Knivmakaren 1992 nr 3

Nr 3 Årgång 2 1992

KNIVMAKAREN TIDSKRIFT FÖR KNIVSLÖJDARE

Nyhammar den 1 juni Hej. Sommaren har kommit med storm­ steg, på några dagar är färgprakten i full gång. Det här numret är det första färgnumret i Knivmakaren.

Bilden på första sidan, var 1 sida i nr 4.1991. Det kan vara intressant att se hur mycket en färgbild gör.

Så det är alltid trevligt när utvecklingen går mot ljusare tider.

Tidningen kommer att få fyra färgsidor i varje nummer till att börja med. Så har du några vackra dia eller pappers bilder så sänd gärna in dem.

Medlemsantalet ökar också, vi är nu över 1200-hundra medlemmar.

Ett rockmärke kommer att vara klart till Knivveckan (hoppas jag) Rolf Friberg i Uppsala håller i framtagningen av märket,vilket tillverkas i USA. Ett tips inför sommarens auktioner försök leta efter gamla knivar, de har alltid ett historiskt värde, även om de inte är direkt vackra.

Alla gamla knivar har sin historia vilket lätt glöms bort.

Kom i håg att meddela datum för ditt arrangemang så att det inte kolliderar med något annat.

Knivmakaren Tidskrift för Svensk Knivförening.

Nr 3. 1992 Årgång 2.

Ansvarig utgivare: Anders Höök 770 14 Nyhammar. Tel 0240-40039 Fotoarbeten Ragnvald Torstensson, Ludvika.

U tgivningsdatum: 1/1-15/3-1/7-15/9.

Material och annonser till tidningen senast 1 månad före utgivningsdatum.

Hel sida 1000 kr, halv sida 500 kr, kvarts sida 250 kr.

Medlemsavgift (inkl tidskrift) 100 kr Postgiro 464 40 95-4 Svensk Knivförening Styrelse Ordf. Anders Höök. Nyhammar.

V.Ordf. Jan-Erik Skoog. Deje.

Sekr. Rolf Eklund. Rosersberg.

Kassör. Håkan Rosén. Ludvika Ledamot. Jan Olsson. Njurunda Suppleanter: Hans Hall. Eslöv.

Ingemar Nordell. Färila.

Nils Grantangen. Norge.

H.J Henriksen. Danmark Valberdning: Owe Wallin.Tel 0650-13193 Revisorer: Kenneth Matsols.Leksand Stefan Broström. Råneå.

(

ISSN 1102-5085)

Foto J.O Schröder.

Omslagsbild och sista sidan foto Rangvald Torstensson 2

VISST NAPPAR

DU

PÅ

LUDVIKA!

*»*

Svensk Knivförening

GRANGÄRDE Fl

var medarrangör på Vildmarksmässan i Kupolen,Borlänge den 28-29 mars Publik: 16.000 personer.

Vi disponerade en yta på 36 m x 4 m, Ett femtontal knivmakare från Sverige och Norge var på plats.

Håkan Rosén hade ordnat så vi fick låna marknadsbord med markiser i olika färger.I mitten hade vi en glas­ monter på 6m, där fanns det knivar av olika typer och modeller.

Utan att skryta så fick vi mycket beröm för vår medverkan.

På lördag kväll träffades vi och åt en smörgås och pratade knivar som vanligt.

Mässandet fortsatte sedan i Sollentuna, där hade vi inte samma yta till förfogande, men om du tittar på bilderna så får du se hur trevligt vi hade, även där hade vi en träff på Hotell Tegner.

LUDVIKA LUDVIKA VÄLKOMMEN TILL: LAN ANDERSSON FINNMARKEN EKOMUSEUM b e rg s la g e n P evenem ang * --n a tu r, fis k é Lf.pLEVELSER.' i fi Su JAKT- M M \ s z L 4

I

K rn d w u a k a ie f e t o U p p ln m d Anders Fällås, Storvreta Född 1954 i Uppsala, arbetar som kvarterspolis. Han har slöjdat knivar i bara 2 år. Anders har smidit några blad själv, men han har ingen lämplig lokal för smide, så han köper sina blad.

Knivarna på sida 4 är gjorda av Anders Fällås även foto.

Vil du vaere med å mönstre Nordens störste innendörs Knivtreff?

Norsk Våpengruppe skal arr. en messe den 25-28 mars 93 i Njårdhallen Oslo Nord.

Som en viktig del av messen skal det mönstres knivmakere fra hele norden. Ennå så har det ikke vaert en stor innendörs messe for knivmakere på vinterstid. Är du intresert kontakta Tor Heen. B oxl434. N-1850 MYSEN V____________________________________________________________________________________ )

Min Brukskniv Inför höstens knivkurser har Roy Andraesson omarbetat sitt häfte, så att den görs i A 4 format, text och teckningar har omarbetats.

