Korsväg 2023 4

Jag drömmer om en kyrka Kent Wisti 16 Kyrkans viktiga roll för AI Susanne Wigorts Yngvesson 36 Diakoni i samtiden Anna Djurbäck 48

4 | 2023

Landvetters unga fyller egen prästgård

intro | Johanna Frostensson

K Korsväg

Kyrka i ny tid

R

Korsväg 4 | 2023

Redaktör: Johanna Frostensson johanna.frostensson@ svenskakyrkan.se 031-771 30 31 070-633 12 87 Övrig redaktion: Lasse Bengtsson Agneta Riddar Helena Jonsson Frida Blomqvist Christine Vermcrantz Kontakt goteborg.korsvag@ svenskakyrkan.se Grafisk form: Kyrkbyrån Tryck: Sandstens Tryckeri AB Korsväg delas ut till alla anställda, förtroendevalda och ideella medarbetare i Göteborgs och Karlstads stift. Korsvägs uppgift är att stimulera teologisk reflektion över kristen tro, kyrkans identitet och kyrkans uppgift som kristen församling.

Bildbank: Ikon, Getty Images, Pixabay och Unsplash. Ä

POSTTIDNING B

ÄR ADRESSEN FEL? Kontakta att du har rätt adressupgifter i första hand din församling så registrerade i databasen Du kan annars mejla till: goteborg.korsvag@svenskakyrKyrksam. kan.se

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds tidskriften med nya adressen på baksidan.

Returadress: Göteborgs stift, Box 11937, 404 39 Göteborg.

ps | Erica Toftner Enggaard

och Tilda Ljungberg

Gnistan finns redan inom

r vi ungas hopp i världen?

När vi började att formulera denna text, blev allt snabbt väldigt vemodigt. Och vi frågade oss själva: kan det spegla ungas känslor i dag? Världens alla utmaningar gör en ganska överväldigad, och mitt i allt undrar vi: var kan det finnas framtidstro? Här skulle kyrkan kunna vara den punkt där en finner ro, men var ska vi få plats i tomrummet mellan konfirmationen och seniorkören?

oss

Kyrka i ny tid

2

Ansvarig utgivare: Jonas Ransgård jonas.ransgard@ svenskakyrkan.se 031-771 30 00

Korsväg 4 | 2023 Tema:

ing, klocka, ring. Ett nytt kyrkoår har precis börjat och ett lika nytt kalenderår står för dörren. Skiften skapar både tillbaka- och framåtblick. Vad har hänt? Vad ser vi komma framför oss? Som kyrka är vi oavsett årsskiften ständigt i rörelse, ständigt kyrka i en ny tid.

En del av vägen framåt präglas av vårt sjunkande medlemsantal. Det får av naturliga skäl både ekonomiska kon­ sekvenser och skapar nyorientering. Men minussiffrorna målar inte hela bilden. Vi är den i särklass största aktören i civilsamhället och har jämfört med andra trossamfund, folkrörelser, fackförbund och partier ett unikt medlemsantal.

Kyrkbackens givna samlingsplats varje söndag är borta, men kvar finns en djup existentiell längtan efter mening, sammanhang och något större än mig och mitt. Allhelgonahelgen får drygt var tredje svensk att ta sig till en kyrkogård. På ledar- och kultursidor hörs fler och fler röster som pratar om kristen tro.

Förändringens vindar blåser, som de alltid har gjort i alla samhällen och tider. De kan innebära snålblåst, men även ny frisk luft. Samhället ändras men människans behov av en relation med sin skapare är tidlös. Som kyrka har vi oavsett tid en oerhört viktig roll att spela, i förmedlande av hopp, diakonala händer och som vägvisare till Gud. Det är mycket vi inte vet kring vad som väntar bakom nästa hörn. Kommer församlingar i större utsträckning börja driva företag? Hur kommer AI att påverka synen på människan? Poeten Rainer Maria Rilke skriver i sin brevsamling Brev till en ung poet om vikten av att verka i nuet och att låta frågor få vara just frågor.

Sök inte efter svaren, som inte kan ges till dig, eftersom du inte skulle kunna leva dem. Och det viktiga är: att leva allt. Att leva frågorna nu. Kanske kommer du att gradvis, utan att ens märka det, att leva en avlägsen dag in i svaret.

Vi får vila i tillit och veta att vår kyrka är byggd på en stadig grund som bär genom alla årsskiften, gamla och nya tider. Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer. (Upp 1:8)

Box 11937 404 39 Göteborg www.svenskakyrkan.se/ goteborgsstift 031-771 30 00 vx

Jag drömmer om en kyrka Kent Wisti 16 Kyrkans viktiga roll för AI Susanne Wigorts Yngvesson 36 Diakoni i samtiden Anna Djurbäck 48

4 | 2023

än någonsin. Demokratins roll är ovärderlig i en orolig värld. Men demokratin är ingenting utan engagemanget, utan människorna, utan Längs vägen har vi ett sammanhang oss. och en gemenskap, där vi kan hålla varandra i händerna genom allt. Att hoppa utanför distriktens gränser, eller bara åka från sin närmaste stad, få samlas gemensamt från flera håll. Att finna fler likasinnade utanför sin församling och stad är som att tända en brasa, och alla brinner lika starkt för så många saker.

Engagemanget lyser och vänskaperna stärks.

Nu kommer vi att låta som en tant på kafferepet: men oj vad unga är duktiga!

Omslagsbild: Foto: Kristin Lidell Missförstå oss rätt, men var tar en vägen när en är 19 år och inte längre vill vara konfirmandledare och ännu inte har barn på kyrkis? Unga saknar ett sammanhang för lugn och ro, delade tankar och reflektion. Oron växer sig som störst när den får vara instängd i sin ensamhet. Kyrkan har förutsättningarna för att bli den där trygga punkten, och vi jobbar på det. Vi försöker skapa mötesplatser och engagera barn och unga i Svenska Kyrkans Ungas arbete.

I år fyller Svenska Kyrkans Unga 30 år. I 30 år har vi samlat och engagerat barn, tonåringar och unga vuxna inom Svenska kyrkan. starka barn- och ungdomsorganisation.Vi är er Där alla under 30 år finns, där ska också vi finnas. Vi har mötesplatser som läger, utbildningar, mässor för unga vuxna och demokratiskt arbete i styrelser. Det demokratiska arbetet är viktigare

Kyrkan är den plats där en finner tro, både för framtiden och nuet. Alla är välkomna och vi unga smyger oss långsamt in i värmen runt kyrkfikat och skapar även våra mötesplatser. Vi är en generation egna med stor nyfikenhet och en stark vilja att göra skillnad.

Så kyrkans framtid vilar på många breda axlar.

Det vi behöver är att tända lågan att samlas runt, för gnistan finns redan inom oss.

Erica Toftner Enggaard

och Tilda Ljungberg

ordförande respektive vice ordförande i Svenska kyrkans Unga i Göteborgs stift

Landvetters unga fyller egen prästgård

innehåll

Tema | Kyrka i ny tid

18.

31.

04.

08.

16.

18.

26.

31.

36.

38.

43.

48.

50.

56.

60.

66.

68.

08.

Ledare: Framtiden behöver hopp Landvetters unga fyller egen prästgård Krönika: Jag drömmer om en kyrka Biskop Fredrik: Försvara den som liten är Framtidens gröna begravningar Kyrkan i Kila – en trygghetspunkt i kris Krönika: Kyrkans viktiga roll för AI Digital kyrka är här för att stanna Efter barnhearingen: Så blir framtidens kyrka om barnen får bestämma Krönika: Diakoni i samtiden Kortlek skapar existentiella samtal Framtiden bor i Bergsjön Bibelstudium: Tre tankar om tid Vänligen, Sören: Tolkiens teologi PS: Gnistan finns redan inom oss

En kyrka fylld med konfirmander.

Landvetter-Härryda pastorat satsar stort på ungdomsverksamheten.

Den gamla prästgården i Landvetter har renoverats och helt tillägnats pasto­ ratets ungdomar.

Korsväg 4 | 2023

3

Ledare | +Susanne Rappmann

Framtiden behöver hopp

V

em är min nästa? På den frågan svarade Jesus med berättelsen om mannen som blev överfallen och svårt misshandlad av rövare. En präst råkar komma samma väg och ser honom, men viker åt sidan och går vidare.

Samma sak med leviten, han ser men väljer att gå vidare. Samariern ser och fylls med medlidande. Han häller olja och vin i såren och förbinder dem. Han lyfter upp honom på sin åsna och för honom till värdshuset där de sköter om honom. Vem tycker du är den slagne mannens nästa? Samariern är det uppenbara svaret – eller med en formulering hämtad ur Bräcke diakonis värdegrund: Den som har viljan att se, och kraften att förändra.

var hela kyrkans uppdrag att lindra nöd – inte bara den enskildes kristnes.

Mycket har hänt under de år som flutit genom älvarna sedan dess. Kärlekens gärningar, inte minst genom sociala välfärdsreformer, har åstadkommit underverk. Diakoni är numera en självklar del av varje församling. Samtidigt är nöden stor än i dag. I vår tid växer den ofrivilliga ensamheten och vi lever mitt ibland en gängkriminalitet som dödar och skapar otrygghet. På våra diakonimottagningar möter vi allt oftare papperslösa som inte får sjukvård och allt fler ensamstående föräldrar och pensionärer som helt enkelt inte får ekonomin att gå ihop. Det är lätt att drabbas av missmod och hopplöshet.

Diakoni springer ur människors behov

Bräcke diakonis vision är att verka för

av omsorg. Det är den misshandlade mannens behov av vård som får samariern att stanna och det är den uppenbara nöden hos människor i vårt närområde som får biskop Edvard Herman Rohde att för drygt hundra år sedan engagera sig för en utbildning av diakonissor, Bräcke diakoni. Rohde var nydanande i synen på kyrkans och församlingens diakonala uppdrag här i Västsverige. Hans poäng var att det

4

Korsväg 4 | 2023

ett medmänskligare samhälle – hur ska det gå till år 2024? Den barmhärtige samariern har väglett kyrkan och enskilda kristna i tvåtusen år och jag konstaterar fascinerat att berättelsen har mycket att säga också i dag. Den pekar både på den enskildes ansvar och behovet av strukturer. Den har till och med något att säga om vårdkedjor.

Till att börja med visar den att det är viktigt att hålla fast vid att det som sker

i det lilla är stort. Den enskilda människan står i centrum och en utsträckt hand gör skillnad. Ett medmänskligare samhälle kan dock inte enbart bygga på enskilda människors goda gärningar.

Det behövs värdshus och vårdcentraler där kunniga och empatiska människor arbetar. Där alla bemöts med respekt och värdighet och där samlad erfarenhet leder till utveckling. En framtidsspaning är att vi borde satsa på fler åsnor och åsneskötare i vårt samhälle.

Allt för ofta brister vårdkedjor. Åsnan i berättelsen är en brygga, där samariern, en verklig person, går med och lämnar över till nästa instans.

I Jesu liv, död och uppståndelse finns

ett hoppets mönster som inte ger upp ens vid dödens gräns. Ett hopp som inte flyr de mest utsatta positioner utan ständigt på nytt kallar oss att älska tillsammans med Gud. Som kristna riktar vi blicken framåt, mot Guds framtid. Det som Jesus kallar Guds rike och som han i sitt liv ger oss smakprov på. I den framtidsvisionen ryms inte fattigdom eller dödligt våld. Om vi ska lösa vår tids utmaningar så räcker det inte med enskilda människors goda gärningar – gemensamma problem

kräver gemensamma lösningar. Det är hela kyrkans uppgift att tala och leva hopp. På samma gång är det då också viktigt att inse att kyrkan består just av människor. Det är du och jag som måste ha modet att agera för mer rättvisa, kärleksfulla och trygga platser.

För hundra år sedan var det till en bör-

jan bara en handfull diakonissor som utbildades, men det skapade en rörelse som kom att omdana inte bara enskilda människors liv och församlingsliv utan hela Göteborgs stift. Vi är då som nu inbjudna till att se på världen med kärlekens blick och svepas med i Guds egen passion för att världen ska leva. Låt oss ta oss an framtiden med ett hopp som bottnar i kärlek, i Guds kärlek.

+Susanne

Korsväg 4 | 2023

5

KYRKA I NY TID

Svenska kyrkan är ett trossamfund som leder sin historia tillbaka till de äldsta kristna församlingarna och deras bekännelse till Kristus.

Kyrkoordningen

Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan.

Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig.

Psaltaren 119: 105

6

Korsväg 4 | 2023

Kärlekens tid har bevarat min längtan jag som var ett barn då söker min sång Psalm 851, Ylva Eggehorn

Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.

Predikaren 3:11

Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man skall frukta honom. Det som är, fanns redan förut. Det som kommer att ske, skedde också tidigare. Gud kallar på det förflutna.

Predikaren 3:14-16

AI-verktyget DALL-E föreställer sig Svenska kyrkan i framtiden.

Korsväg 4 | 2023

7

Ella Bengtzelius och Sara Wåhlström scannar QR-koder i kyrkan för ett av kvällens uppdrag.

8

Korsväg 4 | 2023

Landvetters unga fyller egen prästgård För ett lyckat konfirmandarbete krävs en stabil ungdomsverksamhet. I LandvetterHärryda pastorat har den gamla prästgården återöppnats – helt tillägnad ungdomarna.

Korsväg 4 | 2023

9

N

är Korsväg stiger in i Landvetters prästgård en mörk tisdagskväll med regnet i luften möts vi av ett ihärdigt sorl i den stora, vita byggnaden. Huset är nyrenoverat med ungdomarna i åtanke, och i dag flödar de fritt i både gården och kyrkan. I kväll passerar mellan 40 och 50 unga genom dörrarna och tempot är högt och ljudligt.

Många är utspridda i både kyrkan och prästgården, i färd med olika uppdrag, att göra smörgåsar i köket eller bara umgås.

– Det är många som konfirmerar sig här i Landvetter, så det känns som något man vill vara med på, berättar Irma Andersson, som tillsammans med Alva Finnes och Alice Wahlberg är i full färd med att leta efter QR-koder i kyrkan.

De ser fram emot konfirmationen och tror att det kommer bli mysigt att vara med i prästgården och göra tisdagsuppdrag.

– Det ungdomar behöver se är att församlingen satsar på dem på riktigt. Jag sa till kyrkoherden när jag började att vi borde ge ungdomarna det vackraste vi har – kanske en prästgård, berättar Gustav Öhlander, verksamhetsansvarig för barn och ungdom.

Gustav hade en vision redan när han började

arbeta i pastoratet 2011. Han ville få verksamheten att växa, och tog direkt upp några av sina idéer med kyrkoherde Peter Bratthammar.

– Det vanliga är att man vill få upp sin konfirmationsstatistik, men egentligen är det smått ointressant. Har vi 100 procent konfirmerade men inga kvar efter konfirmationen är vi en död kyrka – man måste börja i andra änden, menar Gustav.

