Knivmakaren 2 2009 by Södra Lid

niv k Knivmakaren KNIVMAKAREN NR 2 2009

Medlemstidning för Svensk Knivförening

nr 2 2009

Bruks-

kniven

Vad är en brukskniv?

Knivdagarna i

Söderhamn se Årets Kniv

Knivskolan

med Magnus

Axelson

del 2, skaftet

Mukka-

kniven del 2, nutid 1

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Innehåll nr 2 2009 Ledaren Ett mellanår?

Brukskniven Vad är en brukskniv?

En Bruksknivsmästare Curt Ivan Wiklund porträtteras

Att få äga en vacker kniv Michael vaknade med en rolig idé

Mukkakniven del 2 Kniven med anor från 1700-talet

Ärans Hus Nu avslöjas vem som får Stol nr 3

Så bedöms din kniv Vad ger poäng och vad ger poängavdrag

Knivdagarna i Söderhamn Nu har sommarens tävlingar börjat!

Knivskolan del två Magnus Axelson gör klart kniven

Checkpoint Scandinavia Mässan med dom exklusivaste knivarna

Tillåtet eller otillåtet Vilka material får jag använda...

Knivklubbar i Sverige 3 5 6 8 10 14 17 18 22 26 29

Arjeplogs Knivsmidesförening c/o Odd-Björn Westerberg Gäddvägen 18 930 90 Arjeplog Tel: 0961 - 105 85 Bergslagens Knivgille c/o Raimo Westerling Ekeby Frommesta 5 692 91 Kumla Tel: 019 - 23 63 96 Dalarnas Knivförening c/o S-E Lannergård Prästgården 780 53 Nås Tel: 0281 - 59 60 10 Mobil: 076-141 32 44 Grundsunda Knivgille c/o Bengt Olof Tallroth Bastuvägen 7 890 35 Husum Tel: 0663 - 103 76 Hälsinge Knivförening c/o Reimond Dempwolf Klockarvägen 9 820 62 Bjuråker Tel: 073 - 98 17 614 Jössekniven c/o Eskil Groth Fabriksgatan 33 E 671 31 Arvika Tel: 0570 - 221 71 Knivmakare i väst c/o Stig Dahlberg Fågelstensvägen 218 437 40 Lindome Tel: 031 - 99 13 29 Knivfällan c/o Bengt Wettesten Dalboviksvägen 6 430 33 Fjärås Tel: 0300 - 54 18 33 bengt.w@hotmail.com

Lundabygdens Knivgille c/o Ulf Brising Genarpsvägen 12A 240 10 Dalby Tel: 046 - 20 97 68

Söderhamns Knivgille c/o stig åkerblom Bruksvägen 6 826 62 Norrala Tel: 070 - 672 77 55

Mellanbygdens Knivgille c/o Michael Almqvist Kungsvägen 54 930 10 Lövånger Tel: 0913 - 100 72

Södra Vätterbygdens Knivklubb c/o Ulf Winroth L.Hällestorp 561 38 Huskvarna Tel: 036 - 13 62 97

Nordmarkens Knivförening c/o Christer Persson Tvärdalen 67291 Årjäng Tel. 0573-711407 Scandinavian knifemakers guild c/o Anders Johansson Konstvaktarevägen 9 772 40 Grängesberg Tel: 0240 - 232 04 Siljansbygdens Knivklubb c/o Lars Vikman Born Torrångsväg 4 795 92 Rättvik Tel: 0248-144 82

Tornedalens Knivförening c/o Börje Rautila Byvägen 50 957 23 Juoksengi Tel: 0927-211 62 Upplands Knivklubb c/o Britt-Marie Fröjdhammar Åkragatan 8A 733 35 Sala Tel: 070- 350 60 55 medlem.spray.se/uppknivklubb

Skellefteå Knivgille c/o Ulf Avander Varuträsk 54 93198 Skellefteå

Värmlands Knivklubb c/o Bertil Forsberg Furirvägen 8 686 31 Sunne Tel: 0565-711432

Smålands knivmakare c/o Jörgen Eklund Åsvägen 6 590 90 Ankarsrum Mobil: 070-529 46 98

Västerdala Knivgille c/o Jonny Skogmo Rörbäcksnäs 55 780 64 Lima Tel: 0280 - 801 34

Stockholms knivförening c/o Lars Norling Blomsterkungsv. 356 165 77 Hässelby Tel: 08 - 381424 Mobil: 070-239 91 35

Östergötlands Knivförening c/o Peter Ahnell Norralundsgatan 35 602 14 Norrköping Tel: 011 - 18 86 68

Bli ungdomsmedlem! Under år 2009 får de tjugo först anmälda knivmakarungdomarna under 18 år medlemskap utan kostnad! Skicka bara in en anmälan till vår kassör Hans Wikström.

Framsida

Kniv av Gunolf Pålsson. Pålsson 1:a pris i TB klass A i Söderhamn 2009. Blad av Anders Hedlund. Bakgrund är utsikt från Valkallen i Höga Kusten. Foto: Bob Tunlind

www.svenskkniv.se Lösenord till medlemssidorna: medlem123

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Ett mellanår? 2009 verkar totalt sett bli ett ganska stillsamt år på knivmakarfronten. Den

tävlingsintresserade har kunnat deltaga i Söderhamns traditionella vårevenemang, som i år hade lite mindre bidrag än vanligt. Därutöver är det bara Svenska Mästerskapet i juli, parallellt med Knivveckan i Ludvikas tävling, som ger tävlingslystna möjlighet att komma ut på banan. Lite svängningar i tävlingsarrangemangens storlek kan vi kanske leva med. Vad jag tycker är mer oroväckande är att vi verkar se en dämpning även i de lokala föreningarnas verksamhet och medlemsantal. Smålands knivmakare kommer att lägga ner sin verksamhet och Upplands Knivklubb har beslutat att dra ner på sina aktiviteter, vilket bl.a. innebär att klassikern Knivkul i Gysinge inte går av stapeln som brukligt. Detta tillsammans med våra materialförsäljares uppfattningar om att marknaden verkar minska gör att vi ställer oss frågan: har den nedgång i engagemanget som andra konsthantverksgrenar rapporterat om i ﬂera år, nu också börjat synas i vår nisch? Från broderlandet i väst har jag erfarit att man ser samma huvudproblem som vi, att den naturliga avgången av medlemmar inte kompenseras av en föryngring av medlemsstocken. Glädjande nog råder den situationen dock inte i Danmark och framförallt inte i Finland, vilka båda har en positiv utveckling. Gör de något annorlunda och bättre än vi? – den frågan har vi ännu inte hittat något svar på. När man funderar kring utvecklingstrender kan man antingen se framför sig en ohjälpligt nedåtgående spiral eller en tillfällig svacka som med rätt engagemang och rätta verktyg kan brytas uppåt igen. Jag har beslutat mig för att det är det senare alternativet som vi ser: på samma sätt som det kommer att säljas ﬂera bilar på lite sikt, så kommer det att födas nya knivmakare och göras ännu mer spännande knivar. I en trendbrytning är det också alltid nyttigt att byta besättning och det känns därför helt rätt att utan sentimentalitet kunna skriva denna sista ledare. I det här numret har vi efter önskemål från många, inte minst våra äldre medlemmar, valt att lyfta fram brukskniven, det som egentligen är själva knivmakeriets hjärtesak. Det är också en särskild glädje att kunna skriva om den senaste medlemmen av Ärans Hus. Vem det är? Nä, du som läser tidningen på rätt sätt, dvs framifrån, får allt bläddra lite! Detta är också ett naturligt tillfälle att tacka alla de medlemmar som hört av sig och framfört sitt stöd i olika sammanhang, det har varit en trevlig motvikt till den vind som enligt naturlagarna alltid skall blåsa mest på toppen. Jag önskar den nya styrelsen arbetsro och svängrum och hoppas kunna sitta i min kammare, följa utvecklingen och säga ”vad var det jag sa, det var bara en tillfällig svacka!”

Knivmakaren MEDLEMSTIDNING FÖR SVENSK KNIVFÖRENING

STYRELSEN: ORDFÖRANDE: VICE ORDF: KASSÖR: LEDAMOT:

REVISORER: SUPPLEANT: VALBEREDNING: SUPPLEANT:

Lars Billström, Kinna Michael Almqvist, Lövånger Hans Wikström, Ö-vik Britt-Marie Fröjdhammar, Sala Dick Gidlöf, Husum Owe Wallin, Hudiksvall Lennart Mårtensson, Höganäs Jan-Aksel Lundström, Stenhammar Erik Johansson, Stockholm Urmas Prööm, Bromma stig åkerblom, Norrala Stig Sjunnesson, Vessigebro Bernt Olsson, Njutånger Hugo Berg, Ludvika

ANSVARIG UTGIVARE: Lars Billström Enebobacken 2, 511 58 Kinna Tel: 0320-130 50 E-post: billstrom.lars.e@telia.com REDAKTÖR & PRODUKTION: Bob Tunlind Videgränd 6, 871 52 Härnösand Tel: 0611-226 59 eller 070-233 03 71 E-post: bob.tunlind@gmail.com

Nästa nr av Knivmakaren utkommer 18 september 2009 Övriga utgivningsdagar under 2009: Nr 4: 11 december. Material senast 7 veckor före utgivningsdag PRENUMERATIONSFRÅGOR: Hans Wikström, Telefon: 0660 - 37 27 28 E-post: h.wikstrom@telia.com ANNONSFRÅGOR: Tag kontakt med Torsten Häller, Gränsgatan 24, 453 30 Lysekil Tel: 0523-13238 MEDLEMSAVGIFTER: Medlemskap för 2009 kostar 275:Familjemedlemskap: 100:- för varje ny familjemedlem (bara en tidning skickas ut per familj). Medlemsskap för boende utomlands: 325:Svensk Knivförening Plusgiro: 162 14 46-2 Utlandsbetalning: * IBAN kontonr: SE 88 9500 0099 6034 1621 4462 (24 tecken) Bankens BIC/SWIFT-adress: NDEASESS * Internetinbetalning kan bli billigare än den avgift banken eventuellt tar ut. Kontrollera med din bank. Glöm inte att ange fullständigt namn och adress! Mer information på vår hemsida: www.svenskkniv.se

TELEFONTIDER TILL STYRELSEN Måndag och tisdag kl. 18.00 - 21.00. Hans Wikström 0660-372 728 Michael Almqvist 0913-100 72 Lars Billström 0320-130 50 TRYCK: Strands tryckeri AB, Idrottsvägen 1, 711 34 Lindesberg. © 2004 ISSN 1102-5085

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Urban Gustafsson

2:a pris SM 2008 i klassen Traditionell brukskniv. Blad av Pär Björkman Foto: Kent Tunlind

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Brukskniven TEXT: MICHAEL ALMQVIST

Vad är en brukskniv? Den frågeställningen möter jag ofta i diverse olika sammanhang runtomkring i detta avlånga land. Frågan är nog bra… men kanske är den felställd. En brukskniv är inte bara ”en sak” så att säga. Tror att vi får borra ner oss i ämnet.

