Knivmakaren 2016 nr 1 by Södra Lid

KNIVMAK AREN N R 1 2016

MEDLEMSTIDNING FÖR SVENSK KNIVFÖRENING

NR 1 2016

KNIVSKOLAN

EFTERLÄNGTAD

COMEBACK ANDRÈ RYBAK MER ÄN EN FLUGA

INGET ÄR OMÖJLIGT FÖR

BENGTSSON

HELSINKI

KNIFE SHOW

UDDEHOLM STEEL HANDBOOK

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

ANDROID APP ON

Till vad som helst, var som helst UDDEHOLM ELMAX ®

Uddeholm Elmax används i Kershaw Zero Tolerance 0561, utnämnd till ”Collaboration of the year” av tidskriften Blade Magazine 2011.

När man är ute i vildmarken ska man inte behöva oroa sig över om kniven går att använda till det ena eller andra. Med ett knivblad tillverkat av Uddeholm Elmax kan du vara lugn. Elmax är ett perfekt balanserat pulvermetallurgiskt stål, med utmärkt korrosionsmotstånd

www.uddeholm.se

och skärpebeständighet. Risken för urflisning minimeras genom vår produktionsprocess och pulvrets egenskaper. Det gör att du kan använda din kniv till nästan vad som helst utan att oroa dig för eggen. Uddeholm Elmax – när du vill ha ett bättre stål.

KNIVMAK AREN N R 1 2016 K NIVMAK AREN N R 1 2016

På mitt sätt sett En grupp ur styrelsen har startat det nya året med ett mycket intressant och lärorikt besök på Morakniv. Vi informerade om Svensk Knivförenings verksamhet med mera, och fick också ta del av Moraknivs representanters funderingar över knivarrangemang/mässor. Ett antal påringningar från olika klubbar/gillen har det varit sedan sista Knivmakaren kom ut, inga negativa tongångar har framförts utan de flesta verkar vara överens om att det är bra att knivaktiviteter sprids på fler ställen runt landet. Var vi hamnar i den frågan återstår att se. Det har inkommit en motion angående Ludvikadagarna, som vi kommer att redovisa och svara på vid vårt kommande Årsmöte i Ludvika till sommaren. Vi får hoppas på att det blir ett möte som blir välbesökt av våra medlemmar. Just i dagarna när detta skrivs kom det en inbjudan till Utemässan i Lappland/Lycksele 27–29 maj där det bland annat finns ett Knivtorg, i dagsläget verkar det vara ett stort intresse, många knivmakare, smeder och materialförsäljare är anmälda till mässan. Planera in i kalendern, verkar vara en mässa värd att besöka. Roligt att knivintresserade kan mötas på fler ställen! Tänk på att årets SM-arrangemang går av stapeln i Söderhamn 28–30 oktober! Börja planera dina tävlingsbidrag redan nu, så har du gott om tid att slutpolera. I dagarna planeras det för årets första fysiska styrelsemöte, då allt gås igenom inför granskningen av våra revisorer: verksamheten, resultat- och balansräkningen, verksamhetsplaner, budget med mera. Även en ordentlig genomgång av hemsidan och Knivmakarens inriktning och verksamhet kommer att göras. Vill avsluta denna ledare med några tänkvärda ord skrivna av den kände ådalingen Birger Norman: ”Den som aldrig lägg sig i, har ingenting att dra sig ur och inge händer å tvätte. Den som ta i – gett få en del dynga på fingra, men när allt komma till allt Vad har renhän´ren uträtta här i värda?” Må väl Knivvänner Dick

Innehåll nr 1 2016 Ledaren

Reflektioner från Dick

Kenneth Bengtsson

5-9

Omöjligt finns inte

Helsinki Knife Show

Mingel, prylar och knivar

Mer än en fluga

10-14 16-21

Knivmakaren Andrè Rybak

Knivskolan 2016

22-29

Efterlängtad comeback

Plock från knivvärlden Norsk folkdräkt och knivdikt

Kåseriet

30 32

Ytterligare en comeback

KNIVM AK AREN

MEDLEMSTIDNING FÖR SVENSK KNIV FÖR ENING

NR 1 2016

EFTERLÄNGTAD

COMEBACK

ANDRÈ RYBAK

MER ÄN EN FLUG

INGET ÄR OMÖJLIG

T FÖR B E N G TS S O N

HELSINKI

KNIFE SHOW

Framsida

På förstasidan ser du en kniv av Andrè Rybak och ett svärd från nyligen genomförda Helsinki Knife Show. FOTO: KENT TUNLIND, JUKKA HANKALA OCH MATS GYLLSAND

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

Knivklubbar i Sverige Arjeplogs Knivsmidesförening c/o Odd-Björn Westerberg Gäddvägen 18 930 90 Arjeplog Tel: 0961 - 105 85 Bergslagens Knivgille c/o Raimo Westerling Ekeby Frommesta 5 692 91 Kumla Tel: 019 - 23 63 96

MEDLEMSTIDNING FÖR

SVENSK KNIVFÖRENING ORDFÖRANDE: VICE ORDF: SEKRETERARE:

Dick Gidlöf, Husum Pär-Olof Eklund, Skellefteå Rickard Perman, Umeå

KASSÖR:

Stig Sjunnesson, Vessigebro

LEDAMÖTER:

Erik Johansson, Stockholm Gunnar Holmberg, Strängnäs Bengt Olof Tallroth, Husum

SUPPLEANTER:

Owe Wallin, Hudiksvall Martin Johnsson, Ödsmål

REVISORER:

Jan-Aksel Lundström, Stenhamra Per Brydolf, Ekerö

VALBEREDNING:

Michael Almqvist, Gävle Torsten Häller, Lysekil Lars Billström, Kinna

TELEFONTIDER TILL STYRELSEN:

Måndag och tisdag kl. 18.00 - 21.00. Dick Gidlöf 070-581 10 06 Stig Sjunnesson 0346-77 40 51 Rickard Perman 070-580 43 29

ANSVARIG UTGIVARE: Dick Gidlöf, Nybovägen 12, 896 31 HUSUM Tel: 070-581 10 06, E-post: dick.gidlof@hotmail.com MEDLEMSFRÅGOR: Martin Johnsson Tel: 076 -635 36 15, E-post: knivmakaren@outlook.com REDAKTÖR & PRODUKTION: Mats Gyllsand, Södra Lid 681 94 Kristinehamn Tel: 0730-260 279, E-post: mats@sodralid.se I TIDNINGSREDAKTIONEN: Lars Billström, Enebobacken 2, 511 58 Kinna Tel: 0320-130 50, E-post: billstrom.lars.e@telia.com ...för hemsidan Pär-Olof Eklund, Rosgatan 11A, 931 39 Skellefteå Tel: 070-399 62 40, E-post: 0910.56240@telia.com

Nästa nr av

utkommer 17/6 2016

Material och bokning av annonser senast 13 maj 2016.