Så de startade en satsning specifikt kring ungdomsarbetet. Gustav arbetade i samklang

10

Korsväg 4 | 2023

Ovan: Landvetters prästgård invigdes efter sin renovering av biskop Susanne Rappmann söndagen 18 september.

Till vänster: Gustav Öhlander är ansvarig för barn- och ungdomsverksamheten i LandvetterHärryda pastorat och har jobbat aktivt för att få den att växa sedan han började sin tjänst 2011.

Korsväg 4 | 2023

11

med kyrkorådet, och prästgården öppnades för ungdomarna 2011. Samtidigt projektanställdes en extra resurs. Men till första träffen kom bara fyra besökare.

– Då kändes det som att det var kört. Men efter kanske två, tre veckor var vi 40 ungdomar.

De som kom var våra assistenter, unga som har fortsatt i verksamheten efter konfirmationen. Det är basen även för att bygga konfirmation, att de har någonstans att fortsätta efteråt.

Det går inte att separera konfirmationen och resten av ungdomsverksamheten, de behöver varandra.

Linus Jakobsson är en av de assistenter som fortsatt vara med i ungdomsverksamheten efter sin konfirmation.

– Jag har valt att hänga kvar för gemenskapen, och allt är så pass roligt hela tiden så det vore jobbigt att inte vara med, berättar han.

I kväll pågår läsårets första tisdagsträff för konfirmander. Gustav är inblandad i arbetet, liksom två fritidsledare som själva konfirmerats i församlingen, och en konfirmandpräst. I år har de 110 konfirmander i grupperna, och andelen unga som konfirmerar sig i pastoratet har ökat i flera år. Gustav tror att vändningen de sett beror på flera faktorer.

– Huset är en viktig del, genom det kan alla se att församlingen satsar på unga. Det handlar också om att ha bra kontakter ut i samhället, och det gäller hela församlingen. Vår kyrkoherde har ett gott arbete med företagarföreningar, och vi gör temadagar för skolorna och möter alla högstadieklasser i början av varje termin. Alla känner till församlingen här. Det handlar också mycket om vilja från kyrkoråd och de som bestämmer – alla vill ha ungdomsverksamhet, men det hänger på

12

Korsväg 4 | 2023

Konfirmanderna får utföra olika uppdrag i prästgården och kyrkan och scannar QR-koder för kvällens uppdrag.

att man vågar se att det är så viktigt att det faktiskt får kosta också.

Tisdagsträffen är en icke-obligatorisk del

av upplägget, där konfirmanderna får utföra olika uppdrag runtom i prästgården och i kyrkan. Under konfirmandtiden ska de utföra minst fyra sådana uppdrag, men gör de fler har de chans att vinna priser. Tanken är att ta bort tvånget i träffarna och göra dem mer lustfyllda.

– Vi konstaterade att ungdomar i dag har så mycket att göra, det är sporter och intressen, skola och konfirmation, det går inte att få ihop.

Så vi har komprimerat konfirmationsundervisningen till att träffas en lördag eller söndag en gång i månaden. Där ser vi till att vi följer konfirmationsriktlinjerna och får med allt vi måste. Men det finns fler saker vi vill kunna erbjuda ungdomarna att upptäcka, så det gör vi på tisdagsträffarna.

Konfirmandåret avslutas med att grupperna gör varsin resa i början av sommaren, vilket många av ungdomarna nämner som en viktig anledning till att de valt att konfirmera sig. En grupp åker till Krakow och Auschwitz, och en till Paris och norra Frankrike, där viktiga slag under första världskriget ägde rum. Gustav beskriver resorna som en möjlighet för konfirmanderna att öppna sinnet och observera mörkret i första och andra världskrigen, samtidigt som de får prata om ljuset och hoppet.

– Temat på resorna finns så tydligt i det kristna budskapet, att vi går från mörker till ljus, och fastän vi vandrar mellan dem i hela våra liv är ljuset alltid slutpunkten. Det passar bra in på konfirmationen.

Några av de som ser fram mycket emot resan är Ella Bengtzelius och Sara Wåhlström:

Korsväg 4 | 2023

13

Tisdagsträffarna i prästgården i Landvetter är en 14 Korsväg | 2023 icke-obligatorisk del av4konfirmationsupplägget.

Det blir en bild av himmelriket

– Det ska bli kul att komma ut lite och lära sig mer. På de bilderna vi fått se från tidigare år verkar de ha väldigt kul!

– Jag ser fram emot mycket gemenskap och att lära mig saker, det ska bli kul, berättar Axel Johansson, som står och väljer mellan olika uppdrag innanför prästgårdens hall. Bredvid står Arvid Saviluoto, som redan ser fram emot resan och att komma bort från familjen lite. Även om det är mycket frihet i tisdagskväl-

larna, och huset är utrustat med både pingisbord, musikrum och spelhörna, är Gustav Öhlander noga med att det inte ska bli som en öppen fritidsgård.

– Det kan se ut som det när de är här, men de har alltid ett uppdrag. När du kommer till ett ställe och får något att göra blir du del av en gemenskap, och det vill vi skapa här. Du kan gå in och ut ur uppdragen under kvällen, du kan ta en paus och stå och hänga lite, men du har alltid något att göra. Då blir det meningsfullt, när du vet varför du är här.

Den gemenskap som finns i prästgården går nästan att ta på. Och många, både konfirmander och assistenter, talar om den och vännerna som anledningen till att de är där denna regniga kväll. Flera verkar redan ha kommit varandra närmare än innan. Och Gustav menar att just hur vi är mot varandra är något han verkligen är mån om att de unga tar med sig.

– Det blir en bild av himmelriket, så som vi skulle vilja att det var när vi är med varandra.

Att skapa en sådan miljö är ett evangelium i sig.

Text: Frida Blomqvist Foto: Kristin Lidell

Korsväg 4 | 2023

15

»

Krönika | Kent Wisti

Jag drömmer om en kyrka

D

är Gud andas och gudsriket bryter igenom den tunna väven av tid och rum är kyrka. Där Gud rör sig som en vildkatt, en gammal gumma eller en onsdagstrött revisorassistent är kyrka.

I Guds andetag och i hennes rörelse är kyrka. Och hur hon fyller upp allt!

Redan nu och inte ännu. Jag drömmer om en kyrka som hela tiden tänjer och knuffar, stånkar och bökar, skjuter och puffar för att tänja vi:et. Att göra vi:et som ord större är Guds rörelse över världen. Vi i kyrkan. Jag drömmer om en kyrka som förstår att vi hela tiden blir större om än medlemmarna blir färre. Att för varje dag vidgas vi:et och gudsriket bryter igenom. Redan nu och inte ännu.

Jag drömmer om en kyrka som

inte slarvar med sin maktanalys. En kyrka som klär sig i kamelskinn, äter gräshoppor och gubbhytter åt sig själv med näven i spegeln som en desorienterad gammal man. Hon kan behöva hjälp med det och jag drömmer om en kyrka som vågar be om den hjälpen. En kyrka som förstår att paternalism1 är den värsta sortens förtryck för den har klätt ut sig till kärlek, som lögnen klär ut sig till sanning. Jag drömmer om en kyrka som kan göra doftljus av lukten som finns i församlingshem från 50och 60-talet. Ljus som doftar lite fukt

16

Korsväg 4 | 2023

och mögel, textilier och tant. Doft av förväntningar och tonårsförälskelser och clementin. Doft av marmorgolv i trapphuset, parkett i kyrksalen och en doftton av rundgång i ljudanläggningen. Och det lilla ljus jag har det skall få brinna klart. Jag drömmer om en kyrka som stannar upp varandra ibland, kanske varje onsdag efter veckomötet, i korridorerna och påminner varandra om att jordens rotationsaxel inte går genom Svenska kyrkans rektum. Jag drömmer om en kyrka som vidgar vi:et till ekorrar, rävar, skägglav och skogsviol. En kyrka som värderar mattan av mossa i sina skogar lika högt som kormattan av Märta Måås Fjetterström.

Skogstordyvel. Svampsvartbagge. Läder­ löpare. Purpurlöpare. Grön sandjägare.

Fyrbandad blombock. En öppning i ledet.

Jag faller in och följer. Harlekinpiga.

Vanliga dödgrävare. Storkardinalbagge.

Sextonfläckig sköldpiga. Humlebagge.

Vårsollöpare. Övar. Ett annat sätt att gå.2 En kyrka där de som skriver i Korsväg kan stjäla dikter som deras fästmö har skrivit utan att ange källa. Redan nu och inte ännu. Jag drömmer om en kyrka som inte förväxlar pedagogik med dogmatik, poesi med IKEA:s monteringsanvisningar och verksamhetsberättelser med Guinness rekordbok.

Redan nu och inte ännu. Jag drömmer om en kyrka som ger ork att leva och mod att dö. En kyrka som ger sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden. Jag drömmer om en kyrka som själv har ork att leva och mod att dö. En kyrka som själv har sinnesro att acceptera det hon inte kan förändra, mod att förändra det hon kan och förstånd att inse skillnaden. Jag drömmer om en kyrka där det hela tiden sladdas våldsamt med mopeder på de välkrattade grusgångarna, en kyrka med fria mensskydd på toaletterna och att husmor alltid skickar med pizzabullar som blir över i små plastpåsar.

En kyrka där vi inte längre är man eller kvinna och att det därför också är helt oproblematiskt att använda nya pronomen.

En kyrka där vi inte längre är judar

eller greker men att vi fortfarande kan bjuda varandra på latkes och moussaka. Jag drömmer om en kyrka där det är helt okej att göra moussaka utan aubergin och att det fortfarande får kallas moussaka. En kyrka där usch är det grövsta och mest avskyvärda ord du kan använda och alltid renderar en anmälan till domkapitlet. En kyrka av oj, wow och hoppsan. En kyrka med is i magen och eld i hjärtat. Jag drömmer om en kyrka där om någon säger att hen är sugen på frukt och ber om en banan inte möts av utsagan av att banan inte är en frukt utan ett bär. Och

när någon säger att jag känner mig utanför, jag är inte inkluderad, inte skall få svaret att hen känner fel för hos oss är alla välkomna. Redan nu och inte ännu. En kyrka där vi lama dansar och vi blinda ser. En kyrka där vi fängslade befrias och där vi hungrande får mat.

En kyrka som vet att tårar smakar salt och att tröst är erfarenheten av att inte vara ensam. Och det finns tillhöriga som är vaganter och landstrykare.

Så sitter de otillräckliga alldeles nära JackVegas-vraken, lådvinsneurotikerna, varje av tillvaron våldtaget rö för stormen och de som håller så hårt att knogarna vitnar. De viskar att det är dags nu och en dag skall alla namnlösa marschera längs våra avenyer i en stolthetsparad. Vi skall spänna vår skuggsida som en stormduk och var och en skall nämnas vid namn. Från fyllecellerna, institutionerna och öppenvårdsmottagningarna springer siffrorna ut som bokstäver. Alla skall stå frikända inför det barn vi en gång var. Och förundrat skall vi stå längs stadens trottoarer och säga till varandra: Så vackert orkestern spelar. Jag drömmer om en kyrka med ork att leva och mod att dö.

Kent Wisti Stiftsadjunkt för mission i Lunds stift

Ett beskyddande förhållningssätt hos en överordnad mot en underordnad.

2.

Dikt skriven av Susanne Dahl.

1.

Korsväg 4 | 2023

17

18

Korsväg 4 | 2023

Växjö stifts biskop Fredrik Modéus vill att fler inom kyrkan ska höja sin röst i samhällsdebatten.

Biskop Fredrik:

Försvara den som liten är Växjö stifts biskop Fredrik Modéus vill att fler ska höja sin röst i samhällsdebatten.

Och ser möjligheter för bibliotek och barnavårdscentral att flytta in i kyrksalen.

P

räster och diakoner är för tysta. Om våra präster och diakoner träder fram och berättar vad vi ser, så innebär det en enorm folkrörelse. Det finns en underskattad kraft i vad kyrkan kan göra.

Biskop Fredrik Modéus är tydlig med sin samhällskritik. Han menar att det pågår en allvarlig värdeförskjutning. Ord som solidaritet, medmänsklighet och människovärde håller på att tömmas på sitt innehåll. Ord som på många

sätt format det moderna Sverige, från folkhemmets gryning fram till i dag.

– Detta är min uppgift, menar biskop Fredrik. Jag har lovat i mina biskopslöften att stå upp för kyrkans tro, en tro som handlar om solidaritet med människor som hamnar utanför.

I en debattartikel i Aftonbladet 9 september skrev Fredrik Modéus om den så kallade ”angiverilagen”, men var noga med att skriva

Korsväg 4 | 2023

19

xxx

”Höj din röst för det som måste vara mer än vackra ord från förr: solidaritet, medmänsklighet och människovärde.”

att det i grunden handlar om de långsamma värdeförskjutningarna. ”Ur folkhemmet växte det starka samhället fram under rekordåren. Från att länge ha varit ett land som människor utvandrade från, blev Sverige ett land som människor invandrade till. Med solida­ ritet och medmänsklighet som grundackord tog vi emot de som sökte sig hit från krig och förtryck.

På 1970-talet från Chile, på 1990-talet från forna Jugoslavien och på 2010-talet från Syrien.

Men något har gått förlorat. På senare år har vår migrationslagstiftning succesivt stramats åt.

Den är nu, tillsammans med sin motsvarighet i länder som Ungern och Danmark, bland Europas mest restriktiva.

Svenska kyrkan har löpande kritiserat förslag som minskar möjligheten för människor på flykt att få stanna i Sverige. Sveriges kristna råd har gång på gång argumenterat för en human migra­ tionslagstiftning med rätt till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd. Men kyrkor­ na har talat för döva öron. Riksdagsbeslut har förvandlat Sverige från ett land dit människor på flykt är välkomna till ett land som bygger murar.

Och värdeförskjutningen fortsätter.”

20

Korsväg 4 | 2023

– Jag säger hela tiden till präster och diakoner i stiftet: säg något, träd fram, skriv en artikel. Det händer lite för ofta att folk kommer till mig och viskar till mig: du vet att jag står på din sida, men jag säger det inte högt.

Men då säger jag: säg det, tala högt. Viskandet, att tala med för tyst stämma är en del av problemet. ”Sedan 2010-talets början har papperslösa barn haft rätt till skolgång, vård och läkemedel. Och papperslösa vuxna har haft rätt till akutvård och exempelvis vård som motverkar ett allvarligare hälsotillstånd. Rättigheter som gäller utan att skolan eller vårdgivaren får ange den papperslösa till myndigheterna.

Angiverilagar för tankarna till totalitära stater där lagstiftningen utformas utan hänsyn till grundläggande mänskliga rättigheter. Redan i dag strider den svenska migrationspolitiken mot barnkonventionens reglering om barns rätt att återförenas med sin familj. Det förslag som nu diskuteras skulle innebära nya avsteg från den konvention som Sverige inte bara har ratificerat, utan infogat i svensk lagstiftning.