Till jakt, fiske och slöjd En omskrivning av ordet ”bruks” torde kunna vara ”något som är tillverkat i avsikt att användas (brukas)”. Förmodligen menar vi med det också att det bör vara dagligdags på något sätt. När, var och hur framgår inte heller direkt i frågan men ligger ändå inbakad i frågeställningen på något sätt. Redan nu börjar frågan om vad ”brukskniven” kan vara för något bli väldigt bred. Användningsområdena är många. Till jakt, fiske och slöjd är kanske de vanligaste svaren… men redan där ser vi en nästan oändlig utvidgning av frågeställningen. Jakt… vilken typ av jakt… älg, småvilt, fågel, styckning, buköppning eller att flå med? Fiske… menar vi då lax eller abborre, insjö eller djuphav? Slöjd… tälja eller karva, hårdträ eller mjukträ, figurer eller skulpturer?

Kalle tycker 12 och Pelle tycker 8 Inom vart och ett av alla dessa tänkbara bruksområden tillkommer dessutom det rent personliga synsättet i hur en kniv, utifrån en vana, bör se ut för att fylla sitt ändamål. Någon vill ha kolstål, en annan skall absolut ha rostfritt. ”Kalle” kan inte tänka sig något mindre än 12 cm i bladet medans ”Pelle” tycker att allt över 8 cm kan man kapa av, för det är ändå bara i vägen när man skall göra något. Parerskydd eller inte… är en lång och ständigt återkommande diskussion som verkar kunna skapa osämja mellan landsändar.

Men hallå! tänker du kanske Här och nu önskar jag att en gång för alla kunna fastslå att i organisationen Svensk Knivförening så ﬁnns ingen ambition att sätta etikett på vad som är en bra brukskniv eller inte. Vår största ambition ligger nog i att värna kvallitén, traditionen och utvecklingen på det som tillverkas. Men hallå! tänker du kanske nu… Ni har ju tagit fram ett omfattande regelverk som på alla möjliga sätt ramar in hur en brukskniv, traditionell såväl som utvecklad får se ut! Detta gäller bara hur en tävlingskniv med epiteten ”traditionell och utvecklad” brukskniv får se ut, eller snarare vilka material och tillverkningsmetoder som använts vid byggandet. Det fysiska utseendet rent formmässigt lägger vi ju oss inte i särskilt mycket, inte ens på en tävlingskniv. Vi har visserligen bedömningspunkten ”Bruksvärde” med, men detta för att ändå med hjälp av

våra erfarna domare ge tillverkaren ett stöd i hur man kan jobba för att optimera bruksegenskaperna på såväl en tävlingskniv som en ”brukskniv”. Det kan alltså vara en mycket stor skillnad i utseende och innehåll på en kniv som i första hand är tänkt att tävla med och en kniv som aldrig är tänkt till något annat än att brukas på ett eller annat sätt. För att på ett någorlunda rättvist sätt kunna tävla med en kniv behövs det i viss mån åtstramande och riktande kriterier för bedömningsprocessen. Därav vårt regelverk, men den gäller sålunda inte som en entydig ”lag” om vad som gäller ute i ”verkligheten”. Det är inte någon domare, ordförande i någon tävlingskommitté eller styrelseledamot i SvKnf som äger rätten att bestämma om kniven du har i bältet är en brukskniv eller inte.

Varför göra något fult I alla tider har nog hantverkaren av diverse bruksföremål försökt att kombinera bruksegenskapen med en estetisk framtoning. Varför göra något fult när man kan göra det vackert? Några av er kanske då undrar varför vi i SvKnf valt att begränsa tillåten utsmycknadsgrad i tävlingsklassen ”Traditionell brukskniv”. I Sverige har vi ju kanske inte den starka tradition kring hur bruksknivar skall se ut som t.ex. Norge och Finland. Vi har Morakniven, så ren från utsmycknad och ”lull-lull” och så har vi den samiska knivtraditionen, så full av gravyr och bildkonst, två ytterligheter. På något sätt har vi velat värna om dessa två sätt att bygga kniv på. I TB värnar vi traditionen att göra enkla funktionsdugliga knivar och i UB så vill vi lyfta fram kreativiteten och nytänkandet in i bruksföremålet kniven. Vi kan inte heller komma ifrån att båda dessa klassformer på ett eller annat sätt är kompromisser mellan ett antal starka viljor och sätt att tänka kniv på, bland mer eller mindre kända knivmakare och traditioner i detta land.

Du avgör vad som är en bra brukskniv Min högst personliga åsikt är att det till största delen är brukaren som avgör vad som är en bra brukskniv, inte tillverkaren. Självklart är det så att en erfaren tillverkare kan och bör nyttja sin kunskap om vad marknaden efterfrågar i tillverkningsprocessen och därefter tillverka bra knivar riktade till olika verksamheter såsom t.ex. småviltsjakt eller skulptural träskärning. Låt sålunda kreativiteten ﬂöda när du bygger din kniv så kommer vi långsamt men säkert att bygga på nya traditioner hur en vacker och funktionsduglig brukskniv kan och ”får” se ut i Sverige.

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Jag gör bara bruksknivar TEXT & FOTO KENT TUNLIND

Handlaren i byn hade en så ﬁn kniv hängande i bältet, svart skinnslida med silverholk, detta är ett av hans tidigaste knivminnen och han hade alltid svårt att slita blicken från kniven. Pojkdrömmen var att få en egen kniv och till slut kunde han beställa en på postorder – en sån där med parerskydd och läderslida. Curt Ivan Wiklund är född och uppväxt i Fredrika 10 mil väster om Umeå, ett litet samhälle med idag 200 innevånare. Han har varit med i skogen sedan han var pojke och kommer inte ihåg hur många älgar han fällt, toppjakt är också hans passion, så han vet hur en brukskniv ska se ut.

Nu gör Curt Ivan hela knivstället själv! Något han länge velat göra. Här ett eget slipat blad av Sandvik 12c27

De första knivarna gjorde han av Moraknivsblad och träslida med läderholk. Det var i 17-18 årsåldern, en släkting var gift med en slöjdlärare, ”SnickarEmil”, som gjorde just sådana knivar. Men det var inte förrän han anmälde sig till en knivkurs i grannbyn för Erling Månsson som han kunde utveckla sitt slöjdande. Tänk om han gått en kurs från början! Här ﬁck han lära sig att göra en pappmall till läderslidan, sadelmakarsöm, klicket. Om det är ett råd han

vill ge så är det att gå en kurs, det var nu det började hända något. Hembygdsdagarna i Vilhelmina anordnade 1996 en knivmässa och tävling med 32 bidrag och här ﬁck han ett tredjepris vilket självklart sporrade. Nästa tävling var i Ludvika år 2000, här ﬁck han också ett tredjepris, samt ett förstapris i Söderhamn år 2001. Höjdpunkten var 2002 i SM i Delsbo, då var det roligt att åka hem! Ett SM-guld och även ett tredjepris. Sedan har förstapriserna radat upp sig år efter år. Bl.a. i Ludvika,

och går inte förbi någons vedbacke utan att titta. När han plockat det han vill ha grovsågar han skaftämnet och lindar varje bit i c:a 4 varv tidningspapper, ofta med ändytorna limmade med trälim. Paketerar i kartong och låter torka i någon månad, men tittar till dem då och då. Han har aldrig varit imponerad av de nya materialen som fossila och giraffben, tror inte de fun-

gerar lika bra i en kniv som ska brukas i skog och mark.

Söderhamn och SM. Curt Ivan jobbar gärna i våra svenska träslag. Sälg- och björkmasur är väl bland det ﬁnaste att slöjda på, men han använder gärna stabiliserat. Till en brukskniv är stabiliserat trä hållbart, underhållsfritt och man får en otrolig ﬁnish. Hur man än putsar så har man alltid någon repa på trä´t, men du får en helt annan yta på stabiliserat trä. Hans tycker mycket om ek, gillar mönstret när man tvärsågar eken. Han letar alltid efter skaftämnen i skogen, har ”knivmakarblicken”

När jag frågar vad som är det svåraste när man gör en tävlingskniv så svarar han att man måste vara noggrann hela tiden, inte slarva med sömmen, vara noga när man sylar, vara rädd om skinnet, men självklart är in-

fästningen för bladet det som är kinkigast. Var noga och stressa inte, ta bara lite i taget och prova bladet igen. Formen och linjerna är han noga med, han tar ofta kniven mot ljuset och ”syftar” så att alla sidor blir lika. En kniv har inte bara 4 sidor, fram och bak och rygg och buksida, utan också ﬂera smalare ”sidor” som längs

