Helsingborgs historia del 2, bok 2 - Medeltida byggnadshistoria (1934) by helsingborgsmuseum

C'M

%tsr*TZ2 Wkm

■^SssmMilJrc v - \i%mjmfo

UNIVERSITETS BIBLIOTEKET

LUND REFERENS BIBLIOTEKET

■ 'j

SINGBORGS

UTGIVEN

EFTER

UPPDRAG

STADSFULLMÄKTIGE I HÄLSINGBORG UNDER

REDAKTION

L. M. BÄAtH

ANDRA DELEN. II

*** \ o

HÄLSINGBORG MCMXXXIV

HÄLSINGBORGS HISTORIA

HÄLSINGBORGS HISTORIA Efter uppdrag ar STAD SFULLMÄKTIGE I HÄLSINGBORG ut g iven av

dArtill utsedde kommitterade under r ed akt io n av

L. M. bAÄTH

II: 2 MEDELTIDA BYGGNADSHISTORIA

HÄLSINGBORG 1 9 3 4

Denna det av Hälöing b o rgö Hiötoria är tryckt i Uppöala 1954 hoö Almqoiöt eJ JNikö e llö B 0 k try eke ri-A.-B. Ill uö trat io ner na i kopp ardj up try c k från Nordlök Ro tog raoy r i Stockholm. Papper från G ry cköb o Bruk. 1 nltiater och vig nett ao Akke Kumlien

Ao detta arbete är en numrerad b ib liofilupp lag a på linne lump p ap p er tryckt i 110 exemplar

I distribution bos Aktiebolaget Killbergs bokhandel Hälsingborg

INNEHÅLLSFÖRTECKNING MEDELTIDA BYGGNADSHISTORIA

s;d.

Hälsingborgs slott under medeltiden av Toröten Alårtenddon

Bild- och kartmaterial..................................................................................

Ringmuren och de yttre försvarsverken.........................................

K ärnans föregångare.......................................................................................

S. Mikaels kapell................................

Den älsta borgplanen..................................................................................

Kärnan............................................. Material och uppbyggnad s. 51 — Grunden s. 56 — Våningsindelning s. 59 — Eldstäder s. 61 — Källarvåningen s. 63 — Första våningen s. 64 — Andra våningen s. 67 — Tredje våningen s. 69 — Tredje våningen i ursprungligt skick s. 75 — Tredje övre våningen s. 87 — Fjärde våningen s. 92 — Kärnans övre delar s. 95

Tornmanteln........................................................................................................

Lilla tornet.........................................................................................................105 Den yngre hallbyggnaden..............................................................................112 Den nya borgplanen...........................................................................................121 Kärnans byggnadshistoria............................................................................. 126 • •

Arkebiskopshuset................................................................................................143 Frustugan..................................................................................................................147 Hälsingborgs medeltida kyrkor av Toröten Alårtenddon

....

151

Petri..................................................................................................................... 157

Cl em ens ... .... .............................................................................................. 160

Nicolai................................................................................................................ 165

Olai......................................................................................................................... 169

Maria..................................................................................................................... 170

BILAGOR Medeltida myntfynd från Häls ingborg av N. L. Radmud0on

231

Förteckning över vapnen i S. Mariakyrkans sköldfris efter teckning av Johan Peringskiöld av P. B. Grandjean ....

253

REGISTER till II: 2................................................................................................264 TILLÄGG OCH RÄTTELSER.................................................................... 273 PLANSCHER

MEDELTIDA BYGGNADS HISTORIA

33508.

II: 2.

HÄLSINGBORGS SLOTT UNDER MEDELTIDEN AV

Torsten MArtensson Bild- och kartmaterial V HÄLSINGBORGS MEDELTIDA SLOTT finnes nu intet i be håll utom Kärnan och några rester efter den tornet omgivande mantelmuren. Allt det övriga är jämnat med jorden. Slottet blev under 160o-talet omdanat till en modernare befästning, och för denna fingo stora delar av de medeltida anläggO

ningarna vika.

Ar 1653 lät Fredrik III nedbryta den yttre ringmuren kring

slottet emot landsidan till en höjd av fyra alnar över marken för att skapa fritt skjutfält för de kanoner, som uppställdes på en innanför ringmuren anlagd förskansning.1

Vid samma tillfälle nedbrötos även Kärnans övre delar »intill den O

tykke mur». Uttrycket innebär, att bl. a. tinnkransen på krönet blev riven. Åt gärden stod i samband med befästningsarbetena, fyra grova stycken skulle näm ligen placeras på ett batteri, upptimrat ovanpå välvningen till Kärnans översta våning.2 Fredrik III:s befästning utgjordes till sin huvuddel av en bastionslinje, som sträckte sig långt utöver den medeltida borgens plan, och vars stj ärnformiga kontur ännu klart markeras av platåområdets gatulinjer, från dammarna i Öre• •

sundsparken över Norra Vallgatan, Kopparmöllegatan, S. Petersgatan och Ostra Vallgatan samt vidare över länslasarettets och vattenverkets mark, längs Kyrkogårdsvägen och till dammen söder om n. v. ålderdomshemmet.3 Därjämte fanns innanför ringmuren nyssnämnda, till formen kvadratiska skans, vid vars upp förande säkerligen en del medeltidsbyggnader på borggården blivit nedrivna, men 1 Rigsarkivet. Skaanske Tegnelser VIII f. 331. De för undersökningen av Kärnan använda källorna utgöras till huvudsaklig del av material till Hälsingborgs historia under 16. och 17. årh., som insamlats, övervägande i Rigsarkivet, av dr L. M. Bååth. ■— 2 Rigsarkivet. Helsingborg Lens Regnskaber (citeras »länsräkenskaper»). — 3 Se nedan fig. lzfi.

Hä

id ing b o rcj d diott under med ettid en

som lämnade själva ringmursplanen orörd. Sannolikt var denna skans redan tidigare anlagd eller åtminstone påbörjad; svenskarna kade nämligen företagit vissa befästningsarbeten inom borgen under ockupationen 1644—45 Det var dock först i ock med svenskarnas utbyggande av fästningsverken på 1660-talet, som den yttre ringmuren nästan helt spolierades. Kring Kärnan lades då en ny fortifikation, bestående av fyra bastioner, vilka alla överskuro den gamla ringmur slinjen. I samband därmed nedbrötos de år 1653 skonade nedre ringmurspartierna, med undantag blott för det västra rundtornet ock ett litet murstycke söder därom. Visserligen angivas de medeltida murarna i en rapport från 1669 (fig. z()2, som redogör för de intill sagda år utförda fortifikationsarbetena, vara i grund nedrivna, men trots detta synas nyssnämnda delar vid västra branten alltjämt ka funnit någon praktisk användning i samband med be fästningen.3 Men även dessa — liksom de bostadsbyggnader, stallar ock maga sin m. m., som dittills fått kvarstå på den gamla borgplatsen — försvunno, när efter freden 1679 fästningsverken kelt demolerades. Endast Kärnan, som vid denna tid icke kade någon fortifikatorisk betydelse, lämnades kvar som en ensam rest av det forna slottet på landborgskrönet ovanför Hälsingborg. Trots den fullständiga förstörelse, som övergått slottet, känna vi dock huvud dragen i dess utseende tack vare bevarat bild- ock arkivmaterial. Den älsta bil den av borgen återfinnes på det kopparstick, som antagligen stuckits av Hogen berg ock ingår i den 1589 utgivna delen av Georg Brauns berömda topografiska verk Tkeatrum urbium.4 Även om sticket, varav en detalj avbildas i fig. 117, icke är tillförlitligt i alla detaljer, ger det dock ett gott begrepp om slottet, sådant detta tedde sig vid 1500-talets slut. Denna bild kompletteras av flera goda fortifikationskartor från 1600-talets mitt, förvarade dels i krigs- ock fortifikationsarkiven i Stockholm, dels i det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn. Ifrågavarande kartmaterial måste emellertid användas med kritik. Sådana detaljer, som för fästningsverken varit av under ordnad betydelse, äro stundom inritade utan större omsorg. Det kan även kända, att de blivit blott schematiskt angivna eller kelt utelämnats, vilket icke sällan är fallet. Byggnaderna på borggården markeras endast i undantagsfall. Vidare måste o

Ar i

reparerades det fortifikationsverk, »som mom muren pa vart slott Helsingborg av de svenske

bäver i siste ofredstid varit anlagt». Skaanske Tegnelser VIII, f. 308. — 2 Fortifikationsarkivet IV Å 2. — 3 På en karta i fortifikationsarkivet (IV Å 1), som visar fästningens tillstånd vid fredsslutet, äro dessa delar av murarna markerade såsom kvarstående (fig. 5). — 4 L. M. Bååtb, Hälsingborgs bistoria II: 1, s. 22 IF. Något äldre är dock den lilla bilden av borgen ock staden på Wagenaers sjökort över Öresund (ibidem II: 1, fig. 29), som också visar konturerna av andra kustborgar, exempelvis Falsterbo.

Fig. i. Plan ao HäLüngborg med fördlag till fortifikation. i6go-talet. (Fortijikationoarkivet, Stockholm.)

Fig. 2. Plan ao Hä Ding borg ö dlott. Detalj av föreg.

Fuj. j. P/^/z

Hälsingborg s slott med förslag till fortifikation innanför

ringmuren. Omkr. i6go. (Fortifikationsarkivet, Stockholm.)

'»

ABC.dekghik ra.LMN.AapqjL

». Ti'rt».

UluirArftialftlenjie. fpt-lebnt. $ennna.raÅrt<?jy>muLr**e

(Shelet litsettJn!!^m

Pio-K-tJuvt<

JlmmAr eifielti trenne \e/t 'nennt _ nym * in i M ^ <h JltUennu He■ &j** rath, l*UjrunJefi. fJ\ Oder ulht Clir rutJcL. si/t ra JUidpL.S: atlcltt (fun. eyheller \m le^ynleuvlre, « U rutfielt*. Atel *

5TXY.V&. QaUa *lutr*ri&uQ nt)tr£*/nt>.

SK* .

4 CrltrÅ*fttrJillrÄ,&l*linj»f Sa It feiert,t Jin n/QfrrrJ^l «

\flhi■lilUifinjnn.fiJt tO?0mh.rePlenn(j-m*nCjueKuet/lmSlhjbjl,*tlienltnttcr*mt)mntmuyen-*jutne*KakI, Ja ttUAllZZrJJetfe*-.

Fig. </. Plan av Hälsingborgs slott, visande år i66g utförda fortijikationsarbeten. ( Fortifikationsarkivet, Stockholm.)

Fig. g. Erik Dahlbergs plan

Halting borgt fä Aning Ad fredAlltel 1679*

Detalj. (Fortifikatio/uarkioet, Stockholm.)

Fig. 6. Detalj ao befäétningéplan från 16jo-talel. Planen är påtecknad av Karl X Gud af. (Fortijikalionaarkivet, Stockholm.)

Bild- och kartmaterial hänsyn tagas till, att i kartorna, som huvudsakligen gälla förslag till ändringar eller utvidgningar av fästningsverken, själva stommen med stadsplanen och ter rängen oftast är kopierad efter en äldre plan, varvid fel och oegentligheter kunna ha insmugit sig. Flera kartor — såsom den i Brunius’ verk om Hälsingborgs Kärna reproducerade1 — visa exempelvis en egenartad inbuktning av ringmuren norr om porten.

Detta beror emellertid på ett missförstånd, då inbuktningen i

själva verket är en intill ringmuren uppförd byggnad, vars kontur vid kopieringen av kartstommen tagits som en del av ringmurens sträckning. Den ifråga om ringmuren pålitligaste av fortifikationskartorna är en plan från 1660-talet, uppgjord innan svenskarnas bastionsbyggen kring Kärnan blivit på började.2 Vid upprättandet av denna har en noggrann uppmätning av såväl staden som ringmuren skett, vilket framgår av de många uppdragna syftlinjerna och justeringarna av stadskvarterens konturer. För planen spelade ringmuren en viss roll, emedan den överskars av de på densamma inritade, olika bastionsförsla gen. Den är också insyftad på samma omsorgsfulla sätt och ritad med påtaglig omsorg, vilket ger planen ett högt värde, särskilt för bedömande av de övriga kar tornas tillförlitlighet. För ett detalj studium är skalan dock alldeles för liten. I fortifikationsarkivet förvaras även några kartor i större skala, vilka äro mera detaljerade, såsom den här i fig. 3 avbildade.3

Beträffande ringmurens

form och enskildheter äro dessa dock icke fullt pålitliga. En med ovannämnda 1660-talskarta bättre överensstämmande ringmursform visar däremot den älsta kända planen (fig. 1), vilken tillika genom sin klara markering av vallgraven ger den bästa bilden av borgområdet, innan 1600-talsbefästningarna tillkommo. Ifrågavarande fortifikationsplan4, av vilken en detalj visas i fig. 2, måste härröra från tiden före påbörjandet av danskarnas befästningsarbeten vid Häl singborg, eftersom den synbarligen visar ett första förslag till fortifikation av helt annat utseende än den, som sedermera kom till utförande. Bastionslinjen är vida trängre och gör betydligt större ingrepp på de bebyggda kvarteren i staden. Bååth har meddelat, att texten å kartan är av Erik Dahlbergs hand och antagit, att Dahlberg har utfört projektet, men att han haft en äldre stadsplanekarta till sitt förfogande.5 Denna kan vara uppgjord under åren 1644—45, då svenskarna under Gustaf Horn innehade Hälsingborg. I varje fall är planen med säkerhet 1 C. G. Brunms, Historisk och arkitektonisk beskrivning öfver Helsingborgs Kärna, pi. II (Lund —2 Fortifikationsarkivet IV A 5. Avbildad i Hälsingborgs historia II: 1, fig. 6. —3 Fortifikations arkivet IV Å 5. — 4 Fortifikationsarkivet IV Å 1. — 5 Se L. M. Bååth, Hälsingborgs historia II: 1, s. 24. Jfr även T. Mårtensson, Torg och rådhus i 1600-talets Hälsingborg, s. 37 IF. (Hälsingborgs museum. Års skrift 1928).

HäLdLnj/bor^gj diott under medeltiden från tiden före år 1650, vilket framgår av ringmurens utseende, jämförd med se nare kartor.1 Någon förskansning innanför borgens ringmur är ännu icke ifråga satt, ej keller den ravelin, som senare anlades framför porten, vadan borgområdet kar sin medeltida karaktär orubbad. Kartan visar dock endast själva försvars verken, övriga byggnader på borggården angivas ej. Hälsingborgs medeltida slott, sådant det möter oss i Braunska sticket ock 1600-talets fortifikationskartor, var en vidsträckt ringmursanläggning, genom borg områdets stora utsträckning ock den tornspäckade ringmurens oregelbundet run dade form erinrande om sådana borgar som Vordingborg eller Tönsbergskus. Liksom dessa var Hälsingborg en köjdborg, anlagd vid randen av den platå eller landborg, som brant reser sig till omkr. 20 meters köjd över den smala strand remsa, på vilken de gamla stadsdelarna utbreda sig. Strandområdet, som nu upp når en bredd av c:a 400 meter, var under äldre medeltid kelt smalt ock sträckte sig icke mera än omkr. 150 meter ut från branten.2 Tvenne djupt inskurna ravindalar — Långvinkelsgatans dalgång ock inskär ningen i Badstubacken, som nu delvis upptages av »Hallbergs trappor» — åstadkommo kär i landborgen en bred tunga, vars trenne branta sidor erbjödo borgen ett förträffligt naturligt skydd (fig. 7). På den fjärde sidan, emot öster, kade de naturliga försvarsbetingelserna kompletterats genom en med konst grävd, djup grav, som förenade de båda nyssnämnda ravinerna ock avskar borgplatsen från de angränsande delarna av platån. Detta av naturen gynnade läge innebar även en väsentlig strategisk fördel därigenom, att borgen kelt bekärskade den österifrån kommande infartsvägen ned till stadsbebyggelsen på stranden — vägen, som följde borgklippans nordvästra sida, gick fram omedelbart nedanför borgens ringmur (se fig. 1). Borgens fortifikatoriska kuvuddelar äro klart framträdande ock utgöras av ringmur med porttorn ock yttre vallgrav samt ett kraftigt kvadratiskt försvarstorn, den ännu bibekållna Kärnan, som står fritt på den stora borggården, dock icke i dess centrum, utan något framskjuten emot porten i öster, mot vilken den vänder sitt ena körn. Tornet är på blott några få meters avstånd omgivet av en ävenledes kvadratisk, inre mur, under äldre tid kallad tornmanteln. 1 Se sid. 12. — Att planen blivit uppgjord 1644—45 bar sedermera bekräftats. Den företer i stil ocb teckning stora likbeter med vissa befästningskartor — bl. a. av Kalmar, Färjestaden, Landskrona ocb Vänersborg, vilka utförts av fortifikationsingenjören Joban Mejer. Han blev 1644 kommenderad till Gustaf Horns armé ocb angives vara död år 1647. (Gustaf Muntbe, Fortifikationens bistoria IV: i,s. 414 f.) Föreståndaren för krigsarkivets kartsamling, kapten H. Köblin, bar fäst förf:s uppmärksamhet på dessa förhållanden. — 2 Hälsingborgs bistoria II: 1, fig. 11.

Hälding borgd dlott under medeltiden Det tillgängliga bild- ocb arkivmaterialet visar emellertid borgens utseende först vid 1500-talets slut ocb framemot mitten av det följande århundradet. Men vid denna tid bade de medeltida dragen i anläggningen på viktiga punkter redan bunnit undergå betydande förändringar, varför den dokumentariskt kända planen måste väsentligen kompletteras, innan den kan göras till föremål för jämförande studium. Grävningar omkring Kärnan, särskilt de, som 1932 blivit utförda, ba i detta bänseende givit synnerligen värdefulla resultat icke blott till förståelsen av den kända planens karaktär, utan även till belysning av de äldre skedena i bor gens bistoria.

1500-talets borg var resultatet av en utveckling, som pågått i år

hundraden ocb som bunnit med att omgestalta mångt ocb mycket i den ursprung liga anläggningen. Även under medeltiden bar borgen varit föremål för omfat tande ändringar ocb moderniseringar, vars spår kunna skönjas om än icke följas i alla detaljer. Väl bar genom det redan frambragta grävningsmaterialet huvud skedena i borgens byggnadshistoria kunnat urskiljas ocb flera problem ställas i en stundom överraskande klar belysning, men många frågor måste dock fort farande förbliva obesvarade. Måhända kan bilden bringas att ytterligare klarna genom grävningarnas framtida utsträckande till ännu icke undersökta områden.

R ingmuren och de yttre försvarsverken Den yttre ringmuren, som omkransade hela det vidsträckta borgområdet, hade ovalt rundad huvudform, med en största utsträckning av 180 m. i norr—söder ocb 145 m. i öster—väster. Totala längden av ringmuren uppgick till omkr. 500 m. och arealen inom densamma till omkr. 20,200 kvm.

Med dessa dimensioner hörde

Hälsingborgs slott till Nordens med avseende på arealen största medeltidsborgar, närmast jämförlig med exempelvis Lödösehus1, Vordingborg2, Hammersbus ocb Tönsbergsbus3, vilken sistnämnda anläggning med en största längd av omkr. 300 ocb bredd av omkr. 200 m. torde vara den till omfattningen största.4 Muren, vars form var given av borgplatåns naturliga kontur, löpte, som pla nerna visa, längs landborgsbranten i väster ocb skyddades i öster av den djupa vallgraven. Denna blev nästan helt ocb hållet utfylld i samband med fästningsbyggandet på 1660-talet, numera markeras graven blott av den obetydliga sänka, Omkr. 20,000 kvm. Carl R. av Ugglas, Lödöse, s. 334 (Göteborg 1931). — 2 Omkr. 30,000 kvm. Francis Beckett, Danmarks Kunst II, s. 92. — 3 Gerhard Fischer, Gamle norske kongeborger I, Tunsbergshus. Tidens Tegn /12 1927. — 4 Den verkliga utsträckningen av en medeltidsborg kan vara svår att angiva, emedan förborgarnas omfattning ofta är okänd.

För en medelstor borg kan en areal av 1,500__4,000 kvm.

för det muromkransade området anses vara det normala.

King muren och de yttre fö rov aror er ken vars botten upptages av Slottshagens damm.1 Av planen fig. 2 att döma liar vallgraven haft ansenliga dimensioner, vilket även antydes av Mogens Madsen. Den var, säger Kan, »ansenligt djup, emedan denna sida synes av naturen mindre befäst än den västra; denna är nämligen mera tvärbrant och liög och av naturen svårtillgänglig».2 Av graven har den inre randen kunnat konstateras vid grävning i gräsplanen norr om dammen. Skärningen (fig. 8) visade tvenne parallella dosseringar, den yttre 4 nieter framför den inre, vilket innebär, att gravens västra (inre) sida genom utfyllning förskjutits något emot öster. Sannolikt står åtgärden i samband med förändringar i ringmuren. På flera av de tidigare 160o-talskartorna är gravens utsträckning till synes fullt exakt angiven, den har på ifråga varande punkt en bredd av omkr. 30 meter eller samma tvärmått som nuvarande

* •

•

•1 •

* • •

Fig. 8. Sektion (1: 60) ao den yttre oatigraoen mettan 2. och j.flanke ringö tornet norr om porten. — a dand, b blandade dandlager, c mörka ytlag er. Uppmätn. aoförf. 1 yj2. Stortorget. Djupet kan med ledning av sektionen fig. 8 beräknas till omkr. 15 meter. Graven har icke varit vattenfylld utan torr, men bör med dessa dimen sioner ha utgjort ett effektivt skydd gentemot angrepp från landsidan. Ringmuren var försedd med tvenne slutna torn, det rektangulära porttornet i öster och ett rundtorn, kallat »Rundelen» eller »S. Mickels torn» ute vid landborgsbranten, på borgens västra sida. Därjämte hade den längs hela mursträckningen utbyggda halvtorn, med få undantag placerade på jämna avstånd eller omkr. 25 m. från varandra. Alla utom det sydligaste hade halvcirkelformig plan — att det 1 Den i Slottsbagen befintliga dammen utgör närmast en rest av den grav, som skyddade kurtinen mellan de på 1660-talet byggda bastionerna Helsingborg ocb Baner, men som på denna punkt sammanföll med den medeltida graven.

Det bör anmärkas, att platåns nuvarande topografi även i andra avseenden

företer avvikelser från dess medeltida utseende. Borgplatån bade ursprungligen mera rundad kontur. För de tvenne på fig. 4 synliga bastionerna Carolus ocb Carl Gustaf gjordes betydande utfyllnader, varigenom platån förstorades i väster ocb söder (fig. 7). Bastionen Carolus’ vall kom så långt fram, att den avspär rade den gamla, runt borgklippan svängande infartsvägen, Strömmen, ocb tvingade trafiken in på nuva rande Långvinkelsgatan.

Strömmen kom därigenom ur funktion ocb ersattes sedermera av Springpost-

gränden. T. Mårtensson, Torg ocb rådbus, s. 28 ff. — 2 L. M. Bååtb, Hälsingborgs bistoria II: 1, s. 459. 2 — 33508.

11:2.

Hälsing borgs slott under medeltiden Braunska sticket betecknar dem som helrunda är således felaktigt (fig. 117). Det sistnämnda var fyrkantigt, med främre muren något smalare än tornets baslinje; dess plan blir närmast lika med tre sidor av en sexhörning. Sticket visar även ett fyrsidigt murtorn på ungefär denna plats; sannolikt är det detta torn, som under 1660-talet benämndes »Katten».1 Inåt voro tornen icke slutna av mur utan öppna emot borggården. Detta var en försvarsteknisk detalj. Tornet kunde från borggården effektivt beskjutas och en angripare förhindras att utnyttja ett erövrat ringmurstorn som skydd för fortsatt angrepp mot borggården.2 På Braunska sticket synas halvtornen väsentligen överskjuta ringmuren i höjd. Även detta betingades av försvarstekniska skäl. Samma förhållande återfinnes i regel vid ringmurar av denna art (jfr Visby). Den större höjden ökade försvarsmöjligheterna, och dessutom avstängde tornen de mellanliggande murpartierna från varandra. En angripare, som lyckats taga sig upp på något avsnitt av murens skyttegång, hindrades därigenom att tränga vidare längs denna och kunde från de båda närmaste murtornen utsättas för beskjutning.3 Ändamålet med dessa framspringande halvtorn var att vid försvar möjlig göra flankering av ringmuren. Från tornen kunde besättningen bestryka den mellanliggande mursträckans yttre sida, vilket väsentligen ökade mursystemets försvarskraft. Liksom så många andra befästningselement har flankeringstornet sitt ursprung i Orienten och utgör en frukt av de lärdomar, som korsfararna där inhämtade. I Norden uppträder det först vid Nyborgs slott, vars kvadratiska ringmur har helt grunda utbuktningar. Denna borg anses vara grundad under 1200-talets början.4 Eljest synes flankeringstornet, i den mån vi nu känna borg materialet, först relativt sent ha kommit i allmännare bruk.

Visby stadsmun

från 1280-talet har flankeringstorn, likaså Valdemar Atter dags förborg i Vordingborg.

I Tönsbergshus, där ringmuren är äldre, ha flankeringstornen blivit

senare tillfogade, sannolikt under Magnus Erikssons tid.5

Så har fallet också

varit i Hälsingborg, där åtminstone på vissa sträckor flankeringstornen otvivel aktigt äro av yngre datum än själva ringmuren. 1 Med Katt (ty. Katze) betecknades under medeltiden ett rörligt skyddstak, avsett att skjutas fram mot borgmuren, ocb under vilket en murbräcka eller s. k. vädur kunde manövreras (O. Piper, Burgenkunde, 3. uppl. s. 384 f.), eller ett anfallstorn av trä, som likaledes på bjul kunde föras fram mot en borgmur (Nor disk familjebok). Emellertid Kade »Katt» senare även andra betydelser, såsom ett över en vall uppskjutande försvarsverk. När det (Rigsarkivet, Fästningsräkenskaper 1654—5) talas om batterier i de tre rundlarna mellan Katten ocK slottsporten, stämmer detta väl med det fyrsidiga murtornets plats, liksom uttrycket »tredje rundeln, emellan slottsporten ocK Katten på den östra sidan kornladan» (Länsräkensk. 1653__54).__2 O. Piper, Burgenkunde, s. 251. — 3 C. Enlart, Manuel d’arckeologie fran?aise II, s. 464. — 4 Francis Beckett, Danmarks Kunst II, s. 82. — 5 GerKard Fiscker. Gamle norske kongeborge I, Tunsbergkus, Tidens Tegn s/'i£ 1927.

Ringmuren och de yttre förovardverken Varje murtorn, eller i varje fall flertalet av dem, betecknar ett svagt knä i mursträckningen, som därigenom får sin rundade form. Mellan flankeringstornen består muren av raka kurtiner. Böjda kurtinsträckor finnas icke, men vid västra sidan, utmed landborgsbranten, iakttages på trenne punkter, att muren bildar knä på sträckningen mellan tvenne flankeringstorn. Detta förhållande måste inne bära, att flankeringstornen på denna del av muren icke kunna vara ursprungliga. Det fanns vid den tid, då ringmuren uppfördes, inga som fielst skäl att bygga den korta kurtinsträckan mellan tvenne rundlar i vinkel. Tänkas tornen borta, kom mer muren fiär att bestå av längre, raka sträckor, sammansatta till en mångfiörnig figur av liknande form, som återfinnes i det älsta Söborg (fig. 31). Sådant liar det ursprungliga tillståndet varit på borgens västsida. När sedan flankerings tornen byggdes, fiar det i muren stående fielrunda tornet, Rundelen eller S. Mickels torn, varit den naturliga utgångspunkten. Med början fiärifrån utplacerades flankeringstornen på jämna avstånd, varvid de äldre murknäna på vissa punkter kommit att falla mellan desamma. Den ursprungliga mångfiörningen är särskilt tydlig på sydvästra sidan. På de sträckor, där murknäna sammanfalla med flankeringstornen, fiar muren må hända blivit helt ombyggd, antingen i samband med rundlarnas uppförande eller vid nybyggnad efter ras, som icke fia varit sällsynta. Den ovan omtalade dubbla konturlinjen i vallgravsskärningen talar i varje fall för, att ändringar fia skett, ocfi det ligger närmast till hands att tänka sig vallgravens inre sida förstärkt för att möjliggöra byggande av de framskjutande flankeringstornen. På den älsta planen (fig. 2) synas 14 rundlar vid ringmuren. Det är emel lertid att märka, att antalet på den yngre planen från 1660-talet fiar reducerats till 12, i det att andra ocfi tredje tornet norr om Rundelen hava försvunnit (syn ligt å fig. 6). Det förhållandet, att den älsta planen återgiver flera oregelbundenfieter i tornens placering ocfi icke helt schematiskt visar ett flankeringstorn vid varje murknä, torde borga för, att planens uppgift på denna punkt är korrekt. Den yngre planen åter verifieras av Erik Dahlbergs stick från år 1658 (fig. 119), som visar denna del av borgen, sedd från norr. Här företer muren norr om Run delen först ett flankeringstorn, men därefter trenne tornlösa murknän, vilket stäm mer med 1660-talskartan. Den bristande överensstämmelsen mellan kartorna på denna punkt kan dock O

tillfredsställande förklaras. Ar 1650 rasade en del av ringmuren ocfi drog med sig en myckenhet jord, som belamrade vägen ocfi avstängde trafiken ned till staden.1 1 Rigsarkivet, Skaanske Tegnelser VIII, f. 235.

Häloingborgo o lo 11 under med el t id en Konung Fredrik III måste giva order, att bönderna i häradet skulle uppbådas för att bortföra jorden, så att vägen åter blev trafikabel.

Detta ras har in

träffat, där infartsvägen — den gamla Strömmen — gick fram, eller just på den punkt, där de tvenne torn legat, vilka återfinnas på planen från 1645, men ej på 1660-talsplanen.1 Den nedrasade muren blev reparerad, men de båda rundlarna återuppfördes synbarligen ej, möjligen av det skäl, att grunden efter raset icke kunnat läggas så långt ut vid branten. Förhållandet är av stor betydelse för datering av kartmaterialet. De kartor, som här visa rundlar, är o äldre eller gå tillbaka till kartor äldre än 1650. Även vid andra tillfällen hava ras inträffat i ringmuren. På de punkter vid östra sidan, där skärningar blivit gjorda, var det övre gruslagret, i vilket grunden varit grävd, av mycket lös beskaffenhet och synes icke ha erbjudit tillräckligt fast byggnadsgrund för den ända till branten eller vallgravsranden framskjutna ringmuren. Häri torde orsaken vara att söka till att murras förekommit i så stor utsträckning i Hälsingborgs slott. Ar 1574 nedföll ett 14 famnar långt stycke på södra sidan2 och 1638 ett på den västra, framför slottsherrens bostad.3 I norra ringmuren omtalas likaledes ras; sålunda hade Eske Bille under den tid, han var länsherre i Hälsingborg, låtit återuppbygga ett murparti på denna sida.4 Även andra murtorn än de nyssnämnda kunna således hava försvunnit av ena handa skäl, och åtskilligt talar i själva verket för, att tornen ursprungligen varit flera. En blick på planen fig. 2 visar, att tornen runt hela ringmuren äro place rade med i stort sett jämna intervaller, vilka i medeltal uppgå till 25 meter. Men då tornavstånden i ett avsnitt av muren på södra och ett på norra sidan äro jämnt dubbelt så stora som de övriga, finnes alla skäl till antagandet, att även på dessa punkter murtorn ha funnits, vilka icke återuppförts efter inträffade ras. Murtor nen skulle då — om framsprånget norr om porten tänkes ersatt av vanlig sträck mur — inalles ha varit 17 till antalet, oberäknat porttornet och Rundelen. Huru ringmuren varit byggd, kan icke med visshet konstateras5, varför något svar ej heller kan ges på frågan om dess byggnadsmaterial. Beträffande dess mått föreligger en uppgift i samband med länsräkenskapernas omnämnande av det år 1574 nedrasade partiet på södra sidan, vilket haft en höjd av i/f alnar och T. Mårtenson, Torg och rådhus, s. 36. — 2 Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1574—75. — 3 Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1637—38. — 4 Rigsarkivet, Helsingborg Len, Kvittantiarums Bilag 1610. —5 Vid de grävningar, som företogos åren 1931—32, gjordes resultatlösa försök att återfinna muren norr om porttornet. Vid 1600-talets fortifikationsarbeten synas schaktningar ha skett till sådant djup, att även murens grund blivit totalt förstörd -

det är dock icke alldeles uteslutet, att spar kunna paträffas pa områden, som ännu

icke blivit undersökta. Delar av grunden kommo i dagen vid anläggandet av Oscar II:s terrass. Se fig. 25.

Ring muren och de yttre fö rovaroverken halvannan alns tjocklek, eller resp. omkr. 8 och i meter. Måtten överensstämma med vad som vid medeltida borgar kan anses ha varit regel. Omkring 8 meter hög var ringmuren kring Nyköpings slott1 och samma ungefärliga höjd ha de ännu delvis bevarade murarna vid Vordingborg.2 Det Braunska sticket visar ringmuren krönt av tinnar. Bakom dessa har längs muren löpt en skyttegång, konstruerad av trä eller sten. Det är sannolikt, att muren dessutom haft en på träbalkar vilande, yttre skyttegång, placerad framför murkrönet.

Sådana yttre skyttebalkonger voro vanliga vid medeltids-

borgar. De voro helt överbyggda och försedda med skottspringor i bröstvärnet samt hade i golvet öppna kastgluggar, genom vilka det farliga området vid murens fot direkt kunde försvaras. Till det av den vidsträckta, yttre ringmuren omkransade borgområdet ledde i öster en ingång, dragen genom ett kraftigt, rektangulärt porttorn, vars södra lång mur låg helt utanför ringmuren, i det att denna anslöt vid tornets södra hörn. Annorlunda tedde sig däremot anslutningen på motsatta sidan. Planerna visa ringmurens sträckning sådan, att den här normalt borde ha anslutit vid tornets västra hörn, så att tornet i sin helhet kommit att stå vid ringmurens yttre sida. Men 30 m. norr om tornet gör muren ett framsprång mot öster och ansluter i stället till detsamma ungefär mitt på dess norra sida — en anordning, som knappast förefaller att vara betingad av försvarshäns37n och näppeligen är ursprunglig. Möjligen får den sin förklaring av ärkebiskopen Tuve Nilssons husbygge 1463.3 Tornet delades genom en skiljemur i tvenne kvadratiska rum, förenade genom en portöppning. Det förefaller sannolikt, att västra delen i verkligheten utgör ett ursprungligt, kvadratiskt torn, vilket senare blivit tillbyggt österut, varigenom tornet fått den mindre vanliga, långsträckta formen. Från ett framsprång på tornets östra sida, i vilket vindbryggan torde ha haft sitt fäste, ledde broförbin delsen över vallgraven. Den är på Braunska sticket försedd med en överbyggnad på mitten, vilande på i vallgravens botten anbragta stöd. På grund av vallgra vens bredd måste huvuddelen av bron ha varit fast och blott det innersta par tiet anordnat som vindbrygga. På andra sidan om vallgraven skyddades vägen till bron av ett halvcirkelformat brohuvud, vars halvkretsformiga grav klart framträder på den älsta kar tan. Någon mur längs dess insida är icke markerad; förmodligen har man här 1 Sven T. Kjellberg, Nyköpingsbus. Svenska Slott ocb Herresäten. Ny följd. Södermanlandsbandet, s. 168. — 2 Hugo Matbiessen, Oplysninger om middelalderlige Fsestningstaarne. Aarboger for nordisk Oldkyndigbed og Historie 1902, fig. 21. — 3 Se s. 144 ff.

Häbingborgj dlott under medeltiden nöjt sig med en palissad. Dylika förskansningar som yttre skydd för en port kallades kivinäbb1 — för namnet saknades dock belägg från Hälsingborg — ocb voro under senare medeltid icke ovanliga. Om kivinäbbens ålder i Hälsingborg kunna inga slutsatser dragas. Den avbildas ej på Brauns' stick ocb bar kanske tillkommit först sedan slopandet av borgens inre förgård gjort förstärkt skydd för porten bebövligt. När under 1600-talet borgen moderniserades, synes första åtgärden ba varit att ersätta kivinäbben med en^verklig ravelin. Någon yttre borggård eller förborg är icke markerad å planen. Den under senare tid allmänna, bestämda åtskillnaden mellan mangård ocb fägård synes existera redan i medeltidens borgar, där ekonomiutrymmena vanligen förlädes för sig utanför den egentliga borgens vallgrav.2 En sådan yttre gård, som dock van ligen var skyddad av mur, kunde ligga invid eller kring buvudborgen, men också utgöra ett från denna skilt ladugårdsområde, såsom vid Ravnsborg på Laaland, där ladugården under medeltiden låg på en ö, c:a 200 m. från buvudborgen.3 Vid ärkebiskop Eskils Söborg på Själland låg den muromgivna buvudborgen på en ö ocb förborgen, skyddad av en bög vall, på en annan, som var av avsevärt större areal.4 Hälsingborgs slott var av ansenlig storlek ocb krävde givetvis för sin hushållning rätt omfattande ekonomiutrymmen. Under 1600-talet utgjorde Hjelmsbult (ant. Hjelmsbults kungsgård i Allerum s:n) en ladugård, som låg under slottets direkta förvaltning. Men även vid själva borgen funnos dylika byggnader. I ett brev IJ/7 1654 skriver Fredrik III till Knud Ulfeld ocb Ivar Krabbe om en ladu gård vid slottet, varvid dessa båda berrar karakteristiskt nog förmenade, att det icke kunde gå för sig, att den skulle vara inom portarna på slottet; i stället borde en annan ladugårdsplats utses med en del av näst intill liggande bondgårdars jord.5 Huru förhållandena varit under medeltiden veta vi ej. I detta sammanhang bör emellertid en egenartad detalj i den älsta planen framhållas. Norr om Långvinkelsgatan bildar landborgen en framskjutande tunga av samma natur som den, på vilken slottet blivit anlagt, men något större, begränsad av Långvinkelsgatans ravin i söder ocb Hälsodalen i norr. Området upptages nu av Öresundsparken ocb tomterna på ömse sidor om Villatomtsvägen. 1 Adolf Sclmck, Kivinäbb, en senmedeltida ortnamnsgrupp i Sverige.

Arkeologiska studier, tilläg

nade H. K. H. Kronprins Gustaf Adolf, s. 212 ff. (Sthlm 1932). Jfr L. M. Bååth, Helgeandsholmen och Norrström I, s. 38 f. (1916). — 2 Erik Lundberg, Beenhammar. Svenska kulturbilder V, s. 252. — 3 C. M. Smidt, Ravnsborg. Fra Nationalmuseets Arbejdsmark 1929, s. 16. — 4 C. M. Smidt, Söborg. Fra National museets Arbejdsmark 1930, s. 6. — 5 Rigsarkivet. Skaanske Tegnelser VIII, f. 393 v.

Kärncuid föregångare På kartan fig. i är detta landborgsparti avskuren av en bågformig linje, tecknad som en tjock rand med en parallell, tunn linje på utsidan. Också på se nare kartor kan samma linje iakttagas, tydligt markerad som en vall. Från mitten av halvkretsen utgår i östlig riktning fram till Ängelbolmsvägen en annan vall, av samma bredd som den förra (fig. 6). Det kela företer samma bild i mindre skala som Danevirke med dess anslutning till balvkretsvallen vid Hedeby,1 Om det från halvkretsen utgående vallstycket tankes utdraget till en båglinje, kommer anlägg ningen att även på ett markant sätt erinra om stadsvallen och borgen i Birka.2 Anordningen med vallen, som avskär det på övriga sidor av naturen väl skyd dade platåområdet, gör ett otvetydigt intryck av försvarsverk och den rundade formen talar lika bestämt för medeltida ursprung. Är det från båglinjen utgående raka vallstycket en rest av stadsvallen på höjden och det innanför halvkrets vall en fallande området en ursprunglig karolingisk borgplats eller kungsgård av »voldstedenes» typ? Eller är det senare borgens av vall (eller mur) skyddade ekonomi område, beläget mitt emot själva huvudborgen? Frågeställningen saknar icke sitt intresse för stadshistorien, men då alla spår efter vallar nu äro utplånade och inga upplysande fynd blivit gjorda, kan man f. n. ej komma utöver hypotesernas stadium, varför frågan här ej skall närmare ventileras. Det sista alternativet innebär i varje fall en möjlighet, som kunde förklara, var borgens ekoncmiområde varit beläget. På Braunska sticket upptages platsen av en inhägnad, i fält upp delad, större hage och inhägnadens östra parti utgöres fortfarande delvis av en tydligt markerad vall (fig. 117).3

K ärnans föregångare Den för Syd- och Västeuropas befästningsväsen under äldre medeltid karak teristiska borgtypen var donjonborgen, kännetecknad av don jonen, det kraf tiga centrala torn, som utgjorde borgherrens bostad och samtidigt var borgens viktigaste försvarsverk, dit försvaret i sista hand kunde koncentreras, sedan bor gens utanverk hade fallit.4 Donjonen stod ursprungligen fritt på en av fyrsidig 1 Bror Scbnittger, Hälsingborgstrakten under forntiden, Hälsingborgs bistoria I, £g. 156. — 2 Ibidem fig. 158.-— 3 Det är dock att märka, att detta område, som låg i Lilla Möljevången eller S. ClemensVång, enligt en uppgift från år 1644 »afiT Arilds tijd» varit i borgerskapets ägo. Man kan ju dock tänka sig, att platsen varit slottets, men senare blivit friköpt eller på annat sättfrånbänd kronan. Av Möllevången utgjordestora delar kronojord år 1655. — 4 En översikt av den äldre medeltidens befästningsväsen med bänsjn till för bålland ena i Hälsingborg lämnar L. M. Bååtb, Hälsingborgs bistoria I, s. 220—2^1. Jfr även Bror Scbnittger, Hälsingborgs bistoria I, s. 101 IF.

Hälding bo rg d dlott under medeltiden eller rundad ringmur omgiven, öppen borgplats, dock vanligen ej i dess mitt utan något framskjuten mot den i försvarskänseende viktigaste sidan. I äldre tid, ocb även senare under enklare förhållanden, kunde en donjon med sitt mer eller mindre primitiva utanverk ensam utgöra hela borgen. Men för en större borg anläggning krävdes åtskilliga byggnader av olika art, avsedda för det dagliga livets mångahanda behov, salbyggnad, kapell, borgstuga, stallar o. s. v., vilka van ligen byggdes längs ringmurarna, så att borgarna efterhand uppväxte till omfat tande komplex, i vilka de älsta delarna kunna vara svåra att urskilja. Ursprunget till donjonen synes närmast vara det romerska vakttornet med omgivande mur, men typen kan i verkligheten föras vida längre tillbaka. Bo stadstornet är en befästningsform med mycket gamla anor och var vanligt över allt i Medelhavsländerna, där romarna övertagit denna byggnadstyp.1 I Väst europa är bostadstornet emellertid en relativt sen företeelse, och dess uppträdande där utgör icke ett isolerat fortifikatoriskt problem, utan står i nära samband med den allmänna utvecklingen av herremännens bostadsförhållanden. Liksom fallet varit i Norden synes även i de stora västeuropeiska kulturländerna bostaden ursprungligen ha omfattat blott en våning, och det torde först under merovingisk tid ha blivit vanligt att uppföra boningshus i flera våningar. Utvecklingen leder sedan icke blott till, att bostaden blir flervånig, utan det blir också en ofrån komlig regel, att herremannens bostad skall ligga i övre våningsplanet, en princip, som även klart exemplifieras av nordiska medeltidsbyggnader.2 Den egentliga, dagliga bostaden var under medeltiden föga komplicerad och utgjordes normalt av ett enda rum, till vilket under senare utvecklingsskeden kunde fogas en inre kammare. De mer eller mindre tornlika bostadsbyggnader, till vilkas typ don jonen är att räkna, bestå av dylika smärre enheter, lagda över varandra. Donjonen, ursprungligen av trä3 men från 1000-talet vanligen av sten, var ett torn med i regel tre eller fyra våningar, vardera innehållande ett enda rum, som dock kunde vara uppdelat med tvärväggar. Nedersta våningen, mörk och utan ingång utifrån, användes som magasin eller fånghål, i de övre bodde borgherren med familj samt tjänare och stundom även besättning. Eldstad, bekvämlighetsanordningar, brunn, stentrappor och i de tjocka murarna utsparade smårum höra 1 Carl Scbucbbardt, Die Burg im Wandel der Weltgeschichte, s. 155 (Potsdam 1931). — 2 Erik Lund berg, Hårstorp, en berregårdsbyggnad från femtonbundratalet ocb dess medeltida fränder. Arkeologiska studier, tillägnade H. K. H. Kronprins Gustaf Adolf, s. 225 ff. (Stblm 1932). — 3 En märklig, detaljerad beskrivning av en trädonjon, uppförd sannolikt år 1099 av Arnould, seigneur d’Ardes, lämnar krönikeskrivaren Lambert av Ardes. Referat i Bror Scbnittger ocb Hanna Rydb, Aranäs, s. 85 (Stblm 1927), samt Nils Litbberg, Kastaler ocb borgar. Rig 1932, s. 76 f.

Kärnaru fö reg ång are till donjonernas vanliga bostadsinredning och den arkitektoniska utformningen kan i förnämligare borgar vara synnerligen rik. I fortifikatoriskt avseende följde donjonen det allmänna schema, som låg till grund för de medeltida försvarstornen och som i stort sett var detsamma, vare sig tornet var avsett som bostad eller ej. Principen gällde skapande av en värnfast, utifrån otillgänglig byggnad, vars massiva murar ägde erforderlig motståndskraft och från vars övre, på stormfri höjd belägna stridsplattform området kring tor nets fot elfektivt kunde försvaras. De farliga punkterna utgjordes av ingångarna samt tornens och ringmurarnas fotpartier, mot vilka genombrytnings- eller mineringsförsök kunde sättas in.

Genom högtbelägna dörrar och allehanda, för en

inträngande fiende oväntade bakhåll försvårades ingångarnas forcering. Ljus öppningarna voro små och vanligen helt smala, åtminstone i de nedre våningarna. De kunde göra tjänst som skottgluggar, men de olika våningarna i tornet hade endast ett underordnat värde för försvaret.

Detta sköttes främst från tornets

krön, som var försett med murtinnar samt utbyggda skyttegallerier av trä (hourdage), eller ock hade en tinnkrans, vilande på utkragade stenkonsoler, mellan vilka öppningar för beskjutning av tornfoten förefunnos (machicoulis). Donjonborgen nådde sin rikaste utbildning i Frankrike och England. I den engelsk-normanniska borgen kunde donjonen erhålla väldiga dimensioner. Den in rymde understundom både bostad, kapell och ståtliga representationssalar. Efter hand som den yttre ringmuren i försvarstekniskt hänseende förbättrades och för stärktes, förlorade donjonen emellertid i betydelse, och i fransk-engelsk borgarkitek tur är dess roll som borgens militära huvudbyggnad utspelad vid 1200-talets slut.1 I Tyskland gick utvecklingen i viss mån andra vägar. Den älsta tyska medeltidsborgen, vars ursprung är de oregelbundet rundade sachsiska folkborgarna, synes helt och hållet ha saknat det fristående centraltornet. Visserligen upptogs detta snart nog även i det tyska borgschemat i form av ett vakt- och försvarstorn, bergfrieden, som dock i regel var av mindre dimensioner än donjonen och icke som denna inrymde borgherrens dagliga bostad. Detta hindrar givetvis ej, att även donjonsystemet vunnit insteg inom tyskt borgväsen, särskilt i gränstrakterna i väster och söder, men den typiska bergfrieden är att betrakta som ett torn av uteslutande fortifikatorisk karaktär.2 Den nordiska medeltidsborgens utvecklingshistoria utgör i stort sett en åter spegling av förhållandena på kontinenten, även om vissa drag av nordisk sär1 C. Enlart, Manuel d’archeologie fransaise II, s. 517. — 2 Carl Schuchhardt, Die Burg im Wandel der Weltgeschichte, s. 22^ £., 254.3 3 — 335o8.

11:2.

Häldingborgd dlott under medeltiden prägel kunna urskiljas. Materialets knappkändighet kar gjort, att forskningen först under senare år kunnat i större utsträckning upptaga denna sida av nordisk kulturkistoria till jämförande studium, vilket skett samtidigt med, att utgrävningar ock specialundersökningar vidgat vår kännedom om medeltidens befästningskonst. Viktiga drag av utvecklingens kuvudlinjer kunna nu skönjas, men de vunna re sultaten få dock ännu på många punkter betraktas som primära redan av den anledningen, att de enskilda monumenten icke i erforderlig omfattning kunnat I Nordens medeltidsborgar utgör kärntornet, även betecknat med termerna barfred2 ock kastal3, donjonens militära motsvarigket, som återfinnes i det stora flertalet borganläggningar, även om dess dimensioner, plan och läge i förhållande till ringmuren företer en rätt skiftande bild. De förnämsta ännu kvarstående kärntorn, som även med hänsyn till bostadsinredningen utgöra fullgoda represen tanter för den västeuropeiska donjontypen, äro Manteltornet i Lundabiskopens Hammerskus, Vattentornet i Kalmar, Walckendorffstornet i Bergen samt fram för allt Hälsingborgs Kärna, den märkligaste och tillika bäst bevarade nordiska medeltidsbyggnaden i sitt slag. Även om Hälsingborgs slott icke uttryckligen omtalas förrän år 1263, kar det likväl funnits skäl att anse borgen vara åtskilligt äldre, särskilt med hänsyn till den betydelse, Hälsingborg haft som ett av den danske kungens viktigaste riksfästen. En borganläggning var sannolik redan vid slutet av 1100-talet som stöd för de krigsoperationer, Valdemar I vid kuvandet av de skånska upproren 1180— 81 företog med Hälsingborg som utgångspunkt; men i varje fall måste borgen ka existerat år 1249, då bönderna belägrade kung Erik (Plogpenning) i Hälsingborg.4 Att Kärnan icke kunde hänföras till ett så tidigt skede stod dock redan före de senaste grävningarna fullt klart, eftersom byggnadens karaktär utesluter en datering till romansk tid. De försök, som blivit gjorda, att förklara de yngre dra gen i Kärnans arkitektur såsom resultat av senare ändringar, ka visat sig sakna bärande grund.

Det blev en ofrånkomlig slutsats, att andra förhållanden måste

1 Översikter av nordiskt medeltida borgmaterial i Martin Olsson, Stockholms slotts medeltida bygg nadshistoria, Samfundet Sankt Eriks årsbok 1929, s. 87—160; August Hahr, Nordiska borgar från medel tid och renässans (Föreningen Urds skrifter V, Uppsala 1930); Francis Beckett, Danmarks Kunst II, kap. Borge och Stenhuse; Juhani Rinne, Finlands medeltida borgar, Finlands kulturhistoria I. — 2 Barfred synes under medeltiden ha betecknat såväl ensamma tornfästen som ringmurstorn. Beckett, anf. arb. s. 6. Jfr Hans Hildebrand, Sveriges medeltid II, s. 818. — 3 Med kastal avses vanligen de ensamma, fristående försvarstorn, som mestadels blivit uppförda vid kyrkor, men även kunna utgöra lämningar av smärre fästen eller befästade gårdsanläggningar. — 4 L. M. Bååth, Hälsingborgs historia I, s. 235.

Kärnans fö reg ång are ha rått under borgens tidigare skede, och att Kärnan icke kunde höra till den ursprungliga anläggningen. Vid grävningar år 1930 mellan Kärnan och torn manteln kunde också bestämt konstateras, att en äldre bebyggelse existerat på platsen. Omkring 60 cm. under Kärnans sockelnivå påträffades nämligen rester efter stensättningar, vilka överlagrades av avfallsskikt, påtagligen härrörande från uppförandet av själva Kärnan. Vidare framgick det, att den innanför torn manteln belägna brunnen var äldre än Kärnans grund. Jordlagrens beskaffenhet gjorde det sannolikt, att byggnader av sandsten spelat en betydande roll inom den älsta borgen. Men utöver dessa antydningar om äldre byggnadsskeden var det icke möjligt att komma utan mera omfattande undersökningar. Sådana kunde igångsättas, när i nov. 1931 arbeten med konservering av torn mantelns rester vidtog och i samband därmed vissa schaktningar måste utföras på området omkring Kärnan. Resultatet blev för Kärnans vidkommande en över raskning.

Alldeles invid dess egen grund blottades nämligen rester efter icke

blott ett utan tvenne äldre kärntorn, av vilka det ena efterföljt det andra, av slöjande en lång byggnadshistorisk utveckling redan innan Kärnan kom till som borgens centrala försvarsverk. Den runda sandstenskärnan.

Den älsta kärnan i Hälsingborg var ett

helrunt torn, vars lämningar framgrävdes omedelbart utanför tornmantelns syd västra mur, vilken delvis gick fram över det äldre tornets grundval. Av själva murlivet voro på östra sidan de nedersta partierna bevarade på omkring halva tornets yta. Endast det inre tornrummets rundade vägg kom i dagen, yttermuren låg till största delen oåtkomlig under tornmanteln och var, där på sydsidan ett stycke stack fram, förstörd i murlivet. Mot väster hade icke blott muren utan även grunden så gott som helt försvunnit, synbarligen vid anläggandet av graven mellan bastionerna Carolus och Carl Gustaf på 1660-talet (lig. f). Dock kunde de yttre och inre stenarna i grundens bottenskift följas i tillräckligt stor utsträck ning för att fastslå tornets helrunda form (fig. 9, 13). Tornet hade haft tämligen betydande dimensioner; med en diameter av omkr. 14,35 m. och en murtjocklek i källarvåningen av 4>5 m. kommer det Kär nans tvärmått ganska nära (resp. 15 och 4>5 m.1). Källarens cirkelrunda rum 1 Av de till rundtornsgruppen Körande kastalerna Ka de flesta ungefärligen jämförliga dimensioner. Så är i Badstruptornet diam. omkr. 17 m., i Borgkolm 16,7 m., i Stockkolm (tornet Tre Kronor) omkr. 15 m., i Kalmar ock Stensö omkr. 14 m., i Stegekorg omkr. 11m.

Kastalerna vid Sundre ock Västergarn

på Gotland mäta resp. omkr. 14 ock 15—20 m. i diam. Murtjockleken i källaren är i Badstrup drygt 6 m., i Borgkolm 5,5 m., i Stensö 3,6 m., i Stegekorg 2,7 m., i Sundre 2,5 m.

HäUingborcjä älott under medeltiden mätte 5,85 m. i diameter. Grunden var grävd ned till ett djup av c:a 80 cm. under den ursprungliga markytan och de genomskurna lagren utgjordes blott av ett c:a 20 cm. tjockt, mörkare skikt ovan morängruset, som bildade botten. Överallt där lagren inom det undersökta området ej blivit rubbade, låg när mast över detta mörkare lager ett sandstensskikt, 10—20 cm. tjockt, bestående

fentTTTTmim ^

W Om.

tfflrtnni

=J----- ................. I----- fc=

I -

10 M.

Fig. g. Plan. av de väéter om Kärnan framgrävda torngrunderna. av förf. 1932.

Uppmätning

av skärvor och söndersmulade sandstenspartiklar och påtagligen härrörande från uppförandet av tornet och andra sandstensbyggnader inom den älsta borgen. I det mörka bottenlagret funnos ställvis djurben och enstaka fynd gjordes även däri, såsom en lång metkrok och en liten yxa av järn, men något egentligt kultur lager, tydande på äldre bebyggelse innan borgen anlades, iakttogs ej. Tornets grund bestod av gråsten utan bruk. Den var lagd på sådant sätt, att yttre och inre kanten grävts djupare ned än grundens inre delar (fig. 16). Själva tornmuren hade yttre och inre murskal av sandsten och mellan dem gjutkärna av

Fig.

jo.

Det äldota, runda oandotenotornet i Häloingborgo olott. BoltenJciJlel över grunden, eell från våeler.

Fig. ii. Rundtornet från norr, med de framgrävda bottenotenarna i grunden.

grävningen anordnade, prorioonoka bryggan till Kärnano ingång.

muren kring Kärnan ram t de framgrävda partierna ar det runda och det äldre kvadrat toka tornet. Rakt över bilden gar den under

Bilden är lagen rakl nedåt jrån krönet ar Kärnano trapplorn. T. h. framträder trapplornelo vägg. Framför denna oyneo en del ar den fyroldiga

Fig. 12. Grävning jo mrådet vOuter om Kärnan.

har framskridit sd långt, att muren kring Kärnan blivit konserverad oeh läckt med torvor, Alellan Kärnan och muren, på ömse sidor

om bryggan, synes det bevarade hörnet av det äldre, kvadratiska tornet. Av rundtornet äro grundstenarna på västra sidan framgrävda.

Arbetet

Fit/, /j. Detalj av grävningdområde t jig. 12.

Fig. ij. Detalj, visande konstruktionen ao rundtornets muroerk.

Fig. ,j. Grunden till det äldre, kvadratiska kärntornet. Ht Iden, dom är lagen Jran den provuorivka bryggan till Kärnan4 ingång, vtjar även ytterkonluren av runda loruefa grund.

Kär n and fö reg any are gråsten i rikligt kalkbruk. Tegelbrockor saknades helt och hållet, ej heller i murverket förefunnos spår av tegel. Av muren återstod ovan grunden endast ett enda skift, vars stenar blott inåt tornrummet lågo kvar ända ut i murlivet. Sandstensmaterialet förekom uteslutande i tuktade, ej huggna block, genomgående helt smala och lagda radiellt inåt muren, så att kortändarna bildade murlivet. Där igenom kom detta att bestå av helt små, i murytan nästan kvadratiska stenar, om växlande med något längre (fig. 9, 14). Huruvida hela muren varit byggd på detta sätt, kan ej avgöras. Utsidans block föreföllo att vara något bredare, men med samma obetydliga höjd på skiften, 10 å 12 cm. Några större, finhuggna kvaderstenar av sandsten med väl utförd inre krumhuggning funnos emellertid i den

V0VoVoV0V0VoV0VoV0V0V0V0V0V0V0VoV0V0VoV0V

£==£

-f ■

......-i.-., =

=f*

Fig. 16. Sektion ao de äldre torngrunderna. — a runda tornet, b koadratiéka tor net. c g nu, d kulturlag er, e é andé tend- ocb tegelbrockor, f yngre lager, g lergoio. utanför tornet liggande, nedan beskrivna yngre grunden; det synes antagligt, att de härröra från rundtornet, vars övre delar givetvis kunna ha tett sig annorlunda än källaren. Om de hört till dess ursprungliga mur är dock ovisst. Av bågkonturen att döma böra kvadrarna ha suttit i väggen till ett cirkulärt rum med omkr. 6 m. diameter, vilket väl kan motsvara någon av tornets övre våningar. Murskalet var av varierande tjocklek, i det att ställvis en andra eller tredje • •

rad av sandstensblock förekom innanför den yttre. Aven dessa utgjordes av relativt smala stenar, i regel med samma radiella orientering som de yttre. I tornrummet fanns ett c:a 10 cm. tjockt golvlager av lera. En liten rest av ett tegelgolv däröver syntes vara av relativt sent ursprung och härrörde sanno likt från någon mindre byggnad, som rests på platsen först efter tornets rivning. Terrängen, där det runda tornet legat, var i söder nästan horisontell, men stupade svagt mot norr. Här fanns helt nära tornet en grävd grav av jämförelse vis ringa dimensioner; bredden uppgick till blott c:a 4,5 m. och djupet till c:a 2 m. Den gick i rak, ungefärlig väst—östlig riktning och kunde följas in under både

Häldlngborgj jlott under medeltiden tornmanteln och. Kärnan, varigenom dess samhörighet med den äldre borgplanen blev uppenbar. Flera omständigheter gåvo dock vid handen, att graven icke ut gjort något verkligt befästningsverk och att den ej heller haft direkt samband med rundtornet. Dess betydelse skall avhandlas i annat sammanhang.1 Av andra, yttre försvarsanordningar kring tornet ha inga spår stått att finna. Den runda sandstenskärnan ställer Hälsingborgs slott i paritet med de älsta nu kända nordiska medeltidsborgarna. Medan kärntornet i 1200-talets borgar genomgående hade fyrsidig form2, härröra de kända runda kärnorna från borgar, vilka icke torde kunna dateras senare än 1200-talets början. Åv runda kärntorn ha förut tvenne varit kända från medeltidens Danmark, Badstruptornet i norra Själland, genom myntfynd i murarna daterat till Valdemar I:s tid3, samt tegel tornet på Sprogö, vilket av tillförlitliga källor angives som ett verk av samme konung.4 Till samma grupp måste emellertid även räknas det märkliga torn, som av arkitekten C. M. Smidt utgrävts i ärkebiskop Eskils själländska Söborg. Det var visserligen icke helrunt, utan åttasidigt, men med avrundade hörn, så att formen närmade sig cirkeln. Söborg är byggt omkr. 1150; tornet visade sig emel lertid vara äldre än hela borganläggningen och anses av utgrävaren kunna gå till baka ända till 1120-talet.5 I Sverige har rundtornsgruppen flera representanter, dels på Gotland, där fyra av de kvarstående kyrkokastalerna äro runda, dels på Sydsveriges ostkust från Kalmar till Stockholm. I Stockholms medeltidsslott stod det bekanta runda tornet »Tre Kronor» på inre borggården. I Kalmar, liksom i Borgholms slott, ha fundamenten till äldre, fristående torn av helrund form blivit framgrävda under de senare åren. Martin Olsson anser hela gruppen vara i stort sett samtidig med de likartade, danska tornen och daterar densamma till 1100-talets senare del eller senast 1200-talets början.

Aven Folkungaborgen

Näs på Visingsö, som enl. Friberg var en 1100-talsanläggning, hade ett rundtorn.7 Före 1100-talets andra fjärdedel synes profanbyggnader av sten ännu icke ha nått någon nämnvärd utbredning i Danmark. Därom vittna utsagorna av biskop Ottos av Bamberg sändebud till Lund 1124, vilka beträffande innevånarna i 1 Se sid. 130 ff. — 2 Martin Olsson, Stockholms slotts medeltida byggnadshistoria, s. 154* — 3 Anf. arb., sid. 128. — 4 L. M. Bååth, Hälsingborgs historia I, s. 238. — 5 C. M. Smith, S0borg. Fra National museets Arbejdsmark 1930, s. 13 £. — 6 Martin Olsson, En grupp runda kastaler från romansk tid på Sveriges östkust. Fornvännen 1932, s. 303. Densamme, Tornet Tre Kronor, i Arkeologiska studier, tilläg nade H. K. H. Kronprins Gustaf Adolf. Nils P. Tidmark anser de gotländska kastalerna tillhöra ett tidigare skede och daterar dem till senast 1000-talet (Kastalproblemen, särtr. ur Gotlands-Posten 1933, n:r 50, 51, 52 och 54). — 7 A. Friberg, art. Näs i Nord. Familjebok, 2. uppl.

Kärnatid fö reg äng are Skåne (och Danmark) framhålla, att »deras städer och borgar sakna torn, men • •

äro befästade med träförskansningar och gravar».1 I länderna söder om Öster sjön förekommer rundtornet betydligt tidigare; det var under 1000-talet vanligt i Böhmen och Weichseltrakterna, där det återfinnes både som fristående borgtorn och såsom kyrktorn2 — denna senare typ har även varit representerad i sex kyrkor i Skåne.

Också i Danmarks södra gränstrakter voro rundtorn talrika

under äldre romansk tid.3 Att den runda sandstenskärnan i Hälsingborg blivit uppförd under 1100-talet visar redan dess byggnadsmaterial. Sandstenen i murlivet och den fullständiga frånvaron av tegel icke blott i murverket utan även i de samtidiga avlagringarna göra det otvivelaktigt, att tornets byggnadstid ligger före teglets allmännare an vändning vid 1100-talets slut. Vissa drag ge oss anledning att anse byggnaden vara relativt tidig såsom stenbehandlingen, som åtminstone i bottenskiftet känne tecknas uteslutande av den tidigare tuktstenstekniken.

Det lilla formatet på

blocken är också ett drag, som antyder släktskap med äldre romanska byggnads traditioner.4 Av dessa skäl torde tornets uppförande kunna hänföras till mitten av 1100-talet eller möjligen dess andra fjärdedel. Den äldre, fyrsidiga kärnan. Vid utgrävningen av den runda kärnan anträffades på södra sidan en intill tornet nedgrävd grund, som bildade ett rätvink ligt, torngrunden omfattande hörn (fig. 9,13,15). Grunden gick ned till omkr.

0,75

djup och bestod av grova stenblock, helt inbäddade i fin sand och lagda i jämna, genomgående skift. I själva hörnet lågo de krumhuggna kvadrar, som måste ha hämtats från den runda kärnans murverk (fig. 17). På dennas västra och norra sida, där allt murverk var förstört, saknades jämväl den nya grunden, ehuru spår efter densamma kunde konstateras, tillräckliga för att angiva murens riktning. Däremot återfanns samma grund av gråstensblock i sand i en skärning under tornmantelns västra hörn, där den kunde konstateras ha gått fram 1 m. innanför (inre) murlivet. Slutligen eftersöktes även den nya grundens östra hörn, som efter de redan påträffade delarnas sträckning att döma borde ligga mellan Kärnan och tornmanteln. Här vanns ett bättre resultat, i det att icke blott grunden utan även delar av murlivet funnos kvar. Hörnet var murat av tegel i formatet

12,5 X 28

1 Ewert Wrangel, Sverige och Polen, Tidskrift för konstvetenskap 1933, s. 19. L. M. Bååtk, Hälsingtorgs historia I, s. 225. — Om Roskildebiskopen Peter (1124—31) omtalar Roskildekrönikan, att han upp förde både trä- och stenbyggnader på biskopsätets gårdar. C. M. Smidt, S0borg, s. 16. — 2 'Wrangel, anf. arb., s. 16. — 3 Richard Haupt, Die Bau- und Kunstdenkmäler in der Provinz Schleswig-Holstein, V 1, s. 175, 7^1. — 4 Erik Lundberg, Iakttagelser rörande 1100-talets murningsteknik, Fornvännen 1929.

Hälsingborgs slott under medeltiden cm. medan i de därifrån utgående sidomurarna både sandsten och gråsten ingingo som byggnadsmaterial. I sy dmuren utgjordes bottenskiftet närmast hörnet av en finhuggen sandstenskvader med 30X70 cm. sida; nordmuren bestod av oregel bundna gråstensblock, med mellanmurning av tegel. Huruvida sockel funnits kan ej avgöras, då det bevarade murpartiet var blott 30 cm. högt, men är icke sanno likt på grund av det starkt blandade byggnadsmaterialet. Det nya tornet har haft en sidolängd av c:a 17 m. och alltså något kraftigare dimensioner än Kärnan. Utöver byggnadsmaterialets beskaffenhet och den yttre grundplanen lämna de funna resterna inga direkta upplysningar om det andra kärntornet i ordningen inom Hälsingborgs slott. Det är icke möjligt att avgöra, vad byggnadsarbetet i verkligheten har inneburit och i vilken utsträckning ombyggnad av det älsta tornet har skett, ej heller om den nya tornbyggnaden någonsin blev fullföljd, vil ket måhända icke har varit fallet.1 Att det äldre rundtornets övre partier redan vid anordnandet av den nya grunden varit nedbrutna, framgår av de krumhuggna sandstenskvadrar, som påträffades i den senare och vilkas härstamning från rund tornet är i hög grad sannolik. Men å andra sidan är det påtagligt, att det runda kärntornets nedre partier lämnats orörda, ovisst dock till vilken höjd. Man har grävt sig ned utefter rundtornsgrunden och utanpå rundtornets kvarstående bottenparti uppdragit nya murar, med en tjocklek av 1 —1,5 m. mitt på sidan och omkr. 3 m. vid hörnen. Därigenom skapades en till det yttre ny, kvadratisk bygg nadskropp, som dock i sitt inre bibehöll det äldre, cirkulära källarrummet. Så långt kunna vi rekonstruera byggnadsföretaget; däremot undandrager det sig helt vårt bedömande, huru de övre partierna gestaltats eller åtminstone varit tänkta. Den möjligheten kan föreligga, att omklädnadsmuren icke varit avsedd att föras ända upp till rundtornets krön, utan avslutats på väsentligt lägre nivå, så att muren bildat en avsats, ovanför vilken rundtornets övre del fort farande höjt sig. Tornet skulle alltså nedtill varit kvadratiskt, men upptill runt och något smalare. Man finge i så fall tänka sig avsatsen utformad som en skyttealtan med murtinnar, varigenom tornet fått tvenne skyttegångar på olika höjd. En sådan torntyp är jämförelsevis vanlig i de nordtyska städernas senmedel tida stadsportar, där den dock till huvudsaklig del torde vara att tillskriva rent dekorativa syften och givetvis är ursprunglig. Men också i vissa borgar finnas exempel på, att kärntornets nedre partier blivit omklädda med en yttre mantel, som med smala, tunnvälvda gångar i två eller tre våningar sluter sig till dess mur. Så är fallet i Rüdesheim Oberburg samt i Wertheim am M.ain; i den senare 1 Se sid. 1^1 f.

Kärnaru föregångare borgen bar den genom omklädnaden bildade avsatsen varit försedd med en över täckt skyttegång.1 Det rör sig dock bär om fyrsidiga torn, som fått en ävenledes fyrsidig förstärkning. En liknande anordning kan tänkas ba förelegat i Hälsingborg. Några gångar eller rum i den kring rundtornet uppförda fyrbörniga muren kan man dock icke räkna med; därtill var utrymmet alltför begränsat, utan muren finge antagas ba utgjort en massiv underbyggnad för avsatsens skyttegång. Även för skyttegången bleve muren f. ö. på de smalaste ställena väl trång. Det är emellertid svårt att förstå, av vilken anledning en anordning som den bär skisserade skulle ba vidtagits med det runda tornet i Hälsingborg, såvida icke avsikten varit att samtidigt om gestalta den inre borgplanen på liknande sätt, som skedde, när den senare Kärnan byggdes. I samband med en nyorientering av borgens försvarssystem, varvid tor net genom inre murar kopplats samman med ringmuren, kunde omklädnaden må hända få en fortifikatorisk motivering; som isolerat byggnadsföretag förefaller den däremot mycket osannolik. En annan förklaring, som med bänsyn till den följande utvecklingen av bor gens byggnadshistoria ligger närmare till bands, är, att arbetet i verkligheten åsyftat en fullständig ombyggnad av rundtornet i avsikt att — som inledning till borgens modernisering — skapa ett nytt ocb särskilt för bostadsändamål mera an vändbart huvudtorn. Därvid bibehölls av praktiska skäl det gamla rundtornets undre delar, medan fyrsidiga rum antagligen tillämnades i de övre våningarna. För denna ombyggnad steori talar bl. a. de förut relaterade fynden av murverk från rundtornet i den nya omklädnadsmurens grund. Teorin förefaller i ocb för sig mycket naturlig: det märkliga vore blott, att denna så gott som nyuppförda, kraf tiga tornbyggnad efter högst 75 år varit mogen för att rivas i grund ocb i sin ordning ersättas av ett nytt torn, av ungefärligen samma dimensioner ocb beläget på nästan samma plats. Större skillnad i tid kan nämligen icke föreligga mellan ombyggnaden av rundtornet ocb uppförandet av den ännu kvarstående Kärnan. En sådan utveckling vore motiverad, därest tornet i samband med borgens eröv ring blivit nedbrutet, på samma sätt som ltibeckarne förstörde Köpenhamns slott 1369.2 1 föreliggande fall, då inga krigshändelser med sådana följder kunna åbe ropas, måste den emellertid betecknas som orimlig.

Vissa förhållanden tala

emellertid för, att ombyggnadsarbetet i verkligheten aldrig blivit fullföljt utan av någon anledning avbrutits redan på ett tidigt stadium. Till dessa frågor skola 1 Piper, Burgenkunde, s. 218 £. — 2 Christian A. Jensen, Ruinerne under Christiansborg (National museets Vejledning for Bespgende 1924), s. 5.

4—33508. II: 2.

jH äLd ing borg J dlott under medeltiden vi längre fram återkomma. Ombyggnaden av det gamla rundtornet och upp förandet av den äldre kvadratiska kärnan tillhöra slottets senare byggnadsskede och låta sig datera inom vissa gränser, vilka likaledes i det följande skola upp dragas i sammanhang med undersökningen av Kärnans byggnadshistoria.

S. Mikaels kapell Förutom porttornet fanns i ringmuren ytterligare ett slutet torn, beläget på borgens motsatta sida, ute vid västra branten. Såväl på planerna som på det Braun ska sticket är det klart markerat, dess å sistnämnda bild synliga koniska tak återfinnes även hos Erik Dahlberg (fig. 119). Tornet benämndes omväxlande »Run delen» och »S. Mickels» torn. Som namnet angiver hade det icke fyrkantig utan rund planform. En skärning av tornet, som återfinnes på en plandetalj från år 1670, visar en indelning medelst bjälklag i källare och tvenne våningar (fig. 17). Den yttre diametern uppgår till 9 å 10 meter och höjden till omkr. 13 meter. Tornet har stått i ringmuren på sådant sätt, att det utåt skjutit fram i likhet med de vanliga, halvrunda flankeringstornen. Tornets läge är märkligt såtillvida, som det fått sin placering vid den av na turen väl skyddade västra branten, där ett verkligt försvarstorn kunde synas överflödigt. En nära till hands liggande jämförelse erbjuder Vordingborgs slott, där det kraftiga Gåstornet på samma sätt som Rundelen var byggt i den yttre ringmuren. Men Gåstornet stod på en mera utsatt punkt och kan ha haft en di rekt fortifikatorisk uppgift, som näppeligen kan ifrågasättas för Rundelen. För borgen — i varje fall i dess senmedeltida form, sådan kartmaterialet visar oss den — har Rundelen endast haft ett underordnat värde som försvarsverk. Dess huvud sakliga betydelse ligger på ett annat plan. Även om tornet genom sitt läge i ring muren och sina försvarsanordningar måste inrangeras bland borgens försvars byggnader, har dess viktigaste uppgift dock varit att tjäna andra ändamål än för svaret. Rundelen har i själva verket i borgens historia spelat en ur flera syn punkter märklig roll, som lyckliga omständigheter givit oss möjligheter att i någon mån belysa. Länsräkenskaperna och inventarierna lämna klart besked om Rundelens be tydelse under 1500-talets slut och 1600-talets början. Den hade då karaktären av bostadstorn och stod i förbindelse med slottets innanför västra ringmuren belägna huvudbyggnad, den s. k. frustugan, i vilken vid denna tid både länsher-

S. Mik aeU kapell ren och kungen hade sina bostäder (synlig å fig. 3). Tornet och frustugan bildade tillsammans ett bostadskomplex, ehuru de icke voro sammanbyggda med varandra. Rundelen stod i den yttre ringmuren, men var i förhållande till frustugan fri stående. De båda byggnaderna voro emellertid förbundna genom en övertäckt gång, som från frustugan ledde över till tornet. Länsherren disponerade vissa rum i frustugan, men hade sin sängkammare i tornets undre våning (över källaren).1 Den övre våningen utgjordes även av ett boningsrum, vilket vid ifrågavarande tid synes ha stått som gästrum (»prinsens kammare» år 1610).

Fig. 17. Profil ao kurtinen mellan bastionerna Carl Gustaf och Carolus, me? sek tion ao S. JPickels torn. Fortifikationsarkioet. Vi få i det följande anledning återkomma till denna länsherrens bostad från tiden omkring 1600. Av betydelse i detta sammanhang är emellertid, att den med sin kombination av en större byggnad, bl. a. inrymmande representationssalar, och sovrum, förlagda till ett fristående torn, visar en bostadsanordning med utpräglat medeltida drag.2

Redan detta antyder, att Rundelens karaktär av bostadstorn

bör kunna föras betydligt längre tillbaka i tiden. Under sådana omständigheter är det av största intresse, att ända från 1400-talets början direkt belägg finnes för tornets bostadsuppgift. Det berättas nämligen, att konung Erik av Pommern den 19 december 1427 i Hälsingborg mottog ärkebiskopen av Uppsala samt biskoparna av Skara och Strängnäs, vilka hade vissa klagomål att framföra.

Mottagandet försiggick

1 »Rundelenn som slottsherrens senge kommer ekr Udj, ehr mett dohhelt Ny Winduer, Saa och Prinzens kammer der offuen Offuer». Rigsarkivet. Slottsinventarium 1610. 1 stort nytt fönster uti det understa slottsherrens sängkammare i samma rundel (rundeln vid frustugan). Länsräkenskaper 1629. — 2 Erik Lund berg, Sextonhundratalets herremannabostad, Svenska kulturbilder VIII, s. 2^6, 248.

Hälding borgd dlott under medeltiden »i runda tornet, som är konungens särskilda bostad» (in turri rotunda, que est spe cialis camera regis).1 Nu bar inom borgen veterligen aldrig funnits flera än tvenne runda torn, det älsta kärntornet samt Rundelen. När det förra revs, kan icke exakt uppgivas, men det får dock anses vara ganska säkert, att ifrågavarande torn år 1427 ej längre stod kvar på borgplatsen.2 Aled »runda tornet» kan då endast åsyftas Rundelen, som ju också under senare tid var ett bostadstorn. Vad uttrycket »specialis camera» egentligen åsyftar är ovisst. Ordet camera bar i medeltida språkbruk naturligtvis den direkta betydelsen rum, men beteck nar enligt ordalydelsen i förevarande fall även bostad ocb kan avse bela tornet i dess egenskap av kungligt residens.3 Det ligger ingenting märkligt däri, eftersom ett torn för medeltidsförbållanden var en normal bostadsform. Notisen om mottagandet i runda tornet ger oss några synnerligen viktiga upp lysningar om bostadsförhållandena inom borgen. Den säger oss, att i den kung liga bostaden på Hälsingborgs slott ännu under 1400-talets början ingick ett bo stadstorn av vanlig medeltida typ, men lämnar samtidigt den upplysningen, att detta torn icke kan ba varit den till planformen fyrsidiga Kärnan, utan ett rund torn, som med all sannolikhet är identiskt med Rundelen. Men tornets gåta är icke löst därmed, att dess egenskap av bostadstorn från 1400-talet kan ledas i bevis. Detta ger visserligen en god förklaring till Rundelens i försvarsbänseende omotiverade läge ute vid västra branten, men frågan är i verkligheten mera kom plicerad ocb gåtans lösning ger tornet en betydelse i borgens bistoria, icke mindre märklig än dess roll av kungligt residens. Med full säkerhet kan det nämligen konstateras, att Rundelen ursprungligen bar varit en rundkyrka. Det var Valdemarernas tornlika slottskapell från 1100-talet, som år 1427 inrymde den kungliga bostaden. Jämte ringmuren, bostadstornet ocb salbyggnaden utgör kapellet en av de byggnader, som regelbundet ingå i en större medeltidsborg, ocb det säger sig självt, att Hälsingborg såsom kunglig borg ocb ett viktigt riksfäste icke kan ba saknat kapellet. Utrymmet inom ringmuren i en medeltidsborg var emellertid ofta trångt ocb det finnes många exempel på, att kapellet av denna orsak blivit inrymt i andra byggnader, där plats för ändamålet kunde beredas, såsom i palatiet eller salbyggnaden eller ock i något av borgens torn.4 Med förkärlek invigdes dessa borgkapell åt S. Mickael. Det bar ovan omtalats, att Rundelen på HälsingRiksarkivet. Orig. på perg. 1^27 19/e>; tr. Statuta synodalia, ed. H. Reuterdabl, s. 119. —2 Se sid. M1- — 3 L. M. BååtL, Hälsingborgs bistoria II: 1, s. 395. — 4 O. Piper, Burgenkunde, s. 531 ff. L. Arntz, Burg- und Sctlosskapellen, Zeitschrift für christliche Kunst XXVII, s. 171 IF.

Fig. 18. De äldre tonig runderna, oedda från odder. Längst fram Det älDre kvadratiska kärntornets grund ined de krunihuggna sandstenskvcfdrarna t hörnet; där bakom synes yttre sidan ao runDlornsgrunden.

Fig. ig. Beoarad reot ao det äldre koadratloka kärntorneto nuirlio. östra hörnet, av tegel och sandsten, synes framsticka under tornmanteln. T. h. Kärnans trapptorn med grund, Delvis överskärande den äldre grunden.

Fig. 20. S. Mikaelokapellet. Rundhuoeto grund från odder.

Fig. 2i, Rundhuset från norr med det framspringande rundkoret.

Fig. 22. S. AfikaeUkapellet. Detalj ao rundkoreté murverk.

Fig. 2j. Rundkoreté inre éida med grund och reéter ao murlioet.

Fig. 2j. S. Jflikaehkapellet (»Rundelen»), <fett från döder. Bilden vidar byggnaden d läge vid landbo rgdb ran ten. Borgend yttre ringmur gick fram längd med och något innanför vtakelet till vänd ter.

S. JHlkaeü kapcLL borgs slott även kallades S. Mickels torn.1 När S. Mickaels namn blivit fästat vid tornet låg det redan av denna orsak nära till hands att tänka sig ett åt hel gonet invigt kapell inrymt i någon av tornets våningar. Antagandet kunde stödjas därav, att stadens älsta sigill framför det centrala tornet visar en korskrönt rundbyggnad just på den plats, där Rundelen bör ha legat, om nu sigillet vore att uppfatta som en stiliserad bild av borgen (lig. 36). Genom grävningar 1932 kunde kapellets existens slutligen konstateras. Det visade sig då icke vara fråga om någon sekundär anordning i tornet, utan detta hade från början byggts som kapell.

QV ;■

o «=>

Eig. 2g.

Renter av byggnaderpåträffade vid anläggandet av Oécar II:é terraéé. Ptanékidd av S. Ewald (detalj).

Vid anläggandet av Oscar ILs terrass 1899—1903 hade genom konsul Oscar Trapps försorg grävningar företagits, dels där genombrottet i landborgen skedde, dels på området norr om terrassen. En vid tillfället uppgjord skiss2 (fig. 25) visar, att man därvid stött på lämningar av 1670-talets bastioner, men även rester av den yttre ringmuren, ett par av de öppna halvtornen samt delar av fru stugan. På den plats, där Rundelen enligt fortifikationskartorna bör hava legat, synas på denna skiss rester efter tvenne rundmurar invid varandra. Att en av dem 1 Att Rundelen ocb S. Mickels torn voro namn på samma byggnad framgår av flera skäl. Rundelen stod ju genom en gång i förbindelse med frustugan. Då det ofta (Länsräkenskaper 1579, 1612, 1616) talas om »gången av frustugan ocb in i S. Mickels torn» visar detta, att de båda tornen äro identiska. Även S. Mickels torn omtalas som bostad, det beter sålunda (Länsräkenskaper 1579) »översta kammaren på S. Mickels torn». — 2 Uppmätning av stadsmgenjören Sigfrid Ewald, i Hälsingborgs museums arkiv.

HäLdLngborgj äiott under medeltiden härrörde från Rundelen var uppenbart, medan den andra föreföll svårförklarlig. Nyssnämnda antagande om ett kapell i Rundelen väckte emellertid misstankar om de båda rundmurarnas betydelse, och för att skaffa klarhet i saken företogs våren 1932, i samband med konserveringen av Kärnans mantelmur, mera omfat tande undersökningar på platsen, vilka ledde till avslöjande av Rundelens verkliga natur. Den större av de båda rundmurarna visade sig härröra från själva tornet, medan den mindre utgjorde ett till denna fogad rundel, upptagande ungefär 3/4 av en cirkel. Tillsammans gåvo de båda rundlarna den klara och otvetydiga pla-

11 '1 •

1 1'—ti" Ä\1

Fig. 26. Rekonstruerad plan ao rundkyrkoji i Bromma, med markering ao botten0 aning ens urspr. takbjälkar. Efter Frolén. nen av en typisk rundkyrka med tillhörande rundkor. Namnet S. Mickels torn, som ännu under 1600-talet var i bruk, får härigenom sin fulla förklaring. Tornet har i verkligheten ursprungligen varit borgens åt S. Mikael vigda kapell. Den nordiska rundkyrkan, av vilken förut 24 exemplar — varav 15 ännu kvarstå i mer eller mindre välbevarat skick — varit kända, utgör en egenartad företeelse inom medeltidens kyrkliga arkitektur.1 Namnet angiver dess form, kyrkan har det normalt rektangulära långhuset ersatt av ett i det närmaste cirkel runt huvudrum eller »rundhus», till vilket man i vissa fall, sålunda genomgående i de svenska kyrkorna, med full konsekvens har fogat ett ävenledes rundat, absidliknande kor (fig. 26, 35). De bevarade rundkyrkorna på Själland, Jylland och i Skåne (Valleberga) ha däremot haft vanligt rektangulärt kor med absid (fig. 27). 1 De nordiska rundkyrkorna äro ingående behandlade av Hugo F. Frölén, Nordens befästa rund kyrkor (Stockholm 1911).

S. Mik aeld kapell Med avseende på kyrkorummets övertäckning visa kyrkorna stora olikheter. I de sistnämnda, som bilda en särskild grupp, är rundhuset övertäckt med korsvalv, vilande på fyra kvadratiskt ställda mittkolonner. Den speciella Bornholmstypen, till vilken höra de jämförelsevis väl bevarade kyrkorna Ols (fig. 34), Ny, Nylars och •• Osterlars, visar ett synnerligen originellt valvsystem — ett ringformigt tunnvalv, utgående från en kraftig rund mittpelare (fig. 29) eller i några fall mittcylinder. Till Sverige har även denna bornholmska valvform överförts, men flertalet svenska kyrkor ha dock icke haft valv utan plana bjälktak.

Fig. 27. PLan av rundkyrkan i Bjernede.

Ur Architekten.

Den runda formen innebär icke i och för sig något ovanligt i västerländsk kyrkoarkitektur. Karakteristiskt för de nordiska rundkyrkorna är emellertid, för utom plantypen, att de utgöra tornliknande flervåningsbyggnader med från varandra helt skilda våningar, samt vidare de försvarsanordningar, som göra de bäst utbildade exemplaren till verkliga fästningar.1 Det är obestridligt, att åt skilliga medeltidskyrkor jämsides med den kyrkliga huvuduppgiften varit avsedda att vid behov kunna användas för aktivt försvar. I rundkyrkorna ha de fortifikatoriska anordningarna kombinerats med den inom borgarkitekturen vanliga runda tornformen och därigenom har skapats en av de originellaste byggnadstyper, som 1 Försvarsanordningar återfinnas stundom även å kontinentens rundkyrkor, såsom kapellet i Brixen (H. Frölén, anf. ark. I, s. 7) ock den polska kyrkan Zarnowie (Wrangel, anf. ark., s. 2/f). I det märkliga runda S. Maria Magdalenas kapell i slottet Ludlow (England) var tinnkransen icke av medeltida ursprung (W. H. St Jokn Hope, Ludlow castle, Arckseologia, lxi, s. 258 ff.).

HäUingborgj älott under medeltiden den kristna kyrkoarkitekturen känner. Från medeltidsborgen äro även försvars systemets enskildheter lånade, såsom andra våningens ingång, belägen högt över marknivån, och murkronan, utformad som en öppen skyttegång med murtinnar, eller helt täckt av yttertaket med en krans av stora skottgluggar. \ \

A \

Fig. 28. Plan av red terna av S. Mlkaeld kap eilet.

