Fiolen min, nr 4/2017

Nr 4 | 2017 – 48:e årgången

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Fiolen min 4/2017 Stämledaren.................................................................... 3 På gång........................................................................ 4–5 Folkmusikkurs i Barösund........................................... 6 StämmBandet firade Finland 100 år........................... 7 Folkmusikdagarna i bilder....................................... 8–9 Europeade 2017..................................................... 10–11 Europeade i bilder................................................. 12–13 Europeade 2017 - en upplevelse av stort mått.......... 14 Smedarna firade 40 år.................................................. 15 Albumet Svalan flyger högt och länge................ 16–20 Prisbelönta dragspelare............................................... 21 Stråkmusikens tvillingsjälar................................. 22–25 Tonernas Mosaik med folkmusik....................... 26–27 Barnlek på Färöarna sett ur spelmansperspektiv.... 28 Nya skivor.............................................................. 29–31 Händelsekalender........................................................ 32 Pärmbild: Double J Twins gav en konsert på Folkmusikdagarna.

Foto: Kai Martonen

Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

ISSN 0782-3479

Finlands svenska spelmansforbund r.f. www.spelmanforbundet.fi | kansliet@spelmansforbundet.fi Ansvarig utgivare: Åsa Lillhannus Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro Småannons (75 x 27 mm) 45 euro Miniannons (27 x 35 mm) 30 euro Kontakta kansliet för bokning Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i februari–mars.

Deadline för material är 14.1.2018 Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi

Ordförande: Åsa Lillhannus 0400 951 958 asa.lillhannus@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Bjarne Lundsten 0400 872 044 b_lundsten@hotmail.com Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f.

Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 9-13 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Kurt Svahnström 02 458 7404, 0400 774 780 bobi@parnet.fi Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Anders Backman 040 546 1771 fiolbackman@gmail.com Göran Jonsson 09 877 9294, 0500 232 425 goran.jonsson@jonel.fi Niklas Nyqvist 06 319 5605 niklas@sls.fi

Tryckeri: Fram/Vasa, www.fram.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet.

2

4041

Trycksak

0797

Stämledaren Ordförandes spalt

Så har åter ett år snart klarats av,

julen och alla helger i samband med den står framför oss. Och det nya året 2018 är fortfarande ett oskrivet kapitel.

Om vi först ser bakåt på det år som har gått kan vi konstatera att folkmusikåret 2017 minsann har varit händelserikt. Folklandiakryssningen gick av stapeln på M/S Silja Europa, det kändes som att komma hem igen efter de två åren på M/S Baltic Queen. Vi har hållit låtkurser, förbundsdag och vinterstämma på S/S Bore i Åbo, spelmansstämma i Karleby, Lilla spelmansstämman i Kaustby, folkmusikdagar i Vasa, för att inte tala om alla jubiléer som våra medlemsgrupper har firat under året. Jag vill här ännu en gång tacka Karlebynejdens spelmansgille som med en stor stab av frivilliga krafter ärofyllt arrangerade årets spelmansstämma. Likaså vill jag här ännu hjärtligt gratulera alla årets jubilarer.

Det år som vi snart inleder kommer att vara minst lika händelserikt för spelmansförbundets del, om man jämför med innevarande år.

År 2018 inleds med att vi åker på Folklandiakryssning 12–13.1, där spelmansförbundet denna gång har fyra grupper bland de anmälda artisterna. Ingå spelmansgille och Sibbo spelmanslag är med, dessutom har vi två grupper där den som vill får vara med. Den ena kallar vi Allspelslaget och den andra Österbottniska låtar (låtlistorna till de två sist nämnda grupperna har sänts ut på förhand) – var och en grupp har ett framträdande, så om man så önskar kan man få spela ganska länge under kryssningen.

Som femte grupp, representerande SLS/Folkmusikinstitutet, kommer gruppen 3riksson att delta. Om du har anmält dig till Folklandia-kryssningen och inte har fått noterna till Allspelslaget och Österbottniska låtar, hör av dig till mig så får du dem omgående.

I mars håller vi vår Förbundsdag med Vinterstämma i Helsingfors 16–18.3, samtidigt som Kansanmusiikkiliitto håller sin stora begivenhet Samuelin Poloneesi (information och anmälningsblankett finns som bilaga i detta

nummer). Det är under förbundsdagen som vår verksamhet skall fastställas, styrelsen väljas och annat mycket viktigt beslutas, så jag hoppas att vi är många som kommer till Helsingfors då. För att inte tala om att vi får spela tillsammans så länge vi vill. Det kommer att finnas ett stort antal spelmän i huvudstaden under dessa dagar, det ordnas “bygdespel” ute i allmänna utrymmen, köpcentra, överhuvudtaget på platser där människor rör sig en vanlig lördag. Buskspel kommer det att finnas gott om utrymme för. Dessutom, förutom vårt eget program på lördag eftermiddag, kommer vi att kunna vara med i de händelser som arrangeras under Samuelin Poloneesis flagga.

Vår egen Spelmansstämma arrangeras 3–5 augusti i Ekenäs, arrangörer är västnyländska spelmän. Spelplatsen kommer till största delen att vara vid Hotel Sea Front, som ligger mycket vackert vid vattnet, och det finns gott om utrymme för både organiserat och spontant spel.

En nyhet under år 2018 är Kvarken Folk, som arrangeras lördagen den 7 april på M/S Wasa Express, med start på lördag morgon från Vasa och ankomst till Vasa igen sent på kvällen. Under hela dagen kommer det att bjudas på folkmusik och spel till dans. Det har varit ett stort intresse bland våra spelmanslag och dessutom kommer det ett antal spelmän med också från Västerbotten, så det finns alla möjligheter till en mycket trevlig spelmanskryssning över Kvarken.

I övrigt så kommer vi att ordna kurser, dels i egen regi, dels i samarbete med andra organisationer. Och så planerar vi ju förstås en “skärikurs” i september. Vi är väldigt glada över kursförslag utöver dessa: Hör av dig om det är någonting i kursväg som du tycker att vi borde ordna!

Bästa medlemmar i Finlands svenska spelmansförbund: jag önskar alla en God Jul, Gott Slut på år 2017 och ett riktigt Gott Nytt År 2018! Åsa Lillhannus, ordförande 3

På gång

Med alla kryddor Kansanmusiikin ja Kansantanssin Edistämiskeskus (KEK),

på svenska Centralen för främjande av Folkmusik och Folkdans (CEFF), som är ett gemensamt organ för folkmusik och folkdans i Finland, har för år 2018 utlyst temat “Kaikilla mausteilla – Med alla kryddor”, med undertemat “inklusivitet”. Det här temat motiveras av hurudant musikutbud som vi finländare erbjuds i olika media – vi ser, oberoende av om vi ser på svenska eller finska TV-kanaler, på program som Idol, Så mycket bättre, Tähdet tähdet o.s.v. Populärmusiken får väldigt stor plats, men samtidigt måste man också ifrågasätta den trenden – vad händer med alla dem som inte hittar sin plats i “main stream”, i den väldigt uniforma musik som strömmar ut ur våra radio- och TVapparater?

Ett av de drag som känntecknar folkmusiken, och också folkdansen, är att det är högt till tak, att man ryms med i gemenskapen även om man är litet annorlunda. Detta kan vi alltid då och då i våra spelmanslag och grupper fundera över: Hur inkluderande är vi i vår grupp?

Känner man sig välkommen som ny spelman?

