dagar av konserter som var tillgängliga i 24 timmar för den som köpt biljett. Dessutom fanns workshopar och webbinarier, samt ett spelmansprogram med YouTube-videor med olika spelmansgrupper. Jag hade hoppats hitta flera videor med finlandssvenska spelmän
3
Återuppta ditt spelande – spela folkmusik
Kristinestad
Under hösten 2021 ordnas kursen Återuppta ditt spelande på tre orter i Svenskfinland. Kurserna ger deltagarna möjlighet att komma igång med sitt spelande igen, i grupp och med folkmusik på repertoaren. Kursernas lärare är aktiva folkmusikutövare och -pedagoger med stark förankring i den finlandssvenska folkmusiken. Undervisningen kommer att präglas av lärarnas egna metoder men några av låtarna kommer att vara de samma för att deltagarna ska ha en liten gemensam repertoar om de träffas i något folkmusiksammanhang.
Kenneth är utbildad musiklärare och spelar bl.a. fiol, nyckelharpa, bas och gitarr. Inom folkmusiken spelar han med grupperna I Fäälan och Tjöck spelmanslag. Foto: Pressbild
I ett nytt projekt vill Spelmansförbundet nå ut till alla som tidigare spelat ett instrument men av en eller annan orsak låtit det bli liggande en tid.
Lärare: Kenneth Nordman Tidpunkter: onsdagarna 27/10 (kl. 18–21), 3/11 (kl. 18–19.30) och 10/11 (kl. 18–19.30) Plats: Lappfjärds folkhögskola Anmälan: till kansliet@spelmansförbundet.fi eller 0500-560 209, senast den 17 oktober.
Det kommer att ordnas minst tre kurstillfällen på varje ort. Kurserna kostar inget (förutom i Ekenäs där kursen ingår i Raseborgs kulturinstituts kursutbud), men till alla kurserna ska man anmäla sig på förhand. Välkommen med, eller tipsa någon i din närhet som du tror kan vara intresserad.
Vasa
Ekenäs
Linnea spelar i Ingå spelmansgille där hon också fungerar som lärare för nybörjare på fiol och mandolin. Hon är även en flitigt anlitad folkdansspelman och sjunger visor i folklig tradition. Linnea har avlagt 3/3 på fiol i musikinstitutet.
4
Foto: Tommi Pietiläinen
Lärare: Linnea Holmberg Tidpunkter: torsdagar 9/9–2/12, 13/1–7/4-22 kl. 18–20.30 Plats: Seminarieskolan i Ekenäs Anmälan: fr.o.m. 18.8 kl 11 till www.raseborg.fi/ kulturinstitutet eller 019-2892765 kursnummer 10951063, namn Spelmansorkester.
Johanna är utbildad folkmusik- och fiolpedagog från Yrkeshögskolan Centria i Karleby. Hon undervisar i fiolspel med betoning på den finlandssvenska folkmusiken i olika medborgar- och arbetarinstitut i Jakobstadsnejden och i Vörå. Johanna fungerar också som fiolist i gruppen Rie och i La Riippa Group.
Foto: Boden Live
Lärare: Johanna Lönngren Tidpunkter: 13/9 (18–21), 27/9 (kl. 18–19.30) och 11/10 (kl. 18–19.30) Plats: Vasa Settlementförening, Villagatan 1 Anmälan: till kansliet@spelmansförbundet.fi eller 0500-560 209, senast den 6 september.
H:fors – Tallinn – H:fors Folklandia är en årligen återkommande vinterfestival ute till havs och hålls numera på omtyckta kryssningsfartyget M/S Silja Europa. Festivalen har arrangerats varje år sedan 1996 så när som på år 2021, då festivalen ställdes in. Kryssningen i januari 2022 blir alltså den 26:e i ordningen. Den 22 timmar långa kryssningen samlar årligen närmare 3 000 folkmusik- och folkdansentusiaster. Finlands svenska spelmansförbund är en av medarrangörerna och har reserverat ett fyrtiotal platser som nu kan bokas via förbundet. De som bokade in sig till kryssningen 2021 har kvar sin bokning, men ännu finns det lediga platser i alla hyttkategorier. • B2S-hytt, 2 pers/hytt 154 €/pers • B4-hytt, 4 pers/hytt 130 €/pers
• A2-hytt, 2 pers/hytt 179 €/pers Anmälningar med namn, födelsetid, medborgarskap (om annat än finskt), kontaktuppgifter och hyttönskemål skickas till kansliet@ spelmansforbundet.fi fortast möjligt, dock senast 31.10.2021. Platserna fylls i den ordning anmälningarna kommer in. På fartyget finns flera matställen, men ämnar man
äta buffé i Grande Buffet på däck 8 är det säkrast att boka på förhand, då slipper man köa och priset är förmånligare. Buffékupongen kan användas som betalmedel på färjans övriga matrestauranger ifall man kommer på andra tankar i sista stund. • Middagsbuffé fredag 7.1, första dukningen kl. 17.45– 19.45, andra dukningen kl. 20.30–22.30. Vuxna 34 € vid förhandsbokning.
Lafo Folkmusikcenter är en ny plattform för utbildning, fortbildning, utveckling och nätverkande inom folkmusiken för etablerade, nya och framtida kulturproducenter.
• Frukostbuffé lördag 8.1 kl. 07.00–11.00. Vuxna 13 € vid förhandsbokning.
Under åtta helgkurser får deltagarna möta olika etablerade och professionella folkmusiker. En unik möjlighet att få komma i direktkontakt med olika traditioner som finns runtom i Svenskfinland!
• Specialfrukost lördag 8.1 kl. 07.00–11.00. Vuxna 18 € vid förhandsbokning.
Kurser
• Lunchbuffé lördag 8.1 kl. 12.30–15.00. Vuxna 26 € vid förhandsbokning. 17-åringar och yngre har förmånligare måltids-priser Önskar ni uppträda? För att få speltid förutsätts att man fått sin hyttplats bekräftad. De som reserverat speltid före utgången av augusti månad garanteras speltid. Meddela Spelmansförbundets kansli i samband med kryssningsanmälan. Spelmansförbundet har reserverat speltid för Allspelslaget, så möjlighet att uppträda finns fastän man inte kommer som ett helt spelmanslag. På ett så pass stort fartyg som Silja Europa finns det också otaliga möjligheter till buskspel. Arrangör: Suomen Nuorisoseurat ry / Pispalan sottiisi i samarbete med ett femtiotal medarrangörer, däribland Finlands svenska spelmansförbund r.f.
3-5.9.2021
Folkmusikens mångfald till vardag och fest med Marianne Maans & Désirée Saarela-Portin
1-3.10.2021
Folkmusik från Åland Siv Ekström, mästerspelman
5-7.11.2021
Maria Kalaniemi – finlandssvensk dragspelskonstnär och pionjär inom finländsk nutida folkmusik
3-5.12.2021
Folkliga uttrycket i dagens musik med Désirée Saarela & Triskel
4-6.2.2022
Folkmusik från Syd-Österbotten med I Fäälan trio
4-6.3.2022
Folkmusik från Östnyland med Jarmo Romppanen & Juulia Salonen
9-10.4.2022 6-8.5.2022
Esbjörn Hazelius & Johan Hedin från Sverige Låtutlärning och djupdykning i spel och sång, avslutningskonsert och jam med Marianne Maans
Mera info och ansökan: Foto: SLS Arkiv / Ivar Bengts
Folklandia 7–8.1.2022 M/S Silja Europa
www.lafofolkmusikcenter.fi info@lafofolkmusikcenter.fi G @lafofolkmusikcenter
5
Oberoende av årstid så är Norrvalla en ypperlig plats för ett spelmansevenemang. Här finns utrymmen för olika program och aktiviteter, många platser för fritt samspel och jam, hotell och restaurang med rättigheter – allt samlat på ett och samma ställe. Foto: Norrvalla
SpelmansFolk i Vörå 12–14 november 2021 Efter två somrar utan spelmansstämma behövs nu en riktig spelmansfest! I november ljuder spelmansmusiken på
Norrvalla i Vörå då Finlands svenska spelmansförbund arrangerar evenemanget SpelmansFolk och Vörå Spelmansklubb ger 50-årsjubileumskonsert. Idén till det nya samarbetet föddes då sommarens spelmansstämma i Vörå ställdes in. Den nyrenoverade herrgården Holmsgården är plats för lördagens program fram till middagen, medan kvällsprogrammet med Vörå Spelmansklubbs konsert liksom kvällens dans för allmänheten hålls i idrottshallen. I restaurangen Elsas Kök hålls fredagskvällens träff, där äts alla måltider och där underhåller mindre spelmansgrupper med musik på lördag kväll. Mindre grupper kommer också att ges möjlighet att delta i bygdespel på lördag förmiddag. På söndag finns möjlighet att medverka med spelmansmusik i gudstjänsten i närbelägna Vörå kyrka.
6
Preliminärt program Fredag 12.11 19.00
Ankomst till Norrvalla
20.00
Kvällsbit, umgänge och fritt samspel i restaurangen
Lördag 13.11 07.30–09.00 Frukost 09.00–12.00 Folkmusikkurs/Workshop
Bygdespel (mindre grupper)
11.00–13.30 Lunch 13.00
Workshop: Låtar från Vöråtrakten, bl.a. sommarens stämmolåtar
14.00
Välkomstkaffe i Holmsgården
15.00–17.00
Spelmanskonsert (akustisk) i Holmsgården,
avslutas med allspel (Hejsan grabbar och Finska polkan)
17.00
Middag
18.00– ca 21.00
Vörå Spelmansklubbs 50-års konsert i idrottshallen.
Spelmansklubben bjuder också på kaffe med dopp i pausen.
Alla som anmält sig till SpelmansFolk har fritt inträde till konserten och Konserten avslutas med allspel där ALLA spelmän är välkomna att delta.
På repertoaren sommarens stämmolåtar!
18.00– ca 21.00
Parallellt med konserten finns det möjlighet att jamma i Holmsgården
21.00–24.00
Dans för allmänheten i idrottshallen, mindre grupper underhåller med musik i
Servering i restaurangen och huvudaulan fram till kl. 23.30.
fram till kl. 21.00, varefter allt program koncentreras till huvudbyggnaden. restaurangen. Det jammas och spelas i korridorer och aulor.
Söndag 14.11 07.30–09.00 Frukost 10.00
Gudstjänst med spelmansmusik i Vörå kyrka
11.00–13.30 Lunch Hemfärd
Tack vare att det mesta av programmet koncentreras till lördag kan man
både delta i SpelmansFolk och fira farsdag, som i år infaller den 14 november.
7
Anmälan Deltagande i SpelmansFolk kräver anmälan, men inga deltagaravgifter uppbärs av Spelmans-förbundets medlemmar. Alla som anmält sig till SpelmansFolk har fritt inträde till Vörå Spelmansklubbs konsert på lördag kväll. Anmälningsblanketten laddas ner från Spelmansförbundets webbplats www.spelmansforbundet.fi och fylls i elektroniskt, sparas och skickas per e-post till kansliet@ spelmansforbundet.fi Blanketten kan också skrivas ut och fyllas i för hand. Uppgifter som frågas efter kan också skrivas ner i ett mail och skickas till kansliet. Viktigast är att de uppgifter som frågas efter (deltagarnas namn, medverkan i programmet, kost och logi, intresse för gemensam transport) framkommer i mejlet tillsammans med kontaktuppgifterna. Sista anmälningsdag är den 30 september. Anmäl er i tid! För att kunna planera för en trevlig och trygg tillställning behöver anmälningarna komma in inom utsatt tid.
Måltider Kvällsbit på fredag: 9 €/person. Lunch på lördag: 10 €/person Middag på lördag: 10 €/person Lunch på söndag: 10 €/person Kvällsbiten består av paj med sallad + kaffe, luncherna och middagen av 1–2 varmrätter, salladsbord, bröd, måltidsdryck och efterrätt. Måltiderna serveras som buffé. Välkomstkaffet på lördag eftermiddag kostar inget, men förhandsanmälan behövs!
Spelmansbuss
Spelmansbuss ordnas ifall tillräckligt många anmäler intresse för gemensam transport. Med tillräckligt många avses ca 20–25 betalande per buss. Avgiften för en förbundsmedlem är som tidigare 20 € för en sträcka upp till 75 km, 30 € upp till 125 km, och 40 € för en sträcka över 125 km. Motsvarande pris för en icke medlem är 30 €, 40 € och 60 €. 12–25-åringar betalar 10 € oberoende av sträcka, och barn under 12 år åker gratis tillsammans med vuxen. Notera att Spelmansförbundet inte förbinder sig att ordna busstransport om intresset är svagt!
Spelberedskap Programmet är till stor del beroende av spelmännens medverkan. För att kunna planera programmet behövs förhandsanmälan till följande spelningar: • Bygdespel (mindre grupper) på lördag förmiddag • Konsert (akustisk) i Holmsgården på lördag kl. 15.00–17.00 • Dansspelning i idrottshallen på lördag kl. 21.00–24.00 (vid behov till kl. 01.00) • Spelning (mindre grupper) i restaurang Elsas Kök på lördag kl. 21.00–24.00. Vid behov hålls även Open Stage i restaurangen • Spelning på söndag i Vörå kyrka
Workshops På lördag ordnas två folkmusikkurser/workshops. Information om kursen på förmiddagen sätts ut på hemsidan då detaljerna klarnat. Eftermiddagens workshop ”Låtar från Vöråtrakten” arrangeras av Vörå Spelmansklubb. Ämnar man delta i lördagskvällens allspel kan man passa på att delta i workshopen, för stämmolåtarna för sommarens inhiberade spelmansstämma spelas igenom. Stämmolåtarna fanns i Fiolen min nr 4/2020 och kan även laddas ner från Spelmansförbundets webbplats.
Hotell Enbäddsrum: 70 €/natt Tvåbäddsrum: 80 €/natt (40 €/pers/natt) Trebäddsrum: 120 €/natt (40 €/pers/natt) Alla rum har separata bäddar, trebäddsrummen är större och har tre ordentliga bäddar. I hotellpriserna ingår frukost.
8
Med reservation för förändringar p.g.a. coronapandemin
Salarna på Holmsgården.
Måltiderna serveras i Elsas kök.
Foto: Karolina Isaksson, Du & Vi
Foto: Norrvalla
Invarteringen sker på Norrvalla. Foto: Norrvalla
En del av programmet arrangeras på vackra Holmsgården.
Kom ihåg att anmäla er! Kurser är beroende av deltagare, så kom ihåg att anmäla er i tid så att kurserna inte behöver ställas in för att för få anmält sig vid anmälningstidens utgång. Om anmälningstiden gått ut kan man höra sig för om lediga platser!
Skärikurs på Sälgrund 17–19.9.2021
Lärare: Pauliina Pajala (fiol) och Emma Viljanen-Laurmaa (dragspel) Anmälan till kansliet@spelmansforbundet.fi / 0500 560 209 Sista anmälningsdag: 17.8.2021
Foto: Creative Commons/ *0* PrincessCCCC
Foto: Karolina Isaksson, Du & Vi
Dragspelskurs i Pargas söndag 26.9.2021
Lärare: Bo Lund Anmälan till kansliet@spelmansforbundet.fi / 0500 560 209 Sista anmälningsdag: 26.8.2021
Folkmusikkurs ”Låtar från Dalarna” på Kredu i Nykarleby 30–31.10.2021 Gästande kursledare: Anders Stenmark Anmälan till info@kredu.fi / 044 755 5618 Sista anmälningsdag: 15.10.2021
Vi beaktar givetvis coronaläget och eventuella restriktioner när vi närmar oss kursdatum!
9
Att videofilma och tillgängliggöra på nätet I styrelsen funderade vi på att vi spelmän kunde stärka vår närvaro på nätet. Få ut uppträdanden, korta videor och på så sätt nå fler med vår musik. I stort tror jag att många av oss vet i stora drag hur det går till. Men var börjar man? Vilken utrustning behövs och vad ska man tänka på när man rör sig i nätvideornas och strömmandets värld.
Det som den här artikeln främst ser på är hur vi kan
få ut trevliga videor på olika sociala medier. Facebook, Instagram och Youtube är de största i detta sammanhang så dem fokuserar vi på. Det som också kommer med på ett hörn är dokumentation av verksamhet där man vill få aningen bättre kvalitet på både ljud och bild än vad som krävs i vardagslag. Jag har frågat tips och råd av Mathias Nylund, som arbetar med media, filmning och editering av video på yrkeshögskolan Centria i Karleby, och av Martin Söderbacka, gitarrvirtuos, men i detta sammanhang deldrivare av musikföretaget ELive Music som bland annat regelbundet strömmar live konserter på nätet. Vill du kolla närmare på ELives arbete hittar du det på elivestream.fi. Både Martin och Mathias är noga med att påpeka att man varken behöver avancerad eller dyr utrustning för att göra bra videor med hyfsat ljud, det kräver däremot tålamod och en del arbete. Den första frågan vi behöver ställa oss är i vilket syfte videon görs. Det bestämmer ganska långt hur långt videoklippet ska vara. På typ TikTok är klippen 30 sekunder medan klippen kan vara längre på Instagram och Facebook. På Youtube kan du ha hur långa filmer du vill. Vi börjar med det enklaste: en låt filmas för att sedan läggas ut på valfri plattform. För att ladda upp filmer behöver man ett konto på plattformen. Youtube är t.ex. kopplat till gmail, så man kan logga in på Youtube med ett gmail-konto som skapas gratis på gmail.com.
Bilden Själva videon kan du göra med din smart-telefon. De flesta telefoner har en tillräckligt bra kamera för dagens sociala medier och är framför allt mycket enklare att använda än t.ex. systemkameror. Ett stativ för telefonen är viktigt för att få en bild som inte skakar. När bilden skakar är det inte roligt att se på videon och det ger ett dåligt intryck. Det finns många olika sorters stativ och även de enklaste för under 10 euro fungerar 10
utmärkt. Kom ihåg att alltid filma vågrätt, alltså så att telefonen läggs på sidan. Rama sedan in det som ska synas i bild, tänk på att allt som syns i bild filmas. Det som ofta är problemet med videor är ljuset, så tänk på att alltid ha ljuset framifrån. Martin gav rådet att filma i ett rum som är ljust – kanske med stora fönster – och att filma med ljuset framifrån på det som filmas. Mathias påpekade att om man är lite intresserad så finns det ganska billiga lampor som med lite inställning fungerar mycket bra.
Ljudet Den andra investeringen som lönar sig att göra är att köpa en extern mikrofon. Till de flesta telefonmodeller finns mikrofoner som man kopplar rakt in i telefonen. En extern mikrofon tar upp ljudet bättre. Priset beror mycket på vilken telefonmodell du har, men en fungerande mikrofon fås för några tior och uppåt. När du ställt upp din utrustning är det bara att signalera åt laget att börja spela när du tryckt på ”rec”. Testfilma, se på filmen och lyssna på ljudet i hörlurar så att du vet hur det låter. Har du en mikrofon kan du påverka vilket ljud som tas bäst upp, så det är viktigt att lyssna och kanske flytta mikrofonen för att få ett så bra resultat som möjligt. Här gäller samma som för bilden, allt som hörs spelas in. Kom ihåg att ljudet är viktigare än bilden. Det är mycket viktigt att filma flera gånger, det behöver inte lyckas första gången. Du kommer att märka att ju mer du filmar desto bättre blir du.
Editering och flera kameror Vill man gå ett steg längre kommer vi in på editering. Många sociala medier, t.ex. Instagram har egen editeringsmöjlighet där du kan lägga på lämpligt filter och klippa i början och i slutet när du laddar upp videon. Nästa steg, är att använda två eller flera kameror och kanske skild ljudupptagning, men det kräver förstås att det är fler som filmar. Har man enbart en kamera på stativ kan den knäppas på av en som sedan spelar i låten. Då är det enklast att editera materialet på en dator. Mathias föreslog programmet Final Cut Pro som är mycket intuitivt att använda och som dessutom kopplar ihop ljud och bild automatiskt från de olika kamerorna. Sedan kan man klippa ihop uppträdandet så som man vill och lägga till texter och annat som kanske är relevant. Här igen är det en investering på ca 300 euro för programmet och precis som med allt annat så krävs det övning för att få ett bra resultat. En så kallad gimbal (vakaaja på finska) som håller telefonen eller kameran stabil är en annan investering på ca 100 euro som tar filmandet till en ny nivå. Med den kan man gå omkring och filma utan att bilden
skakar. Mathias påpekade att man kan följa med vilka workshoppar Centria har och gå med på en om man har möjlighet och intresse. Deras workshoppar är mycket praktiskt inriktade.
Streaming Sedan kan man också streama live. Alltså sända direkt. Då ska man gå via den app man sänder på. Alltså Facebook-live eller Instagram. Youtube kräver att man har 1000 prenumeranter för att få sända live från telefonen, men via en dator kan man streama direkt. Här är det viktigt att tänka på ändamålet. Det blir sällan riktigt bra när man sänder via telefonen, men för att göra reklam för ”nu spelar vi på torget” fungerar det utmärkt. Enkelt och snabbt. För att streama uppträdanden behövs det ett team som har hand om streamen. Tänk dig att du har en ”ljudkille”, en ”ljustjej” och en ”streamtyp”. Det är alltid komplicerat med livestreaming och det är ofta bäst att ta in proffs, men då bör-
jar det kosta. Det börjar garanterat från 1000 euro och uppåt finns inget tak. Då ska man förhandla noga om vilka tjänster man behöver och veta vilken produkt man får i slutändan. Både Martin och Mathias betonade att det alltid är bättre att filma på förhand och sedan ladda upp materialet, men t.ex. en jubileumskonsert kanske man vill sända direkt.
Kort sagt Som du märker så är det övning som ger färdighet. Man klarar sig troligen långt med telefonen som redan är i fickan. Jag gör en kort lista på några tips och lite utrustning som kan vara bra att ha, men det behövs inte mycket för att få ett bra resultat bara man planerar noga och övar mycket. Nu gäller det bara att testa och börja sprida folkmusik från Svenskfinland ut över hela nätet.
Tobias Elfving
Råd för att få bra resultat: 1. Planera inspelningen. För vilket ändamål är filmen? Vem ska se den? 2. Planera bilden. Hur ser bakgrunden ut? Har vi tillräckligt ljus? 3. Tänk på ljudkvaliteten. Telefonens mikrofon, en externmikrofon eller annan ljudupptagning? 4. Gör många tagningar. 5. Se och lyssna på inspelningen några gånger före den laddas upp. Utrustning (i viktighetsordning):
• Stativ • Mikrofon • Lampor/Ljus • Editeringsprogram • Gimbal
Gimbal med inbyggt tripodstativ. Foto: Creative Commons/Marco Verch
11
Nytt center för finlandssvensk folkmusik Text: Simon Gripenberg
Vid Lappfjärds folkhögskola inleds under hösten en ny verksamhet för att bevara och vidareutveckla folkmusiken, folkdansen och folkkulturen inom Svenskfinland. Fiolen min stämde träff med Désirée Saarela-Portin som är projektledare för nygrundade Lafo Folkmusikcenter.
Jag planerar först att göra en telefonintervju men när jag inser att Désirée befinner sig hemma i Sundby, som ligger mellan Jakobstad och Nykarleby, känns det som en självklarhet att träffas för en traditionell intervju. Sommarvärmen håller fortfarande i sig då jag svänger in på gårdsplanen hos familjen Saarela-Portin. Kvällssolen speglas vackert genom vassen i vattendraget som ligger intill huset. En svarthakedopping bryter den spegelblanka vattenytan. Jag ser inte till någon på gårdsplanen men samtidigt som jag knackar på dörren hör jag svag musik från andra sidan huset. Nyfikenheten leder mig runt hörnet. På terrassen svävar Jessica Krohn runt i barfotadans ackompanjerad av Désirée och
12
maken Anders Portin. Jag slår mig ner på terrasskanten och insuper sommaridyllen. Med skogen som fond är detta verkligen folkmusik och folkdans i sitt rätta element. Det visar sig att trion övar inför ett sent påkommet uppträdande vid Kaustbyfestivalen. – Förutsättningarna ändrar så snabbt när coronarekommendationerna uppdateras. Detta uppträdande kom med så pass kort varsel att vi är tvungna att öva lite i sista stund, konstaterar Désirée.
Äntligen föll bitarna på plats Efter bullar och saft slår vi oss ner i halvskuggan. Anders söker sig tillsammans med familjens tre pojkar ner till stranden för att simma. Jag frågar Désirée när och hur initiativet till Lafo Folkmusikcenter uppstod. – Det har tidigare gjorts olika folkmusikprojekt vid Lappfjärds folkhögskola och planer på att utveckla folkmusiken och en möjlig folkmusiklinje har nog funnits länge. Förutsättningarna har helt enkelt inte varit de rätta, men nu är finansieringen säkrad. Svenska folkskolans vänner var genast pigga på idén och vi har dessutom erhållit understöd från Svenska kulturfonden. Désirée kontaktades av Casper Sahlström som är platsansvarig för folkhögskolans musiklinje och Kenneth Nordman som är huvudlärare på musikproduktionslinjen. De
kände till hennes brinnande intresse för den finlandssvenska folkmusiken och undrade ifall hon var intresserad av att bli projektledare. Svaret kändes självklart. – Själv blev jag intresserad av finlandssvensk folkmusik genom en kurs i folkmusik vid musikhuset i Jakobstad. Detta skedde 2004 när jag studerade vid Svenska Yrkesinstitutet. Skolan hade ingen skild linje för folkmusik men jag gavs möjlighet till ett flexibelt studiearrangemang för att kunna inrikta mig på folkmusik enligt en studieplan som Mikael Fröjdö hade gjort upp med tanke på en möjlig folkmusiklinje. Jag fick själv samla kunskap från många olika håll och aktivt söka upp utomstående musiker såsom Marianne Maans. När jag fick höra om Lafo Folkmusikcenter tänkte jag ”Äntligen!”, konstaterar Désirée.
Folkmusikcenter som är öppet för alla Désirée är hemma från Helsingfors och under tonåren var det den irländska folkmusiken som öppnade upp intresset för folkmusik på ett allmänt plan. Hon och hennes vänner kunde som minderåriga smyga in på barer bara för att få lyssna till musiken. Under en period på 90-talet var hon också fascinerad av bland annat Gjallarhorn och Nordman. När hon senare upptäckte den finlandssvenska folkmusiken öppnades en helt ny värld, men det visade sig inte vara så lätt att orientera sig där.
– Jag vet hur frustrerande det känns när man hittar något men sedan fastnar i en djungel när man vill ta sig vidare. Om gnistan har tänts hos någon gäller det att ta vara på detta. Här kan Lafo Folkmusikcenter fylla en viktig funktion. Man måste våga börja någonstans, även om deltagarantalet i början är litet. Jag vill att de som idag blir intresserade av folkmusik ska ha det lättare än jag hade på min tid, konstaterar Désirée. Kurserna vid Lafo Folkmusikcenter är öppna för precis vem som helst. Det spelar ingen roll ifall du är nybörjare eller har en professionell bakgrund inom folkmusik eftersom utbildningarna kommer att anpassas efter deltagarnas behov och önskemål. Inlärningen sker på gehör så kunskaper i musikteori är inte heller nödvändig. Vi vill ge alla möjlighet att delta.