KNIVMAKAREN NR 2 2009

ryggen eller buken, och de måste också bli liksidiga. Skaften görs 11,5 cm långa men bara 18 mm tjocka så de blir aldrig klumpiga. När han syr slidan skär han ut efter pappmallen i torrt läder men fuktar kanten när han sylar hålen för att inte lädret ska spricka, sylar med flat syl, tycker han får en jämnare söm då. ”Använd pannluppen så får du raka sömmar!” Den syntetiska tråden kan han dela i tre eller fyra trådar, använder så tunn tråd som möjligt. Sömmen avslutas en cm innan överkanten för att få ”gångjärnet” för passform och klick. Han använder träholk på ovansidan av bladet som han när slidan är färdig limmar fast på insidan. Nu får han ett rejält stopp och ett bra klick –”det tycker folk om”, han har också något att jobba mot när han arbetar med falsbenet. När han sytt börjar formningen, jobbar med kanten och formar sömmen rak och får ”pärlorna” så jämna som möjligt. Låter torka sakta i början genom att sätta i en plastpåse med bara lite öppet och kan då styra fuktigheten. Jobbar mycket med falsbenet. Lädret färgas medans det ännu är fuktigt, sedan är det bara att jobba med falsbenet i åtminstone en vecka. Han tar då och då ut kniven ur slidan för att kolla passformen. Är noga med att smörja skinnet, speciellt om kniven ska säljas. Tidigare använde han gärna blad av Pär Björkman och Anders Hedlund för finishens skull, de ger högsta poäng men nu har han börjat slipa till bladen själv tillsammans med pojkarna i Grundsundagänget. Det är ett lyft att få göra hela knivstället själv! Idag går Curt Ivan omkring i byn med en vacker kniv i bältet, en svart, med silverholk, och hela kniven har han gjort själv. En och annan pojke kastar lystna blickar på kniven, självklart låter han dem fingra på den, kanske kan han inspirera någon framtida slöjdare…

Curt Ivan gillar mönstret när man tvärsågar eken vilket syns i detta skaft. Blad av Anders Hedlund

Ask är ett material som ger annorlunda, men vackra effekter. Blad även här av Anders Hedlund

Stabiliserad masur, med blad av Anders Hedlund

Stabiliserat trä är hållbart, underhållsfritt och man får en otrolig finish. Blad av Pär Björkman

Curt Ivan använder pannlupp när han syr slidan för att få sömmen rak och använder så tunn tråd som möjligt. Han fuktar kanten innan han sylar hålen för att inte lädret ska spricka

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Att få äga en vacker kniv TEXT: MICHAEL ALMQVIST, FOTO: GUNNAR HOLMBERG

En natt vaknade jag med en rolig idé, kanske känner ni igen er i den situationen… Oftast brukar sådana nattliga idéer kunna verka så bra och fullt genomförbara just sådär under nattens småtimmar, för att sedan i den nyktra morgontimmen klarna i sin ogenomförbarhet. Denna idé visade sig dock vara hållbar. Jag skulle lägga in en beställning på en kniv hos en man som jag inte känner, aldrig har träffat, men som jag kommit att se upp till. Jag har under en tid följt denna knivmakare med särskilt intresse allt sedan han dök upp på SvKnf:s diskussionsforum med sina vackra välformade bruksknivar. Vi ﬁck möta honom som hastigast i Knivmakaren nr1 -09 i artikeln om ”vad bidde det” projektet. Låt mig få presentera: Gunnar Holmberg från Strängnäs. Kortfakta: Gift med Kristina sedan 33 år tillbaka. Barn: 3 st. och snart 4 barnbarn. Yrke: Maskinoperatör men snart ”friherre”. Min idé gick ut på att fråga Gunnar om han skulle kunna tänka sig att bygga en typisk ”Gunnarkniv” till mig. Jag skulle stå för allt material, blad såväl som skaft och till slida. Han skulle fota upp hela byggprocessen. Min önskan var också att kniven skulle vara tematiskt uppbyggd med ”mig som tema”. Norrlänning, VW/bubbla samlare, MoDo fan och lejon/Afrika intresserad. Jag mailade frågan till Gunnar och ﬁck ganska snabbt till min glädje ett jakande svar. I konceptet ingick att

ingen tidspress skulle föreligga, fri idébildning om hur kniven skulle se ut. Dvs. att jag inte ville ha någon som helst kännedom om hur han tänkte sig att kniven skulle gestalta sig. För att Gunnar skulle få maximal frihet i sin idébildning så skickade jag en låda med material, som säkert skulle räcka till flera knivar, som han fritt fick välja ur. Valet föll på ett par skalor av giraffben, renhorn och två bitar infärgad och stabbad granmasur. En underbart idéskapande materialblandning som kom att visa sig vara mycket lyckad. Här kommer ett litet urval av bilder från tillverkningsprocessen. Jag låter dem vara okommenterade då en bild ju ”säger mer än tusen ord”. Vad skall då inte flera bilder säga..!? I min ägo har jag nu en underbart vacker brukskniv som jag kommer att vårda ömt. Jag har också som beställare av en kniv dragit på mig en bra erfarenhet enligt följande: Det första jag tittade efter när jag fick kniven i min hand var inte eventuella fel och brister. Nej, jag lät mig begeistras av alla sköna detaljer, hur den låg i min hand och bara den glädjen jag kände över att få äga den. Denna kunskap gör mig idag tryggare när jag själv skall leverera en kniv till en kund. Det är inte de små felen (som förmodligen finns i alla knivar) som avgör om kunden blir nöjd eller inte. Det är helheten tillsammans med de små detaljer i kniven som jag som knivmakare har lyckats med som skapar lyckokänslan hos ägaren.

KNIVMAKAREN NR 2 2009

En typisk ”Gunnarkniv”

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Det är Alf och Thomas Landin i Junosuando som nu gör Mukkakniven i större skala.

Mukkakniven görs i vedspisen! Del 2

TEXT & FOTO: KENT TUNLIND

Alf cyklade ofta som pojk med liarna lindade i ett paket på pakethållaren de tre kilometrarna till Oskars smedja nere vid älven. Den låg nere vid Tärendö älv, just var den började från Torneälvs själva bifurkation. Oskar Mukka var känd nd fförr att vara duktig p på att ”slå om liarna”, och hustrun Maria pumpade bälgen. Det är Alfs minne av den sista smeden Mukka. Kniven lärde han sig göra tillsammans med Nils Hjärtström som tog upp tillverkningen efter smedens död. Precis så här såg det ut i smedjan! Hustru Maria pumpade bälgen. Täljd av Alf Landin

Alf Landin, född i mitten av 30-talet, har gjort kniven sedan slutet av 60-talet och sonen Thomas, idag drygt trettio år, är de som idag håller traditionen vid liv i större skala. Kniven kallar de Junosuandokniven för att knyta an till trakten. Jag ska ffå följa med till smedjan för att få vara med när de ggör en kniv. Sätter man verkligen kniven i vedspisen är det jag mest är nyfiken på. Far och son gör och säljer knivarna tillsammans, mest på olika marknader, som Jokkmokks och G Gällivare marknader. Idag håller ller Thomas i den stora hammaren och bankar ner över ver knivens ttånge de fyrkantiga näverbitarna som Alf väljer ljer ut och ggör sista kollen på att de godkänns. Det ffårr inte vara n få någon spricka p på nävret. Bitarna är drygt 5 cm i fyrkant och 1 mm tjocka och de sl slås ner på tången, omlott i en stj stjärnform sså att fibrerna hela tiden korsar biten under, med ett kraftigt don som de sj själva gjort. Längst fram äär en m mässingsholk om 10 mm. Knivbladen tar de idag frå från ån Alti Kankan Kankanää i Oulo i Finland, de har köpt pt in flera hundra blad i storlek mellan 70 till 90 mm. I Mukkakniven har det alltid varit kolst kolstålsblad och den traditionen vill de ffölja.

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Till skaftet har de nu trätt på nästan etthundra näverbitar och nu sätts mässingsholken på och så nitas skaftet ihop. Det är viktigt att näverskaftet blir väldigt kompakt och tätt annars kommer skaftet inte att bli stadigt. Nu tar Alf på sig handsken och för det blivande knivskaftet in i vedspisen och nävret tar eld direkt. Jag måste backa ut genom dörren för att kunna fotografera, och ut ur skorstenen kommer en underbar lukt av näver som brinner. Blir inte bladet förstört undrar säkert ni också, men han styr elden med hur han håller kniven och det hinner aldrig bli så varmt att stålet tar skada. Han vrider och vänder på ”vedklampen” för att det ska brinna jämt och till slut slocknar den av sig själv. Nu har vi en svart vedklabbe och jag har ju redan sett knivarna och vet att även ur denna kolbit kommer det att komma ut ett vackert skaft. Med kniv grovformas nu skaftet och idag använder de också en maskindriven slip. Till slidan har de redan gjort innerholken med den egna formen, de har en mjukare form än Hjärtström. Trälisten är en utsmyckning. Lädret skärs ut grovt och blötläggs och sys runt kniv och träholk. Runt kröningen viks skinnet in för att få en ﬁn avslutning. Sonen Ola är också inblandad i slöjdandet, de gör mycket kosor, salladsbestick och traditionella hornknivar där Ola gör gravyren.

Alf synar näverbitarna och Thomas bankar ner bitarna...

Originalet Jag har fått möjlighet att ﬁngra på originalet, en kniv som smeden Oskar Mukka gjort. Han dog 1948, så denna är gammal. Samerna ville att kniven skulle blänka mer varför han har varvat näverskivorna med metall. Skaftet är mindre än de knivar som görs i byn idag, väldigt lika Iisakki Järvenpää Kauhava-knivarna. Skaftet är 90x17x24 mm, bladet 100x18x4 mm men ovalt i tjockleksformen alltså rundad vid ryggen där det är 3 mm tjockt, bladet är också taperat mot spetsen. Holkarna i koppar gjöt han själv i formar.

Gösta Mukka I granngården till Nils Hjärtströms bor Gösta, en sonson till den sista smeden Mukka och han lärde sig också göra denna speciella kniv. Oskars söner var inte alls intresserad av smedsyrket utan tog traktorn och fyllde en gammal brunn med den anrika smedjan! När Alf hade synpunkter på hur man kunde göra så tyckte dom att man har rivit ﬁnare byggnader i byn än en gammal smedja.

