Knivmakaren 2003 nr 3

M

e d l e m s t id n in g f Ăś r

Sv e n sk K

n iv f Ăś r e n in g

A llt om Kniv-SM Porträtt av Mats Mattsson Matnyttigt om m aterial

NR

32 0 0 3

Innehåll

Knivklubbar i Sverige

L ed are

M e d lem m a r i Svensk Knivförening

O rd fö ran d en h ar o rd e t......................... sid .3

D alarnas K nivförening c/o A ldor Jansson N äm ndcm ansvägcn 17 791 61 Falun

M ats M a ttsso n .........................................sid.4

Tel: 023 - 71 12 15

Mellanbygdens knivgille c/o M ichael Almqvist Kungsvägen 54 930 10 Lövånger Tel: 0 9 1 3 - 100 72

N y re d a k tö r

G ru n d su n d a K nivgillc c/o B cngt-O lofT allroth Bastuvägen 7 890 35 H usum Tel: 066 3 - 103 76

Siljansbygdens K nivklub b c/o Lars-Göran F röjdham m ar Ingcls bodaväg 2A 795 92 Rättvik Tel: 070 - 229 81 13

Hälsinge K nivförening c/o R eim ond D cm pw olf Klockarvägen 9 820 62 Bjuråker Tel: 0 7 3 - 18 17 614

Skånska K nivklubben c/o Jan M artinsson Hyllstofta Pl 6698 264 90 Klippan Tel: 0435 - 241 47

K n iv m a k a re i väst c/o Stig Dahlberg Fågelstensvägen 218 43 7 40 Lindom e Tel: 031 - 9 9 13 29

S to c kh o lm s K nivförening c/o Anders H olm ertz D rottninggatan 3 4C 745 30 Enköping Tel: 0171 - 4 4 26 40

K n iv m a k a rp o r tr ä tte t

Sam uel K arlsson......................................sid .7

K vin n o kn ivar från D a la rn a E n historisk tillbakablick......................sid.8

Elverum V im m el................................................... sid. 14

K niv-SM Allt om tävlingen vid Skokloster...........sid. 16

K n iv b ild e r K nivar från K niv-S M 2 0 0 3 .............. sid. 18

Knivmakarskolan 3, del 3 Så gör d u en v ik s lid a ..........................sid.20

Ludvika

Söderköpings K nivgille c/o Bengt Eklöf Polkskolcgatan 1 614 54 Söderköping S ö d e rham n s Knivgille c/o Stig Åkerblom Bruksvägen 6 826 62 Norrala Tel: 0 7 0 - 67 2 77 55 Telge Knifgillc c/o Bror Lefdén Björknäsvägen 34 11 151 37 Södertälje Tel: 0 8 - 550 651 08

Ö vriga A rje p lo g s K nivsm idesförening c/o O dd -B jörn W esterberg G äddvägcn 18 93 0 90 Arjeplog Tel: 0961 - 105 85

N o rd m a rk e n s K nivförening c/o O lle Eriksson Kärrstigen 2 672 31 Årjäng Tel: 0 5 7 3 - 10621

S ö d ra V ä tte rb y g d e n s K nivklubb c/o U lf W inroth L.Hällcstorp 561 38 Huskvarna Tel: 0 3 6 - 13 62 97

Bergslagens K nivgille c/o Raim o W estcrling Ekcby From mesta 5 692 91 Kumla Tel: 0 1 9 - 2 3 63 96

N o rrlä n d s k K nivförening c/o Jan Lindfors Tolvmansvägcn 7 9 75 96 Luleå Tel: 0920 - 256 222

U p plan d s K nivklub b c/o B ritt-M aric Frbjdhum m ar Delbo, 744 92 H uddunge by Tel: 0224 - 96 0 55

F öre n in g e n Jösseknivcn c/o Roy Johansson Fryksdalsvägcn 48 671 42 Arvika Tel: 0570 - 134 26

O rs a Knivförening c/o H am -G öran Thuren Lindängct 2322 794 33 Orsa Tel: 0 2 5 0 - 59 41 03

V ä rm la n d s K nivklub b c/o la rn Forsman Svamstigcn 16 654 68 Karlstad Tel: 0 5 4 - 8 3 01 01

F öre n in g e n Sm ålands kn ivm akare c/o Anders Karlsson H agagatan 16 571 38 Nässjö Tel: 0 3 8 0 - 746 18

Scandinavian knifem akers guild c/o Anders Johansson Konstvaktarevägcn 9 7 72 40 Grängesberg Tel: 0240 - 232 04

V ästcrd ala Knivgille c/o Jonny Skogmo Rörbäcksnäs 55 780 64 Lima 0 2 8 0 -8 0 1 34

Grä n sb ygde n s K nivföre n ing c/o Anders Kristcnsson Svcdjarcvägcn 5 286 72 Asljunga Tel: 0435 - 46 05 65

Sundsvalls Knivgille c/o H åkan N äslund Vikingavägen 36 8 57 41 Sundsvall Tel: 0 6 0 - 15 18 57

Ö ste rg ö tla n d s K nivförening c /o Peter Ahncll N orralundsgatan 35 6 0 2 14 N orrköping Tel: 011 - 18 86 68

V im m elbilder från K nivV eckan...... sid.23

M e r o m m a te ria l och deras an v än d n in g so m rå d en ...... sid.20

M e r o m m as u rb jö rk e n A rtikel av Peder L arsson .................... sid.28

R adannonser K öpes, säljes o ch utföres.................... sid.30

Kåseri M ichael A lm qvist kåserar.................. s id .3 1

F R A M S ID A : K niv av Anders Hedlund. l:a pris i fulltångeklassen vid Kniv-SM i Sko­ kloster. Bild: Samuel Karlsson

B A K S ID A : Kniv av Bertil Fällman, 3:a pris i Helhornsklassen vid Kniv-SM i Skokloster.

Bild: Samuel Karlsson.

Våra konton i Norge och Finland har tyvärr bara ställt till problem, både för m edlemmar och kassören. På grund av detta kom m er dessa konton att avslutas och inbetalning far ske till vårt svenska postgirokonto 162 14 46 - 2.

ANNONSKOSTNADER: Tag kontakt med Hans Wikström för att höra om annonskostnader.

Telefon: 0660 - 37 27 28 E-post: h.wikstrom@telia.com

R ä tte ls e: I reportaget från Söderhamn som var med i förra num ret av Knivmakaren missade vi att ta med att Jan ”Kniv-Jocke” Olsson fick publikens pris i klassen Smyckekniv bälte. Vi ber om ursäkt för detta.

2

Medlemsavgiften är för år 2003 200:- Skr. N u kan du köpa Svensk Knivförenings nya pins. Betala 50 kr/styck ink. porto med förskottsbetalning på samma postgironum m er som ovan.

D u kan också köpa dekalaer för 5 kr/styck plus porto 5 kr.

'Knivmakaren nr. .3 2003 -

Medlemmar!

Å

terigen h ar en lyckad tävlingssäsong avslutats. H ö jd p u n k te n för vår del

var n aturligtvis Svenska M ästerskapet för K nivm akare som d e tta år hölls på S kokloster m e d S tockholm s K nivförening som lokal arrangör.

Av alla jag talat m e d ansåg de a tt sto ck h o lm arn a, m e d Lars B län n in g i spetsen, g jo rt ett alldeles u to m o rd e n tlig t jobb. Styrelsen fram för e tt sto rt tack!

A lla k an n u k o n statera att de in läm n ad e knivarna p å tävlingarna håller h ö g re o ch högre klass. D e tta gäller in te m in st de 102 alstren p å S M -et.

Jag förstår a tt d o m a rju ry n fick en g rannlaga u p p g ift a tt kora v in n a rn a i varje klass. S to rt tack även till de som ställde u p p och fungerade som ju ry över en h elg .R esultatlistan finner d u p å a n n a n plats i d e tta n u m m e r av K nivm akaren.

N ä sta års SM k o m m e r att hållas i O lofsfors m ed G ru n d s u n d a Knivgille so m lokalt ansvarig. D u b ö r vika helgen

12-13 ju n i 2 0 0 4 för d etta

arran g em an g . D e t blir in te e n b a rt k nivar som k o m m er a tt visas. H u v u d te m a t är en Sm idesfestival, d är arran g ö rern a fö rv än tar sig att e tt sto rt antal sm eder d y k er u p p från hela E uropa.

V år sekreterare och re d ak tö r R eim o n d D e m p w o lf h ar av personliga skäl avsagt sig sina u p p d ra g i föreningen. Styrelsen beklagar d e tta m en accepterar n atu rlig tv is h an s ställningstagande. R eim o n d h ar fu n n its m ed från b ö rjan i d en nya styrelsekonstellationen och h a r g jo rt e tt m ycket bra arbete, inte m in st m e d vår m ed lem stid n in g K nivm akaren. D e tta h a r g jo rt a tt styrelsen m ed k o rt varsel tvingats leta en n y redaktör, vilket vi även lyckats med!

V år nye re d ak tö r h eter S am uel K arlsson. Flera av våra knivm akare k ä n n e r säkert till Sam uel, d å h an u n d e r de senaste åren skrivit artik lar o m kniv m ak are i en jak ttid n in g . H a n p resenterar sig själv p å an n a n plats i d e tta n u m m er.

Svensk K n iv förening h ar h aft re p resen tan ter n ärv aran d e p å olika lokala k n iv tävlingar in o m och u to m landet. D ä r h a r vi sålt bl.a. vår nya pins sam t p ro p ag erat för a tt knivintresserade skall ansluta sig till vår förening so m m edlem m ar. M ån g a h ar h ö rsa m m a t d e tta vilket är m ycket glädjande.

Kjiivma^aren MEDLEMSTIDNING FÖR SVENSK KNIVFÖRENING PRENUMERATIONSFRÄGOR SLUPEN 515, 444 30 STENUNGSUND TEL: 0 7 0 -7 7 8 33 70 UTGIVARE: SVENSK KNIVFÖRENING STYRELSE ORDFÖRANDE: stig åkerblom, Norrala VICE ORDFÖRANDE: Hugo Berg, Ludvika KASSÖR: Leif Glent, Stenungsund LEDAMOT: Staffan Pantzar, Jönköping SUPPLEANTER: Bengt-OlofTallroth, Husum Kim Rosén, Orsa Michael Almqvist, Lövånger Anders Holmertz, Enköping REVISORER: Gert Remholt, Hässelby Göran Blänning, Hässelby SUPPLEANT: Folke Norling, Enköping VALBEREDNING: Jan Bergstrand, Ekerö Claes Löfgren, Eksjö Ingemar Nodell, Färila SUPPLEANT: Stig Gärtner, Malung ANSVARIG UTGIVARE: stig åkerblom Bruksvägen 6 826 62 Norrala Tel: 070 - 672 7 7 5 5 E-post: knivstig@telia.com REDAKTION: M ichael A lm q vist

N atu rlig tv is finns d e t u try m m e för flera m ed lem m ar i vår förening! D u som red an är m ed lem kanske h a r en k o m p is som är intresserad. Tala o m a tt vi h ar en b ra m e d lem stid n in g d är h an kan få m ån g a tips om sin h o b b y så kanske även h a n b lir m edlem !

