Knivmakaren 1991 nr 1 by Södra Lid

KNIVMAKAREN Tidskrift för knivslöjdare.

Nr 1 1991 Årgång 1

Nyham m ar den 1 decem ber 1990

Hej! GOTT NYTT Ä R ! Du håller nu i vårat första num m er av Knivmakaren, jag hoppas du har synpunkter på tidningen och hör av dej. Vi vill att du sänder in bilder (svart-vita), eller att du kontaktar mig så att vi får in m a terial från hela norden. Vi kom m er att ta in alla typer av knivar, blad, läder och konsthantverk som rör ämnet. Material till tidskriften önskas m inst 1 månad innan utgivningsdatum . Knivveckan i Ludvika har nu arrangerats i tre år av G rangärde Fiskevårdsförening. Vi tycker att tiden nu är mogen för en egen förening i Sverige, en riksomfattande, Ludvika Knivförening. Kontaktmän för föreningen är: Anders Höök, tel. 0240- 400 39 Jan Olsson, Njurunda, tel. 060-351 38. Jan-Erik Skog, Deje, tel. 0552-106 40 Rolf Eklund, Rosenberg, tel. 0760-360 05. Valberedning Owe Wallin, Hudiksvall, tel. 0650-131 93.

Knivmakaren T idskrift för Ludvika Knivförening. Nr 1 1991 Årgång 1 M edlem savgift för 1990-91 är 100 kr. Postgiro 4 6 4 4 0 95 -4 Adress: Knivveckan, Turistbyrån, 771 82 LUDVIKA Post till Tidskriften: Anders Höök, Folkets Hus väg 10, 77014 NYHAM M AR Tel. 0240-400 39 Utgivningsdatum : 1/1 -15/3 -1/7 -15/9 Annonskostnader: Hel sida/1000 kr, Halv sida/500 kr, Kvarts sida/250 kr, moms tillkommer Omslagsbild: Brukskniv av Helge Lund, Verdal. Vinnare av 1988 års knivtävling i Ludvika. Fotoarbete utfört av Ragnvald Torstensson, Ludvika.

■V

EFTERLYSNING Känner du någon som kan göra en serie knivar efter en bestämd modell. Kontakta Anders Höök för närm are upplysningar.

10 80390

Arne H. Rasmussen, Norge 11.000 besökande var resultatet av 1990 års Knivveckan, ett resultat som vi känner oss väldigt nöjda med. Den gem enskap som man träffar bland nordens alla knivintresserade är något som gör att intresset kom m er att öka år från år. Standarden på hantverket blir bättre, fler knivm akare vågar visa sina alster, massor av nya ideer, tankar och synpunkter kom m er fram. Våran idé att alla arrangem ang skall vara kostnadsfria har gjort att alla m ed verkande från när och fjärran ställer upp på ett trevligt sätt, speciellt på våra kvällsträffar vid Räfsnäs. Den tid skrift som du håller i handen är frukten av de träffar som vi har haft under 1988-1990 års knivveckor. 3

D o m m a rp a n e le n frรฅn v e n s te r:M o g e n s B jรถ rn -A n d e rs e n , H e n rik V e n s ild ,K ris tia n R a u n k je r K e n t B e rg k v is t,P e r T h o re s e n . F o to K irs te n J e in .

V IN N A R E 1:a p ris .K n iv n r.1 4 7 . B jรถ rn H a n s e n ,D a n m a rk 2:a p ris. K n iv nr

I .N ils G ra u d o ,N o rg e

2:a p ris. K n iv nr

1 1 .H e lg e L u n d ,N o rg e

3 :a p ris . K n iv n r

8 0 .P e te r C h ris tia n s e n ,D a n m a rk

3 :a p ris . K n iv nr 158. O la vi K e m p p a in e n ,F in la n d 3 :a p ris . K n iv nr 2 28. O d d v a r R e ite ,N o rg e 4 :a p ris . K n iv nr