Uppmätning av forf. 1932.

S. Mikaelskapellets plan kunde vid grävningen icke följas i hela sin utsträck ning (fig. 28, 20—24). Större delen icke blott av rundhuset utan även dess grund var fullständigt förstörd, beroende därpå, att avschaktning skett vid branten till ett djup, som överstigit grundens. Tyvärr hade därvid också utplånats alla spår efter de valvstöd, som eventuellt kunna ha förefunnits, vadan ingen möjlighet nu finnes att besvara den viktiga frågan om kyrkorummets övertäckning. Av rundhuset återfanns endast vid pass en fjärdedel av själva grunden på

S. JHikaeU kapell nordöstra sidan. Den var lagd av gråsten, med större block i ytterlinjen samt fyllning av smärre stenar (fig. 20) och mätte i bredd omkring 1,60 meter. Det be varade partiet tillät en fullt pålitlig rekonstruktion av grundens ursprungliga plan, som visar ett rundhus med omkring 10 meters yttre diameter, alltså i överens stämmelse med fortifikationsplanernas uppgifter om Rundelens storlek. Inre dia metern uppgick till c:a

7,5

meter. Dimensionerna ställer S. Mikaelskapellet i klass

med de minsta rundkyrkorna; som jämförelse kunna nämnas Himlingöje, Tjär stad och Agnestad med resp.

7,52, 7,87

och

8,63

m. inre diameter.1

Grunden var genomgående i öster, alltså icke avbruten av korbågen, och vi sade intet tecken till den ej sällan förekommande tillplattningen av cirkelformen på korsidan. Av murlivet fanns ingenting i behåll. Till rundhuset anslöt det tydliga rundkoret, vars inre diameter var omkr. 4 m. och murtjocklek 1 m. Korets grund bestod liksom rundhusets av gråsten, väl upplavad i tvenne skift (fig. 23). Förutom grunden voro av murlivet ställvis ett eller två skift bevarade. Materialet var här sandsten, förarbetad i kvadrar av olika höjd, mestadels ganska tunna (10 å 12 cm.), men omväxlande med betydligt grövre. De voro huggna med bredhacka och på såväl yttre som inre mursidorna någor lunda formade efter radien (fig. 37). Inåt muren möttes blocken på halva mur tjockleken, så att någon egentlig murkärna ej förefanns (fig. 22). I norra hörnet mellan rundhus och kor kunde man konstatera, att dessa mur partier varit samtidiga. Ingenting tydde på, att korgrunden senare blivit fogad till rundhusets grund. Genom koret gick en smal, svagt böjd sträng av gråstensblock ungefärligen parallellt med ringmuren. Dess betydelse är oviss; den syntes närmast vara samtidig med eller äldre än korgrunden. Kapellets huvudaxel närmade sig riktningen SV—NO. Att koret icke dragits längre mot söder är säkerligen att tillskriva hänsyn till sydsidans ingång, som vid en sådan orientering av byggnaden skulle ha fått en mycket olämplig placering framme vid korbågen. I sin plan med rundhus och rundkor överensstämmer S. Mikaelskapellet både med den bornholmska och den östgöt-uppländska rundkyrko ty pen, som i sin ord ning endast upprepar ett i kontinentens rundkyrkor vanligt motiv. I vad mån den genom kyrkorummets övertäckning anslutit sig till den ena eller andra av dessa grupper kan däremot icke med absolut visshet avgöras. Allt talar likväl för, att kapellet antingen haft plant bjälktak, som skärningen fig. 17 visar, eller också ett 1 Rundkyrkornas storlek växlar betydligt.

Inre diametern varierar från Himlingöjes 7,52 m. till jämt

..det dubbla, 15 m., i Hagby vid Kalmarkusten, vår största rundkyrka.

5~335o8.

II: 2.

Hälsingborg j slott under medeltiden kupolvalv.1 Rummet var så pass litet, att valvstöd blevo obehövliga. Därtill kom mer, att dessa i rundkyrkorna Ka även andra uppgifter än att uppbära valven. De gå nämligen genom alla kyrkans våningar ocb bilda underlag för ett litet, centralt fritorn, som rest sig över det yttre taket.

Men ett sådant var över

flödigt i ett borgtorn som Rundelen, valvstöden skulle där ha väsentligt inkräktat på utrymmet och gjort de övre våningarna mindre användbara som boningsrum. Om kapellets uppbyggnad veta vi föga mera, än att det varit byggt av sandstenskvadrar, samt att tornet, murkronan inräknad, haft fyra våningar, häri skiljande sig från de övriga rundkyrkorna, av vilka ingen haft flera än tre. Enstaka uppgifter om detaljerna kunna hämtas ur det arkivaliska materialet. Beskrivningen i 1650 års utförliga inventarium ger oss en fullständig bild av ett medeltida bostadstorn.2 Över den då blott som förvaringsrum använda botten våningen funnos tvenne bostadsvåningar med ett rum i varje, båda försedda med fyra större fönster. Det undre hade eldstad, varjämte bekvämlighetsinrättningar funnos i båda.3 Det finnes belägg för, att Rundelens källarvåning — det ursprungliga kyrko rummet — haft en direkt, men jämförelsevis smal ingång utifrån.4 Att tornet lik som rundkyrkorna haft inre trappor i murarna antydes därav, att 1650 års in ventarium icke nämner något om trätrappor mellan våningarna, vilket eljest sker beträffande flera byggnader. Inventariets beskrivning av gången mellan frustugan och Rundelen kan antyda, att i muren funnits en genomgång, från vilken vid ena sidan en murtrappa lett ned till bottenvåningen. Ur länsräkenskaperna kan vidare utläsas, att åtminstone en av våningarna haft ett golv av sten- eller tegelplattor, 1 Det bör framhållas, att i fortifikationskartorna, som ju huvudsakligen gälla de nyare fästningsverken, dylika, för kartornas ändamål oväsentliga detaljer kunna vara helt schematiskt angivna. På en sådan plan med sektion av Kärnan äro de övre våningarnas valv ersatta med plana tak. — Kupolvalvet, som i öster rikiska och västslaviska rundkyrkor var vanligt, förekommer hos oss i Sundrekastalen samt i Ragvald Knaphövdes gravkapell i Vreta. — 2 Uti 1650 års inventarium omtalas Rundelen på följande sätt: »Udj Runddellenn j gammel U-ferdig Egge boerd, ij Benncke, j slaug Bennck (slagbänk), iiij Winduess karmer med 16 winduer, viij laagger (luckor) for samme Winduer, j skorstein, j spiel i samme skorstein, Udj it kam iners offuen U dj Runddellenn j döer for Uden Löckellse dog med henngseller, iiij Winduers karmer med 16 winduer, j döer till it lönnlig gemach med hengseller, j döer ud til gangen med Laos, hengseler och Nögell». ... »Udj En Gang imellan fruer stuenn och Runddellen j döer alf fruer stuenn ind i gangen med hengseller och klinckefalld, j windue i stycker, ij döere, den enne med Laos Nögell och heng seller for j Trappe neder i kiellderenn, den anden döer for it lönnlig gemach med hengseller, klineke och klinckefalld, j döer ind i Runndeellenn med Lugt, Laos Nögell och hengseller. Rigsarkivet. Länsräken skaper. Helsingborgs Len, Kvittantiarums Bilaeg. — 3 Den undre våningens bekvämlighetsinrättning fanns möjligen icke i själva tornet, utan i förbindelsegången mellan detta och frustugan. Se föreg. not. — 4 En dörr på »det runda torn vid frustugan» gjordes större, så att man kunde sätta stora kar därinne. Rigsarkivet.. Länsräkenskaper 16x2.

S. Allkaeü kapell lagda i lera.1 Detta behöver dock icke betyda, att våningarna varit välvda. Sten golvet kan ha lagts på vanligt bjälklag, liksom fallet varit i Kärnans tredje våning.2 För rekonstruktion av murkronans ursprungliga utseende saknas material. Den är på Braunska sticket tecknad som en öppen tinnkrans, medan hos Dahl berg liksom på skärningen fig. 17 det koniska taket vilar på själva tornmuren.

Fig. 2g. Tvärsnitt av Ny lars rundkyrka, med mittpelare, ringförmig t tunnvalv och urspr. Öppen skyttegång. Ffter Helms, Bornholms Kirkebyg ning er. Om Rundelens bostadsanordningar varit ursprungliga eller äro att tillskriva senare omändringar, sakna vi givetvis varje möjlighet att kontrollera. Någon an ledning att bestrida deras ursprungliga karaktär synes dock ej föreligga. Vid ringmuren byggda bostadstorn var en vanlig företeelse, som möter oss redan i de älsta danska borgarna, såsom Söborg och Absalons borg. På kontinenten saknas icke tidiga exempel på kombinationen av bostadstorn och kapell, vilka senare stundom äro inrymda i bottenvåningen.3 I åtminstone ett fall föreligger en full ständig parallell till S. Mikael i Hälsingborg, nämligen från borgen Starhemberg i Nieder-Österreich. Ett av de tvenne kapellen i denna borg upptager botten våningen i den höga, runda bergfrieden (fig. 30, o). Kapellet är täckt av kupolvalv 1 »för ett nytt golv att lägga med lera ock sten ock 2 fönster att göra större på S. Mickels torn». Rigsarkivet.

Länsräkenskaper 1574. — 2 Se sid. 83 f. — 3 Piper, Burgenkunde, s. 533. Piper, Öster-

reickiscke Burgen VIII, s. 221.

HälsingborgJ slott under medeltiden och har ett framspringande rundkor, så att grundplanen helt överensstämmer med S. Mikaels1; om de övre våningarna tjänat bostadsändamål är dock icke bekant. Frölén ser i rundkyrkan en modifikation av det tyska dubbelkapellet, vars valvsystem återspeglas i Bjernedetypens karakteristiska pelarställning, och hän visar till den på 1870-talet raserade rundkyrkan i Schlamersdorf i det vendiska Wagrien (mellan Lübecker- och Kielfjorden) som dess urtyp.2 Från venderna skulle byggnadsformen ha kommit till Själland och därifrån över Bornholm vand rat vidare till Sverige. En annan invandringsväg för den runda planformen angives av Wrangel, som pekat på den talrika förekomsten av rundbyggnader hos

Fig. go. Plan ao borgen Starbemberg (1:1 go o). Vid o rundkapellet. Efter Piper. syd- och västslaverna och starkt motiverat Weichsellinjens betydelse som förmed lare av denna byggnadsform till Skandinavien.3 Men även om den runda grund planen nått oss på denna väg, har rundkyrkan dock på nordiskt område utbildats på ett sätt, som saknar direkta motsvarigheter på kontinenten. Till den runda formen komma här nya moment: flervånigheten och den om borgtornet erin rande försvarskaraktären. Försvarsanordningar ha i vissa fall kunnat kon stateras även vid västslaviska rundkyrkor, men de ha icke givit upphov till någon allmän byggnadstyp, såsom fallet varit i Norden, där försvarsegenskaperna icke blott höra till rundkyrkans karakteristiska drag, utan även ha på verkat dess konstruktiva uppbyggnad. Det är givet, att influens här kan ha före legat från försvarskyrkor av annan planform än den runda liksom från befästningsarkitekturen i allmänhet. Men fråga är, om icke rundkyrkornas försvars1 O. Piper, Österreichische Burgen x, s. 200 f. — 2 H. Frölén, Nordens befästa rundkjrhor I, s. 15 ff. — 3 E. Wrangel, Sverige och Polen, s. 14 ff.

S. JfILkaeU kapelL former böra betraktas mindre som ett yttre lån av fortifikatoriska drag från borg tornet än som resultat av en utveckling, vars ursprung är att söka inom borg arkitekturen själv. Ur denna synpunkt är S. Mikaelskapellet i Hälsingborg av särskilt intresse. Ett runt borgkapell, som blivit indraget bland försvarsbyggna derna ock fått formen av ett verkligt borgtorn, bildar en naturlig utgångspunkt för den filervåniga, runda försvarskyrkan.

I denna har primärformen utanför

borgmurarna modifierats och under inflytanden från olika håll anpassats med hänsyn till sockenkyrkans förutsättningar och behov. S. Mikaelskapellet var icke blott en befäst rundbyggnad, utan den fullstän diga föreningen av tvenne i sig — frånsett planformen — olikartade grundelement, den runda centralkyrkan och det runda försvarstornet. Båda ha i S. Mikael framträtt i sådan grad, att man kan diskutera, om byggnaden egentligen är att betrakta som ett rundtorn med kapell i bottenvåningen eller som en rundkyrka, vars övre våningar tagits i anspråk för bostadsändamål. Kapellets ursprungliga natur är dock ofrånkomlig och det torde också ha varit utslagsgivande för tornets planform; även i tidiga romanska borgar synes nämligen den bekvämare fyrsidiga formen ha föredragits för bostadstornen.1 Kapellet var emellertid en typisk borg byggnad och då det i vissa avseenden skilt sig från övriga kända rundkyrkor, är det just dess mera organiska samband med borgen, som gjort sig gällande. Olikheten ligger i den mera tornlika formen — större höjd i förhållande till bred den — och det större antalet våningar samt däri, att de övre våningarna utnytt jats såsom daglig bostad för borgherren, i detta fall kungen. Någon principiell skillnad innebär detta dock ej, ty även

rundkyrkorna var ju andra våningen ett

bostadsutrymme, ehuru icke av permanent utan av tillfällig natur, avsett att under ofredstid tagas i anspråk av gårdens eller bygdens befolkning. I varje fall sakna de kända rundkyrkorna varje antydan om, att de skulle varit använda som sta digvarande bostäder. I många fall, då blott grunden eller kyrkans nedre partier äro bevarade, kan övervåningens beskaffenhet dock icke längre utrönas. Om den nordiska flervåniga rundkyrkan ytterst går tillbaka till borgkapell av den typ, som S. Mikael representerar, är därmed icke sagt, att denna byggnad varit varken den enda eller den älsta i sitt slag. Liknande byggnader kunna ha funnits i andra, nu förstörda borgar2 och komma kanske i dagen vid framtida 1 Så i Söborg, där ringmurstornen äro fyrsidiga ocli i Gurre, vars kärna av Smidt anses kunna gå till baka till tiden kort efter 1150 (C. M. Smidt, Gurre. Fra Nationalmuseets Arbejdsmark 1933, s. 67). — 2 När Haupt meddelar, att Knut Lavards borg Oldenburg vid mynningen av Slien varit en rundbyggnad ocb även innebållit ett kapell, kan det vara någon om S. Mikaelskapellet erinrande byggnad som åsyftas. (R. Haupt, anf. arb. s. 733.)

HäLdingborgd dlott under medeltiden grävningar, låt vara, att typens existens är svår att fastslå, emedan en framgrävd grund i regel icke säger något om vare sig höjden eller bostadskaraktären

att

en medeltida källa direkt utpekar en sådan byggnad som ett bostadstorn är endast en lika lycklig som sällsynt tillfällighet. Det faktum, att samma kombination av kapell och rundtorn förekommer även på kontinenten, där Starhemberg kanske icke varit ett isolerat fall, kan tyda på, att även primärformen är importerad från utlandet. Ett förhållande, som med hänsyn till det ovan framförda antagandet om rund kyrkans ursprung i det runda fortificerade borgkapellet särskilt bör uppmärk sammas, är att ett betydande antal av de kända rundkyrkorna kan konstateras eller antagas ha varit gårdskyrkor, uppförda på kungliga domäner eller vid stormansgårdar. Rundkyrkan i Bjernede låg vid Sune Ebbesens befästa gård och spår finnas efter murar i kyrkans närhet, vilka antyda, att den ingått i gårdsanlägg ningen.1 Selsö, Thorsager och Horne rundkyrkor ha legat vid kungsgårdar, också för Himlingöje finnas skäl för antagandet, att en stormansgård legat på platsen.2 Munsö rundkyrka norr om Stockholm antages vara byggd av ärkebiskopen i Uppsala, som i förläning hade gården Bona i närheten av kyrkan. Beträffande S. Mikaelskapellet i Hälsingborg känna vi dess plats i ringmuren, men då spår efter andra byggnader från borgens älsta tid saknas, är det icke möj ligt att draga några grundade slutsatser om kapellets förhållande till borgens bebyggelse i övrigt. Av intresse vore särskilt frågan, huruvida tornet i egenskap av kapell eller bostad stått i direkt förbindelse med borgens älsta hallbyggnad. Hall en eller salbyggnaden (palatium eller palas, varav ordet palats) var jämte kärntornet (donjonen) och kapellet en av medeltidsborgens viktigaste be ståndsdelar och innehöll den för borgherrens hovhållning behövliga fest- och representationssalen. Den på kontinenten vanliga halltypen var en två- eller trevåningsbyggnad3 med den stora festsalen förlagd till andra våningen, medan bottenvåningen, som från början ofta synes ha utgjort stall, vanligen disponeras av den för besättningen avsedda borgstugan.4 Ursprungligen var denna byggnadstyp icke fortifikatoriskt betonad — en sådan hallbyggnad var det av Thordeman utgrävda Alsnö hus — men med tiden blev hallen sammanbyggd med ringmuren och inrangerad bland 1 H. Frölén, anf. arb. II s. 22. — 2 Mogens Clemmensen ocli Vilb. Lorenzen, Kallundborg Kirke, s. 4, not 2. — 3 Hallbyggnadernas ursprung utredes av Bengt Tbordeman i Alsnö bus (Stockbolm 1920). — 4 Erik Lundberg, Beenbammar. Svenska Kulturbilder X, s. 252.

S. JHikaelö kapell försvarsbyggnaderna. I de tidiga romanska borgarna framstår ballen ännu i klar ocb odifferentierad form, sedermera blev den på olika sätt kombinerad med såväl bostadstornet som andra borgbyggnader ocb fick som ett synnerbgen viktigt bygg nadselement stor betydelse för profanarkitekturens vidare utveckling. Som exem pel på monumentala hallbyggnader kunna nämnas den berömda Håkonshallen i Bergen ocb det till stora delar bevarade romanska palatiet i Nyborg. I Kron borgs norra flygel finnas betydande rester efter Erik av Pommerns ball. Det säger sig självt, att hallbyggnaden icke kan ha saknats i en kunglig borg av Hälsingborgs betydelse, vilken ofta var skådeplats för viktiga riksmöten. Om densamma är ingenting känt, man kan blott uttala en förmodan, att den liksom kapellet legat vid den skyddade västsidan, att det i kontinentens romanska borgar vanliga schemat bar följts, ocb att hallen möjligen stått i förbindelse med borgkapell eller bostadstorn. Platsen borde då vara att söka norr eller söder om ocb i omedelbar närhet av S. Mickels torn. Just detta läge kännetecknade under slutet av 1500-talet slottets frustuga, som också i viss mån hade karaktär av hallbyggnad ocb stod i förbindelse med bostads våningen i tornet genom en upphöjd gång.1 Men frustugan var en korsvirkesbyggnad ocb säkert icke identisk med den älsta hallen, som tvivelsutan varit byggd av sten. Inga spår efter grundmurade byggnader äro funna på frustugans plats, som var söder om Rundelen. Det är emellertid tänkbart, att hallen legat norr om Rundelen, där rester kanske kunna bringas i dagen vid framtida grävningar.2 En byggnadsgruppering, fullständigt motsvarande den för Hälsingborg ifråga satta, möta vi i ärkebiskop Eskils Söborg på Själland (fig. 31).3 Här har på borggårdens östra sida, helt nära ringmuren blottats grunden till en större, rekt angulär byggnad av omkr. 30 meters längd.

I bottenvåningen är den avdelad

i trenne rum, med det mellersta störst, och åt gårdssidan finnes ett portalframsprång, som ger byggnaden stor likhet med Alsnö hus.4

Utan tvivel är detta

biskop Eskils hall. På blott 2 meters avstånd från norra gaveln ligger vid ringmurshörnet en rundbyggnad med 11 meters yttre diameter, med all sannolikhet ett torn, vars mur delvis sammanfallit med ringmuren. Till denna runda bygg1 Sid. 1^7 ff. — 2 Det sätt, på vilket slottet år 1332 uppdelades, kan tala för, att kallen kaft detta läge. Det framgår klart, att man vid delningen kade för avsikt att skapa tvenne ungefärligen jämvärdiga borgkälfter ock det förefaller därför föga troligt, att både kärntorn ock kall kommit på samma sida om skiljelinj en.

Dock känna vi ej dennas verkliga sträckning i västra delen av borgen.

Se vidare s. 130 ff. —

3 För tillståndet att publicera denna plan står förf. i tacksamketsskuld till arkitekten C. M. Smidt. Planen är fullständigare än den i arkitekten Smidts redogörelse för Söborggrävningarna (Fra Nationalmuseets Arbejdsmark 1930, s. 5 ff.) intagna, i det att nordöstra rundtornet då icke var framgrävt. — 4 Bengt Tkordeman, Alsnö kus, fig. 9, 10, plansckfig. 27.

HäUing borgj dlott under medeltiden nadskropp är fogad en tornliknande byggnad, omkr. 6 meter bred ocb av för nor diska byggnader mycket ovanlig form. Den är nämligen femsidig ocb symmetriskt placerad, så att en huvudaxel kan dragas från yttre spetsen ocb genom rundbygg nadens centrum. Ena sidan springer fram vid ringmurens yttre sida, liksom fallet är med ytterligare tvenne (kvadratiska) ringmurstorn i borgen (fig. 31, D). Man har svårt att finna en tillfredsställande förklaring på de båda samman kopplade byggnaderna, den runda ocb den femsidiga. Rundtornet kan ba varit borgens kärna; dess murar äro dock anmärkningsvärt svaga i jämförelse med de kända 1100-talskärnornas kraftiga murverk. Vad det femsidiga utbygget be träffar, är det i ögonfallande, att det placerats så, att huvudaxeln genom torn ocb tillbygge går i rak öst—västlig riktning. Med S. Mikaelskapellet i Hälsingborg för ögonen är det frestande att uppställa den hypotesen, att även rundbyggnaden i Söborg är ett borgkapell, vars kor av försvarstekniska skäl fått en sådan planform, att dess på ringmurens utsida framspringande del ter sig som ett vanligt fyrsidigt murtorn. Inåt kan koret ba haft rundad form eller snarare fyrsidig med absid.1 Från rundbuset utgår en murklack, som sammanbinder detsamma med hallbygg nadens norra gavel ocb skulle kunna utgöra fundamentet till den upphöjda gång, vilken från hallen lett över till kapellet eller eventuellt till bostadsvåningar i tornet. Under förutsättning att detta antagande håller streck, skulle vi bär stå inför en viktig parallell till S. Mikaelskapellet i Hälsingborg ocb kunna inregistrera ytterligare ett exemplar av den borgkapelltyp, som detta representerar. Endast för ett fåtal av de nordiska rundkyrkorna kan byggnadstiden någor lunda säkert angivas. Bjernede kyrka är enligt inskrift fullbordad av Sune Ebbesen, Absalons kusin ocb Valdemar den stores betrodde man, som dog år 1186, ocb Agnestads kyrka i Västergötland av biskop Bengt (efter 1145 men före n 91).2 Kyrkornas arkitektur lämnar icke mycken hjälp för dateringen utöver att de så som typiskt romanska verk ej gärna kunna tänkas senare än 1200-talets mitt. Bornbolmskyrkorna sätter Frölén i samband med ärkebiskop Eskils verksam het. Denne krigiske Lundaprelat, som var en erfaren byggherre även beträffande borgar, fick år 1149 2/3 av ön som försoningsgärd efter striden med Sven Estridsson. Kyrkorna skulle, om Eskil vore byggherren, ba tillkommit kort efter århundra dets mitt som ett led i hans försvarskamp emot venderna ocb väl även för att säkra hans nyförvärvade egendom gentemot kungen. De danska arkeologerna De bada sidomurarna äro starkt skadade genom en vid slutet av 1700-talet företagen grävning, vilket omöjliggör säkra slutsatser om deras utseende. — 2 H. Frölén, anf. arb. I, s. 128 ff.

S. vJILkaelä kapell

PLAN AF S0BORG

SLOTS RUINER.

FREDERiKSBORG

HOLBO HERRED,

AMT

\9c

u &

K §

INDL0B' TiL BRfJND

VAND PORT

S0NÖRE GRAV VESTRE RINGMUR STOD DiREKTEVED S0ENS RAND. P/A. DE TRE ANDRE Si= DER,SYD,05T O G NORD, VAR DER EN GRAV OG EN VOLD

KAM PESTEN 5TMRN ÄLDRE END ESKILS BORGANLA-G.....

ESKiLS BORGANLAG ERA 4450’ ERNE.

BRO

MURRESTER FRA DE SENERE TiLFOjELSER....................... ^

1929-193'i (?• ctay

4oo

TO/A.V* O

±t Ao

-rh-

20 30

d=£ UO

30 SO

35 60

-f-i-

50 MTR.

zfcn

i4-w

ALEN

ttmd

Fig. gi. Ptan av Soborgé ruinerutgrävda och uppmätta av arkitekten C. AI. Smidt. De mörkare partierna bärröra från blökop Eékllé anläggning från tiden o/nkr. 1150, de ljudare från Knut Kl:*) ombyggnad under olutet ao 11 o o-talet.

6 — 33508.

11:2.

Hälsing borgd olobt under medeltiden synas dock i allmänhet ha varit böjda för en betydligt senare datering, till tiden omkr. 1200 och framemot 1250.1 Emellertid bör det framhållas, att nordportalen i Österlars kyrka, som är en detalj av jämförelsevis sen karaktär, vid undersökning odisputabelt visat sig icke vara ursprunglig, utan utgöra en senare tillsats.2 Ett sådant faktum är anmärkningsvärt och ger ett starkt stöd åt Fröléns tidigare da tering.

Skulle ovan anförda hypotes, enligt vilken ärkebiskop Eskil redan före

år 1151 byggt en rundkyrka på sin egen själlandsborg, Söborg, av kommande undersökning bekräftas, vinner antagandet om Eskil som Bornholmskyrkornas upphovsman ytterligare styrka. S. Mikaelskapellets i Hälsingborg arkitektur ger givetvis ännu mindre än de bevarade rundkyrkornas säkra hållpunkter för dateringen.

Att kyrkan varit

byggd av sandsten är dock ett drag, som skänker en ungefärlig övre tidsgräns. Valdemar den store och de honom närstående stormännen stå som särskilda befrämjare av tegelarkitekturen i Danmark. Som kungligt riksfäste var Hälsing borgs slott givetvis föremål för kungens särskilda omsorg, och man kan förmoda, att ett borgkapell, uppfört senare än 1170-talet, skulle blivit byggt i detta ma terial. Av denna anledning kan en datering av S. Mikaelskyrkan till 1100-talets mitt anses vara sannolik. S. Mikaelskapellets dominerande läge vid branten, högt över stadens låga hus och med kärntornets mäktiga massa såsom bakgrund har utgjort ledmotivet för den enda medeltida bild, vi äga av borgen, stadens sigill, numera även förebilden för dess vapen. Sigillet är känt tidigast i ett avtryck från år 1468 (fig. 36), men stampen är äldre och dateras av Fleetwood till 1300-talets början.3 Bilden visar en borg med ett kraftigt, runt centraltorn och framför denna en lägre rundbyggnad med koniskt tak, krönt av ett kors. Upptäckten av rundkyrkan, som i förhål lande till tornet haft just detta läge, när borgen sågs från sjösidan — de topo grafiska förhållandena på platsen göra det naturligt, att tecknaren velat visa borgen sedd från väster — ger sigillbilden ett ökat topografiskt intresse och inne bär ett starkt stöd för Fleetwoods uppfattning, att den är att betrakta som en avbildning av borgen. Sedan verklighetsgrund visat sig föreligga även för andra av originalbildens detaljer, finnes icke någon anledning betvivla, att Hälsingborgssigillet i medeltidens enkla bildspråk återgiver verkliga byggnader, liksom fallet är med åtminstone vissa liknande stadssigill.4 1 Francis Beckett (Danmarks Kunst I, s. 186 f.) bänför dem till tidigast 1100-talets slut, medan Mackeprang (Vore Landsbykirker s. 43) «inser tiden 1200—12^0 vara sannolik. — 2 IVleddelande av arkitekten C. M. Smidt. — 3 Harald Fleetwood, Hälsingborgs stads sigill ocb vapen.

Hälsingborgs bistoria II: 1,

s. 436 ff., fig. 65—67. — 4 Cbr. Axel Jensen bar i Sfragistik og Topografi, Festskrift til Kristian Erslev,

D en äldta borg planen På Hälsingborgssigillet har rundbyggnaden under taket ett frisliknande orna ment, som kunde vara ett kolonettgalleri eller en schematiserad murkrona, men dock snarare äro att fatta som ett dekorativ tillägg av gravören. Bilden överens stämmer principiellt fullständigt med den byggnad, som synes i cluniacenserklostrets på Munkholmen invid Trondheim sigill. Av detta kloster finnas numera inga spår, men traditionen omförmäler, att dess kyrka varit rund, och Frölén anser det vara obestridligt, att sigillet också avbildar en rundkyrka.1

D en älsta borgplanen De enstaka partier av den älsta borgen, som genom grävningar kommit till vår kännedom, äro icke tillräckliga för att giva ett begrepp om anläggningens totalkaraktär, men lämna dock viss möjlighet att beräkna dess utsträckning, och det framstår som fullt klart, att redan den älsta medeltidsborgen måste ha om fattat hela det område, som omslöts av den från senare tid kända ringmuren. För bedömande av utsträckningen äro tvemie punkter kända: S. Mikaelskapellet ute vid västra branten och det runda sandstenstornet, vars grund blivit framgrävd väster om den nuvarande Kärnan. Mellan dessa byggnader, som båda måste till höra det älsta medeltida byggnadsskedet, kan någon större tidsskillnad icke före ligga. Fynd av byggnadslämningar, äldre än Kärnan, äro emellertid gjorda även längre österut, invid östra (inre) hörnet av tornmanteln2, visande, att borgom rådet åt detta håll sträckt sig ett gott stycke förbi den punkt, som markeras av centraltornet. Man kommer emellertid därigenom så långt emot öster, att borgen måste förutsättas ha omfattat hela den av Långvinkelsgatans och Badstubackens raviner avgränsade platåtungan, ty i annat fall skulle de naturliga försvarsbetingelserna icke ha utnyttjats. Konsekvensen härav blir, att den älsta borgen i själva verket haft samma omfattning som den yngre, och att den borgplatån avskärande graven åtminstone i huvudsak går tillbaka till borgens älsta tid. Att så varit fallet bestyrkes också därav, att någon annan skyddsgrav för det runda central tornet icke synes hava förefunnits; i varje fall ha spår efter gravanordningar, som kunnat hava sådan betydelse, icke påträffats på det genomgrävda området. Det s. 180 ansett, att Hälsingborgssigillet icke visar stadens medeltidsborg utan utgör en efterbildning av staden Boitzenburgs vapen. De förut obekanta borgbyggnader, som vid grävningarna år 1932 kommit i dagen, ba dock en så påtaglig överensstämmelse med sigillbildens element, att bildens ursprung ingalunda beb över sökas i Boitzenburg, även om de båda sigillen visa likbeter i kompositionen. Jfr H. Fleetwood, anf. arb. — 1 Hugo Frölén, anf. arb. II, s. 154, bild 269. — 2 Se nedan s. 58.

Hälding borgd dLott under medeltiden saknas därför alla skäl att antaga existensen av någon äldre vallgrav, som gått fram på kortare avstånd från centraltornet och omslutit ett till omfattningen mindre borg område. Den yttre vallgraven betecknar även den älsta borgens gräns emot öster. Huruvida själva ringmuren hört till den ursprungliga anläggningen, låter sig icke avgöra, enär inga delar av densamma under de senare årens undersöknings arbeten kommit i dagen. Man kan givetvis tänka sig ett mera primitivt skydd i form av vall eller palissad som ett första utanverk, vilket sedermera efterföljts av ringmur, men direkt anledning härtill saknas, så mycket mera som redan från 1100-talets mitt exempel finnas i Danmark på verkliga ringmurar, såväl av grå sten eller kvadrar i kalkbruk som av tegel, såsom Söborg omkr. 1150 och Absalons borg i Köpenhamn 1160—70. Omkr. 1162 påbörjade Valdemar I det väldiga arbetet med uppförande av Danevirkemuren av tegel.1 När den yttre ringmuren kring Hälsingborgs slott i allmänhet betraktas som relativt sen2 har orsaken härtill varit de många i muren ingående, halvrunda flankeringstornen. Dessa äro nämligen karakteristiska för 1300-talet3 och återfinnas särskilt i de stora, terrängomslutande borgarnas omfattande ringmurar, på vilka, förutom Hälsingborg, Vordingborg på Själland och Tönsbergshus vid Oslofjorden erbjuda de förnämsta exemplen. De båda sistnämnda synas ha fått sina flankeringstorn vid 1300-talets mitt. I Vordingborg byggdes muren sannolikt av Valde mar Atterdag, som samtidigt uppförde det i muren stående Gåstornet.4 Vording borg och Hälsingborg äro emellertid icke med avseende på de yttre ringmurarna direkt jämförliga med varandra, även om anläggningarna i stora drag förete lik heter — i båda fallen rör det sig om en borg av stora dimensioner, lagd på en naturlig höjd, som genom en rundad vallgrav avskurits från omgivningen. Men i Vordingborg var området uppdelat i en mindre, från början muromgärdad huvudborg, lagd på områdets högsta punkt (fig. 32) och en denna på tre sidor om givande, vidsträckt förborg, vars tidigare mera primitiva befästning av Valde mar Atterdag ersattes med den tornspäckade, yttre ringmuren.5 I Hälsingborg är det av ringmuren omslutna området trots de betydande dimensionerna icke att jämföra med denna förborg, utan med huvudborgen i Vordingborg, vilket gör en ursprunglig ringmur vida mera sannolik. Förhållandena i Tönsbergshus giva vid handen, att den väldiga ringmuren — den längsta borgmur i Norden — enligt 1 Mogens Clemmensen, Lombardisk og dansk Teglstensarkitektur, Aarbtfger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1922, s. 311. — 2 Francis Beckett, Danmarks Kunst II, s. 90. August Habr, Nordiska borgar från medeltid ocb renässans, s. 45, 74. •— 3 Habr, anf. arb., s. 71 ff.

Martin Olsson, Stockholms slotts

medeltida byggnadshistoria, Samfundet Sankt Eriks årsbok 1929, s. 154. — 4 Mollerup, Nationalmuseets Anden Afdeling, s. 57 (Kbbvn 1908). — 5 Mollerup, anf. arb. s. 57.

D en älota borg planen Snorre Sturlason blivit byggd av Håkan V år 1234; dock måste stenmur i någon form redan tidigare ba förefunnits.1

Flankeringstornen i Tönsbergshus kunna

emellertid icke vara så gamla, de anses av Fischer ha blivit senare tillfogade, san nolikt av Magnus Eriksson på 1340-talet.2

Fig. 32. Plan. av Kordingborg. Nationalmuseet, Köpenhamn. Den streckade linjen markerar den älsta huvud borg en? Ovan har framdragits vissa detaljer4, som avgjort tala för, att även i Hälsing borg flankeringstornen tillkommit senare och att ringmuren varit av äldre datum. Det faktum, att ett 11 oo-tals murtorn stått inbyggt i ringmuren är också ett in dicium, ägnat att bestyrka antagandet, att ringmuren tillkommit under detta skede. S. Mikaelskapellets läge ända ute vid branten visar, att meningen från början varit att inkoppla denna tornbyggnad i den yttre befästningslinjen, i annat fall förefaller det ganska meningslöst att skjuta kapellet så långt fram mot backkrönet, 1 O scar Albert Jobnsen, Tönsbergs Historie, s. 1^0 f. (Oslo 1929). — 2 Gerhard Fischer, Gamle norske kongeborger. Tunsberghus. Tidens Tegn 8/12 1927. — 3 Martin Olsson, anf. arb. s. 123 ff. — 4 Sid. 11.

Hälöing borgö öiott under medeltiden att man icke kunnat komma runt byggnaden. De försvarsverk, som anslutit till tornet, ba emellertid med stor sannolikhet utgjorts av murar; vore det fråga om vall eller palissad skulle kapellet fått sin plats icke i, utan bakom försvarslinjen. Det finnes således mycket, som talar för, att ringmuren kring Hälsingborgs slott bört till den ursprungliga anläggningen, eburu utan de senare tillkomna flan keringstornen. Det är givet, att ombyggnader i stor utsträckning kunna ha skett, men den utveckling, som borgen genomgått, bar icke inneburit någon väsentlig ändring av planens yttre kontur. Vare sig ringmur funnits från början eller den

V,V(VoV0VoVoV,VoV.V0VoV0V.VoV»VoVoVoVoV,V0V0V,VoV0VoV,VoVo

■

I ■!

■

■ ■

■ ■ ■■

Fig. jj. Skärning genom, jordlagren old byggnad öoder om Kärnan, a. botteng rué, b. kulturlager, c. éandéten, d. påfört moräng rud, e. lergolo, deloio rödbränt, f. mylla med kol, g. oanddten, däröoer tunt lager mylla, h. é a nästen, tegel och kalkbruk, i. yngre aolag ring ar. Uppmätn ing a o förf. lgjz. ersatt någon primitivare äldre anordning, bar borgens plan och omfattning i stort sett varit densamma. I själva centrum av detta vidsträckta borgområde reste sig den kraftiga, hel runda sandstenskärnan (fig. 133 f). Helt nära tornet, på dess södra sida, har fram grävts grunden och lergolvet till en liten, rektangulär byggnad (fig. 115,123, 133 m), säkerligen av trä. Grunden var helt smal och utgjordes blott av ett enda skift av flata stenar. Lagerföljden (fig. 33) visade, att detta hus icke hört till den första bebyggelsen på platsen, men att det varit uppfört väsentligt tidigare än den nuva rande Kärnan; det bör säkert räknas till borgens älsta skede. Förutom dessa byggnader, de stenläggningar, som funnits mellan Kärnan och tornmanteln samt den på samma ställe befintliga brunnen, är ingenting känt om den älsta borgens utseende. Sannolikt är dock, att förutom ringmuren även porttornet eller delar av detta ingått i den älsta anläggningen. Som en ren hypotes har vidare antagits, att hallbyggnaden legat vid västra ringmuren, i närheten av kapellet, emedan

D en älota borgplanen denna sida av borgen varit den bäst skyddade ocb ballen dessutom torde ba baft förbindelse med bostadsvåningarna över kapellet i S. Mickels torn. Dateringen av denna anläggning är given av det belrunda kärntornet, liksom av S. Mickels torn, vilka båda byggnader i det föregående bänförts till 1100-talets mitt. Från samma tidsskede bärröra också de älsta mynt, som påträffats inom borgområdet. Ett av dessa var ett Valdemar I:s mynt, som dock av Rasmusson ifrågasättes kunna gå tillbaka till Erik Grate, ett annat var präglat av Knut VI; båda lågo i de undre lagren i närbeten av det runda tornet (bilaga A). Det återstår nu att ställa den älsta borganläggningen, sådan den bär skisse rats, i belysning av det jämförelsematerial, som kan bämtas från andra håll. Be träffande borgplanen kunna vi för Hälsingborgs vidkommande därvid se bort från den stora grupp av borgar, i vilka den av ringmuren markerade yttre planen bar mer eller mindre reguljärt fyrsi dig form, kvadratisk eller rektangulär. Ten densen till fyrsidig planform, utan tvivel återgående på utländska förebilder, är ett för nordisk medeltida borgarkitektur synnerligen karakteristiskt drag, som från mitten av 1200-talet kan spåras i det stora flertalet anläggningar ocb som höll sig medeltiden ut.1 Ett vackert exempel på fyrsidig plan lämnar närmaste grannen till Hälsingborgs slott, Erik av Pommerns Krogen, vars murar till stor del äro bevarade i det nuvarande Kronborg. • •

Aldre än denna planform är emellertid den runda eller polygonalt rundade, som representeras icke blott av Hälsingborgs slott utan av samtliga de danska 11 oo-talsborgar, vilkas ursprungliga planform är känd. Den rundade borgtypen är till sitt ursprung förmedeltida ocb var vanlig i de karolingiska fästen, efter vilka de danska voldstederne utgöra lämningar, men typen är säkerligen påverkad framför allt av sachsiska borgar.2 Rundad form är naturlig ocb ger sig så att säga själv, när borgen är anlagd på en böjd, emedan ringmuren därigenom förstärkte platsens redan av naturen givna försvarsbetingelser. I sådana fall uppträder denna borgtyp långt senare under medeltiden, om än den fyrsidiga planen även under dessa förutsättningar förmår göra sig gällande. Den runda borgplanen exemplifieras bäst av Absalons borg i Köpenhamn, vars kritstenskvadermur nu i konserverat skick är bevarad under gårdsplanen till Kristiansborgs slott.3 Den var byggd omkr. 1167 ocb är till formen nästan cirkel rund. Men även Valdemar I:s älsta Vordingborg4 liksom Esbern Snares — bro1 Martin Olsson, Stockholms slotts medeltida byggnadshistoria, s. 153. — 2 Hahr, Nordiska borgar från medeltid och renässans, s. 27. — 3 Hälsingborgs historia I, sid. 238 f., fig. 189—90. — 4 Martin Olsson, anf. arb., s. 1 23 ff.

Häldingborgd dlott under medeltiden der till Absalon — Kalundborg voro runda. Till samma typ bör biskop Eskils Söborg, som av C. M. Smidt dateras till tiden omkr. 1150.1 I Söborg bestod ring muren av raka mursträckor, som bildade en mångbörnig figur, men totalformen var dock rundad ocb visade icke den tendens till fyrsidigbet, som däremot klart framträder vid Knut VI:s utvidgningar (fig. 31). Med dessa tidiga kunga- eller biskopsborgar visar Hälsingborgs älsta slott stor likbet genom ringmurens ovalt rundade buvudform, men den skiljer sig från dem genom sina avsevärt större dimen sioner. Medan diametern i de nämnda danska borgarna uppgår till blott 50 å 60 meter är den i Hälsingborgs slott tre gånger så stor, 150—180 meter, sannolikt av det skälet, att ett rationellt tillvaratagande av de naturliga försvarsförutsättningarna icke låtit sig förena med en mindre borgplan. En viktig detalj i den medeltida borgplanens utvecklingshistoria är kärntor nets eller kastalens placering i förhållande till ringmur ocb övriga byggnader. Det älsta systemet, som möter oss i Taarnborgs kvadratiska anläggning från 11 oo talet, i Falsterbo och i Hälsingborg, är ett fristående centraltorn, som intager den runda eller kvadratiska borgplanens ungefärliga mittpunkt. Stundom bar samma system kommit till användning, när ett äldre, fristående torn senare bbvit omgivet med ringmurar, såsom fallet varit i Sprogö borg eller i Stockholms slott, där ring muren synes härröra från 1200-talets mitt, medan centraltornet »Tre kronor» är ursprunglig kastal från 1100-talet.2 I dessa borgar utgjorde det fristående central tornet i bokstavlig mening anläggningens kärna, den kraftiga, fasta försvarsbygg naden, som i sista band kunde erbjuda ett obrutet motstånd sedan de svagare utanverken erövrats. Dess egenskap av fast reträttpunkt pointeras skarpt av borgplanen. För det primära försvaret av borgen hade ett sådant torn mindre betydelse. Med sitt fria läge inne på borggården, stundom på ganska stort av stånd från utanverken, lämnade det icke stora möjligheter för försvararna att från tornet aktivt ingripa i en närstrid kring ringmuren. Först sedan fienden inträngt på borggården ocb kunde rikta sitt angrepp mot tornet självt kunde dess försvarsegenskaper fullständigt utnyttjas. I de yngre borgarna exemplifieras en annan princip med avseende på kärn tornets funktioner. Från 1200-talet blir det nämligen regel, att tornet ryckes fram och placeras i själva ringmuren, där dess försvarskraft kunde tagas i anspråk även för ringmurens del. Placeringen växlar efter omständigheterna och företer i nor diska borgar en mycket skiftande bild. Det kan stå mitt på en av sidomurarna, på inre sidan som i Aranäs, på den yttre som på Ranghildsholmen eller tvärs över 1 C. M. Smidt, Söborg, s. 11 £. — 2 Martin Olsson, anf. arb., s. 158.

Pij] • J-/- Parti a i’ riaidhiuet ind Olj kyrka på Bornholm. Slräopelarna äro nrnarr.

F‘/k 55 • Hagby rundkyrka i Kalmar län, med riindhuö och tvåvåningé rundkor Under takskägget synes en ar murkronans skottgluggar. Foto. JMarten Sjöbeck.

J/ Fig. j6. Hä Is ingborgs stads Fig di 14/18 5°I5- Rigsarkivet, Köpenhamn. — Fig. 37. Detalj av nnuverket i S. Hfikaelskapellets kor, visande sandstenskvadrarnas huggning.

Fig. 38. Detalj av Kärnans niurverk. Vid x de med regelbundna avstånd återkommande koppskiften. — Fig. 3 g. Detalj av Kärnan, visande tredje våningens fönster samt bomhålsraden i tredje övre våningen.

Kä mart muren som i Nyborg eller Kalmar. Vanligt är, att tornet intager ett hörn av den fyrsidiga anläggningen; exempel härpå äro Dragsholm, Örebro, Västerås, Ny köping m. fl. I flera fall ledde huvudporten in till borgen genom kärntornet, varpå Hammershus och Kalmar äro exempel. Stundom, såsom i Kalö, står kärnan icke i den yttre ringmuren, utan inne på borggården, men i förbindelse med murar, som avgränsa huvudborgen emot en mindre förborg. Variationerna i kärntornets placering äro emellertid av mindre betydelse i detta sammanhang. Det huvudsakliga är, att tornet från att stå som isolerad reträtt punkt på borggården indrages i det yttre mursystemet och får en viktig uppgift vid det primära försvaret av ringmuren. Denna princip synes från mitten av 1200-talet vara den normala vid större borganläggningar, och när under 1400-talet det fristående kärntornet åter upp träder i Hälsingborg, innebär detta endast skenbart ett avsteg från principen. Den kvadratiska mur, som på helt kort avstånd omgiver Kärnan, är nämligen icke någon ringmur i vanlig mening, utan dessa båda byggnader bildade tillsam mans ett försvarskomplex, som i sin ordning var inkopplat i ett system av sträckmurar.

Kärnan Som den enda bevarade resten av Hälsingborgs medeltida slott och tillika dess viktigaste byggnad påkallar Kärnan det största intresset i en avhandling om slot tets byggnadshistoria. Sedan tornet vid demoleringen av fästningsverken lämnats kvar, fick det gå samma öde tillmötes som de flesta liknande ruiner — ett lång samt förfall. Dess pittoreska och samtidigt dominerande läge på höjden ovan staden, vid en av Europas mest trafikerade vattenvägar och vid en viktig anhalt på den allmänna farvägen, som från huvudstaden och landets inre delar via Häl singborg ledde till kontinenten, gjorde tornet till en mycket uppmärksammad fornlämning, som ofta figurerar i resebeskrivningar och dagböcker. Det torde väl vara få byggnader, som i allmänna medvetandet blivit så nära förknippade med ett samhälle som Kärnan med Hälsingborg. En viss betydelse hade det gamla tornet i egenskap av landmärke för sjöfarten i Öresund. När regeringen 1741 på fram ställning av borgmästare Petter Pihl skänkte »det gamla vid Helsingborg för fallna tornet» till staden, att göra sig detsamma på något sätt nyttigt, betonades också särskilt, att tornet icke fick rivas ned, emedan det »är för de Siöfarande ett tecken, som är nödigt». Staten har dock även senare begagnat sig av tornet. På

7 — 33508.

11:2.

Häldingborgj dlott under medeltiden 1760-talet användes det till krutmagasin och det var också fråga om att bruka det till logement. I samband därmed uppgjordes ett förslag till takbetäckning, som dock dessvärre aldrig kom till utförande.1 Någon nämnvärd praktisk nytta torde staden icke ha dragit av tornet, utom som en vida synlig signal- och flaggpunkt.2 Det fick förfalla i fred och förvittringen av tornets övre partier, där murkärnan låg blottad och utan tak, gjorde allt större framsteg, tills nödvändigheten av ett ingripande omsider blev uppenbar.3 Icke minst genom professor C. G. Brunius’ insats väcktes vid mitten av 1800-talet in tresset för byggnadens betydelse som fornlämning, och år 1863 företog drätsel kammaren i staden på initiativ av dess ordförande, kapten J. O. Toll, en del åtgär der till Kärnans skydd; tak lades över trapptornet, det översta valvet övertäcktes med cement och lera, fönster insattes varjämte trappan och rummen blevo upp rensade. Kapten Toll igångsatte även en insamling för att få medel till ytter ligare restaureringar i tornet, varvid särskilt tredje våningen med kapell och »burspråk» skulle komma i åtanke. Brunius, som tillfrågades om planen, avstyrkte emellertid bestämt dessa åtgärder. En mera genomgripande restaurering blev dock snart ofrånkomlig på grund av de skador, som tornets övre delar lidit. Riksantikvarien Hans Hildebrand fäste 1880 stadsfullmäktiges uppmärksamhet på behovet av restaureringsåtgärder, vilket ledde till en del tillfälliga reparationer i avvaktan på en fullständigare restaureringsplan. Frågan fick sedan vila, men återupptogs på initiativ av den för Hälsingborgs minnen varmt nitälskande dåvarande direktören Oscar Trapp, och kunde, med kraftigt stöd av Hildebrand, omsider bringas till lösning. Med bidrag av stat och kommun igångsattes arbetet och fullbordades 1893—94 under ledning av stadsarkitekten Alfred Hellerström. Restaureringens viktigaste ända mål var att skapa ett effektivt skydd, vilket vanns genom lagning av de vittrade murarna och uppbyggande av ett nytt krön. Kärnans inre lämnades däremot i huvudsak oberört av restaureringsåtgärderna. Hälsingborgs Kärna är ett i plan kvadratiskt torn med en sidolängd av omkr. 15 och en nuvarande höjd av 35 meter.4 Till byggnadskroppen ansluter ett fem1 Förslags-Ritning till Tak på Helsingborgs Torn, daterad l6/i 1766. Fortifikationsarkivet. —2 På 1860talet var källaren upplåten som lagerplats för stadens apotek ocb bryggeri, för vilket ändamål en ingång bade uppbuggits på nordvästra sidan. — 3 En rapport från 1694 visar, att förvittringen redan då var starkt o

märkbar (Fortifikationsarkivet IV A 2).— 4 Kärnan är 34.5 m. till tinnarnas överkant, 38,5 m. till överkanten av trapptornets tinnar. Före restaureringen 1898 var böjden c:a 30 m., dess översta parti utgjordes då av fjärde våningens valv.

5°

Kä man sidigt trapptorn på sydvästra sidan och på nordvästra ett fyrsidigt latrinutbygge; det sistnämnda är dock icke fört högre upp än till tredje våningen. Latrinutbygget var bortbrutet, men blev vid restaureringen 1893 återuppbyggt med led ning av grunden och märken efter de förstörda partierna. Kärnans tegelmurar äro synnerligen kraftiga, och det mäktiga tornet gör utåt ett intryck av massiv och avvisande styrka. Murarna resa sig på trenne sidor slutna och otillgängliga — de smala ljusöppningarna märkas knappast i exteriören. Endast på sydvästra sidan finnas större muröppningar; en dörr i portvåningen, ett fönster i tredje nedre samt en portöppning i fjärde övre våningen.

Fig. go. Parti ao Kärnans sandétenééockel (1:20). Teckn. av förf. Tornet står på en vacker sockel av finhuggen sandsten, som med tvenne skråkan ter sluter sig till murlivet (fig. 40). Sockelns övre språng är ungefär dubbelt så högt som det nedre. Genom skråkantade indragningar på omkr. V3 och 2/3 av höjden får tornet en horisontalindelning, som dock tillfölje byggnadens massa icke gör sig starkare märkbar i exteriören.

Den nedre skrålisten är liksom sockeln av

huggen sandsten, den övre däremot av tegel.

Indragningarna minska tornets

bredd med omkr. 11 cm. på varje sida, men då murarna runt hela byggnaden luta något utåt, återtages en del av den genom indragningarna förlorade vidden.1 De äro förda även runt trapptornet, medan latrinutbygget synes ha saknat in dragningar; båda sakna därjämte sockel. Material och uppbyggnad. Byggnadsmaterialet i Kärnan utgöres av te gel, sandsten och gråsten, det sistnämnda dock endast i byggnadens grund samt i själva murkärnan. Sandsten har använts huvudsakligen i tornets inre, där väg garna från källaren och upp till nuvarande fjärde våningen äro byggda av detta 1 Akke Kumlien, Kärnan i Hälsingborg. Skånska borgar, utg. av August Habr, s. 17.

Häldingborgd diott under medeltiden material. I det yttre gör Kärnan däremot helt intryck av en tegelbyggnad; sand sten förekommer här endast i sockeln samt i den nedre skråkantlist, som i höjd med tredje våningen går runt tornet. Teglen äro av varmt röd färg, som i hårdbrända stenar går över i brunrött. Glaserade tegel förekomma, dock torde glasyrjdan i dessa fall icke vara avsiktlig. Tegelformatet är i hela byggnaden omkr. 8—9X12—13X27 cm. I fjärde vå ningen iakttages dock vid golvet ett skift av tegel i annat format, mätande 27 cm. i längd och ej mindre än 17 cm. i höjd. Det visar sig emellertid vara murat av överblivna formtegel, som tillverkats för utsidans övre skråkantlist, och som på nyssnämnda plats blivit insatta med skråkanten in och baksidan utåt rummet. Dessa tegel äro nära nog kubiska block, på vilka ena kanten blivit avfasad, så att en 10 cm. hög skråkant bildats (fig. 41 a). Av formtegel förekomma eljest — frånsett teglen i de senare inslagna valven — endast sådana med avrundade hörn (fig. 41 e), använda för ingångarna, som från spiraltrappan leda till de skilda våningarna, samt runda tegel för trappans mittpelare (fig. 41 g). Mellan Kärnan och tornmanteln och även på området utanför den senare ha påträffats tegel med ena kortändan avskrånad på båda sidor (fig. 41 k). De torde härröra från trapptornets vinklar. Formtegel med olika profiler hava här och var tagits i anspråk för lagningar (fig. 41, f, h). Bland fynd från området vid Kärnan kunna även nämnas tegel från en fyrpassfris (fig. 41 g) samt ett tegelfragment med en inristad, heraldisk lilja (fig. 41 1). Tegel med ursprunglig räffelhuggning förekomma ej. Däremot iakttages, att teglen i spiraltrappans snäckvalv i stor utsträckning visa räffling, som dock icke är ursprunglig, utan utförd sedan valvet slagits. Det har varit förenat med svå righeter att få en jämn och vacker form på den besvärliga valvkonstruktionen i trappan. Efter valvslagningen har teglet därför blivit behandlat med mejsel, var igenom den utomordentligt vackra och jämna valvyta skapats, som nu så påtag ligt vittnar om den omsorg, med vilken byggnaden blivit uppförd. Förutom i exteriören förekommer tegel på flera ställen i det inre av byggna den. Fjärde våningens väggar äro helt av tegel. Vidare äro alla valvbågar och valv byggda av detta material, likaså trappan, fönsternischernas väggar och ge nomgångarna till de olika våningarna. I sandstensväggarna äro enstaka partier murade av tegel, som också förekommer i avjämningsskift samt såsom utfyllnad kring valvbågarna. Fogarna ha i tornets fyra (ursprungliga) nedre våningar genomgående blivit ryggstrukna, medan de i senare ombyggda partier visa utjämnade ytor. Alla valv

Kärnan

Fig. gi. a—k teg eip rofiler (i: i o) från Kärnan; i rid tn ing på tegelfragment (i: 2) ; m märke å gründeten under Kärnand docket (1:2). Teckn. ao S. Jfiårtenddon.

Häldingborgj dlott under medeltiden och valvbågar i fönster, nischer, dörrar och kammare — med undantag blott för spiraltrappans snäckvalv — äro i samma våningar från anfangen putsade, medan väggarna för övrigt låta det röda teglet eller naturstenen framträda. Spår finnas dock, som antyda, att tredje nedre och övre våningarna haft putsade väggar. Förbandet i tegelmurarna är genomgående vanligt munkförband, alltså med regelbunden växling mellan en kopp och tvenne löpare i varje skift.1 Undantag bilda endast tegelskalen i tredje nedre våningens senare byggda kammare, där förbandet är mera växlande, samt trapptornets innervägg, murad av enbart kopp skift. I spiraltrapp ans valv äro teglen lagda med långsidan utåt, medan eljest alla ursprungliga valv äro slagna av stående tegel. En märklig avvikelse från det gängse förbandet iakttages på tornets yttermurar. Dessa ha på alla sidor de karakteristiska, med jämna mellanrum återkom mande raderna av ställningshål, i vilka byggnadsställningens bjälkar vid uppfö randet ha vilat. Det visar sig nu, att det tredje eller fjärde skiftet ovan en sådan bjälkhålsrad regelbundet är murat på annat sätt än de övriga, det består nämli gen uteslutande av kopptegel (fig. 38). Detta förhållande återkommer hela tor net igenom, så långt gammalt murverk kan konstateras, d. v. s. till ett stycke över andra indragningen.2 Den relation, i vilken koppskiften stå till ställningshålen, visar, att de haft samband med byggnadsställningens förflyttning uppåt under ar betets gång. Säkerligen beteckna de tidsintervaller i arbetet med murarnas upp dragande. Från byggnadsställningen ha arbetarna murat ytterskalet omkring 15 skift i höjd, eller ungefär halvannan meter, d. v. s. så högt det praktiskt gick att mura utan förflyttning av ställningen. På omkring elva skifts höjd utsparades ställningshål för nästa etapp i arbetet, och när man nått upp 13 skift och var färdig att höja ställningen, lades det översta skiftet — med kopptegel i mur livet — som ett fast förband eller golv över det tjocka murskalet.3 Därefter har 1 Med löpare menas ett tegel, som i muren är lagt med långsidan utåt. Tegel med kortsidan utåt kallas bindare eller vanligare kopp. Det under medeltiden vanliga munkförbandet kännetecknas därav, att alla skift äro likartade, med regelbunden växling mellan en kopp ocb två löpare. En variant, bos oss kallad vendiskt förband, visar regelbunden växling mellan en kopp ocb en löpare. Under 1500talet avlöstes munkförbandet av det numera vanligen använda blockförbandet, i vilket vartannat skift består av enbart löpare, vartannat av enbart koppar. — 2 Koppskiftena ligga på följande sätt på Kärnans sydvästra sida: skiftet närmast sandstenssockeln är koppskift, därefter följa koppskiftena med nedan angivna avstånd (siffran angiver antalet skift från ett underliggande koppskift till ocb med det närmast följande) 6, 13, 13, 11, 12, 12, 12, 11, 12, 11.

På det sista följer första indragningen, därefter 29, 12, 12, 12, 12,

12, 17. Härefter andra indragningen sedan 2, 16, 13. Murverket bäröver är nytt. Intervallerna äro täm ligen regelbundna — med undantag för den på 29 skift — upp till andra indragningen. Förbållandet är likartat på de övriga trenne sidorna av byggnaden; dock ligga koppskiften ett skift över eller under de angränsande sidornas. — 3 Jfr fig. 44, där dessa skift framträda som tydliga ränder i de övre, av förvittring starkt skadade partierna av Kärnan.

Kti man uppehåll i murningen skett och det tidsödande arbetet med ifyllning av murkär nan i de tjocka murarna vidtagit. Att det översta skiftets tegel i murlivet alla ha kortändarna utåt, beror säkerligen blott därpå, att teglen på detta sätt lågo säk rare och icke så lätt stöttes ned från kanten under den tid, som åtgick för ifyll ningen.1 Sandsten är använt som huvudmaterial i källarens och de fyra (ursprung liga) nedre våningarnas innerväggar samt sporadiskt på andra ställen, såsom i vissa delar av rökgångarna och som täckhällar i källarens fönstergluggar. De inre sandstensväggarna äro murade av kvadrar eller rättare kvaderliknande block av ganska växlande dimensioner. De äro helt vårdslöst tillhuggna, med ojämna konturer och utan rätvinkliga hörn. Ytan är i regel grovt behandlad med hacka. Blocken ligga i jämna skift. När ställvis mindre block förekomma i skif ten, är höjdskillnaden utjämnad med smalare stenar eller med tegel. Fogarna äro relativt smala och bruket utjämnat över blockens kanter, så att en jämn yta er hållits. Kvaderristning iakttages ej. Från mängden av grovt tillhuggna block skilja sig påfallande flera verkliga kvadrar med rätvinkliga hörn och finhuggna ytor. De finnas alla i källarvåningen och få sin förklaring genom upptäckten av de äldre tornen, i vilkas murar sandsten ingått. Med all sannolikhet äro de till verkade för det kvadratiska tornet, Kärnans närmaste föregångare. Murarna äro uppförda som skalmurar. Väggarna i den på 1800-talet upp huggna källaringången visa, att tegelskalet i nedre delen av byggnaden är synner ligen kraftigt och upptager nära halva murtjockleken. Det avtrappas småningom uppåt och kan i tredje våningen konstateras vara c:a en meter tjockt. På vissa avstånd äro i murarna inlagda kraftiga, genomgående stockar av trä, vilka tjänstgjort som förankringar för murverket. Stockändarna, som gått fram i murlivet, ha haft ankarslutar av järn. Hål efter dem äro synliga i höjd med fjärde övre våningen, där tre stora gluggar på varje sida (utom trapptornssidan, som blott har tvenne, det tredje dölj es av trapptornet) visa bjälkarnas läge i muren. Enligt en vid restaureringen 1893 utförd skiss (fig. 42) ha de bildat enväldig, kvadratisk ram, förstärkt med T-formiga inlägg vid mitten av sidorna. Bjälkhålens dimensioner voro i fjärde våningen c:a 35X45 cm. Det kunde måhända synas onödigt att på detta sätt förstärka murar av den tjocklek, varom här är fråga. Men just på grund av murtjockleken har det tagit avsevärd tid, innan gjutmassan i murarnas inre vunnit nödig fasthet, och det tryck, som denna utövat på 1 Av samma skäl Ka koppskift ofta använts i medeltidsbyggnader. Så äro exempelvis bottnarna i de djupa blindmscker, som sitta uppe på murarna i Mariakyrkans mittskepp, byggda på detta sätt.

HäLding borgd dlott under medeltiden murskalet, kan ha gjort förankringen behövlig. Dylik förankring iakttages även i andra medeltid storn, så exempelvis i Korsör.1 Likaledes kan nämnas ramver ket i det märkliga åttasidiga, älsta tornet i Söborg.2 Från kontinentala medel tidsbyggnader, såväl kyrkor som borgar, är bruket ävenledes känt.3 Förankringsbjälkar kunna konstateras förutom vid fjärde övre även i höjd med första och tredje våningarnas golv, ehuru bjälkhålen här blivit tillmurade.

Fig. /J2. Skidd av hål efterforankringdbjälkar i fjärde ovre våningen. Teckning av Alfred Hellerdlrom i A. T. A. Grunden. Kärnan står på en grund av gråsten, långt kraftigare och bättre byggd än den, som blivit lagd för de båda äldre tornen. Orsaken till att Kärnan flyttades något emot öster är måhända just, att man ville lägga ett solidare fun dament och fann det föga ändamålsenligt att riva upp de båda äldre. Flyttningen blev dock ej större än vad som nätt och jämt behövdes för att den nya grunden skulle gå fri för den gamla. Det är iögonfallande, att man för alla tre central tornen konsekvent har bibehållit i stort sett samma läge på borggården. Orsa ken är icke svår att finna, det är påtagligen den invid de äldre tornen belägna, djupa brunnen, som varit utslagsgivande för valet av plats, i varje fall för Kär1 Aa ge Matbiessen, Oplysninger om middelalderlige Faestningstaarne. Aarböger for nordisk Oldkyndigked o g Historie 1902, s. z(8.

2 C. M. Smxdt, S0borg. Fra Nationalmuseets Arbejdsmark 1930, s. 15 f.

— 3 O. Piper, Burgenkunde, s. 150 ff. Jfr Viollet-le-Duc, Dictionnaire raisonnée de 1’arcbitecture fran£aise

feata -

A' if

»'■ 7('.

t*\

tfuitr/ti

~ M fat eth ;) <*'•

t*'

X'.

'♦W».

.fata y -fat. to -tnfatur/L

A"*". /fr*.

(

pitta

Jana/ -

Ijmdhi

iU,

•

•////t'/jfHf)//a/

t‘{jrt/\ja 'fat tu «

ffi iff/// Jittidjjf>, jfut'ic. (t/iUUi fatfnw /iitji'.t i'/ifd /• V/tf (/ ft h - Wet/'/// *■(•?/.' Iffara/ * ff/dtxt « rr/t /'/itfat tfatftt /// -n ift/d <■■><

yfcrvt ftt* ttfift e(jt ‘hyef. fan A fiht.C.

rnrnmttU nyttjad,'. .

Fig. 43. »Planer och Profiler av Hähingborgo Torn». Uppmätning, daterad 22Jt 1366, ao konduktör-löjtnanten A. J. Hoppendiedt. Fortißkationoark ioet.

an. 4 '/\(t(/area.

~fhw .// ■ jf/idrä tränat

/ • frühe é/tujin,

Fig. gg. Exteriör av Kärnan före iSgg ärv restaurering. / del örre, öl arhl vill rade partiet markerad mury tand koppdkifl ar tydligt Jramträdand.e ränder.

Fig. gg. Exteriör av Kärnan efter konserveringen av tornmanteln 1932. Fi amför lornmanteln ia kl taged d markytan de äldre lorneitd grundplaner, markerade medelA kalkdtendplaltor (jfr fig. 130).

Fig. 46. Ingång till Kärnano bottenvåning. — Fig. gj. Inre porten till Jflanteltornel i IIamnierohuo.

Fig. 48. Kärnano g rune) vid norra hörnet. (Jfr fig. 4g).

Kärnan nans vidkommande. Man har vid nybygget fortfarande velat ha tornet i omedel bar närhet av brunnen.

Kärnan lades av försvarstekniska skäl till och med

ännu närmare densamma. Den nya grunden fick eljest samma orientering i vä derstrecken, som den gamla haft — de skiljas åt blott av en c:a 30 cm. bred jord remsa, utom framför trapptornet, där ett framsprång gjorts, så att de båda grun-

Fig. gg. Skärning SO—NU ar Kärna no grund vid norra hornet, a oand, b lergruo, c, d fy Ilning olag er, e oand, f avfaiiookikt från Kärnan, g yngre Lager, h Kärnano grund, i tornmanteino grund. Jfr fig. g8. Uppmätning av forf. 1 gg 2. derna gå helt samman. Grundens dimensioner äro så kraftigt tilltagna, att den överskjuter Kärnans sockelskift från 1 till g m. De varierande måtten bero därpå, att Kärnan vridits ur det först beräknade läget, vilket skett för att på grundsulan få tillräcklig plats för trapptornet, som synbarligen erhållit väsentligt större fram språng än vad ursprungligen avsetts (jfr planen fig. 123).1 Djupet varierar betydligt.

Invid den gamla grunden är totaldjupet vid

västra hörnet från sockeln räknat c:a 1,95 m., men då omkr. 70 cm. av grunden är uppmurad ovan den dåvarande markytan, har nedgrävningen här utgjort

1,25

1 Denna vridmng är vid norra hörnet lakttaghar redan i undergrundens översta skift. 8 — 33508.

11:2.

Hälding borgd dlott under medeltiden Längre mot öster, där man icke litat på jordlagret i den igenfyllda graven1 utan grävt sig ned till det orörda gruslagret under dess botten, blir totaldjupet, inbe räknat de påmurade och sedan tillfyllda översta delarna, ej mindre än 3,5 m., eller mer än 4 gånger måtten för de äldre tornens grund (fig. 49). Kärnans grund är byggd med utomordentlig omsorg och består av grova fältstensblock, lagda i helt genomgående skift och inbäddade eller rättare sagt mu rade i lergrus, med användande av kalkbruk vid de yttre sidorna. Varje skikt är omsorgsfullt avjämnat med lergrus och däröver är utbrett ett lager av kalk bruk, så att en plan yta bildats såsom bädd för nästa skift. Vid norra hörnet,

Fig. go. Skärning mellan Kärnan och tornmanteln på dy dov tra oldan, vidande äldre dtenlägg ning, Överlagrad av avfallddkikt från Kärnand uppförande, a kulturlager, b avfallddkikt, c yngre lager, d, e Kärnan med grund, f, g tornmanteln med grund. där ett intag torde ha funnits för framsläpande av stenblocken, kunna skiftlagren tydligt avläsas även i de efterhand gjorda tillfyllningarna utanför grunden (fig. 48, 49). På den jämna bottensula, som bildades av denna solida grund, upp murades av kraftiga stenblock ännu ett c:a 60 cm. högt grundskift*2, imed blott obetydligt språng (c:a 20 cm.) framför Kärnans sockel. Först ovan detta vidtaga sockelns sandstenskvadrar. Vid Kärnans östra hörn och längs sydöstra tornmantelsidan iakttogos i nivå med bottensulans övre yta rester av stensättningar, som vid grundgrävningen blivit genomskurna. De utgjordes av smärre stenar och ha kanske utgjort golv i någon här belägen byggnad. Vid själva hörnet lågo dylika stensättningar i trenne lager på varandra (fig. 51). På den översta fanns ett litet spänne av brons. 1 Se sid. 130 ff. — 2 Ett sandstensblock i detta skift företedde ett tecken, liknande ett stenhuggaremärke, men helt vårdslöst inristat (fig. ^1 m).

Kä man Grundsulan överlagrades Kär liksom överallt, där lagren voro orörda, av ett kraftigt, påtagligen från Kärnans uppförande Kärrörande avfallsskikt av tegel, blandat med kalkbruk ocK stundom söndertrampat till ett formligt tegelmjöl, i skärningarna tecknande sig som ett brett, blodrött band. Skiktet var utbrett även över stensättningarna ända fram till tornmanteln, därmed fastlåsande deras da tering till tiden före Kärnans tillkomst (fig. 50, 51). Våningsindelning. Kärnan Kar ursprungligen Kaft en indelning — källaren oräknad — i sex våningar, vardera bestående av ett kvadratiskt rum. Dessa

o Q O

pOp

OOP

Opp

oooopnoo

Fig. 91. Skärning i torngården, vid ostra hornet av tornmanteln, med äldre stenlägg ningar. a sand, b, d kulturlager, c skift av sandstensbrockor, e lergrus, f sand, g av fallsskikt från Kärnan, h yngre lager, i tornmanteln. Uppmätningar av förf. 1950. ligga rakt över varandra, så att Kärnans inre kan liknas vid en djup, genom bjälk lag avdelad brunn (jfr sektioner fig. 43> 89). Källaren Kar en sida av 6 meter, alltså en golvyta av 36 kvadratmeter, sedan öka våningarna i storlek genom mur indragningar på tvenne sidor i varje våning. Måtten i översta våningen äro resp. 7,ip m. ocK 50 kvm.

På indragningarna ligga remstycken ocK på dessa vila de

skilda våningarnas bjälklag, som bestå av 7—9 st. bjälkar, 30 å 35 cm. i tvärmått. I köksvåningen Kar taket dessutom stöd av ett (icke ursprungligt) underslag, buret av nu försvunna snedstyvor. Murindragningarna alternera i våningarna, så att takbjälkarna alltid legat vinkelrätt emot golvbjälkarna i samma våning. Det ursprungliga antalet av sex våningar Kar emellertid minskats till fyra, sedan tredje ocK fjärde samt femte ocK sjätte våningarna sammanslagits till tvenne, vilka därvid blivit övervälvda. Numera Kava endast de två nedersta våningarna samt källaren plana bjälktak. Spåren efter den ursprungliga våningsindelningen

Haiding borgd dlott under medeltid en äro fortfarande så tydliga, att det i en behandling av Kärnans byggnadshistoria blir nödvändigt att jämsides med den nuvarande hålla även den ursprungliga in delningen i minne. Våningarna benämnas med hänsyn härtill i det följande: käl laren, första våningen, andra våningen, tredje nedre och tredje övre våningarna (motsvarande ursprungliga tredje och fjärde) samt fjärde nedre och fjärde övre våningarna (ursprungliga femte och sjätte). Som av planerna framgår äro Kärnans murar av ansenlig styrka. De ha i källaren en tjocklek av nära 4,5 meter, som efterhand minskas något tillfölje mur indragningarna; i fjärde övre våningen uppgår den nu till 3,7 m. I dessa kraftiga murar äro i alla våningar, med undantag av källaren, breda fönsternischer utsparade, eller också ha rum för olika ändamål blivit inbyggda i murtjockleken. Här igenom har ökat utrymme kunnat skaffas i tornets inre, och det har även blivit möjligt att få bättre belysning i mittrummen. Något överflöd på ljus giva fönstren dock ej. De äro helt smala, med en dagöppning av endast 20 cm., men smygarna vidga sig inåt, så att ljuset kan spridas; öppningen blir därigenom även använd bar som skottglugg. Att de äro avsedda att tjäna även detta ändamål framgår av placeringen. I de nedre våningarna sitta de vid pass 1 m. över nischgolven, medan de från tredje övre våningen och uppåt med hänsyn till skottriktningen blivit anbragta ända nere vid golvet. De flesta ljusgluggar ha på insidan bom hål, i vilka en förskjutbar regel har vilat som stöd för de träluckor eller fönster, som tillslutit öppningen (fig. 52). Det är påtagligt, att man med avsikt sörjt för, att inga större murkammare kommit att ligga rakt över varandra, detta säkerligen för att icke försvaga murens styrka. Av planerna framgår, att i andra våningen alla nischer o. d. förlagts till sådana delar av muren, där inga motsvarande genombrytningar i första våningen förefinnas (se sektioner å fig. 43). Murkamrarna ha fördenskull skjutits långt ut åt sidorna. På samma sätt har i tredje våningen placeringen över andra våningens kammare undvikits. Undantag härifrån utgör dock sydvästra väggen, där genom gångarna från trappan med nödvändighet kommit över varandra, och där tredje våningens murkammare ligger över andra våningens bakugn. Dessa rum äro dock av betydligt mindre dimensioner än de övriga och innebära icke så omfattande murgenombrytningar. I de övre våningarna äro nischrummen även likartat pla cerade, men de ha avsevärt minskats i såväl höjd som bredd. Förbindelsen mellan de olika våningarna sker genom spiraltrappan i trapptor net, från vilken välvda genomgångar leda till samtliga huvudrum — med undantag av källaren — och utmynna i västra hörnet. Varje våning har kunnat avstängas

Kärnan medelst en nu försvunnen dörr, anbragt i genomgångens inre öppning. Den enkla låsanordningen — en smal kolv har inskjutits i ett hål i tegelväggen — visar, att dessa dörrar icke varit försvarsbetonade (med undantag av första våningens, varom mera nedan). I andra och tredje våningarna ha sedermera nya dörrar upphängts i genomgångarnas yttre mynning, där de synas ha tjänat att utifrån tillstänga rummen. Andra våningens dörr består av tvenne lag plankor, det inre furu, det yttre ek; den har på utsidan ett handgrepp av järn (fig. 56). Ekdörren i tredje våningen fyller icke ut öppningen på ena sidan. Den har förut suttit på annan plats, vilket framgår därav, att det övre av de ornamentalt utbildade järn-

Fig. g 2. Plan och Sektion ao ijiu Öppiling i 2. våningen (1: go). Uppmätn. aoforf. 1 yjy. beslagen icke passat till den inmurade stapeln, varför ett nytt gångjärn anbringats mellan de båda äldre (fig. 63). För att dörren skulle kunna slås upp, måste inhuggning göras i valvet. Dessa båda dörrar ha synbarligen uppsatts först sedan Kärnan upphört att vara bostad och blott användes som magasin eller fängelse. Eld städer. Kärnan har haft ursprungliga eldstäder i de tre nedersta våning arna. I portvåningen utgöres eldstaden av en tunnvälvd kammare, placerad vid sidan av sydöstra väggens fönsternisch (fig. 54, 59). Längst inne i hörnet går rök kanalen rakt upp genom muren, tills den i höjd med andra våningens bakugn böjer av för att sedan åter fortsätta i lodrät riktning, när den nått in i mitten av Kärnans södra murhörn. Från andra våningens bakugn, som är belägen i syd västra muren, är en rymlig rökkanal uppdragen snett genom muren, tills den sam manstöter med nyssnämnda, från första våningen uppstigande rökgång. Där dessa

HäUlngborgj älott under medeltiden båda rökkanaler mötas, iakttages en egendomlig anordning (fig. 53). De bilda först en gemensam kammare, så pass hög, att en man kan stå rak därinne. Men sedan fortsätta de i tvenne pipor, uppdragna vid sidan av varandra och skilda

43999999922

ii!//

Fig. gg. Sektion ao Kärnand dydoädtra mur, okande eldd tade ma och rökgång arnad läge. Uppmälning ao B. B redder. genom en murtunga av en halvstens bredd. Skiljetungan försvinner i höjd med fjärde våningen, varefter de båda kanalerna åter bilda en gemensam skorstenspipa. Att anordningen är ursprunglig är ställt utom tvivel. Det finnes inga spår efter någon bortbruten skiljemur i den gemensamma kammaren, och väggarna i

Kä man denna äro för övrigt byggda på ett sätt, som visar, att en sådan aldrig kan ha förefunnits. De bestå nämligen till huvudsaklig del — liksom rökgången från bak ugnen — av stora sandstensblock, medan rökkanalerna i övrigt äro byggda helt av tegel. Meningen med att låta skorstenspiporna sammanlöpa för att sedan åter skiljas förefaller gåtfull. Åtgärden borde närmast medföra, att de båda eldstäderna »kiva» om draget, med åtföljande dåligt resultat för eldningens vidkommande. Kanske har det skett för att underlätta sotning av första våningens skorstenspipa. Det möter nämligen inga oöverstigliga svårigheter att kravla sig upp genom rök gången från bakugnen till den gemensamma kammaren, medan pipan från första våningen däremot är för smal för att släppa igenom även en pojke. Tredje våningens eldstad var ursprungligen belägen mitt på sydvästra muren, där märken i väggen antyda förefintligheten av en i rummet frambyggd, öppen spis. Dess rökkanal går i många krökar vid sidan av och mellan de överlig gande våningarnas fönsternischer, tills den slutligen ävenledes når fram till de övriga. De tre förenade murkanalerna fortsätta sedan i en bred skorstenspipa, som böjer av mot murhörnet, där den löpt upp i en skorsten i eller invid murkrö nets tinnar. Källarvåningen. Källarens ursprungliga golv, som numera är uppgrävt, har legat i höjd med grundens övre yta (plan fig. 81). Väggarna äro helt igenom av sandsten. De kvaderstenar, som ställvis finnas bland de grovt tillhuggna blocken, äro ovan omnämnda (s. 55). Endast tvenne, på halva höjden sittande ljusgluggar, med smala öppningar och nedåtlutande, något skrånande smygar, lämna en aning ljus i det eljest kolmörka källarrummet. Dessa ljusgluggar ha sidor av tegel, men täckhällar av sandsten. Vid en av smygarna, i nordöstra väggen, har muren i senare tid genombrutits av en numera åter tillmurad dörr. I samband därmed inlades ett bjälklag i källaren, så att denna delades i tvenne ungefär jämnhöga rum. Anordningen vidtogs för att använda källaren som magasin. Som vanligt vid torn av samma art saknar källaren ingång och är tillgänglig blott genom en lucka i golvet. Denna väg hissades fångarna ned, när källaren användes som fängelse.1 I bottnen har grävning gjorts till ungefär en meters djup. Orsaken är enligt Brunius2 att man velat söka efter den underjordiska gång, med vilken sägnen för sett Kärnan liksom så många andra borgruiner. I Hälsingborg leva dessa sägner fortfarande och ha där stöd av de gångar, som på flera ställen leda in i landborgso

1 Ar 1637 var det gamla repet, som användes till att »vinda fångar i tornet» utslitet, varför 6 famnar Lampa köptes till ett nytt.

Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1637. — 2 Brunius, Helsingborgs Kärna, s. 41.

Haltingborgd ölott under medeltiden branten. Dessa gångar äro emellertid knappast av någon hög ålder och torde i verkligheten ha tillkommit vid försök att i branten påträffa stenkolsflötser.1 Första våningen. I första våningen (plan tig. 5^ 82), 6 m. över marken ligger i överensstämmelse med medeltidens allmänna befästningsprinciper den nuvarande ingången till Kärnan. Den har formen av en tunnvälvd genomgång, med något smalare, rundbågiga öppningar utåt och inåt tornrummet (fig. 57). På båda lång-

Flg. gg. Plan av Kärnans första våning med den mellan porten ocb trappan uppbrutna dörren. Uppmätning av prof. I. B. Löffler l Nationalmuseet l Köpenhamn. sidorna äro i linje med dörrposterna sittbänkar uppmurade. Över dessa sitta små nischer, tre på södra sidan, två (nygjorda) på den norra, täckta av snedställda tegel. Norra portsidan är delvis ny; här fanns nämligen före restaureringen 1893 1 Enligt meddelande I9/io 1893 från H. W^ieselgren) till riksantikvarien Hildebrand (ATA) visste gam malt folk i bans barndom, att inbuggningarna bärledde sig från forna tidens stenkolsletning.

De syd

ligaste gångarna förlädes till greve Eric Ruutbs tid (Ruutb anlade Höganäs stenkolsverk ocb 1797 ett gjuteri jämte lerkärls fabrik i Hälsingborg). Dylika gångar finnas på åtminstone fyra ställen: en i apoteket Kärnans trädgård (kv. Kärnan nr 23 a—b), en i tomten söder därom, en i museigården (kv. Minerva nr 9), numera igenfylld, ocb en i Essenska villans (kv. Bastionen nr 2) trädgård. Den förstnämnda bar förf. baft tillfälle att närmare undersöka. Gången, som är något mer än mansbög ocb c:a 1 m. bred, är buggen i sandstenslagret ocb går in ungefär vinkelrätt mot landborgsbranten vid pass 50 m., där den tvärt slutar. Den ligger ett gott stycke söder om den medeltida borgens yttre vallgrav ocb nådde sålunda icke in under borgområdet.

Övriga gångar ligga ännu längre bort från borgen.

Fig. gg. Järnbevlagen ekdörr, förvarad i Kärnan, vanno likt härrörande från byggnad på Hälvingborgv vlott. ■— Fig. g6. Dörr i Kärna hö andra våning.

Fy - 57- Kärna/u förvta våning. Interiör emot porten. Oljemålning 188g av Jakob Kulle, Hälvingborgv ni uve um. T. h. i porten vy ne o den dörr, vom från portvalvet ledde till vpiraltrappanv förrum. 1 den ven a rev vägg vlitven för fä llbom.

Fig. g8. Kärnané företa våning. Sydövtra väggen medfönvterniéch. Till höger i denna eldv taden.

Fig. gg. Detalj avJönvternidchen å fig. g8

Fig. 60. Kärnanö andra reining. Sydvädtra väggen med ingången från opiraltrappati t. h. och bakugnen t. r.

Fig. 61. Södra hörnet med bakugn och moknuch.

Fig. 62. Dörren till tredje vå ningear murkammare, uppval t på igoo-talet för att använda kammaren till fängelve. •— Fig. 6j. Dörren i ingången till tredje våningen. Övre bevlagetv vpiraler äro nya.

Fig. 6g. Kärnanv andra våning. Norra hörnet med rundbågig fönvternivch.

Kä man en stickbågig dörr, som från porten ledde direkt över till genomgången mellan mittrummet ocb spiraltrappan (fig. 54, 57). Denna dörr kan förefalla ganska omoti verad — det var icke många steg den sparade på vägen från porten ocb upp ge nom trappan, men den synes ba blivit uppbruten i samband med anordnande av kapell i tredje våningen för att gudstjänstbesökarna skulle slippa taga vägen ge nom rummet. Märklig är den yttre portöppningens för nordiska medeltidsförbållanden ovan liga storlek. Ingångarna till dylika torn äro av försvarstekniska skäl i regel belt

Fig. 6g. Plan och sektion ao genomgången från första oåningen till spiraltrappan, oisande (sekundär) fällb oms anordning. Uppmätn. ao forf. 1 yyj. smala, ofta ej större, än att blott en man i sänder kan passera därigenom. Man frapperas också av, att den yttre dörren alldeles saknar de eljest allmänt före kommande förreglingsanordningarna, som vanligen ba formen av i murkanaler vilande bommar, vilka kunde dragas för ocb spärra dörren på insidan. Detta är så mycket mera anmärkningsvärt som en dylik regelanordning funnits för den nu försvunna dörren vid ingången från mittrummet till spiraltrappan. På trapprummets norra vägg, innanför dörrposten, synes c:a 90 cm. över golvet en — dock ej ursprunglig utan senare inbuggen — lodrät slits (fig. 57, 65), i vilken ena ändan av en dörren stängande bom kunnat fällas ned, sedan andra ändan stuckits in i ett bål på motsatta väggen.1 Det var alltså sörjt för, att vägen från första våningen 1 Denna är numera ommurad (se ovan).

Dörrens sekundära natur framgår därav, att inkuggning i

genomgångens valv måst göras för att dörren skulle kunna öppnas. 9

335o8.

11:2.

Häldingborgd dlott under medeltiden upp genom tornet kunde spärras redan vid ingången till trappan, medan däremot inga åtgärder vidtagits för att på liknande, bekvämt och effektivt sätt förregla den yttre dörren till Kärnan, som ju dock i försvarshänseende var långt vikti gare. Icke heller finnas några spår efter andra arrangemang för direkt försvar av ingången. Detta förhållande kan bero därpå, att portöppningen från början varit något mindre och blivit utvidgad vid en senare tidpunkt, då dylika försvarsdetaljer icke längre hade samma betydelse. Förutom portens relativa storlek och frånvaron av försvarsanstalter finnes även ett positivt skäl, som tyder på, att ombyggnad ägt rum, nämligen det sätt, på vilket portens yttre rundbåge blivit byggd.1 Den är av halvannan stens höjd, med en hel- och en halvsten regelbundet alternerande i skiften (fig. 46). En sådan bågform återfinnes icke på något annat ställe i Kärnan. Flertalet både rund- och spetsbågar hålla blott en sten i höjd, med regelbunden växling mellan en helsten och två halvstenar. Dock äro de breda spetsbågarna i första våningens fönster nischer liksom portbågen halvannan sten höga, men byggda icke i en, utan i tvenne bågar, den undre konstruerad som vanlig helstensbåge, den övre som en densamma följande halvstensbåge (fig. 58). Detta är den normala medeltida formen för lik nande bågslag (fig.

