Knivmakaren 4 2010

Knivmakaren KNIVMAKAREN NR 4 2010

MEDLEMSTIDNING FÖR SVENSK KNIVFÖRENING

NR 4 2010

13 sidor från

Kniv-

SM i Söderhamn och

Damasteel

CUP

Vikinga-

kärlek Efter 130 år fick dom varandra!

Knivskolan med Roland

Strömberg

del 4, tips&trix 1

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Besök vår nya shop! www.si-knives.se Box 56. 794 21 Orsa. Tel. 0250-445 70 simachintool@telia.com

TJÄDER LÄDER AB Jädraåsvägen 42. 816 91 Jädraås. e-post: info@tjaderlader.se Tel. 0297- 45 220, fax 0297- 45 310

G od

tt År!

ott Ny Jul & G

Katalogen finns även på vår hemsida

www.tjaderlader.se 2

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Nu ser vi framåt!

Så här precis hemkommen från SM-dagarna i Söderhamn kretsar naturligtvis mina tankar kring arrangemanget som på ett utmärkt sätt genomfördes av Söderhamns Knivgille. Årets Kniv-SM startade genom att länets landshövding, Barbro Holmberg, elegant skar av det blågula bandet och hälsade alla välkomna till Söderhamn. Det var en stor geografisk bredd på utställarna, allt från Kangos i norr till Kassel i Tyskland, och jag upplevde atmosfären som mycket gemytlig i lokalerna.

När det gäller tävlingen så gladde jag mig särskilt åt att ungdomsklassen omfattade ett tiotal bidrag av mycket hög klass, något som bådar gott för framtiden. Det var också glädjande att en samisk slöjdare deltog i halvhornsklassen, som han dessutom vann. Vi hoppas på en fortsättning på detta deltagande.

Under SM-dagarna passade den nya styrelsen på att hålla sitt första styrelsemöte. Där beslutade vi att nästa års SM ska förläggas till Ludvika, fredag till söndag, i anknytning till Knivveckan som alltid hålls vecka 28. Mer om detta kommer i nästa nummer.

Den nya redaktionskommittén passade också på att sammanträffa och behandlade i första hand utvecklingen av hemsidan, samt det fortsatta arbetet med vår medlemstidning. Till grund för de förslag som framkom låg bl.a. en tidigare medlemsenkät samt synpunkter som framkommit på forumet. Styrelsen har tillsatt P-O Eklund att tillsammans med ytterligare personer leda arbetet med att förnya och förbättra vår hemsida. Mer om detta kan du läsa i en särskild artikel.

När det gäller vår fina medlemstidning så efterlyser vår redaktör ett större engagemang från oss medlemmar, med artiklar, tips och trix m.m. Vid en inventering av förslag på ämnen som kan intressera våra medlemmar framkom att det inte råder någon brist på sådana. Vi hoppas, med tillsättandet av den nya gruppen, bättre kunna stötta redaktören med material till Knivmakaren.

Innehåll nr 4 2010 Ledaren

Nu ser vi framåt

Kniv-SM

med massor av knivbilder

Damasteel Cup Se vinnarna i Damasteels tävling

Urban Gustafsson

berättar vaför han vinner ”allt”

Kunglig glans

Stålet togs fram till Jordaniens kung

Vikingakärlek

Efter 130 år fick dom varandra

www.svenskkniv.se

Hemsidan får en ansiktslyftning

Knivskolan del fyra

Roland Strömberg lär ut tips & trix

Ny knivbok

Samuel Karlsson skriver sin tredje bok

Resultatlista från Kniv-SM Se alla vinnarna i SM

Time out Michael Almqvist kåserar igen

3 5 10 10 14 18 21 22 26 28 31

När du läser detta så är vi på väg mot jul- och nyårsfirandet och jag tar för givet att alla medlemmar vill vara med även nästa, och kommande år. Varje medlem är värdefull för Svensk Knivförening!

Avslutningsvis vill jag önska alla våra läsare en

God Jul &

Gott Nytt KnivÅr!

Framsida

2010 års Knivskolekniv av Roland Strömberg. Mammutbete, ebenholz, silver och guld.

Damaskblad av Mattias Styrefors. Foto: Bob Tunlind

3

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Knivklubbar i Sverige Arjeplogs Knivsmidesförening c/o Odd-Björn Westerberg Gäddvägen 18 930 90 Arjeplog Tel: 0961 - 105 85

Knivmakaren

Bergslagens Knivgille c/o Raimo Westerling Ekeby Frommesta 5 692 91 Kumla Tel: 019 - 23 63 96

MEDLEMSTIDNING FÖR

SVENSK KNIVFÖRENING ORDFÖRANDE: VICE ORDF: SEKRETERARE:

Stig Sjunnesson, Vessigebro Dick Gidlöf, Husum Stellan Mattila, Hyltebruk

KASSÖR:

Hans Wikström, Örnsköldsvik

LEDAMÖTER:

Folke Hildebrand, Kungsbacka Torsten Häller, Lysekil Bengt Olof Tallroth, Husum

SUPPLEANTER:

Martin Johnsson, Ödsmål Owe Wallin, Hudiksvall

REVISORER:

Jan-Aksel Lundström, Stenhamra Per Brydolf, Ekerö

VALBEREDNING:

stig åkerblom, Norrala Britt-Marie Fröjdhammar, Sala Lars Billström, Kinna

TELEFONTIDER TILL STYRELSEN:

Måndag och tisdag kl. 18.00 - 21.00.

Stig Sjunnesson 0346-77 40 51 Hans Wikström 0660-37 27 28 Dick Gidlöf 0663-617 51

ANSVARIG UTGIVARE: Stig Sjunnesson, Yngered Ekedal 330, 311 65 Vessigebro Tel: 0346-77 40 51, E-post: knivstig@hotmail.com REDAKTÖR & PRODUKTION: Bob Tunlind, Videgränd 6, 871 52 Härnösand Tel: 0611-226 59, 070-233 03 71, E-post: bob.tunlind@gmail.com I TIDNINGSREDAKTIONEN: Thomas Löfgren, Tjädervägen 11, 575 34 Eksjö Tel: 0381-135 73, 070-697 74 05, E-post: lofgrenknives@telia.com Lars Billström, Enebobacken 2, 511 58 Kinna Tel: 0320-130 50, E-post: billstrom.lars.e@telia.com ...för hemsidan Pär-Olof Eklund, Västra Grubbgatan 2B, 931 64 Skellefteå Tel: 0910-562 40, 070-399 62 40, E-post: 0910.56240@telia.com

Nästa nr av Knivmakaren utkommer 25 mars 2011 Material och bokning av annonser senast 28 januari 2011.

PRENUMERATIONSFRÅGOR: Hans Wikström, Långvägen 50, 891 43 Örnsköldsvik Telefon: 0660 - 37 27 28, E-post: h.wikstrom@telia.com ANNONSFRÅGOR: Tag kontakt med Torsten Häller, Gränsgatan 24, 453 30 Lysekil Tel: 0523-132 38, E-post: bohuskniven@telia.com MEDLEMSAVGIFTER: Medlemskap för 2011 kostar 275:Familjemedlemskap: 100:- för varje ny familjemedlem (bara en tidning skickas ut per familj). Medlemskap för boende utomlands: 325:Ny medlem: Betala in 275:- på Sv.Knf:s Plusgiro och ange: ”Ny medlem 2011”. Glöm ej att ange din adress! Tidigare nr av Knivmakaren som kommit ut under året kommer att skickas till dig.

Svensk Knivförening Plusgiro: 162 14 46-2, Utlandsbetalning: * IBAN kontonr: SE 88 9500 0099 6034 1621 4462 (24 tecken) Bankens BIC/SWIFT-adress: NDEASESS * Internetinbetalning kan bli billigare än den avgift banken eventuellt tar ut. Kontrollera med din bank. Glöm inte att ange fullständigt namn och adress! Mer information på vår hemsida:

www.svenskkniv.se

TRYCK: Strands Grafiska AB, Bandygatan, 711 34 Lindesberg. © 2004 ISSN 1102-5085

4

Dalarnas Knivförening c/o S-E Lannergård Prästgården 780 53 Nås Tel: 0281 - 59 60 10 Mobil: 072 - 221 32 44 Grundsunda Knivgille c/o Bengt Olof Tallroth Bastuvägen 7 890 35 Husum Tel: 0663 - 103 76 Hälsinge Knivförening c/o Reimond Dempwolf Klockarvägen 9 820 62 Bjuråker Tel: 073 - 98 17 614 Jössekniven c/o Eskil Groth Fabriksgatan 33 E 671 31 Arvika Tel: 0570 - 221 71 Knivmakare i väst c/o Folke Hildebrand Kyrkogatan 7 434 30 Kungsbacka Tel: 0300 - 105 67 Knivfällan c/o Bengt Wettesten Dalboviksvägen 6 430 33 Fjärås Tel: 0300 - 54 18 33 bengt.w@hotmail.com

Lundabygdens Knivgille c/o Ulf Brising Genarpsvägen 12A 240 10 Dalby Tel: 046 - 20 97 68

Södra Vätterbygdens Knivklubb c/o Ulf Winroth L.Hällestorp 561 38 Huskvarna Tel: 036 - 13 62 97

Mellanbygdens Knivgille c/o Michael Almqvist Kungsvägen 54 930 10 Lövånger Tel: 0913 - 100 72

Tornedalens Knivförening c/o Börje Rautila Byvägen 50 957 23 Juoksengi Tel: 0927 - 211 62

Nordmarkens Knivförening c/o Conny Haglund Rommenäs 4 670 10 Töcksfors Tel. 0573 - 600 77

Upplands Knivklubb c/o Britt-Marie Fröjdhammar Åkragatan 8A 733 35 Sala Tel: 070 - 350 60 55 medlem.spray.se/uppknivklubb

Scandinavian Knifemakers Guild c/o Anders Johansson Konstvaktarevägen 9 772 40 Grängesberg Tel: 0240 - 232 04