Fjolårets knivskolekniv h ar lo ttats u t och d rag n in g p å d en n a, sam t två ytterligare knivar, skedde u n d e r L udvikaveckan. D e lyckliga v in n a rn a h ar fått sina knivar. Å rets knivskola m e d G in o Q u e sa d a k o m m e r sn art a tt avslutas. V i tackar G in o för a tt h an ville förm edla sina k u n sk ap e r a tt tillverka en fulltångekniv.

Tel: 0913 -1 0 0 72 E-post: carlmichael@swipnet.se Jan H edenberg

Tel: 0650 - 942 03 E-post: jan_hedenberg@hotmail. com Sam uel Karlsson

Tel: 08-309912 E-post: samuel. karIsson@swipnet. se PRENUMERATION: 1 år inklusive medlemsskap i Svensk Knivförening kostar under 2003 200:- Skr. Avgiften sättes in på postgiro 162 14 4 6 -2 .

Vi k o m m e r säkerligen a tt finna flera sådana p å k o m m a n d e tävlingar!

V i ses!

TRYCK: Strands tryckeri AB, Idrottsvägen 1, 711 3 4 Lindesberg.

T ill dess, h a ' det! stickan

'Knivmakaren nr. 3 - 2003

© 2003 ISSN 1102-5085

3

I knivmakaren Mats Mattssons Källare i Sollentuna finns allt en slöjdare kan önska. Maskiner, verktyg ock spännade material trängs om utrymmet.

En uppfinningsrik slöjdarprofil I S o lle n tu n a b o r en nyfiken och o v a n lig t u p p ­ fin n in g s rik k n iv m a k a re och s lö jd a re .

M a ts M a tts s o n h a r k n å p a t ih o p a llt frå n a v a n c e ra d e n y c k e lh a rp o r till s m ä c k ra svep­ a s k a r och han h a r o fta eg n a s p än n an d e lösnin­ g a r i s itt h a n tv e rk .

N ä r han g ö r k n iv a r a n v ä n d e r han h e lst s v a rte k till s k a fte n . S v a rte k e n h a r han fis k a t upp frå n e t t p r å m v r a k u ta n fö r sin b a rn d o m s Väddö. t e x t : L ars K och J a lve m y r, bild: S a m u e l K arlsso n

D et var en av de där synnerligen kylslagna oktoberdagarna.

Den isande vinden bet fortfarande i skinnet trots att jag satt på pendeltåget. Det gråmurriga landskapet for förbi med blixtens hastighet, tyckte jag. N är vi m ötte Arlanda Express skakade tåget av luftdraget på ett obehagligt sätt och jag gladdes åt att snart vara framme.

D är står m in värd, en gladlynt rospigg med nyfiken blick!

Hans nam n är Mats M attsson och han har bott i Sollentuna i femtiotalet år. H an kör sin välvårdade Volvo genom etablerade villakvarter och vi stannar framför en vacker villa i vitt med en trädgård, som måste prunka ordentligt under trädgårdssäsongen. Mats förklarar att det är hans hustru som med varlig hand sörjer för växternas välbefinnande. Mats bjuder mig in

4

Några av Mats Mattssons knivar med skafi av ebenholts och svartek. i huset och det står inte länge på förrän “snacket” kommer igång. Mats berättar att han är född i Ham m arby församling på Väddö. H an är uppvuxen i jordbruksmiljö. Hans far var agronom. H an skulle en gång på ett sammanträde i Stock­ holm.

H an satte Mats och hans bror vid varsin åra i det ena årparet i ekan och tog själv hand om det andra årparet. De 14 milen mellan Väddö och storstaden avverkades tur och retur på en vecka! Mats har behållit intresset för Roslagen och dess sjöfartstraditioner.

Redan i 17-årsåldern arbetade Mats som “verkmästare” på

Knivmakaren nr. 3 2003 -

Väddö Mekaniska Verkstad. Personalen bestod av “verkar'n” och chefen. Därefter blev det Bolinders i Kalhäll och sedan hittade Mats sin nisch i arbetslivet. H an kom att syssla med kassaregister, först på H ugin och sedan på Swedå eller Svenska Dataregister Aktiebolag, som är den fullständiga firman.

Under tiden på Sweda ägnade sig Mats åt att utveckla den mekaniska kassamaskinen, som alla vi som har några år på nacken känner igen så väl från barndomens besök i butiker och manufakturer. Mats har en halv hyllmeter m ed patent från bl.a. Sverige, USA, Canada, Australien och Japan i bokhyllan!

Mats berättar att han var tvungen att gå upp på amerikanska ambassaden och svära på att han hade konstruerat maskinen innan m an ville befatta sig med hans patentansökan. Innan denna ed avlades försågs patenthandlingarna med lacksigill och diverse annat lull-lull. T änk vilken upplevelse att få ett patent beviljat i USA! Nyckelharpor till spelmän Efter en lång och konstruktiv yrkesverksam tid skulle Mats nu njuta sitt otium. H an insåg snart att han måste göra något!

Sagt och gjort, Mats började slöjda. 1981 började han bygga nyckelharpor. H an gick på kurs och visade fram fötterna till den grad, att han snart hade tagit över ledarfunktionen på kursen. Under en term in byggde han två harpor! D å skall man ha i m innet att det tar om kring 300 tim m ar att bygga en nyckelharpa.

D et har blivit inalles 29 nyckelharpor genom åren. Mats har två harpor kvar i sin ägo. De övriga har ham nat hos spelmän i flera olika länder och hos barnen. Jag studerar de två nyckelharporna med stort intresse eftersom jag själv fuskar i den branschen sedan några m ånader tillbaka. D et är bara att konstatera att det är utsökta arbeten med en fantastisk finish.

Den ena harpan har dessutom en alldeles speciell utform n­ ing av halsen efter Mats egen idé. Skruvplattan lutar uppåt och gitarrmekanismen är dold i skruvplattan! Alltså en äkta Mattssonharpa! Som ni förstår har jag inte sett något liknande och att säga att jag är im ponerad är ett understatement! M en detta är så typiskt Mats.

H an klurar och fixar och söker ständigt nya vägar. H an är nyfiken till tusen och skall alltid pröva. H an visar mig också en egenutvecklad och naturligtvis suveränt enkel m etod att dekorera knavrarna eller nycklarna med precision! Karl' n är en riktig Uppfinnarjocke!

N är jag häm tat mig något från alla intrycken av harporna blir jag förevisad några knivar som Mats har gjort. Även

Mats är uppvuxen på Väddö och hand bakgrund kommer ofta fram i de alster som han gör. Här en fällkniv dekorerad med Väddö sigill.

Knivmakaren nr. 3 2003 -

Den grova svarteken som M ats använder ger knivarna en an­ norlunda och spännade karaktär. knivarna kännetecknas av högklassigt hantverk och “stuket” kan man inte heller klaga på. Knivarna har en behaglig tyngd och ligger fint i handen. Mats vet egentligen inte hur han kom in på det där m ed knivar. H an hade besökt Sätergläntan och träffat slöjdarkompisar i många år och när han där köpte ett blad av Kay Embretsen fick han den slutliga knuffen in i knivmakeriet. H an gick en kurs på Slöjdens hus i Stockholm och där talade deltagarna om att bilda en knivförening, Stock­ holms knivförening. Mats var alltså med från början i förenin­ gen. H an är också medlem i Svensk knivförening och läser Knivmakaren med stor behållning.

Im ponerande kvalitetshöjning Skaften på de knivar som Mats visar mig är av svartek, som han själv sågat från ett pråmvrak i Grisslehamn. Eken är mycket vacker genom att den förutom svärtan har stråk och fläckar av gyllengult. En av knivarna har en sjömansknapp - ni vet en sådan där mässingsknapp med ett ankare på - på bak­ kappan som är av brons. Mats har gjort ett femtontal knivar.

De flesta har ham nat hos släkt och vänner som presenter.

Precis som många andra med insikter i knivbranschen är Mats im ponerad över den kvalitetshöjning som skett inom

5

Det har blivit inalles 2 9 nyckelharpor genom åren. Mats har två harpor kvar i sin ägo. De övriga har hamnat hos spelmän i flera olika länder och hos barnen. svenskt knivmakeri på bara några år. M ats visar m ed stolthet några knivar som han beställt av duktiga knivmakare som Laszlo Balatoni, Jan Bergstrand och Anders Regnander. H an har också en verkligt fin samekniv av Helge Sunnas hand.

Knivarna kännetecknas av högklassigt hantverk och “stuket”kan man inte heller klaga på

6

Tiden har flugit fram under vårt samtal. Vädret verkar ha smit­ tats av Mats goda hum ör för nu skiner solen när vi går ned i källaren och tittar på verkstaden. D et räcker med följande ord för att beskriva den: Där finns allt! Förutom de maskiner som behövs för slöjdandc på högsta nivå ser jag ett imponerande virkesförråd. D et ena päronträdet trängs med det andra och plom m ongrenarna letar sig fram bland jakarandor och, ja, Gud vet allt! H är står också lockämnen i alpgran och bot­ tenäm nen i lönn till nyckelharpor.

Svepask utan skarv N är vi tagit oss upp ur källaren är jag tvungen att ta en ny titt på de skålar, skrin och askar som Mats visade mig redan när jag kom. Ett skrin är försett med utsökt karvsnitt och en svepask har ingen skarv! N är Mats berättar hur han burit sig åt framstår allt i ett förklarat skimmer. Så enkelt men så svårt att kom m a på, om man inte har Mats talang för okonventionella lösningar, förstås.

Som framgått är Mats gladlynt, fiffig, nyfiken, påhittig, kunnig och erfaren i slöjdande. H an har dock ytterligare en fram trädande egenskap. H an är enorm t generös! N är han skjutsar mig till pendeltåget är jag försedd med diverse material och prylar till m in nästa nyckelharpa och m ina kom ­ m ande knivar. Jag vill rikta ett innerligt och stort TACK till Mats för att jag fick möjlighet att besöka honom och ta del av hans stora kunnande!!!

D et var fantastiskt trevliga timmar! Låt er nu imponeras av bilderna på Mats och hans slöjdalster!