Att alla har samma värde talar vi om som män­ niskovärdesprincipen. I grunden är det en kristen

Fredrik Modéus vigdes 2015 till biskop i Växjö stift.

tanke att varje människa är skapad till Guds avbild med samma rättigheter som alla andra. Vi människor hör samman med varandra. På samma sätt som andra sträcker ut en hjälpande hand till oss, har vi den uppgiften gentemot dem.

Så vänd inte bort blicken när din nästa är i nöd.

Tig inte när värdeförskjutningarna hotar fun­ damenten i vårt samhällsbygge. Höj din röst för det som måste vara mer än vackra ord från förr; solidaritet, medmänsklighet och människovärde. I vår tid är de viktigare än någonsin.”

Den offentliga rollen har vuxit fram i biskop

Fredriks liv. Han biskopsvigdes 2015, året då flyktingvågen kom. Han menar att hans ställningstaganden nu är något som kommer med uppgiften. Ett ansvar han måste axla.

– Jag menar att det är viktigt att biskoparna och kyrkan använder sig av sin möjlighet att försvara den som är liten. För det är det som det handlar om.

Om detta är en ny rörelse, att kyrkan alltmer säger ifrån, vad kan det ge i förlängningen? För en kyrka i ny tid?

– Uppgiften är att berätta om vad vi ser.

Kompassen är viktig och jag tänker att jag har

samma kompass, samma värderingar som för tio år sedan. Men det låter på ett annat sätt när positionerna har förflyttats.

– Kompassen som handlar om att träda i försvar för människor hamnar i kläm, att försvara den som är liten. När jag går i pension vill jag kunna se mig i spegeln och säga att jag gjorde vad jag kunde. Vilken effekt det sen får i det större sammanhanget vet man inte. Men vi behöver bli fler!

Medan vi samtalar börjar klockorna ringa i Domkyrkan och höras vida kring i den vackra staden Växjö. Vi sitter ute, det är ljummet för årstiden. Den odlade mångfalden på ängarna framför oss blir en bra symbol för det växande biskop Fredrik vill se. En biskopsgård mitt i ett grönt kulturarv.

– Vi har kanske en av landets vackraste biskopsgårdar, en fantastisk miljö att vara i och ett stift som är väldigt öppet för framtiden.

Växjö har ju ibland kopplats ihop med konservativa krafter, men bilden i dag är att det är öppet, kreativt. Här finns mycket framtidstro Biskop Fredrik är bror med ärke­biskop Martin Modéus, båda uppväxta i den öppen­hjärtliga kyrkliga miljö som rådde i

Korsväg 4 | 2023

21

Biskop Fredrik vill öppna för möjligheten att kyrkan framöver kan dela lokaler med bibliotek, barnavårdcentraler eller kvartersbutiker.

22

Korsväg 4 | 2023

Kyrkan kan rymma flera funktioner genom att dela på utrymmet med andra verksamheter

Jönköping, deras barndomsstad.

– Vi brukar beskriva oss som en väckelsemix.

Vi har också rötter i Göteborg, morfar var kyrkoherde i Christinae tyska församling, så vi har fått en bred kyrklig uppväxt och har lätt att förstå olika aspekter av det kristna livet.

Mina barn har konfirmerats på Åh stiftsgård, så jag känner en stark anknytning till Göteborgs stift.

– Kyrkor kan rymma flera funktioner genom att dela på utrymmet med andra verksamheter, som till exempel barnavårdscentral, biblioteksfilial eller kvartersbutik.

Detta för att få råd att behålla kyrkorna.

Inspirationen kommer bland annat från England och Tyskland där kyrkor gjorts om så att den delen som är gudstjänstrum, med altare, bänkar och stolar finns kvar, samtidigt som de övriga delarna används för andra ändamål.

Hur vet du att du har Gud med dig i detta att tala högt? Hur gör en biskop för att ha sin relation till Gud levande?

– Den som är kyrkans tjänare behöver hitta sätt att fylla på. För min del är morgonbönen viktig. Och att hela tiden försöka ställa in kompassen. Jag ber för dem jag ska möta under dagen, jag ber om hjälp att se människorna.

Jag vill lägga dagen i Guds händer och jag ber om en vaken blick, om mod …

För att det ska vara möjligt att genomföra

Småland kännetecknas ju inte bara av

kyrklighet utan också av konstnärlighet, som till exempel uttrycks i det oändligt vackra altarskåpet i Växjö domkyrka. Kristusgestalten i altarskåpets mitt är ett av de största föremål som någonsin gjutits i glas, tror upphovsmannen Bertil Vallien. Entreprenörskapet i Smålands Gnosjö är också omtalat. Även biskop Fredrik tänker i nya banor kring landets alla kyrkor som kan vara den sista utposten när alla andra lämnat glesbygden.

När vårdcentralen och biblioteket flyttats till centralorten.

detta i Sverige är det nödvändigt med tillstånd från länsstyrelsen, som ju har tillsyn över kulturarvet. Men enligt Fredrik Modéus är det kreativa tankar som behövs.

– Vi kommer ha svårt att ha råd med att bevara alla kyrkorum så som de alltid har sett ut. På många ställen har man redan börjat genom att göra i ordning utrymmet under läktaren och satt upp plexiglas, för att kunna ha kyrkkaffe. Nästa steg kan ju vara att flytta in kontorslokaler och ett tredje steg att använda rummet på ett sätt som är landsbygden till glädje.

– Jag tror att det kommer se ut på olika sätt.

Jag tror att flexibiliteten och uppfinningsrikedomen är det som kommer föda fram de lokala lösningarna på ett spännande sätt.

Vad vinner man på detta?

– Samverkan, och att fler funktioner kan vara kvar på landsbygden. Jag tror det är bra för Svenska kyrkan, för näringsidkare och för människor som bor nära.

Korsväg 4 | 2023

23

Biskop Fredriks tävling i att bygga en pepparkakskyrka avlutades 18 december. De vinnande bidragen presenteras 20 december. Foto: Charlotte Granrot Frenberg

Samtalet lider mot sitt slut, biskopen ska

hasta vidare till nästa uppdrag. Väl hemma igen efter en bilfärd genom Småland möts jag på sociala medier av biskops Fredriks senaste uppslag – en pepparkaksbaktävling!

Nu uppmanar han svenskarna att likt honom greppa kaveln – och baka kyrkor till en tävling i att skapa årets finaste pepparkakskyrka. Fredrik Modéus vill lyfta kyrkornas betydelse med tävlingen.

– Pepparkaksbak och pepparkakshus är något som hör till julen för många. Varför då inte bygga en kyrka? Med den här tävlingen vill jag lyfta kyrkornas betydelse. Jag hoppas på mycket kreativitet och lekfullhet, säger han i ett pressmeddelande.

Till våren ska Fredrik Modéus använda sig

av den möjlighet till fördjupning som finns i

24

Korsväg 4 | 2023

biskoparnas avtal, när de varit i tjänst i sex år.

Han vill fördjupa sig i ämnet existentiell hälsa under en vistelse tillsammans med hustrun Carina i den franska kommuniteten Taizé.

– Folkhälsomyndigheten har för första gången i sina dokument tagit med existentiell hälsa i sin suicidprevention och det är en revolution att staten ser att vi behöver adressera de existentiella frågorna för att komma åt de problem vi har i samhället.

– Jag ska hjälpa till i kommuniteten, vara i bön, skriva, läsa. Och så ägna mig åt mitt lilla privata sidoprojekt – prata franska!

Text: Agneta Riddar Foto: Lina Alriksson

Vi frågar!

Vad ska Svenska kyrkan tänka på i framtiden?

Johannes Imberg

Ella Sandén

Karin Jansson

Mölndal

Tollered

Lekvattnet

– Människor vill vara mer än bara kon­ – Att vara en plats som behåller tra­ – Att tron får förena. Det är viktigt att sumenter. Det måste vi tillsammans ditioner, lugn och stillhet. Bra att ha inse att vi alla tillsammans i tron är agera på genom att bygga en attrak­ något att pyssla med om man inte or­ Kristi kropp. Vi är kallade att förmedla tiv gemenskap av hopp och förankrad kar sitta still under gudstjänster, inte Guds kärlek och nåd trots olikheter tro. Som folk vill vara en del av, som bara för de minsta! Skapa många olika och skiftande åsikter. Världen är ju i illustrerar Kristus, som agerar evang­ verksamheter, så alla kan vara med, ständig förändring så det är svårt att eliet, och som vi också själva brinner trivas och känna att man har en plats i gissa hur till exempel diakoni ser ut av lust och glädje att vara med i. Hur sin församling. Svenska kyrkan formas om 20 till 30 år. Ständig uppdatering kan vi annars förvänta oss att någon ju av alla, känner sig alla välkomna och genom bön och lyhördhet, det är nog annan ska vilja vara med? inkluderade, då löser sig resten. mitt tips till framtidens kyrka.

Korsväg 4 | 2023

25

26

Korsväg 4 | 2023

Hur kommer framtidens begravningar att se ut i vårt närområde?

Framtidens gröna begravningar Kompostering, tryckkammare eller frystorkning.

Flera nya miljövänliga begravningsmetoder börjar att få fäste världen över. Så – kan de bli aktuella i Sverige?

t val ckling och för

n

in g

D

ef

för

utve

avlidna kremeras och 20 et dånar dovt från procent jordbegravs. I takt ugnarna när vi med att Göteborg växer kliver in i Kvibergs ökar behovet av nya kyrkokrematorium, ett resligt Ka ch tar ets gårdar – ett arbete de står mitt modernt betonghus som togs in a E h n venseth , e uppe i just nu. Projekteringen av i bruk 2018. Ett panoramafönster två nya områden är på gång, berättar vetter mot ett avskalat ljust rum där Katarina. anhöriga som önskar det kan se kremering– När vi ska utforma dem ställs vi giveten, och ett annat stort fönster vetter mot den vis inför frågan: Hur kommer våra framtida höstklädda kyrkogården och expeditionen begravningar att se ut? där Katarina Evenseth arbetat sedan 2009.

Först som chef för begravningsenheten, sedan enhetschef för utveckling och förvaltning på En av sakerna Katarina arbetar med är att Göteborgs begravningssamfällighet. vi ska lämna så få miljömässiga fotavtryck – Tidigare var krematorierna ofta i källare, efter oss som möjligt även efter det att våra man skulle inte märka dem. En av grundtanfötter tagit sina sista steg. I våras åkte hon karna när detta byggdes var att tvärtom visa och några kollegor till Seattle, USA, för att vad man gör, att det inte är någon suspekt studera en metod utvecklad av en ameriverksamhet. kansk ingenjör med det passande namnet Här sker ungefär 7 000 kremeringar om Katrina Spade. Företaget Recompose startaåret, och önskemålen ligger relativt stadigt de 2017 och har nu sin metod godkänd i sex precis som i övriga landet; 80 procent av de delstater.

Korsväg 4 | 2023

27

ger näring tillbaka till jorden » Kroppen istället för att brännas upp

– Det som slog mig till en början var hur gammaldags och samtidigt nytänkande den här metoden är, säger Katarina.

I ett vackert avskedsrum fick de se den avlidne smörjas i oljor och svepas i linnetyg, för att sedan täckas med halm och alfalfagroddar.

– Lite märkligt – det låter som ett recept, men det handlar om att hitta sådant som kan påskynda nedbrytningen. Sedan förs kroppen in i en kapsel.

För att dra i gång förmultningen tillförs syre, och kapseln snurras även med jämna mellanrum. Efter runt 40 dagar går temperaturen ner och förmultningen är färdig.

Ytterligare två veckor senare plockas kroppen ur.

– Då har alla mjukdelar förmultnat ihop med det organiska materialet. En grundtanke de lyfte fram var livscykeln, kroppen ger näring tillbaka till jorden i stället för att brännas upp. Jämfört med en jordbegravning slipper man även markåtgång och dränering. De anhöriga kan sedan välja om de ville skänka mullen som jordförbättring till ett naturreservat eller om de själva vill ta hand om den. ”Gröna begravningar” är ett begrepp som vuxit fram i takt med den större miljömedvetenheten under 2000-talet, och olika metoder har seglat upp genom åren. I Sverige försökte en innovatör redan 2001 utveckla frystorkning som begravningsmetod, men det kom aldrig så långt som till en testanläggning. Ännu en metod, som godkänts i bland annat Norge och på Irland, är högtryckskammare, berättar Katarina.

– Kroppen utsätts då för ett väldigt högt tryck med vatten och kemikalier, som gör 28

Korsväg 4 | 2023

att mjukdelarna löses upp. Fördelen här är närheten till bårhus, man slipper transportera kroppen långt.

Men problemet som Katarina ser med alla dessa metoder är att Sveriges lagstiftning och etik är så pass mycket hårdare än andra länders.

– Hur hanterar man vattnet som kroppen legat i? Likadant med kompostering. Alla kvarlevor av en människa har i vårt land ett starkt skydd. Varje kropp resulterar i 650 liter mull med den amerikanska metoden, det blir mycket material att hantera. Även handhavandet är en nöt att knäcka.

– Jag hade jättemånga frågor när det kom till arbetsmiljön under besöket i Seattle. Om metoden kommer metoden hit, så ligger den långt i framtiden, konstaterar Katarina.

Frågan är också hur pass mycket miljövänligare dessa nya metoder är just här i Sverige.

– Vi har numera väldigt bra rökgasrening på anläggningarna i Sverige, som till exempel inte fanns i USA, säger Katarina.

En forskare på Lunds universitet konstaterade nyligen i en studie att begravningsmetoder som kremering och kompostering egentligen skiljde sig mycket lite åt.

– Den största miljöbelastningen under en begravning är faktiskt människorna som åker bil för att delta i ceremonin, säger Katarina. Ändå vill hon inte avfärda de nya metoderna.

– Oavsett vad man förvaltar behövs alltid något att ta spjärn emot. Annars är risken att vi går tillbaka i utvecklingen. Där är miljörörelsen och nya tankesätt så viktiga.

Vi går en promenad på kyrkogården, där människor från alla bakgrunder till slut

I Kvibergs krematorium sker ungefär 7 000 kremeringar om året.

– Den största miljöbelastningen under en begravning är faktiskt människorna som åker bil för att delta i ceremonin, säger Katarina Evenseth, enhetschef för utveckling och förvaltning på Göteborgs begravningssamfällighet.

Korsväg 4 | 2023 29

» Vileverleverförsomevigtatt vi

korsas. Det är svårt att passera oberörd förbi de mer nytillkomna gravarna, med bilder på unga killar där flera mist sitt liv i senaste årens gängkonflikter. Även om behovet av helt nya begravningsmetoder i Sverige enligt Katarina inte är så stort, efterlyser hon samtal om helheten.

– Kanske behöver vi i viss mån uppdatera vår lagstiftning? Ett exempel är den eviga gravfriden som råder för vissa gravar, som härstammar från den tid då man kunde köpa sig en sådan. Jag säger inte att den ska bort, men man behöver titta på: för vem är den till?

Sverige sticker också ut jämfört med andra länder i att det tar lång tid mellan ett dödsfall och kremation eller gravsättning; upp emot 30 dagar.