Värmlands Knivklubb c/o Bertil Forsberg Furirvägen 8 686 31 Sunne Tel: 0565 - 711432

Siljansbygdens Knivklubb c/o Lars Vikman Born Torrångsväg 4 795 92 Rättvik Tel: 0248-144 82

Västerdala Knivgille c/o Jonny Skogmo Rörbäcksnäs 55 780 64 Lima Tel: 0280 - 801 34

Skellefteå Knivgille c/o Ulf Avander Varuträsk 54 93198 Skellefteå

Östergötlands Knivförening c/o Peter Ahnell Norralundsgatan 35 602 14 Norrköping Tel: 011 - 18 86 68

Stockholms knivförening c/o Lars Norling Blomsterkungsv. 356 165 77 Hässelby Tel: 08 - 381424 Mobil: 070 - 239 91 35 Söderhamns Knivgille c/o stig åkerblom Bruksvägen 6 826 62 Norrala Tel: 070 - 672 77 55

Östergötlands Nya Knivförening c/o Kent Karlsson Gymnastikgatan 12 602 39 Norrköping Tel: 011 - 10 13 60 Mobil: 070 - 541 05 21 kent.knives@telia.com

Besök SvKnf:s hemsida

www.svenskkniv.se Lösenord till medlemssidorna: medlem123 (ett ord)

KNIVMAKAREN NR 4 2010

 Svensk Mästare 2010 Halvhorn, Lars Erik Marsja, Malmberget. Blad Ivan Lindeborg

 Svensk Mästare 2010 Rookie, Stefan Aronsson, Gällö. Blad Pär Björkman

5

KNIVMAKAREN NR 4 2010

n

Gävleborgs landshövding Barbro Holmberg fick låna stig åkerbloms kniv och invigde årets Kniv-SM genom att skära av bandet

ukskniv. Urba 2010 Traditionell br SVENSK MÄSTARE n. Blad av Pär Björkman Gustafsson, Trollhätta

Kniv-SM 2010 Text: Kent Tunlind

Årets SM var förlagt till hamnstaden Söderhamn med dess iögonfallande utsiktstorn Oskarsberg som ni sett i annonserna för SM. Tornet var klart och invigdes 1895 och tillkom på initiativ av stadsingenjören som också var sångföreningens ledare, där anordnas fortfarande trivselkvällar och andra aktiviteter.

Staden har en smedstradition från 1600-talet då kungen Gustav II Adolf beordrade och tvingade de duktiga smederna i Helsingland att flytta från landsbygden in till staden och det nystartade gevärsfaktoriet. Här fanns gott om vattenkraft och goda förbindelser. År 1620 skrev kungen under privilegiebrevet och staden var grundad. Förutom vapentillverkning var även fisket efter lax och strömming en betydande näring. Stadens historia präglas av bränder. År 1675 brann en stor del av smedernas bostäder ner. År 1721, under ryska truppers härjningar längs östkusten, plundrades och brändes hela staden ner. Historien berättar att söderhamnarna var av segt virke och snart var staden återuppbyggd. Nu lades också, i slutet av 1700talet, grunden till det omfattande skeppsbyggeriet. Under 1800-talet växte sågverksindustrin fram och århundradet präglades också av flera stora bränder, den största år 1876 då hela den centrala staden brann ner. Under slutet av 1800-talet lades sågverken ner och utflyttning och arbetslöshet blev följden. 1945 förlades en flygflottilj till Söderhamn vilket gav livslust och arbetstillfällen tillbaka.

Denna lades ner 1996. Söderhamn präglas av havet och vattnet och har en väldigt levande skärgård – Jungfrukusten, och fritidslivet och mycket av turismen bygger på sjölivet, fiskeläger och fiske och båtliv.

Söderhamns Knivgille, som tillkom år 1995 och haft knivtävlingar sedan dess, ofta i början av maj, stod som arrangör och hade redan förra sommaren börjat planera för arrangemanget. Lokal för utställningen var Verkstäderna som numera är en ungdomsgård och förr var en del

6

SM 2:a Traditionell brukskniv. Urban Gustafsson, Trollhättan.

Blad av Bo Jambrén

SM 3:a Utvecklad brukskniv. Gunnar Holmberg, Strängnäs. Blad av Robert Mattsson. Kniven fick även Michael Almqvists Hederspris

mwork.

SVENSK MÄSTARE 2010 Tea Blad av André Andersson

Jonas Myhr med flera.

KNIVMAKAREN NR 4 2010

SM 2:a Ungdomsklassen. Jesper Larsson, Östersund. Stabb rötad björk, myskoxpannben och mässing. Blad av Robert Mattsson

SVENSK MÄSTARE 2010 Utvecklad brukskniv. Urban Gustafsson, Trollhättan. Blad av Anders Hedlund

SM 2:a Smyckekniv. Torbjörn Lundström, Åre. Mammut, tenn.

Blad av Mattias Styrefors.

SVENSK MÄSTARE 2010 Ungdomsklassen. Niklas Illipe, Fjärås.

Skaft av masurbjörk och blad av Anders Hedlund

SVENSK MÄSTARE 2010 Smyckekniv. Leif Gustafsson, Rydöbruk.

Stabb masurbjörk, mammut, brons. Blad av Tommy Jimmefors

SM 3:a Traditionell brukskniv. Gunolf Pålsson, Kungshamn. Blad av Anders Hedlund SM-pokalen, i tre färger, var gjord av glasblåsare Henrik Sjödin på Skärså glashytta.

Röd för 1:a, blå för 2:a och gul för 3:e placering

SVENSK MÄSTARE 2010 Konstkniv. Magnus Ekblad, Simrishamn.

Sycamorelönn, nysilver. Eget AEB-L blad

7

KNIVMAKAREN NR 4 2010

av Kockums lokaler. Här hade vi gott om plats, en riktig restaurang som servade både oss och bowlinghallen som är inhyst i samma lokaler, här kunde vi både äta lunch och fika med mackor eller godsaker.

Arrangemanget hade samlat 50 utställare, både materialleverantörer och knivmakare. TjäderLäder hade som vanlig byggt upp en hel affär vilket gav mässan en mysig atmosfär. Dhan Olbricht från Tyskland var också här med sina udda och annorlunda material och hade också han en riktigt fin monter, liksom Ulrik från Obsero, Danmark, med allt som behövs för silverslöjden. Av våra duktigaste och internationellt kända knivmakare var här både Conny Persson, Johan Gustafsson, Kaj Embretsen och Jonny W Nilsson. Det var inte bara knivslöjd utan också keramikverkstäder från orten, mjukslöjd och träslöjd och även Maud Wallin med sina smycken.

De flesta av oss var inkvarterade på Best Western hotell där vi bodde fint för en liten penning, det gav oss tillfälle att träffas och umgås med våra vänner bland knivfolket.

En av höjdpunkterna under lördagskvällens trivselmiddag var när Kent Andersson, smeden från Åre, tog fram sitt dragspel och blandade dråpliga dikter från Jämtland, på dialekt, med visor från trakten. Han roade även de 100-talet deltagarna genom att spela tvåradigt dragspel med Lovikavantarna på!

SM 3:a Halvhornskniv. Stefan Groth, Valbo.

Blad av Mattias Styrefors och Jonny W Nilsson

Invigningen under fredagseftermiddagen inleddes av stig åkerblom och bandet klipptes inte, utan Gävleborgs landshövding, Barbro Holmberg, skar av bandet och höll ett mycket fint invigningstal där hon helhjärtat lovordade arrangemanget och initiativet från Knivgillet att arrangera Kniv-SM. Tävlingen då… det var 89 knivar och knivblad inlämnade och den stora vinnaren blev Urban Gustafsson från Trollhättan som tog både första och andra priset i båda bruksknivsklasserna. Han for hem med 4 SM-glaspokaler gjorda av glasblåsare Henrik Sjödin på Skärså glashytta, en dryg mil norr om Söderhamn.

Smyckesklasserna vanns av Leif Gustafsson, Rydöbruk (inte släkt med Urban) och Peter Örjeheim från Sollefteå, konstknivsklassen av Magnus Ekblad från Simrishamn som även fick tredje pris och i denna klass tog Vladic Daniluk hem andra priset. Ungdomsklassen höll mycket hög nivå och vinnare här blev, för andra året i rad, Niklas Illipe från Fjärås. Rookieklassen vanns detta år av Stefan Aronsson, Gällö. I Hornklasserna stod Pär-Olof Eklund och Lars Erik Marsja som vinnare.

Både lördag och söndag hölls uppskattade seminarier, Ulf Brandt visade scrim, Johan Stenevad visade lädersömnad, Erica på Tjäder Läder höll uppskattade seminarier om läder, och färgning av läder. Jag själv föreläste om fotografering, Michael Eklund om gravyr, Mats Holmberg berättade om bedömning av tävlingsknivar och hela helgen stod Eje Brodin och Kent Andersson i smedjan och Ejes fru Solveig Mattsson visade dagligen ullspinning.

8

SM 2:a Teamwork. Pär-Olof Eklund, Skellefteå.

Blad av Ivan Linderborg

ke. Peter Örjeheim, Sollefteå.

SVENSK MÄSTARE 2010 Miniatyr smyc Renhorn, näver. Blad av Kent Andersson

KNIVMAKAREN NR 4 2010

-Olof Eklund, Skellefteå.

hornskniv. Pär SVENSK MÄSTARE 2010 Hel s efor Styr s Blad av Mattia

SM 2:a Helhornskniv. Stefan Groth, Valbo. Blad av Kent Andersson

SM 2:a Konstkniv. Vladic Daniluk, Indal.

Valross, mammut. Eget mosaikdamaskblad, slida av stingrocka med egen damask

of Eklund, Skellefteå.

SM 2:a Halvhornskniv. Pär-Ol y W Nilsson Jonn och s Blad av Mattias Styrefor

SM 3:a Konstkniv. Ma

gnus Ekblad, Simrisham

n. Dymonwood, nysilv er.