Finns det sådana som skulle vilja vara med, men som av någon anledning inte vågar fråga? Vad kan vi själva göra för att sänka trösklarna för att komma med? Det här är sådana frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Jag skulle vilja se ett spelmansförbund där alla ryms med och alla får spela. Det är ingen rolig känsla att inte få vara med. Till all lycka har jag inte upplevt så många gånger i spelmansrörelsen, att den känslan skulle kunna uppstå. Vi finlandssvenskar är mycket väl medvetna om vad det vill säga att höra till en minoritet, men hur tar vi i vår tur hand om andra minoriteter? Vi spelmän kanske kunde fundera t.ex. på hur vi skulle kunna integrera invandrare i vår verksamhet? Åsa Lillhannus

4

Dans i Väst med Nyländsk purpuri Västra Nylands folkdansdistrikt planerar uppföra stordansen Nyländsk purpuri i vår.

Premiär blir det på Tryckeriteatern 10.3 och därefter åtminstone ytterligare två uppvisningar under sommaren.

Nyländsk purpuri är en dans som allmogen dansade allmänt på 1880-talet.

Dansen går ut på 11 olika turer med mellanturer som upprepas mellan nästan alla turer. Turerna dansas progressivt; första paret dansar först mot andra paret och sedan mot tredje paret o.s.v. När andra paret har dansat med första paret följer de första paret och dansar i sin tur mot tredje paret o.s.v. Så går det hela varvet runt tills alla har dansat med alla både som dansare och som motdansare. Stegen består av gångsteg, hoppsteg, springsteg och speciella tå- och klacksteg, så Nyländsk purpuri skiljer sig mycket från purpuri från Österbotten som mest består av lugna gångsteg.

När man dansar purpurin traditionellt progressivt kan den ta flera timmar och då förstår man att det var ett sätt att umgås. De som inte just då är i tur att dansa kan sätta sig och umgås och stiga in på dansgolvet när det är dags. Vårt syfte är att öva in dansen traditionellt för att alla ska få uppleva känslan och kunna leva sig in i dansens själ. Inför uppvisningar anpassas dansen efter den tid vi erbjuds och hur det passar in i evenemanget i fråga. Boka 10.3 redan nu och håll utkik om biljettsläpp! www.facebook.com/vastranylandsfolkdansdistrikt/

Välkomna på spelmansstämma till Ekenäs 3–5.8.2018 Stämman blir fylld av chanser att få spela; det blir allspelsövning, samkväm, PR-spelningar, workshops, dans, gudstjänst, konsert och en massa ”jam” som vi hoppas att ni ställer upp på. Huvudplatsen kommer att vara Hotel Sea Front där också stämmokansliet finns. Där kommer mat, samkväm, dans, workshops och konsert att hållas. Vi hoppas att även alla unga spelmän ska komma med på stämma för att lära känna varandra och bilda nya kontakter.

Det kommer att finnas olika inkvarteringsalternativ; Hotel Sea Front, Stadshotellet och lägenheter för 6–9 personer. Om någon vill bo på campingområde så finns det en bra camping i Ormnäs ca. 2 km från Hotel Sea

Front. Vi utreder ännu om det finns någon möjlighet att kunna erbjuda skolinkvartering.

Stämman inleds på fredagen med övning av allspelslåtarna och fortsätter sedan med mat och samkväm. För att garantera att det finns dansare då vi spelar har vi inviterat VNFD:s dansare att komma med på samkvämet.

På lördagen är det PR-spelningar bl.a. vid Raseborgs slottsruiner, sedan blir det workshops och kvällen avslutas med middag och sedan dans för allmänheten.

Söndagen inleder vi med en gudstjänst för de som är intresserade av att spela där och på eftermiddagen blir det avslutningskonsert.

Vi önskar alla spelsugna spelmän välkomna till Ekenäs!

Hälsningar stämmogruppen Anders, Bjarne och Linnea

Foto: Hotel Sea Front

Kvarken Folk 7.4.2018

Mera information i nr 1/2018 samt på Spelmansförbundets hemsida.

Folkmusikkryssningen Kvarken Folk ordnas nu för första gången. Kryssningen bjuder på konserter och dansspelningar med uppträdande lag från båda sidorna om Kvarken.

Kryssningen räcker 14,5 h, med avfärd kl.

9.00 från Vasa och ankomst Vasa kl. 23.30.

Möjlighet att åka in till Umeå för några timmar medan färjan står i Holmsund, alternativt stanna kvar på färjan och njuta av musik.

Arrangör är Finlands svenska spelmansförbund i samarbete med Wasaline

5

Folkmusikkurs i Barösund 7–8.10 Ingå spelmansgille ordnade

en folkmusikkurs i Barösund med Arto Järvelä (fiol) och Bo Lund (dragspel) som lärare. Kursen samlade 17 kursdeltagare och instrumenten var dragspel, fiol, blockflöjt, mandolin, nyckelharpa, hardangerfela, piano, trummor, gitarr och bas. Deltagarna var i åldern 12–ca. 70 år och kom från Kotka–Korsholm. Deltagarna delades upp i två grupper; den huvudsakliga uppdelningen blev dragspelen med Bo och fiolerna med Arto. Utöver kurslektionerna spelades det också ivrigt; jammet fortsatte till ca. kl 01:30 på lördagsnatten.

Bo Lund hade hand om dragspelarna och presenterade många användbara och intressanta låtar för oss.

Hans positiva sätt smittar också av sig på hans spelstil och vi hade mycket trevligt trots att vi endast var tre dragspelare och en bas. Utlärningen skedde på gehör och Bo visade med flinka fingrar hur man kunde få det att låta. Efter att vi småningom lärt oss melodislingan så började vi lägga på en stämma. Vi fick många nya idéer på hur man kan spela. Noterna fick vi hem i bagaget så vi kommer ihåg låtarna senare också.

I ett par repriser hade vi också samspel med den andra gruppen och spelade samman låtar från båda kursdelarna. Det lät riktigt mäktigt. Vi hade ett mycket fint veckoslut och åkte hem med ny inspiration och ett

leende på läpparna. Mera sånt!

Arto Järvelä lärde oss varierande låtar allt från vals till engelska och oftast med stämmor till – allt på gehör.

Gitarristerna fick harmonierna på papper om de ville.

För en del av deltagarna var det först invecklat då vi inte hade några noter men på söndagen var de redan vanare.

Ibland behövdes det handgripligen hjälp med att hålla något finger nere och då kom Arto och höll fast fingret mot strängen. Han visade också hur man kan använda sig av dubbelgrepp på fiolen för att få ett mera fylligt ljud. Den som ville och hann kunde också försöka lära sig Artos stråkföring, den hjälper till att få rätt karaktär på låtarna.

Kommentarerna efter kursen var: ”kul folkmusikkurshelg i Barösund, mera såna!”, ”tack för finfina helgen, var mycket roligt”, ”en superlyckad kurs”, ”bästa kursen på länge”, ”kommer gärna igen som lärare”, ” bra plats att ha kurs på”, ”bra val av låtar som lärdes ut”, ”så här mycket har jag inte spelat på länge”, ”det är länge sedan jag var så här slut i fingrarna och armarna”.

Kursen kunde genomföras med hjälp av understöd från Svenska kulturfonden och ivriga spelmän, vi hoppas att vi kan göra om det i nästa år!

Ingolf och Linnea Foto: Anders Backman

6

StämmBandet firade Finland 100 år Foto: Tor-Erik Åkerman

StämmBandet, en orkester i Korsholm,

gav på lördag 7.10 en konsert i Seniorpunkten i Korsholm.