ANNONSFRÅGOR: Tag kontakt med Gunnar Holmberg, Tosterö Bråtorp 7, 645 93 Strängnäs Tel: 0152-155 04, E-post: k.gunnar.s@glocalnet.net MEDLEMSAVGIFTER: Medlemskap för 2016 kostar 275:Familjemedlemskap: 100:- för varje ny familjemedlem (bara en tidning skickas ut per familj). Medlemskap för boende utomlands: 325:Ny medlem: Betala in 275:- på Sv.Knf:s Plusgiro och ange: ”Ny medlem 2016”. Glöm ej att ange din adress! Tidigare nr av Knivmakaren som kommit ut under året kommer att skickas till dig. Svensk Knivförening Plusgiro: 162 14 46-2, Utlandsbetalning: * IBAN kontonr: SE 88 9500 0099 6034 1621 4462 (24 tecken) Bankens BIC/SWIFT-adress: NDEASESS * Internetinbetalning kan bli billigare än den avgift banken eventuellt tar ut. Kontrollera med din bank. Glöm inte att ange fullständigt namn och adress! Mer information på vår hemsida:

www.svenskkniv.se

Dalarnas Knivförening c/o Lars-Gustav Vikman Born Torrångsväg 4 795 92 Rättvik tel: 0248-144 82 070-655 2763

Knivfällan c/o Bengt Wettesten Dalboviken 6 439 74 Fjärås Tel: 070 - 744 50 08 b.wettesten@gmail.com

Söderhamns Knivgille c/o stig åkerblom Bruksvägen 6 826 62 Norrala Tel: 070 - 672 77 55

Lundabygdens Knivgille c/o Dan Andersson Harrievägen 249 B 244 91 Kävlinge Tel: 046 - 271 86 26 Mobil: 073 - 781 00 29

Södra Vätterbygdens Knivklubb c/o Ulf Winroth L.Hällestorp 561 38 Huskvarna Tel: 036 - 13 62 97

Mellanbygdens Knivgille c/o Sören Borrelid Gullmark 50 951 98 Bygdeå Tel: 070 - 364 20 06 Nordmarkens Knivförening c/o Conny Haglund Rommenäs 4 670 10 Töcksfors Tel. 0573 - 600 77

Grundsunda Knivgille c/o Dick Gidlöf Nybovägen 12 896 31 Husum Tel: 0663 - 617 51 070-581 10 06 Hälsinge Knivförening c/o Reimond Dempwolf Gränsgatan 1 824 42 Hudiksvall Tel: 073 - 98 17 614 Jamtlands Knivgille c/o Reinhold Lundblad Abborrvägen 6 832 53 Frösön Tel: 063 - 435 51 Jössekniven c/o Eskil Groth Fabriksgatan 33 E 671 31 Arvika Tel: 0570 - 221 71 Knivmakare i väst c/o Lars Billström Enebobacken 2 511 58 Kinna Tel: 0320 - 130 50 billstrom.lars.e@telia.com

Scandinavian Knifemakers Guild c/o Anders Johansson Konstvaktarevägen 9 772 40 Grängesberg Tel: 0240 - 232 04 Siljansbygdens Knivklubb c/o Lars Vikman Born Torrångsväg 4 795 92 Rättvik Tel: 0248-144 82 Skellefteå Knivgille c/o Martin Hofverberg Borgvägen 34 937 31 BURTRÄSK 0910-51518 e-post: ma.hofverberg@ gmail.com Stockholms knivförening c/o Lars Norling Blomsterkungsv. 356 165 77 Hässelby Tel: 08 - 381424 Mobil: 070 - 239 91 35

Tornedalens Knivförening c/o L-G Perä Matarengivägen 9 957 31 Övertorneå e-post: lg.pera@utb. overtornea.se Upplands Knivklubb c/o Britt-Marie Fröjdhammar Åkragatan 8A 733 35 Sala Tel: 070 - 350 60 55 medlem.spray.se/uppknivklubb Värmlands Knivklubb c/o Åke Noord 6:e Villagatan 15 65341 Karlstad tel. 054-185996 mob. 072-7010054 Västerdala Knivgille c/o Jonny Skogmo Rörbäcksnäs 55 780 64 Lima Tel: 0280 - 801 34 Östergötlands Knivförening c/o Peter Ahnell Norralundsgatan 35 602 14 Norrköping Tel: 011 - 18 86 68 Knivmakare Öst c/o Kent Karlsson Gymnastikgatan 12 602 39 Norrköping Mobil: 070 - 541 05 21 K0705410521@gmail.com

Besök SvKnf:s hemsida

www.svenskkniv.se Användarnamn och lösenord till medlemssidorna: medlem123 (ett ord) – båda fallen!

KNIVMAK AREN N R 1 2016

OMÖJLIGT

finns inte för Kenneth

Kenneth Bengtsson åkte hem till föräldrarna och berättade att i morgon skulle han åka till Amerika. Det blev unge Kenneths första resa till USA, men den skulle följas av fler – många fler. Under de här åren körde han över 16 000 mil i Mellanvästern. TEXT OCH FOTO: LARS BILLSTRÖM

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

När Sune och Kenneth kom igång med gamla fotoalbum så var det som att öppna två kranar.

”De hade fått fritt uppehälle i landet i flera år Ofta är det tillfälligheter som ger de stora upplevelserna. Via en förfrågan från en man som ville köpa en modern variant av den gamla konsttäljkniven, ofta känd som tunnkniv, fick jag en telefonkontakt med Kenneth Bengtsson i Varberg. Jag ställde några sonderande frågor och det var som att öppna en berättarkran. Under samtalets gång kände jag bara: ”den mannen måste jag få träffa för en intervju”, det kändes som en lössläppt naturkraft uppblandad med lite Mannen som gör vad som faller honom in! Kenneth Bengtsson. Jag visste att en god vän, knivmakaren, träslöjdaren och före detta slöjdläraren Sune Oskarsson hade ett förflutet tillsammans med Kenneth och därför föll det sig naturligt att vi tillsammans besökte honom i hans hem på farfars gamla marker i utkanten av Varberg, högt ovanför Apelviken. När de två kompisarna kom

loss i minnena var det bara att luta sig tillbaka, njuta och låta pennan jobba. Kenneth kom att berätta om sina ungdomsår och att han redan under skolåren tyckte att han nog borde ut i stora världen. Familjen var bosatt i Varberg och vid ett tillfälle tog Kenneth sin lättviktare och körde ett ärende ner till hamnen. Svenska Amerikalinjens vackra M/S Svaneholm låg vid kaj och Kenneth stannade till när han såg en man i uniform i närheten av landgången och frågade om det gick att få jobb på en sådan där båt. ”Ja, det kan du nog få, om du kan börja i morgon” blev svaret. Varpå Kenneth åkte hem till föräldrarna och berättade att i morgon skulle han åka till Amerika. Mamman sade – helt naturligt för en mor, känns det – ”men det går väl inte”, medan pappan konstaterade ”Det

KNIVMAK AREN N R 1 2016

Husses upphängare är som gjord för att tuggas på.