Det kommer att bli lättare för kursdeltagare att följa de olika stegen i tillverkningen.

5

Yxor från Gränsfors Bruks AB Före industrialismen tillverkades yxor vid många små smedjor.Yxans form och ytstruktur bestämdes av yxans funktion och den enskilda yxsmedens hantverksskicklighet. Yxor användes fram till mitten av 1800-talet i småskalig verksamhet, det självhushållande bondesamhället.

Med industrialismen och en hårt driven skogsavverkning kom helt nya och stora kunder för yxor, skogsbolag och specialiserade skogsarbetare. Den ökade efterfrågan på yxor gjorde att yxtillverkningen koncentrerades till yxfabriker. Yxornas form och ytstruktur ändrades.

GRANSFORS BRUKS AB SWEDEN

I samarbete mellan smederna vid Gränsfors Bruk och formgivare Hans Erik Person har framtagits yxor med teknik, form och funktion som är anpassad till dagens småskaliga huggande.Dessa yxor från Gränsfors Bruk bygger på följande fem grundläggande tankar

Yxor i mycket stora serier togs fram till skogsbruket, massproducerade industriprodukter, där stora mängder energi förbrukades för att få "produkten" att överensstämma med den tidens krav på hur en industri­ produkt skulle vara; vaije yxa av en viss modell skulle vara exakt lika.

För att "dölja" strukturen på den hantverksmässigt smidda yxan slipades alla ytor helt blanka varefter delar av yxan målades och brännlackerades Färgglada märkesetiketter blev standard.

För att få ökad effektivitet, i yx­ tillverkningen och handeln med yxor, gjordes de större yxfabrikerna i Sverige (Hults Bruk, Gränsfors Bruk, Wetterlings och Säters Yxfabrik) en överenskommelse om hur olika yxor skulle se ut och gav dessa modeller enhetliga artikelnummer oberoende av från vilken fabrik yxorna kom.

På ett sätt är vi tillbaka till den tiden före skogsindustrins intåg; yxor användes i dag av "huggare" i småskalig verksamhet, lantbrukare, villaägare, fritidstorpare, friluftsmänniskan. Massaved och timmer som i miljontals kubikmeter anländer till skogsindustrin har aldrig nuddats av en yxa. Där har motorsåg och avverkningsmaskiner helt tagit över.

Yxsmed Lennart Pettersson, vilken även smider knivblad.

6

1. En vxa blir så bra som dess Kvalitén hos en yxa är helt beroende på yrkesskickligheten hos yxsmeden.

Den dagen vi inte längre har några yrkesskickliga yxsmeder kan vi inte längre tillverka och sälja yxor.

2.Den oförvanskade smidda vtan är en garanti för kvalité Man behöver inte skämmas för märken i yxan som kommer från smedens naturliga och skickliga smideshantverk. Dessa märken behöver inte slipas bort eller målas över.

Tvärt om visar den obearbetade smidesytan smedens yrkesskicklighet.

När man slipar och målar går det ju att ta bort eller dölja brister i smidet, men smider man rätt finns det inget som behöver döljas.

3. Blankslipning och målning är onödig kosmetik All form av slipning är ett tungt och krävande arbete. Det är svårt att få arbetsmiljön i ett sliperi så bra som den arbetande sliparen har rätt att kräva; det är svårt att komma till rätta med slipdamm, luftväxling, vibrationer, ljud, påfrestningar på rygg och armar.

Ingen teknisk konstruktion eller maskin kan bättre komma till rätta med slipningsproblemen än den enkla, och egendigen helt självklara lösningen: att ta bort onödig slipning. Slipning, med undantag för slipning av själva eggen, har ingen egentlig funktion. Det samma gäller med målning och färgglada klisteretiketter

7

4. Förnuftigare produktion kräver mindre energi och material samtidigt som kvalitén kan öka Fram till "oljekrisen" var energi billigt och energikrävande industritillverkade produkter, som masstillverkades i långa serier,t ex yxor, blev relativt sätt billigare och billigare.

Yxfabrikema försökte att genom rationaliseringar i produktionen och större seriestorlekar ytterligare sänka tillverkningskostnaderna, ofta på bekostnad av yxans funktion och kvalité.

Köp, slit och släng var en realitet.

Idag då energi är dyrare än någonsin, lönekostnaderna höga och kostnadssäkningar genom maskininvesteringar och volymökning är svåra att genom­ föra, blir en yxa dyr att tillverka.

Men genom en förnuftig produkt­ utformning och produktionsteknik och krav på en absolut kvalité i varje produktionsmoment, kan yxor till­ verkas med bättre funktion och livslängd, till ett relativt sätt lägre pris om också funktion, kvalité och livslängd vägs in i den totala ekonomiska bedömningen.

