Henrik Arnstad är historiker, vetenskapsjournalist, författare och debattör med inriktning på populärvetenskaplig historia och fascism. Det har gjort att han får utså hot och hat, med dagliga mordhot.
Det gives icke något val Henrik Arnstad är hotad och hatad för sin forskning och för offentligheten kring den. Han målar en mörk bild av framtiden och han ser ingen som helst räddning för demokratin i världen. Men vågar man tro kan man försätta berg.
O
ndskan har på något sätt blivit en accepterad del av vår samtid, som den inte var för några år sedan. Om vi definierar ondska som en brist på medkänsla, en tomhet i själen, då syns den tydligare i det offentliga samtalet idag än för bara några år sedan. Henrik Arnstad är historiker, vetenskapsjournalist, författare och debattör. Han studerar förändringar och tendenser i samhället och har forskat mycket kring andra världskriget. Han menar att vi idag har ett hårdnande klimat, ute i världen men även i Sverige. Att allt fler inte bryr sig om att det drunknar flyktingar på Medelhavet, att människor som tigger utanför affären har ett eländigt liv, att man rycker på axlarna och inte lyfter ett finger för att lindra andra människors lidande. – Jämför med världen efter kalla krigets slut, världen efter 1991, berättar Henrik. Vilken glädje! Då trodde vi – nu kommer vi leva i demokrati, jämlikhet, broderskap.
52
Korsväg 1 | 2020
Korsväg har fått komma hem till Henrik där
han bor på söder i Stockholm. I lägenheten, som också är hans kontor, finns böcker och åter böcker. Men också flera ukuleles och långbåge med pilar. Han är en mångfacetterad man, sjunger, spelar, tävlar, boxas, debatterar, framträder, undervisar. Intervjun varvas med citat på dialekt eller andra språk och nu brister han ut i Beethovens 9:a, EU:s hymn: ”Hatet måste vi begrava, fred för syster och för bror. Fred på jorden, fred på haven, fred för alla barn på jord.” – Jag kommer ihåg hur glada vi alla var, när muren föll. Nu är allt löst. Men vi släppte garden. Henrik berättar vidare: Då kom en ny rörelse. Den föddes i Kina, i och med massakern på Himmelska Fridens torg. Då trodde vi, nu kommer diktaturen att falla där, precis som i Sovjetunionen. Men istället för att förhandla med demokratistudenterna sköt man ner dem med stridsvagnar. Vad regimen i Kina då ville