12. Rolf V ik lu n d ,S v e rig e

4 :a p ris . K n iv nr

25. T o r V is tn e s ,N o rg e

4 :a p ris. K n iv nr 145. J a n E rik s e n ,N o rg e 4 :a p ris . K n iv n r 157. R olf E k lu n d ,S v e rig e 4 :a p ris . K n iv n r 186. R .J .C u m m in g ,D a n m a rk

P U B L IK E N S PR IS 1. P e r M รถ lle r, K n iv n r 234, D a n m a rk 2. J a n E rik s e n , K n iv nr 146, D a n m a rk 3. L a rs Iv a rs s o n , K n iv nr 97, D a n m a rk

D e n d a n s k e v in n a re n ,B jรถ rn H a n s e n . 4

JA K T OG SKOVBRUGSM USET N O R D IS K E K N IV K O N K U R R E N C E 1990 H edersom näm nande Danm ark E rlin g L u n d ,n r 100 L a rs M ö lle r J a c k o b s e n , n r 66 K .B irk J e n s e n , nr 28 L a rs Iv a rs s o n , nr 97 B e n t L a rse n , n r 77 E rik L a rse n , nr 45 Fin n L a rs e n , n r 87 F re d d y L a rs e n , nr 215 S ö re n M a in z, n r 144 P e r M ö lle r,n r 234 N ie ls S c h m id t,n r 152 L a rs T ro lle , nr 189 M o rg e n s V illa d s e n , n r 172 R .J C u m m in g , d a n s k -a m e rik a n s k 4 :e p ris v in n a re

Finland A lp o K e m p p a in e n , tv å k n iva r

Norge Å s m u n d S k a rd ,alle T e r je S ta v ik , nr 224

Sverige G ö ra n E n o c k s s o n , nr 215 R o b e rt M a tts o n , nr 226 In g e m a r N o rd e ll, nr 13 P e n n ti T u ru n e n , T v å k n iva r

H e n rik V e n s ild o c h K e n t B e rg k v is t g ra tu le ra r till 3 :e p ris ta g a re n P e te r C h ris ta n s e n .F o to K irs te n J e in . 5

Vinkeljärnet tas ly sande rött ur ässjan. Viks i u-form. Boraxen strös på, och det kalla stålet läggs mellan järnet. Slås ihop, och sedan tillbaka in i ässjan. Så börjar proccessen att forma arbetsstycket till ett kniv blad. Så ser början till en kniv ut för E je Brodin i Iggesund, nå gon mil söder om Hudiksvall. E je håller knivtraditionen vid liv i Hälsingland. Ä ssjan är en vanlig trampässja, men planer på en bättre är långt gångna. — Jag gick en tvåveckors smideskurs i Gålsjöbruk, och där fick jag grunderna. Ä ven en resa till Elverum i Norge för att snappa upp kun skaper från de norska mäster smederna, ingick i ”läran” till knivmakare. Men det började m ycket ti digare för E je. När han började arbeta var det på snickeriverkstan i fabriken. Där tog de em ot knivar för slipning. D å väcktes det knivintresse som fortfaran de håller i sig. Lappknivarna lockade, som för så många andra. - Horn är ett trevligt m ate rial, något mellan metall och trä, säger han. Så de första knivarna blev in spirerade av sam em as knivar.

□ Eget sm ide A tt smida bladen själv har han bara hållit på med sedan i våras. Hur många knivmakare i landet smider sina egna blad? Stålet E je använder är 1770 fjäderstål, med en kolhalt på 0.7, och det lägger han i vanligt vinkeljäm . Bladen gör han ganska kraftiga. - Så att det finns något att slipa på, påpekar han. Ä ven sedan arbetet på bandslipen m ed att forma bla det är färdigt lämnar E je en slipmån på eggsidan. - D et ska vara en något att slipa eggen på också, säger E je, det är så lätt att härdningen och anlöpningen går snett annars. D en viktiga anlöpningen gör E je m ed en gasolbrännare. - Mässingfärg ger ett ut märkt bett i det stål jag använ der. Att det blir ett lyckat resultat 6

visar E jes 2:a plats i D elsbokniven i somras. — Knivarna säljer jag mest till jägare. Masuren i knivskaften betsar E je gärna till en mörk ton, näs tan svart, och kniven går djupt i slidan för att sitta säkert. U pphänget är av praktisk m odell så att det går att ta loss kniven utan att tappa byxorna.