Vi tar bort slipningsarbete som drar kapital, arbetsenergi och elenergi; vi slipar inte i onödan bort stål som har kostat mycket energi att framställa, transportera och smida; vi målar inte och spar arbetsenergi och behöver inte brännlackera i värmeungnar som tar energi. Ackordet på yxsmidet är borta och vaije yxa får ta längre tid att smida men nästan alla blir riktiga från början.

Ackordet på skaftning är borta och varje skaftningsoperation kontrolleras och testas. Alla yxor får ett eggskydd som skyddar mot skärskador från yxan och skador på yxan. Många användare av yxor kommer troligen att föredra att betala ett något högre pris för en yxa med bra funktion,hög kvalité och lång livslängd även om yxan har en icke traditionell ytstuktur utan mera liknar de yxor som tillverkades före yxfabrikemas tid.

Foton från Gränsfors är tagna av Elisabet Berg 8

5.Information om vxor hehövs.

I produkten yxa måste "byggas in" en ökad information om yxan, dess funktion, hur den optimalt bör användas och skötas.

Dagens yxanvändare, till skillnad från t ex den svenske odalmannen från 1700-talet,har allt för liten kunskap om y x o r. Med bättre kunskap om yxor kommer användaren att välja rätt yxa för rätt huggning, olycksriskerna minska, yxorna kommer att användas mera och vårdas bättre.

Med vaije yxa från Gränsfors Bruk följer en "Yxbok" med information om bl a yxans användning och skötsel.

Gränsfors Yxmuseum. Världens första Genom årtusenden har olkia material och former skiftat på yxor beroende på önskad funktion hos den enskilda yxan och kompetens hos den som tillverkar yxan.

Vid Gränsfors Yxmuseum finns samlat över 1000 olika yxor från i första hand Sverige. Förutom yxor är text- och bilddokumentation av yxtillverkning och uppbyggnad.

Det lilla Yxmuseet ligger mellan Hudiksvall och Sundsvall längs vägen mellan Gnarp och Bergsjö, vid Gränsfors Bruks Yxsmedja.

Yxmuseet är i princip öppet vaije dag, hela dagen. Vem som har " nyckeln" står på museets dörr.

Entréavgiften är 1 kr. Välkomna

9

Kniv Veckan i Ludvika kom i rättan tid Rätt tid, rätt plats och rätt idé. Det var så det böxjade för Kniv Veckan i Ludvika för fem år sedan, i dag väletablerad som Sveriges största knivarrangemang.

kulturchefen Robert Linnerud från Ludvika kommun och så uppbackningen på riksplanet, Svensk Jakt genom dåvarande chefredaktören Herman Huldt.

Idén om att en gång för alla försöka efterlikna och komma ifatt Norge och även Finland i konsten att hantverks­ mässigt göra knivar hade inte kunnat komma lägligare.

Visst var entusiasmen och ivem omåttlig att göra ett bra knivarrangemang. Ändå visste väl inte kärntruppen som samlades hösten 1987 på Grand i Ludvika, att de skulle träffa så mitt i prick.

Föga anade väl kärntruppen vad de skulle ställa till med. I dag, fem år senare, är det bara konstatera att KnivVeckan blev en succé större än de drömde om.

Lite udda var det väl ändå att det tunga lasset drogs av en Fiskevårdsförening, (Grangärde).

Det var inte förrän i samband med själva KnivVeckan som Svensk Knivförening bildades officiellt. Den tillkom när arrangemanget väl var i hamn, och som en automatisk följd av succén med över 10.000 besökande och nära 600 inlämnade knivar.

Med på träffen fanns Anders Höök.

Vidare hantverkaren Kent Bergqvist,

Första invigningsuppdraget som ny landshövding i Dalarna för Lilly Hansson, blev upptakten för det som redan från första stund blev Sveriges största knivutställning. Men fram till dess hade landshövdingen aldrig riktigt gillat knivar.

Knivhantverkets Vagga I flera år har suget efter en utveckling av knivhantverket i Sverige bara ökat.

Här och var i landet fanns tradition på området, men bara lokalt. När nyheten spreds under vårterminen om en hel veckas knivutställning i Ludvika, var det som om intresset som grott exploderade över några månader.

Svensk Jakt lät ta fram "Knivskolan" med kurser etappvis vaije månad under våren och blev nedringda med för­ frågningar om mer kunskap i ämnet.

Vetgirigheten visste tydligen inga gränser.

Motvillig hövding När första KnivVeckan invigdes av landshövdingen i Dalarna, Lilly Hansson, var alla tidigare rekord slagna i fråga om antalet knivar och deltagare.

Det var förresten en landshövding som motvilligt åtog sig invigningen.

Lilly Hansson deklarerade öppet att knivar var "usch" för hennes del.

Men okej, tyckte hon. För den goda sakens skull ställde hon upp och invigde.

För övrigt hennes första invigningsuppdrag som nybliven hövding i Dalom.

