Religionens synlighet utmanar sekulära normer

Religionsfrihet handlar idag om religionens plats i samhället som helhet: religionens betydelse, roll och värde. Inte i första hand om individens val. Det är religionens plats i samhällslivet som är den avgörande konfliktfrågan.

För 69 år sedan, år 1951, fick Sverige religionsfrihet. Lagen erkände vars och ens rätt att tro och att utöva sin religion, att delta i religiösa gemenskaper. Men framförallt gav den varje individ rätten att inte behöva tillhöra något trossamfund alls. Först år 1951 fanns möjligheten att lämna Svenska kyrkan, eller andra trossamfund, utan att bli medlem i något annat av staten godkänt samfund. Att religionsfrihet betyder frihet från kyrkan har länge varit en stark föreställning i Sverige. Möjligen beror det på att lagen från 1951 främst uppfattades som befriande från tvånget att tillhöra ett trossamfund. Men även den lagen skyddade den enskildes rätt till tro och att tillhöra en religiös gemenskap efter eget val. Och numera är Europakonventionen införlivad i svensk lag (1995) och Svenska kyrkans roll regleras genom den särskilda lagen om Svenska kyrkan (1998). I dagens lagstiftning är rätten att tro – eller inte tro – mycket starkt skyddad, liksom rätten att utöva sin religion, ensam eller tillsammans med andra.

Är då religionsfriheten hotad i vårt land? I en undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet år 2017 sa sig 42 procent av svenskarna uppfatta religionsfriheten hotad,

Tabell A Svenska folkets inställning till invandrares rätt att fritt utöva sin religion i Sverige, 1993–2017 (%)

År 1993 1997 1999 2004 2007 2009 2011 2013 2015 2016 2017

Instämmer helt/ helt riktigt 19 17 20 18 16 19 27 29 35 26 24

Den redovisade siffran utgör endast andelen som svarat instämmer helt alternativt helt riktigt. Endast personer som besvarat frågan är medtagna, vet ej-svar är borträknade ur procentbasen. Källa: De nationella SOM-undersökningarna 1993–2017.

helt eller delvis. Och det är en ökning jämfört med 2012 då 31 procent ansåg att religionsfriheten var hotad. (Demker 2018) Hur kan vi förstå bilden av en allt mer hotad religionsfrihet i Sverige? Jag menar att en stor del av hotet handlar om migration och andra religioner än kristendom, särskilt islam, som blivit synliga i det svenska samhället.

Islam är den religion som flest svenskar har en negativ inställning till. Under de senaste åren har det inte skett några stora förändringar i synen på islam. Mer än hälften av svenskarna var 2018 negativt inställda till islam, ungefär lika stor andel som 2005. De som blivit lite mindre negativa är kvinnor och personer under trettio år. Samtidigt har dock sambandet mellan partipolitiska hållningar å ena sidan och synen på islam å den andra stärkts. Enkelt uttryckt har personer politiskt till höger oftare en negativ syn på islam än personer till vänster i politiken. Inställningen till andra religioner – som judendom, kristendom – men också till ateism, är mindre negativ än till islam. Kristendomen är den mest uppskattade religionen, men synen på kristendom har också blivit mindre positiv.

Samtidigt har attityden till judendom blivit mer positiv. (Weibull 2019)

Givet att svenskarna uppfattar ett ökat hot mot den svenska religionsfriheten blir det intressant att fråga sig hur svenskarna ställer sig till invandrares religionsfrihet. I tabell A framgår att stödet för invandrares religionsfrihet har ökat fram till 2015 för att därefter minska.

Paradoxalt nog var stödet för invandrares religionsfrihet 2017 också påtagligt lågt bland dem som ansåg att religionsfrihetens ställning i Sverige var hotad. Bland dem som helt höll med om att religionsfrihetens ställning i Sverige var hotad stödde 26 procent invandrares religionsfrihet helt eller delvis. Bland dem som inte såg några hot mot religionsfriheten var andelen istället 74 procent. (Demker 2018) Förklaringen till att en stor grupp svenskar anser att religionsfriheten i Sverige är hotad samtidigt som invandrares religionsfrihet inte har starkt stöd är sannolikt att hotet mot religionsfriheten uppfattas vara just invandringen, alltså främmande religioner med traditioner, seder och bruk.

En sannolik tolkning av svarsmönstren

44 Korsväg 1 | 2020 Tillför kyrkor och andra religiösa aktörer ett särskilt värde i ett gott samhälle? Det är en av de frågor som striden står om, säger Marie Demker professor i statsvetenskap. Foto: Johan Wingborg.