□ Misstag? E je har en annan specialitet m ed sina knivar. - D et började nästan som ett misstag. Jag sökte till en kurs i m etallsm ide, men det vi sade sig vara en kurs i silversmide, och på den vägen är det. — Jag är registrerad och får då stämpla silvret på mina kni var. Sedan skickar jag in det till Borås för att få kattfoten. Ett inte alldeles vanligt tillvägagångsätt bland knivmakar na i landet. Silversm idet har också avsatt sig i ett par skedar och ett vack ert armband är också på gång.

□ B e s tä lln in g a r E je har fått många beställ ningar på blad. — Inte så roligt m en jag lär mig m ycket på det. Jag gör en mall i alluminium, som inte brinner upp, och provar mig fram till den beställda m odel len. Fem blad per kväll är vad Eje hinner m ed. Sedan återstår m ycket jobb på bandslipen in nan knivbladet är färdigt för härdningen. B ok en ”Smid själv” , som Eje kan utantill vid det här laget, är något av en bibel för amatörsm idare, visar i ett lättförståe ligt språk och bilder hur ”en kelt” det är att smida. B oken ges ut av IC A-förlaget och är ett m åste för alla knivmakare. D et är bra att kunna lite om de olika stålsorter som finns. — Jag är nyfiken på att prova andra stålsorter som Sandviks och A U S -stålet, säger E je.

Foto Hasse Asberg

□ S ilv e rk n iv En silverkniv utöver det van liga har E je på sitt sam vete. - När någon frågar brukar jag säga att en 3 000 vill jag ha för kniven. D et är billigt m ed tanke på allt det arbete som är nedlagt på den. Slidan är i två halvor. Först en träm odell som gjutits av i en blyform , som sedan an vändes till att knacka fram for m en på slidan. E tt tidsödande job b , m en vilket resul tat. Som om inte det varit nog så är bladet i damaskerat stål, skaftet i sjödränkt ek. Ingen m assfabrikation här inte. N ej, E je smider fler blad än han gör knivar. LARSERIK BJÖRLING

T kWRIUM K a NTVE

Juryn :Håkan Rosén,Petter Sander,Harald Sellevold,Jan Olsson.Anders Höök och prisutdelare kommunalråd Per-Erik Granström Knivveckan 1990 Sameknivar 1 :a pris Roland Lundberg, Piteå 2:a pris Jari Kaltiala, Kristineberg Smyckesknivar 1 :a pris Olle Johansson, Sunne 2:a pris Roy Andreasson, Fengerfors 3:e pris Knut Sagbacken, Lillehammer, Norge Knut Madstad, Disenå, Norge 4:e pris Pentti Turunen, Bälinge Johannes Skar, Norge Tor Vistnes, Kjelkenes, Norge Roland Ekblom, Bergsjö Asbjörn Moen, Notodden, Norge Roland Ekblom, Bergsjö Karin Olsson, Njurunda Karin Olsson, Njurunda Bruksknivar 1 :a pris Terje Stavik, Molde, Norge 2:a pris Bo Eriksson, Bjärsta Karin Olsson, Njurunda 3:e pris Helge Lund, Verdal, Norge Owe Wallin, Hudiksvall 4:e pris Björn Einarsen, Stjördal, Norge Christer Samuelsson, Västerås Mats Johansson, Malung Johannes Sörli, Stord, Norge Jochen Schepers, Munster, Tyskland Tommy Jansson, Hallstahammar Jostein Nysether, Norge Jonny Axling, Söderhamn Vidar Forsberg, Örnsköldsvik Rolf Eklund, Rosersbera 8