Ludvika turistbyrå och en särskild ungdomsenhet i gamla polishuset blev helt plötsligt central för ett knivarrangemang som kom att bli en hela Nordens angelägenhet.

Senare har Lilly Hansson tvingats erkänna att det här med knivar trots allt inte är så dumt. Inte utan en viss stolthet minns hon numera hur hon fick vara med och starta något som fått en så stor betydelse för knivhantverkare i Sverige och övriga Norden.

KnivVeckan i Ludvika hade kommit för att stanna.

Jan-Olv Schröder.

Så här började KnivVeckans historia.

Första träffen med Gran gärde Fiskevårdsförening(!)

Ludvika kommun och Svensk Jakt, kärngruppen som drog igång apparaten, från vänster Anders Folkesson, Anders Höök, Kent Bergqvist, och Robert Linnerud.

Vad är läder?

Vad skall jag använda till mina knivslidor ?

Jag tänker sy en skinnjacka-Vad skall jag använda ?

Jag skall sy en väska-Vilket läder ?

Ja, frågorna är många till oss som säljer läder för alla ändamål. Dessutom är läder ett material som uppträder i många former, ibland i kombination med plastmaterial, vilket gör att man inte så lätt får grepp om hur de olika lädertypema fungerar.

Låt oss ta det från början: När man flått ett djur och böijar behandla det, kallas huden-läder-alltså även om slutprodukten är mjuk ( I Sverige kallar vi ofta detta för skinn) Hur blir då huden till läder m.a.o. hur får man huden konserverad och förhindrar att den ruttnar. Skall håren vara kvar kallas processen beredning. Den äldsta och enklaste formen av beredning är torkning. ( ex. renskinn för pimpelisen) Vill man däremot ha ett mjukt skinn ( ex. fårskinnet på bilsätet) måste man bereda med hjälp av främmande ämnen som vid garvning.Garvning kallas konserveringsmetoden för hudar där man tagit bort håret ex. hårt läder, mocka, nappa, nubuck m. m.

Det finns flera garvningsmetoder men låt oss titta på de två vanligaste metoderna: Kromgarvning och vegetabilgarvning även kallad barkgarvning. Fram till sekelskiftet garvades nästan allt läder genom vegetabila metoden dvs. man använder ämnen från " växtriket" som garvningsämnen vanligen gran eller ekbark.

I slutet av 1800 -talet upptäckte man en betydligt snabbare och billigare metod.

I stället för bark kunde man använda ämnen från " m ineralriket" bl.a. tungmetallen krom. Vilket ger ett läder som är betydligt billigare än vegetabilgarvat.

Nackdelarna med det kromgarvade lädret är framför allt: Man kan ej forma och mönstra det. Det får aldrig den fina patinan som ett veg. garvat läder. Det måste alltid färgas (dess naturliga färg är en tråkig gråblå färg ) Vid garvningen sköljs stora mängder tungmetaller ut i vattendragen.

Trots alla dessa nackdelar är det kromgarvade lädret det allra vanligaste för skor, kläder, möbler, och dyl. detta naturligtvis p.g.a det lägre priset.

Idag kan man garva betydligt snabbare även med den vegetabila metoden. I stället för vårt inhemska bark importeras barkpulver från bl.a. mimosaträdet, vilket har en förmåga att få garvningstiden att krympa betydligt.

Fördelarna med ett vegetabilgarvat läder är många: Mönstrings-och formbart, Patinan (blir bara vackrare med tiden) Miljövänlig framställning- Kan ej framkalla allergier ( Krom-nickelallergier blir allt vanligarefolk har tvingats kasta ut skinnsoffanandra kan ej ha skor i kromläderHästar och hundar kan ej bära selar och halsband av kromläder- osv.)

Valet av läder för en hantverkare eller slöjdare måste bli enkelt.

För en knivslöjdare finns inget alternativ (man måste kunna forma och mönstra lädret) Vilket läder skall jag då som knivslöjdare använda ? Ja det beror naturligtvis på vilken typ av slida jag skall göra.

Gör jag slidor av typ mora -scoutkniv ( fig 1) är det lämpligast att använda ett vanligt vegetabilt läder sk. vaxläder tjocklek 1.5-2.5 mm.

Vill jag göra sk vikslidor typ amerikansk modell(ftg 2) bör jag använda mig av ett kraftigare fetare läder typ plattläder eller ett fettgarvat remläder i tjocklek 3-4 mm som finns i ett flertal färger och används normalt till seldon, koppel, bälten o dyl.

Vill man däremot göra en hård slida ( fig 3) måste man välja ett läder som är tillräckligt hårt utan att vara alltför tjockt.

Då är alternativet sk. "rårandsläder".

Vad är då rårandsläder? Enkelt uttryckt kan man säga att det är ett läder där man ej låtit garvningsprocessen gå igenom hela huden utan mitt i huden finns en s.k. rårand.

