Fiolen min, nr 4/2019

Nr 4 | 2019 – 50:e årgången

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Fiolen min 4/2019 Stämledaren.................................................................... 3 På gång........................................................................ 4–6 Kvarken Folk 2020......................................................... 7 Finlands svenska spelmansförbund r.f. tackar........... 8 Åke Grandell förde fram folkmusiken................. 9–11 Skärikurs på Sälgrund........................................... 12–13 In memoriam......................................................... 14–15 Hambo av Magne Eriksson.................................. 16–17 50 år av Fiolen min................................................ 18–23 Danskompassens konsert och kurs på Rövass......... 24 Nya skivor............................................................... 25–27 Händelsekalender........................................................ 28 Pärmbild: Harpolekarna uppträder vid huvudfesten på Spelmansstämman i Tjöck.

Foto: Simon Gripenberg

Ordförande: Åsa Lillhannus 0400 951 958 asa.lillhannus@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Michaela Lassus 040 759 0542 michaela.lassus@multi.fi Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f.

Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 9-13 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi

Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

ISSN 0782-3479

Finlands svenska spelmansforbund r.f. www.spelmanforbundet.fi | kansliet@spelmansforbundet.fi Ansvarig utgivare: Åsa Lillhannus Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida 270 euro Halvsida 130 euro 1/4 sida 100 euro 1/8 sida 70 euro Kontakta kansliet för bokning Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i februari.

Deadline för material är 15.1.2020 Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet.

2

Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Kurt Svahnström 02 458 7404, 0400 774 780 bobi@parnet.fi Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Anders Backman 040 546 1771 fiolbackman@gmail.com Göran Jonsson 09 877 9294, 0500 232 425 goran.jonsson@jonel.fi Katja Hellman 040 547 7670 katja.hellman@sls.fi

JÖMÄRKT MIL

4041 0955 Trycksak

Stämledaren Ordförandes spalt

Vi har några veckor kvar av år 2019, men vi kan så

småningom sammanfatta Spelmansförbundets jubileumsår. Vi kan se tillbaka på ett år späckat med aktiviteter och med årets höjdpunkt på spelmansstämman i Tjöck.

Förbundets 50 verksamhetsår har synts väldigt bra, jag vill tacka alla som på ett eller annat sätt har uppmärksammat jubileet. Vi kan faktiskt hålla med om att ”delad glädje är dubbel glädje”, det har vi under året fått erfara ett flertal gånger. Tack alla spelmansvänner för året 2019!

Men, nu blir det att sikta framåt mot 2020. För Spelmansförbundet startar vi året med full fart, med den traditionsenliga Folklandiakryssningen 10-11 januari. Årets första kurs ordnas i februari i Nykarleby, i samarbete med Kredu. Jag hoppas att vi är många, unga och gamla, som styr kosan till Nykarleby. Den 27 mars håller Spelmansförbundet sin Förbundsdag och Vinterstämma i Vasa, och dagen efter, den 28 mars, blir det dags för årets Kvarken Folk-kryssning. Andra stora begivenheter är SamStämt 2020, som ordnas i Ingå i samarbete med Finlands Svenska Folkdansring. Jag hoppas att vi är många som träffas på våra evenemang! Detta är det program som nu är spikat, det kommer kanske mindre evenemang under våren och höstens program är inte i detalj planerat ännu. Hör av dig om du har förslag till evenemang som Spelmansförbundet skulle kunna vara med på eller arrangera, någon kurs vi skulle kunna ordna!

Centralen för främjande av folkmusik och -dans (CEFF) utlyser varje år ett tema för det kommande året.

Temat för år 2020 är pardans. Här är det fritt fram att fundera ut hur vi som spelmän skulle kunna lyfta fram pardansen enligt sloganen ”Tanssiin kutsu – Bjud upp till dans!”

Lördagen den 16 maj arrangeras den fjärde Folkmusikens och folkdansens dag i Finland. Också för den dagen finns det alla möjligheter att planera någonting speciellt – en spelning på stadens torg, på ålderdomshem, eller något annat. Tidigare har Folkmusikens dag varit en onsdag, men i och med att det hela flyttas till lördagen efter morsdag, tror man att det skall bli lättare att ordna, med tanke på alla som arbetar måndag till fredag.

Det händer överlag mycket på folkmusikens och folkdansens område nu. I Norden har vi Nordisk folkmusikkommitté sedan ett antal år, nu har man i övriga Europa samlat sig till European Folk Network – EFN (Europeiska Folknätverket), och man har kommit igång riktigt bra – i slutet av november arrangeras den första EFN-konferensen i Bryssel. Vill du gå in på EFNs sida, kan du hitta den på https://www.europeanfolknetwork.com .

Men nu skall vi så småningom gå in för att fira jul och nyår. Jag önskar dig en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År 2020 och att vi ses på spelmansförbundets evenemang under det inkommande året!

Med spelmanshälsningar Åsa Lillhannus, ordförande

3

På gång Välkomna till SamStämt i Ingå 26–28.6.2020 Boka nu in den största finlandssvenska folkmusik och -dans händelsen 2020. Välkomna med på en glad stämma som vi gör tillsammans.

SamStämt börjar på fredag kväll och fortsätter till söndag eftermiddag. Det finns garanterat möjligheter att spela både för sittande publik och till dans.

På fredagen håller vi ett mera internt program tillsammans med folkdansarna. På lördagen deltar vi i Ingådagen, har workshops, traditionshörna, allmän dans och utfärder med bl.a.

Trötte Teodor och taxibåtar. På söndagen har vi möjlighet att delta i gudstjänst och sedan har vi huvudfesten på dagen.

I anslutning till SamStämt kommer det att ordnas ett ungdomsläger för både spelmän och dansare, den 24–26.6. Lägret avslutas med att deltagarna får uppträda på SamStämt:s välkomstfest på fredagen.

Föreningshuset Ingbohed Foto: Täkter UF

Västnyländsk spelmansträff Den traditionella Västnyländska spelmansträffen hålls den 24 januari 2020 kl. 19.00 på föreningshuset Ingbohed i Täkter Ingå.

Vi spelar tillsammans – med och för varandra – äter en bit mat, dricker kaffe och dansar.

Som arrangör står Ingå spelmansgille och anmälningar tas emot av Anders Holmberg via epost andersbaro@gmail.com eller per telefon 040-7514913 senast 15.1.

FOTO

Lokala arrangörer för stämman är Ingå spelmansgille och Västra Nylands folkdansdistrikt.

Välkomna till Ingå Linnea Holmberg ordförande för stämmokommittén

SAMSTÄMT 2020 ~ INGÅ ~

FINLANDSSVENSK FOLKTRADITION NU PÅ WEBBEN! Finlands svenska folkdiktning, ett storverk på över 12 000 sidor och 21 volymer äldre finlandssvensk folktradition, finns nu för första gången i sin helhet på folkdiktning.sls.fi.

På webbplatsen hittar du en skatt av folkmusik, folkvisor, sagor, sägner, ordstäv, gåtor, folktro, lekar och spel, upptecknade kring sekelskiftet 1900.

Dessutom kan du lyssna på och ladda ner fler än 3000 traditionella spelmanslåtar från hela Svenskfinland. Du hittar också rikligt med information om spelmännen, upptecknarna och den finlandssvenska spelmanstraditionen.