Orkestern består av Inga-Lill Sund, Per-Henrik Lithén, Börje Svenn och familjen Österberg (Peter, Birgitta, Jessica, Janeta och Victor).

Under konserten gjorde man nedslag i Finlands historia och tog vara på ljuspunkter och mörkare stunder. Publiken rördes till såväl tårar som skratt men framför allt fick man njuta av högklassig och väl genomtänkt musik i egna arranemang. Särskilt bör nämnas Peter Österbergs “Ystävän valssi” och Per-Henrik Lithéns glada “På värman”. Särskilt bör dock nämnas duon Double J Twins. Flickorna Jessica (sång och violin) och Janeta (dragspel) framförde förtjänstfullt Säkkijärven polkka där Jessicas underbara sång fyllde salen och Janetas flinka fingrar löpte över tangenterna.

Dessutom fungerade Jessica som speaker på ett personligt och ledigt sätt.

Satsningen orkestern gjort var strålande och man önskar att flere personer tagit tillfället i akt och närvarit.

Jag tror säkert att vi får uppleva flera satsningar av denna grupp vilket vi ser fram emot.

Viola Lönnqvist

StämmBandet tyckte det var onödigt att åka över till Sverige för allsång på Skansen, så på denna konsert blev det "allsång på Skansen" i Korsholm istället.

Foto: Tor-Erik Åkerman

StämmBandets extranummer "Den sista mohikanen" i specialarrangemang.

7

Pia-Stina Sarin presenterar Finlands svenska spelmansförbund r.f. på informationstillfället som hölls vid Academill.

Folkmusikgruppen 3riksson gav en lunchkonsert på restaurang Loftet.

Niklas Nyqvist, Ann-Mari Häggman och Ingrid Åkesson i samspråk under folkviseseminariet.

Många lärarstuderande från Åbo Akademi dansade och sjöng – instruerade av Marianne Maans.

Färska folkmusikskivor fanns till försäljning.

MäSä-duo bjöd på musik under konserten som arrangerades av Vasa Folk.

Martin Enroth berättade om DUNK:s verksamhet.

8

Dan Lundberg föreläste om fängelsevisor på folkviseseminariet.

Camilla Cederberg föreläste om musiken i gundskolan under folkviseseminariet vid SLS.

Kaffebjudning arrangerades vid Arbis.

Spel till dans efter konserten på lördag.

Sångkursdeltagarna uppträdde med vokalensemblen Irmelin på Arbis.

Folkmusikdagarna arrangerades i Vasa 25–28.10.2017 Fotograf: Kai Martonen

Stefan Kuni var konferencier under konserten på Arbis.

En Jamkväll arrangerades på Vasa Arbis.

Jamkväll på Arbis.

Désirée Saarela &Triskel spelade på Vasallen.

9

Europeade 2017

Foto: Åbo stad

Europas mest färgsprakande

evenemang kunde man uppleva i Åbo 26–30.7 denna sommar. Då samlades över 6 200 folkdansare och spelmän till Europeade.

Det här var femtiofjärde gången Europeade ordnades och det var första gången den hölls i Finland. Deltagarantalet överskred också alla tidigare noteringar. Det fanns närmare 300 deltagande grupper från 24 länder i Europa. De största grupperna kom från Finland och de baltiska länderna. Under Europeaden höll de deltagande grupperna över 600 uppvisningar på bl.a. de 14 olika estraderna längs Aura å. Av de mera spektakulära programinslagen kan nämnas det inofficiella världsrekordet i antalet humppadansare. Enligt arrangörens beräkningar deltog 20 181 personer i humppadansen som samtidigt skedde på fem platser i Åbo. Enligt min matematik fanns det alltså någon som dansade humppa som solodans om arrangören inte i misstag räknade med mig när jag skuttade omkring med min kamera.

Bland de deltagande grupperna fanns två finlandssvenska spelmanslag, nämligen Bergmans spelmanslag och Kyrkslätts spelmän förutom ett tiotal enskilda spelmän. Kyrkslätts spelmän uppträdde för stor publik vid Varvstorget med ett 7 minuters program samt med två olika ½ h program på Klosterbacken och på färjan Föri. Vårt spelande på Föri var tillräckligt exotiskt för

10

Foto: Creative Commons/flöschen

Färjan Föri

Ursprungligen trafikerade Föri över Aura å med fotgängare och cyklister med hjälp av ångmaskin (1904–1953). Föri är idag Finlands äldsta i dagligt yrkestrafik varande fortskaffningsmedel. I år har Föris dieselmotorer ersatts med elektriska motorer vars batterier laddas nattetid. Vissa vintrar med starka isar ersätts Föri med en gångbro över Aura ås is.

att väcka massmediernas intresse. YLE:s TV-nytt filmade vår spelning och av ½ h spelning visades faktiskt 15 sekunder i nyheterna där vi spelar hambo efter spelmannen Elis Sundelin från Kyrkslätt. Om Elis Sundelin har jag hört berättas att han hade en fiolhals med greppbräde på nattduksbordet så att han kunde träna tyst utan att störa frun om han vaknade och inte fick sömn på natten.

Finlands svenska folkdansring hade i år valt att inte ordna en egen folkdansstämma för att i stället ha en egen uppvisning på Europeaden. På avslutningen uppträdde folkdansarna från Svenskfinland med menuett från Oravais. Den uppvisningen och timtals med andra från Europeaden kan man se om man söker på Youtube med sökorden Europeade 2017.

Europeaden har alltsedan starten ordnats runtom i de europeiska länderna med en arrangörsstab i Belgien som huvudarrangör med hjälp av lokala frivilligarbetare. I Åbo jobbade 600 frivilliga med olika uppgifter under stämman mot att de fick fritt deltagande i stämman. Man märkte att de belgiska funktionärerna hade en gedigen rutin i att ordna dessa stämmor med ett välinövat koncept. Den finländska lokalarrangören gjorde även de en suverän stämma. Om du och ditt spelmanslag missade chansen denna gång så kan ni passa på att åka till Portugal i nästa år i stället när nästa Europeade ordnas.

Foto: Åbo stad

Anders Backman Foto: Åbo stad

11

Europeade i bilder

12

Alla foton på detta uppslag är tagna av Igel+Daubitz. Fler bilder finns på Europeades hemsida: www.europeade.eu/en/gallery

13

Europeade 2017 - en upplevelse av stort mått.

Målsättningen med Europeaden har varit att ska-

pa vänskap, förståelse och solidaritet mellan folken och kulturerna i Europa och passade således bra in i “Tillsammans” temat för firandet av Finlands hundraåriga självständighet.

Från Kyrkslätt deltog 8 spelmän i Europeaden och tillsammans med ett par spelmän från Folkdansringen hade vi en passlig spelmansgrupp som kunde uppträda på festivalen. Vi hade valt att vara på fredag och lördag på festivalen, så den stora öppningskonserten på torsdagen och avslutningskonserten på söndagen kom vi inte att uppleva. Vardera tillställningarna var ju storslagna med fin musik och njutbara dansuppvisningar, enligt dem som var på plats och även på basen av de videoklipp som senare distribuerades på Youtube.

Det var program dagarna långa, från morgon till kväll. Det fanns 13 scener runtom i centrala Åbo. På dessa uppträdde de olika folkdans och -musikgrupperna mellan kl. 10 och 18. Varje grupp hade tilldelats 25 minuter för sin uppvisning. Kyrkslätts spelmän, en av två spelmanslag från Svenskfinland som deltog i festivalen, hade två spelningar, den ena på färjan Föri och den andra på Klosterbacken. Dessutom deltog vi i en konsert för musikgrupperna som hölls på Varvstorget i den s.k. Europeade-byn.