Finessen med ett sådant läder är att det blir mycket mjukt när man blöter upp det.

Man kan forma det som man önskar.

Efter torkning blir det mycket hårt.

Största användningsområdet för detta läder är inom ortopedi (Protestillverkning).

Som knivtillverkare vill jag ha ett läder som beter sig lika för vaije slida jag tillverkar. Jag vill inte bli överraskad av t.ex. en onormal krympning, en annan hårdhet än tidigare om jag inte önskar dessa egenskaper. Det betyder att jag måste veta vad jag får, när jag köper läder för min slidtillverkning.

Vid garvning av rårandsläder måste man kunna styra processen mycket noga.

Garvningen måste upphöra när lädret har lagom tjock rårand och den skall ligga i mitten över hela lädret och får naturligtvis inte " Flyta ur" lädret.

Därför uppstår stora svårigheter när en hud är ojämn i "densitet". Ryggbiten (krupongen) är hårdast ( svårare att garva igenom) än t.ex. buken eller halsen.

Ett sätt att kringgå detta problem är att använda mindre del av huden ex. vis att "rågarva" endast ffamdelen eller enbart krupangen. Genom detta förfarande kan man styra processen och därigenom få ett rårandsläder av mycket jämn och fin kvalitet, ex. Norskt valkläder.

Tämsjö Ånggarveri ( Sveriges största veg garveri) framställer stora mängder rårandläder för ortopediskt ändamål.

Många knivslöjdare använder och är mycket nöjda med detta läder( 1.8 mm tjockt-lätt att färga-bra pris) Andra tycker att det är lite ojämnt i kvalitet.

Vilket beror på att man garvar hela sidor i stället för mindre delar. Man har nu uppmärksammat knivslöjdamas höga krav på jämnhet i rårandens tjocklek och läge, att man böljat provtillverkning av framdelsläder. Vilket låter mycket spännande att kunna erbjuda ett inhemskt högkvalitativt knivläder.

Jag har med dessa rader försökt att så enkelt som möjligt klarlägga lite av lädrets många ansikten.

En sak kan utan tvekan fastslås: Vegetabilgarvat läder är en unik natur­ produkt som har oändliga användnings­ områden och lockar användaren till nya experiment och upptäckter.

Lycka till på din upptäcktsfärd önskar Kent Bogren Tjäder Läder AB Jädraås 0297-45350

13

K m w m kaT®

Mm H I r j© d & lta

Rikard Stängel, Hede Född 1957 och uppvuxen i Stockholm.

Har i hela livet vurmat för knivar och beslöt-84 att försöka tillverka själv. År 1986 flyttade vi till Hede, där jag och min fru jobbar som tandläkare.

P.g.a det stora vildmarksintresset här, uppväger min hobby i viss mån det negativa intryck som folk har om mitt jobb.

Här får jag även möjlighet att få knivarna ordentligt provade av skogsmännens hårda nävar.

Tyvärr hinner jag bara med max ca 20 knivar per år.

14

RN ENSEN SKOREPARASJON OG L/ERHANDEL

Skoreparasjon og Lärhandel.

Ilittedalegt 33 2000 Lilleström Ilorge.

Tel. 06-810939

Specialist på Knivtillbehör.

Rårandsläder-Verktgg.

Handsmidda Knivblad.

Böcker om Knivarbeten.

Vi har allt du behöver för Kniv och Läderarbeten.

Ring eller skriv-vi sänder Rask eksp.-Kvalitet.

Tele: Från Sverige 00947-6810939 06-810939 06-810939 fax. månd-Fred. 9-17. Torsd. 9-19. Lör. 9-14.

15

Litt om läder til slire Når vi i dag snakker om knivslire, og läder til denne, tenker vi spesielt på to typer läder, rårandslädr og det som på folkemunne kalles bindsåleläder.

Begge lädertyper som vi her har, er vegetabilsk garvet. Noen typer binsåleläder kan også vara kromgarvet eller semikromgarvet,(veg. huder som er ettergarvet med krom), men disse er vanskeligere å blöte, og ikke så gode å forme.

Når det gjelder" bindsålelär" er dette ikke et navn på et spesiellt läder, men en fellesbetegnelse på läder fra storfehuder som er garvet og som har noenlunde samme egenskaper for sko.

Bindsålelädret brukes i det som er mitt fag, nemlig skomaker, til den sålen som er inne i skoen, og som överlädret pinnes (bindes) over når skoen formes.

I den senere tid har bindsålelädret blitt det knivmakeren/läderhåndtverkeren mener med et vegetabilsk garvet läder som er lett å blöte, godt å forme og som blir hart og fint etter at det har torket.

En av de bindsålelädertyper som brukes veldig mye i dag, er masurläder.