Öppen klass 1 :a pris Hans Hansson, Boden 2:a pris Rolf Wiklund, Visstträsk Jan Eriksen, Sandefjord, Norge 3:e pris Jan Östberg, Svärdsjö Dan Andersson, Östavall Bernt Welander, Nordmaling Jan-Owe Karlsson, Särna Specialklass 1 :a pris

Harald Östbye, Trögstad, Norge

2:a pris Nils Graudo, Palmafors, Norge Reidar Gangstad, Midsind, Norge 3:e pris Christer Johansson, Alvesta Arto Määtä, Kuhmo, Finland Roy Andreasson, Fengerfors Robert Matsson, Hallsberg Erik Hvem, Hamar, Norge Petter Ytrebö, Bölande, Norge Publikens pris Pentti Turunen, Bälinge Ungdomsklass Marius Stabel (11 år), Sögne, Norge

TÄVLINGSREGLER VID KNIVVECKAN, LUDVIKA

Tävlingsklasser: Bruksknivar, Sameknivar, Dräkt/Smyckesknivar, Jaktknivar, en Öppen klass samt en Special klass för slöjdare som gör allt arbete på kniven själva d v s tillverkar blad, skaft och slida. Tävlingsbidragen skall vara handtillverkade och med slida där sådan behövs. Om knivtillverkaren önskar, får fabrikstillverkat knivblad användas (gäller ej i specialklassen). Det väsentliga vid juryns bedömning är knivens form, funktion, tradition, idé och hantverksmässiga skicklig het. Kniven skall vara speciellt tillverkad för tävlingen. På valfri plats förses kniven eller slidan med tillverkningsdatum,. Materialbeskrivning bifogas varje tävlingsbidrag. Högst tre tävlingsbidrag från varje deltagare. Tävlingsbiudragen kompletteras med deltagarens namn, adress och telefonnummer samt uppgift om vilken klass kniven skall deltaga. Vidare skall försäljningspris anges om kniven får säljas under KnivVeckan eller annars med försäkringsvärdet. (Vinnarkniven i varje klass säljs ej även om försälj ningspris angivits). Deltagare under 16 år anger även födelsedag, månad och år. Deltagarna förbinder sig att ställa sitt tävlingsbidrag till arrangörernas förfogande från sista inlämningsdagen och under KnivVeckan i Ludvika. Deltagare med prisbelönt bidrag förbinder sig att låta arrangörerna visa dessa i kommande utställningar till och med 31 augusti 1991. Allmänt Tävlingsbidragen skickas per post eller lämnas in person ligen till KnivVeckan/Turistbyrån, 771 82 LUDVIKA, senast den 10 juni 1991. Ludvika Knivförening - Turistbyrån - Kulturen i Ludvika

1 :a pris Smyckesknivar-Olie Johansson,Sunne

Elverum. De Nordiske Jakt og fiskedagarna Grupp 1 1 premie Sigurd Berg, 4710 Moseby Magne Groven, 3890 Ytre Vinje Knut Mastad, 2190 Disenå 2 premie Håvard Larsen, 9042 Laksvatn 3 premie Håvard Larsen, 9042, Laksvatn Sören Sundet, 4500 Mandal Grupp 3 2 premie Åsmund Skard, 1346 Gjettum Gunnar Momcilovic, 3055 Krokstadelva Knut Dahl, 3090 Hoff Kai Embretsen, S-820 00 Edsbyn 3 premie Asbjörn Stray, 4660 Evje Grupp 4 1 premie Tore Gimle, 2850 Lena Helge Lund, 7650 Verdal Nils Graudo, 5729 Palmafors Petter Ytrebö, 6095 Bölandet 2 premie Inge Stabel, 4640 Sögne Erling Meirik, 7022 Trondheim Erling Meirik, 7022 Trondheim Nils Graudo, 5729 Palmafors Terje Stavik, 6400 Molde Petter Ytrebö, 6095 Bölandet Petter Ytrebö, 6095 Bölandet Olav Hagen, 2480 Koppang Olav Hagen, 2480 Koppang Harald Östbye, 1860 Trögstad Arne Grimseid, 5047 Fana Jan Eriksen, 3200 Sandefjord Gunnar Momcilovic, 3055 Krokstadelva 3 premie Tore Grimle, 2850 Lena Ingvald Rönningen, 3275 Svarstad Ulf Stöen, 3766 Sannidal T orV istnes, 6932 Kjelkenes T orV istnes, 6932 Kjelkenes Harald Sellevold, 5032 Bergen Torbjörn Skorve, 6612 Gröa Tore Hvål, 3670 Notodden Åsmund Skard, 1346 Gjettum Jan Eriksen, 3200 Sandefjord Knut Dahl, 3090 Hoff Knut Dahl, 3090 Hoff Göte Rydberg, S-562 00 Norrahammar Grupp 5, Knivblad 1 premie Harald Östbye, 1860 Trögstad Petter Ytrebö, 6095 Bölandet Årets pris och publikens pris: Magne Groven