Traditionen finns på

4

FOLKDIKTNING.SLS.FI

Förbundsdag och Vinterstämma fredag 27.3 Kvarken Folk lördag 28.3 År 2020 hålls Förbundsdagen och Vinterstämman samma veckoslut som folkmusikkryssningen Kvarken Folk. Det händelserika veckoslutet inleds på fredag 27 mars kl. 18.30 med förbundsdag på Scandic Waskia i Vasa. Efter årsmötet blir det lite tilltugg, trevlig samvaro och jam till kl. 24.00. Den som vill kan fortsätta i dansbaren till tonerna av Fernandoz. Från Waskia åker vi följande morgon kl. 07.45 mot Vasklot hamn, och kl. 9.00 lägger M/S Wasa Express ut. Tillbaka är vi samma kväll kl. 23.30.

Ni väljer själva om ni deltar i allt eller endast i förbundsdagen eller vinterstämman eller Kvarken Folk. Ni kan även delta i allt utan att övernatta på Waskia, eller välja att övernatta båda nätterna på Waskia! Det finns skilda anmälningsblanketter för evenemangen. Kom ihåg att anmäla er i tid!

Till medlemmarna i Finlands svenska spelmansförbund

Förbundsdag

fredagen den 27 mars 2020 kl. 18.30 Scandic Waskia Kärleksstigen 3, Vasa Stadgeenliga ärenden Styrelsen

Nu har du chansen!

Häng med på kurs i irländsk folkmusik 1–2.2.2020 på Kredu Gästande kursledare: Jennikel Andersson, Sverige Jennikel, med en masterexamen i irländsk folkmusik från University of Limerick, har de senaste 10 åren drivit terminsbaserade irländska folkmusikutbildningar på folkhögskolor runtom i Sverige.

Hon är fiolkvinnan från Sörmland som genom sitt konstnärskap, sin gedigna bakgrund och sitt stora kunnande inspirerat mängder av musiker i alla åldrar. Jennikel har grundat en egen irländsk folkmusikutbildning i Sverige. Hon är en unik musiker, en inspirerande och besjälad pedagog med passion för människan och hennes utveckling.

Bindande anmälan senast 20.12.2019 till: info@kredu.fi eller per tfn 044–7555618 OBS! Max 20 deltagare.

Arrangörer: Kristliga folkhögskolan i Nykarleby och Finlands svenska spelmansförbund Välkommen med på en kurs med äkta spelglädje!

Adress: Kristliga folkhögskolan i Nykarleby, Seminariegatan 19, Nykarleby

– Jennikel Andersson

Läs mera om Jennikel på www.jennikel.se Kursen vänder sig till dig som spelat ditt instrument i minst 2 år och har gehörsvana. Du spelar ett melodiinstrument (fiol, flöjt, whistle, mandolin, harpa, durspel, banjo m.fl.) och vill utveckla ditt melodispel.

Foto: Jon Antonsson

”Jag vill möta eleverna där de är, och inspirera till expansion och öppnande på djupet och i hjärtat”

Kursavgift: 120€/person (måltider ingår) Logi: dubbelrum: 20€/natt/person enkelrum: 40€/natt 5

Antti Paalanen

Foto: Ulla Nikula

ENKEL

Foto: Jimmy Träskelin

Etnogalan 2020 Nomineringar: Korsningspriset • Eva Jacob • Phillip Page • Sakari Kukko

Kimmo Poh

Foto: Marja

Årets artist • Antti Paalanen • Jaakko Laitinen & Väärä Raha • Juurakko Årets fenomen • Kansallispuku–Folkdräkt -ryhmä • Nordic Dance Helsinki • Verta, pornoa ja propagandaa, JUMALAUTA! -konsertserien Årets internationella insats • Antti Paalanen • Johanna Juhola • Maija Kauhanen Årets folkmusikskapare • Aili Järvelä • Jaakko Laitinen • Timo Alakotila Årets dansskapare • Auri Ahola • Suistamon Sähkö • Timo Saari

Etnogalan 2020 – den tredje galan i ordningen – arrangeras 9.1.2020 på anrika rockklubben Tavastia i Helsingfors.

På galan belönas intressanta och meriterade artister. grupper och aktörer inom folkmusik, världsmusik och folkdans.

Högklassiga framträdanden och prisutdelningar sker turvis på två skilda scener. Bland annat följande artister och grupper kommer att uppträda: • Aili Järvelä • ENKEL • Helsinki-Cotonou Ensemble • Compañía Kaari & Roni Martin • Kimmo Pohjonen Etnogalan direktsänds på YLE. Också de tidigare galorna finns tillgängliga på YLE Arenan.

Årets nykomling • Vildá • Vili Mustalampi • Vimma 6

jonen

Seppälä

Mer information på www.etnogaala.fi

Kvarken Folk 2020 Man får åter en gång förundras över hur fort tiden

går. Det känns ju inte så länge sedan vi spelmän samlades för andra gången till Kvarken Folk 2019 på Wasalines M/S Wasa Express, och vilken fin kryssning det visade sig bli.

Båten fylldes av fin musik och trevlig samvaro som sedan höll på hela dagen i form av både workshops och konserter samt dansafton i baren där det minsann svängde och dansgolvet var i flitig användning. Den officiella delen av kryssningen avslutades åter då vi samlades för ett suveränt mäktigt allspel i baren precis innan vi anlände till Vasklot hamn lite före midnatt. De allra mest inbitna spelmännen samlades sedan ännu i cafeterian för att ”varva ned” med lite nattjam och vickning.

Jag vill här ännu passa på att tacka alla i Kvarken Folk-teamet för ett gott samarbete och väl utfört projekt.

Likaledes vill jag tacka alla spelmän både från Finland och Sverige som medverkade – det är NI allesamman som ÄR Kvarken Folk.

Som jag redan då konstaterade går tiden fort och det börjar bli dags att blicka framåt och vi kan då med säkerhet säga att Kvarken Folk även nästa år kommer att få fortsättning. Det blir då Kvarken Folk 2020 som blir den tredje i sin ordning och som går av stapeln lördagen den 28 mars 2020, det vill säga lite tidigare på året än förut.

Eftersom Spelmansförbundets årsdagar eller så kallade vinterstämma infaller årligen rätt nära inpå Kvarken Folkkryssningarna, har vi denna gång tänkt att vi ska kombinera dom på ett sånt sätt att förbundsdagarna och Kvarken Folk-kryssningen anordnas under efterföljande dagar, det vill säga fredagen den 27 respektive 28 mars 2020. Detta betyder i praktiken att man checkar in på hotellet där förbundsdagarna anordnas på fredagen. Efter övernattning på hotellet tar man sig sedan till Vasklot för att stiga ombord på båten där Kvarken Folk anordnas. Efter själva kryssningen kan man sedan, om man så önskar, övernatta en natt till på hotellet.

Detta arrangemang verkar ändamålsenligt bland annat med tanke på att det har varit nästintill odrägligt mycket arbete med boka hytterna på båten för övernattning. Wasaline har inte heller varit särskilt förtjusta i arrangemanget med övernattning eftersom det inte normalt hör till tjänsterna som utbjuds och således, enligt egen utsago, medför oöverkomliga utgifter och besvär. Däremot kommer man även denna gång att kunna boka dagshytter precis som förut.