Knivmakaren nr. 3 - 2003

N y redaktör tar över knivmakaren Tidningen Knivmakaren har få tt nytt utseende och ny redaktör. Samuel Karlsson ta r över efter Reimond Dempw o lf och ambitionen är a tt en bra tidning ska bli ännu bättre.

N um m er tre av Knivmakaren som du håller i din hand är den första tidningen som Samuel Karlsson jobbat med. Formen är lite annorlunda men innehållet kom m er även fortsättningsvis bygga på insänt material från er medlemmar och det är viktigt att ni delar med er av långa och korta referat och berättar om vad som häder i er verksamhet.

Samuel Karlsson är 32 år och bor och jobbar i Stockholm.

H an är frilansjournalist m ed kulturhistoria och hantverk som specialområden. H an har tio års erfarenhet från tidningsbran­ schen och har bland annat jobbat på Jönköpings Posten, Ex­ pressen och Aftonbladet. I höst komm er hans första bok med titeln “Historiska hantverk.

- Jag ser fram emot att vara med och skapa en intressant och snygg tidning. D et finns alla förutsättningar för att det ska lyckas. M ed era bilder och texter och min erfarenhet av redi­ gering kan det bli något riktigt bra, säger han.

Samuel är inte knivmakare själv men har skrivit mycket om äm net i jakttidningar.

KM

Allt för knivmakaren Vi har allt du behöver för knivtillverkning

Knivblad från Finland, Sverige, N orge M ora, Frost, Eka, RB, Broström , Baudin, B jörkm an, Brusletto, Helle, Lauri,_______ K ankaanpää, Roselli, Järvenpää_________ Priser 15:—1250:-/st____________________ Skaftäm nen i trä, renhorn, älghorn, läder, tråd, spacer, vulcanfiber, buffelhorn, m ässsing- och nysilverbrickor, nitar, nitknop­ par, holkar, topplattor. parerskvdd, bygg­ satser. näver, borrar, raspar, filar, sliprullar, sliphvlsor. rem m ar, färg, läderglans, lim. nålar, sylar, verktyg, böcker, mm.________ B eställ katalog om gående. Skickas gratis.

Jakt & fritid i Rundvik Revsundsvägen 24 840 50 Gällö______ Tel 0693 - 66 20 50 Fax 0693 - 66 20 51 Mobil tel 070 - 550 67 16 Knivmakaren nr. 3 - 2003

Frilansjournalisten Sam uel Karlsson ä r ny redaktör fö r tidningen K nivm akaren.

www.brisa.fi

Knivsmed Pär Björkman

Jfar ni vägarna för6i Vmeå sä är m adtid väfomna att 6esöåg mig i min smecfja.

(Ring såfå r ni väg6esffivning.

Skrävel sjövägen 6 904 40 Röbäck par@bjorkman.net 090 - 462 25 7

Kvinnoknivar från Dalarna Kniven har alltid setts som mannens verktyg, ibland även som vapen.

Mindre känt är det a tt även kvinnor bar kniv ganska allmänt, i somliga landskap så sent som på 1800 - talet. t e x t : P e n tti T u ru n e n

O m vi bortser från norra delen av landet och den samiska befolkningen där, så var Dalarna och de om kring liggande landskapen något av de senaste för knivbärande kvinnor.

D et är framför allt den konservativa Dalabefolkningen som, troligen i en ganska stor om fattning, behöll slidkniven som en nödvändigt tillbehör för den dagliga livet och dalkul­ lorna var inte sämre beskaffade i den hänseende. N är det gäller kullorna och kniven, så bör man i egentligen tala om knivar för det fanns tre, klart olika, knivtyper som har varit i bruk i området.

O m vi skulle börja med den finaste av dem, och det är utan tvekan Gästabuds-kniven eller ” jäspos” kniven som den kal­ lades på dialekt, även ”jonge” eller ”gjutjonge”, benämningar känner m an till. Till dem som inte känner till knivtypen kan behöva en kort beskrivning vad den är och hur de ser ut.

Gästabuds kniven är en matkniv med fällknivskonstruktion, och den har en bred, i spetsen rundat blad att skära med men även för att kunna gripa m atbiten mellan knivbladet och tum m en och föra den till m unnen. Skaftet var alltid av gjutet mässing eller brons, svängt i formen och avslutningen av skaf­ tet hade en form av drakhuvud.

Som nam net säger brukade m an kniven när man gick till kalas = Gästabud, för bruket av matbestick så som vi känner till kom först i slutet på 1800 —tal till allmogen. Kniven i fråga kompletterade man med en träsked, ibland även med en tvåkloig gaffel. D et senaste var inte alls så vanligt men förekom dock, trots allmogens misstro m ot sådana livsfarliga verktyg vid m atbordet. D etta kanske i en större om fattning än vad vi tror i dag.

N är m an tittar på museernas samlingar av dylika föremål, ser m an ofta gästabudsknivar med graverade, eller på annat vis ditlagda ägarinitialer och även årtal. N är initialerna slutar med ”D ”, så är det fråga om en kvinnlig ägare ”D ” för dotter, m an­ liga slutar förstås med ett ”S” som son. Jag tror personligen att dessa gästabudsknivarna var vanligare hos kvinnor än m än­ nen, för karlarna hade ju naturligtvis sin slidkniv att tillgå.

Dessa knivar var, som oftast, väldigt väl gjorda, och den finaste av dem hade även en liten tvåkloig gaffel göm d i det ihåliga bronsskaftet. M er om gästabudsknivar i ett annan sam­ manhang. Jag får här påpeka att gästabudsknivarna brukades allmänt i hela landet, möjligen mer i mellersta Sverige, men som tidigare näm nts senast i Dalarna och Hälsingland, först

8

Gästabuds kniven är en matkniv med fdllknivskonstruktion, och den hc.r en bred, i spetsen rundat blad att skäm med men även fö r a tt kunna gripa matbiten mellan knivbladet och tummen och föra den till m un­ nen. Skaftet var alltid av gjutet mässing eller brons, svängt i formen och avslutningen av skaftet hade en form av drakhuvud. vid andra hälften på 1800 —tal slutade man det i samband att matbesticken i hushållen blev vanliga även hos allmogen.

D e k o ratio n e r och holkar Den andra knivtypen, på många sätt ännu intressantare, är en förhållande vis liten, vanligen ca 160 mm lång, slidkniv. Av dessa har jag sett ett femtontalet knivar, så jag har all anled­ ning tro att de var ganska vanliga kvinnoknivar. Den knivoch framför allt slidtypen, så vitt jag vet, har förekommit bara och endast i Dalarna.

Kniven i sig har inga konstigheter, som oftast, en vanligt björkskaft m ed handsm itt blad av varierande utseende, Ibland även en smal metallholk m ot bladet. Men många av de har yt-

Kjiivmakg.ren nr. 3 - 2003

terligare en detalj som skiljer dem från det gängse, de här näm ­ ligen pågjutna tennholkar både upp —och nertill och somliga gånger sträcker dessa över hela skaftets längd. D etta säregna sätt att dekorera en knivskaft förekommer endast i Dalarna, dock sporadiskt även vid bottenvikens kustland samt i norrbotten. Därem ot är tekniken välkänd i Finland, stort sett över hela landet. Så därför vill jag mena att den rikliga förekom­ sten i Dalarna, kan ha ursprungligen med finskt invandring att göra, som vi alla vet har dessa folkflyttningar pågått flera hundra år och koncentrationen för den tidiga flyttningen var ju Hälsingland, Dalarna och Värmland.

N å väl, åter till tenndekorationer/ holkningen. De knivar som jag har studerat visar en mångfald av olika typer av m ön­ ster, somliga har en båge, liknande halvmåne, och stjärna som

Knivmakaren nr. 3 - 2003

motiv, somliga har en annan typ av linjemönstring. Som­ liga har även ägarinitialerna pågjutna i skaftet och då förstås kvinnligt sådan.

Säkert är en del de sist näm nda fästmansgåvor, till den blivande hustrun, eller så har någons bror eller far velat göra en fin kniv till dottern / systern i huset, vem vet.

Tenndekorationen är ofta något klum pigt i formen men det har inte så mycket m ed tillverkarens skicklighet att göra, utan ingår i själva teknikens begränsningar, dels ska mönstret vara djupt skuren i skaftet och inte vara alltför fint skuren hellre för att det smälta tennet ska hinna flyta i alla tom rum innan det stelnar till.

Tekniken är likaväl brukat även i karlarnas knivar och om man ser en kniv utan slida, så är det bara knivens storlek som man

9

kan använda som rättesnöre om det är frågan om en kvinnans —eller mannens kniv.

Så har vi kom m it till poängen, så att säga, för det är slidorna som är det mest unika i kvinnoknivar från Dalarna, eller rättare sagt den säregna m önstringstekniken som bru­ kades i dem. Knivslidan i sig har en rak, liksidig form, somliga gånger en sågtandad öppning, oftast av ogarvat läder och med olika sätt m önstrad med geometriska eller fria figurer, men inte nog med det utan m an har brukat kluvna fjäderpennor till att kom plettera det tryckta mönstret. M an har arbetat på så sätt att man har stuckit fjäderpennorna ömsom genom lä­ dret, ömsom låtit dem ligga på ytan och därigenom fått fram, ett oftast, rektangulär på spetsen stående mönster, eller så har

D et är slidorna som är det mest unika i kvinnoknivar från Dalarna, eller rättare sagt den säregna mönstringstekniken.

10

man gjort linjer med samma teknik, flera linjer i om lott kan ge en intryck av ett rutmönster.

D et är ju bruket av fjäderpennor på detta vis, som gör Dalaknivarna så unika, jag har då aldrig sett någon liknande teknik brukas någon annanstans.

Fäbodsknivarna Så till den tredje typen av Dalknivar och kvinnoknivar, det är de så kallade Fäbodsknivarna, vilka är de mest kända av samtliga. M ed fäbodskniv menar man en enkel brukskniv med läderslida kom pletterad lock eller ”hatt ” , så att kniven ligger helt skyddad av lädret samtidigt som locket med rem upphänget såg till att det var stört omöjligt att tappa kniven även om passformen inte var så god mellan kniv och slida. För er, som till äventyrs inte känner till knivtypen får jag förklara att locket eller hatten löper i upphängets rem och lyfts opp när man skall bruka kniven.

Fäbodskniven är, som regel, något enklare och mer bruksknivsaktigt än den tidigare kvinnokniven, nam net kommer förstås av omgivningen där kniven mest och oftast brukades.

Kvinnorna kunde ju vara ensamma långa tider vid fäbodarna för att sköta kreaturen och ta vara på mjölken och dess vidare förädling till ost osv, och då behövde de även egen kniv för de dagliga sysslorna.

D en här knivtypen var lika vanlig även hos karlarna. Så omigen, det är knivens storlek som kan avslöja den f.d. äga­ rens kön. För övrigt har fäbods knivmodellen m ed ”hatt” fatt ganska stor spridning, den har funnits i flera landskap, föru­ tom Dalarna, den är även känd i västra Finland och så långt ifrån ursprunget som i Estlands gamla svenskbygder i västra Estland.

Slidtypen är i sig mycket gammal, den äldsta kvarvarande hade väl den s.k. Bockstensmannen, mossfyndet från 1300 —talet, och slidtypen brukades allm änt fram till 1900 —talets början. D en blev långlivad just i Dalarna, och num era anser m an att det var Dalarna som var centrum för slidtypens vidare spridning på senare tid. Åter igen till kvinnor och Dalarna, S ä tte t a tt bära kniv - livband och bälte Jag har näm nt tidigare att fäbodsknivarna bars ute vid fäbo­ darna och naturligtvis även hemm a vid behov, men hur det förhåller sig m ed de finare knivarna, där är jag något osäker på, m en vi kan anta att de brukades ungefär på samma sätt och att det var frågan om en alldagligt och nödvändigt verktyg.

D et finns dock indikationer att i somliga socknar ( bla. Orsa) kan knivstället ha burits även m ed finare kläder ( Folkdräkter), men jag har inte sett något bildmaterial som skulle kan ge stöd för det. Troligen brukades dessa före 1800 - talet och hörde till husfruns klädsel. Orsa bältets beskrivning: D et var av sämskskinn, dekorerat med nitar och plattor av silver, mässing eller tenn. Allting rikligt ornamenterat, i bältet hänger kniv, nyckel och nålhus, allting fint mönstrat.

Carl von Linné noterar vid sin Dalaresa 1734 att kvin­ norna i Rättvik bar kniv i ett läderbälte med metallbeslag, och då var det fråga om helgkläder.

Kvinnorna bar inte endast kniv, utan det fanns flera at­ tribut oftast ihop m ed knivgehänget. Vanligen hade kvinnor ett, på olika vis vävt, flätat eller plockat och på så vis m ön­

%nivmakaren nr. 3 - 2003

Nålhusen hands vid knivupphänget eller livbandet med ett kortare vävt band, likaledes mönstrat, även sämskskinn kom till använd­ ning här. Syringen träddes på nålhusets band, och ja g har sett ibland även fingerringar av mässing, med eller istället fö r syringen. strat livband av ullgarn vid höften. Det kunde ha en spänne av mässig eller knöts ru n t midjan med hängande tofsar, i den hängde man kniven, nålhuset, nyckeln, möjligen även saxen, och andra ting vid behov.

De övriga näm nda tillbehören, så som vallhornet och kaffeko­ san, hörde till vallpigans utrustning, Nyckeln eller nycklarna, tecken för husfru. Osv. dessa kan variera kraftigt, beroende av bäraren och tillfället.

Nålhus D et är platt, svagt koniskt till formen, gjutet av mässing, övre delen är rundad och den nedre, helt öppet, och ofta fina svän­ gda kanter.

Dekoren utgör av vid gjutningen tillförda slingor, eller att de är graverade efteråt, de kan vara kompletterad med genom­ brutna mönster, samt ofta ägarens initialer och årtal inristade.

Dessa bands vid knivupphänget eller livbandet med ett kor­ tare vävt band, likaledes m önstrat, även sämskskinn kom till användning här. Syringen träddes på nålhusets band, och jag har sett ibland även fingerringar av mässing, med eller istället för syringen. (möjligen en fästmansgåva eller förlovnings ring)

H är nedan ett par lokala beskrivningar om utrustning och bärsättet: Ovansiö, kniv m ed hatt på slidan, totalt längd ca 20 cm bars i livband eller livbälte. Knivslidan var mönstrad med korsande linjer och ringar mellan dem. Nålhus, liten kosa och vallhorn kompletterade vallpigans utstyrsel.

Svärdsjö —Enviken. Fäbodskniven bars tillsammans med nålhus och syring i förklädesbandet. N ålhus av mässing, konform at platt hylsa med riklig gravyr, ofta med årtal samt kom pletterad med genom bruten mönster, somliga med hjärtformade öppningar.

Nålhus och syring hänges i varsitt flätband vilka i sin tur

%nivmakpren nr. 3 2003 -

II

hängde i knivens läderupphänge. Bandet med röd m önster på vit botten, kom pletterad m ed smala blåa ränder vid kanten.

D etta bars till rödrandigt — eller kattunförkläde. D et fanns en blå/vit/röd randig variant till blårandig förkläde, samt en mörkare variant till svart förklä.

H är må jag inflika angående färger osv. på banden att dessa är vad jag har erfarit från olika böcker om folkdräkter, åsik­ terna om det kan vara delade.

N är man skulle bort till kalas/gästabud, var man förstås fin­ klädd och till kvinnornas finkläder tillhörde s.k. Kjolväska/ kjolsäck vilket var som regel konstifikt utstyrd m ed fina ap­ plikationer eller broderier, även tenntrådsbroderier förekom.

Det senaste kan te sig underligt, för tenn3trådsarbeten är ju sydsamernas sätt att dekorera tyg - eller läderarbeten, men känner man till att det fanns så kallade socken lappar, ända ner till Västmanland, ja, då är det inte så konstigt egentligen.

(Sockenlapparna var ofta slöjdare/ hantverkare, samt att de ut­ förde arbeten, typ hästslakt o.s.v. vilket ansågs som inte riktigt ”rum srent” för vanliga människor).

I alla fall, dessa kjolväskornas innehåll tillhörde vid kalasen säkert en gästabuds kniv och möjligen en liten sked av trä och var man riktigt fint folk så även en tvåkloig gaffel av vikmodell fick plats där i också. Noteras kan att karlarna hade ofta sin slidkniv även till maten men det förekom att de hade även en gästabuds kniv hängandes bredvid slidkniven på bältet.

Det har varit många tillverkare för gästabudsknivarna men ytterst få är namngivna, från Dalarna känner man till endast en smed med nam net, han hette Ander A:sson Aselius i Ö st­ berg f. 1811.

Jag är alltid intresserad av alla slags knivinform ation om gamla knivar, bilder, artiklar, info om smeder e.t.c. tel. 0224-96055 Adress: Pentti Turunen Delbo Rödje 535 74492 Huddungeby

M ed fäbods kniv menar man en enkel brukskniv med läderslida kompletterad lock eller ”hatt ”, så att kniven ligger helt skyddad av lädret samtidigt som locket med rem upphänget såg till att det var stört omöjligt att tappa kniven även om passformen inte var så god mellan kniv och slida.

Är Du intresserad av att köpa tidigare årgångar av Knivmakaren?

På inbetalningsblanketten till föreningens postgiro kan Du skriva vilka årgångar som önskas. Betalning sker i fö r­ skott.

1 årgång = 125:- Skr Årgång 9 1 -9 8 = 65 0 :- Skr Årgång 2002 = 200:- Skr 12

Kjiivmakaren nr. 3 - 2003

Du har väl inte missat höstens

KATALOG! P m

Nu med över 8000 artiklar.

m

Beställ den kostnadsfritt redan idag!

Slöjd Sb&taljer* Slöjd-Detaljer AB Axvallagatan 10 Box 373 532 24 Skara Kundtjänst 0511/267 67 Fax 0511/186 20 order@ Slojd-Detaljer.com

Xa«i’a av årets nyheter!

nivblad uru|j-|juiiu. namverKsmassiy tillverkning - varje blad är unikt.

Skålslipade vilket ger en extra bra skärpa. Bladlängd 75 mm.

Artikelnr. 141283

Folkekniven n eiie .

av

rostrrin srai.

Bladlängd 88 mm.

Artikelnr. 141303

Spänne

Spänne

Spänne

Tass.

Passar till 45 mm bältesrem.

Artikelnr. 100683

Örn.

Av antikmässing och strass.

Passar till 40 mm bältesrem.

Artikelnr. 100649

Passar till 40 mm bältesrem.

Artikelnr. 100632

Beställ snabbt oeh enkelt på www.SIoid-Detaljer.com

Material, maskiner &Cverktyg för knivmakare

\ T* m n \ V / r n o i m Näsm ark 3, 916 93 BJURHOLM Tel: + 46(0)932-270 27, Fax: + 46(0)932-270 62, Mobil: 070-582 09 32 Email: info@ jano-knives.com Hemsida: www.jano-knives.com

'Knivmakaren nr. 3 - 2003

p

. ~a . + ^ rl0

Jano knives, N äsm ark 3, 916 93 Bjurholm Telefon: 0932 - 270 27 Fax: 0932 - 270 62 M obil: 070 - 582 09 32 E-post: info@ jano-knives.com Hem sida: w w w .jano-knives.com

u r a .i I V knives

Heta svenskar i Elverum D et var många svenska knivintresserade som lockades till årets hantverksdagar i Elverum.

Flera av våra knivmakare utm ärkte sig i tävlingen och klarade sig bra i den hårda konkurrensen med våra nordiska grannar. t e x t : K M , b ild : S tig Å k e r b lo m

I 30 graders värme svettades besökare och utställare vid hantverksdagarna i norska Elverum. En hel del svenskar m ötte upp för att beskåda utställningen och delta i knivtäv­ lingen.

D et blev en högintressant värdemätare mellan brödrafol­ ken. I den hårda konkurrensen lyckades flera av våra lands­ m än placera sig väl i prislistan och flera fina meriter ham nade hos de svenska knivmakarna. Rankingen i den norska kniv­ tävlingen bestäms m ed ett poängsystem som innebär att flera bidrag kan ham na på samma plats eller premie som det också kallas. I klassen ”Tradisjonell staskniv” var det exempelvis fem knivar som fick första premie men bland dem kammade Pentti Turnéns bidrag hem högsta poäng och utsågs till bäst i klassen. Även Rolf Backlund, Jonny Nilsson och Jan Jonsson lyckades m ed bedriften att få första premie och bli bäst i klas­ sen.

En extra fin fjäder i hatten gick till Jonny Nilsson - kniv­ virtuosen från Arvidsjaur. Hans bidrag i klassen ”Påkostet brukskniv” tilldelades titeln ”Årets kniv 2003”.

Alla svenska placeringar ser ni här intill. Vi har behållit de norska begreppen på klasserna för att undvika dåliga över­ sättningar.

Smeden Mattias Styrefors var en av alla svenskar som visade upp sina alster.

Tradisjonell staskniv, G rupp A: I. premie: Pentti Turunen, Huddingeby, Bäst i klassen: Pentti Turunen, Huddingeby, Sverige

Tradisjonell staskniv, G rupp C: I . premie: Rolf Backlund, Piteå.

Bäst i klassen: Rolf Backlund, Piteå.

Påkostet brukskniv, G rupp A: 1. premie: Jonny Nilsson, Arvidsjaur.

2. premie: Jan Jonsson,Vagnhärad.

Pentti Turunen, Huddingeby.

Bäst i klassen:Jonny Nilsson,Arvidsjaur.

Påkostet brukskniv, G rupp C: 3. premie: Ingvar Backlund, Vindeln.

Turkniv, G rupp C: 2. premie: Stig Gärtner, Malung.

3. premie: Peder Sönsteby, Lima.

Hedersomnämnande: Patrik Johanson, Lima.

Apen klass, G rupp A: I. premie:Jan Jonsson,Vagnhärad.

Bäst i klassen: Jan Jonsson,Vagnhärad.

Mats-Ingvar ”Hagge”Svensson visade upp både fina knivar och silverarbeten 14

Å rets kniv 2003: Jonny Nilsson,Arvidsjaur.

Knivmakaren nr. 3 - 2003

En spännande skapelsefrån norske knivmakaren Harald Sellevold, Bergen.

Norske ordföranden Åge Olsted tillsammans med Pentti Turunen.

Asta och Tage Hörkeby jobbade flitigt i Svensk Knivförenings monter. H är tillsammans med LeifG lent

Knivmakaren nr. 3 - 2003

Tteln ”Årets kniv 2003 ”gick til Jonny Nilsson från Arvidsjaur som fick priset fö r sitt bidrag i klassen ”Påkostet brukskniv”.

15

Imponerande detaljarbete på Bertil Fällmans helhornskniv som tog tredje pris i klassen.

En fanfar för de Folkligt, festligt och många välgjorda knivar. o Arets upplaga av Kniv-SM blev en vällagad anrättning med många goda ingridienser fö r både inbitna entusiaster och nyfikna noviser.

Mästerskapets meste pristagare. Jan Jonsson lyckades ta hem pris i sju olika klasser.

text och bild: Samuel Karlsson Med Skoklosters pampiga slottsmiljö som kuliss korades årets svenska mästare i knivmakeri. Under tre intensiva dagar fyllda av tävling, uppvisning och fest lockades uppskattnings­ vis 5000 besökare till Skokloster. Tävlingen, som arrangerades av Stockholms Knivförening i samarbete med Svensk Kniv­ förening, går bara att beskriva med ett ord och det är succé.

Med en lagom blandning av uppvisning och tävling fanns det något för alla ta del av. D et var tredje året i rad som Stockholms Knivförening anordande mässa på slottet och det märktes att man var på hemmaplan. Hela arrangemanget avlöpte utan några större problem tack vare den välslipade organisationen.

- D et har varit ett fantastiskt äventyr från planerig till genom­ förande. Ett stort tack till alla medlemmar som jobbat för att det här skulle lyckas, säger projektledare Lars Blänning.

I väntan på pristagarna. Plaketterna kommer från Damasteel A B och är det synliga beviset på framgång som knivmakarna tar med hem från tävlingen.

För tredje året i rad arrangerades en repskärartävling. Tävlingen lockade sju detltagare och frågan var om Anders Fällås skulle få behålla titeln från i fjol men det lyckades inte. Efter en god kamp avgick Johan Svärd fån Östergötland m ed segern.

På söndagen korades vinnarna i knivmakeri bland de 102 inlämnade bidragen. Av de elva klasserna nådde fem SM-status.

I de övriga var det för få deltagare. Två av de flitigaste prista­ garna var Jan Jonsson och Anders Hedlund. Jan lyckades med

M ed pampiga trumpetfanfarer annonserades årets svenska mäs- Kan det bli bättrei Mässan fick den bästa tänkbara inramningtare i knivmakeri. en av Skoklosters vackra omgivningar. Foto: Andera Holmertz.

16

Knivmakaren nr. 3 - 2003

bedriften att ta hem pris i inte mindre än sju olika klasser. Det borde räcka till en inofficiell titel som Sveriges mest mångsi­ dige knivmakare.

M en den lyckligaste pristagaren under hela tävligen var nog ändå U lf Brandt. N är han fick ta emot publikens pris för sin förfinade brukskniv syntes en liten glädjetår i ögonvrån.

Resultat och bild på alla prisknivar finns på nästa uppslag.

Bertil Fällman fa r ta emot tredje pris i Helhornsklassen 3av R o lf Friberg.

Nyfikna besökare fick ta del av knivmakeriets hemligheter. H är är smeden Peter Pettersson i farten.

Pristagarna i Fällknivsklassen: Mats Bjurman, U lf Brandt och Anders Hedlund.

‘Knivmakaren nr. 3 - 2003

l:a pris Brukskniv till Anders Hedlund.

2:a pris Brukskniv till GunolfPålsson.

3:ct pris Brukskniv U lf Brandt.

Alla mästarknivar Klasser med SM-status på denna sida

l:a pris Halvhornskniv till Jörgen Sundström

2:a pris Halvhornskniv till Jan Jonsson

l:a pris Smyckekniv ej bälte Stefan Heldt.

2:a pris Smyckekniv ej bälte Jan Jonsson.

3:a pris Smyckekniv ej bälte Stefan Heldt.

l:a pris Öppen klass U lf Brandt.

2:a pris Öppen klass Stefan Heldt.

3:a pris Öppen klass Jan Jonsson.

l:a pris Förfinad brukskniv Anders Hedlund.

18

2:a pris Förfinad brukskniv till Å ke Eriksson.

3:a pris Halvhornskniv till Eskil Andersson

3:a pris Förfinadbrukskniv U lf Brandt.

Fjiivmakaren nr. 3 - 2003

l:a pris Fällknivsklass till Anders H edlund

2:a pris Fällknivsklass till U lf Brandt

3:a pris Fällknivsklass till Mats Bjurman

l:a pris Fulltångeklass till Anders H edlund 2:a pris Fulltångeklass till Jan Jonsson

3:a pris Fulltängsklass till Pentti Turunen

l:a pris Helhornskniv till Jan Jonsson

2:a pris Helhornskniv till Olle Lundmark

3:a pris Helhornskniv till Bertil Fällman

l:a pris Smyckekniv bälte till Pentti Turunen

2:a pris Smyckekniv bälte till G unolf Pälsson

3:a pris Smyckekniv bälte Jan Jonsson

l:a pris Specialklass till Gino Quesada

2:a pris Specialklass till Jan Jonsson

3:a pris Specialklass Bertil Fällman

l:a pris Ungdomsklass Erik Lundquist

2:a pris Ungdomsklass Mattias Nilsson

3:a pris Ungdomsklass till Per Erik Söderqvist

‘Knivmakaren nr. 3 - 2003

19

N ä r du ska sy en vikslida behöver d u några specialverktyg som underlättar arbetet. E n rak syl, två synålar, tygergarn, lädersporre, ka ntjärn och gropjärn m ed v-form.

Så gör du en praktisk vikslida I tredje delen av Knivskolan har vi nu kom m it fram till läderarbetet.

Med Gino Quesadas instruktioner kan du ganska enkelt göra en praktisk vikslida till din fulltångekniv. Steg fö r Steg. t e x t o ch bild: G in o Q u e s a d a

Verktygen som behövs för att göra en praktisk vikslida är: En rak syl, två synålar, tygergarn, lädersporre, kantjärn och gropjärn m ed v-form.

1. Vi börjar med att rita upp bladets form på ett papper. Jag lägger till 1-1,5 cm extra runt bladet. Därefter klipper jag ut ”mallen” m ed en vanlig sax.

2. Nästa steg är att mäta ut hur mycket läder vi behöver. Det går lika bra med Shaft- som Rårandsläder. M en jag använder 20

Knivmakaren nr. 3 - 2003

Shaftläder och behöver därför inte tänka på att lädret skall krympa, eftersom Shaftläder inte krymper som Rårandsläder.

perfekt med en tjocklek på 2.5 —3mm. O m du gör en större kniv bör du nog använda lite tjockare.

3. Därefter behöver vi räkna ut omkretsen på kniven.

O ch så här gör du: Jag har en liten remsa av samma läder som slidan, jag m äter den tjockaste delen på kniven och lägger till bredden från mallen som vi klippte ut tidigare som var 15x2 = 30 mm. N är vi ska vika slidan behöver vi två gånger m åttet och sen tillkommer längden.

5. Vi har nu kom m it så långt att vi ska börja limma.

Jag använder mig av ett lim som heter Klebfest det passar utm ärkt till detta ändamål. Lädret ska vara slätt på utsidan använd lite sandpapper innan du limm ar annars släpper det.

4. N u ska vi skära ut en bit läder och till en normal kniv är det

Knivmakaren nr. 3 - 2003

6. Markera var biten ska ligga för att få lite bättre kontroll.

Lägg lim på bägge sidorna, låt det torka ett par minuter. Nu kan du pressa slidan med en tving i 15-20 min.

21

Vikslidan börjar ta form. N är den är färdigsydd är det dags att lägga den i blöt tillsammans med upphängaren, som sedan monteras

7. Nästa m om ent är att åstadkomma en bra passform på slidan. Vi lägger kniven närmast kanten på slidan och viker den andra halvan och undersöker om passningen är bra och skär bort evt. överflödigt läder. Titta en extra gång så att det passar bra innan du limmar och pressar ihop slidan.

8. N u ska vi skära rent kanten och innan vi viker ihop för att limm a den andra halvan gör vi några skåror i m itten av slidan för att ta bort alla spänningar.

9. Under tiden som slidan torkar gör vi en upphängare . En bit läder som är lika bred som D-ringen och 14cm lång. Markera vart den skall sitta, gör hål och skär.

10. N är slidan har kniven passar. N är kom m er att göra en I sömskåran som vi 3m m mellan hålen.

torkat är det viktigt att du kollar så att passformen är bra kan du börja sy. Vi såkallad skomakarsöm. har gjort har jag markerat ett avstånd på

För att göra hål i lädret använder du en syl eller borrar med en liten borr, men tänk på att vara noga så att hålen stämmer på baksidan.

Det är lättare att använda en syl i början, du far bättre kon­ troll.

22

N är slidan är färdigsydd ska vi blöta den och upphängaren, som vi sedan sätter på plats. T itta så att allt är okej. Sen kan du stoppa1kniven i slidan. N u ska vi använda oss utav ett falsben för att släta ut ojämligheter.

N är ni tycker att det ser bra ut och ni är nöjda så är det dags att sätta mönster, dekorering och färgning om så önskas. Ni kan färga slidan torr som våt.

11. N u är slidan klar.

Lycka till!

Jag tackar för mig! så ses vi nästa gång.

Knivmakaren nr. 3 - 2003

Sveriges utrikesm inister knivm ördad en 11 september 2003 kl. 05.29 avled Anna Lindh på Karolinska sjukhuset i Solna till följd av de skador hon åsamkats när hon den 10 september 2003 angreps av en knivbeväpnad vettvilling i varuhuset N K i Stockholm. Nyheten slog mig med bedrövelse och ilska på morgonen den 11 september. D et blev inte bättre av att nyheterna senare samma dag lät meddela att en knivbeväpnad 20-åring tagit sig in på en lekplats vid ett daghem i Arvika och knivskurit en femårig, oskyldig flicka till döds, uppenbarligen efter m önster av händelserna på NK.

D

M ordet på A nna Lindh medför att en familj har drabbats av stor sorg och saknad. Landet har förlorat en ansedd politiker och utrikesminister, som om vittnat vunnit internationell respekt. Oavsett vilket politiskt läger man tillhör måste man konstatera att det internationella samfundet gjort en förlust.

D en femåriga flickans död kan inte vara något annat än ett traum a och en stor tragedi för hennes familj, kamrater och personalen.

Jag skall inte ge något personporträtt av A nna Lindh. Jag har inte tillräcklig kunskap om henne för det. Jag kände inte heller den femåriga flickan. Vad jag vill är att klargöra att alla seriöst verksamma knivmakare och andra knivintresserade fördömer att mänsklighetens äldsta redskap brukas på detta sätt. Även Knivsverige drabbas av händelser som dessa. N är vi i Stockholms knivförening njuter av att ha genomfört Kniv-SM 2003 på ett berömvärt sätt och tycker att vi lyckats bidra till att höja den konstnärliga nivån i knivmakeriet inträffar detta! Vi knivintresserade drabbades just den 11 september för två år sedan också när knivkapade plan flögs in i W orld Trade Centers tvillingtorn.

Alla som grips av sorg och vanm akt inför våldsgärningarna tar av naturliga skäl avstånd från knivar och m änniskor som intresserar sig för knivar. Vi som sysslar med knivar på ett eller annat sätt måste ha förståelse för detta. Samtidigt har vi en uppgift att förklara vad vi egentligen sysslar med och varför vi gör det. Vi måste klarlägga att våldsdåden inte beror på kniven utan den som håller i den!

H ur skall vi åstadkomma detta? Som jag ser det har Svensk Knivförening och landets övriga knivföreningar ett ansvar att sprida kunskap om vår verksamhet. Vi bör alla ta vara på de tillfällen som erbjuds att visa upp oss och berätta för allmänheten att vi gör knivar för fredlig användning. Vi borde kunna verka för att alla unga bibringas kunskap om vad en kniv är och h u r den används. Möjligen kan vi fundera på om vi i tävlingssammanhang bör begränsa antalet klasser eller definiera om klasskriterierna för att minska risken att alltför ”krigiska” skapelser får framskjutna placeringar och därmed blir stilbildande. D etta är dock en defensiv politik, som m an norm alt inte bör godta.

D etta är några snabba tankar under en dag av bedrövelse.

D et är fullt möjligt eller till och med sannolikt att andra har

"Knivmakaren nr. 3 - 2003

Utanför varuhuset N K i Stockholm, däe Anna Lindh överfölls av gärningsmannen, växer berget med rosorfrån alla sörjande. bättre idéer. Låt oss andra knivpysslare ta del av dem! Det är som jag ser det mycket viktigt att vi får en diskussion om vad vi kan göra för att vår kära hobbys anseende inte skall naggas i kanten ytterligare. Vi bör också fundera på om vi kan bidra till en bättre knivkultur i alla samhällsskikt! A tt vansinnesdåd aldrig lär gå att undvika är en annan sak, m en vi far bara inte kasta in handduken för det!

Stockholms knivförening genom Lars Kock Jalvemyr Svesnka Knivförening genom Styrelsen

(Reportaget från Ludvika kom m er i nästa num m er av Knivmakaren) 23

Våra knivmaterial

och deras användningsområden del 2

Vi botniserar vidare i knivmaterialens stora och fascinerande djungel. Nu har turen kommit till de syntetiska material.

Vi reder ut alternativen och tar upp fördelar och nackdelar med att använda den här typen av skaftämnen.Vi titta r också närmare på val av sandpapper och ger tips om finurliga verktyg. t e x t : Jan H e d e n b e r g , bild: S a m u e l K arlsso n

I förra num ret av Knivmakaren skrev jag en del om olika naturliga träslag vilka lämpar sig väl för knivslöjden. I ingres­ sen till den första delen i den här artikelserien näm nde jag även i förbifarten några andra material som blivit ganska populära bland en del knivmakare. D et handlar bland annat om Composite-material, alltså olika blandningar av plaster och epoxi, som sammanpressats till block och avsedda att imitera naturliga material. Av dessa finns idag ganska mycket att välja bland, till exempel alternativt elfenben, hornim ita­ tion, im itation av sköldpaddsskal och pärlemor, för att endast näm na några.

En del av dem är trevliga att arbeta med, andra ser lite väl syntetiska ut, men gemensamt för dem alla är att efter polering på bomullstrissa far en helt otrolig finish. Somliga knivslöjdare tillverkar hela skaft av ämnena, andra lägger in en bit nertill och/eller upptill på skaftet som dekoration. Bäst är nog det senare och att fälla in en mindre bit någonstans en bit upp på skaftet. Fördelen med materialtypen är att det är tämligen

K nivm akaren Stefan Å berg är en av dem som tycker om a tt använda det konstgjorda m aterialet micarta. H ä r i skaftet p å en liten yxa.

24

lättarbetat, men en nackdel är att putsdam m et stinker och inte är bra att inandas. En annan klar nackdel är i flera av fallen hållbarheten, det är skört; tappa därför aldrig en nästan färdig kniv med inlägg av dessa produkter m ot något hårt, det går då ofta undantagslöst en flisa ur desamma.

Några av ämnena levereras som block lagom stora för ett norm alt knivskaft, eller till att kapa dekorationsbitar av.

Andra säljs som tunna skalor om cirka 5-6 mm, främst kanske avsedda för fäll- och fulltångeknivar, m en även de användbara som mellanlägg i skaft på sticktångeknivar.

M anipulerat och konstgjort D et förekommer olika m anipulerade äm nen, som visserligen innehåller naturligt trä, m en som behandlats på olika sätt för att ge speciella egenskaper. Ett sådant är det tidigare näm nda stabiliserade träet som blivit otroligt populärt.

Några materialförsäljare tar em ot och vidarebefordrar dina egna träbitar för stabilisering och priset är oftast rimligt.

Svenska träslag som till exempel masurbjörk, sälg, al, rönn och lönn passar bra att stabilisera. Träbitar som annars inte skulle gå att använda, som exempelvis rötade stycken av sagda träs­ lag blir faktiskt snyggare än något annat efter behandlingen.

H ör med din materialhandlare!

Pakka W ood kallas en annan produkt som är, eller åtm in­ stone har varit ganska populär. D et är konstruerade bitar av laminerat hårdträ. Personligen anser jag materialet vara rätt trist, men det är återigen m in högst personliga uppfattning.

D et har samma fördelar som stabiliserat trä, det är okänsligt m ot fukt, blod och annat som kan ställa till förtret för ägaren av en fin kniv med naturligt trä i skaftet. M en nog ser det lite stereotypt och konstgjort ut. Passar nog främst för den m öd­ erne slöjdaren som inte har känslan eller förmår uppskatta den långa och mödosamma vägen till ett fullödigt resultat med det naturliga träet. M en visst, praktiskt är det.

M icarta är ett annat industriellt framtaget skaftmaterial som i tillverkningshänseende påm inner om Pakka Wood, men istället för trä har man i processen använt papper eller textilmateriel vilka tillsammans med plasthartser under högt tryck pressats ihop till fasta bitar. M icartan finns i ett antal färger och kom binationer av färger. Jag m enar att det har samma positiva och negativa egenskaper som Pakka Wood.

Plast och naturliga m aterial Rekonstruerad ädelsten är något som används av många slöjdare idag. H är handlar det återigen om plast i kom bina­ tion m ed naturligt material, nämligen olika pulveriserade stensorter.

Färgerna är ofta olika blå och gröna nyanser och till strukturen lite likt marmor. M aterialet är ganska tungt som man kan förstå, varför det mest används som skalor till mer slimmade fulltångeknivar och som mellanlägg/avslutning på standardknivar.

Flera mer eller mindre märkliga syntetmaterial fortsätter

Knivmakaren nr. 3 - 2003

O m m icarta poleras kan d et bli riktigt b la n kt som här i en skapelse fr ä n Ingem ar Nordell. att ström m a ut på m arknaden och det är svårt att hålla sig å jour med allt det nya. Jag har näm nt en del om de kanske viktigaste, i övrigt gäller för den intresserade att själv prova sig fram.

Börja naturligt O m den experimenterande nybörjaren trots alla förekom­ m ande nym odigheter skulle vilja börja ”i rätt ände” med sitt knivmakeri och i första hand använda sig av naturmaterial, kan det vara på sin plats att tipsa lite om metoder att bearbeta och behandla dessa. Använder du följaktligen naturligt trä från ovan beskrivna lövträd eller barrträd, gäller det att tänka på att införskaffa absolut torrt material. D et är ett ovillkorligt krav för att undvika obehagliga överraskningar som exempel­ vis krym pning - särskilt viktigt om du kom binerar trä med horn eller annat material.

Observera att alla naturmaterial kan krympa, även horn om det är för färskt. Ett färdigt skaft kan se bra ut under en längre tid, m en var trästycket inte riktigt torrt kan nivåskill­ nader uppträda mellan materialen vid sådan krympning. Det blir förargligt om skaftet är slutputsat, infärgat och kanske till och m ed redan impregnerat. M en det stora problem et i sam­ manhanget är risken för sprickbildning. D et är aldrig kul att upptäcka en spricka då din fina kniv legat färdig en tid, eller ännu värre, en köpare ringer och talar om att skaftet spruckit.

Ett bra sätt - inte helt tillförlitligt dock Aär att när du står i

Knivmakaren nr. 3 - 2003

begrepp att köpa ett fint ämne, eller funderar på att ta ett eget från materialhyllan där hemma, slå två bitar m ot varandra.

D et speciella ljud, ”klonk”, som då uppstår när bitarna är torra är väldigt karaktäristiskt. Är bitarna sura eller i alla fall inte färdigtorkade blir ljudet mer dovt och lågmält.

Testet är något som blir mer självklart med erfarenheten.

E tt annat sätt som jag själv praktiserar då jag är osäker på en del nyförvärv är att under några veckor före användandet väga bitarna på en enkel brewåg, eller ännu bättre, en digital hush­ ållsväg. Jag noterar vid varje kontroll vikten direkt på själva träbiten och när det stabiliserats låter jag det ändå ligga ytter­ ligare en liten tid ' för säkerhets skull. N är det gäller egeninförskaffat material har du naturligtvis limstrukit, (vanligt vitt trälim fugerar bra), ändträet eftersom fuktutdunstningen sker snabbast där. Är det inte gjort kan trääm net bli kraftigt deformerat. Skulle du ändå råka ut för sprickor och inte vill kassera kniven därför att den är så fin för övrigt, går det ibland att rädda den i alla fall.

Laga m ed lim M ed hjälp av ett tunnflytande speciallim, till exempel Zap a Gap (cyanoakrylat) som finns att köpa hos din material­ handlare går det eventuellt att rädda skaftet, om inte sprick­ bildningen är allför omfattande. Limmet brukar förekomma i två viskositeter, ett tunnare för m indre sprickor och ett mera trögflytande för de större. Personligen har jag lyckats

25

rädda några annars fina alster med produkten N är du grov­ format skaftet, naturligtvis med fiberriktningen, är det dags för finputsningen. Använd då sandpapper och slipdukar av god kvalité. Adelsmärket för god kvalité är i sammanhanget att papperet är ”P”-märkt, alltså P 80, P 100 och så vidare. P: et innebär att inget större korn än det som står på baksidan av papperet kom m it med, vilket garanterar ett jäm t och bra putsresultat. Köp aldrig billiga papper på lågprismarknader och liknande inköpsställen!

H ar du raspat fram konturen på skaftet far du kanske börja med ett P 60-papper, eller fil. Sedan går uppåt du i steg, det vill säga m ed papper P 80, P 100 och vidare så långt att du i släpljuset från ett fönster verkligen kan se att där inte finns några slipmärken. O m du vid slutputsningen med exempelvis papper P 600-1200 fortfarande ser slipmärken så är det bara att börja om vid cirka P 300-360 och upprepa proceduren. Visst, det låter jobbigt, men det är definitivt värt besväret, för du blir garanterat nedslagen om du åstadkommit “drömkniven” i alla andra avseenden, men upptäcker tydliga slipmärken när allt är klart.

Tips om verktyg E tt litet tips på ett bra verktyg som du enkelt tillverkar själv; På en tunn trälist, t.ex. Plywood 4x20m m och valfri längd, limmar du med kontakt- eller spraylim fast remsor av slipduk med olika korn.

Båda sidorna kan givetvis utnyttjas så det behöver inte bli så väldigt många “filar” på det sättet. Utforma den arbetande ytans form efter eget huvud och gör skaftet skönt att hålla i.

En av Ingemar Nordells fällknivar dekorerad med blänkande pärlemor.

Notera kornstorlek på trädelen ovanför papperet, så att du aldrig behöver tveka om detta. Jag har flera olika, avsmal­ nande m ot spets, rektangulära och några av längskapad rund­ stav. Den senare är särskilt bra då du får en konvex sida för insvängda konturer och en plan sida för större avverkningar längs fibrerna. Kasserade slipband är utm ärkta att klippa bitar av!

Artkelserien fortsätter i nästa nummer.

INBJUDAN TILL TÄVLING Årets Lapplandskniv SMYCKESKNIV Årets tema är smyckeskniv Inlämning senast 25 oktober

UTSTÄLLNING vill du inte tävla - visa din kniv på utställningen KNIVARNA SKICKAS TILL: RALLARFESTEN Adolf hedinsvägen 58 98133 KIRUNA Information och tävlingsregler: 0980-80141 WWW.RALLARFESTEN.ORG Kent Tunlind 0980 -17246 / 173 00

RALLARFESTf?

MUSIK TEATER DANS KONST KARNEVAL KURSER RALLARPUB

26

%mvmaf{aren nr. 3 - 2003

Nu är vi på gång igen med nya k ra fte r och ny in spiration N är jag skriver dessa rader är det vår och en hel skön sommar ligger framför med knivträffar i olika former. N är detta kom m er i tryck så har vi säkert synts och hörts runt om i landet på något av dessa arrangemang och vintern står och knackar på. En underbar vintern med tid för slöjdande.

Sist jag skrev i tidningen var jag en slagen man, vi hade varit tvungna att ställa in vårt ”Kniven i blickpunkten” (vilket jag fortfarande beklagar och ber om ursäkt för till dom som drabbades på något sätt). Kraften tog slut och vi orkade inte kom m a igen till i år. Men efter regn kommer solsken. Hos oss har det märkts på flera sätt, både inom och utanför förenin­ gen. D et började med att radio Östergötland hade fatt syn på vår hemsida och hörde av sig. D et blev ett halvtimmes långt program om oss och våra knivar. Programmet gav en del nya kontakter och det är ju kul. För att nu bryta den kronologiska ordningen och i stället fortsätta prata media. Internet är en bra källa, även tidningarnas journalister söker visdom där i. Vilket ledde till att Länstidningen i Östergötland kom och hälsade på. Rubrik och stor bild på framsidan och hela mittuppslaget (sånär som lite reklam) fick vi. Reportaget var bra skrivet och

med mycket bilder. D et är roligt när vi får så positiv respons på vårt hantverk och kan sprida kunskap till dom som inte är invigda i knivmakarnas magiska värld.

Nog om ”dom där utanför” tillbaka till det viktigast.

I föreningen tog en ny medlem, Bernt Bergström, på sig mate­ rialförsäljningen. H an tog även hand om slöjdkvällarna. Alla som varit med i en förening vet ju vilken nytändning det blir när någon ny träder fram och tar tag i något.

Jag har därför glädjen att meddela att ytterligare nya krafter har dykt upp i form av Kent Karlsson, som tar ansvaret för att det blir en träff hos oss 2004. Kent har även inspirerat fler att hänga på och jobba med träffen. Så nu är de ett gäng som är i full gång med att ordna och fixa. Lokalen har redan bokats med en ny samarbetspartner. Och den här gången kommer vi ha en stor inomhuslokal samt en ordentligt tilltagen utom ­ hus yta. Givetvis med ett skrivet kontrakt, vis av historien.

Traditionellt utbud av försäljning och tävling kan väl redan nu lovas och vi ska inte hoppa över middagen kvällen innan denna gång heller.

Jag vill tacka Kent och hans arbetsgrupp för deras arbete och önska dom lycka till. N u hoppas jag att ni alla ger dom ert stöd och att vi syns i N orrköping pingsthelgen 2004.

Peter Ahnell

Vi har Sveriges bredaste sortim ent av läder, verktyg, tillbehör samt litteratur för allt läderhantverk.

Vi har även kurser i: Läderhantverk med m önstring Sadelmakeri Tenntrådsbroderi K nivtillverkning

BES TÄLL VÅR K A T A L OG ■

A f

*

■

Tjäder Läder AB, jädraåsvägen 4 2 , 816 91 Jädraås Tel: 0 297-45220 Fax: 0297-45310 e-post: tjaderlader@ sw ipnet.se www.tjaderlader.se

Kjiivmakaren nr. 3 - 2003

27

Lär känna masurbjörken I Förra num ret av knivmakaren kunde vi läsa om var masurbjörken växer och lite om trä ­ slagets historisk.

Här kan du läsa fortsättningen på Peder Larssons artikel och lära dig m er om träsla­ gets olika typ e r och egenskaper. text och bild: Peder Larsson

Jag har i litteraturen funnit sex olika typer av masurbjörk.

Vissa av de olika typerna är ganska lätta att känna igen , jag tänker närmast på halsmasur som ej går att missta sig på om man väl lärt sig hur den ser ut. N u är det så att de olika masur­ typerna har en förmåga att uppträda på samma träd , ex. knöl och halsmasur.

Halsm asur Halsmasur är den typ som är lätt känna igen på de smala par­ tier som bildas mellan de tjockare ansvällningarna . Masurveden finns i förtjockningen och är av den bruna v-strecks formen. De smalare halsarna innehåller liten del eller ingen masurved . Halsmasur är ofta flerstammig tre till sex stammar är inte ovanligt . D en saknar tidig förgrening , påm inner om buskmasur . Träden blir sällan stora fem —sex meter i höjd.

Knölm asur Knölmasur är den typ som inte är så lätt att känna igen , speci­ ellt när den uppträder som ren knölmasur . Barken hos denna typ är oftast vit-grå aningen förtjockad m ed små bulor , knölar under barken . Trädet är ganska jäm ntjockt i stammen inga direkta ansvällningar . De träd jag funnit av den här typen har varit fyra —fem m eter , ganska smala m en veden kan vara mycket tung i förhållande till storleken .

Ringmasur Ringmasur är en sällsynt företeelse både naturligt och i odlad form . Den saknar helt de bruna v-strecken men har ett pärlemoskimrande droppm önster kallat ismasur . Jag har personli­ gen aldrig funnit någon ringmasur men jag har funnit partier i halsmasur som påm inner starkt om ismasur .

Randmasur eller åderm asur Randmasur är enligt expertis den masurform som innehåller ringa eller knappast någon masurved överhuvudtaget . Utse­ ende är åsryggar som löper längs stam m en .

Buskmasur Buskmasur är den masurtyp som kännetecknas av tillväxt­ störningar i ett tidigt stadium , som ger flerstammighet .Buskmasur är den typ som är mest uppseendeväckande av de typer som beskrivs . Jag har själv funnit ett praktexemplar 28

Buskmasur . Här syns tydligt att något är f e l , det hela ser ganska groteskt ut

med 12-16 stammar och jag tror att de kom m er från två olika rotsystem , se bild 3.

Knoppm asur Knoppm asur saknar helt de bruna v-strecken men har istället ögon och märgstrålar . D en uppträder som knölar små och stora på stam m en eller under mark. O fta kan det vara små skott på knölarna. Jag har räknat till 28 stycken knoppm asurbollar på ett träd , storlek som halva fotbollar .

Knoppm asur är ju väldigt likt björkrot i utseende både inre och yttre . N är man talar om knoppm asur så kan man inte undgå att dra paralleller till sälgmasur , alrot , lindrot och alm rot . Dessa har mycket gemensamt , de saknar helt de bruna v-strecken , är väldigt lika i utseende både inre och yttre och de uppträder som vrilar , knölar både över och under mark , med eller utan årsskott.

H u r ser jag a tt d et är m asurbjörk Som tidigare sagt har jag ägnat lång tid åt att leta och det är något m an får vara beredd på . Även om man har tillgång till bilder och litteratur så kan det vara nog så sv å rt. Jag har även träffat experter som missat m asurbjörkar trots att de gått dag­ ligen där de växer.

D et första jag gör om jag har hittat en björk som jag tror är masur , är att studera omgivningen . H ur ser de andra träden ut ? H ur ser markens beskaffenhet ut ? Jag studerar trädet från alla tänkbara håll , det kan ju vara så att det ser ut som masur från ett håll men inte från ett annat håll . H ur ser toppen ut ?

M asur brukar ofta ha fler toppar som är lite slokande och väl utbredda , m en inte alltid . En del brukar hugga ett fönster i barken , m en det är ej att rekommendera , ( jag vill inte vara någon moralpredikare ) , m en det är inte tillåtet om man inte här markägarens tillstånd och det kan ju vara så att man hugger på fel ställe på stam m en , just där det inte finns någon masurväv. D et är så att masurbildningen varierar väldigt i ett träd och det är sällan att hela trädet innehåller masur. Det bästa är att lära sig se med blott ögonen om det är masur .

N är jag konstaterat att trädet avviker från omgivningen gör jag en närmare undersökning av trädet , barkens beskaf­ fenhet , grenar och skott . D et kan ju vara så att det är en glasbjörk som ofta förväxlas med vårtbjörken särskilt gamla exemplar . D en tjocka skorpbark som äldre vårt och glasbjörk

'Knivmakaren nr. 3 - 2003

M asurbjörken ä r ett p o p u lä rt skafiämne. H ä r i en k n iv a v H ugo Berg. Foto: Sam uel Karlsson bildar är ej ett tecken på masur , vilket man skulle kunna tro.

Det som man kan titta på är om fårorna i barken är vridna i förhållande till stammens växtriktning , är de det så är något annorlunda .

M asurbjörken har lätt för att bilda stubbskott och om m an tittar vid marknivå så finns det kanske ibland skott som vuxit ett antal år och sedan dött , där kan m an ofta se om det är masur , det är ju inte förbjudet att bryta en torr gren .

Jag bryter av grenen längst ned och ofta kan m an på brotty­ tan se väldigt små enstaka v-formade streck i veden närmast barken . Barkar jag sedan av grenen så finns det ett fint rut­ m önster , de är början till de trattformade groparna som bildas på detta s ä t t .

masuren .Den finns endast i tre typer , Hals , Knöl och Busk­ masur och de tre typerna blandar sig ofta m ed varandra .

Vad beträffar knoppm asur så saknar den som tidigare sagts den bruna väven och av den anledningen vara liktydigt med b jö rk ro t, dessa två är faktiskt identiskt lika i utseende.

D et är ju bara en fråga om m an vill kalla dem björkrot eller knoppm asur ?

LITTERATURH ÄNSVISNIN GAR Vad är en m asurbjörk värd?

O m m an nu hittat en m asurbjörk och vill köpa den . Först måste m an hitta markägaren om m an inte känner honom sedan tidigare . Vilket pris ska jag betala ? D et är en svår fråga , men björkmassa betalas med c:a 300 kronor per kubikme­ ter och man brukar tala om en tredubbling av priset för god masurbjörk , alltså c:a 900 kronor kubiken , ( fastkubikm eter) . D et ju så att man köper trädet stående , som det växer och det gör att det hela blir lite chansartat. Får man ta ned trädet innan priset bestäms , då blir det förmodligen ett annat pris om kvaliteten är bra.

Användningsom råden A tt skriva något om hur masur används är nog inte befo g at, då de flesta av oss knivmakare redan hanterar den kunskapen . M en för nytillkomna medlemmar kan jag hänvisa till min artikel om betsning av trä , knivmakaren 1999 , nr 4 . Där tar jag upp äm net betsning och masurbjörk är ypperlig att betsa .

Sam m anfattning Sammanfattningsvis kan sägas att den masur som det talas om är den bruna v-strecks och det är den som är den egentliga

Knivmakaren nr. 3 - 2003

Davner , Lars : Johan spårar skogens vita guld. Skogen . 6-7.

00 Emanuelsson , Johan : Hemsida . www.masurmannen.com H intikka , T.J. O m Masurbjörkarna. Skogsbruket 6 (1) 2833 Knivmakaren : Masurbjörken — dess skötsel , produktion . Artikel i tidningen knivmakaren ( tidskrift för svensk knivförening ) 1993 , nr 3 , sid 5-6 . Anm ärkning Författare saknas. M en det hela verkar vara ett utdrag ur en bok som heter Björkaboken : Skogsvårdsstyrelsen , ISBN 91-8574861-7.

M artinsson , Owe : Masurbjörk anläggning av fröplantage och avkommeförsök Sveriges lantbruksuniversitet 1997 M artinsson , Owe : O dling av masurbjörk . Fakta skog 1995 , nr 11 .Sveriges lantbruksuniversitet Nationalencyklopedin . multim edia 2000 plus cd-rom Ruden , T. O m valbjörk og endel andre unormale veddannelser hos björk. De Norske Skogforsöksvesen, vollebekk 455-505 29

Radannonser Radannonser har du som medlem rä tt att införa gratis i tidningen. Sänd annonsen till: Samuel Karlsson Atlasvägen 25 13 1 34 Nacka e-post: samuel.karlsson@swipnet.se

U tru s tn in g Liten smidig fjäderhammare säljes tillsammans med kom plett kolässja med huv plus lite smått och g o tt fö r 8000 kr.

Ring fö r m er info: Johan Gustavsson tel: 070 -3167120

G ra v y r utföres Vill du ha gravyr på din kniv?

Jag graverar alla m etalldetaljer på kniven som blad, holkar, nitar.

All slags gravyr utföres: monogram, scroll, m o­ tiv, släktvapen samt guldinläggningar, tel: 0 2 2 2 - 10400 mobil: 0 7 0 - 36861 16 e-post: laserfil@algonet.se hemsida: www.algonet.se/laserfil

K nivsam ling säljes el. bytes Tore Sunna, Helge Sunna, Roland Lundmark, Noddeland Os, Ragnar Johansen, E. Fanki, Jocke, P-l Juuso, S. Sunden m.fl. säljes eller bytes Ä d e ltr ä m ot knivar el. gamla jakttillbehör, björnsaxar, Jakaranda, valnöt, teak, mahogny, okända trä ­ björnspjut, mynningsladdare, keram ikbjörnar slag. D e t mesta i mycket god kvalitet. U tm ärkt Tilgman. o till knivämnen.

Ring fö r m er info: Ake Utbys Ring fö r m er info:Andreas K o rt skickas på begäran, tel: 0 4 8 0 - 20323 tel: 0248 - 14357 mobil: 070 - 4275645 mobil: 070 - 6467548

Material och verktyg för knivmakare Såväl för proffs som för nybörjare Knivblad Både hadgjorda och fabrikstillverkade.

Etsutrustning För märkning av knivblad.

Material Nickelsilver, nitar och bolsterämnen.

Rårandsläder, vikslidsläder och mycket annat. Öppettider: Vardagar 13.00 -17.00 Besöksadress: Södra Järnvägsgatan 11

B o x 2 0 7 * 8 2 7 2 4 L ju s d a l * T e l: 0 6 5 1 - 163 8 0 * F a x : 0 6 5 1 - 7 6 73 7 0 E - p o s t: n o r d e l l .k n i v e s @ t e l i a .c o m * H e m s id a : w w w .n o r d e l l k n i v e s .c o m

30

‘K nivmakaren nr. 3 - 2003

Konsten att glädjas med andra Vinnare för en stund...

S

o m m are n är slut n är D u läser d e tta och jag h o p p as a tt d en h a r varit lika bra för D ig som för m ig. V ilken höjdare SM i S kokloster var! K anske in te lika m ån g a tävlingsbidrag som m an

skulle k u n n a hoppas på, m en de som var inskickade var alla rik tig t bra.

N i som följt m ed i p rislistorna från SM och läst m in a tidigare kåserier fö rv än tar er säkert a tt jag d e n n a gång skulle inleda m ed sto ra svarta bokstäver B O R T D Ö M D IG E N !!! M en tji fick N i . ..

I år blev jag d efinitivt inte det. D o m a rn a gjorde e tt fantastiskt jo b b och m in a knivar fick d o m p o än g de förtjänade.

Jag fick ä n d å flera gånger k ä n n a m ig som en v in n are u n d e r de dagar som S M :et pågick.

F örst så blev jag g ratulerad för m in a fina knivar och som g ra tu la n te n u ttry ck te d e t ”E tt h o t m o t hans egna fram gångar i tävlingen”. Ö verraskad och sm ickrad tackar jag för d o m ord en , m e n inser lika sn ab b t a tt h är är någ o t som in te stäm m er i sam m a sek u n d som jag blir kallad Stefan H e ld t !!! ( tä n k a tt d e t finns en till som är lika snygg som jag ).

F ö rsik tig t p åp ek ar jag m issförståndet, m en först efter viss ö vertalning inser h an sitt m isstag och b er m ig m e d g lim ten i ögat a tt in te skriva u t hans n a m n , n är h a n förstår a tt jag m ed all san n o lik ­ h e t k o m m e r a tt ta m ed h isto rien i d e n n a lilla spalt.

D e tta ”lovar” jag, m en en karl m ed en fläta i skägget kan m a n väl lova vad som h e ls t... D essu to m blev h an ju in te rik tig t u ta n priser heller ( m en m itt löfte h a r jag hållit, inget n a m n n ä m n t ).

V in n are på rik tig t blev jag i sam m a s tu n d som jag gick m ed i G ru n d s u n d a knivgille, vilket gäng!!!

A tt resa och bo tillsam m ans m ed d em u n d e r några dagar k an få v em som helst a tt k ä n n a sig som en vinnare. N ä r m an in te rik tig t räcker till själv så är d e t rik tig t ku l att p å n ära håll få ta del av andras fram gångar.

A tt d e t sedan ”råkade” bli just jag som fick dela ru m m ed d en flerfaldiga S M -v in n aren U lf B ran d t var säkert noga u trä k n a t av de andra. M ak en till karl a tt d ra T IM M E R S T O C K A R finns n o g inte. ”V äck m ig o m jag snarkar” sa h an , jovisst !!! E fter fem försök m e d m u n tlig a tillsägningar och diverse m era våldsam m a m etoder, gick jag och sto p p ad e ö ro n e n fulla m e d to ap ap p e r och fick till slut kanske två tim m a r hos Jo h n B lund.

D e t en d a konstiga som inträffade d e n n a helg, var a tt n är U lf fick ta em o t publikens pris så b ö r­ jade h an g råta !!!

Själv skulle jag h a ju b la t av g lä d je ...

M ic h a e l A lm q v is t Lövånger

Ps/ F ö r alla E r k v in n o r som läser d e n n a spalt k an jag b ara in te låta bi a tt visa E r T allro th som b a d p o jk e ...

Knivmakaren nr. 3 2003 -