K N I VMAK ARE N NR 1 2020
Knivslöjd mot psykisk ohälsa Varför mår vi så dåligt? Cirka en fjärdedel av befolkningen uppger att de ”mår dåligt”. Sedan kan man naturligtvis dela upp den fjärdedelen i olika kategorier av dåligt mående. Det verkar inte finnas bara ett svar på frågan varför och följdfrågan varför så många. Psykisk sjukdom är ju inget nytt utan har nog alltid funnits, men man har däremot inte alltid pratat om det. Förr handlade det mycket om att gömma undan och låsa in de ”nervsjuka”. Behandling som lobotomi, elbehandlingar och tung medicinering var vanligt och okontroversiellt.
I dag ser det annorlunda ut. I takt med ökad medvetenhet så har också forskningen gjort framsteg, nya bättre mediciner, så kallade lyckopiller, har tagits fram (men är också i vissa läger ganska ifrågasatta). Mycket tyder dock på det, ska vi kalla det ”moderna” dåligmåendet, hänger ihop med det ökade tempot, kraven som vi lever med i vårt samhälle. Vi ska prestera på jobbet, vi ska ”räcka till” i vardagspusslet hemma och vi ska dessutom förverkliga oss själva på fritiden. Förr kanske vi jobbade hårt och slet ut våra kroppar, men när vi var lediga vilade vi. I dag ”bränner vi ljuset i båda ändarna”. Vi sliter på jobbet mer psykiskt i dag och den problematiken tar vi med oss hem och på olika sätt låter vi det påverka vår fritid och vilan infinner sig inte. Hela tiden möts vi av massa intryck som vi måste förhålla oss till. Sociala medier, samhällsproblem, relationsproblem påverkar oss mer nu än någonsin. Forskning visar på att allt detta och inte minst våra ”smarta telefoner” påverkar vår sömn som annars är det enda tillfället där vi kan vila våra trötta hjärnor. Lyckopiller i all ära men forskningen visar att dessa piller ensamma inte alltid räcker till fullt ut, då de på ett sätt bara är plåster på ett infekterat sår. Mer måste till för att läka våra sargade själar på ett bra sätt. Medicinering ihop med samtal, motion är framgångsrikt, och osökt kommer vi då in på initiativet ”Knivslöjd mot psykisk ohälsa” som Patrik Nilsson i Falun drog igång under hösten 2019. PATRIK NILSSON Knivmakarens lågt flygande reporter
18
Robin Dalman och Patrik Nilsson.
träffade Patrik och hans sambo Lina i deras hem i Falun en vacker januarisöndag. Över en kopp kaffe och ett wienerbröd började samtalet om Patriks resa i landet ”Må dåligt”. Som så många andra unga människor i dag började även Patrik känna av sina psykiska tillkortakommanden redan i unga år. För honom handlade det om oro, en oro om allt och inget, om nutid och framtid, motiverad och omotiverad oro och nedstämdhet. Patrik har diagnosen GAD som just har tidigare nämnda kriterier som diagnosbakgrund. Vi säger väl alla ibland att man är deppig vilket ingår i det naturliga livet. Men för att få en diagnos måste denna deppighet och allmänna oro finnas över tid och minst sex månader på raken. ”En olycka kommer sällan ensam” brukar vi säga och det stämmer bra in på Patrik också då panikångest, utbrändhet och diskbråck ligger med i denna cocktail av diagnoser för hans del. Patrik kommer ursprungligen från Järpen i Jämtland och han beskriver att familjen han kommer ifrån är en praktiskt lagd familj där man inte är rädd att ta i lite och få saker gjorda. I gymnasiet blev det därför Byggprogrammet och därefter fick han jobb som fabriksarbetare och montör med ett ”allt i allo” uppdrag, svetsning mm. Men efter att ha blivit utbränd och dessutom fått diskbråck med tillhörande sjukskrivning och operation blev en omskolning helt nödvändig. Just nu läser Patrik vidare till maskinförare. För många knivmakare är jakten en ingång till knivmakeriet, men för Patriks del handlar det mer om naturintresset. Att fiska, plocka svamp, bär och vandra i
t
TEXT & FOTO carlMICHAEL