Många praktiska detaljer inför Kvarken Folk 2020 står ännu öppna speciellt då det gäller spelmännen från Västerbotten, men tillsammans ska vi nog även denna gång lyckas skapa en fin kryssning för oss allesamman.

Spelscenerna ombord på båten har visat sig vara en svår nöt att knäcka eftersom scenen i baren är rätt liten och det finns inte tillräckligt med utrymme för de större spelmanslagen speciellt under kvällstiden då det är dans. På ”Konsertsidan” i konferensutrymmet finns det bra med utrymme men det låga taket och de heltäckande mattorna där gör det mycket problematiskt att skapa en vettigt balanserad ljudmiljö. Vi har därför denna gång bett Wasalines ansvariga personer sätta på sig idémössan och försöka hitta på en lösning där barens scen märkbart kunde utvidgas på ett sånt sätt att man också ryms på dansgolvet. I fall man hittar på något bra så kommer vi denna gång att försöka fokusera det mesta på A-baren medan konferensen får agera som öppen scen eller jamutrymme – vi får se hur det går.

Kvarken Folk-teamet är det samma som förut men till skillnad från tidigare har e-postadressen ändrat till kvarkenfolk@vaasa.ws. Även den officiella hemsidan heter nu kvarkenfolk2020.vaasa.ws

Som många säkert redan känner till har vi en grupp på facebook för Kvarken Folk medverkande – ”Kvarken Folk 2020 Backstage” – där vi informerar om praktiska detaljer kring evenemanget. Det skulle vara fint om åtminstone en person från varje spelmanslag kunde vara med i gruppen och på så vis kunde vidarebefordra information därifrån till sitt eget spelgäng. Under Kvarken Folk 2019 visade det sig att en del spelmanslag inte fått tillräcklig information av oss angående evenemanget per e-post. Vi beklagar detta och skall försöka bättra oss med den saken denna gång.

Jag är övertygad att vi också nästa år kommer att lyckas ställa till med en riktigt bra Kvarken Folk kryssning. Gott folk! – Sprid budskapet om Kvarken Folk 2020 där ni kan så blir vi ännu fler spelmän på kryssningen.

Peter Österberg

7

Finlands svenska spelmansförbund r.f. vill tacka alla som på ett eller annat sätt uppvaktat det 50-åriga förbundet.

Uppvaktningar i form av gratulationstal, blommor, gåvor etc. under spelmansstämmans huvudfest i Tjöck 4.8.2019: • Häggman Ann-Mari • SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut • Smedarna • Tjöck spelmanslag r.f.

• Västerbottens spelmansförbund • Vörå Spelmansklubb Hedersordförande Ann-Mari Häggman

Kenneth Nordman från Tjöck spelmanslag

Uppvaktningar i form av inbetalningar: Organisationer • Finlands Svenska Folkdansring r.f.

• Jeppo Bygdespelmän • Pedersöre Spelmanslag r.f.

Enskilda • Lillhannus Åsa och Åkerman Tor-Erik • Sarin Pia-Stina och Tonny

Greger Erikslund från Smedarna

Peter Öqvist från Västerbottens spelmansförbund

Om någon ännu vill uppvakta förbundet så finns det en möjlighet till det genom att göra en inbetalning till Klas Gustafssons fond, konto FI53 3131 3002 7443 81.

Namnen publiceras i Fiolen min nr 1/2020.

Västerbottens spelmansförbunds gratulationshälsning löd så här: I januari 1969 gör popgruppen Beatles sitt sista officiella framträdande, men sedan dess har spelmännen i Finlands svenska spelmansförbund spelat desto mer.

Synnöve Svanström från SLS/FMI Foton: Simon Gripenberg

8

Stefan Skata från Vörå Spelmansklubb

Vi gratulerar vårt systerförbund på andra sidan viken och gläds åt vårt nyfunna samarbete i och med Kvarken Folk.

Vi hoppas att detta bara är början!

Åke var själv basist i spelmanslaget Halsbrytarna i Helsingfors, som han tog initiativet till år 1973.

Foto: Curt Strengell

Åke Grandell förde fram folkmusiken I Fiolen mins jubileumsnummer på våren gavs en

hel del tillbakablickar på och spelmansminnen från åren som gått. Det bjöd på intressant läsning. Det finns säkert många som ännu skulle vara värda uppmärksamhet för sina insatser för vår finlandssvenska folkmusik.

Här vill vi minnas en person, som genom åren – och kanske mer än mången annan – gjort stora insatser för att stöda, dokumentera och föra fram den finlandssvenska folkmusiken. Det är radiorösten Åke Grandell, som avled i mars 2015.

Åke inledde sin radiobana 1963 genom att som frilance producera jazzprogram. Åke var något av en expert på området, efter att i ungdomen ha lyssnat på Voice of America, och dessutom lärt sig engelska på köpet. 1967 fick han sedan anställning som musikredaktör vid radion.

Det var naturligtvis den posten som gav honom möjligheter att arbeta för att överlag föra fram finlandssvensk musik i radion. Det var nog en stor drivkraft hos Åke, rena käpphästen för honom.

Vid sidan om jazzen stod också folkmusiken och folkvisor Åke nära. Det kunde han sedan ge utrymme åt bl.a. det populära programmet Per spelman. Men det fanns inte särskilt många inspelningar att ta till. En viktig

del av hans verksamhet blev därför att sporra spelmanslagen att dokumentera sin musik på skivor. Många viktiga tidsdokument hade gått förlorade utan Åkes insatser. Ett exempel är t.ex. Kvevlax spelmansgilles hit Ge mej ungdomen åter, som fortfarande kan höras i radion.

För att säkerställa skivutgivningen av skivor, som andra skivbolag inte ville befatta sig med, grundade Åke ett eget skivbolag, Okay´s Music. Skivbolaget blev aldrig någon ekonomisk framgång, men det gav ut ca 120 skivor med finlandssvensk musik, allt från visor till bigband inspelningar. Åkes åsikt var att det måste göras och när ingen annan gjorde det så gjorde han det. Det var hans motto. När bolaget inte genererade pengar finansierade han skivorna ur egen ficka. Åke var sådan.

Åke blev själv spelman, basist, sedan han 1973 hade tagit initiativet till att spelmanslaget Halsbrytarna grundades i Helsingfors. Åke var ju dessutom en utomordentlig textförfattare med många fina sångtexter och dikter. T.ex.

1990 kom han tillsammans med Curre Boucht (melodi) på fjärde plats i den finländska eurovisionsuttagningen med sången "Du går så skyggt", sjungen av Tomas Ek.

9

Synpunkter från Vörå Spelmansklubb Ett av de spelmanlag som Åke i ett tidigt skede samarbetade med var Vörå Spelmansklubb. Vi låter Wilhelm Skata, ordförande och spelman i Vörå Spelmansklubb, berätta om klubbens många kontakter med Åke. Vörå Spelmansklubb var möjligen det första spelmanslag, som Åke tog sig an i form av skivutgivning. Så här berättar Wilhelm:

”Vörå Spelmansklubb grundades 1971 och kom redan under det andra verksamhetsåret i kontakt med Åke Grandell. Han var då förutom musikredaktör på Rundradion även aktiv i Finlands svenska spelmansförbund, dit Spelmansklubben då anslöt sig.