Dette finnes spaltet i mange tykkelser mellom 1,5 og 3 mm, og er meget höy kvalitet. Her kan du godt begynne å arbeide med lädret tort, skjär ut slireemne, stikk opp hullene, farg lädret slå en kork salmiakk til 1 ltr. varmt vann (40-50 gr) og blöt lädret i noen minutter, til du får det i passe konsistens.

Etter at du sydd slira, er det viktigt at du under torkeprossessen er flittig med glattebeinet. Dette gjör du både for å komprimert lädret, og for å få en fin glatt overflate.

Masurlädret er ypperlig til skåret dekor, men også godt å paute eller prege.

Av rårandsläder er valkläder med rårand den typen vi bruker mest av, den har en glatt og fin overflate. Det spesielle med rårandsläder er jo det tynne sjiktet midt i lädret som ikke er garvet, altså råhud.

Ordet valkläder kommer av valkene (karene) som lädret blir garvet i, her holdes lädret i bevegelse under garveprossessen, og det er noe av det som gir de fine overflatene.

16

Rårandsläder er egentlig beregnet brukt til ortopediarbeider. Å garve dette lädret er i dag svärt få garverier som kan klare, det må passes veldig nöye under garveprossessen, og krever så mye manuelt arbeid, så det er lite interresant for store garverier å produsere noe av dette.

Den omstendelige prossessen, og det höye kravet til råvarer, er vel noe av det som gjör rårandslädre til et forholdsvis kostbar läder.

Rårand lädret kan blötes på månge måter, men for mye blötning gjör at lädret sveller mye, og således kryper det mye under torkning.

En grei måte å blöte rårandsläder på er fölgende: Kapp en passende bit av tört läder, bruk gjerne lunkent vann, legg lädret i vannet med kjöttsiden(baksiden) opp, slik at du ser luftboblene som kommer ut av lädret Etter noen minutter (10-15), litt avhengig av hvor tett lädret er valset, slutter det å komme luft, da tar du slireemnet opp av vannet, og legger i en plastpose, gjerne natten over.

Til slut vil jeg nevne at alt läder, uansett lädertype vil bära preg av det tross alt kommer fra levende dyr. En hud vil alltid bestå av bra og mindre bra partier.Ingen läderstykker kan bli helt perfekte, og derfor må knivmakeren/ läderhåndtverkeren selv läre seg å utnytte hudens deler på forskjellig måte.

Se på lädret du har fått tak i, de beste stykkene gjemmer du til finknivene, de med litt årer o.l bruker du til röffere slirer eller arbedskniver.

Det gjör tross alt ikke slira dårligere om det syns at den er laget av läder.

Kjöp ikke läder i en tilfeldig hobbyforretning, men finn fram til en läderhandler som kan sitt fag.

Hos fagmannen kan du få råd og veiledning om skinn og läder. i Med hilsen Jörn Jensen Skomakermester PS Läder er et härligt materiale DS

Den korte blötleggingen vil gjöre at det ikke suges opp så mye vann, og en stund i plastposen vil gjöre at den opptatte fuktigheten fordeler seg i lädret, og mykgjör råranda.

På denne måten vil du unngå unödvendig, mye kryping,noe som kan vara vanskelig å beregne.

Råranda bör ikke vare for tykk, gjerne ca. 1/3 av lädertykkelsen, eller noe mindre. En bör huske at uansett blötemetode, så kryper alt läder ettet at det har värt vått.

Vill du lage små slirer finns rårandsläder i tykkelser fra ca. 1.5-3 mm..

Farger du lädret törrt, vil du kunne få litt flammet (antik) innfarging, Farger du lädret vått, kan du få en jevn innfargning av slira, fordi du kan arbeide fargen sammen med fuktigheten rundt i lädret.

Rårandsläder er ikke särlig egnet till skåret dekor, men er ypperlig til pautning eller preging Til stroppen/slireopphenget, bör en velge et läder som er smidigt, men samtidig er fast og har god rivestyrke.

Knivar och slidor examensarbete från knivkurs 1988 lärare Per Thoresen.

Foto: J.O Schröder.

F o to Aage L arsen

Jan Eriksen, knivmaker og kunsthåndverker.

Jan Eriksen er bosatt i Sandefjord i Norge.

I vel 20 år har han varit opptatt av kniven som kulturfaktor. Gradvis har han også bygget opp en stor knivsamling.

Dette ga näring til interessen for å lage kniver själv,og for 7 år siden startet han.

Fra de förste famlende forsökene har han gjennomgått en imponerende utvikling, og allerede i 1986 oppnådde han 1. pris ved den prestisjetunge utstillingen på "Dyrsku'n" Seljord i Telemark.

Senere har Jan nesten blitt grossist i 1. priser. Både i Sverige og Norge har knivene hans vunnet ffem i konkurranser, og han er i dag en av enerene i skandinavisk knivkunst.

En av Jans kniver ble valget till "Årets Kniv" ved den store skandinaviske knivutstillingen på Skogbruksmuseet i Elverum i 89, og i 1991 fikk han 1 pris i spesialklassen i Ludvika i Sverige.