SM 3:a Ungdomsklassen. Andreas Kero, Pajala. Mammut, valben, tenn.

Blad av Mattias Styrefors

an, Umeå. Stabb sälgrot, myskoxe SM 3:a Smyckekniv. Rickard Perm Mastosalo med horngravyr. Blad av Pentti

SM 1:a och 2:a i Fällk Pärlemor, AEB-L stål. niv, Michael Henningsson, Västra Frölunda.

Linerlock, interframe-m ekanism. RWL-34 bla d

9

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Damasteel Cup avgjordes samtidigt i klasserna Konstkniv och Jaktkniv. Här blev de stora vinnarna Thomas Löfgren som vann konstknivsklassen med sin ”King´s Knife” och Jan Bergstrand från Ekerö som fick både första och tredje pris i Jaktknivsklassen. Johan Stenevad kom tvåa och Jakob Nylund trea i Konstkniv. I jaktknivsklassen kom Gunolf Pålsson tvåa.

Damasteel hade under mässan en fin monter där man visade olika alster gjorda av deras speciella stål. Vinnarna fick bladämnen och ett litet städ i Damasteelstål.

Någon tycker kanske att det är onödigt att skicka in knivar till SM då både Gunolf och Urban tar alla de fyra första placeringarna (man får skicka två knivar i varje klass) och vi andra kan bara tävla om femte platsen. Men då måste vi kämpa om den och sträva någon placering högre! Det som vi måste värdesätta är att vi får ett domarprotokoll så vi ser var vi står. Här kan vi se vad vi är bra på och vad vi behöver förbättra, och om vi är ärliga så är det ofta slarvfel som vi missar poäng på. Några av oss har gått med i en ”pakt” för att slå dem till nästa SM ;) Jag frågade Urban hur han gör som inte vi gör, för att vi ska slå honom, och kontentan av hans svar var att han var noggrann. Petnoga – infogar frugan.

Jag såg på forumet direkt efter helgen att domarna fick orättvist påhopp, att de inte var kompetenta att bedöma exempelvis konstknivsklassen, men detta med mycket orätt. I juryn hade vi landets två främsta smyckesknivmakare, kanske sveriges duktigaste bruksknivsslöjdare och en svensk mästare i konstknivssklasen som är representerad på mässor både i Amerika och i Europa. Domarna gjorde bedömningen av tävlingsalstren helgen innan och de satt i 23 timmar och bedömde knivarna, det innebär att varje kniv bedömdes i över 15 minuter vardera. Jag intervjuade domarna, och det vi överlag var dåliga på var läderarbetet medan knivarna ofta var riktigt bra. Jag tror att många, när de lagt ner mycket jobb på kniven, får lite bråttom med att sy slidan för att hinna skicka in tävlingsbidraget och då hinner man inte arbeta tillräckligt med finish och passform. Det skulle bli ännu jämnare i toppen om vi utvecklade vårt läderarbete, och därför kommer nästa års knivskola att handla om slidtillverkning.

Urban Gustafsson, tillsammans med hustrun Miriam, tog sig tid efter prisutdelningen för en intervju och jag ville veta hur och vad han gör som inte vi gör. Svaret är att han är noggrann i alla moment i knivmakandet. Han tittade hur Gunolf gjorde och försökte göra likadant. Jag själv fick fingra första gången på hans knivar i samband med Rallarfesten i Kiruna och redan då hade han en otrolig finish och passform på slidan. Urban, nu pensionär, har jobbat hela sitt verksamma yrkesliv som finmekaniker på en finmekanisk verkstad och började göra knivar för ungefär 14 år sedan, men första gången han tävlade var i Delsbo år 2003. Den kniven var en typ helhornare i gullregn, bladet ett Bruslettoblad som han slipade om och då

10

2:a pris i Konstkniv, Johan Stenevad, som gjort slidans baksida minst lika vacker som dess framsida. Bladet av Anders Hedlund

Prispokalen i Damasteel Cup var ett litet städ gjort på deras vackra stål

Jan Bergstrand, 3:e pris i Jaktknivsklassen. Bladet är Damasteels ”Twist” slipat av Roland Strömberg

KNIVMAKAREN NR 4 2010

1:a pris i Jaktknivsklassen, Jan Bergstrand. Bladet, ”Ladder”, av Roland Strömberg

Liten Konstkniv av Stefan Heldt

Gunolf Pålsson fick ett 2:a pris i Jaktknivsklassen.

Blad av Helgess

Konstkniv av Gunolf Pålsson, blad av Anders Hedlund

3:e pris i Konstknivsklassen blev det för Jakob Nylund

Jaktkniv av Leif Gustafsson, blad av Anders Hedlund

11

KNIVMAKAREN NR 4 2010

det var ett laminerat blad som var ganska mjukt kunde han fila en ryggdekor. Urban har efter det ett 45-tal placeringar och 15 förstaplatser vilket talar ett tydligt språk, 4 SM-titlar två år i rad, fyra förstaplatser i Ludvika sedan 2007.

Urban vinner ofta på att han får nästan full poäng på bedömningen av slidan. Han har en träholk, får då något att jobba mot när han bearbetar lädret, jobbar i genomgarvat läder, tycker han får en finare finish och komprimerar inte bara utsidan utan också insidan vilken han sedan behandlar med läderhärdare. Han är noggrann i alla moment som t.ex. när han gör upphängaren som också komprimeras både på utsidan och insidan för att det inte ska finnas något ”ludd”. Domarna (i SM 5 st) ser allt så du måste vara noggrann.

Var noga när du skär och gör det med bara ett snitt, använd en vass kniv, det är nästan omöjligt att få samma vinkel på snittet i ett andra skär och det syns när sömmen torkat. Om du inte ser, så använd förstoringsglas när du sylar för sömmen säger han. Han sylar med en rund syl och gör ett så litet hål som möjligt. Sömmen bearbetas inte – om du missar så syns det och därför låter han sömmen vara. Han mönstrar inte heller slidan då det inte ger några extrapoäng, däremot tycker han om att markera övergången mellan skaft och blad. Knivskaftet putsas till 1500 korn och även här håller han på tills det inte finns några repor kvar. – ”Är du aldrig färdig med den kniven?” säger frugan – ”Du har ju hållit på hur länge som helst!”

Urban låter skaftet stå ett dygn i en burk med en blandning av rå linolja och balsamterpentin, ungefär 50 %, låter det torka ordentligt, någon vecka, innan han polerar det sista. Han synar kniven med förstorningsglas och ofta ser man de sista reporna först när man oljat skaftet, då är det bara att putsa igen och olja på nytt. Det finns inga genvägar – putsa ordentligt, gör sömmen bra från början och arbeta med falsbenet tills slidan torkat färdigt.

Urban Gustafsson, här me både Traditionell- och Utvd hustrun Miriam, blev SVENSK MÄSTARE i ecklad brukskniv.

m och Leif Gustafsson med sina

Rickard Perman, Torbjörn Lundströ diplom och glaspokaler

Urban håller på med all möjlig träslöjd, gör svepaskar och en gammeldags matlåda som i trakten kallas ”knäppetina”, olika skålar och fat som han säljer på olika mässor i hemtrakten.

Ett stort tack till alla funktionärer i Söderhamns Knivgille som ställde upp med sin tid för att visa andras knivar, mycket berömvärt! Totalt var det ett 20-tal medlemmar som kom tidigt på morgonen och gick sist av alla på kvällen. Nästa år, 2011, kommer Kniv-SM att gå av stapeln i Ludvika, den 15-17 juli, i anknytning till Knivveckan i Ludvika.

Mitt största minne från denna helg, förutom att få träffa alla mina vänner i knivmakeriet, är att jag fick fingra på och fotografera en Kaj Embretsen-kniv. Vilken otrolig finish och vilken mekanism!

Foto SM-vinnarknivar: Bob Tunlind, Damasteel Cup samt alla miljöbilder: Kent Tunlind

12

Stig Sjunnesson har delat ut två av Urban Gustafsson totalt fyra priser!

En glad Stefan Groth for hem till Valbo med tre prispokaler

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Landshövding Barbro Holmberg har preci s invigt Kniv-SM 2010 och lovordade helhjärtat arrangemanget

från Damasteel till Jan Bergstrand gratuleras av Per Billgren Cup l astee Dam i pris i Jaktknivsklassen

1:a och 3:e Domarna i SM fick även de lovo Håkan och Mats. Pentti Turune rd och en pokal. Michael, Stefan, Owe, n saknas på bilden

erg

s gick i år till Gunnar Holmb

Michael Almqvists Hederspri

Tjäder Läder, en av 50 talet materialle verantörer, utställare och knivmakare som deltog, hade byggt upp en butik i mässhallen

Ett flertal av utställarna ställde upp som föreläsare i vitt skilda ämnen. Även dessa uppmärksammades vid prisutdelningen. Här fem av dessa

Söderhamns Knivgille stod som arrangör för Kniv-SM 2010. SvKnf tackar alla funktionärer, utställare och alla som ställt upp för ett väl genomfört mästerskap!

SM 2:a i Ungdomsklassen, Jesper Larsson

SVENSK MÄSTA smycke, Peter Örje RE 2010 i Miniatyr heim

13

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Kunglig glans!

Denna speciella skapelse har ett blad som är lite utöver det vanliga. Bladets design, tvåeggat som det är, får tankarna att dras mot en lans eller en harpun. Stålets mönster är speciellt i såväl utseende som att det bär på en historia utöver det vanliga.

Det är nämligen ett ”kungligt stål” som togs fram av Damasteel AB, vars engelska generalagent hade fått en beställning på 30 knivar. Beställningen kom från kungen av Jordanien, Abdullah II, som avsåg att ge knivarna till sina närmaste släktingar. Ett särskilt önskemål var att stålets mönster skulle knyta an till mönstret i påfågelns fjäderdräkt. Sagt och gjort, Damasteel experimenterade och fram kom ett vackert mönster som fick sitt godkännande av kungen.

