Är vi kyrka på nätet blir alla möten heliga

Svenska kyrkan är gemenskap och ett stöd i glädje och sorg, i vardag och högtid. Du hittar oss i kyrkor och församlingshem runt om i Sverige, men också på nätet, i de sociala medierna Facebook, Instagram, Twitter och i våra bloggar. (www.svenskakyrkan.se/sociala-medier)

Vi ska inte berätta om kyrkan, utan vara kyrka. Det är Svenska kyrkans sociala medier-redaktions strategi. Redaktionen vill skapa ett församlingshem på sociala medier, en trygg plats att vara på för att prata om tro och om livet.

Du är också älskad, du är också förlåten, ditt liv kan också ha en mening. Charlotte Frycklund ser mig i ögonen och jag känner att hon menar vad hon säger. Hon har just gett ett exempel på bemötanden på sociala medier. När Twitterkontot fylls av hat är det viktigt att komma ihåg att bakom kommentaren finns en människa, som ska bemötas som en människa. Charlotte menar att hon kan och ska skriva som om hon stod framför personen och hon är övertygad om att orden landar.

Charlotte är nätpräst på sociala medier på Svenska kyrkans kansli i Uppsala som arbetar med Facebook, Instagram och Twitter. Redaktionen har funnits i sex år. Man har märkt av det hårdnande klimatet, men som Charlotte framhåller är redaktionens huvuduppgift att vara kyrka på nätet.

– Vi ska inte berätta om kyrkan, utan vara kyrka. Då blir ju alla möten heliga. En del möten blir samtal där jag kan lära mig något, eller lära ut något om tron. Det är riktiga, viktiga och värdefulla samtal med väldigt många människor.

Lina Beutler är samordnare för gruppen och har arbetat på redaktionen sen starten och hon har fått en bra överblick över de olika kanalerna och hur de yttrar sig.

– Twitter är åsikter, opinionsbildning, propaganda, påverkan, ironi, satir och allt blandas till en enda soppa och det skapar ett klimat som bubblande lava. Våra kanaler på

Juryns motivering: ”Genom att se internet som en del av sin arbetsplats når prästen Charlotte Frycklund och Svenska kyrkan de som inte alltid känner sig bekväma med att prata i det fysiska rummet. Där finns hon till hjälp för alla, barn såväl som vuxna, som behöver någon att prata med om livets små och stora problem.”

Charlotte Fryklund är Svenska kyrkans nätpräst. I februari blev hon utsedd till Månadens Nätängel av mySafety Försäkringar. Priset delas ut till någon person eller organisation som gör det där lilla extra i arbetet mot näthatet.

Instagram och Facebook har mycket mer karaktär av ett församlingshem, i grunden en trygg plats att vara på för att prata om tro och om livet.

– Det är fint att människor kan få kontakt med kyrkan på ett ställe där man känner sig trygg, bakom sin skärm eller telefon. Så egentligen tycker jag inte att hatet är en så stor del av vår vardag. Det finns där, vi förhåller oss till det, men det tar inte över. Vi jobbar ganska hårt med att inte låta det styra oss.

Men hatet mot Svenska kyrkan har hårdnat och förändrats. Idag kommer hatet i vågor, mer välregisserat med färdigskrivna manus, än bara enskilda människor som vräker ur sig något.

– Det kan handla om en bild man har av Svenska kyrkan, berättar Charlotte, en bild som kanske handlar om den absurda, men numera väl förankrade tanken, att Svenska kyrkan håller på att bli muslimsk.

Ulrica Robsarve, redaktionens nyaste medlem, berättar att hon kom till redaktionen för ett halvår sedan. Då trodde hon att hon skulle vara tvungen att ”klä sig i pansar”!

– Men så farligt har det inte alls varit och jag ser också det goda vi gör, att vi verkligen möter människor. En kvinna skrev till mig, tack för att du ger mig tröst. Då blir man ju varm i hela kroppen. Vi kan nå människor på ett sätt som passar dem, det förstod jag inte från början. Att chatta med någon kan ge båda parter en otrolig kraft.

– Vi har gjort en sida på vår webplats: Gå till källan, berättar Charlotte med adress svenskakyrkan.se/gatillkallan. Där finns ca femton rubriker där vi bland annat utreder vissa påståenden kring Svenska kyrkan som inte är sanna. Som till exempel att: Svenska kyrkan är vänstervriden, att Svenska kyrkan plockar ner kors från kyrkorna, att Greta Thunberg är utsedd till Kristi efterträdare, att Svenska kyrkan tycker att alla ska bli hbtqmänniskor eller muslimer.

Här ska man kunna få ett snabbt svar, men sen också en fördjupning och även en källförteckning. Sidan har avgjort avlastat redaktionen. – Jag tror inte heller att folk förstår att andra uppfattar deras språk som hårt, kommenterar Lina. De är inne i sin bubbla, där det är ett acceptabelt språk. Men så går man utanför och där reagerar man på språkbruket.

Lina berättar vidare om hur de jobbar. När något händer gör redaktionen en fråge- och svarslista man kan ha till hjälp. Då ska ingen i redaktionen sitta ensam, utan man ska turas om att dra. I redaktionen ska man finnas för varandra, genom arbetet, genom att samtala. I värsta fall koppla in företagshälsovården. – Det är länge sedan det behövdes, vi har byggt strukturer för att skydda oss om något skulle hända. Vi är väldigt uppmärksamma mot varandra, om hur vi mår. Sen har vi också varandra som ventil.

Är det botar eller verkliga människor som hatar?

– Både ock, kommenterar Charlotte, men det är svårt att avgöra vad som är riktiga konton och vad som inte är det.

– Vi har som utgångspunkt att alla är riktiga människor, vi kan inte avfärda någon. Vi måste visa att vi är här och lyssnar. Ibland kommer något som är flera år gammalt. Då talar vi om att det är gammalt och inte stämmer. Men för dem är det aktuellt, därför ska vi bemöta det.

Det finns också en stor motrörelse mot hatet på sociala medier. Prins Carl Philip och prin-

Vi ska inte berätta om kyrkan, utan vara kyrka. Så formulerar Svenska kyrkans sociala medier-redaktion sitt uppdrag. I redaktionen ingår bl a prästen Charlotte Fryklund och kommunikatörerna Lina Beutler och Ulrika Robsarve.

sessan Sofia skapade en stiftelse som vill vara en samlande kraft i arbetet mot näthat, som vänder sig till såväl barn och unga, som skola, föräldrar, organisationer, myndigheter och beslutsfattare. Han, prinsen, som kämpade för att kunna läsa och skriva och som berättade öppet om sin dyslexi. Hon som blev prinsessa, en vanlig ung kvinna som varit med i en doksusåpa.

– Jag blev väldigt ställd över det enorma hat som riktades mot mig som person, har prinsessan Sofia berättat i en intervju med DN. Jag var ändå inte ensam på något sätt, jag var 25 år och så pass gammal att jag kunde förstå. Men det är något som händer med en, emotionellt, när folk skickar så mycket hat.

– Den satsningen är väldigt viktig, menar Charlotte, vi är med i den. Jag är här-rörelsen finns också. Det finns många som vill sätta ner foten.

Det märks så tydligt under vårt samtal att Lina, Ulrica och Charlotte har lärt sig mycket om hur sociala medier fungerar. I redaktionen ingår också Fredrik Hardt, som är pappaledig och Jiang Millington, som just idag arbetar hemifrån. Den kunskapen kan också medarbetare runt om i landet få del av. Det finns utbildningar, som stiften bjuder in till.

– Men det viktigaste vi vill säga, menar Charlotte, är att ingen ska sitta ensam med detta. Och försök få till möten med varje människa. Säg hej, var personlig. Tänk kommentarsfälten som ett församlingshem där man kan få till bra möten. Rensa bort det som är hatiskt. Om någon säger en sak som är elakt mot någon annan i kommentarsträdet, så är det vårt ansvar att städa, så det blir en trygg plats. – Det händer också att det lokalt kan blossa upp en fråga, berättar Lina. Då är det lite olika hur det går till. Vi kan bli kontaktade eller så är det vi som tar kontakt. När den svåra bussolyckan hände i Sveg, så ringde jag direkt till kyrkoherden. Jag noterar att ni inte har någon närvaro på sociala medier, sa jag. Kan vi hjälpa till?

– Men vi är väldigt noga med att inte trampa in i församlingarnas arbete. Vi kan vara till hjälp, vi kan vara stöd och vi kan vara bollplank. Men vi bestämmer inget. På nationell nivå kan vi aldrig fatta ett beslut angående en församling. Medieredaktionen är också själva aktiva, de reagerar inte bara på det som kommer. De menar att de bedriver själavård.

– Vi vill tala om Jesus, säger Lina, om Gud, om livet, om sorgen. På Twitter vill vi till exempel berätta om uttalanden som våra biskopar gör. – Just nu lyfter vi bibelordet kärlekens lov. Tänk hur det offentliga samtalet skulle låta om vi faktiskt lyssnade till kärlekens lov från Korintierbrevet:

”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.”

Text: Agneta Riddar Foto: Magnus Aronsson Vi vill tala om Jesus om Gud, om livet, om sorgen.

Därför får du Korsväg!

Korsväg skickas gratis till alla anställda och förtroendevald i Göteborgs stift och Karlstads stift. Adresserna hämtas ur Svenska kyrkans adressregister Kyrksam. Registreringen i Kyrksam görs av respektive pastorat/församling.

Korsväg K 1 | 2020 En kringvandrande ikon? | Jesper Svartvik 18 Religionens synlighet utmanar | Marie Demker 42 Krönika: Mobilisera mot hatet | Lisa Bjurvald 60

Gerald Nagler fortsätter kämpa för mänskliga rättigheter: Hur toleranta ska vi vara mot intolerans?

De hushåll som tidigare fått två exemplar av Korsväg kommer fortsättningsvis endast få ett exemplar. Genom samarbete med ett företag som hanterar adressregister (GDPR-säkert) kan vi nu sortera bort personer på bostadsadressnivå. Det är den vars förnamn kommer först i alfabetet som adresseras för Korsväg. På så sätt sparar vi både pengar och miljö.

Tipsa om Korsväg! Utöver dessa två grupper skickar vi även Korsväg till ideella medarbetare och intresserade. I registret över ideella kan stiftet lägga till och ta bort adresser utifrån läsares önskemål. Vet du någon som borde få Korsväg, tipsa personen att mejla till goteborg.korsvag@svenskakyrkan.se. Vi är glada över att kunna skicka Korsväg till drygt 10 000 mottagare.

Jonas Ransgård, ansvarig utgivare