Vi var ju alla amatörmusiker och hade aldrig närt en dröm att få göra en grammofonskiva. Åke såg dock och hörde något i amatörmusiken som man inte alltid hittade i verk av yrkesmusiker, nämligen den otvungna spelglädjen. Det ville han dokumentera och spara för eftervärlden. Han menade, att man inte behövde se de glada spelmännen, utan att man kunde höra med vil-

ken glädje varje musikant levde sig in i sin utövning.

Han föreslog på våren 1974 att Vörå Spelmansklubb skulle spela in en LP-skiva följande verksamhetsår. Repertoaren skulle bestå av den musik och de låtar som klubben skulle få välja. Till en början chockade och sedan entusiastiska gick vi till verket. Vi samlade låtar och övade och så den 5 mars 1975 bandade vi vår första skiva i Svenska Hankens utrymmen i Helsingfors. Det skedde för övrigt i samband med Spelmansförbundets årsmöte, då Spelmansklubben också av den orsaken var i Helsingfors.

Skivan fick heta ”Hitton Litton” efter titeln på en av låtarna och med tillägget ”Vörå Spelmansklubb, levandis live”. Det senare skulle berätta att inspelningen gjordes live. Den utgavs på EMI förlag med Åke Grandell som producent och i samarbetet med Finlands svenska spelmansförbund. Skivomslaget hade designats på Taucher Studio på ett fotografi av en gammal laduvägg med en nyckelpiga som blickfång.

En bagatell då, men det gav en åsnebrygga över till följande steg i utvecklingen.

Åke Grandell rapporterade från de finlandssvenska spelmansstämmorna i sina radioprogram. Bilden från spelmansstämman i Lappfjärd 1973.

Foto: Curt Strengell

10

Efter Spelmansstämman i Vörå 1976 föreslog Åke att vi skulle göra en skiva till. Samma förlag, samma producent, men nya låtar. Nyckelpigan på det första skivomslaget gav undertecknad inspiration till att komponera en polka med samma namn, men på Vörådialekten, nämligen ”Gulltipun”. Klubbens andra skiva fick heta ”Gulltipun” och utkom 1977 på EMI med Åke som producent.

Klubbens tredje skiva heter ”Vörå Spelmansklubb Vöyrin Pelimannit 1981” och utkom på EMI 1981 med Åke som producent.

Sen följde en fjärde och en femte produktion, som producerades med andra krafter. Småningom blev det klart att våra inspelningar inte längre gick att använda, eftersom cd-spelarna övertagit marknaden.

Då kom Åke på nytt in i bilden och producerade en samlingsbox på 3 cd-skivor av 5 LP-skivor. Boxen utkom lagom till Klubbens 30-årsjubileum 2001. Nu antecknas ”Okay´s Music” som producent. Okay´s Music var hans eget skivbolag.

Fortsättning följde 2007-2009 med 3 cd-skivor på temat ”egna låtar”, där all musik komponerats av klubbmedlemmar. Producent för dessa var Okay´s Music.

Utöver Vörå Spelmansklubb producerade Åke en hel räcka finlandssvenska utövare, både proffs och amatörer, smågrupper och körer. Utan att ha någon statistik vill jag påstå att han var den mest aktiva producenten av Finlandssvensk musik från sjuttitalet till en bit in på 2000-talet.

I Vörå Spelmansklubb minns vi Åke som inspiratör.

Han gav oss tron på att vi kunde och ”täcktes” visa vad vi kunde. Han besatt också förmågan att hantera amatörer, vilket är mycket viktigt i dessa sammanhang. Han var också en viktig länk till Spelmansförbundet, han skötte kontakterna till Teosto och Gramex o.s.v. För oss var det bara att spela och se glada ut.”

Åke stora intresse för jazz ledde bl.a. till att han firade sin 75-årsdag med en jazzkonsert i Grankulla, där han själv fungerade som konferenscier. Åkes jazzfestival lever kvar ännu efter hans bortgång.

Foto: Curt Strengell

Curt Strengell/Wilhelm Skata

Åke Grandell kände de finlandssvenska spelmännen ganska väl. På bilden tillsammans med mästerspelmannen Aspö-Erik i samband med en inspelning på Brunskär tillsammans med Halsbrytarna.

Foto: Lorenz Brunnsberg

11

Skärikurs på Sälgrund 27–29.9.2019

1

Det har blivit en tradition för Spelmansförbundet

att varje höst arrangera en låtkurs på Sälgrund, utanför Kaskö. Det gjorde vi också i år. Vi var 16 deltagare som klev i båten som skulle transportera oss över vattnet till ön på fredag kväll. På Sälgrund är man på sätt och vis i en sorts ”bubbla”, man spelar, äter och umgås – utan någon större aning om tidningar, nyheter och andra störande element – så också denna gång.

I år hade vi som lärare den norske dragspelaren Ronny Kjøsen och allas vår fiolspelman Arto Järvelä, och det var med stor förväntan vi anlände till Sälgrund. Vi, som har varit med några gånger, hade mönstret klart, vi åt en bit mat och sedan började vi kursen, på fredag kväll i form av gemensamt spel in på småtimmarna. De ivrigaste hann inte sova många timmar innan lördag morgon, då vi började kursen ”på riktigt”. Vi lärde oss norska låtar av olika typer, och likaså låtar från olika delar av Finland, bland annat en norsk menuett och en hambo från Tavastland, vardera för mig ganska oväntat.

Det blir många timmar spel under ett sådant här veckoslut, men tiden känns absolut inte lång. Plötsligt är vi framme vid söndag eftermiddag och det är tid att söka sig hemåt igen, med många nya låtar i bagaget.

En idé som kom fram under årets kurs var, att det skulle vara intressant att få en sammanställning av Sälgrundskurserna, och samtidigt samla alla låtar vi har lärt oss under åren. Det kunde bli en varierande, ganska omfattande samling. Ett forskningstips för den som är intresserad: Sälgrundskursen genom tiderna!

Jag vill tacka årets lärare och kursdeltagare för en mycket fin kurs och trevlig samvaro, vi hade det precis lika trevligt som tidigare år, om inte ännu bättre. Jag väntar redan på Sälgrund 2020. Åsa Lillhannus

12

2

Bildbeskrivningar: 1. Vacker utsikt från balkongen

2. Arto Järvelä och Ronny Kjøsen undervisar 3. Miljön kring Sälgrunds fyr

4. Sälgrund ligger intill den farled som leder in till Kaskö 5. Dragspelet plockades fram redan under båtfärden Foton: Åsa Lillhannus

3

4

5

13

In memoriam Foto: Timo Hukkanen

Mästerspelman Ricke Mette 17.11.1944–27.10.2019 ­ Spelmanslaget Halsbrytarnas spelledare och

folkdansspelman sedan 7-årsåldern, mästerspelmannen Richard Mette, avled den 27 oktober bruten av en svår sjukdom.

Med Ricke Mette har vår folkmusik och särskilt de finlandssvenska folkdansarna förlorat en av sina främsta och bästa spelmän. Halsbrytarna har förlorat en mycket uppskattad och beundrad ledare, för att inte säga hela sin musikaliska ryggrad och sammanhållare. Som person och ledare var Ricke mycket omtyckt för sin milda och förstående framtoning.

Det var folkdansen som stod Rickes spelmanshjärta närmast; man kan t.o.m. säga att han föddes in i folkdansen. Hans föräldrar var aktivt engagerade i ledningen för Haga Ungdomsförening (HUF) i Helsingfors, en förening med mycket folkdans på programmet. Antagligen hörde Ricke folkmusik och folkdanslåtar redan innan han kunde tala.