Det som kjennetegner Jans kniver er: Et eksellent håndtverk og en frodig eksprimentering med materialer, former og farger. Han lar intet uprovet. Han påvirkes av inntrykk, som han på en genial måte over- förer till sin knivmakerkunst.

18

Han ideer og impulser bearbeides og formes til hans eget formspråk.

Han er stadigt sökende etter nye veier å gå, og dette har gjort han til en nyskaper innen skandinavisk knivkunst. Likevel er hans kniver med karveskurd og omamentskjäring_som han begynte med,blitt noe av ham selv. En videreföring av folketro og tradisjon.

Hans åpne sinn og intresse for kniv­ kulturen har fört til at han svaer ofte blir benyttet som foredragsholder og kursleder.

Jan er den förste i Norge som blitt medlem av "Norske Kunsthåndverkere", når det gj elder kniver. I den senere tid har også enkelte av hans kniver, funnet veien til USA, og etter omtalen i "KNIVES 92" må han nok regne med stort interesse også derfra.

ADet siste halve året har Jan på grunn av sykdom måttet ta det litt mer med ro.

Men fantasien er like frisk. Han formelig bobler over av nye ideer. Vi håper på en snarlig bedring av hans fysiske tilstand, så han kan få satt ideene sine ut i livet.

Knivmiljöet trenger slike som Jan.

Ulf Lie

19

Knivseminar 16-17-18 oktober 1992 på Den danske Husflidsefterskole i Skjern Program den 16 okt 17.00 Indkvartering 18.00 Middag 19.00 Velkomst " Munter Aften om Knive" -v/Carl Erik Olsen

Lördag den 17 okt 07.30 Morgenmad.

08.30 Demonstration 10.00 Kaffe 10.30 Demonstration 12.00 Middag 13.30 Demonstration 15.00 Kaffe 16.00 Punkt 1.

18.00 Spisning 19.30 Punkt 2.

Söndag 18 okt 07.30 Morgenmad 08.30 Demonstration 10.00 Kaffe 10.30 Demonstration 12.00 Middag 13.00 Premiering af deltagerarbejder, afslutning 15.30 Kaffe-afrejse

Punkt 1. 1/2 times slibedemonstration ved Carl Erik Olsen. Gennem fortälling, billeder og tekninger videregiver Carl Erik Olsen sine efaringer medslibning af forskellige knivtyper under mottoet: "Sådan har det fungeret godt for mig" Punkt 2. "Nordiske knive i fortid og nutid" Föredrag v/museuminspektör Henrik Vensild.

Demonstratorer: Poul Kjaer er udlaert billedskaerer og har gennem 10 år haft egetvaersted med arbejder i traeskaering og möbler som bestillingsopgaver. Hans Gyngedår er kendt over de meste af verden.

Har allerede för han blev selvstaendig lavert knive, som nu tager mere og mere af hans tid. Han vil demonstrere knivfremstilling og udformning, samt komme ind på fremstilling af knivskeder i andre materialer end laeder.

Gunnar Solfeldt er tidligere laerer ved Statens laererskole i Formnin, Blaker i Norge. Mangeårig instruktör ved Dansk Husflidsselskabs laererkurser og kendt for sin store faglige viden og evne til at formidle den. Stort kendskab til norske laminerede knivklinger og demonstrerer, hvordan de smedes, slibes og haerdes, så det bliver en kvalitetskniv.

Thomas Nörgård er faguddannet smed og har stået ved esse i 30 år. Arbejder for tiden med restaurering af Fregatten Jylland. Nok den dansker med störst erfaring i at smede knive. Thomas tager udgangspunkt i jemalderknivene, både i form og kvalitet. Han viser både smedning af helstål-og laminerede knive.

Ulf Lie er laerer i Skien i Norge og kendt for sine smukke og gode knive. U lf er en kendt skikkelse indenfor Norsk Knivforening. Han vil demonstrere fremstilling af sölvbeslag og gravering i sölvet samt udskaering af mönstre og monogrammer i laeder.

Henrik Vensild er museuminspektör ved Bornholms Museum i Rönne og har intresseret sig for gamle knive i mange år. Har siden 1967 selv lavet knive og udstillet i hele Norden. Han vil demonstrere syning af laederskeder og hole föredrag om Nordiske knive i "fortid og nutid" Peter Christiansen og Per Möller er begge uddannet maskinarbejdere. Peter er kaptajn i flyvevåbenet og lavede de förste knive i begyndeisen af 60-eme. Har deltaget i udstillinger og konkurrencer i Norden. Per har de sidste 10 år vaert masinreparatör og har deltaget i fler udstillinger og konkurrencer i Danmark. De vil sammen demonstrere forskellige former for knivblade og forberdelse af anglen til skaeftning samt skaeftning, formning og efterbehandling.

