Biskop Fredrik: Försvara den som liten är

Växjö stifts biskop Fredrik Modéus vill att fler ska höja sin röst i samhällsdebatten. Och ser möjligheter för bibliotek och barnavårdscentral att flytta in i kyrksalen.

Präster och diakoner är för tysta. Om våra präster och diakoner träder fram och berättar vad vi ser, så innebär det en enorm folkrörelse. Det finns en underskattad kraft i vad kyrkan kan göra.

Biskop Fredrik Modéus är tydlig med sin samhällskritik. Han menar att det pågår en allvarlig värdeförskjutning. Ord som solidaritet, medmänsklighet och människovärde håller på att tömmas på sitt innehåll. Ord som på många sätt format det moderna Sverige, från folkhemmets gryning fram till i dag.

– Detta är min uppgift, menar biskop Fredrik. Jag har lovat i mina biskopslöften att stå upp för kyrkans tro, en tro som handlar om solidaritet med människor som hamnar utanför.

I en debattartikel i Aftonbladet 9 september skrev Fredrik Modéus om den så kallade ”angiverilagen”, men var noga med att skriva att det i grunden handlar om de långsamma värdeförskjutningarna.

”Ur folkhemmet växte det starka samhället fram under rekordåren. Från att länge ha varit ett land som människor utvandrade från, blev Sverige ett land som människor invandrade till. Med solidaritet och medmänsklighet som grundackord tog vi emot de som sökte sig hit från krig och förtryck. På 1970 ­talet från Chile, på 1990 ­talet från forna Jugoslavien och på 2010 ­talet från Syrien.

Men något har gått förlorat. På senare år har vår migrationslagstiftning succesivt stramats åt. Den är nu, tillsammans med sin motsvarighet i länder som Ungern och Danmark, bland Europas mest restriktiva.

Svenska kyrkan har löpande kritiserat förslag som minskar möjligheten för människor på flykt att få stanna i Sverige. Sveriges kristna råd har gång på gång argumenterat för en human migrationslagstiftning med rätt till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd. Men kyrkorna har talat för döva öron. Riksdagsbeslut har förvandlat Sverige från ett land dit människor på flykt är välkomna till ett land som bygger murar. Och värdeförskjutningen fortsätter.”

– Jag säger hela tiden till präster och diakoner i stiftet: säg något, träd fram, skriv en artikel. Det händer lite för ofta att folk kommer till mig och viskar till mig: du vet att jag står på din sida, men jag säger det inte högt. Men då säger jag: säg det, tala högt. Viskandet, att tala med för tyst stämma är en del av problemet.

”Sedan 2010 ­talets början har papperslösa barn haft rätt till skolgång, vård och läkemedel. Och papperslösa vuxna har haft rätt till akutvård och exempelvis vård som motverkar ett allvarligare hälsotillstånd. Rättigheter som gäller utan att skolan eller vårdgivaren får ange den papperslösa till myndigheterna.

Angiverilagar för tankarna till totalitära stater där lagstiftningen utformas utan hänsyn till grundläggande mänskliga rättigheter. Redan i dag strider den svenska migrationspolitiken mot barnkonventionens reglering om barns rätt att återförenas med sin familj. Det förslag som nu diskuteras skulle innebära nya avsteg från den konvention som Sverige inte bara har ratificerat, utan infogat i svensk lagstiftning.

Att alla har samma värde talar vi om som människovärdesprincipen. I grunden är det en kristen tanke att varje människa är skapad till Guds avbild med samma rättigheter som alla andra. Vi människor hör samman med varandra. På samma sätt som andra sträcker ut en hjälpande hand till oss, har vi den uppgiften gentemot dem.

Så vänd inte bort blicken när din nästa är i nöd. Tig inte när värdeförskjutningarna hotar fundamenten i vårt samhällsbygge. Höj din röst för det som måste vara mer än vackra ord från förr; solidaritet, medmänsklighet och människovärde. I vår tid är de viktigare än någonsin.”

Den offentliga rollen har vuxit fram i biskop Fredriks liv. Han biskopsvigdes 2015, året då flyktingvågen kom. Han menar att hans ställningstaganden nu är något som kommer med uppgiften. Ett ansvar han måste axla.

– Jag menar att det är viktigt att biskoparna och kyrkan använder sig av sin möjlighet att försvara den som är liten. För det är det som det handlar om.

Om detta är en ny rörelse, att kyrkan alltmer säger ifrån, vad kan det ge i förlängningen? För en kyrka i ny tid?

– Uppgiften är att berätta om vad vi ser. Kompassen är viktig och jag tänker att jag har samma kompass, samma värderingar som för tio år sedan. Men det låter på ett annat sätt när positionerna har förflyttats.

– Kompassen som handlar om att träda i försvar för människor hamnar i kläm, att försvara den som är liten. När jag går i pension vill jag kunna se mig i spegeln och säga att jag gjorde vad jag kunde. Vilken effekt det sen får i det större sammanhanget vet man inte. Men vi behöver bli fler!

Medan vi samtalar börjar klockorna ringa i Domkyrkan och höras vida kring i den vackra staden Växjö. Vi sitter ute, det är ljummet för årstiden. Den odlade mångfalden på ängarna framför oss blir en bra symbol för det växande biskop Fredrik vill se. En biskopsgård mitt i ett grönt kulturarv.

– Vi har kanske en av landets vackraste biskopsgårdar, en fantastisk miljö att vara i och ett stift som är väldigt öppet för framtiden. Växjö har ju ibland kopplats ihop med konservativa krafter, men bilden i dag är att det är öppet, kreativt. Här finns mycket framtidstro

Biskop Fredrik är bror med ärkebiskop Martin Modéus, båda uppväxta i den öppen hjärtliga kyrkliga miljö som rådde i Jönköping, deras barndomsstad.

– Vi brukar beskriva oss som en väckelsemix. Vi har också rötter i Göteborg, morfar var kyrkoherde i Christinae tyska församling, så vi har fått en bred kyrklig uppväxt och har lätt att förstå olika aspekter av det kristna livet. Mina barn har konfirmerats på Åh stiftsgård, så jag känner en stark anknytning till Göteborgs stift.

Hur vet du att du har Gud med dig i detta att tala högt? Hur gör en biskop för att ha sin relation till Gud levande?

– Den som är kyrkans tjänare behöver hitta sätt att fylla på. För min del är morgonbönen viktig. Och att hela tiden försöka ställa in kompassen. Jag ber för dem jag ska möta under dagen, jag ber om hjälp att se människorna. Jag vill lägga dagen i Guds händer och jag ber om en vaken blick, om mod … avlutades 18 december. De vinnande bidragen presenteras 20 december. Foto: Charlotte Granrot Frenberg

Småland kännetecknas ju inte bara av kyrklighet utan också av konstnärlighet, som till exempel uttrycks i det oändligt vackra altarskåpet i Växjö domkyrka. Kristusgestalten i altarskåpets mitt är ett av de största föremål som någonsin gjutits i glas, tror upphovsmannen Bertil Vallien. Entreprenörskapet i Smålands Gnosjö är också omtalat. Även biskop Fredrik tänker i nya banor kring landets alla kyrkor som kan vara den sista utposten när alla andra lämnat glesbygden. När vårdcentralen och biblioteket flyttats till centralorten.

– Kyrkor kan rymma flera funktioner genom att dela på utrymmet med andra verksamheter, som till exempel barnavårdscentral, biblioteksfilial eller kvartersbutik. Detta för att få råd att behålla kyrkorna.  Inspirationen kommer bland annat från England och Tyskland där kyrkor gjorts om så att den delen som är gudstjänstrum, med altare, bänkar och stolar finns kvar, samtidigt som de övriga delarna används för andra ändamål.

För att det ska vara möjligt att genomföra detta i Sverige är det nödvändigt med tillstånd från länsstyrelsen, som ju har tillsyn över kulturarvet. Men enligt Fredrik Modéus är det kreativa tankar som behövs.

– Vi kommer ha svårt att ha råd med att bevara alla kyrkorum så som de alltid har sett ut. På många ställen har man redan börjat genom att göra i ordning utrymmet under läktaren och satt upp plexiglas, för att kunna ha kyrkkaffe. Nästa steg kan ju vara att flytta in kontorslokaler och ett tredje steg att använda rummet på ett sätt som är landsbygden till glädje.

– Jag tror att det kommer se ut på olika sätt. Jag tror att flexibiliteten och uppfinningsrikedomen är det som kommer föda fram de lokala lösningarna på ett spännande sätt.

Vad vinner man på detta?

– Samverkan, och att fler funktioner kan vara kvar på landsbygden. Jag tror det är bra för Svenska kyrkan, för näringsidkare och för människor som bor nära.

Samtalet lider mot sitt slut, biskopen ska hasta vidare till nästa uppdrag. Väl hemma igen efter en bilfärd genom Småland möts jag på sociala medier av biskops Fredriks senaste uppslag – en pepparkaksbaktävling!

Nu uppmanar han svenskarna att likt honom greppa kaveln – och baka kyrkor till en tävling i att skapa årets finaste pepparkakskyrka. Fredrik Modéus vill lyfta kyrkornas betydelse med tävlingen.

– Pepparkaksbak och pepparkakshus är något som hör till julen för många. Varför då inte bygga en kyrka? Med den här tävlingen vill jag lyfta kyrkornas betydelse. Jag hoppas på mycket kreativitet och lekfullhet, säger han i ett pressmeddelande.

Till våren ska Fredrik Modéus använda sig av den möjlighet till fördjupning som finns i biskoparnas avtal, när de varit i tjänst i sex år. Han vill fördjupa sig i ämnet existentiell hälsa under en vistelse tillsammans med hustrun Carina i den franska kommuniteten Taizé.

– Folkhälsomyndigheten har för första gången i sina dokument tagit med existentiell hälsa i sin suicidprevention och det är en revolution att staten ser att vi behöver adressera de existentiella frågorna för att komma åt de problem vi har i samhället.

– Jag ska hjälpa till i kommuniteten, vara i bön, skriva, läsa. Och så ägna mig åt mitt lilla privata sidoprojekt – prata franska!

Text: Agneta Riddar

Foto: Lina Alriksson