Redan som 7-åring, ett år efter att han börjat ta fiollektioner, ställde sig Ricke vid den kända helsingforsspelmannen Frans Svahns sida då denne spelade vid HUFs (Huffens) folkdansares veckoövningar. Detta blev inledningen till den enorma kunskap om folkdanser, hur de

14

spelas och hur de dansas, som Ricke sedan genom åren kom att skaffa sig.

Spelman på riktigt blev Ricke enligt egen åsikt i och med att han år 1955, som 11-åring, spelade solo i ett radioprogram inspelat i Huffen. Året därpå var han ansvarig för musiken då HUF:s juniorlag uppträdde på Skansen i Stockholm.

När Frans Svahn insjuknade och inte längre kunde spela för Huffens folkdansare var Ricke den naturliga och självklara efterträdaren år 1964. Den sysslan skötte han sedan tills krafterna på grund av sjukdomen sinade. Ricke kom även i övrigt att på olika sätt engagera sig i Huffens verksamhet. Han var en god skribent, fungerade en lång tid som redaktör för Huffens årliga julpublikation Själaskuttan, där han bl.a. skrev underhållande, för att inte säga dråpliga reseskildringar och kåserier. Han var en god sångare, som med sin bärande stämma ledde allsångerna och snapsvisorna vid Huffens fester.

Hans kunnande och ”dansanta” spelstil ledde till att han ganska snabbt utsågs till riksspelman inom Finlands Svenska Folkdansring, en befattning som han sedan skötte fram till i fjol. Som riksspelman för folkdansarna ansvarade han bl.a. för inspelningen av övningsmusiken för dan-

serna i Folkdansringens årsprogram. Han var också spelledare för musiken vid de stora folkdansstämmorna. Tack vare denna roll kom han också att delta i de nordiska folkdansarnas storträff NORDLEK, som ordnas vart tredje år.

På den vägen lärde han också känna folkmusiken i övriga Norden och många av dess spelmän. Han var mycket väl förtrogen med folkmusiken i de nordiska länderna, även med t.ex. skotsk och irländsk folkmusik.

Man kan verkligen säga att Rickes spel lockade till dans, han visste vad som behövdes för att dansarna skulle göra sitt bästa och trivas. Hans spelstil var kraftfull, dynamisk och smidig, med en säkerhet, som gjorde att både dansare och spelkamrater automatiskt följde honom. Han hade en rytmgivande, nyanserad och drivande stråkföring, som gjorde att det verkligen ”svängde” när han spelade. Ricke njöt av att spela, det såg man på honom. Han spelade med hela kroppen, vilket i själva verket var en viktig del av hans sätt att leda andra spelmän.

Ricke hade en enorm repertoar och ett otroligt gott melodiminne. Han hade uppenbarligen också absolut gehör. Hade han hört en låt en gång så kunde han spela den; han behövde aldrig noter, annat än för att lära sig en låt han inte hade hört. Ricke ansåg överlag att folkmusik skall spelas utan noter, eftersom han tyckte att noterna förtog spelglädjen; noterna band spelmännen, vilket lätt gjorde musiken stel och mindre dansant.

Hösten 1973 lyckades Åke Grandell samla några spelmän i huvudstadsregionen hemma hos sig, vilket sedan ledde till att spelmanslaget Halsbrytarna grundades.

Ricke Mette fanns med och han blev lagets självskrivna spelledare, en roll som han sedan skötte nästan till sitt frånfälle. På Rickes förslag skrev Halsbrytarnas spelmän in sig som medlemmar i HUF, varpå han ordnade så att Halsbrytarna fick utnyttja föreningens lokal i Haga som övningslokal mot att spelmanslaget förband sig att uppträda på föreningens jul- och andra fester.

Ricke var en ledare, som med sitt eget spel ledde och inspirerade sina spelkamrater att göra sitt bästa. Han spelade hellre än använde ord och kommentarer i sitt ledande. Det viktiga var att alla fick spela efter egen förmåga, att alla blommor fick blomma och framför allt att alla skulle känna spelglädje och njuta av samspelet. Samspel och spelglädje blev därför något av ett varumärke för Halsbrytarna, som publiken också tycktes notera och uppskatta.

Ibland när samspelet någon gång inte riktigt ville sitta kunde nån av spelmännen säga: Hej, följ Ricke! Det var ett privilegium att vara spelkamrat med Ricke.

Utan Ricke som spelledare hade Halsbrytarna knappast kunnat nå de framgångar och den uppskattning, som laget kunnat glädjas åt genom åren, bl.a ett par finländska mästerskap vid Sepän soitto i Mäntsälä eller att ett år ha varit Årets spelmanslag i Kaustby. För att inte tala om ett flertal skivor och mängder av konserter och turnéer, även i de övriga nordiska länderna. Utöver nämnda tillfällen toppas listan med minnen bl.a. av några egna tv-program i finsk TV, medverkan i Nygammalt med Bosse Larsson i Sveriges TV, för att inte tala om en femdagars turné våren 1995 till Färöarna tillsammans med ett lag folkdansare från HUF. I den resan ingick bl.a. en fyra timmars äventyrlig atlantfärd i storm med en 110 år gammal fiskeskuta för en konsert med dansuppvisning på ön Suðuroy längst i söder. Den färden glömmer Halsbrytarna och folkdansarna aldrig!

Förutom engagemanget i Halsbrytarna var Ricke som spelman engagerad i många olika sammanhang. I slutet av 1980-talet började Ricke också göra egna låtar.

Kompositionsivern växte snart och idag innehåller hans musikmapp en mängd egna låtar. Kännetecknande för Ricke Mettes låtar är att de ligger bra för en spelman, att de med sin rytmik inspirerar till dans och att de är formriktiga. Synkoper och sköna, melodiska melodier och harmonier och olika tonarter är också viktiga ingredienser i hans låtar. Dessutom kräver de en hel del finger- och stråkfärdighet. Han sade att han t.o.m. skrivit en polka, Rickes polka, enbart som en fingerövning, med 16-delar nästan hela vägen. Det var något av den i tiden virtuosa spelmannen Erik Öst i Sverige över Ricke Mette.

Tillsammans med två spelkamrater bildades Trio TiGu-Ri (Timo Hukkanen, dragspel, Gunnar Bärlund och Ricke Mette, fiol), som bl.a. spelat in skivan Aftonsol med 12 låtar av Ricke. Titeln mästerspelman fick Ricke Mette i Kaustby 1998.

I det ”civila” var Ricke Mette företagare, ägare och chef för familjeföretaget Finska Tryckfärgfabriken, som han övertog efter bodern år 2002. Före det hade han jobbat inom rederiet Effoa. Rickes älskade och uppskattade smultronställe var sommarstugan ute på Granö i Sibbo skärgård, där han tillsammans med familjen och älskade barnbarn tillbringade så mycket som möjligt av sin kanske ibland knappt tilltagna fritid.

Curt Strengell Halsbrytarna

15

Hambo av Magne Eriksson Fredrik Magne Eriksson föddes 31.7.1929 i Grund-

sunda by, Vårdö. Han var den näst äldsta i en syskonskara om fem. De växte upp med musik i hemmet. Där fanns flera instrument; fiol, gitarr och tramporgel. Det var nog mor Etty som var den mest musikintresserade, även om far Fredrik också var musikalisk.