Emigrantknivar i olika utföranden.

är klart att pojken skall åka!” Och det blev inledningen till några år till sjöss, där Kenneth framför allt gick på USA och Sydamerika. Men han såg inte detta som en livsinriktning utan satsade med tiden på slöjdlärarutbildning vid seminariet i Linköping. Genom en kombination av goda betyg och sin arbetslivserfarenhet fick han gott om jobberbjudanden från skolor runt om i Falkenbergs- och Varbergsbygderna. Redan under de tidiga åren började han dessutom att göra knivar som hobby. HAN HADE SLÄKT I USA och 1994 planerade han en turné med utgångspunkt i Wisconsin, en resa tillsammans med kollegan Sune som varade sex veckor. Vad hände i USA sommaren 1994? Jo, Fotbolls-VM gick av stapeln, vilket kanske var herrarnas smala lycka. När de kom till tullen med varsina två jätteresväskor fulla med träslöjd och knivar så såg de till sin nervositet att resenären före dem blev inplockad och genomgången, men när

tullpolisen såg att de var svenskar och frågade om deras syfte med resan var att titta på fotboll svarade de med en röst ”Jajamänsan!” Och det var tydligen rätt knapp att trycka på, för det blev ett glatt fotbollssnack om Sveriges chanser som slutade med att de önskades lycka till och välkomna till USA. En federal domare som var ingift i Kenneths släkt sade senare att de hade fått fritt uppehälle i landet i flera år om tullpolisen hade börjat forska i deras bagage. Den resan blev en upplevelse för dem båda. Genom ett bra planeringsarbete hade de en uppläggning där kurser i svensk träslöjd på vardagar varvades med hantverksmässor på helgerna. Tillsammans körde de 400 mil runt i regionen, med slöjdartiklar och kursverktyg i bilen och slöjdvirke, framförallt björkstockar, på taket av den pickup de lånat av Kenneths farbror – den drog minst tre liter milen var de båda rörande överens om. Hantverksmässorna var oftast utomhus, stånd byggdes upp på gatorna mitt i stadscentrum och det kunde vara

om tullen hade börjat forska i deras bagage”

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

De två ”Bockstensknivar” som Kenneth utvecklade för Varbergs Museum.

KNIVMAK AREN N R 1 2016

300 000–400 000 besökare var för något, så det blev väl en helg. Svenskt hantverk en 25 cent per kniv” sålde som smör i solsken och Knivmakeri har visserligen till och med tolv dalahästar, dominerat Kenneths liv, skänkta av en sponsor i men det var inte allt. Under Sverige, fann till sist sin nya slöjdlärarperioden kom han hemvist i en butik. Mycket på att han ville bygga en slit, många upplevelser båt – det låter mycket som men också ett mycket gott om det var för att se om ekonomiskt resultat som han klarade av det, när man gjorde att resan blev en hör honom berätta om det. framgång på alla sätt. Det blev ett ungefär tre år En del saker fick Kenneth långt projekt, där han, delvis lära sig under resans gång, med lite hjälp av en kollega, bland annat frågade den byggde en motorkryssare Den ursprungliga Konsttäljkniven gjordes i ner till 19 millimeters tidigare nämnda domaren efter en av den legendariske skaftlängd. vid ett tillfälle hur det var norske båtkonstruktören Colin med försäkringar. När han fick klart för sig att det var Archers modeller, en liten nätt pjäs på 12 meters längd det nog inte alls talade han med skärpa om att detta inte och 16 ton. Lite kärnfullt konstaterade han att det blev var Sverige – om någon kursdeltagare skulle råka skära av många 12-timmarsdagar på den tiden. Under flera års tid sig ett finger skulle han stämma Kenneth till döddagar. seglade han i Danmark och Norge innan han sålde den Det blev en nyttig lärdom som kostade ett antal till en tysk spekulant, för då var den fasen i livet färdig. försäkringspremier genom åren. INLEDNINGSVIS NÄMNDE JAG den så kallade FÖR FLERA ÅR BLEV DET. Kenneth fick blodad tand konsttäljkniven, en knivmodell som patenterades 1882, och slutade som slöjdlärare. Han inrättade sitt liv så att där bladet kan dras ut ur skaftet, vikas ihop och skjutas han slöjdade och gjorde knivar på vinterhalvåret och reste tillbaka så att man får ett lätt cylinderformat skaft att runt i USA på sommaren. Med en imponerande disciplin lägga i fickan. Den såldes över hela världen och eftersom skaftade han runt 25 knivar om dagen i sin verkstad, hela många gick till svenskbygderna i USA hör man den skalan från en majoritet av prisvärda rejäla bruksknivar till ibland omtalas som Emigrantkniven. Men skall man mera exklusiva saker i 2 000–3 000-kronorsklassen. Det vara noga så är det ett begrepp som Kenneth lanserat gällde att kunna erbjuda något till varje typ av kund. för en egen variant av den gamla förlagan. Han var inte För att hålla kostnaderna nere så köpte han bland annat nöjd med att den ursprungliga konstruktionen emellanåt stora laminerade blad från ett svenskt bruk som han klöv råkade ut för utmattningsbrott i mekanismen, så han och svetsade på en ny tånge. På så vis blev styckkostnaden utvecklade en egen mönsterskyddad variant, som han gav runt 4,50 kronor. Dessa blad sålde han sedan vid sina just namnet Emigrantkniven. Den blev inte oväntat en kurser och då räckte det att lägga fram ett antal och säga: hit i USA, Kenneth gjorde först 20 stycken och tog med ”Jag har ju inte så många” så var det genast någon som sig och de såldes slut på 20 minuter. Genom åren har han skrek: ”Jag köper allihopa” gjort 400–500 stycken med damaskblad, hur många med Genom samarbete med Svenska Institutet i Minneapolis kolstålsblad vet han inte ens själv. som ger ut en bulletin så marknadsförde han kurser i Och det är inte den enda kniven från Kenneths händer gammaldags slöjd, allt skräddarsytt från en till 14 dagar. som har historisk anknytning. Sedan över 30 år har han Han medförde alltid kompletta verktygsuppsättningar också haft ett samarbete med Varbergs Museum, där för tolv personer, ingen hade ju rätt utrustning på de den berömde Bockstensmannen är ett centralt tema. platser han kom till. Han höll till och med kurs på ett När denne välbevarade medeltidsman återfanns i en campingbord rätt ute på gatan. Under de här åren sålde halländsk torvmosse så kunde man också rekonstruera han också utrustning för Tormek och Gränsfors yxor, och de två olika knivar som han bar, en med den speciella hjälpte Damasteel med en hel del försäljning. topphylsslidan och en med en läderslida av den typ vi Han hade köpt en egen bil som både kunde rymma allt använder oss av ännu idag. Under alla år har Kenneth material och all verktygsutrustning och dessutom kunde gjort repliker av dessa knivar, men nu har han meddelat lösa övernattningsfrågan om det knep. Under de här åren sin uppdragsgivare att han kommer att upphöra med körde han över 16 000 mil i Mellanvästern, vilket som en denna tillverkning. Det känns lite sorgligt att besökare jämförelse motsvarar jorden runt fyra gånger. Tusentals på Varbergs Fästning inte längre skall kunna köpa sig en knivar bytte ägare under resorna. Vinterns tillverkning medeltidskniv – kanske rentav någon i läsekretsen känner skickades i förväg över till en kusin och tullades in helt sig frestad att ta över traditionen? Det går i så fall att höra lagligt, men som Kenneth säger, ”De visste inte vad det av sig till denna tidnings redaktion. nn