...med ett specialgjort verktyg. Nu för Alf in skaftet i vedspisen...

När Nils, strax innan sin bortgång, började trappa ner slöjdandet uppmuntrade han grannen att lära sig göra denna kniv för att hålla traditionen vid liv inom Mukkasläkten, detta var i början av 90-talet. Gösta har också en rundare form på slidan lika den Nils gjorde i början. Smeden Oskar Mukka gjorde inte slidan själv, det tyckte han var fruntimmersgöra, utan slidformen som den ser ut idag är Hjärtströms. Mukkakniven som man gör i vedspisen har alltså hållits vid liv inom släkten i över trehundra år och är väl en kulturtradition som vi behöver bevara….

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Sonen Thomas och Alf Landin, som är 75 år idag, vid köksbordet.

Överst en en nygjord Mukkakniv 2009 av Alf och Thomas Landin, vilka har en lite egen form på slidan. Man gör ett hundratal knivar varje år! Under en kniv av Nils Hjärtström gjord 1976 Ovan till h: Gösta, en sonson till Oskar Mukka lärde sig göra kniven av Nils Hjärtström, som vi berättade om i förra numret av Knivmakaren Nedan till h: Här en nygjord kniv av sonsonen Gösta Mukka, bredvid ooriginlet av Oskar, den siste smeden i släkten Mukka som dog 1948. Oskar hade mera metall i sin då samerna ville att knivarna skulle blänka. Som synes har inte kniven förändrats mycket under dessa år. Kniven har nu tillverkats på samma sätt i över 300 år!

Innerholken, med dekorationslisten, och kniven sedd från sidan

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Vi bad våra läsare skicka in bilder på, och berätta något om sina bruksknivar. ( Fortsätt att skicka in era bidrag! )

En kniv gjord 1935 av en pojke på 11 år! Jag såg på SvKnf:s forum att ni sökte bilder på gamla bruksknivar och kanske kan jag hjälpa till. Kniven är gjord av min farfar när han var elva år. Han var född 1924 så kniven är alltså gjord runt 1935. Mellan världskrigen med andra ord. Bladet är handslipat av honom och gjort av ett kallsågsblad. Skaftet är av ek med kopparnitar och kopparholkar. Bakändan är speciellt anpassad till att skrapa snö från skidorna. Ni vet den där lilla fördjupningen under skidan... Slidan är av en gammal ﬂygarjacka, behandlad med shellack för att stadga upp det hela. Min farfar gick bort i februari 2007. Han hette Henry Axel Eklund och blev 84 år och han har haft sin kniv i stort sett hela sitt liv. Strax innan han dog gav han mig sin kniv i arv. Han var mycket stolt över att jag gör knivar och att jag delade hans intresse för jakt och natur. Som ni nog redan har listat ut så är jag oerhört stolt över att äga den här kniven och det skulle hedra både min farfars minne och mig att få visa upp den. Tommy Eklund

För katalog Skicka 20 kr i ett kuvert, glöm inte att uppge adress, så skickar vi katalogen

KNIVMAKAREN NR 2 2009

På Stol nr 3 sitter den som satte hjulen i rullning! TEXT: LARS BILLSTRÖM

Utmärkelsen Knivmästare av Ärans Hus hedrar den som på ett eller annat sätt gjort en betydelsefull insats för svenskt knivmakeri. Det kan vara genom att ha tagit rollen som ledstjärna inom konsthantverket, att ha utvecklat sin specialitet till gagn även för andra eller kanske ha varit pionjär inom verksamheten. Hela knivsverige är nog överens om att Knivveckan i Ludvika har varit och är det nav kring vilket det mesta har kretsat genom åren. Inte minst i våra grannländer är arrangemanget ett begrepp; jag har märkt att när våra föreningskollegor hör av sig för att få årets svenska evenemangstidpunkter så brukar man alltid säga: ”Ja, Ludvika har vi ju förstås redan skrivit in.”

Så Knivveckan är ett begrepp och lika säkert är att eldsjälen Anders Höök är ett begrepp. Han personifierar för de flesta det som kommit att vara själva grundvalen för vår utställningsoch tävlingsverksamhet. Troligen hade du inte suttit och läst denna tidning om inte Anders och hans medbröder en gång i tiden hade engagerat sig i det som kom att bli Svensk Knivförening. Så vad vore riktigare än att från föreningens sida lyfta fram den som är medskyldig till såväl Knivveckan som Svensk Knivförening? Styrelsen beslutade i år enhälligt att utse Anders Höök som innehavare av Stol nr 3 i Ärans Hus, vilket kommer att bekräftas vid hyllningsceremonin i samband med årsmötet den 10 juli. När man sitter och pratar med Anders om praktiska frågor får man en känsla av att ingenting är omöjligt, det handlar mera om hur saker och ting skall kunna lösas. Det har ju blivit populärt inom företagsvärlden att beskriva folk med engelska termer, en ”doer” är t.ex. någon som fixar allt som måste fixas. Anders var en doer långt innan begreppet uppfunnits, urtypen för den som själv tar tag i allt om det kniper, den som alltid är på plats först under Knivveckan och som alltid lämnar som siste man (och då tillsammans med sin Ingegärd, som lika visst brukar vara sista kvinnan). Nyss fyllda 65 är han nu igång med sin tjugoandra Knivvecka. Hur kom det sig att du började med Knivveckan? Som så mycket annat var det en tillfällighet. Som engagerad i Grangärde Fiskevårdsförening kom jag att ta hand om Akvariet tillsammans med Kent Bergkvist, som representerade slöjdarna. Därifrån utvecklades Knivveckan successivt till vad den är idag.

På Stol nr 3 i Ärans Hus sitter nu Anders Höök

Ett så stor tillställning som Knivveckan faktiskt är, måste väl innebära att du jobbar lång tid i förväg med förberedelserna? Egentligen inte. Vi har sådan rutin idag så att jag kan dra igång, i vart fall på allvar, en vecka före. Och jag har en bestämd uppfattning – aldrig en massa möten för att planera! Vill man ha något gjort så är det bättre att ringa folk och komma överens. Man lär sig snart vilka man kan lita på och hur man skall få saker och ting gjorda. Tidigare i mitt liv har jag suttit i

KNIVMAKAREN NR 2 2009

en massa nämnder och arbetsgrupper, men det är bättre att ha direktkontakt med folk, då vet man att det man är överens om också blir gjort.

stabiliserat sig på en mera normal nivå så att det idag är c:a etthundrafemtio tävlingsbidrag av ungefär sextio slöjdare.

Hur klarar ni allt det praktiska jobbet? Vi har turen att få gott om hjälp från villiga krafter som ordnar med förberedelser och efterarbete. Vi skall inte heller glömma att vi har loppis varje helg under sommarperioden, så vi har bra rutin. Runt 95/96 åkte vi runt på mässor och då var vi upp till tjugo personer och två långtradare som reste omkring.

Du och ditt arbete har kommit att betyda en hel del för utvecklingen av knivmakeri såväl i Sverige som i Norge. Förra årets Ärans Hus-ledamot Conny Persson sade att han säkert hade dig att tacka för en del av sina framgångar. Känner du att du rönt den uppskattning du förtjänar för dina år av satsningar? År 1997 ﬁck jag utmärkelsen ”Den sorte hånd” av Norsk Knivforening för förtjänstfullt arbete för att bevara och utvidga norsk knivtradition. Det kändes verkligen glädjande. (Dessutom har jag vid min källforskning sett att Anders fått ett resestipendium av Ludvika kommun för att åka utomlands och besöka knivutställningar, så även hembygden har uppmärksammat Anders insatser. LB)

Det är intressant att det redan från början blev lite av ett nordiskt samarbetsprojekt. Berätta! Det bestämdes från start att domare från de andra nordiska länderna skulle vara knutna till den tävling som drogs igång och i styrelsen för det som sen utvecklades till Svensk Knivförening var det likaså nordisk medverkan. Det har säkert medverkat till att Knivveckan blivit ett sådant begrepp i grannländerna. Knivtävling ja, det var ju tydligen en enorm uppslutning första året? Året innan hade ju tidningen Jaktmarker och Fiskevatten haft sin omtalade knivtävling och det fanns väl ett stort uppdämt intresse för något så nytt som en tävling. Första året hade vi sjuhundra tävlingsknivar, i alla olika kvalitetsnivåer! Nästa år hade det sjunkit till fyrahundra, vilket var för mycket även det. Sedan har det

Hur är det med ditt eget knivintresse, gör du också knivar? Nja, det har aldrig blivit av, jag har nog inte tålamodet och tiden för att hålla på med det. Då är det roligare att följa andra, stora norska och svenska knivmakare som alla har varit i Ludvika redan tidigt under sin utveckling. Vi gratulerar Anders till utmärkelsen och hoppas att han kommer att återﬁnnas i ytterligare många år i knivsveriges centrum.

Han har nog skakat hand med alla dom duktigaste knivmakarna! Här får Robert Mattsson sitt diplom, och i år får även Anders ett! Till höger Anders vapendragare under Knivveckan, Håkan Rosén från Ludvika Turism

KNIVMAKAREN NR 2 2009

6 –12 juli arrangerar Svensk Knivförening

KNIV

SM 200 0 LUDVIKA A

älkommen till en knivkulinarisk upplevelse utöver det vanliga, serverad av Sveriges duktigaste knivmakare knivmakare! Nu är det bara några veckor kvar till 2009 års SM som kommer att pågå i anslutning till Knivveckan i Ludvika den 6-12 juli. Tävlingen är öppen för knivmakare i Sverige med högst två tävlingsbidrag i varje klass. Nu är det bråttom om du inte skickat in dina tävlingsbidrag! Senast onsdag 24 juni ska dom vara Åke Eriksson, Råggärdesvägen 10, 890 35 Husum tillhanda. Utställning av tävlingsknivarna pågår under hela veckan. Var med om den spännande prisutdelningen lördag 11 juli kl 13.00 och se vilka som koras till Svenska Mästare! All information du behöver finns på vår hemsida, där du även kan se SvKnf:s tävlingsregler som gäller. www.svenskkniv.se

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Så bedöms din kniv TEXT & FOTO: BOB TUNLIND

Vad tittar domarna på när dom bedömer inlämnade tävlingsbidrag? Vad ger extra poäng och vad ger avdrag? Vad missas det oftast på, och vad kan jag göra för att få dom där extra poängen som kan vara skillnaden mellan att komma 1:a eller 3:a? Döms det efter Sv.Knf:s nya tävlingsregler, vilket man gjorde i Söderhamn, använder man 14 kriterier med 10 som

högsta poäng, totalt 140 poäng i TB, men i UB kan man kan få 20 poäng på Estetiskt helhetsintryck istället för 10, alltså max 150 poäng. Årets Kniv i Söderhamn ﬁck t.ex. 8 st. 10-poängare och 19 på Estetiskt helhetsintryck! Visst, en hel del beror på vem som dömer och de enskilda domarnas erfarenheter, men det ﬁnns en del du kan göra för att öka dina poäng...