Undertecknad spelade även för Västra Nylands folkdansdistrikt, så fredagen blev en ganska bråd dag,

med fyra spelningar på olika platser. En nackdel med det här var att man inte hann följa med de andra gruppernas uppvisningar. Man såg närmast de som uppträdde just innan man hade sin egen uppvisning och kanske litet av den följande gruppens program.

På lördag eftermiddag var det dags för ett festtåg längs stranden av Aura å. Processionen räckte ca. tre timmar. Vädret var strålande vackert och det var en njutning att se alla de vackra dräkterna och glädjen som dansarna och spelmännen utstrålade. Publiken längs med processionsrutten var imponerad och talade i uppskattande ord om festivalen enligt det som nådde ens öron när man gick omkring på gatorna.

En eloge måste man ge till arrangörerna av festivalen, som kanske var den största folkdans och -musikfestival som hittills ordnats i Finland. Ur vår synvinkel löpte allt smidigt och allt verkade vara välorganiserat.

Som spelman är man ju intresserad av andra spelmän, så fotona från festivalen, som medföljer texten, innehåller mest bilder av olika musikgrupper. Men alla 600 foton som jag tog ryms ju inte med i tidningen.

Att kunna delta i en sådan här stor festival var en upplevelse som blev till ett glatt minne för resten av livet.

Per Olof Munck Foton: Per-Olof Munck

14

Foto: Åsa Lillhannus

Smedarna firade med en programfylld konsert.

I förgrunden Dan Lillas på dragspel.

Smedarna firade 40 år I en mer än välfylld Korsholmssal firade Smedarna

sina 40 år med en jubileumskonsert som sträckte sig över tre timmar. Trots att det drog ut på tiden (det var paus i mitten) så kände man aldrig att det tog lång tid.

Hela konserten präglades av stor spelglädje, vilket ju har varit kännetecknande för den jubilerande gruppen under alla år. Smedarna hade delat upp sin andel i decennier - fyra låtar för varje tiotal år man har spelat och det var väldigt lyckat. Man hade också bjudit in gästartister:

tre av de ursprungliga Jepokryddorna uppträdde med traditionella Jeppolåtar och The Mamas, en grupp med rockande damer, bidrog med mera rockiga tongångar.

Många var gratulanterna, spelmansförbundet representerades av ordförande och organisationssekreterare och vi önskar jubilaren lycka och välgång under kommande årtionden. Åsa Lillhannus

15

Albumet Svalan flyger högt och länge Text: Simon Gripenberg Foton: Elina Brotherus

Att finlandssvensk folkmusik slår igenom på europeisk nivå hör till ovanligheterna. Det är därför anmärkningsvärt att albumet "Svalan" av Maria Kalaniemi och Eero Grundström flugit in bland topp tio på World Music Chart Europe-listan och seglat där i fem månader.

Jag är intresserad av att höra mera och når Maria genom en telefonintervju.

Hej och grattis till framgångarna med Svalan!

– Tack, det är roligt att människor även uppskattar det enkla och sköra i dessa tider. Detta känns väldigt viktigt för mig. Jag lyssnar inte själv speciellt mycket på musik på internet utan tycker om den fysiska skivan som man konkret håller i handen. Svalan är en helhet där både musiken och booklet är viktiga – tillsammans bildar de en helhet. Det är extra glädjande med framgången på listan eftersom skivan är egenproduktion. Första upplagan på 1 500 skivor tog redan slut så jag har nu beställt tusen exemplar till, vilka jag just fått.

Hur kom det sig att du började spela just dragspel?

– Bakom dragspelintresset finns min mormor Astrid; en speciell dam som tyckte om att sjunga, dansa och

16

tralla – bl.a. visor från Tenala. Jag tillbringade så gott som alla lov tillsammans med henne i Bromarv där mommo var född och uppvuxen. Vi fiskade tillsammans och intresset för naturen väcktes redan då. Mommo Astrid hade själv velat spela dragspel men hon hade inget eget, ibland fick hon låna ett av en dräng. När det gäller mitt spelande har hon varit engagerad och stöttande. Hon köpte ett litet vitt dragspel åt mig när jag var 9 år, och förde mig också till dragspelslektionerna och satt och stampade takten hemma då jag övade. Ibland kom det strikta kommandon om att det skall vara mera rytm i spelandet!

I barndomshemmet i Kilo som ligger i Esbo har Maria växt upp med att höra dragspelsmusik. Medan senare

Foto: Birgitta Eklund-Strang (SLS arkiv, FMI 472)

Maria Kalaniemi och Eero Grundström invid sina instrument.

generationer har lyssnat på t.ex. Michael Jackson utgjorde dragspelsskivor på sätt och vis hennes soulmusik – "själamusik".

När jag lyssnar på Svalan och bläddrar i bookleten dyker ordet "kontraster" upp i mitt huvud; Skärgård–skog, storstad–vild natur, lugn–dramatik.

Har ni medvetet arbetat med att skapa kontraster?

– Kontrasterna uppstår naturligt i processen. Jag får en bild på näthinnan, sen improviserar vi. Det gäller att lita på den andra, uttrycket kommer i stunden. Världen är ett och musiken är ett, det är svårt att avskilja vad som är vad. När det gäller musik finns det inga geografiska gränser. Musiken jag skapar kännetecknas av berg och dalar.

Hur är det att samarbeta tillsammans med Eero?

– Eero är en fantastisk musiker! Det är lätt att jobba tillsammans med honom. När vi gjorde Tango Trousers tittade jag och Eero först på konstnären Elina Brotherus videoverk hemma hos mig. Hon är förövrigt min "hovfotograf ", jag har samarbetat med henne länge. Det är härligt att göra tvärkonstnärliga saker då det ena ger energi åt det andra, t.ex. att skapa musik till foton eller film. Samarbetet med Eero började kring 2010. Han medverkade på albumet Vilda rosor från 2011. Han är väldigt mångsidig, vid sidan av musicerandet arbetar han bl.a. som ljudtekniker. Till vardags undervisar han som timlärare vid Sibeliusakademin. Därtill spelar han i många konstellationer, exempelvis munspelskvartetten Sväng.

17

1

4

Albumet Svalan fanns bland topp tio på WMCElistan under perioden Maj–September. I oktober återfanns albumet fortfarande på plats 16.

5

Källa: www.wmce.de

2 3

6 7 8 9 10

Hur producerades albumet Svalan?

– Skivan är inspelad i mitt barndomshem i Kilo, ett grönt frontmannahus. Eero stod för inspelningen som skedde i live-anda. Det skedde i maj 2016. Äppelträden blommade som aldrig förut. Min mamma som varit trädgårdsintresserad har insjuknat i Alzheimers och bor inte längre i huset. Tillfället kändes på något sätt som ett värdigt avsked till huset. Det var en väldigt speciell känsla.

Hur är det med dig själv, vad gör du till vardags?

– Jag har en lektorstjänst på Sibeliusakademin sedan 1995 och tycker mycket om att undervisa; jag har förmånen att få möta många jättefina musiker – det är inte enbart ett möte mellan elev och lärare utan jag blir inspirerad av dessa möten. Jag har ett 3-årigt arbetsstipendium som pågår ännu nästa år, så därför arbetar jag för tillfället på deltid som timlärare.

Vill du ännu berätta om din och albumets koppling till naturen och Salonkylä?

– Kopplingen till naturen har blivit starkare med åren.