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16 K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

Helsinki

Festligt, folkligt, fullsatt. Säger man inte så om lyckade arrangemang? Mycket av detta gäller för Helsingforsmässan, Helsinki Knife Show, som arrangerades för sjunde gången i början av det nya året. TEXT P-O EKLUND

KNIVMAK AREN N R 1 2016

Knife Show

2016 Helsinki Knife Show är så mycket mer än en tävling, det mesta finns att köpa på mässan. FOTO: JUKKA HANKALA

Egge Edussar-Harak. FOTO: P-O EKLUND

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

FOTO: JULIUSZ UCINSKI

n ytterst välorganiserad tillställning med hög trevlighetsfaktor. Det faktum att man får tillfälle att träffa andra knivmakare, merparten nordiska, gör att erfarenhetsutbytet blir stort. Inte minst de informella stunderna i hotellets bar är trevliga och värdefulla. Antalet besökare var också stort, trots att mässan denna gång var förlagd till ett hotell lite utanför centrum eftersom den ordinarie mässhallen renoverades. Men redan utställarförteckningen visade att det som anades redan vid fjolårets mässa hade förverkligats. De köpstarka Scrimshaw. ryska besökarna var märkbart färre. Därmed blev också försäljningen blygsammare. Ett faktum som säkert bidrog till att många av de tidigare utställarna uteblev. Från Sverige deltog endast sju knivmakare. Kring materialförsäljarnas bord var det däremot trångt. Det gick att införskaffa allt från rysk damask till svenskt stabiliserat trä. Naturligtvis kan mässarrangörerna inte påverka den ryska ekonomin, men här finns ett framtida problem att brottas med. Fortsätter denna negativa utveckling kommer mässans ställning att hotas. I vanlig ordning delades priser ut till mässans bästa knivar. Bästa fällkniv: Kaj Embretsen. Bästa sticktångekniv: Arrak Tönu från Estland. Mässans bästa kniv: J.T. Pällikö från Finland. Ett spännande inslag var mässans två kvinnliga utställare: Jenny Josefsson kommer från Stockholm och är relativt ny i knivsammanhang. Hon kombinerade under många år kockyrket med konstutövandet. Gick ett antal konstskolor, målade Kniv av Annadale Pieter. FOTO: JUKKA HANKALA och skulpterade.

Kniv av Egge Edussar-Harak. FOTO: JUKKA HANKALA

HENNES PAPPA gjorde knivar och var med i Stockholms knivförening, Åren efter att han blivit änkeman var tuffa, och Jenny tänkte pigga upp honom något de kunde göra tillsammans – något som han gillade. Så hon sin bad pappa om hjälp med att göra en kniv. – Han kom inte igång men jag tyckte det var hur kul som helst. Jag anmälde mig till en kurs, och på den vägen är det. Andrè Ryback, som hon delar knivverkstad med, ger en fascinerande beskrivning av hennes arbetssätt. – På kursen sa hon inte mycket. Man tror inte att hon lyssnar, men hon lyssnar väldigt noga. Sedan går hon hem och gör tvärt emot vad hon lärt sig. – Hon är originell och noggrann, hennes detaljarbete

Svärd av JT Pälikkö. FOTO: JUKKA HANKALA

KNIVMAK AREN N R 1 2016

Kniv av Pekka Tuominen. FOTO: JUKKA HANKALA Tips och tricks, de flesta delar med sig av sin kunskap. FOTO: JUKKA HANKALA

Bästa fulltångekniv Arrak Tönu. FOTO: JUKKA HANKALA

Kniv av Erik Nylund. FOTO: JUKKA HANKALA

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

Vinnartrion. Fr.v. Kaj Embretsen, JT Pälikkö och Arrak Tönu. FOTO: JUKKA HANKALA

är underbart. Är hon inte nöjd med detaljer börjar hon om från början. Hon är en konstnär med sinne för färg och nyans. När Jenny Josefsson gör knivar kommer ofta idén redan när hon ser ett skaftämne, ett blad eller till exempel ett trasigt gammalt armband. Det utgör oftast grunden. Ser hon intressanta bitar som hon gillar tar hon dem och ställer dem i fönstret hemma eller vid arbetsplatsen i verkstan. Hon plockar med dem då och då. Det påminner om ett gammalt talesätt i slöjdsammanhang: Träbit – vad vill du bli? – Eftersom jag halkade in på det här med knivar har jag egentligen inte någon bild av hur eller vad en kniv ska vara – bruksföremål, samlarpryl, verktyg eller konstverk. Det har gett mig frihet. – För mig är att göra en kniv nästan som att skulptera, Det handlar om form, rytm och linjer. Sedan gör jag det som faller mig in. Men det är annorlunda när det gäller bruksknivar som till exempel kockknivar. En felbalanserad kockkniv – usch. Egge Edussaar-Harak från Estland har varit med de senaste åren i Helsingfors. Hennes knivar sticker ut. Det märks att hon är en person med många intressen: metalloch läderarbete, bokbinderi, porslinsmålning och motorcyklar. HENNES MÅL är att lära sig något nytt hela tiden. 2014 började hon spela trummor, något som hon nu utövar i en brassorkester. Hon leder också en del kurser inom sina kompetensområden metallurgi och läderkonsthantverk. Sitt yrkesutövande har hon inom grafisk design. Egge är en mångsidig kvinna. Hennes talesätt är därför föga förvånande: ”Jag älskar det jag gör – jag gör det jag älskar – jag älskar att arbeta!” Knivintresset har hon haft sedan tonåren, men att göra knivar började hon med först

Jenny Josefsson.