Carl Erik Olsen har i mange år undervist på Slöjdhöj skolen i Esbjerg og har her bl. a. lagt meget vaegt på brug og fremstilling af knive. Carl Erik Olsen vil fredag aften give os en munter beretning om arbejdet med kniven og lördag eftermiddag en halv times slibedemonsration, hvor han gennem billeder, tegninger m.v. vil videregive sine erfaringer med slibning af forskellinge knivtyper under mottoetrSådan har det fungeret godt for mig Poul Stande har selvstaendigt smidevaerkstad og har gennem flere år intresseret sig for smedning af knive og beskaeftiget sig med damascering. H ar deltagit i flere store nordiske knivarrangementer bl.a. Elverum, hvor han 1991 fik publikumsprisen for et damasceret knivblad Han skrevet flere artiklar i fagblade, herunder norsk og svensk knivforenings blade. Han udförer arbejder for Nationalmuseet. Vil demonstrere smedning af laminerede knivblade og fortaelle om damascering. **Der vil under knivseminaret vaere udstillinger med materialer, vaerktöj og maskiner m.v. til knivfremstilling. Deltagerne bedes medbringe 1 eller 2 kniver hver, som udstilles under seminaret og praemineres ved afslutningen.

Upplysningar: Dansk Husflidsselskab. Gedskovvej 6. DK-5300 KERTEMINDE. Tlf.6532 2096 20

Knivar av Sveneric Loodh, Hassela

21

Knivträffar-92 Knivveckan i Ludvika 6-12 Juli Årsmöte Svensk Knivförening 8 juli i Ludvika.

Ludvika Turistbyrå 0240-86050.

Knivblad, säljes Stefan Broström Jönsvägen 12, 955 00 Råneå Tel 0924-10279 3> Skaftämnen, masur, mm säljes J.O.Karlsson Kvambäcksvägen 12 790 90 Säma Tel. 0253-10154

Sille gården, Värmland. 11 Juli-5 aug.

Anita Sahlström. Tel 0565-50005.

Jättendal, Harmånger 13 juli-19 juli Sven Erik Nilsson Tel.0652-13055

Gamla knivar-köpes-bytes.

Jan Erik Skoog.

Björkvägen 7. 669 00 Deje.

Tel 0552-10640.

Munkfors 1-2 augusti.

Rolf Wessman Tel 0563-52650.

3>

Verdal, Norge. De Midt-Norske Utmarksdager, Stiklestad museum.

31 juli-2 aug.

Äldre Samekniv köpes.

Tel.060-43078.

3?

Handsmidda knivblad från ett 20 tal yrkessmeder.

Ej amatörer,samt knivskaft­ ämnen från 10 ädla träslag 150x40x30 mm Begär prospekt.0300/21201.

J.L Danielsson. Box 153.

434 02 Kungsbacka.

Skien, Norge. Telemarks Fylkes handelsstevne. Lars Knive, Hoppestadveien 357. N-3700 Skien.

Skjem, Danmark. 16-17-18 okt.

Dansk husflidsselskab.

Gedskovvej 6. DK-5300 Kerteminde Elverum Skogsbruksmuseum. Öppet 1 juni-30 sept.10-18.

1 okt -31 maj. 10-16.

Tel. 00947-6410299.

De 30. Nordiska Jakt- og Fiskedagar.

6-9 Augsti.

En första ideskiss till en kniv av Rikard Stängel

Knivblad säljes, egen till­ verkning. Ingemar Nordell 0651-23347

Sveriges Bredaste Sortiment av Veg. Garv

SKINN o LÄDER För Knivslöjdare,Sadelmakare, Tapetserare m.fl även tillbehör, verktyg, knivblad, skaftämnen.

TJÄDER LÄDER AB 816 91 JÄDRAÅS Ordertelefon 0297-45350

22

3?

ÅRETS BOK-91 KNIVSMEDEN av Håvard Bergland.

Pris 310 Kr

Kniver og Knivmakare, av Per Thoresen

240 kr

Kniver, av Per Thoresen

130 kr

Kniven, En knivmakares hemligheter av Olav. H. Wåle

180 kr

Knivar, Så här tillverkar du skaft och slida till din egen kniv av Bo Bergman

155 kr

Knivar på mitt sätt, av Bo Bergman

220 kr

Stora Knivboken, av Tomas Breivik

300 kr

Kniv og Slire, fra husflid til kunsthåndverk, av Öivind Berg.

220 kr

Gjerstad og Vegårshei

Knivbok,

a s DEN STORE

KNIVBOKEN

av P.K.Eriksen og K. Moland

220 kr

Min Brukskniv, häfte av Roy Andreasson

40 kr

Damask Stål, häfte av Harald Sellevold

100 kr

Är du intresserad av någon bok så kontakta flnders Höök, 0240-40039 23

Harald Sellevold, Bergen