Bladet

Infästningen Här kan man vinna poäng! Var noggrann. Det måste vara tätt och ﬁnt mellan bladet och skaftet. Gunolf Pålsson missar aldrig på det. Så här ska det se ut, 10 poäng! Putsa och färga innan du fäster bladet för gott. Här missas det. Putsar du skaftet till 2000 korn ska även fronten putsas lika.

Centrumlinjen eller mittlinjen måste vara rak, domarna ser direkt om bladet pekar snett. Titta efter linjen hela tiden som du formar skaftet.

Holken Använd helst inte buffelhorn (eller mammut) som holk på en förﬁnad brukskniv. Buffelhorn är inte starkt nog och är känsligt för stötar och slag. Det har även en ökad risk för sprickbildning, och kan även ge poängavdrag. Använd istället renhorn, älghorn, eller ett stabiliserat trä, eller björkvril som är riktigt hårt.

Välj ett blad som ger så mycket poäng som möjligt. Undvik handhavandemärken på bladet. Att filen slinter eller att få märken från skruvstädet. Polera upp finishen och på bruksknivar bör det även vara skarpslipat. Gunolfs knivar är omtyckta och används av jägare och fiskare som uppskattar hans rostbeständiga blad, vilket också kan höja bruksvärdet i bedömningen.

Rygglinjen och buklinjen Idealet är att ryggens och bukens linjer följer bladets. Välj ett blad som passar den kniv du tänkt göra. Följ dom rekommendationer som ﬁnns när det gäller gyllene snittet, det är inte för intet dom ﬁnns. Det är snyggt om klacken på bladet har samma vinkel som skaftet, som på denna kniv.

Upphängaren Slidan Här ﬁnns det poäng att hämta. Jobba längre med glattpinnen än alla de andra, det ger extra poäng. Slutar man för tidigt får man apelsinhud. Hela torktiden måste man jobba med falsbenet. Undvik att få märken på lädret. Klipp naglarna innan du börjar sy, så slipper du nagelmärken. C I Wiklund tipsar om att använda pannlupp när man sylar och syr! Sömmen ska vara så rak och jämn som möjligt. Tvätta händerna om du äter en macka, fett från ﬁngrarna kommer att synas på lädret när du färgar. Poängavdrag om kniven sitter för löst eller för hårt i slidan.

På en brukskniv bör inte 1:a insticket till upphängaren sitta för högt upp. I Söderhamn ﬁck man avdrag om det var under 15 mm, detta för att lädret ska hålla. Se till så att upphängaren inte sticker upp för mycket ovanför skaftets översta del. Rekommendationen är max c:a 40 - 50 mm. Glöm inte bort att bearbeta även köttsidan/invändigt på hällan så att den inte är ”luddig” utan komprimerad och ﬁn.

Finishen Då bladformen påverkar skaftets slutliga form väldigt mycket och många bruksknivar därför rent designmässigt ofta liknar varandra, bör du lägga ner mycket möda på finishen. Här finns nog dom flesta poängen att plocka! Använd lupp och förstoringsglas när du synar. Säkert ser du någon sliprepa som måste bort för att du ska komma topp tre. Putsa, putsa, putsa! Gunolf får ”alltid” en 10:a på finishen! Denna kniv fick 1:a pris i TB i Söderhamn, fem poäng fler än 2:an och sex fler än 3:an. Ni ser den också på framsidan av detta nr av Knivmakaren.

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Knivdagarna i Söderhamn 2009 TEXT: MATS HOLMBERG, FOTO: BOB TUNLIND

Årets tävling gick i strålande solsken och värmebölja. Dom som är lite insatta i hur det funkar i Söderhamn förstår då att större delen av hemmapubliken var ute och krattade eller ordnade i sommarstugan istället för att se på en knivtävling. Men runt 600 personer besökte ändå årets mässa och fick se både högkvalitativa alster i tävlingen, men även bra hantverk från lokala slöjdare (huvuddelen ej knivslöjdare). Dock var insända tävlingsbidrag det lägsta någonsin, och lite förvånande med tanke på att det bara är tävlingarna i Ludvika i övrigt i år. Däremot höll de allra flesta tävlingsalstren en förvånansvärt jämn kvalitet och undertecknad, Owe Wallin och Anders Regnander fick klura en hel del vid bedömningen innan vinnarna kunde koras. Utmärkelsen Årets kniv vanns av Laszlo Balatoni för en stilren kniv i vikinga/medeltidsanda och Publikens pris gick till Johan Stenevad, Jonny W Nilsson samt Mattias Styrefors för deras bidrag i Teamworkklassen. Övriga pristagare ser ni på annan plats i tidningen. I ungdomsklassen tävlade i år enbart 12 st. alster, tyvärr beroende på att skolorna i Söderhamns kommun infört ett periodschema som gjort att många elever inte hunnit klart med knivarna. Under de båda utställningsdagarna var vi många som hade funderingar kring det låga deltagarantalet i tävlingen och en sak de flesta var överens om är att vi knivmakare blivit för duktiga. Tittar man i domarprotokollen så har de allra flesta tävlande både de 7:or, 8:or och 9:or i sina individuella protokoll. Alltså bedömningsgrunden mningsgrunden bra eller mycket bra, m.a.o. bra hantverk och förnämliga bruksegenskaper men tyvärr rr någon liten teknikalitet som gör att dom inte hamnar på prispallen. Utifrån egen erfarenhet vet jag att man som slöjdare jdare blir väldigt v självkritisk och hellre håller en sådan kniv hemma än n skickar den på tävling. Men det gör också att utbudet knivar förr publiken blir ffä färre rre att se och sedan är ekorrhjulet igång. Nästa årr blir publiken ffä färre, rre, tillresande hantverkare uteblir och arrangemanget minskar. Det känns tyvärr som om det är den trenden som ärr på gång g utifrån att tävlingarna blir färre. Vill vi fortsätta att utvecklas som förening och även ven utveckla hantverket måste vi närr vi sitter i stugorna se bortom småskavankerna på våra ra alster och skicka knivarna ändå, för att bredden och utbudet samt nya idéer er ska ge en intressant och rolig utställning att titta på och prata om. Jag hoppas att årets SM-tävling blir en vändpunkt ndpunkt därr vi ffå fårr se ett stort och varierat utbud av knivar i alla klasser och att det kan bli en vändpunkt för alla kommande tävlingar. vlingar. Förr som sagt, det görs många väldigt ldigt bra knivar som har sin givna plats i tä tävlingar ä ävlingar utan att bli vinnare.

Årets kniv samt 1:a pris i Utvecklad brukskniv, klass A. Laszlo Balatoni

3:e pris i Utvecklad brukskniv klass B. Första gången Mikael Johansson tävlar!

KNIVMAKAREN NR 2 2009

2:a pris i klass A, Förfinad brukskniv. Gunolf Pålsson. Blad av Bo Helgesson

2:a pris i Teamwork. Eskil Andersson, Hans Lundmark, Poul Strande

2:a pris i Jakt & Fiskeklassen, Urban Gustafsson. Blad av Pär Björkman

1:a, 2:a & 3:a i Miniatyr/Smyckekniv. Roger Frisk, Johnny Axling och Gunolf Pålsson Nedan: 2:a pris i Ungdomsklassen. En innovativ kniv av Victor Ohlson

3:e pris i Utvecklad brukskniv, klass A. Urban Gustafsson. Blad av Pär Björkman

KNIVMAKAREN NR 2 2009

1:a pris i Roookieklassen. Mikael Johansson

1:a pris i Utvecklad brukskniv klass B. Anders Vikberg. Blad av Conny Persson 3:e pris i Jakt & Fiskeklassen. Gunolf P책lsson. Blad av Bo Helgesson

1:a pris Teamwork samt Publikens pris. Johan Stenevad, Jonny W Nilsson och Mattias Styrefors

KNIVMAKAREN NR 2 2009

1:a pris Konstkniv. Johan Stenevad. Blad av Mattias Styrefors

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Knivskolan del två Fulltånge

TEXT & FOTO: MAGNUS AXELSON

I förra numret formade vi till och slipade bladet, gjorde ﬁleworken och skickade till slut bladet till härdning. Nu har det kommit tillbaka så vi kan fortsätta med skalorna. Jag har valt skalor av stabbad Boxelder.

Planslipar insidorna på skalorna.

Jag börjar med att rita ut formen på skaftet och märka ut var jag ska borra.

Jag borrar först med 2.2 mm för att senare ”försänka” med 3.5 mm borr för skruvskallarna.

Nu kan jag skruva dit skalorna och försiktigt slipa ner till bladet...

Grovsågar bort överﬂödigt material med bandsåg.

...slipar försiktigt för att inte komma åt tången allt för mycket.

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Slipar bort material i bakkant på skalorna för att exponera hålet i tången. Har även slipat till slutliga formen på skalorna.

Nu är grundformen på skalorna klar. Jag skruvar dit och kollar så det ser bra ut. Här har man en fördel med att kunna skruva av och på tills man är nöjd.