Kniv av Jenny Josefsson. FOTO: P-O EKLUND

vid millennieskiftet. Sitt första karvade blad gjorde hon 2004 efter en teknik hon lärt av sin lärare Meelis Säre. DET ÄR JUST denna teknik som gör hennes blad så karaktäristiska, oftast med djurmotiv. Det är inte så vanligt med sådana knivar. Likt många andra värdesätter Egge att delta mässor och utställningar. – Det är där man lär känna andra knivmakare och får ta del av deras kunskaper. Det ger mig också möjlighet att visa mina produkter, och pushar mig att bli bättre. Men andras knivar vill hon inte kommentera. – Jag håller mig till mitt intresseområde och kommenterar inte andras val. Var och en ska göra det han/hon gillar. Men hon betonar samtidigt att det är viktigt att göra det med hjärta och positiva tankar – det syns nämligen i slutprodukten. När hon gör knivar arbetar hon stegvis, börjar med att designa bladet, sedan skaftet och sist slidan. Oftast är det beställningsjobb. – Får jag en beställning utgår jag mycket från den person som beställt kniven, och dennes önskemål. Men ibland gör jag knivar bara för att det är så roligt – oftast djurknivar. Verkstaden i hemmet är ytterst begränsad både till yta och utrustning. Varje sak i verkstaden är införskaffad för sitt särskilda ändamål. – Inte mycket utrustning, men jag har det jag behöver. Det viktigaste redskapet är nog ändå jag själv – för verktyg tänker inte och maskiner gör inget mig förutan. nn

KNIVMAK AREN N R 1 2016

t-shirt brodyr skjortor kepsar mössor arbetskläder handdukar profilkläder jackor piké pullover snygga kläder slitstarkt bra pris mm

MEDLEMSKLÄDER? Titta in på www.aleniusinc.se fliken Svensk kniv

www.aleniusinc.se

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16 K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

KNIVMAK AREN N R 1 2016

ANDRÈ RYBAK BETYDLIGT MER ÄN EN FLUGA

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

Andrès första kniv, sedan dess har det blivit många fler. FOTO: EDDIE JONSSON

– Jag är lat, helt enkelt. Naturens starkaste lag är lättja. Om den söker det ska vi inte gå emot. När jag jobbar försöker jag hitta det naturliga, det som naturen hade tänkt. Man ska vara följsam, lat med andra ord. TEXT P-O EKLUND

rden är Andrè Rybaks. Det är spännande att höra hans tankar om knivmakeri, men också berättelsen om hans liv. Andrè föddes 1948 i Warszawa i Polen i en byråkratisk familj. Hans pappa hade nyligen återvänt från koncentrationsläger i Sibirien och Kazakstan. Han flydde från Polen för att komma undan det dåvarande nazistiska styret. Flykten gick till Ryssland i tron att finna kommunistiska vänner där, men i stället hamnade han i Gulag. – Jag brukar skoja om att han hade en all inclusive-vistelse i Sibirien. Men pappa pratade aldrig om den tiden. När Andrès far lämnade landet var hans hustru gravid i sjunde månaden. Under falsk identitet stannade hon, tillsammans med sin dotter, kvar i Polen. Sex år senare möttes de mirakulöst nog igen. De var båda engagerade i motståndsrörelsen mot det dåvarande nazistiska styret

i Polen. Andrè var senare engagerad i motståndsrörelsen mot den kommunistiska regimen, något som blev problematiskt för såväl Andrè som hans familj. Det är orsaken till att han 1969 kom till Sverige. Han hade hamnat i politiskt trubbel och hotades med fängelsestraff för ett rån som han inte hade begått – om han inte frivilligt lämnade landet. När flera medlemmar i hans familj fick ”sparken” från sina jobb, av samma skäl, blev det ohållbart. Hans syster gav honom det betydelsefulla rådet: – Åk till Sverige så får du träffa spanska flickor med rosor mellan tänderna. Nu blev det inte riktigt så, hans hustru är finska. – Med mitt förlorade polska medborgarskap följde också förlusten av språket, och jag som älskade att skriva. I stället fick jag ett svenskt främlingspass och hamnade i en flyktingförläggning med 250 polacker och fyra svenskar. Ingen bra kombo. Andrè Rybak lämnade rätt snart förläggningen och åkte till Stockholm – och fick jobb direkt. I sökandet efter nya verktyg att uttrycka sig med arbetade han i många olika hantverksyrken. Allt från restaurering av veteransegelbåtar i trä till läderarbete med ortopediska produkter och lädersadlar till HD-motorcyklar. Allt detta ledde honom så småningom till knivslöjden.

KNIVMAK AREN N R 1 2016

”Krångla inte till det – var lat” vika och Helsingforsmässan har stor betydelse för Andrè. Det är framför allt mötet med de andra knivmakarna som är viktigt. – Man sitter i baren och snackar. Där får man mycket information, så mycket att man inte hinner snappa upp allt. Dessa tillställningar är också viktiga för försäljningen, menar han. 2015 året deltog Andrè också i en mässa i Nontron i Frankrike. En mässa som blev en försäljningsmässig framgång. – Det var en hemtrevlig mässa, vänligt bemötande från alla, trots att jag inte kan språket. Andrè Rybak har utvecklat en egen stil. Hans knivar är karaktäristiska i såväl form och linje som uttryck i kombinationen av material. Det är på något sätt det där ”lilla extra” som kännetecknar hans knivar. När jag frågar hur han utvecklat stilen svarar han snabbt och bestämt. – Jag har ingen som helst aning. Mina knivar ser lite spretiga ut. Det är en del som säger ”Det där är Andrè”, när de ser mina knivar. Det är kul, men jag har absolut ingen aning om vad de menar.

Som nybliven knivmakare upptäckte han den bredd och variation som finns inom hantverket. – Jag råkade hamna på utställningen ”Kniven som konst” i Stockholm och tappade fullständigt hakan. Jag såg att man kunde göra riktigt fina grejer, inte bara den typ av enkla vikingaknivar jag gjort till medeltidsveckan på Gotland. Andrè Rybak blev medlem i Stockholms knivförening, ett medlemskap som betytt oerhört mycket för honom. – Den första ”riktiga” kniven gjorde jag på ett Roselliblad. Jag plankade kungakniven från Bo Bergmans knivbok. Den föll mig inte i alls i smaken så jag slog sönder den och gjorde en ny kniv på bladet. Den blev hyfsad så jag gav bort den till en kompis att ha i segelbåten. Där fungerade den i 20 år. Det fantastiska är att jag nu fått tillbaka kniven. I dag plankar han inte längre andras knivar, även om han nämner många knivmakare som inspirerar honom, Löfgrens, Anders Högström och estländaren Tönu Arrak. – Jag kan beundra hans grejer, men jag kommer aldrig att nå upp till hans nivå. Deltagande i Knivveckan i Lud-

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

FOTO: JULIUSZ USCISNKI

FOTO: EDDIE JONSSON

Det är inte bara knivar Andrè skapar, han har även en vass penna.