Placeringen i Lappfjärd känns naturlig Att placera ett finlandssvenskt folkmusikcenter i lilla Lappfjärd kan tyckas konstigt men Lappfjärd brukar trots allt beskrivas som ”Svenskfinlands Kaustby”. Det är faktiskt så att Finlands svenska folkmusikinstitut (FMI) fanns i Lappfjärd några år i början innan det flyttade till Vasa. Désirée råkar också ha en personlig anknytning till Lappfjärd. – Min mormor arbetade som hushållslärare och koker-
Désirée brinner för folkmusiken och hoppas att många söker sig till Lafo Folkmusikcenter. Foto: Simon Gripenberg
13
ska vid folkhögskolan på 60- och 70-talet. Jag har tillbringat många av mina barndomssomrar i Lappfjärd, jag har själv studerat på Lafo och mina föräldrar gifte sig där. Min mamma har också kvar mormors hus i Lappfjärd, berättar Désirée. Folkhögskolan är en ypperlig plats för ett folkmusikcenter. – Jag ser så mycket potential. Här finns allt från musikstudio till övernattningsmöjligheter, vilket stöder kursverksamheten. Vi strävar också efter att skapa samverkan med folkdansen och hantverket. Musiken och dansen är så sammanflätade. Man kunde exempelvis ordna kurser på temat ”spela till dans” och vem vet, kanske vi i framtiden kan erbjuda kurser i instrumentbygge? Det vore också trevligt att bjuda in äldre spelmän som får komma och berätta. Folkhögskolans kursutbud riktar sig idag huvudsakligen till personer som är 16 år och äldre, men det finns planer på att skapa verksamhet som riktar sig till barn och unga. – Det gäller att ta vara på det intresse som finns. Vi måste själva våga ta plats – annars fyller någon annan tomrummet
Åtta olika helgkurser
Viktigt att både bevara och utveckla Det märks att Désirée brinner för den finlandssvenska folkmusiken. – Detta är en hjärtesak för mig. Samtidigt som vi måste minnas våra rötter måste vi också våga tänka nytt. Det skall finnas utrymme för såväl det traditionella som det nyskapande – då har vi också möjlighet att få med fler intresserade. Det gäller att hitta sin egen relation till folkmusiken samtidigt som man omfamnar traditionen. Apropå att bevara kommer jag att tänka på Ann-Mari Häggman som påmint om att vi också måste minnas att bevara det som finns i samtiden. Vi glömmer lätt bort nuet då det känns så självklart, funderar Désirée. Samarbete är som alltid A och O vilket även återspeglas i folkmusikcentrets röda logo. Mina egna associationer går till nätverk och sammanlänkade kedjor. – Vi ville ha med något lokalt och Petra Långfors som gjorde logon åt oss fick med detaljer både från Lappfjärds folkdräkt och julkorset, berättar Désirée.
"Jag vill ännu understryka att vi på Lafo Folkmusikcenter finns till för hela Svenskfinland fastän vi fysiskt råkar finnas i Sydösterbotten"
När det gäller den inkommande terminens utbud erbjuder Lafo Folkmusikcenter åtta olika kurshelger. Kurserna pågår från fredag till söndag och lördagskvällarna vigs åt konsert och jam. Man har strävat efter att få med olika regionala uttryck genom att fokusera t.ex. på åländsk, sydösterbottnisk och nyländsk folkmusik. Tyngdpunkten ligger på den finlandssvenska folkmusiken men en kurs med rikssvenskarna Esbjörn Hazelius och Johan Hedin finns också med på programmet (se inforutan på nästa sida). – Kurserna överlappar inte varandra och eftersom arrangemanget är flexibelt kan man välja att delta i endast en kurs, två kurser eller varför inte i alla? Vi startar med detta upplägg men min dröm är att vi på sikt skall kunna erbjuda en 1-årig linje i folkmusik, såsom vid t.ex. Malungs folkhögskola i Dalarna, funderar Désirée. Informationen om kursutbudet kommer att finnas på tre språk: svenska, finska och engelska. På Lafo drivs även integrationsprojekt så kanske någon nyfinländare rentav är intresserad av att delta. Kurserna kommer också att marknadsföras t.ex. via Kaustby och i mån av möjlighet kommer man också att öppna upp mot Sverige. – Det känns viktigt att nå ut över nations- och språk-
14
gränser. Vi kommer att streama kursernas konserter och därefter ha dem lättillgängliga på nätet, så att det finns möjlighet att uppleva dem på distans ifall coronapandemin ännu drar ut på tiden.
Hög tid för en finlandssvensk folkmusikvåg? Samtidigt som coronapandemin har begränsat oss på många sätt kan den skapa nya möjligheter. Eftersom vi inte kunnat resa och träffas i samma utsträckning som tidigare finns ett starkt sug efter att spela tillsammans och uppleva musik och kultur. Det lokala och nationella kan i bästa fall få ett uppsving efter pandemin. – Jag tycker helt klart att det är dags för en ny folkmusikvåg, och varför inte en finlandssvensk sådan? funderar Désirée. Vi skall inte vara för anspråkslösa utan tänka att det rentav finns en nisch för oss att fylla på världsmusikscenen. När vi, tillsammans med artisterna i Seaside Sounds samt KEK (Centralen för främjande av Folkmusik och Folkdans), deltog med en monter på Womex-mässan tänkte jag att utan detta skulle det finlandssvenska inte ha synts och någon annan skulle ha fyllt vår plats istället.
– Själv drar jag mig till minnes när jag en gång för länge sedan i samband med en resa i södra Italien tyckte att musiken i taxin kändes bekant – det visade sig att taxichauffören var en hängiven Värttinä-fantast. Den finlandssvenska folkmusiken, som för oss känns vardaglig, kan i andras öron upplevas som hur exotisk som helst. Vi avslutar intervjun och går ner till bryggan för att ta några bilder. – Jag vill ännu understryka att vi på Lafo Folkmusikcenter finns till för hela Svenskfinland fastän vi fysiskt råkar finnas i Sydösterbotten, säger Désirée. Jag hoppas att folk är nyfikna och kommer med. Folkmusiken berikar livet på så många sätt!
Åtta unika kurshelger: 3–5.9.2021 – Folkmusikens mångfald till vardag och fest med Marianne Maans och Désirée Saarela-Portin 1–3.10.2021 – Folkmusik från Åland med Mästerspelmannen Siv Ekström 5–7.11.2021 – Maria Kalaniemi – Kom och möt den finlandssvenska dragspels-konstnären och konstnärsprofessorn som hör till pionjärerna inom den finländska nutida folkmusiken 3–5.12.2021 – Folkliga uttrycket i dagens musik med Désirée Saarela & Triskel 4–6.2.2022 – Folkmusik från Syd-Österbotten med I Fäälan
Mer information och kontaktuppgifter:
www.lafofolkmusikcenter.fi info@lafofolkmusikcenter.fi
4–6.3.2022 – Folkmusik från Östnyland med Jarmo Romppanen och Juulia Salonen 9–10.4.2022 – Esbjörn Hazelius och Johan Hedin / Sverige 6–8.5.2022 – Låtutlärning och djupdykning i spel och sång samt avslutningskonserter och jam tillsammans med Marianne Maans
Perusspelmän vid Perus skola, fr.v. Torsten Nyholm, Artur Nyholm, Otto Storfors, Valter Kronman, Selim Nyholm och Selim Kronman. Foto: SLS arkiv, FMI 234 foto 10
15
En händelserik heldag i Kaustby Text och foton: Simon Gripenberg
Det är förmodligen utmanande att vara festivalarrangör i dessa tider då direktiven på grund av pandemin kan uppdateras från en dag till en annan. Även programmet för Kaustinen Folk Music Festival ändrades i sista stund. En nedbantad festival kunde hur som helst hållas 12–18.7 parallellt med VirtuaaliKaustinen – och besökarna fick åter en känsla av hur en riktig festival brukar se ut.
16
Dansaren Timo Saari släpper loss på huvudarenan till rytmerna av Anne-Mari Kivimäki & Palomylly.
Festivalen pågår hela veckan men eftersom jag har
andra planer för helgen siktar jag in mig på onsdagens program. Då har jag dessutom stämt träff med Jan-Anders Barkar, som har deltagit i så gott som varje upplaga av festivalen och således har mycket att berätta (se skilt reportage på sid 22–25). Ett ihållande högtryck har bjudit på ordentlig sommarvärme och festivalarrangörerna kan glädja sig åt veckans prognos – det fina vädret bara fortsätter. Jag svänger in på en kruttorr och dammig parkering framför Folkkulturcentret, som ligger intill Jyväskylävägen. Ett normalt festivalår skulle det vara rusning här redan från morgonen men nu då programmet är nedbantat på grund av coronarestriktionerna är det desto lugnare. I år arrangeras konserter endast i Kaustinen-salen samt utomhus på den stora Keskipohjanmaaarenan. Konsertplatserna är stängda mellan framträdandena och på området finns inga försäljningspunkter. De mindre festivalscenerna lyser också med sin frånvaro. Den som vill uppleva ett bredare program får istället logga in på VirtuaaliKaustinen. Trots det kraftigt nedbantade programmet finns ändå ett flertal finlandssvenska grupper med på repertoa-
ren. Jag skall själv inleda dagen med att lyssna till Kusinerna Riippa och noterar att såväl Désirée Saarela & Triskel som I Fäälan kommer att inta scenen vid Folkkulturcentret senare under veckan. Johanna Lönngren skall hålla en workshop och på fredag uppträder årets grupp – Maria Kalaniemi & Eero Grundström – som även den har en finlandssvensk anknytning.