Här har jag klippt till 0.8 mm vulkanﬁber som ska limmas på insidan av skalorna. Delvis som dekoration och delvis för att ytterligare stabilisera skalorna. Skalorna har slipats smalare baktill. Jag har ritat ut linjer som hjälper mig när jag slipar ner kanterna på skalorna för att de ska bli åttakantiga.

Ritar ut hur skalorna ska slipas ner för att tången ska synas utanför skalorna, sett från sidorna. Mest för syns skull men jag tycker att greppet blir bättre också.

Här har jag grovt slipat till skalorna, det blir då lättare att få symmetrisk form sen.

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Jag slipar mer och mer för hand nu för tiden, tycker jag har bättre kontroll på grejorna då. Jag rundar till underkant på skalorna och lämnar kantigheten upptill. Igen, både för utseende och grepp.

Nu är kniven klar, sånär som på brynfasen som blir det sista vi gör för att inte skada lädret men kanske ännu mer för att inte skada mig själv när vi håller på med slidan! Skalorna är putsade till 2000 korn och lätt polerade med trasa. En enkel kort rem med tjärtråd som utmyckning. Nu ska vi börja med slidan. Till detta behöver vi en bit på ca 20 x 20 cm vanligt rårandsläder... Väl mött i nästa nr!

För att undvika repor under tiden jag jobbar med skalorna så lämnar jag slutputsen av bladet till det sista jag gör. Använder oftast ett sudd eller korkkloss till det. Jag putsar bladet till c:a 600 korn för att få en ﬁn satinﬁnish.

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Kniven som konst TEXT: THOMAS LÖFGREN

Vilken härlig benämning på ett arrangemang som organiseras i hjärtat av Stockholm, i Gamla Stan, som genom århundraden har varit en pulserande oas för massor av konstnärer, hantverkare och andra som utövat ett hantverk med uttryck och budskap. Att arrangera ett evenemang i denna miljö, som baserar sig på Stockholms knivförenings devis kan aldrig bli fel utan alltid rätt, rätt! ”En handgjord kniv – en kniv med själ” När jag sitter och skriver dessa rader om kommande aktiviteter i storstaden så kommer Lasse Berghagens låt ”Stockholm i mitt hjärta” över mig... ”Stockholm i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu, åldrad i ungdomlig grönska, öarnas stad, det är du!” Visst är Stockholm en vacker stad men främsta orsaken till min musikaliska backlash är mina upplevelser kopplade till tidigare tillställningar, arrangerade av Stockholms knivförening och dess sympatiska medlemmar. Att föreningen dessutom genomför arrangemangen och övrig verksamhet och samtidigt vågar ta ansvar för knivmakeriets fulla bredd och alla dess knivmakare med deras olika inriktning av knivhantverket, är riktigt strongt. För visst sträcker sig knivhantverket mellan den funktionella, enkla brukskniven till konstkniven med all dess utsmyckning och, inte att förglömma, allt där mellan.

Samlare Apropå att ta ansvar så har föreningen också tagit ett helt nytt grepp då man tagit beslut om att erbjuda landets samlare en hemvist under föreningens beskyddande vingar. Utöver de förmåner som alla medlemmar får del av så kommer denna målgrupp att få speciﬁk information som man har nytta av inom ramen för knivsamlandets svåra konst. Bland annat så kommer utrymme att avdelas i föreningstidningen såväl som på webbsidan för

information inom detta område. Kurser och föredrag i ämnet är andra ”samlarfördelar” som förhoppningsvis gör att samlarna, denna så viktiga målgrupp, känner sig välkomna och omhändertagna. Som Gert Fylking brukar utropa: Äntligen!

Vernissage och utställning Platsen för Kniven som konst är Mäster Olofsgården som är en ”hemgård” som har en omfattande verksamhet inom kulturområdet. De ordnar kurser i de mest skiftande ämnen och de står som arrangör av många begivenheter i Gamla stan. Stockholms knivförening har numera förlagt all sin administration och mötesverksamhet till Mäster Olofsgården. Lokalerna ﬁnns på Svartmangatan 6, ett knappt stenkast från Stortorget. Knivutställningen pågår en hel vecka och inleds med en vernissage lördagen den 1 augusti kl. 12.00. På kvällen ordnas en gemensam festtillställning på ”Tre Byttor” som ligger på Skansen. Inbjudna att ställa ut med högst tre knivar är medlemmarna i Stockholms knivförening och i Scandinavian Knifemakers Guild. Utöver dessa kommer ytterligare inbjudningar att skickas ut till ett urval av knivmakare i övriga Sverige. Arrangören står för montrar och allt runt ikring i form av guider, utställarkataloger m m. Knivarna försäljs av arrangören och som knivmakare ﬁnansierar vi all service genom att lämna 10% på försäljningspriset vid en eventuell försäljning. Kan det bli bättre eller enklare? Naturligtvis så kommer en särskild VIP-visning att genomföras för intresserade samlare och handlare under fredagens eftermiddag och kväll. Mer om detta och ändå mer om allt runt ikring hittar du på www.stockholmskniv.se Vill du ha direktkontakt så sök Lars Norling på telefon 08-38 14 24, e-post la.norling@telia.com Efter att några gånger fått dela upplevelser med detta glada gäng så kan jag varmt rekommendera tillställningen, oberoende av om du är knivmakare, knivhandlare, samlare eller kanske bara en av många besökare som är fascinerad av det ultimata konsthantverket. Kom, Gläds och Trivs!

Knivbok till specialpris! Sv.Knf. kan i samarbete med bokförlaget Settern erbjuda Jan Martinssons bok

Gör din egen brukskniv för jakt, ﬁske och fritid Beställ boken hos:

100:+ porto 36:- (ord.pris c:a 239:-)

stig åkerblom, Bruksvägen 6, 826 62 Norrala. Tel: 0270-167 60 knivstig@telia.com

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Checkpoint Scandinavia TEXT: THOMAS LÖFGREN, FOTO: BJARNE WIDHEDEN

En fantastisk möjlighet att kolla av det mest exklusiva utbudet av knivar som ﬁnns i Skandinavien uppenbarar sig återigen i slutet av augusti. Möjligheten att få se och röra vid dessa exklusiva skapelser samt att byta några ord med dess upphovsmän är inte så vanlig, men på Scandinavian Knifemakers Guild:s årliga mässa ﬁnns chansen.

Mässan genomförs för femte året i rad. Guilden är en sammanslutning av knivmakare som har det gemensamt att de tillverkar blad, skaft och slida själva samtidigt som de bor i Skandinavien. Kravet för att få bli medlem är att man har tillverkat två knivar med egna blad och att dessa knivar har godkänts efter att de har nagelfarits av två kompetenta, men kritiska, guildmedlemmar. Mässan har genomförts på olika hotell i Stockholm dit kommunikationerna av naturliga skäl är goda, inte minst för de besökare som kommer från utlandet. Årets show går av stapeln på Radisson SAS Viking Hotel som ligger i anslutning till centralstationen.

Storsatsning Till årets show görs satsningar utöver det vanliga. Bland annat så har ett fruktsamt samarbete med Sveriges mest aktiva lokalförening, Stockholms knivförening, inletts. Guilden har gått in som en del i Stockholms knivförenings arrangemang Kniven som konst första veckan i augusti. Samtidigt inbjuds Stockholms knivförenings medlemmar till en särskild VIP-samling strax före öppnandet av Guildens show den 22 augusti. Som om detta inte vore nog så har alla de samlare som har varit ”statslösa” nu fått en möjlighet till medlemskap i Stockholms knivförening. För att särskilt ta hand om dessa och andra samlare och handlare så inbjuds dessa till ytterligare en separat VIP-visning som genomförs på SAS Radisson. De kommer, efter en inledande orientering om showen och utställarna, att släppas in till utställarna en timma före det ofﬁciella öppnandet. Detta är ett tillvägagångssätt som är vanligt och uppskattat på kontinenten och på andra håll i världen. Guildens hemsida har levt ett något tynande liv de senaste åren. Just nu pågår dock ett arbete under André Anderssons ledning med att konstruera en helt ny webbsida. Webbsidan torde vara tillgänglig i mitten på juni och blir därmed ett efterlängtat hjälpmedel i marknadsföringen av showen. Nytt för i år är också att vi kommer att ha en medial täckning av arrangemanget i knivhantverkets europeiska

fackpress. Den franska knivtidskriften Excalibur kommer att vara representerad genom den franske frilansjournalisten Francis Anglade. I skrivande stund ligger också en förfrågan och inbjudan ute hos chefsredaktören Hans Wieland på Messermagazine i Tyskland.

Värt ett besök Ta tillfället i akt och besök showen där du på en och samma plats kan hitta Skandinaviens bästa utbud av konstknivar men även bruksvarianter. Exklusiva blad med ett smide som närmar sig gränsen för det geniala såväl som bruksblad som avsevärt ökar knivens och ägarens status. Dessutom exklusiva skaftmaterial och allt annat som är nödvändigt i knivmakeriet. Att dessutom få träffa många positiva människor, som besitter en otrolig kompetens kan ge en riktig kick och en härlig entusiasm som vi alla så väl behöver oberoende av om vi är knivsamlare, handlare, knivmakare eller enbart allmänt intresserade av ett fantastiskt konsthantverk. Här är några namn som, i skrivande stund, förekommer i utställarlistan: Jonny Nilsson och Mattias Styrefors, Johan Gustafsson, Anders Högström, Anders Johansson, Conny Persson, Roger Bergh, Laszlo Balatoni, Bjarne Widheden, André Andersson, Maihkel Eklund, Thomas o Claes Löfgren, Mermaid Knives Henrik Ussing, Kayi Wikström och Pekka Tuominen Finland, Knivkompaniet, Alfred Dobner, Anders Nilsson, Ulf Brandt, Magnus Axelson, Kaj Embretsen, Gunnar Momcilovic Norge, Henry Hildén, Dan Degerman, Anders Hedlund. Listan kommer naturligtvis att utökas efterhand som vi närmar oss showdatumet. På Guildens webbsida kan du följa upp det senaste. Webbadress och länkning når du via Svensk Knivförenings hemsida, bland annat under aktiviteter. Ta chansen till att dela upplevelsen med knivmakare, handlare, samlare och alla andra i den underbara värld där knivmakeriet står i centrum, just den 22 augusti! Välkommen!