– När jag gör en kniv utgår jag oftast från bladet. Jag följer dess linjer och färger. Men jag har aldrig en tanke från början vad det ska bli för en kniv. Han menar att en kniv ”ska vara på väg någonstans”, det ska hända något i form och linjer. Kanske är det just detta som gör hans knivar så karaktäristiska. Andrè ritar alltid, både kniv och slida. Hans teknik i detta moment är lite speciell. Han säger sig vara usel på att rita på fri hand. Därför börjar han alltid ”kladda” på smörpapper tills han har något som liknar en kniv. Sedan viker han papperet en gång och gör en renare kopia. Viker igen och fortsätter denna procedur tills han har en tydlig ritning, från kladd till skiss, som scannas i datorn, printas ut och till slut klipps till mall. Andrè har en ytterst ”kompakt” verkstad bara några steg från hemmet på Kungsholmen i Stockholm. Den 18 kvadratmeter lilla verkstan har varken fönster eller ventilation. Han har satt hjul på alla maskiner så de är portabla. Annars skulle de knappast rymmas.

FOTO: JUKKA HANKALA

Borden är höj- och sänkbara och samsas med maskiner som Håkanssonslip, trä- och metallbandsåg, diverse slipmaskiner och en liten metallsvarv. För honom är den mycket värdefull, eftersom han både kan göra fixturer på den och laga sådant som behövs. – Problemet är att jag inte tänkt på ventilationen. Jag kör oftast ”rakt på”. Jag har en utsug, och om ingen är i närheten öppnar jag dörren... – Men nu när jag har fått en ”sambo” i verkstan, Jenny Josefsson, har det blivit ändring på detta. Hon är mera noga. Det märks att Andrè uppskattar sällskapet i verkstaden – hur de kan rymmas på 18 kvadratmeter är en gåta. Han återkommer till det flera gånger under vårt samtal. Ett samarbete som inspirerar, men som också kräver noggrann ordning. De ska ha varsin ren arbetsyta så de kan lämna sina saker framme. Jag får en stark känsla av att just ordning är något som kännetecknar knivslöjdare Rybak. I hans materialval har det skett en svängning mot mera

KNIVMAK AREN N R 1 2016

圀愀氀氀愀爀渀愀匀氀樀搀琀爀

䄀氀氀琀椀搀渀礀琀琀瀀 椀渀欀漀洀洀愀渀搀攀眀眀眀⸀眀愀氀氀愀爀渀愀⸀眀攀戀猀栀漀瀀漀渀氀椀渀攀⸀猀攀

Knivbutiken i Vrå Vrå 2 - 340 10 Lidhult - tfn 0706362301

Bilder från Andrès verkstad.

FOTO: EDDIE JONSSON

naturliga sådana. Förbjudna material förekommer aldrig, men för det mesta finns stabiliserat i hans knivar. Andrè säger att han gillar att jobba med vita material. Renhorn är omöjligt att få tag på, så därför grabbar han tag på det som verkar intressant när han ser det. Men han betonar att det inte får bli för många inslag i en kniv, då blir det plottrigt. – Koncentrerar man sig för mycket på detaljer tar det bort helheten. Han jämför det med ett besök i Alhambra i Spanien. – När man kommer in i borgen är det första intrycket att det ser det väldigt enkelt ut. Men går man närmare ser man de ganska avancerade detaljerna. Så ska en kniv vara. Så hans tips till andra knivslöjdare är ”krångla inte till det – var lat”. Måhända är det en korrekt beskrivning han ger av sig själv, Men ser man hans omfattande produktion förstår man att han har andra sidor också. Eller som han själv uttrycker det: En arbetsnarkoman på det lata sättet. n n

Handgjorda knivblad - Fabriks Knivblad - Skaftmaterial Horn, Ben & Tand - Allt i Verktyg - Läder, Lim & Olja Böcker & Vägledning - Spyderco, Lansky & Japanska Slipstenar Handjorda Knivar Jaktknivar & Fällknivar Fiskknivar & Svampknivar Yxor & Verktyg till Pilflätning

Köksknivar Kompasser & Luppar Saxar & Pincetter Allt till Rakning

www.thegoodstuffshop.se

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

KNIVSKOLAN J ag har i den här knivskolan tänkt rikta in mig i första hand på dem som, precis som jag gjorde i början, sitter vid köksbordet och tillverkar sina knivar. Visst är tillgången av maskiner något som underlättar när man ska bygga en kniv, men det är inte ett måste. Med en bra handsåg, gärna fintandad, borrmaskin, div.

filar och en vass täljkniv kan man göra mycket. Själv så kommer jag att fuska väldigt lite, men min bandsåg kommer jag att använda något. Ni får ha överseende med att jag kanske inte är den mest pedagogiska läraren, men förhoppningsvis så kanske jag kan lära ut något som kan komma till nytta i framtida knivbyggen.

Materialet som kommer att användas vid knivbygget är ett kolstålsblad av Jonny Axling, masurbjörk, jakaranda samt tenn och vulkanfiber. Det underlättar mycket om bitarna redan från början har 90 graders vinkel.

Rita av bladet på ett blankt papper, rutiga papper är en styggelse. Lägg sedan en linjal efter bladryggen och förläng linjen. Var observant på att linjalen följer bladryggens sista cm. På det här bladet så ”droppar” rygglinjen av något efter ett par cm. Gör sedan likadant med egglinjen.

Nu är det bara till att fortsätta med blyertspennan och börja skissa hur du vill att knivskaftet ska se ut. Gör gärna flera skisser, men håll dig inom de förlängda linjerna. Framför allt rygglinjen, maglinjen kan man försiktigt ta ut svängarna något mer på. Är du nöjd med en skiss, håll upp den mot ljuset, med baksidan mot dig, och är det så att du gillar den även då, så är det bara att sätta i gång.

2016

DEL I 4

Här har jag sågat till bolsterämnet, slipar fram och baksidorna jämna, på ett slipark som jag har satt fast med ett par limklämmor i bordskanten. För biten fram och tillbaka, vrid den ett kvarts varv åt gången och fortsätt slipningen tills du är nöjd.

KNIVMAK AREN N R 1 2016

Efter att ha legat i malpåse under 2015 är Knivskolan tillbaka! Vi på Knivmakaren har lyckats övertala Strängnäsbon Gunnar Holmberg i att hålla i årets skola. Gunnar tävlar framgångsrikt, så vi är övertygade om att han har en hel del tips att dela med sig av.

Kontrollerar med hjälp av ett skjutmått att främre och bakre delens ytor är parallella.

Mäter ut mitten på bolstret, och markerar även tångens bredd med blyertspennan.

Eftersom bolsterämnet är mörkt, så sätter jag en bit maskeringstejp på sidan, för att lättare se linjerna hur tången kommer att gå igenom biten.

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

Borrar sedan två hål, med en borr som har lite mindre diameter än tångens tjocklek.

