Resor till Auschwitz stärker ungdomarna

Hallå där Lars Stiernelöf, länssamordnare i arbetet mot våldsbejakande extremism i Värmland, tidigare demokratiutvecklare i Sunne kommun och som under åren 2006 till 2015 gjort 33 resor med grupper till Auschwitz.

När började resorna till Förintelsens minnesplatser?

– Redan på 1950-talet, men då var det i huvudsak historiker, politiker och personer i ledande befattningar som åkte dit. Utbildningsresor med elever började i slutet av 1980-talet och blev vanliga under 1990-talet.

Varför skedde det just då? – Ofta var det på förekommen anledning. Det fanns stora problem med högerextremism. Värmland var och är fortfarande ett av de starkaste fästena i landet för vit-makt-rörelsen. Att statsminister Göran Perssons vid den här tiden tog initiativ att starta en omfattande informationsinsats om Förintelsen var avgörande. 1998 kom boken ”Om detta må ni berätta”. Fem år senare bildades myndigheten Forum för levande historia, med uppdraget att främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter.

Vilka ordnar resorna? – De har genom åren arrangerats både av kommuner och civilsamhällets olika aktörer, till exempel studieförbund och fackförbund, olika kyrkor och samfund. Toleransprojektet, som startade i Kungälv efter mordet på John Hron 1995, har fått stor spridning i de värmländska kommunerna. Många skolor har jobbat enligt den modellen. För tillfället har Årjäng och Kil pågående projekt.

Skiljer det sig något mellan arrangörerna? – Ja, det skiljer vad man fokuserar på. Vissa är mer inriktade på det historiska skeendet, andra på personliga öden. När man reser med yngre har berättelserna vunnit mest gehör, att man försöker greppa individen i skeendet. Sekulära resor koncentrerar sig enbart på mänskliga rättigheter medan de religiösa också lyfter in ett Gudsperspektiv.

Vilka resultat går att se av resorna? – I Sunne såg vi otrolig skillnad på ungdomarna före och efter resorna, bland annat hur de bemötte konflikter och orättvisor. De blir ödmjukare och får en bättre förståelse. Jag

tycker också att de reagerar på rasism på ett annat sätt och tar fajten för människors lika värde. Åker du till Auschwitz så sätter det sig djupare i själen. Man förstår vad som kan hända om vi i demokratin inte har alla människors lika värde som utgångspunkt. Gör man de här resorna på ett bra sätt stärker man ungdomarna, det är min erfarenhet. Hur är ”ett bra sätt”? – Resan måste vara välplanerad. Och det måste finnas tid, både före och efter. Att studera och förstå innan man åker är en förutsättning. Sen krävs reflektion på plats och ett gediget efterarbete. Den som leder måste vara vaksam över vilka processer som sätts i gång. Reaktionerna kan vara väldigt olika och komma långt efteråt. Att bearbeta upplevelsen är viktigt. Går det att se skillnader på orter där många ungdomar kontinuerligt studerat Förintelsen och genomfört resor till Polen? – Genom åren har vi fått signaler från polisen att våldsbrotten minskat. Vi ser också att ett heltäckande värdegrundsarbete i högstadiet gör eleverna bättre förberedda för gymnasiet. Men än finns inga forskningsresultat inom området. Ett fyraårigt projekt inleddes vid Göteborgs universitet förra året. Exkursionsresor med elever till Förintelsens minnesplatser ska studeras. Så vi kommer att få mer kunskap. blir väldigt personbunden, intresset hos rektorer och kommunalråd är ofta avgörande. Det hänger också på att det finns eldsjälar som driver resorna och ordnar sponsorer. Konfirmandresorna däremot har ökat. Jag tror att kyrkan ser behovet när inte skolorna åker i samma utsträckning som förr. Och globalt sett ökar resorna till Auschwitz. Det har aldrig varit så många besökare som nu. I Polen åker till exempel alla skolelever dit. Flest utländska besökare kommer från Israel, Tyskland och de skandinaviska länderna. Hur många besökare klarar Auschwitz att ta emot? – Smärtgränsen är nästan nådd, i alla fall i Auschwitz 1, där kan det bli köbildning och trängsel. Risken är att det påverkar upplevelsen. Birkenau däremot är annorlunda. Det är så stort och grupper kan alltid finna ställen att dra sig undan. Sen finns det andra platser som man kan åka till, jag vet att i Kils kommun har man inom ramen för Toleransprojektet gjort resor både till Bosnien och Israel.

Text: Helena Söderqvist Foto: Øyvind Lund Jag tror att kyrkan ser behovet när inte skolorna åker i samma utsträckning som förr.

Hur ser det ut i dag, fortsätter resorna? – Ja, men i Värmland är det färre skolor som åker. Verksamhet som inte är lagstadgad