1:a pris Bruksknivar-Terje Stavik,Molde.Norge

En knivresa i tid och rum Henrik Vensild

Idag är det inte lika vanligt som förr att gå med kniv i bältet. Men vi använder fortfarande olika typer av knivar hemma och i många yrken. Scouter använder kniv och för jägare, fiskare, skogs- och fjäll folk är kniven helt oumbärlig, ja, ofta livsnödvändig. Kniven har alltid varit ett be tydelsefullt redskap; det vik tigaste skärande verktyget av alla, både utomhus och inomhus. Man använde den vid jakt, fiske, hantverk och hemslöjd, när man sysslade med djur och när man arbetade på skepp och båtar, med segel och tågverk. I hotfulla situationer kunde kniven vara ett bra försvar. Kort sagt, den sak finns inte, som man inte behöver kniv till. Till och med vid mat bordet var slidkniven det vik tigaste redskapet ända till långt fram på 1800-talet. Förr kunde man höra uttryck som "knivlös man är livlös" eller "ölänningen går aldrig ensam, han har sin kniv med sig" eller som i Dalarna att "knivlös karl är sämre än rumplös märr". Det säger oss lite om hur betydelsefull kniven var. Runt om i landet fanns det under förra seklet ett otal klensmeder eller knivsmeder, som tillgodosåg befolkningens behov av skärande redskap. Idag är det svårt att få en samlad överblick över detta hantverks utbredning. Många drev det som en binäring till t ex jordbruk, och de stämplade sällan sina arbeten. Därför vet vi inte riktigt vem som gjort vad. Svenskknivar

1934 sände Nordiska Museets Etno logiska undersökningar ut en frågelista om "kniven". Det kom in 129 svar, och de är behandlade i en artikel i Fataburen 1940. Gösta Lundqvist har gått igenom materia let och skrivit den hittills enda artikeln om "svenska slidknivar". 14

Han delar in knivarna i tre grupper: svenskknivar, finnknivar och lappknivar, och det är den första gruppen, svenskknivarna, som särskilt behandlas. Man får en geografisk uppfattning om svarens art och omfång genom att se på hans sju utbredningskartor, som visar klovlagda knivar, knivskaft med gjutna tenn- och blyholkar, utbred ningen av näverskaft och näver slida, flerrummig slida och slida med hatt, samt om man bar kniv allmänt eller sällan. Lundqvist skriver: "Viktigast på kniven är klingan. På dess utform ning och härdning beror knivens hållbarhet och användbarhet." Klingan, bladet, kunde tillverkas på två olika sätt. För det första kunde man smida bladet av ett stycke vanligt järn eller av stål. Järn är lätt att bearbeta och att slipa, men det mister snabbt sin skärpa och det böjs lätt. Om man använde stål skulle det härdas, d v s värmas upp till cirka 760 grader och kylas av i vatten eller olja för att återvinna sin hårdhet. När man hade grovslipat ett sådant blad, skulle det åter värmas lite för att få tillbaka en del av segheten, samtidigt som något av hårdheten försvann igen. Det andra sättet att smida ett knivblad kallar han klovläggning. Med en huggmejsel gör man ett djupt spår i järnet och i spåret lägger man en bit stål. Man bankar fast det och värmer upp det till strax under smältpunkten. Genom att hamra ämnena hård svejsar eller väller man samman järnet och stålet. Innan man börjar denna hopfogning doppar man ämne i borax eller sand. Det sänker ytornas smältpunkt och håller orenheter borta. Man kan också böja ett stycke vanligt järn runt en bit stål eller lägga två järnstycken utanpå stålet och så svejsa samman bitarna i ässjan.

1:a pris Ă&#x2013;ppen Klass -Hans Hansson,Boden

När svejsningen är klar skall bladet formas genom vanlig smidning, sträckas och plattas ut så att den önskade formen uppnås. Tången, som skaftet sitter på, skall också smidas ut. Sedan kan bladet grovslipas och härdas. Till sist finslipas det och värms för att få lagom spänst. Ryssland

Från utgrävningar i Novgorod i Ryssland vet vi att metoden med att välla samman järn och stål i knivbladen var känd redan på 900-talet medan man senare ändrade tekniken så att man bara svejsade ett stycke stål på knivens egg. Det var lättare, men bladen höll inte lika länge. Genom arkeologiska fynd från London vet vi att metoden var känd även längre fram under medel tiden. Sammanvällning av stål och järn har alltså mycket gamla anor. Det är svårare att följa utveck lingen efter medeltiden, men förr i tiden bör det ha funnits många knivsmeder runt om i landet. I mitten av förra århundradet industrialiserades knivtillverk ningen liksom många andra gamla hantverk. Särskilt i Eskilstuna och Mora uppstod knivfabriker, och det blev svårt för de små knivmakarna att klara sig. Johan Stenberg (1858-1940) och sonen Albert Stenberg (1893-1948) var ett par av de kända knivmakarna i Dalarna. De fortsatte med hantverksmässig knivtillverkning men kallades likväl fabrikanter. De tog fyra kronor för en handsmidd kniv med ornerad slida, medan Moraknivarna bara kostade 75 öre. Men vad har skett med hantverket efter deras tid? I Eskilstuna närmast vimlade det av knivfabriker förr. De försåg hemlandet med knivar och dolkar och

hade dessutom stor export framför allt av knivblad till övriga Norden och av färdiga knivar till England, Amerika och Ryssland. Man kan rent av beteckna Eskilstuna som Sveriges Sheffield. Hur ser det ut i dagens Sverige? Finns det bara några få kniv fabriker kvar eller lever hant verket fortfarande? Var kan man träffa på gamla knivar och upplys ningar om dem? Låt oss göra en resa genom landet från söder mot norr och stanna upp här och där för att se vad som händer i dag. Skåne

I sydöstra Skåne, i den lilla byn Gislöv, ligger smidesmuseet (se Smide och smeder på Österlen, sid 31-43). Det startades av en grupp smidesintresserade personer för att ta vara på det rika kulturarv som smederna i den här landsändan lämnat efter sig. Och hit hör även knivsmidet. Även om det inte har någon dominerande plats i museet så visar man ändå flera skärmar med knivens utveckling genom tiderna och prov på ett par nutida smeders kunnande. Man har haft specialutställningar om knivar, och skärmarna har nyligen vandrat runt i landet i, ett par års tid. Här kan man alltså få veta lite om knivar. Flera äldre smeder är knutna till museet. Två av dem tillverkar knivblad, nämligen Henry Lundgren och Hans Hall. Henry Lundgren bor i Ingelstorp på Österlen. Han är smed i tredje generationen och har ljusstakar som särskild specialitet. Men han kan också smida knivblad med inlagt stål och med dekorationer på bladet. Han stämplar in mönster, som han sedan smälter mässing i på gammalt österlenskt vis.

1:a pris Specialklass-Harald Ă&#x2013;stbye,TrĂśgstad,Norge

I ett litet skjul bakom huset i Ingelstorp står han och smider. Han tar två bitar järn och en bit stål, håller samman med smidestången, krossar ett stycke glas på städet och använder det som flussmedel i stället för borax. Ämnet värms upp i ässjan, tills de första gnistorna flyger från städet. Om svejsningen har lyckats har man bara att forma bladet till önskad fason och stärcka ut tången, grovslipa bladet, ornera det, slå i stämpeln HL, smälta mässing i fördjupningen och fila bort över skottet. Härdningen tillgår på ett lite speciellt sätt. Bladet uppåhettas itll körsbärsröd färg. Därefter doppas enbart eggen i oljebad. På detta sätt blir avkylningen långsammare än om man doppar ned hela bladet. Värmen från ryggsidan används till att åpter göra eggen seg. Härefter finputsas bladet. Det kan eventuellt oljebrännas för att ge järnet en mörk färg, som står fint mot de insmälta dekorationerna. Kvaliteten på bladen kan skifta, men så kan det vara med gammalt hantverk. Om vi åker lite längre åt nordväst i Skåne till Munkarp vid Eslöv, hittar vi smedmästare Hans Hall på Robertshill, ett litet lantbruk med stor smedja till. Här finns många städ, fjäder- och lufthammare och andra maskiner, för här hålls av och till smideskurser. Under senare år har Hans Hall börjas smida knivblad på beställning och det sker mera professionellt. Han använder ett stycke plattjärn, som är så långt att han kan hålla i det under smidningen. Änden på platt järnet bankas ut ytterligare och formas till ett vinkeljärn där stålbiten läggs i . Borax anbringas och det hela smides samman med kraftiga slag. sedan värms ämnet

upp igen och formas på fjäder hammare, och där sträcks tången också ut - det spar armkrafter. Det nästan färdiga men grova bladet läggs mellan två formar och bankas med en lufthammare så att det får önskad form. Ämnet huggs av och tången sträcks färdig med en handhammare, bladet sågas rent från överskottsmaterial och kanterna grovslipas. Stämpeln slås in: ett stort H med en hammare i, och bladet härdas genom att värmas upp och doppas helt ned i olja. till sist finslipas sidor och egg. Man kan få mässing insmält i smedstämpeln, men det kräver då en extra slipning. Far vi längre norrut itll gränsen mellan Dristianstads och Kronobergs län, så ligger här några samhällen, Loshult, Osby och Killeboda, som är intressanta i vårt sammanhang. I dessa skogrika trakter, sdär gårdarna är små, grundade Olof Jönsson Olcén 1817 en fabrik för tillverkning av klensmide samt mässing och metallgjutning. Redan det första året producerades 200 dussin bordsknivar, 100 dussin saxar, 70 dussin fällknivar och 20 dussin lås samt en del metallgjut ning av diverse slag. Smideshantverket hade traditioner i området. Man hade sysslat med smide som bi8näring till jordbruket tidigare. Nu sattes det i system av Olcén. 1850 hade fabriken sålunda 71 arbetare. Efter hand flyttade flera av dem till egna bostäder i trak ten. De levde som torpare och backstugesittare ohc hade smidet som hemslöjd. Verksamheten fort satte in i vårt århundrade, och de sista knivsmederna dog någon gång strax efter andra världskriget. Olcéns fabrik i Killeboda lades ned redan omkring 1859. Många av nmanen på kniv- och klensmeder är kända. Däremot är det Fortsättning följer i nästa nummer.

Ur Mest Om Järn, Svenska Turistföreningens Årsbok 1989 18

Publikens pris - Pentti Turunen,BĂ¤linge

Gislöfs Smidesmuseum är inrymt i en skolbyggnad från 1846, nära den gamla välbevarade bysmedjan, där vägarna korsar varandra och där järnfynd i de djupa kulturlagren vittnar om bosättning långt före historisk tid. Föreningen Gislöfs Smidesmuseum svarar för verksam heten på uppdrag av Hembygdsföreningen. Museet rymmer mer än fyra tusen föremål, huvud sakligen från sydöstra Skåne. I museets inriktning ingår insamling av smidda föremål och dokumentation av smidesyrket och dess utövare. Dessutom vill museet skapa intresse hos all mänheten för användning av hantverksmässigt utförda smiden av nu verksamma yrkesutövare i form av beslag till byggnader, räcken och annat nyttosmide samt konstsmide och dekorativt smide. Huvudbyggnaden inrymmer bl a basutställningen "I bysmedjan", studiemagasin samt utrymmen för tillfälliga utställningar. Basutställningen "Byggnadssmide" visas i f d lärarbostaden, där även förråds- och administrationslokaler finns. I utställningshallen är temat smidda föremål från jordbruk och fiske. Under sommarlördagarna kan man se smeder demonstrera sin hantverksskicklighet i smedjan, uppförd 1876 och förvärvad 1966 av Hembygdsföreningen. Verksamheten stöds av föreninaen Gislöfs Smidesmusei vänner.

Ungdomsklass -Marius Stabel (11 รฅr) Sรถgne, Norge

RN ENSEN SKOREPARASJON OG L/ERHANDEL

Skoreparasjon og Lärhandel. Ilitted alsgt 33 2000 Lilleström Ilorge. Tel. 06-810939

Specialist på Knivtillbehör, Rårandsläder-Verktgg. Handsmidda Knivblad. Böcker om Knivarbeten. Vi har allt du behöver för Kniv och Läderarbeten. Ring eller skriv-vi sänder Rask eksp.-Kvalitet. Tele: Från Sverige 00947-6810939 06-810939 06-810939 fax. månd-Fred. 9-17. Torsd. 9-19. Lör. 9-14.

Knivblad Läder Horn m a su r Tenn

m.m.

K m v B L H D l ä d e r h o r i i mflsuR T E n n m . m VETTRSJÄRVI HELLE R.B.- BERGSTRÖIRBLflD JÄRVEIlPflfl ROSELLI BRUSETTO FRDST m .F L . Prisex:

Vettasjärvi 2 5 /8 0 R.B. 2 0 /9 5 Roselli 3 0 /7 5 Helle Fjording

43: 115:165:71:-

Läder lämpligt för knivslöjd- Ortopediskt läder- ValkläderLintråd- Becktråd- n å la r - Sglar- Tenn- n y s ilv e r - Holkar AL L T FÖR KniVSLÖ JDR RE n — RIRG FÖR KRTRLOG

T F n 0 6 5 2 /2 0 5 2 9 T räffas säk rast kvällar och helger fldress Södra vägen 18.

820 77 GnflRP

KNIVSMEDER: Kaj Embretsen, Faluvägen 35 82800 Edsbyn. Tel. 0271-20883 Håkan Grims, Hälsingmo 7474, 82600 Söderhamn. Tel. 0270-47305 Hans Hall, Södra Mukarp 24100 Eslöv. Tel. 0413-34086 Bo Helgesson Postlåda 587, 660 10 Dals Långed. Tel. 0531-40556 Hans Karlsson, Uddenäset Varv, 591 00 Motala. Tel.‘0141 -32063 Jan Åke Lundström, Skogsvägen 5, 660 10 Dals Långed. Tel. 0531-41259 Rune Månsson, Tingsvägen 1, 371 62 Lyckeby. Tel.0455-20874. Hans-Erik Pettersson, Ljungmansv. 7, 413 15 Göteborg Bengt Rönnqvist, Pl 5482 , 950 40 Töre, Tel.0923-40061 Gunnar Bergström,Kuorbevare Smide, Fack 137,930 72 Adak. Tel 0953-30038 Ny Knivbok av Per Thoresen

Kniver og Knivmakere pris 240:Efter att ha gjort en snabbgenomgång av boken så kan man helt enkelt gratulera Per till en fullträff. Vi återkommer i nästa nummer med detaljer om boken. Nästa nummer kommer att handla om knivblad,smide m,m,

120 kr

SSKSDEN STORE

KNIVBOKEN

3D0 kr Alméns Tr. AB, Ludvika 90 12

Är du intresserad av någon bok så kontakta flnders Höök, 0240-40039