– Forskare har kommit fram till att det grundar sig i att vi levt väldigt skyddat, utan krig, vilket fjärmat oss ifrån döden. Man vet inte i vilken ände man ska börja när en anhörig dör. Vi lever som att vi lever för evigt, om man ska raljera. Vi skulle behöva prata mer om döden och hur vi önskar ha det framöver – både på ett samhälleligt och individuellt plan.

När det gäller miljön vill Katarina se en fort-

satt utveckling mot en fossilfri verksamhet.

Det finns mycket att utveckla också i valen runt omkring en begravning.

– I dag finns större valmöjligheter att välja biologiskt nedbrytbara kistor och urnor. Samma med begravningsblommor; att tänka mer

30

Korsväg 4 | 2023

lokalt – svenska vår- och sommarblommor i stället för importerade.

Bakom raderna med gravstenar på Kvibergs kyrkogård tornar det skogsklädda Storberget upp sig. Katarina ser möjligheten att öppna upp för begravningsplatser i större harmoni med naturen.

– I Tyskland och Danmark till exempel har man många fina skogsområden som begravningsplatser. Som en stor minneslund utan gravstenar, där du kan sätta en blomma eller ljud vid exempelvis ett visst träd. Då behöver man inte exploatera en massa mark med gräsmattor, dränering och så vidare.

– Ett sätt att få en ”grön begravning”, att hela begravningsplatsen harmonierar med naturen. Det är ju trots allt därifrån vi kommer.

Text: Elin Klemetz Foto: Torgny Lindén

Kyrkoherde Lena Skoting visar församlingshemmet i Kila som är självförsörjande. Det började med solpaneler och batteridrift, eget vatten fanns redan. Snart har huset även nya fönster och nymålad fasad. Hela fastigheten är inplastad i väntan på slutlig makeover.

Kyrkan i Kila – en trygghetspunkt i kris Självförsörjande på el och vatten, lagom avstånd från stan och med både anställda och volontärer som är vana att möta människor. Med koll både på praktiskt och andligt är Kila församlingshem snart en av kommunens trygghetspunkter.

Korsväg 4 | 2023

31

Nedan t.v.: Marianne Jansson är kyrkvärd och förtroendevald i Kila församling. Hon tycker att idéen med en trygghetspunkt i kyrkans lokaler känns naturlig.

Ovan: Johannes Wikström, Karlstads stifts eneriinjengör, förklarar att dagens offentliga energiberedskap bygger på fossildrivna reservkraftverk. I en framtid då väldigt många kyrkor och hushåll kommer att ha batterier skiftas upplägget från några få större trygghetspunkter till möjlighet för många fler och mindre ställen. Tillgången på platser blir bättre och närmare befolkningen.

D

et här är ett nytt sätt att tänka runt kyrkans fastigheter. Idéen kom från stiftet och jag sa ja.

Hon gör gärna det, pastoratets kyrkoherde Lena Skoting, säger ja.

Som i kväll, när församlingen vill ha temagudstjänst inför älgjakten. Ett 30-tal Kilabor har samlats i ett inplastat församlingshem på den värmländska landsbygden en mil utanför Säffle. Lena pratar om respekten för skapelsen, om att bruka och vårda, och att ta vara på vilan 32

Korsväg 4 | 2023

i skogen. Det är en skön stund fylld av musik och skratt, jaktminnen, korvar och kaffe.

Just det nära och omtänksamma, i kombination med solcellerna på taket, det egna vattnet och snart ett batteri stort som ett kylskåp, gör församlingshemmet till en självförsörjande plats där människor kan få stöd och hjälp.

– I händelse av kris behöver man kunna göra allt från att ladda mobilen och hämta vatten till att få information och möta medmänniskor som stöttar. Kyrkan kan snabbt bemanna

Kila församlingshem är stort, ett före detta äldreboende som byggdes till och om på 1980-talet. Det ligger ungefär en mil utanför Säffle och har allt som behövs för att vara en trygghetspunkt vid en samhällskris.

med folk som inte är rädda när någon gråter, säger Lena.

Beredskap finns både för det praktiska och det själsliga.

– Jag är alldeles trygg i att vilken som helst av våra 65 anställda klarar att bemöta människor väl oavsett vad som hänt. Och jag är övertygad om att det skulle komma volontärer som hjälper till att koka kaffe och bre smörgåsar.

Det är församlingsborna också övertygade om. Det finns både en glädje och en lättnad över beslutet att kyrkan och kommunen satsar på en trygghetspunkt i Kila.

– Det betyder att församlingshemmet får vara kvar. Det är så viktigt att det finns en samlingslokal i bygden, säger förtroendevalda John-Åke Johansson, som tidigare under dagen roddat servering tillsammans med både motorklubben och idrottsföreningen.

Korsväg 4 | 2023

33

Vi måste vara tillsammans och hjälpas åt om något händer Många pastorat står med stora, dyra och tidvis tomma lokaler – förändringar är nödvändiga när intäkterna minskar. Vetskap och oro finns. Att i det läget tänka nytt och se fler användningsområden är klokt, resonerar älgjaktsgänget vid korvbordet. Beredskap för samhällskriser är viktigt och ligger i allas intresse.

– Det är svårt att ta in att vi skulle drabbas av en katastrof men samtidigt lever vi i en orolig tid. Vi måste vara tillsammans och hjälpas åt om något händer, säger Ronny Karlsson. Och då är det här en bra plats.

Att Kila församlingshem i Säffle pastorat blivit

Karlstads stifts första trygghetspunkt är lite av en slump, som började i en besvikelse. Lena berättar hur pastoratet ville sätta solpaneler på kyrktaket i Säffle för att minska kostnaderna för uppvärmning och bidra till förnybar elproduktion. Pengar fanns budgeterat. Allt var klart – trodde de. Men Riksantikvarieämbetet sa nej. Paneler på kyrktak är inte förenligt med kulturminnesvärda hänsyn.

– Vi behövde tänka om men ville inte skrota idén med solceller. Pengarna fanns ju.

Eftersom taket på församlingshemmet i Kila var i stort behov av renovering hamnade panelerna här i stället för i Säffle. Samtidigt diskuterade Karlstads stift, kommunerna, Länsstyrelsen och Karlstads universitet att

34

Korsväg 4 | 2023

samverka runt trygghetspunkter i händelse av kris.

– Det var Johannes som såg möjligheten, säger Lena.

Alltså stiftets energiingenjör, som hon presenterar som ”pappa till hela den här idéen”.

Han i sin tur ser att allt började med förändringar på elmarknaden och behovet av att hitta ett nytt sätt att styra värmen i kyrkorna.

Genom att komplettera solceller med batterilager kan höga taxor för fasta avgifter sänkas.

– Vi använder energi från batteriet i stället för från nätet. Och under de timmar vi inte värmer kyrkan kan vi sälja stödtjänser till Svenska kraftnät.

Det stora batteriet som snart är på plats i församlingshemmet i Kila kostar runt en miljon kronor, en summa som kyrkan tjänar in på cirka tre år, bedömer Johannes. Och som gör att fastigheten är självförsörjande. Så kallad ö-drift är grunden för att en trygghetspunkt ska fungera. Värme, vatten och el behövs.

Johannes visste att efter satsningen på de förnybara energikällorna med solpaneler och batteri uppfyllde Kila församlingshem kraven.

– Att kombinera det med kyrkans redan självklara plats vid en kris var en spännande tanke, tyckte jag, och en outnyttjad resurs.

Kyrkan har förmågan att agera rationellt när de möter människor i kris, här finns en

organisation med tydlig delegationsordning och många frivilliga krafter.

Johannes tog tankarna vidare och i sam-

verkan med kommuner, länsstyrelse och universitetet växte projektet ”Kyrkan som trygghetspunkt” fram. Tre pastorat - Säffle, Åmål och Mellerud – som ligger långt fram när det gäller batterilagring deltar. Ambitionen är minst en trygghetspunkt per kommun i samarbete med Svenska kyrkan. Kila är den som står närmast att tas i drift.

– Batteriet är snart på plats och sedan ska vi testköra tekniken. Hur informationen till allmänheten ska gå ut är också kvar att lösa.

Framåt våren beräknas allt vara klart.

På sikt är det också tänkt att ett nationellt samarbete ska byggas upp, där kyrkans byggnader kan representera inte bara en andlig trygghet utan även fungera som en lokal samlingsplats vid kris där det finns värme, el och vatten.

Text & foto: Helena Söderqvist

TRYGGHETSPUNKTER I många kommuner inrättas trygghetspunkter för att öka människors säkerhet vid allvarliga eller långa samhällsstörningar, till exempel ett omfattande strömavbrott.

I Karlstads stift pågår pilotprojektet ”Kyrkan som trygghetspunkt” där pastoraten i Säffle, Åmål och Mellerud samverkar med kommunerna, Länsstyrelsen och Karlstads universitet med stöd av Vinnova.

Projektet syftar till att göra kyrkan till trygghetspunkt inte bara i andlig utan även i praktisk bemärkelse, en plats att gå till i krisläge för att hämta vatten, värma sig och ladda mobilen.

Beslutet att aktivera en trygghetspunkt tas av kommunens krisledningsgrupp. Allmänheten informeras via SR P4, informationsnumret 113 13, och via kommunens webbplats och sociala medier.

Källa: MSB, Energimyndigheten, Svenska kyrkan

Korsväg 4 | 2023

35

Krönika | Susanne Wigorts Yngvesson

Kyrkans viktiga roll för AI

D

et är omöjligt för en enskild människa att begripa vad konsekvenserna av AI, artificiell intelligens, kommer att bli för världen. Inte ens de mest insatta ingenjörerna kan omfatta komplexiteten, så vad kan kyrkan egentligen tillföra utan att exponera banaliteter?

AI är svårt att tala om ens i termer av hot eller möjlighet. Det är både och.

I våras tog några världsledande AIexperter initiativ till ett upprop för att sätta framfarten på paus. De menade att mänskligheten behöver gemensamma etiska riktlinjer för att inte skada oss själva. Pausen blev inte av. Snarare beskrivs läget som en kapprustning för att dominera framtidens digitala teknologier. På EU-nivå diskuteras ett långtgående lagförslag om övervakning av alla medborgares digitala kommunikation som syftar till att skydda barn från pedofili (Chat Control 2.0).

Poliser behöver smarta verktyg för att spåra och samla bevis mot grovt kriminella och värna länders säkerhet mot hot. I Sverige diskuteras om vi ska införa övervakningskameror med ansiktsigenkänning, sådana som har funnits i ett decennium i totalitära regimer. Till allt detta och mer kan AI användas. Syftet kan vara gott, men till vilket pris? Behöver vi offra grundläggande politiska rättigheter

36

Korsväg 4 | 2023

och mänsklig värdighet för att öka vår säkerhet? Utmaningarna är gigantiska.

När vi talar om AI i det offentliga så handlar det ofta om självstyrande robotar (humanoider) eller chattsystem.

Men den största andelen AI är sådan som vi inte märker, såsom våra digitala spår när vi använder vårt Bank-ID eller kommunicerar via sociala medier.

AI-systemen härmar oss och kan numera skapa foton och röster som är intill förväxling lika en autentisk bild eller röst. Konsekvenserna utmanar vår tillit, en egenskap som är kittet för alla relationer och samhällen. Kan jag lita på att den som hör av sig faktiskt är den hen säger sig vara? Kan någon missbruka mina biometriska data, det vill säga fingeravtryck, ögats iris eller mitt dna? Å andra sidan kanske ett AI-system som ”känner mig” kan lindra ensamhet och öka känslan av trygghet.

Det finns exempel när man har erbjudit ensamma äldre hjälp i hemmet med en AI-robot. Majoriteten hade positiva erfarenheter. Först hade roboten känts främmande, men på kort tid etablerades en relation och roboten fick ett eget namn av den boende. Roboten hade alltså förmänskligats i umgänget.

En som har hållit på längst tid med etiska frågor om smarta datasystem

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” och ”Nåd från Herren Jesus åt alla”.

Två verk illustrerade av AI.

är sociologen David Lyon. Han beskriver hur den digitala teknologin, tillsammans med global rörlighet och kapitalism, har ändrat grunden för demokratin. Medborgaren har blivit konsument, ett objekt för systemet snarare än initiativtagare. Om man håller med Lyon så innebär det en djup förändring av synen på människan och världen. Det är en existentiellt ny värld, inte endast en teknologiskt ny. Det är i denna sorts samtal som jag tror att kyrkan, religiösa företrädare, troende i olika funktioner i samhället, humanister och samhällsvetare behöver engagera sig mer.

För egen del, som forskare, teolog och troende, försöker jag orientera mig utifrån det sammanhang som jag själv befinner mig i. Vi bör exempelvis inte underskatta betydelsen av att väva in skapelseberättelsen eller Psaltaren för att tolka AI. Givetvis inte för att besvara de konkreta utmaningarna, utan för

att ge oss existentiella djup. Teknologin må vara ny, men människans erfarenheter av det ytterst angelägna är inte nya och här har religioner tusentals år av erfarenhet. Det finns exempel på projekt för ekumeniska samarbeten mellan kyrkor, akademiker och yrkesverksamma om AI-etik, såsom digitalisering och värdighet inom CEC (Conference of European Churches).

Initiativet har dessvärre inte gett starka avtryck, men alla initiativ bör välkomnas. Det finns ingen anledning att lämna komplexa frågor till superexperter eller politiker eftersom vi alla kommer att få leva i den värld som nu formas med smarta teknologier. Vi behöver inte instinktivt känna oss hotade av Människan 2.0, men inte heller naivt lättsinniga beträffande vissa risker det kan medföra.

Susanne Wigorts Yngvesson Professor i etik, Enskilda Högskolan Stockholm

Korsväg 4 | 2023

37

Digital kyrka är här för att stanna I det digitala rummet står dörren öppen för det allmänna prästadömet. Fler människor blir involverade i predikan. Det är en av de viktigaste slutsatserna i Frida Mannerfelts studier av kyrkan i en digital kultur.

38

Korsväg 4 | 2023

– Kyrkorummet är också en tydlig medpredikant. Men även det digitala rummet påverkas av det vi har omkring oss; om jag är ensam eller med familj, om jag tittar på en mobil eller på dator med stor skärm, säger Frida Mannerfelt.

F

rida Mannerfelt hade just börjat sina doktorandstudier om vad som händer när predikan flyttar ut på nätet och in i digitala rum, då pandemin drog in över landet våren 2020. Så gott som alla församlingar fick ge sig ut på digitala plattformar för att kunna fortsätta fira gudstjänst med nästan tomma kyrkor och församlingen spridd vid datorskärmar och smarta telefoner.

I juni i år var hon klar och disputerade vid Enskilda Högskolan i Stockholm, Copreaching, The Practice of Preaching in Digital

Culture and Spaces är titeln på avhandlingen.

Nu delar hon sin tid som lärare på högskolan med tjänsten som präst hemma i Rydebäck söder om Helsingborg.

När Korsväg mötte Frida Mannerfelt för tre

år sedan antog vi att det var ett guldläge för hennes forskning. Blev det så?