Efter mycket provande och försiktigt filande mot slutet, så passar tången fint in i bolstret, men som ni ser så måste bladet försänkas ytterligare ner i bolstret.

Var noga med att följa bladets form, här kan man se att bladet har en något rombisk form.

Var noga med att försöka få hålen lodräta och följa linjerna som du har gjort.

Men först så putsar jag bort alla ev. repor, för när bladet väl är på plats så är det svårt att komma åt att slutputsa utan att vara på bladet och repa det.

Nu är det en liten fyrkantig nålfil som gäller, har även här markerat med tejp bladets höjd, för att inte fila för långt.

KNIVMAK AREN N R 1 2016

Vi levererar allt för

KNIVMAKAREN

Dam

Med hjälp av nålfilar så tar man upp hålet för tången, här börjar jag med en nålrasp, för att övergå till finare filar mot slutet. Jag har markerat upp tångens höjd med tejp, så att jag inte ska fila ett för stort hål. Starkt överdrivet så visar jag hur du vinklar filen något för att få hålet större mot baksidan. Detta för att göra det lättare att fila till en jämn, och inte för stor öppning längst framför bladet.

Jag sätter nu i bladet, och med hjälp av en skalpell så ritsar jag ut bladets form.

Dense Twist™

www.si-knives.se

Winter

Munin™

På Damasteel® vet vi att du som kund v med absolut funktion. Vi vet också att e och designat stål gör din slutprodukt så vackrare – något som är nog så viktigt.

I Damasteels kollektion finns alltid ett ti i lager. Men våra yrkesskickliga smeder h flexibilitet och känsla för form som gör o

Bandsågsblad för trä och metall, alla längder. Prova metallbladen till mammuttänder.

Efter mycket filande och provande, så är jag nöjd med inpassningen. Det gäller att mot slutet ta lite åt gången och inte ha för bråttom.

SI Machine TOOL

Box 56. 794 21 Orsa. Tel. 0250-445 70 simachintool@telia.com

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

Med hjälp av en mattkniv och en stålskala, så skär jag ut mellanläggen i tenn och vulkanfiber.

Märker ut var hålet ska vara, och med hjälp av håltången och en nålfil så tar jag upp hålet för tången.

Ruggar upp ytan på tennmellanläggen med grovt sandpapper, detta för att limmet ska fästa bättre.

Nu är det dags att fortsätta med skaftet. Lägger skaftämnet uppe på skissen där jag har förlängt linjen på bolsterbitens bakkant, och ritar av den på skaftämnet. Med hjälp av en fintandad såg, gärna en geringslåda, sågar jag av biten.

Markera var tången ska vara, se till att bladet sitter i bolstret ordentligt bara innan du ritar upp linjerna. Fyller i linjerna med en tuschpenna för att lättare se hur jag ska borra.

På samma sätt som med bolsterbiten, så putsar jag sågytan jämn. Kontrollerar med hjälp av en vinkelhake att det verkligen blir i 90 graders vinkel.

KNIVMAK AREN N R 1 2016

Drivs vidare i ny regi med samma affärsidé som tidigare!

Ge-Ro Jiggen

Slipa perfekta mellanlägg lekande lätt!

2.595:-

Jan-Ove Andersson säljer Ge-Ro-jiggen, egna knivblad samt stabiliserade ämnen i toppkvalitet!

JANO-fritid Näsmark 3, S-916 93 Bjurholm SWEDEN Telefon: 070-582 09 32 Mail: info@janofritid.com

Urban Nilsson Telefon: 070-396 7256 Mail: knivurban@gmail.com

Välkomna!

TJÄDER LÄDER AB Jädraåsvägen 42. 816 91 Jädraås. e-post: info@tjaderlader.se Tel. 0297- 45 220, fax 0297- 45 310

Katalogen finns även på vår hemsida

www.tjaderlader.se 27

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

Ritar upp mittlinjen på framkanten och längst sidan av skaftämnet. Markerar också var hålet för tången ska vara.

Jag använder mig av 24-timmmars epoxi när jag ska limma ihop delarna. Eftersom bolsterbiten är mörk, så blandar jag i lite svart färgpigment i limmet. Skulle det vara så att det är en liten glipa vid infästningen av bladet, så tar det svarta limmet bort den.

Fyller i lim i hålet för tången, tar god tid på mig för att limmet verkligen ska rinna ner. Det underlättar om man värmer träet med till exempel en hårfön.

Nu gäller det att ha ett bra ögonmått och tungan rätt i mun när man borrar upp två hål i skaftämnet, borra ca 5 mm längre än tångens längd. Men först så kontrollerar du mot skissen om tången behöver kortas något, den bör gå in ca 5 cm i sista biten.

Jag sätter dit en tejpbit på bolstret och skär rent hålet med skalpellen. Lägger lim där klackarna på bladet ska hamna, OBS, inte i hålet för tången!

Sätter sedan fast hela skapelsen i en tving och drar åt, man behöver inte ta i så att man pressar ut allt lim, utan lagom. Med hjälp av bomullstops torkar man bort överflödigt lim, men vänta med att torka bort limmet längst fram där bladet går in i bolstret, tills limmet har börjat härda något. Då fuktar man topsen i T-röd och gnuggar bort det överflödiga limmet. Kontrollera nu också att delarna sitter rakt, ibland så kan skaftämnet ha vridit sig något i förhållande till bolsterbiten och behöver rättas till. När limmet har härdat, så tar jag bort tejpen från bolstret och bladet.

KNIVMAK AREN N R 1 2016

Med hjälp av de här nålfilarna och ett sticksågsblad, något modifierat, så ska det nu göras plats för tången i skaftämnet.

Har här även satt tejp runt bladet, den del som inte kommer att gå ner i bolstret, och lägger på lim runt början av tången.

Det här arbetsmomentet kommer att ta tid, det gäller ju att inte ta bort för mycket. Men inte så lite så att det blir trångt att föra in tången, den ska gå lätt i och inte glappa för mycket. Prova nu att sätta ihop alla bitarna och se att de passar, skulle det vara någon glipa någonstans, så är det bara att fila lite försiktigt.

Sätter i bladet i bolstret, och sätter fast bladet i skruvstycket med tången upp. Den observante ser nu på bilden att jag har satt fast bolstret i skruvstycket, gör inte det, utan sätt fast bladet i skruvstycket. Börjar sedan med att fylla lim i hålet på baksidan av bolstret runt tången. Limmar sedan dit mellanläggen i den ordning jag vill ha dem.

