Det gives icke något val

Henrik Arnstad är hotad och hatad för sin forskning och för offentligheten kring den. Han målar en mörk bild av framtiden och han ser ingen som helst räddning för demokratin i världen. Men vågar man tro kan man försätta berg.

Ondskan har på något sätt blivit en accepterad del av vår samtid, som den inte var för några år sedan. Om vi definierar ondska som en brist på medkänsla, en tomhet i själen, då syns den tydligare i det offentliga samtalet idag än för bara några år sedan.

Henrik Arnstad är historiker, vetenskapsjournalist, författare och debattör. Han studerar förändringar och tendenser i samhället och har forskat mycket kring andra världskriget. Han menar att vi idag har ett hårdnande klimat, ute i världen men även i Sverige. Att allt fler inte bryr sig om att det drunknar flyktingar på Medelhavet, att människor som tigger utanför affären har ett eländigt liv, att man rycker på axlarna och inte lyfter ett finger för att lindra andra människors lidande.

– Jämför med världen efter kalla krigets slut, världen efter 1991, berättar Henrik. Vilken glädje! Då trodde vi – nu kommer vi leva i demokrati, jämlikhet, broderskap. Korsväg har fått komma hem till Henrik där han bor på söder i Stockholm. I lägenheten, som också är hans kontor, finns böcker och åter böcker. Men också flera ukuleles och långbåge med pilar. Han är en mångfacetterad man, sjunger, spelar, tävlar, boxas, debatterar, framträder, undervisar. Intervjun varvas med citat på dialekt eller andra språk och nu brister han ut i Beethovens 9:a, EU:s hymn: ”Hatet måste vi begrava, fred för syster och för bror. Fred på jorden, fred på haven, fred för alla barn på jord.”

– Jag kommer ihåg hur glada vi alla var, när muren föll. Nu är allt löst. Men vi släppte garden.

Henrik berättar vidare: Då kom en ny rörelse. Den föddes i Kina, i och med massakern på Himmelska Fridens torg. Då trodde vi, nu kommer diktaturen att falla där, precis som i Sovjetunionen. Men istället för att förhandla med demokratistudenterna sköt man ner dem med stridsvagnar. Vad regimen i Kina då ville

Intervjun varvas med citat på dialekt eller andra språk och nu brister Henrik ut i Beethovens 9:a, EU:s hymn: ”Hatet måste vi begrava, fred för syster och för bror. Fred på jorden, fred på haven, fred för alla barn på jord.”

säga var att det går bra att ha kapitalism och marknadsekonomi samtidigt med en totalitär regim. Detta lyssnade ledare i Afrika till och fortsatte på samma sätt. Sen kom Putin i Ryssland med samma koncept och så stora delar av Europa och Latinamerika. Detta bygger på en egoism, vi kan kalla det ondska, som vi inte har utmanat – så är vi här idag.

– Den svenska kyrkan är en av de starka organisationer som står emot utbredningen av egoismen. Därför älskar jag den svenska kyrkan.

Henriks senaste bok Hatade demokrati, de inkluderande rörelsernas ideologi och historia från forntid till idag är en fortsättning på den förra boken Älskade fascism, om de svartbruna rörelsernas ideologi och historia. En bok som enligt Anders Wejrud, ärkebiskop emeritus, är en av de viktigaste böckerna i vår tid.

Hur hamnade han här, Henrik Arnstad? Med att ge sig i kast med dessa gigantiska forskningsprojekt? – Jag började jobba som journalist på 80-talet och då ville jag bli allmänbildad. Jag gjorde det till ett projekt för mig själv. Jag köpte böcker om kriminologi för att förstå, för då var jag kriminalreporter.

Henrik var också intresserad av historia och hittade en kurs på universitetet som hette historia för journalister – och sen var han fast! – Jag förstod att historia inte handlar om att veta när saker har hänt utan historia är det vetenskapliga studiet av förändring. Hur förändras saker? Hur sker ickeförändring? Det öppnade upp helt nya vyer för mig.

Henrik berättar om när de på kursen gick igenom den s k midsommarkrisen 1941 när Sverige beslutade släppa igenom de tyska infanteridivisionerna. Då pekade läraren på en bild av utrikesminister Günther och sa: ser ni att det är något skumt med Günther, säger han, Günther vet redan vilket beslutet ska bli. Detta satte ju igång Henriks journalisthjärna, så elva år senare kunde han ge ut en tegeltjock biografi över den gåtfulle utrikesministern,

den första i sitt slag. Samtidigt blev det en sammanställning om Sverige under andra världskriget. Men Henrik betalar ett pris för sin forskning och för offentligheten kring den. Han är med i TV-debatter, finns på sociala medier, syns på Se Människan-scenen under Bokmässan, kommer till en liten ABF lokal i Trollhättan. Han får dagligen mordhot och hot om trakasserier. Henrik hänvisar till den unge författaren Wilhelm Moberg som när det svenska vinter kriget bryter ut 1939 skriver en fantastisk dikt:

”Jag måste stå det onda emot, det gives icke något val för mig.”

– Det är klart, alla dessa hot har inneburit ett stort lidande för mig, men jag hoppas på det bästa. Men även om jag kommer att fara illa av detta, kan jag inte överge min plikt att göra något gott för mina medmänniskor. Jag kan inte offra det av personliga skäl, känner jag. – När jag läser källmaterialet kring andra världskriget, så ser jag de maktlösa. Trots att alla tror att Hitler ska bestå gömmer man ändå judar, ändå försöker man formulera sig och stå det onda emot. För det gives icke något val, känner vissa.

Henrik berättar om Torgny Segerstedt, huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning i Göteborg och mest känd för sitt tydliga ställningstagande mot nazismen. – Nu efteråt hyllar vi honom, men av sin samtid blev han föraktad, eftersom han är helt kompromisslös. Henrik har levt med mordhot sedan 2006. Hoten kommer på mail och Twitter, ibland också på telefon. Han svarar inte om han inte känner igen numret. För det mesta kan han hantera det.

– Men ibland, om det varit en jobbig dag. Om jag kanske bråkat med någon jag tycker om. Då går det rätt in i hjärtat. Men andra dagar tänker jag, att så länge hoten kommer bevisar de att någonting jag gör, gör jag ändå rätt. Annars skulle de hota någon annan.

Men Henrik polisanmäler inte hoten, han tycker inte det är någon idé. Ärendet avskrivs snabbt. Han minns en gång när flygblad täckte trottoaren, där han bor.

– Det var flygblad med mitt porträtt på och det stod landsförrädare, dig ska vi döda eller något sådant. Det var säkert tusen flygblad så jag ringde polisen. Då sa vakthavande, vi åker inte på nedskräpning. Vi skickar inte en patrull om någon kastar en fimp på gatan heller. Budskapet till mig var: tro inte att du är något … Henrik har en mörk bild av framtiden. Han ser ingen som helst räddning för demokratin i världen. Inte något demokratiskt hopp, ingen ledargestalt. Ingen modern Martin Luther King eller Rosa Parks.

– Det finns strimmor av människor som gör bra saker i världen, säger Henrik, men ingenstans ett demokratiskt ledarskap, ingenstans en samlande kraft.

Med denna dystra framtidsbild försöker jag hoppfullt peka på Greta Thunberg och Gretaeffekten. Det är ju en enorm rörelse över hela världen på väldigt kort tid och Greta har gjort stora avtryck.

– Vi lever i en Facebookvärld! Vi trycker på gilla när Greta gör något bra, men vi går inte ut och gör något drastiskt. Jämför med franska revolutionen, med kvinnornas marsch till Trots att alla tror att Hitler ska bestå gömmer man ändå judar.

Henrik har en mörk bild av framtiden. Fler och fler stater blir nationalistiska och populistiska. Men vem kunde tro att tro att Berlinermuren skulle raseras och Sovjetunionen upplösas. Det visar på hoppet som hela tiden finns där.

Versaille där de krävde bröd till barnen.

– Vi trycker på gillaknappen och blir förvånade när inget förändras. Men vi ser också, nästan dag för dag, hur ondskan vinner mer legitimitet. Att förbjuda romer att tigga, det var ju från början en extrem ståndpunkt. Nu är det verkligt i kommun efter kommun!

Men är Henriks bild av framtiden så mörk. Menar han att allt fler stater i Europa kommer bli nationalistiska, populistiska stater? Även Sverige?

– Vi kommer inte avskaffa demokratin till namnet, men vi kommer kanske ha folkomröstningar som förbjuder moskéer, som förbjuder romer utanför affärerna och så säger vi: detta är demokratisk fattade beslut.

Henrik jämför med Tyskland. 1936 var förmodligen Adolf Hitler den mest populära statschefen i världen. Det finns uppskattningar att 80-90 procent av tyska folket avgudade Hitler. Folk hade jobb, det var välstånd, tyskar var den finaste rasen på jorden! Men finns det inte en gnutta hopp i Henriks framtidsspaning? Menar han verkligen att det är så mörkt framöver?

– Vi vet att vi kommer in i mörka perioder, mörka tider med våld och hat. Att vi gör varandra illa för att komma uppåt själv, att trampa nedåt. Det är något vi ser idag bland många ledare. Men vi vet också att det vänder. – Hade någon sagt 1988 att Sovjetunionen inte längre kommer att finnas om ett år och Berlinmuren skulle raseras. Östtyskland finns inte, vi ser hur det faller som ett korthus framför våra ögon.

– Det visar på hoppet som hela tiden finns där. Vågar man tro på det kan man försätta berg, bokstavligt! Vi kan göra det lilla. De små stegen och också de spelar roll!

Text: Agneta Riddar Foto: Magnus Aronsson

Om du bevittnar ett brott med misstänkt hatmotiv Om du bevittnar ett brott, ingrip om möjligt eller ring 112 om situationen är akut (annars 114 14).

• Observera vad som händer.

• Om möjligt, filma eller fotografera.

• Uppmärksamma så många detaljer som möjligt.

• Skriv ner dem så snart du kan.

• Försök att ge ett signalement som gör att polisen kan känna igen gärningspersonen.

• Lyssna! Vad sägs medan brottet pågår?

• Säg till polisen att du är vittne. Vad du sett eller hört kan vara mycket viktigt för polisutredningen.

• Om du ser något på nätet som är brottsligt, ta en skärmdump och kontakta polisen.

Kom ihåg att det är viktigt att alla vi som värnar om demokratin och alla människors lika rätt står upp för våra medmänniskor och visar att vi är fler än de som hatar!

VI&DOM är en vandringsutställning producerad av Polismuseet i Stockholm, i samarbete med ungdomar. På Stadsmuseet i Göteborg pågår den till 16 augusti.

Om du utsätts för ett pågående brott eller om någonting akut händer, ring alltid 112! Vill du anmäla ett brott i efterhand, ring 114 14, besök en polisstation eller anmäl via webben!

• Om du upplever att du blivit kränkt eller på annat sätt utsätts för ett brott, gör en polisanmälan. Du behöver inte ha klart för dig vad det rör sig om för brott, det får polisen avgöra.

• Tycker du att det är svårt att anmäla, ta hjälp av någon du litar på eller en organisation som kan vara ett stöd.

• Var så tydlig som möjligt i din anmälan.

Ange vad som har hänt och vilken relation du har till den som utsatt dig för brott. Berätta varför du uppfattar att just du blev utsatt. Ju tydligare du är, desto snabbare kan polisen identifiera brott och motiv och börja utreda.

• Finns vittnen till brottet, lämna deras

kontaktuppgifter till polisen. Vad vittnen har sett och hört kan vara väldigt viktigt för att bevisa vad som har hänt.

• Har brottet hänt på internet, spara en skärmdump på det du uppfattat som brottsligt.

• Under ett pågående angrepp kan det vara svårt att uppfatta saker omkring. Om möjligt, försök att komma ihåg signalement (utseende, klädsel, dialekt/språk). Vad säger personen till dig, hur sägs det? Försök att komma ihåg så gott du kan och skriv gärna ner vad du minns. Har du möjlighet, fotografera eller filma.

• Får du skador är det viktigt att en läkare får titta på dem. Polisen tar gärna in journalanteckningar på skador som uppkommit vid brottet. Det är också bevis. Har du möjlighet, fotografera skador själv så snart som möjligt, om inte en läkare gör det.