– All forskning måste anpassas till det som sker. Det var också första frågan jag fick på disputationen; hur designar man om ett projekt och anpassar det till nya förhållanden? Jag Korsväg 4 | 2023

39

Frida Mannerfelt disputerade i juni vid Enskilda Högskolan i Stockholm med sin avhandling om predikan i det digitala rummet.

fick göra en större anpassning, det öppnade också för nya möjligheter. Några dörrar stängdes, andra öppnades.

Pandemin är över, men nästan alla församlingar har stannat kvar i det digitala rummet och fortsatt med sändningar online som hybridkyrka, både online och onsite. Frida Mannerfelt har studerat 24 församlingar på djupet från fyra kyrkofamiljer: Pingst­kyrkan, Alliansmissionen, Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Hon följde också sju församlingar för att se hur växlingen tillbaka till gudstjänster i kyrkorummet gick hösten 2021 när restriktionerna släppte. 70 personer har intervjuats; anställda och förtroendevalda men också vanliga gudstjänstbesökare.

Hur många predikningar har du lyssnat till?

– Oj, det har jag inte räknat, säger hon och skrattar. Men det är många!

Hon har alltså haft fokus på predikan och vad som händer med den när den flyttar ut på nätet. Församlingarna valde olika strategier.

40

Korsväg 4 | 2023

Några nöjde sig med att sätta en kamera och sända från ett hörn i kyrkorummet, andra arbetade med klippteknik och varierade bildinnehållet. Majoriteten använde sig av Facebook som plattform, men det fanns även de som gick över till Zoom eller Teams, något som främjade interaktivitet och gemenskap då man kunde se varandras ansikten.

Svenska kyrkan utmärkte sig i det att man lade stor vikt vid kyrkorummet. De olika ekonomiska resurserna blev också tydliga; somliga hade pengar att satsa på teknik, andra inte.

Nå, vad hände med predikan?

– Jag kunde se några tendenser som också stämmer med internationella undersökningar. Språket strävar efter att bli mera direkt, rakare. Vet jag att jag har två minuter på mig, kan jag inte berätta vad jag gjorde i trädgården i går, utan fokusera på vad exempelvis Kristi himmelsfärd betyder för min relation till Jesus, gå direkt på kärnan.

– En annan tendens som förstärktes var att sätta mer fokus på en närvarande Gud, som

Frida Mannerfelt menar att det ofta uppstår ett naturligt samarbete kring en digital predikan, där till exempel en kommunikatör eller tekniker involveras i arbetet. Foto: Ikon

finns där för dig som person. När du mår dåligt kommer Gud och ger dig hopp. Det blev mindre fokus på Jesu liv, det fick träda i bakgrunden. Man kan säga att det blev mindre fokus på Johannes 3:16, mer på Jeremia 29:11.

Lyssnarens perspektiv då?

– Där fann jag något väldigt intressant. I början av pandemin kunde människor gråta över allt de förlorat; de saknade lovsång, nattvard, förbön.

Men för predikan var skillnaden inte så stor, den är ju en slags monolog även i kyrkorummet.

Finns det en risk för förenkling eller att bli över­ tydlig när man inte ser den som lyssnar?

– Nja, det handlar kanske mer om översättningen till något alla kan förstå. Här kan vem som helst lyssna, som predikant behöver jag ta hänsyn till det, uttrycka mig på ett annat sätt.

Det behöver inte vara förenkling utan också fördjupning.

– En annan sak var en tydligare betoning av den universella kyrkan.

En annan faktor som skilde var hur lyssnaren

Var det en effekt av pandemin vars problem vi delade med resten av världen?

– Ja, delvis, men också en erfarenhet av att här sitter jag ensam framför kameran, som när Paulus sitter i sin fängelsehåla och skriver till dem i Kolossai.

skapade förutsättningar hemma, som att tända ljus på en stilla plats. Där skedde förändringar över tid, man flyttade från soffan till köksbordet och lät bli att försöka återskapa det som fanns i kyrkan.

– Om predikan ska ge en aha-upplevelse och känsla av glädje och trygghet hos Gud, så fungerar det inte om jag sitter i soffan och slappar, men om jag flyttar till köksbordet, tar promenad, dammsuger … Det blev tydligt hur viktig miljön omkring är.

Du använder begreppet med-predikan (co-preaching). Vad menar du med det?

– Det jag försökte fånga är hur predikan i det digitala rummet är väldigt beroende av det Korsväg 4 | 2023

41

av varandra, » Manfick enblevtillitberoende till varandra

materiella rummet, det som finns runt omkring mig. Kyrkorummet är också en tydlig medpredikant. Men även det digitala rummet påverkas av det vi har omkring oss; om jag är ensam eller med familj, om jag tittar på en mobil eller på dator med stor skärm.

– Det som är speciellt med det digitala är också att fler människor är inblandade, fler predikanter. Det är inte längre så att jag sitter hemma och skriver och sedan går upp i predikstolen och kör. Nu måste jag samarbeta med tekniker, kanske också en informatör som ska klippa ihop det, skriva en ingress.

Det är också en del av predikan. Man blev beroende av varandra, fick en tillit till varandra. Prästerna tyckte det var fantastiskt att få synpunkter.

Det digitala rummet bjuder in fler att predika, även icketeologer. Har du funnit kontrollbehov av vad som sägs?

– Det har diskuterats. Vad händer när prästen inte är en ensam auktoritet? När vi lever i en digital kultur behöver församlingarna stötta det allmänna prästadömet för att det ska bli en god förkunnelse.

– Sedan har vi sett att det finns de som tyckte det var obehagligt att inte veta vem som tar emot. Sitter en kollega och nagelfar det jag sagt? Det kan ge en viss självcensur. Men väldigt få uppger att de mött ”troll” och hat på nätet.

Att se sig som delar av en gemenskap även i det digitala rummet, kyrkan som Kristi kropp, tror hon i stor utsträckning är en generationsfråga. Själv är Frida Mannerfelt

42

Korsväg 4 | 2023

en hängiven ”gamer” (spelar dataspel och är gift med en dataspelsutvecklare), och hon vittnar om den gemenskap som kan finnas bland spelare. Gudföräldrarna till hennes två barn är exempelvis vänner som hon funnit i gaming-världen. Att skapa gemenskap i det digitala rummet är inte något främmande.

Slutsatserna då? Vad ska vi spana mot i framtiden? Hon tänker efter en stund.

– Något jag skulle vilja lyfta fram är att vi blir så många fler predikanter, men också vad predikan är och var den kan äga rum.

Där har kyrkan mycket att göra för att rusta människor och våga ge det allmänna prästadömet större utrymme.

Handlar det om mission?

– Predikan kan vara en del av mission när den förstås som ”ordet som möter livet”, som teologen Gustaf Wingren säger, i den erfarenheten uppstår något levande, ett möte.

Text & porträttfoto: Lasse Bengtsson

Begreppet allmänna prästadömet är en luthersk doktrin som innebär att alla döpta har rätt och fullmakt att inför andra människor predika Guds ord och undervisa sin nästa. Denna tanke fanns även hos kyrkofäder som Irenaeus, Tertullianus och Augustinus.

Emilia Kortman är ledare för Kvällstimmen, en barngrupp för mellanstadiebarn i Arvika pastorat.

Efter barnhearingen:

Så blir framtidens kyrka om barnen får bestämma Barn vill prata om tro, men inte minst gudstjänsterna behöver förändras. Kyrkan behöver ta barnhearingens resultat på större allvar, anser SKU:s distriktsordförande Emilia Kortman och stifts­ konsulent Johannes Fransson.

Korsväg 4 | 2023

43

Barnhearingen i Karlstads stift genomfördes våren 2022 och innehöll bland annat en enkät som besvarades av nästan 700 barn och unga.

F

örra året gjordes en stor barnhearing i Karlstads stift. Den handlade om framtidens kyrka. Syftet var att på ett tydligt och demokratiskt sätt prata med barnen – i stället för om dem. Korsväg har tidigare skrivit om både processen och resultatet (Korsväg 2 2022). Men vad har hänt sedan slutrapporten kom? Emilia Kortman, SKU:s distriktsordförande i Karlstads stift och stiftskonsultent Johannes Fransson berätta – Vi har varit ute i alla församlingar och berättat om innehållet, även haft en inspirationsdag för all pedagogisk personal i stiftet.

Men vi är fortfarande i pratstadiet.

Intresset är stort, tycker Johannes och Emilia, men någon direkt verkstad har det inte blivit. Inte än. De hoppas att ungas åsikter ska få tydligare genomslag.

– Kyrkan behöver barnen, vi måste tänka att de är en del av församlingen, precis som vuxna.

I barnhearingen definieras kyrkans styrkor

och svagheter utifrån ett barnperspektiv. Två av styrkorna är särskilt viktiga att bevara och stärka, menar Johannes och Emilia. Dels att

44

Korsväg 4 | 2023

kyrkan upplevs som en trygg gemenskap fri från prestationer. Och dels att det är en plats där barnen vill prata om liv, död och andlighet.

– Här får man vara den man är och bedöms inte i rätt och fel. Det är en motkraft till många andra sammanhang barn rör sig i.

Som exempel nämns skolan och sociala medier.

– Inte minst därför är vår värdegrund extra viktig. Genom det öppna och prestationslösa visar vi vad det är att vara kristen, tycker Johannes.

I hearingen pekas också svagheter och tydliga utmaningar för framtiden ut.

– Kyrkan måste bli mer relevant i barn och ungas liv. Att bli lyssnad på och att få vara delaktig är betydelsefullt. Det gäller både vid gudstjänster och andra aktiviteter.

Och att få ägna mer tid åt livsfrågor. Tro

och andlighet toppar listan över det som barn och unga vill prata om i kyrkan. Men det ska också finnas plats för lek, gemenskap och fika i en avslappnad och stämningsfull miljö.

BARNHEARINGEN • Under våren 2022 genomfördes en barn­ hearing i Karlstads stifts 126 församlingar.

• Aktiva medlemmar i åldrarna 7 till 20 år deltog.

• Enkäten besvarades av 681 barn och unga.

• 9 fokusgrupper och 5 djupintervjuer genomfördes i 9 församlingar med sammanlagt 55 barn.

Resultat

Emilia Kortman, distriktsordförande för SKU i Karlstad stift och Johannes Fransson, stiftskonsulent i Karlstad stift. Foto: Helena Söderqvist

Fyra områden pekas ut som särskilt viktiga att bygga vidare på och stärka inför framtiden: • Kyrkan som trygg och prestationsfri plats • Kyrkan – här vill jag prata om liv, död och andlighet • Kyrkan måste bli mer relevant i barn och ungas liv • Kyrkans syn på barnet

Rapport - Våren 2022

BARNHEARING

Svenska Kyrkans Unga Svenska kyrkan Karlstads stift och Det bästa och sämsta med kyrkan I barnhearingen har barn och unga beskrivit med egna ord vad de tycker är det bästa och det

DET BÄSTA MED KYRKAN Gemenskap, det sociala är viktigt - att hänga med kompisar

Kyrkan välkomnar alla, här finns ett öppet klimat och det är lätt att känna sig välkommen.

Och fika!

Alla roliga aktiviteter och resor.

En trygg plats där det är skönt att hänga, det är lugnt och en skön stämning.

Att kyrkan hjälper mig och andra. Från läxläsning till världsproblem.

sämsta med Svenska kyrkan.

Bilden visar en kategorisering av det barnen beskrivit som det bästa med Svenska kyrkan, i storleksordning från det som flest till färst sagt.

Det är en fin plats att hänga och vara på.

Pyssla och leka i kyrkan.

Sjunga och dansa tycker många är det bästa!

Det andliga, det kristna och gudstjänsterna.

Här kan man vara sig själv och bli sedd - att vara utan prestation.

Här lär jag mig saker.

Här är folk snälla och roliga – alla människor som finns i kyrkan.

Dop, begravning, bröllop.

Att det är gratis.

8

Korsväg 4 | 2023

45

Johannes Fransson, stiftskonsulent i Karlstad stift, beskriver att barn och unga efterfrågar nya gudstjänstformer, kortare och mer avslappnade. Foto: Helena Söderqvist

– Barnen tycker att kyrkans budskap är viktigt och intressant. Det är snarare hur:et som de har invändningar emot.

Barn har rätt till andlig utveckling, det slås fast i FN:s barnkonvention. Och enligt kyrkoordningen har de en särställning i kyrkan.

– Men vilken syn på barn har kyrkan och vilka normer är det som styr? Det behöver vi fundera på.

I dag hålls barn och vuxna till stora delar åtskilda i kyrkans verksamheter.

– Vi behöver få med barnen i ”de vuxna rummen”, delaktigheten måste öka.

Emilia och Johannes tar gudstjänster som

ett tydligt exempel. Enligt hearingen uppfattas de ofta som tråkiga och svåra att förstå.

Barnen känner inte igen sig och det som händer berör sällan deras liv.

– Nya former efterfrågas. Kortare och mer avslappande.

46

Korsväg 4 | 2023

Modernare sånger och texter utan så svåra ord är ett annat önskemål.

– Vågar vi förändra och anpassa helheten efter barnen? Är vi rädda? Eller orkar vi kanske inte anstränga oss? undrar Johannes.

Han tycker det är berättigat att ställa provocerande frågor.

– Att göra nytt tar tid och energi, alla har inte lust och ork. Men för vems skull gör vi saker i kyrkan – det måste vi ändå fundera över.

Han fortsätter den debatt som biskop Sören Dalevi och Emilia Kortman startade i Kyrkans tidning tidigare i höstas (KT 28/9 2023) då de ifrågasatte om kyrkan vågar ta Jesus ord på allvar och inte hindra barnen från att komma till honom. ”Om vi verkligen vill möta barns önskan om framtidens kyrka, ja då måste vi våga ta konse­ kvenserna och göra förändringar”, skrev de.

Johannes delar den uppfattningen fullt ut.

– Jag ser inga risker, bara fördelar.

Emilia Kortman, distriktsordförande för SKU i Karlstad stift skrev tillsammans med biskop Sören Dalevi en debattartikel i Kyrkans Tidning under hösten om barnens plats i kyrkan.

Andra varnar för att göra gudstjänsten till

en ”upplevelse” och ifrågasätter om allt som är meningsfullt också måste vara roligt och spännande. Att det finns bibelbearbetningar, sånger och lekar för barn är bra men ”hur ska barnen få växa om det stannar på den nivån”, skriver till exempel Carl Sjösvärd Birger i Kyrkans Tidning (KT 3/10 2023).

Johannes tycker att bilden av vad som ”är djupt och på allvar” är väldigt snäv.

– Det här med att barn inte behöver förstå allt, visst trons mysterium finns, men i övrigt behöver gudstjänsten vara begriplig och bekant.

Han tar Barnens katedral i Karlstad som exempel, där har gudstjänsterna utgått från ett barnperspektiv i över 20 år. Riten är avskalad men på djupaste allvar och vänder sig till alla åldrar.

– Det är inte så att de som brukar gå på gudstjänst försvinner om barn och unga

känner sig mer involverade. När barnen trivs blir det bra också för de vuxna.

Eller som Dalevi och Kortman skriver: ”Om vi bygger murar och hinder, genom språk och annat, kommer vi aldrig att nå fram till barn och unga. Då erbjuder vi ingen fördjupning alls.”

Text: Helena Söderqvist Foto: Linde Andersson

FRAMTIDENS KYRKA I barnhearingen har barn och unga med egna ord beskrivit vad de tycker att framtidens kyrka ska vara, kännas och innehålla.

Slutrapporten listar följande områden: • Kyrkan lyssnar på barn • Ny form på gudstjänsterna • Kyrkan når ut och syns i samhället • En plats för lek, samtal och gemenskap • Kyrkan pratar tro och andlighet • Mer avslappnad och stämningsfull miljö

Korsväg 4 | 2023

47

Krönika | Anna Djurbäck

Diakoni i samtiden

D

et är många saker i vår omvärld som kan göra oss bekymrade.

Tyfoner, krig, ungdomars mående, extremtorka, banklånens räntor, en förändrad kurs i vårt lands politiska landskap och arktiska isar som smälter.

Listan kan göras lång. Vilken utveckling kommer det att bli? Mitt i våra liv finns kyrkan, åtminstone för de av oss som upplever att vi är en del av någon församling och känner gemenskapens styrka och gåva. För oss är kyrkan förhoppningsvis en plats dit vi får komma med våra liv i tacksamhet och glädje men också inför Gud lyfta fram allt som oroar, skaver och som får oss att ligga vakna på natten. En plats som kan hjälpa oss att lasta av, fylla på och ställa in kompassen så att vi minns vår riktning i livet. Den där platsen som vi önskar att fler ska hitta till.

Vår kyrka är en välsignelse men

ibland kan jag uppleva att vi är en sådan stor organisation att det blir svårt att känna enheten och att alla delar hör ihop. Vi anställda är en viktig del i församlingarnas ledarskap, men förtroendevalda och alla våra församlingsbor är viktigast. Utan dem blir det ingen församling. Vi är många delar som bygger helheten i vår kyrka

48

Korsväg 4 | 2023

och på församlingsnivå blir vi större enheter, men färre medlemmar och färre anställda. En stor sammanslutning kräver mer arbete för att behålla kontakten med det som är centrum och kunna ha kvar närheten till de lokala nätverken. I vårt stift ligger församlingarna nära varandra men det ser annorlunda ut i andra delar av landet. Hur kan vi vara kyrka i en tid då fler och fler församlingar står inför sparkrav och indragningar utan att för den skull låta mammon och tillväxten styra framför gemenskapen i Kristus?

För vår trovärdighets skull behöver vår tro på Gud alltid få konsekvenser i alla delar av vår kyrka och för hur vi behandlar varandra och hela Guds skapelse.

När jag talar med mina kollegor inom diakonins arbetsfält så kan vi se olika områden med utmaningar för oss som kyrka. Utmaningar som berör både vår omvärld och vår interna utveckling i kyrkan. Det diakonala perspektivet består av att i handling göra det som teologin beskriver. Förvandla de vackra orden och uppmaningarna till praktik. Förflytta läran om Gud från huvudet och hjärtat ut i händerna och vara en röst för den som har svårt att

ge uttryck för den egna rösten. Vi är alla kallade till ett diakonalt förhållningssätt i och med vår identitet som kristna. Diakonalt arbete uppstår ur ett behov i en konkret situation vilket innebär att det alltid finns en kontakt med samtiden. Det är en utmaning för oss att vara uppmärksamma på när människovärdet riskerar att kränkas då gränser succesivt förflyttas.

Den sociala utsattheten har ökat i vårt samhälle och på landsbygden kan vi också se tecken på en strukturell så kallad ”social dumpning” där människor i utsatta livssituationer i närliggande städer får ett aktivt stöd för att hitta boende i annan kommun.

Kanske är det en hjälp till att starta om i ett nytt sammanhang, kanske vill man bli av med ”problemet”. Inom det diakonala arbetet är vi vana vid kontakter utanför det som vi brukar benämna för ”den gudstjänstfirande församlingen”. Jag skulle nog våga mig på att säga att de flesta av de människor som jag har haft kontakt med i samtal, samtalsgrupper och olika typer av stöd, inte har firat gudstjänst regelbundet i församlingen. Ibland kan vi vara bron in i församlingens gemenskap men det är långt ifrån alltid det blir så.

Den goda kontakten kan också vara tillräcklig.

I boken Sången om livet – om pilgrims­ folket och jordens framtid skriver Harry Månsus om Gud som befriar och når utanför kyrkans väggar. ”Än idag hör han människors oartikulerade rop på hjälp och befriar dem vid vägs ände. Inför honom behöver man inte uttrycka sig religiöst – han lystrar närhelst nöden är verklig och en människa ber om hjälp.” (sid 93).

Gud lyssnar på nöden och Gud inbjuder oss att vidga vårt församlingsperspektiv när vi skickas ut, utanför församlingens väggar och våra egna etablerade sammanhang. Utmaningen för oss är att höra när vi blir kallade och inte glömma vårt centrum.

Anna Djurbäck Diakon i Kinna-Fritsla pastorat, kontraktssamordnare i Mark och Kinds kontrakt

Korsväg 4 | 2023

49

Samtalskorten Öppna kort är en modell för existen­ tiella samtal som sedan några år tillbaka finns i Göteborg.

50

Korsväg 4 | 2023

Kortlek skapar existentiella samtal Samtalskort öppnar för existentiella samtal.

Oscar Fredriks församling jobbar med existentiell hälsa tillsammans med Göteborgs stad, Västra Götalandsregionen och Göteborgs universitet.

D

et är välgörande att få reflektera över mina egna tankar, känslor och önskningar, berättar Ulrica Espenholt. Som diakon får jag allt stöd jag behöver i form av handledning, retreater med mera, men då är jag ofta fokuserad på ”den andre”. Här är fokus på mig själv och det är väldigt nyttigt.

Ulrica deltar i en grupp för att lära sig metoden Öppna kort, en modell för existentiella samtal, som sedan några år tillbaka finns i Göteborg. Ulrica och de andra grupp­deltagarna HÄLSOLOTS CENTRUM Hälsolots Centrum är en folkhälsosatsning som bygger på ett helhetsperspektiv på hälsa där fysiskt, psykiskt, socialt och andligt välbefinnande hänger samman. Man erbjuder ett brett utbud av aktiviteter och information om hälsa.

har anmält sig för att de själva vill leda grupper, till exempel på sin arbetsplats.

Korsväg träffar deltagarna i ett litet grupprum på Linnéstadens bibliotek när de just avslutat sin fjärde gruppträff. De känner varandra bara till förnamn, inte till yrke eller arbetsplats. Det är bara Ulrica som ”avslöjar” sig med sin krage och hängsmycke.

Samtalsmodellen har funnits i olika versioner några år, men har uppmärksammats särskilt eftersom Öppna kort blivit en så kallad jubileumsprodukt för Göteborgs 400-årsfirande.

Projektet leds av Hälsolots Centrum, en del av Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen och görs i samverkan med Svenska kyrkan och Göteborgs Universitet. Korten används på ungdomsmottagningar, bibliotek, vårdcentraler, äldreboenden, av boendestödjare,

Korsväg 4 | 2023

51

finns ett stort behov av fler » Detförutsättningslösa samtal

psykologer och församlingar som stöd för existentiella möten och samtal.

– Att leva i en föränderlig värld är inte alltid lätt. Men genom att dela tankar om sådant som tillhörighet och ensamhet, mening och tomhet, drömmar och rädslor, lycka och lidande, kan vi göra det mera hanterbart, förklarar Pontus Nilsson, präst i Oscar Fredriks församling, som varit med och utvecklat korten.

Samtalskortleken är framtagen med för-

hoppningen att uppmuntra till att människor ska reflektera kring det som är viktigt i livet.

Att också kunna prata om sådant som berör oss är en nyckel till att leva väl.

Korten är gjorda för att fungera som underlag för gruppsamtal om nio tillfällen. En bra gruppstorlek ligger på 5–8 personer. Det finns nio olika teman och vid varje tillfälle lyfts ett nytt tema.

– Det kan vara tufft att börja prata, berättar Anna Lundqvist. Jag skulle inleda när vi fick kortet med orden lycka - lidande. Och så skulle jag prata två minuter utan att någon frågade eller kommenterade det jag sa. Men det gav mig omedelbart nya insikter.

– Det är en smått svindlande känsla att under en stund vara i centrum. Att andra lyssnar 52

Korsväg 4 | 2023

uppmärksamt på just mina tankar, håller alla runt bordet med om. Att det också är intressant att höra andras reflekterande. Öppna kort är framtagna för att möta ett

stort behov av fler förutsättningslösa och öppna existentiella samtal, som ett led i Hälsolots Centrums arbete med den psykiska hälsan.

1984 beslutade WHO att uppmuntra alla sina medlemsländer att komplettera sitt folkhälsoarbete genom att utöver arbete med den fysiska, psykiska och sociala hälsan också inkludera andlig/existentiell hälsa. Öppna kort är en del av denna intention.

2017 började Ida Hallgren, filosofisk praktiker, leg. psykolog och doktorand i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet och Pontus Nilsen, gymnasielärare och präst i Oscar Fredriks församling, tillsammans med Hälsolots Centrum att utveckla korten.

– Även om vi tänker och tror olika är existentiella frågor om liv och död allmänmänskliga och angår oss alla, menar Pontus.

Trots detta pratas det alltför sällan om dessa frågor på ett öppet och inlyssnande sätt. Vår uppfattning är helt enkelt att det finns ett stort behov av fler förutsättningslösa existentiella samtal, oavsett om man tror på något eller

Pontus Nilsson, präst i Oscar Fredriks församling, Erika Svenske och Maria Andersson, båda verksamhetsutvecklare på Hälsolots Centrum, har samarbetat kring Öppna kort.

I grupprummet på Linnéstadens bibliotek har gruppen just avslutat sin fjärde gruppträff med samtalskorten som ingång till samtal om existentiella frågor.

Korsväg 4 | 2023

53

för oss i kyrkan » Detatt fåär varaså utvecklande med i detta

inget, om man tror att det finns en eller flera meningar med livet eller ingen mening alls, och så vidare.

– Själva ordet existentiell kommer från latinets ex istere, som vanligtvis översätts till ”att finnas” eller ”att vara”. Ordagrant betyder det att ”komma ut”, ”att träda fram”. Det vill säga att öppna sig kring vad man tycker, känner och vill eller inte vill.

annars aldrig skulle träffa och få en inblick deras liv.

– Det är så utvecklande för oss i kyrkan att få vara med i detta. En rolig, utvecklande och stimulerande samverkan och en samarbetsmodell som många andra orter borde kunna ta efter, säger Pontus.

Text: Agneta Riddar Foto: Torgny Lindén

Erika Svenske och Maria Andersson är verk-

samhetsutvecklare på Hälsolots Centrum och kan konstatera att samarbetet kring Öppna kort är spännande. I dagsläget samverkar Hälsolots Centrum med Svenska kyrkan, verksamheter inom staden, regionen och civilsamhället och förhoppningsvis kan arbetet sprida sig inom och utanför Göteborg.

– Det fina med korten är att man kan använda dem som underlag för diskussion i grupp, menar Erika, men också som ett material för dig själv och din kompetens. För att reflektera över var du befinner dig i livet. Häromdagen hade vi en workshop där vi jobbade med ordparen, vi skrev haikudikter och gjorde egna små magasin. Det öppnar upp oändliga möjligheter att jobba med existentiella frågor.

– Att få höra andras perspektiv är också viktigt, säger Maria. Att träffa människor man

54

Korsväg 4 | 2023

SAMTALSKORTLEKAR Det finns flera kortlekar som dörröppnare till existentiella samtal.

DöBra-kortleken, genom forskningsprogrammet DöBra, hjälper till att reflektera kring och samtala om frågan ”Vad är viktigt i livets slutskede?”. Den innehåller påståenden om sådant som kan vara viktigt i livets slutskede.

Samtalskort om livsmod, livsglädje och livsmening finns skapade av Lena Bergquist och Cecilia Melder. Korten utgår från WHO:s åtta dimensioner för existentiell hälsa och handlar om hur du tänker, känner och handlar.

Vi frågar!

Vad ska Svenska kyrkan tänka på i framtiden?

Wilma Johansson

Stina Espenkrona

Patrik Hermansson

Brunskog

Hunnebostrand

Göteborg

– Hur vi bemöter varandra. För att kän­ – Mig förutan kan ni ingenting göra, sa na gemenskap och trygghet i kyrkan Jesus. Där har du svaret. är det viktigt att människor känner sig välkomna och accepterade. Ingen ska behöva känna sig utanför. När det gäl­ ler framtidens aktiviteter tycker jag att det behövs mer öppna verksam­ heter som till exempel Messy Church och SKU:s fredagskvällar, tillfällen då folk bara kan dyka upp.

– Det är viktigt för kyrkan att vara en kraft för värme och inkludering. Vi går mot allt mörkare tider, så positiva rös­ ter och rörelser i samhället som kan verka för sammanhållning är oerhört värdefulla, även för någon som mig som inte ser mig själv som troende.

Om kyrkan kan motstå att falla för trycket att bli polariserande, kommer det att gynna kyrkan på sikt.

Korsväg 4 | 2023

55

56

Korsväg 4 | 2023

Catarina Brodén leder veckomässa i Bergsjöns kyrka i Nylöse pastorat.

Framtiden bor i Bergsjön Att kalla ett nätverk för kyrkor i utsatta områden ”Framtiden bor hos oss” kan verka kaxigt i en tid när rubrikerna är svarta och tevebilder kablas ut om gängvåld och skjutningar. Men det finns andra berättelser som ger hopp.

N

ätverket Framtiden bor hos oss började spira strax efter millennieskiftet i några församlingar som verkade i storstadsmiljöer med en mångkulturell och mångreligiös värld, där många också levde i det som kallas socioekonomisk utsatthet. Och frågan man ställde sig var: Hur är vi kyrka här? I dag har nätverket vuxit och finns i närmare 20 städer, Karlstad är ett av de senaste tillskotten. Konferenser, forskning, metodutveckling, opinionsbildning, samt utbyte av erfarenheter finns på programmet.

Catarina Brodén är präst i Bergsjön sedan årsskiftet, tidigare jobbade hon 16 år i Dalaberg i Uddevalla. ”Ett litet Bergsjön”,

kallar hon det. Hennes egen väg in i nätverket började med att Dalabergs församling gick med. Då fick hon gå på utbildningen Finns det rum för mig?

– Det var bland det bästa jag varit med om i kyrkans regi! säger hon.

På kursen, som är inspirerad av Inclusive Church, gick man igenom en lång rad teman, allt från etnicitet, fattigdom, psykisk hälsa, sexualitet, genus, funktionsnedsättning, HBTQI och klimaträttvisa. Mycket fakta men också plats för poesi och samtal.