Folkkulturcentret Innan festivalen har jag, som sig bör, på nätet fyllt i en ackrediteringsblankett för mediapersoner. Enligt instruktionerna skall jag lösa ut mitt mediapass vid pressinfon i Folkkulturcentret. Jag hittar ingen skylt för pressinfo och den enda personen inom synhåll är flickan som bemannar Folkmusikshopens kassa. Hon kan inte på rak arm säga var pressinformationen finns så jag frågar en förbipasserande fotograf. Efter lite funderande guidar han mig till ett litet bakre rum där arrangörsstaben sitter och jag får mitt mediapass som ger fritt tillträde till konserterna. Jag förstår att det är utmanande med coronarestriktionerna och programförändringar i sista 17
stund, men den allmänna informationen kunde ändå vara något tydligare för media och festivalbesökarna. Kusinerna Riippas konsert börjar först klockan elva så jag strövar omkring en stund och tittar på några av de ITEtaide-konstverk (itse-tehty taide) som finns på området. Vid sidan av folkmusiken visar Folkkulturcentret även upp nutidsfolkkonst. Min personliga favorit är den permanenta installationen av gamla vitmålade plogar som föreställer en flygande plog av tranor. Konstnären har lyckats skapa associationer på många plan. Jag tänker på hur dessa plogar i tiden har plöjt åkrar på vilka tranor har spatserat runt och trumpetat. Folkkulturcentret är en speciell plats. En stor del av byggnaden, däribland konsertsalen, är insprängd i urberget. Längs en trappa kan man ta sig upp på byggnadens tak varifrån man får en fin utsikt och kan skymta både kyrktornet och huvudarenans festivaltält. Promenerar man vidare ännu en bit når man den stora träpaviljongen på bergskrönet - Kalliopaviljonki - där det har hållits många minnesvärda festivalkonserter. Detta år står dock paviljongen tom och stängd.
Känslosam kusinkonsert
"Det har känts fint att kunna bearbeta dessa hundra år gamla texter och göra våra egna musikaliska tolkningar av dem samtidigt som vi kunnat lyfta fram vår hembygd."
Jag trappar tillbaka ner och söker mig mot Kaustinen-salen. Konsertsalen är arkitektoniskt intressant – genuina trädetaljer kontrasterar fint mot de råa och upplysta bergsväggarna. Akustiken är god och luften är sval. Det är skönt att slå sig ner i mörkret och få en paus från såväl solen som den tryckande sommarvärmen. Det är glest i stolsraderna vilket säkert beror på både tidpunkten, vädret och coronan. Konserten streamas så förmodligen lyssnar en del på distans. Kusinerna Riippa består av Jessica och Niko Riippa. Jessica är också frontfigur i folkmusikgruppen La Riippa Group och har därtill en bakgrund inom drama och teater. Niko är grundare av och gitarrist i legendariska Wentus Blues Band. När kusinerna möts plockar han fram den finstämda akustiska gitarren för att ackompanjera Jessicas inlevelsefulla sång. Under flera år har Jessica och Niko bland annat gjort midvinterkonserter tillsammans och för några år sedan bestämde de sig för att intensifiera samarbetet. Detta resulterade i debutalbumet Vedil som de släppte 2020 (läs recensionen i Fiolen min nr 4/2020). Bägge har sina rötter i Nedervetil och Niko fick idéen att skriva musik till den lokala författaren Alexander Slottes dikter. Skivan innehåller även nya arrangemang av gamla svenska folkvisor. – Det är en ära att få vara här i Kaustby igen. Jag vill också välkomna er som ser streamingen, inleder Jessica. 18
Den första låten vi får höra är ”I dagar och nätter” som bygger på en av Slottes texter ur diktsamlingen ”Sånger och syner” från 1918. Därefter får vi höra ”Syd-sydöstanvinden blåser” som handlar om Näcken. Jessica berättar att förutom några nya låtar är de flesta som de spelar på konserten från skivan ”Vedil”. Hon tilltalas av de distinkt finlandssvenska texterna som känns så naturliga och hemvana att sjunga. – Det har känts fint att kunna bearbeta dessa hundra år gamla texter och göra våra egna musikaliska tolkningar av dem samtidigt som vi kunnat lyfta fram vår hembygd. Jessicas finstämda röst och teatralisk sångstil smälter bra ihop med Nikos akustiska gitarrslingor. Efter välkända ”Plocka vill jag skogsviol” bjuds vi på den nya låten ”Skogsglänta”. – Denna låt tar oss till en trygg zon och en magisk plats, den egna skogen, berättar Jessica. Hon beskriver känslan av att vandra barfota på orörd mossa och hur fukten tränger upp mellan tårna samt berättar om fornlämningar i form av jättekyrkor som finns bevarade i Nedervetil. Jag upplever musiken som en öm och finstämd hyllning till den lokala naturen och historien och känner den tydliga kopplingen till Alexander Slotte. Som en kontrast till det finlandssvenska får vi höra en stämningsfull tolkning av den gotländska visan ”Uti vår hage” och därefter den fartfyllda och medryckande ”Klappvalsen” av Mats Edén. – Följande låt har vi haft med på vår repertoar i nästan sju år genom våra midvinterkonserter. Detta har blivit en viktig låt för oss och den berör mig som sångare på nya sätt varje gång, säger Jessica. Kusinerna bjuder oss på en vacker tolkning av ”Kristallen den fina”. Jag får gåshud och anar också en tår i Jessicas ögon. Därefter blir det åter igen material av Alexander Slotte. Låten ”Nu spelar orkestern” passar bra in nu när coronarestriktionerna så småningom förhoppningsvis lättar. Efter den nya låten ”Sol och hav” berättar Jessica att duon har en ny skiva på kommande och konserten avslutas med en hommage till hembygden i form av ”Slumrande toner”.
Paus på Pauanne Under eftermiddagen är det ett avbrott i festivalprogrammet men jag tipsas om platsen Pauanne. Efter en lunchpaus i centrum styr jag ut en bit längs väg 63 mot Terjärv och viker in på Pauanteentie. Grusvägen smalnar av samtidigt som den slingar sig upp längs sluttningen. Jag har hört talas om såväl
folkmusikgruppen Pauanne som ”kansanparantajat” men aldrig tidigare besökt platsen där man praktiserat olika former av folkmedicin. Vägen slutar en bit innan toppen av berget och jag parkerar intill några andra bilar. Detta är verkligen en unik plats. Ett antal träbyggnader skymtar på berghällarna i den glesväxta tallskogen. Högst upp ståtar den stora huvudbyggnadens trätak. Den böjda takåsen och de utsmyckade takbjälkarna ger den ett mytologiskt uttryck. Jag promenerar långsamt och försiktigt framåt längs de smala stigarna, då jag tänker att huggormar kan lura i det varma och torra riset. En mindre byggnad med spiralformad skorsten och en rund trädörr visar på kreativ snickarglädje och associationerna går till hobbitbyn i Tolkiens ”Sagan om ringen”. En bit längre ner på sluttningen finns resterna av ett stort nerbrunnet bastukomplex. Blixten slog ner och antände byggnaden för ett antal år sedan. Många fina detaljer finns ännu kvar, såsom de Kalevala-inspirerade fönsterbågarna och glasklumparna som murats in i väggen. Allt är byggt av naturmaterial på ett fantasifullt sätt. Jag tänker att man säkert rör sig bland de förkolnade stockarna på egen risk men på en inre dörr till en av bastukamrarna hittar jag en affisch som marknadsför teaterprojektet ”Pauanne elää” (www.pauanneelaa.fi) som går av stapeln under festivalveckan. Pauanne utgör en spännande konstrast till den officiella folkmusikfestivalen. Byggnaderna som började uppföras av Tapani Hietalahti från och med 1983 enligt traditionella byggnadsmetoder har sedan dess fungerat bland annat som mötes- och verksamhetsutrymmen för ”kansanparantajat” samt för logi, konserter och restaurangverksamhet. Jag fascineras av arkitekturen och platsens själ. Innan jag promenerar tillbaka till bilen dokumenterar jag detaljer med kameran.
Förkolnade väggar i bastubyggnaden vid Pauanne.
En underfundig skorsten på en av de mindre byggnaderna.
Berörande filmvisning och kvällskonserter Innan kvällens konserter vid huvudarenan kör igång arrangeras en visning av filmen ”Eatnameamet - Min jaskes dáistaleapmi” (Vår tysta kamp) i Kaustinen-salen. Dokumentärfilmen som är regisserad av Suvi West belyser den omänskliga politik och makt som den finska staten fortfarande utövar gentemot Sápmi och samerna – den enda ursprungsbefolkning som fortfarande finns inom EU. Tack och lov ges samerna utrymme och uttrycksmöjligheter inom filmen, folkmusiken och konsten. Vi borde alla lyssna till nödropen och sluta upp bakom dem i kampen för upprättelse och rättvisa innan det är för sent. Av förekommen anledning lyser de små och spontana inslagen med sin frånvaro på årets festival. På väg mot Keskipohjanmaa-arenan stöter jag dock på Jan-Anders Barkar och en annan spelman från Pietarsaaren Spel-
Huvudbyggnaden vid Pauanne.
