150 år av internationellt engagemang

Act Svenska kyrkan har lång erfarenhet av att jobba för internationell fred och rättvisa. Under en helg i oktober samlades många engagerade i Uppsala för att fira och inspireras för fortsatt arbete, både lokalt och internationellt.

"Jag vill vara förändringen jag vill se i världen!"

Den unga Ageravolontärens engagerade röst och bild tonar fram på den stora duken över scenen till Göra skillnad 2024 - 150 år av engagemang. Drygt åttahundra människor från hela landet har kommit till Uppsala för två dagar av firande av Svenska kyrkans internationella engagemang. Med föreläsningar, inspirerande samtal, starka berättelser, gemenskap, sång och musik lyfts frågorna om medmänsklighet, hopp och internationell solidaritet.

– Det är viktigt att träffas och se att vi är många, konstaterar ärkebiskop Martin Modéus när vi stöter på varandra under en av mingelpauserna. Också i tider när mycket i världen ser ut att gå i fel riktning, så skapar vi hopp genom att verka tillsammans. Vi ber och ropar ut världens nöd inför Gud, och ber om kraft att ta vårt ansvar. Och vi går till handling.

Ärkebiskop Martin Modéus

– Det är en sorts hoppets arkitektur: gemenskap, ord, bön och handling.

Några av alla dem som gått samman för att åka till Uppsala är gruppen H.I.G.H i Härlanda församling, en hållbarhets- och internationell grupp. Vi möts när alla checkat in och fått sina namnbrickor.

– Vi har blivit en ganska stor internationell grupp i Härlanda, berättar prästen VT Carlheim, och drygt tio av oss kunde åka med till Uppsala. Vårt arbete hemma har vuxit mycket, med två marknader om året och söndagskvällar med angelägna föreläsare om hållbarhet, mission och internationella relationer. Alla intäkterna går oavkortat till Act Svenska kyrkan eller Bulongwa Childrens

– Vi är många som engagerar oss, berättar Thor Ulnes, och det är roligt. Vi har olika åldrar och erfarenheter och det berikar.

Delar av gruppen HIGH från Härlanda: Linda Gyllensten, Birgitta Götborg, Thor Ulnes, Anders Götborg, Linda Lindblad, Annika Wallgren Bergman, Rebecka Åkerblom, VT Carlheim

Från Karlstads stift har det också kommit ideella och anställda till Uppsala. Korsväg möter bland annat stiftsdiakon Carina Norlén, diakon Eva Zakrismark och prästen Bengt Andersson. – Vi tycker att det är viktigt att också vi anställda engagerar oss, säger Bengt Andersson. Vi är ju vana vid de ideellas arbete, men frågorna kring miljö, hållbarhet och solidaritet är ju i högsta grad också våra frågor.

Ett glatt gäng från Karlstads stift: Eva Zakrismark, Carina Norlén, och Bengt Andersson.

Göra Skillnad 2024 är välorganiserat och professionellt. Allt flyter på med viktiga och inspirerande samtal från scenen, mingelstunder och valbara seminarier. Här finns också internationella gäster, som berikar och ger olika perspektiv. Informationsmaterial och kampanjer från Act Svenska kyrkan visar tydligt på vilken skillnad bidrag och engagemang kan göra för de 300 olika projekten i 40 länder som Act samarbetar med. Men vad betyder då det internationella engagemanget för Svenska kyrkan själv?

– Det går inte att överskatta hur mycket det har betytt och betyder, menar Andreas Holmberg, biskop i Stockholms stift och ledamot i kyrkostyrelsens internationella råd.

– Att vi hela tiden blir påminda om att världen är så mycket större än Sverige, och att den kristna kyrkan är så mycket större än Svenska kyrkan. Det är viktigt att påminna sig, så vi inte blir för inåtvända och navelskådande, när vi diskuterar brudöverlämning och grafisk profil. De frågorna är inte oviktiga, men vi måste få perspektiv och proportion. Vi måste tänka större, höja blicken. Vårt internationella engagemang och arbete hjälper oss att ha det större perspektivet. Vi behöver det alltmer nu när vi ser att högerextremismen växer liksom den snäva, dumma nationalism som försöker tuta i oss att vårt ansvar för vår medmänniska tar slut vid nationsgränsen.

Biskop Andreas får starka applåder när han talar tydligt från den stora scenen. Tydlig är också Erik Lysén, internationell chef för Act Svenska kyrkan, när han beskriver den starka oro som finns inför hela den stora reformagenda som nu görs för hela det svenska biståndet.

– Den nuvarande regeringen är tydlig med att man vill förändra biståndet i grunden och vill få synergier mellan biståndet och andra svenska intressen, förklarar Erik. Att lyfta fram svenska intressen är något helt nytt.

– Vi har haft 17 svenska biståndsorganisationer som får pengar från Sida, som kompletterar det vi själva samlar in. Om detta tillvägagångssätt har det funnits konsensus i 50 år. Vi hjälper till att förankra biståndstanken i folkdjupen och vi är duktiga på att nå många människor som lever i utsatta situationer. Det skulle vara helt ansvarslöst att säga upp avtalen redan till den sista december i år med våra samarbetspartners! Det har vi sagt till politikerna - de skulle hamna i total limbo. Nu har man lyssnat och förlänger avtalen till 30 september nästa år.

Både Erik Lysén, internationell chef för Act Svenska kyrkan och biskop Andreas Holmberg får starka applåder för sitt engagemang från den fullsatta aulan

Just nu befinner sig biståndsorganisationerna mitt i en otroligt komplicerad process. Fler ska få stöd, vilket innebär mindre pengar per organisation och därmed mindre pengar till samarbetspartners runt om i världen. – Vi räknar på ett scenario där vi kommer tappa 50 procent av SIDA-finansieringen.

Dock kan vi se att det gemensamma påverkansarbetet som vi gör, genom alla engagerade i våra församlingar, enskilda medarbetare, internationella rådet och kyrkokansliet har haft effekt på politikerna. – Vårt hopp för framtiden ligger i det vi gör tillsammans, konstaterar Martin Modéus. Det manifesteras i ett av de sista seminarierna om kommande insamlingar, bland annat en ny julkampanj med budskapet ”Sprid ljus i mörkret!”. Där presenteras många idéer för hur insamlingen kan gå till lokalt, med allt från ljusmanifestationer, receptsamlingar från församlingens soppluncher till konserter där även hembakat kan säljas.

Två av seminarierna under helgen handlar om sånger. Karin Eklundh, född i Göteborg och förbundsdirektör för Sveriges körförbund, berättar om sångskatten av glädje och gemenskap vi kan ösa ur. Hon minns när hon fick vara försångare med sin grupp Fjedur när Nelson Mandela, några månader efter sin frigivning 1990, kom till Uppsala domkyrka. De sjöng:

Thuma mina, Thuma mina Thuma mina, Somandla. Herre sänd mig, Herre sänd mig, Herre sänd mig, sänd mig Gud.

– Just så känns det, konstaterar Irene Leonardsson från Ljungskile efter den avslutande mässan i Uppsala domkyrka. Nu vill vi åka hem och sätta fart!

Text: Agneta Riddar Foto: Magnus Aronson

Även när världen är full av mörker finns sångerna med glädje och gemenskap. Karin Eklundh, född i Göteborg och förbundsdirektör för Sveriges körförbund ledde det fullsatta seminariet ”Sånger som berör”.

Göra skillnad 2024 avslutades med högmässa i Uppsala domkyrka.