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Scandinavian Knifemake

rs Guild 2008, även då

André Andersson

Bjarne Widheden

på Radisson SAS Viking

Hotel på Vasagatan i Sto

Conny Persson & Kaj Embretsen

Marja & J-T Pä

likkö

ckholm

Anders Hedlund

Henrik Ussing

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Torsten Häller

Traditionell brukskniv, Söderhamn 2009. Blad av Anders Hedlund Foto: Bob Tunlind

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Vad varje knivmakare bör veta om användning av material från utrotningshotade djur- och växtarter TEXT: LARS BILLSTRÖM KÄLLFRAMTAGNING & GRUNDARBETE: EVA HOLMGREN & LENNART MÅRTENSSON FAKTAGRANSKNING: ERNST MEHNERT & MICHAEL DIEMER, JORDBRUKSVERKET

En tragisk verklighet är att ett stort antal växter och djur världen runt lever under hot att utrotas. Handel med sådana exemplar beräknas äventyra överlevnaden för omkring 5000 djurarter och 28000 växtarter och en beräkning har gjorts att denna handel omsätter runt 5 miljarder US-dollar årligen. Problemen är alltså stora och i en del fall snabbt accelererande. För att skydda dessa arter antogs 1973 konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter, kallad Washingtonkonventionen eller CITES. Inom EU har CITES-regelverket införts genom en särskild lagstiftning som gäller i hela unionen. Avsikten är att ”skydda arter av vilda djur och växter och säkerställa deras bevarande genom kontroll av handeln med dem”. EU:s lagstiftning omfattar ﬂer arter och har striktare

bestämmelser än CITES . Dessutom har Sverige en särskild Artskyddsförordning som baseras på EU:s Art- och Habitatdirektiv. För oss knivmakare är det viktigt att notera att lagstiftningen reglerar handeln med djur, växter eller föremål tillverkade av dessa. Ofta hör man frågan ”vad ﬁnns det för förbjudna material?” och lite tillspetsat kan man säga att du kan göra knivar med precis vilket material som helst, så länge som du gör det för eget bruk. Men i samma ögonblick som du säljer en sådan kniv, eller ens annonserar om att du vill sälja, då omfattas du av lagstiftningen och måste sätta dig in i vilka regler som gäller, vilka dokument du måste skaffa etc. Det är som bekant ett dåligt försvar inför lagen att man inte kände till sitt brott.

Regelverket i korthet Var kan jag läsa mig till vilka material som omfattas? Europeiska Gemenskapens Kommission har antagit en förordning med beteckningen EG 318/2008. Till denna finns tre olika bilagor, A, B och C, och dessa anger arter efter hotstatus. Dessutom finns en D-lista för arter som är under observation. I dessa bilagor kan du själv fördjupa dig i vilka djur- eller växtarter (eller material från dessa) som finns upptagna. Förordningen kan sökas på Jordbruksverkets hemsida www.jordbruksverket.se, under rubriken Djur & veterinär CITES - Bilaga A-D, hotade djur och växter. Man kan även vända sig direkt till Jordbruksverkets experter för rådgivning.

Vilken dokumentation krävs? För kommersiella aktiviteter - köp eller försäljning - inom EU krävs att säljaren kan uppvisa ett CITES-intyg från Jordbruksverket endast för A-listade exemplar, det vill säga de mest hotade arterna. På begäran skall man dock även för B- och C-listade arter kunna visa att man kommit åt varorna på lagligt sätt och då kan det vara värt att veta att ett specificerat kvitto på inhandlat material anses uppfylla kravet på dokumentation så länge vi håller oss inom EU. Jag behöver inte fråga efter CITES-intyg när jag handlar t.ex. Hondurasmahogny (B) eller Cocobolo (C) i Tyskland - men jag skall ha specificerat kvitto på materialet. Samma sak gäller när jag handlar sådant material i Sverige. Vid import till EU skall exemplar (levande djur eller produkter) som finns listade på A- eller B-listan (t.ex. elefantbetar,

valrossbetar, valtand eller Riopalisander) åtföljas av ett CITESExporttillstånd från det aktuella landet och ett Importtillstånd från Jordbruksverket. C-listade arter (t.ex. Honduraspalisander) skall åtföljas av ett CITES-Exporttillstånd och en Importanmälan (ﬁnns på Tullkontoret och fylls i av importören själv). Samma villkor gäller givetvis för sådant som jag själv handlar med mig på resan i t.ex. USA eller Norge. Vid handel över nätet gäller samma regler som preciseras ovan. Med uttrycket ”kommersiella aktiviteter” avses all form av: • köp • annonsering om köp • erbjudande om att köpa • förvärv • förevisning • användning i vinstsyfte • försäljning • innehav för försäljning • saluförande • annonsering om försäljning • transport för försäljning

Vad gäller när jag vill sälja en kniv som innehåller material från skyddade arter? Samma regler som vid köp eller försäljning av enbart material vad gäller dokumentation. Det är alltså olika förutsättningar om man säljer sin kniv i Sverige eller ett annat EU-land jämfört med om man säljer den utanför EU, som t.ex. USA eller Norge. 

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Liten lathund för knivmakare:  Här är en liten lathund för knivmakare beträffande några

material som använts i knivsammanhang: 1) Om du exempelvis köper nedanstående CITES A-listade material i Sverige eller i ett annat EU-land skall säljaren kunna uppvisa ett CITES-intyg. Samma sak gäller om du själv säljer en kniv med dessa material till ett sådant land; du skall då ha ett CITES-intyg från Jordbruksverket: • • • • • • • • • •

Elfenben från indisk eller afrikansk elefant Tand eller ben från val, t.ex. kaskelott eller narval Noshörningshorn Klo eller andra delar från tiger, leopard, jaguar, lo, asiatiskt lejon, puma Klo eller andra delar från brunbjörn eller grizzly Sköldpaddsskal från havssköldpadda m.ﬂ. sköldpaddsarter Krokodil- eller alligatordelar Skinn från boaorm eller pytonorm Horn från vissa angivna antiloper och gaseller Riopalisander

Om ditt materialköp enligt 1) ovan eller din knivförsäljning involverar ett land utanför EU, t.ex. vid köp av valtand i Norge, skall du ha såväl CITES-Importtillstånd som Exporttillstånd.

2) Om du exempelvis köper nedanstående CITES B- eller C-listade material i Sverige eller annat EU-land eller säljer en kniv med dessa material till ett sådant land skall du kunna visa att du kommit åt varorna på lagligt sätt genom att förevisa ett speciﬁcerat kvitto. • • • • • • •

Bete från valross (B) Tand från ﬂodhäst (B) Horn från vissa angivna antiloper och gaseller (B) Hondurasmahogny (B) Kubamahogny (B) Honduraspalisander (C) Cocobolo (C)

Om ditt materialköp enligt 2) ovan eller din knivförsäljning involverar ett land utanför EU, skall du ha såväl CITESImporttillstånd som Exporttillstånd för B-listade produkter. För C-listade produkter CITES-Exporttillstånd och en Importanmälan. Med andra ord: sälj en kniv med delar av valrossbete till USA och du får en hel del administrativt arbete. Vad gäller myskoxe är situationen lite annorlunda: arten är ej CITES-listad, men är ändå skyddad i Sverige och EU, vilket innebär att svenska myskoxar tillhör staten. Därför bör en säljare kunna visa att en bit pannben är lagligt åtkommet i ursprungslandet. (Källa: Naturvårdsverket)

Några särskilda påpekanden • Mammut är ju en helt utdöd art, sedan de sista nordsibiriska exemplaren gick ur tiden för 4-5000 år sedan. Det ﬁnns därför inga lagliga hinder för att köpa, sälja eller använda mammutdelar. En varning kan dock var på sin plats vid försäljning eller transport över gränser: vit mammutbete kan vara svår att skilja från elfenben från elefant för en ickeexpert och utan dokumentation kan en dispyt med tullmyndigheter bli både kostsam och obehaglig. • Äldre prydnadsföremål eller musikinstrument av A-listade material som alltså är bearbetade och som kan visas ha förts in eller förvärvats i Sverige före 1947 får utan hinder köpas och säljas. Det skall alltid kunna styrkas att införseln/förvärvet har skett före 3 mars 1947. Men vidarebearbetning upphäver detta tillstånd; man kan alltså inte göra mellanlägg av gamla snidade elefantbetar eller pianotangenter av elfenben utan att vid försäljning omfattas av nu gällande lagstiftning. • Ibland ser man beteckningen ”fossil...” vid beskrivningen av använt material. Eftersom fossila material är förstenade eller förkolade så är det inte troligt att detta är en korrekt beteckning. Troligen rör det sig i stället om rimligt gammal och lagom gulnad bete eller dylikt. Användandet av material från utrotningshotade djur omfattas av samma regelverk, vare sig det är färskt, gammalt eller fossilt. Det anses att själva handeln med sådant material, oavsett ålder, påverkar efterfrågebilden för detta. • Jordbruksverkets tolkning av begreppet kommersiella aktiviteter innebär att utställning av tävlingsknivar utan entréavgift inte är att betrakta som en sådan - syftet med

utställningen är att visa publiken de olika tävlingsbidragen, inte att sälja knivarna. • Beträffande rättstillämpningen är det värt att notera att de rättsfall som man kan följa inom det här området berör sådant som ligger vid sidan av vår verksamhet och handlar då mest om köp eller försäljning av t.ex. uppstoppade järvar, brunbjörnar eller rovfåglar, levande papegojor, sköldpaddor eller ormar m.m. Straffen ligger mellan 30-60 dagsböter. Det kan däremot vara värt att känna till att Tullverket bland sina beslag noterar elefantbetar, elfenbensfigurer, valrossbetar, valtänder, flodhästtand och knivfodral i ormskinn som resenärer försökt föra in utan tillstånd. I Sverige är det som nämnts Jordbruksverket i Jönköping som är den myndighet som har kompetensen inom CITES-området och som står för kontrollen av tillämpningen. Det är också de som utfärdar de olika CITES-dokumenten. Kostnaden för ett CITES-intyg är SEK 350 och för ett Importtillstånd SEK 400. Vad som behandlats härovan gäller enbart de juridiska aspekterna på handel med och användande av material från utrotningshotade arter. En helt annan fråga är den etisk/moraliska aspekten av detta. Ett flertal av de material som angivits härovan har använts av knivmakare på grund av sina attraktiva egenskaper: de ger effekter, de ger lyster, de höjer skönhetsvärdet på kniven. Vi tror att det finns åtskilliga sådana bitar i materiallådor runt om i landet. Det är upp till varje enskild knivmakare att ta ställning till om han eller hon i framtiden vill medverka i en handel som i sin förlängning kan leda till att arter försvinner från vår planet.