Det är nu det roliga ska till att börja – mer om det kommer i nästa nummer! nn

K NIV MAK ARE N N R 1 20 16

KNIVKURS

– från skaft till slida

En norsk klassiker En norsk knivmakare beställde sin alldeles egna nationaldräkt (kostar ungefär 35 000 kronor) och till dräkten ska han göra den en traditonella norska kniven som ska bäras till den. Svenske Pär Björkman fick uppdraget att tillverka bladet till kniven. – Man kan lugnt säga att jag har lagt ner en himla massa timmar på bladet. Det är ett 3-lagers laminerat blad som är 100 millimeter långt. Bladet är graverat med spegelvänt mönster på andra sidan. På bladet finns drygt 80 stycken guldinläggningar som kan föra tankarna till en norsk sommaräng och stjärnorna på en mörk natthimel. Vi på Knivmakaren bjuder på en bild på skapelsen, och vi är övertygade om att det snart går omkring en nöjd norrman i traditionell dräkt i grannlandet.

I Delsbo förr, vid minsta kiv Man lätt hade att ta till kniv Nu istället tradition Att varje skaft har rätt fason Så därför i veckor tio, Istället för att gå på bio Har samlats för att knivar smida Ifrån skaft till slida Från ett björkträ av masur Gör vi skaft med stor bravur Sedan börjar tiden lida Det är ej lätt att göra slida Utav en garvad gammal ko Eller kanske av ett sto Som fått ink i båda bena Och som nu slutat skena Runt på trav i dåligt väder Därför har vi knivslidsläder Av ett sto som fått nytt liv Som en slida åt min kniv Slidan sys med mycken möda Fingertopparna blir röda Ty en nål går tungt i läder Och det säkert Olle gläder Om min söm blir rak och fin Och ej går som serpentin Som gör svängar fram och åter Kanske gör att Olle gråter Kursens slut är nu ett fakto Och snart blåses därför tapto För en trivsam knivslöjdsskara Och jag vill nu tacka bara För allt stöd och alla råd Även för denna smala tråd Som jag fick att slidan sömma Detta skall jag aldrig glömma Tryggt jag kan min framtid bida Med en slidkniv på min sida SunE

Knivkurser gör ibland att man blir så uppfylld av inspiration att man börjar skriva poesi! Sune Ellsten gick vid ett tillfälle på kurs i Delsbo och så här sammanfattade han den.

KNIVMAK AREN N R 1 2016

LITEN OCH VASS NY INNOVATION FRÅN TORMEK Hållaren för små knivar SVM -00 kan klara de riktigt små knivbladen som fram till nu har varit svåra att slipa!

Se filmen på www.tormek.com!

www.jano-knives.se

Tjärnstigen 38, 135 62 Tyresö, tel 070-211 84 50 e-post: info@jano-knives.se 31

Returadress: Returadress: K NIV MAK ARE N N R Dala 103 6 Bruksvägen 44462 95Norrala ÖDSMÅL 826

1 20 16

SVERIGE PORTO BETALT PORT PAYE

Nörderi på toppnivå TEXT OCH FOTO carlMichael Almqvist

öndag morgon 31 januari 2016, väckarklockan väckte mig på utsatt tid klockan 07.00 med en skön melodi, och trots denna arla morgontid kände jag mig ovanligt pigg, kanske för att jag kvällen innan för en gång skull gick och lade mig i tid med tanke på dagens uppgift. Snabb frukost, och därefter en titt på planerad resrutt, in i bilen och iväg. Strålande sol och med humöret på topp drar jag iväg med sikte på de värmländska skogarna där jag funnit en snubbe som sitter på ett lager masurbjörk som jag tänkte befria honom ifrån. Sätter inte på GPS:en riktigt än utan tänker att i krokarna kring Ludvika så är det dags för den hjälpen för ”konstigt nog” hittar min bil alldeles själv till det svenska Knivmeckat. Ludvika – där börjar det gå mindre bra, tappar direkt cirka 45 minuter i mitt stressade körschema för dagen (måste vara hemma senast 19.00 då gumman ska hämtas vid tåget). GPS-funktionen i min telefon vill inte samarbeta och jag har precis upptäckt att jag nog några mil innan Ludvika skulle ha tagit höger, och nu kommer nya ruttförslag som pekar åt alla håll, detta samtidigt som bilens verkliga position och kartans inte överensstämmer, och nu har det dessutom börjat snöa intensivt. Stressnivån är hög och vissa ord som normalt inte brukar ingå i mitt vokabulär lämnar nu min mun i långa ramsor. Men till slut är jag ändå på rätt spår igen men vid var och vartannat större vägskäl stoppar jag för konsultation med mitt inre GPS-system. Lämnar Dalarna och samtidigt så spricker det upp och Värmland möter upp med strålande sol igen och jag börjar känna att ”OK, grabben det löser sig”, nu ska jag bara hålla koll på ”Bäck” och ta höger där så är jag nästan framme. Men ”Bäck” lyste med sin frånvaro och oron kom krypandes igen, kollar mobilen, startar om GPS:en och anar att jag nog nu kört ca 20 km förlångt. Ser på mobilkartan (för fortfarande så visar inte den bilens rätta position) att jag nog borde ha svängt höger där det stod Sunne... Bara att sno om och gasa på igen, kommer in på en mindre väg och känns som om jag är på rätt spår igen. Men för att vara säker så tar jag till den där gammeldags metoden att stanna och fråga om vägen – fungerar fortfarande kan jag meddela. Höger igen sedan vänster efter 3 km, nu är jag inne på en lerig traktorväg men en snabb blick på en postlåda bekräftar att jag är rätt och att nästa gård nog är mitt mål. Sakta och med lätt spanande blick stannar jag min bil på en gårdsplan med traktorer, lastbilar och massa bråte och ser en gubbe där som med en nick bekräftar att jag nog har hamnat rätt.

Då för första gången på hela resan hör jag mobilen prata med mig: ”Du har nu nått din destination...” för att sedan pipa till och dö helt strömlös. Då var det nära att Samsungen åkte ut genom framrutan kan jag upplysa er om.. Efter en kopp kaffe (ja ibland måste man, urk...) samt lite småprat och ett lustigt konstaterande att vi hade gemensamma bekanta uppe i Ångermanland så blev det dags virkesinspektion. Efter förhandling, handslag, betalning och ett hejdå så var det tid för mig att resa hemåt igen med bilen fullastad med prima masurbjörk. Bara att sätta i laddaren i mobilen och dra igång GPS:en igen, och tro det eller ej, men nu var den helt med på noterna igen och ledde mig med en klar och tydlig röst hela vägen hem igen. Att återresan blev ett annat sorts helvete kanske är en annan historia – men tvärsjuk blev jag, trodde först att jag fått obalans på framhjulen men det var feberfrossan som slog till. Mörkret och ett lätt regn med saltstänk från bilarna framför, taskiga vindrutetorkare och bitvis tät trafik fick jag hantera hela vägen hem – och hem kom jag med 30 minuters marginal för att kunna plocka upp gumman vid tåget och berätta om knivnördens fantastiska dag med 708 kilometer bakom ratten, allt bara för att få tag på lite prima masurbjörk... Ha det!