– Det är viktigt för oss som kyrkoarbetare, många har kämpat med dessa frågor och nu kopplades vi ihop i ett nätverk. Jag blev starkt berörd eftersom det ibland funnits en Korsväg 4 | 2023

57

Uddevalla bildade kvinnogruppen POP, Power Of Pink.

– Det var samma sak där; att vi är människor först. Man tänker inte att ”där sitter en muslim”, utan ”där är en medmänniska.”

58

Korsväg 4 | 2023

Bro

dé n Catarina Brodén berättar om hur man i

na

i

lsson

eO

ofi

Bergsjöns kyrka har väl fungerande samarbete med civilsamhället runt a omkring; bostadsbolag, polis, i r Ma skolor, vårdcentral med flera.

Relationerna och tilliten i samarbetet är viktiga, inte minst i interreligiösa rådet, och beslutsvägarna blir kortare om något händer.

En framgångsfaktor har den prisade läxhjälpen varit. Diakon Ann-Sofie Olsson håller i läxhjälpen: – Vi började med en fråga till föräldrar: vad vill ni ha hjälp med? De ville ha redskap för att kunna stötta sina barn. Nu har vi en förening med 22 aktiva föräldrar och 17 pass i veckan där studenter läser läxor med barnen.

in

Vad var det viktigaste du tog med dig hem?

– Det var nog en känsla av att det var på riktigt, att det får se ut som det gör, vi utgår från verkligheten.

Det finns många styrdokument i kyrkan, men här fick det nytt liv i mötet med varandra. Kyrkan är ingen öde ö, vi finns mitt i samhället, vi är en resurs som ska samverka med andra och se vilka som bor här. Vi kan inte bara titta inåt och bygga verksamheter för något vi inte riktigt vet om det finns behov av.

I Bergsjön talar man om att skapa en inkluderande miljö där alla kan känna sig välkomna. Här bor omkring 17 000 människor, bland dessa talas 142 språk. Det finns en god ekumenik bland de kristna kyrkorna. Den syrisk ortodoxa församlingen har sina gudstjänster i Bergsjöns kyrka. Kontakter finns också med andra religioner.

Vi respekterar varandra, men vi får också frågor om C kristen tro, och jag utvecklas som kristen när jag får fundera och svara.

– Lika eller olika, vad betonar jag? Är jag den som vill betona hur olika vi är, eller en som vill betona hur mycket gemensamt vi har?

Gud är alltid större, det är inte min sak att tvinga på människor någon tro.

Drömmen är att ha Jesu -S kärlek för ögonen och möta A nn andra människor med den, sedan lämnar jag det till Gud. – Vi har många som kommer varje dag, kyrkan och kaféet är en stor mötesplats. Ibland är kyrkan som ett vardagsrum. r at a

Br an d

ensamhet i kampen, men nu plötsligt kunde vi möta människor runt hela Sverige och dela erfarenheter.

Här finns så mycket spännande

Studenterna får lön av kommunen, bostadsbolaget står för lokalen. Under 2022 hade man 8 500 besök av barn som fick hjälp med studierna.

– Det handlar inte bara om att barnen ska få kunskap, utan också att självförtroendet stärks och de får framtidstro. De får en bild av sig själva: ”jag kan”. Det ger barnen hopp och framtidstro.

Numera är konceptet spritt även utanför Bergsjön.

Ett annat stående inslag i kyrkan är matutdelningen. Diakon Maria Brandin håller i trådarna: – Maten kommer från Stadsmissionen, sedan packas det i kassar av våra volontärer. 150 familjer finns på vår lista. Alla som kommer får en kasse. Det fyller ett litet hål …

– Vi är ett bra gäng som jobbat ihop oss, vi har jobbat mycket med bemötande, säger hon.

Behovet av mathjälp ökar och fler grupper i utsatthet får det allt svårare, något som märks inte bara i Bergsjön. Matköerna växer.

I FN:s Globala mål, Agenda 2030, är social håll­ barhet ett av målen. Är ni en del av det bygget?

– Det vill vi självklart vara, och jag tycker att Bergsjön har varit det under många år. Det talas om ”Bergsjöandan”, och vi har haft många studiebesök. Andan är svår att beskriva, men det är något av detta; att du är välkommen som du är, att du känner dig sedd. Alla människors lika värde och ett varmt förhållningssätt. Samarbetet med Rosengrenska stiftelsen kring rådgivning och hjälp till människor i migrationsprocess har funnits i många år i Bergsjön, och det tror jag verkligen har påverkat Bergsjöandan också, respekten för varje människa. Det är

en väldigt kärleksfull församling, där man tar hand om varandra. Du är välkommen, kyrkan är öppen.

– Det känns väldigt roligt att jobba i kyrkan i dag, jag tycker att det har hänt väldigt mycket, och jag är stolt över att Framtiden bor hos oss finns.

– Sedan har jag en vision; att kyrkan ska ta tillbaka ordet andlighet. Jag är trött på att höra att det spännande andliga finns någon annanstans än i Svenska kyrkan, här finns så mycket spännande.

– När man har existentiella funderingar, så ska man kunna känna att man kan gå till kyrkan och finna en jämlik kyrka där man tar tron på allvar. I framtidens kyrka behöver vi varandra.

I Bergsjön vill man vara en kyrka i tiden också i framtiden.

Text och porträttbilder: Lasse Bengtsson Gudstjänstbilder: Torgny Lindén

FBHO I Göteborgs stift finns nätverket i Nylöse pastorat, Lundby församling, Västra Frölunda pastorat och Uddevalla pastorat.

I Karlstads stift finns nätverket i Karlstads pastorat.

Nätverket arbetar nu med en handbok för församlingar i samband med det aktuella gängvåldet, med konkreta råd om hur man kan arbeta som församling. Även ett nytt material för kursen Finns det rum för mig? är på gång.

FBHO är numera också en del av Sveriges Kristna Råds referensgrupp.

Korsväg 4 | 2023

59

»

Bibelstudium | Jesper Svartvik

FOTO: BENGT OBERGER

Tre tankar om tid

A

tt skriva ett bibelstudium om ämnet kyrkan i en ny tid kan vid första anblicken verka svårt. När de gammaltestamentliga texterna nedtecknades fanns ju ännu inte den kristna kyrkan – och Nya testamentet skrevs av Kristustroende som var övertygade om att de levde under den sista tiden eftersom de trodde att denna tidsålder snart skulle ta slut och ersättas av en ny. Med andra ord, bibeltexternas perspektiv är i huvudsak ett annat än att kyrkan befinner sig i en ny tid. Men det är mycket givande att reflektera över hur orden för just tid används i Bibeln. Vi får denna gång begränsa oss till tre av dessa ord: chrónos, kairós och ’olám.

Det första ordet har gett upphov till flera svenska ord, exempelvis ”kronologi”, ”krönika” och ”kronisk”. Chronos avser den tid som vi mäter och anger med timmar, minuter och sekunder.

Det är tid som kvantitet: om vi har mycket chronos till förfogande för en uppgift betyder det en lång tidsrymd.

Den som lever ett långt liv har fått mycket chronos. För oss alla är livet en gåva, men en gåva som har en bortre gräns. En dag tar livet slut. I boken De sju haven i Bibelns värld liknar jag en människas liv vid Jordanfloden som

60

Korsväg 4 | 2023

börjar i den livgivande Genesarets sjö och slutar i Döda havet där, på grund av den höga salthalten i vattnet, inget liv finns. Vi skulle kunna säga att det hebreiska verbet med konsonanterna j-r-d (som betyder ”att gå ned” och som har gett upphov till ordet Jordanfloden) motsvarar det grekiska substantivet chronos: vårt livsförlopp från Livets hav till Döda havet. Många minns nog den informationsbroschyr om organdonationer som någon gång på 1990-talet distribuerades av Socialstyrelsen, och som hade fått den smått naiva titeln Om du skulle dö – som om detta vore en risk som bara somliga av oss löper, inte en betingelse som gäller oss alla.

Med andra ord, från liv till död är livets villkor: vi färdas alla från Livets hav till Dödens hav, från sötvatten till saltvatten. Vi kan undvika denna resas slut lika lite som en timmerstock i Klarälven på väg söderut till utloppet i Vänern. Det är tänkvärt att de hebreiska orden emet (sanning) och amut (jag ska [en dag] dö) liknar varandra.

Ett andra grekiskt ord för tid är alltså kairos. Det avser inte det som på engelska heter time utan snarare timing: det gyllene tillfället, tid inte som kvantitet utan kvalitet. (Att få kvalitetstid med någon betyder ju oftast att den är

begränsad.) I den grekiska gudavärlden porträtteras Kairos som en ung man som hade långt hår, men bara i pannan, ungefär som en kraftig Tintin-lock, men inget mer. Det är inte svårt att föreställa sig att det för grekerna gällde att ta tag i kalufsen på Kairos när han befann sig i närheten. När han hade passerat fanns inget hår att nå. Är det kanske detta som ligger bakom vårt uttryck ”att fånga tillfället” (jämför engelskans to seize the opportunity)? I de äldsta grekiska texterna avser kairos ett livsnödvändigt kroppsorgan som måste beskyddas. Det handlade alltså ursprungligen mer om rum än tid. Kairos

är ett centralt ord i Nya testamentets texter: ”Tiden [ho kairos] är inne, Guds rike är nära” (Mark 1:15). I flera av liknelserna gäller det att ta tillfället i akt genom att exempelvis sälja allt för att kunna köpa den dyrbara pärlan (Matt 13:45 f.). I Johannesevangeliet behöver även Jesus invänta rätt tillfälle: ”Min tid [ho kairos] är ännu inte inne” (Joh 7:6 och 8).

Om vi återvänder till Jordanfloden

ser vi att det finns även ett annat perspektiv som inte är vertikalt – från Genesarets sjö till Döda havet – utan horisontellt: att ta tillfället i akt och

Korsväg 4 | 2023

61

korsa Jordanfloden, liksom folket gjorde på väg från slaveri till frihet.

Denna övergång är ett kairos-motiv både i bibeltexterna (Josua 3:15–17) och i bibeltexternas tolkningshistoria. Den så vitt jag vet äldsta afroamerikanska sången är Michael Row the Boat Asho­ re. Troligen har inte alla som sjungit den sången reflekterat över var denne Michael befinner sig när han ror. Var ror han? Svaret ges senare i sången: ”Jordan’s River is deep and wide” (”Jordanfloden är djup och bred”). Han ror alltså över Jordanfloden! Slavarna på bomullsfälten i den amerikanska Södern sjöng om en tillvaro där inget slaveri fanns: de drömde om en värld utan förtryck, utan förnedring och utan plågoandar. Det var detta det betydde för dem att korsa Jordanfloden.

Att färdas längs med Jordan är Livets ofrånkomliga villkor; att korsa Jordan är Löftets möjlighet. I detta avseende motsvarar det hebreiska verbet ’avar (att passera) grekiskans kairos då en person, så att säga, tar ett steg i tro när hon korsar Jordanfloden på väg mot drömmarnas mål.

Det tredje ordet i detta bibelstudium

är hebreiskans ’olam. I modern hebreiska avser ordet ofta rum snarare än tid. Till exempel sjunger Jasmine och Aladdin i filmen från Disney om ’olam chadash (en [helt] ny värld). Även i den rabbinska litteraturen och i bönelivet avses oftare rum än tid: Gud kallas Melekh ha-’olam (ofta översatt ”Världens Konung”), Ribbon ’olam (Världens Mästare) och Adon ’olam (Världens Herre).

62

Korsväg 4 | 2023

Uppgiften som är ålagd oss människor att i denna värld försöka hela det som har gått sönder heter på hebreiska tiqqun ’olam. I alla dessa texter och sammanhang är det alltså mer fråga om rum än tid. Men i bibeltexterna är det tvärtom: I Ps 136 återkommer orden ”evigt varar [Guds] … nåd” (ki le-’olam chasdo) i varje vers när Guds skapelseverk och befrielsen från slaveriet återberättas. Med Abraham sluter Gud ”ett evigt förbund”: berit ’olam (1 Mos 17:7, 13 och 19). Gud talar genom profeten och säger: ”Med evig [’olam] kärlek älskar jag dig, därför har jag dragit dig [till mig] med nådefull godhet” (Jer 31:3). I bibelhebreiska är det alltså mer tid än rum. I vissa hebreiska uttryck avses kanske både tid och rum, exempelvis ha-’olam ha-zeh (den här världen) och ha-’olam ha-ba (den tillkommande världen). Bakom substantivet ’olam finns verbet ’alam som betyder ”att dölja”, vilket ju är förvånande! Vi kan nog inte fastslå hur verb och substantiv hänger samman, men är det inte troligast att en del av förklaringen är övertygelsen att Gud – i alla fall i denna värld och denna tidsålder – är outgrundlig?

Vad som ännu är fördolt hör HERREN, vår Gud, till; men vad som är uppenbarat, det gäller för oss och våra barn till evig tid [’ad ’olam] (5 Mos 29:29 [1917]).

Jesper Svartvik Präst, forskare och författare

aktuella böcker

Bibeln som ungdomsbok

Gränsen mellan religiöst och sekulärt

Konfirmandböcker kommer och går, nästan varje läsår kommer något nytt för oss i arbetslagen att sätta oss in i och anpassa till våra verksamheter och grupper. Fredrik och Erika uppmanar oss i stället med sin nya bok att använda oss av Bibeln som upplägg och enda litteratur.

Det är ju historiskt sett den enda ”konfirmandboken” som än i dag används. Genom bra och praktiska metod­ exempel får vi upp ögonen för hur också Bibelns ovän­ tade texter går att använda när vi pratar och undervisar med ungdomar och konfirmander.

Boken kan användas av alla, inte bara de utbildade teologerna, för den innehåller hjälp att sätta in bibeltex­ ten i sin bibliskt historiska kontext. De övergripande rubrikerna ”då”, ”nu” och ”sen” kan hjälpa dig att bygga upp en bra struktur och röd tråd för din samling. Jag hade med glädje satt den i händerna på församlingens unga ledare för att hjälpa dem planera ett undervis­ ningspass.

Att rusta medarbetare att prata mer om Bibeln med unga är avgörande för att säkerställa att Bibelns berät­ telser lever vidare och integreras mer i vårt liv idag. Den här boken kan vara en hjälp för unga att förstå 15 oväntade att Bibelns människor bibeltexter och berättelser rör och – Metodbok för berättar om oss. konfirmand- och

David Thurfjell är professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola. Han forskar om religion och sekularisering i dagens Sverige. Hans båda böcker Det gudlösa folket (2015), om svenskarnas ambivalenta rela­ tion till sitt kristna arv och Granskogsfolket (2020), som beskriver den svenska naturkärlekens religionshistoria, har båda rönt stor uppmärksamhet.