är alltså att det inte är religionsfriheten som princip som uppfattas vara hotad utan istället religionsfriheten för den som antingen är kristen ”på svenskt vis” eller kanske inte är så trakterad av religion överhuvudtaget. Den svenska föreställningen om religion och religionsutövning har präglats starkt av en luthersk tolkning som lett till vad många kallat en privatisering av religionen, samt en närmast fundamentalistisk uppfattning om stat och religion som åtskilda. Svensk sekularism kännetecknas också av ett likställande mellan religion och en kollektivistisk och/ eller patriarkal kultur, något som sätts på sin spets av religiösa uttryck som rör familjelivet och jämställdhet. Frågan om omskärelse av pojkar, hijab för kvinnor och abortmotstånd är exempel på sådana religiösa uttryck. Hela den sekulära norm som haft ett primat i Sverige ifrågasätts nu av att religionen gestaltas i samhället – vilket i den post-sekulära tid vi lever i idag även gäller kristendomen – genom synliga uttryck och tydliga krav på erkännande. (Demker 2016a)

Individens val är utgångspunkten. En intervjustudie kring religionsfrihetens gränser, där ett antal utvalda personer som professionellt konfronterats med dessa gränser intervjuats av mig visar att förståelsen av religionsfrihet som en individuell rättighet är en gemensam utgångspunkt. (Demker 2016b) Och den utgångspunkten skiljer sig knappast alls åt mellan företrädare för religiösa inriktningar eller för den sekulära sfären. Istället är det i synen på religionen som socialt fenomen, alltså uppfattningen om religionens betydelse, roll och värde i vårt samhälle som uppfattningarna skiljer sig åt. Har gudstjänstfriande, helgtraditioner och riter ett unikt och själv

Striden om religionsfriheten idag handlar om religionens plats i samhällslivet som helhet.

ständigt värde för samhällsutvecklingen? Är religiöst förankrade argument och ståndpunkter bärande delar i en demokratisk debatt? Tillför kyrkor och andra religiösa aktörer ett särskilt värde i ett gott samhälle? Det är om dessa frågor striden står.

Religionsfriheten är en positiv frihet. Den garanterar den religiösa medborgaren rätten att utöva sin religion ensam eller tillsammans med andra, men också rätten att byta religion eller övertygelse. De företrädare för olika inriktningar som intervjuats i studien är rörande överens om att grunden för religionsfriheten är medborgarens, ja människans, fria val och ovillkorliga rätt att vara eller inte vara troende på det ena eller det andra sättet. Och det finns enighet bland de intervjuade företrädarna om att denna rättighet bör ha ett starkt skydd av en engagerad statsmakt.

Men, precis som Europakonventionen anger, så skyddar religionsfriheten inte bara individens rätt att välja utan också utövandet av religionen enskilt eller i grupp och i form av gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer. I utövandet blir religion också ett samhälleligt fenomen. Statsmakten var länge lierad med den religiösa makten i Sverige, den sekulära normen kunde därför härbärgera ett visst mått av kristna ritualer. Men med en sekulär stat, eller ännu hellre en neutral, blir religionens synlighet i samhället också en synlighet för pluralismen.

Striden om religionsfriheten idag handlar om religionens plats i samhällslivet som helhet. Vi lever i ett pluralistiskt samhälle där sekularism inte längre är samtalets självklara utgångspunkt, vilket utmanar mångas uppfattningar. Istället är det individens rätt till ett val som är en gemensam nämnare. Konstruktiva samtal kring religionsfrihetens gränser och statens skydd av densamma borde därför lämna diskussionen om individens val för att istället fokusera på den avgörande konfliktfrågan – religionens samhälleliga betydelse, roll och värde.

Marie Demker Professor i statsvetenskap och Dekan för Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet

Delar av texten har tidigare publicerats i Demker 2018 samt i en debattartikel i tidningen Dagen 20161104.

Referenser Demker, Marie (2016a). Vilken plats vill kyrkan ha i den offentliga debatten. I Bäckström A & A Wejryd (red) Sedd, men osedd. Om folkkyrkans paradoxala närvaro inför 2020-talet. Verbum Stockholm. Demker, Marie (2016b). Religious Liberty in Democracy: Between Individual Tolerance and Democratic Inclusion. Nordic Journal of Religion and Society, no 1:18-35. Demker, Marie (2018) Oförändrat motstånd mot flyktingmottagning men stärkt hotbild kring religion och svensk kultur i Ulrika Andersson, Anders Carlander, Elina Lindgren & Maria Oskarson (red) Sprickor i fasaden. Göteborgs universitet: SOM-institutet. Weibull, Lennart (2019) Synen på trosuppfattningar i Sverige i Ulrika Andersson, Björn Rönnerstrand, Patrik Öhberg & Annika Bergström (red) Storm och stiltje. Göteborgs universitet: SOM-institutet.