Efter att de 30 knivarna levererats så beställde den mycket nöjde kungen ytterligare 300 knivar! Under sin uppväxt studerade kungen både i USA och Storbritannien. Han är också ett StarTrek-fan och medverkade 1995 som statist i ett avsnitt av TV-serien StarTrek Voyager.

Under ett studiebesök vid Damasteels anläggning i Söderfors, direkt efter KnivExpo i Sävsjö 2008, hittade Thomas Löfgren en överbliven plåt med detta ”Peacock”-mönster och fick på nåder köpa den. Thomas har gjort ett par blad på detta stålämne, bland annat detta blad som hans son, Claes, har ritat och formgett. Skaftets framdel utgörs av en bit brunfärgad mammutelfenben, två större bitar av fossil valrossbete, två mellanläggsbitar av stabiliserad oxel samt en avslutande bit av fossil valross. Mellanläggen är nedfilade liksom oxelbitarna som har flera integrerade filningar. Ekipaget har slutligen förgyllts med en fantastiskt innovativ och välgjord horngravyr av en annan kung på detta exklusiva område, nämligen Jonny Walker Nilsson.

Jonny har, utan överdrift, kunglig status på detta hantverk, inte bara nationellt utan också sett i ett internationellt perspektiv.

Arbetsnamnet på kniven var Golden Harpoon, men med stålets historia och den sista dekorationen av Jonny som lyfte kniven så fann den sitt slutliga namn. Två kungar och en son senare var det givet- King´s Knife. ”Kröningen” skedde i Söderhamn och Damasteel Cup 2010 där den belönades med första platsen i Konstknivklassen.

1:a pris i Konstknivklassen Damasteel Cup 2010, Thomas Löfgren. Skaft i mammut, fossil valrossbete, gravyr av Jonny W Nilsson. Eget slipat blad av stålet ovan.

Foto: Kent Tunlind

14

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Hedersuppdraget TEXT & FOTO: carl Michael

Jag har tidigare haft ett antal hedersuppdrag inom SvKnf och har efter bästa förmåga försökt att utföra dem på ett bra sätt. För ett halvår sedan fick jag en första förfrågan om jag eventuellt kunde tänka mig att ställa upp som en av fem domare vid årets kniv-SM. Den frågan behövde jag inte fundera mycket på så svaret blev JA! Jag har alltsedan dess bara gått och väntat på att helgen 22 – 24 oktober skulle komma. Förväntansfull men också lite spänd inför uppdraget satte jag mig i bilen för den korta resan mellan Gävle och Söderhamn. Redan på plats när jag anlände var de andra domarna, Pentti Turunen, Mats Holmberg, Stefan Heldt och Owe Wallin, samt dataprotokollsföraren Håkan Elfors Johansson.

89 bidrag var inlämnade i de 14 klasserna, glädjande många knivar. Men fler bidrag hade fått plats, för tyvärr var antalet inlämnade bidrag för få för att kunna kora en svensk mästare i följande klasser: Knivblad-Smidda, Smidd damask, samt Fällkniv. Tråkigt nog konstaterade jag också att endast två bidrag var inlämnade i ”Teamwork”, en av de klasser jag själv känner mycket starkt för.

I sammanhanget vill jag passa på att informera om att då jag i allra högsta grad var involverad i ett av bidragen, nämligen ”Team 2010” och därmed var jävig i denna klass, så gick stig åkerblom in i juryn som ersättare för mig här.

Med stor iver satte vi igång att granska inlämnade bidrag redan kl 16.30 på fredagen och under första timmen hann vi bara granska 4 bidrag. Men detta är normalt.

Innan man fått in flytet och känt av varandra och på vilken ”nivå” granskningen skall läggas så tar det tid. Vi valde dessutom att gemensamt diskutera oss fram till poängsättningen på varje inlämnat bidrag istället för individuell poängsättning och genomsnittsberäkning. För den som nu eventuellt trodde att det var ett slöjobb att sitta som domare vid ett SM kan jag berätta att hela granskningen tog 26 timmar att genomföra, med korta matuppehåll inräknade (tid per granskad kniv i genomsnitt c:a 15 minuter ). På fredagskvällen jobbade vi fram till kl 22.00 innan vi fick söka upp John Blund. Själv somnade jag inte förrän vid 2-tiden på natten för att sedan stiga upp kl 07.00… GÄSP!!! Åter igen lite trög start lördag morgon, 2 bidrag första timmen, och allt eftersom så fick vi upp tempot, men detta utan att riskera att slarva över några bidrag. Juryn samarbetade bra och det var ett givande och tagande i poängsättningen då alla har olika smak och kunskaper i de olika klasserna. Här visar det sig hur viktigt det är att vara 5 domare i juryn.

kniv” likaväl som bland bruksknivarna. Men även i konstkniv fanns det en del bidrag som egentligen borde vara inskickade i helt andra klasser. Så min och övriga jurymedlemmars uppmaning till er alla är att studera klasskriterierna bättre innan ni väljer klasstillhörighet för era tävlingsbidrag.

En helt annan notering har vi också gjort i vårt juryarbete. Kvalitén är många gånger mycket bättre på knivarna än läderjobbet på slidorna och för den delen även inskickade ställ m.m. Flera knivmakare hade fått mycket högre placeringar om vi i juryn bara hade fått poängsätta själva kniven. Det är naturligtvis bra att tävla ändå för att på det sättet få fingervisningar om vad som kan och bör förbättras för att i framtiden få bättre placeringar. Men vi noterar även att många gånger handlar det om rena slarvfel som har puttat bort riktigt duktiga knivmakare från topp-treplaceringar. ”Skämmes ta mig fan…” om jag får citera en känd Robinsondeltagare så här helt spontant ;-).

Söndag morgon bjöd på kallt och klart väder men vi fick hålla oss inomhus… Den största klassen ”Utvecklad bruks” låg och väntade med sina 21 bidrag. Klassen hade ursprungligt ”bara” 19 bidrag men efter konsultation med två av knivmakarna hade vi beslutat att förflytta två knivar från andra klasser. Denna morgon satte vi högsta fart på en gång då vår enighet kring dessa bidrag i klassen oftast var mycket hög. Här var det kanske bara en 3 – 4 knivar som skapade någon egentlig diskussion i gruppen, dock inte kring klasstillhörighet utan mer kring det subjektiva, ”tycke & smak”.

Nöjd och belåten med både min och vår insats denna domarhelg återvände jag mot min nya hemort Gävle med en fortsatt stor förväntan inför kommande helgs SMarrangemang i Söderhamn.

Pentti Turunen, en av domarna i Kniv-SM 2010, bedömer en kniv i Konstknivsklassen. Vinnaren fick totalt 115 poäng av 130 möjliga

Den klass som gav oss en hel del bryderier var ”Smyckeskniv” då de inlämnade bidragen här var väldigt spretiga.

Här fanns knivar som egentligen hörde hemma i ”Konst-

15

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Vad vi hittade under SM...

Foto: Kent Tunlind

Knivblad av Kurt Örjan Södergren från Frösön, tävlade i Knivblad Smidda i SM En fulltångekniv på Michael Almqvists bord

Örhänge av Stefan Heldt

Jaktkniv av Laszlo Balatoni med eget slipat blad, tävlade i Damasteel Cup

Fulltångekniv av Anders Fällås, tävlade i Utvecklad bruksknivsklassen i SM

Konstkniv i Damasteel Cup av Laszlo Balatoni med eget slipat blad

16

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Svampkniv av Stefan Heldt som han gör av matbesticksknivar med bakelitskaft som man hittar i parti och minut på loppisar vilka går bra att slipa

Konstkniv av Tommy Eklund, Gävle.

Tävlade i Damasteel Cup

En av Kaj Embretsens fällknivar

Kniv av Kurt Örjan Södergren gjord på hans sirliga knivblad, tävlade i Konstkniv SM

En Dagger av Anders Nilsson i Söderköping.

Scrimmet gjort av Lisa Bodin

Jörgen Sundström gör inte bara traditionella hornknivar. Här en i buffelhorn med egen gravyr och läderslida. Scrim, ett vildsvin, av Viveka Sahlin

En av Magnus Axelssons skapelser som han visade upp på sitt bord

17

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Vikingakärlek En berättelse om hur Vikingamannen och Vikingakvinnan träffades efter en resa runt hela jorden som varade i 130 år.

Samlarkniven – en artikelserie av Anders Halldén,

Vi börjar vår resa på 1880-talet i Eskilstuna hos Alfred Norrström på Nygatan 44, knivarnas fader och skapare.

Alfred, som var en av 30 - 40 knivtillverkare i Eskilstuna, var vad vi vet ensam om att tillverka knivar med skulpterade skaft. Av stämpeln framgår att han skapade kvinnan före mannen, var har jag hört detta förut!?

Någon gång i tiden reser mannen till England och kvinnan utvandrade till Amerika. År 2010, över ett århundrade senare, återförenas de tu i en liten by utanför Jönköping som heter Angerdshestra. Betrakta dem och se deras utstrålning och äktenskapstycke. De är båda lika stora och vi som kan vår historia vet att på vikingatiden ansågs kvinnan vara jämbördig med mannen. Vikingamannens kropp är dekorerad med runslingor medan vikingakvinnans har vackra blomslingor av akantuskaraktär.

Hur hamnade de bägge tu då i Angerdshestra? Kvinnan ägdes av en amerikansk knivsamlare specialiserad på knivar från Kauhava som hade vänligheten att i somras sälja henne till undertecknad och någon månad senare dyker vikingamannen upp på eBay i England. Efter hård budgivning hamnade han efter 130 år hos sin kvinna!

Lite speciellt är det att det var Internet som förde dem samman.