Aj),

och portens avvikande utseende tyder bestämt på, att den

blivit föremål för ombyggnad, varvid dörröppningen ökats och förreglingsanordningens bomhål murats igen. Portöppningen tillstänges av en dörr, som består av ekplankor i trenne lager, med en sammanlagd tjocklek av 17 cm. Den är ganska vårdslöst hopslagen och kan icke vara ursprunglig — på baksidan sitter en rest av ett äldre gångjärnsbeslag. I brösthöjd har dörren en rad av trenne triangulära skottgluggar (fig. 46). I Kärnan har sedan gammalt förvarats en dörr av ek plankor, tätt beslagen med naglar av järn, försedda med stora, rosettformade huvu den (fig. 55) av samma slag som återfinnas på portarna till Kronborg. Den passar dock icke i portöppningen och kan möjligen härröra från någon annan byggnad. På utsidan av porten finnas tvenne bomhål, 30X4° cm., till de bjälkar, vilka ut gjort fäste för en brygga över till tornmanteln (synlig å fig. 116). De ha förenats av en grov tvärslå i genomgångens golv. Första våningen består av tvenne slutna rum; det större mittrummet samt en helt liten kammare, inbyggd i nordvästra muren. Denna rumsanordning, som återkommer även i andra av Kärnans våningar, visar påtaglig överensstämmelse 1 Den yttre genomgången var, av murverket att döma, vid restaureringen 1893 ganska defekt. Den är nu Kelt ommurad, men Lar, som med kjälp av äldre fotografier kan konstateras, samma utseende som före restaureringen.

Kä man med ett allmänt schema för den medeltida bostaden, kännetecknat av ett större rum, genom eldstaden karakteriserat som den egentliga, dagliga bostaden, och en till detta fogad, mindre kammare, använd som förvaringsrum eller sovrum.1 Första våningens kammare är tunnvälvd och avgränsas emot mittrummet av en tegelmur, som bryter av emot sandstensväggarna. Dörren är stickbågig. Kammarens ljus glugg har fått sned inriktning för att gå fri för det utanför framspringande latrinutbygget. I huvudrummet ligger mitt på sydvästra väggen porten och vid norra hörnet den rundbågiga ingången till trapptornet. De båda återstående väggarna upptagas av djupa fönsternischer2, täckta av breda, spetsiga tunnvalv — deras yttre bågar äro nyss omnämnda — och försedda med smala ljusgluggar av den i hela Kärnan vanliga formen. Av särskilt intresse är fönsternischen till höger om ingången, emedan rummets eldstad blivit förlagd till ett av dess inre (södra) hörn. Vid sidan om eldstaden finnes en väggnisch, möjligen avsedd för ett inbyggt skåp. Fönstret är försett med en (icke ursprunglig) sittbänk i smygen. Andra våningen. Även andra våningen (plan fig. 83, fig. 60—61, 64) har väggar av sandsten, vilka dock på halva höjden brytas av ett 6 skift högt tegel band.

Om detta är av tillfällig natur, förorsakat exempelvis av ett avbrott i h

sandstensleveransen, eller tillkommit av andra orsaker, kan ej avgöras. I norra och östra hörnen finnas tvenne likartat byggda kammare, tunnvälvda och med breda, rundbågiga öppningar; de sträcka sig in i nordöstra muren, förbi mittrummets gräns, sannolikt av skäl, som ovan blivit berörda (sid. 60). Från det norra går en vinkelböjd, ävenledes tunnvälvd gång ut i latrinutbygget. Största intresset i denna våning tilldrar sig den i sydvästra muren inbyggda bak ugnen. Från en c:a 1,20 m. bred och 0,60 m. djup härd, som med en stickbåge öpp nar sig mot rummet, går en skorstenspipa rakt upp och böjer av mot södra murhör net (fig. 53, 66). I dess bakre vägg finnes den smalare, ävenledes stickbågiga ugns1 Se kärom Erik Lundberg, 1600-talets herremansbostad, Svenska Kulturbilder VIII, ock samme förf. Beenkammar, ibid., del X. — 2 Dessa c:a 3 m. breda ock 2,70 m. djupa niscker göra intryck av öppna kam mare ock verka ganska stora i förhållande till mittrummets dimensioner. Brunius kallar dem »murfördjup ningar», medan Hildebrand använder beteckningen »birum» ock Kumlien »nisckrum». Det vore emellertid säkert oriktigt att betrakta dem som rum i vanlig mening. De voro nödvändiga för belysningen ock skilja sig principiellt icke från de vanliga, djupa fönsternisckerna i slott som Malmökus eller Kronborg, där murar nas tjocklek ge nisckerna karaktären av smärre kammare. cerats till smala ljusgluggar.

Olikketen är blott, att fönstren i Kärnan redu

För undvikande av missförstånd med avseende på våningsindelnmgen kar

termen fönsterniscker, som klarare än ovan anförda beteckningar uttrycker deras funktion, kär blivit vald. Kärnans nedersta -våning är således icke att fatta som ett större mittrum med trenne birum, utan våningen är 1 princip tvårummig ock dess bostadselement utgöras av det större rummet med fönsterniscker ock den mindre murkammaren.

Häldlng borgd dLott under medeltiden öppningen, som leder till en bakugn av cirkelrund form, täckt av ett kupolvalv. Ugnsgolvet har varit av tegel. För reglerande av draget vid uppeldningen har ugnen en särskild anordning. På något mer än halva höjden gå smala rökhål — ett på vardera sidan — genom välvningen upp till tvenne horisontellt framdragna

Fig. 66. Plan och Sektion ao bakugnen, okande anordning för reglering ao draget. Skala 1:60. Uppmätning ao forf. iyjj. 999331

murkanaler, vilka med öppningar av en halvstens dimensioner mynna i skorstenspipans sidoväggar. Denna rökledningsanordning, som här uppträder i en fullt utbildad medeltida form, återfinnes stundom i allmogens bastu- och bak ugnar.1 Vid grävningar i Lund har en likartad medeltida ugn påträffats. Andra våningens karaktär av kök understrykes ytterligare av en smal fönster nisch, som sitter i sydöstra muren, nära bakugnshörnet. Det är täckt av ett stick1 Axel Nilsson, Aril, spis ocL ugn. Ymer 1905, s. 198 ff.

Fig. 6j. Kärnanö tredje våning. Sydvävtra väggen, é edd från motsatta vidand fönv tern ivch. T. v. den ursprungliga portens inre öppning, däröver ingången till tredje övre våningens murkatninare med konsol111 bygget för trappan. T. h. ingången från spiraltrappan och där bredvid dörren till markant ma ren; över ingången, t höjd med konsotulhygget, synes ett hörn av tegelisältningen i tredje övre våningens fonui ingång. Allt t pa väggen märken efter den förstörda spiseln.

Fig. 68. Kä/nand tredje våning. Sydödtra väggen med bågen till koret.

Fig. 6g. Detalj av damma vägg dedan »predikofö/idtret» blivit återupptaget

Fig. 72. 5. van. J'7'alvkoiuol 1 väéträ hörnet.

j. vein. Valvkonéol i öjtra hornet.

Kärnan bågigt valv och har golv, som ligger 0,70 m. över mittrummets golvnivå. I ytter väggen finnes en ljusöppning av vanlig form, men under smygens botten löper vid golvhöjd en ränna, 30 cm. i fyrkant, ut genom muren. Den synes på utsidan omedelbart under första indragningens sandstenslist. Rännan har lutning utåt och har synbarligen utgjort avlopp för en i nischen placerad vask eller annan an ordning, som haft samband med rummets hushållsfunktioner. Takbjälkarna i köket äro mörka av sot. Talrika krokar av järn äro inslagna i dem, även detta ett drag, som belyser andra våningens speciella uppgift. Tredje våningen. När man genom spiraltrappan och den rundbågiga dör ren kommer in i Kärnans tredje våning (plan fig. 84, fig. 67—78), mötes man av en helt annan anblick. Rummet har samma kvadratiska grundform och samma väggar av sandsten, men det är ljusare och nära dubbelt högre. I stället för de undre våningarnas plana bjälktak har det ett elegant korsvalv av tegel, buret av vackert profilerade ribbor. Fönsternischerna i murarna låta också ana en rikare utbildning; i ett av dem skymtar ett smalt och högt fönster av annan form än de vanliga ljusgluggarna och bredvid detta ett mindre rundfönster. En blick kring rummets väggar är tillräcklig för att visa, att dess nuvarande utseende icke är ursprungligt. Rummet är bildat av tvenne sammanslagna vå ningar, mellan vilka förut liksom i de nedre våningarna legat ett av bjälkar bu ret golv. De igensatta hålen för bjälkändarna äro ännu synliga och murindrag ningarna, på vilka de vilat, ha sneddats av, så att väggarna fått ojämn och bru ten kontur. Den forna fjärde våningens fönsternischer och murkammare, belägna i nivå med det borttagna golvet, sitta nu högt uppe på murarna, så att de endast med hjälp av stegar eller trappor kunna nås, och av dess tillmurade ingång, som överskäres av valvet, är ett hörn synligt under en av valvkapporna. Själva ge nomgången ligger som en sluten kammare vid spiraltrappan. Till en början lämna vi här tredje övre våningen å sido för att först närmare granska den nedre i dess nuvarande skick. Nordvästra väggen har invid ingången från spiraltrappan en rundbågig dörr, som leder till en smal, i muren tvärställd kammare, försedd med ljusöppning vid yttre kortsidan. Härifrån kommer man genom en dörr på nordöstra långsidan in i 3dterligare en kammare, även denna helt smal och parallell med den förra samt utdragen, så att den når in i latrinutbygget. På ena långväggen sitter en stickbågig nisch.

Båda kamrarna täckas av tunnvalv.

Dörren från mitt-

rummet till den yttre kammaren har ändrats genom inpassande av en dörrkarm

Häldingborgj dlott under medeltiden av ek. Den därtill hörande dörren, som är försedd med en liten lucka, består av kraftiga ekplankor, utvändigt beslagna med snedställda, vid kanterna profilerade bräder (fig. 62). Den har massiva gångjärnsbeslag och kan utifrån tillstängas medelst en tvärslå av järn, avsedd att förreglas med ett hänglås. Anordningen är näppeligen medeltida, utan har vidtagits, sannolikt under 1500-talet, för att an vända kammaren som fängelse.1 I nordöstra muren, mitt emot ingången, öppnar sig emot mittrummet lik som i portvåningen en fönsternisch, täckt av ett spetsigt tunnvalv. Det spetsbågen åtföljande skiftet av halvstenar saknas dock här. På norra väggen sitter en liten, upptill rundad nisch, som uppenbarligen har använts som lampnisch och av Brunius’ plan att döma har haft sin motsvarighet på andra sidan, där sedermera en inhuggning blivit gjord. Runt kanterna är en fals inknackad för en ram med glas eller annat genomskinligt medium, och upptill har gjorts en ränna för draget (fig. 70). Liknande lampnischer finnas i trappuppgångarna för Kronborg. Ljus öppningen, en skottglugg av vanlig form, har kupolartad betäckning. Sydöstra murkammaren är ombyggd i samband med valvslagningen och utgöres nu av ett rektangulärt, korsvälvt rum, som står i förbindelse med mittrum met genom en bred spetsbåge. Tydliga spår efter altare och andra anordningar för kyrkliga ändamål, som i det följande närmare beskrivas, visa, att denna murkammare haft sakral karaktär. Sydvästra muren slutligen har likaledes en kammare av i huvudsak rek tangulär form, även denna tillkommen genom ombyggnad. En bred, rundbågig ingång leder från mittrummet till kammarens södra del. Dess båge är på under sidan täckt av ett lager av fin, glättad puts, på vilken finnas spår efter en enkel dekoration i kalkfärg; en av smala ränder i rött, vitt och blått bestående bård 1 När »fångtornet» namnes, är det under omständigheter, som passa väl samman med förhållandena i o

Kärnan. Ar 1637 hade en murmästare arbetat i »tornet, som fångar sitta», nedifrån grunden på alla sidor, där muren var utfallen från de stora stenarna, så att fångarna kunde taga sig ut på dem (Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1637). Detta gäller möjligen tornmanteln. Samtidigt igenmurades en »lönngång» varifrån en fånge tagit sig ut.

»Lönngång» får icke tagas i sin nutida bemärkelse, utan torde hava samma bety

delse som »lönnlig gemach», d. v. s. ordagrant översatt »hemlighus» eller bekvämlighetsinrättning och syfta på någon av de »gångar», som ledde till latrinutbygget i Kärnan eller kanske själva latrintrumman. Det torde icke ha varit omöjligt att genom latrintrumman taga sig ned till torngården. Under sådana omstän digheter kunna uppgifterna avse ifrågavarande murkammare i tredje våningen. Bland i Kärnan förvarade inventarier omtalas år 1650 en stor och en liten »Jern bolet» till fångar. Se även sid. 63, not 1. — I detta sammanhang bör upplysas om, att den »pinbänk», med vilken folkfantasien begåvat Kärnan — en grov trä lucka med ringförsedda järnbeslag — i verkligheten haft till ändamål att tillsluta en av latrinkamrarna. När latrinutbygget bortbröts, blevo de välvda kamrarna utåt öppna och måste muras till; sedermera hade vid något tillfälle öppningen återupptagits, varvid träluckan i stället blivit ditsatt.

Kä man på vardera sidan. I öppningen hade, liksom vid nordvästra kammaren, inpassats en dörrkarm av ek, försedd med samma lucka och låsanordning, som förut beskrivits.1 Också här har ändamålet synbarligen varit att använda kammaren som fängelse.2 Kortväggen i nordost har en bred, spetsbågig nisch, i vilken en eldstad fordom varit anordnad.3 Motsvarande vägg i sydväst är försedd med en liten, högtsittande nisch, täckt av en klöverbåge, som bildats genom utmejsling av tvenne sned ställda tegel (fig. 71). Runt väggarna gå sittbänkar av tegel, uppmurade efter spår, som funnos vid restaureringen 1893. I yttermuren sitter Kärnans enda större fön ster, vilket numera har spetsbågig, utåt tvåsprångig form. Detta fönster är av sär skilt intresse för Kärnans byggnadshistoria. Tydliga spår, till vilka vi i det föl jande återkomma, visa, att det ursprungligen har varit en dörr, som senare genom tillmurning och minskning av öppningens storlek ändrats till ett fönster.4 Utåt har dörren suttit i ett försänkt, stickbågigt fält, en anordning, som icke återfinnes vid de övriga yttre dörrarna i Kärnan. Kammaren täckes av ett korsvalv, buret av i genomskärning fyrsidiga ribbor, vilka gå ända ned till sittbänkarna. Mittrummets vackra korsvalv är omsorgsfullt slaget av tegel och har något förhöjda kupor. Dess form liksom tekniken och ribbprofilerna hänvisa det obe stridligen till hög- eller sengotikens tid. Men medan halvstensvalvet då helt hade slagit igenom inom kyrkobyggnadskonsten, är valvet i Kärnan byggt som ett helstensvalv. Det är emellertid att märka, att teglen icke genomgående ställts på högkant, utan murats i förband, så att skift av stående och liggande tegel regel bundet omväxla. Valvets svagt spetsade, rundputsade gördelbågar bildas av van liga tegel och valvribborna ha treledad profil (fig. 41 h), men övergå på två tredje delar av höjden till fyrsidig form. De utgå från skulpterade konsoler av kritsten i rummets fyra hörn (fig. 72—75). Två av dessa visa rent arkitektonisk utform ning. Av de övriga har den ena ett skäggigt mansansikte, medan den andra fått en utsmyckning, som närmast för tanken på de gotländska fabeldjursfuntarna. 1 Själva dörrkarmen är nu förnyad, men den gamla förvaras fortfarande i tornet. — 2 År 1582 kade Nils Povelsson murmästare murat igen några »stångkål» ock andra stora kål, som voro i muren ock som tornets fångar kade kjälp av ock kommo av tornet. Samtidigt murade kan igen »två fönster i krutkam maren inne i tornet, som två fångar utgingo». Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1582. Att Kärnan använ des som krutmagasin under slutet av 1500-talet är mycket sannolikt, någon annan praktisk användning än som magasin eller fängelse kade Kärnan vid denna tid icke — senare inventarier omtala också kåde kano ner ock åtminstone krutsäckar i Kärnan. Något rum med två fönster fanns dock ej, men inventarierna visa, att med två fönster även kunde menas en karm med tvenne fönsterbågar (så t. ex. i 1650 års inventa rium »j karm till 2 winduer» — »j Winduers karmb med 8 winduer» o. s. v.). Det kan då endast gälla kam maren i tredje våningens sydvästra mur; några fönsteröppningar, genom vilka en fånge kunde taga sig ut, funnos icke på annat ställe i Kärnan. — 3 Hans Hildebrand, Sveriges Medeltid II, s. 759. Jfr nedan s. 82. — 4 Se vidare s. 85 ff.

Häld ing borg d dlott under medeltiden Konsolen prydes av tvenne rätt grovt gjorda ansikten, vilkas hakor sluta i klöverbladsformade utskott. Det ena har i pannan två inåtböjda horn, medan det andra fått två korta öron uppe på hjässan. Ögonen äro på det förra mandelformade, på det senare klotrunda.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att

kritstensskulpturer i Hälsingborg finnas i ytterligare en medeltidsbyggnad, näm ligen Mariakyrkan, där södra portalen har kapitälband i detta material — säker ligen härrörande från en äldre byggnad. Skulpturerna äro illa skadade, men torde dock ha visat släktskap med manshuvudet på konsolen i Kärnan. Den rika utbildningen av tredje våningen i dess ombyggda skick antyder, att den blivit anordnad för något särskilt ändamål. Vilket detta varit angives av den rektangulära kammaren i sydöstra muren, vars kyrkliga inredning förut bli vit antydd. Tredje våningen har varit avsedd till kapell, varvid mittrummet ut gjort själva kyrksalen, medan nyssnämnda murkammare med sin breda bågöppning såsom kor anslutit till denna. Visserligen kan tvekan råda, huruvida hela tredje våningen varit kapell eller om, såsom Brunius och Hildebrand förmodat, en• •

dast den här som kor betecknade murkammaren bör betraktas som kapellet. Aven om sistnämnda uppfattning kan stödjas av många exempel på liknande, minimala tornkapell, är det dock troligt, att kapellet i Kärnan omfattat hela våningen. Vissa omständigheter tyda på, att i varje fall tredje våningen förlorat sin bostadsO

karaktär, när ombyggnaden skedde. Åtgärden medförde bl. a., att mittrummets eldstad förstördes, vilket givetvis innebar en försämring och gjorde rummet mindre användbart som bostad. Visserligen anordnades en ny eldstad i den angränsande, nya murkammaren, men det större rummet berövades uppvärmningsmöjligheterna, vilket knappast varit nödvändigt. I varje fall borde det icke ha erbjudit några större svårigheter att flytta eldstaden till annan plats. Då så icke skett, tyder detta bestämt på, att avsikten icke längre var att använda rummet för bostads ändamål. I samma riktning pekar även slopandet av den direkta ingången till tredje våningen, som enligt det följande ursprungligen förefunnits. Anordnandet av kapellet innebär således blott, att man tillgodogjort sig ett utrymme, som i fredstid ej längre var direkt behövligt för andra ändamål. Under sådana förhål landen finnes ingenting, som motstrider antagandet, att ombyggnaden gällt anord nande av ett borgkapell i Kärnan och att kapellet har omfattat hela våningen. Med sitt vackra korsvalv gör mittrummet onekligen ett intryck av kyrkobygg nad. Minnet av våningens kyrkliga uppgift har för övrigt fortlevt i traditionen. På en av konduktörlöjtnanten Hoppenstedt år 1766 uppgjord ritning av Kärnan

Fig. j6. Tredje råningen. Korkamniare/u allarrägg. Till höger o/n atlarel eynee över varandra trenne e/närre niecber, den övre och den nedre med klöverbågar (den nedre bagen delete förelörd), den melleret a med etickbågig betäckning. I bottnen av et A nämnda ntech jinnee epår efter pieeinan.

78 Lredje övre våningen. Ingången till markant maren med kdnvolutbyqget. Fig. 78. Tredje våningen. »PredikafÖnvtret», vett från koret. 77

Fi9‘ 77-

Fig. 7g. Kärnané fjärde våning. Öv tra hörnet. Fyllningen mellan valvkuporna är avlägonad, oa alt tredje övre va ning eno brandokadade eandotenoväggar framträda. Däröver indragning och bjätk/iål för våningeno forna golv

—

oboervera t. v. legelokiflet

närmaot över bjälkbålen. Jrid bottnen mellan valvkuporna mynna fyra av bombålen.

Kä man (fig. 43) anmärkes sålunda, att fjärde våningen »synes Kava varit brukad till Guarnizons-Kyrckja» och att altaret och predikstolen ännu till en del voro syn liga. Dessa uppgifter har tecknaren säkerligen fått på platsen. »Predikstolen» var det nedan beskrivna konsolutbygget för trappan till den forna övervåningens sydvästra murkammare, vilket på ritningen ännu har sin bröstning av trä i be håll. Som predikstol betecknas detta ännu i dag av traditionen. Det i murtjockleken inbyggda koret är till formen rektangulärt och något bre dare än bågen emot mittrummet — triumfbågen kunde man med skäl kalla den. Ytterväggens mitt upptages av ett högt och smalt spetsbågigt fönster, längre mot öster sitter ett litet rundfönster, båda med smygar, som starkt vidga sig inåt. Koret har väggar av tegel med undantag för skiljemuren emot mittrummet, som huvudsakligen består av sandstensblock. Betäckningen utgöres av ett korsvalv, vars rätvinkliga ribbor utgå från hörnen utan konsoler. Orienteringen av kapellet har på grund av Kärnans läge icke blivit den sedvanliga i väster-öster, utan nord väst-sydost. Borgarna giva oss emellertid många exempel på sådana fall, då på grund av omständigheternas tvång den »heliga linjen» måst uppgivas vid inredande av gudstjänstlokaler. De säregna förhållanden, under vilka kapellet tillkommit, ha även omöjliggjort altarets normala placering vid korets bakre vägg. Denna bil das ju av yttermuren och var den enda, i vilken ljusöppningar kunde anbringas; i stället flyttades då altaret till kortväggen i nordost och stod alltså vid sidan från kyrksalen sett. Vid nyssnämnda vägg äro rester av det bortbrutna altaret ännu synliga.

Ovan defta prydes väggen av en djup Hindering, tvåsprångig med

skarpa hörn. Mittpartiet flankeras på båda sidor av nischsystem med i varandra byggda nischer av varierande form. De övertäckas av stickbågar eller klöverbågar i sandsten eller tegel. Fig. 76 ger en föreställning om altarväggens utse ende. Av särskilt intresse är en av smånischerna längst in i hörnet till höger om altaret. Från dennas botten leder en ränna, belagd med trenne konkava taktegel tvärs genom muren och utmynnar på dess utsida; här har tydligen funnits en piscina eller skål för skölj ning av de heliga kärlen. Ytterligare trenne smärre, stickbågiga nischer finnas i korets väggar, två på kortväggen mitt emot altaret och en till höger om det spetsbågiga fönstret; sannolikt ha de inrymt väggskåp eller tjänat ändamål i samband med kulten. Till vänster om fönstret är vidare en större nisch inbyggd i muren. Den har stickbågig be täckning och går samman med nischsystemet till höger om altaret. Dess botten ligger c:a */«* meter över korets golv, vilket gör det sannolikt, att den gjort tjänst som sittnisch. I denna är det lilla rundfönstret anbragt. IO — 33508.

11:2.

Hälsingborgs slott under medeltiden Väggen mellan mittrummet och koret är till vänster om (från rummet sett) och helt nära bågöppningen genombruten av en glugg eller fönsteröppning, täckt av en klöverbåge i tegel (tig. 69, 78). Den sitter c:a 1,45 m. över mittrummets nu varande golvnivå och är av dimensionerna 52 X 4° cm. De inre sidorna äro vittade och ha på omkr. x/3 av höjden grunda inhuggningar, som om en tvärslå av trä eller järn varit inpassad däri. Murverket visar, att gluggen icke är ursprunglig, utan att den tillkommit i samband med anordnandet av kapellet.

Fig. 80. Prediks to b anordning en i Husaby kyrkas kormur. (Efter Hildebrand.) Det är svårt att förklara, vilket ändamål muröppningen har fyllt.1 Avsikten kan ha varit att möjliggöra insyn över altaret för de gudstjänstbesökande, som uppehöllo sig i kapellrummets nordvästra del, där altaret ju doldes av korväggen. Öppningen var emellertid väl liten för att kunna spela någon roll i detta av seende. Man kan även hänvisa till den märkliga predikstolsanordning, som finnes 1 Husaby kyrka i Västergötland, där i korbågens mur en liten kammare blivit upphuggen — enligt Ekhoff vid biskop Brynolf Gerlaksons begravning 1505 — ej större, än att en person kan stå därinne (fig. 80).2 Kammaren har i brösthöjd en 1 Denna öppning Lade, sannolikt redan under medeltiden, omsorgsfullt murats igen ock var svår att upptäcka, varför den förut icke blivit observerad.

På fig. 68 är den ännu icke synlig.

Det kunde tänkas,

att den varit en ursprunglig väggnisck, som blivit igensatt, när kor arrangerades i muren.

I så fall borde

dock några av dess omfattningstegel inåt koret visa avkuggna ytor, vilket icke är fallet. Jfr sid. 80. — 2 Emil Ekkoff, Husaby kyrka i Västergötland. Svenska fornminnesföreningens tidskrift X, s. 337 f.

Kä rnan öppning utåt långhuset, genom vilken prästen kunnat tala till församlingen. En liknande predikstol finnes i Munktorps kyrka (Västmanland), ehuru där uppbyggd vid sidan av triumfbågen.1 Öppningen i Kärnans kormur erinrar onekligen om predikstolen i Husaby och kan kanske tj^das som ett »predikofönster», anordnat med hänsyn till det trånga utrymmet i koret, som kanske icke medgivit den nor mala placeringen av en ambon eller talarestol framme vid korskranket. Det kan också tänkas, att skranket mellan kyrkorum och kor varit så högt, att prästen begagnat sig av muröppningen vid altaret för att visa församlingen monstransen med hostian. Tredje våningen i ursprungligt skick. Det återstår nu att undersöka, huru tredje våningen tett sig, innan ombyggnaden skedde. Frågan är av stor be tydelse, emedan tredje våningen varit den förnämsta i tornet, sannolikt reserverad för kungens räkning vid hans besök på Hälsingborgs slott. Till att börja med kunna vi konstatera, att tredje våningen, som nu helt sak nar eldstad, ursprungligen har haft en kamin, placerad mitt på sydvästra väggen mellan de här befintliga båda rundbågsdörrarna. Möjligen har kaminen varit utbyggd i rummet. Spår av densamma finnas i form av en igensatt öppning i väg gen2, därjämte är övre delen av dess rökkanal kvar ovanför sydvästra murkam marens valv. Det är vidare möjligt att genom iakttagelser i murverket med stor säkerhet rekonstruera de båda ombyggda murkamrarnas älsta tillstånd.

börja med koret i sydöstra muren, vilket tydligt visar sig vara skapat genom upphuggning i murverket och förstoring av ett ursprungligen mindre rum. Om dess forna karaktär får man en antydan vid närmare granskning av det höga, spetsbågiga fönster, som fått sin plats på ytterväggen, i kapellets mittaxel. Detta har skrånande smygar och vidgar sig starkt inåt. I nedre delen av fönstret äro teglen lagda längs med smygen, fogarna mellan dem gå alltså in i murver ket vinkelrät emot smygens sneda riktning (fig. 90, a). Men från och med tionde skiftet från fönsterplattan räknat ligga de ej längre i smygarnas, utan i korväg gens riktning. De äro i smygarna snett avhuggna, och fogarna gå in parallellt med korväggen och snett emot smygarna (fig. 90, b). Förhållandet innebär, att en dast nedre delen av fönstret är uppmurad med hänsyn till fönster nischens form, dess övre del är däremot upphuggen i ursprungligt murverk. Fönstrets tidigare höjd, som på detta sätt kan avläsas, överensstämmer med de 1 Hans Hildebrand, Sveriges medeltid, s. 338 ff. — 2 Igensättningen bar någon gång under 1500-talet blivit förnyad. Dess tegel äro av litet format ocb murade i lera.

Hälsingborgs slott under medeltiden

733718^7508884874735^1414166

Fig. 81. Plan av kättaren.

Fig. 82. Ptan av fo ré ta våningen.

Fig. 8g. Ptan av tredje o v re våningen.

Fig. 86. Ptan av fjärde nedre våningen.

io du ti

t3k

»»««ii

SKALA

n«

zom.

1-250

Fig. 81—82, 85—86. Ptaner av Kärnan. Ffter A. Kumtien (Skåndka borgar) med komp tettering ar av fo rf.

Kärnan

Fig. 8g. Plan av andra våningen.

Fig. 8g. Ptan av tredje nedre våningen.

Fig. 8j. Ptan av fjärde övre våningen.

40DM 0

f f SKALA

Fig. 88. Ptan av urspr. tredje våningen. 40

20M.

1:250

Fig. 8g—8g, 8j. Ptaner av Kärnan. Efter A. Kumtien (Skånska borgar) med koniptetteringar av forf. — Fig. 88. Ptan av tredje nedre våningen i ursprung tig t dkick. Rekonstruktion av forf.

Häüingborgd diott under medeltiden vanliga skottgluggarnas. Planformen är också densamma, med den skillnad blott, att fönstret är något bredare. Det visar sig emellertid, att en förstoring bar skett

^mmwm

40DM. 0

SKALA

20 M.

1:250

Fig. 8g. Sektion ao Kärnan. Efter A. Kumtien (Skänöka borgar). genom inbuggning i sidorna. Fönstret är i själva verket ingenting annat än en ljus- eller skottglugg av samma utseende som de övriga i Kärnans murar, vilken blivit något breddad ocb gjord bögre genom inbuggning i murverket.

Kä man Ytterligare upplysningar om den ursprungliga murkammarens karaktär få vi genom iakttagelser på den breda spetsbåge, genom vilken koret öppnar sig emot mittrummet. Bågen är byggd av tegel ock en helsten tjock, själva bågslaget hål ler också en sten i höjden. Utåt kyrksalen är bågen murad i regelrätt förband, med regelbunden växling i bågslagsskiften mellan en sten med långsidan utåt (lö pare) och två stenar med kortändarna utåt (koppar). Konstruktionen, som framgår av fig. 91, innebär, att om nedersta skiftet utgöres av tvenne helstenar, lagda på längden,består skiftet däröver av tvenne helstenar,lagda på tvären o.s. v. (fig-9i,a). Det ligger följaktligen i sakens natur, att bågen, om den muras på normalt sätt, bör få alldeles samma utseende såväl åt kyrksalen som åt korkammaren. Så är emel8p]ljü!ll|lllllll|!|!|!|ll!lll)nw

Fig. go. JFurverketé utéeende i koretö mittfönöter, a i nedre de ten, b i övre delen. lertid här icke fallet. Insidan visar nämligen icke någon regelbunden växling mel lan en löpare och tvenne koppar, utan skiften i bågslaget bestå nästan ute slutande av tvenne koppar. Man skulle således i vartannat skift lagt en sten på längden endast utåt kyrkrummet, men inåt korkammaren ersatt densamm a med tvenne halva tegel (fig. 91, b, c). Ett sådant murningssätt vore dock menings löst, och det egenartade utseende, som bågen visar emot koret, måste därför bero p å, att den icke konstruerats som vanlig fristående båge utan tillkommit på annat sätt. Förklaringen behöver icke sökas långt borta, den lämnas av den tunnvälvda fönsternischen i samma vånings nordöstra mur. Det spetsiga valvet är här lik som övriga likartade valv i Kärnan konstruerat av på högkant ställda tegel, som alltså i välvningen ha kortändarna utåt. Det yttre bågslaget utåt mittrum met är dock byggt på samma sätt som korbågen, med regelbunden växling av en helsten och tvenne halvstenar i skiften. Tillfölje härav ha teglen i tunn valvet fått en viss inbördes ordning, som framgår av fig. 92, a. Vartannat skift i välvningen består av ytterst kopp, därefter löpare, sedan enbart koppar, medan vartannat skift visar löpare, sedan enbart koppar. Tänker man sig nu yttre delen av detta tunnvalv avskuren längs efter den prickade linjen å fig. 92, a, kommer skärningen

Hälding borgd dlott under medeltiden att visa alldeles samma utseende som korbågens insida, d. v. s. koppändarna av tvenne Kela tegel alternera regelbundet med två bal vstenar (fig. 92, b). Bågen mellan kyrksalen ocb koret bar givetvis tillkommit på detta sätt, vilket också bestyrkes därav, att teglen inåt koret visa avmejslade ytor i vartannat skift. Korets ursprung står därigenom fullt klart. Det har varit en tunn välvd fönsternisch med skottglugg, byggd i fullständig överensstämmelse med den i nord östra muren ännu befintliga. Av niscben bar den nuvarande korkammaren ska pats genom uppbuggning i murverket, ocb man bar därvid buggit sig in både på sidorna ocb i taket, men emot mittrummet kvarlämnat en vägg av en belstens bredd. Någon ny båge bebövde icke slås, då en sådan redan fanns i detta kvar-

Fig. gi. Schematic k bild av korbågend byggnad i tredje våningen, a båge med nor mal kondtruktion, b korbågend utdida, c korbågend indida. stående väggparti — resten efter den ursprungliga murkammarens tunnvalv. Detta sätt att vid uthuggningen spara den tunna väggen med dess spetsbåge vittnar om ett arbete, utfört med både skicklighet ocb djärvhet. Liksom koret bar även det stora, korsvälvda rummet i tredje våningens syd västra mur uppkommit genom uppbuggning i murverket ocb förstoring av en mur kammare av betydligt mindre dimensioner. Även dennas ursprungliga utseende kan med stor säkerhet rekonstrueras. Den forna murkammarens utsträckning i sidled bar icke kunnat överstiga vissa bestämda gränser, vilka uppdragas av de i muren förefintliga, ursprungliga rök kanalerna. Tredje våningen bar, som förut omförmälts, haft en ursprunglig eld stad mitt på sydvästra väggen. Dess rökgång var dragen rakt upp, för att sedan böja av mot söder och efter en slingrig väg mellan niscbrummen förenas med de underifrån uppstigande piporna (fig. 53, 93). Numera är emellertid ifrågavarande rökgång tvärt avskuren av murkammarens valv. Om den tänkes neddragen i sin

Kä man ursprungliga riktning, få vi en gräns, över vilken den forna murkammaren icke kunnat sträcka sig emot detta håll (nordvästra sidan, jfr planen fig. 88). Något längre mot söder synes å skärningen fig. 93 den rökkanal, som från köksvåningens bakugn leder snett upp genom muren. Den går så pass nära mur kammarens södra vägg, att en av de sandstenshällar, som bilda dess övertäck ning, är synlig i sittbänken vid ingången till kammaren. Mellan dessa båda rök kanaler har det rum legat, till vilket den rundbågiga dörröppningen har lett; det kan således endast vara fråga om en relativt smal kammare. Erfarenheterna från korkammaren tala för, att ingången även här är den ur sprungliga, och detta bekräftas också av iakttagelser på murverket. Mitt emot

Fig. g2. a dcbematidk bild av tunnvalvetd byggnad i tredje våning end n. o. fo nd te rnidcb. b ocb c de larn ad utdeende efter d kärning längd den punkterade linjen vid a. ingången sitter i yttermuren murkammarens fönster, vilket, som ovan framhållits, i verkligheten är en ursprunglig portöppning, som fört ut på Kärnans utsida. Det visar sig nu, att spår efter äldre tegelbågar kunna iakttagas såväl över detta fönster som över kammarens ingång. Den sistnämnda gör på insidan intryck av att bestå av tvenne rundbågar över varandra (fig. 71). Men teglen i den övre bågen äro icke murade på vanligt vis, utan förete på samma sätt som korbågen avmejslade ytor. Bågen utgör påtagl-igen en rest av ett borthugget valv, vilket endast kan ha varit ett tunnvalv av tegel, som gått tvärs igenom muren och förbundit kammarens ingång med porten på utsidan. Slutsatsen blir, att kam maren, innan upphuggningen skedde, utgjordes av en tunnvälvd genomgång av alldeles samma utseende som porten i Kärnans nedersta våning, med valvet nå got högre och bredare än ingångarna på ömse sidor (fig. 88). När denna ursprungliga genomgång förstorades, gick man till väga på samma sätt som i koret. Uthuggningen skedde så, att väggen emot mittrummet med sinII 81

II-33508.

II: 2.

Häloing borgo oLott under medeltiden rundbågiga dörr fick kvarstå. Hur pass noga man avpassat utkuggningen efter det avsedda rummets ock valvets form framgår av rökkanalens utseende. Mitt rummets eldstad blev obrukbar, då skorstenspipan skars av, ock tillmurades där för, men då man fortfarande ville utnyttja rökgången, drogs denna fram över det nya valvet till den stora niscken i kammarens norra kortvägg, där en eldstad an ordnades. Den nya biten av rökgången ovan valvet är emellertid icke murad, utan endast uppkuggen som en ränna i murkärnan (se fig. 93). När sedan valvet i kammaren slogs, blev rännan på undersidan täckt, så att den bildade en rökgång omedelbart över valvkuporna. Men detta sätt att göra en skorstenspipa kar icke slagit vidare lyckligt ut. Sättningar ka skett i det underifrån murade valvet, vars byggande givetvis varit förenat med svårigketer, med resultat, att valvet spruckit ifrån den överliggande, utkuggna takytan ock fått talrika rämnor. Härigenom kar röken kunnat utbreda sig i sprickor ock kåligketer över kela valvet, varifrån den pressats ut genom ota liga springor, trängt mellan teglen ock putsen ock kvarlämnat stora sotytor, som, sedan putsen fallit av, framträda å både väggar ock valv. Av stor vikt vore att med bestämdket kunna fastslå, om den forna dörren på genomgångens yttre sida ävenledes bibekölls, eller om dess omändring till ett fön ster skett i samband med anordnandet av murkammaren. Den enda iakttagelse i själva kammaren, som kan anföras till svar på frågan, är att sittbänken vid dess yttervägg visar sig vara avbruten framför fönstret, lämnande den forna dörr öppningen fri. Men å andra sidan har kammaren icke någon annan ljusöppning än detta fönster, ekuru det varit en enkel sak att anordna en sådan var som kelst på den relativt tunna yttermuren. När så ej skett, får detta tagas som ett bevis för, att fönstret är samtidigt med murkammaren, ock att direkt ingång utifrån ej längre fanns. Möjligen kar kammaren utgjort kapellanens bostad. Kapellet blev sålunda efter ombyggnaden tillgängligt endast genom spiral trappan i Kärnans trapptorn, till vilken man kom genom ingången i nedersta vå ningen. Det förefaller rimligt, att man nu upptagit den dörr, som från portgenom gången fört direkt till spiraltrappans lilla förrum, detta för att kapellets besökare skulle slippa taga vägen genom mittrummet, som måkända utgjorde logement för en del av besättningen (fig. 54). På ytterligare en punkt kan tredje våningens ursprungliga tillstånd rekonstru eras. En märklig omständigket gör det nämligen möjligt att konstatera, kuru gol vet varit anordnat, innan ombyggnaden skedde.

Kä man Mittrummets väggar bestå liksom i de nedre våningarna av sandsten, som emellertid ter sig i mycket dåligt skick. Talrika lagningar och lappningar av te gel — bland dessa finnas fragment av korfönstrets profiltegel (fig. zfi) — ha blivit gjorda, och det är påtagligt, att väggarna vid något tillfälle lidit allvarliga skador. Endast vid golvet finnas någorlunda goda sandstensblock, i övrigt visa de utåt rummet grova brottytor. Stora stycken av ytlagret ha fiäkts av och fallit ned, och denna förvittringsprocess fortsätter ännu; sprickor, parallella med väggen kunna flerstädes iakttagas och sprängda stycken lossas från sandstensblocken. På sina ställen är sandstensmuren formligen urgrävd, så att tegelpar tierna, vilka ursprungligen legat i samma plan som sandstenen, nu stå fram i relief. Det är karakteristiska brandskador, som här exemplifieras. Stenen har på ytan blivit starkt upphettad, vilket förorsakat spänning och bristningar i yt lagret, och de avsprängda partierna ha fallit ned.1 Skadorna kunna konstateras även på de delar av tredje övre våningens väggar, som nu döljas av valvet (synligt å fig. 79, där dessa väggar äro blottade). Vådelden måste sålunda ha härjat rummen innan valvslagningen skedde. Det är emellertid att märka, att elden icke har sträckt sina verkningar till de båda underliggande våningarna, där väggarnas sandstenskvadrar helt igenom äro oskadade. Elden har blivit släckt, utan att tredje våningens golv med de därpå hopade, brinnande resterna av de övre golven bringats att rasa och sprida branden vidare ned genom tornet.2 Med de ringa möjligheter till eldsläckning, som förelegat i Kärnan, ver kar detta onekligen förvånande.

Orsaken måste tvivelsutan sökas i en sådan

konstruktion av tredje våningens golv, att detta verkat som ett brandsäkert skydd för de undre våningarna. En golvbeläggning av tegel eller sten, lagd på ett lager av lera, blir den enda rimliga förklaringen till, att elden på så sätt kunnat hejdas. Det vore naturligt att tänka sig sammanslagningen av tredje nedre och övre våningarna och deras övervälvning som en direkt följd av branden, men vissa om ständigheter göra det dock klart, att förändringarna tillhöra ett betydligt senare skede, och att båda våningarna efter eldsvådan blevo återställda och fingo sina förstörda bjälktak förnyade. Att inlägga nya bjälkar var förenat med svårigheter och det var helt ogörligt att på samma sätt som förut få deras ändar förankrade 1 Efter den i april 1931 inträffade eldsvådan i Kropps kyrka i närheten av Hälsingborg, kunde intres santa jämförelser göras med brandskadorna i Kärnan. Kyrkans älsta parti var byggt av sandsten, ocb kvadrarna visade skador av fullkomligt samma natur som 1 Kärnans tredje våning. Aven i Kropp voro de ne dersta skiften relativt oberörda av elden, medan murarna högre upp företedde betydande skador. — 2 De grova golvbjälkarna ligga kvar, tillsynes oberörda av elden — bjälkändarna gå på båda sidor in i murver ket, och nya bjälkar kunna icke inläggas utan upphuggningar, som dock ha skett blott för en enda bjälke.

Häidlngborgö dlott under medeltiden i murarna. I tredje nedre våningen blevo därför de förefintliga hålen efter de förbrända takbjälkarna tillmurade. De nya bjälkarna fingo fäste på murindrag ningarna, men ändarna lågo stumt an emot muren och gingo icke in i densamma. Avtryck efter dem synas ännu i det bruk, som fyller de gamla bjälkhålen; avlägsnas bruket, träda de sotiga och brandskadade hålen fram. Också tredje våningens forna eldstad har funnits kvar efter eldsvådan. Att döma av den starka nedsotningen av sprickor och sprängda ytor i sandstensmurverket kring eldstaden, har denna uppen barligen i sitt genom branden skadade skick under längre tid varit i användning, innan den genom de i tredje våningen vidtagna förändringarna gjordes obrukbar. Vad tredje övre våningen beträffar, finnas i hålen efter takbjälkarna inga spår efter branden, och en ur muren framstickande rest av det remstycke, på vilket bjälkarna vid ena sidan vilat, var icke förkolnat. Detta förhållande innebär, att det efter branden inlagda bjälklaget kunnat anbringas i ny mur, eller m. a. o., att bjälklaget blivit förnyat i samband med byggandet av Kärnans båda (ur sprungliga) översta våningar, varvid det kunnat konstrueras på normalt sätt, med bjälkändarna inmurade i väggarna. De stundom djupt urgröpta sandstensväggarna blevo pålappade och överput sade samt åtminstone delvis vitkalkade.

På de såriga ytorna fick putsen dock

dåligt fäste, så att nu endast obetydliga fragment kunna iakttagas. Men det är klart, att våningarna efter eldsvådan helt återställdes och på nytt gjordes användbara för bostadsändamål. Detta är av vikt att konstatera med hänsyn till Kärnans betydelse som bostadstorn. Allt talar för, att dess praktiska användning som bo stad sträckt sig över en relativt lång tidsperiod. Tredje våningens ursprungliga utseende är efter dessa undersökningar fullt be lyst (fig. 88). Den överensstämde i planordningens huvuddrag närmast med första våningen, men kännetecknades av rikare inredning och mera framhävd betoning av bostadskaraktären.1 Våningen var även här tvårummig, med huvudrum och kammare, den senare helt liten och inbyggd i nordvästmuren. Med sin bredvid1 Skillnaden var blott, att första våningens kammare saknade bekvämlighetsinrättning, samt att dess eldstad fått annan placering; det senare beroende på, att i första våningen tillräckligt utrymme för kamin icke fanns mellan porten ocb ingången till trapptornet. I tredje våningen ligger porten närmare södra Kör net, medan å väggens motsatta sida dörren till trapptornet tillfölje murindragningarna kunnat föras längre emot norr; mellanliggande väggparti fick därför erforderlig bredd för en förnämligare placering av kami nen. I denna våning Kar kaminens plats mitt på sydvästra väggen varit det primära ocb utslagsgivande för dörrarnas anbringande i samma mur. Detta är verkliga skälet till, att portgenomgången skjutits emot söder, så att dess yttre öppning icke kommit mitt över utan vid sidan av första våningens port. För denna asymmetriska anordning av portöppningarna är orsaken således icke att söka i yttre arrangemang av vindbryggor eller Kissar, utan den utgör en logisk följd av det inre rummets planlösning.

Kä man liggande bekvämlighetsinrättning utgjorde kammaren en typisk motsvarighet till de yngre bostadsformernas garderob, ett till det egentliga bostadsrummet — stugan — fogat rum, som brukades till förvaring av kläder m. m., men även kunde utgöra sovplats för kammartjänaren.1 Huvudrummets höjd översteg något den normala våningshöjden — även härigenom understrykes tredje våningens för nämligare uppgift. Rummet hade golv av tegel- eller stenplattor. En kamin med i förhållande till Kärnans övriga eldstäder mera estetiskt avvägd placering mitt på en av sidoväggarna fullständigade bostadsinredningen. Två av väggarna hade djupa fönsternischer, vilka av den bevarade ljusöppningens valv och sidornas

Fig. gg. Sektion ao kammaren i tredje oåningens sydoästra mur med rekonstruktion ao ursprunglig portgenomgång. lamp nischer att döma fått rikare utbildning än eljest. Vidare hade denna våning sin egen ingång utifrån, samtidigt som den genom spiraltrappan stod i förbindelse med tornets övriga våningar. En i det föregående ofta berörd detalj i tredje våningen, åt vilken vi måste ägna ytterligare någon uppmärksamhet, är den breda, tunnvälvda port, som före ombyggnaden ledde genom muren och ut på sydvästra sidan av Kärnan. Den har utgjort tredje våningens egentliga huvudingång, vars läge så högt uppe, c:a 15 m. över marken, får sin förklaring, när den ses i sitt samband med tornman telns konstruktion — vi återkomma till frågan vid behandlingen av denna.2 Sam tidigt med att genomgången förstorades och omändrades till en murkammare, ändrades enligt det föregående även den yttre porten till ett fönster.3 Sedermera blev detta i sin ordning igenmurat, så att blott en liten, korsformig ljusglugg åter1 Erik Lundberg, Sextonbundratalets Kerremansbostad, s. 328 ff. — 2 Se nedan sid. 100 £F. — 3 Se ovan sid. 82. Man kan i exteriören tydligt se den forna öppningens stötfogar.

Hälöingborgö ölott under medeltiden stod. Vid vilken tidpunkt igenmurningen skett är icke med visshet känt, men åt skilligt talar för, att åtgärden vidtogs år 1582 och föranleddes därav, att i Kärnan inhysta fångar lyckats praktisera sig ut från tornet genom fönstret.1 Under restaureringen av Kärnan 1893 blev fönsteröppningen åter upptagen, men erhöll därvid av obekanta skäl en form, som såvitt det nu är möjligt att be döma saken, icke överensstämmer med dess ursprungliga utseende. Frågan är svår att avgöra, emedan murverket kring fönstret helt förnyats (med undantag av den yttre blinderingen), varvid de förut synliga spåren efter äldre anordningar blivit utplånade. Det synes emellertid vara sannolikt, att fönstret, i varje fall när det murades till, haft stickbågig betäckning i en spetsbågig omfattning. Hildebrand

A0+/B

Fig. g/j. Tredje våning enö fönöter. Detaljer av teckningar av A. HellerötrÖm. uttalar sig i sin beskrivning av Kärnan ganska svävande om såväl tredje våningens fönster som den yttre portöppningen i fjärde övre våningen, vilka båda betecknas såsom »dörrfönster».2 Sammanhanget visar emellertid, att han i själva verket be traktar endast den sistnämnda som en verklig dörr, ledande ut till en yttre altan, men det förra, tredje våningens forna port, som ett fönster, huvudsakligen tillkom met för utsiktens skull. Om detsamma uppgiver han, att »denna fönsteröppning har undergått förändringar, vid vilka man låtit så pass mycket av det som ändrades stå kvar, att vi kunna i detalj studera ändringens förlopp. Här kunna vi se att en änd ring företogs å Kärnan på den tid, då den enformige rundbågen börjat vika för den trebrutne bågen och då i denne de rundbågiga elementen börjat övergå i spetsbågiga».3 Beskrivningen innebär, att öppningen haft betäckning av treklöverform, antagligen bildad av en spetsbåge med framspringande s. k. näsor i bågslagen, men ger icke någon uppfattning om dess detaljer och lämnar oss framför allt i okun nighet om, vad det var, som ändrades. En klöverbåge är också synlig på de skis1

Se sid. 71, not x. — 2 Hans Hildebrand, Sveriges medeltid II, s. 762. — 3 Anf. arb. s. 765.

Kä man ser, som vid restaureringen 1893 uppgjordes av arkitekten A. Hellerström (fig. 94), men då fönstret på olika teckningar visar väsentliga variationer i formen, kan man ej keller av dessa få en klar föreställning om dess utseende. Det är därför icke möj ligt att avgöra, om treklöverbågen kört till den ursprungliga portalen, eller om den tillkommit i samband med dess omändring till ett fönster. Det förra alternativet är icke kelt uteslutet. Kärnans exteriör kar genom sandstenssockeln ock skrålis terna givits en visserligen enkel, men dock mindre vanlig estetisk betoning, ock det skulle icke ligga något märkligt däri, att dess till kungsvåningen direkt ledande port blivit något rikare utformad. Klöverbågens ursprunglighet motsäges icke direkt av Hildebrands ovan citerade ord, emedan kan utgått från förutsättningen, att Kär nan vore byggd redan under 1100-talet, ock således a priori måste anse en spetsig treklöverbåge vida yngre — den dateras av konom till 1200-talets mitt. Men även om man icke kan bortse från möjligheten, att klöverbågen utgjort ursprunglig portalbetäckning, är det likväl troligare, att den kör samman med omändringen till fönster. Härför talar särskilt det förkållandet, att liknande bå gar i anmärkningsvärt stor utsträckning kommit till användning vid den sam tidigt företagna ombyggnaden av tredje våningen och dess förvandling till kapell. Men därmed är icke sagt, att fönsteröppningen varit avslutad av en klöverbåge. Det kan även med skäl ifrågasättas, att man i stället begagnat sig av den gamla portalens köga spetsbåge till att göra en treklöverformad blindnisck ovan det i sig självt stickbågigt täckta fönstret. Härigenom skulle båda dessa bågformer förklaras utan att ytterligare ombyggnader behövde tagas med i räkningen. En sådan fönsterform är visserligen ovanlig, men förekommer dock; ett exempel är franciskanerklostret i Ystad, där ett senmedeltida fönster kar just detta utse ende, trifokeformad blindnisck över stickbågig fönsterbetäckning.1 Tredje övre våningen.

I sitt ursprungliga skick var även denna våning

tvårummig, med kuvudrum ock liten murkammare, men den saknade såväl eld stad som bekvämlighetsinrättning ock synes därför icke ka varit avsedd som dag lig bostad, utan snarare representera ett utrymme, närmast jämförligt med de yngre bostadsformernas ofta oeldade gäststuga. Kammaren, inbyggd i sydvästmuren, är av rektangulär form ock tunnvälvd samt ligger i murens längdriktning. Den kar ljusglugg av vanlig typ. Till kammaren leder från kuvudrummet en smal dörr, täckt av en något tryckt rundbåge. I mittrummets trenne övriga sidoväggar finnas fönsternischer, något smalare än de nedre våningarnas (plan fig. 85). 1 Sigurd Curman, Klostrens byggnadskonst, i Svensk konstbistona, utg. av A. L. Romdabl ock J. Roosval, s. 96, fig. 98.

Hälsingborgs slott under medeltiden Murkammaren kom till användning även sedan ombyggnaden skett ock de båda våningarna blivit sammanslagna, men måste därvid göras tillgänglig genom en trappanordning. Tvenne konsolbjälkar av ek, vilkas ändar bäras av snedstyvor, ha framför ingången bildat en plattform, försedd med ett räcke av trä. Av detta är en uppståndare ännu bevarad. Den är i genomskärning kvadratisk, med av fasade kanter — liknande avfasningar visa även konsolernas snedstyvor — ock slutar upptill i en knopp (fig. 77). Ståndaren kar suttit intappad i en av konsol-

jFig. gg. Plan av tredje övre våningen med rekonstruktion av trapp uppgången titt murkammaren. Efter Brunius. bjälkarna och är på sidorna försedd med tvenne kål för tvärslåar. Med all sanno likhet ka mellan tvärslåarna stående stavar varit inpassade, så att slutna sido stycken bildats — konsolanordningen är avbildad på detta sätt i Hoppenstedts ritning (fig. 43). Av trappan, som lett upp till plattformen, saknas nu varje spår, men Brunius uppgiver, att sådana varit synliga, ock att trappan lett ned mot ett vilplan i rummets södra hörn, där den brutit av för att utmynna vid bågen till korkammaren (fig. 95).1 Att traditionen betecknar plattformutbygget som predik stol kommer sig säkerligen därav, att minnet av tredje våningens kyrkliga karak tär levde kvar; det var ju då ganska naturligt, att konsolutbygget fick denna tolkning. 1 Brunius, Helsingborgs Kärna, s. 34.

Fig. g6. 4. vån. Konsol i väv Ira hornet.

F'L9' 97- 9- van. Konvoi i vödra hornet.

Fig. gS. Kärna nv fjärde våning, vedd från norra hörnet. T. h. égneo 1 övre planet Den (vid valvdlagmngen förmin,'kade) Dörr, éom leder till portgenomgången på oyDväAra .udan.

Fig. gg. Skärvor ao dg rid k t guide ma Ijglad> /unna i fg Ilning dlagret Öoer tredje våning end oalo. 1200-taletd dlut.

Kä man På Kärnans yttre sidor, i ungefärlig höjd med mitten av tredje övre våningen, synes en rad av bomhål, avsevärt större än de vanliga ställningshålen. De äro åtta på varje sida utom den sydvästra, där trapp tornet reducerat dem till sex (fig. 39). Man kan redan från marken iakttaga, att endast de mellersta hålen gå rakt in, medan de övriga bilda vinkel mot sidoplanet och spetsigare vinkel ju närmare man kommer Kärnans hörn. De bjälkar, som en gång stuckit fram ur hålen, ha tillsammans bildat en strålkrans runt hela byggnaden (fig. 100). Hålen äro så

Fig. 100. Flau av murkanaler i tredje Övre våningen. De kanalervilkaé inre myn ningar icke kunnat konétateraé, äro streckade. Uppmätning av förf. ipjj. djupa, att de gå helt igenom den c:a väggarna i tredje övre våningen.

3,75 m.

tjocka muren och mynna på de inre

Numera synas de icke invändigt, emedan de

ligga på sådan höjd, att korsvalvet döljer dem, men ovan valvsvicklarna ha de vid undersökning kunnat iakttagas (fig. 79). I den lilla kammaren i sydvästra muren genomskäres den yttre väggen av tvenne sådana hål. De fortsätta emellertid även i kammarens inre vägg, så att bjälkarna löpt eller åtminstone kunnat dragas tvärs genom rummet, ungefärligen i brösthöjd. Dimensionerna äro c:a 17X20 cm. Vilken uppgift ha dessa bomhål fyllt? Det är givetvis en möjlighet, att de varit avsedda för utstickande bjälkar, vilka burit en yttre skyttegång1, i likhet med vad vid en mängd försvarstorn kan konstateras ha varit fallet. Men mot 1 Denna tydning är given av A. Kumlien. Kärnan i Hälsingborg (Skånska borgar), s. 37. 12 — 33508.

11:2.

Häl<4 ing borg d olott under medeltiden ett sådant antagande kunna flera vägande invändningar göras, och det är i själva verket mera sannolikt, att hålen haft annan karaktär och stå i samband med skilda perioder i Kärnans uppbyggande. En omständighet, som särskilt bör upp märksammas, är att bomhålsraden icke ligger i nivå med något av golven i tornet.

Vidare är det anmärkningsvärt, att det icke linnes minsta spår efter

någon dörr, som från Kärnan lett ut till skyttegången. För skyttegångens an vändbarhet vid försvar måste dock en dörr, som möjliggjort snabb förbindelse med tornets inre delar, ha varit ofrånkomlig, ty i annat fall bleve densamma mera till hinders än till gagn. Som förhållandena nu te sig, skulle skyttegången fak tiskt ha varit otillgänglig inifrån.1 Då en dörr med största lätthet kunnat anord nas, kan dess frånvaro endast betyda, att någon yttre skyttegång på denna höjd icke funnits i det färdiga tornet. En möjlighet vore däremot, att skyttegången varit en provisorisk anordning, ett murkrön av mera tillfällig natur, anbragt under det uppehåll i Kärnans byg gande, som ägt rum, när murarna uppdragits till och med tredje övre våningen. Att den icke ligger i nivå med denna vånings golv kunde förklaras därav, att bjälkarna för stabilitetens skull givits belastning genom ovanliggande mur. Men ej heller denna förklaring är tillfredsställande. En skyttegång, belägen halvan nan meter under murkrönets golv och utan förbindelse med detta genom mur trappa och dörr förefaller föga ändamålsenlig; ej heller synes den strålformiga anordningen av de bärande bjälkarna vidare lämplig med hänsyn till skyttebalkongens praktiska konstruktion. Orsaken till att bomhålen fått sådan inrikt ning faller klart i ögonen vid en blick på planen fig. 100; avsikten därmed var synbarligen, att alla hål skulle utmynna i mittrummet, så att det blev möjligt att utsticka bjälkar inifrån. Men avstånden mellan bjälkarnas yttre än dar ha på detta sätt blivit väl stora, och det blir en öppen fråga, huru man över vunnit svårigheten att uppstödja skyttegången vid hörnen, där bjälkavstånden bleve störst. Särskilt gäller detta norra hörnet, där på ena sidan — norr om trapptornet — blott en enda bjälke suttit. För övrigt saknas varje spår efter skytte gångens anslutning till trapptornets sidor, ehuru det varit självfallet, att dess golv här skulle fått nödig förankring i murverket. Det blir en nödvändig slutsats, att bomhålen haft annan uppgift, och att någon skyttegång aldrig funnits på denna höjd. 1 A. Kumlien Lar (anf. arL. s. 37 f.) som en möjligLet till kommunikation med Kärnans inre Länvisat till den stora dörröppningen i fjärde övre våningen, från vilken en trappa kunde tänkas La lett ned till skyttegången. En dylik yttre trappa av ej mindre än omkr. 6 m. Löjd vore dock alltför riskaLel, Lleve den skadad under Lelägring, vore försvararna avstängda från varje möjligLet att nå skyttegången, ocL denna skulle Llott Lindra försvaret från tornkrönet.

Kärnan Men om bomhålen icke varit avsedda för en skyttegång, kunna de förklaras endast som hål för utstickarebjälkar, vilka utgjort underlag eller stöd för den yttre ställningen vid tornets uppförande. De bomhål, som ofta påträffas vid me deltida kyrktorn, vanligen i höjd med gavelröstena, anses ha haft en liknande uppgift.1 Frågan blir nu, varför dessa muren helt genomgående bomhål blivit an ordnade just här, på omkr. zls av Kärnans totala höjd. Av det följande framgår, att Kärnans två översta våningar visa så stora olikheter gent emot de fyra nedre, att en skillnad i byggnadstid här måste föreligga. Detta innebär dock icke, att Kärnan ursprungligen varit avsedd att omfatta blott fyra våningar. Exteriörens regelbundna tredelning genom skråkantlisterna liksom det sätt, på vilket rökka nalen från tredje våningens eldstad dragits fram till de nedifrån uppstigande rök gångarna (fig. 53) visa, att även de övre våningarna ingått i den ursprungliga planen — också bomhålsraden kan tagas till intäkt för denna uppfattning. Men ett av brott, som näppeligen betingats av tillfälliga orsaker, utan varit på förhand beräk nat, har skett i arbetet, när byggnaden uppförts till och med tredje övre våningen.2 Kärnan var då hög nog för att medgiva ett starkt försvar, och det kan på goda grunder antagas, att man ville taga i tu med den viktiga tornmanteln, innan Kär nan gjordes färdig. Tornmanteln var ett omfattande byggnadsföretag, som krävt avsevärd tid. Nya ställningar måste till. Det var onödigt att under mellantiden låta den gamla kvarstå i den trånga torngården. För att kunna taga ned densamma och slippa återuppbygga hela ställningen ända från marken, när tiden att fortsätta arbetet var inne, vidtogos i tid dispositioner för anbringande av en ny ställning på så stor höjd, detta bekvämligen lät sig göra. Därför gjordes i murarna kanaler för grova utstickarebjälkar, vilka kunde användas som bärande underlag, vare 1 Ckr. A. Jensen, Lillekedinge, Storekedinge og Karise i Aarb. for nordisk Oldkyndigked o g Hist. 1918, s. 2. William Andersson kar (Skånes romanska kyrkor med breda västtorn, s. 38 ock 75) kävdat, att kålen i de romanska tornen kurit bjälkar för en tornet krönande träställning (kourdage), i vilken kyrk klockorna ursprungligen monterats. Men även i gotiska kyrktorn, vilka från början byggts för uppkängning av klockor, finnas dylika bomkål. De iakttagas även i Hälsingborgs Mariakyrka å västfasaden, i böjd med gaveln.

Gavelpartiet är kär byggt först långt efter det att sidomurarna ock västgavelns nedre

del stått färdiga, ock det är påtagligt, att kålen utsparats just för att förenkla byggnadsställningen, när arbetet vid en senare tidpunkt skulle återupptagas. — Till liknande resultat kar Bengt Tkordeman kommit beträffande de bjälkkål, som finnas på östtornet i S. Per i Sigtuna, vilka tidigare även uppfattats såsom bärare av bjälkar för en yttre skyttegång. Bengt Tkordeman, Sankt Per i Sigtuna. Fornvännen 1924, s. 204 ff. — 2 Avbrottet kan också spåras 1 Kärnans yttre. I de rader av smärre ställningskål, som på van ligt medeltidsvis finnas på jämna avstånd (omkr. 11 skift) i Kärnans kela böjd, saknades nämligen före 1893 års restaurering raden närmast över bomkålen (fortfarande synligt på nord västra ock nordöstra sidan). Murpartiet kär är således byggt utan att ställningen på normalt sätt flyttats uppåt, vilket kan förklaras därav, att ett första byggnadsavsnitt blivit avslutat på denna böjd.

HäUingborgj dlott under medeltiden sig de inlades omedelbart eller sedan utstuckos inifrån. För trapptornet, där dy lika bombål saknades, kunde ny ställning lätt arrangeras från tornmantelns krön. Det är en märklig omständighet, att liknande murkanaler finnas även i Korsörtornet, likaså på omkr. 2/3 av tornets höjd. De äro strålformigt ordnade lik som i Kärnan, men ligga på något olika nivå. I genomskärning äro de runda och mäta blott omkr. 10 cm. i diameter. De spiror, som vilat i hålen, ha varit alltför svaga för att bära vare sig en skyttegång eller en byggnadsställning. Hugo Mathiessen, som omnämner dem, avstår från förklaring av deras mening.1 Man kan kanske ifrågasätta, att de även här haft samband med den yttre ställningen och tjänat till att förankra densamma vid murarna. Samma ändamål kunna gi vetvis Kärnans bjälkar ha fyllt, ehuru de varit så pass grova, att de även förmått uppbära en byggnadsställning. Fjärde våningen. Denna är liksom tredje våningen bildad genom samman slagning av tvenne ursprungliga våningar, mellan vilka fordom legat ett av bjäl kar buret golv (plan fig. 86—87, fig. 79, 96—98). Även här sitta den forna över våningens fönsternischer uppe på väggarna, tillgängliga endast med hjälp av stegar. Fjärde våningen skiljer sig väsentligen från de övriga däri, att materialet för de inre väggarna icke längre är sandsten, utan helt igenom tegel. Vid nedgrävning i golvet har det visat sig, att tredje övre våningens sandstensväggar, vilka hela vägen visa eldskador, blivit fortsatta upp i höjd med indragningarna för fjärde våningens golv. Ovanför de delvis tegelskodda murindragningarna vidta ger på alla fyra sidorna full tegelmur, i vilken vid golvet iakttages de stora tegel block, som tillverkats för den yttre skråkantlisten (fig. 79). Men även andra skilj aktigheter föreligga.

Genomgångarnas tunnvalv ha blivit spetsiga och ljusöpp

ningarnas betäckningar ha fått annan konstruktion, med teglen lagda i jämna bå gar i stället för de förut använda, kupolartade välvningarna. Vidare saknas den putsade undre yta, som genomgående funnits på alla bågar och valv i tornets nedre delar.

Allt detta tyder bestämt på en senare byggnadstid för fjärde vå

ningen, även om åtskilligt talar för, att den dock varit avsedd i den ursprungliga planen.2 Iakttagelserna med avseende på eldsvådan, som härjat tredje övre och nedre våningarna, göra det klart, att påbyggnaden skett samtidigt med att dessa båda våningar återställdes, och att Kärnan vid tiden för branden varit uppförd till blott fyra våningars höjd.3 1 Hugo Mathiessen, anf. art. sid. 53. — 2 Jfr vad å föreg. sida sagts om de tvenne hyggnadsavsnitten. — 3 Se ovan sid. 8z(.

Kärnan Den flerrummiga indelning, som kännetecknat samtliga de fyra (ursprungliga) undre våningarna i Kärnan, är icke tillämpad å de tvenne övre. Dessa bestå endast av det stora mittrummet, vars sidomurar ka fönsternischer med ljusgluggar — placerade nere vid golvet — men däremot icke någon sluten murkammare. Vis serligen äro fjärde övre våningens fönsternischer alla mot mittrummet avgränsade av mur, försedd med dörröppning, så att de göra intryck av små kammare, men dessa väggar ha tillkommit först i samband med valvslagningen och äro icke ur sprungliga. Våningarna sakna såväl eldstad som andra bostadsanordningar. Båda ha samma plan, blott med den skillnaden, att fjärde övre fått fönsternischen på sydvästra sidan ersatt av en portgenomgång, vilken med en port öppnar sig på Kärnans utsida, häri upprepande tredje våningens schema. Dess inre öppning, som var rundbågig, blev vid valvslagningen ersatt med en mindre dörr, varjämte i tröskeln upphöggos trappsteg, vilkas fortsättning utgjorts av en mot väggen ställd trappa av trä. Trappan synes ha gått rakt ut i rummet och icke, som i tredje vå ningen, längs väggen. Invid inre dörren finnas i genomgångens sidoväggar 60 cm. över golvet tvenne korresponderande bomhål, det ena 25 cm. det andra 42 cm. djupt, båda av en halvstens dimensioner; deras ändamål är obekant, i varje fall ha de icke kunnat utgöra någon förreglingsanordning, emedan hålen äro alltför grunda. Fjärde våningen är nu täckt av ett tunnvalv, försett med stickkupor framför övervåningens fönsternischer.

Detta valv, som har ansenlig tjocklek, slogs först

i samband med Fredrik III:s befästningsarbeten för att tjänstgöra som underlag för ett på krönet placerat batteri. Spår av det äldre valvet visa, att detta varit ett medeltida korsvalv, likartat med tredje våningens, men enklare utfört. De rätvinkliga valvribborna ha utgått från tegelkonsoler i hörnen. Tvenne konsoler finnas kvar (fig. 96, 97), enkelt gjorda av material, som tillfälligt funnits till hands; dels vanliga avrundade tegel, dels tegel med rundstav. De senare torde härröra från någon annan byggnad, då formen eljest icke förekommer i Kärnan (fig. 41 e, f).2 När valvet över tredje våningen slogs, blevo dess kupor så höga, att de nådde upp över det gamla brädgolvet. Det nya golvet över valvet måste därför läggas på en högre nivå än förut och kom därigenom upp i höjd med golven i fönster nischerna, vilka överallt i Kärnan befinna sig ett trappsteg över mittrummens golv.1 Golvläggningen, vars övre yta markeras av ett bälte av brukstänk runt väggarna, har sannolikt utgjorts av tegel, vilka dock alla, lätt uppbrutna som de varit, för längesedan tagits i anspråk för andra byggnader. 1

Aven golven i fönsternischerna höjdes ett skift, så att de fortfarande hildade ett om ock lägre

trappsteg. — 2 I fjärde övre våningens vägg är ett sådant tegel använt som vanlig mursten.

Häüingborgj dlott under medeltiden Innan golv kunde läggas över valvet, måste mellanrummen mellan dessa kupor utfyllas. Man kar för utfyllningen märkligt nog använt sig av träkol, huvudsak ligen av grövre trädgrenar, antagligen för att undvika onödig belastning av val vet. Detta träkolslager bildar det huvudsakliga fyllnadsmaterialet, som sedan övertäckes av ett avfallslager av bruk och tegelbrockor. I fyllnad slagret funnos ett antal grova, rundade stenblock, mätande upp till 60 cm. i längd. Av vilken orsak dessa stenblock kommit med, är svårt att förklara; sannolikt hörde de till den arse nal av försvarsmedel, som förvarats i tornets översta våningar, och voro avsedda att användas som kastprojektiler vid försvar. Därjämte funnos i fyllningen åt skilliga andra föremål, såsom bearbetade hornstycken, en spelbricka av ben, be slag av brons m. m. samt några mynt, till tiden sträckande sig från Erik Menveds till Karl XIV Johans dagar. De yngre mynten lågo i själva ytlagret och ha tap pats av besökare eller släpats dit av kajorna. I själva fyllningen tillvaratogs trenne mynt, ett präglat för Erik Menved, en Erik av Pommerns kopparsterling och en kung Hans Malmö-vid. Den sistnämnda fastställer golvläggningen och därmed även valvslagningen till tiden efter 1481 (bilaga A). Ett av fynden i golvets fyllnadslager var av särskilt intresse. På spridda stäl len tillvaratogos inalles 21 större och mindre skärvor av dekorerat glas, vilka vi sade sig utgöra bitar av en och samma pjäs, ett syriskt guldemaljglas från 1200talet (fig. 99). Glaset har utgjort en bukig flaska eller skål med en diameter av omkr. 18 cm. och med svagt räfflad yta. Det har varit dekorerat med flätornament, samt med en bred figurfris, framställande ett dryckeslag. Figurerna, teck nade med konturlinjer av röd emalj, sitta mot en bakgrund av arabeskartade guldslingor, kläderna ha röda ornament på guldgrund och detaljer i röd, vit, gul och blå emalj.1 Den konstnärligt högt uppdrivna orientaliska tillverkningen av guldemaljglas nådde under 13. århundradet en rik blomstring, särskilt i de syriska städerna, där Aleppo och senare Damaskus voro huvudorter för tillverkning och export. Det i Kärnan funna glaset med sina små figurer och sin relativt sparsamma emalj dekor hänföres av Lamm till den yngre Damaskusgruppen och dateras till tiden 1270—1280.2 De syriska guldemalj glasen, som nu räknas bland konstindustri1 Glaset är behandlat i: T. Mårtensson, Ett medeltidsglas från Hälsingborgs Kärna, Hälsingborgs Dagblad I3/12 1925; Hälsingborgs Museum, Redogörelse 1925, s. 2 f.; Gustaf Munthe, Islams Konst, i Bonniers allmänna konsthistoria utg. av A. L. Romdahl, s. 1^3» C. J. Lamm, Mittelalterliche Gläser und Steinschnittarbeiten aus dem nahen Osten I, s. 369 (Berlin 1930).

Av skärvorna påträffades 17 år 1925,

sedermera ha ytterligare fyra funnits, av vilka en kunnat sammanpassas med det större fragmentet å fig. 99. — 2 C. J. Lamm, anf. arb. s. 369.

To rnmanteln museernas rariteter, voro även under medeltiden högt skattade i Europa. Det finnes flera exempel på, att dylika glas försetts med rik medeltida infattning av silver.1 I Norden äro fynd av syriskt glas emellertid mycket sällsynta. Förutom glaset från Kärnan ha Sverige endast enstaka fragment påträffats, såsom en skärva av en bägare, funnen i Ringstaholms borgruin på en ö i Motala ström.2 K ärnans övre delar blevo genom Fredrik III:s åtgörande nedbrutna, och under den långa tid, tornet stått utan tak, hade murpartiet ovanför den översta indragningen lidit svårt av förvittring.

Någon rekonstruktion på grundval av

iakttagelser i tornet är nu icke möjlig. Den enda källa, som kan giva någon upp lysning om krönets utseende, är det Braunska sticket, vilket dock icke i dylika detaljer får tillmätas större betydelse.

Sticket visar en något framspringande

murkrona med fyra tinnar på ena sidan och tre på den andra, antagligen den sydvästra med det framskjutande trapptornet. skottglugg.

Varje tinne är försedd med en

Vid restaureringen år 1893 drogs trapptornet upp i höjd, så att det

nu överskjuter tinnarna med omkr. 4 meter. Liknande anordning av trapptornen är känd från utländska donjoner, exempelvis Filip den skönes torn i Villeneuve d’Avignon från omkr. 1300 och det något yngre tornet i Montmajour, båda i södra Frankrike. Men i Hälsingborgs Kärna torde sådant uppskjutande trapptorn dock icke ha funnits. Det iakttages icke på Braunska sticket, och det fak tum, att trappan år 1582 var täckt av lämmar, antyder, att den utmynnat i en trapphuv i tornkrönets golvplan och icke fortsatt vidare.3 På tornets krön ha vi också att tänka oss en skorsten för de rökgångar, som uppstiga i Kärnans södra hörn.

Tornmanteln Den kvadratiska ringmur, som tätt omsluter Kärnan, har utgjort en integre rande del av tornets försvarsanordningar.

Dess avstånd från Kärnan är helt

ringa och uppgår till omkring fyra meter. Där trapptornet skjuter fram, blir av ståndet ännu mindre, muren lämnar här plats blott till c:a 1 meter bred passage. Muren kan därför icke jämföras med vanliga ringmurar av liknande utseende, exempelvis i Taarnborg eller Falsterbo. Kärntornet låg på dessa platser fritt på 1 Så exempelvis tvenne glas i Grünes Gewölbe i Dresden. Illustrierte Gescbicbte des Kunstgewerbes II, s. 666. — 2 C. J. Lamm, anf. arb. s. 302. — 3 Knut klensmed fick detta år betalning för en stor »slaa laass» med nyckel, som kom för en stor ekdörr Arild (Ugerup) lät göra uti tornet ovanför »lemmerne» för vindeltrappan. Ty där utbröto tvenne missdådare av tornet ocli kommo ut förmedelst där var ingen dörr tillförene för samma trappa. Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1582.

Hälding borgd dio 11 under medeltiden en borggård, som omramades av en kvadratisk ringmur, men borggården var tillräckligt stor för att bysa även andra byggnader. Det av Kärnans inre ring mur omslutna rummet bar aldrig utgjort någon sådan borggård, utan endast va rit en smal gång kring tornet, vilken försvarstekniskt sett närmast baft karaktär av en skyddande grav, skapad icke genom nedgrävning i marken, utan genom upp byggande av sidomurar. Den gängse termen för en sådan skyddsmur är cbemise, vilket namn kommer därav, att muren som en skjorta omkläder huvudtornet.1 Ett namn av samma etymologiska ursprung, som förträffligt angiver murens ka raktär, ba vi i ordet tornmantel, vilket förekommer i 1600-talets handlingar som beteckning på muren kring Kärnan.2

Kärnan

Kärnans grund

Fig. 101. Sektion frcui Kärnan emot SV, Över titta tornets och de ätdre kärntornens grund. Skata i:goo. Uppmätning ao förf. 1932. Tornmanteln hade blivit mycket illa åtgången vid raserandet av fästningsver ken. Tre av hörnen voro bortbrutna ända ned till grunden, medan mellanliggande murpartier däremot funnos i behåll till tre eller fyra skifts böjd. De hade under årens lopp blivit helt dolda av rasmassor och kommo i dagen först när dessa vid O

1893 års restaurering avlägsnades.

Ar 1932 försågos murresterna med effektiv

övertäckning till skydd emot nedträngande vatten och samtidigt skedde runt hela muren nedscbaktning till medeltida nivå, varigenom de bevarade murpartierna bringades att bättre framträda. 1 En motsvarande benämning-, som även i analogi med cbemise betecknar muren som en »klädnad», är ordet mantelmur, som dock användes även för en yttre ringmur kring en buvudborg (så bos Habr i »Nor diska borgar från medeltid ocb renässans»).

Jfr det gamla namnet »Manteltornet» för kärnan på Ham-

mersbus. Något exempel på verklig cbemise, i betydelsen särskild skyddsmur för tornet, är emellertid — förutom i Hälsingborg — icke påvisbart i det borgmaterial, som f. n. är känt från nordiskt område. I fransk ocb italiensk borgarkitektur förekommer den däremot ofta. — 2 »Itt Liditt buus muritt Wedtt Tbormentelenn». Rigsarkivet, inv. 1610. Reparationer »omkring tornmanteln». Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1582.

Fig. 102. Torn meinte ltu oydcäotra oiday oedd /ran lorngården. Före ko nee reering en 1932.

Fig. 10 j. Torngåråeno oydöotra elda, éedc)från öötra hörnet. Rakt fram eynej locket till brunnen. Före konöereeringen 1952.

Fig. log. Parti av lornmanteln på nordöstra Adan, visande murens byggnad med genomgående skift*.

Fig. tog. Tornmantelns norra hörn efter utgrävning. Aluren är i själva hörnet förstörd ända ned till grunden.

Fig. 106. Parti av tornniantehu vydväötra vida med bevarade renter av tegelvkift.

Fig. ioy. Sten med älvkvarnaringående i tornniantehu boltenvkift vid norra hornet. Stenen vynev å fig. 105, t. h. o/n mätvtaken.

Fig. 108. Tornnianielns nordöstra dida med de framgrävda grunderna till kase mattbgggnad.

Fig. 10g. K asem a Itln/ggn a dene fortsättning på nordvästra sidan. 1 förgrunden re et av Menealt väg. Sleneamhngen t. h. därom Torde algöra reel av grunden lilt palahelv rödra mur.

Tarnmänteln Muren är byggd av kraftiga stenblock, lagda i genomgående skift — alltså icke konstruerad som vanlig skalmur — ocb med talrik användning av klappersten vid utjämning av skiften i murkärnan (fig. 104). I ytan äro blocken skolade med stenflis eller tegel. Stundom är annat material än gråsten använt; så synas på några stäl len buggna sandstenskvadrar. Bland materialet finnas block av ansenliga dimen sioner, upp till

1,20

m. i längd, men i genomsnitt äro dimensionerna dock något

mindre. Anmärkningsvärd är en sten på nordvästra sidan, som visade sig vara en offersten, försedd med älvkvarnar (fig. 107). Med all sannolikhet har gråstensmuren blott utgjort underlag för en överbyggnad av tegel.1 På sydvästra sidan, där muren går över resterna av de äldre kärntornen, är någon egentlig grund icke lagd, utan muren vilar direkt på det balvmetertjocka

rr,

■

■■

Fig. 110. Sektion SV—NO genom tornmantelnö nordöétra élda. a tornmanteln, b to rnmanteig runden, c reéter ao kasemattmurar. Uppmätning ao förf. 1932. lagret av bruk, sten och broekor, som täcker tornfragmenten (fig. 101, 138). All deles utanför dessa, vid västra hörnet, går grunden däremot ned till nära 2 meters djup, till bottnen av den igenfyllda vallgraven. Eljest är djupet c:a 80 cm. å 1 m. under markytan.

Grundens stenblock äro upplagda utan kalkbruk eller grus.

Vid nedgrävning utanför tornmantelns nordöstra sida påträffas längs hela murens grund en framspringande, sockelliknande pall (fig. 108, 110 e, 123), uppmu rad av gråsten, sandsten och tegel. Bland byggnadsmaterialet fanns emellertid även yngre tegel av litet format samt fragment av takpannor av vingtegeltyp, som visade, att muren var senare tillsatt. Man hade därvid grävt sig ned ett stycke längs tornmanteln, vars grund utan kalkbruk mellan stenblocken ligger omedel bart bakom denna halvmetertjocka mur (fig. 110 b). På ett avstånd av 3—4 meter från tornmantelns sida löpte parallellt med denna och på samma djup en likartad 1 Jfr uppgiften om reparation av muren omkring torngården, s. 98, not 3. 13 — 335o8.

II: 2.

Hälding borgd dlott under medeltiden grund av omkr. 0,75 m bredd, också denna med både tegel ock takpannor av yngre typ i murverket. Denna grund gick i vinkel runt norra kornet ock fortsatte även vid pass 15 meter längs nordvästra sidan (fig. 108—109, 122). På en plan, som visar fästningens tillstånd vid fredsslutet 1679 (fig. 5), är en smal vinkelbyggnad markerad längs dessa båda sidor av tornmanteln, som också kar tillbyggnader vid sydöstra muren ock vid södra körnet; tydligen är det rester efter dessa bygg nadsverk, som kär kommit i dagen. En upplysning om betydelsen av dessa murar få vi genom en annan plan, da terad 5 juli 16791, på vilken i svenska kögkvarteret med ledning av meddelanden av danska överlöpare markerats de fortifikationsåtgärder, som danskarna företa git under den tid, fästningen varit i deras känder. Här angives vid tornmanteln »Öfwertäkte Kiällare, medk starka biel ekar, kw arunder dee gemena skole logera frij för Stenar ock granater»2, ett slags kasematter alltså, anordnade kort före 1679. Beskrivningen synes passa väl samman med de påträffade grunderna. Tornmanteln kar varit ett försvarsverk av ansenlig styrka. JM urtjockleken är i genomsnitt c:a

3,5—4

sin köjd. Vid pass

meter, men detta tvärmått kar muren dock icke kafti kela cm. över marken företer sydvästra muren en

1,10

meter bred

indragning (fig. 101, 102), vilket även kan konstateras på angränsande mur 1 norr. Det är antagligt, att indragningen burit stolpar för skyttevåningar på insidan. Någon direkt ingång till torngården, som området mellan Kärnan ockt torn manteln benämnes på 1600-talet, kar icke funnits.3 Torngården är ju, som[ovan nämnts, närmast att betrakta som en tornet skyddande grav, ock skulle varit utan mening, om man genom en port kunnat intränga i densamma.

Att det

Braunska sticket visar en bred genomgång kan därför knappast vara riktigt ock o

i varje fall icke gälla någon ursprunglig port. Ar 1625 cmtalas ett kängsel »till torngårdsdörren»4, men om därmed åsyftas en i senare tid uppbruten genomgång eller någon dörr, som från trappuppgången lett till torngården, är dock ovisst. 1 Fortifikationsarkivet, IV A, i.-— 2 Överlöparna La synLarligen icke förmått lämna någon klar redo görelse för sina intryck. På kartan Letecknas nyssnämnda »källare» med Lokstäver, utsatta på torngården, alltså mellan Kärnan ocL tornmanteln, där några spår efter dylika kasematter dock icke finnas.

Likaså

Letecknas på planen själva tornmanteln med Lokstäver, som Länvisa till Leskrivningen »En ny muLr 5 al nar Lög opförd kring det store Tornet Letäkt med Lielkar Lwarunder Ofwer offic: skole logera». Upp gifterna La varit ganska orediga. Man kan därur icke med säkerLet utläsa annat, än att kasemattanordningar förefunnits vid tornmanteln. Jämförelsen med föreg. plan, där överlöparnas uppgifter konfronteras o

med verkligLeten, gör det dock sannolikt, att kasematterna funnits längs murens utsida. — 3 Ar i6ß/\betaltes 16,000 mursten, som användes till tornet såväl som muren omkring torngården att reparera (detta skedde i samband med att murkronan revs ocL det nuvarande valvet slogs i fjärde övre våningen). Samtidigt gjordes Lröstverk till Lrunnen i torngården. Rigsarkivet. Fästningsräkenskaper. — 4 Rigs arkivet. Länsräkenskaper 1625, Bilag, verif. 61.

Tornmanteln Men då brunnen i torngården användes bl. a. av kalkröraren, när de vid slutet av 1500-talet »slogo kalk» till den nya ladan ocb andra byggnader1, är det icke osannolikt, att man berett sig bekväm tillgång till densamma genom att bryta upp en genomgång i någon av tornmantelns sidor. Huru man ursprungligen kommit upp på tornmanteln, kan icke med säkerhet avgöras. Det trapptorn, som funnits på sydvästra sidan, var en tillbyggnad, och det är möjligt, att man tidigare blott haft en yttre dörr ett stycke upp på muren. På sydvästra sidan, som eljest är helt byggd av gråsten, ligger söder om nedan om talade murklack c:a 2 m. över marken i murkärnan ett smalt skift av tegel, och man kan på äldre fotografier se spår av ännu ett skift däröver (fig. 106). Dessa tegelskift kunna tänkas utgöra rester av en trappanordning; det måste dock med givas, att denna skulle kommit väl nära marken. Tornmantelns fundamentala betydelse för Kärnans försvar framgår därav, att besättningens tillgång till vatten blev helt beroende av, att muren kunde hålla stånd vid ett angrepp. Innanför tornmanteln, i dess södra hörn, är nämligen brun nen belägen. Den är äldre än Kärnan och torde även försörjt de båda tidigare tornen med vatten; sannolikt har den varit utslagsgivande för valet av plats, när Kärnan skulle byggas. Kärnans grund företer vid södra hörnet en insvängning, som tyder på, att den blivit lagd med hänsyn till den redan förefintliga brunntrum man. Denna är byggd av gråsten och har en övre diameter av omkr. 2 m. Det är i kontinentens donjoner mycket vanligt, att brunnen är grävd inne i själva tornet; även från Norden finnas åtskilliga exempel härpå, såsom Aranäs2 och Gurre.3

När Kärnan byggdes, förelåg möjligheter att företaga liknande

dispositioner och innesluta brunnen i tornets källare, men så skedde dock ej, utanä Kärnan byggdes vid sidan av brunnen. Denna viktiga punkt skyddades i stället av tornmanteln, vilket kan tagas som bevis för, att detta utanverk varit ett värn av utomordentlig styrka.

Tornmanteln har i själva verket varit icke

blott en yttre skyddsmur, utan ett försvarsverk, som stått i intim samverkan med Kärnan, till vilken den utgjort ett mycket viktigt supplement, så att dessa båda delar tillsammans bildade ett enhetligt försvarskomplex. Försvaret av Kärnan var till icke ringa del baserat på förutsättningen, att tornmanteln — och därmed brunnen — kunde hållas. En mycket välberäknad och om ett högt utvecklat för1 Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1582. — 2 Bror Scknittger ock Hanna Rydk, Aranäs, s. 18, 2/(, 77 (Stklm 1927). — 3 C. M. Smidt, Gurre. Fra Nationalmuseets Arbejdsmark 1933, s. 65. Stundom utgjordes kela kottenvåningen i ett torn av en vattencistern. Ett av körntornen i den kvadratiska muren kring Gurres kärna är kyggt på detta sätt (anf ark., s. 71) liksom Kuretornet i Kalmar slott (meddelande av professor Martin Olsson). — På Hälsingkorgs slott fanns på 1600-talet ännu en, sannolikt jngre brunn.

Se fig. 3.

Hälsing borgd dLott under medeltiden svarssystem vittnande växelverkan mellan Kärnan och tornmanteln kan spåras i hela anläggningen. För att närmare utreda tornmantelns betydelse och konstruktion skola vi ett ögonblick återvända till Kärnan. De enda större genombrytningarna i Kärnans utåt slutna murar äro dörröpp ningarna på tornets sydvästra, mot Sundet vättande sida. Här finnes i första vå ningen — över källaren — den ännu använda ingången och i tredje våningen den vid flera tillfällen omförmälda ursprungliga dörröppning, som sedermera ändrats till ett fönster. Dessa båda ingångar äro icke placerade den ena mitt över den andra, utan så, att tredje våningens dörr kommer snett över första våningens ingång. Rakt över dörren i tredje våningen sitter däremot ingången i tornets översta våning, nedanför krönet (fig. 45). De båda övre dörröppningarna ha i flera hänseenden varit gåtfulla. Portvå ningens dörr med den i medeltidstornen vanliga placeringen högt över marken har haft sin naturliga funktion som ingång till tornet. Förklaringen till dess an märkningsvärda storlek och frånvaron av förreglingsanordningar är lämnad i det föregående.1 Men ingången saknar även alla yttre försvarsanstalter. I medeltida försvarsbyggnader är icke sällan över dörren anbragt ett karnap — en från nå gon av de övre våningarna tillgänglig utbyggnad, försedd med gluggar i golvet, genom vilka projektiler av olika slag kunde riktas mot en angripare, som försökte intränga genom dörren.

Då nu en yttre dörröppning finnes i Kärnans tredje

våning, förefaller det märkligt, att den ej blivit placerad rakt över tornets ingång, i vilket fall den kunnat leda till ett karnap, avsett till direkt försvar av densamma. Med den placering vid sidan av ingången, som dörren fått, skulle ett karnap, som Pär Axel Olsson framhållit, endast blivit av underordnat värde för försva ret.2 Man har också svårt att förstå, vilka skäl, som kunnat föranleda en sådan anordning av karnapet, då ingenting i Kärnans byggnad eller rumsdisposition lagt hinder i vägen för dess byggande på normalt sätt. Men orsaken till att dör rarna placerats olika är ej heller att söka i dylika yttre försvarsanordningar, utan i de inre rummens planförhållanden, som nödvändiggjort en förskjutning av genomgången i tredje våningen emot södra hörnet.3 Det märkliga med dessa dörrar är mindre deras inbördes läge, än det faktum överhuvud, att tredje och fjärde övre våningen på utsidan haft dörrar, som visa sig stå i samband med ur sprungliga genomgångar av sådana dimensioner, att de ovillkorligen måste till skrivas andra uppgifter än att blott leda till yttre karnap. 1 Se ovan s. 65 £. — 2 Pär Axel Olsson, Skånska kerreborgar, s. 90. — 3 Se ovan s. 8zf not 1,

IOO

To rnmantcin Svårigheten att tillfredsställande förklara dörrarnas förefintlighet beror emel lertid på, att Kärnan betraktats som en isolerad byggnad. Tager man även torn manteln med i räkningen, ter sig frågan i en annan belysning. Att tornmanteln varit ett mycket starkt försvarsverk visar redan brunnens läge.

Vi känna

icke mantelns ursprungliga höjd, men allt talar för, att muren även i detta av seende varit ett verk av imponerande styrka.

Ingenting motsäger antagandet,

att tornmanteln nått ända upp till tredje våningen, tvärtom gör den där befint liga, breda porten en sådan slutsats till en nödvändig och fullt naturlig konse kvens. Även andra skäl kunna anföras till stöd för denna uppfattning. Det fram går av det följande, att invid tornmanteln legat en byggnad av sådan höjd, att dess tak måste ha nått upp åtminstone i nivå med Kärnans andra våning, sanno likt ännu högre. En tornmantel, lägre än denna tillbyggnad, vore ur försvars synpunkt ganska meningslös och det kan icke gärna tänkas, att man vid ett så omsorgsfullt planlagt och konsekvent genomfört försvarssystem, som kombinatio nen Kärnan-tornmanteln representerar, nödgats räkna med de betydande riskmo ment, som en sådan, tornmanteln i höjd överskjutande byggnad skulle erbjuda. I själva Kärnan bör den olikartade anordningen av ljusöppningarna observeras. I de trenne nedre våningarna sitta dessa på normal höjd, c:a i m. över golvet, medan de från tredje övre våningen och vidare upp genom tornet ha blivit anbragta ända nere vid golvet. Det synes antagligt, att de övre gluggarna fått sådant läge just därför, att de vid behov skulle kunna användas för beskjutning av tornmantelkrönet, vilket underlättades genom denna placering, eftersom skottriktningen gick snett nedåt i ganska skarp vinkel. Då tredje nedre våningens gluggar icke anordnats på sådant sätt, tyder detta på, att man först i på följande våning haft anledning att vidtaga särskilda åtgärder med hänsyn till skottriktningen, vilket blir följdriktigt, om tornmanteln varit byggd på här ifråga satt vis. En tornmantel, som nått upp till angiven höjd, är även ägnad att förklara en detalj i tredje våningen, som icke kan undgå att fånga besökarens uppmärksam het, nämligen de dåliga belysningsförhållandena. Medeltidens krav på ljus och utrymme voro visserligen helt andra än våra och fingo i borgbyggnader ofta vika för säkerhetskravet, men tvenne smala gluggar som enda ljuskälla i en kung lig bostad synes dock föga tillfredsställande, i all synnerhet som fönster av något större dimensioner i normala fall icke borde varit ur försvarssynpunkt farliga på denna höjd.

Men i Kärnan ansågs tredje våningen icke tillräckligt skyddad av

höjden på grund av de yttre försvarsverkens utseende. På ungefärligen denna lOl

Häldingborgd dlott under medeltiden nivå låg nämligen tornmantelns krön, och om detta fallit i fiendens händer, skulle större fönsteröppningar ha varit förenade med allvarliga risker. I förbindelse med en tornmantel, som rest sig till sådan höjd, att dess krön legat i nivå med tredje våningens dörr, får denna en fullt naturlig förklaring som direkt ingång till bostadsvåningen i tornet. Från tornmanteln har en brygga lett över till dörren och möjliggjort en snabb och bekväm förbindelse med Kärnans inre, av utomordentlig vikt för den samverkan, som vid försvar ägt rum ^mellan dessa båda huvuddelar. Förbindelsen bör hava åstadkommits genom en utstickare från tornmanteln, mot vilken en fällbrygga från dörren legat an. Uppfälld har bryg gan inpassats i det försänkta, stickbågiga fältet kring dörren, som säkerligen icke haft dekorativ utan rent praktisk betydelse. En liknande blindering kring port öppningen återfinnes i regel, när tillträdet till ett torn förmedlats av en fällbrygga.1 Med de ringa dimensioner, som denna haft, kan spelet för dess upphissande ha varit anbragt i genomgången, uppe vid taket — några spår efter på annat sätt arrangerad hissanordning finnas i varje fall ej. Men detta antagande, som ger en tillfredsställande förklaring både av porten och den yttre blinderingen, löser icke den övre dörröppningens gåta. Även här gäller det en ursprunglig genomgång av ansenliga dimensioner och] byggd^ på samma sätt som första och tredje våningarnas. Både Brunius och Hildebrand ansågo, att ifrågavarande dörr lett till en yttre altan eller skyttegång, som gått runt Kärnan. Pär Axel Olsson har pekat på de grova bomhål — omkr. 35X45 cm — som sitta i nivå med dörrtröskeln, tre på varje sida av tornet utom den syd västra, där de blott äro två, emedan den tredje dölj es av trapptornet.2 Dessa hål kunde tänkas ha burit balkar för en yttre skyttegång. Men häremot måste in vändas, att avstånden äro alldeles för stora. Av de tre hålen på sidorna ligga de tvenne helt nära hörnen; avstånden från dem till det mellersta hålet är om kring 7 meter. En skyttegång med sådana avstånd mellan de bärande bjälkarna är föga sannolik. Dessa bomhål ha haft annan funktion och härröra i själva verket från de förankringsbjälkar, som funnits även längre ned i tornet, ehuru hålen där blivit tillmurade.3 Då det icke finnes spår efter andra bomhål på denna höjd, måste tanken på en yttre skyttegång även här övergivas. Att dörren skulle lett till ett karnap, avsett att försvara tredje våningens ingång, förefaller mindre troligt. Ett tredje alternativ, som även ifrågasatts av Pär Axel Olsson4, är att denna dörr — liksom tredje våningens — helt enkelt varit hissintag för uppfors1 O. Piper, Burgenkunde, s. 199, 311. — 2 Pär Axel Olsson, Skånska kerrekorgar, s. 92. — 3 Se ovan s. 55' fig* A2' — 4 Pär Axel Olsson, anf. ark. s. 92.

102

Tornmanteln lande av förråd och krigsförnödenheter i tornet. Detta är givetvis en möjlighet, men däremot talar genomgångens klart markerade karaktär av port, liksom hela anordningen med den Kärnan omgivande tornmanteln, som skulle göra en hissan ordning föga ändamålsenlig. Allt material måste ju först utifrån transporteras

Fig. ni. Borgen Ortenburg från norr. Efter Ebhardt. upp på tornmantelkrönet; från själva torngården har i normala fall ingenting fun nits att frakta upp utom vatten. Det återstår knappast någon annan förklaring än den, som portens utform ning närmast angiver, nämligen att även Kärnans översta våning haft en utgång, som ställt densamma i direkt förbindelse med tornmanteln. En sådan slutsats kan på grund av portens ansenliga höjd över marken — 27 m — synas fantas tisk, men den vinner i sannolikhet, sedan det blivit möjligt att sätta dörren i sam-

Hälsingborgs slott under medeltiden band med det yttre trapptorn, som kan konstateras ha stått vid tornmanteln och nedan göres till föremål för särskild behandling. Vi återkomma därvid även till frågan om den övre dörrens betydelse. Tornmanteln skulle, om vår slutsats är riktig, ha uppnått den ansenliga höj den av minst 15 meter. Exempel på liknande mått finnes från kontinentens bor gar. Chemisen kring donjonen i Coucy (fig. 132), i mycket erinrande om tornman teln i Hälsingborg, ehuru till formen cirkulär, var nära 20 meterhög.1 Ett annat exempel är den 20—25 meter höga, märkliga manteln i borgen Ortenburg i Vogeserna (Elsass).2 Den ligger på ett avstånd av blott 1,5 meter från den femsidiga bergfrieden och har i muren skottgluggar för skyttegångar i trenne våningar och däröver på utsidan en utbyggd skyttebalkong — ytterligare en femte, tinnad vå ning synes ha förefunnits (fig. 111). För dessa skyttevåningar måste en inre tim merkonstruktion varit uppbyggd längs muren. En sådan kan förutsättas även vid Kärnans mantel, där den tvivelsutan vilat på förut omtalade murindragning. Med en höjd på tornmanteln av omkr. 15 meter, kunna vi tänka oss åtminstone tvenne skottgluggsförsedda skyttevåningar på insidan, förutom murkrönet. Under de här givna betingelserna ter sig Kärnans försvarssystem på följande sätt. Det primära försvaret sköttes från tornmantelns skyttegångar och övre stridsplattform, belägen så högt över marken, att manteln nästan fick karaktär av ett självständigt torn. Mot dess murar måste ett angrepp i första hand sättas in; själva Kärnan var oåtkomlig, skyddad av manteln och den som grav fungerande torngården. Om ett genombrott skedde vid tornmantelns bas, blev angriparen innestängd i den smala torngården, där han kunde beskjutas både från Kärnan och från tornmanteln, och där utrymmet var alltför trångt för att möjliggöra an vändning av belägringsmaskineri. Från tornmanteln kunde den nedre ingången även verksamt försvaras. Lyckades angriparen åter taga sig upp på tornmanteln, låg dess krön inom mycket nära räckhåll för den till Kärnans egen stridsplattform detacherade styrkan. Systemet har medgivit ett mycket verkningsfullt försvar av tornmanteln och det har för angriparen varit en oerhört vansklig uppgift att sätta sig fast på denna. Som en sista resurs för besättningen återstod reträttvägen över bryggan till Kärnan, vilken, om tornmanteln togs eller förstördes, hade kvar sitt värde som självständigt försvarsverk. Ytterligare effektivitet fick detta försvars system genom det senare byggda s. k. lilla tornet, varom mera i det följande. Om goda grunder således finnas för antagandet, att tornmanteln ursprungli gen nått upp i höjd med Kärnans tredje våning, måste vi dock konstatera, att 1 E. Lefévre-Pontalis, Le Chateau de Coucy s. 81. — 2 Bruno Ehhardt, Deutsche Burgen, s. 257 ff.

Fig. ii2.

Fig.

lig.

Grund-lilt korrvirkerbygg nad utanför tonunantelnr rydör t ra rida, redd /ran krönet av Kärnan.

Fti rlycke av den utgrävda vallgraven vid värtra hörnet av lorntnanleln.

Fig. ii g. Li Ua tome tö grund från ööder.

Fig. tig. Från grämingöområdet på öydväötra öidan ao Kärnan. T. v. synes grundstenarna och lergolv c t till en mindre träbyggnad.

Lilla tornet muren på Erik Dahlbergs teckning från år 1658 är väsentligt lägre (fig. 119).1 Den tornmantel, som denna bild visar, kan icke ha nått stort högre än till första vå ningens ingångsport. Murens övre delar måste således ha blivit nedbrutna och krönet sänkt. Det torde vara självfallet, att en sådan åtgärd företagits först vid en relativt sen tidpunkt, sedan krigföringen i och med eldvapnens fulländning ändrat karaktär och reducerat värdet av den Kärnan omgivande tornmanteln2, vars egenskap av skyddande utanverk hade praktisk betydelse först i en närstrid kring tornet. Tornmantelns höjd kom i själva verket att med tiden innebära en viss risk, emedan dess övre delar kunde skjutas sönder från ställningar utanför borgen, så att den bleve obrukbar just när den bäst behövdes, nämligen vid en stormning av borgområdet. För en datering av sänkningen saknas emellertid varje material. På Braunska sticket (fig. 117) synas gaveluppbyggnader på tvenne av torn mantelns sidor, vilka sannolikt äro avsedda att återgiva en övertäckt skyttegång på krönet. Att tornmanteln vid den tid, från vilken sticket förskriver sig —1580talet — haft övertäckning av något slag, framgår av samtidiga uppgifter om repa ration av sparrar och läkten.3

Lill a tornet På utsidan av tornmantelns sydvästra mur, något söder om dess mitt, iakt tagas spår efter en murklack av tegel, som uppenbarligen utgör en rest av någon vid manteln uppförd tillbyggnad. Flera av 1600-talskartorna visa även på denna plats ett utbygge, vars ut seende dock växlar betydligt.

Ibland har det formen av en rätvinklig utbukt-

ning av muren (fig. 5 och 6), ibland av ett slutet rum med ingång dels utifrån, dels inåt torngården (fig. 3); på en av planerna framträder det som en kraftig murklack med välvd genomgång (fig. 116). Denna i hög grad skiftande gestalt ning har säkerligen sin orsak i den redan förut påtalade bristande noggrann* 1 Av det Braunska sticket (fig. 117) är det knappast möjligt att draga några slutsatser om tornmantelns böjd i förhållande till Kärnan, emedan den senares dimensioner äro oerkört överdrivna. I jämförelse med borgområdets utsträckning är Kärnan tecknad 3 gånger för bög. — 2 Det finnes exempel på, att övre par tierna å inre borgbyggnader nedbrutits just för att förekomma skador genom direkt beskjutning, så t. ex. vid bergfrieden i Hobkönigsburg år 1557. En anonym kngsbok från 1450 rekommenderar icke blott nedtagning av lättare, bögre belägna byggnadspartier, utan även försänkning av inre byggnader för att skydda besättningen för skador om byggnaderna skötos sönder. O. Piper, Burgenkunde s. 409. — 3 Lauritz timmerman i Hälsingborg »förfärdigade» (reparerade) 1582 omkring tornmanteln på sparrarna ocb läkterna. Samma år lade Rasmus kalkrörare taksten omkring tornmanteln. Rigsarkivet. Länsräkenskaper. I4“-335o8.

11:2.

Häldingborgd diott under medeltiden het, med vilken dylika, för fortifikationskartornas egentliga syfte betydelselösa detaljer ibland behandlades, i synnerhet då skalan var liten. Utsprångets verkliga karaktär kan utläsas ur länsräkenskaperna, och det visar sig då, att det varit ett ganska högt torn, som stått vid sidan av och delvis på själva tornmanteln. Räkenskaperna från 1550-talets slut och 1600-talets början omnämna vid många tillfällen reparationer i tornen på slottet, men det är oftast omöjligt att av göra, vilket torn, som i varje fall åsyftas, eftersom flera byggnader kort och gott betecknas som »tornet», någon gång till och med tornmanteln.1 Då närmare bestämning förekommer, talas det om stora tornet, gamla tor net, stora gamla tornet, lilla tornet, runda tornet vid frustugan, St. Mickels torn och fångtornet (»tornet, som fångar sitta»). Att runda tornet vid frustugan och St. Mickels torn voro namn på samma byggnad, har förut på visats.2 Med stora tornet och gamla tornet avses givetvis Kärnan och sannolikt även med fångtornet — att murkamrarna i Kärnans tredje våning efter medel tidens slut användes som fängelse framgår av med dem vidtagna dispositioner3; ännu långt in på 1600-talet torde även källaren på gammalt medeltidsvis ha fått tjäna till förvaringsplats för grövre förbrytare. Det återstår emellertid att söka en förklaring till lilla tornet, som tydligen kallats så i direkt motsättning till stora tornet, d. v. s. Kärnan. Om dess läge på borgområdet lämna länsräkenskaperna en rätt överraskande upplysning. Konung Fredrik III gav 1655 2% order till Ove Gedde, att det stora tornet skulle nedbrytas intill den tjocka muren.4 Det var tinnkransen, som måste bort för att skapa fritt skjutfält för de kanoner, som skulle uppställas på Kärnan. Arbetet utfördes också, men fick vissa konsekvenser, vilka giva oss en upplysning om lilla tornets plats.

Mästertimmermannen vid fästningen lämnar nämligen 7/n samma

år kvittens för material, som han mottagit, bl. a. till lagning av »det lilla torn, som står uti skansen», vilket måst repareras på grund därav, att »stenen från det stora tornet, där det upptill blev avbrutet, föll ned och förstörde taket på samma lilla torn».5 Lilla tornet stod enligt denna tydliga anvisning i skansen, varmed avsågs den innanför borgens ringmur anlagda, älsta 1600-talsfortifikationen6, alltså områ1 8 famnar stor kabel köptes 1582 till den brunn uti tornet, som kalkröraren brukade att draga upp vatten med, då de slogo kalk därinne till den nya ladubyggnaden ocb annorstädes bär på slottet. Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1582. — 2 Se ovan s. 29. — 3 Se ovan s. 70, 71. — 4 Rigsarkivet. Skaanske Tegnelser VIII f. 331 v. — 5 Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1653, ver. fl. —

Aren löflfl—fl5 kade sven

skarna nedtagit ett bus, tillhörande borgaren Albert Jorgensen ocb fly ttat detsamma upp till slottet. Denna o

byggnad angives i 1650 års inventarium ligga i skansen. Ar 1657 gjordes en palissadport »på slottet, utanför den lilla skansen». Rigsarkivet. Byggnadsräkenskaper 1657.

106

Lilla tornet det närmast omkring Kärnan (fig. 3). Det stod vidare så nära Kärnan, att sten, som vårdslöst kastades ned från murkrönet, kunde träffa ock förstöra lilla tornets tak.1 Platsen måste sökas i Kärnans omedelbara närfiet ocb det kan under dessa omständigheter icke ifrågasättas någon annan än det framsprång, som kartorna visa på sydvästra sidan av tornmanteln. Det bär markerade byggnadspartiet bar varit ett kvadratiskt torn, vars östvägg torde ba vilat på ringmuren, medan tornkroppen legat framför densamma. De grävningar, som företagits på platsen för utbygget, ha givit följande re sultat. Framför tornmantelns sydvästra mur ligger en rektangulär grund av grova gråstensblock, som mäter 6 meter i bredd ocb sträcker sig c:a 4 m- ut från mur livet (fig. 114, 123). Djupare grund behövdes endast för tornets sydmur, där också stenar ligga i flera lager till c:a 80 cm. djup, det övriga vilar på de kvarliggande delarna av de äldre kärntornen. På denna stenplan är uppbyggd en murklack av tegel, som på norra sidan, i vinkeln vid tornmanteln, visar murliv, ocb antyder, att den bär utgjort en del av själva tornmuren; åt söder ocb väster kan dess ut sträckning icke fastställas. Av murverk i övrigt var ingenting bevarat, ocb det är svårt att efter 1600-talsplanerna bilda sig ett klart omdöme om tornets utseende. Möjligen var dess nedre våning massiv. Fig. 3 ocb 116 visa på nordsidan av tor net en dörr, som synes ba legat i nivå med ingången till Kärnans bottenvåning ocb alltså utifrån varit tillgänglig endast med hjälp av en yttre trappanordning — ett drag av typisk medeltidskaraktär. Upptäckten av lilla tornet förklarar en förut gåtfull detalj i det stick, som återgives i Pufendorffs historiska verk över Karl X Gustaf, efter Erik Dahlbergs teckning av staden vid fredslutet 1658. Där synes (fig. 119) i omedelbar närhet av Kärnan ett torn resa sig till ungefär halva dennas böjd. Det är täckt av ett sadeltak, med gavlar i norr ocb söder (eg. nordväst-sydost) ocb bar åtminstone fyra våningar, de översta med flera fönster. Brunius, som avbildar sticket i sin monografi över Kärnan, förmodar, att tornet tillhört slottskyrkan. Men någon på borggården belägen kyrka fanns icke under 1600-talet, ej heller någon annan tornförsedd byggnad med sådant läge, att den kunnat vara synlig på sticket.2 Däremot skall man vid en blick på planen finna, att från den plats, där teckna1 Vid detta tillfälle bör givetvis även tornmanteln ba lidit skador. Reparationer av »tornet ocb torngården» omtalas också iylg samma år. — 2 I beskrivningen av frustugan i 1650 års inventarium förekommer bl. a. (sannolikt 1 byggnadens andra våning) »j skeelle Rumb med j döer Lars Nögell ocb bengseller till it tbornn der boss». Vad bärmed åsyftas är svårt att avgöra. Sannolikt börde det omtalade rummet samman med den gång, som från frustugan ledde till Rundelen. Vid själva frustugan, som på sticket döljes av Rundelen, kan icke ba stått någon verklig tornbyggnad.

HäUlngborgg älott under medeltiden ren stått, lilla tornet haft just det läge och den orientering i väderstreck, som sticket visar.

Dahlbergs teckning ger oss alltså ett klart belägg för lilla tornets

existens, även om vissa detaljer, såsom fönstren och spirorna på taket, kunna vara tillägg av stickaren av sådan art, som på samma teckning återfinnas å Mariakyrkan. Ett torn alldeles invid Kärnan är så pass omotiverat, att det omöjligen kan avfärdas som fantasi. Att lilla tornet förut icke observerats beror på det i och för sig anmärknings värda förhållandet, att det icke finnes antytt på det Braun'ska sticket. Denna

Fig. 116. Plan av Kärnan, v id ande bryggan från lilla tornet till bottenvåning end port. 1600-talet. (Fortifikationdarkivet.) för studiet av Hälsingborgs topografi så viktiga källa lämnar eljest en bild av slottet, som i huvuddragen är riktig, även om den icke får tagas för god i alla de taljer (fig. 117). Kärnans väldiga massa, vars dimensioner betydligt överdrivits, dominerar borgen, och den i förhållande till Kärnan mycket för trånga tornmanteln är tydligt angiven, men något torn invid densamma finnes ej, ehuru sticket visar borgen, sedd från väster. Detta faktum får sannolikt sin förklaring därav, att Kärnan är ritad från en annan sida än den, som rätteligen borde varit vänd mot åskådaren. Hela bilden med sitt starka fågelperspektiv är ju i viss mån en kon struktion. Tecknaren har nedifrån staden icke kunnat få ett klart begrepp om Kärnans utseende, då endast dess allra översta parti kan ha varit synligt över ring muren. Han har därför tecknat tornet stående inne på borggården. Orienterin gen i förhållande till de övriga byggnaderna har därvid varit honom ganska lik giltig. För att få en mera överskådlig bild har han vänt på byggnaden, liksom

108

LilLa tornet han vänt på kyrkan och dragit borgens port ett gott stycke mot söder för att kunna visa bryggan över vallgraven. Att han på grund av sistnämnda felteck ning nödgats reducera antalet torn mellan porten och Rundelen från fem till tre har icke spelat någon roll.

I dylika detaljer kan ett korrekt återgivande icke

förutsättas hos sticket.

Fig. i ij. FLaiding b o rgd élott på i g8o-talet. Förstorad detalj av Braundka dticke t. Vilken sida av Kärnan och tornmanteln, som sticket visar, är därför svårt att avgöra. Det kan tänkas, att tecknaren stått på norra delen av borgområdet och att bilden visar Kärnans nordvästra sida rakt fram, den nordöstra, i stark perspektivisk förkortning, till vänster och det framspringande trapptornet till höger. Från denna sida sett kom det senare att till större delen dölja lilla tornet, som därför icke tagits med på bilden. Man kunde t. o. m. våga antaga, att den vid tornmanteln till vänster synliga portliknande bågen vore någon rest efter den bortbrutna hallbygg naden, som skulle ha legat här, förutsatt, att det är nordvästsidan som avbildats.1 1

Se nedan s. 11^ f.

IO9

HäLdlng borgö ölott under medeltiden Lilla tornets uppgift har varit att skydda ingången till tornmanteln och möj liggöra flankeringen av den viktiga ingångssidan. Men därjämte har den haft en annan, icke mindre viktig funktion att fylla. Vi återkomma nu till de båda märk liga portöppningar, som i de ursprungliga tredje och sjätte våningarna funnits på Kärnans sydvästra sida. Lilla tornet var icke placerat mitt på tornmantelsidan,

Fig. 118. Kärnan, tornmanteln ocb lilla tornet. Rekoné tra k tio nék iö é ao förf. Skissen avser att visa huvuddragen l komplexets utseende. Detaljerna 1 tornmanteln, Ulla tornet och Kärnans krön äro valda utan tanke på rekonstruktion av det ursprungliga tillståndet.

utan hade dragits något längre söderut, så att det låg vid sidan i förhållande till nedre våningens ingång — observera den sneda bryggan å fig. 116 — men rakt fram för de båda övre dörröppningarna, vilket näppeligen kan vara en tillfällighet. Det genomförda försvarssystemet, för vilket Kärnans fullständiga isolering från utan verket utgör en kardinalpunkt, ger oss anledning att ifrågasätta en sådan höjd hos tornet, att även den översta av Kärnans dörrar genom en brygga kunnat via tor net få direkt förbindelse med tornmanteln. Betydelsen av en dylik anordning ligger HO

Lilla tornet i öppen dag. Om angriparen lyckades storma tornmantelkrönet — exempelvis med hjälp av ett rörligt anfallstorn, vore det förenat med risk att hålla den direkta vägen in i Kärnans tredje våning öppen.1 Försvararna hade då kvar den skyddade förbindelsen genom lilla tornet och in i översta våningen och kunde från det tvärs över tornmanteln stående tornet effektivt försvara denna sida av muren — analogt med förhållandet vid ett vanligt ffankeringstorn.2 Det blev möjligt att i det längsta bibehålla kontakten med tornmanteln och från Kärnan dirigera manskap till dess försvar. Så länge lilla tornet hölls blev förbindelsen mellan försvarskomplexets delar icke avskuren. Man kan till och med ifrågasätta om icke lilla tornet tillkommit just för den översta ingångens skull.

Den nedre — tredje våningens — ingång låg med all

sannolikhet i nivå med tornmantelkrönet och kunde nås från detta; för densamma var således lilla tornet icke direkt behövligt. Det har förut omtalats, att åt minstone antydningar finnas om en äldre uppgång till tornmanteln. Att lilla tornet blivit senare tillfogat står utom varje tvivel, och man kan räkna med möjlig heten, att detta skett i samband med påbyggandet av Kärnans tvenne översta våningar och just för att skapa yttre förbindelse mellan dessa och tornmanteln. Lilla tornet skulle under denna förutsättning ha nått en höjd av c:a 27 m., vilket är väl mycket med hänsyn till bredden, som blott var 6 meter. Dylika pro portioner äro dock icke okända inom medeltida borgarkitektur.3 Tornets nedre del var sammanbyggd med tornmanteln, över vilken det skulle ha rest sig ytterligare omkr. 12 m., om krönet legat i nivå med dörren. Men tornet kan ha varit något lägre, så att förbindelsen utgjordes av någon trappanordning eller ett sluttande plan i stället för brygga — på grund av borgens läge var den i båda fallen väl skyddad mot insyn. Man måste likaså räkna med intentioner, som kanske aldrig kommit till utförande. Det är givetvis omöjligt att göra några bestämda uttalanden på denna punkt, där man är nödsakad att röra sig med rena antaganden. Men det gäller att förklara den märkvärdiga omständigheten, att ett torn, betydligt högre än manteln, har rest sig på blott några meters avstånd från Kärnan, och att Kär nans översta våning haft en bred port mitt framför detta torn. Båda delarna ha haft sin praktiska betydelse och den här föreslagna lösningen på problemet bleve en logisk konsekvens av hela planläggningen, slutstenen i ett sinnrikt försvars1 Dylika torn kyggdes av trä så Löga, att en vid översta plattformen anLragt brygga kunde fällas ned mot ett murkrön, sedan tornet på hjul eller rullar förts fram emot muren. — 2 Se ovan s. 10. — 3 De fram springande Lörntornen i tyska ordensborgen Reden i Västpreussen, vilkas övre Lälft var fristående liksom lilla tornet, visa ungefär samma måttförhållanden.

Georg Dehio, Geschichte der deutschen Kunst, Bd II

(avbildningar) fig. 536, 537.

111

Hälsingborgs slott under medeltiden system, som dragit de yttersta konsekvenserna ur medeltidens allmänna fortifikatoriska principer och utnyttjat dem på ett självständigt och egenartat sätt. En anordning med ett yttre förbindelse- och trapptorn vid sidan av huvudtornet torde sakna fullständig motsvarighet, men Kärnan visar i försvarshänseende så många originella drag, att tanken icke utan vidare kan avvisas. Det gives åtskil liga exempel på högtbelägna bryggor, som från en närstående byggnad lett över till ett fristående torn. Borgen Pernstein i Mähren har ett fristående bostadstorn vid sidan av själva borgkomplexet, från vilket tvenne bryggor på resp. omkr. 15 och 26 meters höjd fört över till tornet1; måtten överensstämma nära med förhål landena vid Kärnan. En annan parallell lämnar Akershus i Oslo.2 I dess yttre ringmur stod ett rektangulärt torn, »Fuglesang», som bl. a. synes ha haft till upp gift att förmedla förbindelsen mellan »Vågehals», det kraftiga huvudtornet, och ringmuren. Avståndet mellan de båda tornen utgjorde blott c:a 5 m. En högtbelägen brygga torde vara tänkbar också i detta fall, men även om tornen varit förbundna genom mur, såsom Sinding-Larsen antager, visar dock anordningen med ett särskilt förbindelsetorn principiellt stor likhet med systemet i Kärnan.2 Om lilla tornet uppförts till här ifrågasatt höjd, har det emellertid liksom torn manteln vid en senare tidpunkt gjorts lägre genom nedbrytande av de övre par tierna. Detta kan ha skett redan när kapellet inreddes i tredje våningen. Att tredje våningens port vid detta tillfälle ändrades till ett fönster visar, att den direkta förbindelsen mellan Kärnans övre våningar och tornmanteln då hade för lorat sin betydelse.

Den yngre hallbyggnaden Vi ha i det föregående sett tornmanteln uteslutande i relation till Kärnan och som del i ett av dessa båda byggnader bestående, enhetligt försvarskomplex. Men Kärnan och tornmanteln ha icke ursprungligen haft det isolerade läge på borg gården, som Brauns' stick liksom 1600-talets kartor givit vid handen. 1932 års grävningar lämnade en för borgens byggnadshistoria mycket viktig upplysning, då de visade, att tornmanteln icke legat fritt, utan varit inkopplad i ett inre mursystem, som ger en annan och mera förståelig karaktär åt hela borgplanen. På norra sidan om tornmanteln och alldeles intill dess hörn framgrävdes grunden till en mycket kraftig mur, som gick i rak, nästan nordlig riktning (se planen fig. 123, fig. 121—2). Den var c:a 3 meter bred och kunde följas en sträcka av omkr. 25 meter, 1 O. Piper, ÖsterreicKiscLe Burgen, VI, s. 159 ff. — 2 H. Sindmg-Larsen, AkersKus, II,kap. 1. Oslo 1925.

112

Fig. iig. Hä L ing borgs slott från norr 16gS. Detalj ao kopparstick ao Erik Dahlberg.

Fig. 120. Parti ao grunden till hallbyggnadens oästra mur.

Fig. 121. Jfiurgrund (»hallbyggnaden»), utgående från norra tornmantelsidan, sedd fr. norr. I förgrunden grundstenar till yngre länga.

Fig. 122. Grunden, fig. 121, sedd från krönet ao Kärnan.

en yngre hallbyggnaden

men har fortsatt ännu längre, fastän undersökningarna icke kunde föras vidare på grund av förefintlig bebyggelse. Grunden anslöt till tornmanteln på sådant sätt, att östra sidan utgick från själva murhörnet. Från öster ha de båda murarna

899999999990

Fig. 123. Ptan av g rävning é området omkring Kärnan 1932. Streckade partier voro före grävningenö början öynliga ovan jord.

Uppmätning av Jo rf. Vid a brunnen.

tett sig som en enda, vilken vid hörnet bildat ett inåtböjt knä. Muren var påtag ligen icke byggd samtidigt med, utan först efter tornmantelns uppförande, ehuru säkerligen utan längre tidsuppehåll. Rester av kalkbruksbäddar visade, att före 15 ~ 335o8. II:a.

1X3

Häléingborgd dlott under medeltiden fintligt murliv blivit nedbrutet; den omgivande marken har därefter stensatts i nivå med den kvarstående grundens yta.

På ett ställe lågo över densamma

ganska många fragment av sandstenskvadrar — antagligen härrörde de från mu ren, som i så fall delvis torde varit uppförd av från någon annan byggnad hämtat material. Vid pass 7 meter väster om denna grund påträffades rester efter ännu en, obe tydligt smalare — c:a

2,75

meter —, vilken löpte parallellt med den förra (fig. 120,

133 i). I dess botten lågo några väldiga stenblock; till synes ha de funnits i gruslagret och i orubbat läge blivit använda som fundament. På en sträcka av omkr. 12 m. från tornmanteln räknat var grunden fullständigt uppriven. Spår, som i närheten av tornmanteln voro särskilt tydliga — konturerna av den för grunden gjorda nedgrävningen kunde klart iakttagas — visade emellertid, att muren utgått från mit ten av nordvästra tornmantelsidan. Utsträckningen emot norr kunde ej faststäl las. Över grundens bevarade parti fanns en stenläggning, över denna lågo stenlagda gator i tvenne plan och över dessa slutligen grundstenarna till en länga från senare tid, antagligen en korsvirkesbyggnad (fig. 124, 133 t). Den enda rimliga förklaringen till de båda från tornmanteln emot norr ut gående, parallella och ungefär jämtjocka murarna är, att de utgjort sidomurar i en synnerligen kraftig byggnad, som med sin södra gavel anslutit till tornmanteln. Dess yttre bredd har uppgått till 12 å 13 meter. Längden är obekant, eftersom grävningarna icke kunde föras så långt emot norr, att någon sidomurarna förbin dande gavelmur kunde konstateras, men har i varje fall överstigit 25 meter. Vil ket ändamål byggnaden fyllt, kan icke med visshet angivas, men dess dimensioner göra det sannolikt, att den varit av hallartad karaktär, och mycket talar i själva verket för, att vi här stå inför lämningarna av ett kungligt palatium, byggt i sam band med och till komplettering av Kärnan. Kärnans byggande var icke ett isolerat företag, utan markerar en ändring av borgplanen av så omfattande natur, att de därmed förenade byggnadsarbetena näppeligen inskränkt sig till enbart uppförandet av ett bostadstorn. Man kan med skäl förmoda, att i planen även ingått att ersätta det äldre palatiet med en nybyggnad av mot Kärnan svarande mått och belägen så, att den kunde givas bekvämare anslutning till Kärnan än den gamla, vilken i det föregående antagits ha legat ute vid västra branten, alltså ganska långt från borgens nya centrum. De framgrävda grunderna låta sig synnerligen väl inpassa i en sådan totalanlägg ning, där hallbyggnaden med festsalen skulle fullständiga Kärnan-bostadstornet och tillsammans med detta skapa ett nytt, centralt bostadskomplex. Det är i själva

Den yngre hallbyggnaden verket svårt att finna någon annan acceptabel förklaring till dessa kraftiga grund murar. Under sådana förhållanden får nyanläggningen i Hälsingborgs slott stor betydelse som ett mycket viktigt led i utvecklingen av nordiskt bostadsväsen. I stället för det ensamma tornet mitt på borggården framträder en byggnadsgrupp, som i sig innesluter de väsentliga bostadsutrymmena i en nordisk kungaborg, den dagliga bostaden ocb festsalen, men med skilda byggnader för dessa båda huvuduppgifter ocb med bostaden fortfarande i tornets form (fig. 127). Ett sådant centralkomplex bleve en tillämpning av samma grundprincip, som möter oss i de älsta borgarna, i vilka ball ocb bostadstorn utgöra tvenne själv-

Fig. 12 g. Sektion genom hallbyggnadend dodra grundmur, a hallbyggnadend grund, b dand, c, e kulturlager, d dkikt ao d anddtendb rocko r, f d tend ättning, g dtenlagd oäg, b grund till yngre byggnad, i yngre aolag ring ar. Uppmätning ao förf. 1932. ständiga ocb helt olikartat utbildade byggnader. Stundom ligga de i skilda delar av borgen, men man finner också redan tidigt exempel på, att de blivit sammano

byggda med varandra, såsom fallet bar varit i Västerås slott eller i Ahus slott från 1200-talet, där bostadstornet anslutits till hallbyggnadens ena gavel.1 Dylika kombinationer ledde småningom till uppkomsten av enbetbga byggnader, i vilka bostaden kunde nå en rikare utveckling. Den centrala anläggningen i det senmedeltida Hälsingborgs slott, sådan den bär i grova drag skisserats — beträffande den supponerade hallbyggnaden nödgas vi ju tillsvidare röra oss på hypotesernas mark — har haft samma karaktär, som O

i enklare utbildning exemplifieras av Abus, även om de båda huvudbyggnaderna icke varit direkt sammankopplade. Tornet var i Hälsingborg helt fristående ocb t. o. m. omsorgsfullt isolerat från hallbyggnaden, men stod på samma gång genom 1 G. Gustafsson, Åhus (Svenska fornminnesplatser n:o 19), s. 28 f.

Häläing borgd dlott under medeltiden den tornet omslutande, med hallen sammanbyggda manteln i ett mycket nära sam band med densamma. Förmodligen har man från hallhuset genom någon dörran ordning kunnat komma ut på tornmanteln, som genom bryggan stod i förbindelse med porten i Kärnans tredje våning. Det är av intresse att jämföra denna kombination av hallbyggnad och bostads torn med den bostadsform, som i senmedeltidens borgar ersätter dessa båda bygg nader eller rättare i sin funktion förenar bådas uppgifter, det rektangulära, fasta

Fig. 12g. Plan av bottenvåningen i Glunmingehuö.

Uppmätning av Sten Anjou.

Till böger tvårummlg b o <5 tad, i mitten kök, till vänster borgstuga med denare bakugn.

Ur Fornvännen 1926.

huset, vilket hos oss har en ypperlig representant i det år 1499 uppförda Glimmingehus. Skillnaden är stor mellan å ena sidan det rektangulära Glimmingehus och den tornlika Kärnan med sin mantel och den därintill uppförda hallbygg naden å den andra, men om man undersöker, av vilka beståndsdelar bostaden i de båda fallen är sammansatt, framträda överraskande likheter i anordningen. I Glimmingehus består bottenvåningen (fig. 125) av tvenne huvuddelar, en större borg- eller folkstuga för besättningen och en avdelning med på visst sätt arrangerade bostadsutrymmen av annan art. Den förra hör till de lokaliteter, vilkas motsvarigheter i Hälsingborgs slott böra sökas icke i Kärnan utan i hallbyggnaden, vars nedre våning vanligen disponerades för detta ändamål. Den senare rumsgruppen delas genom ingången och trappan till ovanvåningen i tvenne delar. Till höger ligger en svit om tvenne rum av bostadskaraktär, ehuru utan

Den yngre hallbygg naden eldstad1: ett större, korsvälvt och innanför detta ett mindre med enklare övervälvning (tunnvalv), båda förenade medelst en dörröppning. Till vänster finnes det märkliga köket med sin härd mitt på golvet2, sin i sidomuren inbyggda bakugn samt vasken med uttömningshål i en av fönsternischerna. Våningen en trappa upp (första våningen) är på mitten uppdelad genom en för denna byggnadstyp karakteristisk, tvärgående förstuga (fig. 126, B). Till höger om denna finnes liksom i källaren en tvårummig bostadsavdelning, men utbildad

Fig. 126. Plan av förö ta våningen i Giimmingebuö. Uppmätning av Pär Axel Otööon. Ur Skand ka borgar. A trappuppgång med avsats, B förstuga, C pelarsalen, D förbindelsegång, E vindspelsbammare för portens fällg aller, F »borg herrens gemak», G kammare med latrin.

på ett förnämligare sätt, som ger vid handen, att den utgjort borgherrens egentliga bostad. Den består av en större, korsvälvd stuga, »borgherrens gemak» (F), för sedd med eldstad, samt en mindre, tunnvälvd kammare (G), till vilken även hör en latrinanordning. Till vänster om förstugan ligger den berömda pelarsalen (C), som saknar eldstad och som torde haft karaktär av gäststuga, det för mottagning av förnämare gäster samt för gästabud och dryckeslag avsedda rummet.3 Våningen två trappor upp (andra våningen) upptages av den stora festsalen, »riddarsalen» (jämte en dubblering av första våningens bostad, som i detta sam1 En viss uppvärmningsmöjlighet har måhända funnits i samband med den primitiva värmeledningsanordningen i Glimmingehus.

Otto Rydbeck, Glimmingebus (Svenska fornminnesplatser n:r 7), s. 18. —

2 Sten Anjou, Köksavdelningen å Glimmingebus, Fornvännen 1926 s. 148 ff. — 3 Erik Lundberg, Sextonhundratalets berremansbostad, s. 238.

117

Hälsingborgs slott under medeltiden manhang saknar betydelse). I Hälsingborgs slott bör motsvarande sal ha varit förlagd till hallbyggnaden i likhet med den förut omtalade borgstugan. Om vi se bort från dessa rum, som båda höra samman med hallen, samt tredje våningens icke bostadsbetonade skytteloft, återstå i Glimmingehus följande bostadsutrym men, förlagda till källarvåningen och första våningen: i. en tvårummig bostads avdelning med ett större rum och en till detta ansluten, mindre kammare, 2. köket med härd, bakugn och vask, 3. borgherrens rikare utbildade bostad, bestående av stuga med eldstad och en ansluten mindre kammare, försedd med latrin samt 4. gäststugan, utan eldstad. Detta motsvarar emellertid precis den rumsdisposition, som möter oss i Kär nans fyra nedersta våningar, d. v. s. den egentliga bostadsavdelningen i tornet, om dessa uppräknas i ordning nedifrån och upp. Rummen äro givetvis med hän syn till de olika förutsättningarna annorlunda utformade, men dispositionen av våningarna och deras principiella planbildning är densamma som i Glimmingehus. Kärnans bottenvåning med mittrum (försett med eldstad) och ansluten murkammare samt andra våningen med sin köksinredning, i muren inbyggda bak ugn och vask i en av fönsternischerna motsvara tillsammans källarvåningen i Glim mingehus. Tredj e våningen i Kärnan är slottsherrens — i detta fall kungens — förnämligare bostad, bestående av ett större rum med eldstad och en ansluten, liten murkammare, som står i förbindelse med latrinanordningen. Tillsammans med tredje övre våningen, som saknar eldstad (men är förenad med en murkam mare), få vi en serie av över varandra radade rum, till plan och ändamål motsva rande första våningen i Glimmingehus. Denna påtagliga överensstämmelse i bostadsanordningen visar, hur pass nära ett bostadstorn som Kärnan i verkligheten kan komma det senmedeltida, rektan gulära huset, även om dessa byggnadstyper följt helt olika utvecklingslinjer. Skill naden är, åtminstone i detta fall, långt mindre än vad man vore böjd att föreställa sig på grund av olikheten i yttre form. Beträlfande hallbyggnadens utseende är ingenting känt.

Ofta voro dessa

genom en pelarrad delade i tvenne skepp. Några säkra spår efter pelargrunder ha emellertid icke påträffats, vilket dock icke utesluter, att sådana kunna ha funnits, ehuru de icke gått ned till samma djup som sidomurarnas grund och därför blivit helt upprivna. Att byggnaden haft tvenne våningar är otvivelaktigt, eftersom festsalen i en nordisk borg icke kan ha legat i bottenvåningen. Den har således haft ganska betydande höjd, vilket styrker antagandet, att tornmanteln, som utgjorde

Den yngre hallbyggnaden ena gaveln, sträckt sig upp i höjd med Kärnans tredje våning. Det säger sig självt, att tornmanteln varit högre än hallen, i annat fall skulle den senare avse värt reducerat skyddsmurens försvarsvärde. Någon byggnad med det här angivna läget är icke återgiven, vare sig i plan eller exteriör, i det nu kända bild- eller kartmaterialet.1 Ej heller ha slottsinven-

999999999999

8753

Fig. 127. Komplexet Kärna—tornmantel—hallbyggnad, oettfrån vädter. Perdpektivdkidd, avoedd att vida anlagg ning end huvuddrag. Detaljerna fritt kondtruerade. tarierna något att förtälja därom, ehuru tvenne av dessa, inventarierna från 1610 och 1650, synas uppräkna samtliga hus på borggården.2 I båda fallen upptages blott ett enda stenhus, vilket av allt att döma har legat på annan plats.3 Hall byggnaden synes därför relativt tidigt hava försvunnit. En fingervisning om tid1 På Braunska sticket (fig. 117) synes en byggnad utgå i vinkel från ena tornmantelbörnet; dess läge ocb riktning gör det dock omöjligt att identifiera densamma med hallbyggnaden. — 2 Malmström omnäm ner (Oscar Malmström, Till Helsingborgs stads ocb slotts historia, s. 10) ett kungsbus på 1 j\ binningar (korsvirkesfack), som skulle ba legat vid »tbornitt» (Kärnan). Uppgiften återfinnes i 1610 års slottsinventarium, men synes bero på felläsning av originaltexten, som icke bar »konunghuus» utan »kornnhuus». — 3 Se nedan s. 1^3 ff.

119

HäULngborgj dlott under medeltid en punkten för byggnadens rivning lämnar måhända en uppgift i länsräkenskaperna, att man år 1579 stenlade den plats, där den gamla borgstugan nedbröts. Det finnes, som ovan nämnts, stor sannolikhet för, att borgstugan ursprungligen varit inrymd i hallbyggnadens bottenvåning och uppgiften kan därför i verkligheten även gälla hallen. Att denna omtalas blott som »borgstugan» är icke ägnat att förvåna. Dylika benämningar giva ingalunda alltid något klart begrepp om bygg nadernas verkliga karaktär. Borgstugan var den del, som i det dagliga livet hade betydelse för menige man; det låg då nära till hands, att hela huset i vardagslag blev »borgstugan», liksom slottsherrens bostad blev »frustugan».1 Om detta är riktigt, får det faktum, att ej heller Braunska sticket visar någon byggnad, som kan identifieras med hallen, sin naturliga förklaring. Visserligen äro borgom rådets byggnader tecknade på ett sätt, som tyder på en mera schematisk behand ling — tecknaren har i främsta rummet intresserat sig för borgens markanta huvuddelar, Kärnan och ringmuren — men hallbyggnaden var dock en byggnad av sådan betydelse, att den särskilt borde varit framhävd, om den funnits kvar på borggården. Då ej heller den yttre borggården blivit återgiven på sticket, kan detta innebära, att hela anordningen med inre sträckmurar omkr. år 1579 blivit slopad samtidigt med hallen. Man måste dock fråga sig, av vilken anledning så pass omfattande rivningsarbeten skett utan att, såvitt man vet, någon ombyggnad varit ifrågasatt. Det är svårt att finna skälet — såvida icke Fredrik II ansett byggnaden överflödig, när han uppförde sitt mäktiga Kronborg och helt enkelt låtit riva den jämte murarna för att använda materialet till Kronborgs byggande. Arbetet på Kronborg började 1574, vadan tiden kunde passa väl. Det vore icke första gången som det ena slottet fått lämna material till det andra2 — något be vis för saken kan dock ej framläggas. En möjlighet, som man även måste räkna med, är att den omfattande anläggningen kanske aldrig kunnat slutföras på be räknat sätt. Från år 1567, då hallbyggnaden enligt det föregående ännu skulle ha stått kvar, finnes en om ock mycket kortfattad beskrivning av Hälsingborgs slott i en redogörelse, som den fuggerske agenten Bernhard Wusenbencz lämnat om för hållandena i Danmark.3 Han berättar, att när man kom innanför slottets port, 1 På en kartskiss från år 1558, som visar det medeltida Krogen (Kronborg) innan renässansborgen ännu blivit byggd, är den ännu till stora delar bevarade, ståtliga hallbyggnaden betecknad som bryggbus (Prauh-baus) efter de i bottenvåningen befintliga ekonomilokalerna (Fredrik Weilbacb, Det gamle Krogen Slot, Aarb0ger for nordisk Oldkyndigbed o g Historie 1926, s. 46 f.). — 2 Troels Lund, Dageligt Liv i Nor den i det sextende Aarbundrede III, s. 10^. — 3 Knud Fabricius, Danmark i Aaret 1567. Agents Indberetninger. Danske Magazin, Sjette Rsekke, Andet Bind, s. 11.

120

En fuggersk

Fig. 128. Redt ao murhörn non' om porttornet.

Fig. 12g. Gnuiddtenar till yngre byggnad, öoerdkärande grunden fig. 128.

ijO. /flarkering av de älvla tornenv grundplaner efter avvlutandet av undersökningarna 1953* Bilden tagen från porten i Kärnanv fjärde övre våning.

Fig. 131. Hälv ing borg från vävter, 1 Sy o-talet. Bilden ger ett begrepp om landborgvbranten, läng v vilken borgenv ringmur vträckt vig. Ringmurenö övre kontur är antydd.

Den nya borg planen låg på vänster hand ett tämligen stort hus (ein zimliche behausung), i vilket slottsherren bodde, och på höger hand även ett gammalt frankiskt hus (ain alt frenkich haus), som konungen bebodde, när han kom till slottet. Det har sina svårigheter att konfrontera denna Wusenbencz's beskrivning med verkligheten på grund av vår mycket bristfälliga kunskap om borgens byggnader vid 1500-talets mitt. Förutsatt, att Wusenbencz med porten icke menar porttornet, genom vilket man ju blott kom in på den yttre borggården, utan den nedan beskrivna porten till huvudborgen i muren vid tornmantelns östra hörn, passar beskriv ningen emellertid ganska bra samman med vad vi nu veta om borgen. Inkommen på borgområdet och vänd mot dess huvuddel, d. v. s. emot norr, hade han då till vänster frustugan, där slottsherren i varje fall 30 år senare residerade, och till höger Kärnan och »kungshuset», den stora hallbyggnaden. Vad uttrycket »fran kiskt hus» på 1500-talet innebar är obekant, men bör gälla någon särskild egen skap hos byggnaden, kanske just dess fönsteranordningar eller på annat sätt be tonade karaktär av palatium. Möjligen var det dock icke hallbyggnaden, utan stenhuset vid den yttre porten, som Wusenbencz avsåg.

Den nya borgplanen Att hallbyggnaden icke är lagd i linje med nordöstra tornmantelsidan utan bildar vinkel med denna är säkerligen icke att tillskriva orsaker av mera tillfällig natur, såsom hänsyn till redan förefintliga byggnader, vilka stått hindrande i vä gen, och vars nedrivande man velat undvika. Det har ju här icke gällt uppförande av en enstaka nybyggnad, utan hallen ingick som led i en nyorientering av den inre borgplanen, så pass omfattande, att den t. o. m. förde med sig nedbry tande av det gamla centraltornet.

Vi kunna därför utgå från, att bakom hall-

byggnadens placering ligga bestämda avsikter med hänsyn till militär ändamåls enlighet i den nya borgplanen. Det troliga är, att hallens sneda riktning emot tornmanteln dikterats därav, att den blivit lagd utmed en sträckmur, som förbun dit norra tornmantelhörnet med den yttre ringmuren, och vars militära syfte varit att till skydd för borgens huvuddel skapa ett yttre försvarsområde vid porten i öster. Detta sätt att förlägga byggnader utmed försvarsmurarna var det normala i en medeltidsborg och ledde, när ringmuren var av mindre omfattning, till att borgen slutligen blev fullständigt kringbyggd, varpå exempel kunna hämtas från de flesta borgar och slott, som uppvuxit ur medeltidsanläggningar. 16 — 33508.

11:2.

121

Hälsingborgs slott under medeltiden För att få den presumerade yttre borggården sluten blir emellertid en motsva rande skiljemur över södra delen av borgområdet en nödvändig konsekvens, i annat fall vore den norra mursträckan utan fortifikatorisk mening. I avsikt att eftersöka denna södra mursträcka företogos undersökningar från den runda kastalen och fram emot platsen för porttornet, varvid den sökta murens grund slutligen påträf fades utanför östra tornmantelhörnet (fig. 133 k). Den var c:a

1,75

meter bred och

alltså betydligt smalare än motsvarande mur på norra sidan och hade sådan rikt ning, att den anslutit till den yttre ringmuren omedelbart söder om porttornet. Grunden gick icke ända fram till tornmanteln, utan slutade på ett avstånd av 6 meter från hörnet. Här har synbarligen funnits en port, sannolikt i förbindelse med en vid tornmanteln anbragt, numera förstörd murklack. Det framgick tyd ligt, att det här icke var fråga om någon sidomur i en byggnad, utan om ändpunk ten av en sträckmur, som varit helt fristående, åtminstone vad det framgrävda partiet beträffar. Tillsammans med tornmanteln bildade de båda mursträckorna i norr och sö der en sammanhängande murlinje, som överskar borggården, så att en yttre borg gård avskildes på dess östra sida. Porttornet, genom vilket vägen intill borgen ledde, kom på detta sätt att höra till yttre gården, vilken således måste passeras, innan man nådde in i huvudborgen. Detta är ett mycket karakteristiskt drag. Anordningens uppgift har, i enlighet med en i medeltidens befästningskonst allmän princip, varit att skapa olika etapper i försvaret och resa på varandra successivt följande hinder i angriparens väg. Var den yttre borgporten forcerad, fann an griparen sitt fortsatta framträngande hejdat av nya spärrmurar. Om förgården blivit erövrad, kunde huvudborgen fortfarande bjuda ett obrutet motstånd, och angriparen var nödsakad att fortsätta belägringen. Försvaret underlättades genom framsvängningen av murens båda flygelpartier, som gav dessa en för flankerande beskjutning lämpad, förgården omfattande front linje, och då den yttre borggården på alla sidor omgavs av murar, voro försvarets möjligheter väl tillgodosedda. Den södra delen av spärrmuren var lagd så, att en genom porten framstormande angripare från dess krön kunde beskjutas. I lik nande fall gjordes planen gärna sådan, att angriparen nödgades passera längs mu ren med »öppen sköld», d. v. s. föra skölden på högra sidan och svärdet i vänstra handen. Omständigheterna ha här icke medgivit en sådan anordning, men vi veta å andra sidan ej, i vad mån de framgrävda murarna eventuellt kompletterats genom andra försvarsanstalter. Även de inre förborgsmurarna äro helt försvunna på 1600-talskartorna lika 122

Den nya borg planen väl som på Braunska sticket.

Den yttre förgårdsanordning, som här rekon

struerats, är emellertid ägnad att belysa hela planfrågan och giva förklaringen till den nuvarande Kärnans skenbart isolerade läge. Komplexet Kärna—tornmantel —hallbyggnad blir icke någon fristående byggnadsgrupp, utan inpassas i ett inre mursystem, i vilket dessa byggnaders försvarskraft kunde utnyttjas till hela bor gens skydd just på den punkt, där vid ett angrepp deras militära styrka fick av görande betydelse. Den äldre borgplanen hade bibehållit det tidiga, mera primi-

Fig. 132. Plan ao borgen Coucy. (Efter Lefeore-Pontaliö.) Vdonjon, P ocb R hall byggnader, S kapell, T kök. tiva system, i vilket kastalen var en sista reträttpunkt, sedan ringmuren stormats. I den nya planen ställdes huvudtornet i själva försvarslinjen och blev, ehuru fri stående, genom den direkta förbindelsen med utanverken — tornmanteln, för gårdsmurarna och den yttre ringmuren — själva centralpunkten i försvaret, från vilken ledningen kunde följa stridens gång och dirigera manskap till vilken del som helst av de yttre murarna. En plan, som i mycket erinrar om Hälsingborgs slott under detta skede, visar exempelvis borgen Coucy i nordöstra Frankrike (dep. Aisne). Emot förborgen, som i Coucy var väsentligt större än huvudborgen, stod här den väldiga, runda don jonen, skyddad av en cirkelrund grav och utanför denna av en mantel eller chemise av samma planform (chemisen, men icke graven, var avbruten på en sträcka emot

123

HäUingborgj dlott under medeltiden borggården, fig. 132).1 Till manteln anslöt ringmuren i norr och söder, så att frontlinjen emot förborgen liksom i Hälsingborg bestod av ett mursystem, vars mittparti utgjordes av donjonens (i Coucy framspringande) mantel. Vid ring muren, nära manteln, låg en omfattande hallbyggnad, och man kunde från denna komma ut på murarnas krön och över en brygga till donjonen, allt erinrande om planen i Hälsingborg. Från borgar av denna typ kan förebilden ha varit hämtad, men systemet med tornmantel hade i Danmark tidigare använts i Gurre2, och anläggningen i Hälsingborg synes vara utformad med hänsyn till de speciella för utsättningar, som den äldre planen erbjöd. Genom de i Hälsingborgs slott vidtagna åtgärderna blev borgens militära centrum framskjutet mot östra sidan, som var den farligaste, emedan den saknade det naturliga skydd, som landborgsbranten skänkte. Behovet av en inre försvarslinje vid denna sida bör ha inställt sig, om icke förr, så åtminstone sedan eldvapen kommit i allmännare bruk. De kanoner eller »stenbössor», som under senare delen av 1300-talet började användas — talrika fynd av grova stenkulor visa, att de också funnit användning i Hälsingborg — voro visserligen både primitiva och svårhanterliga, men erbjödo genom sin flacka kulbana en fara av annat slag än de äldre kastpjäserna eller blidorna. Faran låg däri, att genom direkt frontal beskjutning en bresch kunde öppnas i ringmuren.3 Att dessa nya riskmoment varit en medverkande orsak till den nya anläggningen, torde vara sannolikt. Skulle stenbössor med utsikt till framgång kunna användas mot Hälsingborgs slott, vore platåområdet öster om borgen den enda plats, där sådana kunde uppställas. Det är iögonfallande, att det ringmursparti, som begränsar den yttre borggården, just var vänt mot ifrågavarande sida av platån. Genom förgården skapades en andra försvarslinje på den hotade sidan, ett för stärkt skydd för porten och en primär försvarszon framför de viktigaste byggna derna, vilka således fingo ett mera skyddat läge, samtidigt som de i sista hand säkrade försvaret av borgen emot anfall från öster. I tornmanteln och dess anord ningar fick slutligen själva Kärnan en inre försvarsgördel av sådan styrka, att denna borgens viktigaste byggnad torde kunna betraktas som praktiskt ointaglig. Det framgår av det föregående, att Kärnans uppförande var första etappen i ett arbete, som gällde modernisering av hela anläggningen i avsikt att skapa 1 E. Lefévre-Pontalis, Le chateau de Coucy. Jfr Viollet le Due, Dictionnaire raisonné de 1’architecture fran£aise, art. Chateau. — 2 I Gurre är den kvadratiska muren med hörntorn byggd av Valdemar Atterdag kring ett äldre torn av donjontyp. Utrymmet mellan tornet och muren är betydligt större än i Hälsing borg, men muren saknade ingång i markplanet och dess funktion har varit densamma som tornmantelns vid Kärnan. C. M. Smidt, Gurre, s. 70. — 3 O. Piper, Burgenkunde, s. /{10 ff.

12Z(

D en

nya boryplanen

en borg av högsta militära styrka och effektivitet. En målmedveten och i detalj genomförd plan har legat till grund för det hela. Men byggmästaren var bunden av den redan existerande borgplanen och har icke gjort några avsevärda föränd-

Fig. ijj. Rekonstruktion ao Hälsingborgs slott efter 1932 års grävningar. a Kärnan; b tornmanteln; c lilla tornet; d porttornet; e S. JKlkaeU kapell; f älöta runda kärntornet; g äldre kvadratiöka kärntornet; b, i grundmurar till byggnad (»hallbyggnaden»); k grund till 01räckmur; l vallgraven på inre borgområdet; m medeltidöbyggnad ; n grund till étenbygg nad ; o fruotugan; p} r reoter av ékyddérum; d grund till korovirkeobyggnad: t, u grunder till yngre byggnader; v, x, y étenoatta vägar.

ringar i dess yttre ram. Ringmuren och vallgraven bibehöllos, så att borgen utåt fortfarande hade 1100-talets rundade form, men innanför ringmuren slopades det gamla centraltornet och nya, utomordentligt starka försvarsbyggnader anlades, grupperade för samverkan enligt nya och mera utvecklade principer. När dessa arbeten blivit slutförda, hade Hälsingborgs slott vunnit ett högst avsevärt tillskott i försvarskraft.

125

HäLtingborgd dlott under medeltiden

Kärnans byggnadshistoria Den förste, som ägnat Kärnan ett mera ingående studium, är professor C. G. Brunius, som dels publicerat en monografi över byggnaden1, dels behandlat den samma i »Skånes konsthistoria för medeltiden» och i sin »Resa till Bornholm». Brunius höll Kärnan för en jämförelsevis ung byggnad, uppförd först under Valdemar Atterdags, drottning Margaretas eller Erik av Pommerns tid. Bland andra skäl för denna åsikt anför han de växlande bågformerna i tornet, rundbågar, spetsbågar och stickbågar. Han ansåg denna blandning av bågformer snarare böra hänföras till medeltidens slut än till övergången mellan romansk och gotisk byggnadskonst.

Några byggnadsperioder — förutom sammanslagningen av vå

ningarna i förening med övervälvning — ifrågasättas icke av Brunius, som sålunda torde ha betraktat byggnaden som ett enhetligt verk. Hans Hildebrand, som i sitt stora verk »Sveriges Medeltid» har ägnat Kär nan en ingående behandling, ansåg byggnaden vara vida äldre.2 Enligt hans upp fattning skulle den till sina ursprungliga delar vara romansk och sannolikt ha till kommit redan under 1100-talet. De spetsbågiga detaljerna, som icke kunna da teras så tidigt, hänför han till under senare tid företagna förändringar. Till icke ursprungliga delar räknade Hildebrand såväl det femsidiga trapptornet som la trinutbyggnaden på den grund, att ifrågavarande byggnadspartier sakna den tvåsprångiga sockel av sandsten, som är dragen runt själva Kärnan. Under senare år har Kärnan av A. Kumlien blivit utförligt beskriven i »Skånska borgar», utgivna av August Hahr, dock utan att dess byggnadstid gjorts till före mål för behandling. Pär Axel Olsson har i »Skånska herreborgar» upptagit vissa detaljproblem till granskning, varjämte professor August Hahr vid upprepade till fällen haft anledning att i samband med sina borgöversikter sysselsätta sig med frågan om Kärnans ursprung.

Han har avhandlat densamma dels i den bygg-

nadshistoriska översikten till ovannämnda verk, dels i »Uppsala forna ärkebiskops borg» samt »Nordiska borgar från medeltid och renässans». Som utgångspunkt för sin datering av Kärnan använder Hahr det olikar tade byggnadsmaterialet, utvändigt tegel, men invändigt sandsten t. o. m. tredje övre våningen.

Detta förhållande skulle kunna förklaras på så sätt, att Kär-

1 C. G. Brunius, Historisk ock arkitektonisk beskrifning öfver Helsingborgs Kärna (Lund 18^5). — 2 Hans Hildebrand, Sveriges medeltid II, s. 752—65. Aven förändringarna antagas av Hildebrand tillböra en relativt tidig bj-ggnadsperiod. Kapellets smala mittfönster bänföres till 1200-talets slut eller 1300-talets början ocb fönstret i tredje våningens murkammare till omkr. 1230.

126

Kär n and bygg nadd hid tor La nan ursprungligen varit ett uteslutande fortifikatoriskt torn av sandsten. Se nare skulle detta sandstenstorn ha blivit omklätt med tegel och samtidigt påbyggt med tvenne våningar, varjämte nischrum även inbyggts i de ursprungliga murarna och tornet fått karaktären av bostadstorn.1 Ombyggnaden sätter Hahr till omkr. 14002, i ett senare arbete har denna datering något tillbakaskjutits till 1300-talet.3 Den ursprungliga sandstenskärnan hänföres i sistnämnda verk till 1200-talet. Upptäckten av de båda äldre kärntornen ställer emellertid hela frågan på ett annat plan. Då redan det andra i ordningen, Kärnans närmaste föregångare, del vis var byggt av tegel, föreligger icke längre någon anledning att söka förkla ringen till de olika byggnadsmaterialen i äldre byggnadsskeden. Att sandsten an vänts för Kärnans inre murar beror helt enkelt därpå, att materialet i stor ut sträckning har funnits till hands i de tidigare tornen eller andra nedrivna bygg nader, varför det tagits i anspråk av besparingsskäl. Men redan Kärnans arki tektur visar fullt klart, att sandstens- och tegelpartier måste vara samtidigt byggda.4 I den i senare tid upphuggna genomgången i källarvåningen, som ger ett tvärsnitt genom hela muren, synas ej heller några som helst spår efter det presumerade, äldre sandstenstornet. Också inne i rökkanalerna, som av lätt in sedda skäl måste vara ursprungliga, har både tegel och sandsten kommit till an vändning.

Dessa rökgångar ha betydelse för dateringen även på så sätt, att de

sammanbinda det spetsiga tunnvalvet av tegel i första våningens fönsternisch med orört sandstensmurverk i de övre våningarna, varigenom varje tvivel om spetsbågarnas ursprunglighet försvinner.

Beträffande trapptorn och latrinut-

bygge kan deras ursprungliga karaktär lika litet ifrågasättas; den framstår tvärt om som en nödvändig konsekvens av rumsplanernas utbildning och bestyrkes både av grund och uppbyggnad.5 Fönsternischernas, trapptornets och latrinutbyggets eventuella samhörighet med senare till- eller ombyggnader kan därför avföras ur 1 August Hahr: Historisk-typologisk överblick, Skånska borgar, s. 4. — 2 August Habr: Uppsala forna ärkebiskopsborg, s. 25 (Uppsala 1929). — 3 August Habr: Nordiska borgar från medeltid ocb renäs sans, s. 43 b* (Uppsala 1930). — 4 På flera ställen, exempelvis i de för byggnadsställningar utsparade bålen 1 Kärnans sandstensväggar, synes i bålens botten tegel, som omöjligen kunnat insättas utifrån, då de äro större än bålens öppningar. De måste ba ditmurats vid väggarnas uppdragande. Tegel förekommer vidare i rätt stor utsträckning som avjämningsskift i sandstensmur, som måste vara ursprunglig. Likaledes före kommer tegel bela vägen 1 smygarna till källarens smala ljusgluggar, vilka i det inre av tornet äro omgivna av orört sandstensmurverk. — 5 Man observere exempelvis anordning av bombålsraden i tredje övre våningen (fig. 100). Hålen på sydvästra sidan väja undan för trapptornet på ett sätt, som gör dess ursprunglighet uppenbar. Likaså bar fönsternischen i första våningens kammare fått sned riktning för att gå fri för latrinutsprånget.

127

Hälding borgj dlott under medeltiden diskussionen. Kärnan är från grunden ett enhetligt verk, utfört efter en omsorgs full och välberäknad plan, som icke lämnat tillfälligheten något spelrum vid ut formandet av detaljerna. Det återstår nu att söka fastställa det mäktiga tornets byggnadstid. På rent arkitekturhistoriska grunder är det svårt att här nå ett tillförlitligt resultat. Vår kännedom om den medeltida profanarkitekturen i Norden är ännu alltför ringa, och de slutsatser, som kunna dragas ur den rikare k3^rkliga byggnadskonsten, låta sig icke utan vidare överföra på en byggnad av detta slag, där förutsättning arna äro helt andra, både beträffande ändamål, form och murmassor. Kärnan erbjuder ej heller några detaljer, som i särskild grad äro tidspräglande; förutom valvformerna i det inre och sockeln letar man förgäves efter arkitektoniska håll punkter för dateringen.

Hildebrands ord att »inför torftigheten i Kärnans ut

styrsel står man nästan rådlös» ha ännu sin aktualitet, därför ha också dateringsförsöken pendlat mellan 11 oo-talet och 1400-talets mitt. I Kärnans uppbyggnad ha vi redan urskiljt tvenne byggnadsperioder. Den (nuvarande) översta våningen skiljer sig bl. a. genom tegelmaterialet i det inre och genom det konsekventa användandet av spetsbågiga valv från de undre vå ningarna, där rundbågen fått en ganska vidsträckt användning. Spetsbågen har här tillgripits endast för de stora, mot mittrummen öppna nischerna, alltså där en medvetet dekorativ avsikt föreligger. Men det är känt, att rundbågen fort levde länge inom profanarkitekturen, och med säkerhet visa dessa valvformer blott, att Kärnan icke är någon romansk byggnad, utan att dess uppförande ti digast kan förläggas till övergångstid eller unggotik, alltså senare delen av 1200talet.

Ett drag av intresse är det förhållandet, att i nedre våningarna alla valv

och valvbågar från anfangen stå putsade. Det är romanska byggnadsvanor, som här kvarleva. Exteriörens enda ornamentala detalj är den omsorgsfullt huggna, dubbla skråkantsockeln av sandsten. Ett sådant motiv förefaller att vara typiskt romanskt, men Kärnans sockel med övre skråkantlisten dubbel så hög som den nedre avviker väsentligen från de vanliga romanska formerna, vilka bruka ha sprången lika höga eller också är det undre högst. Vid nordiska medeltida borgbyggnader är sockel ingalunda regel under äldre tid; dock förekommer stundom den vanliga, enkla skråkanten. Denna återfinnes på ena sidan av Vattentornet i Kalmar, på kärntornet i Aranäs samt på ringmurarna kring Stockholms medeltida slott och Absalons borg i Köpenhamn, samtliga dessa byggnader, utom det unggotiska tor net i Kalmar, från romansk tid.

128

Kärnans byggnaddhldtorla Under gotiken blir sockel överhuvudtaget mindre allmän. Väl finnes den ibland på större stadskyrkor, men vid de danska landskyrkorna från gotisk tid resa sig murarna utan något artikulerat sockelparti.1 Så synes också Ka varit fallet med det andra kärntornet i Hälsingborg. Desto märkligare är det, att sockel i ovan ligt rikt utbildad form återkommer på den senare byggda Kärnan. Men man kan dock knappast tala om en fortlevande romansk tradition i detta fall, då även re lativt sena borgtorn visa exempel på skråsockel. Centraltornet i den av ärke biskopen Peder Jensen Lodebat, drottning Margaretas mäktige rikskansler, omkr. 1400 byggda borgen Gj örslev på Själland har sålunda sockel, och detta ehuru tornet har ursprungliga tillbyggnader på alla fyra sidorna, så att blott dess hörn äro synliga.2 För dateringen av Kärnan utgör således ej heller sockeln någon brukbar ut gångspunkt och andra tillnärmelsevis daterbara arkitekturformer har tornets äldre delar icke att uppvisa, utom spetsbågarna, som sätta byggnadens undre tidsgräns till tidigast 1100-talets slut. Däremot finnes i Kärnan en annan detalj, som ger vissa om också ganska vaga antydningar om byggnadstiden. Vi åsyfta ett tegel, som ligger i bottenskiftet i en av trapptornets ljusgluggar och som på den övre bred sidan företer en vapensköld, ristad med ett spetsigt instrument i den ännu obrända leran, innan denna hunnit torka. Det är icke fråga om någon dekorativ teckning, utan snarare om ett tillfälligt utkast, en förtydligande skiss, som blivit gjord för att av någon anledning demonstrera vapnets utseende, varvid ett ännu fuktigt tegel fått utgöra illustrationsmaterial, emedan det funnits till hands på platsen. Skölden är med raka skuror fyrdelad, med andra och tredje fälten ginstyekade, men utan bilder i de sex fälten (fig. 134)« Ett sådant vapen är okänt i dansk heraldik.3 Själva vapenbilden har emellertid för oss mindre intresse än sköldformen, som är spetsig, med rak överkant, skarpa hörn och starkt buktade sidor och med höjden endast obetydligt större än bredden. Liknande sköldformer uppträda under senare delen av 1200-talet, avlösande de äldre höga och smala sköldarna, och åter finnas ännu under 1400-talets början, då den nedtill rundade formen börjar bliva allmän. Den typiska 1300-talsskölden är helt kort, stundom ej högre än att en liksidig triangel kan inskrivas i densamma, men man finner också från denna tid sköldar, mera överensstämmande med ristningen i Kärnan. Som exempel på be släktade former — ristningens karaktär av raskt uppdragen skiss gör det vansk ligt att draga jämförelser alltför långt i detalj — kunna nämnas en i trä skuren 1 M. Mackeprang, Vore LandsBykirker, s. 113. — 2 Chr. A. Jensen, Gjorslev (Köpenhamn 1924). — 3 Enl. b enäget meddelande av arkivanen 1 Köpenhamns Rigsarkiv P. B. Grandjean. I7 — 335o8.

11:2.

12g

Häldlngborgd diott under medeltiden sköld från tiden omkr. 1160 på en misericordie i Ringsted kyrkax, skölden i Mag nus Erikssons kontrasigill2 samt skölden i Erik av Pommerns danska riksvapen.3 Sköldformen medgiver alltså en datering av Kärnan inom mycket vida gränser, av vilka den övre faller inom förra hälvten av 1400-talet — givetvis under förut sättning, att teglet tillverkats i samband med Kärnans byggande, vilket förefaller sannolikt. För fastställande av gränsen nedåt är skölden av mindre intresse, då möjlighet finnes att härvid på andra vägar nå ett bättre resultat. En säkrare undre tidsgräns angives sålunda av tvenne mynt, funna under det lager, som på goda grunder får antagas härröra från byggandet av tornet nr 2 — den närmaste föregångaren till Kärnan — nämligen ett mynt, hänfört till Kristoffer II (1320—

Fig. 13g. Vapendkold\ rid tad i ett teget i en av dpiraltrappand fond tern id eher (mellan tredje Övre och fjärde våningarna). Skala 2 : j. 1332) oc^1 en pommersk brakteat från samma tid. Härigenom framflyttas gränsen till tidigast 1300-talets andra fjärdedel (bilaga A). Vissa omständigheter av ganska märklig natur, vilka framkommit som resul tat av 1932 års grävningsundersökningar, göra det emellertid möjligt att ännu närmare precisera denna undre tidsgräns. Förut har omtalats den i väster—öster löpande grav, som påträffades norr om och helt nära det helrunda kärntornet (fig. 113,135—138, jfr planerna fig. 123,133 1). O

At väster fortsatte graven, tills den avbröts av de vida djupare gravanordningar, som hört samman med 1660-talets fästningsbygge. Emot öster kunde den följas in under tornmantelns västra hörn och vidare under Kärnan. Sedermera fanns dess fortsättning i rak östlig riktning mellan Kärnan och tornmanteln på nordöstra 1 Mogens Clemmensen, Senromanske Traeskaererarbejder i Ringsted Kirke. Aarbpger for nordisk Oldkyndighed o g Historie 1927, s. 226. — 2 L. M. Bååth, Hälsingborgs bistoria II: 1, fig. 69. — 3 Henry Peter sen o g A. Thiset, Danske kongelige Sigiller, n:r 61 (Köpenhamn 19x7).

Kärnartö bygg nadä hid tor La sidan. Den följdes vidare på andra sidan tornmanteln en sträcka av omkring 20 meter. Här utmynnade den i en vinkelrät mot densamma gående tvärgrav, som var lika djup, men något bredare. Utsträckningen av tvärgravens norra arm kunde icke konstateras, men södra armen gick från skärningspunkten 14 meter söderut, där den tvärt slutade, med ändpartiet dosserat på samma sätt som sidorna; det kan således icke vara tal om, att en tidigare förefintlig fortsättning av graven blivit förstörd. Huruvida ny grav vidtagit längre mot söder är obekant, i varje fall har avbrottet sträckt sig till grävningsområdets gräns, d. v. s. åtminstone 25 meter i gravens riktning. Fyllningslagret i graven var icke överallt av samma konsistens, i närheten av den runda kastalen morängrus, i östra delen mera ler-

OOOOOOOOOOOOO

0 b=r

OOOOOOOOOOOO

5 I

-t

10 M I

I--------

Fig. ijy. Sektion ao graven norr om det runda hörntornet, a bottengrué, b yngre tager, c red ter efter grunder titt de äldre tornen, d graven. artad, men av enhetlig beskaffenhet i de olika skärningarna. Graven hade påtag ligen blivit på en gång igenkastad, även om detta beträffande tvärgraven skett i tvenne etapper (jfr sektionen fig. 137). I västra delen fanns i själva bottnen ett lager av ben, som synbarligen utgjorde i graven nedkastade måltidsrester. Vad har meningen varit med denna egendomliga T-formiga grav inne på borgområdet? Att det icke kan vara fråga om någon anordning, äldre än den medel tida borgen, framgår klart därav, att graven, som det skall visa sig, först under 1300-talet blivit igenfylld. Dess västöstliga del skär borgen mitt i tu, men så, att det runda kärntornet och rundtornet vid västra branten komma på samma sida — detta under förutsättning, att graven nått ända fram till ringmuren, vilket är sannolikt, men ännu ej kunnat visas. Det ser i själva verket ut, som om graven anlagts med utgångspunkt just från dessa båda byggnader. Dimensionerna äro obetydliga. Bredden uppgår till c:a 4,5 meter — för tvär graven c:a 5 m. — och djupet till 1,5 å 2 m. Även om av den uppkastade jorden

Häldingborgd ölott under medeltiden vallar skapats vid ena eller båda sidorna, blir graven av alltför ringa djup för att kunna tillmätas någon verklig fortifikatorisk betydelse. Ocb vilken betydelse kunde den i sådant hänseende tänkas hava haft? Den står icke i förnuftig rela tion till den yttre ringmuren. Gravens öst-västliga riktning gör, att man här icke kan räkna med någon uppdelning i huvudborg och förborg. Båda blevo i lika hög grad utsatta för anfall österifrån och förborgen skulle icke innebära något som helst skydd mot huvudborgen. I en borg av Hälsingborgs slotts storlek och be tydelse skulle en dylik indelning för övrigt ha skett genom murar.

TfVOOjrPD

Fig. 136. Sektion ao toärgraoen omedelbart söder om huoudgraoen. a dand, b ljusare kulturlager, c mörkare d:o, d aofallé lag er ao kalkbruk och tegelbrockor, e yngre lager, f lera, g nedéchaktning. Den streckade linjen markerar huoudgraoens botten. Om gravens karaktär av verkligt försvarsverk på dessa grunder kan betviv las, omöjliggöres den helt och hållet därav, att tvärgraven på en lång sträcka är avbruten och passagen över densamma fri till södra delen av borgen — antagligen har samma förhållande förelegat på norra sidan. En sådan gravanordning är som försvarsverk oförenlig med medeltidens fortifikatoriska principer, och det blir en ofrånkomlig slutsats, att gravens betydelse ligger på ett annat plan än det rent fortifikatoriska. Här komma oss de historiska urkunderna till hjälp. När Magnus Eriksson år 1332 erhöll Skåne som pant för en summa av 34,000 mark, bestämdes i ett för drag, avslutat den 4/n samma år, att ena hälften av Hälsingborgs slott skulle till

Kärnand byggnaddhidtoria delas konungen, den andra hälften greve Johan av Holstein, varefter deras ombud o

gemensamt skulle inneha slottet under »borgfred».1 Åtgärden vidtogs givetvis av det skäl, att greve Johan icke vågade helt avhända sig slottet, innan konungen betalt det bestämda lösenbeloppet, medan kung Magnus å sin sida ingen garanti hade för, att han verkligen fick slottet, när beloppet betalts; överenskommelsen var alltså en kompromiss, som säkrade båda parternas rätt. Delningen upprätthölls, till dess förhållandet mellan Magnus och Valdemar Atterdag, som 1341 hade ratificerat fördraget, definitivt reglerats, vilket skedde

9 Ü0O

Fly. lyj. Sektion genom tvärg ravend dodra det. Beteckningar, de vlddtående bild. Graoend ändpartl l döder var dodderat på damma dätt dom på vändtra delen å bilden. Uppmätningar av jo rf. 1932. först genom uppgörelsen i Varberg

l8/n

1343. Valdemar avhände sig därvid all

rätt till Skåne för en summa av 49,000 mark, greve Johan erhöll sina 34,000, av talet av 4/u 1332 annullerades, och slottet överlämnades definitivt till Magnus. Under en tid av 11 år hölls sålunda Hälsingborgs slott besatt av militärstyr kor från tvenne länder, vilka vardera disponerade hälften av borgen. Det ligger i sakens natur, att en bestämd gräns av något slag uppdragits mellan de båda läg ren. Under dessa omständigheter får grav anordningen, som delade borgen mitt i tu, en fullt tillfredsställande och naturlig förklaring. Det har helt enkelt varit en grävd skiljelinje, som haft till uppgift att avgränsa resp. truppstyrkors områden från varandra. Närmast porten, som ju måste begagnas av båda parter, fanns 1 L. M. Bååth, Hälsingtorgs historia II: i, s. 348 ff.

*33

Hälsingborgs slott under medeltiden ett av tvärgraven markerat, gemensamt förgårdsområde, bakom vilket militär styrkorna hade sina förläggningar, skilda åt genom den väst-östliga graven. Tro ligt är, att graven supplerats av vallar på båda sidor, bildade av den uppgrävda jorden, och möjligen även av palissader. Det sätt, på vilket uppdelningen av borgen skedde, passar synnerligen väl samman med denna tydning av gravanordningen. Greve Johans representant Ni colaus Langelow skulle dela upp slottet, men Sune Jonsson, som var kung Mag nus * hö vitsm an, ägde att välja den del, som han önskade. Härigenom skapades garanti för, att delningen utfördes på sådant sätt, att de båda hälfterna blevo i möjligaste mån likvärdiga. Ehuru intet därom är känt, får det väl anses sannolikt, att Sune Jonsson valde södra hälften och därigenom för Magnus1 räkning kom i besittning av det viktiga kärntornet. Att graven verkligen haft denna betydelse, bestyrkes även av ett i densamma gjort myntfynd. I den vid gravens igenfyllning nedkastade jorden ha påträffats inalles 5 mynt. Av dessa voro 4 borgarkrigsmynt, vilka tyvärr icke med säkerhet kunnat bestämmas, medan det femte utgjorde fragment av ett svenskt mynt, präg lat för Magnus Eriksson. Då fyndförhållandena voro fullt säkra, innebär detta, att graven först eller rättare tidigast under Magnus Erikssons tid blivit igenkastad. Uppdelning av ett borgområde på liknande sätt är känt från andra håll, vare sig en borg med arvsrätt innehades av flera ägare, såsom de tyska Ganebenborgarna, eller uppdelades genom fördrag. Delningen, som i Ganebenborgarna ju var av fastare natur, skedde där förhållandena så medgåvo genom murar, varvid vissa delar, särskilt ingången med tillhörande område, kunde vara gemensamma liksom i Hälsingborg.1 År 1331 uppdelades genom ett fördrag borgen Hatzfeld en under »borgfred». Delningen skedde här medelst en linje, dragen tvärs genom borgen; porthuset, som låg på ena hälften, skulle om ena parten så fordrade rivas och av dem båda återuppföras på gränslinjen. Analogien med Hälsingborg är på fallande.2 I ett annat fall omtalas särskilda stenmärken som gräns mellan tvenne borginnehavare.3 Liknande borguppdelningar med över borggården uppdragna, bestämda gräns linjer äro for övrigt kända även från senare tid. Omkr. 1570 överenskommo Peder Oxe och Peder Bille, vilka genom giftermål med systrarna Birgitte och Mette Rosencrantz blivit ägare till vardera hälften av Vallö slott i närheten av Köge, att mellan sina resp. delar uppsätta en skiljemur »over Gaarden og ind udi Hu1 Så i Saltzkurg, som kade 7 ägare. O. Piper, Burgenkunde s. 571 ff. — 2 Ibidem s. 57^. — 3 Slottet Egg.

Sckucbkardt, Die Burg im Wandel der Weltgesckickte, s. 265.

Kärnans byggnadshistoria sene».1 Ett annat exempel föreligger från Dybeck i sydöstra Skåne, vilket 1684 uppdelades mellan bröderna Jörgen ocb Christian Bille. Skiljelinjen mellan »Krokeparten» och »Sparreparten», som de båda delarna efter senare ägare kallades, utgjordes ännu på 1850-talet av en tvärs över gårdsplanen dragen rännsten, en skiljelinje, som »till och med de olika parternas hundar veta att iakttaga».2 För Stockholms slott finnes belägg för liknande uppdelning, visserligen icke genom grav eller skiljemur, som i detta fall var onödigt, men så, att de olika styr korna disponerade var sin bestämda del av slottet. När hansestäderna vid slutet av 1300-talet innehade slottet som pant, fingo liibeckarna högslottet och de preus siska städerna förborgen, och det var överenskommet, att de nästföljande år skulle byta plats.3 Likaså när slottet år 143b överlämnades, då drotsen Krister Nilsson fick förborgen på sin lott, medan marsken Karl Knutsson fick högslottet.4 En bestämd gränslinje var i Hälsingborg så mycket mera befogad, som de båda militärstyrkorna voro av olika nationalitet, med ty åtföljande risker för den fred liga samlevnaden på slottet. Exempel på nationalistiska gräl med blodigt efter spel saknas icke i slottets historia5, och det är givet, att en lång ockupationstid kunde erbjuda farliga irritationsmoment. Att överenskommelsen räknade med ett relativt långvarigt gemensamt innehav som en möjlighet, framgår av de bestäm melser rörande förfarandet i olika fall, vilka inrycktes i fördraget. Så skulle, därest ingen av parterna fullgjorde sina förpliktelser, borgen icke tillfalla någondera, utan uppdelningen fortfarande äga bestånd under borgfred. Detta talar för, att gränslinjen från början gjorts sådan, att den icke blott blivit ett »markaskäl», utan haft så pass solid konstruktion, att den förmått på ett betryggande sätt iso lera de båda lägren från varandra. I båda parternas intresse bör ju även ha legat att säkra sig gentemot eventuella överraskningar från motpartens sida — av denna anledning är det antagligt, att skiljelinjen på ena eller andra sättet utformats som en provisorisk befästningsanordning. Borgområdet var av stor omfattning — från tvärgraven i öster till ringmuren på motsatta sidan var avståndet omkr. 120 m. — och någon egentlig bebyggelse synes icke hava förefunnits, där linjen utstakades; i varje fall ha spår icke påträffats inom den undersökta delen av borgen.

Då

en mur tvärs över borggården näppeligen kunnat ifrågakomma med hänsyn därtill, att ockupationen enligt fördraget dock var av tillfällig natur, blir en grav med vall 1 Ckr. Axel Jansen, Vallp.

Danske Herregaarde ved 1920, s. 261. — 2 Gustaf Ljunggren ock Fr.

Rickardt, Skånska kerregårdar, andra kandet (opag. Lund 1854). — 3 C. S. Styffe, Skandinavien under unionstiden II, s. 22, 25. — 4 Karlskrönikan s. 120. (Svenska medeltidens rimkrönika II, Svenska Fornskriftsällskapets saml. 17). — 5 L. M. Bååtk, Hälsingkorgs Historia II: 1, s. 388.

*35

Hälding borgd dlott under medeltiden och palissad på ena eller båda sidorna en lösning, som teoretiskt måste förefalla mycket sannolik och också är ägnad att tillfredsställande förklara den märkliga, som led i borgens fortifikatoriska system orimliga gravanordningen. En sådan lägergräns har varit mycket ändamålsenlig under den gemensamma ockupationstiden. Men den måste däremot ha utgjort ett allvarligt hinder för rörelsefriheten inom borgen, så snart greve Johans trupper dragit sina färde och i

Fig. 138. Sektion ao tornmantelns sydvästra sida invid västra hornet, a grus, b fyllnadslager i vallgraven, c tegelbrockor och kalkbruk, d yngre lager, e rester av Det äldre kvadratiska kärntornets grund, f lager av sten, broekor och jord, g tornmanteln. Uppmätning av forf. 1932. Magnus Eriksson stod som ensam innehavare av Hälsingborgs slott. Hans första åtgärd bör ha varit att kasta igen graven, vilket sålunda kan beräknas ha skett senast år 1344. Den ovan framlagda uppfattningen av graven får ganska vittgående följder för borgens byggnadshistoria och blir framför allt av avgörande betydelse för Kär nans datering.

Kärnan sträcker sig, som av det föregående framgått, helt över

den väst-östliga graven och kan icke ha blivit byggd förrän efter dess ingenfyll ning. Men detsamma är också fallet med Kärnans närmaste föregångare, den kring sandstenskastalen byggda kvadratiska förstärkningen, vars norra hörn skjuter fram över gravens kant. En skärning av jordlagren invid hörnet lämnade icke rum för något tvivel om, att grunden blivit nedgrävd i gravens fyllnadslager

136

Kär nand bygg nadd hid tor i a (fig. 138, jfr fig. 9). Slutsatsen måste bliva att båda dessa byggnader äro att hänföra till tiden efter 1343. Undersökningen av gravanordningen har som resultat givit ett fixt årtal, efter vilket först det äldre fyrkantiga kärntornet blivit byggt, och därefter Kärnan. Redan detta förhållande måste medföra ett väsentligt framskjutande av tiden för Kärnans uppförande. Om man antager, att Magnus Eriksson hunnit igångsätta det första av dessa tornbyggen — för vilket antagande inga som helst stöd före ligga — kan Kärnan icke gärna vara påbörjad tidigare än under Valdemar IV Atterdags tid. Vi återkomma alltså till Brunius' tes, att Kärnan vore byggd av Valdemar Atterdag, Margareta eller Erik av Pommern. För att nå längre i detta problem är det skäl att se detsamma mot bakgrunden av de politiska förhållandena i Danmark och undersöka, i vad mån uppförandet av Kärnan kan återspegla händelser i den historiska utvecklingen, vilka givit Hälsingborg en ökad politisk betydelse och föranlett kungen att i särskild grad ägna sin uppmärksamhet åt stärkandet av borgens försvarskraft. Vi kunna där vid tillsvidare se bort från den ombyggnad av den runda kastalen, som föregått Kärnan, emedan denna fas av borgens byggnadshistoria, såvitt man med ledning av grävningsresultaten kan döma, icke inneburit någon nyorientering i militärt avseende.

Kärnan däremot var ett led i en omfattande modernisering, som

gällde anpassning efter nya fortifikatoriska principer, en kraftutveckling av impo nerande mått, avslöjande en målmedveten vilja, som icke nöjt sig med förbätt ringar utan gått till grunden med uppgiften och skapat ett i väsentliga delar nytt verk, både som borg och som kungligt residens. Man kan som en sådan politiskt betydelsefull händelse peka på Valdemars återerövring av Skåne år 1360.

För honom har givetvis Hälsingborg, Skånes

starkaste fäste, varit av största vikt, och det framgår också av hans brev till på ven 3I/i2 1361, att han haft sin uppmärksamhet fästad vid dess försvarsmöjligheter. Det gällde emellertid icke själva borgen utan dominkanerklostret (även som klostren i Kalundborg och Aalborg, där liknande förhållanden rådde), vilket kungen ville flytta till annan plats, emedan han ansåg dess belägenhet helt nära borgen innebära en fara, i det att fienden kunde »storma dessa hus och platser och därav göra befästningar (fortalitia facientes)».1 Det är vidare iögonfallande, att den plan, som Valdemar gav borgen i Gurre, då han omgav dess centraltorn med 1 Ny Kirkekistoriske Samlinger V, s. 851. Acta pontificum danica n. 538. Jfr även L. M. Bååtk, Häl singtorgs kistoria II: 1, s. 306 f. — 33508.

11:2.

137

jHäldingborgd

dlott under medeltiden

en yttre skyddsmur, visar stora likheter med Hälsingborgs, där Kärnan med torn manteln i princip är anlagd efter samma system, om ock med vissa modifikationer.1 Mot Valdemar som byggherre talar emellertid, att han icke fick lång tid på sig för att fullfölja ett så omfattande företag. Ar 1368 började hansestädernas nya krig mot Danmark, som 1370 slutade med att slotten i Skanör, Falsterbo och Hälsingborg för en tid av 15 år frånhändes danska kronan och överlämnades till städerna som pant. Under denna tid ha arbetena på Kärnan näppeligen varit i gång, och det är blott föga troligt, att tornet blivit byggt före utgången av ockupationstiden (1385). Antagandet, att Valdemar Atterdag skulle ha låtit uppföra den vidsträckta, yttre ringmuren kring Hälsingborgs slott, har i det föregående visats sakna fog — det är dock en möjlighet, att murens halvrunda flankeringstorn förskriva sig från hans tid.2 Valdemar synes överhuvudtaget icke ha vidtagit några särskilda dis positioner i Skåne för att säkra sin nyvunna provins gentemot eventuella återerövringsförsök.3 Men Hälsingborg var även före Kärnans tillkomst ett starkt fäste, vars motståndskraft Valdemar själv fått pröva under tremånadersbelägringen 1360. Ej heller hansestäderna kommo någon vart med slottet, när de två år senare hade dess erövring som sitt viktigaste krigsmål, lika litet som de lyckades med vapenmakt betvinga detsamma under den långvariga blockaden och belägringen 1368—69. De villkor, på vilka slottet 21\7 1369 överlämnades å hansestäderna — med eventuellt tillträde först % — visa, att dess rent militära försvarskraft inga lunda var bruten.4 Trots den viktiga militära uppgift, som Hälsingborg under Valdemars tid hade såsom nyckel till Öresund och Skåne, finnes det dock ännu större anledning att stanna vid Erik av Pommerns Sundspolitik som en faktor, vilken varit ägnad att giva Hälsingborg en väsentligt ökad politisk-ekonomisk betydelse för det danska riket. Därigenom vinnes också möjlighet att inordna ändringsarbetena på Häl singborgs slott såsom led i en mera omfattande plan, i vilken modernisering av slottet måste ha stått som ett mycket viktigt önskemål. Borgens uppgift hade i viss mån ändrats under utvecklingens gång. Under äldre medeltid hade Hälsingborgs slott sin största betydelse som den danske kungens fasta punkt på Skånes kust, av vikt icke blott för landsförsvaret utan också för att trygga överfarten från Själland till Skåne vid Sundets smalaste del 1 C. M. Smidt, Gurre. Fra Nationalmuseets Arbejdsmark 1933, s. 12, 14. — 2 Se ovan sid. 44 ff. — 3 L. M. Bååtb, Hälsingborgs bistoria II: 1, s. 360. — 4 Ibidem, s. 371.

138

Kärnand byggnaddhidtoria och för att knyta samman Skåne med det danska riket. I de krigshändelser, som utspelades kring Hälsingborg, kommo omständigheterna att låta den sistnämnda synpunkten starkast framträda; det var icke fientliga anfall utan nationellt fär gade rörelser i Skåne, som satte borgens försvarskraft på prov. Sedermera trädde en annan av borgens militära uppgifter mera i förgrunden. I egenskap av Sundsbehärskande fästning och hörnsten i den från dansk sida eftersträvade suprematin över Öresund kom borgen att under 1300-talets senare del och följande århundrade spela en mycket viktig roll, och dess militära värde som stark kustfästning växte, efterhand som Öresund blev ett centralt problem av allt större betydelse i dansk politik. Borgens stridsfront blev vänd mot havet lika mycket som emot land. Hälsingborg saknade visserligen en skyddande hamn, men så länge icke överlägsna fientliga sjöstridskrafter tvingat fartygen att uppsöka säk rare ankarplatser, utgjorde Hälsingborg en viktig operationsbas, där krigsskeppen kunde utrustas och en effektiv bevakning av det smala Sundet anordnas — sta dens medeltidshistoria ger oss åtskilliga exempel härpå.1 Icke minst såsom bas för kaparekriget, vilket vållade hanseaterna så betydande avbräck, hade Hälsingborg sin stora betydelse. Särskilt Peter Oxe, som omkr. 1435—144° innehade både Häl singborgs slott och Krogen, gjorde sig känd för sina energiska och inbringande kaperier. De båda slottens styrka visade sig, då denne rebelliske hö vitsman, förlitande sig på dem, vägrade att erkänna den nyvalde kung Kristoffer av Bajern som sin lag lige herre och öppet kunde trotsa riksregeringen, som såg sig nödsakad att under handla med främmande makter om hjälp för att kuva en upprorisk ämbetsman.2 Under den tid, 1370—1385, då Hälsingborg var i hansestädernas besittning — liksom tidigare, när Magnus Eriksson innehade Skåne — hade Danmark fått känna nackdelen av att icke militärt behärska Sundets östra strand. Valdemar Atterdags och Margaretas strävanden att återfå Hälsingborg redan innan den 15-åriga ockupationstiden hade utlupit visa, att besittningen av denna borg för Danmark var av fundamental betydelse. Behovet av en stark fortifikation vid den strategiskt viktigaste punkten av Öresund — liksom det militära försvaret överhuvudtaget av Sundets stränder — måste vid denna tid ha gjort sig gällande mera än någonsin förut, men blev ytterligare betonat, när Erik av Pommern, fullföl jande sin målmedvetna ekonomiska politik, 1429 utnyttjade sitt rikes geografiska förutsättningar till införande av Sundstullen och därmed började beskatta hela den internationella sjöfart, som koncentrerades i Öresund. Öresundsproblemets centrala ställning i kung Eriks politik tog sig också ut1 L. M. Bååth, Hälsingborgs bistoria II: i, s. 37, 379. 399* —2 Ibidem, s. 399 f. x39

Hälding borgd diott under medeltiden tryck i hans särskilda omsorger om Sundsstäderna och deras befästningar. Köpen hamn gjordes till Danmarks huvudstad och dess av hanseaterna 1368 förstörda slott återuppbyggdes och förstärktes. Malmö försågs med murar och Malmöhus grundades.1 Landskrona stad och slott anlades av Erik av Pommern. Sitt stör sta intresse ägnade han dock åt Sundets strategiskt viktigaste parti, farvattnet mellan Hälsingborg och Helsingör, som genom införandet av Sundstullen fick sin särskilda betydelse för Danmark. Hälsingborgs slott på östra stranden var ej längre tillräckligt; han anlade nu på själländska sidan det ståtliga Krogen, som Fredrik II sedermera förvandlade till det nuvarande Kronborg. Med sina bättre hamnförhållanden fick Krogen det direkta uppbärandet av tullen på sin lott. Men det ligger i sakens natur, att Erik ingalunda försummat det militärt icke mindre viktiga Hälsingborg. Båda borgarna behövdes utan tvivel för Sundets effektiva bevakning med hänsyn till indrivande av tullen, och deras styrka blev av • •

avgörande betydelse för det danska herraväldet över Öresund. I dessa nya upp gifter ligger en mycket stark motivering för de omfattande dispositioner, som vid tagits för att tillförsäkra Hälsingborgs slott ett maximum av militär styrka, i varje fall erbjuder det historiska händelseförloppet ingen naturligare bakgrund. För ändringarna inom borgen och Kärnans uppförande låta sig bäst förklara som led i Erik av Pommerns ekonomiska och militära Öresundspolitik. Vi ha härigenom kommit frågan om Kärnans byggnadstid närmare in på livet. Tyvärr är det jämförelsematerial, som från Erik av Pommerns tid finnes att tillgå, mycket obetydligt. Erik var visserligen en flitig fästningsbyggare, men hans borgar finnas ej längre kvar och ruinerna ha ännu icke varit föremål för byggnadshistoriska specialundersökningar.

Krogen (Kronborg), Wisborg och

Malmöhus visa, att han för sina nyanläggningar med förkärlek använde den re guljärt fyrsidiga planformen, vilket dock icke lät sig göra i Hälsingborg, enär han där var bunden av den yttre, rundade ringmuren och den djupa vallgraven. I Krogen fanns efter Hans von Diskows plan att döma icke något kärntorn 1558; förmodligen emedan det av obekanta orsaker blivit nedrivet.2 Däremot är Blå tornet i Köpenhamn, vilket anses vara byggt av Erik av Pommern, till sin yttre gestalt känt, även om tornet icke längre existerar. Det var kvadratiskt och hade samma femsidiga trapptorn som Hälsingborgs Kärna.3 Med antagandet, att Erik av Pommern varit Kärnans byggherre, ställas vissa i det föregående avhandlade frågor i en klarare belysning. Vi återvända nu till 1 Gustaf Clemensson, Malmö stads historia, s. 15 (Malmö 1914). — 2 Fredrik Weilbach, anf. arb. s. 50. — 3 Christian Axel Jensen, Ruinerne under Christiansborg Slot, s. 6.

Kärnans byggnadshistoria det möte, som ägde rum I9/12 1427, varvid Erik på Hälsingborgs slott mottog ärke biskopen av Uppsala jämte andra svenska prelater. Uppgiften att mottagandet skedde i »runda tornet, som är konungens särskilda bostad», bar ovan ställts i samband därmed, att det ute vid branten belägna, helrunda 1100-talstorn, vars nedre våning utgjorde borgens åt S. Mikael helgade kapell, till sina övre delar haft karaktären av typiskt bostadstorn, i varje fall vid slutet av 1500-talet. Det var med all sannolikhet detta torn, vilket 1427 betecknades såsom kungens sär skilda bostad. Att tornet uttryckligen säges vara runt, är ett ganska märkligt förhållande, och torde väl ha skett för att ställa detsamma i motsats till något eller några inom borgen befintliga torn av annan planform, d. v. s. fyrsidiga. Härmed är Kärnans existens antydd. Men det faktum, att kungen icke mottog de höga herrarna i sitt nybyggda bostadstorn utan i den äldre bostaden i Rundelen, kan tala för, att Kärnan vid tillfället ännu icke tagits i bruk som daglig bostad. Kärnan stod med andra ord år 1427 sannolikt ännu under byggnad. Något säkert bevis för saken utgör det citerade mötet givetvis ej; det runda tornet kan ju av någon anledning ha befunnits lämpligare, även om Kärnan varit färdig. Resultatet av undersökningen har blivit, att Kärnan icke är att räkna bland den äldre medeltidens byggnader. Den kan vara påbörjad tidigast något årtionde efter 1343, men sannolika skäl tala dock för, att den tillkommit först under 1400talets förra del och att dess byggherre varit Erik av Pommern. Då Kärnans byg••

gande enligt det föregående skulle stått i nära samband med införandet av Oresundstullen och anläggandet av Krogen slott, torde tiden omkr. 1420 kunna be tecknas som den antagliga för arbetets påbörjande.1 Kärnan hade emellertid föregåtts av ett annat byggnadsföretag, nämligen för ändringen av den älsta, helrunda kastalen till ett torn av kvadratisk form, vilket i sin ordning rivits ned för att lämna plats för Kärnan. Även för detta arbete utgör, som ovan visats, 1343 en terminus post— det kan således icke ligga någon längre tidsintervall mellan de båda tornbyggena. Det är svårt att få ett klart be grepp om, vad ombyggnaden egentligen har inneburit. Sannolikt företogs den i avsikt att skapa ett för bostadsändamål mera lämpat, fyrsidigt torn, alltså samma tanke, som förelåg vid Kärnans byggande.2 Man kan till och med våga ifrågasätta, om icke båda tornen hänföra sig till samma byggnadsföretag i så måtto, att föränd1 Det synes verkligen La existerat någon slags tradition av liknande inneLåll. Gillberg omtalar, att slottet av Hvitfeld ansågs grundat av Frode III vid tiden £ör Kristi födelse, »men andra Lålla före, att det av Konung EricL Pomerano 1.425, vid pas, är funderat». J. L. Gillberg, Historisk, GEconomisk ocL Geo grafisk Beskrifning öfwer Malmöhus Lähn, s. 232 (Lund 1767). — 2 Se ovan s. 25.

HäUingborgj dlott under medeltiden ringen av den runda kastalen först påbörjades, men att denna plan sedan av någon anledning övergavs, när man hunnit ett stycke på väg, samtidigt med att man be slöt sig för ett helt nytt tornbygge. Orsaken kan vara, att en ny och på området mera erfaren arbetsledare funnit det påbörjade tornet alltför svagt, särskilt be träffande grunden — just i fråga om grundens soliditet föreligger en högst avsevärd skillnad mellan de båda byggena. En sådan tydning styrkes av det osannolika däri, att man skulle ha rivit ett färdigt, högst några årtionden gammalt torn ända till grunden för att omedelbart återuppföra det till samma dimensioner och prak tiskt taget på samma plats. Men den kan också hämta ett visst stöd i jordlagrens beskaffenhet. Sektioner i närheten av den runda kastalen visade tvenne skikt, som uppenbarligen härledde sig från två mera omfattande byggnadsföretag inom borgen. Över kulturlagret närmast bottensanden fanns ett skikt av sandstensbrockor, tyd ligen från uppförandet av det runda sandstenstornet (fig. 33 c, 51 d, 124 d). Omkr. 30—50 cm. över detta lager iakttogs ett annat, betydligt tjockare (fig. 33 g, h), vil ket ävenledes utgjordes av avfallsrester från något byggnadsarbete av ansenliga dimensioner, med all sannolikhet Kärnan och med denna samhöriga byggnader. Till sin undre tredjedel bestod detta senare lager nästan uteslutande av sandstens brockor, medan dess övre parti även innehöll rikligt med tegel. Förklaringen till lagrets utseende kan vara, att sandstensmaterialet härrör från nedrivningen av den runda kastalen, medan det tegelblandade partiet däröver hör samman med uppföran det av såväl det äldre kvadratiska tornet som Kärnan. Något ytterligare avfallsskikt, som skulle kunna markera Kärnans byggande som ett särskilt företag, förefanns nämligen ej. Den första etappen i Kärnans byggande var alltså uppförande av de fyra (ur sprungliga) nedre våningarna. Därefter följde tornmanteln samt slutligen de båda (ursprungliga) övre våningar och lilla tornet. Någon möjlighet att tidsbestämma dessa byggnadsavsnitt med ledning av vid utgrävningarna gjorda iakttagelser föreligger emellertid ej. Däremot låter sig det sista byggnadsskedet — övervälvningen av de översta våningarna och inredandet av kapellet — datera med hjälp av de mynt, som blivit funna i fyllnadslagret över tredje våningens valv. Dessa peka på medeltidens sista årtionden, tiden omkr. 1500. En teoretisk möjlighet föreligger för, att kapellinredningen kan vara något äldre än valvslagningen, men detta är dock mycket osannolikt. Utan tvivel ha dessa åtgärder blivit samtidigt vidtagna, sedan Kärnan vid medeltidens slut förlorat sin betydelse som bostads torn och därför kunnat tagas i bruk för andra syften.

1^2

Arkebidko pdhudet ••

Ärkebiskop sh us et Förutom dessa rena försvarsanläggningar funnos innanför borgens murar en mängd byggnader, avsedda för det dagliga livets mångahanda behov: bostäder, förrådshus, magasin, verkstäder, stallar och fähus. De sparsamma uppgifterna om, huru denna bebyggelse på borggården tett sig, möta vi dock först under 1500talets senare del. Något fast borgkomplex bildade byggnaderna icke vid denna tid. Det Braunska sticket (fig. 117) visar dem kringspridda över hela borgområdet. Några av de viktigaste synas dock, åtminstone på 1600-talet, ha koncentrerats på dess sydvästra, i försvarshänseende bäst skyddade sida (se plan fig. 3). En klar boskillnad har i Hälsingborg rått mellan försvarsverken och de för andra ändamål avsedda byggnaderna.

Det i medeltidsborgar vanliga förhållandet, att särskilt

bostadshusen byggdes i fast anslutning till ringmuren, har där endast i undantags fall vunnit tillämpning. Slottsbyggnaderna ha legat fritt på borggården och även i regel isolerade från varandra och ha icke blivit indragna i det yttre försvarssy stemet. Orsaken härtill är säkerligen att söka i ringmurens och borgområdets stora utsträckning. Borggården var som en liten stad och tillräckligt omfattande för att tillåta uppförande av fristående byggnader; det skulle varit praktiskt oför delaktigt att sprida dem kring ringmuren. Vår kännedom om byggnaderna på borggården grundar sig huvudsakligen på inventarielistor från tiden 1602—16501 samt på uppgifter i länsräkenskaperna från 1500-talets senare del och 1600-talet, alltså på arkivmaterial från senare tid. 1610 års inventarium, som i detta hänseende är fullständigast, uppräknar ej mindre än 33 byggnader på borggården, förutom de rena försvarsverken. De voro med få undantag uppförda av korsvirke (murade »emellan stolpar») eller av trä2 och täckta av tegel eller någon gång av halm. I ett fall (badstugan) utgjordes takbe täckningen av näver och jord. De viktigaste byggnaderna voro följande: Slottsherrens bostad, av korsvirke, täckt med tegel. En byggnad, innehållande bakstuga och brygghus samt borgstuga för besättningen. Av korsvirke med tegeltak. »Gamla frustugan», sannolikt av korsvirke. 1 Rigsarkivet. Helsingborg Len. Kvittantiarums Bilag 1602 —1656. — 2 Träkusen kallas »boellkus» eller »bullekus».

Ordet är detsamma som det 1 nordvästra Skåne ännu använda »bålasfuga» ock kän-

syftar på de långa, liggande plankor eller kålar (jfr kålverk ock kvartersnamnet »Bollbro» i Hälsingkorg), av vilka byggnaderna voro uppförda. Huruvida byggnadstekniken varit knuttimring eller skiftesverk torde icke framgå av benämningen.

Häldlngborgd ölott under medeltiden Köksbyggnad (»steggers»), av korsvirke med tegeltak. Badstugan, av trä, täckt med näver och torv. En byggnad, innehållande skrivarestuga och fogdekammare. Porthuset, antagligen porttornet i ringmuren. »Det store stenhuset vid porten», vilket även kallades gamla frustugan. Kornhuset vid Kärnan, av korsvirke med 14 binningar, täckt med tegel.1 Den stora kornladan, av korsvirke med tegeltak. Stallbyggnaden, av korsvirke med tegel samt Smedja, korsvirke i 8 fack. Vidare funnos ett stall för fogden och skrivaren, ett vagnskjul vid frustugan samt ett hus, sannolikt av tegel, vid tornmanteln, i vilket skräddaren och redesvennen hade sina bostäder. Därjämte omtalas några byggnader av trä, för vilka ändamålet icke angives. I vad mån dessa byggnader kunna hänföras till medeltiden kan icke med be stämdhet avgöras. Att några voro av medeltida ursprung kan tagas för givet, men många nybyggnader hade också skett under 1500-talets senare del. Slottet synes ofta ha varit utsatt för skador, som påfordrade reparationer eller nybygg nader, sålunda hände det mer än en gång att stallet »förmedelst Guds storm och väderlek» nedblåste. Bland nya byggnader kunna nämnas borgstuga åren 1579 och 1657, brygghus 1580 och 1621, stall 1579, 1614 och 1636, kornlada 1582, mjölkhus 1642 och skrivarestuga 1646, vidare nämnas nya »rögehus», salthus, svinhus och flera »bullehus». En klar uppfattning om, vilka av de i inventarielistorna omnämnda husen, som gå tillbaka till medeltiden, är därför svår att ernå, och i detta sammanhang skall därför blott behandlas de byggnader, för vilka me deltida ursprung är säkert eller åtminstone sannolikt, nämligen ärkebiskopshuset och frustugan. Den enda byggnad inom Hälsingborgs medeltida slott, vars tillkomsttid med visshet är känd, var det stenhus, som ärkebiskopen Tuve Nilsson i Lund 1463 fick tillstånd att uppföra inom borgområdet, sedan hans gård i staden blivit för störd under Karl Knutssons härjningståg. Någon vid porten belägen byggnad är icke markerad på kartorna, men omtalas däremot upprepade gånger i slottets inventarier.2 Det är att märka, att ifrågavarande byggnad var, förutom det lilla hus vid tornmanteln, i vilket skräddaren och redesvennen bodde, det enda i 1 Se sid. 119, not 2. — 2 »Tbett store stenbus Wedt portenn som kaldis denn gamble fruerstufve», inventarium 1610.

»Dett steenbuss paa den böigre band indenn for portenn», inventarium 1629.

store stenbus wed portenn», inventarium 1650.

144

»dett

A rkebidkopdh tuet inventarierna upptagna huset av sten, vilket ger viss sannolikhet för, att det varit identiskt med ärkebiskopens hus, som ju också var av sten och låg vid porten. Ifrågavarande stenhus fanns enligt nyss citerade uppgifter vid portens norra sida (på höger hand innanför porten). Meddelandet om ärkebiskopens husbygge innehåller, att detta låg »i närheten av porten på södra sidan» (cirka portam ex parte meridionali).1 Det är icke fullt klart, om därmed avses, att huset byggdes söder om porten, eller om porten kom att ligga vid husets södra sida; sistnämnda

Fig. 139. Plan ao byggnadsgrunder norr om porttornet i Häts ing borgs siott. Skata 1:30. Uppmätning ao forf. 1932. tolkning är i varje fall icke helt utesluten.2 Om huset legat söder om porten (port tornet), skulle dess plats vara att söka på inre borggården, i vinkeln mellan ring muren och södra förgårdsmuren (se lig. 133). Huruvida någon stenbyggnad fun nits här, är icke känt; däremot ha rester av ett större stenhus kommit i dagen på den i inventarierna angivna platsen omedelbart norr om porten. På planerna (fig. 2—3) iakttages, att ringmuren norr om porttornet bildar ett framsprång utåt vallgraven av vid pass 30 m. längd. Det murstycke, som förbinder det framspringande partiet med ringmuren, går icke i rät vinkel emot denna, utan snett, så att det blir parallellt med porttornets norra sida. Vid grävningar ha icke några som helst spår efter vare sig porttorn eller ringmur kunnat påträffas, beroende 1 Scriptores minores Listoriae danicae medii sevi II, s. 125. — 2 Meddelande av dr L. M. Bååth.

I9 — 335o8. 11:2.

Häldingborgd dlott under medeltiden på, att djupa nedschaktningar ha skett. Men innanför platsen för murframsprånget funnos rester av en c:a 2 m. bred, vinkelböjd grund, så belägen, att den tillsam mans med framsprånget bildat en till porttornet anslutande, sned rektangel (fig. 128, 129, 133 n, 139). Endast själva hörnet var bevarat, medan muren emot port tornet till under 1600-talet blivit uppriven vid byggandet av några på annat sätt orienterade hus, av grundstenars beskaffenhet att döma av korsvirke eller trä. Den förra grunden, som måste härröra från en kraftig stenbyggnad, utgör rest av ett hus, vars sydgavel bör ha varit sammanbyggd med porttornet, medan byggnads kroppen sträckts emot norr och åstadkommit den förskjutning av ringmuren emot öster, som kartorna visa. Då porttornet legat något i sned vinkel emot denna del

Fig. igo. Plan av fo röta våningen i Börglumbiökoparnad ötenhuö på Voergaard. (Efter Lorenzen.) av ringmuren, har även husets plan kommit att visa skevheter. Måtten kunna icke exakt uppgivas, enär ringmurens och porttornets läge är svårt att med säkerhet beräkna, men den ungefärliga storleken passar väl med byggnader av samma art o

som ärkebiskopshuset. Åtskilligt talar således för, att det är lämningar av denna byggnad, som blivit framgrävda norr om porten. Kungen skulle i så fall icke velat upplåta plats för ärkebiskopens bygge på det inre borgområdet, utan låtit honom nöja sig med den yttre förgården. Notisen om ärkebiskopens husbygge innehåller endast, att huset nederst hade en stuga och överst en sal (stuba inferius et sala superius), en uppgift, som i all sin korthet dock ger ett begrepp om dess karaktär. Att en säkerligen välvd källareller bottenvåning dessutom funnits, kan på goda grunder antagas. I första vå ningen fanns i varje fall en »stuga» d. v. s. dagligstuga, till vilken vi i enlighet med det senmedeltida bostadsschemat ha att tänka oss en mindre kammare fogad. Översta våningen utgjordes av ärkebiskopens högtidssal, en motsvarighet till rid-

Friutug an • •

daresalen i Glimmingelius eller övervåningen i Uppsala ärkebiskopsborg. Over salen fanns utan tvivel en våning med skytteloft.1 Den byggnad, vars utseende ovan tecknats i grova drag, utgör exempel på en under senmedeltiden ganska allmän form av rektangulära bostadshus, som kän netecknat icke minst biskopsborgarna.

Exempel kunna hämtas från Uppsala,

Strängnäs (Cort Rogges hus), Borgeby i Skåne, Voergaard på Jylland m. fl.2 Den plan, som här visas från Börglumbiskoparnas Voergaard (fig. 140), ger en god före ställning om utseendet av en sådan byggnad med dess välvda stuga och kammare i nedre våningen. Detaljerna i ärkebiskopens hus på Hälsingborgs slott äro givet vis helt okända. Då stenhuset vid porten låg i själva ringmuren, är det antagligt, att det haft fortifikatorisk karaktär med försvarsanordningar, som anslutit till ringmur och porttorn. Det är en möjlighet, att Bernhard Wusenbencz' »alt frenkich haus» avser just denna byggnad; detta bör vara fallet därest Erik av Pommerns stora byggnadsprogram icke blivit fullföljt, eller om hans hallbyggnad av någon orsak varit ned riven vid 1500-talets mitt. Enligt Wusenbencz skulle kungen bo i detta hus, när han kom till slottet, en uppgift, som icke förefaller osannolik; ärkebiskopshuset var utan tvivel en förnämlig byggnad, som kungen med fördel kunde utnyttja, sedan han genom reformationen kommit i besittning därav. Det står i god över ensstämmelse härmed, att byggnaden vid porten år 1610 kallas »gamla frustugan»; kungen synes vid denna tid ha flyttat över till den nya frustugan i närheten av O

Rundelen. Ar 1637 användes ärkebiskopshuset (»stenhuset på slottet») som bo stad för »K. M:ts folk», när det hade ärende till Hälsingborg.3 1582 gjordes vissa reparationer i »det stora Kgl Maj:ts hus» på slottet; bl. a. byggdes ett bislag framför spiraltrappan upp till kungens kammare.4 Även detta kan gälla ärkebiskopshuset; vi ha dock, som förut framhållits, alltför ringa känne dom om 1500-talets slottsbyggnader för att med bestämdhet kunna avgöra dessa frågor.

Frustugan Frustugan var vid slutet av 1500-talet och 1600-talets början slottets förnämsta bostadsbyggnad, i vilken slottsherren residerade, och vari vissa rum voro reser1 A. Habr, Uppsala forna ärkebiskopsborg, s. ^1 f. — 2 A. Habr, anf. arb., s. 37 IF.; Nordiska borgar från medeltid ocb renässans, s. 121 IF. — 3 »En bemligbet uppsattes ån_yo vid stenbuset på slottet, varest K. M:ts folk logeras, när det kommer till slottet». Länsräkenskaper 1637. — 4 Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1582.

HäLding borgd dlott under medeltiden verade för kungens räkning.1 Den var uppförd av korsvirke i tvenne våningar, antagligen med en hög källarvåning, vars stensatta golvläggning påträffats vid grävningar på platsen. Övre våningen hade öppen svalgång2, ett till sitt ursprung medeltida drag, som flerstädes återfinnes i nordiska borgar — även den under 1600-talet förefintliga borgstugan i Hälsingborgs slott var försedd med svale.3 Frustugan låg på borgområdets västra sida, utmed ringmuren, dock utan att vara sammanbyggd med denna. Dess norra gavel var vänd mot Rundelen eller S. Mickels torn, och byggnaden sträckte sig i sydlig riktning tvärs över den plats, där Oscar II:s terrass nu går fram.

Dimensionerna voro omkr. 30X6 meter

(fig. 133 o). Frustugan hade genom en upphöjd gång förbindelse med det i ring muren stående, runda tornet, vilket ursprungligen inrymt borgens åt S. Mikael helgade kapell. Tornets båda våningar hörde samman med bostaden i frustugan på så sätt, att den undre av slottsherren disponerades som sängkammare, medan den övre utgjorde ett i vardagslag obebott gästrum. I det föregående är talat om denna kombination, som återspeglar medeltida bostadsförhållanden, och som för tornets del kan föras tillbaka till 1400-talet, då Erik av Pommern hade sin »sär skilda bostad» i detsamma.4 Frustugans plandisposition är icke möjlig att exakt rekonstruera. 1600-talets tidigare inventarier uppräkna bland rummen bl. a. frustugan, kungens sal, kungens sängkammare, skrivarekammaren, bispens kammare och Grubb ens kammare.

I de förnämligare rummen voro väggarna dragna med

rött kläde, 1629 betecknat som »oprödden och forslitt». 1650 uppräknas: för stuga, vinterstuga, frustuga, mörka kammaren, pigornas kammare, slottsherrens sängkammare, Grubbens kammare, bispens kammare, en »liden Contoar» samt några mindre rum. Däremot nämnes ingenting om några kungliga bostadsrum, möjligen av det skäl, att dessa icke blivit invente rade. Byggnaden var rikt försedd med eldstäder och bekvämlighetsinrättningar (»hemmelig gemach» eller »lönlig gemach»). En täckt gång gick från »vinter stugan» över till en träbyggnad, »mjölkhuset», i vars övre våning ett gästrum var inrättat (sannolikt identiskt med »dett bulle huus nest op til kongens sall» 1629). 1 Frustuga (»fruestufFue») var ursprungligen en särskild, för kvinnorna avsedd byggnad. I 1500-talets renässansslott betecknar frustugan ett av rummen i bostadssviten, så t. ex. i Malmöhus, där kungsvåningen bestod av frustuga, riddarsal, ett litet vaktrum, dagligstuga samt ytterligare ett rum. Emellertid användes även, som i Hälsingborg, beteckningen frustuga för en bei byggnad. I räkenskaperna avses med ordet fru stuga än själva buset, än ett av rummen i detsamma. — 2 1650 års slottsinventarium förekommer vid fru stugans rumsbeskrivning uttrycken »Udj forstuenn Wunder suallen» samt »Wdj Bispens kammers-------------j gammel Trappe op till suallen paa hussit». — 3 »Paa LofFted offuer Borgestuenn 1 Trappe op till loffted med en sualle». Inventarium 1650. — 4 Se ovan s. 26 IF.

148

Fr im tug an Av det tillgängliga arkivmaterialet, som ej sträcker sig längre tillbaka än till 1500-talets sista fjärdedel, framgår beträffande frustugans ålder ingenting annat, än att den med säkerhet existerat före år 1579. Detta år företogs nämligen re parationer i förbindelsegången mellan frustugan och S. Michels torn.1 Att Kärnan omkr. år 1500 upphört att användas som bostad framgår därav, att dess förnämsta bostadsvåning då blivit omändrad till kapell. Andra bostads byggnader för kungen och slottshövitsmannen måste alltså vid denna tid ha fun nits inom borgen. Det är en möjlighet, att frustugans uppförande står i samband med nyssnämnda åtgärd i Kärnan2, men några grundade slutsatser härom kunna icke dragas av det nu föreliggande materialet. Men även om frustugan helt eller delvis varit av medeltida ursprung, hör den, liksom inredningen, i sitt genom slottsinventarierna kända skick samman med ett yngre skede i borgens historia än det, som här varit föremål för behandling. Anmärkningsvärt är, att i 1610 års inventarium icke mindre än trenne fru stugor omtalas, av vilka två kallades »gamla frustugan». En av dessa var »ärkebiskopshuset», den andra en byggnad, sannolikt av korsvirke och av hög ålder, vilket framgår därav, att den 1610 »står på stötter» d. v. s. var uppstöttad med stolpar för att ej falla eller blåsa omkull. Sådan »uppstöttning» var ganska van lig och fick stundom företagas även vid relativt nya hus.3 De trenne frustugorna torde återspegla olika faser i utvecklingen av bostadsförhållandena inom borgen. * De år 1932 företagna grävningarna omkring Kärnan ha varit ägnade att be lysa viktiga skeden i Hälsingborgs slotts medeltida utvecklingshistoria. Det har blivit möjligt att fastställa borgens existens redan vid mitten av 1100-talet och att rekonstruera huvudlinjerna i dess älsta plan.

Vi kunna vidare genom det vid

1 Rigsarkivet. Länsräkenskaper 1579. — 2 Malmström uppgiver (Till Helsingborgs stads ock slotts historia s. ii) att frustugan skulle varit uyuppförd av Christian Thomesen Sehested. Han var emellertid länsherre i Hälsingborg endast en kort tid.

Det vid hans tillträdande uppsatta inventariet är daterat

1629 29/4 och nästa inventarium redan samma år.

I detta angives »dett huus, slotzherren haffuer hanns

werelse paa, att were forferdiget i Christian Thommissenns fornge lensmand hans tid, med schellnmg (skällna = foga mellan takteglen med murbruk) och enn nye trappe under fruerstuenn». De sistnämnda uttrycken göra det klart, att »forferdiganet» endast kan ha inneburit en reparation.

Hya reparationer på

frustugan gjordes redan på 1630-talet, och inventarierna liksom räkenskaperna ha både före och efter Christian Thomesens tid fullt likartade rumsbenämningar. Ar 1610 var »den gandske Lenge Well Wedt magtt». — 3 Ett boningshus får förutsättas ha haft så pass solid konstruktion, att »opstöttningen» innebär, att huset varit rätt gammalt. Eljest kan uppstödjandet icke alltid tagas till intäkt för högre ålder hos en byggnad. Den stora stallbyggnad, som uppfördes år 1610 under Anders Billes länsmanstid synes ha varit dåligt byggd och erbjudit för stor väggyta för vinden. Den var redan 1629 »flux forfalden och opstöttet på bägge sidor».

Hälolng borgo olott under medeltiden grävningarna framkomna materialet följa successiva förändringar såväl av bor gens plan som av dess viktigaste byggnader, kulminerande i den omläggning, som • •

inleddes med Kärnans uppförande under senare medeltid. Aven för studiet av Kärnans egen byggnadshistoria bar arbetet lämnat material av stort intresse. Dessa grävningar ba emellertid berört endast en relativt ringa del av det stora borgområdet, eburu utan tvivel dess byggnadsbistoriskt sett viktigaste parti. På vissa avsnitt av borgplatån, där djupa gravar under 1600-talets fortifikationsarbeten anlades, äro alla medeltidslämningar nu i grund förstörda. Men på några punkter föreligger dock möjligbet att vid framtida grävningar ernå nya resultat, som i sin mån kunna komplettera eller justera de ovan framlagda syn punkterna på borgens bistoria ocb bidraga till att för oss fullständiga bilden av Hälsingborgs medeltida slott.

HÄLSINGBORGS MEDELTIDA KYRKOR AV

Torsten MJrtensson

SLUTET AU MEDEL TIDEN äro inalles åtta kyrkor och kapell kända i Hälsingborg, nämligen sockenkyrkorna S. Maria, S. Petri, S. Clemens och S. Olai, dominikanerklostrets kyrka, helgad åt S. Nicolaus, Heliga korsets ka pell samt slutligen innanför borgområdet S. Mikaelskapeilet och det kapell, som vid medeltidens slut inreddes i Kärnan. Mogens Madsen uppräknar dem, med undantag av borgkapellen, i sin beskrivning till sticket i Brauns' stadsbok och tilllägger, att icke ens ett spår återstod av »de en gång så storartade byggnaderna». Helt bokstavligt får detta yttrande dock icke tolkas, eftersom ännu vid 1700talets början rester av S. Petri kyrka enligt prosten Rönbecks berättelse voro synliga ovan jord.1

Men det är dock tydligt, att man icke tövat med att till

godogöra sig det byggnadsmaterial, som fanns att tillgå i de nu försvunna kyr korna.

Ar 1537 upptages i Hälsingborgs slotts inventarium »en stor hob Bly»,

som »blefif* brodett af s:ti Clemetz kiercke for Helsingborg»;2 det var alltså kyr kans blytak, som redan året efter reformationens införande i Danmark hade ri vits ned. Genom grävningar på olika platser uppe på platåområdet ha lämningar efter fyra av de försvunna kyrkobyggnaderna kunnat återfinnas. Fyndplatserna ligga vid Vattentornet på Olympia, vid S. Clemensgatan, på läroverksplanen samt vid Terrassen, ända ute vid branten. Byggnaden på sistnämnda plats var S. Mikael, slottets kapell, en kombination av bostadstorn och rundkyrka, som här ingående be handlats i samband med borgens historia.3 På läroverksplanen hänförde sig fyn 1 Se nedan sid. 156. — 2 Hälsingborgs bistoria II: 1, bilaga F, s. 4^5- — 3 Se ovan sid. 26 ff.

Hälsingborg<4 medeltida kyrkor den till ett helt byggnadskomplex, som icke kan ha varit något annat än dominikanerklostret. Om de båda övriga fyndplatserna ha delade meningar rått, i det att Wibling1 betecknat den vid S. Clemensgatan påträffade kyrkan som S. Petri, medan Trapp2 ansett dessa byggnadsrester härröra från S. Clemens.3 Då frågan har sin stora betydelse för den älsta stadens topografi, är en närmare utredning här påkallad för identifiering av de båda kyrkorna. Kartan fig. izfi visar jordområdena omkring fästningen, sådana de tedde sig enligt 1787 års karta. Fästningsverken voro visserligen vid denna tid raserade, men de gamla vallar och gravar, som omslutit 1600-talets fortifikation, gjorde sig dock fortfarande gällande i terrängen och bildade den på kartan markerade stjärnformiga figuren. Denna utgjorde även yttre ägogräns för jordarealerna inom det forna fästningsområdet, vilka vid den tid, från vilken kartan härrör, voro an slagna till lönejordar för magistraten i Hälsingborg. Platåområdet kring fästningen var indelat i v ångar, vilka skildes åtavLångvinkelsgatans ravin och den därigenom gående infartsvägen från öster. Norr om Lån g vinkelsgatan låg Lilla Möllevången, medan området söder om nämnda gränslinje utgjordes av Slottsvången. Före byggandet av 1600-talets omfattande fästning sträckte sig Slottsvången ända fram till den medeltida borgens vallgrav. Det stycke, som sedermera blev inkorporerat med fästningen, utgjorde efter den nas rasering en särskild vång, kallad Tornvången efter den där kvarstående Kärnan. När fästningsverken på 1650-talet skulle utvidgas, voro spåren efter den älsta medeltidsstaden uppe på platån för längesedan utplånade, och dess plats intogs av åkrar och ängar, av vilka flera voro i kyrkans eller borgerskapets ägo. Vissa jordar måste nu tagas i anspråk för fästningens behov. Kronan lade beslag på den åker och ängsmark, som föll innanför den utstakade fästningslinjen, men i stället för den jord, som innehavarna därvid miste, erhöllo de dels ersättning av kronojord i Möllevången eller Slottsvången, dels ordnades ersättningsfrågan på annat sätt, allt i enlighet med förslag, som på konungens order uppgjordes av Knut Ulfeldt och Ivar Krabbe. Dessa bytestransaktioner äro av intresse, emedan de giva vissa antydningar om jordförhållandena på platsen före fästningens byg gande och därmed möjligheter att identifiera de kyrkor, vilkas rester blivit på träffade innanför vallarna, alltså på den forna fästningens mark. 1 C. Wibling i Helsingborgs Dagblad 1907 22Ig, 3%, Helsingborgs Posten 1908 l6/i, 1910 ^/g. — 2 Oscar Trapp i Helsingborgs Posten 1 904

/io, 1907 23/s, ^/g. — 3 Namnet S. Clemensgatan bar tillkommit efter upp

täckten av de förmodade resterna av S. Clemenskyrkan. Gatan bette förut Långvinkelspromenaden.

152

Häbingborgo medeltida kyrkor Ett av jordbytena, som rörde flera jordägare i Slottsvången och som ordnades genom ett kungligt brev 1655 II/7I, ger oss fullgoda bevis för, att de båda kyrkorna varit S. Clemens och S. Petri, men upplyser däremot icke om, till vilken av fynd platserna namnen skola hänföras.

SLOTTS jREKTORS/ 'lönings-/

V A N G E N Munkängen

'\\

JORD '

FASTORS

LILLA

V A N G E N

LONINGSJORD

R NA

Vintapparelyckan

Pottmakare lyckan

M 0 L L E(

Dammåker

-V A N G E N Bollbrolyckan

Fly. 1 /fi. Plan Över FEald ing borg, vid ande fördelningen av vångarna efter 1787 ård karta. A S. Alaria, B borg området, C ptatden for S. CLem end, D ptatden för S. Petri, E ptatden för dominikanerklodtret (S. Nicolai). Bland dem, som miste sin jord, var även sockenprästen i staden. Han inne hade »efter landeboken på slottet» följande jordar2: två åkrar, som kallades S. Ped ers kyrkogårdsåkrar, vilka i gamla tider skulle besås med tillsammans 50 skäppor korn; en liten lycka, benämnd »closters lycke» på 6 skäppor korn; en kyrkogård, kallad S. Clemens kyrkogård, beräknad till ett utsäde av 8 skäp1 Rigsarkivet.

Skaanske Tegnelser. — 2 Wibling bar antagit, att förteckningen i kungabrevet 1655

11!7 skulle upptaga jordarna i ordning efter deras läge från norr till söder. Vintapparelyckan, vars kvar varande del gränsade till fästningsområdet i söder, upptages nämligen sist.

Under sådana förbållanden

skulle S. Peders kyrkogård ocb därmed S. Petri kyrka ba kommit längst i norr. Emellertid bar därvid 20 — 33508.

II: 2.

*53

Hälo ing borg ö medeltida kyrkor por korn samt slutligen en äng, Prästängen, som skulle ränta fem lass. För dessa ägor erhöll han ersättning i Möllevången (»pastors löningsjord»), varjämte ersättning för tionde ordnades för de jordar, som kronan tog i anspråk. Orden kyrkogård och kyrkogårdsåker göra det fullt klart, att det varit platsen för de försvunna medeltidskyrkorna, som intill 1655 varit anslagna till lönejordar åt sockenprästen.

Magnus Erikssons gata

Fig. 1 g2. Ptatden för S. Petri kyrka. Det gäller nu att utröna, vilkendera av kyrkorna, som varit resp. S. Clemens och S. Petri. S. Clemens kan lokaliseras med utgångspunkt från en annan jordbytestransaktion, ordnad genom kungligt brev 1655 17% \ varvid borgmästareänkan Maren Jens Christensens (änka) fick gården Mårtenstorp (nuv. Gustafslund) i ut byte mot jord i S. Clemens vång. Borgmästare Jens Christensen hade genom köp förvärvat denna jord, som »kaldis s. Clemmeds vangh» och år 1645 uppgavs från Hänsyn icke tagits till det tidigare jordbytet med Maren Jens Christensens, ej Heller till det faktum, att prästens ägor falla Helt utanför en sådan uppräkning.

Hans ägor, spridda på zf ställen, upptagas näm

ligen icke med Hänsyn till läget i förhållandena till de övriga jordar, som bytestransaktionen gällde, utan i den ordning, vari de stå angivna i Lunds stifts landebok av år 1569. — 1 Riksarkivet. Skånska kommis sionen CC. Brevet finnes i original 1 Hälsingborgs museum.

Häloing borgd medeltida kyrkor Arilds tid ha tillhört borgerskapet;1 namnet hade således mycket gammal hävd. Området var av betydande storlek, och Maren Jens Christensens tillförsäkrades i byteshandlingen rätt att behålla den jord, som eventuellt kunde bliva över och ej erfordrades för fästningens behov.

Det visade sig också, att jordstycken på

tillsammans 61/6 tunnland, belägna både utanför och innanför vallen2, kunde av varas; dessa arealer tillhörde således fortfarande Maren Jens Christensens. Vid

Nr 46

N G VIN

V:A

i\i 11 f 111 Fig. 7yj. Platéen for S. Clemené kyrka. hennes död ärvdes de av döttrarna, av vilka Bengta, gift med professorn Olof Johansson Bager i Lund, sålde sin anpart till handelsmannen Isak Jespersson i Hälsingborg, medan Maren, änka efter löjtnanten Carl von Bruning, sålde sin till handelsmannen Simon Jensen. I Simon Jensens fastebrev 1674 3I/7 (som även gällde Isak Jesperssons av honom ärvda jord) få vi en tillfredsställande upplysning om jordens belägenhet.3 Den angives nämligen där ligga »Norden for Helsing borg uden for ^Välden och kaldis S:t Clemmens Wang». 1 Rigsarkivet. Akter ang. Besigtelser paa Lenene i Skaane, Bleking o g Jylland 1645—46. — 2 Dessa jordstycken ifrågasattes vara bekövliga för de förstärkningar av fästningsverken, som av svenskarna pla nerades på 1600-talet. Maren Jens Ckristensens’ arvingar anköllo då om vederlag för denna jord »liggendis Inden ock uden om nu werrende Staadz fortificasion». Riksarkivet. Skånska kommissionens kandlmgar.— 3 Brevet finnes 1 original i Hälsingborgs museum.

155

HäUingborgo medeltida kyrkor Härav framgår, att S. Clemens vång varit namn på en jordareal av bety dande storlek, vilken legat på ömse sidor om bastionslinjen i fästningens norra del, d. v. s. i det område, som på kartan fig. lzfi kallas Lilla Möllevången. Namnet S. Clemens vång bar icke av muntlig tradition bevarats till våra dagar. Men det bar däremot i lagfarts- ocb köpehandlingar bebållits ända fram till mitten av 1800-talet. Så sent som 1836 utfärdade magistraten ett fastebrev på det jordstycke, som å 1787—88 års karta betecknades som n:r 30, »Damåker kallad», vilken jord angavs ligga i Lilla Möllevången eller S. Clemens vång. Samma beteckningar användes, då en del av ifrågavarande jord, gränsande intill pastors löningsjord, år 1864 försåldes. Det lider icke minsta tvivel om, att namnet på samma sätt upprepats i lagfartsbandlingar vid köp efter köp ända sedan medeltiden. Sammanhanget gör det sannolikt, att S. Clemens vång i själva verket är ett äldre namn på hela Lilla Möllevången. I varje fall står det klart, att jordområdena i omedelbar närhet av den kyrka, vars rester påträffats norr om Långvinkelsgatan, under mitten av 1600-talet ocb lång tid dessförinnan kallades S. Clemens vång. Det är under så dana omständigheter givet, att namnet kommer från S. Clemens kyrka, ocb att det varit denna, som legat på höjden norr om Långvinkelsgatan. För den andra, vid vattentornet belägna kyrkan, bar funnits en tradition, som bestämt utpekat densamma som S. Petri. Prosten Rönbeck berättar nämligen i sin beskrivning över Hälsingborg av år 17291, att rester efter en kyrka kunde iakttagas »på backen, vid pass ^00 steg ifrån Tornet, emot öster». Bönderna i Filborna hade berättat, att den betat S. Peders kyrka, och att landsförsamlingen där fordom hållit sin gudstjänst, varvid latinske skolmästaren genom en av disciplarna bestyrt sången, »bvaremot han bekommit Påskamat av Fillborna ocb Ram lösa, den han ännu åtnjuter». Traditionen, som alltså var förbunden med då fort levande realiteter, gällde ju landsförsamlingens egen kyrka, av vilken rester fort farande funnes att se, ocb bär alla tecken av att vara fullt trovärdig. Den bestyrkes emellertid även av jordbytesbandlingarna rörande fortifika tionen. Nyssnämnda bytestransaktion 1655 IT/7 berörde även borgmästaren Ennert Pedersens änka, Maren Ennerts. Hon miste en kyrkojord i Slottsvången, för vil ken bon enligt landeboken haft att i jordskyld erlägga 22 V* skilling. Den åsyf tade landeboken, ur vilken uppgifterna om kyrkojordarna hämtats, är Lunds stifts landebok av år 1569.2

Men i denna stå endast tvenne jordar upptagna,

1 Hälsingborgs pastorsarkiv. Avskrifter i Coll. Rönbeck T. 1 och Scanica, V. Faxes saml. i Lunds univ. bibi. samt i Rigsarkivet. — 2 Landsarkivet i Lund. Jfr L. M. Bååth, Hälsingborgs historia II: i, s. 297.

S. Petri taxerade till 22x/2 skilling, ock båda dessa uppgivas ligga i S. Peders vång. Då Maren Ennerts jord uttryckligen säges ka legat i Slottsvången, alltså söder om Långvinkelsgatan, följer kärav, att S. Peders vång varit namn på ett område, som omfattat åtminstone viss del av den senare Tornvången. Möjligen kar S. Peders vång varit detsamma som Slottsvången. Under alla omständigketer kar S. Peders vång legat vid eller omkring de vid vattentornet framgrävda lämningarna av en kyrkobyggnad. Identifieringen av S. Clemens ock S. Petri kyrkor torde kärigenom vara fullt bestyrkt. S. Petri kar legat vid vattentornet, medan S. Clemens, köpmanskyrkan, blivit anlagd norr om ock nära den väg, som österifrån genom Långvinkelsgatans ravin ledde ned till staden.

S. Petri Resterna av S. Petri kyrka framgrävdes år 1910 i kv. Vattentornet på Olympia.1 De lågo öster om ock omedelbart invid tornbyggnaden, vid vars upp förande år 1885 västra delen av byggnadens grund måste ha blivit genomskuren (fig. 142). Andra delar av grundmurarna kade förstörts vid nedgrävningar för led ningsrör, men tillräckligt mycket fanns dock kvar för att kunna bestämma kyrkans storlek ock plan (kg. 144). Den kade kaft rektangulärt långhus ock kvadratiskt, rakslutet kor. Typen är inom Danmarks romanska konst mycket allmän ock kännetecknar flertalet av de romanska landskyrkorna.2 I övrigt erbjöd S. Petrikyrkan flera gåtfulla drag, vilka på grund av byggnadslämningarnas fragmen tariska skick äro svåra att förklara. Murarna synas ka varit av osedvanlig tjocklek, på sina ställen kalvannan meter nere vid golvnivån. Att sandsten i stor utsträckning utgjort byggnadsmaterial framgår därav, att en mängd sandstenskvadrar funnos vid utgrävningen. Tvenne av de tillvaratagna sandstensblocken visade sig kärröra från ett rundbågigt fönster av den vanliga roman ska formen, med starkt skrånande smygar ock kelt smal dagöppning. På trenne av de kuggna kvadrarna finnes samma stenkuggarmärke, ett djupt inmejslat L. Vid sidan av detta synes ett likarmat kors, på ett egenartat sätt bildat av vårds löst applicerade, grunda hugg med en smal mejsel (fig. 158). I det någorlunda bevarade partiet av murverket (västra delen av norra långhusmuren) utgjordes det inre murlivet av okuggna eller på sin höjd kluvna gråstensblock i ett skift 1 A. Lindblom ocb Sigfrid Ewald, En medeltida kyrka ocb kyrkogård i Hälsingborg, undersökta år 1910.

Hälsingborgs museum, Årsberättelse för år 1910, s. 19 IF. — 2 M.. M.ackeprang, Vore Landsbykir-

ker, s. 34.

x57

Hälolng borgo medeltida kyrkor (fig. 145, 147). Då detta låg på högre nivå än ett bevarat stycke av tegelgolvet i kyrkan, kan det icke gärna ha utgjort grund, såvida man icke vill räkna med, att golvet i kyrkans västra del legat omkr. en halv meter lägre än i huvudpar tiet. Invid tegelgolvet fanns ett språng om c:a 30 cm, varefter muren synes ha blivit tunnare — här fanns också sandsten i murlivet. Dessa förhållanden få

Fig.

lgg.

Plan av resterna av

S. Petri kyrka.

Uppmätning av

S. Ewald igio.

sannolikt sin förklaring därav, att kyrkan blivit föremål för ändringar eller re parationer, vilkas omfattning givetvis icke kan kontrolleras. Under golvet an träffades smält bly i stora mängder, som visade, att kyrkan härjats av eld — gråstensmuren står kanske i samband med förstärkningsåtgärder i kyrkans inre, vid tagna på grund av skador, som murverket lidit under branden. I det smalare murpartiet låg en tunn sandstenshäll, som på ena sidan hade en väl huggen rundbågsfris.1 Senare undersökning har visat, att liknande fris fanns även på 1 L. M. Bååtb, Hälsingborgs Listoria, I, lig. 182.

158

S. Petri hällens andra sida, och att den i själva verket var en romansk gravsten, som blivit använd såsom byggnadsmaterial (fig. 182).1 I det kalkbruk, som satt fast på hällen, iakttogos små fragment av tegel. Det är påtagligt, att hällen icke hör samman med det älsta bygget utan kommit dit under senare tid, vare sig det nu rör sig om en tillfällig reparation eller, vilket också är möjligt, det murparti, i vilket stenen låg,

Fig. 14g. Detalj av murpartiet C å fig. 144.

Uppmätning av S. Ewald 1010.

helt enkelt utgjort en igensättning av den ursprungliga ingången i norr. Denna bör nämligen ha funnits ungefärligen på detta ställe i muren. I sistnämnda fall har kyrkan, vilket i och för sig är sannolikt, blivit tillbyggd emot väster. Dessa frågor kunna emellertid nu icke besvaras; det är dock tydligt, att kyrkan varit föremål för ändringar. Fynden av smält bly under golvet tyda på, att kyrkan vid tiden för branden saknat skyddande valv och liksom de flesta romanska kyrkor ur sprungligen haft plant innertak av trä eller också öppen takstol. 1 Se nedan sid. 192 ff.

*59

Häloiagborgo medeltida kyrkor Av kyrkans inventarier är en klocka ännu kvar, numera upphängd i Mariakyrkans torn, dit den flyttades, då S. Petri bröts ned.1 Ännu in på 1800-talet hade landsförsamlingen fri ringning med denna klocka. Den är icke daterad, men har en egenartad zickzackdekoration av repstavar, fullständigt överensstämmande med klockan i Kongsted på Själland. Båda måste vara gjutna av samme mästare, och då den senare har en inskription, som meddelar, att den gjutits av »Magister Petrus» år 1397, måste klockan från S. Petri vara ungefär samtidig.2 Beträffande kyrkobyggnadens ålder kan blott sägas, att den med all sannolik het blivit byggd senast vid slutet av 1100-talet, eftersom materialet i stor utsträck ning varit natursten. Den har emellertid säkert haft en föregångare på platsen,, sannolikt en byggnad av trä. Därpå tyder det förhållandet, att södra långhus muren dragits fram över tvenne gravar, vilket förutsätter en äldre kyrkobyggnad med ett annat läge än den, vars rester blivit framgrävda. Denna träkyrka, som torde ha varit den första kyrkan i staden, kan gå tillbaka till 1000-talet — stads bebyggelse existerade i Hälsingborg redan 1085, vilket framgår av Knut den heli ges gåvobrev till S. Laurentiikyrkan (domkyrkan) i Lund.3 I skrift är kyrkans existens belagd från år 12^9, då Kristoffer I under striden med ärkebiskopen Jakob Erlandsson i Lund anklagade den senare för att ha tillvällat sig överhögheten över denna kyrka. Härav framgår, att kungen hade patronatsrätt till S. Petri kyrka, vilket torde innebära, att den blivit anlagd på kungsgårdens mark.4

S. Cl emens Norr om Långvinkelsgatans övre del låg den kyrka, som blivit helgad åt S. Clemens, sjömännens och köpmännens skyddspatron5 (fig. 143). Vid grävningar 1912 —13 visade det sig, att norra långhusmurens grund gick fram ute i gatan, parallellt med gatusträckningen och mitt för tomten kv. Långvinkeln n:r 15, medan grunden till södra långhusmuren påträffades inne på ifrågavarande tomt (fig. 146).6 Bevarade voro endast grunden till dessa långhusmurar samt obetydliga fragment av grunden till västsidans vägg och korets östvägg. Tvenne slitna trappstenar, som markerade södra ingången, lågo kvar på sin plats. Av murverket voro endast obetydliga rester kvar, dels vid anslutningen mellan kor och långhus på södra sidan7, dels vid södra ingången, tillräckliga för att visa, att materialet varit kva1 Enligt prosten Rönbeck. Se sid. 156, not 1. — 2 F. Uldall, Danmarks middelalderlige Kirkeklokker, s. i/{9- — 3 L. M. Bååtb, Hälsingborgs bistoria I, s. 17.4 fiF. — 4 Ibidem I, s. 214. — 5 Ibidem I, s. 210 ff.„. II: 1, s. 317 ff. — 6 Ibidem I, fig. 176. — 7 Ibidem I, fig. 175.

l6o

Fig. 146. Grunden tilt S. Clemené dödra lång huvmur, éedd uppifrån, under utgrävning 1915.

Fig. 147. Fran utgräoningen av S. Petri lgio.

Fig. 148. /Medeltida hä Ilk id tor av danddten utanför S. Clernend dödra mur.

S. C Lernend derhuggen sandsten. Golvet var av lera, som antagligen haft en senare belägg ning av tegel. Vid undersökningen tillvaratogs en sockelsten, försedd med skråkant, samt en 9 cm. tjock sten med en kvartsrund urskärning av c:a 22 cm. radie.

Då

stenen synbarligen legat vågrätt, torde den ha avgränsat en halvrund nisch. På insidan fanns vittning i flera lager. Vid grävningar på denna plats, företagna 1890 på föranstaltande av konsul Oscar Trapp, hade spår av kyrkan påträffats. Därjämte fanns en skulpterad sandsten, vars betydelse är oviss (fig. 159). Det är en hörnsten, som på två sidor har en långsgående, låg rygg, belagd med mot varandra vända bladlister med rundade bladlappar och mittnerv, som på ena sidan är gjord i kraftig relief, på den andra med blott inhuggna ränder. Mellan bladen finnas tvenne små, karak teristiska bågveck. En snarlik bladfris möter oss på den romanska dopfunten i Munka Ljungby kyrka, vilken av Tynell anses vara en relativt sen efterbildning av Mörarps kyrkas funt, och likaså på den vid S. Clemens funna gravhällen fig. 184.1 Den ursprungliga S. Clemenskyrkan var en byggnad av små dimensioner med rektangulärt långhus och kor (fig. 150).

Huruvida koret varit rakslutet i öster

eller haft halvrund absid kan icke avgöras, då de framgrävda byggnadslämningarna här voro alltför obetydliga för att medgiva säkra slutsatser. Lång husets ursprungliga längd var 13 och bredden 9 m. medan motsvarande mått i S. Petri utgjorde 18 och 11 m.; den senare var alltså betydligt större. S. Clemens hade emellertid under medeltiden varit föremål för utvidgningar. Vid grävningen 1912—13 iakttogs i gatan ett stycke väster om långhusets norra mur en med denna parallell grund av c:a 5,5 m. längd, vilken låg något närmare kyrkans mitt linje. Denna grund bör sättas i samband med vissa uppgifter om fynd, gjorda 1884 på tomten närmast väster om den, över vilken de 1912 framgrävda byggnads delarna sträckte sig. Här hade vid grundgrävning för en nybyggnad påträffats enligt arbetarnas •— säkerligen något överdrivna — uppgifter omkr. 200 skelett, av vilka många legat i kistor av sandstenshällar. En av de senare, en barngrav av blott en meters längd, undersöktes av sedermera professor Sven Söderberg i Lund. I sin till Vitterhetsakademien insända redogörelse omtalar han, att arbe tarna även hade tagit bort ettunderjordiskt»stengärde»,som i norra gränsen skjutit in på tomten och sträckt sig omkring 4 fot ned i jorden. Det bestod av gråsten utan murbruk.

Det ungefärligen angivna läget är markerat av en båglinje på

planen (fig. 150, a). Det är iögonfallande, att detta »stengärde», som utan tvivel har varit en bygg1 Lars Tynell, Skånes medeltida dopfuntar, s. 113 (Lund 1915).

21— 335o8-

IL 2.

l6l

Häloingborgo medeltida kyrkor nadsgrund, alldeles motsvarar den grund, som låg i gatan utanför tomten. Ställes dessa grunder i förbindelse med byggnadslämningarna på tomten n:r 15, få vi en plan, som visar, att den ursprungliga kyrkan blivit tillbyggd emot väster, och att samtidigt eller senare ett torn uppförts framför den nya västfasaden. Av tillbygg nadens nordvästra hörn kunde grunden även spåras. S. Clemenskyrkan synes sålunda ha erhållit den i romanska kyrkor mycket vanliga förlängning emot väster, som vi funnit antaglig även för S. Petri och

Fig. 1 gg. Plan av hättkiétor av é andé ten på éydöidan av S. Ctemené kyrka (jfr fig. 148). 1:20. Uppmätning av förf. igig. som också exemplifieras av grannkyrkan i Raus, vilken dock ej som S. Clemens fått torn framför västgaveln. I närheten av S. Clemens har funnits en skråkantad sockelsten av tegel av samma utseende som de, vilka bilda den övre indrag ningen å Kärnan, men med ytan överdragen av mörk, grönaktig glasyr (fig. 154 s). Möjligen hör den samman med tillbyggnaden av kyrkan. Den ursprungliga k}^rkan bör, av materialet att döma, ha varit uppförd vid mitten eller senare hälvten av 1100-talet. De älsta myntfynden på platsen äro från Valdemar Sejrs tid eller 1200-talets förra del. Tillbyggnaden har antagligen varit senmedeltida, men kan icke närmare dateras.

162

CL e m e n s g utan.

Luj. 150. Plan av resterna av S. Clernend kyrka. Uppmätta av förf. 191 j. V'id a, med éumniaridkt angivna gränder, det 188g bortéchaktade »étengärdet».

s-t

Hälolng borgd medeltida kyrkor Utanför kyrkans murar ock även inne i byggnaden blottades flera medeltida källkistor av sandsten. På södra sidan lågo de tätt invid ock över varandra

// */ *//f a A

// A *'-/ I

//// ///« '/fy' / / /■//A /// / '"/W/y

i J

»•v» < r* » ■ • <• S

=£-

i#." 4.

jyi. Plan av byggnadéreéter, framgrävda på läroverksplanen 18g g. a, b murade tegelbrunnar; c, d gråstensgrunder; e väg, stensatt med kullersten; f murad vattenränna av tegel; g sluss av trä; b avloppsränna; i granitmur 10 fot under jordytan; k stenläggning; l murade smårum med tegelgolv; m tegelbeläggning.

ända inne vid grunden, illustrerande medeltidens strävan att placera gravarna så nära kyrkomuren som möjligt, kelst inne »under takdroppet». I många fall kade äldre gravar blivit förstörda, då nya sådana anlagts. De voro byggda av lö^

S. Nico Lai sandstenshällar, stundom råkluvna, stundom mer eller mindre tillhuggna. I vissa fall hade kistornas sidohällar åstadkommits på så sätt, att äldre romanska grav stenar kluvits upp i tunna, blott 3—4 cm* tjocka skivor. Av sådana tillvaratogos fragment av en ovansida, dekorerad med ett hjulkors, samt ett stycke av en häll, vars båda långsidor haft skulptural utsmyckning (fig. 184). Dekorationen var på båda sidor olika. På den ena fanns spår efter en inristad, dubbel rundbågsfris, medan den andra var av intresse, emedan den hade en bladlist av all-

7■

"//"/tr/H///,,///////,//////(

OIWi

HfTTTTT,

n/) rw,>nmr/n/nn?g& j

&/Ce*ywvikc<As

Fig. 152. Plan av byggnadögrund\ uppgrävd på läroverkdpLauen 1903. deles samma utseende som på den nyss beskrivna hörnstenen (fig. 159). Hällkistorna voro till planen rektangulära eller i ett par fall (fig. 149 a) något avsmal nande mot fotändan och hade i regel tvenne stenar eller flisor anbragta som stöd för huvudet. Från den normala typen skilde sig väsentligen en av kistorna (fig. 149 b), vars sidor voro parallella, men vid fotändan indragna, så att kistans västra del var dubbelt så bred som den östra.

S. Nicolai Vid uppförande av Högre allmänna läroverkets byggnad år 1895 oc^

plane-

ring 1903 på planen väster om densamma gjordes fynd av medeltidsbyggnader i stor omfattning, vilka genom konsul Oscar Trapps försorg blevo uppmätta (fig. 151,132).

HäLdingborgo medeltida kyrkor

Fig. 153- Profiler ao medeltida formteg et funna i Hälsingborg, i :io. Teckn. ao S. Atårtensson. 166

S. Nico Lai

i__ u-

Fig. igg. Profiler ao medeltida formteg el, funna i Haloing borg. 1:10. Teckn. ao S. Hlcirtendoon.

Hälsingborgs medeltida kyrkor Vid dessa tillfällen tillvaratogos en stor mängd profiltegel av olika slag, ribb- och bågtegel med övervittning och spår av kalkfärg, hörn-, fönster- och olika stavprofiler samt tegel, som sannolikt bildat de profilerade leden i portalomfattningar. Även spår av målat glas kom i dagen.1 Flertalet av de i fig. 153—154 avbildade teglen äro funna på läroverksplanen. De måste härröra från någon kyrklig byggnad, som i detta fall endast kan ha varit klostret. Med de här föreliggande förutsättningarna kunna fynden icke gärna tydas på annat sätt. Om klostrets läge veta vi, att det varit ganska nära slottet. Detta framgår såväl av Valdemar IV:s (Atterdag) brev till påven 1361 med anhållan att få flytta byggnaderna till annan plats, emedan

•WÅV-nr ii 11 1 il 1 It I

'rrrmi

I 1 I I ri ‘ r

Fig. lgj. Sandé tend kap it'd/, funnet i Siottébagen. 1:7,5. Teckning au S. Ttlårtenééon. de lågo för nära slottet2, som av skildringarna av slaget den 12—13 jan. 1535, då Tj^ge Krabbe med sina stenbössor besköt liibeckarna, vilka tagit sin tillflykt till klostret. Jörgen Kock säger i sin berättelse om slaget, att liibeckarna tagit ställ ning »tätt framför slottet, mellan klostret och kyrkan, som ligger rätt för slot tet» (S. Petri).3 Denna noggranna uppgift lämnar rum för tvenne möjligheter; antingen är platsen för klostret att söka i närheten av läroverksplanen, där ett större medeltidskomplex kan konstateras ha legat, eller nordost om slottet, i när heten av korsningen mellan Bergaliden och Långvinkelsgatan. I denna fråga ger Mogens Madsen utslag, då han skriver, att klostret låg mitt emot slottet i söder.4 Medeltida gravar ha påträffats såväl på läroverksplanen som söder och öster om densamma, vilket talar för, att en medeltidskyrka funnits i närheten. Detta för hållande, sammanställt med vad ovan sagts, måste leda till slutsatsen, att kyrkan 1 C. Wibling, Arkeologiska undersökningar i Skåne 1903. Manuskript 1 A. T. A. — 2 L. M. Bååtb, Hälsingborgs bistoria II: 1, s. 306. — 3 Ibidem II: 1, s. 428. — 4 Ibidem II: 1, Bilaga A, s. 459.

l68

Fig.

Keck-kap ität av vandv ten, funnet i Stottohagen. H. 56 cm. ~ Fig. 137. Tärningkapitäl av oandoten, funnet i huogrund vid S. Storgatan. H. 28 cm. iß6.

Fig. 158. Sandotenokvader med 0 len hugg a remärke och in mej0 ta t koro. S. Petri.

Fig. ißg. Ornerad hörnoten av oandoten, funnen vid S. Ctemeno. H. 14,ß cm. — Fig. 160. Teget med veckornering, funnet i Häto ing borg.

Fig. 161, S. Maria från möter. (De tegeltäckta byggnaderna i förgrunden rim a iggjf

Fig. 162. S. Maria från öydoöt. Efter äldre fotografi.

Fig. 163. S. Maria. Interiör emot öster före restaureringen i8g8«

Fig. 16g. Interiör från koret.

Fig. i6g. S. Maria. Vapenhuéeté gavelrövte. —

jtfilf» Sakriétiané gavelröéte.

— Fig. i6j. Plan av kyrkan. Teckningar av profejvor C. G. Bruniuö i Antik variékt- topografiska arkivet.

S. Olai ifråga varit dominikanernas S. Nicolai, ock att murresterna på läroverksplanen kärröra från klostret.

De ka synbarligen bildat ett omfattande komplex, men

planen lämnar icke tillräcklig ledning för bedömande av de olika byggnadernas uppgifter. Klostret grundades omkr. 1270.1 Dess byggnader ka tvivelsutan till kommit successivt under skilda byggnadsperioder, vilkas omfattning nu icke kan utrönas. Den 1361 planerade förflyttningen av klostret torde aldrig ka blivit förverkligad. I motsatt fall skulle klostret förut legat alldeles invid vallgraven ock ka återuppförts kögst 100 m. från den gamla platsen, vilket förefaller meningslöst med känsyn till förflyttningens motiv. 1489 köra vi talas om underkållsarbeten för klostret, då avlat för ändamålet begärdes kos påve Innocentius VIII. Enligt Mogens Madsen skedde klostrets slutliga förstöring 1556; det kade vid denna tid under flera år stått tomt ock övergivet av munkarna. Bååtk anser, att klostret varit omgivet av ringmur ock sålunda varit befästat, ett förhållande, som ännu icke kunnat bekräftas genom på platsen gjorda fynd.2

S. Olai 0 m S. Olai kyrka är ingenting känt utöver Mogens Madsens uppgift, att den efter reformationen blivit förstörd. Dess läge är obekant, men antydningar finnas dock, att platsen är att söka i södra delen av gamla staden. Staden kade under förra hälften av 1600-talet fått en ny kyrkogård, anlagd någonstädes där bastionslinjen senare drogs fram, troligen i kv. Bastionen, öster om S. Storgatan. Vid grundgrävning 1931 kunde det konstateras, att en kyrko gård kär kade förefunnits. Den blev emellertid genom fortifikationsarbetena öde lagd; staden uppräknar 1652 bland de kus ock gårdar, som skulle tagas i an språk för fästningens bekov, även »den ny kirckegård med Muur omb ock all dess kärligked» för vilken ersättning måste skaffas på annan plats. Ar 1657 kade detta skett ock en ny kyrkogård anordnats i en kage, som innehafts av råd mannen Thomas Jacobsson.3 Det var den senare s. k. fattigkyrkogården, belägen i kv. Karl XI, i hörnet mellan Bruks- och Prästgatan (»Ny-k3rrkogårdssträdet»). Platsen, som delvis upptages av telegrafverkets byggnad, genomskäres av Carlsgatan. Nu finnes en av Wieselgren anförd uppgift i 1657 års kyrkoräkenska1

L. M. Bååth, Hälsingborgs historia II: i, s. 303. — 2 Ibid em II: 1, s. 308. — 3 I 1657 års kyrko-

räkenskaper är antecknat, att jordskyld ej längre utgick av Thomas Jacobssons hage »huor nu er forordnet en ny kiercke gaard». Annu 1686 betecknas samma hage som nya kyrkogården ; det kan därför icke vara någon annan plats, som avsågs 1637. 22 — 33508.

II: 2.

169

Häloing borgo medeltida kyrkor per, att en del begravningar detta år hade skett på S. Olai kyrkogård.1 I se nare räkenskaper användes däremot icke detta namn. Det märkliga förhållandet, att en vid mitten av 1600-talet nyanlagd kyrkogård benämnes efter ett katolskt helgon, kan icke förklaras på annat sätt, än att namnet i någon form förut varit knutet vid platsen ifråga (jfr S. Petri och S. Clemens kyrkogårdsåkrar, s. 153 ff). Nedskrivaren av anteckningarna har använt en hävdvunnen benämning, som hagen sedan gammalt haft. Vi ha därför grundad anledning antaga, att ett område, för vilket traditionen bibehållit ett medeltida, från S. Olai kyrka härrörande namn, har ingått i det stora kvarteret Karl XI, och att följaktligen kyrkans plats är att söka i denna del av staden. Grävningar, som utförts här såväl som i kv. Ruuth2 för att eftersöka kyrkans grundmurar, ha dock icke lett till något resultat. Beträffande Heligkor skapellet slutligen, som även omnämnes av Mogens Mad sen, och som skulle ha legat söder om staden, är ingenting bekant.

S. Maria Medan medeltidens övriga kyrkliga minnesmärken i Hälsingborg skattat åt förgängelsen, står S. Maria eller Vårfrukyrkan ännu kvar i stadens gamla centrum. Under medeltiden och ända fram till 1600-talets slut var dess läge dock mera cen tralt än nu. Då var stadens världsliga och andliga liv koncentrerat kring platsen vid kyrkan. Där låg rådhuset på kyrkans södra sida3, kring kyrkan och på Storeller Adelgatan, som stryker förbi dess kor, pulserade det rika marknadsliv, som Mogens Madsen så målande skildrat, och där korsades de viktigaste gatulederna, Storgatan och den väg, som från slottets port ledde ned till hamnbryggan. Sedan det nya Stortorget på 1690-talet skapats, har detta centrum förskjutits emot norr, och kyrkan själv har överflyglats av den moderna bebyggelsen. Men även om kyrkan ej längre dominerar stadsbilden, förmår den ännu göra sig gällande. Från landborgskrönet ger den med sitt gröna koppartak en ståtlig anblick och 1 Follin-Wieselgren, Helsingborgs historia, s. 56. Inalles hade 10 begravningar detta år ägt rum. Vid 4 av dessa står antecknat, att de skett på S. Olai kyrkogård, medan det i ett fall märkligt nog står på S. Nicolai kyrkogård. S. Nicolai var klosterkyrkan uppe på platån. Det råder dock ingen tvekan om, att alla uppgifterna avse samma kyrkogård och att det varit den 1 kv. Karl XI, varför S. Nicolai säkerligen är felskrivning för S. Olai. — 2 Wieselgren uppgiver (Helsingborgs historia, s. 56) att S. Olai kyrkogård legat i »Rosenborgska trädgården», d. v. s. kv. Ruuth, söder om Prästgatan. Sammanhanget visar dock, att han avser den i samband med fortilikationsarbetena utlagda kyrkogården 1 kv. Karl XI. — 3 T. Mårtenson, o

Torg och rådhus 1 medeltidens Hälsingborg. Hälsingborgs museum, Årsskrift 1928, s. ^

I7O

IF.

S. AIarla dess kor, som tränger in på Storgatans område, utgör ett verkningsfullt inslag i denna stadens urgamla pulsåder, vars mjukt svängda linjer ännu bevara ett stycke medeltid. Hälsingborgs Mariakyrka står som en fullgod representant för den danska tegelgotik, som skapat sina monument i köpstäderna på båda sidor om Sundet, och fogar sig värdigt i den rad av ansenliga kyrkobyggnader, vilka — med sill fisket som ekonomisk bakgrund — restes i städerna vid Skånes och Hallands kust — Ystad, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Båstad och Halmstad. Mariakyrkan framträder i sin något tunga exteriör som en byggnad med enkla och allvarliga former, vilkas strävhet dock brytes av rikt profilerade portaler och en sparsam blindnischdekoration å kor och västfasad. Kyrkans inre känneteck nas av en ren och kärv arkitektur, som med måttfull användning av teglets möj ligheter skapar ett kyrkorum av en enhetlig och harmonisk karaktär (fig. 161 — 164). Kyrkan äger »en viss skönhet genom sin blygsamma enkelhet» skriver Mogens Madsen, när han i Teatrum Urbium beskriver byggnaden, en karakteristik, som är nog så träffande även för vår tid. Mariakyrkan är en treskeppig anläggning med ett långhus, som omfattar sju travéer eller valvfack, vardera med ett högt, spetsbågigt fönster eller ock en por tal i yttermurarna.1 Mittskeppet övergår i ett tresidigt avslutat kor, kring vilket de smalare sidoskeppen äro utdragna i en omgång med samma sidotal (Plansch I—IV). Byggnadens tvärsnitt visar den i danska kyrkor icke ovanliga pseudo-basilikala uppbyggnaden. Basilikan, den älsta formen för en flerskeppig kyrka, känne tecknas därav, att mittskeppet är väsentligt högre än sidoskeppen. Dess murar höja sig i exteriören över sidoskeppens tak och äro försedda med fönsteröpp ningar, som släppa in dagsljuset i den uppskjutande högkyrkan. Motsatsen re presenteras av hallkyrkorna, som hava alla skeppen i långhuset lika eller nära på lika höga. Mariakyrkans tvärsnitt är i så måtto basilikalt, att dess mittskepp som en högkyrka höjer sig över mittskeppet. Men höjden är icke på långt när till räcklig för att medgiva anbringande av fönster i mittskeppets murar. Mittskeppet blir därigenom fönsterlöst och dess valv få endast indirekt belysning — det må dock erinras om, att det stora fönstret i västfasaden, som nu dölj es av orgeln, for dom har givit mittskeppet ett betydligt tillskott av ljus. 1 Beskrivningar av kyrkans arkitektur i C. G. Brunius, Skånes konsthistoria för medeltiden, Lund 1850, sid. 25/f—265 samt T. Mårtensson, Mariakyrkans medeltida byggnadshistoria, några synpunkter. Kulturhistoriska Helsinghorgsstudier, sid. 21—75. Till sistnämnda arbete hänvisas beträffande arkitekto niska detaljer, som här icke närmare beröras.

171

Haloing borg o medeltida kyrkor Ehuru Mariakyrkans mittskepp endast har en i förhållande till sidoskeppen relativt ringa höjd, äro dock icke alla tre skeppen samlade under ett gemensamt tak, som med hallkyrkorna i regel och med pseudo-basilikorna ofta är fallet. Exteriören visar i stället tvenne takfall. Mittskeppet stiger upp över sidoskeppstaken, som dock ansluta till muren på sådan höjd, att blott själva taklisten blir synlig. Den basilikala uppbyggnaden blir därigenom betonad i exteriören. Koret har valmtak. Uppskjutande kormurar, som i Ystads Mariakyrka, ha icke funnits. Byggnadsmaterialet i Mariakyrkan utgöres till huvudsaklig del av tegel. Mu rarna äro på vanligt sätt byggda som skalmurar med ett yttre och ett inre skal av tegel och mellanrummet mellan dessa fyllt av en gjutmassa, som består av sten och tegelfragment i kalkbruk. Teglen, som hava formatet 27,5 X 12,5 X 8,5 cm., äro till största delen av varmt röd färg. Enstaka hårdbrända, mera bruna tegel förekomma, exempelvis i det igensatta fönstret på norra sidan. I tornet träffas tegel av något grövre format. Det bör framhållas, att i korpartiets yttermur ganska många glaserade tegel förekomma, använda som koppar (d. v. s. med kortändarna utåt), dock utan att någon mönsterverkan i muren är avsedd. Teglet är dock icke det enda för kyrkan använda byggnadsmaterialet. Hela sockeln samt koromgångens mur upp i höjd med fönstren äro byggda av sandstenskvadrar, därjämte förekommer sandsten sporadiskt på andra ställen, exem pelvis på västgavelns insida. Kyrkans yttre murar indelas av strävpelare.

Runt hela byggnaden, utom

tornet, går en något framspringande sandstenssockel, som med en svagt hålkälad kant sluter sig till murlivet. Över denna, i höjd med fönstren, finnes en dropplist av tegel (fig. 168 1), som dock, av Brunius' teckning fig. 170 att döma, ursprung ligen synes ha förekommit endast å koromgången. Fönstersmygarna ha trenne språng, enkelt avfasade eller rätvinkliga. Rikare utbildade äro endast de trenne fönstren i koromgångens östra del, vilka ha fina rundstavar i hörnen (fig. 168 a, g), samt det stora fönstret i västgaveln, vars detaljer längre fram skola beröras. Koromgångsfönstren flankeras av tvenne tvåsprångiga, spetsbågiga blindnischer; eljest finnas blinderingar endast å västgaveln samt å tornets båda gavelrösten. Västgavelns centrala parti utgöres av en stor portal och över denna ett högt fönster, ytterligare betonat av tvenne flankerande trapptureller och en enkel nisch dekoration i spetsen av gavelröstet (fig. 209, Plansch IV). Sidoskeppen markeras av två smala, fyrsprångiga fönster, det ena numera dolt av tornet. Gavelröstet har enkla avtrappningar, som följa taklinjerna, med mittpartiet något förhöjt. Mariakyrkan har haft fem ovanligt rikt utbildade portaler, en i västfasaden,

172

m n u uuj£

yiiiniiiiiiiiimnu_________ ^45403

'•v.

Q rl

.§>

’•Q

’I

mmtasäH_________ -T"i '

*u <ös

'v°° vO

•$> &H

___________ fttecmipitimm

HäLdingborgd medeltida kyrkor tvenne på nordsidan och tvenne på sydsidan. De båda sydportalerna ha varit störst — de överträffa till och med västportalen i bredd — därmed betonande den för nordiska kyrkor karakteristiska »södervändningen», som innebär, att kyr kans sydsida mer än den västra framträder som huvudfasad.1 Av dessa ursprung liga portaler finnas numera endast trenne kvar, västportalen samt de båda väst liga av nord- och sydsidans portaler; de båda östliga ha däremot blivit igensatta. Västfasadens stora portal (fig. 190) visar en rundbågig genomgång med rund stav i hörn och båge, medan själva portalomfattningen är spetsbågig. Den har sex språng, med omväxlande rundstavar och hålkälar i hörnen (fig. 168 e, f). Att märka är, att omfattningens sex bågar icke börja på samma höjd utan något högre upp för varje båge, inifrån räknat. En viss ojämnhet i bågbetäckningens linjer blir härav en följd. I bågfältet mellan genomgång och omfattning finnes en liten nisch, numera upptagen av en inskriptionstavla; en liknande nisch iakttages i västpor talen på S. Maria i Helsingör. Även södra portalen har rundbågig genomgång i en spetsbågig omfattning, men sta werket är här av en helt annan karaktär (fig. 168 k, 191). Det består av fyra led, som upprepa samma motiv, en kraftig, päronformig stav, flankerad av djupa hålkälar. Vid bågarnas anfang avbrytes stavverket av kapitälband, skulpterade i kritsten (fig. 185—6). Ytterst ligga i muren rektangulära vederlagstenar med skulp turer på långsidan och på kortändan inåt portalen ett ansikte. Därpå följer på varje sida 5 människohuvuden, placerade dels i de päronformiga stavarna, dels mellan desamma på ett med hänsyn till stavverket mycket oorganiskt sätt, som antyder, att anordningen icke är ursprunglig.2 Skulpturerna ha renskurits, så att de ursprungliga dragen blivit tämligen förvanskade. Bäst bevarad är östra om fattningens vederlagsten, som på långsidan visar ett fabeldjur, ett manligt huvud med spetsigt skägg, applicerat på en pucklig fågelkropp med klövförsedda fötter — dess stjärt eller svans övergår i ett treflikigt bladornament (fig. 185). Motsva rande västra vederlagsten visar ett ansikte, från vars mun bladornament utgå.3 Den försvunna, andra portalen på sydsidan fanns i murpartiet närmast in1 J. Roosval, Den baltiska nordens kyrkor, 1^5 f.— S. Nicolai eller Storkyrkan, Sveriges kyrkor, band 1, b. 2, sid. 286. — 2 Se bärom sid. 199 f. — 3 Brunius uppgiver (anf. arb. sid. 257), att skulpturerna på västra sidan skulle vara förstörda. Emellertid finnes nu kritstenskulpturer även där, ocb de förefalla vid närmare granskning att vara samtidiga med de övriga. Brunius ombyggde det skadade stavverket med nya tegel, men nämner ingenting om, att nya skulpturer blivit anskaffade, ocb det är svårt att förstå, varför vid nybuggning ett från den östra vederlagstenen så pass avvikande motiv skulle valts för den västra. Aven andra detaljer, såsom bårbebandlingen, visa, att buvudena på västra sidan icke äro direkta kopior av östsidans. Sannolikt bar Brunius bär missmint sig, eller också ba kritstenar påträffats under arbetets gång ocb info gats i portalen, utan att Brunius underrättats därom, jfr fynden sid. 199.

S. JKar ia till koromgången. Den framträder nu endast som en stötfog under fönstret på insidan. Vid en i samband med reparation av murverket företagen undersökning påträffades 1928 rester av stavverket (fig. 169 a). Det visade sig då, att denna portal haft alldeles samma profiler som den bevarade södra ingången (fig. 168 k, 176 v). I ett avseende har den haft en arkitektoniskt bättre form. Stavarna uppstego näm ligen icke direkt från trapplanet på det något oartikulerade sätt, som den senare visar, utan övergången förmedlades genom ett sockelparti, bestående av oprofile rade tegel. Förhållandet har med stor sannolikhet varit detsamma vid sydvästra portalen, vars skadade skick torde vara skuld till, att sockelskiften vid Brunius' restaurering icke observerats. Om västra och sydvästra portalerna förete former, vilka ha sin motsvarighet på andra håll inom det baltiska tegelområdet1, står däremot kyrkans norra portal tämligen isolerad inom såväl dansk som tysk tegelarkitektur. Den är väsentligt mindre än de båda föregående och saknar deras rundbågiga genomgång. Porta len har jämnt skrånande smygar, uppdelade av trenne stavar, två spetsade vid yttre och inre randen och en rundad i mitten. Utrymmet mellan stavarna fylles av formtegel, vars plana ytor ha snett gående vulster, vilka sammanställda bilda tvenne fortlöpande zick-zackband (fig. 192). Dekorationen erinrar i hög grad om den anglo-normanniska romanska och ung gotiska konsten, där dylika zick-zackband höra till stilens karakteristiska känne tecken. För nordisk tegelgotik är motivet dock nästan alldeles främmande.2 Då portalen blivit helt nybyggd under Brunius' restaurering på 1840-talet, skulle man rent av kunnat misstänka, att den vore en fantasiskapelse eller en missuppfattning av förefintliga rester, om ej förhållandet varit, att motivet finnes på annat håll i kyr kan. Vari portalens skador vid restaureringen bestått, framgår ej av tillgängliga handlingar, men den synes ha varit illa åtgången, eftersom den blivit helt förnyad.3 Det är emellertid tydligt, att Brunius haft tillräcklig grund för sin rekonstruk tion, eftersom det visar sig, att den nu försvunna nordöstra portalen har haft all deles samma utseende.

Liksom de båda sydportalerna ha de båda norra varit

likartat byggda. 1 En portal med alldeles likartat stavverk, dock utan kapitälbanden, bar det sengotiska Helgeandskapellet i Wismar. — 2 Se bärom vidare sid. 218 ff. — 3 Brunius säger om portalen, att den var »på ett vandaliskt sätt avbuggen», ocb att den vid restaureringen blev återställd 1 enligbet med den ursprungliga anordningen. Kyrkan bade år 18^0 genomgått en partiell reparation, ocb då prosten Hallberg i brev till Brunius redogör för de åtgärder, som därvid vidtagits, skriver ban bl. a. att »till detta moment börer även förändringen av norra portvalvet, i vilket ja g som frånvarande icke bar någon del». I redogörelsen för arbetena beter det blott, att bristfälligbeterna å dörröppningen ocb muren däromkring blivit avhjälpta.

175

Häloingborgo medeltida kyrkor Nordöstra portalen, till vilken vi i samband med kyrkans byggnadshistoria skola återkomma, bar suttit mittför femte pelaren, från väster räknat. Invändigt framträder den ännu som en spetsbågig niscb, utåt är den igenmurad och en sträv pelare är nu uppdragen framför muren, där den suttit. En inhuggning i det yttre murverket gav till resultat, att denna portal haft en omfattning med samma in delning av stavar och zick-zackband som nordvästportalen (fig. 169 b, 214); dock hade alla tre stavarna spetsad form. Även här fanns — liksom vid den igenmu rade sydportalen — ett oprofilerat bottenskift, som förmedlade övergången från

Fly. 16g.

Rester av kyrkans tillmurade portaler, a sydöstra portalen. Uppm. av G. W. Il idmark 1928. — b nordostra portalen. Uppm. av jo rf.

trapplanet till stavverket. Form teglen voro mycket omsorgsfullt utförda, med väl rundade, kraftiga vulster (fig. 176 t) och skilde sig avsevärt från de ganska illa skurna teglen i den nybyggda nordvästportalen. Zick-zackbandet förekommer emellertid på ännu ett ställe i byggnaden, näm ligen i en del av mittskeppets takfris. Denna fris, som ursprungligen synes ha förekommit på kyrkans mellersta och östra parti, är nu till stor del förstörd, men kvarstår oskadad på sydsidan. Dess form är mycket egenartad. Nederst löper en spetsad list (fig. 175 a, 215) och över denna ett skift av kantställda tegel, vilkas sned skurna ändar ha diagonalt löpande, i tvärsnitt triangulära vulster, tillsammans bildande ett fortlöpande zick-zackband liksom i portalerna (fig. 176, k, p). Form teglen i takfrisen och i portalerna äro dock icke likartade skurna. Sidoskeppens takfris är enklare och består av tvenne sågsnittband, skilda av ett utkragat tegelskift.

176

i&Ct. .

■

,£? ■ t/wu' C-lrry/u^C*''- Lt* h

U ■ /<■£*&. .^< C}

Fig. ijo. Afariakyrkaiu éödra fciéad. Uppmätning av projevvor C. G. Bruniud i Antikvarivkt-topog rafuka arkivet

t'r*.., \

-<K.

/€vry^i<-/t«. -,

Fig. iji. Profilerad oaloöten ao öandéten från S. Alariao oockel. II. c:a gg cm. — Fig. ij2. Profilerad valoo ten ao öandéten, funnen i Slottéhagen. L. c:a go cm.

Fig. lyg. Profilerad éandotenokoader, öannolikt till dörromfattning. S. JMaria. H. c:a gg cm.

Fig. igg a, b. Kolonnettkapitäl ao tegel, enl. uppgift funnet i Hälöingborg.

S. Ala rla I kyrkans inre bäras mittskeppsmurarna av kraftiga, i plan kvadratiska pe lare, försedda med pilastrar på alla fyra sidorna ocb framför dessa — i koret ocb mittpartiet — profilerade stavar (fig. 207 a). Pelarnas övre avslutning markeras av svagt framspringande bster. Ovan dessa fortsätta pelarna som framsprang på mitt skeppets väggar för att sedan utan förmedling övergå i valvens sköldbågar. På samma sätt övergå pilastrarna i gördelbågarna. Pelarna bli bärigenom organiska sammanfattningar av alla bärande delar, ocb den konstruktiva idén kommer till uttryck i pelarnas form. De nuvarande pelarsocklarna äro icke ursprungliga.1

1'miiri. 1« I1711IMII Milj 11 m ju pr,TOTUTi|/i'||| ii^i irnrfmTTni rrrj

we 71H

iSiSFiucjE^iiryusiM!

If///5?

'W.

Fig. 17g a. Takfrid på doåra didan.

Uppmätning ao G. W7. JF7iåmark.

Kyrkan är täckt av korsvalv, burna av balvstens- eller — i koret — profile rade ribbor, vilka i sidoskeppen även ersätta mittskeppets dubbla gördelbågar. Vid ytterväggarna utgå sidoskeppsvalven från konsoler, bildade av trenne utkragade tegelskift, utom i korom gången, där valvstöden i stället utgöras av pilastrar. Mittskeppets murar livas ovan arkadbågarna av en rad djupa blindniscber, vilkas betäckningar sammanfalla med valvens sköldbågar. I södra sidoskeppets mur iakttages under fönstren fyra djupa, stickbågigt täckta nischer, vilkas botten hgger 50 ä 60 cm. över golvet. Ytterligare en fiten nisch förefinnes i koromgångens sydöstra hörn. Den bar formen av en halvkupol2 och är avsedd för piscinan, uttömningsskålen, i vilken de heliga kärlen sköljdes. Själva skålen är av anmärkningsvärt enkel form och utgöres endast av en flat vask av sten, som till hälften skjuter fram i kyrkan (fig. 175 b). 1 Se nedan sid. 213, not 1. — 2 Torde vara återupptagen under restaureringen 1898, jfr fig. 175 t.

23—33508.

II: 2.

177

Häloing borgo medeltida kyrkor Tillbyggnader. Liksom de flesta medeltida kyrkor har även S. Maria fått en rad av yttre tillbyggnader. Av dessa kvarstår ännu tornet. Under Brunius' restaurering på i8z(o-talet nedbrötos däremot sakristian, byggd på norra sidan, och det framför nuvarande södra portalen uppförda vapenhuset. Därjämte ha påträffats spår efter ytterligare ett utbygge, sannolikt ett kapell, framför den igensatta sydöstra portalen.1 Huru detta varit anordnat är icke känt, ej heller när det blivit nedrivit. Sakristian och vapenhuset finnas däremot angivna på rit ning av Brunius i hans efterlämnade anteckningar (fig. 165—167, 170), som även innehålla skisser av gavlarnas utseende.

Fig. 175 b. S. Filaria. Piscinan. Efter uppmätning 18g7 av E. Schiodte i Nationalmuseet, Köpenhamn. Sakristian på norra sidan var en långsmal byggnad, genom en skiljemur av delad i tvenne rum, båda korsvälvda. Dess norra gavel hade en rik dekoration av blindnischer.

I mitten ett kors, vars armar slutade spetsbågigt med näsor,

flankerat av lägre nischanordningar och tvenne runda fält. Liknande rundnischer utfyllde även gavelspetsen mellan korsarmarna (fig. 166, 167). Sakristian var säkerligen en tidig tillbyggnad, möjligen uppförd redan innan långhuset blivit färdigt. Härför talar den omständigheten, att dess murar liksom koromgångens bestodo av sandsten upp i höjd med fönsterbröstningarna, samt att dess valvstrålar, av på platsen gjorda fynd att döma, hade fina, med korom gångens likartade form tegel (fig. 176 n). 1 Portalens ifyllning, som nu går i flukt med murlivet, kade fordom icke kaft samma tjocklek, utan lämnat en del av portalomfattningen fri, så att denna utåt tett sig som en nisek. Dess sidor ock kakre vägg voro tillputsade ock övermålade. Detta måste innekära, att ett utkygge legat framför portalen, i vars tillmurade öppning sannolikt utsparats en mindre dörr, genom vilken kapellet kaft förbindelse med kyrko rummet (kg. 169 a)-

S. /Karla Vapenhuset var en enklare, i plan kvadratisk byggnad, utan valv. Den var så pass bred, att fönstret närmast öster om södra portalen tvingats åt sidan — ännu synes en rest av fönsterbågen i kyrkans inre vägg. En rundbågig ingång ledde på södra sidan in i byggnaden (fig. 167). Gavelfältet hade fem tandade tinnar, betonade av en tinnarna följande, för sänkt rand, i likhet med gavelanordningen på Båstads kyrkas västfasad och Barkåkrakyrkans kor. Därinnanför fem smala blindnischer, den mellersta med tvenne försänkta, spetsbågiga fält (fig. 165, 170). Tornet, som ligger skevt framför västfasaden, har blivit tillbyggt först sedan hela kyrkan stått färdig. Den ursprungliga västfasaden utgör tornets östra mur, som ovan avtrappningarna blivit påbyggd. Tornet har sockel (av tegel) endast på södra sidan och reser sig från ett gråstensfundament till fyra våningars höjd. Nedre våningen var avsedd att övervälvas, ehuru valvet aldrig kommit till utfö rande. Hit leder på södra sidan en ingång av typisk sengotisk karaktär, med stickbågig genomgång i en hög, spetsbågig omramning (fig. 193). Översta våningen har på varje sida trenne ljudgluggar (utom den östra där plats finnes endast för två), vilkas betäckningar växla tillfölje senare ändringar. De grova förstärk ningarna i tornets yttre hörn, med skråkantsocklar av granit, äro icke helt ige nom ursprungliga. Vid reparation 1927 konstaterades, att nordvästra hörnpilas tern upptill blivit förstärkt. Den äldre hade haft skråkantade indragningar. Tornets gavelrösten visa den i skånska kyrkor vanliga dekorationen med smala blindnischer, som från rostets baslinje i stigande serie följa dess avtrappningar (fig. 161).

★

De medeltida källorna ha föga att berätta om Hälsingborgs Mariakyrka. Kyrkan nämnes enstaka gånger i medeltida urkunder, men dessa omnämnanden säga endast, att en Mariakyrka funnits vid den tid, från vilken dokumenten härröra. De lämna oss däremot inga upplysningar om kyrkans läge eller utse ende och ha ej heller något att förtälja om grundläggning eller invigningsår. Den älsta urkund, i vilken Mariakyrkan omtalas, är kaniken Christians i Lund år 1299 uppsatta testamente.1

Han skänker där till den heliga jung

fruns kyrka (ecclesie beate virginis) i Hälsingborg sin gård, som han köpt och från grunden uppbyggt, under vissa villkor, bl. a. skulle 2 öre lämnas åt kyrkans byggnadskassa (fabricam ecclesie). En åt jungfru Maria helgad kyrka fanns så ledes 1299 i Hälsingborg. Men den nuvarande Mariakyrkan har i huvudsak 1 Svenskt Diplomatarium nr 1279. — L. M. Bååth, Hälsingborgs historia II: 1, s. 290.

179

HäLd ing borg o medeltida kyrkor en väsentligt yngre karaktär; det kan därför icke vara denna byggnad, som åsyftas i Christians testamente. Antingen gäller detta en äldre Mariakyrka, som blivit helt nedriven, eller också har den kyrka, som existerade under 1200-talets slut, till stora delar blivit ombyggd under senare tid.1 Vår uppgift blir nu att un dersöka, om rester efter en äldre anläggning kunna återfinnas i den nuvarande byggnadens murar och att efterlysa spåren av kyrkans tidigare byggnadsskeden. För frågans besvarande föreligger intet annat material än det, som kan hämtas från kyrkans egen arkitektur. Även om detta icke är tillräckligt för att helt klar göra den byggnadshistoriska utvecklingen, giver det oss dock mycket viktiga upplysningar, och särskilt de undersökningar, som under de senare åren på vissa punkter kunnat göras i samband med reparations- och underhållsarbeten, ha bi dragit att kasta ljus över Mariakyrkans älsta historia. Vi kunna skönja en ut veckling, långt mera rik och skiftande, än vad kyrkans vid första påseende en hetliga karaktär giver vid handen. I själva verket har kyrkan varit föremål för flera genomgripande ombyggnader, och när den under slutet av medeltiden om sider fick sin nuvarande form, vanns denna genom en radikal förändring av den avsedda slutliga byggnadsplanen. I Mariakyrkans murverk ingår jämte tegel även sandsten i ganska stor ut sträckning. Av sandsten är hela sockeln, vilken på vissa ställen, exempelvis vid västfasaden, kan nå en höjd av ända till 2 meter över grunden.

Likaså är i

koromgången även murlivet i höjd med fönstren av sandsten, vilket i exteriören klart kommer till synes. Invändigt äro motsvarande murdelar överputsade, men det visar sig vid undersökning, att även här sandsten har använts i stället för tegel. När i en sengotisk tegelbyggnad så pass stora partier blivit utförda av natur sten, förarbetad i kvadrar, har man all anledning att antaga, att dessa hämtats från en äldre byggnad.2 Att så varit förhållandet även i Mariakyrkan framgår också vid närmare studium av det i byggnaden använda sandstensmaterialet. Under tidernas lopp har sandstensmurverket på sina ställen rätt starkt an gripits av förvittring — särskilt märkbart å koromgången — och talrika lag ningar ha skett, varigenom det blivit svårt att få ett klart begrepp om murverkets ursprungliga utseende. Men många kvadrar ha dock rätt väl emotstått tidens 1 Förf. Lar i förut citerade studie ifrågasatt, att Mariakyrkans yttre murar till stor del skulle Lärröra från den kyrka, som omnämnes i CLristians testamente. Denna skulle i så fall La varit anlagd kort före 1299 ocL under l^oo-talet i olika etapper blivit ombyggd, varvid alla inre delar samt nuvarande Lögkyrkan tillkommit. De undersökningar, som sedermera kunnat göras, La i Luvudsak bekräftat ombyggnadsteorin, men även visat, att antagandet om yttermurarnas Lärstammande från CLristians kyrka icke är Lållbart. — 2 Jfr M. Mackeprang, Vore Landsbykirker s. 89.

S. JKarla tand, och på de punkter, där vid reparationsarbeten murpartier blivit blottade, vilka legat väl skyddade ända sedan medeltiden, ha utmärkta tillfällen givits att studera murverket i orört skick — detta gäller i synnerhet de under markytan befintliga delarna av sockeln samt murpartierna bakom portalernas stentrappor. Det visar sig här, att sockeln är mycket omsorgsfullt byggd av finhuggna kvaderstenar, lagda i jämna skift och med jämförelsevis smala, plant utstrukna fogar. Kvadrar synas vid byggandet ha funnits till hands i överflöd, de iakttagas näm ligen icke blott i sockeln, utan även i sådana partier, som tillhöra själva grun den och aldrig varit synliga ovan jord, exempelvis i det rektangulära bottenskikt, på vilket västfasadens åttasidiga trapptureller vila.1 I grunden under västfasa den hade även inmurats en sten med omsorgsfullt huggen skråkant, en form sten alltså, men med en profil, som nu icke förekommer på något ställe i bygg naden. Likaså låg i grunden en finhuggen kvader, som visade ett tydligt stenhuggarmärke. Ännu tydligare framgick stenmaterialets sekundära karaktär därav, att en av de med hålkäl försedda kvadrar, som bilda sockelns översta skift, visade sig vara tillverkad av en romansk formsten, vars ursprungliga profilsida vänts inåt i murverket (fig. 171, 177 b, c). Man kan under sådana omständigheter icke sluta annat, än att sandstensmaterialet hämtats från en äldre byggnad, som helt eller delvis blivit nedriven, när dessa murpartier uppfördes. Förhållandet bekräftas också av på olika ställen i byggnaden gjorda fynd, vilka även i någon mån kunna belysa frågan om den älsta kyrkans karaktär och byggnadstid. Av särskilt intresse voro de, som påträffades vid ombyggnad av tvenne pelare på mittskeppets norra sida — fjärde och femte pelarna, från väster räknat. Då dessa pelares uppförande bör sättas till förra delen av 1/(oo-talet, följer härav, att i dem tillvaratagna byggnadsdelar icke kunna tillhöra någon senare tid, de måste vara samtidiga med eller äldre än de pelare, för vars byggande de tagits i an språk. Pelarnas inre bestod av en murkärna med natursten i kalkbruk, men om växlande med genomgående, helt murade skift av tegel, vilket förlänat dem en större stabilitet och hållfasthet än den vanliga konstruktionen med enbart tegel skal och murkärna.

Fynden gjordes dels i själva murverket, dels i pelarnas

1 Kyrkans grund, som vid västfasaden blottats, är lagd av grova gråstensblock. På dessa följer ett stycke sandstensmur av 0,60 meters böjd, vilket legat under markytan. Efter en indragning av 15 cm:s bredd börja de synliga sockelskiften. Under trapptornen liksom under muren vid buvudtrappan i väster består det på gråstensgrunden vilande bottenskiftet av framspringande, omkr. 10 cm. tjocka, kvaderbuggna skivor av sandsten (fig. 213). Bottenskiftena lågo bär c:a 60 cm. bögre än vid nordvästra börnets strävpelare, vilket liksom andra iakttagelser visar, att den plats, på vilken kyrkan byggdes, något böjt sig över om-

HäUingborgo medeltida kyrkor grund. Andra byggnadsdetaljer äro tillvaratagna vid grävningsarbeten i koret, vid inhuggningar, som av olika anledningar gjorts i murverket, samt under trap pan framför södra ingången. De här relaterade fynden kunna indelas i fyra grupper. Första gruppen om fattar formtegel, vilkas profiler fortfarande återfinnas på olika ställen i kyrkan. De hava tydligen kasserats eller blivit över och sedan funnit användning som vanligt byggnadsmaterial vid uppförandet av de båda mittskeppspelarna. En andra grupp bilda de formtegel, till vilka kyrkan i sitt nuvarande skick saknar motsvarigheter. Dessa tegel härröra med all sannolikhet från byggnadspartier, som vid ombyggnadsarbeten blivit nedrivna — stundom framgår detta av kvarsittande vittning och målningsrester. Att det gällt äldre delar av Mariakyrkan kan givetvis icke ledas i bevis, men man saknar anledning att ifrågasätta annat, så mycket mindre som även andra skäl än tegelfynden tala för, att ombyggnader ha skett.

Tredje gruppen utgöres av kvaderhuggna kritstensblock och frag

ment av kritstenskulpturer, medan fjärde gruppen slutligen omfattar formste nar och annat byggnadsmaterial av sandsten. De tegel, vilkas profiler ha motsvarigheter i kyrkan, äro av följande former: Valvribba med kraftigt, bladformigt mittparti mellan tvenne hålkälar (fig. 176, b). Profilen återfinnes i korets och koromgångens valvribbor. List med försänkt, spetsad stav i kortändans underkant (fig. 176, p). Av samma slag som i den bevarade delen av mittskeppets taklist. Zick-zackband (fig. 176, k) ävenledes från mittskeppets taklist. Spetsad stav (fig. 176, 1) av den form, som finnes i nedre hälften av västga velns stora mittfönster. H örntegel med rundstav (fig. 176, q, r). Teglet förekommer i koravslut ningens pelare, men är där av sekundär användning. Det har ursprungligen varit avsett för byggnadsdelar av ett med koromgångens tvenne östra pilastrar likartat utseende (se sid. 209). Stav (fig. 176, d och e) av samma utseende som de, vilka stå framför kyrkans pelare och pilastrar. I tvärsnitt visa de formen av ett diagonalt skuret fyrpass. Teglet e förekommer i två format, ett större, med c:a 26 å 27 cm. bredd och ett mindre, 22 å 2^ cm. Tegel med skråkant (fig. 176, o). Skråkantsidan övervittad och målad med röda tvärstreck. Följande i pelarna funna tegel äro av andra former än de, som känneteckna kyrkans nuvarande arkitektur:

182

S. JKar I a

Fig. ij6.

Profiler ao formtegel, funna i S. TTlariakyrkan. S. THårtenééon.

1:10.

Teckning ao

l83

Hälsingborgs medeltida kyrkor Skråkantsockel (ett vanligt och tvenne hörntegel med avfasad rät vinkel, lig. 176, i, j). Sockel till stavar (lig. 176, f, g) med den förut omtalade halva fyrpassfor men. I tvenne något varierande former. Fönsterpost (fig. 176, c) med vinkelprofil. Alla kyrkans nuvarande fönster ha mot väggarna rätvinkligt riktade, raka fönsterposter, med falsar för spröjsverkets anbringande. Profiltegel av okänd användning (fig. 176, a). Teglet har något mindre

Fig. 177. Profiler ao formötenar, a—e från S. TFariakyrkan, f från Slottöhagen, g från ko. Vikingen. 1:20. Teckning ao S. JfTårtenddon. format an de vanliga tegelstenarna. Dess ena kortända är från båda sidor av sneddad i 45° vinkel, så att en spets bildas, mot andra ändan är teglet något avsmalnande. Spetsad stav.

Teglet är av samma form som ovan omnämnda, med väst-

fönstrets profil överensstämmande, men själva staven överdragen med mörk glasyr. När 1928 en mindre genombrytning gjordes i högkyrkans mur för åstadkom mande av en ljudöppning för orgelns fjärrverk tillvaratogos tvenne tegel: Rundad stav (fig. 176, h) av en helstens bredd, glaserad. Tegel av vanligt format, märkligt på den grund, att dess ena långsida var övervittad. Teglet måste sålunda ha suttit i en äldre byggnads innervägg.

S. JUaria Ribbtegel (fig. 176,11). Päronformig profil, snarlik fig. 176, b, dock var en dast mittstaven bevarad. Funnen vid grävning på platsen för den rivna sakristian. Rundlist (fig. 176, s), antagligen använd för en sköldbåge i ett valv, med försänkt rundstav längs teglets ena kortända. Från igensättningen av den sydöstra portalen. Av kritstenskulpturer tillvaratogos 1931 tvenne vederlagstenar av samma art som de båda, vilka sitta i södra portalens yttre omfattning. Skulpturerna, som längre fram beskrivas (sid. 199 f.), lågo under södra trappan.

Fig. iy8.

Stenhuggaremärken pä koaderdtenar i S. JUariakyrkans docket. i.*y. Uppmätning ao fo rf.

Vid grävningar i koret samma år påträffades dels en på ena sidan övervittad, liten kritstenskvader med spår av en fördjupning, som kunnat vara en relikgömma e. d., dels ett stycke av ett krön, möjligen till altarbord, bestående av en platta av kritsten med avfasning av nedre kanten (fig. 177 e). Den var flera gånger över vittad och däröver täckt med ett tjockt lager puts. I pelargrunden lågo vidare fem smärre st3i'cken av kritsten, tillhuggna i parallellepipediska block. Av skulpturer och byggnadsdelar av sandsten ha påträffats följande: Profilsten till portalomfattning, av sandsten (fig. 173, 177 a). Stenen hade en synnerligen vacker och välhuggen romansk profil, bestående av rundstav, vinkel24 — 33508.

11:2.

185

Hälsingborg<4 medeltida kyrkor hörn och karnis. Den låg inmurad i den ena pelarens bottenskift. Stenen visade sig emellertid förut ha använts ställd på kant som vanlig byggnadssten i en kyrkomur.

Dess ursprungliga övre (eller undre) sida var nämligen övervittad. När

stenen togs i bruk som fyllnadsgods i pelaren, var det sålunda för tredje gången den fick tjänstgöra som byggnadsmaterial. Valvsten till portalomfattning. Profilen består av rundstav och karnis. Stenen var sekundärt använd i sockeln för västfasadens ena trappturell. Den låg i översta skiftet, med de profilerade delarna vända inåt i murverket och den forna baksidan renhuggen och försedd med hålkäl (fig. 171, 177 b, c). I grunden till pelarna lågo: Sockelsten med skråkant, av sandsten samt Del av en trekvartskolonn av sandsten (fig. 177 d). Båda dessa stenar hade på ytan blivit utsatta för nötning. De måste sålunda ha använts som golveller trappstenar, innan de kommo ned i pelargrunden, vadan även dessa för tredje gången tagits i användning. Sex block av sandsten.

Dessa hade ursprungligen haft kvaderform, men

voro icke huggna utan endast tuktade. Att de tillhört en kyrkobyggnad, framgick därav, att de alla buro spår av puts och övervittning, som applicerats i flera lager. Sandstensblock hade även i stor utsträckning använts för utfyllande av dörr öppningen i den igensatta sy dportalen. Huruvida även dessa buro spår av över vittning, har ej kunnat avgöras. Slutligen har i bottenskiftet under en av korets pelare påträffats ett fragment av en romansk gravsten (fig. 183, se vidare sid. 193).I I detta sammanhang bör omförmälas, att romanska skulpturdelar påträffats även på andra platser i staden. Vid anläggningen av Slottshagens planteringar 1910 tillvaratogos en väl bibehållen valvsten samt ett halvkolonnkapitäl av sandsten. Den förra hade en profil, som mycket nära överensstämde med portalstenens från Mariakyrkan, utan att dock vara helt identisk (fig. 172, 177 f). Stenen har sannolikt varit avsedd för en portal, som bör ha varit av ganska betydande dimensioner, eftersom stenens inre bågkontur kan beräknas ha haft en diameter av omkr. 2 m. Kapitälet (fig. 155, 156) är märkligt genom sitt för den övriga skulpturen främ mande utseende. Det är tillverkat av gulaktig sandsten och utgör ett s. k. veckeller pipkapitäl av utpräglad anglo-normannisk typ. Framsidan har tvenne halv-

186

S. Alaria runda sköldar och sidorna vardera en. Kapital av besläktade former ha funnits i Lunds domkyrkas älsta tornparti1 och påträffas här och var i skånska romanska landskyrkor, mestadels som kolonnettkapitäl (Dalby, Glemminge, Gudmundtorp, Stehag, Östra Herrestad).2 De äro dock alla till dimensionerna betydligt mindre än kapitälet från Hälsingborg. Det är icke möjligt att med bestämdhet avgöra, varifrån dessa båda romanska sandstenskulpturer ha kommit. Fyndplatsen ligger närmast S. Petri kyrka och det faller sig därför naturligt att i första hand tänka sig dem härröra från den samma. Valvstenen kunde ha suttit i någon av kyrkans portaler, sannolikt en västportal, av dimensionerna att döma. Däremot bleve det svårt att räkna ut, vilken uppgift halvkolonnkapitälet skulle ha fyllt i en sådan enskeppig och rela tivt liten kyrka. Kapitälets storlek tyder på, att det burit en arkad- eller gördel båge, vilket knappast kan ha varit fallet i S. Petri, som i sitt älsta skede synes ha saknat valv.3 Också det faktum, att S. Petri härjats av eld, gör det osannolikt, att kapitälet skulle ha suttit i denna byggnad. Eldens förstörande inverkan på väggarna i en sandstenskyrka kunde studeras efter branden i Kropps kyrka i när heten av Hälsingborg 19314, och det lider inget tvivel om, att ett kapitäl som det O

ifrågavarande skulle ha blivit totalt förstört vid en eldsvåda. Åtskilligt talar så ledes för, att kapitälet kommit från annat håll. Det kan under sådana förhållan den mycket väl tänkas härröra från den älsta Mariakyrkan, där båda stenarna måhända tillvaratagits vid någon ombyggnad och transporterats upp på platån för att sedermera tagas i anspråk vid reparationer eller ändringsarbeten på S. Petri, klostret eller borgen. Några säkra slutsatser kunna dock icke dragas härom, då vi sakna närmare kännedom om de olika faserna i S. Petrikyrkans byggnads historia. I grunden till en byggnad vid N. Storgatan har påträffats ett litet, romanskt tärningkapitäl av sandsten (fig. 157). Dess övre yta var övervittad, visande, att kapitälet liksom andra byggnadsdelar av sandsten haft sekundär användning som byggnadsmaterial i en övervittad mur. Första byggnadsskedet. Det, som i främsta rummet fångar intresset, är byggnadsdelarna av sandsten — profilstenarna, kolonnfragmentet, sockelstenen, gravstensfragmentet, samt de med vittning försedda, kvaderliknande blocken. Så1 Otto Rydbeck, Lunds domkyrkas byggnadshistoria, s. 136 ff. — 2 W. Andersson, Skånes romanska kyrkor med breda västtorn, PL XXXVIII. Sten Anjou, Heliga Korsets kyrka i Dalby, s. 75, 101 f. —3 Se ovan sid. 159. — 4 Se ovan sid. 83.

187

Häloingborgo medeltida kyrkor väl materialet som profilerna säger oss, att dessa delar liärröra från en romansk sandstensbyggnad, ocb därmed är också förklaringen given till det förhållandet, att så pass stora delar av den nuvarande tegelkyrkan äro byggda av sandsten. Mariakyrkan har haft en föregångare redan under romansk tid, vilken i samband med senare företagna ombyggnader blivit nedriven, och vars material tillvara tagits i den utsträckning ske kunnat, sandstenskvadrarna för sockel och kormur och andra byggnadsdelar som fyllning i murar och pelare. Något annat ursprung kan svårligen ifrågasättas. Petri- och Clemenskyrkorna ha icke blivit ombyggda under gotisk tid, då de bevarat sin ursprungliga roman ska plan. Klosterkyrkan var med säkerhet från början av tegel. Om den fjärde av Mogens Madsen omnämnda kyrkan, S. Olai, är ingenting bekant, men då även denna stod kvar till in på 1500-talet, finnes ingen anledning antaga, att material i så stor utsträckning kunnat hämtas därifrån vid ombyggandet av S. Maria. En möjlighet vore visserligen, att sandstenen kommit från borgen, där äldre sandstensbyggnader tvivelsutan blivit rivna i samband med de omfattande änd ringsarbetena under 1^00-talets början. Men för dessa arbeten fordrades massor av sten, och borgen har därför säkerligen icke haft något material att avstå för andra byggnadsverk; motsatsen vore snarare att förvänta. Därtill kommer, att portalstenarna liksom kolonnfragmentet icke gärna kunna ha suttit annorstädes än i en kyrkobyggnad, samt att bland de funna fragmenten även finnas delar av en romansk gravsten. Vi tvingas av dessa skäl till antagandet att sandstensdelarna härröra från en ursprunglig, helt riven romansk kyrka, som varit den älsta Maria kyrkan i Hälsingborg. Konstaterandet av en romansk sandstenskyrka som Mariakyrkans föregångare upprullar ett annat problem — har denna älsta kyrka legat på samma plats som den nuvarande, eller har den blivit flyttad från ett skyddat läge uppe på platån till den mera utsatta platsen nere på strandområdet? Strandlinjen gick i 11 oo talets Hälsingborg så långt in emot öster, att kvarteret väster om kyrkan måste ha utgjort ett obebyggt strandområde.

Avståndet till vattnet kan ej ha varit

mera än c:a 75 meter och kyrkan skulle ha legat på strandbredden helt öppen emot havet. (Jfr II: 1, fig. 11.) Ett sådant läge vore motiverat av den uppväxande strandstadens allt större betydelse, särskilt som samhällets ekonomiska centrum1, och är icke alldeles utan motsvarighet i medeltidens Danmark. Aarhus domkyrka, påbörjad 1197, låg på samma sätt helt nära stranden och likaledes den senromanska S. Olai i Helsingör.2 1 L. M. Bååth, Hälsingtorgs Listoria II: i, s. 38 ff. ■— 2 Helsingör i Sundtoldstiden I, s. 108.

188

S. Ala ria Området kring Aarhus domkyrka var dock befästat1; detsamma kan ju i någon form ha varit fallet i Hälsingborg, där Mariakyrkan emellertid haft ett visst skydd i borgen, vars ringmur gick fram längs krönet i kyrkans omedelbara närhet. Det har vid medeltida ombyggnader av kyrkor varit en nästan undantagslös regel, att den nya kyrkan lägges på samma plats som den gamla, ofta så, att den helt omsluter den gamlas grund.2 Något direkt belägg för, att så varit fallet även i Hälsingborg, finnes dock ej, emedan spår efter äldre murgrunder icke blivit på träffade — det måste emellertid framhållas, att de undersökningar, som i berörda hänseende kunnat göras, rört sig inom ett mycket begränsat område — västra delen av koret och platsen närmast kring de båda ombyggda pelarna — och icke O

utesluta, att grunder kunna kvarligga på andra ställen inom byggnaden. A andra sidan ha ej heller på platåområdet framkommit några byggnadsrester, som skulle kunna tänkas härröra från en äldre Mariakyrka. Detta område har blivit bebyggt först under de senaste 75 åren, varvid rester blottats av S. Petri, S. Cle mens och klostret, men icke efter andra medeltida byggnadsverk, ett förhållande som också talar för, att platsen för den romanska Mariakyrkan är att söka icke på platån, utan på stranden, där den yngre byggnaden nu ligger. Om den romanska sandstenskyrka, vars existens som den älsta byggnaden på platsen kunnat spåras i fynden, är beträffande plan och utseende ingenting be kant och det funna materialet medgiver icke någon som helst rekonstruktion av byggnaden. Den mängd av sandsten, som ingår i Mariakyrkan, tyder dock liksom andra förhållanden på, att det varit en byggnad av jämförelsevis omfattande di mensioner. Beträffande frågan om tiden för dess uppförande äro vi bättre ställda, materialet ger oss här möjligheter till säkrare slutsatser. De älsta kyrkorna i Norden voro alla uppförda av trä eller natursten. Teglet, som i så hög grad präglar den senare medeltidens byggnadskonst, var under äldre romansk tid okänt i Danmark. Först omkring 1160 infördes detta nya material, säkerligen genom direkt inkallande av byggmästare, murare och tegelslagare från norra Italien.3 Den äldre danska tegelarkitekturen har påfallande lombardiska drag, impulserna synas ha kommit särskilt från städerna Milano, Pavia och Verona. Det var Valdemar den store, biskop Absalon och stormännen i deras släkt, som utförde denna kulturgärning och därmed inledde en ny epok i dansk byggnadshistoria. Hugo Matbiesen, Torv o g Haerstraede s. 33 f. — 2 Sigurd Curman, Biskop Gisles kyrkobygge. Axel L. Romdabl, Linköpings domkyrka, s. 12 (Gbg 1932). — 3 M.. Clemmensen, Lombardisk o g dansk Tegelstensarkitektur, Aarb0ger for nordisk Oldkyndigbed og Historie 1922, s. 267 ft.

189

HäLoingbo rgo medeltida kyrkor Det nya byggnadsmaterialet vann mycket hastigt spridning. Redan under 11 oo-talets senare hälft resas flera betydande kyrkor av tegel såsom klosterkyr kan i Ringsted, påbörjad före 1170, klosterkyrkan i Sorö, påbörjad omkring 1180, Esbern Snares — Absalons broder — märkliga kyrka i Kallundborg och kate dralen i Aarhus, påbörjad 1197. I Skåne invigdes Gumlösa lilla tegelkyrka av Absalon år 1191.

Med 1200-talet har teglet definitivt tagit ledningen. Stenma

terialet förträngdes visserligen icke helt, men mycket tyder på, att bruket av huggna kvadrar som byggnadsmaterial i huvudsak har upphört omkring 1200.1 Sandstensmaterialet i den älsta kyrkan ger oss därför möjlighet att fixera ti den för dess uppbyggande till senast 11 oo-talets slut. Anmärkningsvärt är emellertid, att sandstensmaterialet icke är enhetligt. De i pelargrunden påträffade sandstensblocken äro nämligen av en mer ålderdomlig typ än stenarna i yttermuren, då de icke blivit kvaderhuggna utan endast tuk tade. Tuktningen är den älsta romanska tekniken, som kännetecknar våra tidi gaste kyrkor.2 I Skåne kan Dalby kyrka, uppförd redan på slutet av 1000-talet, tjäna som exempel.3 Vi sakna emellertid nu varje möjlighet att bedöma murver kets ursprungliga karaktär i Mariakyrkan, och då tuktstensteknik även kan finnas i yngre byggnadsverk4, torde förekomsten av dessa block icke behöva föranleda någon alltför tidig datering. I Norden var Lunds domkyrka 1100-talets viktigaste byggnadsföretag, som blev av största betydelse för den romanska konstens utveckling i både Danmark och Sverige. Domkyrkan grundades redan vid slutet av 1000-talet av Knud den he lige men blev, sedan Lund 1103 gjorts till säte för Nordens ärkebiskop, under O

förra hälften av 1100-talet ombyggd av ärkebiskop Asker. Årtalet 1145, då hög altaret i koret invigdes, betecknar den tidpunkt, då det vidlyftiga arbetet i hu vudsak stod färdigt.5 Det är givet, att ett byggnadsföretag av denna omfattning, vilket räckte en mansålder, gav sysselsättning åt byggnadskunniga män från när och fjärran. Den rika skulpturala utsmyckning, som med sin delvis starkt antikiserande karaktär ger Lunds domkyrka en särställning inom nordeuropeisk konst, är av så klart norditalienskt, närmare bestämt lombardiskt, kynne, att den förutsätter direkt inkallande till Lund av skickliga italienska stenhuggare, vilka utbildats i Lom1 M. Mackeprang, Vore Landsbykirker s. 9. — 2 Erik Lundberg, Iakttagelser angående 1100-talets murningsteknik, Fornvännen 1929 s. 221 ff. — 3 Sten Anjou, Heliga korsets kyrka 1 Dalby, s. 36. — 4 Erik Lundberg, anf. arb. s. 222. — 5 Otto Rydbeck, Lunds domkyrkas byggnadshistoria (Lund 1926).

S. AIaria bardiet.1 I denna av lombardisk konstuppfattning starkt präglade lundensiska byggnadshytta arbetade dock även flera nordiska mästare. Det ligger i sakens natur, att stenhuggarna efter slutat arbete vid domkyrkan sökt sig andra uppgifter, och flera av dem ha också funnit sysselsättning vid de talrika kyrkobyggen, som under 11 oo-talets mitt och senare del — den livligaste epoken i Nordens hela byggnadshistoria — sattes i gång runt om i provinsen. Tvenne av dessa mästare känna vi till namnet, gotlänningen Carl Stenmästare och den sannolikt skånske Mårten stenmästare, vilken utövat en betydande verk samhet som kyrkobyggare och bildhuggare i sydvästra Skåne.2 Men flera andra till namnet okända konstnärsindividualiteter, vilka medverkat vid domkyrkobygget, kunna spåras i skånska kyrkor, till vilka de medfört sina från domkyrkan hämtade förråd av ornament och former. Märkligast bland de kyrkor, i vilka domkyrkans betydelse som inspirationskälla direkt kan avläsas, är Mariakyrkan i den forna staden Vä, söder om Kristianstad. Dess rika skulptur i övervägande lombardisk anda är av sådan kvalitet, att mästaren av Rydbeck anses vara iden tisk med någon av de ledande krafterna vid domkyrkobygget.3 Bland dessa, direkt från Lund influerade romanska byggnader bör även räk nas den älsta, till planen helt okända Mariakyrkan i Hälsingborg. Någon eller några mästare från den lundensiska byggnadshyttan ha kallats till Hälsingborg för att leda uppförandet av denna byggnad. De båda i Mariakyrkan funna profilstenarna — liksom valvstenen från Slottshagen — äro av så utpräglad lun densisk karaktär och arbetet tekniskt av så pass hög klass, att någon annan än en vid domkyrkobygget skolad kraft icke kan ifrågakomma som deras upphovs man.

Profilerna — med rundstav, hörnstav och karnis, på olika sätt samman

kopplade — återfinnas på många ställen i domkyrkans portal- och fönsteromfatt ningar, likaså i vederlagslisternas profiler för korets och absidens (ursprungliga) valv. De möta oss även i lundainfluerade kyrkor, såsom i Vä.4 Men de lundensiska stenhuggarna kunna i Hälsingborg spåras även i andra verk än Mariakyrkans formstenar. På Hälsingborgs museum förvaras fragmenter av sju romanska gravstenar av sandsten, vilka tillvaratagits på olika håll inom sta den, tyvärr i delvis mycket skadat skick. Tre komma från S. Clemenskyrkan, en har haft användning som byggnadsmaterial inne i S. Petrikyrkans norra mur, den tredje låg i fundamentet under en av S. Mariakyrkans korpelare, medan de två öv1 Ewert Wrangel, Lunds domkyrkas konsthistoria. — 2 Otto Rydbeck, De äldsta kända byggmästarna i Skåne, Tidskrift för konstvetenskap il, s. 15 ff. — 3 Otto Rydbeck, Lunds domkyrkas byggnadshistoria, s. 160 f. — 4 W. Lorenzen, De danske Praemonstratenserklostres Bygningshistorie, PL XIX (Kbhvn 1925).

191

HäUingborgo medeltida kyrkor riga sakna känd proveniens, förutom att de med säkerhet funnits i staden. Stenarna äro av en vanlig, romansk typ, liggande rektangulära eller mot ena ändan avsmalnande hällar, vilka å ovansidan haft en reliefdekoration, som på fyra ste nar kan konstateras ha varit ett mittkors. Av den ena hällen från Clemenskyrkan, är blott översta partiet bevarat i form av en tunn sandstensskiva (sedermera sön derslagen), vilken på samma sätt som n:r 4 nedan kluvits ur gravhällen. Dess övre yta är mycket sliten och vid ena ändan dekorerad med ett inristat, dubbelt ringkors. Långsidornas utseende kan icke utrönas. En annan av gravstenarna från S. Clemens är trapezformad och har på den av repstav omramade ovansidan ett ringkors, uppstigande från ett halvcirkelformigt fotparti. Medan alla fyra sidorna på denna häll äro släta, kännetecknas de övriga fem därav, att båda lång sidorna blivit dekorerade. Kortsidorna, där deras beskaffenhet kunnat konsta teras, äro däremot släta, vilket kan tänkas innebära, att gravmonumenten haft stående gavelhällar. Denna typ, liggande, plan häll mellan tvenne stående, c:a halvmeterhöga, rundade gavelhällar blev under romansk tid förhärskande i Skåne.1 För översiktlighetens skull lämnas här en kortfattad beskrivning av de fem gravhällarna. 1.

Gravhäll av sandsten, rektangulär form, övre ytan c:a 43 X 145 cm., höj• •

den c:a 22—27 cm. Översidan, som är starkt skadad, visar inom en yttre ram en stav, upptill med en rundad ansvällning, ovan vilken ett ringkors med utåt vidgade korsarmar kan skönjas. Vid korsets sidor spår av skulptur, som icke med säker het låter sig tyda. Ena långsidan (fig. 179) är dekorerad med en bladlist, ett uppåtriktat kymation, vars bas och endast konturtecknade blad bildas av rundstavar. Bakom de från varandra fria bladbågarna synas den undre listens uppstickande bladspetsar. Kymatiet avbrytes vid båda ändar, där likarmade kors i stället blivit insatta (ett av korsen är osäkert). Andra långsidan (fig. 180) har en dekoration av helt avvikande utseende, dock även här är ett doriskt kymation, men högre och med bredare bladbågar. De spetsade bladen mellan bågarna äro även bredare och avdelade på mitten av ett vulstformigt band.

Baslinje saknas. Det mellersta bågfältet — eller bladet —

är tomt, i de övriga äro likarmade kors insatta, men av olika storlek och place rade på olika höjd. 2.

Gravhäll av sandsten, rektangulär form, bredden c:a 37 cm., höjden c:a

22 cm., längden obekant (fig. 181). Ovansidan helt bortnött. Båda långsidorna 1 Helge Kjellin, Medeltida gravvårdsformer i Norden. Särtr. ur Lunds Universitets årsskr. 1918, s. 19

192

Fig. ijg. Gravhäll av éandéten. Okänd fyndplaté i Häléingborg.

Fig. 180. Andra éidan av hällen fig. ljg.

Fig. 181. Gravhäll av éandéten. Okänd fyndplaté i Häléingborg.

Fig. 182. Gravhäll av éandéten. S. Petri

Fig. 18g. Gravhäll. S. Clement.

Fig. i8j. Franididan av dienen fig. 188.

Fig. i8j. S. /liana. Södra porlalend kritdtendfzulpturer. Öd Ira didan.

Fig. 186. S. /IIaria. Södra portalend kritdtendknlp hirer. J/idtra didan. Efter fotografier i Nationahnudeet, Köpenhamn.

S. Ala rla dekorerade med rundbågsfriser eller arkadbågar, tecknade medelst en fördjupad rand, och med tvärstycken under bågarnas ben. 3.

Gravhäll av sandsten, trapezformad (fig. 182). Bredden å det bevarade

partiet 40—44 cm., höjden 17 cm., längden obekant. Ovansidan har inom en yttre ram en stav, som antagligen varit ett kors, vid stammens sidor spår av figurer. Båda långsidorna dekorerade med rundbågsfriser, bildade av försänkta, rundbågiga fält. Hällen har legat (sekundärt) inmurad i S. Peterskyrkans norra långhusvägg.1 4.

Fragment av gravhäll av sandsten, rektangulär, bredd 31 cm., längden

obekant. Fragmentet utgör en ur en gravhäll kluven skiva av blott 3,5 cm. tjock lek — samtliga hällar äro av en jämförelsevis lös, skiktad sandsten och låta sig med lätthet klyva på detta sätt. Gravstensskivan hade sedan använts som vanlig sidohäll i en medeltida gravkista på södra sidan av S. Clemens kyrka. Den ursprungliga gravstenens ena långsida har en dekoration, som utgöres av en genom inhuggna konturlinjer bildad, dubbel rundbågsfris (fig. 184 a). Även mot satta sidan är dekorerad, men liksom å n:r 1 äro motiven å de båda sidorna olika. Här visar gravstenslragmentet en plastiskt utformad bladlist av samma utseende, som förekommer å den skulpterade kvaderstenen från S. Clemens (fig. 184 b, jfr % 159>-

Fragment av gravhäll av sandsten, rektangulär, bredd 40 cm., längd

okänd, höjden å fragmentet 12 cm. På ovansidan inom en yttre ram spår av mitt stam.

Båda långsidorna dekorerade med ett från rundbågsfrisen härlett orna

ment, i vilket rundbågarna upptill fått en något hoptryckt form medan de bå garna skiljande partierna nedtill avrundats, så att frisen bildar en fortlöpande våglinje (fig. 183). Funnen i Mariakyrkan, där hällen låg i grundskiftet under en av korets pelare (fig. 206).2 Dessa fem gravstenar bilda inom den romanska gravstensskulpturen en sluten grupp, kännetecknad av de med kymation, rundbågsfris eller därav avledd Orna mentik dekorerade långsidorna. På gravstenar av ifrågavarande typ — liggande, flata hällar — är dekoration av långsidorna överhuvudtaget mycket sällsynt; när den förekommer, har den i regel formen av en enkel profilering. Som exempel på likartad dekoration kan omnämnas gravstenen från Grena a i Djursland på Jyl land.3 Långsidan har här ett romanskt rankverk, medan den böjda kortsidan är försedd med rundbågar eller arkader, märkligt nog med inställda kors, i analogi med en av Hälsingborgsstenarna. En gravsten från Harg i Västergötland, expo se

ovan sid. 159.

25~335o8.

11:2.

— 2 Se

nedan sid. 206. — 3 Francis Beckett, Danmarks Kunst I, fig. 331.

193

Häbingborgo medeltida kyrkor nerad på Göteborgsutställningen 1924, har liknande arkadindelning på sidorna, men denna gravsten är av sarkofagform och till typen icke direkt jämförlig med ovan beskrivna gravstenar. Med hänsyn till den sällsynta förekomsten av dylik dekoration å gravhällssidor är det märkligt att finna densamma på ej mindre än fem av sju kända romanska gravhällar från Hälsingborg. Dekorationsmotivets variationer erbjuda intressanta jämförelsepunkter. På hällen 1 är detsamma på båda sidor olikartat utbildat, men i båda fallen rör det sig om en något urartad, men fullt tydlig form av ett kymation, antikens karak teristiska bladlist, med en främre rad av uppstående, rundade blad och bakom dessa uppstickande, spetsade bladflikar. De spetsade flikarna äro plastiskt åter givna, medan de främre bladlapparna endast blivit konturtecknade och de för sänkta bladytorna på ena sidan utfyllda med likarmade kors. Även om dekora tionens ursprungliga härstamning från kymatiet är omisskännlig, har den här mycket stor likhet med en rundbågsfris, och det ligger nära till hands att i häl len 2 se en upprepning av en liknande dekoration, varvid stenhuggaren, som icke förstått ornamentets mening, har ersatt detsamma med den vanliga rundbågsfrisen. Hällarna 3 och 4 visar denna fullt utbildad, medan i hällen 5 även rundbågsfrisen blivit förvanskad, så att dess karakteristiska bågrad övergått i en fortlöpande våglinje. Härmed är givetvis icke sagt, att de fyra hällarnas ornering utgör nå gon typologisk utvecklingsserie, men det är av betydelse att framhålla det nära samband, som kan föreligga mellan rundbågsfrisen och kymatiet, sådant det å hällen 1 blivit utformat. För frågan om den romanska sandstenskyrkans ursprung har denna dekora tion sin stora betydelse. I motsats till rundbågsfrisen är kymatiet ett inom nor disk romansk skulptur mycket ovanligt dekorationsmotiv. Bladlister förekomma visserligen ofta, icke minst på dopfuntarna, men av annat utseende och utan di rekt samhörighet med kymatiet. Detta tillhör de klassiska motiv, som ingå bland den lombardiska stenhuggargruppens i Lund från hemlandet medförda ornament förråd, och det möter oss i domkyrkan i stor rikedom.1 Jämte listverk i ren klassisk anda förekomma emellertid i domkyrkan även mer eller mindre urartade former, bl. a. återfinnes det tvärband, som å ena sidan av hällen 1 förenar de rundade bladen2, likaså exemplifieras tendensen att låta bladlapparna övergå i rundbågsfrisliknande ornament.3 Kymatier återfinnas i 1 Ewert Wrangel, Lunds domkyrkas konsthistoria s. 202 ff. — 2 Ewert Wrangel, anf. arb. pl. XIII. Detta tvärband är, om än mindre framträdande, synligt även å väl utförda kymatier, såsom å norra korkapellets baldakinbåge (anf. arb. fig. 272, a, b) eller å plattorna över sidoskeppens bal vkolonner (anf. arb. pl. VIII—XI). — 3 Lister å norra korkapellets inre mur. Wrangel, anf. arb. fig. 206, 207.

S. JHa ria de direkt Lunda-influerade landskyrkorna, såsom i Vä, där det har samma rena form som i domkyrkan.1 På andra platser uppträder det i mer eller mindre för vanskad form, så i Dalby kyrkas förhall, där å en vederlagssten i västportalen bladen i en av listerna ombildats till runda ringar, i vilka likarmade kors blivit insatta liksom i Hälsingborg.2 På Trydegruppens funtar, huggna av den vid dom kyrkan verksamme anonym-mästaren Maj esta tis, finnas kymationlister3, likaså på ••

ett kolonnskaft vid Ostra Herrestads av Carl stenmästare byggda kyrka och på Bjeresjö kyrkas portal.4 Här sakna listerna dock den undre rad av spetsade blad, framstickande mellan den övres rundade bladlappar, som i allmänhet kän netecknar kymatiet i Lund. Däremot återkomma dessa bladspetsar i det egen artade gravmonument från Löderup5, som huggits av Carl stenmästare, och som i detta sammanhang har sitt intresse, emedan det visar samma tendens till samman blandning av bladlist- och rundbågsfrismotiven, som ovan konstaterats i Lund och Hälsingborg. Ovan det lombardiska rankverket på monumentets sidor före kommer ett rundbågsfrisliknande ornament, men med små, uppstickande blad spetsar mellan bågarna, vilka tvivelsutan ha sitt ursprung i den lombardiska byggnadshyttans bladlister och erinra om dekorationen på Hälsingborgshällen i. Men även om kymatiet på denna har en rätt urartad form, står det dock förebilden betydligt närmare än de flesta av de här anförda exemplen på liknande listverk utanför Lund. Dess ursprung måste sökas i domkyrkan, och hällen är därför ett ytterligare vittnesbörd om tillvaron i Hälsingborg av stenhuggareverkstad, vars ledare arbetat vid domkyrkobygget i Lund. Det ovan konstaterade samband, som måste ha förefunnits mellan Hälsing borg och byggnadshyttan vid Lunds domkyrka, ger oss särskild anledning att till granskning upptaga ett annat problem, nämligen betydelsen av de i Mariakyrkans sandstensmurverk, särskilt i sockeln, här och var förekommande stenhug garemärkena. Dessa utgöras av på stenarna inmejslade tecken — någon gång bokstäver eller runor, men vanligen på olika sätt bildade figurer — vilka hörde samman med medeltidens skråorganisation och såsom »äretecken» gåvos åt lär lingar, som genomgått sin lärotid och blivit gesäller.6 Ett sådant märke fick icke godtyckligt förändras och utgjorde en personlig signatur, med vilket gesällen 1 Avbildat i William Andersson, Skånes romanska landskyrkor med breda västtorn, pl. XXXV (Lund 1926). — 2 Avbildad i Wdlh. Lorenzen, De danske Augustinerklostres Bygningshistorie, T. IX, 8 (Kbbvn 1 9 29). — 3 Johnny Roosval, Die Steinmeister Gotlands, s. 139, 163 f. (Stblm 191 8). — 4 N. M. Mandelgren, Monuments Scandinaves, Pl. II (Paris 1862). — 5 Otto Rydbeck, De älsta kända byggmäs tarna i Skåne, PL XIV. — 6 Den älsta skråordning, i vilken stenbuggaremärkena avbandlas, är den för byggnadsbyttan 1 Rocklitz av år 1462. Märken äro emellertid kända sedan 1000-talet. Piper, Burgenkunde, 3 uppl. kap. V (München 1911). Jfr C. G. Brunius, Lunds domkyrka, s. 89 (Lund 185^).

x95

Hälolngborgo medeltida kyrkor märkte de av honom huggna stenarna, sedan dessa blivit granskade och god kända. De ha funnit användning hela medeltiden igenom, även om de icke synas förekomma i de älsta romanska byggnadsverken i Norden. Sålunda saknas de i Lunds domkyrkas krypta. I Linköpings domkyrka förekomma stenhuggaremär ken talrikt i kyrkans vid mitten av 1200-talet byggda västparti samt i det från 1400 talet härrörande koret, och de ge där möjlighet att i viss utsträckning följa arbetsfördelningen och arbetets organisation.1 Stenhuggaremärkena i Mariakyrkan sitta alla på de yttre murytorna, där väder och vind stundom angripit sandstenen, så att märkena endast svagt fram träda.

De äro dock i regel fullt tydliga och lätta att skilja från senare tiders

klotter och namnristningar, som givetvis icke alldeles saknas i kyrkans lätt åverkade sandstenssockel. Inalles ha 22 olika märken kunnat konstateras å kvadrarna. Samtliga äro avbildade å fig. 178. Ett av dem, det enkla korset, förekommer på 7 ställen, spridda över hela byggnaden. Det dubbla korset finnes i tre exemplar, ett på västfasadens norra strävpelare, ett i västfasadens grund och ett mitt på södra långsidan. Triangeln är konstaterad på en sten under västfasadens trappa och en i sockeln under dess norra sidoskepp. Ytterligare ett tecken, nr 27, 28 förekommer på två ställen, båda på sydsidan i närheten av koret, övriga märken äro antecknade i endast ett exemplar. Särskilt märkliga voro tvenne sandstenskvadrar, vilka blottades, när år 1931 den norra huvudportalens trappa blev omlagd. På dessa funnos nämligen flera märken på samma sten, fyra (möjligen fem) på den ena (nr 1—5) och trenne på den andra (nr 6—8). Vad detta innebär, är svårt att avgöra. I Linköping äro i två fall tvenne märken konstaterade på samma sten2, vilket möjligen kan betyda, att tvenne arbetare sysslat med huggningen, men en sådan tydning förefaller osanno lik, då det gäller ett större antal tecken. Då stenhuggaremärken blivit använda hela medeltiden igenom, kan det givet vis ifrågasättas, om märkena i Mariakyrkan tillhöra den rivna romanska bygg naden, eller om de eventuellt tillkommit i samband med ny- eller ombyggnads arbeten. Härpå kan svaras, att kyrkan i sina senare utvecklingsskeden är att be trakta som en tegelbyggnad, för vilken sandstensmaterialet spelat en mycket ringa roll — det har använts uteslutande av det skäl, att huggen sandsten i rätt stor utsträckning har funnits till hands, men någon byggnadshytta med så stort antal 1 Axel L. Romdakl, Linköpings domkyrka, s. 78 £. (Gkg 1932). — 2 A. O. Lindfors, Om stenkuggaremärken ock deras förekomst å gamla svenska kyrkor, Kyrkokistorisk årsskrift 1903. Axel L. Romdakl, anf. ark. fig. 146.

I96

S. Ma ria stenhuggare som det i kyrkan finnes märken har sannolikt icke funnits enbart för uppmurande av sockeln. Vissa märken kunna givetvis härröra från senare tid, men man får det bestämda intrycket, att åtminstone de i sockeln förekommande, märkta kvadrarna äro av äldre datum och sekundärt använda. De viktigaste märkena å sockeln — det enkla korset, dubbelkorset och triangeln — återfinnas nämligen alla (liksom nr i—8) på sådana ställen, där muren knappast har varit blottad efter uppförandet, såsom under västfasadens trappa eller å grunden under markytan. En av de med hålkäl försedda stenarna i sockelns översta skift är märkt med ett kors, men detta är påtagligen äldre än hålkälen, eftersom denna avskär en av korsarmarna. Beträffande de övriga kvadermärkena är det anmärkningsvärt, att ej mindre än 7 (nr 25—30, 32) förekomma på ett och samma ställe, nämligen på eller invid den västligaste av koromgångens strävpelare på sydsidan. Möjligen få dessa märken sättas i samband med reparationsarbeten. Några kunna givetvis också vara senare bomärkes- eller andra ristningar av annan natur än stenhuggaremärken. Svårigheten att avgöra dessa frågor gör det säk rast att vid jämförelser med andra romanska märken blott räkna med de ovan nämnda formerna fig. 178 nr 1—20. I Lunds domkyrka finnes en serie av väl bevarade stenhuggaremärken i de nu under kortrappan befintliga s. k. lönnkamrarna, vilka utgöra rester av ärkebiskop Jacob Erlandsons koranordning, uppbyggd efter kyrkans brand år 1234. Rydbeck har framhållit, att de i kamrarna ingående sandstenskvadrarna hämtats från en äldre lektoriemur, vilken utgjorde den ursprungliga avgränsningen av kyrkans kor emot långhuset. Denna mur har enligt Rydbeck varit färdig vid kyrkans in vigning 11451, varför stenhuggaremärkena i kammaren icke kunna vara senare. Det visar sig nu, att trenne av stenhuggaremärkena i Mariakyrkan, det enkla, likarmade korset och triangeln, äro identiska med motsvarande märken i Jacob Erlandssons lönnkammare. Korset, som där finnes inristat på fyra kvadrar, före kommer icke blott i lönnkammaren utan även på en sten i ett ännu bevarat parti av själva lektoriemuren, nämligen nedre delen av dess stora, för lekmannaaltaret i långhuset avsedda altarnisch. Då Lundastenhuggarna från domkyrkobygget kommo ut till andra uppgifter 1 Otto Rydbeck, Lunds domkyrkas byggnadshistoria s. 8zf. — I Heliga korsets kyrka i Dalby, s. 7 ff. har Sten Anjou framlagt en avvikande uppfattning om märkenas ålder ocb daterat dem till 1100-talets två sista decennier, vilket innebär, att de märkta stenarna skulle bämtats från annat båll än den rivna lektorie muren, exempelvis från kyrkans västparti. Några vägande skäl att antaga sådant ursprung för stenarna föreligga dock ej. Jfr Otto Rydbeck, De älsta stenkyrkorna i Sydskandinavien, Tidskrift för konstveten skap XV s. 50 ff. samt Erik Lundberg, Lunds domkyrkas långbus, Tidskr. f. konstvetenskap XVI s. 3^ f.

197

HäUingborgo medeltida kyrkor på landsbygden medförde de sina speciella märken.

Att sådana endast i ringa

antal hittills kunnat iakttagas i de skånska romanska kyrkorna beror säkerligen till stor del därpå, att dessa numera i regel äro överputsade och deras ursprung liga murverk oåtkomligt för studium. I trenne fall har det dock varit möjligt att återfinna stenhuggaremärken, vilka överensstämma med märkena i Jacob Erlandsons lönnkammare, nämligen i kyrkorna i Stehag1, Dalby2 och Torrlösa. Sist nämnda kyrka är numera riven, men Sesselberg har avbildat dess vackra roman ska portal, och här synes på en sten vid sidan av portalens flätverksornament av typisk Lunda-karaktär ett stenhuggaremärke — det kors, som återfinnes såväl i Lund som i Hälsingborg.3 Det är givet, att man icke alltid utan vidare kan attribuera på olika platser förekommande, likartade stenhuggaremärken till en och samma person. Särskilt märken av enklare typ, såsom kors, trianglar o. d. kunna ju lätt upprepas under skilda tidpunkter och inom olika byggnadshyttor, som ej haft beröring med var andra. Det faktum, att tre eller fyra av märkena i Mariakyrkan även återfinnas i de gotiska delarna av Linköpings domkyrka, kan näppeligen tagas till intäkt för, att samme man varit verksam på båda dessa platser. Beträffande domkyrkan i Lund ligger saken emellertid annorlunda till, emedan det redan av andra skäl är uppenbart, att mästare från dess byggnadshytta arbetat i Hälsingborg. När dessutom tvenne stenhuggaremärken i domkyrkan och Mariakyrkan äro iden tiska, kan man icke komma ifrån den slutsatsen, att innehavarna av dessa märken varit stenmästare, som från domkyrkobygget kallats till Hälsingborg i och för uppförandet av den älsta Mariakyrkan. Under denna förutsättning skulle de när maste decennierna efter år 1145 eller 1100-talets tredje fjärdedel blir den sanno lika tiden för grundandet av den älsta S. Mariakyrkan i Hälsingborg. Andra byggnadsskedet. Efter den romanska sandstenskyrkan följer ett byggnadsskede, som ter sig ganska konturlöst, och vars omfattning icke kan fast ställas. Dess existens framgår dels av de rätt talrika fynden av byggnadsdelar, som icke äro romanska, men sakna motsvarigheter i den nuvarande kyrkan, dels därav, att flera av de i Mariakyrkan påträffade romanska byggnadsdelarna haft sekun där användning, redan innan de togos i anspråk för de sengotiska pelarnas uppfö rande. Den stora portalstenen var övervittad på en av sidorna, och kolonnfrag1 Sten Anjou, Heliga korsets kyrka i Dalby, s. 74. — 2 Otto Rydbeck, De älsta kända byggmästarna i Skåne, s. 21. Sten Anjou, anf. arb. s. 72 IF. — 3 Friedricb Sesselberg, Die skandinavische Baukunst der ersten nordisch-christlichen Jahrhunderte. Taf. X.

I98

S. /flar La mentet liksom skråkantplattan företedde stark nötning. De byggnadspartier, i vilka ifrågavarande stenar ursprungligen suttit, måste ka blivit nedtagna, innan pelarna byggdes, ocb portalstenen bar sedan använts ställd på kant som vanlig byggnadssten i en mur — troligen samma mur, i vilken även de andra överkalkade sandstensblocken ba suttit. Förbållandet innebär, att den äldre kyrkan blivit föremål för en partiell om byggnad på ett relativt tidigt stadium. Man kan gissa på en tillbyggnad emot väster för att skaffa ökat utrymme, liksom fallet varit vid så många andra ro manska kyrkor. De nya eller ombyggda delarna ba säkert till väsentliga delar varit av tegel, vilket framgår av de gjorda fynden (sid. 182 f.) ocb även antydes av andra iakttagelser. Liksom sandstenskvadrarna synas nämligen också teglen i Mariakyrkans murar åtminstone i viss utsträckning ba tillvaratagits från en äldre byggnad ocb därefter för andra gången blivit använda. Det är svårt att på annat sätt förklara den ganska talrika förekomsten av glaserade tegel, som icke använts på sådant sätt, att glaseringen får någon motivering. De äro brukade bland de övriga teglen utan åtskillnad ocb utan att någon mönstermurning är avsedd; den nuvarande kyrkan saknar nu belt profileringar eller andra byggnadsdetaljer av glaserad sten. Glaserade tegel finnas särskilt å korpartiet, men även i övriga yttre murar, likaså ses de exempelvis i västgavelns spiraltrappor. Däremot föreO

komma de ej i pelarna eller i högkyrkans murar. A korpartiet iakttages vidare, att rätt många tegel visa spår av bebuggning. Det är emellertid bär icke fråga om den omsorgsfullt utförda snedrefffing, som är ett av den tidiga romanska tegel arkitekturens kännetecken, utan en rätt grov, ojämn behandling, som om avsikten varit att renbugga stenen från puts. Den långt drivna ekonomisering vid byggan det, med utnyttjande i största möjbga utsträckning av äldre tegelmaterial, är en företeelse, som även på annat sätt kommer till uttryck i Mariakyrkan (se sid. 209). Till S. Marias andra byggnadsskede böra sannolikt hänföras även de i kyrkan gjorda fynden av kritstenskulpturer ocb råbuggna block av kritsten, vilka senare kanske äro att betrakta som förarbeten till skulpturerna. Numera förekommer detta material blott på ett enda ställe i kyrkan, nämligen i södra portalens kapitälband, där skulpterade vederlagsstenar ocb människobuvuden äro insatta under arkivolterna. De passa emellertid, som tidigare framhållits (sid. 174), mycket illa samman med portalens stavverk ocb kunna icke ursprungligen vara avsedda för denna placering. Denna uppfattning bar fått ytterligare styrka genom de nyligen gjorda fynden av två liknande kritstensskulpturer under portalens trappa. Båda utgöras av för högra portalsidan avsedda vederlagsstenar, vadan alltså, den i por-

*99

Häldlng borgd medeltida kyrkor talen sittande medräknad, ej mindre än trenne sådana varit för handen. Dessa kunna omöjligen alla ha varit avsedda för sydportalen, utan ha ursprungligen — liksom säkerligen övriga kritstensskulpturer — haft annan bestämmelse. Men vare sig de tjänstgjort som portaldekoration eller valvkonsoler eller fyllt andra ändamål, har det gällt en annan byggnad än den nuvarande kyrkan. Av de nyfunna vederlagsstenarna av kritsten har den bäst bevarade — vars yta dock är starkt angripen — på långsidan ett gående, kattliknande fyrfotadjur, med huvudet vänt en face och en lång uppåtböjd svans, svängd i en kraftig S-formig båge över ryggen och bakåt — djuret företer en omisskännelig likhet med leoparderna i Valdemarernas vapen. Kortändans skulptur är ett kvinnohuvud, vars illa förstörda ansikte omramas av vågigt hår (fig. 187—188). Den andra ste nens bildframställning överensstämmer mera med portalens östra vederlagssten och visar liksom denna ett fabeljur med hög, pucklig kropp, vars nedåt-uppåt böjda hals uppbär ett kvinnohuvud. Huvudet är avbildat en face och bär en tretaggig krona, från vilken ett dok nedhänger, omramande ett platt ansikte, vars drag ty värr äro förstörda — ögonen och hakan kunna dock iakttagas. Av kroppen synes blott den skarpt skurna och väl bevarade konturen, medan detaljerna blivit ut plånade — spår finnas dock, antydande, att figuren haft två ben (fig. 189). Dylika fabelgestalter, tvåbenta, med starkt hoptryckta kroppar, klövförsedda fötter och svansar, som sluta i bladornament — »bladbasilisker» — äro välkända företeelser i medeltidens konst. De uppträda redan under romansk tid, men fro dades särskilt under gotiken. En rad av släktingar till Mariakyrkans »bladbasi lisker» återfinnas i Lunds domkyrkas korstolar från tiden omkr. 13701, ett annat exempel, mycket erinrande om figuren med ett krönt kvinnohuvud å den ena under södra portaltrappan funna stenen, återfinnes i en av domkyrkans illuminerade handskrifter, Liber Decretalium major från omkr. 1300.2 Hälsingborgsskulpturerna kännetecknas av en rätt grov formgivning och äro för visso icke utförda av någon mästarehand och deras illa bevarade skick gör en stilhistorisk bestämning vansklig. De förefalla närmast tillhöra ett jämförelsevis tidigt avsnitt av gotiken, sannolikt 1300-talets förra del.3 En liknande datering måste åsättas det vackra unggotiska tegelkapitäl (fig. 174), 1 Ewert Wrangel, Korstolarna i Lunds domkyrka, s. /fo. — 2 Ewert Wrangel, Lunds domkyrkas konstkistoria, s. 135, fig. 113* — 3 Besläktade med Mariakyrkans kritstensskulpturer äro de konsoler av samma material, som uppbära valvribborna i Kärnans tredje våning, ocb som tvivelsutan liksom ribb teglen äro bämtade från någon annan byggnad. Det bebornade ansiktet på konsolen fig. 72 överensstämmer nära med figurerna på en unggotisk »fabeldjursfunt» från Ansebiills kyrka på Osel (Helge Kjellin, En gotländsk fabeldjursfunt på Ösel. Konsthistoriska sällskapets publikation 1925, fig. 5).

200

Fig- 188. S. /Maria. Kritélenékulptur, funnen under éödra porla lend trappa. H. j / cm.

i8cj. S. /Maria. Kriétenökulplur, funnen éom föreg. H. 27 cm

Fig. igo. S. Alaria. Vältra portalen.

Fig. Kji. Södra portalen.

Fig. i(j2. Norra portalen.

Fig. igy. Tomportalen.

S. JUarla som enl. uppgift hittats i Hälsingborg och som gott skulle kunna härröra från en omkr. 1300 företagen till- eller ombyggnad av den romanska Mariakyrkan. Till detta skede i kyrkans historia torde även dopfunten böra räknas (fig. 222).1 Den är ett unggotiskt arbete av gotländsk kalksten och består av fyrsidig, pro filerad fot och 12-sidig cuppa, dekorerad på varje sida med tvenne smala arkadfält, täckta av spetsiga klöverbladsbågar. Funten synes vara skadad, möjligen vid någon eldsvåda2, och sammanhålles kring randen av ett kraftigt järnband. Tredje byggnads ske de t.

Den om- eller tillbyggnad, som synes ha skett

under unggotisk tid, blev emellertid icke i längden tillräcklig för den växande sta dens behov, och vid tiden omkr. 1400 var ombyggnadsfrågan åter aktuell. Detta stämmer väl med de topografiska förhållandena i staden — avlagringarna på den ursprungliga strandbredden antyda nämligen, att staden under loppet av 1400-talet starkt utvidgats emot väster på från havet utvunnen mark — och går likaledes väl samman med den politiska utvecklingen, som just vid denna tid gav staden en väsentligt ökad politisk-ekonomisk betydelse. En sådan expansion har givetvis betingats av en starkt ökad befolkning, för vilken även behovet av en större kyrka snart har inställt sig. Men nu nöjer man sig icke med en utvidgning av den gamla kyrkan utan besluter ombygga den helt, och så växer den nuvarande Mariakyrkan fram som en helt ny anläggning av stora mått, förkroppsligande den medeltida stadens strävan att i mäktiga kyrkobyggen manifestera sin själv känsla. Men ej heller denna stort planlagda kyrkobyggnad blev genomförd i ett slag. Tvärtom visar det sig, att arbetet tagit lång tid och att, när kyrkan omsider stod färdig, betydande ändringar hade vidtagits i den ursprungliga byggnadsplanen, som avsåg en kyrka med helt annan resning än den, byggnaden slutligen fick. Mariakyrkans interiör företer en klar och enhetligt genomförd arkitektur, som vid första anblicken icke röjer några spår efter mera genomgripande änd ringar i byggnadsplanen. Vissa olikheter förefinnas i pelarnas byggnad, men icke av sådan art, att de behöva innebära annat än tidsintervaller i arbetets fortgång; på någon omkastning i de ursprungligen följda grundlinjerna tyda de däremot ej. Det finnes emellertid en detalj av särskilt byggnadshistoriskt intresse, vilken icke låter infoga sig i kyrkans nuvarande plandisposition, och vars anomali i detta hän seende drar med sig vittgående konsekvenser för hela kyrkans byggnadshistoria, nämligen dess forna nordöstra portal. 1 Lars Tynell, Skånes medeltida dopfuntar, s. 13, 72, 13d- — 2 Jfr nedan s. 224. 26 — 33508.

II: a.

201

Häloingborgd medeltida kyrkor I det föregående har framhållits, att kyrkan ursprungligen haft flera portaler än nu. Förutom de båda sidoingångarna i västra delen funnos ytterligare tvenne, båda belägna i närheten av koret. Utåt äro de helt tillmurade, inåt markeras södra portalen endast av en stötfog under femte fönstret från väster, medan den norra däremot framträder som en spetsbågig nisch i väggen (fig. 194, 197, PL I). Redan portalens läge i muren är märkligt. Den sitter nämligen mitt emot en av mittskeppets pelare. Det ligger i sakens natur, att en stor portal skall öppna sig fritt inåt kyrkan.

Att placera den emot en pelare, som stänger både vägen

och blicken för den inträdande, vore i estetiskt avseende ett missgrepp och ur konstruktiv synpunkt bleve placeringen än mera oförståelig. I den gotiska bygg nadskonsten ingår försträvningsapparaten som en av de grundläggande tek niska principerna.

Ytterväggarna byggas jämförelsevis tunna och ha icke i sig

själva tillräcklig styrka för att motstå trycket av byggnadens valv. Detta ledes genom valvstrålarna till punkter på yttermurarna, som svara mot pelarna i det inre, och upptages här av utanför muren byggda, grova strävpelare. På ifråga varande punkt av Mariakyrkans norra mur har icke blott den för tryckets upp tagande nödvändiga strävpelaren ursprungligen saknats, muren var dessutom ge nombruten av den stora portalen och således avsevärt försvagad, just där ett kraf tigt valvstöd borde ha stått. Detta förhållande har också medfört, att portalen kanske relativt tidigt blivit tillmurad. Någon strävpelare blev dock icke uppdragen utanför; först vid den Brunius’ska restaureringen på 1840-talet tillkom detta yttre stöd för den svaga punkten vid portalen. Ovan anförda omständigheter äro i och för sig tillräckliga för att visa, att det murparti, i vilket nordöstra portalen sitter, icke hör samman med kyrkans nuva rande plan. Ännu tydligare framträder detta vid en granskning av muren över denna portal.

Rakt över portalens sidor synas på innerväggen tvenne höga, i

tvärsnitt triangulära nischer, vilkas motstående sidor ha alldeles samma utseende som de i kyrkan förekommande fönstersmygarna, med trenne avfasade språng. De ha ingen övre avslutning, utan fortsätta upp tills de avskäras av valvens bå gar. Genom inhuggningar på murens utsida har kunnat konstateras, att fönster smygarna återfinnas även där (fig. 198). Detta innebär, att ett ursprungligt fönster har suttit rakt över portalen. Fönstret har sedermera blivit igensatt1, och orsaken härtill är lätt att finna, de nä rmaste valven ha nämligen sin utgångspunkt mitt i den forna fönsteröppningen. Det blir härigenom fullt klart, att por1 De nu synliga fönstersmygarna på insidan återupptogos vid restaureringen 1898.

202

S. JUaria talen och fönstret däröver icke kunna hava något samband med det valvsystem, som i kyrkan blivit använt. Pelaren mitt emot portalen och de från denna utgå ende valven representera en annan byggnadsplan än portalen och fönstret och måste ovillkorligen ha tillkommit senare.

Men pelaren är, som av det följande

framgår, utan minsta tvivel samtidig med de övriga i denna del av kyrkan, och alla kyrkans inre delar med pelare, mittskeppsmurar och valv äro byggda i en följd från öster till väster och efter en enhetligt genomförd plan. Därav följer emellertid, att icke blott de närmaste pelarna och valven, utan jämväl alla de övriga i hela kyrkan måste vara av senare datum än den märk-

Fig. igg. Parti ao JFariaky rkané norra éidotnur, éedd inifrån. Skata 1:200. Upp mätning ao G. W. IUidmark. liga nordportalen och fönstret över denna. Portalen förutsätter en ur sprunglig byggnadsplan med andra pelare och ett annat valvsystem än det nu varande. Vi skola återgå till en granskning av det murparti, i vilket portalen sitter. Ett besök på norra sidoskeppets vind ovan valvkuporna lämnar ytterligare bi drag till lösningen av dess problem. Man kan här iakttaga, att fönstersmygarna fortsätta ovanför valvkuporna och gå rakt upp ända till yttermurens krön, utan att ansatser synas till de bågar, som ha utgjort fönstrets betäckning (fig. 196). Muren måste således på denna punkt ha varit minst 3 meter högre för att lämna plats för fönstret i färdigbyggt skick. Något exakt mått på murens verkliga eller i varje fall planerade höjd kunna vi icke lämna, då ingenting säger oss, på vilken nivå fönsterbetäckningen har börjat, men så mycket står dock fast, att sidoskeppsmuren på denna punkt varit avsedd att resa sig till avsevärd höjd över den nuvarande taklisten.

Hälding borgd medeltida kyrkor Härtill kommer ytterligare en omständighet av vikt. De fönster, som nu sitta på ömse sidor om portalen, äro båda nya. Det västra byggdes av Brunius vid restaureringen 1843—46, medan det östra upptogs först 1898. Av Brunius' skri velser antydes, att det här icke varit fråga om återställande av ett ursprungligt fönster, utan om uppbrytande av ett helt nytt1; även det östra fönstret är byggt med helt igenom nya tegel. Före vidtagandet av dessa åtgärder voro så ledes murpartierna på båda sidor om portalen utan fönster, såsom de även äro avbildade på en målning av kyrkan från 1700-talets slut.2 De slutsatser, till vilka vår undersökning lett, kunna sammanfattas sålunda: I norra sidoskeppsmuren finnes ett murparti om tvenne valvfacks bredd, vilket

Fanifly

. (Hiim

Fig. igg. Schematisk plan av den planerade tvärskeppéanLäggningen. Teckning av G. JF^. JF^idmark. måste vara byggt för en annan och äldre kyrkoplan än den nuvarande och för ett annat valvsystem. Detta murparti har rest sig till avsevärt större höjd än de om givande sidoskeppsmurarna. Dess mitt har upptagits av en stor, vackert ornerad portal och över denna ett fönster, betydligt högre än de, som nu finnas i kyrkan. Men för denna anordning kan knappast givas mer än en förklaring. Murpar tiet har utgjort en ursprunglig gavel i ett tvärskepp, vilket icke skju tit utanför, utan legat i linje med sidoskeppsmurarna, en kyrkoplan alltså, som nu endast har en enda motsvarighet i medeltidens Danmark, nämligen Petrikyrkan i Malmö. När Mariakyrkans norra långmur uppfördes, var avsikten sålunda att förse kyrkan med ett tvärskepp av samma bredd och givetvis även samma höjd som mittskeppet. Den tilltänkta planen är i fig. 195 rekonstruerad. Men den förut sätter, att kyrkans resning även tänkts annorlunda än nu. För att tvärbyggnaden skulle kunna göra sig gällande, måste såväl denna som mittskeppet vara vida 1 T. Mårtensson, Hälsingborgs Mariakyrkas medeltida byggnadshistoria, s. 63 f. — 2 Anf. arb. fig. 52.

196

Fuj.

197

Reol av norra tvärokeppogavelno mittfönoter ovan oödra oidookeppeto valv. — Fuj. 197. Interiör, vioande norra tvärokeppogavelno portal och fönoter. 196.

Fig. 198. S. AIariao norra mur. Den me Hero la oträvpelaren är byggd mittför tvärokeppogavelno portal. In huggningarna vioa reoter av gavelfönotreto omygar.

Fig. igg. Reét av äldre pelare på ko re tv norra vida, vedd från vävter.

Fig.

200.

Pelaren fig.

icjcj,

vedd från vöder.

Fig. 201. Revt av äldre pelare på ko re tv vydvida. Sedd från norr.

Hg. 202.

Parti av äldre pelare i vädra korhörnetdäröver den yngre pelarenv urvprungliga vockel.

20j

204

Fig. 203. Detalj ao den oodra ao koromgångeno båda öotliga pilaotrar. — Fig. 204. Den norra ao ko ro mg ange no öotliga pilao trar. Under goloet oyneo pilaoterno äldre del.

Fig. 205. Parti ao Södra Storgatan med S. jMaria kyrka no kor. Efter äldre fotografi.

S. JUaria högre. Tvärskeppet hör principiellt samman med basilikan, och det linnes ingen anledning förutsätta, att Mariakyrkan varit planerad på annat sätt. Som kom plement till planens tvärskeppsanordning måste vi därför tänka oss ett mitt skepp, som rest sig över sidoskeppens tak och som även haft fönster i den uppskjutande högkyrkans murar. Fig. 236 visar en rekonstruktion av denna ursprungliga byggnadsplan. Det föreligger en väsentlig skillnad mellan den avsedda, basilikala anlägg ningen med tvärskepp och den färdiga Mariakyrkan med dess låga, fönsterlösa mittskepp. Frågan blir nu, om den första planen även kommit till utförande, eller om tvärskeppet och högkyrkan blivit slopade redan under arbetets gång. Vid större medeltida kyrkobyggen var det en allmän regel, att början gjor des med koret.

Så har också varit fallet, när den nya Mariakyrkan anlades.

Koret skiljer sig från de övriga delarna av byggnaden redan därigenom, att icke blott sockeln, utan även murlivet upp till fönsterhöjd är av sandsten i stället för tegel. Det är sannolikt, att den äldre kyrkan icke helt nedrevs, utan att koret som en tillbyggnad fogades till ännu kvarstående partier av densamma. Härpå tyder det förhållandet, att koret framskjutits så långt emot öster, att det ännu i dag gör märkbart intrång på S. Storgatan (fig. 205). Utanför koret finnes knappast plats för trottoar vid sidan av körbanan. Samtidigt visar stadsplanen, att gatan vid koret går i en svag båge emot öster, och att husraden på andra sidan gatan därjämte är ej obetydligt indragen i jämförelse med det nordligare kvarterets linje (II: 1, fig. 6). Vid gatuarbeten på 1890-talet påträlfades på ganska stort djup —

1,65

under nuvarande gatunivå, som dock ligger omkr. 50 cm. över Mariakyrkans sockel — utanför Mariakyrkans kor en grundmur, som låg i gatans längdriktning, men omkr. 6 meter ut i gatan, räknat från nuvarande huslinjen öster om kyrkan. Det är möjigt, att Storgatan fordom på denna punkt haft en annan sträckning och gått något längre mot väster. Men med en sådan sträckning av gatans östra sida skulle Storgatan, som utmärker sig genom sin betydande bredd, vid kyrkans kor ha lämnat en passage av endast 3 meter. Man får härav intrycket, att vid kyrkans uppförande dess kor kommit så långt ut i gatan, att en reglering senare måst vidtagas, varvid kvarterslinjen på gatans östra sida blivit tillbakadragen. Vore kyrkan helt ny uppförd, förefaller ett sådant intrång i gatulinjen tämligen omotiverat. Om däremot koret fogats till kvarstående delar av en äldre kyrka, får förhållandet en naturlig förklaring. Korets byggande innebar då en väsent lig utvidgning av den gamla planen, och för att få tillräcklig plats har grunden

Hälsingborgs medeltida kyrkor måst läggas så långt åt öster, att koret kom ut i gatan. Till en början har detta kunnat ske utan ändring av gatans sträckning, men då behovet av plats måste ha varit stort på denna punkt, har korbygget sedan dragit med sig en gatureglering. Det finnes alltså åtskilligt, som talar för, att första etappen vid byggandet av den nya Mariakyrkan bestod i uppförandet av ett nytt kor, som fogades till kvar stående delar av en äldre kyrka. På samma sätt har man gått tillväga på många andra håll, och de fall äro ingalunda få, då arbetet stannat därvid och planen aldrig fullföljts, så att ett högt och mäktigt kor reser sig över en lägre kyrkobygg nad. Bland Sundsstäderna erbjuder Skanör ett gott exempel härpå. Att den nya Mariakyrkans kor utgjort ett första byggnadsavsnitt framgår därav, att detsamma blivit till sina inre delar ombyggt, när långhuset sedermera tillkom som en ny etapp i byggnadsarbetet. Som den nya kyrkans först uppförda del var koret givetvis anlagt efter den basilikala planen med tvärskepp. Men det nuvarande korets mittskeppsmurar förete inga spår efter anslutning till något vare sig planerat eller utfört tvärskepp och dess pelare följa långhusets arkadsystem, vilket i det föregående visats vara oförenligt med tvärskeppsanläggningen. Därav måste den slutsatsen dragas, att korets pelare och mittskeppsmurar, sedan tvärskeppsplanen definitivt uppgivits, blivit förnyade och byggda efter ett annat system än det ursprungligen avsedda. Bekräftelse härpå vanns, när möjlighet att undersöka förhållandena 1931 yppade sig i samband med omläggning av golvet i koret. Det visade sig då, att det ursprungliga korets ytterväggar ännu kvarstå, men att pelare och väggpilastrar däremot blivit ombyggda, samtidigt med att golvet höjts omkring x/2 meter. Tack vare sistnämnda åtgärd funnos nedre partierna av de äldre pelarna ännu kvar, använda som funda ment för de nya (fig. 199—202, 206). De bevarade resterna utgöra 4 å 5 skift och stå på murade fundament, huvudsakligen bestående av sandsten med i regel finhuggna ytor, som vittna om deras ursprung i den romanska kyrkans murverk. I ett av dessa botten skift låg det förut omtalade fragmentet av en romansk grav sten. Pelarna resa sig från fundamenten utan socklar. Om sockel funnits, har den således varit högre än de bevarade partierna. Fogarna äro plant utstrukna (fig.

202).

De fyra hörnpelarna i koret ansluta sig nära nog fullständigt till de äldres form, skillnaden ligger endast i de yngres profilerade pilastrar samt rundstaven i deras inre vinklar. Det därpå följande pelarparet har däremot ursprungligen haft annan plan. Huvudformen var även i denna kvadratisk, men sidornas valvstöd voro bildade på annat sätt, med tresprångiga pilastrar för mittskeppets arkader,

206

S. AIarla samt tvåsprångiga för gördelbågarna i mittskepp ocb sidoskepp (fig. 206). Därtill kommer, att de äldre pelarna varit vida kraftigare. Norra pelaren bade sidolängderna

1,70

sidorna

ocb

1,50

1,90

ocb

emot de nuvarandes

1,70

1,35

m. Den södra var något mindre, med

Detta förhållande bestyrker det tidigare gjorda antagandet, att den nya anlägg ningen avsåg en kyrka med tvärskepp. För bärande av tvärskeppets murar ocb breda bågar erfordras större styrka bos pelarna, ocb den äldre nordvästra pelaren i koret bade också en bäryta, omkring dubbelt så stor som de nuvarande pelarnas.

Fig. 206. Plan av de äldre pelarna i korel (sjunde pelarparet från väv ter). 1: go. De nuvarande pelarna tätd treekade, docklarna med g ledare dtrecknmg. De äldre pelarna odtreckade. I grun den vid a ro/nandk gravdten, vid b dten med dkråkant.

Uppmätning av förf. 1931.

Upptäckten av den ursprungliga koranordningen gav även förklaringen till den egendomliga form, som kännetecknar de båda östbgaste av de pilastrar, som i koret — men däremot icke i långbuset — äro uppdragna längs yttermurarna ocb bära omgångens valv. Korpilastrarna äro, med nyssnämnda undantag, bil dade på alldeles samma sätt som motsvarande vid mittskeppets pelare ocb bestå av ett framsprång med avsneddade börn ocb framför detta profilerade stavar — en balvrund, flankerad av tvenne kvartstavar, tillsammans i genomskärning bildande ett diagonalt skuret fyrpass. Men pilastrarna i koret äro icke ursprungliga, utan yngre än de murpartier, i vilka de sitta. De ba nämligen inga verkliga, murade förband med väggen, utan äro inbyggda i rännor, uppbuggna i det ursprungliga murverket; bäri ligger säkerligen också förklaringen till, att de synas vara illa murade ocb förete tämligen ojämna linjer. 207

Hälding borgo medeltida kyrkor Det östliga pilasterparet, i vinklarna på ömse sidor om koromgångens mittfönster, är till sin övre hälft av samma utseende, medan nedre hälften är byggd av tegel med helt andra profiler (fig. 176 q); i tvärsnitt visar den fyra sidor av en åttahörning, försedd med fina rundstavar i de trenne fria vinklarna (fig. 203, 207^). Dessa pilasterdelar stå på socklar med enkelt avfasad kant och avslutas av ett

151

Fig. 207 a. Plan av pelare i lång budet. Efter uppmätning 18g g av E. Schipdte i Nationalmuseet, Köpenhamn. — 207b. Sektioner av den norra av ko ro mgång end båda odtligadte piladtrar. Uppmätning av G. TE7. JKidmark. slags kapitäl, bestående av en rundlist, som över hörnens rundstavar bildar kullika förkroppningar. Ovan denna list vidtager den vanliga pilasterformen (fig. 207 b). Det säger sig självt, att en sådan oorganisk sammankoppling av tvenne helt olikartade pilasterformer icke kan vara ursprunglig, så mycket mindre som det visar sig, att övre och nedre hälften icke äro likartat byggda. De övre delarna äro liksom övriga väggpilastrar murade i inhuggningar, medan de undre stå stumt, intill väggen utan vare sig inhuggning eller murade förband.

S. Al arla I och för sig är den halvt åttasidiga pilasterformen med rundstavar i hörnen icke ovanlig. Den träffas flerstädes inom det baltiska tegelområdet, där exempel kunna hämtas från slutet av 1200-talet (Mariakyrkan i Lübeck, kyrkan i Dobe ran) till in på l/foo-talet (S. Georg i Wlsmar, invigd 1407). Men för Hälsingborgs Mariakyrka står den fullständigt främmande och återfinnes icke på något annat ställe i byggnaden. Utan tvivel representerar åttkantpilastern en äldre typ, och det framgår av andra omständigheter, att denna ingalunda inskränkt sig till de kvarstående res terna. Visserligen finnas nu inga andra byggnadsdelar av denna tidigare form, men dess tegel påträffas, sekundärt använda, på andra ställen i kyrkan. Medan kyrkans pelare eljest alla ha kvadratisk grundform, äro korpelarna formade efter det tresidigt avslutade koret och ha sålunda vinkelböjd plan. I de inre vinklarna, således inåt altaret, ha pelarna en rundstav, som stiger upp för att bära valvstrålarna (synlig å fig. 221). En granskning av dessa rundstavar ger emellertid till resultat, att de icke äro byggda av för detta ändamål tillverkade formtegel. De äro i stället uppförda av sekundärt använda tegel av samma slag som de, vilka bilda rundstavarna i de nyss avhandlade koromgångspilastrarnas nedre partier. Men dessa tegel ha icke utan vidare kun nat användas, då deras profil icke passade; de voro ju tillverkade för rundstavar i en åttahörnings yttre vinklar, medan korpelarna ha stavar i de inre vinklarna. Man har då rett sig på så sätt, att ena sidan av teglet järns med staven har sla gits av, så att ett tegel med en — visserligen ganska ojämn — trefjärdedelsstav bildats (fig. 176 r). Någon regelrätt murning i förband blev icke möjlig med dessa tegel och har ej heller skett; en granskning av murverket visar, att rundstavarna i samtliga skift ha fogar på båda sidorna.

Men man fick möjlighet att bygga

rundstaven utan att behöva slå några särskilda formtegel för den sakens skull — låt vara att vinsten måste betalas med ett sämre arbetsresultat. Förhållandet blottar en långt driven ekonomisering med tegelmaterialet, som även på annat sätt kan konstateras i Mariakyrkan. Det är påtagligt, att äldre material i största möjliga utsträckning har utnyttjats. Den sekundära användningen av profilteglen i pelarnas rundstavar visar emel lertid, att tegel, avsedda för arkitekturdetaljer, byggda på de båda koromgångspilastrarnas motiv — åttahörningen med rundstavar i hörnen — ha förefunnits i kyrkan i större utsträckning. Sannolikt var det ursprungligen meningen att giva pilastrarna denna form. En undersökning av den ena åttkantpilastern visade näm ligen, att den fortsatte under golvnivån ned till grunden, från vilken den 27 — 33508.

II: 2.

209

Haloingborgo medeltida kyrkor uppsteg utan något förmedlande sockelparti (fig. 204). Koromgångsväggen ut gjordes liär av sandsten, utan puts, och pilastrarna voro uppdragna utan förband med muren. Emellertid överensstämde den äldre resten icke fullt med åttkantpilasterns över golvet synliga del, utan hade längre framsprång från muren. Det är därför påtag ligt, att pilastrarna i samband med förändringen av korpelarna blivit ommurade med användande av de gamla teglen. Arbetet avbröts dock på halva höjden, varefter teglen i stället togos i anspråk för rundstavarna i korets hörnpelare, och nya pilast-

Fig. 208. Plan av red ter av äldre p o rtaiframdprång vid vädtp ortalen. av G. TU. JUidmark 1931.

Uppmätning

rar byggdes i överensstämmelse med den för pelarna använda pilasterformen — ett nytt vittnesbörd om de många ändringar, som vidtagits under arbetets gång. Fjärde byggnadsskedet. De relaterade förhållandena i Mari akyrkans kor visa, att en ombyggnad skett, varvid korets äldre pelare ersatts av nya av den form, som sedan förts vidare i kyrkans övriga delar. Denna förändring av korets inre måste sättas i samband med kyrkobyggets fortskridande emot väster. Till det redan uppförda koret fogades, efter nedbrytande av de kvarstående delarna av den äldre kyrkan, ett nytt långhus. Avsikten var därvid till en början att fullfölja den plan, efter vilken koret re dan blivit anlagt. En förändring vidtogs dock, i det att golvet höjdes omkring en halv meter.1 Grunden till långhusets pelare — liksom portalernas trösklar — 1 Den äldre golvnivån i koret är icke känd, då inga rester av golvläggning påträffats. Det är en möjligket, att det från körjan varit avsikten att koja korgolvet, när kyrkokygget skulle fortsättas emot väster,

210

S. AIaria går upp i höjd med det nuvarande golvet, som därför aldrig kan ha varit lägre. Pelargrunderna bestå av lösa block, som förutsätta, att långhusets murar varit byggda och golvet utfyllt, innan pelarna kunde tagas i arbete. Av det nya långhusets murar byggdes den norra först. Partiet närmast koret utformades därvid som en tvärskeppsgavel i enlighet med den ursprungliga pla nen. Därefter eller samtidigt därmed uppdrogs västfasaden, dock ej fullständigt, utan blott till samma höjd som långmurarna. Gavelröstet sparades för att byg gas färdigt i samband med välvningen.1 Härigenom förklaras det brutala brott i mittfönstrets profiler, som iakttages i smygarna på fönstrets halva höjd.2 Det är an tagligt, att i analogi med västgaveln ej heller den avsedda tvärskeppsgaveln byggts högre än långhusmurarna, och att även dess gavelröste sparats tillsvidare, för att i verkligheten aldrig bliva fullbordat. Västfasaden blev på ett tidigt stadium föremål för ändringar. När trappan framför västportalen 1931 blev omlagd, fanns på ömse sidor om portalen rester av framsprång av sandsten, vilka bil dat inåt skrånande smygar, medan yttersidorna synas ha gått rätvinkligt in emot kyrkans sockel (fig. 208, 213). De voro bevarade endast i ett skift. Synbarligen utgjorde de rester efter ett tillämnat, kraftigt portalframsprång av den allmänna typ, som uppkom under senromansk tid och som ofta återfinnes även i gotiska kyrkobyggnader. Det är sannolikt, att anordningen aldrig kommit till utförande, utan att portalen, när man nått över sockelhöjd, i stället fick den nuvarande pla ceringen i murlivet. Sist synes södra långhusmuren vara byggd. När denna uppfördes, hade en väsentlig ändring i byggnadsplanen skett i och med uppgivandet av det till tänkta tvärskeppet.

Södra långhusmuren saknar nämligen alldeles de spår

efter en tvärskeppsgavel, som så klart framträda på motsvarande mur i norr. Detta kunde givetvis tänkas bero på, att spåren här blivit utplånade, om ej förhållandet och att de påträffade pelarresterna äro att betrakta såsom underbyggnader, vilka vid utfyllningen av golvet skulle döljas. Mot ett sådant antagande talar dock det förhållandet, att koromgångens väggpilastrar byggts med profiltegel ända från grunden. — 1 Ett sådant förfarande vid uppbyggandet av en gavel kan även konstateras på andra håll, exempelvis på S. Nicolai i Köge (Chr. A. Jensen, Fra det gamle K0ge). — 2 Se nedan s. 215 f. — Ävenledes förklaras härigenom de grova bjälkhålen på västfasaden (fig. 209). De ha säkerligen burit grova bjälkar för byggnadsställningen, när gaveln byggdes färdig. Bomhålen, som av praktiska skäl utsparades några skift under murkrönets nivå (jämför tillvägagångssättet vid uppförandet av Kärnans murar, ovan sid. 54 f.), anbragtes för att man genom dem skulle kunna utsticka grövre bjälkar och på så sätt förenkla byggnadsställningen, när tiden för uppbyggande av själva gavelröstet var inne. An ordningen antyder, att man redan från början räknat med en ganska rundlig tid för kyrkans fullbordande och icke velat ha fasaden belamrad med ställningar, förrän tiden var inne att på nytt taga itu med den samma i samband med fullbordandet av kyrkans västparti. I verkligheten fick fasaden tvivelsutan stå ofull bordad under åtskilliga decennier.

211

Haloingborgd medeltida kyrkor varit, att ifrågavarande parti av sydmuren liksom den norra haft en ursprunglig portal, vars läge dock direkt motstrider tvärskeppsgavelns förefintlighet. Den nu försvunna portalen, som i det föregående är beskriven, var byggd av formtegel, överensstämmande med den bevarade sydportalens och hade haft ungefärligen samma utseende som denna. Men medan tvärskeppsportalen på norra sidan ge nom sitt läge i muren står i uppenbar motsättning till kyrkans nuvarande pelareoch valvsystem, är den motsvarande södra på normalt sätt placerad mellan tvenne strävpelare och infogar sig villigt i kyrkans välvningsplan. I en tvärskeppsgavel skulle den suttit förskjuten åt ena sidan, vilket kanske varit tänkbart för en mindre dörr, men knappast för en portal av dessa dimensioner.1 Av denna an ledning måste vi tänka oss, att tvärskeppet hade strukits ur byggnadsplanen, re dan när södra långhusmuren byggdes. Däremot hade man ännu icke övergivit planen på en basilikal resning för kyr kan. Detta skedde först sedan arbetet på kyrkans inre partier — pelarna, mittskeppsmurarna och valven — hade begynt. Kyrkans inre har, trots att omgivningsmurarna runt om stått färdiga, icke på en gång tagits i arbete, utan är som så ofta vid medeltida byggnadsverk byggt i etapper från öster till väster. Man kan urskilja trenne skarpt begränsade byggnadsskeden, vardera omfattande en tredjedel av kyrkan. I det följande benäm nas dessa västpartiet, omfattande långhusets tre västliga valvfack, mittpartiet, omfattande de tre mellersta, samt korpartiet, omfattande långhusets östli gaste trave samt kor och koromgång. På kyrkovinden, ovan sidoskeppens valv, framträder denna tredelning mycket tydligt (PI. III). Skarpt avgränsande fogar, som bryta jämnheten i tegelskift och bjälkhålsrader, markera här de trenne byggnadsperioderna och visa, att arbetet fortgått västerut. Men även i kyrkans inre är tredelningen märkbar i många detaljer. Så ligga exempelvis blindnischerna i mittskeppets murar icke på samma nivå i de tre avsnitten. Pelarna äro ej heller likartat byggda, valven förete konstruktiva olikheter och valvstrålarna liksom valvstöden ha i korpartiet annan form än i de övriga delarna av kyrkan. När arbetet med den nya kyrkans inre skulle påbörjas, funnos i koret redan de äldre pelare, av vilka rester påträffats under korets golv. Huru långt man full följt dessa är obekant, möjligen voro blott grunden och de nedersta skiften upp1

Det bör framhållas, att tvärhusbyggnaden i Mariakyrkan, som av förhållandena vid dess norra ga

vel klart framgår, har varit enskeppig.

I ett tvåskeppigt tvärhus, som Petrikyrkans i Malmö, sitta

portalerna givetvis vid sidan, i skeppets mittaxel.

212

S. JUaria förda.

Planformen ändrades i varje fall nu på så sätt, att hörnpelarna i koret

fingo rundstavar i de inre vinklarna och sannolikt nya pilasterprofiler, medan det närmaste pelarparet i väster helt omgestaltades och gavs väsentligt mindre om fång. De äldre pelarna ha synbarligen, sedan tanken på ett tvärskepp övergivits, ansetts för grova med hänsyn till den pelarform, som nu tillämnades i långhuset. De nya pelarna blevo även, av de bevarade resterna att döma, rikare utbildade än de äldre och fingo avfasade hörn, av formtegel byggda pilastrar och fint utbildade socklar.1 Också fogningen är annorlunda utförd, med utjämnade plana fogar, men ristade med en rand i mitten (fig. 202). I korpartiet omfattade de nya arbetena pelarna med deras arkadbågar samt korets mittskeppsmurar. Här kan en märklig iakttagelse göras på murarnas ut sida, under sidoskeppens yttertak. Murarna visa nämligen smala, lisenartade framsprång, som uppstiga mellan sidoskeppens valvkupor och nå ända upp till taklisten.

De äro jämförelsevis smala — en och en halv sten i bredd och blott

en halv sten tjocka (PI. III, fig. 214). Ändamålet med dessa lisener är dunkelt. Någon konstruktiv tjänst göra de ej. Den enda tillfredsställande förklaringen är, att de varit avsedda att synas utvändigt som en yttre indelning av högkyrkans mu rar. Men detta innebär, att ännu, när korets inre började byggas, avsikten var att giva kyrkan en basilikal resning med ett över sidoskeppstaken uppskjutande mitt skepp, vars murar mellan fönstren indelades av lisener (fig. 237). Liknande murin delning finnes exempelvis å S. Jürgen i Wismar (140o-talet) samt i en form, som san nolikt bättre motsvarar Mariakyrkans, i domen i Riga, vars under senare hälften av 1400-talet förhöjda mittskepp har en yttre indelning av svagt framträdande lisener. Det finnes emellertid i Mariakyrkan inga tecken till, att en i exteriören fram trädande högkyrka verkligen kommit till utförande, varför det är antagligt, att planen ännu en gång blivit ändrad, och det nuvarande låga och fönsterlösa mitt skeppet ersatt den tillämnade basilikan. De redan påbörjade lisenerna fullföljdes till murkrönet, men lisenanordningen, som finnes endast å korpartiets mittskepps murar, slopades, när byggnadsarbetet skred vidare emot väster. 1 Det är svårt att få en klar föreställning om pelarsocklarnas ursprungliga utseende. Att de nya hörn pelarna i koret byggdes med socklar i form av en avdelad karnis, har framgått av undersökningarna (fig. 202). I långhuset saknade själva pelarna sockelparti (fig. 207 a), medan däremot alla vid pelarna engagerade pilastrar hade socklar, bestående av hålkäl och däröver rundstav.

Före 1898 voro emellertid även kor-

pelarnas socklar av samma utseende; möjligen hade den äldre formen blivit ändrad i samband med uppförandet av pelarna i kyrkans mittparti. Vid kyrkans restaurering 1898 påträffades under (det tidigare höjda) kor golvet rester av ovannämnda, karnisartade sockel, som då fick tjäna som förebild för nya sockelanordningar såväl i koret som i kyrkans mittparti.

213

HäUingborgd medeltida kyrkor Sedan korets nya pelare, mittskeppsmurar och. valv blivit färdiga, fortsattes arbetet med mittpartiets inre delar. Smärre förändringar vidtogos beträffande pelarnas form. Inåt sidoskeppen utgör i koret pelarens kransgesims även den övre avslutningen för pilastern, medan denna i kyrkans mittparti går över lis ten och bildar ett slags kapitäl, från vilket valvstrålarna utgå (fig. 210, B, C). Vidare iakttages, att ribborna helt igenom ha fått sengotikens karakteristiska rät-

tuuiM

t T t —f 4 ^

T -4—V—V

Fly. 20g. S. JMaria. Uäétfaéaden med Sektion genom tornet. Uppmätning ao G. TU. JUlämark. vinkliga profil. Men någon längre tidsintervall betyda dessa detaljer säkerli gen icke. Annorlunda blir förhållandet, då vi komma till kyrkans västparti. Här äro skillnaderna gentemot mittpartiet och koret så pass betydande, att ett längre uppehåll i arbetet förefaller sannolikt. I de nybyggda, inre delarna har all an vändning av formtegel upphört och profilerna övergått till vanlig rätvinklig het. Pelarna ha samma grundform som förut, men visa i detaljerna en sträv en kelhet, som bjärt sticker av mot den rika uppdelningen i mittpartiet och koret.

21Z(

S. Marl a Socklar saknas, pilastrarnas profilerade stavar ka försvunnit, likaså avfasningarna av pelarnas ocli pilastrarnas hörn, ock den pelarna avslutande rundlisten kar för enklats till ett utkragat skift av vanliga tegel (fig. 210 A). Ännu skarpare framträder förenklingen av byggnadsformerna i västfasadens stora mittfönster (fig. 168, b, c). Det kar förut framkållits, att västfasaden samti digt med de övriga omgivningsmurarna byggts färdig till sin nedre del, medan själva

Fig. 210. Petarnas uppbyggnad emot sidoskepp en, A i västra partiet, B i mittpartiet, C i koret. Uppmätning av G. JbU. JF^idmark. gavelröstet fått anstå för att fullbordas i samband med uppförandet av mittskeppsmurarna ock valven. Tillfölje därav kar mittfönstrets först byggda nedre del fått en ganska rik formgivning, med trenne avfasade språng ock mellan dem spetsade stavar.

Fönstrets övre parti däremot byggdes först under den period,

till vilken även de båda västliga pelarparen i kyrkan köra, ock samma förenklingstendenser, som i den kommo till uttryck, iakttagas även i fönstrets övre kälft. De profilerade stavarna äro borta, smygarnas språng ka fått skarpa körn ock man kar, för att nå samma djup på smygen sedan stavarna försvunnit, givit den

215

Haloingborgt) medeltida kyrkor övre delen fyra språng i stället för den undres trenne (tig. 209, 211). Denna abrupta övergång mellan den rikare leddelningen i fönstrets älsta parti och de rätvinkliga formerna i dess övre del har på utsidan i någon mån maskerats på så sätt, att de profilerade stavarna blivit borthuggna. Man kan ännu se märken efter dem, och på fönstrets insida sitta stavarna ännu kvar, likaså under den nuvarande solbän ken, som blivit höjd med några skift (fig. 212). Olikheten blir därigenom mindre framträdande i kyrkans exteriör, men smygarna visa dock fortfarande den oorga niska sammankopplingen av det ursprungliga tresprångiga partiet och det senare med fyra språng. Dessa förhållanden giva det bestämda intrycket, att arbetet med kyrkans full bordande av någon anledning blivit avbrutet, sedan korets och mittpartiets mittskeppsmurar och valv blivit uppförda, och att det legat nere under en relativt lång tidsperiod. När det sedermera återupptogs, ha andra impulser gjort sig gäl lande, och kyrkobygget fullföljdes med användande av sengotikens rätvinkliga former, utan varje bruk av profiltegel och utan hänsyn till de redan färdiga de larna av byggnaden. De förenklingar i formerna, som känneteckna västpartiets inre liksom fasadfönstret, äro emellertid alltför kraftigt framträdande för att kunna tillskrivas mera tillfälliga orsaker. Genom de ovan gjorda iakttagelserna ha flera skilda avsnitt kunnat urskiljas i kyrkans byggnadshistoria och det har även blivit möjligt att i viss utsträckning överblicka dessas relativa kronologi. Den närmare dateringen stöter dock på svårigheter, emedan det bevarade medeltida källmaterialet här som i så många likartade fall saknar data, som kunna anknytas till något av dessa byggnadsskeden. Att S. Maria är en senmedeltida byggnad visar emellertid såväl dess plan och resning som detaljerna i dess arkitektur. Kyrkans uppförande bör tvivelsutan sättas i samband med den väsentligt ökade politisk-ekonomiska betydelse, som staden uppnådde under medeltidens senare del, och som särskilt avspeglas i de omfattande nyanläggningarna på borgområdet. Dessa ha i avhandlingen om Häl singborgs slott under medeltiden hänförts till Erik av Pommerns tid och ställts in som led i hans politiska och ekonomiska Öresundspolitik, i vilken Hälsingborg blev en faktor av första ordningen.1 Men även stadens bebyggelse synes förete en kraf tig expansion vid samma tidpunkt, och det faller sig naturligt att i det nya kyrkobygget se ett uttryck för stadens växande makt och betydelse. En datering av ny anläggningens påbörjande till tiden omkring 1400 är ur denna synpunkt motiverad. 1 Se ovan sid. 137 ff.

2i6

Fig. 211. Vävtjavadenv mittfönvter. — Fig. 212. Detalj av fönv Ire tv vädra em gg med revter av profilerade v tavar mellan vprången.

21J>

2lJ

Fig. 21g. Rev ter av portalframvprång under vävlportalenv trappa (vo/n på bilden är borttagen), — Fiq. 21J. Liven å högkgrkanv vödra mur, ovan vidovkeppvvalven.

2l6

Fig.

215 Rest ao S. Alarias nordöstra, nu tillmurade portal. — Fig. 216. S. AIa na, Alittskeppets tak lut pä dödra Adan.

Fig. 21j. Königsberg (Neumark). List ao oeckad rundstao ä rådhusets fasad.

2lS

21)

Fig. 21 cY. S. Nicolai, Berlin. Föno ler i korel med entering av veckad rundslav. Fig. 211). Königsberg (Neuniark). Portal i rådhuset.

Fig. 220. Stargard (Pommern). S. Jflanen. Detalj av södra tornporlalens omfattning.

Fig . 221. S. AIaria. Altarskåpet. Efter foto i Nationalmuseet, Köpenhamn.

222

Fig. 222. S. Alaria. Dopfunten.

22y

—

Fig. 22g a. Dopfuntcuppa ao sandsten, san

nolikt från ki/rka i Hälsingborg, b. Dopfuntcuppa ao gnejs, som föreg.

■iig. 2 2j. S. Alaria. Allarokäpet. Delalj ar ékulplurer a främre högra flygeln inre Ada. Bagge foto.

Fii). 22g. S. Alaria. Altarskåpet. Detalj av målningar å bakre vänstra flygelns inre sida. Dagge foto.

Fig. 226. S. Maria. Altarskåpet.

Detalj as målning å bakre högra flygelns

yttre sida. Bagge Jolo.

Fig. 228. S. Ataria. Detalj av fragment av kalknuilning i koronigangen.

ning under eydöelra eköldbågen i koret.

22g. /Målning under me lie re ta eköldbågen i koret. — 250. AIålning under norra eköldbågen i koret. — 2j/. /Mål

Fig. 22g—251. Fragment av kalkmålningar i mittekeppete blindnischer> avtecknade av Jfiagnue-Fetereen i8g8. —

S. ÄLa ria I S. Maria möta vi den mellanform mellan basilikan ock hallkyrkan, i vilken mittskeppet visserligen höjer sig över sidoskeppen, men ej tillräckligt för att med giva anbringande av fönster i dess murar. När sådan uppbyggnad förekommer i samband med jämförelsevis smäckra, runda eller åttasidiga pelare, och mitt skeppets höjd icke är alltför betydande, som exempelvis i Nyborgs kyrka, gör ett sådant kyrkorum ett intryck, som närmar sig hallkyrkans. I andra fall, såsom i Mariakyrkan i Helsingör, vars mittskepp trots sin exceptionella höjd saknar fön ster, har kyrkan mera karaktär av basilika.1 Detta kan sägas vara fallet även i Hälsingborg.

Visserligen är breddtendensen här övervägande och mittskeppet

har en i förhållande till sidoskeppen endast ringa höjd, men genom de rätt tunga, kvadratiska pelarna får mittskeppet dock en viss accentuering, motverkande den betoning av kyrkorummets helhet, som är hallkyrkans princip. Den byggnadstyp, som Hälsingborgs S. Maria exemplifierar — treskeppiga kyrkor med klart framhävda, men låga och fönsterlösa mittskepp — har många representanter i de danska köpstadskyrkorna från 1300-talets slut och 1400-talet.2 Flera av dessa kyrkor ha fått sin nuvarande prägel först i samband med senmedel tida ändringar eller ombyggnader, varvid antingen en äldre, enskeppig kyrka blivit utökad med nya sidoskepp eller ett ursprungligen högre mittskepp fått lägre valv. En direkt parallell till Mariakyrkan i Hälsingborg är S. Nicolai i Köge, där en till synes ursprungligen avsedd basilikai anläggning ändrades till en kyrka med fönsterlöst mittskepp. Ett relativt sent drag i Mariakyrkan är även dess koranordning, som går till baka till en för baltisk tegelgotik synnerligen karakteristisk form, ett polygonalt kor med omgång, försedd med utbyggda kapell på sidorna.3 Sitt ursprung har denna koranordning i fransk gotik, men den skiljer sig från förebilderna däri, att kapellen icke hava självständiga valv. Valven äro nämligen gemensamma för ka pell och omgång, varigenom kapellen blott te sig som polygonala utbuktningar på omgångens sidor. Detta kor med omgång och »reducerad» kapellkrans uppträder först (1291) vid S. Maria i Lübeck och blir vanligt i de nordtyska hansestädernas katedraler. Trots att den danska tegelgotiken nästan helt står under nordtyskt inflytande, har dock denna speciella kortyp i sin utbildade form vunnit en1 Denna kyrka är märklig även därigenom, att alla tre skeppen trots mittskeppets köjd ock det ut präglat kasilikala tvärsnittet äro täckta av gemensamt yttertak. Eljest brukar vid kyrkor av denna fyp mittskeppet vara markerat i det yttre på så sätt, att ett stycke av mittskeppsmuren eller i varje fall dess taklist äro synliga, så att kyrkan får tvenne takfall liksom S. Maria i Hälsingborg. — 2 T. Mårtensson, Hälsingborgs Manakyrkas medeltida byggnadshistoria, s. 67 f. — 3 Ewert Wrangel, Tegelarkitekturen i norra Europa ock Uppsala domkyrka, Antikvarisk Tidskrift för Sverige XV, I. 28 — 33508.

11:2.

217

HäLdingborgd medeltida kyrkor dast få efterföljare i Danmark; de enda exemplen äro Petrikyrkan i Malmö och den nu rivna Vårfru kollegiatkyrkan i Köpenhamn.1 Däremot har en besläk tad typ, polygonalkor med omgång, men utan kapellkrans, begärligt upptagits, • •

men märkligt nog — med ett enda undantag — endast öster om Öresund, där till geugäld hela raden av större städer, från Ystad i söder till Halmstad i norr, fått kyrkor med på detta sätt utformade kor. I plan förete de emellertid vissa avvikelser.

Landskrona, Båstad och Halmstad, samtliga sengotiska, ha en rätt

egenartad anordning, i det att kyrkans huvudaxel icke som vanligt går genom en arkadbåge utan genom en pelare i det sexsidigt avslutade koret och genom ett av omgångens hörn. Tresidiga kor med omgång ha Mariakyrkorna i Hälsingborg och Ystad samt kyrkan i Stege på Möen. Typen förekommer i Nordtyskland i sen medeltida byggnader såsom kyrkorna i Grimmen, Oliva och Treptow, men är dock icke så vanlig som typen tresidigt kor med flersidig (fem- eller sjusidig) omgång. I Ystad och Stege äro koren tillbyggnader från l/foo-talets senare del. Hälsingborgskoret, som utgör första etappen i en större anläggning, synes vara något äldre. En märklig detalj i Mariakyrkans plan är dess tillämnade tvärskepp. Goti ken visar en allmän tendens att stryka tvärskeppet ur byggnadsplanen, under in flytande av tiggarordnarnas kyrkor och det allt vanligare hallkyrkosystemet. Den danska kyrkoarkitekturen utgör härutinnan icke något undantag, även om i det för dansk gotik förebildliga nordtyska tegelområdet tvärskeppet visar en viss resistens — kraftigt utbildade tvärskepp återfinnas i flera av de nord ty ska hansestädernas mäktiga tegelkyrkor. Härifrån har tvärskeppet upptagits i Malmö S. Petrikyrka liksom i den med S. Petri nära besläktade Vårfru kollegiatkyrkan i Köpenhamn. Men förutom franciskanernas klosterkyrka, S. Morten i Randers2 är den planerade S. Maria i Hälsingborg det enda exemplet på en sengotisk tvärskeppskyrka i Danmark. Det är väl antagligt, att Mariakyrkan hämtat motivet från S. Petri i Malmö, i all synnerhet som det varit utbildat på samma sätt — med korsarmarnas gavlar i linje med långhusets murar. Innan vi övergå till att söka närmare bestämma byggnadstiden, är det skäl att till granskning upptaga en detalj i kyrkan, vars hänförande till sengotisk tid kan giva anledning till invändningar, nämligen de zick-zackband, som förekomma dels 1 Francis Beckett, Danmarks Kunst II, s. 13 f. — 2 S. Nicolai i Flensburg, basilika utan överljus från tiden omkr. 1^00, bar en märklig anordning. Kyrkan saknar tvärskepp, men bar på den plats, där tvär skepp skulle ba legat, ett valvfack, dubbelt så brett som de övriga. Därigenom gör kyrkan i planritningar intryck att vara en tvärskeppsbyggnad, eburu tvärskepp aldrig funnits. En liknande anordning kan icke ifrågasättas för Hälsingborg, emedan verklig tvärskeppsgavel bär varit anlagd.

2i8

S. /ffaria i de båda nordportalerna (fig. 192, 215), dels i mittskeppets taklist (fig. 175 a, 216). Detta motiv är nämligen typiskt romanskt och företrädesvis knutet till den engelsk normandiska romanska huggstensarkitekturen och av denna influerade unggotiska byggnader. I Sverige återfinnes motivet flerstädes inom Västergötlands av engelsk arkitektur starkt influerade romanska kyrkor.1 Även i Skåne finnes exempel på liknande romansk dekoration, så i arkaderna å Lunds domkyrkas älsta torn2 samt å byggnadsfragment från klosterkyrkan i Tomarp. Att engelsk-normandiska bygg nadsformer även förekommit i Hälsingborg framgår av det ovan (sid. 186) omta lade veckkapitäl av sandsten, som påträffats i Slottshagen. Även en tegelsten med veckornament har tillvaratagits vid grundgrävningar i staden (fig. 160). Zick-zackbandet är emellertid ett typiskt huggstensornament, som i tegelarki tekturen är mycket sällan förekommande. Tvenne exempel föreligga dock från Dan mark. Herlufsholms romanska tegelkyrka har i bågslaget över tvärskeppets sydportal ett zick-zackband, som erinrar om Hälsingborg, och som av danska konsthistorici anses med andra romanska dekorationselement ha inkommit från Lombardiet.3 Av större intresse är dock ett fönster i Roskilde domkyrka, vars inre smyg — uppdelad i avsneddade språng — har en omramning med ett av vulster bildat zick-zackband, som är av alldeles samma karaktär som bandet i Mariakyrkans båda nordportaler. Fönstret, som icke tillhört domkyrkans ursprungliga anord ning, har suttit i ett numera ombyggt murparti på södra sidan, omedelbart väster om tvärskeppet.4 Men utanför detta murparti låg från 1310 till 1772 kyrkans Vårfrukapell, varav framgår, att fönstret, som har rundbågig betäckning, blivit byggt före 1310. C. M. Smidt har framhållit dess samband med normandisk arkitektur, som också har influerat vissa detaljer i domkyrkans tillbyggnader, och daterat fönstret till mitten eller senare hälften av 1200-talet.5 Det murparti, i vilket Mariakyrkans nordöstra portal sitter, kan icke vara någon rest av en äldre byggnad, eftersom portalerna äro byggda med hänsyn till kyrkans nuvarande golvnivå. Däremot kan det mycket väl tänkas, att teglen blivit tillvaratagna från den äldre kyrkobyggnaden och använda på nytt.6 Detta kunde väl passa samman med antagandet att Mariakyrkans andra byggnadsskede inneburit en tillbyggnad av unggotisk karaktär (se sid. 198 ff.). Men i Maria1 Ernst Fischer, Västergötlands romanska stenkonst, s. 99. — 2 Otto Rydbeck, Bidrag till Lunds Dom kyrkas byggnadshistoria, Lund 1915, s. 91. — 3 Francis Beckett, Danmarks Kunst I, s. 131. —4 Detta murparti bar för några år sedan dragits ett stycke tillbaka för att arkadernas rika leddelning skulle kunna komma till sin rätt. Fönstret flyttades därvid till utsidan, där det nu kan iakttagas i en liten kammare i muren till Fredrik V:s kapell. — 5 C. M. Smidt, Roskilde Domkirkes mldste Tilbygning, Aarbpger for nor disk Oldkyndigbed o g Historie 1923, s. 119 f. — 6 Se bärom under Tillägg ocb rättelser.

Häloingborgo medeltida kyrkor kyrkan förekommer zick-zackmotivet även i taklisten, där det säkerligen hör sam man med 1400-talets nybyggnad — det är knappast sannolikt, att en taklist av sådan längd förefunnits i den äldre kyrkan. Det finnes emellertid belägg för, att zick-zackbandet, ehuru det är ett sällsynt motiv, dock har funnit användning även inom nordtysk sengotik. Så har södra tornportalen i Stargards (Pommern) senmedeltida Mariakyrka sidorna prydda med rundstavar, vilka i välvningen övergå i parallella zick-zacklinjer, med olik artat formade, kraftiga veckningar (fig. 220). Karaktären i denna portal är dock en annan än i den i Mariakyrkans nordportaler. Rådhusets i Königsberg (Neu mark) ena gavel har en senmedeltida spetsbågig portal, i vilken ett svagt veckat band av formtegel följer det yttre stavverket och inramar portalen (fig. 219). Un der nedersta gesimsen i samma gavel löper dessutom en list av likartat utseende (fig. 217). Slutligen kan framhållas den 1380—1470 färdigbyggda, numera starkt renoverade S. Nicolaikyrkan i Berlin. Dess östparti har höga fönster, vilkas yttre språng bära zick-zackband, byggda av formtegel med utsparade, snett löpande vulster, vilka erinra om teglen i Mariakyrkans nordportaler (fig. 218). Av det anförda framgår, att man icke nödvändigt behöver söka förebilder för Mariakyrkans portaler och taklist i engelsk-normandisk arkitektur. Motivet före kommer även i sengotiska tegelbyggnader i Nordtyskland, det kulturområde, som starkast har influerat dansk tegelgotik, och det förefaller mera sannolikt, att det därifrån har hämtats till Hälsingborg. En för dateringen av våra medeltida kyrkor viktig faktor utgöra de kalkmål ningar, som täcka deras väggar och valv. Mariakyrkans målningar äro nu be varade i endast obetydliga fragment, som dock kunna lämna vissa upplysningar av värde.

De ha tillkommit under skilda tider, med det ena lagret stundom

täckande det andra. Yngst, från omkr. 1500-talets mitt, var översta målningslagret på mittskeppets och korets väggar, en imposant sköldfris, anbragt dels i blindnischerna, dels på väggytorna över arkadbågarna (Plansch V, fig. 229—232). I det tresidiga koret upptogs vardera blindnischen av en stor sköld med danska riksvapnet, vars hjärt sköld i samtliga fall var tecknad på olika sätt.1 Under sköldarna funnos inskrip tioner, på norra sidan »Arma Christiani D. G. Regis Dacie», under den södra »Arma Danie D. G. Regis Dacie», samt på muren därunder, till synes utan sam1 Riksvapnet på korets östvägg, med Slesvigs vapen i kjärtskölden, avbildas ej av Peringskiöld, men påträffades vid restaureringen 1898 (fig. 230).

220

S. Ma rla band med denna text, »Ao Diil MDLII.». Under blinderingarna voro mindre vapensköldar målade, på fondväggen Oldenburgs ock Sachsens vapen, en tredje sköld samt årtalet 1555, på sidoväggarna adelsvapen. Ett angränsande väggfält på södra sidan och fem på den norra voro helt utfyllda med målade vapensköl dar, ordnade i sex rader över varandra, fyra i blinderingarna och två på väggen under dessa. I mittfältet av de fem på nordsidan sutto vapnen i stället i en båglinje under blinderingens betäckning; denna anordning, som gav de fem fälten en symmetrisk gruppering kring ett mittparti, kan tyda på, att dekorationerna varit samtidigt utförda. Inalles funnos, riks vapnen medräknade, ej mindre än 174 vapen sköldar, vilket ger en intressant bekräftelse åt Mogens Madsens ord, då han i sin Hälsingborgsbeskrivning i Braun's stadsbok säger, att man ingenstädes såg så många av den gamla danska adelns vapensköldar avmålade som på norra kyrkoväggen i Mariakyrkan.1 Numera äro dessa målningar helt försvunna, men de ha blivit bevarade i bild tack vare den kände fornforskaren, riksantikvarien Johan Peringskiöld (1654— 1720), som gjort en i riksarkivet förvarad teckning i färg av samtliga vapen.2 Vap nen, som förut icke varit publicerade, återgivas här å pi. V. Bestämningen av vapnen är förenad med svårigheter, emedan Peringskiölds teckning icke alltid möjliggör säkra slutsatser om deras utseende. Vissa av vapenbilderna äro svåra att tyda och färgerna visa sig i många fall vara oriktiga, vare sig nu detta beror på felteckning eller därpå, att originalens färger bleknat eller förändrats. Detta har till följd, att många vapen ej kunna exakt bestämmas, emedan flera ätter fört likartade sköldemärken. En förteckning över samtliga vapen, vilka av arkivarien i Rigsarkivet P. B. Grandjean beskrivas med hänsyn till olika tolkningsmöjligheter, återfinnes i bil. B. De Peringskiöldska avbildningarna kunna i enstaka fall kontrolleras därige nom, att vid restaureringen av Mariakyrkan 1898 fragment av målningarna kommo i dagen och avtecknades av den danske forskaren Magnus-Petersen. Av hans undersökningar framgår, att Peringskiöld visserligen återgivit vapnens inne håll, men genomgående schematiserat sköldformerna. Hans sköldar äro upprättstående, med rak kant och rundad fot, alltså av en medeltida typ, som är karak teristisk för 1 ^oo-talet. I verkligheten voro de flesta dock av annat utseende, snedställda, med bukig överkant, svag spets och en rund urtagning i sidan under högra hörnet, vilken sköldform uppkom under 1400-talets senare del och använ1 Hälsingborgs Listoria II: l, bil. A s. 457. — 2 Riksarkivet, Peringskiölds Brev- ock vapenbok. Geneal. m. m. 79.

221

Hälding borgo medeltida kyrkor des även under 1500-talet.

På Magnus-Petersens teckningar visa några vapen

helt andra sköldemärken än hos Peringskiöld, han har sålunda (fig. 231) avbildat en kluven sköld, som hos Peringskiöld har en bjälke (PL V, 7), alltså i ena fallet en lodrät skura mot vågräta skuror i det andra. En sådan felteckning förefaller mindre sannolik hos en heraldiskt kunnig tecknare som Peringskiöld och kan gi vetvis bero därpå, att den av Magnus-Petersen avbildade skölden varit alltför fragmentarisk för att säkert kunna bedömas. Magnus-Petersen daterar sköldarna till början av 1500-talet på grund av en sammanställning av trenne vapen, Krog nos, Bille och Rönnow, som skulle kunna hänföras till landsdomaren i Skåne Sten Bille och hans båda hustrur Ellen Krognos och Margarethe Klausdatter Rönnow.1 Peringskiölds teckning visar dock, att denna gruppering med all sanno likhet endast var tillfällig, det fanns i ifrågavarande rad i verkligheten icke tre utan fem sköldar, av vilka de tvenne yttre 1898 voro helt förstörda (fig. 232, jfr PI. V, nr 117—119). Av inskriptionen under det ena riksvapnet framgår, att åtmin stone detta förskriver sig från Christian III:s regering 1534—1559, de övriga årta len 1552 och 1555 torde angiva den ungefärliga tillkomsttiden för hela serien av vapensköldar. Vad sköldfrisen i S. Maria innebär, kan icke med säkerhet avgöras. Liknande vapen- och sköldfriser äro kända från andra håll och kunna hava varierande be tydelse.2 De märkliga sköldfriserna i Ringsted och Sorö hänföra sig till i kyrkan begravda stormän.3 I andra fall rör det sig om donatorsvapen eller om fäderneoch möderneanor. Stundom ha vapnen målats för att hugfästa minnet av någon särskild tilldragelse såsom den vid restaureringen av Kronborg i en fönstersmyg blottade sköldfris från Erik av Pommerns tid, vilken tvivelsutan hänför sig till del tagarna i ett av kungens riksrådsmöten.4 En skölddekoration i Lunds domkyrka från 1568 bevarar minnet av Fredrik II:s hovfanas tyska ryttare, som vid nämnda tidpunkt torde ha varit inkvarterade i Lund.5 Större intresse för frågan om kyrkans byggnadstid hade givetvis de medeltida målningarna, av vilka rester påträffats på skilda ställen.6 I korets fem blinde ringar funnos under vapensköldarna bildframställningar, omgivna av sengotiska, barockliknande bladornament på de yttre bågarna. Urskiljas kunde en korsfästelse scen med Maria och Johannes samt en treenighetsbild med en tronande Gud fader, 1 Otto Rydbeck, Medeltida kalkmålningar i Skånes kyrkor s. 155. — 2 Otto Rydbeck, anf. arb. s. 69. — 3 J. Kornerup, Skjalm Hvides Slaegts Grave o g Skjoldmaerker, Sor0, Aarb0ger for nordisk Oldkyndigbed o g Historie 1877, s. 195 ff. — 4 M. Mackeprang, En Skjoldefris fra Erik af Pommerns tid, Fra Natio nalmuseets Arbeijdsmark 1931, s. 78 ff. — 5 Otto Rydbeck, Lunds domkyrkas byggnadshistoria, s. 255. — 6 Otto Rydbeck, Medeltida kalkmålningar i Skånes kyrkor, s. 42, 59 69, 70, 75, 154 ff*

222

S. AIarla i sina utsträckta armar bärande den korsfäste (»nådastolen», fig. 231). De övriga målningarna voro alltför fragmentariska för att kunna tydas. I koromgången är en rest ännu bevarad; en helgonfris, visande S. Magnus (Mangnus), S. Brandanus och ytterligare ett helgon (fig. 228). Den synes härröra från slutet av 1400-talet, men har redan under medeltiden blivit övermålad med andra figurer i något större skala; ett av dessa senare helgon torde vara S. Victorinus. Den tredje platsen för kalkmålningar — förutom tvenne bomärkesliknande tecken i västra mittskeppsvalvets yttre svicklar (fig. 233 a, b) — är västfasadens vägg söder om mittportalen. Vid omändring av orgelläktaren 1930 befanns detta murparti ha sin gamla övervittning kvar, och under vittningslagren funnos målningsrester, som framtogos och konserverades. Framställningen visar vandringen till Golgatha med Kristus bärande korset, vars fotända Simon av Cyrene fattar. Fragment synas av kvinnorna vid graven, en man, som hånar Kristus, samt krigsfolk (fig. 234). Samtliga målningar höra till den sengotiska gruppen, som i huvudsak är att hänföra till 1400-talets slut.

Dock anser Rydbeck de i korets blinderingar på

träffade målningarna vara av relativt tidig karaktär, så att de möjligen skulle kunna föras tillbaka till 1300-talets slut eller åtminstone 1400-talets början.2 En sådan datering passar väl samman med vad som förut sagts om kyrkans ställning i byggnadshistoriskt hänseende och bestyrkes även av vissa arkitekturdetaljer, exempelvis valvkonstruktionerna. I hela kyrkan — utom kor och koromgång — förekommer endast den vanliga, rätvinkliga halvstensribban, som under 1400-talet blev den allmänt brukade ribbformen (fig. 168, o). Däremot ha kor och korom gång rikare utbildade ribbor, med kraftig, päronformig profil mellan tvenne hålkälar — profilen är i princip helt överensstämmande med sydportalernas formtegel (fig. 168, n och k). Dylika ribbor förekomma ett stycke in på 1400-talet, så som i Vadstena klosterkyrka, vilken stod färdig vid 1400-talets mitt.3 I S. Maria ha ribborna i koret och de västra omgångsfacken upptill fyrsidig form, medan de i övriga omgångsvalv äro helt igenom profilerade. Ostra omgångsvalvet visar ribbtegel av en mindre, från de övriga avvikande typ (fig. 168, m), sannolikt till varatagna vid rivning av äldre byggnadsdelar. Man torde kunna utgå från, att byggandet av långhusets murar samt korets och mittpartiets inre delar skett i en följd och utan längre tidsintervaller. I de 1 Aven på pelarna Ka målningar funnits. 1859 blottades mitt emot predikstolen bilder av S. Jacob ocK S. Judas (Follin-Wieselgren, Helsingborgs Kistoria, s. i2/f). — 2 Rydbeck Kar (anf. arb. s. 156) satt 1300talets slut som en antaglig tillkomsttid. Emellertid voro målningarna alltför fragmentariska för att medgiva en noggrannare datering, vadan detta antagande enl. prof. Rydbecks meddelande till förf. icke gör en något senare datering osannolik. — 3 Sigurd Curman, Klostrens byggnadskonst. Svensk konsthistoria, s. 103.

Hälsingborgs medeltida kyrkor sistnämnda byggnadsdelarna förekommer såväl den profilerade som den upptill fyrsidiga ocli den helt fyrsidiga ribban. Den sistnämnda, som är den yngsta for men, blir i detta fall utslagsgivande för dateringen och angiver 1400-talets början som den sannolika byggnadstiden. Något äldre äro korets yttermurar och de under korgolvet framgrävda resterna av äldre pelare. 1300-talets slut eller tiden omkring 1^00 blir under sådana omständigheter den antagliga tiden för det stora nybyggnadsarbetets påbörjande. Det är ovisst i vad mån den brand, som enligt Vadstenaklostrets diarium här jat staden och kyrkan 1418, kan ha varit av betydelse med hänsyn till bygg nadsarbetet.1 Bååth finner uppgiften om eldsvådan trovärdig, även om dess verk ningar måhända överdrivits. Säkrare uppgifter ha vi om den brand, som drabbade kyrkan omkr. 1440, och som varit så pass svårartad, att samtliga träinventarier i kyrkans inre torde ha strukit med; i varje fall äro inga sådana från äldre tid bevarade.2 Uppgiften återfinnes i kung Kristoffers brev 144° 2°/i:c vara ^an talar om skomakarelagets privilegier, vilka »brunno i deras stadskyrka i riksens uppen bara örlog».3 Bååth anser detta ha skett under något förut okänt anfall på Häl singborg 1439 eller 1440, i samband med de krigshändelser, som föregingo Kristof fers förvärv av Danmarks tron. Det är en möjlighet, att ett forcerat färdigstäl lande av kyrkan efter denna brand kan ge förklaringen till, att man icke anskaffat profiltegel för uppförande av västpartiets pelare och västfasadens mittfönster. I varje fall bör Mariakyrkan ha stått i huvudsak färdig senast kort efter 1400-talets mitt, då dess praktfulla altarskåp uppsattes i högkoret. Det är ett av de bäst bevarade inventarierna av denna art, en pentaptyk med rik figurskulptur och dubbla, målningsförsedda flyglar (fig. 221, 224—26).4 Altarskåpet står på en 1 L. M. Bååth, Hälsingborgs historia II: i, s. 58. — 2 Av medeltida inventarier äger S. Maria — för utom dopfunten med dess bronsfat, försett med senare byglar — triumf krucifixet, altaruppsatsen samt tvenne klockor i tornet, av vilka den ena förut omtalats (sid. 160). Därjämte fanns en »munkstol» 1 koret, vilken 1840 borttogs, sedan dock en avritning av densamma lagts till kyrkans handlingar. Av ritningen (fig. 234) framgår, att det bär varit fråga om en rad av minst 5 medeltida korstolar med snidade, kolonnettförsedda sidostycken, uppfällbara sitsar och rundade karmar, så anbragta, att de kunde tjäna som armstöd för en stående person. På sitsens undersida brukar finnas ett ofta rikt skulpterat trästycke, »misericordia», som, när sitsen var uppfälld, även kunde tjänstgöra som stöd; huruvida sådan funnits på korstolarna i Häl singborg framgår ej av teckningen. Denna form av korstol fanns redan under romansk tid ocb användes medeltiden ut (Ewert Wrangel, Lunds domkyrkas korstolar, s. 2 f.). Krucifixet (fig. 227) är ett vackert sen medeltida arbete, som konstnärligt ocb tekniskt står på ett högre plan än flertalet skånska triumf krucifix från medeltidens slut. Den andra klockan är gjuten på 1 ^oo-talet av Hans Gbyse (Uldall, Danmarks middelalderlige Kirkeklokker, s. 180) ocb bär kring balsen en inskription i minuskler: »bylf. Sot. myt. dynir. genade. dat. my. dyn. verk. vol. gerade.» — 3 L. M. Bååth, anf. arb. s. 161. — 4 Se beträffande altarskåpet FollinWieselgren, Helsingborgs Historia (1851), s. 97 ff. Hans Hildebrand, Sveriges medeltid III, s. 284 ff. Ewert Wrangel, Det medeltida bildskåpet i Lunds domkyrka, s. 138. Francis Beckett, Danmarks Kunst II, s. 147 f*

224

2jj a

2y2

Fig . 2j2.

-5J ^

/Haltung under J éköldbågen f. väv ter på norra oldan. Teckning av /Hagnue-Petcroen i8g8. — 2jj a, b. Bomärken, målade i vvicklarna till mittékeppelé vävt ra valv.

Fig. 2jj. /Hede ltida korvtol från S. Jffaria, borttagen 18jo. Efter teckning i Hä hing borg v paölorvarkiv.

Fig, 2jj. S. Marla, Kalkmålning å oädtra muren, döder om oädtp ortalen,

S. Maria låg predella med målade helgon kring Kristus och Maria i mitten. Skåpets corpus har, liksom det främre flygelparets insidor, snidade figurer på guldgrund, ordnade o

i bildfält, som avslutas av rikt baldakinverk. A corpus står underst en rad av apostlabilder, medan det dubbelt så höga överpartiet har figurscener, vilka till sammans med flyglarnas skulpturer ge en serie skildringar ur Marie liv och Jesu barndom: (vänstra flygeln) Maria och Elisabeth, Jesu födelse, Marias trolovning, bebådelsen; (corpus) omskärelsen, de vise männen, barnamorden i Betlehem; (högra flygeln, fig. 224) flykten till Egypten, Jesus undervisar de skriftlärde, Jesus frambäres i templet, Jesu dop. När främre flygelparet stänges, bilda dess yttre sidor jämte det bakre flygelparets inre sidor en målningssvit med 16 scener ur passionshistorien, från månglarnas utdrivande ur templet till himmelsfärden (fig. 225). De äro ordnade i tvenne rader, skilda av en serie av 16 profeter med språkband. Det bakre flygelparets yttersidor (fig. 226) slutligen visa åtta helgon: Jungfru Maria, S. Johannes, S. Olof, S. Katarina, S. Gertrud, S. Laurentius, S. Petrus och S. Paulus. Skåpet krönes av en bladfris och däröver en rad fritt skurna bladornament. Språkbandens text och inskriptionerna under de målade figurscenerna visa, liksom andra detaljer1, att skåpet är ett nordtyskt arbete. Vissa omständigheter göra det möjligt att bestämma dess tillverkningstid inom mycket snäva gränser. Dess krönande fris bär 5 vapensköldar, på vilka återfinnas danska och norska vapnen samt ett danskt riksvapen med Oldenburgarnas märke. Sammanställ ningen visar, att vapnen kunna vara målade först sedan Kristian I av Oldenburg blivit konung i Norge 145°- Men därjämte bär en av sköldarna ett Flemmingvapen, som bör åsyfta Joachim Flemming, riksråd och hövitsman på Hälsingborgs slott 1450. Han dog år 1457, men var redan 1452 på Hälsingborgs slott ersatt av Otto Knoop som hövitsman.2 Altartavlan får därigenom en nästan fullt exakt da tering till åren 1450—51. Det är ett rimligt antagande, att den nya. kyrkan varit i det väsentliga färdig, när detta förnämliga inventarium beställdes. I varje fall böra korpartiet och kyrkans mittparti ha varit övervälvda vid denna tidpunkt, medan västpartiet kanske fått sina valv först under 1400-talets senare hälvt. Sedan även västpartiet fullbordats och gaveln i samband därmed blivit fär digbyggd, har S. Maria under någon tid stått med tornlös västfasad. Möjligen har en klockstapel varit uppförd bredvid kyrkan, men innan tornet tillkommit har 1 De mynt, som falla på golvet i scenen med Kristus, utdrivande månglarna ur templet, bära Stralsunds märke (påpekat av M. Mackeprang). — 2 Francis Beckett, Danmarks Kunst II s. 1^7. Bååtb, Hälsing borgs historia II: 1, s. 327-

29 — 33508-

II: 2.

Hälditig borgo medeltida kyrkor

Fig. 236. S. DIaria.

Urdprunglig plan med badilikal uppbyggnad och toärdkepp.

Fig. 233. Den ändrade planen, b ad ilika med o oerljud, men utan toärdkepp.

Fig. 238. Den utförda planen, pdeuäobadilika, utan o oerljud. Skidder ao G. JF7^. JF^idmark.

226

S. Alarla upphängningsanordning för en klocka varit gjord över mittskeppets västra valv, där ställningen vilat på själva valvkuporna. På dessa äro uppmurade tvenne pa rallella klackar av tegel (PL I), vilka tvivelsutan utgjort underlag för en träställ ning. Ett ljudhål i valvet och ett hål för klockrepet genom en av valvkuporna visa, vilket ändamål den tjänat. Ytterligare ett ljudhål förefinnes i ett av valven närmast koret. En sammanfattning av vad i det föregående sagts om kyrkans byggnadshisto ria ger följande resultat: 1. Den älsta, till planen okända Mari akyrkan, byggd av sandsten, grundas under 1100-talets tredje fjärdedel och uppföres av stenmästare, som från byggnadshyttan vid Lunds domkyrka kallats till Hälsingborg. 2. Omkr. 1300. Kyrkan förändras på obekant sätt, sannolikt genom tillbygg nad emot väster. De nya delarna av tegel med kritstenskulpturer. 3. Omkr. 1400. Till den äldre kyrkan fogas ett nytt kor, avsett för en basilikal byggnad med tvärskepp. Byggnadsmaterialet sandsten och tegel. 4. 1400-talets början. Efter nedrivande av kvarstående delar av den älsta kyrkan tillbygges koret med nya långhusmurar av tegel. Den basilikala planen med tvärskepp följes fortfarande (fig. 236), men tvärskeppsgavelns och västfasadens rösten uppdragas ej. 3.

1400-talets förra del. Planen ändras till basilika med överljus, men utan tvärskepp (fig. 237). Korets pelare ombyggas.

6. Planen ändras åter till pseudobasilika (fig. 238). Korets valv samt mitt partiets pelare och valv byggas. 7. 1400-talets mitt eller senare del. Västfasadens gavelröste samt västpartiets pelare och valv uppföras. 8. Omkring 1500. Uppförande av torn och vapenhus (sakristian möjligen en tidigare tillbyggnad).

BILAGOR OCH REGISTER

Bil. A.

Medeltida myntfynd från H älsingb org av N. L. RASMUSSON

SKATTFYND I. Fyndort »platsen för den l^ggnad, som nu går under namnet gamla lärover ket» 4°° m. S. om Kärnan och helt nära platsen för dominikanerklostret.1 Fyndet gjordes 1862 av svarvarmästaren J. Lindberg. Av 139 »liknande mynt av samma typ» löstes med 6 rdr 75 öre rmt. Av dessa ha 43 återfunnits. Stat. Hist. Mus. inv.nr 3037. Kristoffer II (1319—32). Lund1

Krona ) (korsarmat kors H. 8 MB 534. Fig. 242 a Bilderna visa varierande ex. med kronan omg. av en eller två punkter å vardera sidan.

En vägning av z(o ex. ger följande tabell: 1,18 g- maximumvikt. 2 1,18 1,16 g1,16 1,06 g3 1,06 0,96 g5 0,86 g8 0,96 0,86 g- medelvikt. 10 0,76 g0,86 0,66 g* 0,76 4 0,66 0,56 g7 —

—

ex. ex. ex. ex.

ex. ex. ex. 1 ex. 0,56 o,545 go,545i g- minimumvikt. —

—

Fyndet antydes i Haubergs förteckning över fyndförekomster under denna typ (a. a. s. 356). I Hälsingborgs museum finnas 22 mynt av samma typ, tydligen tillhörande ett slutet fynd. Troligen utgöra de en del av det ovan beskrivna fyndet. Medelvik ten för 12 av mynten 0,815 g. 1 Enl. meddelande av intendenten T. Mårtensson.

231

Bilagor II. Fyndort nr 7 Välluf. Fyndet gjordes 1865 vid grävning av åbon Sven Jobnsson. Löstes med 3 rdr rmt. Av 65 mynt beböllos 12 st. Stat. Hist. Mus. inv.nr 3397. Mynten ba ej kun nat återfinnas.

Erik Menved (1286—1319). Lund

Halster med halvmåne) (kors mellan 4 halvmåtill h. nar

H. 9 MB 302 1 ex.

Kristoffer II (1319—32). Lund

Torn

) (nyckel med halvmåne till h.

H. 6 MB 532 63 ex. (10 behöllos)

Magnus Eriksson (1332—60). Lund

Omvänt S

) (två trianglar med kors ovanför.

H. 10 MB 650 1 ex.

Fynd 46 i Haubergs förteckning s. 285 f. III. Fyndort: Westrupska buset tomten nr 4 o. 5, kvarteret Springposten, N. Stor gatan 16, Hälsingborg. Fyndet gjordes I3/5 1897 »ung. en fot under golfvet invid en gammal stengrund». Mynten voro hopgyttrade. (Brev från konsul Westrup I9/s 1897 i Vitterhetsaka demiens arkiv. Westrup säger, att »sannolikt alla, eller åtminstone de flesta äro av samma sort».) Av fyndets 368 mynt inlöstes 36 med 3 kr.1 — Stat. Hist. Mus. inv.nr 10351. Erik Menved (1286—1319). Lund

) (korsarmat kors.

jfr H. 23 MB 285 13 ex. 287 Bilderna visa varierande ex. med olika gestaltFig. 2^2 b, c ningar av A. Lund pentagram ) (kräkla mellan stjärna o. H. 25 MB 322 1 ex. halvmåne. Lund 3 mot mitten riktade) (dubbellinjigt kors. H. 27 MB 324 2 ex svärd Ro skilde B ) (kors med ring i mitten. H. 3 MB 334 1 ex. dubbelpräglat å rev. 1 Enl. meddelande av kamrer Evald Holmqvist i Hälsingborg kar, sedan fyndet av Vitterhetsakade mien återställts till ägaren, följande 22 mynt överlämnats till konom: Kristoffer II Roskilde MB 539, 3 st., 544, 547, 7 st., 548, 549, 550, 3 st., 569, 570, Saxkjtfbing MB 579, N. fylland 589, 3 st., 590, 3 st., 592, 594" Som av förteckningen framgår, äro dessa emellertid av andra mynttyper än de, som av akade mien blivit inlösta.

232

Bilagor Magnus Eriksson (1332—60). Lund

Stjärna i en fyrkant

) (halster.

H. 17 MB 657 zfo ex. (därav 21 ex. i Häl singborgs museum). En vägning av ex. i Stat. Hist. Mus. ger följande tabell: Fig. 2^2 d, e

MB 285, 87

MB MB MB MB

322 324 zzA 657

1,265 g- maximumvikt. 1,265 — 1,17 g. 1 ex. 2 ex. i,i7 — 1,07 g. 1,07 — 0,97 g. 2 ex. 2 ex. 0,97 — 0,87 g. 0,87 g. medelvikt. 0,87 — 0,77 g. 2 ex. 1 ex. o,77 — 0,67 g. 0,67 — 0,57 g. 1 ex. 2 ex. o,57 — 0,56 g. 0,56 g. minimum vikt. 0,895 g-

1,13

0,845 g0,98 g.

13 ex. vägda av mynten i Stat. Hist. Mus.

17 ex. vägda av mynten i Hälsingborgs Museum

0,965 g. maximumvikt. 0,965 — 0,865 g. 4 ex. 0,865 — 0,765 g. 1 ex. 0,765 g. medelvikt.

i,i45 g. maximumvikt 1,145 — 103 g- 2 ex. 0 ex. 103 — 1,03 g. 1,03 — 0,93 g. 2 ex. o,93 — 0,83 g. 3 ex. 0,83 g. medelvikt. 0,83 — 0,73 g. 4 ex. o,73 — 0,63 g. 4 ex. 0,63 — 0,57 g. 2 ex. 0,57 g. minimumvikt.

0,765 — 0,655 g- 5 ex0,665 — 0,565 g. 3 ex. 0,565 g. minimumvikt.

IV. Detta myntfynd, enligt ett brev från överhovmarskalken Ad. Willi. Hauch (1755—1838) av 1809 till inspektören vid mpntsaml. Christ. Ramus (1765—1832), i samband med överlämnandet av de däri ingående mynten till den Kongelige Mönt- og Medaillesamling, anträffat 1792 i Hälsingborg, är numera endast känt genom den summariska beskrivning, som gjorts därav i denna samlings Fundpro tokoll nr VIII och som här nedan återgives (i av museumsinspektor Galster väl villigt meddelad avskrift) med bestämningar vidfogade till vänster och litteraturhänvisningar till höger. 30 — 33508. 11:2.

233

Bilagor »I A. 1809 tilsendt Cabinettet fra Chefen 32 smaa tydske s0lvmynter, som i A. 1798 vare fundne i Heb ing borg i Skaane. Af disse udtaget de best conserverte 12 efterfolgende Stykker og her henlagte af Stralsund N. 1. Adv. JPoneta Sunded de tre Straaler. Jfr J- 443< DbS Stralsund Rev. NOINe In Deud samme Praeg 267 (inskr. där witten efter 1403« dock med annan som paa Adversen. 2 Stk. —o6, 4 st. ordn.-följd mell. N. 2. fra samme Bye med den ssedvanlige orden). Praeg og Indskrifter. 2 Stk. Rostock witten, fr. senare fra Rostock. hälften av 1300-* N. 3* Adv. JKoneta Rod to c k en Grif. eller början av Rev. Cioit JHagnopol et Kors 2 Stk. 1400-talet, 2 st. Lüneburg fra Lüneborg. witten fr. slutet N. 4 Adv. JHoneta Luneborck en L0ve. av 1300-talet, Rev. Sit Laud Deo Patri et Kors. 1 st. Güstrow. I den delen av Mecklenburg som hörde till »herrarna av Wbrle». Fr. se nare hälften av 1300- el. början av 1400-talet.

Oerzen pi. I o. ■II, 292 m. fl., J. 307 f., 368 f., 450.

]■ 367, 382, 39° f.

O erzen pi.

457m.fi., j. 325 ff, fra Gustrow. 373<375<388’393> 452 ff. Orden Ci~ Adv. Cioitad Gudtrooe et Kors. Rev. Moneta Dni D Werle et krönet vitas o. Moneta i inskr. har Ramus Oxehoved.

En eller flera av städerna i det werleska om rådet av Meck lenburg: Güst N. 6. Fire gandske smaa Meklenborgske Mynter med Oxehovedet paa den ene row, Parchim,Te- ► terow, Neukalen, og Korset på den anden Side. Malchin, viertelwitten fr. senare hälften av 1300talet.

234

tydligen låtit by ta plats.

Güstrow: Oerz. 458,476,478,481, j. 328,395 ff.

Parchim:

Oerz.

5i9, 529, 531, J. 334

401 f-

Teterow: 539-

Oerz.

J- 336-

Neukalen: J.337, 402. Malchin: J. 332.

Bilagor Fyndet utfyller det påfallande tomrum, som bristen på hanseatiska wittenmynt i lösfynden vållar. Då blott 12 ex. av 32 (ursprungligen kanhända ännu flera) beskrivits och detta så kortfattat, att de flesta mynten ej gå att närmare fixera i tiden, kan naturligtvis någon närmare bestämning av fyndets nedläggningstid ej givas. Antagligen faller dock denna under något av de första decennierna av 1400-talet.1 V. Fyndort: Holks by, Kropps socken. Fyndet gjordes 1845 vid plöjning av åbon Hans Persson. Av 100 mynt löstes 59 med 3 rdr 25 sk. sp. = 9 rdr 18 sk. 8 rst. banco. — Stat. Hist. Mus. inv.nr 1224. Mynten ha senare inordnats i resp. serier och kunna därför numera ej identi fieras. Nedan meddelas en beskrivning efter en summarisk förteckning av B. E. Hildebrand. Hänvisningar i denna till »Beskrivelse over Danske Mynter og Medailler i den Kongelige Samling» (Köbenhavn 1791) har möjliggjort ett unge färligt identifierande med nr i Schous beskrivning. Bekållna

Beskr.

Sckou

Antal

11,11

DANMARK Hans (1481 —1513). Köbenhavn skilling: sköld, vari mindre) (i sköld 3 lejon sköld med Olden burgs vapen på dubbelt kors bry tande omkrift Aalborg » ) ( » Malmö » ) ( »

IV, 3 jfr 20 II,i6 64 ff. etc.

Kristian II (1513—23). skilling

'W-

skilling u. å.:

skilling

—

1515:

konung framvänd,) (i krönt sköld 3 le- I, 10, 10, 14 mellan fotterna jon, ovanför: lilje- 11 Oldenburgs vapen kors brytande om skrift 6 på kors brytande) (i sköld 3 lejon omskr. sköld, vari mindre sköld med Oldenburgs vapen IV, 11 8 ff. * ) ( etc. O A

Malmö

1 Jämför i Hauberg IV meddelade fyndresuméer s. 150 samt samme författares Myntfund fra Erik af Pommerns Tid. Aarb. 1899.

235

Bilagor Beskr.

Be Scbou Antal hållna

Fredrik I (1523—33) lejrskil- bröstbild

lingi523:

) (i sköld 3 lejon på kors brytande om skrift

) u. å.: ) Schleswig doppeltscbilling u. å.: Köbenhavn fjorten- i sköld Olden- ) penning burgs vapen 1524: skilling i sköld, ovanför vil-) 1525: ken 25, sköld med Oldenburgs vapen

1.3

(----------------------- - -

(i sköld 2 lejon

5ff.

1 ff.

1 —

(i krönt sköld 3 le I, 11 jon över kors bry tande omskr. (i sköld 3 lejon Jfr IV, 13

Timms kat. nr 393 VII, 9 d:o men årtalet öv.) (i sköld 3 lejon sköld å rev. Timms kat. nr 392 fj orten- i sköld Olden- ) (i krönt sköld 3 le IV, 4 jon över kors bry penning burgs vapen tande omskr. 15 2 4 :

Ribe

NORGE Kristian II (1513—23). Ärkebiskop Erik Walkendorff (1510—22). Trondheim

skilling: i sköld domkyr-) (i sköld Walken- IV, 15 dorffs vapen över etc. kans vapen lilj ekors, brytande omskr. Timms kat. nr 3731 Fredrik I (1523—33). skilling 1526:

Oslo

i sköld mindre ) (i sköld det norska VI, 22 sköld med Olden- lejonet burgs vapen över kors, brytande omskr.

1 Intet av mynten med S. Olavs bild å aversen bär årtal, varför troligen skillingen av 1519 med dom kyrkans vapen åsyftas.

236

BLiagor

Bergen u . å.:

lejonet

burgska vapnet över lilj ekors, bry tande omskr.

Beskr.

ScKou

VIII,

2 2 ff.

Antal

BeKallna

SVERIGE Gustaf I (1523—60). Stockholm

öre 1523:

Kon. i helfigur ) (i krönt sköld S, fram vänd med va- omg. av 3 kronor, sen mellan fotterna över kors, brytan de omskr. HAMBURG

Hamburg

BercK

Appelgren

458 ff.

Gaedeckens

doppelt- Jungfru Maria ) (i sköld borg över II, schilling med barnet lilj ekors brytande 1524: omskr. Denna typ präglades med årtalet 1524 ända till 1552.

286 f.

LÖSFYND

DANMARK Valdemar I? (1157—82).2 1) x Roskilde

VE----------IZ V(?)) (byggnad krönt bröstbild med lilj espira och stj ärna

jfr Haub.II, T. II, 9 för rev. jfr närmast Bruun 2282

1 De med x betecknade mynten äro avbildade i fig. 239—2^1. — Observeras bör, att endast de mynttyper avbildats, som äro företrädda i någorlunda goda exemplar. Vägningar Ka naturligtvis även endast kunnat ske av väl bibekållna mynt. — Det »system», enligt vilket de danska mynten i nedanstående för teckning ordnats, är utformat av den framstående danske numismatikern P. Hauberg. — Att detta är otill räckligt grundat — särskilt i fråga om den absoluta kronologien ( = uppdelningen av de enskilda mynttyperna utan inskrift på bestämda regenter) — är förf. fullt medveten om. Samtidigt måste dock framkållas, att den relativa kronologien (= ordningsföljden mellan de olika stilgrupperna) är säkrare ocK att åtminstone utskiljandet av den lundensiska myntverkstadens produkter från summan av danska mynt synes i stort sett vara riktig. Att »systemet» trots sin osäkerket Kär använts Kar sin grund i praktiska skäl: det använ des fortfarande överallt. Icke minst den för skånsk Kistoria intresserade får dock Koppas, att det ej skall dröja länge, förrän vi få ett nytt, reviderat system med mindre pretentioner på att nå kunskap i så osäkra ting, som det Kär gäller. — För Hälsingborgs museums räkning Kar en stor del av mynten förut summariskt bestämts av P. Hauberg ocK G. Galster. Med undantag av nr 12 b, 31 c, 37 ocK 156 befinna sig samtliga mynten i Hälsingborgs museum. — 2 Myntet Kar av vår tids främste kännare av danska medeltidsmynt,

237

Bilag or Knut VI (1182—1202). 2) x Lund

krönt framvänd ) bröstbild med spira och riksäpple, å vardera sidan en stjärna

(S:t Laurentius med gloria ock med korsstav och palmgren; under en mur

Haub. II, T. IV,

Valdemar II (1202—41) och ärkebiskop Peder Saxesen (1223—28). 3) x Lund

krönt framvänd ) (ärkebiskopens fram- 0,74 g. Haub. II, T. V, 8 bröstbild med svärd vända bröstbild och riksäpple mellan P—0. Vald emar II och ärkebiskop Uffo (1228—52). krönt framvänd ) (°V° °A° bröstbild; vid si ärkebiskopens framdorna V A vända bröstbild. Söndrigt. WALDemAR ) (°ARC ° °VFO° Inom båtformig Inom båtformig krets ärkebiskopens krets RöX framvända bröst bild. Fragmentariskt.

Haub. II, T. V, 9

Haub. II, V, 13

Valdemar II. 6 a) x Roskilde krönt framvänd ) (ärkebiskopens frambröstbild med spira vända bröstbild och riksäpple med kräkla och bok Ett obestämbart mynt från Valdemarstiden. 6 b)

Haub. Il, V, 21

Erik Plogpenning (12^1—50). 7)

Lund

kors, i vardera hör-) (kors inom fyrpass net en ring med punkt i mitten

H. 7, MB 7

museumsinspektör Georg Galster, bestämts som en Valdemar I = Haub. II, T. I, 9. Det är endast bans auktoritet, som förmått mig att stanna inför Valdemar I som myntberre ocb frångå min första bestämning till Sven Grate. Jag anser mig emellertid med säkerbet kunna läsa VE (möjligen även därförinnan ett z) ocb därefter nedre delen av N. Dessutom anknyter stilen å myntet med det breda, grova ansiktet snarast till mynten före Valdemar. I övrigt ger detta ganska stora mynt med där använda små bokstavstyper plats för en betydligt längre inskrift än VVALDAMAR REX eller andra av Hauberg anförda varianter.

Bilagor Kristoffer I (1252—59). 8)

Lund

RdX stjärna ) (kors inom dubbel kors mellan /f bågar linjigt kors Ganska kopparbaltigt.

H. 6, MB 71

Erik Klipping (1259—86). 9)

N. Jylland * * (d * d * d) krona

10) x Slesvig

) (svärd omgivet av halvmåne och stjär na (samt nederst av R o. d) I mellan 2 halvmå-) (kräkla mellan 2 femnar uddiga stjärnor

av. H. 11 var. 2 MB 193

H. 23, MB 280

Erik Menved (1286—1319). 11 a, b) Lund 12) x 12 b) 1 3) i/f a, b—16) x *7) Roskilde 18) 19—20)X Roskilde 21) 22)

) (korsat kors

trekant med stjär-) (mitra, kors ovanför nor vid spetsarna ) (kors mellan 4 halv halster månar A varöver ett kors) (kors med ring i var vinkel ) (kräkla mellan halv pentagram måne och stjärna tre mot mitten rik-) (dubbellinjigt kors tade svärd ) (kors B ) (dubbellinjigt kors krona

1 ex. starkt kopparhaltigt. ) (ros N. Jylland lilja ) (I över en kräkla tre sjöblad Ribe

jfr H. 3 MB 285 (3*9) jfr H. 8, MB 299, Bruun 3082 H.9, MB302, S.H. M. inv.nr 13622 H. 21, MB 317 H. 25, MB 322 vikt 0,90 g. H. 27, MB 32/f H. 3, jfr MB 338 H. 18, jfr MB 391, Bruun 3208 H. 9, MB 435 H. 26, MB 487

Kristoffer II (1319—32). 23)

24) X 2 5)

Lund

kors med halvmå-) (dubbellinjigt kors nar och punkter i vinklarna ) (tre halvmånar krona ) (tre från mitten utw gående ankare

jfr H. 21a, MB 525 Ny var.? H. 3, MB 526 H. 9, MB 528

239

BLiagor 26 a, b, c—28) x 29—30 a, b) 31 a, b) x

torn )(nyckel 1 ex. starkt kopparhaltigt. krona ) (korsat kors lilja ) (nyckel mellan V och en halvmåne

c) 32)

Roskilde

stjärna ) (kors Starkt kopparhaltigt. A ) (omvänt P I med 2 halvmånar) (kors Starkt kopparhaltigt. krona ) (omvänt S Starkt kopparhaltigt. X ) (halster nässelblad ) (dubbellinjigt kors Starkt kopparhaltigt. (Stat. Hist. Mus. inv.nr 12082.) N. Jylland A ) (I I

33) 3d) 35) 36) 37)

38)

H. 6, MB 332 H. 8, MB 534 H. 10, MB 536 2 var. ex., 0,835 gS.H.M.inv.nr 13622

H. 1, MB 346 H. 2 var. MB 330 ff. H. 3, MB 334 H.

MB 338

H. 6, MB 366 H. 8, MB 369

H. 3, MB 389

SKÅNE FÖRENAT MED SVERIGE Magnus Eriksson (1332—60).

39)

Lund

4°) 41) 42—44) 46—46)

47)x 48—5o)

5i) 5 2 a, b) 53) 64

a, b, c, d)

) (stjärna ) (stjärna ) (två trekanter, över dem ett kors ankare ? ) (patriarkalkors stjärna i fyrkant ) (halster ) (stjärna 1,09g. lilja spjutspets mellan) (kors halvmåne och stjärna 1 ex. starkt kopparhaltigt. ) (halster stjärna ) (dubbellinjigt kors R ) (pentagram 0,835 g. torn obestämbara borgarkrigsmynt; hela och fragment1

krona R omvänt S

H. 3, MB 642 H. 6, MB 645 H. 10, MB 65o H. H. H. H.

16, 17, 20, 23,

MB MB MB MB

656

657 660 663

H. 25, MB 666 H. 3i, MB 672 H. 64, MB 6y5

1 Ett borgarkrigsmynt Kittades av doc. S. Söderberg 1884 vid »grävning å en gammal begravnings plats» ocb inlöstes av Vitterhetsakademien (inv. 7^(17). Myntet bar ej kunnat återfinnas.

2Z(0

Bilagor DANMARK Erik av Pommern (1396—1439). 55) x Lund

56)

57)

Gurre

gros (nipenning) krona ) (s på kors, brytan* Sricvs o di o grä o de omskriften RSX o Dsn Hon / STÄL / vnds / nsis Sri cvs o d---) (mon / - - äl / RSx o Dsn vnDS / nsis gros (nipenning) * SRICVS o DI o GRÄ o) (MonS / TÄCÄ / RSX Dsn STRIG / ORG6

58 a)

* SRICVS o di o gra o) (monS /täoCä/ RSX o D o S o n STRI o G / ORG6 58 b) Naestved 3-penning - - - CVS § RSX o D o ) (* MonSTA - - - s%n§ TWSD krona kors sterling av koppar 59) Lund krönt S ) (kors - Mone -------nDen ) (* in------- ne x Domi o mo - - -------- DSn) (*in----------- - Domi 60) x mon - ------ Sn) (------ ominS x Do - 61) - - - - StA x Lund - -) (x I---- mi-----------62) - mo - - A x LunDSn) (- in - no o Domi 63) x 64) x m------ --------- Sn) (----- -- - min............ - ----------- - - nDS -) (.................................. 65) - NonStA x Lu---- ) (* IN + M - - in ~------66) - monSTA x LVnDSn) (- - n - nomi - - x Domi 67) x mo---- --------DSn) (- - - - nominS - do - 68) x no................. DSn) (~in~~----------------69) --------------LVnDS -) (o in................... Domi 70) - monSTA x LV-DSn) (-in--............Domi 71) o monSTA o LVnDSn) (o in - nominS - Domi 72) ---- - - ta x LV------ ) (- -n-nominSxD---73) - mon.............. DSn) (.............minS-Do - 74) -----nSTA x LVnDSN) (------ nominS x Domi 75) - - onS - - o LVnDS-) (*in................. Domi 7 6 a) - „ . nD--)(---................. Dom76 b) 31 —3350S-

11:2.

jfr Haub. IV, s. 176, nr 1

jfr Haub. IV, s. 176 Haub. IV, s. 177 omskr. begynner nedtill som föreg. Haub. IV, s. 177 nr 9

Haub. IV, s. 168

dubbelpräglad

2^1

Bilagor 77)

............ta - - V------- )(.........................Domi 78) - monöT------- Dön) (x in no --nö Domi o monö-------------n) (* — nominö Dom 79) Naestved sterling av koppar krönt ö ) (kors med klöver blad i ena vinkeln 80) x o monö Aonöstw ) (*in ö Domi 81) 4* monö nösw ) ( in Homini Domin 82) - monöTA o nösTW ) (- - n - Hominö Domi 83) * monöTA o nösTW ) (*in - Hominö Domi 84) ---------- A* nö )( * no Mi-----------85) - - - -- -A - nös - Do - 86) -----nöTA------------) (+ in.................- Domi 87) Inskriften utplånad, klöverbladet hän för dock till N. 88) Randers sterling av koppar krönt ö ) (kors monöTA o RAnDö - -) (4* in nominö----88 a, b, c, d) sterling av koppar, obestämbar myntort 89) sterling av koppar, förfalskad 90 a—d) x (brakteat) krona inom strålring

Haub. IV, s. 166

Riksrådet 1448.

91—92) x Malmö

hvid krönt leopard novÄ o Regni o DÄcie x

) (över sköld kors brytande omskr. Hon häl hoi öns 0,735 g. Schou 11

Kristian I (1448—81).

94) x Malmö

hvid krönt k christiörn'röx

) (sköld över kors brytande omskr. d' ) (Mon / hä / Moi / öns

Schou 18 ff.

klöverblad 95) 96) 97) 98) 99) 242

christiörn'........... )

(Hon / näl / Noi/öns christiörn'r d' - -) (- - n / h - - / Hoi / öns christiörn'd(gr)d') (Hon / Mä / Hoi / ön CHRISTIÖR.............. ) (mon / mal / — /---förvirrade omskrifter, falsk

Schou 1 ff. Schou 40 ff.

Bilagor Hans (1481 —1512).

100) Malmö

skilling i5i2 sköld, vari sköld) (sköld, vari 3 lejon med Oldenburgs vapen, över kors, brytande omskr. ioh/d/ä rex/ )(--------- Gtä ros novA DÄCIG ros mÄLmOG 101) hvid krönt h ) (sköld över kors, brytande omskr. ioh--------0 G 0 R 0 ) (Hon/hal/hoi/öns däciG klöverblad 102 a—c) iohQs § D 2 G § R § ) (Hon / HÄL / HOI / Qns DÄCIG 1 o3 ) x - - GS å D S G § R S )(--/--/---------/---------DÄCIG 104) lOhGSåD----------) (HOn/HAL/H--/-ns - ACIG io5) d:o överst, med Ä i av. kant. 106) IohGS % D § G' R' ) (HOn / HÄL / HOI /GNS daciG klöverblad fragmenter 107) hvid x 108 a, b) Aalborg IohGS § D 0 G 0 R § ) (HOn/ ÄGL/BOR/GGn DÄCIG ros 109) starkt dubbelpräglad

jfr Schou 5 if.

Schou 1^2 if.

Schou 107

Fredrik I (1523—33).

110) Malmö

sösling iÖ2^ krönt sköld med) (i sköld tre lejon Oldenburgs va- - - ne o nova o pen ovan kors, häfnens brytande omskr. liten krona FRE£) / GRICV / S R6X © / ÄCI€

jfr Schou 96

BLLagor GOTLAND

m)x Visby

3 penning c:a 1420—40:

0,92g.

liljeträd

) (lamm med korsfana *MOnöTA dH VITÄTIS * WISBVddMdlS Det dåliga utförandet gör det troligt, att myntet är falskt. d:o, men både bokstavstyper ocb bil der visa starkt upplösta former, för falskning

112)

jfr Haub. V, s. 61—63

NORGE Haakon Magnusson, som hertig (1280—99).

113) Oslo

x/4 penning bröstbild åt v.

) (kors med armarna slutande i blom mor och med ro sor i vinklarna + hÄQ - dux - - - vög) (monöTA-----01 -

jfr Schive T. X, 8

Hans (1481 — 1512) och ärkebiskop Gaute Ivarsson (1474—1510).

114) Trondheim

hvid sköld med det nor-) (stort h ska lejonet över kors brytande om skrift SÄn / olä / ws / Rdx Hon 'ärgpi'nidro —

jfr Schive T. XVII, 26

SVERIGE Magnus Eriksson (1319—63).

1i5—119)x

120 a) x 120 b) 121)

"/z penning (brakteat) d inom strålring (brakteat) \/ mellan två kronor lejon ) (krona x/2 penning (brakteat) L inom strålring

Hild. 579, Thordeman i3 Schive XI, 21 Hild. 616-19? Thordeman fig. 28: 19

Fig. 23g. ßfedeltidömynl /ran Haiding borg.

Fig. 240. Aledeltidjniyut från Häbingborg.

Fig. 2~ji. yJIedcU idomyn L /ran H ii Lung borg.

Bilagor (brakteat) krona inom strålring d:o, under kronan Å

122) X 123

)

Albrekt av Mecklenburg 1 2

d—

126)

125

) XX

127) X

jfr Thordeman fig. 28: 6 Thordeman fig. 28: 12 (1 Ö 3

—89).

(brakteat) 0,285, 0,295 krönt S (brakteat) krönt buvud (brakteat) krönt buvud med tre kulor ovanl kronringen

jfr Hild. Appelgren fig. 127, 1 jfr Ant. fig. 12(2 663

TYSKLAND Mecklenburg.

128—148) x i o) x 5

(brakteat) 0. 1400 krönt tjurhuvud inom strålring tjurhuvud

0,20 g. Oertzen i »

Hamburg.

i i) Hamburg (brakteat) 0. i oo portal, vari nässelblad? 5

jfr Gaedechens II, o f., jfr även Jesse 17

D emmin.

1 2) x D emmin (brakteat) slutet av 1200-t. lilja inom strålrand 5

jfr Dannenberg nr 109

Stralsund.

i53) Stralsund »grospfennig» efter i3g5 stråle ) (kors i vars mitt rundel med stjär na; fragment (nonöTA) svnDönsi (dövs in) nofXHnö g tvo

Dannenberg 2y3a

Anklam.

i5^)x Anklam witten i38y—89 stråle med punkt) (ringkors med jfr Dannenberg mellan den v. ock punkt i mitten 178 c, Jesse 389 den mellersta av strålens delar § MON0TA g TAnGLlM) (döVS g in g nOMinö 1,13 g. TVO

245

Bilagor Livländska orden,

) Reval

schilling 1400-t. ordensskölden; ) (kors med tre däröver ring punkter i varje vinkel + NAGIS - - I + LI - - Iö

jfr Jesse 684, v. Toll pl. 6, 12

NO - ÖTA + RÖVA

FRANKRIKE Filip VI (1328—50).

ecu d'or, emission I lööy1 4,52 g. Hoffman konungen sittande) (inom fyrpass dubå en gotisk tron belt kors med och hållande en kors armarna änsköld, beströdd dande i blad med liljor + o xp'a § vincit §

i56) x

PKiliPPVS x d'öix / x GRÄ /FRÄNGORVMx R0X

xp'a g rögMat § xp'a IMPÖRAT %

(Stat. Hist. Mus. inv.nr 7620). ROMERSKA RIKET Konstantin I (306—37).

i y) Lugdu- follis? 307—309 (Maurice II, s. ), num (Lyon), koppar bröstbild åt h. ) (Genius åt v. tömIMPCCONSTANTI / mande patera nvspfavg över altare och hållande ett ymnighetshorn 5

GENIO POP ROM

i avskärningen PLG

246

Dieudonné,

S. 2^7 ff.

Coh. VI, 293

Bilagor FYNDSTÄLLEN1 I Fynd från det medeltida borgområdet. i, 2, 4, 6 a, b, 7, 14 b, 16, 18, 19, 23, 25, 30 b, 33, 35, 36, 38, 39, 42, 44 46, 48, 52 b, 54 a, b, c, d, 64 67, 68, 72, 73, 74 75, 76 a, b, 78, 79, 82, 83, 84 87, 88, 88 a, b, 90 c, d, 91, 98, 102 c, 108 b, 112, 116, 119, 120 b, 121, 123, 142 —148, 152, 153,

!55> x56II Fynd från platsen för S. Clemenskyrkan. 3, 8, 10, 12, 15, 22, 26 a, 31 b, 32, 40, 45, 47, 52 a, 53, 80, 115, 120 a, 126—135. III Fynd från platsen för S. Petrikyrkan. 11b, 13, 26 c, 90 a, 113. IV Fynd från S. Mariakyrkan. 24, 28, 122. V Fynd från Slottshagens område (utanför borgen).

34 VI Fynd från grundgrävning i hörnet mellan S. Storgatan och S. Kyrko gatan (kvarteret Thor nr 1). 94 95> 96, 97, gg, 100, 101, 102 a, 103, 104—106, 108 a, 109. Intendenten Mårtensson skriver: »Fyndomständigheterna har jag i tredje hand. Det uppgavs att mynten lågo 'som om man haft dem i en hand’ och lagt ner dem tillsammans». VII Fynd gjorda i S. Storgatan. 1571 Uppgifterna grunda sig på meddelanden av intendenten T. Mårtensson.

Bilagor VIII Fynd gjorda i fjärde våningen av Kärnan, i fyllnadslagret över 3:e våningens valv. ii a, 63, 107. Se ovan sid. 94. IX »Skolt omten» = sannolika platsen för dominikanerklostret. 12 b, 21, 31 c, 70, 92. X Fynd från ej närmare angivna platser i staden. 5, 9, 14 a, 17, 20, 26b, 27, 29, 30 a, 31 a, 41, 43, 48, 49, 50, 51, 55, 56, 57, 58 a, b, 59, 60, 61, 62, 65, 66, 69, 71, 77, 81, 85, 86, 88 c, d, 89, 90 b, 102 b, 110, 111, 114, 117, 118, 124, 125, 136—41, 150, 151, 154. XI Fynd från Hälsingborgstrakten. 37-

Myntfynden ha som historisk källa ännu icke i någon högre grad utnyttjats.1 Rätt betraktade kunna de dock lämna många värdefulla upplysningar. Sedda ur rent numismatisk synpunkt ge fynden möjlighet att utröna myntens kronologi och ursprung. Ofta öka de dessutom förut känt material med nya typer och fynd kombinationer, och sedan materialet ordnats genom en mera fackmässig behand ling, kunna perspektiv öppnas av både mera allmänt historisk-ekonomisk och snä vare lokalhistorisk art. För vinnande av resultat ur ett så starkt lokalt begränsat material som det, vilket här behandlas, hade emellertid fordrats, att både Danmarks och Skånes samt likartade danska medeltidsstäders hithörande förhållanden varit grundligt kända, så att det lilla kunde ha setts i belysning av det stora. Detta är emeller tid ej fallet. Haubergs arbeten, i synnerhet det om borgarkrigsmynten, äro redan föråldrade. Särskilt i fråga om fynden äro de ganska knapphändiga, detta spe ciellt beträffande dem med utländska mynt. Det under senare tider framkomna materialet är antingen ej publicerat eller ock på ett svåröverskådligt sätt kring strött i smärre uppsatser o. d. För Skånes eller enskilda städers vidkommande saknas alldeles monograliska undersökningar, vadan möjlighet till jämförelser med fullt likartat material är utesluten. Då förf. trots detta går att med några rader kommentera ovan förtecknade fynd, sker det alltså med all reservation. Detta gäller i särskilt kög grad ströfynden, som i förteckningen ovan intaga en dominerande plats.

Bi Lag or Ett under en ej alltför kort tid hopsamlat material av löst funna mynt från ett medeltida stadssamhälle kan man med fog betrakta som en sammanhängande och sluten historisk källa. Man vågar förutsätta, att tappandet av mynt ungefär jämnt fördelar sig på olika tider och att därför ett sådant fyndkomplex, som här avses, ger en tämligen riktig bild av myntcirkulationens lokala historia. Men det ford ras, som sagt, en ej allt för kort tid för insamlandet och dessutom ett planmässigt tillvaratagande och uppspårande av uppdykande fynd för att utesluta ett slum pens godtyckliga urval. Och då dessa villkor i vårt fall knappast kunna anses fyllda, är det allt skäl att gå fram med försiktighet. Det danska myntväsendet har anor från mitten av 900-talet och kan från omkr. 1000 till våra dagar uppvisa en så gott som obruten myntserie. I likhet med de två övriga nordiska rikenas myntsystem hade Danmarks det nordiska viktsystemet med marken som högsta enhet till grundval. Marken (i Danmark under medel tiden omkr. 217 g.) indelades i 8 ören, öret i 3 örtugar och örtugen i ett växlande antal penningar, i Skåne och på öarna 10, på Jylland 12. Enligt gängse uppfatt ning, vilkens bristfälliga motivering här blott kan understrykas, äro med få un dantag alla danska mynt till omkr. 1400 att betrakta som penningar. Efter denna tid möter oss en rikare mångfald i Schillingen och dess delar, J/2 (gros), (sösling), V4 (witten), 73 (sterling) ned till 1-penningarna, vid denna tid vanligen framträ dande i form av en liten brakteat. Från början var penningen av rent silver, men redan vid den tiden, från vilken vi ha de äldsta mynten i Hälsingborgs-fynden, voro de kraftigt legerade. Vid början av 1200-talet motsvarades 1 mark silver av 3 mark penningar, vid början av 1300-talet av omkr. 4V2 mark penningar i Skåne och omkr. 10 i det övriga Danmark. För de svenska mynten ha införts de nominalbestämningar B. Thordeman nått till (nedan anf. arb.). Det tidigaste fyndet från staden är ett Valdemar I-(Sven Grate?) mynt, av Hauberg hänfört till Roskilde. Det följes närmast av mynt, attribuerade till konungar t. o. m. Erik Klipping ('J 1286). En relativt sparsam förekomst av mynt från Valdemarernas och deras tvenne närmaste efterträdares tid är endast helt naturligt med hänsyn till vad man hittills känner om dessa mynts ringa representa tion — både i fråga om antalet fynd och antalet mynt i fynden. I Hälsingborg är denna grupp snarast väl företrädd. De mynt, som föras till tiden efter Abel, ha en mycket rikligare förekomst. Det ringa antalet av mynt från Hälsingborg, härrörande från Kristoffer I och Erik Klipping är därför ganska förvånande. I vårt fyndkomplex bli först mynten från Erik Menved, Kristoffer II och Magnus Eriksson talrika. Med mindre bräckligt material hade man måhända kunnat an föra fel i Haubergs kronologiska uppdelning som orsak till den ojämna fördelningen och velat korrigera detta genom en allmän förskjutning bakåt i tiden. Beträffande myntorterna faller det genast i ögonen, att det övervägande an talet (18) av mynttyperna före Magnus Eriksson (samt 10 från dennes tid) äro sådana, som av Hauberg hänvisats till Lund, och att Roskilde kommer närmast i antal (med 9), medan rikets avlägsnare huvuddel Jylland endast representeras 32 — 33508.

11:2.

2zf9

Bilagor av 5 (varav i på Slesvig och i på Ribe). Undersöker man närmare med ledning av Haubergs fyndstatistik de icke-lundensiska typerna, finner man, att 8 av de från Roskilde och 2 av de från N. Jylland tillhöra dem, vars rikliga förekomst i ett större antal fynd visar en kraftigare utmyntning, vadan en vidsträcktare ut bredning av just dem är helt naturlig. Nu relaterade förhållanden synas ge ett visst allmänt stöd åt Haubergs lokala uppdelning. Det förhållandet, att penningomloppet i Danmark redan under den storhets tid, som Erik Menveds regering har ansetts vara, till en del bestod av främmande mynt1, exemplifieras i vår förteckning egentligen endast av brakteaten från Demmin samt av den lilla kvartpenningen från Håkan Magnusson (nr 74). Utbred ningen av denna sistnämnda typ är för mig okänd. För förekomsten av norska mynt i Danmark under denna tid kan emellertid hänvisas till fynd 41 (från Fal ster) i Haubergs förteckning. Under rikets förfallsperiod under 1300-talet och sedan slutligen även i Skåne myntningen helt upphört, vunno utländska myntsor ter fullständigt herravälde i Danmark. Exempel härpå finna vi rätt många i Häl singborg. Av de vanligt förekommande utländska mynten ha sålunda anträffats nordtyska brakteater från Hamburg och Mecklenburg. Från sistnämnda land förekomma 21 av dess bekanta och synnerligen vitt spridda »tjurhuvud» (»Stierköpfe»). Den kraftiga wittenutmyntningen i de nordtyska hansestäderna är i lös fynden däremot egendomligt nog företrädd med blott ett mynt, från Anklam. Livländska ordens ganska vanliga schillingar saknas ej, men däremot — och det är synnerligen förvånande — tidens »karaktärsmynt», de engelska sterlingarna och de franska turnoserna. Från Frankrike härstammar emellertid samlingens utan gensägelse vackraste mynt, ecu'n från Filip VI:s tid. Det saknar icke intresse att ur konstnärlig synpunkt jämföra den med dess danska samtida, de skånska borgarkrigsmynten. Sveriges brakteater från mitten av 1300-talet förekomma i 10 exemplar, ett förhållandevis högt antal, som säkerligen måste ses mot bakgrunden av Skånes svenska period 1332—60.2 När utmyntningen i Danmark ånyo börjar, vinna de inhemska mynten åter terräng, främst Eriks av Pommern dåliga sterlingar. Att dessa, som hade en kort omloppstid, i sådan myckenhet kommit till eftervärlden, måste ej allenast bero på en synnerligen omfattande utmyntning, utan även därpå, att deras mindervärdig het ej gjort det lönande att smälta ned dem. Anmärkningsvärt ur principiell syn punkt är, att mynten från Lund (21 st.) äro flera än de från den utomskånska mynt orten Nestved (7 st.). Samma förhållande gör sig märkbart i fråga om konung Hans' hvider, där Aalborg, visserligen med en säkerligen ringare utmyntning, står efter den nya skånska myntverkstaden i Malmö. Från Hans' och Fredrik I:s tider träffa vi för första gången större inhemska mynt i form av skillingar. En gammal iakttagelse, att myntfynd ha sin bakgrund i skattnedläggning under krig och härjningar, har nyligen med styrka framförts av Sture Bolin (Fynden av 1 Det romerska myntet (nr 157) utgör med säkerket ett sekundärt fynd. — 2 Jfr en liknande tankegång av Sture Bolin i Numismatisckes Litteraturblatt 1933 (rec. av Tkordemans a. a.).

Bilagor romerska mynt i det fria Germanien, Lund 1926) och senare på ett nästan förbluf fande sätt illustrerats med svenskt material av Bengt Thordeman (se litteraturför teckningen). Sammanhanget mellan myntfynd och orostider har nu vunnit så kraf tigt stöd, att man för fynd med stumma mynt mycket väl kan ha rätt att datera fynden efter kända krigs- och orosperioder. Enligt det Haubergska systemet skulle av här ifrågakommande skattfynd nr I ha slutmynt från Kristoffer II, nr II och nr III från Magnus Eriksson. Hälsing borg var under dessa tider upprepade gånger utsatt för belägringar. Så 1318 av svenskarna under Matts Kettilmundsson, 1360 av Valdemar Atterdag samt 1362 och 1369 av liibeckarna. Därtill kan läggas upproret mot holsteinarna 1332 och stridigheterna 1356—59 mellan Magnus Eriksson och hans son konung Erik. När mast till hands ligger under sådana förhållanden att hänföra I till 1332 och II och III till orosperioden under 1360-talet. Då emellertid för förf. inga möjligheter finnas att utan omfattande undersökningar pröva sannolikheten av Haubergs ab soluta kronologi, blir varje påstående i denna fråga svävande i luften. Innan vi lämna borgarkrigsfynden bör den egendomliga karaktären av fynd I framhållas. Detta fynd (ursprungligen 139 exemplar) består nämligen av endast en ganska obetydligt varierad typ. Den av Hauberg behandlade, av litterära källor be styrkta statliga sedvänjan under denna tid att årligen utgiva nytt, vanligen sämre mynt och därmed tillväxla sig äldre och bättre penningar och som av Hauberg exemplifieras av tvenne fynd får här ytterligare ett belägg. Ehuru förf. ganska noga studerat fyndens viktförhållanden, är det icke lämpligt att i detta samman hang ingå på hithörande intressanta frågor1, men lämnas siffrorna åt offentlig heten i hopp om att de kunna bliva till gagn för andra forskare. Skulle man söka efter ett krigiskt hot mot Skåne, vilket kunnat motivera un dangömmandet av skatt IV får man i första rummet tänka på den hanseatiska flottans operationer i Öresund 1427 och 1428. I det senast nedlagda fyndet (V från Holk) är det yngsta daterade myntet från 1526. Huruvida förekomsten av några (5) mynt utan årtal kan sättas lika med möjligheten av senare slutmynt vågar förf. ej yttra sig om. Skulle detta vara fallet, föres fyndets nedläggning bort mot 1335, året för det märkliga slaget vid Hälsingborg under grevefejdens dagar.2 I FÖRTECKNINGEN CITERAD LITTERATUR Ant.: (T. G. Appelgren:) Förteckning öfver Antellska myntsamlingens i Helsingfors svenska mynt I.

(Helsingfors 1908.)

App.: T. G. Appelgren: Konung Gustaf I:s mynt.

(Numismatiska Meddelanden XVI, Stock

holm 1905.)

1 För en behandling härav skulle en haltanalys varit nödvändig. — 2 Aven andra fynd med 1526 som slutår äro kända och äro likväl att hänföra till grevefejdens år. G. Galster, Dansk Numismatisk Medlemsblad XI, s. 232. — Se dock om den stora oron i Hälsingborg 1531 inför den hotande faran från Kristian II detta arbete II: 1, s. 41 9 f.

Bilagor Appelgren: T. G. Appelgren: Nya rön i fråga om de svenska medeltidsmyntens bestämningar. (Fornvännen 1930.) Bercb: C. R. Berch: Beskrifning öfver swenska mynt ock kongl. skådepenningar.

(Uppsala

ock Åbo MDCCLXXXVII.) Bruun: L. E. Bruuns Mönt ock Medaillesamling.

(Köbenkavn 1928.)

Coken: H. Coken: Description des monnaies frappées sous

1’empire

romain.

Dannenberg: H. Dannenberg: Pommerns Münzgesckickte im Mittelalter.

(Paris 1859.)

(Berlin 1893.)

Gaedeckens: O. C. Gaedeckens: Hamburgiscke Münzen und Medaillen. II. (Hamburg 185^*) Haub. II:

P. Hauberg:

Danmarks Myntvaesen i Tidsrummet 1146—12^1.

(Kjöbenhavn

1906.) H.: P. Hauberg: Danmarks Myntvaesen og Mynter i Tidsrummet nord. Oldk. og Hist.

12^1 —1377.

(Aarb. f.

1884.)

Haub. IV: P. Hauberg: Danmarks Myntvaesen i Tidsrummet 1 377—1^81.

(Aarb. f. nord.

Oldk. og Hist. 1886.) Haub. V: P. Hauberg: Gullands Myntvaesen.

(Aarb. f. nord. Oldk. og Hist. 1891.)

Hild.: H. Hildebrand: Sveriges myntväsen under medeltiden. Hoffman: H. Hoffman: Les monnaies royales de France. Jesse: W. Jesse: Der wendische Münzverein.

(Stockholm 1887.)

(Paris 1878.)

(Lübeck 1928.)

Maurice: J. Maurice: Numismatique constantinienne.

(Paris 1911.)

M. B.: H. V. Mansfeld-Bullner: Afbildninger af Danske Mönter fra Tidsrummet 12^1 — 1 377.

(Kjöbenhavn 1887.)

Oertzen: O.Oertzen: Die Mecklenburgischen Münzen des grossherzoglicken Münzkabinetts. I. (Schwerin 1900.) Sckive: C. I. Sckive: Norges Mynter i Middelalderen.

(Christiania 1863.)

Schou: H. H. Schou: Beskrivelse af Danske og Norske Mönter.

(Kjöbenhavn 1926.)

Thordeman: B. Thordeman: Myntfynden i Korsbetningens massgravar.

(Fornvännen 1932.)

Timms kat.: Fortegneise over G. F. Timms Mynt-og Medaillesamling. I. (Kjöbenhavn 1831.) v. Toll: R. von Toll: Est- und Livländische Brieflade. IV. Siegel und Münzen. (Reval 1887.)

252

Bilagor Bil. B.

Förteckning över vapnen i S. JMariakyrkans sköldfris efter teckning av Johan P erin gskiöld av P. B. GRANDJEAN De här avhandlade vapnen1 ha, som framgår exempelvis av riksvapnet, till största delen oriktiga färger, vare sig nu detta beror på övermålning eller dekomposition av färgerna. Mina bestämningar, som ständigt böra sammanställas med Thiset & Wåttrups Nyt dansk Adelslexikon och med Storcks Dansk Vaabenbog, kunna endast i enstaka fall betraktas som säkra. Släktens namn är då anfört utan närmare förklaring. Aven i dessa fall har jag dock stundom lämnat med delande om liknande sköld, förd av annan släkt. Min huvudregel har varit att efter beskrivningen av resp. vapensköld, sådan den i teckningen (PI. V) är återgiven, uppföra alla släkter, som med även den ringaste möjlighet kunna tänkas ifrågakomma som dess bärare. Alla släkter, som fört liknande sköld äro dock icke medtagna, då vissa av dem ligga så pass fjärran, att de på förhand uteslutits av mig. För åtskilliga sköldars vidkommande måste, som av beskrivningen framgår, tillfogas »utan färg» (u. f.). I det stora hela äro här meddelade upplysningar endast avsedda som hjälp till självhjälp. Resultatet av mina undersökningar är tyvärr endast ringa, men san nolikt dock ej helt utan värde för en med de lokala förhållandena bekant person. • •

1 2 3 4 5

Fem gånger detad i gult och vitt. Hvide: i blått och silver. Oidenborg. Sachsen. Rikovapen med Sachsen som hjärtsköld. Två tiggande mot vänster vånda roda épeUar i vitt. Grubbe: två och en halv, senare tre, röda spetsar i silver. — Ulfstand: samma märke, svart i silver. Två b tåa bjåtkar i gult. Bielke: två, tidigare även tre, blåa bjälkar i silver. — Massow: röda i sil ver. — Friis af Rold: u. f. — Quigh: u. f. Se även nr 92. 1

Vapnens nummer hänföra sig till numreringen å täckbladet till PL V.

2 53

Bilagor En blå bjälke i vittå Sommer III: silver i blått. — Peccatel: silver i blått. — Bagge I: svart i silver, eller tre gånger delad. — Bang I af Laaland: svart i guld. — K rabbe af 0stergaard: silver i rött. — Kirt: guld i rött. — v. Ber gen: u. f. — Brok: u. f. — Hval II: u. f. — Kanne: u. f. — Griis af Slagelse: u. f.

Kluven i vitt och blått, däri trenne blad (2,1) med nedåtvänd otjälk, de två o ve rota vita [sie.], det nedero ta av nio to att färg. Kyrning II, Skåne: kluven i silver och grönt, däri tre sjöblad (2, 1) av motsatt färg.

En vit balk i blått. H uitfeldt: röd i silver. — v. Lepel: röd i silver. — Crullehavere (Ska nör): u. f. — Stromendorph (Skanör): u. f. — v. Kampen: u. f. — Brok af Barlöse I: u. f. — Rutze I: u. f. — Jork: u. f. — Taarnskytte: u. f.

Tre gula hjul i vitt. Hollunger (Skåne): kluven i blått och silver, däri tre kvarnhjul av motsatt färg. — v. Kardorff: tre röda kvarnhjul i silver.

Fyrdelad i gult och vitt. Thott: i guld och rött. — Ketelberg, Kötelberg: u. f.

Riko vapen.

Se nr 1.

Ett vitt hjorthorn(?) i gult. Rantzow af Fyen I och II: rött i silver. — Jude af Aagerup: u. f. — Rus: u. f.

Känotra hälften av en kluven balkvio otälld gul lilja i vitt.

En ovart oparre i vitt. Spend I: svart i silver. — Kaas: röd i silver. — Dene (Malmö): u. f. — Frost I (Lund): u. f. — Gagge IV (Ystad): u. f. — Hake (Halland): u. f. — Lang IV (Skåne): u. f. — Uf I: u. f. — Söbo: u. f. En ovart orn i vitt. v. Ded en: svart i silver. — Due (Glob): svart i rött. — Kyrning I (Hal land): u. f. — Holste II: u. f. — Pape III: u. f. — Porse IV: u. f. En halv gul hund(?) i vitt. Brun VI: u. f. — Rank: u. f. En opringande hund(?) u. f. Se nr 50. En opp en trappgavel eller muroparre u. f. H o lek: en fristående sparre av sju röda stenar i silver. — Stubbum-släkten: fem som en sparre ställda röda stenar i silver.

18 19

1 På Magnus-Petersens teckning fig. 231 är denna sköld kluven i vitt ock blått.

BILaqor 21

Kluven, fält 1 en frän vänd ter utspringande halv örn, fält 2 tre bjälkar i schack spels rutat fält, u.f. Markmand paa Falster: kluven i silver, vari en utspringande kalv svart örn, ock silver, vari tre i svart ock rött tvåradigt sckackspelsrutade bjälkar. — Cl ementss0n: kluven; fält 1 tre gånger delat i silver ock tvåradigt sckackspelsrutat silver ock rött, fält 2 en utspringande kalv svart örn i silver.

Tre svarta musselskal (2,1) i vitt. Rotfeld: silver i rött.

Ett halvt svart djurhuvud i vitt. V iIdé vin. v. Qualen: svart i silver. — Basse (gammal): svart i silver. Karg. God ov I: silver i blått. — Hardenberg: silver i blått. — Skriver II (Skåne): u. f. — Ulf V (Skåne): u. f. — Lij (Lijd): u. f. — Lang af Ros kilde : u. f.

Tvä s varta stolpar i vitt. Gammelsen (Skåne): u. f.

Kluven; fält 1 en utspringande uppätvänd svart vinge i vitt, fält 2 fem gänger delat i vitt och svart. Rum o hr: kluven, fält 1 en, i nyare tid uppåtvänd, silvervinge i blått, fält 2 tre gånger delat i silver ock rött. — Jfr. Ahlefeldt, Rostrup och Bosendal: nedåtvänd vinge.

Delad i gult, vari tvä svarta stolpar, och rött. En svart Örn i vitt. Se nr 17. Tre i sköldens mitt med stjälkarna förenade gröna blad i vitt. Falk (Skåne): gröna i blått. Kluven i vitt, vari tvä svarta ginbalkar, och grönt. En vit stolpe i gult. Brahe: silver i svart. — Splittaf: silver i rött. — Genvaetker: u. f. Ett gult vädurs horn i vitt. By delsbak af Bregentved: rött i silver. — Urup el. U ger up (Skåne): rött i silver. Fyrdelad. Se nr 11. En med tre mot vänster vända gula sparrar belagd vit ginbalk i gult. Bielkesparre: en av sparrskuror tre gånger delad balk, u. f. Ett grönt träd i vitt. Krummedige: en silverlind i blått. — Pors af Langeland: u. f. Kluven i vitt och svart, däri tvä saxar av motsatt färg. Manderup: silver ock blått.

28 29 3° 31

32 33 34 35

255

Bilagor 36 37

38 39

41 z(2

46 47 48 49 50

Delad i vitt och dvart. Bild, Stranges en: silver och svart (silver och blått). Ett rott kvarnhjul i vitt. Kvarnhjul. Krumpen: rött i silver. — Prip: rött i silver. — Hummerbüttel: rött i silver. — Bing II (Skåne): u. f. — Lykke: svart i silver. — Mus: svart i silver. — Kale: u. £. — Porsfeld: u. f. Kantigt hjul. Ascheberg: rött i guld. — Hjul: u. f. En gul balk i vitt. Se nr 9. En vit balk, belagd med tre gula figurer, i vitt. Uf II (Skåne): en med tre gyllene ekollon belagd blå ginbalk i rött. — Brostrup: en med tre röda rosor belagd silverbalk i blått. — Karsenbrock: dito, men balken gyllene. Se nr 103. En Öve röt med ett kord b ed att fjäderhamn, u. f. Lund III: en överst med en sexuddig guldstjärna besatt svart fjäderhamn i silver. En vit dtolpe i dvart. Brahe (se nr 30). Tre gånger delad, fält 1 och j dchackdp eld rutade i vitt och dvart, fätt 2 och g vita. Sjsellandsfar I: i tre gånger delad, fält 2 och g schackspelsrutade, u. f. Grubbe: Ett lejon i en gind ty ekad dkold, u.f. v. Hitzacker: ett silverlejon i en i rött och grönt styckad sköld. Delad i vitt, vari två jämdided dtällda dvarta hjärtan, och gult. Styckad i vitt och gult, i varje fält två dneädtällda blad med uppåtvända dtjälkarå Delad, fält 1 vitt, fält 2 dtyckat i vitt och blått. Borre: delad, fält 1 styckat, u. f. Två dom ett andreadkord dtällda, i varandra dtuckna, knytnålar Över ett garnnydtan i en i vitt och gult delad dkoldd Fyrdelad i dvart och gult. Se nr 11. Av en i viti och dvart tvåradigt dchackdp eld rutad bjälke delad i dvarl och blått. Ett dp ring ande dvart djur i vitt. Karg. Langelowe: silver i blått. — Knob (Skåne): silver i blått. — Pogwisch: silver i blått. — v. d. Wdsch: silver i blått. — v. Witzen: u. f. — Mo des cal: u. f. 1 På Magnus-Petersens teckning (fig. 229) är fält 2 rött ocli bladen gröna,

teckning (fig. 229) odelat röd.

På Magnus-Petersens

Bilagor Bjorn (upprest). Smalsted: silver i blått. — WLhnsfleth: silver i blått. — Kortsen: u. f. 51

Ao en tinnskura g ins ty ekad i soart och oitt. Rudbeck: rött och guld. — Reventiow: rött och silver. — Walstorp: rött och silver. — Munk af Kovstrup: rött och silver. — B ryms (Brems): u.f.

jKluven, fält 1 en oit bj'dike i blått, fätt 2 oitt. Altena: u. f. — Pixten: u. f. — Saxtrup (Skåne): kluven, fält 1 silver, fält 2 silverbjälke i blått. — Norby: kluven, fält 1 rött, fält 2 silverbjälke i blått.

Tre liggande uppåtoända siloerhalomånar (2,1) i blått. Ged I (Skåne).

Se nr 52.

Kluoen, fält 1 en utspringande halo soart örn. R aadengaard: kluven i silver, vari en utspringande halv svart örn, och rött.

Se nr 52.

En röd sparre i soart. Se nr 16.

Fem jämsides ställda aolånga oita rutor i rott, de yttersta utspringande.

En sexudd ig oit stjärna i blått. Kyrning, Myre (Skåne): kluven i silver och blått, däri en sexuddig stjärna av motsatt färg. — Skytte XI: u. f. Sjuuddig stjärna. Gyldenstierne: guld i blått. — H vide: silver i blått. — Pors af Vandrup: silver i blått. — Sudreims-ätten II (Skåne): u. f. Femudd ig stjärna. Griis (Halland): röd i silver.

Fyrdelad i blått och soart. Se nr 11.

61 62 63 64

Se nr 52. Ett soart fågel- eller djurhuoud i oitt. Ett soart djurhuoud i oitt. Ett uppåtoänt soart ankare i oitt. Neb I (Skåne): svart i silver. — Grubbe af Fsebsek: u. f. Toå soarta balkar i oitt. Limb ek: blå i silver. — Krabbe: silver i rött. Toå soarta oesselhorn i oitt. Dyre: silver i blått. — Ta a af Tjörnelunde: silver i blått. — Mylting: röda i silver, senare på en röd bjälke. Delad, fält 1 toå soarta oarghuoud jämsides. Berg I: u.f. — Gadendorf: två svarta björnhuvud jämsides över en blå bjälke i silver.

65 66

33 — 33508.

11:2.

25 7

Bilagor 68

69 70 71 72 73

74 75 76

78 79 80 81 82

83 84 258

Tre sjöblad (2,1) u.f. Ribbing (Halland): guld i blått. — Psep I: röda i guld. — Porse I: u. f. — Hagel: u. f. Se även nr 8. Kluven, fält 1 delat i gult och blått, fält 2 två liggande från högerframväxande svarta vesselhorn i vitt. Ett gående tillbaka*)eende vitt djur i rö'tt. En rö'd sparre i vitt. Se nr 16. Kluven, fält 1 en från vänster utspringande halv svart ö’rn i vitt, fält 2 delat i blått och gult. Styckad i blått och rö'tt av en i svart och vitt treradigt schackspels rutad balk. Skaktavl, dock tvåradigt scbackspelsrutad balk. — Friis: likaledes i rött ock blått. Ett rö'tt hjul i gult. Se nr 37. En svart ö'rnhamn i vitt. Ged II (Sverige). — Krognos (Skåne): svart i guld. En gul upp rätts tående räv (ekorre?) i vitt. Foss: kluven i silver och blått, däri en röd räv. — Foss II: silver i blått. — Rse v I: u. f. Ekorre. St iernfeldt: röd i silver. — Egerne I: naturfärgad i silver.— Nyman: u.f. Se nr 50. En svan med ring i näbben over tre blå strömmar i gult. Laxm and (Skåne): en silversvan med guldring i näbben över tre silverströmrn af* i blått. Ett blått sjöblad i vitt. Kluven, fält 1 ett antal svarta blad med uppåtvänd stjälk i vitt, fält 2 tre blåa bjälkar i vitt. Fyrstyckad i vitt och blått. Hak (Skåne): svart och silver. Kluven, fält 1 en vit ginbalk i blått, fält 2 en vil bjälke i blått. Delad, fält 1 kluvet i vitt och blått, fält 2 rott. Ske el: fält 1 kluvet i silver och rött, fält 2 blått. — Viffert: fält 1 kluvet i blått och silver, fält 2 rött. — Drefeld (Skåne): fält 1 kluvet i rött och sil ver, fält 2 blått. — Peder Bosens släkt: u. f. — Jue 1 af Jellinggaard: u. f. — R0d: u. f. — Kiste: u. f. — Ulf III: u. f. — Stangeberg: u. f. — Raale: u.f. En blå sparre i vitt. Se nr 16. Fyrstyckad i vitt och blått, däri tre vita hjärtan (2, 1). Se nr 68.

Bilagor 85

En åttaudDig vit d tjärna i blått. Se nr 59.

Kluven, fält 1 tre vita bjälkar i blått, fält 2 vitt. Skriver III: kluven, fält 1 fem gånger delat u. f.

En rod rod, omdatt med tre vita blad, i blått. Sekested. — Glambek. — Friis: u. f. — S vave (Skåne): gröna klöverblad.

88 89 90

Två ur en dky uppväxande d varta männid kog ed talter i vitt. En från vändter franidp ring ande gul leopard i vitt. Tre dexuddiga gula dtjärnor (2,1) i vitt. Stolpe (Skåne). — ^Vidder: u. f. — Schacht II: u. f. Fy rd ty ekad i vitt och gult. Se nr 80.

91 92

94 95 96 97 98 99 100 101 102 103

104 105

Tre gånger delad i vitt och blått. Stake II: svart och silver. — Blok: u. f. Se nr 42. En med tre roda rodor belagd vit ginbalk i gult. Bro strup. Se nr 39. En dvart dporre i vitt. Spore: u. f. Fyrdelad i vitt och rott. Se nr 11. Delad i vitt och gult. Se nr 36. En dvart hädtdko i vitt. Blank. En med en landdpetd(?) bedatt vit örnhamn i gult. Se nr 2(0. Ett gående lejon i vitt. Pilemand: u. f. Tre roda hjärtan eller dj oblad i blått. Se nr 68. En vit bjälke i blått. Se nr 7. En med tre roda hjärtan(?) belagd blå balk i vitt. Lund II: sjöblad, u.f. Se nr 39. KUiven och fyra gånger delad (?) i vitt och gult. Bille: kluven och tre gånger delad i rött och silver. Fyrdelad i vitt och gult. Se nr 11.

259

Bilagor 106

Ett rött hjärta under en gul öp arre i vitt. Forsten-släkten I (Halland): ett grönt blad under en gul sparre i blått. — Compan (Skåne): ett hjärta i en uppstående spets, u. £

107

Ett gående tejon i vitt. Se nr 100.

108

En vit bjälke (överst gjord av tvenne uppåtböjda linjer?), därunder en halv vit ötolpe, i blått. Bos0-släkten (Skåne): stolpen överst, u. £

109

En blå bjälke i vitt. Se nr 7.

110

Tre gånger ö ty ekad i rott och vitt. Galt II: i blått och silver. — Sveye: u. £

111

Fyrdelad i rött och gult. Se nr 11.

112

Kluven, fält 1 övart, fält 2 en från höger utökjutande halv lilja u.f. Havnelev-släkten: u. £ — Köller: kluven, fält 1 en utskjutande halv lilja u. £

113

Som nr 81 med ombytta färger.

114

Två nedåtvända övarta öp arrar i vitt. Bagge III: uppåtvända, svarta i silver. — Mus af Ullerup: uppåtvända, svarta i silver. — H vas af Ormstrup: uppåtvända, silver i blått. — Bransvig (Skåne): u.f.

115

Tre övarta balkar i vitt. Se nr 110.

116

Tre och en halv mot höger vända vita öpetöar i blått. Se nr 3.

117

Kluven i gult och vitt. Has (Skåne): i svart och silver. — Grim (Skåne): i svart och silver. — Benderup: i svart och silver. — Passow: i svart och silver. — Vognsen af R0ghave: i svart och silver. — Ju el af Langeland II: i rött och silver. — R0nnow: i rött och guld. — Rantzow: i silver och rött. — Lang III: u. £ — Split: u. £ — Munk I: u. £ — Slet III: u. £

118

Kluven och tre gånger delad i vitt och ?å Se nr 104.

119

En övart örnhamn i oitt. Se nr 75.

120

Ett gående lejon i vitt. Se nr 100.1

1 På Magnus-Petersens teckning (fig. 232) är skölden kluven oefi fyra gånger delad i rött ock vitt.

Bilagor 121

Kluven, fält i en från vänster utskjutande halv blå lilja i vitt, fält 2 tre stolpvié ställda ro da rosor i vitt. Hvid: u. £

122

En stående flygfärdig grå fågel i vitt. Skovgaard: falk, silver i blått. — Sithogh (Malmö): kråka(7), 11. £ — Star (Skåne) : stare, u. £

123

En svart örnhamn i vitt. Se nr 75.

124

Ett g ron t träd i vitt. Se nr 34. Kluven och två gånger styckad i vitt och gult. En gul fjädervippa(?) i vitt. Stake I: silver i rött. Ett svart musselskal i vitt. Pig i Halland I: silver i rött. — Jernskjaeg: silver i blått. — Steen: sil ver i blått. — Munk af Spettrup: u. £ Ett harneskklätt ben (utan sporre) i vitt. Ingvar Strangesen (Skåne 1^08): med sporre i blått. — Mads Peder sen (Malmö 1434): med sporre i blått. — Beenvaaben: med sporre i blått. — Steenvser: med sporre i silver. — Been: u. £ — Skanke: u. £ En rod(?) ros i vitt. Sudreims-ätten I (Roos av Hjelmsäter i Sverige): röd i silver. — Munk af Ellinggaard: silver i rött. Tre balkvis ställda svarta musselskal i vitt.1 Gpye: silver i blått. En ginbalksvis ställd svart stege i vitt. Tornekrans: svart i silver. — Fredberg I ock II: upprättstående, svart i silver. — Nist: upprättstående, u. £ Kluven och två gånger delad i vitt och blått. Skytte V: i blått ock silver. — Taa af Kragerup: u. £ En liggande naturfärg ad hjort i vitt. Kluven och fyra gånger delad i svart och vitt. Se nr 104. Kluven, fält 1 vitt, fält 2 en från höger utskjutande halv blå lilja i vitt. Se nr 112. Tre svarta fåglar (2, 1) i vitt. Due af 01stedgaard: duvor, silver i blått. — Krag af Jylland: kråkor, svarta i silver. — Moltke: orrar, svarta i guld. Ett halvt liggande gult djur med horn i vitt. En upptill med en gul stjärna belagd svart balk i en i ? och blått delad sköld.

123 126 127

128

129

130 131

132 133 13^ 135 136

137 138

1 På Magnus-Petersens teckning (fig. 232) är skölden kluven i gult ock rött(?)

261

Bilagor *39

140 M1

1^2 M3

144 M5

146 M7

148 M9

15° 151 M2 M3

154 155

156 J57

158 159 l6o

l6l

162 163 262

Tre <$ ex uddig a gula stjärnor i en i ritt och rott(?) kluven ékold. Se nr 90 (hel sköld). En gul orm i ritt. Spend II: énok, u. £ — Gr0n III: kluven, däri en énok, u. £ Ett érart oxhurud i ritt. Baad II (Halland): rött i silver. — Haar (Sverige): rött i guld. — Reedtz: rött i guld. En étolpe. Se nr 30. Ett rött hjärta under en b lä öp arre i ritt. Se nr 106. En b lä balk i ritt. Se nr 9. Delad i ritt och rott. Se nr 36. En érart flygande fäg el, med en gul é tjärna? pä hurudeté platé, i ritt. Möjligen samma vapen som nr 99. Tre i ékoldené mitt éamlade épjutépetéliknande gula figurer i blätt. Kluren och tre gänger delad (?) i ritt och rött. Bille: i rött och silver. Blank. Klaren, fält 1 en frän räné ter framväxande brun uggla i ritt, fält 2 ?. ?

Delad, fält 1 en rod roé i ritt, fält 2 fem g äng er é ty ekat i b lä. 11 och ritt. Porse II (Halland): fält 2 dock fyra ginbalkar, u. £ Ett lejon i ritt. Breide: silver i rött. — Sandberg I: gyllene i rött. — Eberstein: silver i blått. — Most (Skåne): u. £ En med trä érarta figurer belagd grön balk i ritt. Delad, fält 1 kluvet i ritt och rott, fält 2 ?. Se nr 82. En énedétälld täng i ritt. En blä trappgavel i ritt. Pele: u. £ — Trame: u. £ — Hundermark: fristående, röd i silver. En med ett gult djur belagd grön balk i ritt. En éporre(?) i ritt. Ett frän ränéter framép ring ande brunt djur i ritt. Kid: jKid, svart i silver. — Slet I (Skåne): en halv varg, u. £ Tre gula klubbor (färlor) i ritt. Trä gula balkar i rott. Se nr 65. Blank.

Bilagor 164 165

En stående svart fågel i vitt. Två stolpvis ställda gula s tjärn or i vitt. Lund IV: u. £. 166 En blå bjälke i vitt. Se nr 7. 167 En gul sparre i vitt. Se nr 16. 168 Ett uppåtvänt balkvis ställt v v art ankare i vitt. Se nr 64. 169 Kv en nedåtbojd <5kura delad i vitt och ?. 170 Fyrdelad i vitt och gult. Se nr 11. 171 Kluven, fält 1 en vit bjälke i blått, fält 2 gult. Se nr 52. 172 Kluven, fält 1 en från vänster framväxande svart uggla i vitt, fält 2 delat i rott och ginstyckat vitt och blått, vari ett rott blad. 173 Kluven i gult och vitt, i varje fält ett blad med nedåtvänd étjälk av motsatt färg. Jude av Katsl0se: uppåtvänd stjälk, u. f.

PERSONREGISTER Abel, kung av Danmark 2^9.

Borre, släkt 256.

Absalon, ärkebiskop /fo, 48, 189, 190.

Bosendal, släkt 255.

Ahlefeldt, släkt 255.

Bos0-släkten 260.

Albert Jörgensen, borgare i Hälsingborg 106.

Brahe, släkt 255, 256.

Albrekt, bertig av Braunschweig 273.

Bransvig, släkt 260.

Altena, släkt 237.

Braun, Georg, kanik /f.

Antbomszoon, Cornells, kartograf 273.

Braunschweig, se Albrekt

Antonsson, se Laurens

Breide, släkt 262.

Arnould, seigneur d’Ardres 16.

Brems, se Bryms

Ascheberg, släkt 256.

Brok, släkt 25/f.

Asker, ärkebiskop av Lund 190.

Brok af Barl0se, släkt 25/f. Brostrup, släkt 256, 259.

Baad II, släkt 262.

Brun VI, släkt 25/f.

Bager, Olof Johansson, professor 155.

Brüning, Carl v., löjtnant 155.

Bagge I, släkt 25/f.

Bryms, släkt 257.

Bagge III, släkt 260.

Brynolf Gerlakson, biskop av Skara 7/f.

Bamberg, se Otto

Bydelsbak af Bregentved, släkt 255.

Bang I af Laaland, släkt 25/f. Basse, släkt 255.

Calixtus III, påve 273.

Been, släkt 261.

Carl stenmästare 191, 195.

Beenvaaben, släkt 261.

Christensen, Jens, borgmästare i Hälsingborg 15/f,

Benderup, släkt 260.

iöö-

Bengt, biskop av Skara ^o.

Christian, kanik i Lund 179, 180.

Bengta, g. m. Olof Johansson Bager 155.

Clementss0n, släkt 255.

Berg I, släkt 257.

Compan, släkt 260.

Bergen, v., släkt 25/f.

Cort Rogge, biskop av Strängnäs izf7-

Bernhard Wusenbencz, fuggersk agent 120, 121, izf7-

Crullehavere, släkt 25/f.

Bielke, släkt 253. Bielkesparre, släkt 255.

Dahlberg, Erik 5, 11, 105.

Bild, släkt 256.

Deden, v., släkt 25/f.

Bille, släkt 222, 259, 262.

Dene, släkt 25/f.

Bille, se Sten

Drefeld, släkt 258.

Bille, Anders, länsman i/f9-

Due (Glob), släkt 25/f.

Bille, Christian 135.

Due af 01stedgaard, släkt 261.

Bille, Eske, länsherre 12.

Dyre, släkt 257.

Bille, Jorgen 135. Bille, Peder, länsherre 134*

Eberstein, släkt 262.

Bing II, släkt 256.

Egerne I, släkt 258.

Birger Jensen, sockenpräst 1 Hälsingborg 273.

Ellen Krognos, g. m. Sten Bille 222.

Blok, släkt 259.

Ennert, se Pedersen

26z(

Perdonreg ijter Enk Magnusson, kung av Sverige 251.

Hak, släkt 238.

Enk Grate, kung av Danmark Aj.

Hake, släkt 234.

Erik V Klipping, kung av Danmark 2^9.

Hallbeck, Carl, prost i Hälsingborg 175.

Erik VI Menved, kung av Danmark 94, 249, 250.

Hans I, kung av Danmark 94» 230.

Erik Plogpenning, kung av Danmark 18.

Hans G byse, klockgjutare 224.

Erik VII ( av Pommern), kung av Danmark 27, 39,

Hardenberg, släkt 233.

Aj,

94, 126, 130, 137—12(1, 147, 148, 250.

Has, släkt 260.

Enk Walkendorff, ärkebiskop av Nidaros 236.

Haucb, Ad. Wilk., överbovmarskalk 233.

Esbern Snare

Havnelev-släkten 260.

Aj,

190.

Eskil, ärkebiskop av Lund 22, 39—42> 4®*

Hitzacker, v., släkt 236. Hjul, släkt 236.

Falk, släkt 255.

Hoick, släkt 234.

Filip VI, kung av Frankrike 250.

Hollunger, släkt 234.

Filip den sköne, kung av Frankrike 95.

Holste II, släkt 234.

Flemming, släkt 225.

Holstein, se Joban greve av

Flemming, se Joacbim

Hoppenstedt, A. G., konduktörlöjtnant 72.

Forsten-släkten I, 260.

Florn, Gustav, general 3, 6.

Foss, släkt 238.

Huitfeldt, släkt 234.

Foss II, släkt 258.

Hummerbüttel, släkt 236.

Fredberg I, II, släkt 261.

Hundermark, släkt 262.

Fredrik II, kung av Danmark 120, 140.

Hval II, släkt 234.

Fredrik III, kung av Danmark 3, 12, 14» 93» 95» 106.

Hvas af Ormstrup, släkt 260.

Friis, släkt 258, 259.

Hvid, släkt 261.

Friis af Rold, släkt 253.

Hvide, släkt 233, 237.

Frode III, kung av Danmark 141*

Håkan V, kung av Norge 45-

Frost I, släkt 254.

Håkan Magnusson, bertig 244» 230.

Gadendorf, släkt 257. Gagge IV, släkt 254. Galt II, släkt 260.

Ingvar Strangesen, bans vapen 261, Innocentius VIII, påve 169.

Gammelsen, släkt 255. Gaute Ivarsson, ärkebiskop av Nidaros 244* Ged I, släkt 257. Ged II, släkt 258. Gedde, Ove, bövitsman 106. Genvaether, släkt 255. Ghyse, se Hans Glambek, släkt 239. Glob, se Due Godov I, släkt 233. Griis, släkt 237. Griis af Slagelse 234. Grim, släkt 260. Grubbe, släkt 233, 236. Grubbe af Faebaek, släkt 237. Gr0n III, släkt 262.

Jakob Erlandsson, ärkebiskop av Lund 160, 197, 198. Jakobsson, Tbomas, rådman 169. Jensen, Simon, handelsman 153. Jernskjaeg, släkt 261. Jespersson, Isak, handelsman 155. Joacbim Flemming, riksråd, bövitsman på Hälsing borg 223. Joban, greve av Holstein 133, 134’ x36. Jork, släkt 234. Jude af Aagerup, släkt 234. Jude av Katsl0se, släkt 262. Juel af Jellinggaard, släkt 238. Juel af Langeland II, släkt 260. Jörgen Kock, borgmästare 168.

Gjddenstierne, släkt 237. Gpye, släkt 261.

Kaas, släkt 234, Kale, släkt 236.

Haar, släkt 262.

Kampen, v., släkt 234*

Hagel, släkt 238.

Kanne, släkt 234.

34 — 33508. 11:2.

Perjonregldter Kardorff, v., släkt 234.

Lodebat, se Peder

Karl Knutsson (Bonde), kung av Sverige 133, l/f/f.

Lund II, släkt 239.

Karsenbrock, släkt 256.

Lund III, släkt 236.

Ketelberg, släkt 25^.

Lund IV, släkt 263.

Kid, släkt 262.

Lykke, släkt 236.

Kirt, släkt 2 54’ Kiste, släkt 258. Knob, släkt 256. Knoop, se Otto Knut den belige, kung av Danmark 160, 190. Knut klensmed i Hälsingborg 95. Knut Lavard, bertig 37. Knut VI, kung av Danmark 47> 4^‘ Kock, se Jörgen Kortsen, släkt 257. Krabbe, släkt 257. Krabbe af 0stergaard, släkt 23^. Krabbe, Ivar 14, 152. Krabbe, se Tyge Krag af Jylland, släkt 261. Krister Nilsson, drots 135. Kristian I, kung av Danmark 223. Kristian II, kung av Danmark 231. Kristoffer I, kung av Danmark 160, 22(9. Kristoffer II, kung av Danmark 130, 22(9, 231. Kristoffer III ( av Bayern), kung av Danmark 139, 224. Krognos, släkt 222, 238. Krognos, se Ellen Krummedige, släkt 233. Krumpen, släkt 236. Kyrning, släkt 237. Kyrning I, släkt 254. Kyrning II, släkt 23^. Köller, släkt 260.

Mads Pedersen 261. Madsen, Mogens, biskop av Lund 9, 151, 168—170, 188, 221, 273. Magnus Eriksson, kung av Sverige 10, 43, 130, 132—134’ 136> *37» *39» 249- 251Manderup, släkt 233. Maren, änka efter Carl von Bruning 155. Maren, änka efter borgmästaren Jens Christensen

154 135 »

•

Maren, änka efter borgmästaren Ennert Pedersen

*56; 157Margareta, drottning av Danmark 126, 127,137,139. Margarethe Klausdotter Rönnow, g. m. Sten Bille 222. Markmand, släkt 233. Massow, släkt 233. Matts Kettilmundsson, drots 231. Mejer, Joban, fortifikationsingenjör 6. Modescal, släkt 236. Moltke, släkt 261. Most, släkt 262. Munk I, släkt 260. Munk af Ellinggaard, släkt 261. Munk af Kovstrup, släkt 237. Munk af Spettrup, släkt 261. Mus, släkt 236. Mus af Ullerup, släkt 260. Myl ting, släkt 237. Myre, släkt 237. Mårten stenmästare 191.

Kötelberg, se Ketelberg Neb I, släkt 237. Lang af Roskilde, släkt 233.

Nicolaus Langelow, bolsteinsk riddare 134.

Lang III, släkt 260.

Nist, släkt 261.

Lang IV, släkt 254.

Norby, släkt 237.

Lambert av Ardres, krönikeskrivare 16. Langelow, se Nicolaus Langelowe, släkt 236. Lars 107. Laxmand, släkt 238.

Oldenburg, släkt 223. Otto, biskop av Bamberg 22. Otto Knoop, bövitsman på Hälsingborg 223. Oxe, Peter, riksbovmästare 134*

Laurens Antonsson prior i Hälsingborg 273.

Paep, släkt 238.

Lauritz timmerman i Hälsingborg 103.

Pape III, släkt 234.

Lepel, v., släkt 234.

Passow, släkt 260.

Lij (Lijd), släkt 233.

Peccatel, släkt 2 3^.

Limbek, släkt 237.

Peder Bosen, släkt 238.

266

Perdonreg idter Peder Jensen Lodekat, rikskansler 129.

Sandberg I, släkt 262.

Peder Oxe, kövitsman på Hälsingborg ock Krogen

Saxtrup, släkt 237.

139*

Sckackt II, släkt 239.

Peder Saxesen, ärkebiskop av Lund 238.

Sekested, släkt 239.

Pedersen, Ennert, borgmästare 156.

Sek ested, Ckristian Tkomesen, länskerre izf9.

Pele, släkt 262.

Sitkogk, släkt 261.

Peter, biskop av Roskilde 23.

Sjsellandsfar I, släkt 236.

Petrus, magister 160.

Skaktavl, släkt 238.

Pig I, släkt 261.

Skeel, släkt 238.

Pikl, Petter, borgmästare ^9.

Skovgaard, släkt 261.

Pilemand, släkt 259.

Skri ver II, släkt 233.

Pixten, släkt 257.

Skriver III, släkt 239.

Pogwisck, släkt 256.

Skytte V, släkt 261.

Pors af Langeland, släkt 255.

Skytte XI, släkt 237.

Pors af Vandrup, släkt 257.

Slet I, släkt 262.

Porse I, släkt 258.

Slet III, släkt 260.

Porse II, släkt 262.

Smalsted, släkt 237.

Porse IV, släkt 254.

Snorre Sturlasson zf3.

Porsfeld, släkt 256.

Sommer III, släkt 23/f.

Povelsson, Nils, murmästare 71.

Spend I, släkt 23/f.

Prip, släkt 256.

Spend II, släkt 262. Split, släkt 260.

Qualen, v., släkt 255.

Splittaf, släkt 233.

Quigk, släkt 253.

Spore, släkt 239. Stake I, släkt 261.

Raadengaard, släkt 257.

Stake II, släkt 239.

Raale, släkt 238.

Stangeberg, släkt 238.

Ragvald Knapkövde 34.

Star, släkt 261.

Ramus, Ckrist., inspektör vid Möntsaml. 233, 23^.

Steen, släkt 261.

Rank, släkt 23/f.

Steenvaer, släkt 261.

Rantzow, släkt 260.

Sten Bille, landsdomare i Skåne 222.

Rantzow af Fy en I ock II, släkt 25^.

Stiernfeldt, släkt 238.

Rasmus kalkrörare i Hälsingborg 105,

Stolpe, släkt 239.

Reedtz, släkt 262.

Strangesen, släkt 236.

Reventlow, släkt 257.

Stromendorpb, släkt 23/f.

Ribbing, släkt 258.

Stubbum, släkt 23/f.

Rogge, se Cort

Sudreims-ätten I 261.

Roos af Hjelmsäter, släkt 261.

Sudreims-ätten II 237.

Rosencrantz, Birgitte, g. m. Peder Bille 13^*

Sune Ebbesen 38, zfo.

Rosencrantz, Mette, g. m. Peder Oxe 13/}.

Sune Jonsson, kövitsman i Hälsingborg 13/f.

Rotfeld, släkt 255.

Svave, släkt 239.

Rudbeck, släkt 237.

Sven Estridsson, kung av Danmark zfo.

Rostrup, släkt 233.

Sven Grate, kung av Danmark 2^9.

Rumokr, släkt 233.

Sveye, släkt 260.

Rus, släkt 234.

S0bo, släkt 23/f.

Rutze I, släkt 234. Ruutb, Eric, greve 6/f.

Taa af Kragerup, släkt 261.

R0d, släkt 238.

Taa af T0rnelunde, släkt 237.

Rönnow, släkt 222, 260.

Taarnskytte, släkt 23/f.

Rönnow, se Margaretke

Tkott, släkt 23/f.

Perdonreg id ter Tornekrans, släkt 261.

Ulfstand, släkt 253.

Trame, släkt 262.

Urup 1. Ugerup, släkt 255.

Trapp, Oscar, konsul 29, 161, 165. Tuve Nilsson, ärkebiskop av Lund 13, 144

Valdemarl, kungavDanmark 18, j\o, 42, ^7,189, 2^9.

Tyge Krabbe, marsk, kövitsman 168.

Valdemar IV (Atterdag), kung av Danmark 10, 44

Uf I, släkt 254.

126, 133, 137—139' WalkendorlF, se Erik

Uf II, släkt 256.

Walstorp, släkt 257.

Uffo, ärkebiskop av Lund 238.

Widder, släkt 259.

Ugerup, se även Urup

Viffert, släkt 258.

Ugerup, Arild, 95.

Wisch, v. d., släkt 256.

Ulf III, släkt 258.

Vognsen af Rpghave, släkt 260.

Ulf V, släkt 255.

W^hnsfLeth, släkt 257.

Ulfeldt, Knut, generalkrigskommissarie 14 152.

W\isenbencz, se Bernhard

268

l68>

251‘

ORTREGISTER Förkortningar: gd — gård; kd = kärad ; si. = slott; sn = socken; st. = stad

Aalborg, st. 235, 2^3, 250.

Doberan, st., Mecklenburg, kyrkan 209.

Aarkus, st., domkyrkan 188—190.

Dragskolm, sl., Själland 2(9.

Absalons borg, se Köpenkamn

Dybeck, sl., O. Vemmenkögs sn, Vemmenkögs kd

Agnestad, sn, Vartofta kd, kyrkan 33, zfo.

x35*

Aisne, dep., Frankrike 123. Akerskus, sk, Norge 112

Egg, sl., Bayern 134.

Aleppo, st., Syrien 94.

Elsass 10/f.

Allerum, sn, Luggude kd lzf.

England 17, 31.

Alsnö kus, sl., Adelsö sn 38, 39. Anklam, st., Pommern 2^5, 230. Ansekiill, kyrka på Osel 200; 27^. Aranäs, borg, Kinne kd zf8, 99, 128. Ardres, sl., Frankrike 16, 27^.

Falster, ö 250. Falsterbo, st., slottet zf, zf8, 95> 138. Filborna, by, Luggude kd (Hälsingborg) 156. Flensburg, st., S. Nicolaikyrkan 218. Frankrike, 17, 95, 123, 2/f6, 250.

Badstrup, borg, Själland 19, 22.

Färjestaden, Oland 6.

Barkåkra, sn, Bjäre kd, kyrkan 179. Bergen, st. 237; Håkonskallen 39; Walckendorffstornet 18. Berlin, st., S. Nicolaikyrkan 220. Birka, st. 15. Bjeresjö, sn, Herrestads kd, kyrkan 195. Bjernede, Själland, kyrkan 36, 38, zfo. Boitzenburg, st., Mecklenburg 43. Bona, gd på Munsö 38. Borgeby, sl., Torna kd M7Borgkolm, sl., Oland 19, 22.

Gjorslev, borg, Själland 129. Glemminge, sn, Ingelstads kd, kyrkan 187. Glimmingekus, borg, Vallby sn 116—118, lzf7. Gotland, ö, 19, 22, 2zfzf. Grenaa, st., Jylland 193. Grimmen, st., Pommern, kyrkan 218. Gudmundstorp, sn, Frosta kd, kyrkan 187. Gumlösa, sn, V. Göinge kd, kyrkan 190. Gurre, borg, Själland 37, 99, 12/f, 137, 2/fi. Güstrow, st., Mecklenburg 23/f.

Brixen, se Neustift

Hagby, sn, S. Möre kd, kyrkan 33.

Bromma, sn, Sollentuna kd, kyrkan 30.

Halland 171.

Bråviken 273.

Halmstad, st., kyrkan 171, 218.

Båstad, sn, Bjäre kd, kyrkan 171, 179, 218.

Hamburg, st. 237, 2zf5, 250.

Bökmen 23.

Hammerskus, borg, Bornkolm 8, 18, /J9; kg. zf7.

Börglum (Vendsyssel) stift, Jylland i/|6, 1 Aj.

Hatzfelden, borg, Hessen-Nassau 1 3/f.

Coucy, borg, dep. Aisne, Frankrike lozj, 123, 12/f. Dalby, sn, Torna kd, kyrkan 187, 190, 195, 198.

Hedeby, st., Jylland 15. Helsingör, st. l/fo, VII; S. Mariakyrkan 17/}, 217; S. Olaikyrkan 188.

Damaskus, st., Syrien 9^.

Herlufskolm (Skovkloster), sl., Själland, kyrkan 219.

Danevirke zf/f.

Himlingöje, Själland, kyrkan 33, 38.

Demmin, st., Pommern 2^5, 250.

Hjelmskult, gd, Allerums sn lzf.

Djursland, kalvö, Jylland 193.

Hokkönigsburg, borg, Elsass 105.

269

Ortregldter Holk, by, Kropps sn, Luggude bd 235- 251*

tenstorp) 154.

Horne, Fyen, kyrkan 38.

»fästningen») 151, 152, 168, 170, 188, 189,216,

Husaby, sn, Kinnefjärdings bd, kyrkan

75.

Slottet: (»borgen», »slottet»,

247) badstuga i/|3> 144> Banér, bastion 9; bak

Hälsingborg passim; gator, torg, parker m. m.:

stuga 143; borgstuga 120, 143» 144’ 148> bro

Badstubacken 6, ^3; Bergaliden 154, 168; Bruks-

huvud 13, 14; brunn 56, 57, 99; brygghus 143,

gatan 169; Carlsgatan 169; Hallbergs trappor 6;

i44> Carl Gustaf, bastion 9, 19, 27; Carolus,

Hallbäcks gata 155; Hälsodalen lzf; Kopparmöl-

bastion 9, 19; »contoar» 148; »det store stenhuset

legatan 3; Kyrkogatan, Södra 2^7; Norra 273;

vid porten» 144• 145> »det stora Kgl Maj:ts hus»

Kyrkogårdsvägen 3; Långvinkelsgatan 6, 9, iz(,

147; fogdekammaren 144* fångtorn 63, 70, 106;

43, 152, 155—157» 160, 168; Läroverksplanen

frustugan 26, 27, 34, 39, 120, 147—149> gamla

151, 164, 163, 168, 169; Magnus Erikssons gata

frustugan 143, i44’ 147> 149> förborg lzf; hall-

154; Oscar II:s terrass 12, 29, 148, 151; Präst

byggnad, den äldre 38, 39, 46; den yngre 109,

gatan 169, 170; Rosenborgska trädgården 170;

112 —121, 123; kapell i Kärnan 50, 65, 72—75,

S. Clemensgatan 151, 152, 155, 163; S. Peters-

78—80, 82, 88, 112, 126, 142, 1^9'

gatan 3; Skolgatan 273, 274; Slottsbagen 9, 168,

97, 98; Katten, torn 10; kivinäbb, se brohuvud;

184, 186, 191, 219, 247; Springpostgränden 9;

kornladan 10, i44> kornhuset 119, 1-44’ krutkam

Storgatan (Adelgatan) 170, 171, 205; Storgatan,

maren 71; kungens sal 1^8; kungens sängkam

Norra 187, 232; Storgatan, Södra 169, 205, 247;

mare 148; köksbyggnaden 1-44'’ Kärnan 3—8,

Stortorget 9, 170; »Strömmen» 9, 12; Vallgatan

18—26, 28, 35, 49—96, 98—116, 118—120, 123

154; Vallgatan, Norra 3; Vallgatan, Ostra 3;

— 138, izfo—142, 151, 152, 156, 162, 200, 211,

Villatomtsvägen i/f; Angelbolmsvägen 15; Ore-

231; runda sandstens- 19—23, 28, 43> 4^> 47’ 122>

sundsparken 3, lzj, 15. Kvarter: Bastionen 6z|,

127, 130, 131, x4x> 142> ålcbe fyrsidiga 23—27,

169; Karl XI 169, 170; Kärnan 64; Långvinkeln

55, 97, 127, l^i» i42> ladugård 14; ladubyggnad

160; Minerva 64; Ruutb 170; Springposten 232;

106; Lilla tornet 104» 105—111, 125, 142; man

Tbor 2^7; Vattentornet 157; Vikingen 273, 274;

telmuren, se tornmanteln; mjölkhuset i44' 148’

Hamnen 139, 170.

Byggnader m. m.: barn

»mörka kammaren» 14b; pigornas kammare 148;

sjukhuset 154» Essenska villan 64; bögre allm.

porttornet (porten) 6, 9, 10, 12—14, 120—122,

läroverket 165; rådbuset 170; länslasarettet 3;

124, 125, 133, 144—147; ringmuren 1—3, 5, 8—

Slottsvångsskolan 154; telegrafverkets bus 169; vanföreanstalten 154; vattentornet 151, 154, 15^>

15> 25’ 43—48’ 121—23’ 125> 131> 138' 14°’ 145—48, 189, 274; Rundelen 1. S. Mickels torn

157; vattenverket 3; Westrupska buset 232; ål

(S. Mikaels kapell) 9, 11, 12, 26—47' 106, 109,

derdomshemmet 3.

kyrkogårdar:

131, 132, 141, 147—49’ »rögehus» 144» salbygg-

dominikanerklostret, se S. Nicolai; fattigkyrko

nad, se hallbyggnad; salthus 144J Skansen 3, 4>

gården 169; Heliga korsets kapell 151, 170; S.

106; skrivarekammaren 148; skrivarestugan 144»

Clemens 151 — 157, 160—165, 188, 189, 191 —

slottsherrens bostad 12, 121, 143, 1-47 ’ sängkam

193, 2^7; kyrkogård 153, 170; S. Maria 55, 72,

mare 27, 148; smedja 144> S. Mikaelskapeilet

91, 151, 160, 170—227, 247, 253, 273, 274;

(S. Mickels torn) se Rundelen; stall 144»149» svin_

S. Nicolai (dominikanerklostret) 137, 151 —153,

hus i44% ’ torngården 96—98; tornmanteln 6, 19,

165—170, 188, 189, 231, 248; kyrkogård 170;

2i, 23, 30, 43, 49, 52, 85, 91, 95—105, 107,

S. Olai 169, 170, 188; kyrkogård 170; S. Petri

109—112, 114» 118, 119, 121, 123, 130, 131,

151 —154, 156—162, 168, 187—189, 191, 193,

144, 274; vallgraven, yttre 6, 9, 13, 44, 125,

247; kyrkogård 153; Vårfrukyrkan, se S. Maria.

140; på borgområdet 21, 58, 130—136; »vinter

Vång ocb åker: Bollbrolyckan 153; »Closters

stugan» 148; ärkebiskopshuset 143—-147» 149‘

Kyrkor,

lycke» 153; Dammåker 153, 156; Munkängen

'> kasematt

Höganäs stenkolsverk, Skåne 64.

153; Möllevången, Lilla 15, 152—154, 15^> S. Clemens vång 154—*56; S. Petri kyrkogårdsåkrar 153, 154, 170; S. Peders vång 157; Pottma-

Italien 189. Jylland 30, 193, 232, 239, 240, 249, 250.

karelyckan 153; Prästängen 154; Slottsvången 152’ 153’ 156> *57; Tornvången 152, 153, 157; Vintapparelyckan 153. Gård: Gustavslund(Mår-

27O

Kalmar, st. 6, 18; sl. 49 > Kuretornet 99; Vatten tornet 18, 19, 22, 128.

0 rtreg ijter Kalundborg, st. 38, 48; kyrkan 190; klostret 137.

Ny, Bornholm, kyrkan 31.

Kalo, borg, Jylland 49-

Nyborg, st., Fyen, kyrkan 217; slottet 10, 39, 49*

Kongsted, Själland, kyrkan 160.

Nyköping, st., slottet 13, 49*

Korsör, st., torn 56, 92.

Nylars, Bornholm, kyrkan 31, 35.

Kristianstad, st. 191.

Näs, Visingsö, borg 22.

Krogen, sl., se Kronborg Kronborg, sl. 39, Aj, 66, 67, 120, 139—141, 222.

Oldenburg, Holstein, borg 37.

Kropp, sn, Luggude bd, kyrkan 83, 187, 235.

Oliva, st., Danzigs omr., kyrkan 218.

Köge, st. 13^; S. Nikolaikyrkan 211, 217.

Ols, Bornholm, kyrkan 31, hg. 34*

Königsberg in der Neumark, Brandenburg, st., råd

Ortenburg, Elsass, borg 103, 104.

huset 220.

Oslo, st. 236, 244-

Köpenhamn, st. 1^0, 235, 236; Absalons borg 35, 44> 47’ 128; Blåtornet 140; slottet 25, ^7, 140;

Parchim, st., Mecklenburg 234.

Vårfrukyrkan 218.

Pavia, st., Italien 189. Pernstein, Mähren, borg 112.

Landskrona, st. 6, 140; kyrkan 171, 218; slottet

Pommern 220.

l/fo. Larv, sn, kyrkan 274.

Ragnhildsholmen, holme i Ytterby sn, borg 4S.

Linköping, st., domkyrkan 196, 198.

Ramlösa, Hälsingborgs landsförs., Luggude hd 156.

Livländska orden 246, 250.

Randers, st. 242; S. Mortens klosterkyrka 218.

Lombardiet, Italien 190, 191, 219.

Raus, sn, Luggude hd, kyrkan 162.

Ludlow, sl., England 31.

Ravnsborg, Laaland, borg 14.

Lund, st. 22, 68, l/fd' l6°, 231—233, 238, 240, 241,

Reden, Västpreussen, ordensborg 111.

249, 250; S. Laurentiikyrkan 160, 187, 190, 191,

Reval, st. 246.

194—198, 200, 219, 222, 227.

Ribe, st., Jylland 236, 239, 250, 273.

Lübeck, st., Mariakyrkan 209, 217.

Riga, st., dornen 213.

Lüneburg, st., Hannover 234.

Ringstadholm i Motala ström, Memmings hd, borg-

Lyon, st., Frankrike 246.

ruin 95.

Löderup, sn, Ingelstads hd 195.

Ringsted, st., kyrkan 130, 190, 222.

Lödöse hus, borg 8.

Rocklitz, st., Tyskland, stenhuggareskrået 195. Roskilde, st. 232, 237—240, 249, 250, 273; dom

Malchin, st., Mecklenburg 234.

kyrkan 219; Vårfrukapell 219; Fredrik V:s ka

Malmö, st. 140, 235, 2z|2, 2^3, 250; S. Petrikyrkan

pell 219.

171, 20zf, 212, 218; slottet 67, 140, 148. Mecklenburg 234, 245, 250.

Rostock, st. 234. Rüdesheim, borg, vid Rhen 24.

Milano, st. 189. Montmajour, Frankrike, tornet 95.

Sachsen, provins 221, 253.

Motala ström 95.

Salzburg, Österrike, borg 134.

Munka-Ljungby, sn, N. Asbo hd, kyrkan 161.

Saxkjöbing, st. 232.

Munkholmen vid Trondheim, cluniacenserkloster 43-

Schlamersdorf, vendiska Whgrien 36.

Munktorp, sn, Snevringe hd, kyrkan 75.

Schleswig 236.

Munsö, sn, Färentuna hd, kyrkan 38.

Selsö, Själland, kyrkan 38.

Mähren 112.

Sigtuna, st., S. Per 91.

Möen, ö, Själland 218.

Själland 30. 36, 129, 138, 160.

Mörarp, sn, Luggude hd, kyrkan 161.

Skanör, st., kyrkan 206; slottet 138. Skovkloster, se Herlufsholm

Nestved, st., Själland 241» 242, 250. Neukalen, st., Mecklenburg 234*

Skåne, 23, 30, 132, 133, 135, 137—135, 147, 171, 190, 192, 219, 248—251.

Neumark, se Königsberg

Slesvig, st. 220, 239, 250.

Neustift vid Brixen, Tyrolen, klosterkapellet 31,274.

Slien, Jylland 37.

27I

0 rtrcg'utcr Sorö, Själland, klosterkyrkan 190, 222.

Valleberga, sn, Ingelstads bd, kyrkan 30.

Sprogö, ö i Stora Bält, borg 22, 48.

Vallö, sl., Själland 134.

Stargard, st., Pommern, Mariakyrkan 220.

Varberg, st. 133.

Starbemberg, borg, Österrike 35, 38.

Weichsel, trakterna kring floden 23, 36.

Stege, st., Möen, kyrkan 218.

Verona, st., Italien 189.

Stebag, sn, Onsjö ocb Harjagers bd, kyrkan 187,

WTrtheim am Main, borg 2 A

198.

Villeneuve-les-Avignon, st., Frankrike, torn 95, 274.

Stensö, borg 19.

Wisborg, sl., Gotland i/(o.

Stegeborg, sl., Gryt sn, Hammarkinds bd 19.

Visby, st. 10, 2z|zf.

Stockholm, st. 237; slottet z(8, 128, 135; tornet Tre

Visingsö, ö 22.

kronor, 19, 22, 48.

Wdsmar, st., Helgeandskapellet 175; S. Georg (S.

Stralsund, st. 225, 23^, 245.

Jürgen) 209, 213.

Strängnäs, st., Cort Rogges bus 1^7.

Voergaard, Jylland, biskopsborg 146, 147-

Sundre, sn, Gotland, kastal 19, 34.

Vogeserna io/{.

Svintuna, se Uttersberg

Vordingborg, borg, Själland 6, 8, 10, 13, 4^4< 45> 47 >

Söborg, borg, Själland 11, 14, 22, 35, 37, 39—z{2, 44’ 48’ 56’ 273‘

Gåstornet 26, 44• Vreta, kloster 34. Vä, st., Mariakyrkan 191, 195.

Taarnborg, borg, Själland 48, 95-

Välluv, sn, Luggude bd 232.

Teterow, st., Mecklenburg 234.

Vänersborg, st. 6.

Tborsager, Jylland, kyrkan 38.

Västergarn, sn, Gotland, kastal 19.

Tjärstad, sn, Kinda bd, kyrkan 33.

Västergötland 193, 2x9.

Tommarp, sn, Jerrestads bd, klosterkyrkan 219.

Västerås, st., slottet 49> H5-

Torrlösa, sn, Onsjö bd, kyrkan 198.

Västpreussen 111.

Treptow, Pommern, kyrkan 2x8. Trondbeim, st. ^3, 236, 244.

Ystad, st., Mariakyrkan 171, 172, 218; klostret 87.

Tryde, sn, Ingelstads bd 195. Tyskland 17, 218, 220, 2^5. Tönsbergsbus, borg, Norge 6, 8, 10, ^4•

Zarnowie, Polen, kyrkan 3 1. o

Abus, st., slottet 115.

Uppsala, st., ärkebiskopsborgen 147'

Örebro, st., slottet ^9.

Uttersberg (Svintuna), kastal 273.

Öresund /[, ^9, 138—lzfo, 15^, 171, 219, 251. Osel, ö 200.

Vadstena, st., klosterkyrkan 223.

Osterlars, Bornholm, kyrkan 31, ^2.

Wagrien 36.

Östra Herrestad, sn, Ingelstads bd, kyrkan i 87, 195.

2J 2

TILLÄGG

OCH RÄTTELSER II:

S. 119. Mogens Madsens uttryck: »den nästan dagliga tillströmningen av främlingar» (s. 458) torde avse snarare Helsingör än Hälsingborg.

Jfr dock bans uttalande om »denna dagliga marknad»

ocb de båda årsmarknaderna i Hälsingborg. S. 132. Det första kända, men odaterade sjökortet torde kunna föras till 1543 och utgavs av Cornells Antbomszoon (c. 1550—^1565).

Det är ett verkligt sjökort, utarbetat för sjöfarande.

Utgavs

1908 1 tryck i Anecdota cartograpbica septentrionalia ediderunt Axel Antbon Bj0rnbo & Carl S. Petersen.

Jfr Johannes Knudsen, Nogle Hovedpunkter i Nordeuropas Kartografi, s. 113 £f.

(Tidssknft for Scfvaesen 84 Aargang 1913). S. 279.

Urkunden är skriven på lågtyska, varför de dragna slutsatserna förfalla.

S. 292. Raden av Mariakyrkans berdar bör utökas med sockenprästen i Hälsingborg Birger Jensen, som 1^58 /7 erböll av påven Calixtus III ett kanonikat ocb prebende i Roskilde, som överläm nades till bonom av ärkedjäknen 1 Ribe. befattning i Hälsingborg.

Nämnda år skulle alltså Birger Jensen avgått från sin

Lunds ärkestifts urkundsbok n. 387.

S. 303. Genom förbiseende bar bär uppgivits, att bertig Albrekt av Braunschweig var med besättningen innesluten i borgen. Av s. 3^0 framgår, att hertigen tvärtom försökte undsätta sina män i borgen. S. 312. Laurens Antonsson, prior i konventet i Hälsingborg, utfärdade den 13 dec. 1^75 »indulgensbrev på all dess klosters geistliga ceremonier ocb bruk». Lunds stifts urk. bok IV, s. 250.

II: 2 Av del II: 2 bar uppsatsen »Hälsingborgs slott under medeltiden» av Torsten Mårtensson i mars 1934 utkommit i en mindre, för doktorsdisputation avsedd separatupplaga, sedan Historikkommittén givit förf. tillstånd att använda densamma såsom akademisk avhandling.

Avhandlingen ventilerades i

Lund den 16 april 193-4. Det fotografiska

materialet för del II: 2 är, där annat ej angives, hämtat ur Hälsingborgs mu

seums arkiv.

★

22. Till de runda kastalerna (s. 22) bör fogas även tornet i det forna Svintuna (nu Uttersberg) nära Bråvikens norra strand.

Det var av polygonal planform liksom Söborgtornet ocb anses

av Arthur Norden vara samtidigt med detsamma.

Kastalen, varav lämningar äro bevarade,

hade ungefär metertjocka murar ocb en diameter av omkr. 8 m. (Arthur Norden, Svintuna ocb dess kastal vid Eriksgatan.

Fornvännen 1933, s. 263 ff.)

S. 188. Vid grundgrävning i augusti ocb september 1934 å den mitt emot kyrkans västfasad belägna tomten kv. Vikingen n:r 2 påträffades bl. a. i hörnet av Skolgatan ocb Norra Kyrkogatan grundmurarna till en igenfylld källare, med all sannolikhet av medeltida ursprung. skadad

eld, som rödbränt det älsta lergolvet ocb sotat murarna.

Den var

I källarens södra mur

hade som byggnadsmaterial använts flera från en äldre romansk byggnad hämtade, finhuggna sandstenskvadrar samt formstenar av sandsten.

En av dessa var en v^alvsten, c:a 30 cm. hög,

jo cm. lång ocb 50 cm. bred ocb med en välvningsradie av omkr. 80 cm. Profilen hade samma

35“ 335o8.

II: a.

273

Tillägg och rätteloer mot

den

lodräta murytan skrånande sida som stenarna fig. 177 a ock g.

stenen bildat det yttersta ledet i något fönster. i form av en yxa (avbildat kär nedan).

Förmodligen kar

En kvader kade ett vackert stenkuggaremärke

Vidare tillvaratogs en sten med skråkant, vilken

liksom en av kvadrarna var vittrad på ytan, därmed antydande, att den jämförelsevis lång tid suttit i en byggnads yttre murverk.

Slutligen fanns en utomordentligt väl förarbetad form-

sten (avbildad i fig. 177 g) med exakt samma profil som den stora sten, vilken påträffats i själva bottenskiftet till en av pelarna i Mariakyrkan (sid. 185, fig. 173 ock 177 a). torde ka

Båda

suttit i samma rikt utbildade parti i en romansk kyrkobyggnad, ock då den sist

funna var en kilformig valvsten (med en inre bågradie av omkr. Aj cm.), tyder detta på en portal- eller fönsteromfattning — sannolikt det sistnämnda, av de skrånande smygarna att döma. Fyndet visar, att formstenen från Mariakyrkan icke varit någon enstaka sådan, som av en kändelse kommit med i pelarens murverk, utan att, när tegelkyrkan byggdes, en mängd både kvadrar ock formstenar från en riven romansk byggnad funnits tillgängliga på arbetsplatsen.

Därigenom

vinner teorien om en romansk sandstenskyrka som den älsta Mariakyrkan i Hälsingborg ytter ligare styrka.

Stenhuggaremärke å danddtendkvader, funnen i kv. Vikingen. i:j. Ett tegelgolv, som blottades under grundgrävningen, visade sig till anmärkningsvärt stor del vara lagt av mer eller mindre söndriga formtegel, kämtade från Mariakyrkan.

Flertalet ut

gjordes av ribbtegel från koret, tegel från pelarnas profilerade stavar samt tegel med skråkant (resp. fig. 176 b, d, e ock o). Vid samma väster,

tillfälle konstaterades, att begravningar skett utanför kyrkan så långt emot

att gravarna sträckte sig under Skolgatan ock t. o. m. något in på kv. Vikingens

område.

Man får därav det intrycket, att bebyggelsen i kv. Vikingen åt öster trängt in över

områden, som tidigare varit kyrkogård. S. 219. Vid ovannämnda grundgrävning å tomten kv. Vikingen n:r 2 anträffades ett påtagligen från nordöstra portalen kärrörande tegel av typen fig. 176 t. som torde böra känföras senast till tiden omkr. 1^00. tid,

att

Teglet låg nära bottensanden i lager, Kvarsittande murbruk visade emeller

teglet icke varit nytt, då det kamnade i strandlagret, utan att det kommit från

någon äldre, nedriven byggnad, vilket gör dess kärstamning från den tidigare kyrkobyggnaden sannolik. Fig. 232.

Enligt

texten å Magnus-Petersens teckning återgiver denna målningsrester under skeppets

tredje sköldbåge på norra sidan.

På PI. V sitta emellertid dessa målningar under den fjärde

bågen från väster.

16 rad 35- 36 dtår Ardes, » fig- 17> 23 » 23

dkall vara Ardres »

fig. 18

Brixen,

Neustift vid Brixen

17 20

(fig. 41 k),

(fig- 41 g)'

(fig. 41 b) (fig. 41 i)

Villeneuve d’AvignocL »

Villeneuve-les-Avign

S. 107

ringmuren,

tornmanteln

S. 193

Harg

Larv

S. 200

Ansekiill,

Ansekiill

2 74

TLLlägg och rätteUcr I texten till fig. 109 é tår palatiets södra mur, »

dkatl vara palatiets västra mur

12/j

hallbyggnadens södra grundmur,

171

H. c:a 35 cm,

173 l88

H. 31 cm.

L. 31 cm.

1 89

H. 27

L. 27 »

229

mellersta sköldbågen,

norra

23O

norra

mellersta

» »

hallbyggnadens västra grundmur L. c:a 35 cm »

sköldbågen »

275

CMafa //OO—W*4-----1------4-----1-----X-----1-----X-----+

S. jllaria i Hälsingborg.

Grundplan.

4-----3------P-----1-----%-----?-----1-----%1Vcfcr

Uppmätning ao G. JH. THidmark 1926.

' .l'i Ii

g ;

slfi

, m

■ ■

v ' .

;

; .

. ■ ■'

" .r""..

v: ' ' '•

-B ' ■'•i".

Js ctngifs 72 rfjf gren 0772

772z //i>ktpp e/

a------- cc

S. JHaria i Hälsingborg.

Mf-too-wi.»r-4~ f 1

1-f t 5—i i T r f T-T 'f-MA,

Längdsnitt genom mittskeppet.

Uppmätning ao G. TH. JHidmark 1926.

' . ...

■

•■ .

.v.-.

• ... 1 ... 1

■ 1 —- ....

•

...

■

„

’■ i;-Ä-'rt-'

v.>

•'

... J

• .

;; v,!(' '-v .

y'.-V'. ... ■ I ..

■

- ......

■ V.

■

•

r.J-.... ...... ......

PI. III

-%S\■

LB-

~£jon?c/srzz// #**7o/7i for7U/ otÅ soc/rt* staTosAtfsfze/■ -6------ 6

S. JKaria i Häts ing borg.

cstat*'/:ioo-w4--4--1

t -f—f—T ’ T-T-Jf-.¥-4L—

Längdsnitt genom södra sidoskepp et. Uppmätning ao G. JU. JU idmark i g 26.

PI. IV

■

-'-,j

Hg i

J^tetr&n.i // ttioI xrusitt- ct

S. Jttaria i Hälsingborg.

&kaLx irlOO

“f

?——^—:—(“

Tvärsnitt genom byggnaden.

-J~

\~lUtie--r

Jvarrsnj// mo/ cs/er- -£s

Uppmätningar ao G. JU . JUidmark 1926.

UPPSALA 1934 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. $

I distribution hos Aktiebolaget Killbergs bokhandel Hälsingborg

• > s