Jag promenerar i Noux nationalpark nästan dagligen.

Jag återvände nyss från en resa till Utö – där såg jag 18

MAJ

JUNI

förövrigt ännu svalan flyga. När det gäller Salonkylä lärde jag för några år sedan känna Harri Tolvanen från Lieksa. Han bor i Salonkylä tillsammans med varghunden Apassi, eller "Apan" som vi brukar kalla honom. Vi tre har vandrat tillsammans i de Nordkarelska skogarna.

Djur och natur är mycket viktiga för mig. Jag känner att vi bör skydda det som skyddas kan. Lyssnar man noga till det sista spåret på skivan hör man ljud av Björnen Uljas och Apassi som för en dialog med korpen Noksu.

Harri har också fotograferat bildmaterialet till albumet.

Du sjunger också i några låtar. Vilket är ditt förhållande till sången?

– Sången har alltid funnits med, jag ser mig själv som en musiker som utgår från och via sången i uttrycket, också när det gäller mitt dragspel; andningen är gemensamt för båda två. I tonåren sjöng jag mindre, men det kom starkt tillbaks igen när jag började vid Sibeliusakademin. Sången är en naturlig del av mig, kanske t.o.m. starkare än spelandet. Den fungerar som en katalysator för dragspelandet. Bälgen är dragspelets lunga som kan framkalla allt från det minsta pianissimo till buller och brak. Ens egna lungor andas liksom tillsammans med bälgen. Bälgen är också dragspelets hjärta. Jag anser att

JULI

AUGUSTI

dragspelet egentligen är ett blåsinstrument; med varierande lufttryck åstadkommer man olika toner. Det handlar om mikro- och makrokosmos och vetskapen om hur man når dit; det är en lång väg att gå innan man hittar alla nyanser.

Hur hamnande då Svalan på WMCE-listan?

– Skivorna skall personligen skickas till WMCE redaktörerna och det är min agent Minna-Mari Roms som förmedlat skivorna till WMCE. Annars är det sällan nordiska artister på listan. Ett annat undantag är Frigg som för tillfället klättrat upp på listan med sin senaste skiva.

SEPTEMBER

söderut till hösten då Maria och Eero – som även tidigare spelat mycket utomlands – skall uppträda i Belgien och Holland. Då spelas material förutom från Svalan också från Tango Trousers. Det blir multimedialt med DVD-material av Elina Brotherus och bildmaterial av Harri Tolvanen.

Albumet Svalan recenserades i Nr 1/2017 av Fiolen min.

På följande sida finns länkar till några musikvideon.

Hur ser du på detta med topplistor?

– Att hamna med på listor är i sig inte det viktiga för oss, men det är fint att genom listan kunna dela sin musik med så många.

Albumet Svalans flykt påminner om den riktiga svalans. Det flög in på listan i maj och klättrade ända upp till första plats i juli för att ännu i september ligga bland topp tio. Bildligt kan vi tänka oss att svalan nu flyttar 19

20

Svalan (Swallow): bit.ly/2lWFkgt

Susi (Wolf): bit.ly/2zg5ekZ

Liljan (Lily): http://bit.ly/2hJJrrS

Jepu: bit.ly/2haPswR

Foto: Birgitta Enroth

Prisbelönta dragspelare I september arrangerades traditionsenligt den internationella dragspelsfestivalen i italienska Castelfidardo. Festivalen startade 1975 och årets festival var således den 42:a i ordningen. Staden Castelfidardo är förövrigt legendarisk när det gäller dragspel, där har genom tiderna funnits flera hundra dragspelstillverkare.

En grupp med dragspelare från Österbotten och Åland besökte festivalen för fem år sedan och detta år beslöt de sig också för att tävla. Gruppen på 15 personer ställde upp i M-klassen – som inte hade någon åldersgräns – och spelade sig in på tredje plats. Framträdandet som var ungefär 20 minuter långt bestod delvis av egenkomponerad musik, bl.a. "Ostrobothnian Hymn" och "På Castelfidardos kullar", varav den första är komponerad av Julia Hansson och den senare av Sven Söderlund. Avslutningen var Finlandiahymnen arrangerad av Bengt Achrén. Gruppen hann öva tillsammans endast sju gånger innan tävlingen, så bronsmedaljen var inte alldeles självklar.

Ordförande för Svenska dragsspelsförbundet i Finland, Bengt Enroth gläds åt framgången men konstaterar samtidigt att det är utmanande att få med unga i förbundets verksamhet. Förhoppningsvis vänder trenden i något skede. Medlemmar från förbundet har bl.a. spelat på skolor för att få unga intresserade av dragspel.

SdiFinland Ensemble

Svenska Dragspelsförbundet i Finland Spellista (M-klassen, 20 min)

1. Ostrobothnia Hymn, J. Hansson 2. Månsken över Kramsta tjärn, P. Engman 3. Tango Sensuella, H. Nybäck 4. Palvis bastuschottis, O. Ehrs 5. På Castelfidardos kullar, S. Söderlund 6. Finska polkan, W. Eriksson 7. Hymn ur Finlandia, J. Sibelius, arr. B. Achrén Artister/dragspelare

Bengt Achrén Barbro Banck Ernst Bergqvist Bengt Enroth Gyrit Hagman Julia Hansson Dan Lillas Greger Lindell Britta Lund Philip Norrvik Sven Erik Bernas (basgitarr) Per-Erik Norrgård (rytmgitarr) Helge Stenback (rytmgitarr) Sven Söderlund (ledare/dirigent) Henrik Vikstrand (trummor)

Simon Gripenberg 21

Stråkmusikens tvillingsjälar Text och foton: Simon Gripenberg

Inför Kaustbyfestivalen dimper ett svenskspråkigt pressmeddelande ner i inkorgen. Jag påminns om att Duo Systrami, bestående av tvillingarna Fanny och Klara Källström, kommer att uppträda. Då jag hur som helst kommer att vara på plats i Kaustby samma dag bestämmer jag mig för att boka in en intervju med systrarna.

Duo Systrami har två spelningar i Kaustby, måndag kväll

på Café Mondo och tisdag kväll i Iholla-salen – jag tar del av den senare. Kön utanför Iholla-salen ringlar lång och publiken släpps in först strax innan konserten börjar. En dörr till backstage står öppen och medan vi väntar på insläppet ser vi systrarna skymta till i dörren; stämning av fiol och cello pågår samtidigt som stämningen i kön byggs upp. Ett ekipage från YLE står parkerat intill byggnaden och kablar löper över gruset – konserterna i Showcaseserien lär ska spelas in. Innan vi släpps in ser vi systrarna kort blicka ut över kön, de verkar positivt överraskade över publiktillströmningen.

Iholla-salen är inte särskilt stor och fylls snabbt. Jag lyckas få en sittplats långt framme på en av läktarna – avståndet till scenen är kort.

Väggen bakom scenen är belyst med lila och violett ljus, i övrigt är belysningen nedtonad och inredningen avskalad – vilket skapar en intim stämning. Systrarna äntrar scenen och trollbinder under en timmes tid publiken med musik från färska debutskivan "När isen går".

Vi får höra bl.a. "Valfisken", "Schottis från

22

Duo Systrami består av tvillingsystrarna Klara och Fanny Källström. De gav två konserter under årets Kaustbyfestival.