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Vi bad våra läsare skicka in bilder på, och berätta något om sina bruksknivar. ( Fortsätt att skicka in era bidrag! )

Kniv nr 41 av 159! Kniven är gjord i december 2005. Bladet är rostfritt stål 12C27. Beslagen är mässing och nysilver. Skaftet är av björknäver och ebenholz. I Finland har man traditionellt gjort skaft av björknäver med inlägg av metall, vanligtvis mässing eller silver, intarsia. Metallen klipps exempelvis av 0,15-0,2 mm tjock plåt till 3 mm höga ga remsor som sl slås in i nävern. Laxen som inte är ett traditionellt mönster är gjord med mässingremsor som är 0,2 x 3 mm. Konstruktionen på kniven framg framgå framgår av skissen. Tyvärr är beskrivningen på ﬁnska, men hur kniven är konstruerad framg framgår ju i alla fall. Ursprungligen ärr kniven gjord ffö för ör att jag ville testa h hållbarheten på ffärgningen fä rgningen av laxen, som ärr ffä färgad rgad med nagellack. P På nagellacken och hela björknäverdelen ä äverdelen ärr det fem tunna skikt av uretanlack. Efter hård h användning i snart fyra år sitter allting fortfarande helt perfekt. Slidan bbörjar se ut som att n någonting borde göras. I dag h håller jag på med kniv nr 158 och 159, men jag har inte ttänkt byta ut den här kniven ffö förr den äär en trotj trotjänare på mina ﬁsketurer! Mvh. Erik Nylund

��

www.PRESIS.no

��

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Nyinkommet stabiliserat trä Rostfria högkvalitetsblad Tel 0737-81 00 29 � www.daknives.com

TJÄDER LÄDER AB Jädraåsvägen 42. 816 91 Jädraås. e-post: info@tjaderlader.se Tel. 0297- 45 220, fax 0297- 45 310

Vi kommer till Ludvika med vår nya katalog!

www.tjaderlader.se

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Kniven som konst

Öppettider

En knivutställning i hjärtat av Stockholm, ett stenkast från Stortorget i Gamla stan. Mäster Olofsgården, Svartmangatan 6.

1–7 augusti 2009 kl 12–21

Stockholms knivförening visar allt från bruksknivar till konstknivar www.stockholmskniv.se

DAMASTEEL D AM AST EE L DAM 2000-talets 200 0 - talet damask mask 2000 taletss da

För tuﬀ användning i naturen och i köket

Wolf Borger

Stålet köper du hos Söderfors Smedja 0293 - 30610 eller Nordell Knives 0651 - 16380

Äldre årgångar Skriv vilken årgång som du är intresserad av på inbetalningsblanketten till föreningens plusgiro: 162 14 46 - 2 Betalning sker i förskott. 1991 - 2000 kostar 900:- eller 120:- /årgång. År 2001 - 2008 kostar 120:- /årgång. Porto tillkommer med 40:- per årgång.

KNIVMAKAREN NR 2 2009

RESULTAT KNIVDAGARNA I SÖDERHAMN 2009

NOTISER Föreningens Hedersordförande stig åkerblom, en av de få i landet som är så diskret att han skriver sig med små bokstäver, har helt följdriktigt varit diskret även med att han nyligen fyllt 75 år.

Traditionell brukskniv Klass A 1 Gunolf Pålsson, Kungshamn 2 Urban Gustafsson, Trollhättan 3 Urban Gustafsson, Trollhättan

Vårt kontaktnät har dock fångat upp händelsen och vi gratulerar stig något i efterhand och hoppas få se honom i farten som vanligt i framtida knivsammanhang!

Utvecklad brukskniv Klass A 1 Laszlo Balatoni, Uppsala 2 Gunolf Pålsson, Kungshamn 3 Urban Gustafsson, Trollhättan Utvecklad brukskniv Klass B 1 Anders Vikberg, Bollnäs 2 Reimond Dempwolf, Bjuråker 3 Mikael Johansson, Laisvall Miniatyr/smyckekniv 1 Roger Frisk, Söderhamn 2 Johnny Axling, Söderhamn 3 Gunolf Pålsson, Kungshamn

Foto: Per Brydolf

Seminarier under Knivveckan i Ludvika Vi har fått ett återbud från en av seminariehållarna under Knivveckan. Susanne Ussing har tyvärr fått förhinder att komma till oss under veckan. Hennes seminariepass mellan 16.00 och 17.00 på fredagen byts därför ut mot seminariet med ämnet Diamanter i knivtillverkningen? Seminariehållare är vår expert på ädelstensämnet Mikael Löf från Örebro. Nytt seminarieämne för Susannes pass lördag 10.00-11.00 återkommer vi till i senare information.

Konstkniv 1 Johan Stenevad, Kangos Teamwork 1 Johan Stenevad, Jonny W Nilsson, Mattias Styrefors 2 Eskil Andersson, Hans Lundmark, Poul Strande Ungdomsklass 1 Joakim Lingvall, Söderhamn 2 Victor Olsson, Söderhamn 3 Pontus Hagberg Ohlson, Söderhamn Rookieklass 1 Mikael Johansson, Laisvall 2 Mikael Johansson, Laisvall 3 Peter Lindgren, Vännäs Jakt/ﬁske-kniv 1 Gunolf Pålsson, Kungshamn 2 Urban Gustafsson, Trollhättan 3 Gunolf Pålsson, Kungshamn Utförlig resultatslista ﬁnns på SvKnf. hemsida www.svenskkniv.se under Länkar; Föreningar; Söderhamns Knivgille

Sista chansen Det ﬁnns några få platser kvar på Jonny Walker Nilssons gravyrkurs som genomförs tisdag till torsdag under Knivveckan i Ludvika. Intresserad av denna möjlighet? Kontakta Thomas Löfgren snarast. lofgrenknives@telia.com eller telefon 0381-13573

llmogemarknad Marknad från 1800-talet den 13 september i Jönköping

Knivmarknad och ffö försäljning av antika knivar. Vill du deltaga? Besök www.cultur.nu/jam Vi bjuder på: Teknikhistoria: 10 industrimuseer, ångmaskiner, vagnar, höghjulingar. Hantverk: 50 hantverkare visar 1800-talets hantverk, smide bl.a. Teater: 200 skådespelare visar ett 80-tal scener, gatuteater. Musik: 30 folkmusiker, dansare spelar upp Mat o Dryck: pilsner och slödricka till hel och halvstekt kött Lantraser: 13 olika slag av svenska lantraser, hästar och oxar. Marknad: 60 stånd med varor som kunde funnits för 150 år sedan.

Välkomna!

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Brett sortiment för knivtillverkning! Beställ gratis katalog!

Vi har läder och läderverktyg, ett stort utbud av knivblad. Knivskolan 1 och 2, handböcker som ger dig inspiration och vägledning. Vill du tillverka egna exklusiva knivblad har vi Damascenerstål m.m. Beställ 272 sidig katalog eller handla direkt på nätet.

Maskiner och slipjiggar visas live i Ludvikal! Katalogen kan skrivas ut från webben: www.jano-knives.com

Axvallagatan 10 Box 373 532 24 Skara Kundtjänst 0511/267 67 Fax 0511/186 20

Beställ snabbt och enkelt på

postorder. dje på Skaparglä 2007/2008. Katalog

0511/186 67 Fax t 0511/267 etaljer.se ojd-d Kundtjäns order@sl

jer.se jd-detal www.slo

www.slojd-detaljer.se

Vi ses i Ludvika! Då kan ni se min jättesnygga blåa pärlemorimitation jag fått in!

Näsmark 3, S-916 93 Bjurholm SWEDEN Tel: +46(0)932 27027 Fax: +46(0)932 27062 Mail: info@jano-knives.com

et!

Nyh

Jigg för knivar • SE-76. Ny jigg för raka eggar garanterar 90°. Säkerhetsstopp förhindrar att verktyget glider av stenen. • TT-50. Svarv- och skärpningsverktyg med skruvmatning. • Sju års garanti.

Sveriges finaste trävirke!

Gulls Hemslöjd Kvarnbäcksvägen 12

Tormek T-7

www.tormek.com Se demofilm och senaste nytt

För pris och beställning kontakta din lokala järnoch byggvaruhandlare.

790 90 SÄRNA Tel 0253-101 50 www.gullshemslojd.se

KNIVMAKAREN NR 2 2009

Returadress: Bruksvägen 6 826 62 Norrala

SVERIGE PORTO BETALT PORT PAYE

Välkomna till årets största knivfest!

Knivveckan

Ludvika 6-12 juli 2009

Nordiska Mästerskapet i Knivhantverk Utställare med det senaste! Smidesförevisningar varje dag! Seminarier och utbildningar i 7 dagar! Kniv-SM samt NM! Utse Publikens pris! Vem får JWN:s Hederspris i år? Prisutdelning söndag kl 14! (SM har sin lördag kl 13) Torsdag är det Grillafton! Alla är välkomna!

Information & Logi: Ludvika-Smedjebacken Turism Tel: 0240-860 50, www.visitludvika.se 36