19
Affisch för evenemanget "Pauanne elää".
Fönsterram med annorlunda form.
Stora glasbitar är inmurade i väggen.
manslag. De har sökt skydd från solen och plockat fram fiolerna i ett skuggigt hörn av parkeringen. Jan-Anders bjuder på färska tomater ur eget växthus och jag lyssnar på några låtar innan jag promenerar vidare mot gångtunneln som leder till huvudarenan. Under den kännspaka tältduken har en hel del människor redan bänkat sig. Det känns som evigheter sedan jag senast gått på en riktig konsert och stämningen är förväntansfull. Först ut på scen är Anne-Mari Kivimäki & Palomylly feat. Timo Saari. Jag har tidigare i samband med Etnogalan i Helsingfors sett Anne-Mari som den dragspelande frontfiguren i Suistamon Sähkö och fascinerats över de medryckande och maniska trance-rytmer hon lyckas locka fram ur sitt lilla ryska Notka-dragspel – ett tvåradigt dragspel av barnmodell. Ikväll får hon flankstöd av Pekko Käppi på stråkharpa och Ville Rauhala på bas – bägge är skickliga musiker som på spännande sätt experimenterar med sina instrument. Jag tilltalas speciellt av Villes humoristiska och oväntade taktbyten, som sticker ut. Musikerna balanserar smakfullt mellan kontroll och improvisation som om de själva inte alltid är helt klara över vart de är på väg, vilket skapar liv och spänning. Timo Saaris moderna dans tillför en extra dimension. Stämningen är således redan på topp när det är dags för legendaren Ismo Alanko att inta scenen. Efter att ha fungerat som frontfigur för Hassisen kone, Sielun Veljet och Ismo Alanko Säätiö är det nu dags att uppträda helt ensam – därav namnet ”Ismo Alanko Yksin”. Som erfaren artist visar han upp sin styrka i ensamheten. Vi bjuds på medryckande gitarrslingor och i nästa stund väver han fram melankoliska toner på pianot, för att sedan slå sig ner på scenkanten och med ett behärskat berättargrepp fängsla publiken. Närvaron blir extra påtaglig när han till exempel mellan låtarna går i dialog med en överförfriskad festivalbesökare eller poserar som bakgrundsfigur åt ett par som tar en selfie vid scenkanten. Den kännspaka rösten och de poetiska texterna knyter som en röd tråd ihop helheten. Människor stampar takten och sjunger med i de välkända låtarna. Sommarnatten är ljum och skön. Förhoppningsvis ändrar förutsättningarna till det bättre så att vi kan se fram emot en ännu mer livad festival nästa år.
Speciell takkonstruktion av grova stockar.
Ifall du inte hade möjlighet att besöka Kaustby och även missade VirtuaaliKaustinen så hittar du en del material uppladdat i olika spellistor på YouTube: www.youtube.com/user/KaustinenFMF/playlists
20
Ismo Alanko fångade publiken i den ljumma sommarnatten.
Kusinerna Riippa hade spelning i Kaustinen-salen.
Du spelar in, vi ger ut. Ge ut en skiva i samarbete med Finlands svenska folkmusikinstitut 2022! Ansökan är öppen för alla som utövar folkmusik. Till ansökan bifogas en demo på minst 30 minuter och en projektbeskrivning med tidtabell för utgivningen och budget där projektets helhetsfinansiering framgår.
Ansökningstiden är 6.8–4.10.2021 Finlands svenska folkmusikinstitut ansvarar för skivans tryckkostnader, konvolutkostnader, tillståndsavgifter samt distribution och marknadsföring. Artisten ansvarar för övriga kostnader och det praktiska utförandet av inspelningen. Skivan ingår i serien Folkmusik från Finlands svenskbygder och utges som cd-skiva samt på olika musiktjänster på nätet som till exempel Spotify.
Läs mer och ansök: sls.fi/skivsamarbete Kontakt: Niklas Nyqvist, producent niklas.nyqvist@sls.fi tfn +358 40 665 6582 21
Festivalminnen från ett halvt sekel Text och foton: Simon Gripenberg
I samband med Kaustby Folk Music Festival passade jag på att träffa JanAnders Barkar för att diskutera minnen och erfarenheter från de otaliga gånger som han besökt Kaustby. Jag får en bredare inblick i Kaustbyfestivalen och påminns om att det även sker mycket utanför det officiella programmet. Foto: Oskari Härmä 22
Det är onsdag förmiddag när vi strålar samman vid
Folkkulturcentret. Vi söker skydd från den stekande solen och hittar lämpligt en bänk i skuggan. Jan-Anders, som tycker om att buskspela tillsammans med andra spelmän, har varit på plats också under veckans första festivaldagar. Han konstaterar dock att det varit lugnt på buskspelsfronten detta år. – Eftersom festivalområdet endast varit öppet i samband med de större konserterna på huvudarenan har det inte varit lika livligt som vanligt. Igår jammade jag dock tillsammans med Raimo Kela, eller Mökämies som han kallar sig, och det var trevligt. Jag har lärt känna honom genom åren då vi ofta råkat ha bilarna parkerade intill varandra. Raimo bygger egna instrument och galningar som jag brukar samlas kring honom för att spela tillsammans på lite vad som helst. Igår spelade jag till exempel med flugsmällor på ett instrument som bestod av vattenrör som var stämda i olika toner beroende på längd. Han hade också byggt stränginstrument av gamla lastpallar och skidor – skidorna fungerade som greppbrädor, berättar Jan-Anders.
Ändringar i sista stund Vi diskuterar årets festivalarrangemang och konstaterar att vi båda är något besvikna på den bristfälliga informationen. – Det har saknats en officiell anslagstavla för de som spontant besöker festivalen, uppgifterna på nätet har ibland varit motstridiga och det har stundvis varit svårt att hitta den senast uppdaterade informationen. Det är förstås förståeligt att allt är lite annorlunda detta år på grund av alla restriktioner. Normalt brukar informationen vara klar och tydlig med festivalbroschyr och spellistor vid varje scen, konstaterar Jan-Anders. De finlandssvenska inslagen i årets festival ändrade också i ett sent skede. I april deltog Jan-Anders i ett möte tillsammans med arrangörerna. Då fanns det till och med planer på att arrangera en finlandssvensk konsert på huvudscenen. Småbönders spelmanslag, Pietarsaaren Spelmanslag och några proffsmusiker skulle ha uppträtt och man skulle ha hållit en workshop. Sen kom coronautbrottet i Karleby så planerna kullkastades redan i början av maj. Jag frågar JanAnders om han minns vilket år han första gången besökte festivalen. – Troligtvis 1970 eller så kan det ha varit redan 1969. Sen dess har jag deltagit precis vartendaste år. Till och med i fjol var jag här för att spela och lyssna trots att det inte ordnades någon officiell festival på grund av coronan. Under de första festivalåren hade varken jag eller mina kompisar körkort så vi tvingade våra föräldrar att skjutsa oss till Kaustby. Det var en spännande miljö för oss. Här fick man träffa intressanta människor och nya influenser från den stora världen. Det fanns ju inget internet på den tiden. Ibland har det varit
utmanande att hinna ta del av alla intressanta programpunkter, till exempel under perioder när jag har arbetat kvällsskift, konstaterar Jan-Anders.
En festival i ständig förändring Eftersom den första upplagan av festivalen gick av stapeln 1968 har Jan-Anders minnen och erfarenheter från festivalens hela långa historia – bortsett från premiäråret. – Festivalen har ändrat karaktär ganska många gånger genom åren. Det har varit mycket upp och ner. Jag kommer ihåg att i början låg fokus på Kaustisen kavalkadi och festivalen pågick från fredag till söndag – men arrangemangen var ändå ganska stora. Under årens lopp fanns en stadig uppgång tills festivalen ”växte ihjäl sig” och gick i konkurs 2011. När det var som störst pågick festivalen under två veckoslut samt veckan däremellan. Att det blev så omfattande gjorde att spelmännen splittrades. Ingen orkade vara på plats hela tiden. Man fokuserade mest på proffsmusikerna och det fanns inget utrymme för spelmän och spontana uppträdanden. Efter konkursen fick arrangörerna tänka om och småningom växte festivalarrangemangen igen. Idag är balansen ganska bra, med en blandning av proffs och amatörer samt utrymme för spontanitet vid sidan av det officiella programmet, konstaterar Jan-Anders. Musikstilarna har också varierat under åren. Under 70-talet låg tyngdpunkten på det nordiska och östeuropeiska och det var vanligt med stora dansgrupper. Går man framåt till 80- och 90-talet så blev det populärt med bland annat tysk och fransk folkmusik – överlag var det mycket europeisk musik. Vid sidan av ren folkmusik kom världsmusik av olika slag in i bilden. Det var i detta skede som festivalen växte sig för stor. – Grovt karikerat kan man säga att publiken efter konkursen konstaterade att de kommer till festivalen främst ”för att höra folkmusik från Kaustby och inte trummusik från Camerun”. Arrangörerna insåg att festivalen måste bygga på den lokala folkmusiken för att ha en stadig grund, berättar Jan-Anders.
Workshoparna är en av höjdpunkterna En programpunkt som alltid varit viktig för Jan-Anders är workshoparna. Han ser det som en fin form av traditionsbärande att festivaldeltagare ges möjlighet att lära direkt av artisterna. – Ofta kunde de stora artisterna vara på plats under hela festivalveckan. På kvällarna höll de sina konserter men under förmiddagarna hade de tid för workshopar där de lärde ut låtar och olika spelstilar. Kunskapen gick direkt från person till person. Jag har påverkats mycket av dessa upple23
velser och genom workshoparna har min musiksmak breddats – på detta sätt har jag bland annat upptäckt den keltiska och skotska musiken. Den keltiska musiken har senare blivit ett särintresse för Jan-Anders. Han är bland annat medlem i gruppen Folk is Happening som spelar musik med keltiska drag. Jan-Anders minns speciellt en workshop med den irländska gruppen The Danann. Efter workshopen åkte han direkt hem och byggde en egen bodhrán – som på svenska kallas bågtrumma eller shamantrumma. Liknande modeller av trummor återfinns i många olika kulturer, till exempel den samiska. På finska kallas instrumentet kannus. – En annan workshop som etsat sig fast i minnet är den med Steven Grossman. Den var mycket personlig och intressant. Jag spelade gitarr på den tiden.
Allt från Norrlåtar till medeltida musik De finlandssvenska spelmanslagen har sporadiskt deltagit i Kaustbyfestivalen under åren. Terjärvspelmännen har förmodligen varit de mest aktiva eftersom Terjärv geografiskt sett ligger nära Kaustby. Vissa andra finlandssvenska spelmän har periodvis varit aktiva festivalbesökare men jag kan konstatera att ingen annat varit festivalen lika trogen som Jan-Anders. – Vi sidan av det egna spelandet och medverkan i spelmanslagen tar jag del av många av konserterna. Under tio år deltog jag också i Kaustisen kavalkadi – uppträdanden som kombinerade teater, körsång och spelmansmusik. Jag har också uppträtt några gånger i Kaustinen-salen med Kaustbygänget.
Jag fascineras över Jan-Anders öppenhet och nyfikenhet. Han går obehindrat över språkgränsen och har också intresserat sig för den finska kantelemusiken samt byggt egna kanteler, stråkharpor och herdeflöjter. – En annan musik som jag har fått med mig från Kaustby är den gamla medeltida musiken med till exempel harpa och säckpipa. Jag lyssnar fortfarande på sådan musik och tycker den är viktig eftersom den är ursprunget till all annan folkmusik, menar Jan-Anders. Jan-Anders musikintresse uppstod i tonåren. Han började spela tillsammans med grannar och kamrater. Ganska tidigt plockade de in gitarrer, flöjter och dragspel. – Vi spelade World Music innan begreppet ens var uppfunnet. Vi hade hört talas om Kaustby och de första somrarna tog vi oss som sagt dit i baksätet på våra föräldrars bilar. Vi påverkades också av den svenska folkmusikvågen som var stark på 70-talet. Gruppen Norrlåtar, som genom sin Tornedalsmusik blandar ihop det svenska och det finska, var populär. Jag lyssnar fortfarande på deras skivor.
Utrymme för det finlandssvenska Vi återgår till att diskutera om festivalen. Jan-Anders tycker att arrangörerna har hittat tillbaka till en bra balans i helheten – bara de inte glömmer bort spelmännen igen. Han tycker också att spelmännen själva borde vara mer aktiva och ta för sig. – Från festivalarrangörernas sida vill man gärna ha mera spelmän upp på scenen. Om spelmännen och grupperna bara vågar så finns chanser att få uppträda även på den stora scenen. Det gäller alltså att vara modig, inte för anspråks-
Jan-Anders trivs på Kaustbyfestivalen, där han uppträtt och buskspelat i otaliga konstellationer – samt tagit del av många intressanta konserter och workshopar.
24
lös. Man kan börja med att spela på de mindre scenerna så får man sedan kanske erbjudandet att spela på stora scenen. På ett möte som Désirée Saarela-Portin ordnade i april med representanter för både festivalarrangörerna och för de finlandssvenska folkmusikutövarna, diskuterade vi ifall vi från Spelmansförbundets sida – utöver Lilla spelmansstämman, den traditionella finlandssvenska onsdagen – är beredda att utöka vårt deltagande i festivalen. Möjligheterna finns om vi bara är intresserade, konstaterar Jan-Anders. Som det är nu anmäler sig spelmanslagen själva direkt till festivalen och informationen skickas sedan därifrån till Spelmansförbundet. Jan-Anders är medlem i såväl Spelmansförbundets styrelse som Kaustbyutskottet som i dialog med Pro Kaustinen ry planerar samarbetet i samband med festivalen. Övriga medlemmar i Kaustbyutskottet för 2021 är Johanna Lönngren och Kenneth Nordman.
En parallell underground-festival När det gäller Kaustinen Folk Music Festival sker det också mycket utanför det officiella programmet, vilket Jan-Anders kan intyga. – När jag ibland har läst dagstidningarnas artiklar om festivalen kan jag känna att jag inte har varit på samma festival som reportrarna. Ofta skriver de enbart om arenakonserterna och är inte så intresserade av vad som sker i marginalerna. Det finns en underground-kultur i Kaustby och mängder av små konserter med knappt tio åhörare i publiken. Det uppstår också många spontana initiativ som inte finns med i festivalprogrammet. Medan media rapporterar om det stora pågår en annan parallell verklighet. Det finns de som brukar tälta i skogen. De lyssnar inte på konserterna och dagtid rör de sig därför utanför festivalområdet. Nattetid däremot, när man inte behövt betala inträde, har de kommit in på området med instrumentet och brännvinsflaskan i hand. – I synnerhet på 70-talet fanns det en gruppering som aldrig kom in på området, de kunde till exempel spela på bensinstationen i stället. Den ”svansen” har nog minskat med åren men en del ”skogscampare” finns förmodligen kvar, funderar Jan-Anders.
Ungdomsvisor vid pensionärsbrasan Vi försöker sia om framtiden och konstaterar att saker tenderar att gå i cykler. Det är förstås svårt att förutse vilken karaktär festivalen kommer att få efter coronapandemin. Jan-Anders funderar att vissa saker kanske aldrig kommer igen – åtminstone på det personliga planet. Tidigare kunde han övernatta i bakluckan på bilen under hela festivalveckan. Det kommer knappast att ske framöver. Jan-Anders gläds
dock över att ungdomarna ständigt förnyar och sätter sin egen prägel på festivalen. Han kunde berätta hur många roliga episoder som helst från sina festivalbesök men kommer i stunden speciellt att tänka på ett fenomen: – På festivalområdet finns två grillplatser, en nedanom huvudarenan och den andra intill Pelimannitalo. Den nedre kallas i folkmun för pensionärsbrasan. Där samlas de äldre som nostalgiskt sjunger ”nuoruuslaulut” medan ynglingarna som huserar vid ungdomsbrasan har en modernare repertoar. Efter midnatt brukar dock gränsen suddas ut och grupperna blandas, berättar Jan-Anders.
Buskspelets charm Jag ber Jan-Anders berätta mer om buskspelandets tjusning. – Charmen med buskspel är nog att det är så spontant och går på känsla. Under en period minns jag att jag och Karl-Johan Bergdahl från Nedervetil aktivt gick runt och uppmuntrade folk till buskspel – det var nästan som om vi varit anställda av arrangörerna. Det brukar alltid finnas buskspelsentusiaster på plats. Jag träffade faktiskt en spelkamrat tidigare idag och vi konstaterade att ”om inte annat så på torsdag eftermiddag”. Buskspel uppstår dock sällan enligt någon tydlig plan utan snarare på känsla och genom rykten. Ofta kommer de till omkring midnatt och kan ibland växa sig riktigt stora och pågå länge. Jan-Anders minns tillfällen då 40–50 personer, såväl proffs som amatörer, har spelat ändå till sextiden på morgonen. – Vill man buskspela så lönar det sig definitivt att bo på området, annars missar man när det händer. De mest entusiastiska bor inte i egentlig mening – de är. Själv hade jag under många år bilen som bas. Där kunde jag ta mig en tupplur ifall det kändes nödvändigt. Det var som sagt den vägen jag blev bekant med Mökämies – vi hade båda bilarna som våra högkvarter. Det finns en skön frihet i detta. Man äter när man blir hungrig och spelar när man känner för det – och jag har märkt att det går alldeles utmärkt utan sprit. Det gick vildare till i Kaustby på 70-talet, speciellt utanför staketen. Under de tidiga festivalerna var det de allmänna danserna som drog storpubliken. Dansare från till exempel Jakobstad deltog aktivt men detta minskade i och med evenemang såsom Jakobs dagar. Folk reste inte så mycket förr i tiden och när det inte fanns så många andra evenemang utgjorde Kaustby ett andningshål för många och en port till Europa. Jag inser att vi kunde sitta och prata länge ännu men allting har ett slut, så också utrymmet i Fiolen min. Efter att ha tackat Jan-Anders för den trevliga pratstunden strövar jag vidare på festivalområdet och ser på Kaustbyfestivalen med nyvakna ögon.