23

skogen" och titelspåret "När isen går". Syskonrelationen är högst påtaglig, systrarna är perfekt synkroniserade – sammanknutna med blickar och fotstamp. Den låt som berör mig mest personligen är "Vaggvisa för djuren" som de presenterar som "Lullaby for the animals" – mellansnacket går på engelska. Låten sticker ut då man i den också får höra deras vackra sång i stämmor. En avslappnad och nöjd publik strömmar långsamt ut.

i Malmö och Klara i Stockholm – till hösten inleder vi sista studieåret. När vi gick på musikgymnasiet i Falun bodde vi ihop och kunde alltid repetera tillsammans, så visst är det annorlunda. Vi bokar aktivt in konserter så vi har orsak att träffas och öva tillsammans. Mestadels är det Fanny som reser från Malmö till Stockholm. Vi trivs med att uppträda. Att skapa i nuet är det bästa som finns, konstaterar Klara.

Det har börjat regna och många dröjer sig kvar i aulan för att inhandla signerade skivor och tacka för en fin konsert. En tysk festivalbesökare frågar när han får höra dem uppträda i Tyskland. När aulan tömts på människor finns tid för en intervju. Folk står redan utanför och köar inför nästa konsert, så bestämmer oss för att söka oss undan larmet till ett intilliggande rum.

Märker ni några olikheter mellan den rikssvenska och den finska folkmusiktraditionen nu när ni är i Kaustby?

– I Sverige är polskan allmän, och tongångarna är kanske allmänt gladare. Men det känns nog som att det finns vemod i bägge länderna, mycket går i moll. Förmodligen varierar det också mellan landskapen.

Hur kommer det sig att ni är i Kaustby?

– Vi ansökte om att få delta i årets Showcase-serie och blev till vår glädje utvalda som ett av tre band.

Hur fungerar det att ha ett så nära samarbete med sin tvillingsyster?

– Vi skriver och repeterar mycket tillsammans och är varandra väldigt nära. Vi improviserar och spelar oss fram till melodierna. Överlag fungerar samarbetet bra.

Vi kompletterar varandra och ger varandra utrymme att ansvara för olika saker, konstaterar systrarna.

Är detta första gången som ni besöker Finland?

– Jo, det är första gången som vi spelar i Finland. Vi gjorde en spelning på Folklandia 2016, men det var på färjan mellan Helsingfors och Tallinn, så det räknas kanske inte riktigt.

Hur kom det sig att ni började med folkmusik och Duo Systrami?

– Vi har musiker i familjen så det har alltid funnits musik i vårt hem. Båda av oss spelade fiol från början, men vid åtta års ålder böt Klara till cello för att vi inte skulle ha samma instrument. Projektet Duo Systrami föddes när vi var 16 år gamla och flyttade till Dalarna för att studera på musikgymnasiet i Falun. Då började vi reflektera mer över våra rötter. Vår hemort Häggdånger i Härnösands kommun har ingen speciellt stark folkmusiktradition, vilken det däremot finns i Dalarna.

Hur beskriver ni själva Duo Systramis musik?

– Vi inspireras av vår hembygd och Ångemanlands dramatiska natur, naturfenomen och den speciella dynamiken i vår tvillingrelation. Dessa kontraster återspeglas i vår musik t.ex. genom tempoväxlingar där lugna och dramatiska partier varvas med varandra. Musiken bygger på starka känslor.

Jag har förstått att ni för tillfället studerar på olika orter. Hur påverkar det ert samarbete?

– Det stämmer, vi studerar båda klassisk musik, Fanny 24

Fanny om Klara: – Stolt, stark och melankolisk.

Klara om Fanny: – Uppfinningsrik, (väldigt) rolig och envis (på ett bra sätt).

Vilka är era planer framöver?

– Vi vill utveckla projektet Duo Systrami, spela in ny musik och ge konserter. Förra månaden spelade vi på Island och förutom i Sverige och Finland har vi uppträtt bl.a. i Kroatien. Vi försöker också skriva mera texter, men den biten känns ännu något utmanande.

Och visst ser vi fram emot att höra mer av Duo Systrami. Jag tackar för intervjun och passar ännu på att ta en bild av systrarna innan de beger sig ut i regnet för att söka sig hemåt mot Sverige.

Hösten 2016 gavs debutskivan "När isen går" ut på eget skivbolag. CD-skivan recenseras i detta nummer av Fiolen min.

"Att skapa i nuet är det bästa som finns"

25

Tonernas Mosaik med folkmusik Det första evenemanget

i konsertveckan Tonernas Mosaik ordnades på Wohls gård söndagen den 20 augusti, under namnet Trad & Folk, med folkmusiken i fokus. Konsertserien är en del av programmet för hundraårsfirandet av Finlands självständighet. Det är 30 år sedan en musikvecka ordnats i Kyrkslätt. Per-Olof Munck, eldsjäl och koordinator för Tonernas Mosaik, tyckte tiden var mogen för ett nytt evenemang.

Lappböle Hornkapell inledde med härlig hornmusik, varefter festtåget med fanor och musik anlände till huvudbyggnaden. Kommunfullmäktiges ordförande Anders Adlercreutz hälsade alla välkomna, och poängterade, hur mycket glädje och samhörighet musik kan ge. Hans Näsman framförde välkomsthälsningar på Sparbanksstiftelsens och Wohls gårds vägnar. Han berättade, vilka grupper som skulle uppträda, varefter alla presenterade sig på sitt eget sätt.

Man kunde lyssna på musik på olika ställen. Lappböle Hornkapell spelade pampig, festlig hornmusik vid ingången till huvudbyggnaden och uppe på stallvinden.

Lappböle Hornkapell har anor ända från 1903, då kapellet grundades i Lappböle i Norra Kyrkslätt. Nuvarande dirigent är Arttu Sipilä, själv trumpetist och tonsättare.

De hade de alltid lika vackra musikstyckena Stormskärs Maja och Prästkragen på sin repertoar.

Vid A Folk-Corner uppträdde Folkmusiktrion Yy Kaa Koo – tre duktiga ungdomar från Kyrkslätts Musikinstitut. Gruppen grundades 2015 och består av Kaislamari Katajamäki violin, Helmi Ojaluoma violin och Jaakko Ojaluoma dragspel.

Folk-yhtye Kyntäjä spelar mångsidig musik. Gärna litet slaviskt eller irländskt inspirerad. Gruppen har fyra medlemmar: Mikko Nikula, Tuomas Auvinen, Mikko Malmivaara och Satu Kolemainen.

Sånggruppen VisLa är säkert känd för många Kyrkslättsbor. Gruppen är grundad 2008 och har varit ivrigt i farten sedan dess. Under de senaste åren har gruppen haft många populära uppträdanden. Konserter med 2030-50 och 60-tals musik. Gruppen har också gett ut en CD-skiva. De uppför sina sånger med humor som man blir glad av att lyssna på.

Duo Veikkolan pojat äntrade scenen med dragspel och munharpa. Matti Ylitalo spelar munharpa och dragspel och Martti Laulaja dragspel. Matti Ylitalo är

26

finsk mästare på munharpa, ett ganska fascinerande instrument. På repertoaren finns finsk, nordisk och estnisk musik.

I övre våningen på Wohls gård ordnades sång- och danslekar för barn, med Anki Sved, ledare för juniordansarna i Kyrkslätt. Linnea Holmberg stod för musiken på fiol. Det dansades med liv och lust.

På Trad-stage vid stenmagasinet, spelade Kyrkslätts spelmän under ledning av Per-Olof Munck. Spelmanslaget har grundats 1984. De har gett ut fem CDskivor och har en mångsidig repertoar med dansglada låtar. Under årens lopp, har spelmännen varit mycket aktiva, och uppträtt också utomlands. År 2002 spelade de på festivalen i Kaustby.

Porkkalan Laulu leds av Pia Innala – dagen till ära klädd i folkdräkt. Kören grundadedes 2006, och sjunger allt från schlager till folkmusik från olika länder. De flesta av sångerna har Pia Innala arrangerat så de skall passa just den här kören. Sångerna klingade vackert.

Usko Välimäkis dragspelsfamilj uppträdde som följande grupp. I Välimäkis familj har dragspelsmusiken gått från generation till generation. Usko själv började spela som fyraåring och nu spelar han tillsammans med barn och barnbarn. Usko och hans söner har fått många utmärkelser och 2016 utnämndes Usko till mästerspelman.

Kyrkslätts folkdansare och Mellersta Kyrkslätts Ungdoms- och bygdeförenings juniorfolkdanslag uppförde många glada danser tillsammans. En av danserna var Kyrkslätts Kadrilj, en dans som passade ypperligt en sådan här dag. Annette ”Tette” Westerholm, ledare för dansarna och Linnea Holmberg, Ingolf Backman och Per-Olof Munck spelmän.

Hyvä trio uppträdde som sista grupp. Den består av Amanda Kauranne, Elina Lappalainen och UllaSisko Jauhiainen. De var absolut den mest originella gruppen som uppträdde. Deras sång och musik måste man uppleva själv, går inte att förklara. De använde många olika instrument såsom kantele och mungiga.

Vi som var med, tackar för en bit mosaik med mångsidig folkmusik!

Siv Wikström

Foto: Tom Salvesen

Kyrkslätts spelmen spelade på Trad-stage vid stenmagasinet.

Foto: Jean Munck

Gruppen Hyvä trio uppträdde som sista grupp.

Foto: Jean Munck

Folk-gruppen Kyntäjä.

Foto: Jean Munck

Spelmännen gör sig i ordning för festtåget.

27

Barnlek på Färöarna sett ur spelmansperspektiv

Foto: Ingolf Backman

Som spelman var det mer eller mindre fullt upp under hela Barnlek, som arrangerades 5–9 juli. Vi hade uppvisningar och övningar på dagarna och så ville de äldre juniorerna gärna dansa nattdans också, men till det hade arrangörerna inte speciellt vidtalat någon spelman utan vi spelmän som var på plats förväntades bara spela, och det fick man. Det kom önskemål på olika danser från Danmark, Norge, Sverige, Svenskfinland och finska Finland så det var bara att söka i minnet efter melodierna och hade vi tur så fanns det noter i någons instrumentväska. Island och Färöarna har oftast sång till sina danser så då fick vi lite paus emellanåt. Grönlänningarna hade inspelad musik för deras dansmusik är så speciell.

Den danska ungdomsorkestern ”Glimten i øret” (glimten i örat) som består av elever och lärare i en musikskola var igen med på stämman och en del av dem (de som varit med tidigare) bidrog massor till nattdansmusiken. De danska orkesterledarna önskade också att det skulle hållas en musikworkshop under Barnlek på Färöarna så när jag vaknade ca. kl. 7 på fredagsmorgonen blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att igen (samma var fallet på Island på förra Barnlek) hålla en workshop i folkmusik på lördagen, och spelglad som jag är så lovade jag ju att visst, det ordnar sig nog. Som tur är så har jag en lika spelglad vän i Ingolf Backman att ta hjälp av då det kommer till harmonier och komputlärning, för det är inte min starka sida.

På workshopen var det ca. 15 deltagare på många olika instrument; fiol, klarinett, flöjt, gitarr, kontrabas och melodika. På kursen hade vi också tre av våra egna spelmansungdomar med, de hade instrumenten med fast de alla deltog som dansare i Barnlek (tummen upp till Benjamin, Henrica och Oscar). De som deltog i workshopen fick lära sig tre låtar på gehör, Käpyläin

28

poikain viinapolkka. Det är otroligt vad skickliga att snappa upp och lära sig nytt ungdomar och barn är.

Speciellt för i år var det att man på en av kvällsuppvisningarna hade med en toppartist, Kristian Blak, som gärna ville ha folkdansspelmännen med och uppträda.

Kristian Blak är från Danmark men är numera verksam på Färöarna, både som musiker och kompositör. Han grundade t.ex. folkmusikgruppen Yggdrasil där en av Färöarnas i särklass mest kända sångerskor Eivør Pálsdóttir var med. Vi fick noterna på fredagsmorgonen (då vi var spelmän på den finlandssvenska dansworkshopen) och så ville han att vi skulle uppträda på lördagskvällen tillsammans med honom och hans orkester. Tid att öva låtarna fanns inte men jag hann ögna igenom dem en gång. Det var en upplevelse att ställa sig på scenen på en konsert utan att kunna låtarna sen tidigare och utan att ha spelat ihop, men roligt var det.

Avslutningskonserten bjöd på en musikalisk överraskning då gruppen Týr mitt i allt kom in på scenen och höll en liten konsert. De kommer från Färöarna och spelar folk metal och texterna är inspirerade av mytologi och vikingar. Fast jag inte är någon stor vän av metal så var det här faktiskt riktigt bra musik och de var skickliga musiker.

Färöarna bjöd på god stämning, musik, dans, kamratskap, vackert väder (för det mesta), historia, ljuvliga människor, lite äventyr och inte att förglömma helt otroliga vyer.

Det skulle vara roligt om vi var flera spelmän med från Svenskfinland på de nordiska stämmorna, för t.ex. danskarna verkar vara mycket intresserade av vår folkmusik.

Linnea Holmberg

Nya skivor

SPELARIT / PATRIARKAALINEN KAUSI Spelarit är en folkmusikgrupp

som har fungerat sedan 1982 i Vanda och den grundades främst för att det skulle finnas musik till folkdans.

Numera har dansspelet kommit litet i skymundan och Spelarit spelar mera för sin egen skull. De har hittat sin egen litet svängiga stil men där man ändå respekterar det gamla på ett fint sätt. Gruppens konstnärlige ledare är Patrik Weckman och instrumentsammansättningen är fiol, altfiol, tramporgel och kontrabas.

Ibland använder man också svensk säckpipa och nyckelharpa.

På den här skivan som är gruppens tredje har man samlat traditionella låtar från både finska och svenska trakter, främst från Nyland, men också från bl a Österbotten låtar som representerar Spelarits repertoar under de senaste tio åren.

Totalt 24 låtar finns på skivan och låtarna varieras så att det känns fräscht och omväxlande. Några låtar som finns på skivan är ”HonkaLeanderin häämarssi” efter Leander Honga från Karleby, ”Polka efter

K.J. Forsman” från Esbo, ”Bonaparten marssi”, en militärmarsch från Nummela, ”Härmäläinen hääpolska” efter Matti Haudanmaa från Kortesjärvi, ”Nuorten miesten speli”, en brudpolska ur Samuel RintaNikkolas notbok från år 1809 och till sist ”Astridin valssi”, en vals från Tornedalen som i en tävling om Finlands dystraste sång placerade sig på en god femte plats…

Det här är en skiva som är värdefull som dokumentation av Spelarits repertoar, men också för att man har gjort traditionella låtar på sitt eget sätt så att de fortfarande har sin traditionella prägel. Mycket bra gjort!

och cellospel får de fram ett ”spelmansgroove” genom ett mycket nära samarbete, systrarna är mycket samspelta. Ångermanland består av berg och dalar, och i naturen gömmer sig ett slags mystik. I flickornas musik kan man notera influenser från olika naturfenomen.