Fabrikör Carl Alfred Norrström 1851 fick Carl Alfred Norrström (stämplade Alfred Norrström) tillstånd att ”biwista exposition” i London, (världsutställningen), kanske fick han inspiration där, för året därefter startade han sin verkstad i Eskilstuna med en arbetare och tre lärlingar på gård N:o 179, Nygatan 44.

Norrström (1828-1902) köpte fastigheten 1864 och blev kvar där under hela sin produktiva tid. Alfred tillverkade jaktdolkar och slidknivar. Enligt oss samlare är de av allra högsta kvalitet. Norrström var en dynamisk herre som redan 1875 anskaffade en ångmaskin på två hästkrafter för att driva sina maskiner, troligen hammare och slipmaskin.

En bit in på 1860-talet så började Bessemerstål säljas av Sandviken. Bessemerstål var en metod att genom att blåsa in luft i smält tackjärn få fram stål av hög kvalitet. Norrström förstod fördelen med detta och köpte Sandviksstål till sin tillverkning, han lade till och med till namnet Bessemer Stål till sin firmastämpel. Norrström använde tre olika stämplar och detta ger möjlighet att se om

18

KNIVMAKAREN NR 4 2010

kniven är från tidig eller sen tillverkning. Tyvärr finns ingen specifik datering på dem. Stämplarna var: 1) Alfred Norrström Eskilstuna

2)

ALFRED NORRSTRÖM ESKILSTUNA

3) ALFR. NORRSTRÖM ESKILSTUNA BESSEMER STÅL

Bladet och slidan till fru vikingakniv är stämplat som nummer två, medan mannens stämplar är lika med nummer tre.

I fabriken tillverkades lite mer än jaktdolkar och slidknivar.

I ett protokoll från Eskilstunas kommun, 1880, som jag fann på nätet, kan man läsa att: ”Fabriksidkaren Alfred Norrströms anbud till Komitén, att för ett pris af 500 kronor, inom 2 månader efter beställning, för sådant ändamål leverera ett skriftyg, en brefpress och en pappersknif enligt ritningar.”

Man får utgå från att det var till flera kommunanställda eftersom 500 kr var otroligt mycket pengar på 1800-talet.

1889 slutade Alfred Norrström elda i sin ångpanna och stängde dörrarna till sin fabrik för ”Knifsmedshandtering” för gott. Vi som samlar är lite glada för det, för har man lyckats få tag i en kniv stämplad Alfred Norrström Eskilstuna så vet man att den är från 1889 eller tidigare. 61 år gammal flyttade han då till Hedvig Elenora församling i Stockholm där han avled 1902.

Eskilstuna fabriksstaden 1771 skriver Gustav III under en handling som omskapade Eskilstuna till fristad, d.v.s. med möjlighet för envar att starta tillverkning utan inblandning av staten (skatt) eller skråna.

Meningen var att få igång klensmide av vapen, lås och knivar.

Detta lockade utländsk kunnig arbetskraft till staden, valloner, som startade upp mindre verkstäder. Staden byggde till och med ett stort stenhus i tre våningar med inbyggt vattenkraftverk och där kunde man hyra små verkstäder med tillgång till mekanisk kraft. Antalet knivtillverkare ökade och i slutet av 1800-talet var man 55 stycken. 1950 fanns det fortfarande kvar ett 20-tal knivtillverkande fabriker. 2007 avvecklades Knivsmeden HB och 2009 flyttade EKA sin tillverkning till Portugal och Kina, därmed är sagan all för knivstaden Eskilstuna. Vill du se något av det som svunnit kan du göra ett besök hos Jan-Peter Hammar i den Bergska smedjan i Rademacherreservatet i Eskilstuna.

Jag har tidigare skrivit om Eskilstuna Museums obefintliga intresse att visa upp stadens unika historia av knivtillverkning.

Knivarna är kända i hela världen och museet har en stor knivsamling efter Marmér. Jag har på nytt kontaktat museet om eventuellt framtida knivutställningar och fått som svar av utställningsansvarig att det inte finns planer på någon utställning.

Skaften i ebenholz är vackert utskurna med runslingor och akantusslingor

Carl Alfred Norrström använde tre olika stämplar och av dessa kan man se om kniven är från tidig eller sen tillverkning. Den övre, vikingakvinnan, är stämplad med nr 2 och den undre, vikingamannen, har stämpel nr 3

Samla Eskilstunaknivar Först lite om vikingaknivarna. Mannens vikingaslida har kvar flera fält som visar att den varit försilvrad, bägge slidorna har invändigt varit fodrade med rött tunt skinn eller vaxliknande duk, den som syns på bild har jag själv satt in. Kvinnans knivblad är något för kort och har en gammal omslipning av spetsen. Bladet är rakt medan mannens är svängt. Slidorna är tillverkade i nysilverplåt och skaften i ebenholz, bladen i homogent kolstål. Parerstången, eller parerskyddet, är gjutna och ser

19

KNIVMAKAREN NR 4 2010

nästan lika ut på alla Eskilstunaknivar under 50 års tillverkning, stängerna är förbundna med en platta eller ring som fungerar som mellanlägg mellan blad och skaft. Knivarna är 25 cm långa och i slidan är ekipaget 27,5 cm.

Dekorationen med runslingor och akantusslingor hör till intresset och inspirationen av fornnordisk historia som gällde under 1850 - 1890, man lånade ur det historiska formförrådet för att nå ett konstnärligt uttryck.

Arne Marmér som skrivit den kända boken, eller knivbibeln som vi samlare kallar den, ”Knivar från Eskilstuna”, har skrivit följande om vikingakniven: ”Dessa vikingaknivar är mycket vackra och är synnerligen åtråvärda bland samlare.” Han valde också att ha med en sådan kniv på bokens framsida. Att Norrström dessutom tillverkade en vikingakvinna står det inget om och jag har aldrig i samlarkretsar hört talas om en sådan, den är ovanligt sällsynt alltså. I höstas såldes det en kniv på amerikanska eBay för 710 dollar, cirka 5 000 kr, men säljaren vägrade skicka utanför USA, något som drog ner konkurrensen och därmed priset. Är du intresserad av vår knivhistoria så rekommenderar jag dej att skaffa boken. Tyvärr gick Arne bort alldeles för tidigt, han var dessutom på god väg att skriva en bok om rakknivar tillverkade i Eskilstuna, ytterligare en av stadens världsberömda produkter. Boken går att få tag i på antikvariat eller hos Arnes änka, Birgit, som fortfarande har böcker att sälja. Maila mig så kan jag vidarebefodra kontakten.

För övrigt finns det mycket gott om knivar tillverkade i Eskilstuna på marknaden, sparade för eftervärlden. Slidkniven med smalt blad, ofta svängt, ofta dubbelslipat som dolk, för det mesta med parerstång och med plåtslida är väl inte direkt knivtypen man tar med ut i skogen eller använder i snickeboa.

Knivmodellen är mer tillverkad för att samlas och till lyst, på 1800-talet för att hänga på sig när man bar uniform. Hänget, som nästan alltid saknas, är gjort för att fästas på en knapp, västknappen eller hängsleknappen. Vanliga skador på knivarna är att slidfodret och som sagt hänget saknas. Slidan är tillverkad i två halvor som är sammanlödda, här skall man se upp med sprickor, parerstången har ofta tryckt isär halvorna. Går inte kniven ner ordentligt i slidan så brukar det bero på att slidfodret ligger nedtryckt i botten.

Slidknivar tillverkade i början av 1900-talet, med enkel plåtslida och skaft av ebenholz kan kosta 300 - 600 kr, alltså ett mycket lågt pris för en 100 år gammal kniv i bra skick, en kniv från vår svenska knivhistoria. Exklusiva Eskilstunaknivar kan kosta uppåt 10 000 kr. Nyligen såldes en förnämlig jaktkniv tillverkad av Pontus Holmberg (1876-1960) på eBay för 15 000 kr. På Tradera finns nästan varje vecka äldre slidknivar och en tämligen stor mängd penn- och fickknivar från Eskilstuna ute till försäljning.

På min hemsida, www.cultur.nu/knivar finns bilder med information på över 500 Eskilstunaknivar. Har du frågor/synpunkter maila mej på anders@cultur.nu Källa, Knivar från Eskilstuna av Arne Marmér.

20

Foto Vikingakärlek: Bob Tunlind

KNIVMAKAREN NR 4 2010

www.svenskkniv.se i ny skepnad text: p-o eklund

I olika sammanhang har det framförts synpunkter om att Svensk Knivförenings hemsida behöver en ansiktslyftning och att den har upplevt sin uppgång och utförsbacke.

Om det senare är en riktig beskrivning av verkligheten kan säkert diskuteras. Bilden är onekligen något splittrad.

Forumet som är hemsidans ”sociala” sida har periodvis haft mycket låg aktivitet, med få inlägg. Samtidigt visar tillgänglig statistik för hemsidan en ökning från drygt 18 000 besökare år 2006 till omkring 29 000 år 2009.

För att förnya hemsidan har styrelsen tillsatt en arbetsgrupp som förutom webbmaster Berra Westerberg består av P-O Eklund, Claes Löfgren och André Andersson.

Mer bilder Under hösten har det bl.a. i forumet varit möjligt att framföra synpunkter om hemsidans framtida utformning, och en sammanställning av dessa presenterades för styrelsen i samband med Kniv-SM i Söderhamn. Samstämmigheten om behovet att förnya hemsidan är stor. Den befintliga hemsidan har haft samma utformning en längre tid, och en förnyelse är nödvändig för att öka attraktionskraften. En engelsk version av hemsidan där man åtminstone kan finna en kortfattad information om SvKnf behövs. Vi tror att ett utökat bildgalleri också lockar många besökare. Prisknivarna från de senaste årens SM-tävlingar borde återfinnas på hemsidan, men också andra bildgallerier där medlemmar kan ladda upp egna bilder. Också veckans kniv är ett uppskattat bildgalleri, om än det tidvis är brist på insända bilder. Här behöver vi göra en uppryckning. Skicka bilder på dina knivar till webbmaster Berra. Detta är en möjlighet att visa upp dina dem!

Kunskapsbas Knivmakarna besitter en gedigen kunskap om hur man gör knivar. Mycket av denna kunskap har förmedlats i såväl Knivmakarens knivskolor som i samtalen på hemsidans forum. Många har efterfrågat att detta kunskapsutbyte ska finnas tillgängligt på hemsidan som en samlad kunskapsbas. De mera erfarna knivmakarnas tankar och erfarenheter efterfrågas också av många. En forumdebattör skriver: ”Jag tror att det vore klokt av SvKnf att kontakta några etablerade knivmakare som på ett mer aktivt sätt fick i uppdrag att komma med synpunkter och inlägg här på forumet. En läderexpert, en horn, en blad osv... Kanske några av våra certifierade domare som har så mycket kunskap att dela med sig utav...”

Om hemsidan i större utsträckning än nu kan vara en källa för utveckling i knivmakeriet skulle det sannolikt dra till sig fler aktiva besökare. Samtidigt är det, som någon så riktigt påpekat på forumet, inte bra om det bara

blir ”fina” knivar/tävlingsknivar som visas och behandlas.

Den traditionella brukskniven är trots allt grunden i knivmakeriet.

Länksamling På hemsidan finns länkar till både knivmakare, knivföreningar och materialleverantörer. För att länkarna till knivmakarna ska var aktuella är det upp till oss var och en att informera webbmaster när hemsidesadresser ändras.

Idag är denna länksamling relativt uppdaterad. Sämre är det när det gäller länkar till de olika knivföreningarna.

Många av de länkade hemsidorna fungerar inte, vilket är dåligt ur både marknadsförings- och informationssynpunkt. Därför är förslaget att det bakom varje knivföreningslänk ska finnas kortfattad information om hur man kommer i kontakt med föreningen, samt eventuellt kort aktuell information om planerade aktiviteter. Detta måste vara uppdaterat. Om knivföreningarna har en egen fungerande hemsida kan det här också länkas till denna.

Länkar till bladsmeder och bladslipare är också efterlysta.

Förslaget är att skapa en sådan länksamling, där man kan finna kontaktuppgifter och naturligtvis länkar till dem som har egna hemsidor.

Forumet Det är på forumet som kommunikationen mellan SvKnf och dess medlemmar kan ske. Som tidigare noterats så har aktiviteten stundtals varit låg, och inläggen få. För såväl forumets dynamik som motivationen att skriva är det viktigt att man får respons på det som skrivs. Visar man upp knivar vill man få respons, framför man åsikter vill man få gensvar. Någon har uttryckt hur illa det är för självkänslan om man blir bemött med tystnad. Detta är ett känt psykologiskt fenomen. Därför behöver vi var och en bidra till att hålla ett fungerande samtal om knivmakeriets våndor levande. För att i någon mån förstärka detta är tanken att utse moderatorer som har ansvar för var sin del i forumet. Åtminstone under avdelningen Knivmakeri borde moderatorer som har kunskap om det som behandlas kunna fungera som katalysatorer, samtidigt som en del av kunskapsutbytet kan ske på det sättet.

Tanken är inte att de ska vara ”experter” som besvarar frågor, utan fungera som just samtalsledare.

Hemsidan ska svara mot de behov och önskemål som SvKnf:s medlemmar har. Därför tar arbetsgruppen gärna emot fler tankar och synpunkter om hemsidans funktion och utformning.

Hör av dig till Pär-Olof, 0910.56240@telia.com

21

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Knivskolan del fyra med Roland Strömberg

Kniv med genomgående tånge, slida med silverholk och doppsko TEXT: erik johansson, FOTO: bob tunlind (del 4)

Så är vi då komna till sista delen i Knivskolan för detta år.

Kniven och slidan har ju i stort sett färdigställts i de tidigare artiklarna varför jag denna gång tänkte titta lite på ett antal moment som kan behöva kommenteras liksom även ge lite mer fakta kring silver, lödning och liknande.

Kniven färdigställs Med själva kniven egentligen helt färdig sedan den tidigare slutmonteringen och slidan helt färdig, har jag nu mönstrat skaftet med scrim. Innan jag börjar scrimma rengör jag den polerade ytan där mönstret ska placeras med T-sprit, för att inte få med några beläggningar i mönstret. Ska jag rita ett mönster på frihand suddar jag ytan med ett suddgummi för att få en lite mattare och därmed lättare yta att teckna på.

Scrimmat, färgat och klart låter jag färgen torka ett dygn innan jag lägger på lite Renaissancevax för att få upp lystern i materialet igen. När det fått torka en 15-20 minuter polerar jag med en mjuk trasa till dess jag fått fram en yta jag är nöjd med. Förutom att glansen nu återställts har även scrimmet täckts med vax och därmed är färgerna slutligt låsta.

Filework och färdigställande av bitar I Knivskolan del 2 byggdes skaftet upp av ett flertal bitar och monterades. Innan jag slutligt limmar ihop kniven formar jag skaftet helt färdigt och slipar ner det till 600-papper. Ska vissa inlägg försänkas täcker jag på ömse sidor om dem med maskeringstejp och filar ned dem till önskat djup och polerar innan jag plockar isär skaftet och slutligt bearbetar de enskilda bitarna.

För att få god vidhäftning för limmet bearbetar jag samtliga ytor som ska limmas så att de ruggas upp en aning och därmed får bättre grepp. Jag filar nu enskilt till de bitar som ska ha filework. Ska flera bitar ha samma eller liknande mönster är det viktigt att hålla rätt på bitarnas placering i skaftet. Se till att alltid börja på samma ställe på bitarna för att få så lika anliggning vid filningen som möjligt. Den filework jag gjorde på mellanläggen med guldtråd här i knivskolan filades efter det att guldtråden krängts på silverbitarna och var lösa.

På de bitar som ligger intill de som mönstrats med filework, gradar jag försiktigt av kanterna med fint sandpapper för att mjuka upp övergången bitarna emellan liksom minimera risken för urslag och skador i de annars skarpa kanterna.

Silver Går vi så över och tittar på silver som material att arbeta

22

KNIVMAKAREN NR 4 2010

med, lödning etcetera, inleder jag det avsnittet med lite fakta inom området som sammanställts av Per Brydolf, silversmed och tillika knivmakare.

Faktaruta Silver säljs i huvudsak i form av plåt och tråd (rund och fyrkantig) men tillhandahålls även som tackor och lera (silverlera) samt i diverse halvfabrikat som rör och smyckedetaljer. Silver i ren form är mycket mjukt och repas därmed lätt, det legeras därför ofta med koppar.

De vanligaste legeringarna är: Finsilver: 999/1000 silver, smältpunkt 960OC, densitet 10,5 kg/dm3 Sterling: 925/1000 silver, smältpunkt 850OC, densitet 10,3 kg/dm3 Verksilver: 830/1000 silver, smältpunkt 800OC, densitet 10,1 kg/dm3 Finsilver är helt vitt och mycket mjukt, det är lätt att forma men repas lätt. Som plåt används det t.ex. i smala remsor för infattning av stenar. En fördel är också att det har mindre benägenhet att oxidera. Silverlera innehåller finsilver och används ofta för att forma hela smycken och utsmyckningar av andra silverföremål, som ringar tillverkade i Sterlingsilver.

Sterlingsilver används vanligen vid hantverksmässigt silversmide. Legeringen ökar metallens hårdhet och gör den stabil vid bearbetning. Sterlingsilver är relativt lätt att forma och ger ett stabilt resultat särskilt vid skapande av konvexa och konkava former.

Verksilver lämpar sig bäst för industriell tillverkning då dess hårdhet gör den väl lämpad för industriell produktion men svår och arbetskrävande att forma för hand.

Vanliga produkter är skedar och gafflar som ska vara graciösa men kväver stabilitet när de används.

Sterlingsilver och Verksilver har en gulaktig yta jämfört med Finsilver pga. legerings­metal­len koppar.

Lödning För att sammanfoga silver används silverlod med olika smältpunkter (ej att förväxla med de silverlod som används vid sammanfogning av andra metaller).

Silverlod med 5 olika smältpunkter finns tillgängliga varav de 3 mellersta vanligen används:  Hårt, med smältpunkten ~710-735 OC  Halvhårt, med smältpunkten ~680-710 OC  Vekt, med smältpunkten ~650-680 OC De övriga är:  extra hårt med smältpunkten ~730-755 OC (ligger nära silvrets smältpunkt)  extra vekt med smältpunkten ~620-650 OC (reserverat för renoveringsarbeten) Kontrollera vid köp då dessa värden inte är enhetliga.

Vid lödning ska ytorna passa helt mot varandra, vid större avstånd än 0,2 mm fungerar inte kapillärkraften på lodet.

Ytorna ska också vara nybearbetade = helt rena (obs! ta ej i ytorna, fettet från händer kan resultera i dålig kontakt).

23

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Före lödning ska flussmedel anbringas såväl på ytorna som på lodet.

Om flera lödningar ska göras på samma föremål börjar du med att göra den första lödningen med det hårda lodet och följande med vekare och vekare lod för att inte riskera att föregående lödning går upp.

Efter lödningen ska föremålet kylas i vatten och därefter ligga i ett ljummet betbad i cirka 4 minuter för att överflödig fluss ska betas bort. Som betmedel/bad användes tidigare oftast svavelsyra. Idag kan man köpa ett pulver som blandas ut i destillerat vatten och som är mildare mot både brukaren och miljön.

Vitkokning Vitkokning är en slutbehandling som är till för att rensa silverytan från föroreningar samt från legeringsmetallen koppar och går till enligt följande: 1. Värm föremålet tills det oxiderar = blir lite grått.

2. Kyl föremålet i vatten och lägg det i ett ljummet betbad i cirka 4 minuter.

3. Skölj av föremålet.

4. Studera föremålet och titta efter om det har fått en jämn matt grå färg.

5. Borsta bort den gråa ytan med fin mässingsborste under rinnande vatten (kratsa).

Upprepa tills silvret vid punkt 4 fått en jämn matt grå färg. Det brukar behövas 3 behandlingar. Du har nu fått en vackert glänsande yta av Finsilver på föremålet När jag löder silver gäller som vid all lödning att materialet i anslutning till anliggningsytorna för lödningen först behöver värmas upp så att lodet lätt fäster med hjälp av flussmedlet. Vid silverlödning hettar jag upp i stort sett hela biten till rätt temperatur. Viktigt är att använda ordentligt med flussmedel. Annars finns risk för att lodet flyter ut på silvret och missfärgar genom oxidering. Dutta inte med lodet på flera ställen utan håll det på ett ställe, exempelvis i änden av fogen, och låt det vandra med hjälp av sakta påförning av värme på biten och flussmedlet bit för bit längs fogen/anliggningsytan. Rengör och jämna till fogen med en stålspets under tiden lodet är flytande.

Innan jag renar holken eller skon med hjälp av vitkokning som i faktarutan ovan, gör jag dem helt färdiga med gångjärn och liknande. Ytorna slipas färdiga med 1200-papper innan jag först polerar upp en blank yta på holken med lumptrissa och slipvax, rengör den och sedan polerar med trissa igen men denna gång med polervax för silver. Var noga med vilka trissor du har slip- respektive polervax på.

Stoppa aldrig fingrarna i holken för att hålla den, utan greppa om kanterna i stället när du polerar på roterande trissa. Hugger holken i trissan och du har fingret däri är olyckan lätt framme med nog så allvarliga konsekvenser.

Pålödning av guld Om jag löder guld på silver är det viktigt att värma främst på silvret då guldets smälttemperatur är lägre än silvrets.

24

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Genom att huvudsakligen värma silvret, hettas flussmedel, i detta fall använder jag flussalva, och lod upp tills det smälter utan att guldet påverkas i sig men ändå får en god vidhäftning genom lödningen. Av största vikt är att guldet fixerats så att det ligger an längs hela ytan mot silvret så att lod och flussmedel lätt kan vandra.

Med guldet pålött putsas hela biten igen med mässingsborste och polering med lumptrissa och polervax. Skall holken mönstras är det nu det görs. Själv använder jag oftast Dremel och slipstift. Med mönstringen gjord gås det mönstrade området över igen med mässingsborsten för att få bort spånor och eventuella grader.

Svartoxidering av silver På denna kniv svärtade jag sedan holk och sko med kalloxidvätska. Viktigt är att silvret är riktigt rent innan oxidvätskan påförs. Var även noga med att avlägsna överflödigt lod. Annars finns risk för att oxideringen tar ojämnt. Enligt hörsägen skall vätskan förvaras mörkt och metalldelar eller verktyg få under inga omständigheter föras ned i vätskan då den annars helt neutraliseras och förlorar sin verkan. Använd därför plastpincett eller liknande. Jag portionerar upp så mycket vätska jag behöver och ställer undan resten. Vätskan luktar mycket illa så var försiktig vid hanteringen. Jag penslar på den med en tops och tvättar av direkt därefter med vatten och någon droppe tvål eller diskmedel så att biten blir riktigt ren.

Därefter polerar jag slutligen upp topparna på biten med en speciell duk för silverpolering, för hand.

Avslutning Jag har verkat som kursledare i både Sverige och Danmark under 14 år och under senare tid har jag vid ett flertal tillfällen fått frågan om möjligheten att hålla kurs i silver utifrån knivmakarperspektivet. Jag har dock inte hållit någon sådan än, då vissa förkunskaper krävs vilket de intresserade saknat. Knivskolan detta år ger de kunskaperna och finns intresset har jag, tillsammans med silversmeden Per Brydolf, tankar om att hålla en kurs i ämnet under 2011 i Rimforsa. Intresserade är välkomna att höra av sig till mig på info@spiderknives.nu. Har du frågor runt knivskolan är du också välkommen att höra av dig.

Den kniv jag här gjort är en av de typiska modeller jag tillverkat under åren och som blivit en populär och återkommande variant. Mönstringen med spindelnät och spindlar i scrim uppstod då jag på det viset från början främst dolde sprickor i exempelvis mammutelfenben.

Med tiden har det utvecklats till lite av ett kännetecken för mig och Spiderknives. Allt som här skrivits bygger genomgående på de erfarenheter jag fått i mitt knivmakande och som visat sig fungera för mig. Jag har egentligen aldrig gått några kurser utan valt att söka min egen väg och liksom jag utvecklat mina färdigheter som passar mig, har många andra utvecklat sina. Min förhoppning är dock att Knivskolan gett dig lite idéer och tankar att ta med dig i ditt eget knivmakande framöver.

Mycket nöje och lycka till!

25

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Ny knivbok från vass penna Nu i dagarna kommer Samuel Karlssons* tredje bok om svenska knivmakare. Titeln på den nya boken är ”Kniven från bruksföremål till konsthantverk.” Det blir förmodligen sista boken som författaren skriver i ämnet. Totalt har 63 knivmakare dokumenterats med inspirerande reportage och vackra bilder i böckerna. Men allt började mest av en slump orsakad av en strejkande brynsåg för drygt åtta år sedan.

Knivmakaren kontaktade författaren för att få veta lite mer om bakgrunden till boken och författarens intresse för knivar.

Varför valde du den här titeln på din bok?

I den här boken har jag försökt spegla den bredd som finns inom knivmakarkåren. Vi har allt från internationellt erkända knivmakare som skapar fantastiska konstverk till dem som gör riktigt bra knivar för jakt och friluftsliv. Ibland upplever jag att det finns en spänning mellan de olika inriktningarna men min inställning är att båda har sina egna kvalitéer och förtjänster. Därför ville jag få med hela spektrat i boken.

Det finns ju väldigt många duktiga knivmakare runt om i vårt land. Hur har du gjort för att få fram ett bra urval?

Min inställning har varit att försöka hitta dem som dels håller en hög kvalité och som också har en egen stil. När man har skrivit över femtio reportage i ett ämne vill man ha något nytt för att inte riskera att upprepa sig.

Har du funderat på hur många mil du legat ute på vägarna och hur många timmar du spenderar hemma hos olika knivmakare för att få ihop dina böcker?

Ja, ibland undrar jag hur det varit möjligt. Därför är jag extra glad att jag fick ihop en bok till. Det var inte alls självklart. Tidigare jobbade jag som frilans och hade större möjlighet att styra över min tid. Nu jobbar jag sedan några år som chefredaktör på tidningen Praktiskt Båtägande och det är ett jobb som kräver hundraprocentigt engagemang.

Hur kom du in på att skriva om knivmakare egentligen? Det är ju trots allt ett ganska smalt ämne.

Det började mest av en slump. På våren 2002 jobbade jag med en bok om historiska hantverk. Jag hade precis gjort ett reportage om slipstenstillverkningen i Orsa och funderade på att skriva något om Loosbrynet. Samtidigt skrev jag en del för tidningen Jakt och Vapen, bland annat om Morakniven och Eka fällknivar. Jag försökte få kontakt med en person som hette Conny Persson som hade en gammal brynsåg uppe i Loos. Jag ringde några gånger men han kom aldrig igång med tillverkningen.

26

Under ett av våra samtal berättade han att han gjorde knivar också. Det kanske kunde vara värt att skriva om.

Då hade jag noll koll på det moderna knivmakeriet som vuxit fram i Sverige under de senaste 20 åren. Jag åkte upp till Loos och en helt ny värld öppnade sig för mig.

Conny visade sina fantastiska knivar och jag fick se hur han smidde sin mönsterdamask. Det var en otrolig upplevelse. Det blev ett reportage som jag skickade in till Jakt och Vapen. De tyckte det var bra och publicerade artikeln i tidningen under sommaren 2002 och på den vägen är det. Är det några knivmakare som du har speciella minnen ifrån?

Det roliga är att trots att jag träffat så många har varje möte varit unikt. Jag har ända in i det sista tyckt att det varit lika roligt och intressant att få sitt ner och prata om hantverket. Jag vill passa på att tacka alla som ställt upp med sin tid och som varit med i böckerna.

Om du måste välja ut någon knivmakare, vem skulle du lyfta fram då?

Det blir otroligt svårt, men en som känns självklar är Sven-Eric Loodh. Han var med i min andra bok och gick bort kort efter att den publicerats. Jag är otroligt tacksam att jag fick träffa honom innan det var för sent. Men egentligen skulle jag vilja lyfta fram alla 63.

Vad ska du göra nu när du inte längre tänker skriva om knivmakare?

Få mer tid med familjen, och så sitter jag och filar på en deckare. En av bifigurerna är faktiskt knivmakare så helt och hållet kan jag inte släppa ämnet.

Fakta om boken: Titel: Kniven från bruksföremål till konsthantverk.

Förlag: Settern. C:apris: 380 kr. Inköpsställen: www.settern.se eller www.adlibris.se Tidigare böcker av Samuel Karlsson: Svenska knivar och knivmakare, Knivmästarnas Knivar. ‘ Samuel Karlsson var redaktör för Knivmakaren mellan åren 2003 - 2006.

KNIVMAKAREN NR 4 2010

n e r a k a m v i Kn NR 1 2011

IDNING MEDLEMST

FÖR SVENSK

KNIVFÖR ENI

NG

Nästa nummer n e d r e m m o k t u 25 marssa2m0t b1ok1ning ldag Sista materia är 28 januari. av annonser

er 17 juni.