25
Nya skivor
Svøbsk Den langfingrede Svøbsk består på den här 10-spåriga skivan av Maren Hallberg (dragspel), Jørgen Dickmeiss (violin, altfiol, gitarr, mungiga och sång), Theis Langeland (piano och munspel), Simon Busk (rytminstrument), härutöver medverkar Katrine Daugaard med sång i låten "Nu flyver jeg". Gruppen har fungerat i över 15 år i olika konstellationer, ibland bara som duo. Maren och Jørgen som är kärnan i gruppen har båda studerat folkmusik i Konservatoriet i Odense. Søbsk spelar bland annat traditionell dansk spelmansmusik, egna kompositioner och visor. De spelar med sväng samtidigt som musiken är avslappnad och rofylld. De olika instrumenten får framträda både var för sig och tillsammans i bra balans. Dragspelet spelar mest på diskantsidan vilket passar otroligt bra i den här typen av sammansättning. Överlag tycker jag att de lyckas bevisa att enkelt framförd musik kan bli så mycket och så vacker. Gruppen har också producerat videor till detta album, de finns på https://youtube. com/Chanel/UC-Y29Xvo w9QOjM3sGoWvlw och vill man köpa CD:n kan man t.ex. beställa den från www.folkshop.dk annars finns den tillgänglig på olika digitala tjänster som tex iTunes, Spotify och Youseeplay
26
Simons låt ”Blodmåne” är ett bevis på att det inte alltid är nödvändigt med en massa olika händelser för att det ska svänga. ”Nu flyver jeg” är en vacker visa både melodi- och textmässigt. Theis’s ”Forårstid” är lika lätt till stilen som själva våren då allt vaknar, det är nästan så att man börjar se fjärilar runt omkring sig. ”Roomster” ger utrymme för olika soloinstrument och pianot tillsammans med rytminstrumenten i bakgrunden håller ihop hela låten. ”Scenen er sat” – igen en visa som Jørgen gör så bra och så att texten blir så trovärdig; visslandet ger visan ett extra djup. ”Bramstrup/ Den langfingrede” – ett bra exempel på hur man kan kombinera två olika typer av tempon så att de kompletterar varandra och på hur olika instrument kan få skina var för sig men ändå i fullständigt samspel. I Jørgens ”Snowville” får mungigan inleda tillsammans med pianot för att sedan få sällskap av fiol, dragspel och slagverk, och nu svänger det. Marens ”Den tabte vals” är som en lek mellan olika instrument. Det enda jag saknade då jag öppnade skivkonvolutet var information om gruppen och mera utförlig info om melodierna. Helt klart en grupp som kommer att finnas med åtminstone på min spellista framöver.
Basco/Jullie Hjetland Ræk mig faklen
Basco består av Ale Carr (SWE):
cittra; Andreas Tophøj (DK): violin och altfiol; Hal Parfitt-Murray (SCO): violin och mandolin; Anders Ringgard Andersen (DK): dragspel och trombon. På den här skivan är Jullie Hetland (DK-NO) vokalist. En skiva med 14 mycket varierande visor, allt från traditionella, jazziga till moderna. Här finner man bland annat en känsla av en snabb skotsk reel, en flygande norsk halling eller älvornas eko i den djupa svenska skogen. Första gången jag lyssnade på skivan blev jag inte biten men ju mera man lyssnar på den, desto bättre verkar den bli. Den dansk-norska solisten Jullie Hjetland är ju en specialist för sig med bl.a. ett otroligt röstomfång. Hon har fått två Danish Music Folk Award, en som Årets vokalist (2009) och en som Årets musiker/sångare (2014). ”Sortøjet dräng” är till stilen som en drömmande vind där instrumenten leker kurragömma med sången. ”Storebror og lillebror” låter som om den skulle vara en gammal ballad, men visan är en traditionell text tonsatt av Basco/Hjetland och bearbetad av Hjetland. ”Ræk mig faklen” är en grym berättelse om dråp, hämnd, överjordiska fenomen och sorg. ” Vid havets kant” ger en liten speciell glimt av folkmusik. ”Old Granny Asta’s clock” en mycket rofylld melodi som har vissa element som låter asiatiska fast det i beskrivningen av låten berättas om en gammal klocka som är boning för spökena i huset. ”Heimo ” verkar ha fått inspiration i österländsk musik, men kanske Näcken och Heimo finns där också. Gruppen har valt att ge ut sin inspelning både som vinyl, CD och på digitala plattformer s.s. Apple Music, Spotify osv. Skivan kan även beställas från t.ex. www.folkshop.dk
Désirée Saarela & Triskel Brandliljor och eldsjälar
RÄLLÄ Tanssikone
På skivan medverkar Désirée Saarela (sång o gitarrer), Kirsi Vinkki (fiol, altfiol, stråkharpa, sång), Samuli Karjalainen (gitarrer, ljud- och effektlandskap, flöjt, bodhrán, slagverk, sång), Roger Bäck (kontrabas, elbas, sång) och Oskar Lehtonen (trummor, slagverk, sång). En skiva där man förutom variationsrik musik får sig en riktigt stor dos av vår historia bara man lyssnar noggrant på texten. Jag tyckte att jag hade ganska bra koll men jag fick nog också lära mig helt nya saker som t.ex. ”Operation Österbotten”. Skivans sånger baserar sig på sanna historier berättade av finlandssvenska kvinnor som levt i olika tider. På skivan hittar vi svängiga, dramatiska, avkopplande och omskakande visor. Den som gillar mycket variationer i ljud- och effektlandskap och i rytmer torde också gilla den här skivan. ”Brandliljor”, svävande, vackert och krigstrummor – ja, allt det hittas i samma visa. ”Du är banne mej okej”, en drömmande och lugn visa för eftertanke, med fin instrumental bakgrund till sången. ”Elins flicka” är en av de längsta visor jag hört. Jag trodde Tryckfelsnisse varit framme då det stod att visan var 13,58 minuter lång, men det stämde faktiskt, fast när man lyssnar till texten så känns inte visan lång alls. Skivan kan beställas via www.desireesaarela.fi
Folkmusikgrupen Rällä från Ule-
Linnea Holmberg
åborg spelar folkmusik i traditionell stil, energiskt och svängigt. Spelmännen är Osmo Hakosalo (fiol), AnneMari Kanniainen (dragspel) och Erja Pätsi (fiol). Alla arrangemang är gjorda av Rällä. Tanssikone är gruppens första full-CD och den har gjorts i samarbete med lärare i folkdans. På skivan finns ett urval dansmelodier vilka representerar danser i olika tempon. Meningen är att man ska kunna dansa till skivans musik, och till och med använda den i dansundervisning eller till framföranden för dansare på olika kunskapsnivåer. Tanssikone innehåller totalt 22 spår, av vilka man har sammanställt två längre potpurrier, vilka man kan lyssna på antingen som helhet eller en låt i taget. Rällä har inte några geografiska gränser, på skivan finns östfinska melodier, så väl som finlandssvenska och svenska – även om de flesta melodierna kommer från mellersta och norra Österbotten. Det som gör den här skivan lättlyssnad och lätthanterad är att man har grupperat melodierna enligt typ. Alltså går man dansvis med början i mazurka och rimppa vidare till schottis och jenkka. Efter ett potpurri bestående av hambo (”Horgalåten”, ”Ess Hambo” och ”Karis-Pers Polska”) kommer vi till polkett och polka, vals och slutligen ett potpurri av fyra polskor – det hela känns mycket pedagogiskt.
En intressant kombination av melodier är polskapotpurriet, där gruppen har plockat ihop ”Alkupolska” efter Eemeli Nurmela från Evijärvi, ”Vanha Polska Bromarvista”, ”Kahman Anti” ur Samuel Rinta-Nikkolas notbok från 1809, nr 35, och ytterligare en ”Polska Bromarvista” efter Karl Berndt Ekholm (nr 717 i äldre dansmelodier). Bland polkorna finns, förutom (Aspö-)”Eriks polka”, ett folkvisepotpurri ”Tuku Tuku Kukkuu Vetten Pääll’”, ”Polokka Limingasta” och ”Virtasen Laurin Polokka” från Bötom. Gruppen Rällä har gjort skivan att dansa till, men den går alldeles utmärkt att bara lyssna på, även om fötterna nog vill börja dansa med. För den som vill ha en samling dansmelodier i olika stilar, hastigheter och typer kan den här skivan varmt rekommenderas. Och sämre blir det ju inte alls av att man kan tralla med i bekanta finlandssvenska låtar… Skivan ”Tanssikone” är utgiven av Pohjois-Pohjanmaan Kansanmusiikkiyhdistys och finns att köpa hos Suomen Kansanmusiikkiliitto.
Åsa Lillhannus
Deadline för material till Nr 4/2021 är 15.10.2021
Material till Fiolen min skickas in till adressen fiolenmin@spelmansforbundet.fi
27
Avs. Finlands svenska spelmansförbund Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM
2022
2021
Händelsekalender 17–19.9
Skärikurs, Sälgrund
26.9
Dragspelskurs, Pargas
30–31.10
Folkmusikkurs på Kredu, Nykarleby
1–7.11
Folkmusikdagarna, Vasa
12–14.11
SpelmansFolk, Vörå
Under hösten Kurserna "Återuppta ditt spelande!", Ekenäs, Kristinestad och Vasa Under hösten Kurser vid Lafo Folkmusikcenter, Lappfjärd 7–8.1
Folklandia, Helsingfors–Tallinn–Helsingfors
Under våren
Kurser vid Lafo Folkmusikcenter, Lappfjärd
Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi