10 minute read
Integration är en ickefråga
Hos oss är integration en ickefråga
ÅLDER, BAKGRUND, politisk uppfattning, hudfärg, religiös övertygelse, etnicitet, familjeförhållanden, sexualitet, modersmål, favoritmat är helt ointressanta frågor när vi möts till gemenskap på Frälsningsarmén i Borlänge. Eller, nu ska jag rätta mig själv – favoritmat är faktiskt viktigt. Och religiös övertygelse – självklart längtar jag efter att alla
Advertisement
människor ska få möta den frihet och det hopp som jag har gjort i Gud, men oavsett om du delar min uppfattning eller inte så kommer vi förenas i att ”Frälsis” är vårt gemensamma vardagsrum där livet levs.
Jag vågar säga att just nu är vår församling en plats där integrationen är så naturlig att den inte benämns som just – integration. Vi arbetar inte med integration. Frälsningsarmén i Borlänge är inte ett integrationsprojekt och har heller aldrig varit det. Vi är en plats dit alla är välkomna och där jag vågar påstå att alla faktiskt känner sig välkomna. Här behöver vi inte fundera på om vår verksamhet först och främst ska fokusera på integration, barn- & ungdomsarbete, församlingsliv eller biståndsarbete. Vi är. I vårt innersta väsen bara är vi. Tillsammans.
Men om jag ändå ska försöka mig på att ge dig en bild av vad jag tänker om just integration så tänker jag så här; det är när vi vågar mötas mitt på broarna vi bygger istället för att sätta upp murar för att skydda vårt eget. När vi pratar med den som tycker annorlunda än vi själva. När vi vågar spegla vår Gudsbild i någon annans – utan rädsla för att min relation till Gud tar skada av det. Integration är att våga ifrågasätta varandra och att högt värdera olikheter. Det är att prata, inte för att slå hål på den andres åsikter, utan för att det finns en längtan att göra sig förstådd. Det är att lyssna, inte bara med ena örat – utan att verkligen vilja förstå. Integration är en sammansmältning av det som är jag och du. Det är när viet blir större och viktigare än jaget. När ditt liv blir viktigare än mitt eget. När min kärlek till dig är oberoende av kulturell bakgrund, tradition, ålder, sexualitet och
foto: jonas nimmersjö
Hanna Smedjegård Kårledare, Frälsningsarmén, Borlänge
språk – när min kärlek älskar och välkomnar, oavsett.
Den dagen längtar jag efter. Den dag då integrationen är en ickefråga. Den då vi inte längre behöver särskilda bidrag för att starta projekt som främjar integration och motverkar segregering. Den då samtalet i de politiska rummen slutat använda integrationen som ett slagträ i debatten och kommande generationer ser ut som frågetecken när vi pratar om tider där integrationsproblem var på löpsedlarna. Jag kanske sticker ut hakan nu – men jag längtar efter ett samhälle som är en spegling av vår församling, där integration är en ickefråga. Ett samhälle där vi bara är vi. Tillsammans. g
Påskfirande i Egypten och Rwanda
Påsk firas i hela den kristna och judiska världen, men det kan se lite olika ut på olika håll. Tomas Samuel från Egypten, som kom som flykting till Sverige för fem år sedan, och Jean Paul Murrara, som kom hit som student, berättar om sina hemländer Egypten, där 94 procent av befolkningen är muslimer, och Rwanda, där den stora majoriteten är kristna.
Tomas Samuel (tv) från Egypten har konverterat från islam och är i dag kaplan vid Frälsningsarméns EU-Center och bibellärare. JeanPaul Murara (th) från Rwanda är lärare inom finansiell teknik vid Mälardalens Högskola, musiker och medverkar ofta på Frälsningsarmén i Västerås.
JEAN- PAUL MURARA: I Rwanda är långfredagen en allmän helgdag, liksom i Sverige, men för dem som inte är kristna är det bara som en semesterdag för att vila eller göra andra privata aktiviteter. För kristna är det däremot en speciell dag, en dag av glädje, då man sjunger Halleluja och firar Jesus uppståndelse. Kyrkorna organiserar många aktiviteter på påskdagen och ofta är de mer fulla än andra vanliga söndagar.
Efter gudstjänsterna möts människor i sina familjer och fortsätter firandet genom att äta sina favoritmåltider. Ofta är det också några som döps på påskdagen, vilket bidrar till att det blir fler gäster och mer fest. Det finns ingen speciell påskmat i Rwanda, men liksom vid andra festdagar äter man traditionella rätter med kött, ris och stekt potatis. Köttet kan vara nötkött, get, kyckling, kanin, fisk ibland fläsk och lamm, beroende på smak och ekonomisk situation. g
TOMAS SAMUEL: Kristna kyrkor har olika traditioner för att fira påsken i Egypten. I vissa kyrkor börjar bönen en hel vecka före påsk med dagliga möten, då kyrkan hänger upp svarta gardiner, minns den smärta och tortyr som Jesus Kristus genomled och tackar Herren för att han bar våra synder. På långfredagen lyfter de korset och går runt hela kyrkan och prisar Herren för hans kärlek.
Andra kyrkor koncentrerar alla möten till påskdagarna. Många pjäser om korset och korsfästelsedagen spelas upp på skärtorsdagen, långfredagen och påskdagen. På påskdagen tar alla kyrkor som använt svarta gardiner ned dem, ersätter dem med färgglada och så börjar firandet.
Många kristna fastar också i olika perioder, och fastan bryts senast på påskdagen. Då träffas man i varandras hus där man lagar mat och äter tillsammans. Det blir mycket kött, kyckling och anka.