Pappa brukar berätta att han som barn cyklade med sina två äldsta syskon till grannbyn sommartid för att spela fiol för Fridolf Andersson, som tydligen jobbade som lärare vintertid. De fick låna fioler för att alla tre skulle kunna spela. Än idag vill han ibland spela andra stämman i Söndagsmorgon av Hjalmar Backman, som han lärde sig då. Han brukar även berätta hur han och en kamrat i samma by i ungdomen blev ombedda att komma till Simskäla och spela på klubb, som det kallades. Mitt i vintern var det och bra isföre, så de åkte på sparkstötting de 18 kilometrarna, pappa med fiol och kamraten med dragspel frampå sparkstöttingarna. Lika långt var det hem.

Senare i livet handlade det mest om dragspel. Nu och då blev han ombedd att fara och spela på något kalas eller mindre sommarfest. Jag minns att jag som ung förundrades över hur han kunde fara och spela då jag mycket sällan hörde honom öva hemma. Tydligen hade han lärt sig låtar som ung och dem kom han ihåg. Så småningom skaffade han och mamma ett piano, bl.a. för att jag och min äldre syster skulle lära oss spela. Även pappa tyckte om att spela på det. Pianot har han kvar.

Sent i livet, kring 75 år gammal, vaknade intresset för fioler igen. Han började åka på Kvinnfolks öppet hus och spela en gång per månad och gjorde det i många år.

Han blev också intresserad av hur man bygger fioler och sysslade en hel del med att köpa ospelbara fioler och göra dem spelbara igen. Det är viktigt att alla fioler hemma är i spelbart skick! Han hjälpte även bekanta att restaurera fioler. Det är även nu som han börjar komponera folkmusik, främst schottis, men även hambo och vals. Han deltog

16

bl.a. i Spelmansförbundets tävling i att komponera en vals och vann tredjepris för Vals i Västervik, vilket är viken där hans barndomshem låg i Grundsunda.

Den bifogade hambon är den senaste han gjort, för några år sedan. Det är nog den han tycker bäst om. Jag, Edward, hans son, har hjälpt till med att skriva ner noterna. Utseendet är inte det bästa, men de är läsbara. Under några år har han talat om att han vill skicka den till Finlands svenska spelmansförbundet. Nu har jag gjort slag i saken och när jag frågar honom varför han vill att jag skall skicka den svarar han: ”Så att de kan spela den!”.

Med vänlig hälsning Magne Eriksson och hans son Edward Eriksson

Magne Eriksson

Foto: Annette Larson

Komponerar du egna folkmusiklå tar som du önsk Spelmansförbund ar dela med dig ets medlemmar av åt genom Fiolen m dig själv och besk in? Berätta kort om riv din kompostio n. Vad har inspire der folkmusiken rat dig? Vad bety för dig? Har du ta nkar om hur låte n kunde arranger as ?

Skicka in materia let till fiolenmin@ sp elmansforbundet så publicerar vi i .fi mån av möjlighe t.

17

50 år av Fiolen min – en visuell tillbakablick Text och bilder: Simon Gripenberg

I samband med skrivandet av en tidigare artikel till Fiolen min besökte jag arkivet vid SLS/FMI i Vasa. Jag passade samtidigt på att bläddra bland gamla nummer av Fiolen min som finns prydligt och systematiskt inbundna i bokform – några årgångar per bok.

Det som genast slog mig är hur formatet

och det grafiska uttrycket förändrats över tid – vilket givetvis till stor del beror på den befintliga layout- och trycktekniken. Språkbruket, annonsformatet och övergången från mark till euro är några andra indikatorer som vittnar om att tiden haft sin gång.

Det visuella har alltså helt naturligt förändrats under årens lopp men det är samtidigt intressant att notera att tidningens syfte och det innehållsmässiga är sig rätt likt – likartat innehåll paketerat på olika sätt. Nu som då uppmanas medlemmarna att skicka in material till tidningen. En skribent på 80-talet undrar – under rubriken ”Allas tidning eller…???” – om Fiolen min främst är redaktörens tidning och inte medlemmarnas. ”Har vi råd att ge ut Fiolen min?” lyder en annan rubrik. ”Vi måste alla hjälpas åt” konstaterar en tredje person. Vissa frågeställningar är alltid aktuella. Som redaktör hoppas jag verkligen att ni som medlemmar i Spelmansförbundet ser Fiolen min som er egen tidning.

Jag bidrar själv gärna med kompletterande artiklar nu som då men min förhoppning är ändå att tidningen främst fokuserar på och lyfter fram era egna berättelser.

18

Några grafiska axplock Det första numret av Fiolen min var "Opus 1 1970". Pärmens underrubrik löd ”Blad för Finlands svenska spelmansförbund”. På pärmen syns Östra Nyland Spelmansgille som, iklädda folkdräkter, ställt upp sig framför kameran i Jyväskylä. Bilden är tagen 1968. Tidningen trycktes, förmodligen på grund av trycktekniska begränsningar, till en början endast i svart-vitt och formatet var A5.

I början av 1980-talet började en skild dekorfärg att användas för varje nummer vid sidan av svart. Tryckpressarna hade utvecklats och det hade förmodligen blivit prismässigt överkomligt att trycka upp tidningen med tvåfärgstryck.

Mot slutet av 80-talet och i början av 90-talet kommer fler färger in i bilden. Det verkar som att vissa nummer trycktes i svart med två dekorfärger (trefärgstryck) och i några nummer är pärmen tryckt på färdigt färgat papper – ett ökat utbud erbjöd fler valmöjligheter när det gällde papperskvaliteter och -nyanser. Man kan konstatera att layouten blev grafiskt friare och mer experimentell. Pärmen pryddes stundtals med fotografier och stundtals med illustrationer – och vid några tillfällen med uppförstorade logotyper för spelmansstämmor. Positionen för texten ”Fiolen min” varierar och ibland är texten vinklad medan typsnittet är oförändrat. Det verkar ha funnits en viss experimentlusta. Formatet var fortsättningsvis A5, vilket bl.a. innebar att allspelsnoter i A4-format som stiftats fast inuti tidningen fick vikas på både bredden och höjden för att rymmas med.

I mitten av 2000-talet börjar tidningen tryckas i fyrfärg och texten ”Fiolen min” hålls nu konsekvent snett vinklad.

19

De inbundna nummer som jag hittar i hyllan vid SLS täcker perioden 1970–2006. I arkivet finns även lösnummer från perioden 2006–2012 inmappade. Numera återfinns, som bekant, gamla nummer även digitalt på Spelmansförbundets Issuu-kanal (www.issuu.com/fiolenmin).

Här kan man läsa årgångarna från 2012 och framåt. Jag noterar att formatet på tidningen ändrades från A5 till A4 i samband med nr 1/2008 och det redaktörsbyte som då ägde rum. Formatet A4 har därefter bibehållits till dags dato. I samband med nr 1/2010 – och ny redaktör– förnyades Fiolen min-logon. Som ny redaktör från och med 2017 tog jag mig själv friheten att åter igen förnya tidningens grafiska uttryck litegrann. I samband med detta ändrade jag även på Fiolen min-logotypen. Jag har medvetet varierat färgerna i pärmrubriken för att skapa liv, visa på mångfald och dessutom särskilja numren tydligare från varandra. Kanske har jag omedvetet tänkt likadant som redaktörerna på 80-talet som lät dekorfärgen variera mellan numren?

Efter att tidningen fick formatet A4 har den konsekvent tryckts i fyrfärg – modernare tryckmetoder gör att prisskillnaden mellan färg och svartvitt numera inte är så stor.

Tillsammans mot framtiden Som redaktör har jag hitintills hunnit producera 11 nummer av Fiolen min (detta nummer medräknat). Vi har valt att bibehålla A4-formatet och tidningen trycks försätt-

20

ningsvis i fyrfärg. Omfånget är konsekvent – med några få undantag – 28 sidor, vilket är ändamålsenligt. Vi har konstaterat att detta är helt tillräckligt och resurserna för tillfället inte räcker till en tjockare tidning – både när det gäller mängden innehåll och det ekonomiska.

Det tekniska och layoutmässiga har som sagt förändrats under åren men det centrala kvarstår: formen är en sak, men det viktigaste är givetvis ändå tidningens syfte och innehåll. För att återknyta till en av uppmaningarna i ett gammal nummer av Fiolen min: ”Vi måste alla hjälpas åt”. Jag är tacksam för den feedback och de förbättringsförslag som ni skickat in och hoppas att ni som medlemmar i Spelmansförbundet även i försättningen informerar om er verksamhet, tipsar oss om olika evenemang och skickar in era egna berättelser och bilder – så att ni på riktigt känner att Fiolen min är er egen tidning.

Nedan: Några gamla rubriker Till höger: Exempel på gamla tidningspärmar Följande uppslag: Första numret av Fiolen min

21

22

23

Gruppbild i samband med konserten på Tryckeriteatern Foto: Kenneth Mattila

Extraordinär folkmusikkurs på Rövass 5–6 Oktober 2019 Tredje året för mig som jag deltar i Rövass kursen

De Västnyländska spelmännen firade förbundets jubileum genom att delta i Kompasskonserten på Tryckeriteatern i Karis Finlandssvenska folkdansringens

ungdomsprojekt Danskompassen höll sin avslutningskonsert på Tryckeriteatern den 20 oktober kl. 16 och i den deltog också de västnyländska spelmännen, The Hobs och Musikbarometern (danskompassens medlemmar som också är spelmän). Danskompassen har bestått av drygt 20 folkdansungdomar, Heidi Palmu som ledare samt Ingolf Backman och undertecknad som spelmän.

Programmet bestod av Danskompassens alla uppvisningsprogram varvat med spelmansmusik, i bakgrunden visades bilder från Danskompassen tre verksamhetsår samt från Europeade i Tyskland där vi deltog.

De västnyländska spelmännen inledde sin del med Jubileumsmarschen som komponerats till Spelmansförbundets jubileum, de övriga låtarna var "Stampa o Knika", "Visslan vals", "Schottis från Hangö" och "Pappas gånglåt".

Danskompassens spelmän underhöll med "Måndagsschottis". The Hobs spelade mest egenkomponerade melodier och Musikbarometern spelade "Lingon och mjölk" och "Standbergspolkan".

Salen var till 2/3 fylld av publik och responsen på konserten har varit mycket positiv och publiken värdesatte variationen mellan musik och dansuppvisning.

Linnea Holmberg 24

som arrangeras av Ingå spelmansgille. Fortfarande lika unik! De ljuvliga Arto Järvelä och Bo Lund fungerade än en gång som lärare.

Att få spela med dessa är nog så roligt! För varje år som går kommer det nya överraskningar och det sker alltid något nytt intressant.

Vi delade upp oss i två grupper: Dragspelare med Bo och övriga musiker med Arto. Under dagarna lärde vi oss nya melodier. Bo delar ut mera noter medans Arto lär ut på gehör. Vi har fått spela melodier, inte enbart från Finland utan även från Norden och resten utav världen.

Vi har fått äta världens godaste mat av Regina Westerholm, badat bastu, fått jamma tills öronen lossnar och framför allt njutit av livet, enligt mig iallafall.

Så här tyckte Bebbe Backman om kursen: "Kursen på Rövass är alltid lika intressant och lärorik. Kursen lämpar sig för såna som är intresserade av folkmusik och relativt bekanta med sitt instrument."

Jag säger tack till alla deltagande och tack till alla som har satsat sin tid och själ i detta evenemang – Ni är fint Folk!

Hoppas vi ses igen nästa år, med lite nya och flera deltagare!

Over and Out / Oscar Grönroos Ps. Nu när ni har läst så här långt så kan jag ju på samma gång önska er en bra fortsättning på dagen! :) Arto Järvelä och Bo Lund

Foto: Oscar Grönroos

Nya skivor

och varierande, man har lyckats klämma in tre menuetter och fyra polskor.

Speciellt mycket tycker jag om ”Menuett efter Sepp-Fredrik”, den låter precis så sirlig som en menuett skall låta. En visa har man också, ”Godafton Godafton” efter Lisa Grönlund i Petsmo, den visan är också mycket trevlig som första spår på skivan.

Skivan är utgiven på Top Records och finns bland annat att köpa på www.pimujamu.fi (Jakobstads musik). Skivan finns även digitalt på Spotify och Youtube.

JOHANNA LÖNNGREN & RIE Det kommer ut finlandssvensk

folkmusik i en jämn ström nu, vilket är mycket glädjande. Det senaste tillskottet är Johanna Lönngren & Rie som ger ut en skiva med traditionella låtar blandat med nykomponerat. I skrivande stund prövar Johanna och bandet sin lycka på Vegatoppen som utmanare med ”Algots schottis” som Johanna själv har komponerat och arrangerat. Vi håller tummarna för att vi skall få höra den många veckor framöver på Vegatoppen. Rie består, förutom Johanna Lönngren – som sjunger och trakterar fiol, tramporgel och kantele – av gitarristerna Mikael Mattila och Viktor Weijola samt Egon Veevo på bas. Dessutom har man anlitat ett antal gästande musiker.

På skivan finns 11 spår, men totalt 14 låtar, man har bland annat satt ihop ”Brudpolka från Replot” med ”Kvickströms polka” från Pörtom, inte Lappfjärd, som det står på skivkonvolutet.

Arrangemangen är fartfyllda

JENNY GUSTAFSSON & HANS KENNEMARK MED VÄNNER/ Ornunga Hösten 1929 kom Olof Anders-

son till Ornunga i Västergötland.

Han reste runt i Sverige på uppdrag av Folkmusikkommissionen för att teckna upp spelmansmusik. Man befarade att ett kulturarv var på väg att försvinna. En spelman som Olof kom att besöka var Johan Albert Pettersson i Ornunga, den sista länken i en lång och originell traditionskedja med rötter i Ornunga. Det besöket

resulterade i att tolv låtar – tio polskor och två valser – publicerades 1932 i Svenska låtar.

Skivan Ornunga består till största delen av Johan Alberts låtar. Jenny Gustafsson och Hans Kennemark är drivna folkmusiker, de har spelat tillsammans förr – de har tidigare gett ut skivan Månsing. Jenny spelar fiol, Hans spelar fiol och altfiol. Med sig har de Stefan Wingefors på kontrabas och piano, Harald Kennemark på tramporgel och Emma Johansson som sjunger och spelar flöjt.