I En lockton i ödemarken fortsätter Thurfjell att ut­ forska och upplösa gränser mellan religiösa och sekulära uttryck. Thurfjell besitter en ovanlig förmåga att fånga läsaren med sin personliga berättarstil. Med van hand leder han läsaren mellan olika världsdelar, tidsepoker och perspektiv. Egna erfarenheter blandas med nedslag i myter och riter i världens olika religioner.

Under historiens gång har religion format världsbilder, livshållningar och samhällen. Religion har gjort tillvaron motsägelsefull för människor men också levande och meningsfull. I boken får vi lära oss om den gamla tron i alpdalarna men också möta Jordaniens näst frommaste man och får fördjupade insikter om bikten i Lourdes.

Visst låter det spännande!

ungdomsarbetet Fredrik Beverhjelm och Erika Heil-Utbult Argument Förlag

Sofia Stensby

Hans Almer En lockton i ödemarken – Om människans förmåga att besjäla världen David Thurfjell Norstedts

Korsväg 4 | 2023

63

aktuella böcker

Biskop Cullberg om vägen till Gud

Lokala fynd i Långpannans lov

När jag recenserade biskop Karin Johannessons bok Kristus förkunnar vi dök för första gången Västerås­ biskopen John Cullberg upp för mig. Nu har det kommit en bok som bara handlar om honom. En antologi som visar på det stora inflytande han hade under åren han var biskop i Västerås stift, 1940-1962. Cullberg var dok­ tor i filosofi och teologi. Han var kontroversiell under sin aktiva tid, och lyfts nu fram som en visionär.

Karin Johannesson är en av författarna i antologin som förklarar Cullbergs teologiska/filosofiska dogmer.

Hur förklarar man Gud för den sekulära människan och hur leder man hen fram till ett personligt möte med Jesus? Cullberg beskriver dogmerna/läran som språkliga stegpinnar i den stege man behöver för att komma upp på ett tak och få utblick över världen och samtiden.

När man får en aning om livets villkor och Guds existens måste man få en personlig kontakt med Jesus Kristus, som känner våra livsvillkor och har betalat priset för våra misstag och felsteg. Johannes av Korset har sammanfattat denna insikt med orden ”Ett ord har Fadern talat, och det var hans Son, och det uttalar han alltjämt i evig tystnad, och det är i tystnad som det måste höras av själen”.

Det kanske är under en promenad i skogens John Cullberg stilla sus som dagens –Biskop, religionsGranskogsfolk, som filosof och samtidsDavid Thurfjell kallar oss kritiker svenskar, kan ana svaret Lennart Sjöström, på de eviga frågorna. redaktör Sedan gäller det att kyrkan möter upp när Artos människor kommer till kyrkan med sin tro och sina tvivel. Predikningar­ na i våra kyrkor har ända sedan reformationen haft en framträdande plats för att Ordet ska träffa människan såsom ett budskap från den levande Kristus.

Nog tänkte jag att jag skulle hitta storbakerskan och folkskolläraren Siv Florén från Uddevalla i nyutgåvan av receptboken Långpannans lov. Och mycket riktigt, där finns två recept från kvinnan som både fått priset Årets hembakare från Hembakningsrådet 2003 och kommit med i Guinness rekordbok. Hon har berättat att hon läste om några som bakat 161 kakor och tänkte att det inte skulle vara så svårt att klara det rekordet.

Så bakade hon 320 kakor och fick hjälp från den så kallade Barntrafikskolan i Södertullskyrkan i Uddevalla att baka ytterligare 123. Barntrafikskolan blev den for­ mella kakrekordhållaren, men Siv fick blodad tand och fortsatte ensam med ett matbrödsrekord året efter, 2001, med 200 sorters matbröd!

I Långpannans lov hittar jag både Havrekaka med nougat och Russlimpan. ”Det är bara Russlimpan som gäller när barnbarnen hälsar på”, berättade Siv i boken.

I Långpannans lov finns rutor från hela Sverige, många av dem hämtade ur boken Kyrkkaffe. Långpannan blir en kaka som ger glädje för många – till det generösa kyrk­ kaffet eller till kakburken om någon skulle dyka upp.

Några recept från Korsvägs upptagningsområde: Bananrutor med jordnötter från Maja i Arvika, Olgas rutor från kyrkkaffe i Harestad på 1950-talet, sparade av Monica Larsson i Kode, Syjuntans Delikatessrutor från Elsa Lundell och Mikaelikyrkans syförening i Arvika, och Washingtonrutor från Mathilda Röjdemo från Bön utanför Årjäng.

Mitt första bak blev Toscarutor, en kaka från Gotland, men med ett recept som följde med Marianne till Långpannans lov Lidingö. Goda!

Gunilla Lindén

64

Korsväg 4 | 2023

Anna Braw, redaktör Libris förlag

Agneta Riddar

aktuella böcker

Värmande ord av Eggehorn

Det kristna livet i praktiken

Det finns ett centralt ord som ständigt återkommer för mig när jag läser Ylva Eggehorns poesi: blicken. Att se – och bli sedd. Ett urval av hennes dikter finns nu samlade tematiskt i Stränder in mot ljuset. Att samlat få läsa ett så stort urval av hennes rika produktion ger mig både glädje och förundran, ibland får jag lägga boken ifrån mig och bara andas. Hon har gåvan att med några få ord fånga det oerhörda; att Gud blev människa, att han vandrar med oss också här i vårt jordeliv. Och i Guds blick möter vi både nåden och kärleken.

Perspektivet är alltid tydligt, som i dikten Så ser hans rike ut: Nere i rännstenen växer tre gröna strån så ser hans rike ut som segrar underifrån.

Tron är i Eggehorns poesi inte något som svävar ovan oss i en egen mystisk sfär, utan något som är kroppsligt närvarande i vardagen, inkarnerad i det liv vi lever här och nu.

Det finns också mycket hopp att värmas av i dikterna, inte viktigt minst i vår tid med allehanda hot som ofred och klimatkris. Några strofer ur Det dagas i den gamla katedralen: … här står han vår levande Herre med pingst i sina händer – för att sända ut oss på gator och torg och i bodarna, för att duka ett bord med glädje i den stora bedrövelsen och bjuda oss alla på jubel i hans ansiktes ljus.

Stränder in En diktsamling att bli mot ljuset glad och varm av. Men en Ylva Eggehorn sak saknar jag. Sist i bok­ en finns en förteckning Libris av dikterna. Där skulle jag önskat att årtal daterade dem. Vi är många som vandrat med Eggehorn under årens lopp i vårt letande efter ett språk för en vuxen tro. Årtalen hade hjälpt oss när vi blickar bakåt.

Vad kännetecknar en församling och kyrka som fung­ erar i föränderliga tider och situationer? Inte någon enhetlig organisation eller teologi. Mångfald, variation och skiftande kontext har alltid präglat kyrkans gemen­ skap. Den är en levande organism som förenas genom relationen till Kristus.

Boken tar sin utgångspunkt i Jesu kallelse till efterföl­ jelse. Med två figurer, kvadraten och triangeln, beskrivs dels hur vi som lärjungar utmanas till en pedagogisk process av växande, dels tre dimensioner av gemenskap – till Gud, till andra kristna och till hela vår omvärld.

Huvuddelen av boken kretsar kring beskrivningen av Jerusalems församling i Apg 2:42-47, där författaren belyser tio praktiska kännetecken att ta fasta på. Upp­ lägget bygger på Andrew Roberts Holy habits.

Bibelundervisning, Gemenskap och vänskap, Bröds­ brytelsen och Bön känns igen som fyra B:n att vila på.

Men han fortsätter med ytterligare sex välsignade vanor som alla omnämns i samma textavsnitt: Dela resurser, Tjänande, Måltidsgemenskap, Glädje och ge­ nerositet, Gudstjänst och tillbedjan, Göra fler lärjungar.

Dessa tio kapitel börjar alla med ett par sidors reso­ nemang om hur Jesus och de första kristna agerade och hur detta kan kopplas till nutida erfarenheter och behov hos oss. Därefter Välsignade vanor får andra bibeltexter – Lärjungaskap och med reflektionsfrågor församlingsliv i praktiken belysa respektive tema, som utmynnar i en kort Björn Gusmark intervju med någon som Argument Förlag delar med sig. Boken är aktuell och lättläst med ett ledigt språk och inspi­ rerande exempel.

Anders Stenbäck

Lasse Bengtsson

Korsväg 4 | 2023

65

Vänligen | +Sören Dalevi

Tolkiens teologi

Å

r 2003 bad BBC den brittiska allmänheten rösta fram tidernas bästa bok. Med förkrossande majoritet valdes boken The Lord of the Rings (Sagan om ringen) av J. R. R. Tolkien. Men trilogin om Ringens brödraskap är inte bara Storbritanniens mest älskade bok, den har gjort succé runt om i världen och även i Sverige är den mycket älskad.

Jag var själv tio år gammal när jag läste de tre böckerna; kanske är det min starkaste läsupplevelse någonsin.

Jag insåg det inte själv när jag var tio

och läste böckerna, men när jag läste om böckerna i år – typ 45 år senare – blev det som jag inte såg då tydligt för mig: boken är totalt genomsyrad av kristna motiv. Inte så konstigt, eftersom Tolkien själv såg sitt författarskap som teologiskt motiverat, och han var liksom den gode vännen C. S. Lewis tydlig med sin kristna tro. Men till skillnad från C. S. Lewis såg han inget behov av att vara övertydlig i sitt berättande. Där C. S. Lewis i boken Häxan och Lejonet gör en mycket tydlig allegori mellan lejonet Aslan och Jesus, och Aslans (Jesus) död och uppståndelse, är Tolkien betydligt mer subtil i sitt berättande. Men för den som har ögon att se med finns det tydligt kristna motiv i boken.

66

Korsväg 4 | 2023

Men de är väl dolda, och det dröjde ända till 1967 då teologen Barry Gordon påpekade att den fornkristna tanken om Jesu ämbete som tredelat – tjänare/präst, profet och kung – på ett tydligt sätt manifesterades i de tre huvudpersonerna Frodo, Gandalf och Aragorn. Dessa tre personer är helt enkelt byggda efter ett Jesusmönster menade Gordon. Frodo motsvarar den lidande tjänaren (Jesaja 53) som bär sitt kors och ger sitt liv för den goda saken, Gandalf är den vise profeten och rådgivaren medan Aragorn är rättfärdighetens kung. Vad Barry Gordon konstaterade är att alla dessa tre dessutom tvingas gå från död till liv, precis som Jesus. Aragorn tvingas färdas längs de dödas stigar under berget, Gandalf faller ner i underjorden och kämpar där med Balrogen (men uppstår på nytt som Gandalf den vite) och Frodo offrar sig själv för att rädda världen. Till skillnad från C. S. Lewis som jobbade med en tydlig allegori mellan Aslan och Jesus, jobbade Tolkien sålunda med ”kristologiska typer”. Så långt Gordon.

Ett annat tydligt drag i boken är

att Tolkien tar ondskan och tillvarons mörkare sidor på allvar. Och Tolkien visste vad han talade om när han beskrev ondskan, krigen och

vederstyggligheterna i Sagan om Ringen.

Han hade ju själv med nöd och näppe överlevt slagfälten i första världskriget.

Faktum är att alla hans barndomsvänner, med undantag för en person, dog i skyttegravarna. Därefter var hans egen son med i andra världskriget. Men i motsats till många av sina generationskamrater så förlorade Tolkien aldrig sin kristna tro. Nej, han återvände hela tiden till den Guds försyn, den Guds barmhärtighet, som bär oss i dopet och som lovat att alltid vara med oss, oavsett vad som händer.

handlar om den Guds försyn som bär oss även när inget hopp alls finns kvar och mörkret omsluter oss på alla sidor.

Gud finns där, hoppet finns där, trots allt. För den som har mod att tro. ”Men var skall jag finna mitt mod?” sade Frodo. ”Mod är vad jag mer än allt behöver”. ”Mod kan man finna på de mest osannolika ställen”, sade Gildor. ”Låt inte hoppet överge dig!”* +Sören * Ringens brödraskap, s. 115-116

Detta är för övrigt en nyckel till

förståelsen av Sagan om Ringen, att den

Korsväg 4 | 2023

67

POSTTIDNING B ÄR ADRESSEN FEL? Kontakta i första hand din församling så att du har rätt adressupgifter registrerade i databasen Kyrksam.

Du kan annars mejla till: goteborg.korsvag@svenskakyrkan.se BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds tidskriften med nya adressen på baksidan.

Returadress: Göteborgs stift, Box 11937, 404 39 Göteborg.

ps | Erica Toftner Enggaard och Tilda Ljungberg

Gnistan finns redan inom oss

Ä

r vi ungas hopp i världen? När vi började att formulera denna text, blev allt snabbt väldigt vemodigt. Och vi frågade oss själva: kan det spegla ungas känslor i dag? Världens alla utmaningar gör en ganska överväldigad, och mitt i allt undrar vi: var kan det finnas framtidstro? Här skulle kyrkan kunna vara den punkt där en finner ro, men var ska vi få plats i tomrummet mellan konfirmationen och seniorkören?

Missförstå oss rätt, men var tar en vägen när en är 19 år och inte längre vill vara konfirmandledare och ännu inte har barn på kyrkis? Unga saknar ett sammanhang för lugn och ro, delade tankar och reflektion. Oron växer sig som störst när den får vara instängd i sin ensamhet. Kyrkan har förutsättningarna för att bli den där trygga punkten, och vi jobbar på det. Vi försöker skapa mötesplatser och engagera barn och unga i Svenska Kyrkans Ungas arbete.

I år fyller Svenska Kyrkans Unga 30 år. I 30 år har vi samlat och engagerat barn, tonåringar och unga vuxna inom Svenska kyrkan. Vi är er starka barn- och ungdomsorganisation. Där alla under 30 år finns, där ska också vi finnas. Vi har mötesplatser som läger, utbildningar, mässor för unga vuxna och demokratiskt arbete i styrelser. Det demokratiska arbetet är viktigare

än någonsin. Demokratins roll är ovärderlig i en orolig värld. Men demokratin är ingenting utan engagemanget, utan människorna, utan oss.

Längs vägen har vi ett sammanhang och en gemenskap, där vi kan hålla varandra i händerna genom allt. Att hoppa utanför distriktens gränser, eller bara åka från sin närmaste stad, få samlas gemensamt från flera håll. Att finna fler likasinnade utanför sin församling och stad är som att tända en brasa, och alla brinner lika starkt för så många saker. Engagemanget lyser och vänskaperna stärks. Nu kommer vi att låta som en tant på kafferepet: men oj vad unga är duktiga!

Kyrkan är den plats där en finner tro, både för framtiden och nuet. Alla är välkomna och vi unga smyger oss långsamt in i värmen runt kyrkfikat och skapar även våra egna mötesplatser. Vi är en generation med stor nyfikenhet och en stark vilja att göra skillnad.

Så kyrkans framtid vilar på många breda axlar.

Det vi behöver är att tända lågan att samlas runt, för gnistan finns redan inom oss.

Erica Toftner Enggaard och Tilda Ljungberg ordförande respektive vice ordförande i Svenska kyrkans Unga i Göteborgs stift