Men det här är en sida av historien, för än i dag övervakas kyrkorna extra mycket av polisen under påskdagarna och det är svårt för konvertiter från islam att komma till en kristen kyrka. Ibland bjuder kristna in konvertiter till sina hem till påsk, för att dela med sig av familjetid och påskstämning.
Påsken är en högtid som ligger nära konvertiternas hjärtan. Som konvertit i Egypten kunde jag känna hur Jesus lidit för mig och på påsksöndagen kunde jag fira Jesus uppståndelse och seger över döden och känna att det fanns ett hopp också för mig att gå från mörker till ljus. Vi fick hopp om att vi en dag skulle kunna åka ut ur Egypten och in i vårt utlovade land, där vi öppet skulle kunna fira och vittna om hur korset och Jesus uppståndelse förändrade våra liv.
Påsken är nära nu i Sverige, och minnena kommer tillbaka. Jag kan inte förneka att jag saknar det varma firandet, de kristna familjesammankomsterna i de troendes hem. Men samtidigt påminns jag om att jag har blivit ledd ut till mitt utlovade land och att jag nu kan fira med mina bröder och systrar utan rädsla för att bli fångad av säkerhetspolisen. Jag predikar ibland under påskdagarna och tjänar Herren i kyrkan.
Mitt budskap till dig under påsken, är att jag önskar att påsken inte bara skulle vara en dag med firande och god mat, utan också en tid att begrunda det pris som har betalats för att frigöra dig och hur mycket Gud älskar dig och bryr sig om att du ska få tillbaka en relation med honom. g
VAR MED OCH GÖR SKILLNAD Lämna en gåva till Frälsningsarméns arbete i ditt testamente. www.fralsningsarmen.se/testamente Tel. 08-562 282 34/39
Befordrade till härligheten
Siw Hammer, soldat i Strängnäs, bosatt i Enköping Gunnel Rosenius, Luleå Sven-Erik Flodén, Oskarshamn Elisabeth Elardt, Örebro Siv Lindroth, soldat i Örebro, bosatt i Askersund Evan Ljungren, Eksjö Ulla Trepkow, Stockholm
Engagerad bön på Nationella bönedagen
EN GEDIGEN SKARA samlades till bön och tillbedjan på Kungsholmskåren en gråtrist lördag i januari. Inne i lokalen var det däremot en engagerad värme. Dagen började med att vi tackade och lovade Gud för att han är den han är. Sedan blev det aktiv bön för olika förbönsämnen, till exempel enhet, ledarskap, hjälp att rätt förstå Guds Ord, se en riktning inför framtiden och för Frälsningsarméns grunduppdrag. De församlade bad också för arbetet med människohandelns offer samt för unga människor i Sverige som mår psykiskt dåligt. Nytt för i år var att bönedagen arrangerades samma helg på nio platser ute i landet: Luleå, Örnsköldsvik, Borlänge, Trelleborg, Nässjö, Kungsholmskåren i Stockholm, Hisingskåren i Göteborg, Lidköping och Kristinehamn. Det var Frälsningsarméns lokala kårer (församlingar) som stod som värdar för Nationella bönedagen som genomfördes tillsammans med bönenätverket Eldsflammans ledningsgrupp, Eldsflamman Ung, divisionscheferna och ledningsrådet. g Christina Vaukola
Be för
• Frälsningsarméns uppdrag att personligt förmedla budskapet om frälsning genom Jesus Kristus till människor i alla åldrar och med olika behov. • Frälsningsarméns ökade satsning på barn och unga. • Frälsningsarméns verksamheter där kurser i vardagsekonomi erbjuds. • Frälsningsarmén i Borlänge. • Frälsningsarméns arbete internationellt, bland annat i Kenya.
Gud, du som på korset möter mig där jag tror att jag är helt ensam – hjälp mig att ta emot dig. Du som vandrar mot mig med uppståndelsen när jag tror att allt hopp är ute – led mig ut till ett liv i frihet. Du som spränger alla gränser för att nå mig med din kärlek – låt mig vara med på ditt försoningsprojekt i världen. Amen
Frälsningsbön
Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen:
Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre.
Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. I Jesu Kristi namn. Amen.
Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm
BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)
Att inte missa målet
Livet handlar mycket om att nå sina mål eller till och med att nå nya ”höjder”. Något som jag ofta strävar efter är att förbättra mig när det gäller träning för att få bättre kondition och må bättre. Jag sätter mål om att kunna lyfta tyngre vikter eller springa snabbare. Ju mer jag pressar mig själv för att nå målen desto mer undrar jag om jag verkligen gör detta för min egen skull. Hur bra kommer jag egentligen må av att springa en minut snabbare jämfört med den senaste löpturen? Behöver jag pressa mig själv för att må bra? Ibland behöver vi kanske jobba under press och stress för att åstadkomma något extra svårt och krävande. Men det blir så uppenbart för mig att det handlar om mer än att ”bara må bra”, när jag redan efter varje träning direkt tänker på nästa. Oftast när jag springer utomhus tänker jag bara på underlaget, och missar i själva verket naturen runt omkring. Även om jag är medveten om att jag springer längs med vatten eller i skogen fokuserar jag mer på musiken i mina hörlurar och på mobilen som säger hur långt jag har sprungit, än den vackra natur som Gud faktiskt skapat. Ibland behöver vi stanna upp och tänka efter. Vem gör jag egentligen detta för? Och varför ska jag pressa mig själv till max när jag egentligen duger som jag är? Jag vet att jag mår så mycket bättre av att träna men ibland missar jag poängen med det hela. Att jag har förmånen att vara frisk, att kunna få träna i den vackra naturen och att jag duger som jag är, för att Gud älskar mig precis för den jag är, oavsett om jag springer en minut snabbare eller inte.
Emilia Beijer