Nr 2 utkomnmser senast 29 april. o Material/ann ber. er 30 septem Nr 3 utkomnmser senast 5 augusti. o Material/ann 16 decembeerr.. r e m m o tk u ob Nr 4 r senast 28 okt onse

Material/ann

Besök min butik på nätet

www.knivsmeden.se /Pär Björkman

Äldre årgångar Betalning sker i förskott. Skriv vilken årgång du är intresserad av på inbetalningsblanketten till föreningens Plusgiro: 162 14 46 - 2 1991 - 2000 kostar 120:- /årgång eller 900:- för alla. År 2001 - 2008 kostar 120:- /årgång, år 2009 kostar 200:- Porto tillkommer med 40:- per årgång.

27

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Kniv-SM 2010

i Söderhamn Klasser märkta SM har SMstatus.

Traditionell brukskniv SM 1. Urban Gustafsson 2. Urban Gustafsson 3. Gunolf Pålsson Utvecklad brukskniv SM 1. Urban Gustafsson 2. Urban Gustafsson 3. Gunnar Holmberg Smyckekniv SM 1. Leif Gustafsson 2. Torbjörn Lundström 3. Rickard Perman Halvhornskniv SM 1. Lars Erik Marsja 2. Pär-Olof Eklund 3. Stefan Groth Helhornskniv SM 1. Pär-Olof Eklund 2. Stefan Groth Miniatyr/smyckekniv SM 1. Peter Örjeheim 2. Gunolf Pålsson 3. Stefan Groth Fällkniv 1. Michael Henningsson 2. Michael Henningsson Konstkniv SM 1. Magnus Ekblad 2. Vladic Daniluk 3. Magnus Ekblad Teamwork SM 1. Jonas Myhr Martin Hofverberg Lasse Holm Rickard Perman Gunnar Holmberg Bo Pettersson 2. Pär-Olof Eklund Jonas Sandström Ivan Lindeborg Ungdomsklass SM 1. Niklas Illipe 2. Jesper Larsson 3. Andreas Kero

Nio av medlemmarna i Knivklubb 2008. Från vänster: Lennart Mårtensson, Kent Karlsson, Owe Wallin, Bengt Olof Tallroth, Hans Wikström, Michael Almqvist, Ulf Brandt, Lars Billström och Dick Gidlöf

Knivklubb 2008 Svensk Knivförenings styrelse under år 2008 blev med tiden en så sammansvetsad grupp med så hög trivselfaktor att tanken väcktes att hålla samman deltagarna även i fortsättningen, så ofta omständigheterna medgav detta.

I samband med Knivveckan i Ludvika 2009 bildades därför en ny knivklubb med den något annorlunda målsättningen att enbart träffas för att ha trevligt.

Knivklubb 2008 består av de nio dåvarande styrelsemedlemmarna samt de närstående som var med vid den grillkväll då klubben konstituerades och som känner för klubbens syften, vari också ingår att uppmuntra positiva initiativ som tas inom svensk knivverksamhet.

Eftersom medlemmarna är spridda över hela

Jan-Erik Skoog har omkommit

Rookieklass SM 1. Stefan Aronsson 2. Jonas Myhr 3. Per-Gunnar Själin Knivblad smidd damask 1. Vladic Daniluk

Knivblad slipade SM 1. Laszlo Balatoni 2. Laszlo Balatoni 3. Tommy Eklund

Se hela listan på hemsidan:

www.svenskkniv.se

28

SM i Söderhamn gav en sådan möjlighet.

Hela tio medlemmar hade tillfälle att stråla samman för att under dagarna och framförallt en aktivitetskväll språka, trivas, lösa världsfrågor och naturligtvis granska och dryfta knivar, fattas bara annat.

På bilden syns nio av dessa, Torsten Häller satt redan i bilen hem när bilden togs. Det är vår förhoppning att många lika trevliga träffar som hittills kommer att följa.

Strax innan tidningen skulle till tryck fick vi beskedet att Jan-Erik Skoog omkommit i en trafikolycka söndag 14 november. Så här skriver Anders Halldén om sin vän, direkt efter beskedet, på sin hemsida: ”En av de riktigt stora knivsamlarna i Sverige, Jan-Erik Skoog från Deje, har gått bort. Jag har träffat Skoog (som vi kallade honom) många gånger, vi har ett par gånger delat hus i Elverum, han har två gånger medverkat på Allmogemarknaden i Jönköping.

Första gången jag var hemma hos Jan-Erik så var jag själv inte så intresserad av “gamla knivar” när han började visa sin samling, låda efter låda, en ofattbar och fantastisk samling. I Sveriges enda knivmuseum, som låg i Ransäter, visade Skoog sin samling under många år. Skoog var speciellt intresserad av Värmlandsknivmakarna och ägde bl.a en mycket fin Hedenberg. Under sista tiden hade Jan-Erik med hjälp av en god vän börjat sälja knivar på Tradera och då under sitt alias ”Knivkongen”.

Knivblad smidda 1. Knut Örjan Södergren 2. Knut Örjan Södergren

Publikens pris Jonas Myhr

landet, från Husum till Höganäs, från Lysekil till Norrköping, så ges det egentligen bara möjlighet att träffas i större skala i samband med något evenemang som Knivveckan i Ludvika, Svensk Knivförenings årsmöte, Kniv-SM eller något liknande.

Jan-Erik Skoog, en av initiativtagarna till SvKnf, omkom i en bilolycka. Foto: Lars Seifert

En stor kniventusiast, knivsamlare och färgstark person har gått ur tiden.” /Anders Ett längre porträtt av Jan-Erik kommer i nästa nr.

KNIVMAKAREN NR 4 2010

INGEMAR NORDELL

KNIVBLAD

www.ingemarnordell.se ingi@ingemarnordell.se

Fiske Knivar Knivblad Ett av Nordens stรถrsta sortiment fรถr knivtillverkning

www.mixfishing.se Tel. 0171-360 05

29

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Stereomikroskop Optika För scrim, horngravyr och metallgravyr mm

Pris med 20 gångers förstoring:

2.995:-

Pris med tillsats för 10 gångers förstoring:

3.500:-

LED-belysning finns som extra tillbehör

Näsmark 3, S-916 93 Bjurholm SWEDEN Tel: +46(0)932 27027 Fax: +46(0)932 27062 Mail: info@jano-knives.com

30

KNIVMAKAREN NR 4 2010

Time out TEXT: carl Michael

Ibland kommer man till det läget att man måste göra en ”time out”, hålla upp händerna och forma dem som ett T mot omvärlden för att visa att… ”Hallå! Jag behöver tid till eftertanke och omladdning.”

Detta gjorde jag för två, eller var det tre år sedan… tiden går så fort att jag inte riktigt vet. Jag avbröt alla mina engagemang i SvKnf då hela mitt liv tog en ny vändning när min livspartner gick bort, förhoppningsvis till en bättre värld. Men livet självt tog inte paus, utan rullade bara på fortare har det känts som. Bestämde mig tidigt att inte låta mig brytas ner av sorg, saknad och självömkelse.

Inte var det lätt inte, hur skulle det kunna vara det? Men med goda vänners hjälp (inte minst från er i kniv-Sverige) så hittade jag kraften och viljan att ladda om. Tack för det!

För precis ett år sedan nu (oktober) fann jag en ny mening i mitt liv och en ny livspartner att dela glädje och sorg med. Från och med 1 augusti i år så är jag bosatt i en liten nyinköpt tegelvilla i metropolen Gävle. Ny relation, nytt jobb, ny stad och förhoppningsvis en massa nya vänner…

antal olika personer som försökt övertala mig att börja skriva nya kåserier till Knivmakaren igen. Till slut måste man falla till föga för denna massiva påverkan och börja formulera ord igen. Resultatet ser ni här ;-). Inför denna nystart som kåsör försöker jag nu minnas bakåt i tiden, vad jag tidigare skrivit om. Men hela tiden kommer bara ”Tallroth i badet” * upp inför min inre syn och jag ler inombords. Och jag tänker… har jag skojat om andra så kanske det är läge att bjuda tillbaka lite skoj om en själv.

Så här kommer en alldeles nytagen bild, på mig själv, i mitt nya hus, i mitt nya fina…

Skyll er själva, alla ni som tjatat på mig att börja skriva igen, för i nästa nummer kan det vara dig jag skojar om ;-) För jag är tebax!

Ha det! * Knivmakaren nr 3 2003

Vad jag däremot inte har, (än… är det nog bäst att tillägga) är en ny snickarbod. Eller rättare sagt… nog har jag lokalen, men den står där i fullt kaos med alla mina verktyg, maskiner och andra inventarier, oanvänd, och ingen ny kniv har kommit från min hand på över 8 månader. Time out även på den fronten således. Men jag tror att det i slutändan för något positivt med sig att jag, och alla ni andra, någon gång då och då tar ett break från kreativiteten att bygga kniv och söker ny inspiration för framtida storverk.

Har under det senaste året, och inte minst under det senaste kniv-SM:et i Söderhamn, blivit kontaktad av ett

Reviderade tävlingsregler Med Knivmakaren nr 4/2007 skickades ett häfte ”2008 ett nytt tävlingsår”, som beskrev framför allt den klassindelning som gällde from år 2008. Erfarenheterna från genomförda Kniv-SM har föranlett en revision av dessa bestämmelser, vilken är införd på hemsidan under ”Tävlingar/regler”. Där kan du när som helst se vilka bestämmelser som är aktuella.

Med detta nummer bifogas ett ändringstryck till häftet från 2007. Ändringarna är inte fler än att det häftet fortfarande kan användas, men då tillsammans med detta ändringstryck.

Knivlotteriet Lotteriet på Magnus Axelssons skänkta kniv har avslutats lagom till Kniv-SM i Söderhamn. Dragningen verkställdes av SvKnf:s styrelse med bistånd av en utomstående besökare på plats. Det vinnande lottnumret blev nr 51 och innehavaren var Roger Pettersson, från Forsa.

stig åkerblom har överexemplar av både häfte och ändringstryck om du har behov av ytterligare exemplar.

31

Returadress: KNIVMAKAREN NR 4 Bruksv채gen 6 826 62 Norrala

32

2010

B

SVERIGE PORTO BETALT PORT PAYE