Skivan ”När isen går” består av Fannys och Klaras egna kompositioner på 10 spår, men dock så att folkmusikkänslan finns kvar. Ett undantag finns dock: ”Schottis från Haverö” finns på skivan, men förstås, på systrarnas eget sätt.

Andra exempel på låtar på skivan är ”Mot främmande land”, titelspåret ”När isen går”, ”Himmelen” och ”Vaggvisa för djuren”. Kreativt spel med två instrument. Systrarna berättar också till varje låt vad som är ursprunget eller idén till just den.

Som exempel kan nämnas följande förklaring till spåret ”Stormen”: ”Det börjar som en viskning, en stilla vindpust. För att sedan växa, och svepa över landskapet tills det bara finns bråte kvar. Och sedan, lika tyst och försiktigt som den kom, drar den vidare. Här kommer Stormen! ”

DUO SYSTRAMI / NÄR ISEN GÅR Duo Systrami består av tvilling-

paret Fanny och Klara Källström.

De har spelat tillsammans sedan barnsben och de hävdar att inspirationen kommer från naturen i Ångermanland, därifrån de kommer, och från den dynamik som finns emellan tvillingar. Genom sitt fiol-

Fler skivor på följande uppslag è 29

Det här är en skiva som man kan lyssna på många gånger, men man behöver lyssna på texterna också, de ger ytterligare krydda till musiken.

stor värme och mycket energi. Det känns också fräscht att de har använt svenska och finska på ett sådant sätt att låtarna har blivit uttrycksfulla och berättande.

FOLK’AVANT / GRYNINGSLAND

NIKLAS NYQVIST OCH RALF NYQVIST/ NYA TONER FRÅN HÖGHUS OCH GATOR

VALLEVAN / UTANFÖR OCH INNANPÅ Spelglädje

och

gemenskap

är viktigt för Vallevan, en trio som gav ut skivan ”Utanför och innanpå” tidigare i år. Namnet Vallevan kommer från en medeltida ballad. Gruppen består av Maria Wall (sång, månmarkapipa, melodica, percussion), Emil Kunze (fiol, viola d’amore, sång) och Mikael Grafström (gitarrer, mandolin, nyckelharpa, sång). Vallevan har spelat ihop i över tio år och har under den tiden utvecklat ett tätt samspel och medryckande musik.

Musiken på skivan, både text och musik, är med ett undantag nyskriven, och man kan notera att kreativiteten har fått flöda med texter som är öppenhjärtiga och melodier som utgår ifrån nordisk folkmusik men som mycket fritt får breda ut sig till en helt egen stil. Skira och avskalade sånger varieras med mustiga och fartfyllda danslåtar. Det ryms 13 låtar på skivan av vilka kan nämnas t ex ”Stanna kvar”, som ger en meditativ stämning, ”Norra logen”, som är en helt annan typ av låt med dansant takt, ”I behaglig tid”, ännu en skön låt att lyssna på och ”Reelen” en fartfylld låt med tydliga irländska drag.

30

Folk’Avant är

en svensk-finsk trio som består av Anna Wikenius, sång, Maija Kauhanen, kantele och sång, samt Anna Rubinsztein, fiol och sång. Gruppen har sina rötter i den nordiska folkmusiken, men man komponerar sin egen musik och skriver sina egna texter, i huvudsak.

Skivan Gryningsland består av tio spår av vilka två är instrumentala , t ex ”Toivo” (hopp), de övriga är textsatta, t ex i ”Budapest” växlar man mellan finska och svenska verser, några texter som på titelspåret är inspirerade av Nils Ferlin. ”Gryningsland” är för övrigt ett spår där kantelen kommer fram väldigt läckert och samspelet mellan fiol, kantele och sång bildar en härlig klang. I ”Instagram” sjunger man i en rockigare låt om mera nutida fenomen.

På skivan har flickorna genom stora uttryck och delikata melodier skapat en skiva som andas en

År 1913 utkom

föreningen Brages dikthäfte Toner från stugor och stigar. Häftet upptog femton dikter av Alexander Slotte, Ernst V. Knape och Jonathan Reuter, skrivna till folkmelodier. Många av sångerna har främst blivit kända genom Otto Anderssons tidsenliga arrangemang för kör eller solosång.

På den här nya skivan har man gett några av dessa sånger nya arrangemang med influenser från dagens urbana jazz- och populärmusik. Det är Niklas Nyqvist, som tillsammans med en grupp sångare och instrumentalister har spelat in 7 spår bestående av “Polska varianter”, “Jungfrun träder fram på riddarsalens golv”, “Modersmålets sång”, “Kväll vid myren”, “Första natten vi låg ihop”, “Ros-Marie” och “Var är vägens mål” med arrangemang av Ralf Nyqvist.

Körsångare som lyssnar på den här skivan kommer att känna igen en hel del – man har lämnat kvar mycket av de gamla arrangemangen – men också satt in jazzigare klanger och harmonier, vilket gör att skivan “Nya toner från höghus och gator” är ett fint tillskott till skivsamlingarna i de finlandssvenska hemmen.

“Sommerreel” som är komponerad av bandets pianist Theis Juul Langlands. Skivans titelspår “Mollevit” är en traditionell menuettmelodi från Rise på Ærø, melodin kan spåras ända till 1770-talet, och arrangemanget som hörs på skvan är gjort av Timo Alakotila.

Dansk folkmusik är glad och medryckande, på skivan Mollevit har man ytterligare jazzat upp låtarna och gjort dem med en blandning av salsa, jazz och folk på ett sådant sätt att man får lust att ta en svängom, i varje fall märkte jag redan vid första genomlyssningen att jag satt och stampade takten till låtarna.

Man kan höra traditionella instrument som fiol och dragspel, men även trumpet, trombon och saxofon på ett sätt som tillför musiken ytterligare dimensioner.

HABADEKUK/ MOLLEVIT

Åsa Lillhannus

Habadekuk är en av

Danmarks ledande grupper inom folk-genren och består av åtta välmeriterade folkmusiker med Kristian Bugge i spetsen. Gruppens repertoar består av både traditionella och nykomponerade låtar och man har turnerat flitigt och besökt festivaler både i Europa och i Kanada. Gruppen har också erhållit utmärkelser av olika slag för tidigare skivor, bl a erhöll man utmärkelsen “Årets danska folkalbum” för sin debutskiva “Hopsadaddy” år 2011. Kristian Bugge har också själv belönats med utmärkelser av olika slag, bl a utsågs han till “Årets danska folkmusiker” år 2016.

Gruppen firar nu sitt 10-årsjubileum genom att ge ut en ny skiva: Mollevit. Skivan består av tio spår innehållande mestadels danska traditionella melodier, men också en

r ö f ll e i n t i l l är d a a ri 8 e D te 01 2 a / m 1 Nr .1 !

14 in nm e l o t.fi l Fi ressen unde l i t b r al ad teri nsfo till Ma as in pelma k s skic min@ n e fiol

31

Avs. Finlands svenska spelmansförbund

Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM

Händelsekalender 12–13.1 Folklandia, M/S Silja Europa

2018

16–18.3 Samuelin Poloneesi & Vinterstämma, Helsingfors 17.3

Förbundsdag, Helsingfors

7.4

Kvarken Folk, M/S Wasa Express

9–15.7

Kaustinen Folk Music Festival, Kaustby

11.7

Lilla spelmansstämman, Kaustby

3–5.8

Spelmansstämma, Ekenäs

Sept.

Skärikursen på Sälgrund

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi