2 minute read

Korsvag-244

Himmelska livsvillkor

Kyrkorummet är ett universum. Det skriver en biskop i den danske folkekirke i boken "Den himmelske gudstjeneste". Han vidgar också bilden till att kyrkorummets universum är som en dykarklocka som sänks ned från himlen. Precis så som en dykarklocka tar jordiska livsvillkor med sig ned på havsbotten så tar kyrkorummet himmelska livsvillkor med sig till jorden så att vi här kan färdas under himmelska livsvillkor.

I kyrkoordningens första paragraf står att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära gestaltas i gudstjänst och liv. Genom att vi firar gudstjänst gestaltas vår bekännelse. I ett universum tillsammans med en världsvid gemenskap som sträcker sig genom tid och rum gestaltas vår tro och bekännelse. Till skillnad från många andra gemenskaper som utgår från oss själva är gudstjänsten en gemenskap där Kristus är i centrum. En gemenskap där Guds historia aktualiseras på ett sådant sätt att vi blir en del av den med vår skuld och klagan, lovsång, bön och tacksamhet. En gemenskap som inte är knuten till det som annars förenar eller skiljer oss åt i likheter eller olikheter.

Svenska kyrkans enhet för forskning och analys tar fram en mängd statistik med hjälp av all lokal gudstjänststatistik som samlas in i församlingarna. Den statistiken visar att antalet högmässor som firas har de senaste tio åren minskat med hälften, både i Göteborgs och Karlstads stift, som ju Korsväg vänder sig till. Det är en stor förändring. Använder vi bilden av dykarklockan går det att tolka förändringen som att möjligheten vi fått att färdas på jorden under himmelska livsvillkor är kraftigt förändrad. Vi behöver dra slutsatsen att vi behöver återfå rätt tryck, luft och förutsättningar för att ha tillgång till gåvan av himmelska livsvillkor.

Förutsättningarna finns; kyrkorummets universum med gudstjänsten som ger oss gemenskap med Kristus. Det är bara för oss att fortsätta fira gudstjänst. För vem har tillgång till ett helt universum utan att förundras över det och fortsätta vilja upptäcka det?

Anna Cöster, stiftsadjunkt för gudstjänst och teologi Göteborgs stift

This article is from: