Knivmakaren 1991 nr 2

Nr 2 Årgång 1 1991

KNIVMAKAREN TIDSKRIFT FÖR KNIVSLÖJDARE

'4

■

Nyhammar den 15/2 1991 Hej D et nya året har börjat bra, nya medlemmar strömmar in, vi skickar med medlemskort. Får du inget kort fastän du har betalt så hör av dej för vi har en del inbetalningskort som saknar avsändare.

Den 12-14 april är det Vildmarksmässa i Sollentuna, vi kommer där i samarbete med Ludvika kommun att presentera knivföreningen.

Då finns det m öjlighet att få medverka med sina knivar och blad. Är du intresserad så kontakta Anders Höök.

KNIVTRÄFF

på FLYGHOTELLET, Brommaplan, fredagen den 12 april kl. 19.30. Där får vi möjlighet att diskutera och byta erfaren­ heter m ed varandra.

Bokning av logi tel. 0 8 /2 6 2 6 2 0 . Pris: enkelrum 375:— dubbelrum 4 5 0 :- då ingår frukost.

Du har samtidigt m öjlighet att besöka Villmarksmässan och träffa en del knivfolk. _

Medlemskort Du kan lämna förslag till en logo på kortet som skall gälla 1992

V

t

/

Omslagsbild:Rune Månsson i arbete på Hammarbacken,Ludvika Foto J -0 Schröder.

Knivmakaren.

Tidskrift för Svensk knivförening-Ludvika knivförening. Nr 2 1991 Årgång 1 M edlem savgift för 1991 är 100 kr. Postgiro 464 40 95 -4 Adress :Knivveckan,Turistbyrån, 771 82 LUDVIKA. Post till Tidskriften: Anders Höök Folkets Hus väg 10. 770 14 Nyhammar.

Utgivningsdatum: 1/1.-15/3.-1/7.-15/9.

Annonskostnader:Hel sid a/l000 kr, Halv sida/500 kr, Kvarts sida 250kr +m oms.

Fotoarbeten Ragnvald T orstensson,Ludvika Kontaktmän för föreningen: Anders Höök, Nyhammar tel 0240-400 39 Jan O lsson, Njurunda tel 060-351 38 Jan-Erik Skoog, Deje tel 0552-106 40 R olf Eklund, Rosersberg tel 0650-131 93 Valberedning

JOKKMOKKS MARKNAD

Ett välfyllt marknadsstånd med knivar och knivblad.

Det var kallt på Jokkmokks marknad när vi kom fram efter en 100-milaresa, -27 grader, m en man vänjer sig efter ett tag.

Ar man intresserad av slöjd och knivar kan det vara värt en resa.

Login som Jokkmokks skidklubb höll med var bra, nyktert och städat.

A ll H ed er.,

Kniv-Jocke och Bjöm-Jonte pratar knivar framför Svensk Knivförenings informationsdisk.

En Knivmakare av många som går runt på marknaden och bjuder ut sina alster. o

Foto:J-0 Schröder

Bertil Sjunnesson och Hans Hall, här på klassisk mark under Knivveckan på Hammarbacken i Ludvika, där smeder verkat i århundraden.

En knivsmedernas Nestor - ja det är väl ingen överdrift att säga det om Hans Hall från Södra Munkarp utanför Höör.

Denne trygge skåning började tidigt och gjorde sitt första knivblad som tonåring.

Sitt förstlingsverk har han sparat och det är han idag glad för.

Hur många knivstål han gjort under en nära 50 - årig verksamhet, vet han inte, m en åtskilliga är det.

Jaktknivens renässans har skapat ett veritabelt sug efter knivblad och alla knivtillverkare " jagar " högkvalitativa knivstål.

Många jägare v ill gäma ha en kniv med personlig " touche " och det här m ed knivar har blivit lite av en statussymbol.

4

HANS HALL

Skickliga smeder som Hall har orderböckema fulltecknade och i hans smedja föds årligen 200 knivblad och köpare från hela Norden har hittat Hans i Höör.

Stram och ren i formen, med mästarens bomärke - ett versalt H med en innesluten hammare.

Kanske blir det här bladet i händerna på en skicklig knivmakare, en prisbelönt skönhet.

Foto Rangvald Torstensson,Ludvika 5

Bo H elgesson är smed av den gamla sorten och verksam i Dals Långhed.

Det var 1978 som han slog sig på smedyrket och sin utbildning skaf­ fade han sig på Stenebyskolans smideslinje.

I ett yrke som är på väg att slukas av dataprogrammiserade tillverknings­ processer, satsar han helhjärtat på att utveckla smidandets sköna konst.

Förutom knivstål har han specialiserat sig på tillverkning av verktyg för svarvning - verktyg som skär istället för att skrapa och här har H elgesson hittat sin " nisch Det var genom en dala - hantverkare som Bo Helgesson kom att utveckla verktyg för skärs värvning. Sådana är svåra att köpa " över disk " och H elgessons handsmidda specialverktyg har hittat köpare från hela landet.

Att de handsmidda verktygen klarar konkurrensen från de fabrikstillverkade, beror b la på stålkvaliteten.

Högre kolinblandning ger visserligen ett skörare stål, men i gengäld bättre skärpa.

Efterfrågan på knivstål har ökat beroende på alla nya knivmakare, vilket gynnar alla våra knivsmeder och Helgessons erkänt fina stål har hittat sina köpare.

En handsmidd kniv är något extra och innehavaren kommer ju i besitt­ ning av den magiska kraft som smeden lär överföra till det han smider.

Den gamle Vulcanus kanske har ett finger med i spelet.

Knivblad av Bo Helgesson

7

Dalslänningen Jan-Åke Lundström är fömtom en skicklig smed, en traditionsbärare av stora mått.

Född i Finland, uppvuxen i Stockholmstrakten och utbildad till smed på Stenebyskolan i Dals-Långed.

Det blev konstsmide till en början, men efterhand tog Jan-Åkes intresse för den urgamla smidestekniken över.

Att smida på gammalt vis och utveckla den tekniken upptog Jan-Åkes tid och hem ligheten i detta ligger i damaskeringen - en metod som uppkallats efter handelsstaden Damaskus -, och vad är nu det?

Jo, genom att sammanvälla stål och jäm av olika hårdhetsgrad och sedan syrabehandla kniv- och svärdsämnet får man fram ett oregelbundet mönster av mörkare och ljusare fält.

Den här metoden ger i sig en vacker struktur,påminnande om marmorering.

Resultatet blir ett segt och hårt material, som gör eggen både vassare och mer hållbar.

De här knivbladsämnena är efterfrågade bland jägarna, ty en kniv som håller "bettet", är vid sidan av bössan, jägarens vän.

Förvisso ställer sig stålen dyra, men med tanke på kvaliteten är priset måttligt.

Jan-Åke lär för övrigt vara ensam i Norden att tillverka vikingasvärd!

Köpare är i första hand museer, men även privatpersoner och företag finns i kundkretsen.

Att smida efter gamla metoder kräver stora kunskaper och för ett full­ gott resultat fordras ett utpräglat sinne för form och skönhet, något som Jan-Åke har i rikt mått.

8

y

Fällkniv. Blad 300 lager vilddamascus av 1% kolstål + nickelstål Sidor av styrd damascus av 1770+lancashirejäm.

Knivblad.Styrd damascus av 1770+lancashirejäm. Eggstål av 1770.

Knivblad 300 lager vild damascus av 1% kolstål+nickelstål.

Laminerat blad med inkrustreringar av silver,koppar och mässing.

Foto: Rangvald Torstensson, Ludvika

Brev från läsekretsen I tidskriften Naturerens Verden februari 1964 har civilingeniör Vagn Fabrikitus Buchwald skrevet en interesant artikel "Meteor og Jemfund i Grönland".

Han giver heri en historisk oversigt over de fund af jemholdige meteoriter, som har fundet sted i Grönland.

Metoriter stämmer fra meteorer, som fra verdensrummet med stor hastighed (fra 30 til 70 km i sekundet) tränger gennem atmosfären og rammer jordoverfladen, hvis de ikke er brändt op forinden i atmosfären.

I forrige århundrede fik man färden af, at der fandes meteoriter i Grönland. Den engelske opdagelsesrejsende John Roos kom i 1818 i sin sögen efter Nordvestpassagen till Melvillebugten på Gröndlands vestkyst. Han kom i förbindelse med nogle eskimoer, som havde nogle knive lavet af rentak hvori der var indfäldet små jemstumper, som var hamret flade så der var dannet en äg. John Roos heftcde sig ikke närmere ved den omständighed, at eskimoeme havde kendskap til jem , först senere ekspeditioner-navnlig Robert E Peary” s i 1891-fik skabt klarhed.

Det viste sig at der i området ved Melviiebugte fandtes flere meteoriter, og at eskimoeme kunne slå små fliser af dem ved hjälpp af en hård stenartfortrindvis basalt. De bearbejdede så disse stumper med slag så de fik fremstillet små stykker jem med lidt takket skär til montering i en rille, som de lavede irentakken. I övrigt en gammel proces,idet man har fundet knive som har kunnet dateres til det 12 år­ hundrede.

Men det skal understeges, at der udelukkende var tale om en mekanisk bearbejdelse Eskimoeme kendte till egenylig smedning. Det er ikke småsten detdrejer sig om, af de tre meteoriter, som Peary hjemförte til New York vejede den störste 31 tons.

Knud Rasmussen har også fundet og hjemfört meteoriter til Köbenhavn, hvor de findes på Mineralogisk Museum. Fälles for de meteoriter, som er fundet ved Melville Bugten er, at de indeholder 7-9% nikkel, 0,5% kobolt og 0,1% kul og de stämmer sandsynligvis fra det samme nedfald.

Ved planslibning, polering og ätsning med forttyndet salpetersyrer femkommer en meget karakter­ istisk stuktur, som ikke findes i almindeligt jem.

I flere år har jeg arbejdet med at fremstille knive efter damaskerings tekniken. Resultateme har väret så gode at jeg har deltaget i udstillinger og på knivmarkeder både i Danmark og det övrige Skandinavien.

På et tidspunkt blev jeg opfordret til at söge kontakt til professor Vagn Buchwald ved Instituttet for Metalläre under Danmarks tekniske Höjskole.

Man varpå instituttet intresseret i at finde ud af, om man kunde fremstille knive af jemholdige meteoriter ved smedning. Man stillede sig skeptiske til om det kunne lade sig göre, men jeg fik udleveret et lille stykke af en meteorit, som i övrigt stammede 10

fra Grönland. Jag havde samma fomemmelse, som hvis jeg havde fået udleveret en guldbarre i Nationalbanken.

Meteoritemes själdenhed taget i betragtning er det ikke så märkligt at man ikke går og kltter dem väk.

Jeg var naturligvis spändt på hvorledes dette for mig ukendte materiale ville opföre sig. Det viste sig meget hurtigt at man ikke smede på vanligt vis.

Ved opvarmning i esseen til rödglödende(ca 900 gr) begyndte materialet at smuldre og ved förste slag på armoldten gik meteojemet over i to stykker.

Hvad var der nu at göre? Det var ingen jeg kunne spörge, jag kendte ingen eskimoer-og de viste jo i övrigt heller ingen ting om dette problem, og instituttet havde fortalt at de ingen erfaring havde om materialets opförsel ved opvarmning.

Jeg bestemte mig til at forsöge at essesvejse materialet sammen og dette lykkedes.

Ved opvarmning til ca 1300 gr fik jeg samlet mereorjemet igen. Og af det ene styckke fremstillde jeg den store kniv ved smedning og av det andet fik jeg fremstillet de to små kniver.

Om materialet kan jeg i övrigt sige, at det er som stöbegods at slibe i,med kun få gnister, og det er meget blödt. Instittutet havde forbudt mig at härde knivene, hvilket måske havde lade sig göre.

Det mönster som er fremkommet på knivbladeene er materialets egen struktur og kan måske sammenlignes med den, som fremkommer ved polering og ätsning af jemholdige meteoriter.

Efetr hvad instituttet har oplyst skulle det väre föreste gang, at det er lykkedes at essesvejse meteorjem i Europa.

Knivene er nu afleveret til instituttet, og jeg er glad for at jeg fik lejlighed til at arbejde med dette märklige materiale, som er kommet til os ude fra verdesrummet.

Poul Strande Söster Svenstrup Byvej 16 DK-4130 VIBY SJ

^

Nordiskt Smides seminarium

30.6-7.7,1991 BALDERSNÄS Information: Konstsmidesmästare Ingvar W estling tfn:0531-33152

Nyheter inför KnivVeckan-91 1.Knivarna kommer att ställas ut klassvis i montrarna,detta för att göra det lättare för publik och jury att göra en bedömning av knivarna.

2.Arrangörema kommer att kontakta knivmakaren, om osäkerhet uppstår huruvida kniven blivit anmäld till fel klass (detta har skett tidigare varvid kniven kan eventuellt ha fått en sämre placering.

3.Alla knivar kommer ätt fotograferas och få en bedömning i samband med inlämningen.

4.Katalog över knivutställama kommer att presenteras i nr 3 av Knivmakar en,så det är bra om du kan sända in uppgifterna på tävlingsbidragen så snart som möjligt, senast den 10 juni till Kniv Veckan/Turistbyrån box 771 82 LUDVIKA. 5. Vid akvariet kommer det att bli några fler tält så att alla får plats för sina alster, om du har några frågor så ring 0240-40039 Anders.

6.LOGI: Räfsnäsgården,typ vandrarhem. LO-skolan,Brunnsvik.Helpension 350:Upplysningar och bokning genom Turistbyrån 8.Knivföreningen håller Årsmöte den 10 juli kl 19.00 på Räfsnäsgården

Brev från läsekretsen Jag är nybörjare i denna speciella hobby, men min erfarenhet av verktygsstål är relativt stor. När det gäller knivblad är det några saker jag önskar ta upp.

Bladet är odiskutabelt det viktigaste i kniven och därför bör man välja det med omsorg . Om jag skall köpa ett färdigt blad, är det ett krav att jag får veta vad det är för material, vilken värmebehandling och vilken hårdhet. Det vedertagna sättet att prova hårdheten är ju med durometer, man får då hårdheten i Rockwell på Cskalan(HRC) Det ger nära 100%-ig säkerhet på kolstål och låglegerade stål.

När det gäller höglegerade stål fodras det lite större erfarenhet då ju karbiderna från legeringsämnema kan ställa till en del problem. Om jag skall tillverka bladet själv har jag många stålkvaliter att välja på . Jag har själv provat bl.a. SIS 1880, SIS 2092, SIS 2310, snabbstålet SIS 2722. De gånger man misslyckas har man inte följt fabrikanternas föreskrifter vid värmebehandlingen.

Om man smider, slipar eller fräser konturerna på bladet har inte så stor betydelse, men med rätt värmebehandling får man som regel ett bra resultat.

Undantag är om man önskar göra ett lamineratblad det måste man smida och visst är det bra att någon fortsätter med denna gamla metod, att få fram eggverktyg.

Men ingen kan väl i dag säga att man får bättre resultat med denna metod än med någon annan.

Och sist tre saker jag önskar av ett knivblad, det skall vara rostfritt, det skall inte brytas och det skall inte behöva omslipas, omöjligt, men man kan ju önska.

Gösta Ekholm Eriksväg 4 , 950 50 Kalix-Nyborg.

Tel 0923/21080

Foto J-O Schröder TÄVLINGSREGLER VID KNIVVECKAN, LUDVIKA Tävlingsklasser: Bruksknivar, Sameknivar, Dräkt-/Smyckeknivar, Jaktknivar, en Öppen klass samt en Specialklass för slöjdare som gör allt arbete på kniven själva d v s tillverkar blad, skaft och slida.

Tävlingsbidragen skall vara handtillverkade och med slida där sådan behövs. Om knivtillverkaren önskar, får fabrikstillverkat knivblad användas (gäller ej i specialklassen). Det väsentliga vid juryns bedömning är knivens form, funktion, tradition, idé och hantverksmässiga skicklighet.

Kniven skall vara speciellt tillverkad för tävlingen. På valfri plats förses kniven eller slidan med tillverkningsdatum. Materialbeskrivning bifogas varje tävlingsbidrag.

Högst tre tävlingsbidrag från varje deltagare.

4

Tävlingsbidragen kompletteras med deltagarens namn, adress och telefonnummer samt uppgift om vilken klass kniven skall deltaga.

Vidare skall försäljningspris anges om kniven får säljas under KnivVeckan eller annars med försäkringsvärdet. (Vinnarkniven i varje klass säljs ej även om försäljningspris angivits).

Deltagare under 16 år anger även födelsedag, månad och år.

Deltagarna förbinder sig att ställa sitt tävlingsbidrag till arrangörernas förfogande från sista inlämningsdagen och under KnivVeckan i Ludvika.

Deltagare med prisbelönt bidrag förbinder sig att låta arrangörerna visa dessa i kommande utställningar till och med 31 augusti 1991. < Allmänt Tävlingsbidragen skickas per post eller lämnas in personligen till KnivVeckan/Turistbyrån, 771 82 LUDVIKA, senast den 10 juni 1991.

Ludvika/Svensk Knivförening- Turistbyrån - Kulturen i Ludvika 12

Nr...............

Klass

Knivmakare.

Adress.........

Tel...................... / ......

Materialbeskrivning: S ka ft................... .....

B lad..........................

Blad tillverkat a v ....

S lida..........................

Färgfoto av kniv 1 ex erhåller tillverkaren Bedömning av Kniv.(poäng från 1-10. ringa in aktuell poäng.)

Skaft

1.2.3.4.5.6.7.8.9.10..........

Blad

1.2.3.4.5.6.7.8.9.10.....................................................

Slida

1.2.3.4.5.6.7.8.9.10......................................................

Konstnärligt utförande

1.2.3.4.5.6.7.8.9.10......................................................

anm.

Summa p o ä n g .............. Poängberäkningen utgör endast en bedömning för vilka knivar som skall gå till final.Vid finalbedömingen görs en ny bedömning varvid knivarna ställs mot varandra .

Arbeten utförda av annan part ex. gravyr,silverarbeten,läderarbeten m.m.

N am n..........................................................................................

Tel....................................

Bedömningen av detta arbete 1.2.3.4.5.6.7.8.9.10.

T

Ö vrigt.........................................................................................................................

13

EN KNIVRESA I TID OCH RUM av Henrik Vensild del 2.

Många av namnen på kniv och klensme­ der är kända. Däremot är det sämre beställt med deras produkter, i vårt fall fällknivar.

Anders Persson var en av dessa smeder, och honom känner vi genom några fällkni­ var med mässingsskaft, där han gjutit in APS och några med stämpel i bladet.

I Loshults hembygdsmuseum, precis vi riksväg 23, är flera av dessa gamla fällkni­ var utställda. Där kan vi se några av Lars Fredriksson Forsbergs knivar, stämplade LFB. I den gamla handelsboden som tillhör museet finner man buntar av halvfärdiga knivar, med benskaft eller målade träskaft, sirligt paketerade i dussin packar E S K IL S T U N A Reser vi nu längre norrut, upp i MellanSverige, är det Eskilstuna som drar till sig vår uppmärksamhet. Här ligger bl a Radema-chersmedjorna, som idag är museum, utställning och levande verkstäder. Dessa låga röda, knuttimrade hus uppfördes 1658 på initiativ av Reinhold Rademacher som en smidesmanufaktur. Det finns allt som allt tjugo hus och de flesta står ännu på urs­ prunglig plats. Tittar vi in finner vi en bas­ utställning om smedjorna och hantverket.

Vi får veta att där fanns sju knivsmeder 1662. Efter det att Eskilstuna blivit fri­ handelsstad 1771 kom utveckling i gång på allvar. Det krönta E:et blev ett signum för gott smide.

På den tiden börjar man etsa i stål, och tekniken användes bla på knivskaft, slidoroch skållor till fällknivar. För det mesta vardekoren utförd i drakstil, som fortfar­ ande används. Etsningen demonstreras i en avbyggnaderna. En annan är m useismedjaoch så finns det också en aktiv kniv­ makare Till honom är man välkommen för att se hurtillverkningen av fällknivar går till. Han görsådana i flera storlekar och utföranden.

Bladen är av helstål eller rostfritt stål ochskaften av mässing med etsade mönster i förenklad drakstil, eller av stål, ädla träslageller elfenben. Några knivar görs bara i småårsserier, men så är priset på dem också högre. Där finns ännu fler verkstäder i gång, t ex kopparslagare, slipare och metallgjutare.

14

Del av H.Hallströms utställningsknivar.Foto H Vensild

På själva Faktorim useet hittar man inte många knivar. De finns bara i förhallen, i ett praktskåp, tänkt för en utställning någon gång i början av seklet. Där visas fort­ farande samma fina samling av Pontus Holmbergs knivar och dolkar med fint ets­ ade slidor och skaft och några med skaft, skurna i drakstil.

I museets bibliotek finns många katalogerfrån stadens nedlagda industrier, och här finns också några från de kända knivfabri­ kerna.

Det är de gamla färglagda katalogerna från sekelskiftet som är mest spännande för oss, eftersom de visar ett stort urval av fällknivar och framför allt slidknivar och dolkar. En av dessa firmor hette C W Dahlgren, och i ka­ talogen från 1906 ser man hur varierad deras produktion var. Där fanns fabriksknivar, slidknivar och dolkar med en- eller * tvåeggade blad av polerat stål och med svängda eller raka blad. Skaften var an­ tingen symmetriskt spolformiga eller asym­ metriska med en utvidgning vid änden så att man fick bättre grepp. De var av ljust eller svartlackerat trä, av masurbjörk eller ebenholts. De var antingen släta eller skulpter­ ade, dvs dekorerade med utskurna mönster, för det mesta i drakstil, och några få extra fina knivar hade skaft av elfenben.

Slidorna var av metall, såsom nysilver, polerad mässing, stål eller förnicklat stål, eller av läder. De allra finaste var av genombruten ebenholts med förgyllda eller försilvrade beslag.

Ja, där fanns ett rikt sortiment av knivar i alla storlekar, raka och svängda, och till på köpet finsk och två norska modeller för att kunna tillfredställa en stor kundkrets både hemma och utomlands. Otaliga är de arbet­ are som dag efter dag stått i knivfabrikerna och framställt var sin del av knivarna, smitt blad, slipat och putsat, skurit skaft, bankat läder, dekorerat skaft och slidor, samlat delar, satt samman knivar o s v . De har stått i fabrikshallar, i buller och oväsen, med snurrande hjul och arbetat dag ut och dag in.

Om vi följer katalogerna fram i tiden, ser vi att det är på 1930-talet de nya typerna och modellerna kommer. Då börjar firmor som t ex Pontus Holmberg sälja tyska och ameri­ kanskajaktknivar. På 1950-talet dominerade dessa nya typer helt och hållet. De gamla inhemska modellerna hade fått vika för ut­ ländska impulser, om man så vill.

De gamla knivarna delades in i två typer; slidknivar utan parerstång mellan blad och skaft - de gick lätt ned i slidan - och så dol­ kar som hade parerstång så att handen inte gled ned över bladet, när man styckade vilt.

För att dolkama skulle sitta fast i slidan må­ ste den vara uppslitsad så att parerstången kunde glida ned.

De nya knivarna hade blad av helstål eller av rostfritt stål, och nästan alla hade en liten parerstång eller knopp nederst på skaftet så att fingrarna inte gled ned på bladet. Slidoma var flata och täckte för det mesta bara bladet. Därför hade de en stropp ovanför, som kunde knäppas runt skaftet E S K IL S T U N A K N IV F A B R IK S AB Många av knivfabrikerna i Eskilstuna är borta idag. Pontus Holmbergs fabrik lades ned på 1960-talet, och nu håller bara ett par mindre firmor igång. Där sysselsätts en eller två personer; en pensionär på Knivindustri och far och son hos "Hellbergs efterträd­ are".

Men en firma är dock fortfarande livaktig och det är EKA, som står för Eskilstuna Knivfabriks AB. Den grundades 1882 av Hadazr Hallström. I katalogen från 1892 ser vi deras varierade produktion av fick- och fällknivar.

Ingenjör Torbjörn Evrell har lett firman i flera år, förbättrat och rationaliserat den. Nu leds den av hans dotter Karin Ingelson.

Fabriken har flyttat ut i industriområdet, nu när vatten och ångkraft inte längre behövs.

Fickknivar slipas till på EAK.Foto H Vensild Reklamknivar och firmatryck är en viktig artikel. Nya modeller har tillkommit.

Moderna design och funktion visas fram och man möter EKA-knivar i många katalo­ ger över hela världen; ofta med påtryckta firmanamn.

Knivbladen görs av helstål eller rostfritt stål. De stansas ut från långa metallband, som levereras i rullar. Bladen härdas och slipas, och här har en sj älvkonstruerad robot tagits i bruk.

Bladen poleras och skaftas mellan handtag av stål, plast, metall eller olika utländska träsorter. Många av skaftmodellema kom­ mer från underleverantörer. Men många skållor / skaft etsas med firmanamn eller med mönster i varierande stil, och här är drakslingan fortfarande populär, liksom stadsvapen och riksvapen. Delarna samlas i specialbyggda maskiner och skruvas eller nitas samman. Så slipas bladen och kniv­ arna packas för leverans. Det kan gälla såväl jaktknivar som små fäll- eller fickknivar med ett eller flera blad och allehanda in­ byggda finesser; fil, sax, ölöppnare osv.

Det finns fortfarande bruk för många slags knivar i vårt samhälle. En bra kniv är alltid uppskattad som gåva. Därom vittnar de många knivarna med firmatryck.

15

På EKA har man kvar stiftarens, Hadar Hallströms, gamla provkollektion, fint in­ rullad i sitt orginaletui, och runt om i lokal­ erna hänger väggm ontrar med prover på firmans tillverkning genom tidema.

Det finns en alldeles speciell kniv från Eskilstuna, som nog bör omtalas innan vi lämnar staden, och det är den så kallade konstkniven, som Johan Engström var den förste att tillverka. Det är ett mellanting mellan slidkniv och fällkniv. Bladet sitter gömt inne i skaftet, som är av trä med me­ tallholk. Det kan dras fram och vikas ut mellan två metallskenor och så stickas till­ baka genom skaftet och låsas fast. Dessa besynnerliga knivar kunde fås i olika storle­ kar från helt små på ett par centimeter till stora kraftiga bruksknivar på 20 centimeter och mer. Konstknivarna har haft mycket stor utbredning, kanske mest utomlands. De var kända i Danmark, Norge, England och USA. När Eskilstuna museum får förfrå­ gningar från utlandet om knivar rör det sig för det mesta just om konstknivarna.

Johan Engström började sin verksamhet 1874 och konstknivarna tillkom 1882. Till­ verkningen var omfattande fram till hans död 1915. 1892 fick Poul Berghaus i Göte­ borg patent på en annan konstkniv med in­ byggd såg och skruvmejsel, men om den fick någon särskild utbredning vet man inte.

Produktionen av konstknivar fortsatte in på 1900-talet av bl a Pontus Holmberg, som förde sådana i sin katalog så sent som 1954.

När firman lades ned på 1960-talet fanns där fortfarande lådvis med halvfabrikat och lösdelar kvar.

MORA Men Eskilstuna är inte den enda platsen i Sverige, som är känd för sina knivar. Det är även Mora, vars namn är bekant långt utanför landets gränser. Låt oss ta en titt på knivtillverkningen där. Mitt i knivdistriktet i Dalarna, innan vi återvänder till det hand­ gjorda knivarna.

Det finns flera fabriker i dagens Mora; Frost, KJ Eriksson och Bröderna Jönsson, men det har funnits många flera förr i tiden.

Trakten kring Östnor var känd för sitt smide sedan gammalt, så här fanns en god grund att bygga på för företagsam t folk. Här grundade Erik Frost sin fabrik 1891, och den har vuxit sig stor och produktiv sedan dess. Det började med handsmidda blad, där stål och två lager järn välldes samman, men idag stansas bladen ut ur rullar med laminatstål, kolstål eller rostfritt stål.

Men de röda skaften finns kvar, och dem producerar man i stort antal. En arbetare, Bo Jonsson, kan skafta 1500 knivar om dagen och nita dem, så här har man inte behov av någon maskin.

16

De gamla papp- eller läderslidoma har till största delen ersatts av plastslidor, och nya skaft vinner marknad. Även här trängs na­ turmaterialet trä undan av plast, och det till och med i olika färger. En Frostkniv behö­ ver alltså inte ha rött träskaft längre.

Knivtillverkningen har förändrats, det ser man om man gör ett besök i fabriken.

M ekaniseringen har ersatt m ycket av handens arbete. Maskinerna rullar in metall­ banden och stansar ut bladen. De läggs på transportband, som för dem genom härdningsugnen, bladen putsas, slipas och stämplas.

Skaften, som antingen är av trä eller plast, sätts på, och maskinerna spottar ut plastslidor i många färger. Knivarna får sina slidor och packas. De läderslidor som ännu används kommer från underleverantörer.

Plasten k larar man själv. M ånga ar­ betsmoment har sedan länge gjorts maski­ nellt, men en ny tid står ändå för dörren nu.

Helautomatiska maskiner är på väg in på marknaden. De kräver storproduktion i långa serier för att kunna betala sig.

I Mora produceras det omkring 2,5 miljoner knivar om året i de olika fabrikerna, alla knivtyper inberäknade: hushållsknivar, jakt-, fiske, och specialknivar. Många svenska hantverkare bär kniv i arbetet, något man sällan ser i grannländerna. Hälften av produktionen i Mora används inom landet, en fjärdedel går till de nordiska grannländerna och en fjärdedel på annan export. Det går fortfarande åt många knivar i vårt samhälle.

Frost tillverkar knivblad av tre kvaliteter. I de billigaste knivarna används kolstål och i de dyrare har man laminatstål.

Hushållsknivar och knivar till livsmedelsindustrin har blad av rostfritt stål eftersom det är ett krav.

Knivtillverkningen har förändrats, det ser man om man gör ett besök i fabriken.

Mekaniseringen har ersatt mycket av handens arbete. Maskinerna rullar in metallbanden och stansar ut bladen. De läggs på transportband, som för dem genom härdningsugnen, bladen putsas, slipas och stämplas. Skaften, som antigen är av trä eller plast, sätts på, och maskinerna spottar ut plastslidor i många färger. Knivarna får sina slidor och packas. De läderslidor som ännu används kommer från underleverantörer. Plasten klarar man själv.

Många arbetsmoment har sedan länge gjorts maskinellt, men en ny tid står ändå för dörren nu. Helautomatiska maskiner är på väg in på marknaden. De kräver storproduktion i långa serier för att kunna betala sig.

Knivkultur Nu lämnar vi fabrikerna och deras massproducerade knivar och tittar lite på de handgjorda igen.

På Dalarnas museum i Falun visas bara två knivar i utställningarna, men i magasinen finns desto fler spännande knivar, som berättar om traktens särpräglade knivkultur. Här träffar vi på knivar, där slidan har hatt eller lock, som kan dras ned över knivskaftet. Det är en särskild typ, och Gösta Lundqvist talar speciellt om den i sin artikel i Fataburen.

Den är typisk för trakten här, men har tidigare haft större utbredning. Den berömde Bockstensmannen på Varbergs museum har två knivar i sin utrustning.

Dem fick han med sig, när han med en påle genom kroppen lades i mossen, någon gång på 1300-talet. Knivarna har läderslidor, och en av dem har hatt eller lock att dra ned över skaftet. Man har funnit spår av sådana slidor med hatt även vid andra utgrävningar.

Dalkullorna bar egna knivar. De var mindre än männens. Skaften var ofta omerade med insmällt tenn eller bly, och slidorna var dekorerade med instuckna strimlor av gåsfjädrar i sirliga mönster.

De lyste vita mot det mörka lädret.

Kvinnoknivama bars i röd-vita hemvävda ylleband, och där hängde för det mesta också ett nålhus och en nyckel.

Norr om Falun ligger Linghed, där Johan och Albert Stenberg bodde och verkade och drev sin knivfabrikation. Sonen Stig Stenberg har tagit vara på några av faderns och farfaderns knivar. De har skaft av trä med mässings- eller nysilverholkar, och slidorna av nysilver eller mässing är fint omerade. Bladen är naturligtvis handsmidda, sammanvällda av järn och stål och med tillverkarens namn och ortnamnet Linghed instämplat.

Många har under årens lopp skaffat sig Stenbergsknivar och glatt sig åt deras goda kvalitet, trots att Moraknivarna kunde fås för en bråkdel av priset.

När man pratar med folk, som intresserar sig för knivar, och när man träffar samlare, förstår man att det måste ha funnits många knivmakare och knivsmeder i Dalarna genom tiderna. Men vilka var de, som smidde de ostämplade bladen eller bara satte ett par bokstäver på dem? I många fall får vi aldrig svar på de frågorna.

Foto:Rangvald Torstensson

17

Edsbyn Vi reser vidare och gör en avstickare till Edsbyn, där Kaj Embretsen bor. Han har gått i smedlära, och är nu knivsmed på heltid. Han håller kurser och går själv på kurser för att vidareutbilda sig så att han kan bemästra det gamla hantverket till fullo. Många är de knivblad han smider.

Han tillhandahåller dem i flera kvaliteter; helstålsblad och blad med inlagt stål, sådana där bara eggen är slipad; vanliga blad och finare, som är fasade och polerade. Alla stämplar han med sina initialer, KE. Kaj Embretsen gör även hela knivar, mest efter gamla modeller med skaft av masurbjörk, och några med hatt på slidan dessutom. Han arbetar efter de bästa traditioner alltså. Han har byggt en ny smedja och är i full gång med sitt arbete.

Han har stor marknad för sina knivblad i Norge. Skall det vara riktigt fint kan de fås damaskerade, alltså där järn och stål smitts samman i flera lager. Man smider ut ämnet, viker det, svejsar (väller) samman detigen osv tills man uppnått önskat resultat. Antalet lager fördubblas hela tiden, så efter hand går det allt snabbare. Vackert ser det ut, när ytan på bladet behandlats med syra eller jämklorid, för då träder färgskillnaden mellan järn- och stållagren fram.

Sina produkter säljer Kaj Embretsen på marknader hemma och i Norge, där intresset är stort. Precis som förr i tiden far han iväg till Elverum eller Dalen i Telemark med sitt varulager för att möta kundema.Här hålls traditionerna verkligen vid liv på bästa sätt!

Det finns flera smeder, som gör knivblad.

Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund har arrangerat en vandringsutställning och gjort en liten katalog om handsmidda verktyg. Det finns åtta smeder med och tre av dem gör knivblad.

Utöver Kaj Embretsen är det Rune Månsson i Lyckeby, som har tre olika storlekar, och Hans Pettersson i Kungälv, som har sju modeller och storlekar. Bo Helgesson i Dals Långhed smider slöjdknivar. Det finns alltså smeder, som tar vara på det gamla hantverket. Kanske finns det flera ändå, som smider knivblad runtom i landet. Det ser alltså inte helt mörkt ut inför framtiden.

Kaj Embretsen visar upp sina alster på KnivVeckan Foto J -0 Schröder

Fortsättning i nästa nummer.

Ur Svenska Turistföreningens årsbok 1989. MEST OM JÄRN. 18

Foto Rangvald Torstensson,Ludvika

Kent Bergkvist och Olav H Wåle beundrar Stig Stenbergs kniv Foto:J-0 Schröder I nästa nummer kommer det mer om Stenbergs knivar från Linghed

KNIVER og KNIVMAKARE Bok av Per Thoresen.

Per Thoresen var redaktör för Norsk Knivföre­ nings Tidskrift Knivbladet från starten 1987-1990.

Första delen av boken behandlar två typer av bruksknivar” Fredriksenkniv-Voldbakkenkniv. Den delen har mycket fina bilder och kan nog ge många svenska knivmakare en del om norsk konsthantverk.

Boken blir därefter en reseskildring där Per har tagit med ett fåtal av alla knivmakare han mött. Han berättar i ord och bild med fin känsla för oss läsare om sina besök hos de olika knivmakama, Efter att löst boken får man en känsla av att känna dessa människor.

Det är bara att hoppas att det kommer en fortsätt­ ning Boken är lättläst även för en svensk!

Pris 240:-

Damask Stål. Inbundet häfte. Pris 100:av Robert Groffith,Översatt av Harald Sellevold

Kniver av Per Thoresen Pris 120:-

KNIVEN

En knivmakers

Kniven av Olav H. Wåle Pris 180:-

hemmeligheter OLAV H. WÅLE

Knivar av Bo Bergman

p ä DEN STORE

KNIVBOKEN

Den Stora Knivboken av Thomas Brevik

Pris 155:-

Pris 300 :-

Böckerna kan beställas genom Anders Höök Tel.0240-40039

KNIVSMEDEN

Pris 290:-

Knivmakerarbeid og smiing Bok av Håvard Bergland

H Bergland föddes 1935 i Dalen Telemark och är uppvuxen i knivmiljö m ed gamla anor i smide och konsthantverk. Han har sin verksamhet inom undervisningen vilket syns i bokverket.

Boken handlar i olika kapitel Miljö och tradition, Verktyg och tillbehör, Slidor, Skaft, Metallarbeten och Smidning (även damaster).

Varje kapitel är väl genomarbetat med bilder och illustrationer, man får en väldigt bra genomgång av de olika momenten. Texten är lättläst och överskådlig. Boken kommer nog att bli en var mans (knivmakares) egendom.

H e r ser du hvordan du begynner. Re tt opp så huilene stå r rett o ve rfo r hverandre. Så er det bare å sette i gang, sting fo r sting, det er ikke så vanskelig.

R ensk opp det förste hullet.

Trce träden igjennom.

S tik k opp h u ll n u m m er 2. og stik k den ene trådenden igjennom.

Stram til träden litt og hold den fast m ed tom m elen. R ensk opp h u ll n um m er 2 m ed sylen igjen og trce sä den andre trådenden igjennom det sam m e hullet. Pass pä sä d u ik k e stikker sylen igjennom träden, da får du ik k e stram m et til.

N ä ska l du stram m e til, ik k e for hardt, m en heller ik k e for lost. Drar du for hardt, ka n träden skjevre seg igjennom lairet. Her m å d u prove deg fram, og du fin n er n o k g anske snart u t hva som er passe hardt. Träden vil gä opp litt igjen, m en den blir stram igjen när du drar til det tredje hullet.

Slik fortsetter du, sting fo r sting. B ru k også fingrene hele tiden og klem og trykk leerkantene godt sam m en. Allerede nä kan du se at sommen tar form. Det gjelder å fä den sd jevn og fin som mulig.

T ekn ikk en b lir stort sett den samme hele tiden enten du syr med ndler eller uten.

Det siste stinget.

N ä r du kommer til det siste stinget, ka n du lä se träden med en h n u le og dra til. lin a n nen m ate ä läse träden på er ä sy 2 - 1 sting bakovcr igjen Begynner du ä sy i nerenden pä slira, m a traden läses overst dersom slira ik k e ska l ha holk. eller den md låses ved n erkanten a v holken.

21

VÄRMLANDS

VÄRMLANDS VILDMARKS MÄSSA MUNKFORS 2-4 AUGUSTI

VILDMARKSMÄSSA

FAMILJEMÄSSA FÖR AKTIVA UTEMÄNNISKOR \JAKTHUNDUTSTÄLLNING LÖRDAG 3 AUGUSTI BEAGLEKLUBBEN SÖNDAG 4 AUGUSTI

H A R DU INTRESSE A T T M ED VERKA? Kanske som utställare, deltagare, pub lik...

BERGSLAGENS ÄLGHUNDSKLUBB VÄRMLANDS STÖVARKLUBB LUFTGEVÄRSSKYTTE KUL- OCH DUVSTIG UPPSTOPPADE O. LEVANDE DJUR FISKETÅVLING HORNMÄTNING NATURSTIG TRÄSNIDARE TROFÉER VAPEN BARN­ AKTIVITETER UNDER­ HÅLLNING SVAMP­ SEMINARIUM KVINNOR I VILD­ MARKEN

B e h ö ve r D u nå oss RING 0563 526 50 501 30 -

R olf W essm an

- H iftssa

GÖR FÅUUEHS SBUESIBHML

t/ttPWRK,

im m m m m

urmvftM

A n : Munkfors Folkets Hus, M unkfors Jaktvårdskrets, Jaktskytteklubben, OK Grane 22

KNIVSMEDER:

Kaj Embretsen, Faluvägen 35, 828 00 Edsbyn. Tel. 0271-208 83 Håkan Grims, Hälsingmo 7474, 826 00 Söderhamn. Tel. 0270-473 05 Hans Hall, Södra Mukarp, 241 00 Eslöv. Tel. 0413-340 86 Bo H elgesson, Postlåda 587, 660 10 Dals Långed. Tel. 0531-405 56 Hans Karlsson, Uddenäset Varv, 591 00 Motala. Tel. 0141-320 63 Jan-Åke Lundström, Skogsvägen 5, 660 10 Dals Långed. Tel. 0531-412 59 Rune Månsson, Tingsvägen 1, 371 62 Lyckeby. Tel. 0455-208 74 Hans-Erik Pettersson, Ljungmansvägen 7, 413 15 Göteborg Bengt Rönnqvist, P1 5482, 950 40 Töre. Tel. 0923-400 6 Gunnar Bergström, Kuorbevare Smide, Fack 137, 930 72 Adak. Tel. 0953-300 38 Stefan Broström, Jönsvägen 12, 955 00 Råneå. Tel. 0924-102 79 Bengt Andersson, Finsta 2372, 840 12 Fränsta. Tel. 0691-314 84 Eije Brodin, Verkstagatan 31, 825 00 Iggesund. Tel. 0650-217 22

L U D 7 1 I A -G IA NGåtDE I Ludvika börjar Dalama, Sveriges förnämsta fritids- och turistlandskap.

Ludvika är även en bit av Bergslagen med natur och fritidsutbud av större variation än många andra kan erbjuda. Som exempel kan nämnas den storslagna naturen med alla dess vattendrag och sjösystem.

Här finns även många sevärdheter från gångna tidör bl a Lokmuseet i Gränges­ berg, Ludvika Gammelgård och Gruvmuseum, Hammarbacken m ed smedbostad samt Finnmarken med Luosastugan m m.

Du är välkommen att upptäcka allt det nya och frikostiga i Ludvikabygden.

Information Turistbyrån tel. 0240-860 50 Grangärde Fiske tel. 0240-400 39

Nästa nummer kommer 1/7 och handlar om :MORAKNIVEN lOOÅr STENBERGS KNIVAR från Linghed.Utställningskatalog.Tips om olika knivträffar m.m. Material senast 1/6 23

Bengt Andersson Finsta 2372 840 12 Fränsta Tel 0691-31484(kl 21-22)

BESTÄLLNINGSKUPONG.

PRISLISTA. exkl,moms och frakt Helstål

90:-

Laminat

150:

Damaskerat,från

900:

Pristillägg för: Blankslipat

10:-

Etsning

100:

Blad efter medsänd mall

10:120:

Knivar från

700:

91 03

Jag b e stä lle r st blad nr.........

Jag b e stä lle r st blad efter bifogad mall i naturlig storlek.

Helstål Laminat Damaskerat Nam n.........

Blankt Adress.......

Svart Postadress Etsat 75 mm Telefon 85 mm 90 mm mm

Alméns Tr. AB, Ludvika

Buköppnare

Kryssa lämpligt alternativ.