Det finns 16 spår på skivan Ornunga, tre av spåren är visor, två med texter av Irma Schultz, i övrigt är spåren instrumentala, några spår jag vill nämna är ”Vispolska” efter Johan Albert Pettersson, som först trallas för att sedan övergå till fiolspel. ”Brudmarsch från Remmenedal” är också en stämningsfull brudmarsch. Det sista spåret kallas ”Tröskverket”, och det speciella med den inspelningen är att ackompanjemanget består av ljudet från en vaxrulleinspelning.

Med skivan kommer ett informativt häfte, där berättas om Johan Albert Pettersson och de historier som finns om respektive låt. Det att man får veta mera om låtarnas bakgrund ger ett så mycket större mervärde än enbart att lyssna på fin musik – det är inte alla gånger de berättelserna har ansetts vara värda att teckna ner, men där de finns, blir ju ingenting sämre av att man ger också den informationen vidare till lyssnaren.

Skivan säljs genom Svältornas fornminnesförening (https://www. hembygd.se/svaltorna).

25

nätet: på Lisas hemsida: http://lisasmusik.se/kontakt/ och https://www. levykauppax.fi/artist/lisas/fiddle_ and_accordion_conversations/. Den finns också på Spotify.

LISAS/ Fiddle & Accordion Conversations

SÖDERMANLANDS SPELMANSFÖRBUND/ Välkommen till världen

En intressant skiva, också från

Alla barn som föddes i Sörm-

Sverige, är den här där Lisa Långbacka på accordeon och Lisa Rydberg på fiol spelar egen och traditionell musik i egna arrangemang. Lisa och Lisa har spelat tillsammans sedan 2011 och duon har med tiden skapat ett eget koncept där man blandar inslag av såväl barock och tango som modern konstmusik. Debutskivan Fiddle & Accordion Conversations är inte alldeles ny – den kom redan 2017 – men jag vill i alla fall presentera den i Fiolen min.

Det finns 12 spår på skivan som inleds med ”Setesvalsen”, trad. från Setesdal i Norge, och därefter kommer några egna alster, bland andra Lisa Rydbergs serie på tre låtar kring dygnet: ”Om aftonen”, ”I gryningen” och ”Ad meridiem”. Likaså har Lisa Långbacka gjort vackra låtar som ”Till Moa” och ”Somran”.

Men på skivan finns också tradlåtarna ”Systerpolska” från Ore och ”Bingsjö lilla långdans”, och de är mycket njutbara spår.

Skivan är utgiven på skivbolaget Sally Wiola och finns att köpa bl.a. på

26

VALTER ENLUND OCH TORSTEN PÄRUS/ Bröllopsspelmännen Folkmusik från Finlands svenskbygder 6 Den här skivan är inte på något

sätt ny, musiken spelades in 1980–81 och har getts ut som LP-skiva och musikkassett år 1984 samt som CDskiva 2012. Men en bra skiva behöver leva vidare och nu har SLS/FMI gett ut Bröllopsspelmännen som digital utgåva. Man kan nu hitta den också på Spotify, där alla 21 spåren finns fritt för var och en att lyssna och njuta.

Vad gäller digital skivutgivning och t.ex. utgivning på CD-skiva, blir det allt vanligare att man ger ut musiken enbart digitalt. Det sparar mycket kostnader för musikerna, och kan nå ut till en ännu större lyssnarskara än vad fysiska skivor gör.

land under år 1990 hälsades välkomna med en liten present – ett nyinspelat kassettband med klingande sörmländska vaggvisor, ramsor och lekar. Nu har den kommit på CD. Det var Södermanlands Spelmansförbund som fick idén när 1990 proklamerades folkmusik- och dansår. Med stöd av flera finansiärer togs 3 500 exemplar av ljudkassetten fram och den delades ut till alla nyfödda på BB-avdelningarna i länet.

Den sörmländska idén inspirerade också andra, på flera andra håll i Sverige spelade man in barnvisor från det egna landskapet.

Syftet med skivan var då och är förstås också nu, att få flera att sjunga för och med små barn. De här visorna är beprövade och fungerar bra i sitt sammanhang, med den här nyutgåvan vill man fortsätta lugna, söva och roa barn.

Skivan Välkommen till världen består av 32 visor och ramsor från olika delar av Sörmland, sjungna av vanliga röster – inga professionella sångare – allt från barn till röster i

morfarsåldern. De flesta spåren är vaggvisor, men det finns också andra barnvisor, räkneramsor med flera.

Idén är väldigt bra, man visar på att det finns oerhört många visor, gemensamma teman, men olika varianter på melodier och texter som vi också har här hos oss. Ett värdefullt bidrag som sådan.

Christina Frohm var initiativtagare till musikkassetten 1990 och också CD-skivan nu. Den går att beställa från Södermanlands Spelmansförbund.

RIM/ Båten Rim är en svensk-norsk folkmusikgrupp som har funnits sedan 2013, och de spelar musik från Jämtland, Västerbotten, Trøndelag och Nordland – där de fyra musikerna har sina rötter. Rim består av Elin Jonsson på fiol, Hilde Fjerdingøy på durspel, Sunniva Abelli på nyckelharpa och Jo Einar Jansen på fiol och oktavfiol. Alla bidrar också med sång.

Bandet har gjort sig kända för sitt tighta samspel, ett samspel där man ger utrymme för varje musikers

personliga uttryck. Sättningen med två fioler, nyckelharpa och durspel ger goda möjligheter till att experimentera och utforska nya idéer. Det centrala är genom hela linjen ett drivet sväng och en smittande spelglädje som man vill förmedla till sin publik.

Det här är en skiva som man bara skulle vilja börja dansa till.

Titelspåret ”I båten” har sitt ursprung i ett bröllop, brudparet fick låten som ett presentkort på en roddbåt. Roddbåten som brudparet fick finns av allt att döma inte mera, men äktenskapet håller än.

Ett annat spår jag vill nämna är ”Polka efter John Rosas”, den visar på att gruppen nog också går utanför sitt geografiska område emellanåt. Det är fråga om en polka från Lappträsk, som John har tecknat ner ur minnet, finns i Finlands svenska folkdiktning.

På det sista av de nio spåren finns ”Vesper”, som utgår från psalmen "Nu solen går ned" från 1695, följd av "Vesper" – en kvällsbön för ungdomen och framtiden.

Skivan ges ut på bolaget Playing with music och finns att ladda ner via följande länk: https://promo. theorchard.com/AbWR1IRSKNXZp 6V2mi8A?fbclid=lwAR3n5Z-px1mG1uiF8XjqQqoLXM9Tft_xougtboSprghbFmPWZ9HiUi4ZvFk

GOd Jul och gott nytt Ar!

Deadline för material till Nr 1/2020 är 15.1.2020 !

Material till Fiolen min skickas in till adressen fiolenmin@spelmansforbundet.fi

27

Avs. Finlands svenska spelmansförbund

Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM

Händelsekalender 9.1

Etnogalan, Helsingfors

2020

10–11.1 Folklandia, Helsingfors–Tallinn–Helsingfors 24.1

Västnyländsk spelmansträff, Ingå

1–2.2

Folkmusikkurs på Kredu, Nykarleby

27.3

Förbundsdag och Vinterstämma, Vasa

28.3

Kvarken Folk, Vasa–Umeå–Vasa

16.5

Folkmusikens och folkdansens dag

26–28.6 SamStämt, Ingå

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi