Helsingborgs historia del 5, bok 2 - Perioden 1718–1862 (1979) by helsingborgsmuseum

UNIVERSITETS BIBLIOTEKET Lund REFERENS* BIBLIOTEKET

ifx I

\ '•

l ;.‘: Jii

/x N / \

i'. •

HELSINGBORGS HISTORIA UTGIVEN EFTER UPPDRAG AV KOMMUNFULLMÄKTIGE I HELSINGBORG UNDER REDAKTION AV

GÖSTA JOHANNESSON

FEMTEDELEN. II

HELSINGBORG MCMLXXIX

HELSINGBORGS HISTORIA

HELSINGBORGS HISTORIA Efter uppdrag av KOMMUNFULLMÄKTIGE I HELSINGBORG utgiven av

DÄRTILL UTSEDDE KOMMITTERADE under redaktion av

GÖSTA JOHANNESSON V: 2 PERIODEN 1718-1862

HELSINGBORG 1979

ISBN 91-20-06017-3 hft ISBN 91-20-06020-3 inb Printed in Sweden by Almqvist & Wiksell Tryckeri AB Uppsala 1979

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FRIHETSTIDEN OCH GUSTAVIANSKA TIDEN (1718-1809): STYRELSE OCH FÖRVALTNING, av Gösta Johannesson Kungl. Majestät och dess befallningshavande....................................................

Borgmästarna...............................................................................................................

Magistraten....................................................................................................... .

Rådhuset.......................................................................................................................

Rättskipning

...............................................................................................................

Stadsbornas medverkan .......................................................................................... 97 Stadens tjänstemän ................................................................................................... 133 Brandskydd....................................................................................................................143 Sjukvård

........................................................................................................................156

Stadens inkomster och utgifter ...............................................................................166 Kronoutskylder, isningspengar och annat .......................................................... 181 Båtsmanshåll, inkvartering och övriga militära pålagor..................................... 195 Kyrkan

............................................................................................................................ 230

Fattigvården

............................................................................................................... 268

Skolväsen........................................................................................................................285

STÅNDSTIDENS SLUTSKEDE (1809-1862): NÄRINGSLIVET, av Gösta Johannesson Hamnen och tullkammaren....................................................................................... 305 Färjemanslaget och sundstrafiken.......................................................................... 329 Vägar och vägunderhåll

...........................................................................................341

Resandetrafik och skjutsning

...................................................................................353

Post, telegraf och järnväg...........................................................................................364 Närings- och tullpolitik............................................................................................... 379 Hantverk........................................................................................................................394

Fabriker och manufakturer....................................................................................... 413 Köpmännen....................................................................................................................428 Utrikeshandeln Sjöfart

............................................................................................................444

.............................................................................................................................456

ANVANDA BETECKNINGAR

BÄ prot. = Borgerskapets äldstes protokoll, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. DRA= Rigsarkivet, Köpenhamn. GHA=Gossläroverkets i Helsingborg arkiv, LLA. HSA= Helsingborgs stads arkiv, LLA. HSA:RM= Rådhusrättens och magistratens arkiv, HSA. HSK= Helsingborgs stadsförsamlings kyrkoarkiv, LLA. KA=förutvarande Kammararkivet, numera sektion inom RA. Kopiebok= Kopieböcker 1666 o. ff., HSA:RM. KRA= Krigsarkivet, Stockholm. Kyrkorådsprot.= Kyrkorådets protokoll, HSK. LDA= Lunds domkapitels arkiv, LLA. LLA= Landsarkivet, Lund. Mag. prot.= Helsingborgs magistrats domböcker i politioch ekonomimål, HSA:RM. Modée= Utdrag utur alle ifrån den 7 december 1718 utkomne publique handling ar, placater, förordningar, resolutioner och publicationer, utg. af R. G. Modée, 1742 o. ff. RA = Riksarkivet, Stockholm. Rådhusrättsprot. = Helsingborgs rådhusrätts domböcker, HSA:RM. Rådst. prot. = Helsingborgs rådhusrätts och magistrats domböcker i justitie-, politioch ekonomimål, HSA:RM. Rådst. prot. brottmål^Helsingborgs rådhusrätts domböcker i brottmål, 1850 o. ff., HSA:RM. Rådst. prot. civ. = Helsingborgs rådhusrätts och magistrats domböcker i civila mål, 1850 o. ff., HSA:RM. SF= Svensk författningssamling. smt= silvermynt. Sockenstämmoprot. = Protokoll vid sockenstämmor med Helsingborgs stads- och landsförsamlingar, HSK.

SSLHAF=Samlingar utg. för De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening af M. Weibull, Lund 1874-1880. Stiernman, Commerceförordn. = Samling utaf Kongl. Bref, Stadgar och Förord ningar etc. angående Sweriges Rikes Commerce, Politie och Oeconomie ... giord af And. Anton von Stiernman, I-IV, Sthm 1747-1775. Stiernman, Riksdagar etc. = Alla Riksdagars och Mötens Beslut, samt arfföreningar, Regements-Former, Försäkringar och Bewillningar, som på allmenna Riksdagar och Möten, ifrån år 1521 intill år 1727 giorde, stadgade och bewilljade äro ... utg. af And. Anton Stiernman, I—III, Sthm 1728-1733.

FRIHETSTIDEN OCH GUSTAVIANSKA TIDEN (1718-1809)

STYRELSE OCH FÖRVALTNING AV

GÖSTA JOHANNESSON

KUNGL. MAJESTÄT OCH DESS BEFALLNINGSHAVANDE

J ENOM

EN BESTÄMMELSE i 1719 års regeringsform upplöstes det skånska guvernementet. I stället återupplivades landshövdingeämbetena i Skåne och landskapet indelades i två län, Malmöhus län och Kristianstads län. Till en början hörde Helsingborgs stad jämte Onsjö, Rönnebergs och Luggude domsaga till Kristianstads län men i juni 1720 överflyttades såväl domsagan som staden till Malmöhus län »till en befordran av K.M:ts och riksens tjänst samt invånarnas bekvämlighet». Denna länsindelning har sedan blivit bestående till våra dagar.1 Under intryck av det försämrade internationella läget återinförde den svenska regeringen för en tid generalguvernörsämbetet i Skåne, när generallöjtnanten, senare fältmarskalken Johan Christopher Toll i februari 1801 utnämndes till generalguvernör. Toll fick det högsta militära befälet i Skåne men han skulle också sörja för allmänt lugn och säkerhet, beivra brott och förbrytelser, övervaka uppbördsverket och kronomagasinen samt förhindra olovlig varuinförsel. Som chef för Södra skånska kavalleriregementet bodde han på Bäckaskogs kungsgård, men vistades han i någon av de skånska residensstäderna, utövade han ensam landshöv dingens ämbete under den tid han var där. Generellt hade Toll rätt att bestämma vilka ärenden han ville ta befattning med, och överlät resten på landshövdingarna. Toll beklädde generalguvernörsposten fram till Gustav IV Adolfs avsättning år 1809.2 K. M:ts stora resolution år 1723 på städernas allmänna besvär utgick från att ett omfattande samarbete skulle äga rum mellan å ena sidan landshövdingen och å andra sidan städernas magistrater. Samarbetet gällde »alla nya inrättningar av politioch ekonomimål». Landshövdingen fick inte föranstalta något sådant utan att först ha hört vederbörande magistrat på rådstugan och magistraterna var skyldiga att hålla »kommunikation» med landshövdingeämbetet, när man önskade införa »sådana nye inrättningar». En sådan samverkan under gemensamma över läggningar kunde knappast äga rum annorstädes än i fråga om residensstäderna. Magistraterna i andra städer skötte i regel sin »kommunikation» med landshöv-

Perioden 1718-1809 dingeämbetet genom skriftväxling. I de fall magistraten beslöt någon »ny inrätt ning» underställdes beslutet landshövdingen för godkännande. I tvistiga frågor förekom det också att man i förväg begärde ett utlåtande från landshövdingeämbetet, innan man skred till beslut. Rådstuguprotokollen innehåller många exempel på detta. 1734 års landshövdingeinstruktion ålade landshövdingarna att tillse att borgmäs tarna höll laga ting »på rättan tid och ställe». De skulle hålla sig underrättade om varje stads »villkor, tillstånd, inkomster, näringsmedel och hantverk» och med »tjänliga medel» söka upphjälpa och förbättra dem. De var skyldiga att vidmakthål la god ordning och »politi» i städerna enligt »lag, ordinantier samt stadens enskilda privilegier, likmätigt regeringsform och resolutioner». Landshövdingen skulle övervaka tillsättningen av borgmästare- och rådmanstjänster och utnämningen av stadssekreterare och andra stadsbetjänter. De skulle hålla ett öga på magistraternas sätt att disponera städernas inkomster och tillgångar, se till att burskap beviljades enligt gällande förordningar och hjälpa till med att hålla efter tiggare och lösdrivare.3 För att fullgöra alla dessa uppgifter gjorde landshövdingarna ofta besök i stä derna. Själva eller genom befullmäktigade ombud installerade de nyvalda borg mästare. Under frihetstiden brukade borgmästarna i sin tur installera nyvalda rådmän men efter 1772, dvs. under det gustavianska enväldet, installerade lands hövdingen i regel också rådmännen. Så länge den form av kronoutskylder utgick, som under namn av allmänna bevillningen infördes år 1747, kom landshövdingen eller hans befullmäktigade ombud en gång årligen, vanligen i mars månad, till staden för att på rådstugan delta i taxeringen till kronoutskylder.4 Landshövdingebesöken i Helsingborg förlöpte i regel utan några mera vidlyftiga yttre ceremonier. I samband med taxeringen till allmän bevillning förekom det att staden stod som värd vid en måltid hos någon av stadens traktörer. Dit bjöds landshövdingen och den tjänsteman från landskansliet som brukade följa med honom. Men när Carl Adlerfeldt år 1764 tillträtt landshövdingeposten, beslöt helsingborgarna att ta emot honom vid hans första besök i Helsingborg i juni 1764 under mera högtidliga former. Staden slapp utgifter för hans inkvartering, genom att direktör Fredrik Wilhelm Cöster d. ä. på egen bekostnad lovat att »både härbär gera herren och göra anrättning för honom med dess svit» i sitt hem, nuv. Gamle gård vid Norra Storgatan. Men magistraten beslöt att borgerskapet vid landshöv dingens ankomst skulle ställa upp sig och bilda häck »på övre sidan ifrån herrens kvarter längs nedåt gatan, förbi torget, så långt det kan räcka». Detta var ett av de få tillfällen då helsingborgarna ansåg att man måste »på något hedersamt sätt» ta emot landshövdingen.5 Landshövdingeämbetet fungerade som mellaninstans mellan städernas magi strater och de centrala ämbetsverken i Stockholm samt K. M:t. Till magistraterna

Styrelse och förvaltning vidarebefordrades förordningar, plakat, påbud och cirkulär från K. M:t och de centrala ämbetsverken genom landshövdingeämbetets försorg. Hos landshövdingeämbetet överklagade man beslut av magistraten som man var missnöjd med, och fördes besvären vidare till högre instanser eller ända upp till K. M:t, översän des alla handlingar i båda riktningarna via landshövdingeämbetet. De enskilda medborgarna kunde också vid olika tillfällen på ett mera personligt sätt konfronteras med den kungliga överheten. Det gällde inte bara vid så solenna händelser som besök av kungliga och furstliga personer i staden utan också i andra sammanhang. Den som förklarats berättigad att vinna burskap i staden avlade sålunda inför magistraten inte bara borgared utan också tro- och huldhetsed till rikets konung. Man påmindes om dödsfall inom kungahuset genom att landssorg påbjöds, sorgegudstjänster hölls, predikstol och altare i Mariakyrkan överdrogs med svart kläde och sorgeringning utfördes dagligen i flera veckor. I samband med regentskiftena avlade magistratsledamöterna och stadens tjänstemän — ibland också borgarna i gemen — förnyad trohetsed till den nye regenten. När efter Karl XII:s död trohetsed skulle avläggas till den nya regenten, hans syster drottning Ulrika Eleonora, var landshövding Samuel von Hyltéen i Kristian stad förhindrad att delta i ceremonien på rådstugan i Helsingborg och sände i sitt ställe lagmannen Henrik Hammarberg. Denne hade en gång varit adjutant hos Magnus Stenbock och regementskvartermästare vid Norra skånska kavallerirege mentet. Det var Hammarberg som år 1710 av Stenbock hade sänts som kurir till Stockholm med budskapet om den svenska segern vid Helsingborg. År 1719 hade han utnämnts till häradshövding i Onsjö, Rönnebergs och Luggude domsaga. Den 12 oktober 1719 mottog han på rådstugan Helsingborgs magistrats tro- och huld hetsed till den nya drottningen. Den period i Sveriges historia som inleddes med Ulrika Eleonoras tronbestigning år 1719 och fick ett hastigt slut genom Gustav 111:s statskupp år 1772, brukar kallas frihetstiden. Monarken spelade en föga framträdande roll i riksstyrelsen och tyngd punkten låg hos »riksens maktägande ständer», dvs. hos riksdagen. När Fredrik I, Ulrika Eleonoras gemål, år 1720 uppsteg på tronen meddelades detta till Helsing borg genom att en kopia av ständernas »förening» därom översändes till magistra ten. Någon förnyad edsavläggelse omtalas inte. I skuggan av 1741-1743 års krig mot Ryssland valdes hertig Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp till tronföljare i Sverige. Tro- och huldhetsed till honom avlades den 18 oktober 1743 inför lands hövding Carl Georg Sjöblads befullmäktigade ombud överste Gustav Hamilton av magistratens ledamöter, stadens tjänstemän och andra »ämbetsmän och betjänter av civilstaten». Vid regentskiftet 1751, då Adolf Fredrik blev kung, förekom inte någon högtidligare ceremoni.6 Frihetstidens konstitutionella grundsyn präglar den tro- och huldhetsed som varje blivande borgare avlade jämte borgareden. I den lovade han nämligen inte 13

Perioden 1718-1809 bara att enligt den stadfästa regeringsformen och rikets ständers beslut lyda kung en och styrka all konungslig rätt, utan han skulle också vara angelägen om att främja och befordra allt vad som lände »K. M:ts höghet och riksens ständers frioch rättigheter till nytta». Han skulle »i synnerhet inte hemligen eller uppenbarli gen, själv eller genom andra, med råd eller dåd på något sätt söka att införa, inhjälpa och befordra det oinskränkta kungliga enväldet eller den så kallade suveräniteten» utan alltid »med liv, krafter och förmåga» avvärja och förhindra sådana anslag och genast för myndigheterna röja om han märkt att något sådant var i görningen.7 Budet om Adolf Fredriks död år 1771 nådde kronprins Gustav i Paris, där han vistades tillsammans med sin broder. Först i juni 1771 kunde i kyrkorna tacksägel segudstjänster hållas för att de båda furstarna lyckligen återkommit till riket. Att Gustav III befann sig utomlands vid sitt trontillträde, påverkade formaliteterna kring regentskiftet. I februari 1771 mottog Helsingborgs magistrat meddelandet om dödsbudet och den officiella kungörelsen om att Gustav III bestigit tronen. Den lästes upp högtidligen på rådstugan av borgmästare Niclas Cervin inför magistraten och borgerskapets äldste. I ett separat brev erinrade samtidigt lands hövding Johan Cronhielm borgerskapet om den tro- och huldhet de var skyldiga den nye kungen. Landshövdingen kallade borgmästare Cervin att infinna sig på Knutssalen i Malmö den 4 mars, försedd med stadens fullmakt, för att där avlägga trohetsed till Gustav III å Helsingborgs stads vägnar. I samband med förberedel serna till kungens kröning i juni 1772 avlade magistratens ledamöter och stadsbetjänterna sin trohetsed på rådhuset inför landshövding Cronhielm. Kröningen ägde rum den 29 juni. I anledning av den höll stadskomministern en högtidlig, offentlig oration på rådstugan, som tillfälligt blivit utrymd för att ge plats åt menigheten.8 I augusti 1772 gjorde Gustav III en statskupp som väsentligt stärkte kungamak ten. Helsingborgarna kunde följa händelserna på avstånd. Enligt kupplanerna skulle bl. a. dåvarande överjägmästaren Johan Christopher Toll organisera en revolt vid garnisonen i Kristianstad. Den 15 augusti nådde rykten från Ängelholm till Helsingborg om att Norra skånska kavalleriregementet fått uppbrottsorder och skulle vid tyghuset i Malmö hämta ut kulor och krut »utan någon vitterlig orsak därtill». Magistraten skickade därför en försäkran om sin trohet till landshövding en och begärde vidare förhållningsregler. Den 16 augusti ankom en tryckt kungö relse utfärdad av kungens bror hertig Karl, som befann sig i Landskrona. Man meddelade att revolt utbrutit i Kristianstad på morgonen den 12 augusti — att revolten ingick som ett led i den kungliga kupplanen, därom sades intet — och att order utgått till några regementen att vara beredda att marschera dit. Magistraten beordrade tullbetjänterna och stadstjänarna att skärpa uppsikten vid tullbommar na och tillse att intet löst folk dolde sig i husen i staden. Hertig Karls kungörelse

Styrelse oeh f örvaltning delgavs stadens invånare från predikstolen vid högmässan dagen efter i Mariakyrkan. Alla uppmanades att hålla sig lugna, att ge hertigen sitt stöd och »gripa Hans Kunglig Höghet under armarna med hörsam lydnad uti allt vad som redan är befallt eller hädanefter befalländes varder».9 Den 27 augusti var magistraten samlad till extra rådstuga. Från landshövdingeämbetet hade då översänts några exemplar av den försäkran som Gustav III hade givit den 19 augusti till livgardet, artilleriet och alla trogna undersåtar i Stockholm samt kungens varning mot alla försök att inkräkta i »K. M:ts lagliga rättigheter samt rikets självständighet och rätta frihet». Kungens försäkran skulle läsas upp i kyrkan påföljande söndag. Man Fick vidare reda på att hertig Karl fått det högsta militära befälet i Skåne, Blekinge, Bohuslän och Småland. Ett par veckor senare ankom formulär till en allmän tacksägelsebön som skulle läsas i kyrkorna »i anseende till den år 1772 den 21 augusti enhälligt antagna, fastställda och besvurna Svea Rikes regeringsform». Vidare medföljde en avskrift av det^ial som Gustav III höll till ständerna derrtT augusti i samband med att han lade fram förslaget till ny regeringsform. Slutligen fick man några tryckta exemplar av den nya regerings formen och en avskrift av den nya kungaförsäkran som kungen hade avgivit. I kyrkan skulle vid högmässan den nya regeringsformen läsas upp.10 Redan den 8 september kom landshövding Gustaf Frölich till Helsingborg för att magistraten skulle avlägga en förnyad trohetsed till kungen. I början av oktober återkom stadens riksdagsfullmäktige, borgmästare Niclas Cervin från Stockholm, där han varit med om statsvälvningen och antagandet av den nya regeringsformen. När han den 5 oktober åter tog säte på rådstugan, erinrade han om »huru i anseende till ett uti riket inrotat självsvåld, partiagg och tvedräkt, lagarnas förakt m. m. den Högste så skickat, att vi uti en förändrad regering Finna oss försatta under den store och vise konung Gustavs styrelse». Han önskade att kungens regeringstid måtte bliva »säll och lycklig». Cervin anslog här de tongångar som skulle bli gängse under det gustavianska enväldet.11 Ett nytt formulär för borgarnas tro- och huldhetsed följdes i fortsättningen. Den förste som i samband med sin borgared fick avlägga tro- och huldhetsed »enligt formulär och regeringsform av den 21 augusti», var urmakaren Elias Modevig. Han liksom alla nyblivna borgare under de följande åren lovade trohet gentemot sin »rätte, lagkrönte konung». Han skulle också med liv och blod »försvara det konungsliga väldet samt riksens ständers frioch rättigheter, sådana som de genom den av riksens ständer antagna oryggeliga regeringsformen av den 21 augusti 1772 stadgade blivit». Tro- och huldhetseden förpliktade sålunda borgarna direkt att vidmakthålla och försvara den maktställning som kungen nu hade uppnått.12 År 1788 råkade Sverige i krig med både Ryssland och Danmark-Norge. Vid en riksdag i början av år 1789 fann Gustav III situationen mogen för att ta ett avgörande steg i riktning mot fullständigt kungligt envälde. Med de ofrälse stån-

Perioden 1718-1809 dens hjälp tvingade han vid riksdagen igenom den s. k. förenings- och säkerhetsak ten. I slutet av maj anlände till Helsingborg ett tryckt exemplar av akten. Den lästes påföljande söndag upp för menigheten i Mariakyrkan. Några dagar senare över sändes reviderade formulär till tro- och huldhetsed. Påföljande år fick riket fred med sina fiender. I Helsingborg illuminerade man söndagen den 19 september stadens rådhus för att fira fredsslutet. Det gick åt åtta pund ljus för det ändamålet. Det hölls också tacksägelsegudstjänst i Mariakyrkan. Magistraten manade samtidigt invånarna till försiktighet, om man ville celebrera tillfället med >>raketkastning», därför att årets gröda just var inbärgad och hus och lador fyllda med hö och annat. Landshövding Tage Thott föreslog att länets städer skulle sända en deputation till Stockholm för att hylla Gustav III när han återkom till huvudstaden från Finland. I samråd med borgerskapets äldste beslöt magistraten att sända två deputerade, handelsmannen Jacob Ahman och kyrkoinspektor Åke Hammar. De betalade delvis själva sin resa, men dessutom bidrog staden med 50 riksdaler banko, som repartiserades på borgerskapet.13 Att man numera levde under ett kungligt envälde, markerades bl.a. av formali teterna kring edsavläggelserna. I november år 1791 avlade sålunda de för år 1792 nyvalda borgerskapets äldste den sedvanliga äldste-eden, men den Fick också for men av en förnyad trohetsed till kungen, då de »med uppräckta finger efter förestavande medelst tro-, huldhets- och äldste-eden sig tillförpliktade att K.M:ts och stadens gagn och rättigheter samt övriga åliggande skyldigheter noga iaktta ga». Till yttermera visso lämnades eden också i skriftlig form och handlingarna insändes till landshövdingeämbetet. Likaså Fick de nyblivna borgarna skriftligen lämna sin tro- och huldhetsed jämte borgareden och den anslogs på rådstugudörren. Detta hade inte förekommit förut.14 Vid 1792 års tronskifte nöjde man sig inte med att magistratsledamöterna och stadens tjänstemän avlade tro- och huldhetsed, utan den avkrävdes samtliga invå nare i staden. De sista dagarna i mars 1792 anlände medelanden, först om att Gustav III natten till den 17 mars varit »i yttersta fara» på grund av ett attentat mot honom på Stockholms opera, några dagar senare om att kungen avlidit den 29 mars. Strax efter avsände magistraten till Gustav IV Adolf en underdånig skrivelse i anledning av »det å konungens dyra person förövade mordet». Den 11 april 1792 kallades borgerskapet till allmän rådstuga. Närvarande var också ståndspersoner och husägare utan burskap. Inför landshövding Tage Thott avlade de »med två Fingrar i vädret» sin »tro-, huldhets- och tjänsteed». Liksom tidigare lämnades också i fortsättningen tro- och huldhetsederna skriftligen, när man vann burskap, men från början av år 1793 spikades de inte längre upp på rådstugudörren utan förvarades på rådhuset.15 År 1808 invecklades Sverige i krig med både Ryssland och Danmark-Norge och under intryck av motgångarna i kriget genomfördes i mars 1809 den statsvälvning

Styrelse och förvaltning som inte bara avlägsnade Gustav IV Adolf från tronen utan också gjorde slut på det gustavianska enväldet. Revolten började vid de truppavdelningar som stod i Värm land. De började marschera mot Stockholm under befäl av överstelöjtnant Georg Adlersparre. Gustav IV Adolf sände den 12 mars ut en kungörelse om »det vid trupperna i Värmland utbrutna uppror». Kungörelsen ankom den 18 mars till Helsingborg och lästes enligt befallning upp vid högmässan i kyrkan. Redan två dagar senare mottog man en kungörelse utfärdad den 17 mars av kungens farbror hertig Karl, som meddelade att han som riksföreståndare övertagit riksstyrelsen. Revolutionens första fas var fullbordad.16 En riksdag samlades skyndsamt i Stockholm. Helsingborgs fullmäktige blev borgmästaren Andreas Peter Ståhle. Den 12 juni ankom till rådstugan ett exemplar av riksdagens beslut den 10 maj att uppsäga Gustav IV Adolf tro och lydnad och att förklara honom och hans bröstarvingar förlustiga rätten till Sveriges krona för evärdlig tid. Samtidigt mottog man ett brev från Ståhle som omtalade att ständerna den 6 juni utropat hertig Karl till kung under namnet Karl XIII, att en ny regeringsform blivit antagen, att fredsförhandlingar inletts med Ryssland och att »de gladaste utsikter är för fredens återvinnande». I slutet av månaden anlände Karl XIII:s egen kungörelse om att han som konung övertagit riksstyrelsen.17 Den 3 juli 1809 infann sig vice landshövdingen Henning Gyllenborg, åtföljd av landssekreteraren, på rådhuset. Inför honom avlades tro- och huldhetsed till Karl XIII inte bara av magistratens ledamöter utan också av de borgare som brukade fungera som bisittare i rådhusrätten, kämnärsrätten och hallrätten, vidare av stadens tjänstemän, av postkommissarien, kronomagasinsförvaltaren m.fl. Ett par veckor senare avlades trohetsed också av stadsvaktmästaren, de tolv stadsvaktkar larna och en stadsbetjänt. Listor över dem som avlagt eden överlämnades till landshövdingen.18 I mitten av juli ankom ett exemplar av den nya regeringsformen. 1809 års regeringsform byggde på principen att makten borde delas mellan kungen och riksdagen, som inbördes skulle utgöra varandras motvikter, så att man varken skulle behöva befara ett nytt kungligt envälde eller ett ständervälde som under frihetstiden. Formuläret för tro- och huldhetseden ändrades med hänsyn härtill. Vid edgången lovade man nu liksom tidigare att med liv och blod försvara »det konungsliga väldet samt riksens ständers frioch rättigheter» men det tillädes att det gällde båda parters befogenheter sådana de blivit fastlagda genom regerings formen av den 6 juni 1809. Dessutom lovade man att ge tillkänna vad man visste vara på färde för att ändra eller upphäva denna »lyckliga fundamentallag, den jag till alla dess punkter vill och skall lyda, efterkomma och fullborda». För första gången förpliktades sålunda den edsavläggande direkt att reservationslöst lyda grundlagen. Denna formulering i eden kvarstod under hela förra hälften av 1800-talet. 2—Helsingborgs historia V:2

Perioden 1718-1809

Utsikt över Helsingborg från norr. Efter teckning gjord år 1816 av M. W. Carpelan. Foto, Helsingborgs Stadsmuseum.

Karl XIII saknade legitima arvingar och därför måste riksdagen också välja en tronföljare. I slutet av juli 1809 meddelade borgmästare Ståhle från Stockholm att ständernas val fallit på den danske prinsen Kristian August av Slesvig-HolsteinSonderburg-Augustenburg. I början av januari 1812 ankom till magistraten den successionsordning som reglerade Kristian Augusts — eller som han därefter kallades Karl Augusts — rätt till svenska kronan. Den 28 februari 1810 anordnades åter en ceremoni på rådhuset, vid vilken magistratsledamöterna, stadens tjänste män, bisittarna i rådhus- och kämnärsrätterna och ledamöterna i hallrätten samt kronobetjäningen avlade tro- och huldhetsed till tronföljaren inför landshövding ens representant major Wilhelm Bennet.19 I början av juni fick magistraten ett meddelande från landshövdingeämbetet om att Karl August hastigt avlidit på Kvidinge hed den 28 maj. Stadens invånare skulle på tjänligt sätt underrättas om denna »smärtsamma och stora förlust». Strax efter mottog man kallelse till urtima riksdag som skulle börja i Stockholm i slutet av juli. Helsingborg och Ystad förenade sig denna gång om en gemensam fullmäktig, handelsmannen Christian Haak från Ystad. I slutet av augusti kunde denne från Stockholm meddela att riksdagen till tronföljare utsett den franske marskalken Jean Baptiste Julius Bernadotte. I början av oktober inlöpte nyheten att den nyvalde tronföljaren inom kort kunde väntas till Sverige och skulle landstiga i Helsingborg. Magistraten gav borgerskapets äldste i uppdrag att sörja för att rådhuset illuminerades och att annat gjordes »som för glädjebétygelse över hans furstliga höghets höga ankomst och vistande här i staden kunna och böra av staden 18

Styrelse och förvaltning åstadkommas». För rådhusets illuminering tillverkades 120 små provisoriska olje lampor av bleckplåt. Den 20 oktober ankom Bernadotte till Helsingborg. Fjorton dagar senare mottog magistraten ett exemplar av den nya successionsordning som riksdagen antagit angående Bernadottes rätt till kronan. Slutligen avlade magistra ten och övriga tjänstemän i staden sin tro- och huldhetsed till honom inför lands hövding Gustav Fredrik von Rosen på rådhuset.20 Efter 1809 omorienterades Sveriges utrikespolitik under ledning av kronprins Karl Johan. Genom att engagera Sverige i de europeiska stormakternas slutstrid mot Napoleon kunde han med sina bundsförvanters samtycke inleda ett snabbt angrepp från tysk mark mot Danmark i december 1813. Redan i mitten av januari 1814 slöts fred i Kiel, varigenom Danmark till Sverige avträdde Norge »under full äganderätt och suveränitet». Den union mellan Sverige och Norge, som skulle äga bestånd till år 1905, hade börjat ta form. Karl XIII erkändes i augusti som Norges kung, sedan svenska trupper brutit norrmännens motstånd. I Helsingborg höll man den 27 februari tacksägelsegudstjänst för freden med Danmark i Mariakyrkan. Rådhuset illuminerades och på stadens skeppsbro sattes brinnande tjärtunnor. Fredsslutet med Norge längre fram på året firades på liknande sätt. Arrangemangen bekostades denna gång genom att man samlade in pengar i staden. Någon ny edsavläggelse till monarken var inte aktuell för helsingborgarnas del. Däremot fördes gång efter annan av svenska officerare större eller mindre grupper norska matroser upp på rådstugan. De skulle inför magistraten avlägga tro- och huldhetsed till Norges nye kung, Karl XIII.21

1. Rådst. prot. 1719 20.6, 1720 13.6. I kopieboken är magistratens sista brev till guvernören i Malmö daterat 13.6 1719 och det första till landshövdingeämbetet i Kristianstad dagtecknat 8.7 1719. Omvänt daterades sedan det sista brevet till landshövdingeämbetet i Kristianstad 2.6 1720 och samma dag uppsattes åter ett brev till landskansliet i Malmö. 2. R. Dickson, Malmöhus län år 1800 (Sthm 1914) s. 16 ff. 3. Modée II: 1071 ff. 4. Rådst. prot. 1783 19.2. Mag. prot. 1788 29.11. Rådhusrättsprot. 1792 16.7, 1800 16.8, 27.8. 5. Rådst. prot. 1764 30.6, 5.7. 6. Rådst. prot. 1719 12.10, 1720 18.5. Mag. prot. 1743 17.10. Rådhusrättsprot. 1743 12.10, 15.10, 18.10, 1744 25.4. 7. Samtliga edsformulär i Formulär till borgar eder 1738-1826, HSA:RM. 8. Rådst. prot. 1770 2.1 1, 12.1 1, 1771 23.2,

27.2, 5.6, 1772 20.5, 25.5, 27.5. 9. Rådst. prot. 1772 17.8. 10. Rådst. prot. 1772 27.8, 29.8, 14.9. 11. Rådst. prot. 1772 31.8, 5.10. BÄ prot. 1772 5.10. 12. Rådst. prot. 1772 7.9, 26.9. 13. Mag. prot. 1789 30.5, 8.6, 1790 18.9, 20.9, 25.9, 2.10, 4.10, 9.10, 11.11. 14. Mag. prot. 1791 26.11. 15. Rådhusrättsprot. 1792 24.3,4.4, 11.4, 14.4. Mag. prot. 1793 11.2. 16. Rådst. prot. 1809 18.3, 20.3. 17. Rådst. prot. 1809 12.6, 23.6. 18. Rådst. prot. 1809 3.7, 24.7. 19. Rådst. prot. 1809 24.7, 1810 5.2, 17.2, 28.2. 20. Rådst. prot. 1810 9.6, 16.6, 27.8, 1.10, 3.11, 27.12. Räkning 1810 20.10 i 1810 års räkenska per, Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 21. Rådst. prot. 1814 26.2, 12.3, 26.3, 23.4, 30.4, 4.5, 7.5, 14.5, 23.5, 1.6, 6.6, 13.6, 15.8, 22.8, 3.10, 1815 28.1.

BORGMASTARNA

J__ i# STADS STYRELSE och förvaltning präglades framför allt av dess borgmästare. Allt sedan år 1710 var Henrik Sylvius borgmästare i Helsingborg och under de för staden pressande krigsåren fram till Karl XII:s död 1718 vårdade han stadens angelägenheter på ett förtjänstfullt sätt. Ett tecken på invånarnas upp skattning var att han ur stadens medel tillerkändes ersättning för den del av borgmästarlönen som staten under krigsåren innehöll för honom liksom för andra tjänstemän. Denna löneutfyllnad, som gavs därför att Sylvius hade »troget tjänat staden», medförde en extra uttaxering på borgerskapet åren 1719 och 1720, men detta godtogs utan protester.1 Under 1720-talet förändrades emellertid bilden. Sylvius mötte avoghet och ovilja både inom magistraten och bland borgerskapet. År 1721 besattes en ledig rådmanssyssla genom att landshövdingen gav fullmakt åt tullskrivaren Johan Dahl gren Berentsson från Lund, med motivering att denne som »tjänstelös betjänt» enligt K. M:ts önskan borde »ihågkommas vid förefallande ledigheter». Borger skapet hade i och för sig föredragit stadsnotarien Peter Röring d.y. men böjde sig för landshövdingens vilja. Dahlgren hade av K.M:t tilldelats krigskommissaries »karaktär» och gjorde därför anspråk på rang och plats inom magistraten framför Sylvius. Tidvis fungerade Dahlgren som ordförande i kämnärsrätten, tidvis vista des han i Stockholm eller Malmö för att fullgöra uppdrag som krigskommissarie. Han uteblev därför under 1720-talet under långa perioder från magistratens sammanträden, men åtskilliga gånger torde hans frånvaro ha varit en demonstra tion mot Sylvius. Denne klagade slutligen hos K. M:t över att Dahlgren visade honom »sidvördnad» och en kunglig resolution år 1727 ställde Dahlgren inför valet att antingen behålla rådmansbefattningen eller krigskommissariesysslan. Jo han Dahlgren valde att förbli rådman i Helsingborg och deltog i fortsättningen flitigt i magistratens sammankomster och tycks sedan ha samarbetat friktionsfritt med Sylvius. Allvarligare var det för Sylvius att han råkade i konflikt med två av rådmännen, nämligen Johan Cöster och Petter Pihl d.ä., inbördes svågrar och dessutom ledare för Södra dykeri- och bärgningskompaniet. Också i deras fall visade sig antagonis20

Styrelse och förvaltning men i att de uteblev från magistratens sammankomster. I Petter Pihls fall skedde detta anmärkningsvärt ofta på 1730-talet. Protokollen uppger stundom att de båda rådmännen varit upptagna av dykeriärenden, men ibland omtalas att Petter Pihl blivit kallad men uppgivit att han inte ämnade infinna sig. En anledning till Pihls frånvaro kan ha varit att han under senare hälften av 1720-talet och början av 1730-talet fungerat som ordförande i kämnärsrätten, men denna förklaring är långt ifrån till fyllest.2 Antagonismen mellan å ena sidan Henrik Sylvius, å andra sidan Johan Cöster och Petter Pihl d. ä. trädde i dagen bl. a. vid valen till 1720 års riksdag. Under hela 1710-talet hade bara en riksdag sammankallats, den år 1713-1714, där Henrik Sylvius var Helsingborgs fullmäktige. Under 1720-talet hölls en rad riksdagar, vilket åsamkade stadskassan extra utgifter. Riksdagsmannen hade nämligen rätt till arvode, s. k. riksdagspengar, och dessa blev en av orsakerna till misshälligheterna. Enligt 1723 års riksdagsordning var städerna skyldiga att utse riksdagsfullmäktige och sända dem till Stockholm. Mindre städer tilläts dock att av besparingsskäl förena sig om en gemensam riksdagsman — dock högst tre städer om en fullmäk tig. En stad som underlät att sända riksdagsman, kunde av borgarståndet åläggas att betala ett vite. Riksdagsordningen liksom tidigare 1720 års regeringsform gav varje stad rätt att själv avgöra, om man ville sända en eller flera fullmäktige. Längre fram föreskrev dock en kunglig förordning av år 1745 att stapelstäder principiellt borde sända två riksdagsmän. Riksdagsman valdes på allmän rådstuga. Utestängda från rösträtt var enligt en förordning från år 1731 alla som inte vunnit burskap eller eljest inte kunde sägas ha med staden och borgerskapet »enahanda och sammanknippat sannskyldigt intresse». Städernas riksdagsfullmäktige blev sålunda inte bara ledamöter i borgarståndet och deltog i dess beslut, utan de representera de också hemstaden och framförde i denna egenskap stadens enskilda riksdagsbesvär och sökte genom uppvaktningar och på annat sätt i huvudstaden uträtta de uppdrag och ärenden de fått av hemstadens borgerskap.3 Omedelbart efter Karl XII:s död utlystes en riksdag i Stockholm för att »sätta riket uti dess gamla skick och väsende igen», som det står i kallelsebrevet vilket anlände till Helsingborg i december 1718. Varje stad skulle denna gång enligt brevets uttryckliga ordalag sända två riksdagsmän, förutom borgmästaren som var självskriven, en rådman eller »beskedlig borgare». På allmän rådstuga utsåg bor gerskapet utan votering dels Henrik Sylvius, dels rådman Johan Cöster till riks dagsfullmäktige. Deras fullmakter undertecknades av de övriga magistratsledamöterna och av borgerskapets äldste. Riksdagen började i januari 1719. Ingenting hade beslutats om riksdagspengarna. I mars 1719 sände man till Stockholm 100 daler smt, vilka anskaffades genom extra uttaxering på borgerskapet. Johan Cöster förskotterade ur egen kassa sina kostnader och gjorde dessutom en del utlägg för Sylvius. De båda riksdagsmännen återvände i juni 1719 till Helsingborg, men

Perioden 1718-1809 frågan om riksdagspengarna blev en långdragen affär. De krävde att av staden få ut ytterligare 384 daler smt, av vilka 269 daler utgjorde de utlägg som Cöster gjort. Borgerskapets äldste erkände inte denna fordran till en början. Saken drogs inför landshövdingeämbetet och först efter två resolutioner från landskansliet stod det omsider klart i juni 1720, att staden var skyldig att betala riksdagskostnaderna och att följaktligen en ny uttaxering måste göras.4 Då hade redan i november 1719 en ny riksdagskallelse anlänt och valet av riksdagsman till 1720 års riksdag hölls följaktligen under intryck av kontroversen kring riksdagspengarna. Borgerskapet lyssnade därför gärna på ett förslag från magistraten i Kristianstad om att Helsingborg, Kristianstad och Landskrona skulle gemensamt utse en riksdagsman. Frågan var före på allmän rådstuga både i november och december 1719 och borgerskapet enades om att de kunde tänka sig Henrik Sylvius som riksdagsman, om han också blev vald i de båda andra städerna. Rådmännen Johan Cöster och Petter Pihl d.ä. sökte vid ett par tillfällen förhindra detta beslut och också rådmannen Lucas Lohman tog parti mot Sylvius, men de vann inte gehör utan borgerskapets beslut meddelades till magistraten i Kristian stad. Johan Cöster och Lucas Lohman vände sig då i ett brev direkt till landshöv ding Samuel von Hyltéen och betonade, att en riksdagsman gemensam för de tre städerna lämpligen borde vara kristianstadsbo, allra helst som Henrik Sylvius borde stanna hemma för att sköta angelägna ärenden i hemstaden. I december förklarade Hyltéen i anledning därav att Sylvius skulle förbli i Helsingborg »till K. M:ts tjänsts bättre befrämjande» och att Helsingborg och Kristianstad borde enas om en kyrkobokhållare från sistnämnda stad som riksdagsfullmäktig. Meniga borgerskapet var alls inte hågat att välja en kristianstadsbo till riksdags man. Sedan år 1710 ansåg man sig ha en fordran på staden Kristianstad på 2 000 daler smt och vid 1719 års riksdag hade Henrik Sylvius anhållit om en kunglig resolution i ärendet. Frågan var ännu inte avgjord och därför var det olämpligt att stadens representant vid riksdagen i Stockholm nu skulle bli en kristianstadsbo. I stället tänkte man försöka enas med borgerskapet i Lund och i Ystad om en gemensam fullmäktig. I Lund hade man valt en rådman till riksdagsman men han skulle också representera inte bara Ystad utan även Ängelholm. Detta gjorde borgarna betänksamma, därför att man befarade att »dispyter» på det sättet skulle kunna uppstå med ängelholmsborna. Slutligen stannade man för borgmästare Jakob Montell i Malmö, som redan hade valts i sin hemstad och åtog sig att också representera Helsingborg, om han i riksdagspengar Fick 150 daler smt. Sparsamhetsnit dikterade givetvis i stor utsträckning helsingborgarnas manövrer vid riksdagsmannavalet. Därför var det naturligtvis ingen glad nyhet, när Montell i juni 1720, samtidigt som staden ålagts att reglera sina mellanhavanden med Sylvius för 1719 års riksdag, krävde att få ytterligare 150 daler smt, därför att riksdagen hade dragit längre ut på tiden än väntat.5 22

Styrelse och förvaltning Vid val av riksdagsman till 1723 års riksdag prövade man andra utvägar. På allmän rådstuga överlät borgerskapet sin valrätt på borgerskapets äldste som skulle »utse och ackordera» med någon som var villig att åta sig uppdraget. I november 1722 erbjöd de äldste Henrik Sylvius 250 daler smt om han ville åta sig uppdraget. Han accepterade efter några dagars betänketid. Strax efter erbjöd sig emellertid Johan Dahlgren, som året förut blivit rådman i Helsingborg och nu valts till riksdagsman för Lund, där han förut varit bosatt, att representera också Helsing borg om han fick 200 daler smt i riksdagspengar. Borgerskapets äldste stod emel lertid fast vid sitt beslut och lät repartisera riksdagspengarna på borgerskapet. Vid riksdagen tog Sylvius upp den segslitna tvisten med Landskrona om de s. k. isningspengarna och var ledamot i krigsdeputationen, där man bl.a. behandlade inkvarteringsfrågor som ju alltid hade aktualitet i Helsingborg. Riksdagen varade i hela nio månader och Sylvius måste begära tillökning av sina riksdagspengar. Han påpekade bl. a. att det var nödvändigt när man skulle utverka K. M:ts resolutioner på framställningar från staden, att »den ena betjänten såväl som den andra uti kansliet» fick sin beskärda del. Sylvius fick en tillfällig lättnad genom att landshöv ding Carl Gustaf Hård lånade honom 600 daler smt. Borgerskapets äldste hänvisa de däremot till att Sylvius en gång förklarat sig nöjd med 250 daler smt, och räckte inte dessa, kunde han, menade de, begära K. M:ts tillstånd att lämna riksdagen i förtid. Henrik Sylvius anförde då klagomål i borgarståndet och hela frågan bragtes inför K.M:t som i en resolution i april 1723 förklarade, att Sylvius såsom »en skicklig och välförfaren man» behövdes vid riksdagen, varför landshövdingen skulle se till att borgerskapet försåg honom med tillräckligt underhåll. Borgerska pets äldste kunde nu tänka sig att gå med på 3 daler smt i traktamente per dag men inte mera. Efter sin hemkomst i slutet av året framhöll Sylvius att detta var otillräckligt och att han behövde minst 4 daler smt per dag. Avgörandet drog ut på tiden och först sedan landshövding Hård på nytt ingripit och i ett hotfullt brev tillsagt borgerskapet att sluta med sitt »ofog», gick de äldste omsider i juli 1724 med på att han skulle få 4 daler smt per dag - dock under protester in i det sista.6 Inför 1726-1727 års riksdag var krafter i rörelse inom borgerskapet för att man skulle förena sig med någon annan stad om en gemensam riksdagsman. Liknande tankar hyste man i andra städer, så att trevare kom från bl.a. Lund och Ystad. Trots tidigare bittra erfarenheter var Sylvius angelägen om att åter bli vald och han lovade också denna gång att nöja sig med 250 daler smt i riksdagspengar, vare sig riksdagen varade längre eller kortare tid. Han hade dock motståndare, som önska de förena sig med Kristianstad om en gemensam riksdagsman, så att han hade, som det heter i ett protokoll, »svårt vid att bringa staden på tankar till att kalla sig till herredagsman». Emellertid valdes Henrik Sylvius enhälligt i juli 1726 till Helsing borgs riksdagsman. Han tycks ha hyst förhoppningar om att bli vald även i Lund, vilket kan förklara 23

Perioden 1718-1809 hans medgörlighet i fråga om arvodet. Han reste till Lund för att personligen tala för sin sak, men han misslyckades. Riksdagen blev lång och följden blev att Sylvius åter måste begära tillökning av sitt riksdagsarvode. Han hade två gånger hos K. M:t anhållit om tillstånd att lämna riksdagen men fått avslag. Landshövding Hård ingrep också denna gång och skrev i januari 1727 till staden att Sylvius riksdags pengar måste ökas. I en skrivelse, undertecknad av 42 borgare i staden, hänvisade man då till att Sylvius gått med på 250 daler smt i ett för allt och att hans förra riksdagsresa kostat staden sammanlagt 1 300 daler smt. Därför hade borgerskapet, sade man, nödsakats att »panta från sig i helgen sina kläder av kroppen för både kronans och stadens skatter som återstod för det gamla året» så att man under den sistförflutna helgen »för blyghets och nakenhets skull måste hålla sig ifrån Guds hus». Trots denna bjärta svartmålning, som dock visar att en stor del av borgerska pet vid denna tid var kritiska mot Sylvius, beviljade man honom efter hans hem komst i september 1727 ytterligare 600 daler smt. Beloppet skulle uttaxeras i tre omgångar under de närmast följande två åren. Orsaken till denna omsvängning bland borgarna var den, att Henrik Sylvius uträttat åtskilligt till Helsingborgs bästa vid riksdagen. Staden hade befriats från att i fortsättningen betala den årliga kontribution till kronan på 200 daler smt som man gjort alltsedan 1660-talet, och kronan hade ställt i utsikt ett rejält statligt bidrag till ombyggnaden av stadens skeppsbro.7 I augusti 1730 hölls allmän rådstuga för att utse riksdagsman vid den riksdag som skulle öppnas i Stockholm i januari 1731. Enhälligt valde borgerskapet Henrik Sylvius till »herredagsman» och i fråga om riksdagspengarna uppsattes ett formligt kontrakt mellan borgmästaren och staden. Det gick ut på att Sylvius skulle få 300 daler smt oavsett hur länge riksdagen varade. Ville någon annan stad ha honom till sin fullmäktige, skulle han därifrån kunna få ytterligare tillskott, varemot Helsing borgs bidrag skulle sänkas till 250 daler smt. Borgerskapet krävde dock att han inte utan dess vetskap skulle åta sig att representera Landskrona, därför att »det kunde hända att Landskrona stad torde anföra något som länder Helsingborg till skada och fördärv». Det blev inte Landskrona utan i stället Ängelholm som utsåg Sylvius till sin fullmäktige. I januari 1731 undertecknade borgerskapets äldste hans full makt. Liksom tidigare visade det sig att riksdagspengarna beräknats för lågt, så att Sylvius i april 1731 måste begära ett tillskott på 200 daler smt. Borgerskapets äldste var villiga att bevilja detta, om Sylvius kunde åstadkomma en lösning av tvisten med Landskrona om isningspengarna. När riksdagen var slut i juni 1731, förelåg inte något avgörande i det ärendet, men efter en ny stockholmsresa i början av år 1732 kunde Sylvius i juni 1732 på rådstugan föredraga en kunglig resolution som gav Helsingborgs stad en viss lättnad i fråga om detta besvär. Då utanordnades också tillskottet på 200 daler smt.8 Under 1720-talet växlade som vi sett de yttre formerna för riksdagsmannavalen i 24

Styrelse och förvaltning Helsingborg. Detta berodde på att närmare bestämmelser om valproceduren ut färdades för första gången i en kunglig förordning år 1731. Den föreskrev majori tetsval, antingen direkt eller genom elektorer, och hävdade konsekvent principen om städernas fria val. Landshövdingarna kunde alltså inte som de gjort i början av 1720-talet påverka valproceduren. Men förordningen öppnade också en möjlighet för magistraten att »över riksdagsmansvalen förena sig utan elektorer» med bor gerskapet, om så ansågs lämpligt. Detta tillvägagångssätt tillämpades i Helsingborg under de närmaste decennierna. Vid valet till 1734 års riksdag läste man först upp 1731 års förordning på allmän rådstuga. De däri föreskrivna valmetoderna diskuterades men »sedan borgerska pet härom samrått, kommo de enhälligt överens med borgmästaren Henrik Sylvius att denne skulle vara stadens riksdagsman och fullmäktig». Liksom år 1731 lämna de Sylvius staden ett skriftligt kontrakt angående riksdagspengarna, 250 daler smt i ett för allt. Men i sista stund, strax innan Sylvius avreste till Stockholm, vägrade han skriva under kontraktet, om inte ett tillägg gjordes att han skulle få ytterligare 30 daler smt som skulle användas till postpengar, kansliavgifter och »statssekretera rens rättigheter», dvs. handtryckningar. Inom borgerskapets äldste hade särskilt handelsmännen Jonas Bromée och Petter Cöster samt hattmakaren Mikael Löfman talat för att detta tillägg skulle göras. Andra hade däremot velat vägra att riksdagsfullmakten lämnades ut till Sylvius, om han inte först undertecknade kontraktet. Vid en allmän rådstuga efter borgmästarens avresa, där rådman Petter Pihl d.ä. fungerade som ordförande, restes kritik mot att tillägg gjorts till kontraktet. Bro mée, Cöster och Löfman erbjöd sig då att ensamma svara för dessa 30 daler smt men slutet blev att fem andra borgare gemensamt betalade dem. Också denna gång representerade borgmästare Sylvius även Ängelholm, men det oaktat räckte hans arvoden inte till, därför att riksdagen blev lång. Han tvingades att lägga ut av egna medel och begärde sedan en förhöjning av arvodet. En magistratsledamot, råd mannen Niclas von Dohren ställde sig på hans sida och föreslog ytterligare 200 daler smt, men borgerskapets äldste beviljade bara 150 daler smt »i anseende till stadens nu för tiden varande utblottade tillstånd». Det var i februari 1735.9 Mot slutet av sin tjänstetid i Helsingborg kallade sig Henrik Sylvius i en supplik »den äldste borgmästaren i Sveriges rike». Sammanlagt beklädde han borgmästar posten i nära 28 år. Men redan år 1713 hade han önskat förflyttning till »någon roligare och bättre lägenhet» och år 1730 ingav han en ny supplik till K. M:t i detta syfte. En augustikväll året därpå var Henrik Sylvius på väg hem över Stortorget efter att ha besiktigat stadens brandspruta. I militärvaktens åsyn blev han då av en underofficer vid namn Gustav Möller »offentligen överfallen, illa slagen och han terad» så att han dagen därefter inte kunde gå upp på rådstugan utan måste hålla möte med magistraten i sitt hem. Dit kallades också borgerskapets äldste. Borgmäs taren redgjorde för vad som skett och för andra »excesser» som från tid till annan

Perioden 1718-1809 hänt i staden. Från tullpersonalen inkom klagomål om nattliga överfall, när de var stadda i tjänsteärenden. Garnisonens lilla vaktstyrka på fyra man föreföll otillräck lig för att garantera lugn och ordning. Magistraten föreslog att man provisoriskt skulle organisera en vaktstyrka, genom att åtta av stadens invånare i sänder höll vakt både om dagen och om natten. Till landshövdingeämbetet skulle man sända en redogörelse för vad som hade hänt. En vecka senare kom landshövdingens svar. Borgarvakten skulle omedelbart upplösas och stadens kommendant i stället göra nödiga anstalter.10 Natten efter överfallet på borgmästare Sylvius krossades fönsterrutor i hans sängkammare. Själv måste han »en rund tid» stanna i säng för att kurera blånader och blodviten och han ansåg sig ha svävat i livsfara. Kommendanten gjorde ingen ting för att trygga ordningen. I stället inlämnade Henrik Sylvius själv vid 1731 års riksdag två suppliker hos K. M:t. Den ena ledde till att K. M:t ålade Göta hovrätt att förordna en särskild »melerad rätt av militär- och civilpersoner», som under lagman Henrik Hammarbergs ledning skulle rannsaka om vad som förefallit mel lan Sylvius och Gustav Möller. Det drog emellertid ut på tiden innan något gjordes i saken och först sedan Sylvius gjort påminnelser hos K. M:t och hovrätten år 1733 fått en förnyad befallning, inleddes rättegången, men strax efter dog Möller. Sylvius andra supplik gick ut på att K. M:t skulle förklara honom som adels vederlike. Därigenom hoppades han kunna åtnjuta det skydd mot »kitsliga och illasinta» personer som gällande duellplakat kunde bereda honom med sina stränga straffbestämmelser mot olovliga vapenskiften. K. M:t resolverade emeller tid bara, att den som förolämpade eller överföll borgmästare Sylvius riskerade samma straff som om det gällt en adels vederlike.I11 Under sin vistelse i Stockholm vid 1734 års riksdag passade Henrik Sylvius på att ta upp sin belägenhet inför ständernas sekreta deputation. Han redogjorde för överfallet år 1731 och för allt som hänt — eller rättare sagt inte blivit gjort — sedan dess. Därför anhöll han om befordran, förslagsvis till en ledig häradshövdingebeställning i Västergötland, så att han »en gång må slippa det för honom fatala Helsingborg, varest han i så många år varit exponerad för så många svåra tillfällen och ej utan ytterligare livsfara kan leva, helst det är en gränsort som giver många tillfällen till undanflykt för dem som till sådant överdåd benägna äro». Han anhöll om ständernas rekommendation till den lediga tjänsten. Det dröjde emellertid innan man tillmötesgick hans begäran. Henrik Sylvius ledde magistraten och råd husrätten i Helsingborg till slutet av år 1737. Strax före jul detta år reste han upp till Stockholm för att där bevaka sina intressen och ett stycke in på år 1738 kom hans utnämning till häradshövding i Vadsbo domsaga i Västergötland.12 I början av år 1738 förordnade Göta hovrätt rådman Petter Pihl d.ä:s son, holtzfursten Petter Pihl d.y. att förrätta borgmästarens åligganden under den tid 26

Styrelse och förvaltning Henrik Sylvius var bortrest. Den 18 april anlände meddelande om att Sylvius blivit häradshövding. Val av ny borgmästare måste följaktligen anordnas. Reglerna för borgmästarval innehölls i 1723 års stora resolution på städernas allmänna besvär. Genom val skulle magistraten och borgerskapet föreslå tre lämpliga personer. Landshövdingen skulle översända förslaget jämte eget yttrande till K. M:t som sedan utfärdade fullmakt för den »som till den lediga tjänsten värdigast och skickligast prövas». Först i en kunglig förordning år 1749 stadgades att ingen borde föreslås till borgmästare som inte kunde förete akademiskt vittnesbörd om tillräck lig lagfarenhet. 1738 års borgmästarval i Helsingborg hölls alltså, innan detta krav på lagfarenhet uppställts. Valet hade säkerligen eljest fått en annan utgång.13 Valet ägde rum på allmän rådstuga den 18 april och utföll så, att Petter Pihl d. y. fick så gott som alla rösterna. Två röster tillföll rådmannen Johan Dahlgren och en röst rådmannen Niclas von Dohren. Ärendet handlades sedan i snabb takt, så att den kungliga fullmakten, daterad den 26 april 1738, kunde läsas upp för borger skapets äldste den 3 maj på rådstugan. Någon speciell installationsceremoni av den nye borgmästaren omtalas inte i protokollen.14 Under Petter Pihl d.y:s borgmästartid intog de båda köpmanssläkterna Pihl och Cöster en framskjuten ställning i staden. Borgmästare Pihls kusin handelsmannen Andreas Cöster valdes till rådman år 1748 och dennes broder handelsmannen Petter Cöster beklädde under några år den viktiga posten som förman för borger skapets äldste. Alla tre var, som vi tidigare omtalat, delägare i Södra dykeri- och bärgningskompaniet. Som ledare för detta kompani förvärvade Petter Pihl d. y. en betydande förmögenhet. Bouppteckningen efter honom visar att han blivit ägare förutom till Pålsjö gård och ett hemman i Senderöd samt kronoskatterusthållet Gyhult och kronoskattehemmanet Laröd också till tre gårdar i Svedberga by i Kattarps socken och dessutom arrenderat kungsgården Uraniborg på Ven. Inom staden köpte han upp en rad fastigheter. Själv bodde han i den s. k. Gamlegård vid Norra Storgatan, men vid sin död var han därutöver ägare till 16 större eller mindre hus inom tullportarna och dessutom till en väderkvarn och ett hus invid staden. Vidare hade han förvärvat nio obebyggda tomter. Bouppteckningen omtalar ett bibliotek på över 200 band, bl. a. omfattande romaner på tyska och franska, lagsamlingar och juridiska avhandlingar. Av värde föremål omtalas åtskilliga pjäser av guld och silver, t. ex. en snusdosa av guld med kung Fredrik I:s porträtt på locket. Pihl hade nyttjat näsdukar av ostindiskt siden och tre perukkammar av sköldpadd. Han ägde i allt 18 vagnar och »åktyg», bland dem tre heltäckta fyrsitsiga vagnar, av vilka den största invändigt var klädd med rött skarlakan och den minsta med grönt, samt en halvtäckt berlinervagn, 1 phae ton och 1 jaktvagn. För vinterbruk fanns det 16 slädar och »kanor» samt 2 kälkar. I bouppteckningen omtalas en mängd skeppsutrustning, kanoner och ankaren samt 16 större och mindre slupar, båtar och ekor, allt tydligen förvärv som Pihl 27

Perioden 1718-1809 gjort i samband med bärgningsföretag. Men bland farkosterna upptages också en »gul och blå målad eschaloupe med tillhöriga flaggor, åror, båtshakar och putor». Borgmästaren har tydligen haft möjligheter att göra ståtliga lustfärder på Sundet. Den kände biblioteksmannen, tidskriftsutgivaren och bokförläggaren Carl Christoffer Gjörwell besökte i juli 1750 Helsingborg. Han noterade då att »borgmästa ren Pihl går med galonerad hatt och regerar här tout å fait en souverain». Att en borgare bar galonerad hatt var en extravagans som stred mot tidens överflödsförordningar. Petter Pihl markerade därigenom att han ansåg sig något för mer än borgerskapet i övrigt. Att han »regerade» suveränt och enväldigt i staden, är ett faktum.15 Kring en så färgstark person som Petter Pihl d.y. uppstod naturligtvis en rad traditioner och anekdoter. I sin utgåva av Elias Follins Helsingborgs historia har Peter Wieselgren återgivit några, som var kända i Helsingborg ännu i början av 1800-talet. Pihl kallades »kungen i Helsingborg» och som förklaring till detta anför Wieselgren att kung Adolf Fredrik en gång vägrat att resa genom Helsingborg »emedan staden hade förut en kung och han ville ej sammanträffa med en dylik». Tyvärr duger inte denna förklaring, därför att Adolf Fredrik aldrig besökte Skåne efter sin tronbestigning 1751 och före Petter Pihls död 1759. Däremot besökte han staden som nyvald tronföljare år 1744, men den gången vistades inte borgmästaren i staden utan vid surbrunnen i Ramlösa för att vårda sin hälsa. Han överlät på andra magistratsledamöter att stå för tillrustningarna inför besöket. Det enda vi med visshet vet, är alltså att Adolf Fredrik och Petter Pihl aldrig mötts personligen i Helsingborg. Detta faktum kan i och för sig ha gett upphov till anekdoten. Kung ens yttrande kan i övrigt vara myntat på Gustav Vasas bekanta ord till ärkebiskop Johannes Magnus vid ett gästabud i Uppsala år 1526:»Din nåd och vår nåd rymmes inte under samma tak.»16 Wieselgren berättar också att Petter Pihl skulle ha befallt sina betjänter att springa ut på gatan och slå hatten av varje borgare som inte blottade sitt huvud när han gick förbi borgmästarbostaden i Gamlegård, oavsett om Pihl var synlig i något av fönstren eller inte. Denna anekdot bygger på det faktum att Petter Pihl framför allt under 1750-talet skötte en stor del av sina ämbetsåligganden från sin bostad. Abraham Hülphers observerade detta vid sitt besök i Helsingborg sommaren 1759 och skriver: »Borgmästaren och fyra rådmän hålla både rådstugu- och kämnärsrätter, då borgmästaren med dem skall avgöra utan vidare votering allt vad eljest sker genom borgerskapets vota. Rådhuset skall var på torget men rätten sitter mestadels i borgmästarens hus. Utan borgmästarens lov hava inga tillstånd som vittnen göra sina medborgare biträde vid förefallande angelägenheter; ingenting må heller försäljas av slaktare, trädgårdsmästare och andra inkommande varor, förrän sta dens förman fått uttaga det bästa.»17 Orsaken till denna märkliga anordning var den att Petter Pihl tidigt började 28

Ett parti av tapetsviten »Paysage Indienne» som trycktes är 1815 på Dujours fabrik i Paris och år 1822 sattes upp i tullkontrollör Adam Callerholms fastighet i kvarteret Carl XI. Helsingborgs Stadsmuseum.

S tyre! se och förvaltning besväras av podager. Han klagade över denna sin »passion» redan under 1740-talet men sjukdomen tycks ha förvärrats under 1750-talet. Hülphers skildring hänför sig till samma år som Petter Pihl dog. Petter Pihl har m.a.o. på grund av en tilltagande oförmåga att gå längre sträckor på 1750-talet börjat kalla rådmännen till sammankomster i sin bostad i stället för på rådhuset, och stadens invånare vande sig vid att gå dit, när de hade några ärenden till rådhusrätt eller magistrat. Följden blev att det hemma hos Petter Pihl samlades skrivelser och handlingar inte bara rörande stadens förvaltning utan också angående kyrkan och hospitalet och åtskilliga akter av privaträttslig natur, som köpebrev, testamenten o. dyl. rörande enskilda invånare i staden. Petter Pihl förfogade ensam över handlingarna och de synes ibland ha varit oåtkomliga även för stadsnotarien och andra tjänstemän. Vid Pihls död år 1759 visade det sig nämligen att stadsnotarien inte hade kunnat iordningställa de avskrifter, »renovationer», av rådhusrätts-, magistrats- och kämnärsrättsprotokoll som årligen skulle insändas till Göta hovrätt och kommerskolle gium, därför att koncepten till protokollen förvarades av Pihl. Det gällde framför allt handlingar för åren 1756-1759. Olyckan ville att alla handlingarna efter borg mästarens död kom att ligga under försegling tillsammans med Pihls övriga kvarlåtenskap, och eftersom både bouppteckning och arvskifte drog långt ut på tiden, därför att sterbhusdelägarna blev inbördes oeniga, måste staden tillgripa rättegång för att från sterbhuset få ut protokollen och övriga handlingar. Dessa omständighe ter har vållat att de bevarade protokollen för åren 1749 och 1751-1760 fortfarande är ofullständiga och bristfälliga.18 Petter Pihl d.y. representerade Helsingborg vid en rad riksdagar under 1740och 1750-talen. Valen försiggick i regel utan votering, Pihl utsågs enhälligt. Hans ställning i staden var så stark att han ansågs självskriven. Valen till 1738-1739 års riksdag hölls redan i januari 1738, alltså innan Petter Pihl övertagit borgmästarsysslan. Wilhelm Bennet hade just utnämnts till landshövding och besökte då länets städer för att göra sig underrättad om deras allmänna situation. På rådstugan i Helsingborg uppmanade han borgerskapet att vid valet »låta all annan avsikt än borgerskapets gemensamma nytta och uppkomst vara fjärran». Därför borde bor garna »förena sig om någon som vore tjänlig för staden». Valet förrättades den 28 januari på allmän rådstuga och man »förenade sig» om rådmannen Niclas Pripp. Denne ville helst inte komma i fråga, därför att han önskade stanna i staden och sköta sitt tobaksspinneri och andra affärer, men han måste ge med sig, då det i 1723 års riksdagsordning stod att ingen hade rätt att undandraga sig uppdraget att vara »herredagsman». Pripp begärde dock tillstånd att »till sig taga någon annan» som också skulle representera staden vid riksdagen. Borgerskapet beviljade detta om hans val föll på en helsingborgare. Oavsett om det blev en eller två riksdags män, skulle riksdagspengarna utgå med 400 daler smt.19 Så stod sakerna, när Petter Pihl den 18 april valdes till borgmästare. I samband 29

Perioden 1718-1809 därmed tillfrågades han av förmannen för borgerskapets äldste, om han var villig, ifall han blev utnämnd till borgmästare, att också bli riksdagsman. Pihl svarade att han var villig att tillvarata stadens intressen och inte öka de redan beslutade utgifterna genom att begära något för sin egen riksdagsresa. Därmed var saken i praktiken avgjord. Riksdagen började i maj 1738 men Pihl reste inte upp till Stockholm förrän i slutet av november. Han återvände ganska snart och ledde magistratens förhandlingar redan i januari 1739. De båda riksdagsmännen hade fått i uppdrag att söka utverka likvidation av stadens gamla fordran på kronan sedan 1660-talet, gällande 12 000 daler smt. Borgmästare Bendt Pihl hade på sin tid handlagt denna fråga men på det sättet, att han själv fått Billesholms gods som pant medan staden blivit lottlös. Vid riksdagen 1720 hade stadens fullmäktige Ja kob Montell tagit upp saken, vilket lett till en K.M:ts resolution att ärendet skulle kunna avslutas »vid bättre tider». Henrik Sylvius förde också saken på tal vid 1723 års riksdag och lyckades bringa den därhän att ärendet blev anmält hos riksens ständers kontor. Men längre hade man inte kommit och inte heller Pihl och Pripp lyckades uträtta något vid 1738-1739 års riksdag. Pripp stannade kvar i Stockholm med meddelade i mars att han gärna ville resa hem. Han hade då lämnat fram stadens riksdagsbesvär hos vederbörande. Riksdagen avslutades i april och i början av maj var Niclas Pripp tillbaka i Helsingborg. Han hade vid denna riksdag också varit fullmäktig för Ängelholm.20 Vid 1740-1741 års riksdag var Petter Pihl ensam stadens riksdagsfullmäktige. Valet förrättades på allmän rådstuga i augusti 1740 och fick ett summariskt för lopp. Efter en kort överläggning förklarade de församlade borgarna att de hade »till borgmästare Petter Pihl gott förtroende» och förväntade att han skulle åta sig riksdagsresan. I riksdagspengar var man villig att ge Pihl 400 daler smt och därmed skulle bekostas inte bara resor och uppehälle i Stockholm utan också kansliavgifter och annat »vad till riksdagsbesvärens insinuerande m. m. höra kan». Pihl accepte rade. Vid riksdagen anslöt han sig till hattpartiet och invaldes som en av borgar ståndets representanter i sekreta utskottet. Han hade fått i uppdrag hemifrån att slutföra saken om stadens gamla fordran på kronan.21 Valet av fullmäktige till 1742-1743 års riksdag ägde rum i juni 1742. Petter Pihl utsågs på exakt samma sätt som år 1740 och erbjöds även nu 400 daler smt i riksdagspengar. Denna gång blev han riksdagsman också för Kristianstad och Strömstad. Hans renommé hade ökat inom hattpartiet. Riksdagen började i augusti 1742 men Pihl led av plågsam podager och stannade hemma. Sina riksdagsmannafullmakter från de tre städerna sände han i alla fall upp till borgarståndet och blev till en början åter invald i sekreta utskottet. Där ersattes han emellertid snart av en annan riksdagsman och först i slutet av september reste han upp till Stockholm. Pihls uteblivande ledde till att borgarståndet i enlighet med 1723 års riksdagsord ning ålade Kristianstad ett vite på 500 daler smt, Strömstad och Helsingborg 3°

Styrelse och f örvaltning vardera 200 daler smt. År 1746 ansökte Helsingborgs stad hos K. M:t om att bli befriad från skyldigheten att betala detta vite.22 Även vid riksdagen 1746-1747 representerade Petter Pihl Helsingborg. Hans riksdagsmannafullmakt undertecknades av magistraten och borgerskapets äldste den 27 augusti. Det förefaller som om man betraktat Pihl som självskriven och ansett ett formellt val onödigt. Ingenstädes i något av de bevarade protokollen omtalas nämligen något riksdagsmannaval. Petter Pihl vistades sedan i omgångar vid riksdagen och var slutligen hemma igen i början av januari 1748. Då redogjorde han för vad han uträttat vid riksdagen. Den segslitna frågan om stadens fordran på kronan hade omsider blivit avgjord. Vid 1740-1741 års riksdag hade han anmält ärendet i sekreta utskottet och då framhållit att staden kunde »mot prompte pengar» pruta »något ansenligt» på sin fordran. K. M:t föreskrev dock i en resolu tion år 1741 att kammarkollegium först skulle undersöka, huruvida staden tidigare fått någon betalning eller eljest häftade i skuld till kronan. Efter en vidlyftig skriftväxling mellan kammarkollegium, landskontoret i Malmö och borgmästare Pihl kom man omsider fram till att sedan en fordran på 3 979 daler smt som kronan ansåg sig ha på staden, först blivit fråndragen, skulle Pihl ha rätt att för stadens räkning lyfta den del av stadens fordran som ständerna och kammarkollegium ansåg »ostridig och likvid». Pengarna skulle betalas ut i riksens ständers kontor och Pihl lyfte dem i december 1747. Inför borgerskapet talade Pihl aldrig om hur stor summan var. I stället tog han upp frågan om sitt riksdagsarvode. Före hans avresa hade inget beslut fattats om hans riksdagspengar, därför att man inte kunde förutse hur länge riksdagen skulle vara. I stället skulle Pihl ur egen kassa tills vidare bestrida sina utgifter. Nu krävde han att ur det utbetalade beloppet få ersättning för sina utlägg. I fråga om det som ytterligare kunde lyftas i ständernas kontor önskade han få vara »odisputerad» och han försäkrade att »allt vad jag redan undfått och vidare undfå kan, ej är mig någon vinning utan allena ersättning för kost och underhåll; jag har fått mindre ersättning än riksdagsmännen från Malmö och Kristianstad». Så stor var borger skapets följsamhet gentemot den myndige borgmästaren att de förklarade sig nöjda med hans dispositioner, gav honom »absolut och oinskränkt frihet» från det uppdrag de givit honom och lovade att »aldrig hädanefter på något sätt äska eller fordra någon närmare efterrättelse, upplysning eller reda under vad påfund eller förebärande det helst vara kunde».23 Först efter Petter Pihls död började man från borgerskapets sida göra efterforsk ningar i riksens ständers kontor om hur mycket pengar han lyft. Det visade sig att han i två omgångar i december 1747 inkasserat inte mindre än 6 695 daler 21 öre smt, alltså en summa som betydligt översteg vad man normalt brukade betala ut i riksdagspengar. Denna affär skulle i fortsättningen vålla många stridigheter bland stadens invånare.24 3 1

Perioden 1718-1809 Petter Pihl bevistade också 1751-1752 års riksdag som Helsingborgs fullmäktige. Valet ägde rum den 8 juli 1751 och var enhälligt. På grund av sin »bekanta opasslighet uti fotterna» var han osäker huruvida han skulle kunna resa upp till Stockholm i tid och begärde därför att man skulle utse en vikarie i så fall. Pihl reste emellertid själv upp till riksdagen, så att det blev inte nödvändigt att utse någon annan. Under sin stockholmsvistelse var han inte hågad att släppa från sig ledning en av stadens styrelse utan magistraten skulle underrätta honom om allt nytt man företog sig. En särskild postbok fördes över brevväxlingen med borgmästaren. Ingenting hade beslutats om riksdagspengar före hans avresa utan det skulle anstå till hans återkomst. Men när Pihl kom tillbaka, fick denna fråga vila.25 1755-1756 års riksdag blev den sista som Petter Pihl deltog i. Som vanligt utsågs han enhälligt till fullmäktig och fick på grund av sin bräckliga hälsa också nu tillstånd att låta utse en vikarie om så skulle behövas. Man gick med på att han skulle få lämna riksdagen så fort han hunnit lämna fram stadens riksdagsbesvär, om borgarståndet gav honom tillåtelse till det. Liksom vid den föregående riksda gen ville han fortlöpande hållas underrättad om vad som skedde i hemstaden och önskade bl. a. få yttra sig om förekommande personalärenden. Slutligen begärde han riksdagspengar både för den föregående och den förestående riksdagen, men ingenting sades om summans storlek. I oktober 1755 lämnade han sedan Helsing borg och stannade kvar i Stockholm till på nyåret. Rådstuguprotokollen utvisar att han från början av år 1756 åter var verksam i Helsingborg. Frågan om hans riksdagspengar togs aldrig upp igen. Tydligen ämnade han längre fram resa krav på en klumpsumma, gällande bevistandet av flera riksdagar i rad. Han blev dock aldrig i tillfälle att göra detta. Enligt bevarade rådstuguprotokoll ledde han magi stratens sammanträde för sista gången den 16 juli 1759. Han avled den 28 augusti samma år.

Petter Pihl d. y:s egenmäktiga sätt att leda stadens styrelse medförde att det någon tid efter hans död härskade oreda och villrådighet inom magistraten. Den starka sammanhållande viljan var borta. Men till desorganisationen bidrog åtskilliga and ra omständigheter. Det var sålunda högst betänkligt att magistratens ledamöter kom att stå i harnesk mot varandra på grund av prestigesjuka och olösta rangfrågor. En uppslitande konflikt vållades av handelsmannen Johan Georg Meisners krav på en plats i magistraten. Meisner hade redan under Henrik Sylvius borgmästartid utsetts till extra ordinarie rådman i november 1736 och han deltog sedan i magi stratens och rådhusrättens arbete fram till i oktober 1742. Han drogs därpå in i ett intrigspel på hög nivå. Kriget 1741-1743 mot Ryssland gick dåligt för svenskarna och stämningen vid 1742-1743 års riksdag blev mycket upprörd. Hattpartiet fick 32

Styrelse oeh förvaltning svårt att försvara sin utrikespolitik. Missnöjet med regeringen tog sig bl. a. uttryck i en upprorsröreise bland dalkarlarna, den »stora daldansen». Ett av ärendena vid riksdagen gällde val av svensk tronföljare och den danske kronprinsen Fredrik hade många sympatier, inte minst i Skåne. Hans anhängare hoppades på att genom hans val Danmark-Norge och Sverige i framtiden skulle förenas i en union. Men hattpartiet fann efter en tid det vara angeläget att välja en tronföljare, som den ryska kejsarinnan Elisabet gillade, i förhoppning om att på det sättet få en billigare fred. Deras kandidat blev furstbiskopen av Lybeck, Adolf Fredrik, av den holsteingottorpska hertigsläkten. De genomdrev också Adolf Fredriks val vid riksdagen i juni 1743. Petter Pihl vistades i Stockholm vid riksdagen från slutet av september 1742. Redan i januari 1743 var han tillbaka i Helsingborg och enligt vad Johan Georg Meisner senare uppgav, visade han ganska snart Meisner »vedervilja och ovän skap» på många olika sätt. På rådstugan kom det i början av år 1743 — tidpunkten är inte närmare angiven — till ordväxling mellan dem och Pihl »yttrade svåra utlåtelser» mot Meisner som »blev antydd gå därifrån». Sedan var Meisner den ende magistratsledamot som borgmästaren inte kallade, när senare på året tro- och huldhetsed skulle avläggas till den nyvalde tronföljaren.26 Vid riksdagen var den danske ministern i Stockholm generalen Gustaf Grüner ivrigt verksam för att främja den danske kronprinsens kandidatur som tronföljare. Han stod i förbindelse med de upproriska dalkarlarnas ledare och han hade agenter som bearbetade ledamöterna i riksdagens tre ofrälse stånd och också var ute på agitationsresor i bygderna. En av dessa agenter var kaptenen Anders Cederlöf — sedermera överstelöjtnant i dansk tjänst — och löjtnanten Gustaf Johan de la Roche-Yon. Johan Georg Meisner drogs in i denna agentverksamhet. Petter Pihl tillhörde ju hattpartiet, som med nöd och näppe hade räddat sin ställning vid riksdagen. I Helsingborg slog Pihl till mot Meisner, till en början förmodligen bara på blotta misstanken, men undersökningar som gjordes i slutet av år 1743 bestyrkte dessa misstankar. I december 1743 hölls förhör under ett par dagar på rådstugan med Johan Georg Meisner i närvaro av landshövdingen Carl Georg Sjöblad. Man gick igenom Meisners papper och privata handlingar men fann ingenting miss tänkt i dem. Däremot kom det fram att Meisner tillsammans med sin broder handlanden Erasmus Meisner d.y. gjort ett veckolångt besök i Köpenhamn på sommaren 1743 för att besöka vänner där och att han gjort täta besök i Helsingör. Vidare hade han gjort en resa till Stockholm i augusti 1743 och på återresan haft sällskap med Cederlöf. I Stockholm hade han bott hos denne och sammanlagt varit tillsammans med honom i fyra veckor. I ressällskapet på nedresan medföljde också Cederlöfs dotter, som då fått logi hos Meisner i Helsingborg, samt en dam som reste under antaget namn men som senare visade sig vara löjtnant de la Roches hustru. På hösten hade Meisner flera gånger besökt Anders Cederlöf i dennes hem 3—Helsingborgs historia V: 2

Perioden 1718-1809 i Helsingör och bl. a. hjälpt honom med att köpa tre arbetshästar. Att Meisner haft nära kontakter med de danska agenterna bestyrktes sålunda genom förhören inför landshövdingen. Till detta kan läggas att det bland bevarade kansliakter i Köpen hamn finns vittnesbörd om att general Grüner betraktat Johan Georg Meisner som en av sina »pensionister», att dennes resa i augusti 1743 till Stockholm gjordes på dansk begäran för att sondera stämningarna inom bondeståndet och att han i detta sammanhang av Anders Cederlöf som betalning fått 35 dukater. Bland Grüners efterlämnade papper omtalas att Meisner vid ett par tillfällen lyft större summor, bl. a. i december 1745 2 000 daler smt som utbetalades till honom genom en av Grüners förtrogna, riksrådet Carl Gustaf Hårds maka som residerade på Herre stads gods i Stora Herrestads socken.27 Petter Pihl d.y. har tydligen betraktat Johan Georg Meisner som en förrädare och har inte tålt honom i magistraten. Under hans livstid deltog Meisner inte mera i magistratens sammankomster. Efter Pihls död 1759 fungerade Niclas Pripp i sin egenskap av äldste rådman som magistratens ordförande under en tid. Han hade blivit rådman år 1731. Nu passade Johan Georg Meisner på tillfället och utverkade redan den 29 augusti 1759 — alltså dagen efter Petter Pihls död — hos landshövdingeämbetet en resolution enligt vilken han i kraft av sin fullmakt som extra ordinarie rådman från år 1736 borde få delta i magistratens sammankomster och därvid ha rang och säte framför de yngre rådmännen. De som berördes av detta var Henrik Sylvius son rådmannen Gustav Henrik Sylvius, rådmannen Andreas Cöster och rådmannen Johan Pennet, vilka alla utnämnts till rådmän efter 1736. Samtliga protesterade och lämnade rådstugan när Meisner den 26 september infann sig där för att »intaga sitt domarsäte». Niclas Pripp hade emellertid en annan mening och ansåg att man måste rätta sig efter landshövdingens resolution. Följaktligen uppdrog han åt Meisner att leda magistraten, när han ett par dagar senare for i tjänsteuppdrag till Ängelholm, och lämnade rådstugunyckeln till ho nom. När magistraten skulle samlas under Meisners ordförandeskap gick emeller tid Sylvius, Cöster och Pennet inte in i rådstugusalen utan samlades demonstrativt i kämnärsrättens rum. Dit gick också extra ordinarie rådmannen Hans Wittberg. Alla tre rådmännen överklagade landshövdingeämbetets beslut hos K. M:t och övervägde ytterligare åtgärder men blev oense om vad som borde göras.28 Denna magistrat var uppenbart inte arbetsduglig, men dödläget löstes oväntat snabbt genom att Göta hovrätt förordnade vice häradshövdingen Michael Andreas Cöster, son till rådman Andreas Cöster och längre fram ägare till fajansbruket vid Pålsjö, som vice borgmästare. När förordnandet upplästes på rådstugan den 3 oktober, protesterade rådman Pennet. Han menade att det inom magistraten fanns »gamla gråhåriga rådmän som väl kunde förrätta vice borgmästarsysslan» och att magistraten också utan Michael Andreas Cösters deltagande var domför. Pennets protester tjänade ingenting till utan Michael Andreas Cöster började den 6 oktober 34

Styrelse och förvaltning att som vice borgmästare leda magistraten. Det visade sig emellertid stöta på svårigheter att göra rådhusrätten fullsutten. Rådman Andreas Cöster deltog inte som jävig, när hans son var ordförande. Om Johan Georg Meisner visade sig på rådstugan, ansåg sig rådmännen Sylvius och Pennet inte kunna vara närvarande. Bara äldste rådmannen Niclas Pripp och den till extra ordinarie rådman förordna de stadsnotarien Hans Wittberg var att säkert påräkna.29 Michael Andreas Cöster var inte rätte mannen att bemästra dessa svårigheter. Han rådde inte på rådmännen. I maj 1760 klagade han över att de hade ganska litet »låtit röra sig», att han knappast någon gång sett samtliga rådmän församlade, att ursäkter för uteblivandet framfördes men vid närmare granskning torde befin nas vara fingerade och att rådmännen skötte privata göromål under föregivande av att de var stadda i tjänsteärenden. På grund av »så mycken märkt oreda så vid rådstugan som under domssaker härstädes» såg han ingen annan utväg än att anmäla ärendena »på högvederbörlig ort» för att få dem handlagda. Hans yttrande ledde bara till harmsna protester från rådmännen. Situationen blev ju inte bättre av att stadens protokoll och övriga handlingar för de senaste åren låg under förseg ling bland den avlidne borgmästarens kvarlåtenskap. På den punkten hade ingen ändring kommit till stånd, när Michael Andreas Cöster den 21 januari 1761 på allmän rådstuga lämnade sin ämbetsförvaltning och gjorde sitt »ändeliga avträde». Samma brist på handlingskraft som han visat under sin tjänstgöring i Helsingborg, kännetecknade honom också när han under 1770- och 1780-talen beklädde posten som borgmästare i Växjö.30 Michael Andreas Cöster var jurist och han var mån om att iakttaga de yttre formerna vid besluten. Detta märktes bl. a. vid det riksdagsmannaval som hölls i juli 1760 — det gällde 1760-1762 års riksdag. För första gången anordnades nu i Helsingborg en formlig omröstning vid valet och den röstlängd som användes är ännu bevarad. Sedan man på allmän rådstuga hade läst upp gällande förordning ar, tillfrågades det församlade borgerskapet — helt enligt föreskrifterna — huruvi da man önskade välja genom direkt val eller genom elektorer. Man uttalade sig för direkt val och avgav sedan sina röster enligt röstlängden. Denna upptog i allt 160 namn men 45 var frånvarande. Omröstningen var öppen, men förordningarna tillät att de som ville, lämnade slutna röstsedlar, och fyra väljare gjorde detta. I längden var för varje röstberättigad antecknat hur många »skattehåll» han var taxerad till, och han tilldelades en röst för varje helt skattehåll. När borgerskapet gick till val denna gång, var man överens om att helst utse riksdagsman gemensamt med någon annan stad — säkerligen för att spara pengar — och man visste också vem man ville ha. Borgmästare Frans Cervin i Karlshamn erhöll nämligen samtliga röster utom en, som tillföll rådmannen Johan Pennet.31 Frans Cervin hade förut varit stadskassör och rådman i Landskrona men blev år 1740 borgmästare i Karlshamn. Som riksdagsman hade han representerat denna 35

Perioden 1718-1809 stad vid flera riksdagar. Vid 1760-62 års riksdag var han fullmäktig för både Karlshamn, Mariestad och Helsingborg. Helsingborgarnas val accepterade han den 29 juli och samtidigt förklarade han sig nöjd med de 400 daler smt man erbjöd honom i arvode. Till skillnad från Petter Pihl d. y. tillhörde Cervin mösspartiet. Vid riksdagen uträttade han åtskilliga uppdrag för Helsingborgs stad. Bl. a. gjorde han i november 1760 en framställning hos K. M:t om bistånd för att från det pihlska sterbhuset få ut stadens handlingar. Detta resulterade i att landshövdingen i Mal mö fick K. M:ts befallning att beordra borgmästare Bernhard Oelreich i Landskro na att bege sig till Helsingborg för att avkräva sterbhuset handlingarna. Tredskades man, skulle han »förfara efter lag». Michael Andreas Cöster fick aldrig någon nytta av denna K. M:ts befallning. Det fick i stället Helsingborgs nye borgmästare Niclas Cervin — son till Frans Cervin.32

I november 1759 hölls borgmästarval i Helsingborg. Tjänsten hade lockat inte mindre än tio sökande, bland dem vice borgmästaren Michael Andreas Cöster samt rådmännen Niclas Pripp, Gustav Henrik Sylvius och Johan Pennet. Valet kunde därför inte ske inför den ordinarie magistraten utan Göta hovrätt måste förordna en särskild magistrat med borgmästare Hans Unger från Halmstad som ordföran de. Övriga ledamöter blev en rådman från Halmstad, två tulltjänstemän från Helsingborg och stadsnotarie Hans Wittberg. Det väckte en viss oro före valet, att man trodde sig veta att landshövding Carl Georg Sjöblad ämnade närvara vid valet eller sända sin landssekreterare dit. Man befarade att därigenom någonting »till inskränkande av borgerskapets frihet torde påsyftas». Sinnena lugnades emellertid av en förklaring från den särskilda magistraten att »om någon oberättigad, eho det ock vore, sig skulle inställa och påstå någon del uti valförrättningen», så ämnade magistraten protestera däremot »utan allt annat avseende än vad ämbetsplikten fordrar». Den 12 november hölls valet vid allmän rådstuga. På förslag skulle uppföras de tre sökande som fått flest röster och rösterna beräknades med ledning av de hålltal som de röstande hade taxerats till för året. Valet utföll så att Johan Pennet fick 94 V2 håll, Niclas Pripp 845/6 och auditören Niclas Cervin 805/6. Det förslag som översändes till landshövdingeämbetet för att föreläggas K. M:t upptog alltså dessa tre namn. Valet blev emellertid överklagat, så att först den 14 oktober 1760 utfärdades K. M:ts fullmakt för den nye borgmästaren. Det blev Niclas Cervin. Han installerades i sitt ämbete på rådstugan den 21 januari 1761 av borgmästare Bernhard Oelreich från Landskrona, som fått landshövdingens uppdrag att göra detta.33 Den nye borgmästaren fick till en början drygt arbete med att reorganisera verksamheten inom stadens förvaltning. Petter Pihl d. y:s självrådighet och Michael

Styrelse och förvaltning Andreas Cösters svaga insatser hade satt djupa spår på olika områden. Tvisten rörande Johan Georg Meisners säte och rang i magistraten avgjordes av K. M:t i november 1760 och resolutionen ankom till Helsingborg samma dag som Cervin installerades. Genom resolutionen stadfästes landshövdingeämbetets beslut av år 1759 och Meisner kunde alltså med full rätt i fortsättningen delta i magistratens sammankomster, dock till en tid bara som extra ordinarie rådman. Men redan i juli 1761 avsade sig Andreas Cöster sitt rådmansuppdrag och i oktober valdes Johan Georg Meisner enhälligt av borgerskapet till ordinarie rådman. Göta hovrätt måste emellertid utreda omständigheterna kring den »vanvördnad» som rådmännen Sylvius, Cöster och Pennet hade visat mot landshövdingens resolution av år 1759 rörande Meisner, men beslöt i början av år 1763 att låta det stanna vid en anmärk ning mot deras beteende. Därmed var tvisten äntligen ur världen.34 Johan Georg Meisner var sedan verksam som rådman till sin död år 1788. Vid flera tillfällen fungerade han som vice borgmästare i Niclas Cervins frånvaro. Han var särskilt intresserad av stadens finansförvaltning och gjorde goda insatser även på andra områden. År 1767 försattes han i konkurs och kunde fördenskull inte delta i magistratens arbete under hela tre år. Men i september 1770 var konkursen avvecklad och då i samband därmed inga »egentliga påståenden emot min person» framkommit — som Meisner själv uttryckte det — ansågs han oförhindrad att åter uppta rådmanssysslan.35 Också i fråga om stadens protokoll och handlingar, som låg under försegling i det pihlska sterbhuset, gynnades Niclas Cervin av omständigheterna. Hans fader borgmästare Frans Cervin hade som nämnts vid 1760-1762 års riksdag gjort en framställning som resulterade i att borgmästare Bernhard Oelreich i Landskrona fick i uppdrag att ta hand om hela ärendet. Oelreich kom till Helsingborg och redan den 26 februari 1761 avlämnades på rådstugan en säck innehållande 28 buntar med handlingar som utlämnats från sterbhuset. Under tiden fram till den 3 mars var Oelreich tillsammans med magistraten sysselsatt med att på rådstugan gå igenom buntarna. De befanns inte bara innehålla åtskilliga protokoll och andra handlingar som rörde Helsingborgs stad utan också en del dokument från Pålsjö gård som stammade från framlidne häradshövdingen Magnus Paulins tid. Vidare fanns där en del handlingar som berörde enskilda personer i staden och som Petter Pihl helt enkelt behållit. Magistraten måste därför kungöra, att de borgare som misstänkte att brev och handlingar tillhörande dem blivit kvarliggande hos borg mästare Pihl, skulle anmäla sig hos magistraten. Därmed var första akten i denna affär avslutad och borgmästare Oelreich fick 60 daler smt i arvode av staden för sitt besvär.36 Snart upptäckte man emellertid att Petter Pihl måste ha haft även en del av stadens räkenskaper. Det gällde främst tolagsräkenskaper från 1730-talets senare hälft, vilka behövdes för en utredning. I samband därmed uppdagades det att Pihl 37

Perioden 1718-1809 överlämnat åtskilliga räkenskaper till sin kusin handelsmannen Petter Cöster un der den tid denne var förman för borgerskapets äldste. På det sättet kom bl. a. 1744 års båtsmansräkenskaper, 1745 års specialräkning, 1746 års räkning över stadens enskilda medel, förslag till stadsskatt för år 1748, ett gammalt protokoll för borger skapets äldste m.m. till rätta. Tre år senare väcktes åter misstanken att en del obligationer som gällde stadens hospital, kunde ligga kvar bland Petter Pihls kvarlåtenskap. En ny leverans av handlingar gjordes dock först år 1766, sedan bouppteckningen omsider blivit klar. Då mottog staden »publika och privata pap per bestående av äldre och nyare köpebrev till en stor mängd samt kungliga kollegiernas, kungliga landshövdingeämbetets och magistratens ankomna brev jämte bouppteckningar, räkenskaper och ekonomiska förrättningar». Magistraten måste åter kungöra att »gamla köpebrev och flera dokumenter» fanns att hämta på rådstugan. Kungörelsen riktades till varje borgare som »antingen själv eller hans förfäder före honom kunnat hava i förflutna tider något dylikt dokument på rådstugan eller till framlidne herr borgmästaren Pihl avlämnat». Stadsfiskalen tog emot handlingarna från sterbhuset och föreslog att sterbhusdelägarna borde åläg gas att gå ed på att de nu lämnat allt från sig. Själv var han nämligen inte säker på detta. Någon sådan ed avlades aldrig. Senare förklarade den tjänsteman i hovrät ten som hade haft hand om tvistefrågor i samband med bouppteckningen, att inte heller han var säker på att inte några akter tillhöriga de »publika husen» blivit undandolda.37 Rådstuguprotokollen för år 1761 är ovanligt digra och de vittnar vältagligt om den mångfald av praktiska arbetsuppgifter som väntade Niclas Cervin. Uppbörden av bageri- och slakteriaccisen granskades, bryggare- och krögarelaget organisera des fastare, hantverksämbetenas organisation översågs och från magistratens sida gjorde man försök att organisera nya ämbeten, beskattningen av stadsjordarna diskuterades och man försökte förbättra renhållningen i staden. De lokaler som rådstugan disponerat, hade man under Petter Pihls tid förhyrt i en privat fastighet. Pihl hade ju som vi sett ofta samlat magistraten i sitt eget hus. Under Niclas Cervins första borgmästarår beslöt staden att inköpa den fastighet där rådstugulokalerna var inrymda. Vissa sysslor inom magistraten var förenade med en del biinkomster. Dit hörde främst ordförandeskapet i kämnärsrätten, ledningen av auktionskam maren, uppgiften att vara rådsbisittare i hantverksämbetena m.fl. Henrik Sylvius exempelvis hade på sin tid ensam varit rådsbisittare i samtliga ämbeten. Petter Pihl d.y. förfor godtyckligt med dessa uppgifter. Niclas Cervin gjorde däremot dessa uppdrag »ambulatoriska», så att de skulle gå i tur mellan rådmännen för en tid av tre år i sänder. Under Cervins första borgmästarår diskuterades också stadsvakt karlarnas och dragarnas arbetsuppgifter — vilket ledde till att dragarelaget organi serades år 1763 — och under detta år väcktes för första gången frågan om inte staden hos Petter Pihls sterbhus borde resa krav på de pengar han år 1747 lyft för

Styrelse och förvaltning stadens räkning hos riksens ständers kontor och sedan behållit. Detta krav skulle i fortsättningen aktualiseras vid flera tillfällen.38 Vi har tidigare sett hur kronoägan Hästhagen av K. M:t år 1749 mot arrende upplåtits som betesmark åt Helsingborgs vagnmanslag och hur borgmästare Pihl egenmäktigt behöll den för eget bruk fram till sin död 1759. Vid 1760-1762 års riksdag utverkade Niclas Cervins fader Frans Cervin en kunglig resolution om att vagnmanslaget fortfarande skulle ha rätt att mot arrende bruka Hästhagen. 1760och 1770-talen medförde svårigheter för vagnmanslaget och vi har redan berättat hur magistraten med Niclas Cervin i spetsen måste söka olika utvägar för att staden skulle kunna fullgöra sin skjutsningsskyldighet. På 1770-talet gjordes ett par tre vande försök att organisera ett par kommunala förvaltningsorgan, ekonomidirek tionen för stadens vångar och fattigdirektionen för fattigvården. Initiativen till båda kom från kyrkoherden Hans Bergeström men Niclas Cervin gav dem sitt fulla stöd. Ekonomidirektionen har redan skildrats och till fattigdirektionen återkom mer vi i det följande.39 Niclas Cervin beklädde borgmästarposten längre än någon annan under 1700talet. När han avled den 28 november 1791 hade han varit borgmästare i över trettio år. Han ägde en obestridlig duglighet men kunde ibland vara osmidig och sträv. Han hade ett hetsigt lynne, vilket är omvittnat i många sammanhang. År 1766 lät landshövding Carl Adlerfeldt en kronobefallningsman förrätta syn av vägarna inom stadens område, mot vilket magistraten protesterade, därför att man betrak tade det som ett ingrepp i magistratens rättigheter. Cervin inlämnade en klago skrift till K. M:t, där han i temperamentsfulla ordalag tillvitade landshövdingen »självmyndighet, eget behag och godtycke» och anklagade honom för »olaglig hårdhet och skymf mot magistraten». Affären resulterade bara i att K. M:t god kände landshövdingens åtgärd och ålade Cervin att böta 50 daler smt för »obefogat besvär och oanständig skrivart». År 1781 beslöt Göta hovrätt att Niclas Cervin tillsammans med övriga magistratsledamöter skulle plikta med 50 riksdaler specie för »hårt skrivsätt» mot landshövdingen i en inlaga rörande stadens skjutsningsplikt. Följande år ålade landshövdingen honom i anledning av en tvist med kyrko herde Bergeström att »hädanefter i sina skrifter bruka mera varsamhet och avlägga alla stickande ordalag». Cervins häftighet och stingslighet, vilken tycks ha ökat med åren, berodde givetvis i första hand på åldrande och trötthet. Men han drabbades också av familjesorger. Hans första hustru dog sålunda år 1769 i barnsäng, bara 24 år gammal. Två år senare miste han också sin andra hustru, även denna gång i samband med barnsbörd.40 Bland stadens invånare Fick Cervin med tiden flera kritiker och vedersakare. Till dem hörde exempelvis stadsfysikus Lorents Magnus von Bergen. Han hade vidare otaliga kontroverser med den lika temperamentsfulle kyrkoherden Hans Berge ström, till vilket vi återkommer längre fram. Den farligaste och envisaste av alla 39

Perioden 1718-1809 Cervins opponenter var emellertid handelsmannen Isaac Béen d.ä. Längre fram skall berättas hur Béen i slutet av 1770-talet utnyttjade det missnöje som rådde på sina håll inom borgerskapet med magistratens åtgärder i en rad frågor och under delvis tumultuariska former på allmän rådstuga genomdrev att staden fick en ny uppsättning borgerskapets äldste med honom själv som förman. Under 1780-talet riktade sedan de äldste vid flera tillfällen häftig kritik mot stadens finansförvalt ning. Isaac Béen skrev personligen långa och pepprade inlagor, riktade mot borg mästaren och övriga magistratsledamöter samt stadskassören. Slutligen intog Béen år 1788 den avlidne Johan Georg Meisners plats som rådman i magistraten. Av protokollen framgår att Niclas Cervin under sina sista år var sjuklig och periodvis sängliggande. Under sjukdomsperioderna sände han ofta skriftliga ytt randen till magistratens sammankomster, när han var förhindrad att personligen närvara. Han hade därför ofta svårt att värja sig mot de attacker som den alltjämt aggressive Isaac Béen riktade mot honom. Dessutom uppstod det ofta split och kontroverser inom magistraten. Isaac Béen hängde ofta upp sig på formella detal jer vid ärendenas handläggning och gjorde stort nummer av dem. Dessutom uppträdde han gärna som antagonist till rådmannen Wilhelm Rander, ofta av de obetydligaste anledningar. Sålunda ondgjorde han sig exempelvis år 1790 över att Rander, när denne som förman för stadens brandväsen låtit skriva ut de polletter som angav vad var och en skulle göra vid eldsvåda, undertecknat dessa med titeln »högste förman» och »direktör». Alldeles särskilt förolämpad kände sig Béen av att han själv — ehuru rådman — tilldelats bärgningsavdelningen och följaktligen skulle under befäl av en av stadens handelsmän »vid vite bära godset långt från elden». Under en rad magistratssammanträden grälade Béen och Rander om denna sak. Från sitt sjukläger sände borgmästaren ett memorial, där han manade till fridsam het men också riktade kritik mot Isaac Béens uppträdande. För Niclas Cervin var säkerligen de sista åren på borgmästarposten ganska dystra.41 Den första riksdag som utlystes under Niclas Cervins borgmästartid var 1765-1766 års riksdag. Vid valet, som hölls på allmän rådstuga i oktober 1764, förklarade borgerskapet att man ville sända en egen fullmäktig till riksdagen och att det inte behövde göras ett »ordentligt val efter hålltalslängden» utan man kunde genast ena sig om en lämplig kandidat. Det blev borgmästare Cervin, som föreslogs av borgerskapets äldste. I riksdagspengar skulle han få 4 daler smt per dag samt fri upp- och nedresa. Till skillnad från sin far anslöt sig Niclas Cervin under riksdagen till hattpartiet.42 Under senare hälften av 1760-talet växte de politiska motsättningarna i riket. Vid 1765-1766 års riksdag hade mösspartiet fått regeringsmakten men deras styrelse väckte missnöje på många håll. Slutligen tvingades mössorna att kalla till urtima riksdag i slutet av år 1768. En mängd politiska pamfletter och stridsskrifter spreds i landet, samtidigt som en ekonomisk kris ökade oron. I Helsingborg samlades 40

Styrelse och förvaltning borgerskapet på rådstugan den 31 januari 1769 för att välja riksdagsman. Det blev det mest stormiga och omstridda riksdagsmannavalet i staden under 1700-talet. Sedan Niclas Cervin redogjort för gällande valbestämmelser uppmanade han de närvarande att »vakta sig för allt sådant som till äventyrs kunde vara stridande emot deras egen övertygelse, välfärd och säkerhet, och framför allt hava anseende på det allmänna bästa». Först borde man besluta, menade han, om riksdagspeng arna, därför att det i staden sades finnas en person som var villig att åta sig uppdraget utan någon ersättning. Detta oförsiktiga uttalande ledde till att direktör Fredrik Wilhelm Cöster d.ä. kände sig utpekad. Han begärde att borgmästaren skulle lämna klart besked om vem han åsyftade, men fick ett undvikande svar. Följden blev att diskussionen om riksdagspengarna blev förvirrad, så att borgmäs taren flera gånger måste äska ljud med klubban och göra »tjänliga påminnelser». Slutligen enades man om att på vart och ett av stadens 1791 /2 skattehåll uttaxera 4 daler smt. Summan skulle minskas om man kunde förena sig med en annan stad om gemensam riksdagsman. I fråga om valproceduren beslöt man enhälligt att man skulle rösta muntligt och att bara borgare som taxerats till minst 1 1/2 håll skulle få delta i valet. En lång och oredig debatt följde sedan i frågan om man skulle sända en eller två representan ter. Slutligen beslöt man att sända två fullmäktige, men detta fick inte medföra att de förut beslutade riksdagspengarna skulle behöva ökas. Innan man skred till val, frågade borgmästaren om någon kände till att något olagligt förekommit i sam band med valet. I lag var nämligen valagitation förbjuden, t. ex. genom att sända kring listor eller hålla sammankomster i enskilda hus. Då omtalade en linvävare att han tillsammans med en bokbindare föregående kväll observerat att en del männi skor var församlade i direktör Cösters »folkestuga». De hade själva blivit kallade dit och där trakterats med en pipa tobak. Detta togs till protokollet. Vallängden, i detta fall taxeringslängden, var utskriven i två exemplar. Det ena fördes av stadskassören, det andra av förmannen för borgerskapets äldste, som båda tog plats vid rådstugubordet. Efter hand som de röstande uppropades, avgav de sina röster. Varje röstande skulle nämna två kandidater. De olika kandidaternas röststyrka erhölls genom att man summerade hop de röstandes hålltal. Vid hop summeringen visade det sig att borgmästare Cervin fått 98 3/4 håll och direktör Cöster 82 3/4. Ytterligare sju personer hade blivit nämnda och av dessa hade linvävaren Johan Appelroth fått flest håll, 6V2 stycken. Tio av de röstande hade bara nämnt ett namn, Niclas Cervins, men gett honom rätt att å deras vägnar utse den andre fullmäktige. I anledning därav utsåg Cervin linvävare Appelroth som på det sättet tillfördes ytterligare 18 V2 håll. Borgerskapet fick sedan för en stund lämna rådstugan, medan magistraten tog ställning till valresultatet. Samtliga rådmän förklarade Niclas Cervin vald till riks dagsfullmäktig men Fredrik Wilhelm Cösters val ansåg man ogiltigt. Enligt gällan41

Perioden 1718-1809 de regler krävdes för att en borgare skulle bli riksdagsman att han haft burskap i sju fulla år, och Cöster hade vunnit sitt hurskap så sent som i december 1763. Dessutom åberopade man en bestämmelse från år 1766 om att den som vid sidan av sin borgerliga näring drev hantering som inte syntes förenlig med borgerskapets intressen, inte var valbar. Magistraten hävdade att dykerikompaniet, som ju leddes av Cöster, »uppå sin närvarande fot» inte tjänade stadens intressen. Följaktligen förklarade man Johan Appelroth för Helsingborgs andre riksdagsfullmäktige. Det är alldeles uppenbart att Fredrik Wilhelm Cöster strävade efter att bli vald till riksdagsman och lika uppenbart att magistraten med borgmästaren i spetsen sökte förhindra detta. När borgerskapet åter kallades in på rådstugan, anmälde följaktligen Cöster omedelbart missnöje med magistratens beslut. Niclas Cervin tackade för förtroendet och tilläde, att vad man än ansåg om hans egen verksamhet så var det obestridligt att »den store Guden leder och styrer alla människors tankar och gärningar till sitt allvisa ändamål». Likaså tackade Johan Appelroth för förtro endet »som han sade hava förekommit honom alldeles oförmodeligt och oförvän tat, ej vetandes huru hans person kan svara däremot».43 Fredrik Wilhelm Cöster överklagade magistratens beslut hos landshövdingeämbetet. Under tiden satte man i Helsingborg upp sina riksdagsbesvär och skrev ut fullmakterna för de båda fullmäktige. Emellertid vägrade borgerskapets äldstes förman och fem andra av de äldste att underteckna Appelroths fullmakt med motivering att valet var överklagat. Sju av de äldste skrev sina namn både under Cervins och under Appelroths fullmakt. Magistraten hindrade de sex tredskande från att också underteckna Cervins. I mars 1769 kom landshövdingeämbetets beslut. Däri förklarades Fredrik Wilhelm Cöster för riksdagsman. 1766 års be stämmelse ansågs inte tillämplig i hans fall och dessutom hade magistraten i förväg bort underrätta borgerskapet om att Cöster enligt dess mening inte var valbar. Följaktligen skulle riksdagsmannafullmakt omedelbart utfärdas för direktör Cös ter. Man dröjde emellertid med detta, därför att landshövdingeämbetets beslut överklagades hos K. M:t bl. a. av de sju ledamöterna av borgerskapets äldste, som undertecknat fullmakten för Appelroth. Redan den 7 april förelåg K.M:ts beslut, som stadfäste magistratens utslag av den 31 januari. Niclas Cervin och Johan Appelroth reste sålunda som stadens fullmäktige till Norrköping, där riksdagen skulle hållas.44 Hela affären Fick emellertid en oväntad upplösning. Under frihetstiden betrak tade ständerna det som sin oförytterliga rättighet att själva i sista hand få granska och avgöra frågor rörande omtvistade riksdagsmannaval. Särskilda deputerade inom borgarståndet undersökte därför det val som hållits i Helsingborg, och detta resulterade i en rad anmärkningar mot Niclas Cervins sätt att leda proceduren, bl. a. den omständigheten att han till Appelroths förmån nyttjat den rätt tio röstan de gett honom att själv utse den andre representanten. De deputerade ifrågasatte, 42

Styrelse och förvaltning huruvida inte Cervin själv genom de fel han begått, förverkat sin egen rätt till en plats i ståndet, och hänsköt avgörandet till borgarståndet in pleno. I början av maj 1769 avsände ståndets talman en skrivelse till Helsingborg om att Appelroth befunnits »obehörig» att delta i ståndets förhandlingar. Han hade ingen rätt till ersättning »för dess genom sin onödiga hitresa förorsakade kostnad». Helsing borgs laglige riksdagsman var Fredrik Wilhelm Cöster och han borde utfå hälften av de riksdagspengar som borgerskapet tidigare hade beviljat. Först i juni 1769 blev detta känt i Helsingborg. Den 16 augusti anhöll ständerna att K. M:t skulle upphä va sitt beslut av den 7 april. Detta gjorde K.M:t den 21 augusti och därmed var Fredrik Wilhelm Cöster omsider lagligen förklarad för riksdagsman.45 Också vid valet till 1771-1772 års riksdag blev Niclas Cervin och Fredrik Wilhelm Cöster huvudkandidaterna, men denna gång förlöpte allt lugnt. Allmän rådstuga hölls den 13 juni 1771 och borgmästaren öppnade denna med en maning till borgerskapet att iakttaga ett sansat och redligt uppträdande. Frågan huruvida man skulle sända en eller två representanter måste avgöras genom votering. Flertalet önskade sända bara en. Vid själva riksdagsmannavalet följdes samma procedur som 1769. Röstlängden förelåg i två exemplar som fördes det ena av stadskassören, det andra av borgerskapets äldstes förman. Bara borgare taxerade till minst 1 V2 håll fick rösta. Efter hopsummeringen visade det att Niclas Cervin fått 103 håll för sig och direktör Cöster 50. Stämningen hade som synes vänt sig till Niclas Cervins fördel. Detta visade sig också i fråga om hans riksdagspengar. Han beviljades nämligen 4 daler smt per skattehåll men fick rätt att efter sin hemkomst få ersättning för vad han därutöver tvingats lägga ut, under förutsättning att han kunde styrka detta med betalda räkningar.46 Under den gustavianska tiden — mellan åren 1772 och 1809 — tillämpades samma regler vid riksdagsmannaval som tidigare under frihetstiden. Men Niclas Cervin kom aldrig mera att utses till Helsingborgs riksdagsfullmäktige. Orsaken var främst de kontroverser som han invecklades i under 1770- och 1780-talen. Vid 1778-1779 års riksdag representerades sålunda Helsingborg av Cervins gamle medtävlare Fredrik Wilhelm Cöster. Valet hölls i oktober 1778 och på borgmästa rens fråga, huruvida borgerskapet ville förena sig med en annan stad om gemen sam riksdagsman eller ha en egen, blev svaret att man önskade ha en egen. När Cervin sedan frågade om borgerskapet ville »följa sin vanliga voteringsmetod mangrant (dvs. ha direkta val) eller genom elektorer», blev svaret att man utan vidare votering uppdrog åt direktör Cöster att vara stadens riksdagsman. Hans arvode fastställdes till 4 daler smt per skattehåll förutom fria resor. När Cöster återkom från riksdagen i februari 1779 lyfte han dessa pengar och dessutom ersattes hans resekostnader med 42 riksdaler 32 skilling specie, som uttaxerades på borgerskapet.47 Motsättningarna mellan å ena sidan borgmästare Cervin och magistraten och å 43

Perioden 1718-1809 andra sidan oppositionen inom borgerskapet, ledd av förmannen för borgerskapets äldste handelsmannen Isaac Béen, kastade sin skugga över 1786 års riksdagsmannaval. Allmän rådstuga hölls i april 1786 och där föreslog dåvarande extra ordinarie rådmannen Wilhelm Rander att helsingborgarna skulle förena sig med någon annan stad om gemensam riksdagsman för att spara pengar. Mot detta protesterade Isaac Béen energiskt. Man borde inte utse en person som man inte kände, menade han. Sedan skred man till val och utan votering utsågs Isaac Béen till riksdagsman. I riksdagspengar beviljades han 1 riksdaler 16 skilling specie per dag under stockholmsvistelsen samt skjutspengar för resvagn med tre hästar. Riksdagen varade bara två månader, så att stadens utgifter för sin riksdagsman blev inte så stora.48 1789 års riksdag inkallades hastigt under brinnande krig. Borgerskapet i Hel singborg samlades till allmän rådstuga den 3 januari. Också denna gång föreslog Wilhelm Rander att man skulle förena sig med en annan stad om gemensam fullmäktig och denna gång hade han också en kandidat i beredskap, nämligen handelsmannen Christian Lindquist från Jönköping som redan hade valts till riksdagsman för sin hemstad. Ur egna medel erbjöd han sig att bidraga med 33 riksdaler 16 skilling specie till det arvode som Lindquist hade rätt till från Helsing borg i händelse av att han valdes. Denna gång vann Rander gehör för sitt förslag och han omintetgjorde därigenom de planer som Isaac Béen eventuellt hyste på att än en gång bli vald. Christian Lindquist valdes enhälligt och åtog sig uppdraget den 16 januari. Detta var det sista riksdagsmannavalet i Helsingborg under Niclas Cervins tid som borgmästare.49

Mot slutet av år 1790 blev Niclas Cervins sjukdom så allvarlig, att Göta hovrätt den 14 september förordnade en vice borgmästare. Det blev framlidne rådmannen Johan Georg Meisners svärson, stadsnotarien och rådmannen Lars Matthias Gülich. Också som vice borgmästare hade han kvar sysslan som stadsnotarie. Han synes ha gjort sig omtyckt i staden, därför att då det den 26 november 1791 — alltså två dagar före Niclas Cervins frånfälle — hölls allmän rådstuga framlämnade urmaka ren Elias Modevig ett förslag till supplik som vann allmän anslutning. I den hette det, att då borgmästare Cervin »såsom mycket sjuk och svag förmodligen snart genom döden avgår», anhöll borgerskapet hos K. M:t om att Gülich skulle utnäm nas till hans efterträdare. Gülich accepterade ett sådant uppdrag på villkor att han fick ha kvar stadsnotariesysslan med dess inkomster vid sidan av borgmästarebe fattningen som en förstärkning av den ringa borgmästarlönen. I suppliken fram hölls det också, att Gülich själv på intet vis medverkat till dess tillkomst.50 Den 3 januari 1792 hölls ny allmän rådstuga. Gustav III hade nämligen utlyst en riksdag som skulle samlas i Gävle redan i slutet av januari. Lars Matthias Gülich 44

Styrelse och förvaltning ledde förhandlingarna. Han ställde frågan huruvida borgerskapet ville välja riks dagsman genom elektorer eller »mangrant (direkt) efter hålltal», och fick svaret att man önskade få välja »mangrant» och utse bara en representant. Utan votering valdes sedan Gülich enhälligt till riksdagsfullmäktig. I riksdagspengar skulle han få 32 skilling specie per skattehåll, vilket också borde täcka resekostnaderna. Skulle riksdagen mot förmodan vara längre tid än två månader, skulle arvodet ökas i proportion därtill. Eftersom Niclas Cervin avlidit den 28 november 1791 måste man också ta ställning till frågan om nytt borgmästarval, men på magistratens förslag uppsköt man detta för att först avvakta K. M:ts beslut i anledning av den förut uppsatta suppliken.51 Det blev sålunda Lars Matthias Gülich själv som i egenskap av riksdagsman lämnade fram helsingborgarnas supplik angående hans utnämning till borgmästa re. K. M:t beviljade suppliken och utnämnde honom den 24 januari 1792. Något formellt borgmästarval hölls alltså aldrig efter Niclas Cervins död. Meddelandet om utnämningen nådde magistraten i mitten av mars och i början av juni återkom Gülich till Helsingborg. På grund av riksdagens längd beviljades han en tid efteråt ytterligare 55 riksdaler specie i riksdagspengar.52 Den 16 juli kom landshövding Tage Thott till Helsingborg och installerade Lars Matthias Gülich som borgmästare vid en ceremoni på rådstugan. Gülich fick emel lertid leda Helsingborgs styrelse som ordinarie borgmästare bara i ett par måna ders tid. Sedan insjuknade han och avled den 18 december 1792.53

Under vakansen på borgmästarposten fungerade äldste rådmannen Johan Peter Tauson som vice borgmästare. Lörst den 13 mars 1793 hölls allmän rådstuga för val av ny borgmästare. Inte mindre än femton sökande hade anmält sig. Vid valet skulle varje röstande uppge tre av dem i den ordning han ansåg att de borde komma i fråga. Taxeringslängden lades till grund för valet och därefter hopsum merades det antal håll som varje sökande erhållit. Alla som hade taxerats till skatte håll hade rösträtt och även magistratsledamöterna deltog i valet. Resultatet blev att vice häradshövdingen Georg Gram från Ängelholm erhöll 151 håll och ombuds mannen och hovrättsauskultanten Carl Gustaf Ekerholm från Malmö 147 håll. De övrigas röstetal låg betydligt lägre. Tredje mannen hade bara 110 håll och de övriga långt under hundra. På formella grunder överklagades valet, vilket vållade att det dröjde ända till den 13 juni 1793, innan K. M:t utfärdade fullmakt för den nye borgmästaren i Helsingborg. Det blev Carl Gustaf Ekerholm. Han installerades på rådstugan av landshövding Thott den 25 juli. År 1805 tillerkändes Ekerholm av K. M:t lagmans namn och värdighet.54 Carl Gustaf Ekerholms borgmästartid blev betydligt lugnare än Niclas Cervins. Delvis berodde detta säkerligen på att Ekerholm med större lugn och säkrare 45

Perioden 1718-1809 handlag bragte tvistiga frågor till en lösning, men också på att han ganska tidigt lyckades sätta den alltid svårhanterlige rådmannen Isaac Béen på plats. Genom borgmästare Lars Matthias Gülichs död hade stadsnotarietjänsten blivit vakant. Två sökande anmälde sig till befattningen, nämligen extra landskanslisten Christian Hellborg och hovrättsauskultanten Elias Möller. I början av februari 1793 — alltså innan Ekerholm blivit utnämnd — behandlade magistraten ärendet. Tre av rådmännen förordade Hellborg medan Isaac Béen och extra ordinarie rådmannen Carl Paulus Kempe ansåg Möller bättre meriterad i juridiskt avseende och förordade honom. Majoriteten beslöt att hos landshövdingeämbetet föreslå Hellborg dll tjänsten, men Isaac Béen överklagade detta beslut å Möllers vägnar. Under mellantiden skulle den avlidne borgmästarens son Matthias Gülich som vice notarie sköta tjänsten. Han misskötte sig emellertid grovt, så att magistraten — återigen genom ett majoritetsbeslut — beslöt skilja honom från uppdraget och i stället förordna Christian Hellborg som vice notarie. Den 26 juni 1793 avlade Hellborg tjänsteed i denna befattning, men från den dagen höll sig Béen och Kempe demonstrativt borta från magistratens sammanträden, när Hellborg funge rade som protokollförare. Dessutom försvårades Hellborgs verksamhet genom att Matthias Gülich på uppmaning av Isaac Béen vägrade lämna från sig protokolls böckerna. Själv besvärade sig också Gülich hos landshövdingeämbetet över att han fråntagits sekreteraresysslan. Följden blev att Hellborg tvingades i början av augus ti avsäga sig notarieuppdraget och Matthias Gülich övertog på nytt protokollföring en.55 Medan denna konflikt pågick, installerades Carl Gustaf Ekerholm som borgmäs tare. Béen och Kempe höll sig borta från magistratssammankomsterna till i början av augusti. Redan i mars hade landshövdingeämbetet ogillat de besvär som Béen anfört angående tillsättningen av stadsnotarie, men Béen drog saken under K. M:ts prövning. Han engagerade sig med sedvanlig frenesi och valde därför inte sina ord så noga. I oktober avvisade K. M:t hans besvär och ålade honom att tillsammans med Kempe böta 10 riksdaler specie för olämpligt skrivsätt. Allvarligare för dem båda var emellertid att magistraten med borgmästare Ekerholm i spetsen till Göta hovrätt inberättade att de hållit sig borta från magistratens och rådhusrättens sammanträden. Den 12 augusti fällde hovrätten ett utslag som skarpt klandrade deras »självsvåldiga uppförande» och ålade dem att vid vite av 50 riksdaler specie åter i laga ordning tillträda sina sysslor. Men dessutom gav hovrätten sin advokatfiskal i uppdrag att närmare utreda de båda rådmännens uppträdande. Denna utredning kom emellertid att ta ganska lång tid.56 Isaac Béen tog alltså åter säte och stämma i magistraten. I början av år 1794 vållade han där en strid om hur de olika göromålen skulle fördelas mellan råd männen. För egen del gjorde han anspråk på att vara ordförande i kämnärsrätten och han motiverade detta i en inlaga, fylld av sarkasmer och maliciösa insinuationer 46

5 tyr el se och förvaltning mot de övriga tre rådmännen. Dessa svarade i kränkta ordalag. Béen sökte emeller tid att ställa borgmästare Ekerholm mot väggen genom att påstå, att det tillkom honom ensam att slita tvisten. Ekerholm föredrog att tills vidare inte ta parti. Han erkände att han var skyldig Isaac Béen vänskap och erkänsla för att denne röstat på honom vid borgmästarvalet, men att detta i och för sig inte innebar en skyldighet för honom att »deltaga i herr rådmannens obetänksamma och oförsvarliga uppfö rande medelst dess anstötliga anförande» mot de tre andra rådmännen. Han betraktade frågan som avgjord en gång för alla, genom att magistraten i slutet av år 1793 beslutat om göromålens fördelning, varvid Béen inte anmält någon avvikande mening. Därvid blev det.57 I november 1794 skulle på allmän rådstuga väljas nya ledamöter i borgerskapets äldste. Isaac Béen hade här en från borgmästarens och de övriga rådmännens uppfattning avvikande mening om hur valet borde gå till. Magistratens flertal genomdrev dock sin mening trots hans protester. Han föreslog då att borgerskapet skulle anföra besvär över magistratens beslut och åtog sig att själv uppsätta besvärsskriften. Han skulle längre fram kalla borgerskapet att underteckna besvärsinlagan. Borgmästare Ekerholm förbjöd honom att göra så. Béen svarade: »Jag gör det likväl på eget bevåg utan att fråga herr borgmästaren därefter.» Sedan förkla rades allmän rådstuga avslutad.58 Det föreföll alltså som om Isaac Béen ännu en gång liksom på Niclas Cervins tid i slutet av 1770-talet skulle försöka organisera en opposition inom borgerskapet mot borgmästaren. På rådstugan anklagade han borgmästaren för att ha omöjliggjort taxeringen för år 1795 genom att ha förhindrat att sexton nya äldste valdes. Ekerholm anmodade honom då att »innehålla med sina oanständiga utlåtelser» och lämna magistraten att i fred sköta sina ärenden, ty eljest ämnade borgmästaren se till att han »genom tjänliga medel blev utledd». Tillsammans med sin trofaste anhängare urmakare Elias Modevig satte Isaac Béen upp en besvärsinlaga över det avbrutna äldstevalet. Trots Ekerholms förbud kallade han upp borgarna på råd stugan för att skriva sina namn under. Några kom dit, andra skrev under hemma hos Béens svärson, dåvarande stadskassören Andreas Peter Stähle eller hemma hos dennes fader bryggaren Anders Stähle, och några slutligen undertecknade hemma hos bryggaren Jöns Bengtsson Möller. I allt sattes 53 namn under inlagan. Då gick borgmästare Ekerholm till motangrepp. Han lät kalla alla undertecknarna upp på rådstugan för att inför magistraten i tur och ordning motivera sitt handlingssätt. Isaac Béen deltog i sammankomsten som rådman och han avbröt förhandlingarna flera gånger genom häftiga utfall. Ekerholm tillsade honom att hålla tyst vid ett vite av 3 riksdaler och 16 skilling specie. Béen kunde inte styra sig utan tog till orda upprepade gånger, så att han ålades betala både det förelagda vitet och dubbelt upp. Inför Ekerholms fasta hållning blev undertecknarna betänksamma, allra helst som de fann att inlagan - vilken många tydligen inte läst igenom - var full av 47

Perioden 1718-1809 grova förolämpningar mot borgmästaren och magistraten. En och en återkallade de efter hand sina underskrifter. Därmed föll Isaac Béens brett upplagda aktion till marken.59 En vecka senare var borgerskapets äldste uppkallade på rådstugan. För dem läste borgmästare Ekerholm upp det utslag som Göta hovrätt omsider hade fällt den 12 december 1794 på grundval av advokatfiskalens utredning rörande rådmännen Béens och Kempes uppträdande under år 1793. Hovrätten fann dem båda skyldi ga till »oanständigt och oskickligt förhållande i tjänsten». Isaac Béen skulle följakt ligen mista sin rådmanstjänst och inte vidare tillåtas delta i vare sig magistratens eller borgerskapets överläggningar. Ekerholm påpekade att detta bl. a. innebar, att Béen också måste anses skild från all vidare befattning med den besvärsinlaga som han tidigare hade uppsatt. Därefter tillsades Isaac Béen att genast lämna sin plats på rådstugan och avlägsna sig från rådhuset. Extra ordinarie rådmannen Carl Paulus Kempe drabbades inte av hovrättsdomen, därför att han hade avlidit.60 Isaac Béen var därmed skild från vidare befattning med stadens angelägenheter. På en allmän rådstuga år 1796 försökte han göra sin röst hörd, när man diskutera de frågan om att bygga ett nytt rådhus, men han blev nedtystad av borgmästare Ekerholm som hänvisade till hovrättsdomen av år 1794. Däremot tilläts han ta till orda samma år i samband med taxeringen till husbehovs- och salubränning av brännvin, »om han i denna sak ej inblandade andra ämnen», därför att ärendet inte ansågs höra till »allmänna borgerskapets överläggningar». År 1799 gjorde Isaac Béen en anhållan hos landshövdingeämbetet om att få tillbaka sin rådmansbefattning, men fick svaret att ingenting framkommit som rubbade det utslag Göta hovrätt hade fällt år 1794. Isaac Béen avled följande år.61 Under Carl Gustaf Ekerholms borgmästartid kallades det bara en gång till riksdag. Det var den som samlades i Norrköping år 1800. Valet av riksdagsman förrättades på allmän rådstuga i februari 1800 och valproceduren var fort undan stökad. Sedan gällande författningar hade lästs upp, föreslog nämligen förmannen för borgerskapets äldste att man skulle utse sin borgmästare. Avvikande mening anmäldes bara av handelsmannen Carl G. Hammar som menade att staden borde kunna spara pengar genom att förena sig med någon annan stad om en gemensam fullmäktige, men då han inte vann något gehör för detta, lät han förslaget falla. »Utan omröstning förenade sig alla» om att till riksdagsman utse borgmästare Ekerholm. I riksdagspengar skulle han få en riksdaler specie per skattehåll. Om denna summa inte var förbrukad, när riksdagen avslutades, lovade han att betala tillbaka återstoden. En berättelse om valet insändes till landshövdingeämbetet och Ekerholms riksdagsfullmakt uppsattes.62 Ekerholm tjänstgjorde som borgmästare i Helsingborg fram till sin död den 1 april 1808, eller i nära femton år. Förvaltningen kännetecknades under den tiden av ordning och stabilitet. Kring valen av borgerskapets äldste hade många gånger 48

5 tyr el se och förvaltni ng

Engelsmannen J. T. James besökte år 1813 Skåne. Sina reseintryck bevarade han bl. a. i några skissböcker, där denna utsiktfrån skeppsbron i Helsingborgfinns. Just då pågick under samverkan mellan statsmakterna och staden en rad förbättringsarbeten på den gamla 1700-talshamnen. Borgerskapet sörjde bl. a. för att erforderlig sten blev uppbruten på stadens fäladsmark och framkörd till bryggan. På denna var rest en stor brokran för hantering av sten och timmer. Saluteringsflaggstången varflyttadfrån sin tidigare plats ute på brohuvudet in till landfästet. Göteborgs Museum.

under 1700-talet uppstått kraftiga motsättningar. År 1802 enades man om att de äldste skulle inneha sitt uppdrag för tre år i sänder och att en tredjedel av dem skulle årligen nyväljas. Samtidigt började man fördela olika uppgifter på de äldste, som vanligen två och två fick svara för dem under ett år. År 1800 gjordes en helt ny taxering av alla fastigheter i staden och man beslöt att denna skulle revideras minst vart tionde år. Den äldre taxeringen hade gjorts successivt och uppgifterna var i många fall helt föråldrade. Eftersom fastighetsvärdena låg till grund för en rad skyldigheter — t. ex. i fråga om vägunderhåll, brandskydd, renhållning — som vilade på husägarna, betydde reformen en bättre fördelning av bördorna. År 1802 utsågs dessutom för första gången särskilda deputerade bland de husägare som inte ägde burskap, för att tillvarata deras intressen. De var fem till antalet och fr. o.m. år 1806 gällde att de skulle väljas för tre år i sänder. Vid sidan av borgerskapets äldste skulle de höras i alla frågor som angick husägarna. Efter år 1802 uppdrogs åt två av borgerskapets äldste att vara inkvarteringsmän eller A—Hel.singborgs historia V: 2

Perioden 1718-1809 utgöra en inkvarteringskammare, som skulle ansvara för inkvarteringen av stadens garnison. Från år 1806 var också husägarnas deputerade representerade i inkvarteringskammaren. För handläggning av mål rörande fabriker och manufakturer organiserades år 1803 en särskild hallrätt och dessutom bildades ett par nya hantverksämbeten. Stadens inkomster ökades efter hand genom att man år 1804 började utarrendera »farmer» på stadens fäladsmark åt enskilda brukare. Folkmängden i staden var omkr. år 1800 större än några decennier tidigare. Magistratens arbetsbörda hade därför vuxit i motsvarande grad. Nya lokaler för rådstugan fick man äntligen genom att staden i slutet av 1790-talet byggde ett nytt rådhus. För att utreda behovet av nya lokaler och för att senare leda byggnadsarbe tena tillsattes »vissa deputerade» — i allt fjorton personer, bland vilka stadens hantverkare var väl representerade — som tillsammans med borgerskapets äldste skulle fullgöra denna uppgift. Detta var Helsingborgs första kommunala kommitté för en speciell arbetsuppgift. Borgmästare Ekerholm anlitade senare ofta denna utväg att överlåta enskilda ärenden på deputerade. År 1797 utsågs sålunda tolv deputerade som skulle bereda frågan om utstyckning av fäladsmarken. För att handlägga frågor rörande den ofta kontroversiella skjutsningsskyldigheten utsågs år 1801 fyra deputerade, till vilka ärendena i fortsättningen remitterades. Två av dem valdes ur borgerskapet, två bland jordägare utom borgerskapet. Efter samma grunder utsågs de åtta deputerade som fr.o.m. år 1802 skulle bevaka deras intressen som tillsammans hade arrenderat rätten att bränna brännvin.63 Åtskilligt i Carl Gustaf Ekerholms ämbetsförvaltning pekar sålunda framåt mot de reformer av den kommunala förvaltningen som skulle komma under 1800-talet. Till skillnad från exempelvis Petter Pihl d.y. var han inte rädd för att överlåta handläggningen av enskilda frågor på andra.

1. Band IV: 1 s. 282. 2. Rådst. prot. 1721 3.6, 26.6, 1725 17.6, 1726 17.5, 1727 1.5, 6.5, 14.8, 2.9. Inr. civilexp. reg. 1727 11.4, 11.7, RA. 3. Modée II: 909 ff. Stiernman, Riksdagar etc. III: 2541. För frågor rörande riksdagsmannaval i allmänhet hänvisas till J. E. Nilsson, Borgarstån det (Sveriges riksdag 5: 1, Sthm 1934) s. 246 ff. 4. Riksdagsmannavalen under perioden 1719-1772 har utförligt behandlats av J. E. Nils son, Riksdagsmannavalen i Landskrona och Häl singborg under frihetstiden (Redogörelse för Högre Allm. Läroverket i Hälsingborg läsåret 1911-1912. Hbg 1912) s. 49 ff. Framställningen av frihetstidens riksdagsmannaval i Helsingborg vilar i allt väsentligt på detta arbete. I de fall andra källor anlitats, anges detta särskilt. — Rådst. prot.

1718 29.12, 1719 14.3, 22.6, 15.8, 17.10, 19.12, 1720 27.1, 1.6. 5. Rådst. prot. 1719 20.11, 2.12, 5.12, 12.12, 14.12, 19.12, 1720 20.6. 6. Rådst. prot. 1722 27.10, 5.11, 12.11, 1723 27.2, 26.3, 24.4, 29.6, 3.7, 11.11, 18.11, 1724 24.1, 8.2, 8.7. Inr. civilexp. reg. 1723 2.4, RA. 7. Rådst. prot. 1726 12.7, 1727 25.1, 25.9. 8. Mag. prot. 1730 27.8, 1731 2.1, 12.4, 15.6, 1.7. V. Millqvist, Svenska riksdagens borgarstånd 1719-1866 (Sthm 1912) s. 78. 9. Mag. prot. 1732 15.6, 1734 11.3, 19.3, 8.5, 1735 28.2. Millqvist, anf. arb. s. 78. 10. Rådst. prot. 1731 7.8, 16.8. Inlaga 1730 14.12, Städers akter 24: Helsingborg, RA. 11. Inr. civilexp. reg. 1732 24.3, 16.5, 1733 17.1, RA.

Styre/se och förvaltning 12. Rådhusrättsprot. 1738 10.4. Protokoll 1734 5.10, Utskottshandlingar vol. R 2594, RA. 13. Rådhusrättsprot. 1738 10.4. Modée 1:446 f„ IV: 2857. 14. Rådhusrättsprot. 1738 18.4, 3.5. Inr. civil exp. reg. 1738 26.4, RA. 15. Bouppteckningar, Petter Pihl 1766 6.5 o. ff., HS A: RM. SSLAHF 1875 s. 49 ff. 16. E. Follin, Helsingborgs historia, öfversedd och tillökat af P. Wieselgren (Upsala 1851), s. 426. Mag. prot. 1744 14.5, 19.5, 9.6, 11.6. 17. Skåne genom två sekler, utg. av H. Schiller (Falköping 1934) s. 99 f. 18. Rådst. prot. 1759 8.9, 15.9,3.1 1,8.12. 19. Mag. prot. 1738 19.1, 28.1. 20. Rådhusrättsprot. 1738 18.4. Mag. prot. 1738 18.4,22.11, 1739 14.3. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1720 19.8 p. 12, 1724 7.1 p. 2, RA. Millqvist, anf. arb. s. 78. Band IV: 2 s. 258 ff. 21. Mag. prot. 1740 25.8, 19.11, 1741 14.10. 22. Mag. prot. 1742 14.6, 1746 13.7. Inr. civil exp. reg. 1743 13.12, RA. Utdrag ur protokoll i rådkammaren 1746 7.11, landshövding Sjöblad till K. M:t 1746 16.7 jämte bilagor, allt i Borgar ståndets arkiv, RA. 23. Mag. prot. 1746 27.8, 1748 2.1. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg, 1741 25.8. Inlaga 1741 17.10, Utskottshandlingar vol. R 2744, RA. 24. Rådst. prot. 1761 18.7. 25. Rådhusrättsprot. 1751 8.7. 26. Rådhusrättsprot. 1744 25.4. 27. Rådhusrättsprot. 1743 23.12, 24.12. Bj. Beckman, Dalupproret 1743 (Gbg 1930) s. 78, 115 f. Fil. dr Alf Åberg har godhetsfullt lämnat mig upplysningar om innehållet i volymen Tyske Kancelli, Udenrigske Afdeling, Sverige vol. 294, DRA. 28. Rådst. prot. 1759 10.9, 12.9, 15.9, 26.9, 1.10, 3.10, 6.10. 29. Rådst. prot. 1759 3.10. 30. Mag. prot. 1760 31.5, 1761 21.1. H. Lind ström, Växjö stads historia 1719-1862 (Växjö stads historia 2. Växjö 1942) s. 37 f., 57 f., 66 If. 31. Rådhusrättsprot. 1760 17.7. Längden finns i Inneliggande handlingar, HSA:RM. 32. St. skr. och besvär, Helsingborg 1760 17.11, RA. Landshövding Stael von Holstein till K. M:t 1760 10.12, RA. 33. Rådst. prot. 1759 17.10, 9.11, 12.1 1, 3.12, 1761 19.11, 21.1. Särsk. rådst. prot. 1759 9.11, 12.11, HSA:RM. St. skr. och besvär, Helsingborg 1760 2.6, RA. Inr. civilexp. reg. 1760 17.6, 14.10,

RA. Under befordringsstriden hade mot Niclas Pripps lämplighet anförts att han hade så svag röst att man hade svårt att uppfatta vad han sade på rådstugan. Därför begärde han ett uttalande från borgerskapet på allmän rådstuga i juli 1760, var vid det framkom att man inte hade något att klaga på hans »förrättningar och målföre». Pripps svaga målföre kunde visserligen »vara honom själv be svärligt men likväl ej hindrar någon som honom hörer att kunna lätt fatta och inhämta herr råd mannens tal»! — Borgmästare Hans Unger fick 150 daler smt i arvode för valförrättningen (Rådst. prot. 1759 17.11). 34. Rådst. prot. 1761 21.1, 29.7, 21.10, 7.12, 1763 19.2. Inr. civilexp reg. 1760 13.11, RA. 35. Rådst. prot. 1767 18.5, 1770 12.9. 36. Rådst. prot. 1761 26.2, 28.2, 2.3, 3.3, 4.3, 5.3. 37. Rådst. prot. 1761 16.3,8.4, 1766 28.4, 10.5, 28.6, 1767 25.2. 38. Rådst. prot. 1761 passim. Rådhusrättsprot. 1738 18.4. 39. S. 278 ff. Band V: 1 s. 141 ff., 193 ff. 40. Rådst. prot. 1767 28.3, 1781 5.9, 1782 25.6. 41. Rådst. prot. 1789 21.12, 30.12, 1790 6.3, 3.7, 5.7, 14.7, 24.7, 31.7, 9.8. 42. Rådst. prot. 1764 13.10. 43. Rådst. prot. 1769 31.1. BÄ prot. 1769 31.1. Modée VIII: 7287. 44. Rådst. prot. 1769 27.2, 4.3, 8.3. BÄ prot. 1769 27.2. Inr. civilexp. reg. 1769 7.4, RA. 45. BÄ prot. 1769 14.6. 46. Rådst. prot. 1771 20.3. BÄ prot. 1771 20.3. 47. Rådst. prot. 1778 3.10, 1779 15.2, 6.3. Efter 1776 års myntreform var 1 riksdaler=48 skilling; 1 skillings 12 runstycken; 1 riksdaler spe cie motsvarade oftast 6 daler smt. — I den Pihl-Cösterska släktboken (avskrift i Helsingborgs stadsmuseum) har Fredrik Wilhelm Cöster an tecknat följande: »Jag har tvenne gånger varit riksdagsfullmäktig för staden, vid 1769 och 1778 årens riksdagar, och blev den sista gången av bor garståndet vald till deputerad i bankodeputationen. Vid samma riksdag föddes kronprinsen Gus tav Adolf och sedan hennes K. M:t gått i kyrkan efter prinsen (kyrktagits), blev en stor deputation av samtliga stånden utsedd att i underdånighet därtill lyckönska. Hela deputationen följdes åt och avlade först adeln, anförda av lantmarskalken, därnäst prästeståndet, så borgarna och sist bon deståndet, anförda av deras talmän, härefter sin lyckönskan i ett kort och vackert tal, samt blevo

Perioden 1718-1809 därefter både talmän och ledamöterna tillåtna att få kyssa drottningens hand. Ibland borgarståndets deputerade var jag av ståndet utsedd tillika med övriga ledamöter av denna deputation.» 48. Rådst. prot. 1786 8.4, 13.4, 15.4. 49. Mag. prot. 1789 3.1, 24.1. 50. Mag. prot. 1790 25.9, 1791 4.4. St. skr. och besvär, Helsingborg 1791 2.12, RA. 51. Mag. prot. 1792 3.1. 52. Rådhusrättsprot. 1792 13.3. Mag. prot. 1792 3.1, 9.7. 53. Rådhusrättsprot. 1792 16.7,22.12. 54. Rådhusrättsprot. 1793 13.3, 25.7. Inr. civil exp. reg. 1793 30.5, 13.6, 1805 6.9, RA.

55. Rådhusrättsprot. 1793 2.2, 4.2, 22.6, 26.6, 29.6, 13.7, 5.8. 56. Rådhusrättsprot. 1793 19.8, 11.11. Inr. ci vilexp. reg. 1793 17.10, RA. 57. Rådst. prot. 1794 20.1, 27.1, 1.2, 3.2. 58. Rådst. prot. 1794 12.1 1. 59. Rådst. prot. 1794 24.11, 10.12, 15.12. 60. Rådst. prot. 1794 22.12. 61. Rådhusrättsprot. 1796 18.5, 1799 28.10. Mag. prot. 1796 8.3. 62. Rådhusrättsprot. 1800 12.2. 63. S. 82 f., 126f., 130, 174 f., 221. Band V: 1 s. 202, 311 ff., 332.

MAGISTRATEN

J-IDIGARE HAR BERATTATS om hur Helsingborgs »handlande borgerskap» tillsammans med förmannen för borgerskapets äldste, handlanden Isaac Béen d. ä., år 1781 inlämnade en till K. M:t ställd supplik om lättnader i skyldigheten att från utlandet importera salt. Som motivering för sin framställning lämnade man en i starka ordalag hållen skildring av hur dålig stadens skeppsbro var och hur svårt det över huvud taget var att hålla någon sjöfart i gång på Helsingborg. Vi har sett hur denna framställning så när hade resulterat i att staden mist sin gamla ställning som stapelstad.1 Suppliken uppsattes vid en tidpunkt då borgerskapets äldste med Isaac Béen i spetsen ivrigt nagelfor borgmästare Cervins och magistratens sätt att förvalta stadens affärer. Därför tog man in i suppliken en anmärkning om att det av gammalt vid skeppsbron bars upp bropengar av ankommande varor men att dessa inte användes till sitt ursprungliga ändamål, nämligen underhållet av skeppsbron, utan till avlöning av magistraten. K. M:t hänsköt ärendet till kommerskollegium för yttrande och vad kollegiet anförde beträffande Helsingborgs ställning som stapel stad, har tidigare blivit skildrat. Men påpekandet om bropengarna gav kollegiet anledning att ifrågasätta om man inte »i rikets så kallade småstäder» borde helt och hållet avskaffa magistraterna och lägga dessa städer »under vederbörande lantdomares lagskipning och kronobetjäningens tillsyn». En fördel med detta skulle vara att man inte längre behövde avlöna några magistratsledamöter utan kunde använ da de inflytande inkomsterna till andra ändamål. Kollegiet gjorde alltså en princip fråga av de synpunkter som framförts i suppliken från Helsingborg. K. M:t ansåg det betänkligt att rucka på städernas privilegier och menade att en reform av detta slag krävde »borgerskapets eget frivilliga begivande». Följaktligen sände kommerskollegium i april 1782 ut ett cirkulär till landshövdingarna om att de från städerna i sina län skulle infordra yttranden angående »överflödiga sysslors indragande och lönebesparingar». Detta föranledde att man i Helsingborg samla des till allmän rådstuga den 25 juni 1782 i närvaro av landshövding Tage Thott. Vad som där från borgerskapets äldste anfördes rörande stapelstadsrätten, har vi redan sett. Liksom i fråga om stapelstadsrätten var de äldste på full reträtt också i 53

Perioden 1718-1809 fråga om sin kritik av magistraten. Man sade sig inte kunna förstå hur deras supplik gett anledning till förslaget om att magistraten skulle dras in, eftersom de »sådant aldrig på något ställe anmält», och de framhöll att »på stadens bekostnad ingen enda överflödig syssla eller ämbetsman lönas». Landshövding Thott påpeka de emellertid att de äldste vid ett tillfälle som detta inte hade rätt att tala å hela borgerskapets vägnar, då detta var närvarande och dessutom i verkligheten var de äldstes »principaler». På direkt tillfrågan förklarade sedan åtskilliga borgare, att de också önskade bibehålla magistraten och nuvarande stadsbetjäning »såsom varken överflödig eller umgängelig» med samma lönevillkor som förut.2 Landshövdingarna runtom i riket infordrade yttranden från städerna rörande förslaget om att avskaffa en del magistrater. När berättelserna bearbetades inom kommerskollegium, visade det sig att omkring tre fjärdedelar av städerna avvisade reformen. I april 1785 anmälde därför kommerskollegium till K.M:t att utred ningen givit negativt resultat, och därmed föll hela frågan. Helsingborg behöll alltså sin magistrat liksom en rad andra mindre städer i riket. Under hela 1700-talet bestod Helsingborgs magistrat av fyra rådmän förutom borgmästaren. 1723 års stora resolution på städernas allmänna besvär fastslog städernas frihet vid rådmansval. Valet skulle ske på rådstugan. Agitation före valet, t. ex. genom kringsändande av listor eller genom privata sammankomster i enskil da hus, var principiellt förbjuden. Den som vid valet fick de flesta rösterna skulle »presenteras» hos landshövdingen och landshövdingen var skyldig att utfärda fullmakt för honom, såvida han inte kunde anföra »lagajäv emot själva personen».3 Denna stadens frihet förblev inte oantastad från landshövdingeämbetets sida. Ett exempel härpå var utnämningen av Johan Dahlgren till rådman år 1721, som vi tidigare berättat om, men den kom ju innan 1723 års resolution utfärdats. Ett mera exceptionellt förfarande tillämpade landshövdingeämbetet i samband med utnäm ningen av Johan Pennet till rådman år 1751. Redan när Johan Dahlgren avled år 1748 anmälde Pennet sin önskan att bli »befordrad» från den stadsnotariepost han då innehade, men vid valet blev han förbigången. Handelsmannen och bolagskassören Andreas Cöster utsågs. År 1750 avgick Pennet som stadsnotarie. Följande år avsade sig Niclas von Dohren sin rådmanssyssla och magistraten förordnade Johan Pennet att biträda i rådhusrätten, tills ny rådman hunnit utses. Utan föregående val utfärdade nu landshövdingen fullmakt för Johan Pennet som rådman.4 Vid rådmansvalen hade inte bara borgerskapet utan också magistratsledamöterna rösträtt. År 1756 stadgades sålunda att borgmästarens röst skulle räknas likvär dig med »den högstes i skatteöre av borgerskapet» och en rådmans röst sättas till hälften av detta. Valen ägde rum på allmän rådstuga. Ibland förekom ingen votering utan magistraten och borgerskapet »förenade sig» om en lämplig person. Så skedde exempelvis när apotekaren Niclas von Dohren valdes år 1729 och stadsnotarien Hans Wittberg valdes år 1765. Vid andra tillfällen förekom votering. 54

Styrelse och förvaltning Så skedde vid valen av handelsmannen Simon Meisner (1725), stadsnotarien Niclas Pripp (1731), stadsnotarien Christian Ibsonius (1736), stadsnotarien Gustav Henrik Sylvius (1743), handelsman Andreas Cöster (1748), stadsnotarien Lars Matthias Gülich (1782) och färgaren Johan Fredrik Berg (1792). Voteringen kunde tillgå så, att de röstande muntligen avgav sina röster, vilka noterades i de båda röstlängder som fördes framme vid rådstugubordet. Vid rådmansvalet 1731 avlämnade emel lertid borgarna slutna sedlar »vilka alla uti borgerskapets närvaro blevo hopsamla de i en hatt samt sedan öppnade, genomsedda och uppräknade». Fr. o. m. år 1791 föreskrev ett kungligt cirkulär att kungörelser för att ha laglig verkan, skulle införas i »Stockholms Post-tidningar» — föregångaren till »Post- och Inrikes Tid ningar». Lediga borgmästar- och rådmansbefattningar liksom övriga offentliga tjänster i staden utannonserades i fortsättningen i tidningen. Tidigare hade man nöjt sig med lokala kungörelser och anslag.5 Ett par rådmansval under 1780- och 1790-talen vållade split och oenighet bland stadens invånare. En ledig rådmanssyssla söktes år 1782 av bl. a. stadskassören Johan Peter Tauson och handelsmannen Isaac Béen d. ä., vid den tiden förman för borgerskapets äldste och en oförsonlig kritiker av magistratens åtgärder, inte minst av stadskassörens förvaltning. Allt var upplagt för strid och det blev det. Vid valet fick Tauson 77 1/4 skattehåll och Béen 47 3/4. Tre andra sökande fick några få röster vardera. Mot varandra stod här två fraktioner inom borgerskapet. I den ena utgjordes kärnan av släkterna Pihl och Cöster och deras vänner. De leddes av handelsmannen Lars Engström, tidigare förman för borgerskapets äldste och svärson till handelsmannen Petter Cöster. Den andra bestod av Isaac Béens an hängare inom borgerskapet. Den senare gruppen överklagade valet, vilket ledde till att fullmakten för Tauson utfärdades först efter ett halvår, sedan besvären ogillats. Isaac Béen fann emellertid en annan utväg för att bli ledamot av magistra ten. År 1786 utverkade han hos landshövdingeämbetet rätten att bära »rådmans namn, heder och värdighet». Därmed följde varken några ämbetsåligganden eller några inkomster. Det enda uppdrag han fick, var att vid behov biträda vid accisrätten. Men efter rådmannen Johan Georg Meisners död år 1788 förordnades han utan föregående val av landshövdingen som ordinarie rådman och fick fullmakt på tjänsten. Ännu en gång hade sålunda landshövdingeämbetet korsat borgerskapets rätt att fritt välja rådman. Béen fick emellertid lägst rang av rådmännen och intog sålunda sista platsen, även efter sin motståndare Wilhelm Rander som blev rådman först året därpå.6 Rådmansvalet 1789 blev också omstritt. Vid voteringen fick handelsmannen Wilhelm Rander flest röster, 1433/4 håll, men valet överklagades och målet fördes ända upp till K.M:ts prövning. Randers främste medtävlare kyrkoinspektor Åke Hammar hade vid valet fått 109 V4 håll. Isaac Béen och hans anhängare inom borgerskapet röstade på Hammar. Genom att Béen nu var rådman, blev också 55

Perioden 1718-1809 magistraten oenig. Borgmästare Cervin och en rådman höll på Rander, medan Béen tillsammans med en annan rådman höll på Hammar.7 Wilhelm Rander avled år 1798 och valet av ny rådman efter honom blev lång draget och komplicerat, inte minst tack vare Isaac Béens agerande. Bland de sökande märktes stadsnotarien Christian Hellborg och stadskassören Andreas Pe ter Stähle, svärson till Isaac Béen. Vid valet, som leddes av borgmästare Ekerholm, erhöll Hellborg 158 V2 håll, handelsmannen Carl G. Hammar 96 V2 och Stähle 1 V2. Hammar överklagade valet. Ärendet drog långt ut på tiden och under mellantiden förordnade Ekerholm stadsnotarie Hellborg att presidera i kämnärsrätten som den ende disponible inom magistraten som var »litterat och avlagt specimina». Han började alltså att fungera som magistratsledamot. Besvären över valet gällde förmenta »olagligheter» som förekommit vid valtillfäl let. I striden drogs också in ett val av extra rådman som gjorts samtidigt. Ekerholm hade därvid tillåtit Isaac Béen att till extra rådman föreslå sin svärson Andreas Peter Ståhle, trots att Béen vid denna tid var suspenderad från allt deltagande i borgerskapets förhandlingar. Landshövdingeämbetet fann att på grund av jävsförhållanden borde valärendet ha handlagts inför särskilt utsedd magistrat. Över detta beslut anförde bl. a. Hellborg, Ståhle och Béen besvär hos K.M:t, som upp hävde det. Landshövdingeämbetet beslöt nu i stället att ogiltigförklara rådmansva let och befallde att nytt val skulle anordnas. Över detta beslut besvärade sig Christian Hellborg. Omsider avgjorde K. M: t ärendet i juli 1800 genom att fastslå, att inga olagligheter kunnat påvisas vid 1798 års val. Eftersom Isaac Béen under mellantiden hade avlidit och frågan om hans deltagande i valet inte påverkade Christian Hellborgs röstsiffra, skulle landshövdingen snarast utfärda rådmansfullmakt för denne. En ödets ironi ville att Hellborgs medtävlare Andreas Peter Ståhle vid denna tid redan blivit rådman. Genom Isaac Béens död hade en rådmanstjänst formellt blivit ledig och i början av juni 1800 utsågs Ståhle utan votering — trots att han hade två medsökande — till rådman.8 En nyvald rådman installerades i sitt ämbete vid en ceremoni på rådstugan. Under frihetstiden brukade borgmästaren leda denna och borgerskapets äldste var närvarande. Rådmannen Andreas Cösters installation år 1748 beskrivs ovanligt utförligt i protokollet. Han inträdde i närvaro av borgerskapets äldste inför den sittande magistraten. Hans rådmansfullmakt liksom landshövdingens uppdrag till borgmästare Petter Pihl att installera honom upplästes inför öppna dörrar. Borg mästaren förestavade rådmanseden, som Cöster avlade med två fingrar på den heliga skrift. Därefter erinrade borgmästaren Cöster om hans plikt att i sitt ämbete sig »så förhålla som kan svara emot magistratens och borgerskapets till honom havande förtroende». Sedan intog Cöster sitt »domarsäte» på rådstugan. Under den gustavianska tiden, alltså efter år 1772, var landshövdingen närvarande och ledde installationsakten. Enda undantaget utgjorde Christian Hellborgs installation 56

Styrelse och förvaltning i augusti 1800, då landshövding Gustav Fredrik von Rosen uteblev — men Hell borgs utnämning innebar ju som vi sett ett bakslag för landshövdingen.9 I regel innehade rådmännen sina befattningar till sin död. Om de på grund av ohälsa eller hög ålder hade svårt att bestrida de därmed förenade göromålen, kunde de under de sista åren åtnjuta »tjänstefrihet» men formellt stod de kvar i magistraten. På egen begäran beviljades några stycken avsked. Det var postmästa ren Lucas Lohman (1721), apotekaren Niclas von Dohren (1751) och handelsman nen Andreas Cöster (1761). Samtliga dessa hade som synes sin försörjning tryggad genom att de drev annan verksamhet vid sidan av rådmanssysslan. Suspenderad som rådman genom utslag av Göta hovrätt blev som vi förut sett Isaac Béen.10 Antalet magistratsledamöter kunde stundom bli decimerat, t. ex. vid längre tids sjukdom eller när borgmästaren vistades som riksdagsfullmäktig i Stockholm. I borgmästarens frånvaro förordnades vanligen äldste rådman som vice borgmästa re. Ett par undantag gjordes från denna regel, nämligen år 1771, då regementsauditören Gustaf Cervin förordnades som vice borgmästare under hans broders, borgmästare Niclas Cervins riksdagsvistelse, och år 1795, då postkommissarien Otto L. Wejlander tjänstgjorde som borgmästare under sex veckor, medan borg mästare Ekerholm var tjänstledig. Arrangemang av detta slag väckte missnöje bland rådmännen och vållade dessutom staden extra utgifter. Därför var de säll synta.11 Rättegångsbalken i 1734 års lag föreskrev att en rådhusrätt för att vara domför skulle ha minst fem ledamöter. Många gånger måste man därför vid förfall för enskilda rådmän »förstärka» magistraten och rådhusrätten, så att denna blev domför. Då adjungerades en eller flera personer, som fick avlägga domared. Enklast var att låta stadsnotarien eller stadskassören träda in, men ibland anlitades också lämpliga personer ur borgerskapet. Många av dessa kunde under ganska långa perioder delta i sammankomsterna. Ibland fann man det lämpligast att gå ett steg längre och utse extra ordinarie rådmän. År 1800 då det var aktuellt att »förstärka» magistraten menade borgerskapets äldste att man kunde nöja sig med att adjungera några lämpliga personer ur borgerskapet. Borgmästare Ekerholm påpekade då att han för sin del föredrog ordentligt utsedda extra ordinarie rådmän, därför att dessa till skillnad från enbart adjungerade personer ur borger skapet ej kunde undandraga sig att delta i möten med magistraten, rådstugurätten, sjötullrätten och accisrätten »vid alla förefallande tillfällen», vilket gav större stabili tet åt arbetet.12 Under Henrik Sylvius och Petter Pihl d.y:s tid som borgmästare utsåg i regel magistraten själv extra ordinarie rådmän. Vid något tillfälle förekom det att bor gerskapets äldste fick yttra sig. Niclas Cervin däremot höll allmän rådstuga för val även av extra ordinarie rådmän och detsamma gjorde Carl Gustaf Ekerholm. Den valde försågs med fullmakt av landshövdingen. Endast en gång vägrade landshöv57

Perioden 1718-1809 dingen acceptera den föreslagne. Det var år 1764, när Johan Peter Tauson blivit vald till extra ordinarie rådman. Orsaken till att landshövdingen gjorde svårigheter torde ha varit att Tauson dessutom var inte bara stadskassör utan dessutom stadsfiskal och utridare, en förening av tjänster som otvivelaktigt var anmärkningsvärd och sedan upphörde. Borgmästare Cervin måste dra ärendet inför K. M:t som år 1765 ålade landshövdingen att utfärda fullmakten. Också de extra ordinäre råd männen installerades vid en särskild ceremoni på rådstugan.13 De extra ordinarie rådmännen togs dels bland lämpliga borgare, dels bland stadens tjänstemän, i första hand stadsnotarierna och stadskassörerna. De extra ordinarie rådmännen hade sedan goda utsikter att vid uppkomna ledigheter bli valda till ordinarie rådmän. Under 1700-talet var det bara handelsmannen och postmästaren Erasmus Leche som aldrig från posten som extra ordinarie rådman avancerade till ordinarie. En följd av denna »befordringsgång» blev att det bland magistratens ledamöter alltid fanns ett par som vid sidan av rådmanssysslan drev någon borgerlig näring och hade burskap. Deras ekonomiska situation var betydigt gynnsammare än de rådmäns, som efter att ha beklätt stadsnotarie- eller stadskassörsposterna blivit valda till rådmän och därför bara hade sina knappa tjänsteman nalöner att leva på. Proportionen mellan antalet litterata rådmän — dvs. sådana som hade någon ämbetsmannarutin och juridisk utbildning — och antalet illiterata, vilka senare valts bland borgerskapet, försköts något under 1700-talet. År 1720 hade tre av rådmän nen burskap om köpmän, nämligen Johan Cöster, Petter Pihl d.ä. och Anthon Berendt Rugerödt. Den fjärde rådmannen var postmästaren Lucas Lohman. Samt liga fyra rådmän hade sålunda egna inkomster vid sidan av rådmanslönerna. År 1750 däremot hade av rådmännen bara Andreas Cöster burskap som köpman. Niclas Pripp var visserligen köpmansson men drev själv bara tobaksspinneri för vilket han till staden betalade »kontingent». Detsamma var fallet med Johan Pennet, tidigare stadsnotarie, som en kort tid för »en liten borgerlig rörelse och handels brukande» erlade avgift till stadskassan. Ingen av dessa två hade alltså burskap. Den fjärde rådmannen, Gustav Henrik Sylvius, tidigare stadsnotarie, var hänvisad till att helt leva på sin rådmanslön. Magistraten hade sålunda fått en något mera byråkratisk prägel än trettio år tidigare. Men vid 1700-talets slut övervägde det byråkratiska elementet helt. Tre av rådmännen, Johan Peter Tauson, Christian Hellborg och Andreas Peter Ståhle, hade samtliga gjort karriär som tjänstemän. Den fjärde rådmannen var färgaren Johan Fredrik Berg som emellertid under långa perioder uppgav sin borgerliga näring.14

Under rådhusrättens och magistratens jurisdiktion låg Helsingborgs stad och landsförsamling. Sedan fäladsmarken i slutet av 1780-talet blivit uppmätt, kartlagd

Styrelse och förvaltning och skiftad, så att stadens utägor erhållit fastlagda gränser, var det lättare än tidigare att klart fastslå hur långt ut på den kringliggande landsbygden som magistratens myndighet sträckte sig. Genom en kunglig resolution hade det år 1689 fastslagits att kämnärsrätten i Ängelholm skulle som första appellationsinstans ha rådhusrätten i Helsingborg. Magistraten hade också i slutet av 1600-talet åtskilliga administrativa bestyr i Ängelholm. År 1719 begärde ängelholmsborna hos K. M:t att få egen rådhusrätt, bestående av borgmästare och två rådmän. K. M:t lät då kommerskollegium, Göta hovrätt och landshövdingen i Kristianstad yttra sig om ett förslag att Ängelholm »till justitiens främjande» skulle kunna »sammanfogas» med Båstad, men den tanken uppgavs snart. I stället bekräftades i en kunglig resolution år 1720 det äldre skicket att kämnärsrätten i Ängelholm närmast lydde under Helsingborgs rådhus rätt. Följden blev att också under de följande decennierna åtskilliga utslag av Ängelholms kämnärsrätt överklagades vid rådhusrätten i Helsingborg. Magistra ten fick stundom också i uppdrag att rätta till fel och försumligheter som begåtts i Ängelholm. Detta ledde till att enskilda magistratsledamöter då och då i tjänste ärenden fick resa dit. På rådstugan i Helsingborg togs däremot upp ett par ärenden som gällde mera fundamentala frågor i »fläcken» Ängelholms förvalt ning. Det var år 1724 då Ängelholms åtta av invånarna valda äldste klagade över att de utsattes för förtal, då man påstod att de inte vårdat sig om »fläckens» allmänna bästa. Året därpå måste rådhusrätten i Helsingborg döma i ett tvistemål mellan Ängelholms kämnär och invånarna där.15 På 1760-talet gjorde ängelholmsborna ett nytt försök att bli fria från ställningen som »fläck» under Helsingborgs rådhusrätt och magistrat. Dessutom ansökte man om stapelstadsrätt. Den 29 januari 1767 beviljade K. M:t Ängelholm rättigheten att ha egen stadsrätt men däremot inte magistrat i egentlig mening. Ordföranden i stadsrätten kallades justitiarius men började under 1800-talet bära titeln borgmäs tare. I mars 1767 meddelade Göta hovrätt i skrivelse till Helsingborgs rådhusrätt att som en följd av K.M:ts beslut skulle den domsrätt som rådstugurätten dittills haft uti alla både civila och kriminella mål, »vilka från stadsrätten i Ängelholm gått till denna domstol» i fortsättningen helt upphöra. Ängelholmsbornas försök att erhålla stapelstadsrätt misslyckades däremot, som vi tidigare sett.16 Magistraten handlade »politioch ekonomiärenden», dvs. hade uppsikt över och fattade beslut rörande stadens näringar och hade tillsyn över byggnadsverksamhet, brandskydd, renhållning och allmän ordning över huvud taget. Som rådhusrätt var den domstol över stadens invånare. De efterlämnade protokollen är därför dels justitieprotokoll eller rådhusrättsprotokoll, dels politioch ekonomiprotokoll eller magistratsprotokoll. De förra insändes årligen i avskrifter — renovationer — till Göta hovrätt, de senare till kommerskollegium. Under 1700-talet fungerade magi straten också som hallrätt, dvs. hade uppsikt över stadens fabriker och manufaktu-

Perioden 1718-1809 rer. Först år 1803 organiserades, som vi förut sett, en särskild hallrätt i Helsing borg. Ett par magistratsledamöter deltog i accisrättens, posträttens och sjötullrät tens sammanträden. Sjömål, dvs. sjöförklaringar om förlisningar och strandningar, tvister om bärgning och vrakgods etc., skulle egentligen handläggas inför en särskild sjörätt, men rådhusrätten i Helsingborg fungerade som sjörätt. Avskrifter av hallrätts-, sjörätts-, accisrätts- och sjötullrättsprotokollen insändes till kommers kollegium.17 I skildringen av näringspolitiken, handeln, hantverket och manufakturerna har redan berörts de möjligheter magistraten hade för att på olika sätt kunna ingripa för att skydda stadens intressen och öva tillsyn över de enskilda näringsidkarna. Vi har också sett hur magistraten ansvarade för ordningen i stadens vångar, utfärda de förbud mot lösgående kreatur och höll uppsikt över hur stadens jord dispone rades. Inför magistraten handlades en rad byggnadsfrågor. Tomter skulle utsta kas, tvister rörande olämplig bebyggelse avgöras och gatorna inom den egentliga stadsbebyggelsen hållas i stånd. Med stadsfiskalens hjälp vakade magistraten över att husägarna höll gatustycket utanför sina fastigheter i stånd, rensade upp ränn stenarna, höll gatan ren, lät skotta undan snö och hacka bort is osv. Protokollen vittnar om vilket problem avloppsvattnet ofta har varit. Rännstenarna löpte ännu i början av 1700-talet längs mitten av gatorna, som därför ofta blev fyllda av vatten vid ymnig nederbörd eller snösmältning. Under senare hälften av 1700-talet börja de man bygga om gatorna och lägga rännstenar på ömse sidor om körbanan, som därigenom blev torrare. Detta vållade husägarna både arbete och utgifter, varför man var tvungen att börja med Storgatan och efter hand ta en gatustump i sänder, för att inte stöta på alltför stark ovilja från husägarnas sida.18 Särskilda omsorger ägnades »stadens springkälla» eller »springposten», dvs. det vattenflöde som under århundraden hade flutit ned mot sjön genom Strömmen. Till en början löpte vattnet i ett öppet dike, i vilket stadsborna ibland kastade sopor och annat avfall. År 1722 måste magistraten förbjuda detta, därför att man befara de uppdämning av vattenflödet och översvämningar. Trettio år senare omtalas att en del av rännan, där vattnet löpte fram, hade blivit stensatt. Fortfarande missbru kades källan, så att magistraten år 1743 vid 10 daler smt i vite måste förbjuda att man tvättade kläder i den eller förrättade »andra sölaktiga sysslor» och att »pojkar och andra vanartiga» kastade sten i brunnskaret, så att detta höll på att bli igenfyllt och kanalen tillstoppad. Femton år senare hotade man tjänstefolk som kastade »skäreviskor» i brunnskaret, med att de skulle sättas i stocken och deras husbönder få böta 10 daler smt.19 I sin »Skånska resa» skrev Carl von Finné år 1749: »Källan i Helsingborg norr om staden, där landsvägen går österåt, är en av de präktigaste, som med ett starkt och stadigt språng springer upp genom en pumpstock högt över jorden. Vattnet som är mycket rent, klart och behagligt och kan i flera år bevaras oförändrat, föres

Styrelse oeh förvaltning härifrån i buteljer till Stockholm och andra orter att drickas vid måltiderna. Ifrån denna källa har ock herr borgmästaren Pihl låtit leda vattnet till en artig fontän jämte gatan mitt för sitt fönster.» Den av Petter Pihl inrättade »springpumpen» kallade också »schlyterska källan», därför att den stod söder om framlidne råd mannen Herman Schlyters gård, nuv. Henckelska gården, och öster om Norra Storgatan eller m.a.o. mitt emot nuv. Gamlegård, där borgmästaren bodde. Att vattnet uppskattades i vida kretsar är omvittnat inte bara av Linné. År 1795, då den unge Gustav IV Adolf och hans farbroder hertig Karl vistades vid husarlägret på Herrevadskloster, beordrade landshövdingen att två fat »Helsingborgsvatten» skulle sändas dit. Om vattnet skriver Linné också, att »det kunde ock ledas genom underjordiska kanaler till torget att där springa uti en fontän». En anordning av detta slag blev längre fram verklighet i Helsingborg. Vi har förut berättat om hur vattenledningar från »springkällan» 1777 byggdes till det nyanlagda kronobränneriet vid västra änden av Stortorget och år 1805 nyttjade man dessa ledningar för att dra fram vatten till en fontän på Stortorget som man då uppförde strax öster om rådhuset.20 Magistratens omsorger om den allmänna ordningen kunde sträcka sig in på de mest skilda områden. Man nyttjade exempelvis enris i brygghusen och strödde hackat enris på de nyskurade trägolven. Stadsborna högg enris »på backarna» utanför staden och år 1764 måste magistraten förbjuda, att man högg mera än vad som oundgängligen behövdes, för att inte enbuskarna skulle bli utrotade.21 Man höll på att allt skulle vara tyst och lugnt i staden efter aftonringningen vintertid kl. 9 och sommartid kl. 10. År 1721 varnades sålunda en skomakare för att han en lördagskväll haft gäster som sorlat och vållat tumult och bl. a. spelat bräde till sent på kvällen. Sällskapet hade upptäckts av en militärpatrull ur garniso nen. »Oljud och förargelse» vållades ofta av att stadens krögare höll öppet till ut på natten. De var ålagda att stänga sina lokaler kl. 9 på kvällen. Inte heller var det tillåtet att hämta öl hos dem om söndagarna, men ofta bröt man mot dessa förbud. På 1790-talet klagade man över att maskerade och utklädda personer strök om kring på gatorna och skrämde bl.a. »hederliga fruntimmer». Magistraten menade att fridstörarna var lärpojkar och drängar och ålade därför hantverksmästarna och övriga husbönder att hålla dem hemma om kvällarna för att undvika stoj på gatorna.22 Av gammalt sökte myndigheterna förhindra att »löst folk», dvs. tjänare utan fast anställning, vagabonderande personer, yrkeslösa eller avsigkomna individer, up pehöll sig i städerna, där de ofta i brist på annat slog sig på tiggeri. Gång efter annan inskärpte magistraten att det var husägares och hushållsföreståndares skyl dighet att hos magistraten anmäla, om man inhyste främmande personer hos sig för längre tid, och underlät man att göra detta riskerade man att få böta 10 daler smt eller längre fram 1 riksdaler 32 skilling specie. »Värdarna» kunde också

Perioden 1718-1809 åläggas att svara för de kronoskatter som de inhysta eventuellt resterade med på annat håll. Stadsfiskalen och stadsbetjänterna beordrades då och då att ägna de »lösa personerna» särskild uppmärksamhet inom staden. En räfst som gjordes år 1735 med »lättingar och löst folk» visar vad för slags människor som kunde fastna i myndigheternas nät. Då träffade man på en korpral och fyra soldater, tillhörande ett militärförband, som nyss lämnat staden, en soldathustru, vars man vistades i Stralsund, en f. d. artillerist som ville bli handskmakare men på grund av »lättja och liderlighet» var utan arbete, samt en ensam kvinna med dotter och ett »löst kvinnfolk» som var hans följeslagare.23 En brokig provkarta på de »ekonomi- och politiärenden» som magistraten hade att handlägga, får man i några kungörelser som utfärdades i februari 1806. De gällde inte bara renhållningen på gator och allmänna platser och gängse förbud mot upphandling av viktualier och ved annorstädes än på torget utan också förbud mot »otillbörligt och hastigt körande och ridande» på gatorna, mot olovligt skju tande inom stadens område, mot tobaksrökning utomhus och mot att hundar sprang lösa i staden om kvällarna efter det att det blivit mörkt. Särskild uppmärk samhet — det var ju vinter med is och snö — ägnades den »s. k. skuttningen» som småpojkar höll på med på gator och gränder med hjälp av »smärre därtill inrättade kälkar», vilket vållade halka på gatorna och besvär för både åkande och gående. Föräldrar och husbönder tillhölls att hindra detta ungdomens »vådliga tidsför driv». Den som ertappades med att »skutta» på gatorna, »hela den s.k. Långvin keln härunder inberäknad», skulle fasttagas av stadsvaktkarlarna. Själv skulle han hållas i arrest sex timmar och hans släde slås sönder.24 Rådhusrättens och magistratens egentliga arbetsår började först i februari. LTnder januari månad hölls sammankomster — ibland bara en gång i veckan — för att sköta löpande ärenden och eventuellt handlägga något brådskande mål. Den »ordinarie sessionen» inleddes i februari med magistratspredikan eller »dompredi kan» av stadens kyrkoherde i Mariakyrkan. Därefter samlades borgerskapets äldste inför magistraten och man utbytte välgångsönskningar. Ordinarie rättegångsdagar var måndagar, onsdagar och lördagar, men när brådskande ärenden anmäldes, hölls sammanträden också andra dagar. Förhandlingarnas början tillkännagavs genom att man klämtade i Mariakyrkans storklocka kl. 10 förmiddagen. Likaså klämtades kl. 4 eftermiddagen för att markera, att förhandlingarna återupptogs efter middagsuppehåll. I samband med påsk- och pingsthelgerna gjordes ofta kortare uppehåll. I regel hölls inte heller sammanträden, när det var marknad i staden. LJnder rötmånaden (den 23 juli—23 augusti) sökte man undvika att ta upp vidlyftigare ärenden till behandling. Rutinmässiga ärenden handlades då i närvaro av bara en eller ett par magistratsledamöter samt stadsnotarien.25 Rådhusrättens beslut förelåg i form av utskrivna domar, magistratens beslut i politioch ekonomiärenden vanligen som resolutioner. I de fall då magistraten 62

Styrelse och förval*ning

Detalj ar den »situationscharta» som garnisonens officerare år 1778 skänkte till stadens rådhus. Vid Stortorgets västra ände syns de byggnader som hörde till det nyanlagda kronobränneriet. Söder om bränn eribyggnaden syns »corps de guarde» (högvakten) med en vaktpost utanför. Vid torgets sydsida låg också stadens båda gästgiven er. På skeppsbron avfyrar en artillerist kanonerna i batteriet och örlogsflagga är hissad för att hälsa ett förbipasserande fartyg. En patrull husarer till fots kommer marscherande över torget. Helsingborgs Stads museum.

önskade rådgöra med några av stadens invånare eller varna dem eller utdela befallningar, kallades vederbörande upp på rådstugan genom stadstjänarnas för sorg. För kungörelser fanns en anslagstavla på rådhuset, men viktiga påbud och kungörelser lästes också upp i både Mariakyrkan och hospitalets kyrka. Liksom

Perioden 1718-1809 tidigare lämnade prästmännen tillbaka handlingarna med påteckning om att de lästs upp, men på 1770-talet började kyrkoherden Hans Bergeström att behålla akterna. I stället lämnade han månadsvis till magistraten bevis om att kungörelser na blivit lästa.26 I början av 1700-talet följde man fortfarande bestämmelserna i de medeltida stads- och landslagarna både i fråga om rättskipning och allmän förvaltning. På Helsingborgs rådstuga fanns dessa lagar bara i ett exemplar, vilket vållade dröjsmål och besvärligheter när kämnärsrätten sammanträdde och man ibland i tvistiga mål måste läsa lagtexten och låna den från rådstugan, »då mycken tid under tiden gått bort innan nycklarna kunnat igenfås till rådstugan och dessa böcker därifrån blivit avhämtade». År 1734 beslöt man därför att inköpa »nödiga lagböcker». Samma år antog nämligen ständerna omsider ett nytt stort lagverk, 1734 års lag, på vilket man arbetat i flera decennier. Det skulle börja tillämpas fr.o.m. år 1736 och Göta hovrätt ålade då städerna inom dess jurisdiktion att anskaffa två exemplar av den nya lagboken, ett för rådhusrätten och ett för kämnärsrätten. År 1742 började kanslirådet R. G. Modée från trycket utgiva en samling av alla »publique handling ar, placater, förordningar, resolutioner och publicationer» som utkommit fr.o.m. december 1718. Verket fortsattes också efter Modées död och kom att omfatta åren 1718-1794. Magistraten beslöt redan år 1748 att subskribera på två exemplar av lagsamlingen.27 Böckerna skulle tillsammans med stadens protokoll och handlingar förvaras i rådhusets arkiv, men liksom före 1718 var det ofta illa beställt både med förvaring en och ordningen. Detta gällde framför allt före 1799, innan man kunde flytta in i stadens nya rådhus. Vi har förut talat om hur borgmästare Petter Pihl d.y. hade liggande i sitt hem en stor mängd offentliga och privata handlingar. Också stadsnotarierna tog ofta hem handlingar, förmodligen för att utföra en del arbete i hemmet. När exempelvis stadsnotarien Peter Röring d.y. hade dött, överlämnade hans son år 1728 under försegling en hel kista med dokument, som förvarats i hemmet men tillhörde staden. Likaså hade rådmannen Hans Wittberg under sin tid som stadsnotarie åtskilliga akter liggande hemma hos sig. Borgmästare Cervin uppmanade honom år 1779 att lämna dem från sig, men ännu vid hans död år 1781 låg fortfarande åtskilligt kvar i sterbhuset. Rådmannen Gustav Henrik Sylvius fick i uppdrag att ordna papperna, som var skadade av fukt och ohyra, och han skulle dessutom bringa reda i stadens arkiv. Sylvius tog alltsammans hem till sig. När han en tid efteråt dog, måste därför arkivalierna tas ut från sterbhuset och de befanns fortfarande vara oordnade. Sedan skulle rådmännen Johan Peter Tauson och Lars Matthias Gülich försöka att bringa något slags ordning till stånd, men de fick inte mycket uträttat. År 1787 fick dåvarande »handlingsskrivaren», sedermera stadskassören Carl Paulus Kempe i uppdrag att ordna arkivet, men inte heller han fullgjorde någonsin åliggandet. År 1791 erbjöd sig extra landskanslisten, seder-

5 tyr else och förvaltning mera rådmannen Christian Hellborg att mot ett arvode tjänstgöra som arkivarie och ordna upp arkivet. På grund av medelsbrist ansåg sig borgerskapets äldste inte ha råd med att anställa honom.28 Före 1799 disponerade staden inte någon säker arkivlokal. År 1743, när man befarade ett danskt överfall, lät borgmästare Pihl samla hop auktionshandlingarna, som förvarades hemma hos rådman Johan Dahlgren, för att de skulle kunna hållas i beredskap »till avleverering på något säkert ställe, om något fientligt sig yppa skulle». Själv ämnade borgmästaren tydligen dra försorg om stadens övriga hand lingar. De gamla rådhuslokalerna lämnade man år 1797 och till en början flyttades arkivet till borgmästare Ekerholms hus. Stadskassör Andreas Peter Ståhle, som för tillfället vikarierade som stadsnotarie, fick i uppdrag att mot arvode ordna arkivet, som »tid efter annan tilltagit i oredlighet». Sedan det nya rådhuset tagits i bruk i början av år 1799, flyttades arkivet dit till en särskilt inredd lokal, men handlingarna befann sig fortfarande i oordning. Borgerskapets äldste erbjöd då år 1804 stads kassören Fredrik Krakau att bli aktuarie med 25 riksdaler banko om året i arvode. Som villkor satte man att Krakau också förde de äldstes protokoll, men detta ville inte denne, och därmed föll saken. Men de äldste var bekymrade, därför att arkivalierna var vanvårdade och »alldeles fördärvade och uppruttna av fuktighet». Man var nu villig att anställa en aktuarie med 16 riksdaler 32 skilling banko i årslön och vice stadsfiskalen Isaac Béen d.y. åtog sig uppdraget. Han fick speciell befall ning att genast gripa sig an med stadens arkiv. Aktuarien skulle också renskriva rådstuguprotokollen. Lägger man därtill att Isaac Béen snart utsågs till ordinarie stadsfiskal, förstår man att han inte kunde få mycken tid övrig för arkivgöromål. År 1811 avsade han sig uppdraget och anmälde att han inte tagit särskild befatt ning med detsamma, därför att han »icke funnit förmånen svarande emot besvä ret» .29 Som förut omtalats förlorade Helsingborg sitt stora stadssigill, präglat år 1584, i samband med att Magnus Paulin i början av 1680-talet suspenderades från borgmästarsysslan. I fortsättningen nyttjade man ett mindre sigill som tillverkats år 1606. Men år 1738 anskaffades åter ett stort sigill, som utformats med 1584 års stadssigill som förebild, dock utan att stämma överens med detta i alla detaljer. Detta ersattes år 1841 av ett nytt som i allt väsentligt var en kopia av 1738 års sigill. Kämnärsrätten fick för första gången ett eget sigill år 1737. Sedan det blivit otydligt på grund av rost, anskaffade man ett nytt år 1803. En nyhet var också att notarius publicus år 1801 erhöll ett eget sigill. Utkastet till detsamma gjordes av stadsnota rien Carl Öhrn. Som motivering för inköpet anfördes att de flesta städer i riket hade ett sådant sigill men att Helsingborg ännu inte skaffat sig något.30 Vi har tidigare sett att Helsingborg aldrig under den karolinska tiden erhöll någon officiellt fastställd lönestat för stadens magistratsledamöter och tjänstemän. 5—H risinghorgs historia V: 2

Perioden 1718-1809 I början av 1700-talet disponerade man som en följd av gammal hävd eller av kungliga resolutioner, avgivna efter 1658, en del medel och förmåner som kom magistratsledamöterna till godo. Vid riksdagarna 1719 och 1723 gjorde riksdagsfullmäktigen borgmästare Henrik Sylvius framställningar om att dessa inkomster borde ökas. K. M:t hörde både kammarkollegium och kommerskollegium i saken, och från kammarkollegiets sida erkände man det berättigade i stadens begäran och påpekade att andra städer njöt större intäkter än Helsingborg, men till något positivt resultat ledde inte stadens hemställan.31 I stället fattades ett viktigt principbeslut i Helsingborg år 1725. Borgerskapets äldste begärde i april detta år upplysningar om hur man använde de bro-, vägare-, mätare-, hamn- och stämpelpengar som Helsingborgs stad hade rätt att uppbära. Skeppsbron behövde repareras och man utgick från att bropengarna borde anslås till det ändamålet. Magistraten svarade, att det vore bättre om man i fortsättningen ville »utsätta en viss lön för magistraten», som då i gengäld var beredd att avstå sina traditionella »revenyer»: bro-, vägare-, mätare-, hamn- och stämpelpengarna, sta dens andel i sakörena, källarfrihetsmedlen, den staden tillfallande andelen av accismedlen samt ordinarie tolag och inkvarteringstolag. De äldste ansåg emellertid att staden »i dessa beträngda tider» inte hade råd att bevilja fasta löner åt magi stratsledamöterna. Det vore bättre om magistraten behöll sina »revenyer», dock med undantag av tolagsmedlen. Ärendet togs upp till behandling på allmän rådstuga den 9 juni 1725. Det församlade borgerskapet delade de äldstes uppfattning att magistraten på grund av tidsläget borde få behålla sina »revenyer». Men man gjorde några jämkningar och preciseringar. Enligt 1660 års resolution skulle en del av bropengarna använ das till »stadens publika byggnader och andra tarvor». Borgerskapet utfäste sig nu att bekosta underhållet av »publika byggningar», så att magistraten skulle få bro pengarna oavkortade. I fråga om tolagsmedlen höll man fast vid att staden skulle av dem få hjälp bl. a. till hyra av lokaler för sjötullkammaren, men »om Gud skulle behaga staden i handel och vandel förkovra och tolagen föröka», då kunde magi stratens lönevillkor förbättras på denna punkt. Just vid mitten av 1720-talet hade staden — som tidigare berättats — svårigheter att skaffa godtagbara lokaler för sjötullkammarens personal. I början av 1730-talet löstes lokalfrågan så, att tull kammaren inrymdes i samma fastighet som rådstugan, alltså i en av de »publika» byggnader som borgerskapet åtagit sig att bekosta, och därigenom kunde en större del av tolagsmedlen gå till magistratslönerna i fortsättningen. 1725 års beslut reglerade magistratsledamöternas löneförmåner ända fram till början av 1800-talet.32 Redan under dansk tid hörde ett par jordar, Änghaven och Viskängen, till borgmästare och råd. Alltsedan 1680-talet delades intäkterna från Viskängen så, att borgmästaren tog 2/3 och ordföranden i kämnärsrätten 1/3. Genom en kunglig

Styrelse oeh förvaltning donation år 1685 erhöll magistratsledamöterna ämbetsjordar på den mark i Möllevången, Tornvången och Slottsvången, där slottets fästningsverk legat före raseringen. I början av 1700-talet hade kommendanten Per Hård med magistratens

Lantmätaren Johan Isbergs karta över Helsingborgs magistrats ämbetsjordar år 1810, enligt kopia utförd av Isberg själv. För jordarna och fiskdammarna i Möllevången, Tornvången och Slottsvången, som syns till vänster på kartan, kan hänvisas till detaljerade uppgifter vid kartskissen i band IV: 1 s. 369, där också flera av innehavarna redovisas. Till höger på kartan syns Anghaven och Viskängen. Helsingborgs stads arkiv, Landsarkivet, Lund.

samtycke fått bruka 4 eller 5 tunnland av löningsjordarna, »ett stycke kring tornet och gamla fästningen beläget», och sedan tillägnade sig hans efterträdare Peter Lannerstierna samma jordstycke i tron att det ingick i kommendantens löneförmå ner. Först efter Karl XII:s död återfick magistraten denna del av löningsjorden genom en kunglig resolution år 1720. Därefter disponerade magistraten åter all den ämbetsjord som donerats år 1685. På borgmästarens lott föll omkring 12 67

Perioden 1718-1809 tunnland och på var och en av rådmännen omkring 6 tunnland. År 1787 uppskat tade borgerskapets äldste den totala arealen av samtliga löningsjordar — alltså inklusive Änghaven och Viskängen — till »några och 60 tunnland».33 I början av 1720-talet hade Slottsvången och Tornvången blivit »tillsammans och samfällt inhägnade», men en gammal stengärdsgård längs gränsen mellan vångar na gick tvärs över den areal som upptogs av ämbetsjordarna. År 1737 revs den ned som »alldeles onyttig och obruklig» och stenen nyttjades som fyllning i skeppsbron. Vanligen var jordarna utarrenderade mot årliga avgifter till några av stadens invånare som brukade dem. Ett speciellt avtal ingicks år 1804, rörande den sydli gaste jorden, där det rann en bäck, vars vatten kunde samlas upp bakom en hålldamm. Greve Eric Ruuth önskade nyttja vattnet för att driva en vattenkvarn vid sina fabriker och han avtalade därför med ämbetsjordens dåvarande innehavare, rådmannen Christian Hellborg, om att få bruka området kring bäcken, mätande 427 alnar i omkrets, mot att årligen i arrende erlägga en tunna god råg. Eftersom avtalet skulle gälla även under Hellborgs efterträdares tid, begärde man K. M:ts stadfästelse av avtalet. Den kom år 1805.34 I samband med en skattereform år 1801 föreskrevs det att ämbetsjordarna skulle skattläggas. Från magistratens sida sökte man befrielse från detta med motivering en att jorden i så fall »skulle giva innehavaren föga inkomst». K. M:t resolverade emellertid år 1802 att jordarna skulle taxeras efter »beskaffenhet och godhet» liksom all annan jord. I samband med de diskussioner som fördes under åren 1799-1803 om möjligheterna att öka stadens inkomster genom att dela upp fäladsmarken i lotter och utarrendera dessa till enskilda, föreslog magistraten att vid uppdelningen 12 tunnland fäladsjord borde läggas ut åt borgmästaren och 6 åt var och en av rådmännen. Som vi tidigare sett, blev detta förslag aldrig beaktat, när man omsider lät lantmätare dra upp gränser för de enskilda »farmerna» på fäladen.35 Enligt en redogörelse av magistraten från år 1738 brukade de i pengar inflytan de »revenyerna» uppgå till så pass mycket att borgmästaren om året kunde få omkring 80 daler smt och varje rådman omkring 40, men beloppen varierade efter omständigheterna och konjunkturerna, därför att åtskilliga av intäkterna vilade på varor som omsattes i staden eller fördes över dess skeppsbro. Vi skall något utförligare behandla var och en av dessa inkomsttitlar.36 År 1658 hade Helsingborgs magistrat beviljats källarfrihet, dvs. tullfri import av en viss kvantitet öl och vin till stadskällaren. Grunderna för beräkning av källarfriheten ändrades år 1689 därhän, att rättigheten per år skulle avkasta högst 64 daler 5 öre smt. Denna summa skulle avkortas i stora sjötullens räkenskaper och tillfalla magistraten. Vid 1746-1747 års riksdag föreslog borgmästare Petter Pihl att man skulle återgå till den gamla ordningen före 1689, så att de i 1658 års privilegiebrev angivna mängderna öl och vin i stället skulle få importeras tullfritt, men förslaget

Styrelse och förvaltning avvisades. Yid riksdagen 1760-1762 gjorde man från stadens sida ett försök att utverka en uppräkning av källarfrihetsmedlen men misslyckades.37 Under 1720-talet avtalade magistraten med någon enskild handlande att denne ensam skulle få hålla vinkällare i staden och vid tullbehandlingen av importerade viner få tillgodoräkna sig källarfriheten mot att han kontant varje år till magistra ten inbetalade 64 daler 5 öre smt. Sådana avtal slöts bl. a. med vinhandlaren Hans Michel Butner och handlanden Jonas Nyberg från Halmstad. Längre fram arren derade rådmannen Niclas Pripp källarfriheten och år 1742 erbjöd han sig att under tio års tid årligen betala 100 daler smt, om magistraten kunde lova att ingen annan vinkällare fick finnas i staden. Efter fyra år sade emellertid Pripp upp avtalet och magistraten övergick till att låta stadens handlande gemensamt nyttja källarfri heten mot den sedvanliga årsavgiften av 64 daler 5 öre smt.38 I slutet av 1760-talet påbörjades inom kammar- och kommerskollegierna till sammans med statskontoret en utredning om städernas inkomster, bl. a. om käl larfrihetsmedlen. I en inlaga föreslog Helsingborgs magistrat att källarfriheten borde bli »skäligen förbättrad och tillökt». De tre ämbetsverken tog god tid på sig, så att en ny ordning kunde införas först efter år 1777. Någon höjning av beloppet var det inte tal om, utan i fortsättningen skulle på Helsingborgs lott falla 21 riksdaler 18 skilling 6 runstycken specie — varvid 1 riksdaler sattes lika med 3 daler smt. Men viktigare var att pengarna framdeles skulle utgå som ett kontant bidrag ur statsmedel och utanordnas från lantränteriet i Malmö. År 1815 uppräknades beloppet till 32 riksdaler 3 skilling 9 runstycken banko och lades i sin helhet till borgmästarens avlöning.39 År 1658 hade Helsingborgs stad också beviljats en sjättedel av de i staden fallande husbehovs- och saluacciserna. I gengäld var staden fram till år 1776 skyldig att underhålla tullbommar och staket kring staden samt också att svara för att det fanns tullhus. Vi har redan sett hur detta vållade kontroverser med generaltullarrendesocieteten på 1720- och 1730-talen. En viktig förändring innebar det därför, att städernas andel i accismedel och bakugnspengar fr.o.m. år 1748 enligt en kunglig förordning utgick med ett stående belopp, beräknat efter medeltalet för de fyra sistförflutna årens uppbörd. Detta gav Helsingborg i fortsättningen 55 daler smt — längre fram 9 riksdaler 8 skilling specie — om året. Denna inkomst bortföll med utgången av år 1810 i och med att lilla tullen och acciserna avskaffades genom ett riksdagsbeslut.40 Traditionellt hade rådhusrätten rätt till en del av de utdömda böterna. Man skilde mellan treskiftesböter, då beloppet delades mellan kronan, målsäganden och staden, och ensaksböter som odelade tillföll en av dessa. Stadens andel i treskiftesböterna tillföll borgmästaren i hans egenskap av ordförande i rådhusrätten, och den av rådmännen som fungerade som ordförande i kämnärsrätten. Rättegångs balken i 1734 års lag förutsatte att ensaksböterna skulle betraktas som rättens ensak 69

Perioden 1718-1809 och delas mellan rättens ledamöter. Denna förmån indrogs emellertid genom beslut vid 1778 års riksdag och fr. o. m. år 1780 redovisades ensaksböterna årligen i lantränteriet. Magistratsledamöterna försökte givetvis få tillbaka de inkomster som de härigenom hade mist och i en framställning till K. M:t begärde man att få behålla inte bara ensaksböter som utdömdes vid rådhusrätten utan också dem som föll vid tullrätterna. K.M:t avslog denna framställning år 1783 men man återkom med liknande framställningar 1789 och 1802, dock utan framgång.41 En kunglig resolution hade år 1680 gett städerna rätt att upprätta egna auktions verk, som skulle betjäna både stadsborna och invånarna på den kringliggande landsbygden. Mera detaljerade föreskrifter om verksamheten vid auktionskamrarna utfärdades 1723 och 1731. Bl. a. föreskrevs att två magistratsledamöter skulle vara närvarande vid auktionerna och se till att allt sköttes enligt lagar och förord ningar. I Helsingborg var det bara en rådman som förestod auktionskammaren och han fick en liten del av de inflytande medlen som provision för sitt besvär. År 1730 enades man om att han skulle avstå hälften till den notarie som förde register och protokoll vid auktionerna. Borgmästare Petter Pihl genomdrev år 1742 att detta ändrades så, att borgmästaren fick 1/3, rådmännen 1/3 och notarien 1/3. Men efter Pihls död 1759 återgick man till den tidigare ordningen, så att den auktionsförrättande rådmannen ensam erhöll halva provisionen.42 En del expeditionssportler uppbars vid stadens kansli. En stor del av dem tillföll stadsnotarien för olika bestyr, men borgmästaren hade rätt till passpengar, när han undertecknade pass och passersedlar. När någon vann burskap och högtidligen avlade borgared inför magistraten, betalade han burskapspengar, av vilka hälften tillföll borgmästaren och återstoden fördelades mellan rådmännen. Ärvdabalken i 1734 års lag föreskrev att bouppteckningar och arvskiften skulle förrättas under medverkan av rådhusrätten, som därvid hade rätt till provision.43 En kunglig resolution av år 1660 tillerkände Helsingborgs stad rätten att uppbä ra stämpelpengar av importerade textilier, vägarepengar av alla varor som impor terades och förtullades, mätarepengar av salt, spannmål och andra varor som mättes med rymdmått, hamnpengar av fartyg som ankom från inrikes ort till staden, samt bropengar av de varor som fördes i land över stadens skeppsbro. Av bropengarna skulle, som nämnts, magistraten erhålla två tredjedelar, medan den återstående tredjedelen i princip skulle användas till stadens »publika byggnader och andra tarvor», framför allt till skeppsbrons underhåll. Praxis hade emellertid blivit att större arbeten på skeppsbron bekostades med statsmedel. Magistraten fastställde taxor för uppbörden av alla dessa olika slags avgifter. Med tiden blev taxorna mycket detaljerade. En bropenningstaxa från 1720-talet innehöll bara följande fem uppgifter: för en couffre för en kappsäck eller våtsäck

2 öre smt 2 öre smt

Styrelse och förvaltning för fat eller tunna för en häst för en vagn

4 öre smt 4 öre smt 8 öre smt.

Skeppsbron var vidden tiden svårt ramponerad till följd av krigshändelserna 1709-1710. En bropenningtaxa som magistraten fastställde den 27 mars 1809 och lät utge av trycket, innehåller däremot inte mindre än 144 olika poster, och likväl täckte denna taxa inte alla möjliga fall utan till sist angavs de grunder enligt vilka avgiften skulle beräknas för »andra varor som i denna taxa icke finnas specificera de».44 Staden hade också haft rätt att uppbära tolag men denna indrogs år 1680 till kronan. År 1717 beviljade emellertid K.M:t städerna rättighet att åter för egen räkning uppbära tolagen. Den skulle utgå med 1/2 % av värdet på exportvaror och på importerade råvaror, men med 1 % av värdet på »tillarbetade» importvaror. Redan år 1688 hade Stockholm beviljats s. k. »tillökningstolag» som en hjälp att bära den tyngande militärinkvartering som huvudstaden hade ålagts. Vid 1719 års riksdag ansökte Helsingborgs stad om att också få njuta en liknande förmån men utan att omedelbart uppnå detta. Däremot fick man del av förmånen genom att K. M:t i 1723 års resolution på städernas allmänna besvär beviljade alla stapelstäder rätt att uppbära »inkvarteringstolag» eller tillökningstolag och att använda den för egna behov. Tillökningstolagen utgick med 1/3 % av värdet på importvaror och 1/4 % av värdet på exportvaror. Under 1700-talet ökades procentsatserna för både ordinarie tolagen och tillökningstolagen.45 Uppbörden av bropengarna hade magistraten utarrenderat för 400 daler smt om året i början av 1700-talet, men efter skeppsbrons förstöring 1710 måste man sänka arrendesumman till 150 daler smt. Oftast var någon sjötullbesökare arrendator. Tolagen jämte hamn-, vägare-, mätare- och stämpelpengarna uppbars vid skeppsbron av en särskild tolagsskrivare, ibland kallad tolagskassör. Kvartalsvis inlevererade han den del av uppbörden som tillkom magistraten. I årsarvode brukade tolagskassören få 30 daler smt. Sysslan sköttes ofta av personer med något slags anknytning till stadskansliet eller magistraten: Niclas Pripp 1719-1728, Chris tian Ibsonius 1728-1734, Johan Caspar Goldbech 1735-1738, Jacob Pihl (broder till borgmästare Petter Pihl) 1738-1740 och Andreas Cöster 1740-1761. I början av år 1761 fick dåvarande stadskassören Johan Peter Tauson tillfälligt överta uppbör den. Han erbjöd sig att ha tolagsuppbörden på arrende. I april utlystes arrende auktion, gällande inte bara tolagsuppbörden utan också uppbörd av vägare-, mäta re-, stämpel-, hamn- och bropengarna. Perukmakaren, sedermera lotsinspektoren Eric Bohman fick arrendet under tre års tid mot en årlig avgift av 401 daler smt. Arrendet förnyades gång efter annan, så att Bohman hade det kvar till sin död år 1796. Fr. o. m. år 1784 höjdes arrendesumman till 600 daler smt eller 100 riksdaler specie. Sista gången avtalet förnyades sattes arrendet till 150 riksdaler per år.46 71

Perioden 1718-1809 Storleken av uppbörden vid skeppsbron varierade från år till år som en följd av konjunkturerna. Arrendesystemet medförde därför den fördelen för magistraten, att intäkterna inflöt med samma belopp år efter år. I dåliga tider riskerade arrendatorn att få små inkomster eller inga alls, men inte magistraten. Inte desto mindre frångick man arrendesystemet vid Eric Bohmans död. I stället utsågs stadsvaktmäs taren Sven Öhrn till tolagsskrivare och broinspektor med en årslön av sammanlagt 50 riksdaler specie. Som biträde hade han en mätardräng. Orsaken till att staden åter själv tog uppbörden om hand torde ha varit att man ansett detta vara fördelak tigare, sedan sjöfarten börjat öka och rörelsen vid skeppsbron följaktligen tilltagit. Öhrn tjänstgjorde som tolagskassör så länge staden själv stod för uppbörden, dvs. fram till år 1810.47 Genom en tänjbar tolkning av vad som beslutats på allmän rådstuga den 9 juni 1725, lyckades magistraten under 1700-talet till sina intäkter lägga ytterligare några inkomsttitlar, nämligen ståndpengar, jordskyld eller tomtören, friköpsskillingar och gärningsören. Ståndpengarna uppbars, som vi tidigare omtalat, vid marknaderna i staden av de besökande som slog upp bodar eller sålde från stånd. Den årliga jordskylden — eller tomtörena som den började kallas under 1700-talet — erlades för staden tillhöriga jordar och tomter, och enligt bevarade räkenskaper steg den aldrig till större belopp före 1800-talets början, omkring 10 riksdaler specie eller något däröver trots att antalet uppburna poster var fler än 250. Först sedan fäladsmarken utskiftats i »farmer» efter år 1804 och bortarrenderats, inkas serades större belopp i tomtören. Ett viktigt beslut rörande »tomtören eller jord skyld» fattades år 1735, då dåvarande holtzfursten Petter Pihl d.y. av staden arrenderade en ängsmark mellan Slottsvången och Tranemanslyckan. Det förkla rades nämligen att jordskylden, 6 daler smt, inte borde erläggas till stadskassan utan tillfalla magistraten, därför att alla stadens »revenyer» utom tolagen enligt 1725 års beslut skulle användas till magistratsledamöternas avlöning, en utan tvekan diskutabel tolkning av detta beslut, som över huvud taget inte nämner tomtören. Petter Pihl själv brukade åtskilliga med jordskyld belagda jordar i staden, och man kan förmoda att avgifterna från dem under hans borgmästartid stannat hos magistraten — möjligen hos honom själv. Några tomtöreslängder fördes inte. Niclas Cervin påtalade år 1769 den fullständiga bristen på tomtöreslängder och anmärkte på att inga tomtören uppburits. LTnder hans tid uppbars de åter regel bundet. Friköpsskilling var en liten avgift som betalades när någon genom köp förvärvade en tomt eller en jord från staden. Avgiften beräknades med hänsyn till jordens eller tomtens areal och magistraten gjorde anspråk på halva summan. Mot slutet av 1700-talet kunde friköpsskillingarna belöpa sig till omkring 10 riksdaler specie om året.48 Gärningsören betalades av de sockenhantverkare eller gärningsmän som var verksamma på landsbygden och inte hörde till städernas hantverksämbeten. I 72

Styrelse och förvaltning början av 1700-talet hade uppbörden av gärningsören inte kommit i gång i nord västra Skåne. På en direkt fråga från landshövdingeämbetet år 1725 svarade magistraten i Helsingborg att det fanns »ingen inom stadens privilegierade distrikt som giver gärningsören». En kunglig resolution av år 1757 bekräftade generellt städernas rätt att uppbära gärningsören av sockenhantverkarna, varje stad inom sitt »distrikt». I anledning därav begärde kommerskollegium och statskontoret att landshövdingarna skulle sända in »städernas enskilda privilegier» angående gär ningsören. Denna begäran vållade huvudbry i Helsingborg. Magistratens ledamö ter ägnade två sammanträden i december 1759 åt att söka »ibland gamla handling ar efter det som här till förene skall ha varit före angående gärningsörens betalan de av lantbohantverkare till städerne», men ingenting fann man. Emellertid började landshövdingeämbetet enligt ett cirkulär från kommerskolle gium och statskontoret att låta kronobetjäningen uppbära gärningsören från soc kenhantverkarna i länet och inleverera dessa till lantränteriet. Där fördelades sedan uppbörden på länets olika städer, allt efter storleken av den »kontingent» som de år 1743 ålagts att betala i »allmän avgift» (kronoskatt) till staten. Men på K. M:ts uppdrag granskade på 1770-talet kammarrevisionen bl. a. uppbörden av gärningsören under åren 1757-1771 och fann att de skånska städerna med orätt mottagit pengarna och sålunda borde betala dem tillbaka till statsverket. Städerna i Malmöhus län blev m. a. o. tillsammans skyldiga kronan inte mindre än något över 2 587 riksdaler specie. Helsingborg skulle återbetala 417 daler 25 öre smt, vilket innebar att man på borgerskapet skulle göra en extra uttaxering av 450 daler smt eller 75 riksdaler specie. Städerna gick emellertid samman och med Malmö i spetsen överklagade man kammarrevisionens beslut hos K. M:t. Den i sådana fall vanliga borgensförbindelsen för framtida kostnader som en klagande alltid måste ställa, hade Helsingborg svårt att prestera. Man såg ingen annan utväg än att »i mät uppgiva» stadens rådhus med allt lösöre. K. M:ts utslag kom den 16 februari 1781. Samtliga städer i Malmöhus län befriades från kravet att till kronan återbära gärningsörena för åren 1757-1771. Vad som uppburits fr. o.m. år 1772 skulle städerna få behålla. De gavs m.a.o. »en stadgad rätt till slika gärningsörens åtnju tande oavkortade och för all framtid». Också i fortsättningen uppbars gärnings örena genom landshövdingeämbetets försorg. Ett nytt förslag till fördelning av uppbörden på de olika städerna upprättades, vilket stadfästes av K.M:t. Helsing borg fick på det sättet årligen mellan 15 och 20 riksdaler specie under slutet av 1700-talet.49 Den opposition inom borgerskapet som mot slutet av 1770-talet framträdde mot magistraten och leddes av handelsmannen Isaac Béen d.ä., tog sig bl.a. före att undersöka stadens finanser. Därvid påstod man år 1780 att magistraten hade slagit under sig inkomster, som lagligen tillkom staden, vilket fått till följd att meniga borgerskapet blivit otillbörligen betungat med skatter. Magistraten skulle sålunda 73

Perioden 1718-1809 »utan därtill uppvisad rättighet» ha lagt sig till med ståndpengarna och bropengar na. Sedan Isaac Béen och en del av hans anhängare utsetts till borgerskapets äldste för år 1781, aktualiserade de på nytt dessa frågor. Den 19 maj 1781 fällde då magistraten ett utslag, enligt vilket magistraten med full rätt åtnjöt bl. a. stånd pengarna, hälften av friköpsskillingarna samt gärningsörena. Som grund för detta beslut anförde man vad som överenskommits på allmän rådstuga den 9 juni 1725. Borgerskapets äldste överklagade magistratens utslag både hos landshövdingeäm betet och hos K. M:t, men utan framgång. I båda instanserna fastställdes magistra tens beslut. K. M:ts resolution, som alltså bekräftade magistratens rätt till stånd pengar, hälften av friköpsskillingar samt till gärningsören, var daterad den 5 mars 1782. Magistraten ansåg den så betydelsefull att man beslöt att borgmästaren skulle under lås förvara den »i dess pulpet här på rådhuset».50 Till dessa traditionella inkomstposter kom för magistratens del under slutet av 1700-talet ännu en, men den utgick in natura. Vi har sett att färjemännen från 1780-talet arrenderade ålfiskeställen utmed stadens strand i »saltsjön». De betalade årsarrendet i ål och detta tillföll magistraten. På det sättet mottog magistraten i början av 1800-talet årligen 12 lispund ål.51 Utöver sin andel i magistratens »revenyer» åtnjöt borgmästaren lön från stats verket. Fr. o.m. år 1683 utgick årligen 300 daler smt ur lagmans- och häradshövdingeräntorna i Skåne som löneförstärkning åt borgmästaren i Helsingborg. Hen rik Sylvius beviljades därutöver en löneökning med 100 daler smt av 1723 års riksdag. Pengarna anslogs ur justitiestatens överskottsmedel. Vid 1726-1727 års riksdag anhöll Sylvius om en ny löneförbättring på 200 daler smt med motivering en att han »till K. M:ts och rikets heders befrämjande är på den gränsorten så stor gästning underkastad». Ständerna beviljade 100 daler smt, som skulle utgå ur lagmans- och häradshövdingeräntorna under förutsättning att där fanns pengar att tillgå sedan andra sökande fått sin »fyllnad». Den löneökning med 200 daler smt om året som Henrik Sylvius sålunda uppnått, tilldelades också Petter Pihl och Niclas Cervin i kraft av speciella resolutioner 1739 och 1761.52 Genom ett kungligt brev indrogs lagmansräntorna år 1777 till statsverket. I stället skulle enligt en kunglig förordning av den 24 januari 1778 Helsingborgs borgmästares avlöningsförstärkning utgå ur statsmedel med 100 riksdaler specie om året. Förändringen innebar att borgmästaren mer än väl skulle ha bibehållits vid sina tidigare löneförmåner, om man bortser från den kraftiga försämringen av penningvärdet som inträdde vid mitten av 1700-talet. Med tanke på urholkningen av borgmästarlönens realvärde anhöll man från stadens sida vid 1778 års riksdag om att borgmästaren skulle få behålla de 200 daler smt eller 33 riksdaler specie som han före 1777 åtnjutit ur lagmansräntorna, men K. M:t avslog framställningen.53 Försörjningen av änkor efter avlidna magistratsledamöter hade ännu i början av 1700-talet brukat ordnas från fall till fall. Mot slutet av 1700-talet var det vanligt att 74

Styrelse och förvaltning änkorna tillerkändes ett »nådeår», innebärande rätt att uppbära den avlidne ma kens penninglön under ett halvt år efter dödsfallet och nyttjanderätt till hans ämbetsjord under ett år. År 1805 gav K. M:t landshövdingeämbetena i uppdrag att uppmuntra städernas borgerskap att säkerställa understödet åt behövande borg mästare- och rådmansänkor. Detta föranledde överläggningar mellan magistraten och borgerskapets äldste i Helsingborg, vilka utmynnade i ett beslut om att borgmästaränkor framdeles skulle under sin återstående livstid få inneha 4 tunnland av stadens fäladsjord och rådmansänkor — liksom änkor efter stadsnotarier och stadskassörer — få ha 2 tunnland. Skulle jorden vid makens frånfälle vara bortar renderad, borde änkan nöja sig med sedvanlig arrendesumma, tills arrendetiden gick ut, för att därefter själv fritt få disponera jorden.54

Under 1700-talet klagade magistratspersonerna ofta över att deras löneförmå ner var otillräckliga. Med den successiva byråkratisering av magistraten som ägde rum under 1700-talet, vilken medförde att allt färre av rådmännen hade borgerliga näringskällor att leva på och sålunda flertalet rådmän var hänvisade till att existera på de intäkter som följde med rådmanssysslan, blev det allt mera uppenbart att det fanns fog för klagomålen. År 1773 hade sålunda Göta hovrätt ålagt magistraten in corpore böter för att lagfarts- och inteckningsprotokoll för år 1772 inte blivit insända i tid. Bara borgmästare Cervin hade möjlighet att betala sin del av böterna, 26 daler smt. I ett intyg som han var villig att styrka med ed, meddelade han att övriga magistratsledamöter saknade pengar till böterna: Johan Georg Meisner hade efter sin konkurs på borgenärernas hemställan fått vidkännas införsel i sin rådmanslön, så att han hade bara 40 daler smt över; efter en nyligen gjord utmätning hos honom för en skuld på 153 daler smt, var han helt medellös; Johan Pennets fasta och lösa egendom var så högt intecknad för skulder, att den inte kunde graveras ytterligare; Hans Wittberg var redovisningsskyldig i offentliga sammanhang för långt högre belopp än vad hans egendom var värd; stadsnotarien Lars Matthias Gülich var utblottad och hälften av hans lön enligt hovrättsutslag anslagen till hans kreditorer.55 För att få ett bättre grepp om situationen hade magistraten redan år 1730 beslutat, att rådmannen Johan Dahlgren skulle hålla reda på inkomsterna »såväl för några år tillbaka som ock framgent». För sitt besvär skulle han i arvode få 6 % »av allt sitt redogörande». En mera drastisk lösning tänkte sig magistraten år 1782 i samband med ett rådmansval. Vid detta sökte stadskassören Johan Peter Tauson den lediga tjänsten och man framhöll att det skulle innebära en avsevärd fördel om inte bara stadskassörstjänsten utan också stadsnotariesysslan »bliver de ordinarie rådmansbeställningar anslagna och tillhörande villkor och ringa inkomster under stödda och sammanslagna». Förslaget vann gehör så till vida att det mot slutet av 75

Perioden 1718-1809 1700-talet förekom att exempelvis stadsnotarien Lars Matthias Gülich behöll sin notarietjänst också efter utnämningen till rådman och borgmästare.56 Vissa sysslor inom magistraten var förenade med biinkomster. Det gällde främst uppdraget att vara ordförande i kämnärsrätten, som var förenat med ämbetsjord och del i böterna, och uppdraget att förestå auktionskammaren, vilket gav en del provisioner. Dessutom uppbar de som förrättade bouppteckningar och arvskiften särskilda arvoden, och rådsbisittarna i stadens hantverksämbeten, i dragarelaget, färjemanslaget och vagnmanslaget hade arvoden från lagen. Därför var det alltid en viktig fråga, hur dessa uppdrag skulle fördelas på magistratens ledamöter. Henrik Sylvius tjänstgjorde själv som rådsbisittare i stadens ämbeten och lag, men hur man förfarit med övriga göromål på hans tid vet vi inte. Under Petter Pihls borgmästartid synes ingen fast praxis ha utvecklats. När justitiekanslern år 1753 besökte Helsingborg, förklarade man bara att »härstädes förefaller, såsom i en mindre stad, inte så många och vidlyftiga sysslor, efter omständigheterna utdelas de till en eller flera av rådmännen, som bäst tid och lägenhet haver». Att den myndige borgmästaren i detta som i allt annat förfor tämligen självrådigt, torde vara uppenbart. Niclas Cervin införde regeln att de sportelbelagda sysslorna skulle vara »ambulatoriska» och byta innehavare vart tredje år. När Carl Gustaf Ekerholm tillträtt borgmästarposten, föreslog han att de »ambulatoriska» sysslorna borde byta innehavare varje år. Magistratens majoritet instämde häri, medan rådmannen Isaac Béen energiskt protesterade. Han hade under föregående år varit kämnärsrättens ordförande och önskade stanna kvar på den posten i ytterli gare två år. Följden blev, som förut omtalats, en upprörd strid mellan Béen och magistratens övriga ledamöter, vilken drogs inför Göta hovrätt. Den hann dock aldrig avgöras, innan Isaac Béen blev suspenderad som rådman år 1794.57 På allmän rådstuga i september 1795 lade rådmannen Wilhelm Rander fram ett förslag som just då inte ledde till något praktiskt resultat men som anvisade den väg man framdeles skulle komma att följa, när det gällde att förbättra magistratens löneförmåner. Han påpekade att en rådmanslön i dagens läge uppgick till knappt 100 riksdaler specie om året. I den rådande dyrtiden var det omöjligt att föda hustru och barn på en sådan lön för de rådmän, vilka inte i likhet med honom själv hade borgerliga näringskällor vid sidan av ämbetet. Att höja rådmanslönerna var otänkbart, därför att borgerskapet var hårt pressat. I stället borde man alltid i fortsättningen besätta två av rådmansposterna med bofasta, någorlunda förmögna handlande, till innehavare av den tredje rådmanssysslan utse någon bland stadens övriga borgerskap och nöja sig med att besätta endast det fjärde rådmansämbetet med en »studerad» person. De tre rådmän som valts ur borgerskapet, borde leva på sin borgerliga näring och överlåta alla magistratsintäkterna på den fjärde »litterate» rådmannen, som dessutom alltid skulle tjänstgöra som ordförande i kämnärs rätten och lyfta därmed förenade inkomster. Det församlade borgerskapet instäm76

Styrelse och förvaltning de i Randers förslag, dock med den ändringen att vid rådmansval också en hant verkare eller någon annan borgare skulle kunna komma i fråga lika så väl som en handelsman.58 Omkring år 1800 var Helsingborgs stads finanser hårt ansträngda bl. a. på grund av att man byggt ett nytt rådhus och dessutom måste räkna med att hamnbryggan behövde repareras och det var ovisst i vilken utsträckning statsmedel kunde påräk nas för detta. Hos borgerskapets äldste diskuterade man möjligheten av att förmå magistraten att avstå från bro-, hamn-, stämpel-, vägare- och mätarepengarna. Vidare övervägde man i januari 1802 att hos K.M:t begära rätt att få inskränka antalet litterata rådmän till två, vilka skulle uppbära lön från staden. Ur borgerska pet skulle dessutom väljas två il litterata rådmän som skulle tjänstgöra utan lön. Man enades dock om att tills vidare inte göra någon framställning i ärendet.59 Ett år senare aktualiserades frågan om hur arbetena på hamnen skulle finan sieras. Generalguvernör Toll begärde i februari 1803 besked om det fanns någon resolution eller annan förordning som befriade staden från att underhålla skepps bron, trots att man uppbar bropengar. Magistraten hänvisade till kungliga resolu tioner av år 1664 och 1675, men vid sin prövning av ärendet fann K. M:t i en resolution av den 9 oktober 1804 att det av en kunglig resolution från år 1686 framgick att staden ensam skulle underhålla skeppsbron med hjälp av de uppbur na bropengarna. Generalguvernören föreslog därför att bropenningstaxan skulle grundligt revideras. Dessutom skulle magistraten och borgerskapets äldste yttra sig om huruvida antalet magistratsledamöter och stadsbetjänter kunde minskas i be sparingssyfte. De löneförmåner som utgick till nuvarande magistratsledamöter i enlighet med beslutet av år 1725 borde i så fall successivt indragas i samband med deras avgång och nyttjas för sina ursprungliga syften. Slutligen borde en ordentlig lönestat upprättas för magistratens ledamöter.60 Det ankom nu framför allt på borgerskapets äldste att avge ett förslag i frågan, men de hade svårt att ta ståndpunkt. Slutligen kom de i januari 1805 fram till att det var nödvändigt att minska antalet avlönade rådmän till två. De äldste borde utse två personer ur borgerskapet att som bisittare för ett år i sänder biträda rådhusrät ten och magistraten. Att nu upprätta en lönestat för magistraten ansåg de äldste »betänkligt», därför att man först ville avvakta revisionen av bropenningtaxan. Man hoppades emellertid också framgent på anslag ur statsmedel till skeppsbron, »om det icke vore mer än 100 riksdaler banko», därför att åtta postturer i veckan ankom eller avgick från bryggan utan avgift. Till detta lade magistraten för sin del det yrkandet, att de två kvarvarande litterata rådmännen tillika med borgmästaren skulle inte bara bibehållas vid de löneförmåner som dittills utgått till magistraten utan också få rätt till de ämbetsjordar som hörde till de båda rådmansämbeten som föreslogs bli indragna. Detta motiverades med att de båda litterata rådmännens arbetsbörda avsevärt skulle ökas som en följd av den föreslagna reformen. Slutli77

Perioden 1718-1809 gen föreslog magistraten, att broinkomsterna skulle på offentlig auktion utarren deras för sex år i sänder till högstbjudande. Generalguvernör Toll översände dessa yttranden till K. M:t som den 19 juni 1805 i princip biföll allt och dessutom stadfäste den nya bropenningtaxa som man utarbetat.61 1805 års kungliga resolution lade grunden till en genomgripande omorganisa tion av Helsingborgs magistrat. Denna skulle dock ske först i samband med de dåvarande befattningshavarnas avgång. Det dröjde därför till år 1808, innan om daningen kunde inledas men omständigheterna fogade det så, att den då kunde göras på några månader. I april 1808 avled borgmästare Carl Gustaf Ekerholm. Rådmannen Christian Hellborg förordnades som vice borgmästare. På allmän rådstuga hölls borgmästarval i juni varvid rådmannen Andreas Peter Ståhle samla de de flesta rösterna. Valet överklagades emellertid. I början av augusti avled Christian Hellborg och Ståhle förordnades i hans ställe som vice borgmästare. Samtidigt konstaterade magistraten den 6 augusti 1808 att då de dittillsvarande fyra rådmanstjänsterna enligt K. M:ts beslut år 1805 vid avgång skulle reduceras till två, så skulle Hellborgs och Ståhles nu ledigblivna tjänster inte återbesättas utan indragas. Sista fasen i omläggningen kom när K. M:t ogillade besvären över borg mästarvalet och i januari 1809 utfärdade fullmakt för Andreas Peter Ståhle som borgmästare.62 Återstod att fullgöra föreskrifterna i 1805 års resolution om att uppbörden av tolag, bro-, hamn-, stämpel-, vägare- och mätarepengar skulle utarrenderas. Reso lutionen föreskrev att borgmästaren skulle få en tredjedel av denna intäkt, de två rådmännen en tredjedel och staden en tredjedel. Magistraten ansåg det emellertid olämpligt att under pågående krig hålla auktion på dessa inkomster och anhöll därför hos K.M:t om anstånd med arrendeauktionen till efter krigets slut, vilket beviljades. Tolagsskrivaren — numera kallad tolagsinspektor — Sven Öhrn fick i uppdrag att fortfarande svara för uppbörden mot ett arvode av 12% av de uppburna medlen. Först i januari 1810 utauktionerades uppbörden av broinkoms terna. Stadens handlande gav högsta budet — 2 000 riksdaler banko per år — och fick sålunda ta hand om uppbörden under den första sexårsperioden. Också när uppbörden under åren 1816-1821 bjöds ut på auktion, gick budet till stadens handelsmän, denna gång för 2 001 riksdaler banko om året.63 Generalguvernör Toll hade förutsatt att omorganisationen av magistraten skulle förbindas med upprättandet av en ordentlig lönestat för borgmästaren, de två rådmännen och stadens övriga ämbetsmän och betjänter. Detta skedde först år 1811. För denna lönestat skall redogöras i annat sammanhang. 1. Band V: 1 s. 216ff. N. Herlitz, Ett förslag från Gustav 111: s tid om stadsförvaltning under landsrätt (Historisk Tidskrift 1921) s. 93 ff. 2. Rådst. prot. 1782 25.6. 78

3. Modée 1: 446 f. 4. S. 20. Mag. prot. 1750 3.9. Rådhusrättsprot. 1751 17.8, 26.8. — Utförligare uppgifter om enskilda magistratsledamöter finns i Margit

Styrelse och förvaltning Rooths personhistoriska anteckningar i band VI: 1. 5. Rådst. prot. 1725 26.2, 1765 16.2, 1782 4.12. Mag. prot. 1729 12.3, 1731 16.7, 1736 21.10, 1743 1.6, 1748 2.9. Rådhusrättsprot. 1792 26.3, 9.5, 26.5, 2.6, 30.6. Modé 111:2103 f. 6. Mag. prot. 1787 31.10, 17.11, 1788 29.11. Rådst. prot. 1782 16.3, 15.4, 22.4, 4.5, 15.6, 2.9, 1786 1.4, 3.4. 7. Rådhusrättsprot. 1789 25.4, 18.5,20.5,31.6, 8.7, 26.10. Inr. civilexp. reg. 1789 7.10, RA. 8. Rådhusrättsprot. 1798 21.2, 19.3, 2.6, 1799 13.4, 27.4, 1800 4.1, 15.3, 3.6, 16.8. Inr. civilexp. reg. 1800 10.7, RA. 9. Mag. prot. 1748 3.9. Rådhusrättsprot. 1800 27.8. 10. S. 48. Rådst. prot. 1721 3.6, 1751 7.8, 1761 21.10. 11. Rådst. prot. 1771 27.4, 25.5, 1772 29.4, 5.10. Rådhusrättsprot. 1795 24.10, 30.11. — Un der 1700-talet titulerades enskilda rådmän vice borgmästare i samband med att de fungerade som ordförande i rådhusrätt och magistrat under borgmästarens frånvaro. I början av 1800-talet blev olika slags hederstitlar vanliga. Sålunda erhöll både borgmästare Ekerholm och borgmästare Ståhle titeln lagman. Rådman Johan Fredrik Berg titulerades borgmästare, utan att detta var förenat med någon tjänstgöring som ordförande i magi strat eller rådhusrätt. 12. Rådhusrättsprot. 1800 12.2. 13. Rådst. prot. 1764 27.10. BÄ prot. 1765 15.5. Inr. civilexp. reg. 1765 22.3, RA. 14. Rådst. prot. 1761 25.2, 11.3, 1814 16.4. Mag. prot. 1802 2.10, 6.11, 1807 16.12. - År 1771 beviljades dåvarande stadskassören och extra ordinarie rådmannen Johan Peter Tauson bur skap på handel med spannmål trots protester från några handlande. De överklagade beslutet hos kommerskollegium, som upphävde det. Utan framgång sökte Tauson rättelse hos K. M:t (Rådst. prot. 1771 14.1. Kommerskollegium till K. M:t 1771 13.9, RA). 15. Band IV: 1 s. 363 f. Rådst. prot. U724 14.3, 1725 2.6. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsing borg, 1720 19.8 p. 8, RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Ängelholm, 1719 26.9 p. 5, RA. 16. Band V: 1 s. 222 ff. Rådst. prot. 1767 30.3. N. Herlitz, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet (Sthm 1934) s. 327. 17. Band V: 1 s. 230, 331 f. I kommerskolle giums arkiv (RA) är bevarade inalles 35 band av

skrifter av protokoll rörande sjöärenden, sjötull ärenden, hallrättsärenden och accisrättsärenden från Helsingborg. — Fram t. o. m. år 1727 proto kollfördes jusdtiemål och poli ti- och ekonomiären den i löpande följd i samma »dombok». Under åren 1728-1760 hade man skilda domböcker, en för justitieärenden och en för politioch ekonomi mål. Sedan återgick man till att föra en gemensam dombok för båda typerna av ärenden, men borg mästare Cervin anmärkte på detta år 1780. (Rådst. prot. 1780 15.4). Men först fr. o. m. år 1788 fördes åter en dombok för justitiemål och en för politioch ekonomimål. Man upphörde med detta vid utgången av år 1808. Sedan fördes årligen bara en dombok gemensam för alla mål. 18. Rådst. prot. 1719 11.7, 1720 31.10, 1725 9.2, 1726 25.6, 1763 2.11, 1775 4.11, 1785 5.3, 1794 1.9. Mag. prot. 1730 27.8, 1736 14.7, 1737 20.12, 1741 11.3, 1744 9.6, 1746 29.10,3.11,5.11, 1747 2.11, 1797 29.4, 1808 24.10 osv. 19. Rådst. prot. 1722 19.12. Mag. prot. 1743 1.10, 1750 8.9, 1758 16.9. 20. Mag. prot. 1795 23.5. Carl Uinnaeus Skån ska resa år 1749, utg. av C.-G. von Sydow (Sthm 1959) s. 337 f. 21. Rådst. prot. 1764 26.5. 22. Rådst. prot. 1721 6.5, 1722 22.12, 1724 24.1, 9.5, 1779 17.2. Mag. prot. 1732 7.3, 1795 31.10, 23. Mag. prot. 1732 20.1, 1735 9.7. Rådst. prot. 1792 23.7. 24. Rådhusrättsprot. 1806 5.2, 19.2. 25. Mag. prot. 1803 24.9. 26. Rådst. prot. 1775 30.10, 1779 11.12. 27. Mag. prot. 1734 21.9, 1736 23.3, 1748 28.11, 1803 17.9. Rådst. prot. 1785 4.6. 28. S. 29 ff. Mag. prot. 1728 5.2, 1791 18.4, 2.5. Rådst. prot. 1782 28.11, 1783 22.3, 1787 19.3. 29. Mag. prot. 1743 13.8, 1797 10.7,2.10, 1804 19.12, 1805 30.1, 14.9, 1806 19.4. Rådst. prot. 1811 28.11. BÄ prot. 1805 16.3. 30. Band II: 1 s. 448 ff., IV: 1 s. 364. Mag. prot. 1801 25.4, 29.8, 1803 2.11. 31. Band IV: 1 s. 367 ff. Inlaga 1723 2.10, me morial 1723 16.10, Städernas akter, Helsingborg, KA. 32. Band V: 1 s. 230 f. Rådst. prot. 1725 28.4, 9.6. 33. Karta över en del av ämbetsjordarna i band IV: 1 s. 369. Rådst. prot. 1722 1.8, 1766 9.6, 30.7, 25.8, 1787 17.3. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg, 1719 30.6 p. 9, 1720 19.8 p. 2, RA.

Perioden 1718-1809 Inlaga 1767 14.11, Städernas akter, Helsingborg, KA. 34. Mag. prot. 1737 20.6, 1793 22.4, 1804 17.12, 1805 31.8. Rådst. prot. 1721 27.3, 1782 15.6, 27.7, 26.8. Rådhusrättsprot. 1793 13.7, 20.7. Inr. civilexp. reg. 1805 9.8, RA. 35. Band V: 1 s. 135 f. Inr. civilexp. reg. 1802 28.10, RA. 36. Helsingborgs magistrats berättelse 1738 18.2, bilaga till 1738 års riksdagsrelation, Malmö hus läns landskanslis arkiv, LLA. 37. Band IV: 1 s. 378 ff. St. skr. och besvär, Helsingborg, 1760 17.11, RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg, 1761 1.10, RA. Kam mar- och kommerskollegium samt statskontoret till K. M:t 1748 15.9, RA. 38. Rådst. prot. 1724 8.1, 24.1, 5.2, 1726 12.2, 3.8, 1766 17.2. Mag. prot. 1746 22.1. 39. Rådst. prot. 1767 31.10, 1777 8.11, 1779 30.1. 1780 29.3, 1786 18.12, 1787 8.12, 1788 20.12 osv. Inlaga 1767 14.11, Städernas akter, Helsingborg, KA. Mag. prot. 1802 2.1, 11.1, 31,5. Kommittén af 3.3 1852 till undersökning af grunderna för städernas beskattning: Helsing borg, Kammarkollegiums arkiv. 40. Band V: 1 s. 238 f. Mag. prot. 1748 22.1. 4L Band IV: 1 s. 370 f. Rådst. prot. 1780 28.2, 20.11, 1811 11.12. Mag. prot. 1789 24.10, 1802 16.1. Kammarkollegium och statskontoret till K. M:t 1802 28.6, RA. Inr. civilexp. reg. 1802 26.8, RA. 42. Modée 1:459, 11:899 f. Mag. prot. 1742 30.1. Rådst. prot. 1769 22.3. Kommittén etc., Kammarkollegiums arkiv. — Auktionskammaren hade ett eget sigill, vilket påtryckts en del bevara de auktionsprotokoll. Det visar stadsvapnet och bär i omskriften årtalet 1738. 43. Rådhusrättsprot. 1792 22.12. Herlitz, anf. arb. s. 226. Kommittén etc., Kammarkollegiums arkiv. 44. Om broinkomsterna se band IV: 1 s. 371 ff. Rådst. prot. 1769 6.12, 1770 19.5, 30.5, 1772 26.2, 1793 7.12. Kammar- och kommerskollegium samt statskontoret till K. M:t 1725 26.11, RA. Hand lingar ang. färjelaget och tullkammaren, HSA:RM. 45. Rådst. prot. 1719 23.9. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg, 1719 30.6 p. 8, RA. Stiernman, Commerceförordn. IV: 1031 ff. Mo dée 1:449. 46. Band IV: 1 s. 376. Rådst. prot. 1721 19.4, 1761 14.3, 16.3, 30.3, 11.4, 1764 24.3, 26.3, 1768

3.12, 1769 5.6, 1776 6.3, 1779 27.12, 1784 4.12. Mag. prot. 1722 8.1, 6.5, 1734 24.5, 3.7, 1738 7.8, 1739 19.1, 1740 12.3, 1741 11.2, 1748 1.10, 1792 29.10, 12.11, 1793 1.12. Kammar- och kommers kollegium samt statskontoret till K. M:t 1725 26.11, RA. 47. Mag. prot. 1796 28.12, 1798 13.1, 1800 11.1, 1801 20.6, 1804 29.9, 1806 22.2, 13.10, 29.11, Rådst. prot. 1810 24.11. 48. Band V: 1 s. 267 f. Mag. prot. 1735 28.2, 5.3, 23.8. Rådst. prot. 1769 22.3. Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 49. Rådst. prot. 1725 12.7, 1766 17.2, 1780 31.7, 2.9, 14.12, 1781 19.2, 17.3, 1783 4.10. Kopiebok 1725 17.7. Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 50. Rådst. prot. 1780 22.5, 1.9, 1781 18.4, 7.5, 19.5, 26.5, 27.8, 1782 30.3, 6.4. Inr. civilexp. reg. 1782 5.3, RA. 51. Band V: 1 s. 149. Notiser om inkomsten från stadens »ålaruseställen» finns i Formulär för borgareder 1738-1826, HSA:RM. 52. Band IV: 1 s. 382. Extrakt ur sekreta ut skottets protokoll 1726 28.11, inlaga 1738 10.7, Städers akter 24: Helsingborg, RA. Borgarstån dets arkiv 1738-1739, vol. 8 nr 346, RA. Extrakt ur statsdeputationens protokoll 1726 18.11, Utskottshandlingar vol. R 2474, RA. Inr. civilexp. reg. 1739 30.3, 1761 10.6, RA. 53. Handels- och finansexp. reg. 1739 21.2, RA. Kommittén etc. Kommerskollegiums arkiv. 54. Band IV: 1 s. 380 f. Rådst. prot. 1783 5.4. Mag. prot. 1805 23.3, 15.4. BÄ prot. 1808 21.10. 55. Rådst. prot. 1773 16.6. 56. Mag. prot. 1730 21.11. Rådst. prot. 1782 16.3. 57. Mag. prot. 1753 22.8, 1761 23.2, 1764 28.11, 1770 22.12, 1776 20.12, 1793 25.12, 1794 20.1, 27.1, 1.2, 3.2, 8.2, 22.12. Rådhusrättsprot. 1738 18.4, 1800 27.12, 1806 27.12. 58. Rådhusrättsprot. 1795 26.9. 59. BÄ prot. 1801 19.12, 1802 12.1. 60. Mag. prot. 1803 5.2, 24.12. 61. Mag. prot. 1804 1.12, 1805 26.1, 30.1. BÄ prot. 1804 1.12, 1805 26.1. Inr. civilexp. reg. 1805 19.6, RA. Utförligare om bropengarna i Torsten Mårtenssons framställning om hamnen i band V: 3. 62. Rådhusrättsprot. 1808 2.4, 16.6, 6.8. Rådst. prot. 1809 23.1, 25.2. 63. Rådst. prot. 1809 27.2, 6.5, 30.12, 1810 3.1, 18.1, 1815 2.9, 30.9, 2.10.

RÅDHUSET n JL jL-ÅDSTUGULOKALERNA var sedan år 1718 inrymda i den fastighet i kvarteret Kärnan som köpmannen Willem Fahrenhusen en gång byggde under 1690-talet. Den motsvarar södra delen av nuv. Södra Storgatan nr 1. Änkefru Helena Swerdtfeger köpte fastigheten år 1717 och med henne slöt Helsingborgs stad avtal i november 1718 om att få förhyra den under fyra års tid för en årshyra av 55 daler smt. Helena Swerdtfeger avled år 1721 och påföljande år skulle fastigheten försäljas på auktion. Magistraten och borgerskapets äldste var överens om att staden borde förvärva fastigheten men högsta budet lämnades av tullförval taren Thomas Fistulator. Magistraten måste söka finna tak över huvudet på annat håll. Först var man intresserad av kommendanten Peter Lannerstiernas gård »vid stranden». Förmodligen åsyftades därmed en fastighet vid Stortorget, ett stycke från skeppsbron, som Lannerstierna inköpt år 1721. Men i stället bestämde man sig för en annan fastighet vid Stortorget, ägd av tullförvaltare Ebbe Finerus och belägen inom västra delen av nuv. Grand Hotells fastighet. År 1723 kom man överens med Finerus om att under tio års tid hos honom få hyra lokaler för både rådstuga, kämnärskammare, tullpersonalen och tolagsskrivaren. Till utrymmena hörde ett förmak och ett utrymme lämpligt som tullpackhus. Lokalerna skulle tillträdas på nyåret 1724 och årshyran vara 60 daler smt.1 Ebbe Finerus avled år 1731 och magistraten såg gärna att hyreskontraktet upp sades under förutsättning att andra lokaler kunde anskaffas. På allmän rådstuga den 28 september 1731 uppdrog borgerskapet åt stadens äldste att söka lösa frågan på bästa sätt. Ungefär samtidigt hade fru Maria Euphrosyne Cronström inköpt den fahrenhusenska fastigheten vid Södra Storgatan. Borgerskapets äldste tog upp förhandlingar med henne, vilket ledde till att hon den 24 februari 1732 i fastighe ten till staden uthyrde lokaler för rådstuga, kämnärskammare, tullkammare, tolagskammare samt packhus och vågbod för 60 daler smt i hyra om året. En son i hennes första gifte, majoren Isaac Cedercrantz, ärvde fastigheten år 1736, men hyreskontraktet förblev i kraft också under hans livstid. Han avled år 1761.2 Rådstugulokalerna fick nya inventarier när man flyttade tillbaka till den fahren husenska fastigheten år 1732. En lista över inköpen är bevarad i stadsräkenskaper6—Helsingborgs historia V: 2

Perioden 1718-1809 na för detta år. Till rådstugan anskaffades tio stolar och två »små bord av 1 3/4 alns längd och proportionerlig bredd, fyrkantiga». Kämnärskammaren fick sex stolar och ett ovalt bord av 2 1/2 alnars längd. Sjötullrättssalen möblerades också med sex stolar och ett ovalt bord, dock av »10 1/2 kvarters längd». Till arkivet anskaffades två hyllor, »eller flera om så behövs». Sjötullnären fick på sitt kontor en stol, en lång hylla och ett »avlångt, fy kantigt bord av 2 1/4 alnars längd», och samma möblering bestods tullkontrollörens rum. I tolagskammaren ställdes däremot bara en stol och en hylla, medan vågboden erhöll en stol och ett litet bord, 1 1/2 aln långt.3 Inför den auktion som skulle hållas i anledning av Isaac Cedercrantz död, beslöt man på allmän rådstuga den 4 februari 1761 att staden om möjligt skulle ropa in »rådstuguhuset i staden med flera därtill hörande och nästbelägna byggnader jämte tomt och trädgårdsplats», därför att man inte hade resurser att bygga ett nytt rådhus. På auktionen skulle stadens intressen bevakas av rådmannen Niclas Pripp och fyra ledamöter av borgerskapets äldste. De skulle få bjuda högst 1 000 daler smt — »möjligen ett par hundra mera» — för fastigheten. Stadens representanter lyckades förvärva den. Sedan man tillträtt den, gjordes en del reparationer, så att rådhuset allt som allt kostade 1 500 daler smt. Pengarna lånades ur hospitalets och latinskolans överskottsmedel. Så blev Helsingborgs stad åter för första gången sedan år 1679 ägare till den fastighet där rådstugan var inrymd.4 Fastigheten man hade förvärvat var gammal och krävde reparationer titt och tätt. När mera omfattande arbeten blev aktuella vid mitten av 1790-talet, måste hela frågan om rådhusbyggnadens framtid tas upp i ett större sammanhang, därför att tulldirektionen i en skrivelse hade krävt att tullpackhuset — som ju inhystes i fastigheten — måste sättas i stånd. Man förrättade syn på byggnaden och konstaterade att den var ganska förfallen. Magistraten kallade borgerskapet till allmän rådstuga den 18 maj 1796. Den hölls betecknande nog inte på rådhuset utan i borgmästare Ekerholms bostad. På borgmästarens förslag utsåg nu borger skapet några deputerade, som tillsammans med borgerskapets äldste skulle nog grant besiktiga fastigheten för att utröna om det var möjligt att reparera den för en rimlig kostnad eller om det var lämpligare att uppföra en ny byggnad. Till ledamö ter i denna Helsingborgs första kommunala »byggnadskommitté» utsågs jämte borgerskapets äldste femton borgare.5 I mitten av september förelåg hos borgerskapets äldste ett kostnadsförslag rö rande reparationer som slutade på 844 riksdaler 44 skilling specie. De äldste ansåg detta vara en alldeles för dryg summa att kosta på ett gammalt hus och beslöt att låta byggmästare Hans Henrik Wendorff göra upp ett förslag om nybyggnad. Magistraten godkände de äldstes åtgärder den 17 september men band sig ännu inte ovillkorligen för en nybyggnad, utan tillhöll de äldste att sedan Wendorff inkommit med sitt förslag, noga överväga vilket alternativ »som för stadens gagn och nytta kunde synas förmånligare».6 82

Utsikt över Stortorget i Helsingborg år 1843. Oljemålning av M. Westergren. Helsingborgs Stadsmuseum.

S tyr else och fö r v a lining Den 6 januari 1797 kunde borgerskapets äldste tillsammans med de särskilt valda deputerade lägga fram en »projectritning» jämte kostnadsförslag för en ny råd husbyggnad. Magistraten beslöt att ritningarna skulle insändas till landshövdingeämbetet för vidare befordran till överintendentsämbetet i Stockholm, som skulle godkänna dem. Samtidigt beslöt man att entreprenadauktion på byggnadsarbetet skulle hållas den 23 februari, och vid det tillfället skulle också den gamla rådhusfas tigheten försäljas till högstbjudande. Försäljningen av det gamla rådhuset uppsköts emellertid till i september månad. Då ropades fastigheten med tillhörande »hage tomt och backe» in av handelsmannen Daniel Tönning. Han önskade tillträda fastigheten omedelbart, och därför måste magistraten och rådhusrätten i oktober 1797 flytta in i provisoriska lokaler i borgmästare Ekerholms fastighet. Smeden Lars Holmström skötte flyttningen av en del lösören och hans räkning för arbetet slutade på 24 skilling specie: För stadens räkning bräckt löst det gamla råstuvubordet samt skranket om kring bordet, på gamla rådstuvan 12 skilling Kört neder ifrån gamla rådstuvan 6 lass med gamla böcker och papper samt annan bråte, till herr borgmästare Ekerholms hus 12 skilling. Holmström har tydligen gjort det grövre arbetet. Därutöver utanordnades nämli gen 1 riksdaler 2 skilling specie till två drängar som flyttade möblerna och rådhus arkivet över i de nya lokalerna. Till det provisoriska »rådhuset» beställdes dess utom hos en snickare en ny anslagstavla för 1 riksdaler 32 skilling specie.7 Vid entreprenadauktionen den 23 februari gav byggmästare Wendorff ett bud på 3 483 riksdaler 5 skilling 12 runstycken specie och fick därmed arbetet. Borger skapets äldste beslöt att låna en del av de nödvändiga pengarna. Sålunda lyckades man få ett lån på inte mindre än 2 000 riksdaler från överstelöjtnant Carl von Platen, som emellertid snart transporterade sin fordran på handelsmannen Johan Christian Dragun som likvid för en fastighet han köpt av denne. På kringsända subskriptionslistor anmodade man stadens invånare att teckna frivilliga bidrag. Man försökte också att reservera en del av de inflytande tolagsmedlen för rådhus bygget. Helst ville man undvika att höja utdebiteringen av skatten till staden men tvingades till sist att göra detta vid taxeringen i december 1799, så att det samlade skattebeloppet ökades från 244 riksdaler till 350.8 Överintendentsämbetets beslut drog ut på tiden. Byggmästare Wendorff begär de att få ut en tredjedel av entreprenadsumman för att kunna påbörja arbetena. Samtidigt måste staden betala hyra för rådstuga och tullkammare i provisoriska lokaler. Varje dröjsmål ökade utgifterna för stadskassan. I november 1797 anhöll man därför hos landshövdingeämbetet om att påminnelser skulle göras på högre ort för att ärendet skulle påskyndas. Överintendentsämbetet kom efter hand fram till att en del ändringar borde göras i ritningarna. Bl. a. menade man att ett enkelt

Perioden 1718-1809 takfall skulle bli både vackrare och billigare än det brutna tak som fanns i förslaget. Rådhuset var tänkt att ligga vid västra änden av Stortorget, ungefär mitt för det nuvarande rådhusets sydfasad. Denna placering ansåg ämbetet vara lämplig »i anseende därtill att fasaderna vänder sig emot torget och lastagebryggan». Men möjligen kunde huset förskjutas några alnar längre åt väster, »då södra gaveln skulle bliva mitt före den gatan som syns mellan corps de guardet (högvakten vid torgets södra sida) och närliggande kvarter utan att skymma framsidan av det förstnämnda». Man gjorde också den reservationen i fråga om platsen, att grund läggningen kunde stöta på svårigheter eller att »något prydligare» ställe kunde finnas annorstädes i staden. Den 9 januari 1798 stadfäste K.M:t förslaget till nytt rådhus, men med hänsyn till överintendentsämbetets synpunkter på platsen för byggnaden gjordes ett tillägg som gick ut på att K. M:t skulle underrättas, om man valde någon annan placering.9 Handlingarna i ärendet ankom till Helsingborg från landshövdingeämbetet i början av mars 1798. Det visade sig att landshövding Gustav Fredrik von Rosen tagit fasta på tillägget i den kungliga resolutionen och därför begärde, att magistra ten omedelbart skulle meddela om man ämnade bygga på den föreslagna platsen eller på någon annan. Magistraten och borgerskapets äldste fann det vara säkrast att kalla till allmän rådstuga för att höra hela borgerskapet. Denna hölls den 27 mars. Landshövdingens skrivelse väckte en del undran bland de församlade, men sedan byggmästare Wendorff förklarat att den föreslagna platsen var den bästa, därför att rådhuset där inte bara skulle bli en prydnad för staden utan också ligga säkert skyddat för eldsvådor och andra olyckor, höll man fast vid att rådhuset skulle byggas på den angivna platsen. Magistraten sände en skrivelse med detta innehåll till landshövdingeämbetet. Wendorff började nu låta sina arbetare lägga grunden till det nya rådhuset och en del material som behövdes för bygget forsla des fram till platsen.10 Hela frågan om rådhusbygget tog emellertid snart en oväntad vändning. Lands hövding von Rosen begärde att få till sig en karta över Helsingborgs stad med uppgifter om vilka tomter som tillhörde staden och eventuellt kunde disponeras för ett rådhus. På grundval av detta material kom han fram till uppfattningen att den plats man valt för rådhuset inte var den bästa, och han anmälde detta hos K. M:t. Den 7 maj sände han en skrivelse till Helsingborg med befallning att man genast skulle avbryta arbetena på rådhuset, till dess att K. M:t beslutat i ärendet.11 Landshövdingens skrivelse vållade naturligt nog bestörtning i Helsingborg. Inom borgerskapets äldste uppstod splittring. Förmannen handelsmannen Carl G. Hammar och handelsmannen Daniel Tönning ansåg att man måste lyda landshöv dingens befallning och inställa arbetena. Men de övriga menade att då K. M:t redan en gång godkänt platsen för rådhuset, kunde byggnadsarbetena fortsättas, allra helst som ett avbrott skulle vålla staden stora kostnader. Under tiden borde man

Styrelse och förvaltning överklaga landshövdingeämbetets åtgärd. Magistraten och de äldste var överens om att meniga borgerskapets åsikt borde inhämtas och därför hölls allmän rådstu ga den 21 maj. På denna entledigades Hammar från uppdraget att vara förman för de äldste. Också Tönning önskade avgå men anmodades att stå kvar. I huvudfrå gan enades borgerskapet om att sända en besvärsskrift till K. M:t. Denna fick emellertid en så amper utformning att K. M:t överlämnade den till justitiekanslern för vidare åtgärder.12 Som en följd av den hållning som majoriteten inom borgerskapets äldste hade intagit, fortsattes byggnadsarbetena under hela sommaren. I början av augusti upptäckte man att byggmästare Wendorff inte hade följt de uppgjorda ritningar na. På nedre botten hade han inrett vågboden på norra änden av byggnadens västsida i stället för på södra änden. Packhus, arrestrum och trappan upp till övervåningen hade lagts till vänster i stället för till höger om förstugan vid ingång en på östfasaden. I övre våningen kom som en följd av detta rådstugusalen, som enligt ritningarna skulle vätta åt söder, i stället att ligga åt norr, samtidigt som sjötulls- och kämnärskamrarna inreddes i våningens södra del. Han motiverade ändringarna med att förmaket till rådstugusalen genom den nya anordningen skulle kunna nyttjas som rådstuga vintertid, då det var kallt och man måste spara bränsle, och att packhus och vågbod på det sättet skulle få rymligare lokaler. De äldste och de särskilda deputerade menade emellertid att Wendorff borde följa ritningarna, och magistraten instämde i detta. Han ålades att själv bekosta de rivningar som kunde bli nödvändiga för att byggnaden skulle stämma med ritning arna.13 I början av september fick man genom landshövdingeämbetets försorg del av vad K. M:t beslutat i fråga om rådhusbygget. Först och främst förbjöd K.M:t att byggnadsarbetet fortsattes och påbjöd därjämte att hela frågan skulle utredas på nytt. Landshövdingeämbetet befallde därför magistraten att insända plankarta över staden jämte den av K. M:t fastställda ritningen och att dessutom avge eget yttrande i ärendet. Magistraten fann det klokast att kalla till allmän rådstuga. Den hölls den 12 september. Borgerskapet höll fast vid att man inte kunde anses ha gjort något felaktigt då man byggt enligt den av K. M:t godkända ritningen på den angivna platsen. Nu hade byggnaden kommit så långt att det övre bjälklaget skulle läggas, och därför måste man också få lägga ett tak över alltsammans för att skydda det mot väder och vind. Byggnaden måste stå under tak före vintern. I det syftet ämnade man sända en supplik till K.M:t. Denna skulle uppsättas vid en senare allmän rådstuga, men magistraten fann det betänkligt att på det sättet visa sig ohörsam mot K. M:ts uttryckliga förbud och beslöt att inte delta i någon sådan sammankomst. Följden blev att borgerskapet den 19 september samlades på råd stugan i magistratens frånvaro. Under ledning av borgerskapets äldstes nye för man guldsmeden Andreas Rönnow utarbetade man en supplik. När landshövding 85

Perioden 1718-1809 von Rosen fick denna i sina händer — för att vidarebefordra den till Stockholm — blev han upprörd över den »ohemula och oskickliga» skrivelsen, som röjde »sid vördnad» för landshövdingeämbetet, och förehöll i stället helsingborgarna att de måste respektera K. M:ts förbud mot fortsatta arbeten, tills en ny kunglig resolu tion förelåg i anledning av den förnyade utredningen.14 Magistraten kallade till en ny allmän rådstuga. Den hölls den 1 oktober, närmast föranledd av landshövdingens brev. Magistraten betonade nu, att man måste efterleva K. M:ts förbud och avbryta byggnadsarbetena. Borgerskapet fogade sig så till vida, att man blev överens om att låta bygget vila tills vidare men man höll fast vid att taket måste läggas på, för att inte stormar och oväder skulle spoliera vad man för dryga kostnader redan uppfört. Borgerskapet förmodade att »K. M:t ej onådigt anser att det endast söker konservera sin egendom». Skulle för övrigt K. M:t finna att den anvisade platsen inte var lämplig för ett rådhus, kunde man mycket väl tänka sig att använda byggnaden för något annat ändamål.15 Den 9 oktober 1798 fattade K. M:t slutligt beslut rörande Helsingborgs rådhus. Byggnaden skulle få fullbordas på den utsedda platsen. Beslutet kom genom landshövdingeämbetets försorg magistraten till handa den 12 november. Då åter stod faktiskt inte särskilt mycket att göra för att det nya rådhuset skulle stå färdigt. Genom att i det längsta trotsa myndigheternas förbud hade helsingborgarna kun nat föra fram bygget mycket nära dess fullbordan. Följaktligen kunde rådhusrät ten, magistraten, kämnärsrätten och sjötullkammaren i början av år 1799 flytta in i sina nya lokaler.16 Rådhusrätten och magistraten inledde sin ordinarie session den 6 februari 1799. Efter sedvanlig »dompredikan» samlades magistraten, borgerskapets äldste och stadsfiskalen i den nya råstugusalen. Sedan var och en intagit »sitt ställe», höll borgmästare Carl Gustaf Ekerholm »i anseende därtill att sessionerna nu för första gången kommer att uti den nya uppförda rådhusbyggnaden taga sin början, ett ganska vackert och till ämnet passande kort tal», sägs det i protokollet. Sedan utväxlade magistraten och borgerskapets äldste de vid detta tillfälle brukliga, ömsesidiga välgångsönskningarna.17 Rådhuset kom att vara i bruk i nära hundra år. Det revs år 1897, då staden strax norr om detsamma hade låtit bygga ett mycket större och rymligare rådhus. Till det nya rådhuset flyttade man över en del möbler från de gamla rådhusloka lerna, bl. a. det stora sessionsbordet. En ny anslagstavla tillverkades för 1 riksdaler 16 skilling specie. Hökaren Petter Otto Petterson skänkte en ljuskrona av glas som skulle hänga i rådstugusalen, på villkor att den »från rådhuset icke får försäljas eller avhändas». År 1804 ropade man på auktion för rådhusets räkning in tio spegelglaslampetter som skulle sättas upp på väggarna i rådstugusalen. De kostade 2 riksdaler 24 skilling banko.18

Styrelse och förvaltning

Detalj ur M. Westergrens oljemålning Utsikt över Stortorget i Helsingborg år 1843, visande dels den år 1832 färdiga nya hamnen, dels det i början av år 1799 inflyttningsklara nya rådhuset med den Wendorffska fontänen framför. Norr om rådhuset syns de kvarstående byggnaderna från kronobränneriet, på den motsatta södra sidan det nya högvakthus som uppfördes på Gustav III.s befallning i slutet av 1770-talet.I

I februari 1800 anmälde byggmästare Wendorff att han utöver entreprenad summan måste begära att få 300 riksdaler specie för att huset byggts 11/2 aln högre än vad ritningen ursprungligen utvisat, och dessutom 200 riksdaler för en del inredningsdetaljer. Bl. a. hade han låtit göra en del mässingsarbeten vid dör rarna, lagt Hissten framför kakelugnarna, satt upp brädklädsel under löften i förstuga, trappa och övervåning och dessutom byggt yttertrappan något högre än på ritningen. Borgerskapets äldste bjöd honom 250 riksdaler i ett för allt, vilket Wendorff avvisade. Magistraten lät honom då förstå, att han bara hade att inleda process inför domstol, om han stod fast vid sina krav.19 Det nya rådhuset låg ganska utsatt för västliga vindar. Redan år 1801 beslöt magistraten att låta sätta in dubbla fönster i rådstugusalen, därför att det vintertid drog svårt från dem. Vintertid räckte inte en kakelugn till för att hålla rummet varmt. Borgerskapets äldste ansåg att det inte behövdes några dubbla fönster. 87

Perioden 1718-1809 Draget kom, menade de, genom otätheter mellan fönsterkarmarna och själva muren och det kunde avhjälpas genom bredare lister kring fönstren och utspäckning mellan träet och muren. Dessutom borde magistraten enligt de äldstes mening under den kalla årstiden kunna nöja sig med kämnärsrummet, som låg åt öster och därför var mera skyddat för storm och oväder. På det sättet skulle man slippa elda upp den stora rådstugusalen och följaktligen spara ved. Magistraten konstaterade emellertid att kämnärsrummet nyttjades inte bara av kämnärsrätten utan också av borgerskapets äldste och stadens jordägare för deras sammankomster. Utan stora olägenheter kunde därför inte magistraten förlägga också sina sammankomster dit. Magistraten utlyste följaktligen entreprenadauktion på insättning av dubbla fönster och en snickare åtog sig arbetet för 31 riksdaler 32 skilling specie. Över denna magistratens åtgärd besvärade sig borgerskapets äldste hos landshövdinge ämbetet, som emellertid i april 1802 resolverade att fönstren borde anskaffas. Och därvid blev det.20 Lokalerna i det nya rådhuset och då framför allt rådstugusalen visade sig snart vara väl lämpade för samkväm och festliga tillställningar av olika slag. Frågan kom då upp dels hur mycket staden skulle begära i hyra, dels vem som skulle uppbära pengarna och dels till vad ändamål de skulle användas. Till en början begärde man 3 riksdaler per kväll i hyra för »rådhusrummen», och borgerskapets äldste utgick från att dessa pengar skulle inflyta i stadskassan. Men i februari 1801 hade en och samma person hyrt lokalerna vid tre olika tillfällen utan att några pengar inbetalats till stadens kassa. De äldstes förman undersökte saken och fann att borgmästare Ekerholm tagit emot pengarna. Vid diskussioner mellan magistraten och borger skapets äldste framkom det, att magistraten i fortsättningen ämnade själv inkassera hyresmedlen och använda dem för att anskaffa »nödvändiga prydnader» till råd huset. De äldste menade däremot att pengarna främst borde användas för att betala de skulder som rådhusbygget åsamkat staden. Om pengarna inte nyttjades för det ändamålet, borde inga sammankomster tillåtas på rådhuset förutom vid de tillfällen då magistraten eller stadens borgerskap ville använda lokalerna. Magistra ten fann det nu klokast att göra en kompromiss. Den 21 februari 1801 beslöt man att rådhusrummen liksom förut skulle få uthyras för privata sammankomster mot en hyra av 3 riksdaler per gång, men pengarna skulle i fortsättningen inkasseras av stadskassören, som skulle föra särskild räkenskap över dem.21 Borgerskapets äldste besvärade sig hos landshövdingeämbetet över magistratens beslut, som i praktiken skilde dem från all direkt befattning med uthyrningen av rådhuslokalerna. De hade intet att invända mot avgiftens storlek men höll före att eftersom borgerskapet hade låtit bygga rådhuset, skulle det också ha rätt att disponera över intäkterna av det, exempelvis till nödvändiga reparationer. Ärendet kom att avgöras av generalguvernör Toll, som den 21 åpril bekräftade borgerska pets äldstes rätt att låta hyra ut rådhusrummen och att ensamma bestämma hyres-

Styrelse oeh förvaltning avgiftens storlek. Detta utslag överklagades i sin tur av magistraten hos K. M:t som emellertid fastställde det i januari 1802.22 Det förekom likväl fortfarande att borgmästaren ensam eller i samråd med magistraten upplät rådhuslokalerna för enskilt bruk, vilket föranledde en mild erinran från borgerskapets äldste i november 1802. I sammanhang härmed disku terade magistraten och de äldste åter hyresvillkoren och till en början var de äldste inte hågade att sänka avgiften. Men i maj 1803 enades man slutligen om att om rådhusrummen uthyrdes »till några av borgerskapet eller för dem inbördes», skulle det kosta bara 2 riksdaler per gång, medan däremot 3 riksdaler fortfarande skulle begäras av dem som »ingen känning haft eller får av rådhusets bekostnad». Från magistratens sida erkände man att lokalerna under de senaste två åren vid åtskilliga tillfällen hyrts ut utan de äldstes vetskap och att 44 riksdaler av dessa hyresmedel fortfarande var obetalda. Pengarna skulle nu drivas in genom stads vaktmästarens försorg. De inkomster som borgerskapets äldste var så angelägna att slå vakt om, var i och för sig inte så betydande. Enligt stadsräkenskaperna inflöt i början av 1810-talet i hyresmedel mellan 60 och 110 riksdaler banko om året. Och de äldste kunde själva också ibland visa en viss generositet, som t. ex. när man tillät en dansmästare som under vintern 1803-1804 gett kurser i dans i staden, att på vårsidan hyresfritt få disponera rådstugusalen för sin slutbal. Men ytterst var frågan om rådhusrummens uthyrning en principsak för de äldste: rådhuset hade bekostats av borgerskapets medel och var i första hand borgerskapets fastighet. Borgerskapets äldste borde fritt få besluta om hur byggnaden skulle användas och inkomsterna av dess uthyrning borde tillfalla stadskassan.23 Under 1808-1809 års krig nyttjades rådhuset under några månader för andra ändamål. I mars 1808 beslöt nämligen magistraten och borgerskapets äldste att låta de trupper som sammandragits till Helsingborg disponera det. Rådhusrätten och magistraten höll sedan ända till efter krigsslutet sina sessioner i borgmästare Andreas Peter Ståhles hus vid Stortorget. Kämnärsrätten samlades hemma hos rådman Carl Öhrn. Militären nyttjade rådhuslokalerna dels som förläggning, dels som sjukhus. I februari 1810 besiktigades byggnaden och inventarierna, sedan trupperna utrymt lokalerna. En grundlig reparation visade sig nödvändig. Arbete na lämnades på entreprenad och kostnadsberäknades till i allt 366 riksdaler banko. Dessutom måste man inköpa »nya och passande» sessionsbord och stolar. Repara tionsarbetena varade ända till i juli månad. Först i augusti 1810 kunde rådhuset åter börja nyttjas för sitt egentliga ändamål.24

1. Band IV: 1 s. 364 f. Rådst. prot. 1720 17.12, 1722 5.6, 1723 9.11, 1724 24.1. Kopiebok 1721 21.11, 22.11. För hela frågan om rådhuset under 1700-talet, se T. Mårtensson, Tomtägare i Häl

singborg intill 1850, I (Kring Kärnan 1939) s. 61 ff. 2. Mag. prot. 1731 28.9, 10.11, 1732 11.10. 3. Stadsräkenskaper, allm. serie, HS A: RM. 89

Perioden 1718-1809 4. Rådst. prot. 1761 4.2, 5.3, 5.9. 5. Rådhusrättsprot. 1796 18.5. 6. Mag. prot. 1796 27.8, 17.9. BÄ prot. 1796 15.9. 7. Mag. prot. 1797 6.1, 18.9, 2.10, 11.10, 30.10. Räkning 1798 31.12 i Stadsräkenskaper, allm. se rie, HSA:RM. 8. Mag. prot. 1797 16.12, 18.12, 1798 22.1, 29.1, 12.2, 24.2, 1799 18.5, 30.11, 7.12. Rådhus rättsprot. 1798 5.11. BÄ prot. 1799 10.1. 9. Mag. prot. 1797 13.11. Inr. civilexp. reg. 1798 9.1,30.1, RA. Vol. DIIa4: 1797 27.11,6.12 samt protokoll 1797 12.5, 2.12, 6.12, Överintendentsämbetets arkiv, RA. 10. Mag. prot. 1798 5.3, 21.2. 11. Mag. prot. 1798 7.4, 12.5. 12. Rådhusrättsprot. 1798 15.10. Inr. civilexp. reg. 1798 4.8, RA. Mag. prot. 1798 14.5, 19.5, 21.5. 13. Mag. prot. 1798 6.8. 14. Mag. prot. 1798 8.9, 12.9, 19.9, 29.9.

15. Mag. prot. 1798 1.10. 16. Mag. prot. 1798 12.11. 17. Rådhusrättsprot. 1799 6.2. 18. Mag. prot. 1801 31.1, 2.2, 21.9, 1804 8.12. 19. Mag. prot. 1800 12.2, 17.2. 20. Mag. prot. 1801 31.10, 2.11, 7.11, 21.11, 30.11, 1802 6.2, 24.4. BÄ prot. 1801 2.11, 25.11, 11.12, 1802 24.4. 21. Mag. prot. 1801 7.2, 21.2. BÄ prot. 1801 7.2. 22. Mag. prot 1801 21.3, 25.4, 29.6. BÄ prot. 1801 28.2, 11.3, 7.5, 2.7, 1802 20.9. Inr. civilexp. reg. 1802 13.1. 23. Mag. prot. 1802 29.11, 1803 21.5. BÄ prot. 1802 24.4, 1803 17.5, 1804 19.3. Stadsräkenska per, allm. serie, HSA:RM. 24. Mag. prot. 1808 19.3. Rådst. prot. 1809 8.2, 19.2, 2.4, 25.6, 1810 9.7, 20.8. Räkning från Carl Öhrn 1809 12.4 i Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM.

RÄTTSKIPNING

\^yNDER HELA 1700-TALET fungerade rådhusrätten och kämnärsrätten i stort sett på samma vis som under den karolinska tiden. Kämnärsrätten dömde i första instans i de flesta mål och från den kunde man vädja till rådhusrätten. Detta skulle vanligen göras inom två dagar efter utslaget. Rådhusrätten var dock första instans i fråga om lagfarts- och inteckningsärenden, växelmål, sjömål och grova brottmål. Enligt lag skulle ordföranden i kämnärsrätten — eller kämnärspraeses som han vanligen kallades — vara rådman. Om rättens organisation i övrigt var ingenting stadgat utan därvidlag ordnade man i de olika städerna efter råd och lägenhet. I större städer kunde de båda bisittarna — under 1700-talet ofta kallade kämnärer — vara jurister. I mindre städer däremot utsågs lämpliga borgare till kämnärer.1 Som förut omtalats gick uppdraget att presidera i kämnärsrätten i tur mellan rådmännen, fastän växlingarna på den posten inte var särskilt täta före 1760-talet. Borgmästare Cervin önskade att de »ambulatoriska» magistratsgöromålen skulle skötas av samma person under en tid av högst tre år i sänder, men när det gällde sysslan som kämnärspraeses gjorde man avsteg från den regeln och lät stundom samme rådman fungera under flera treårsperioder i sträck. Borgmästare Ekerholm införde regeln att de ambulatoriska sysslorna skulle byta innehavare varje år, vilket också gällde posten som ordförande i kämnärsrätten.2 I början av 1700-talet var tisdagar och torsdagar kämnärsrättens ordinarie sessionsdagar, men efter ett skifte av kämnärspraeses i juni 1721 blev de ordinarie rättegångsdagarna i stället tisdagar och fredagar. Man var angelägen om att käm närsrättens sammanträden inte skulle falla på samma dagar som rådhusrättens, dels därför att stadsfiskalen var åklagare inför båda domstolarna, dels därför att stadsnotarien svarade för både rådhusrättsprotokollen och kämnärsrättsprotokollen. Utöver de ordinarie sessionerna förekom det att extra sessioner hölls på andra veckodagar vid behov. Kämnärsrättens domar beseglades med ett särskilt sigill, som präglats år 1737. Det blev med tiden slitet och »obekvämt» och ersattes därför med ett nytt år 1803.3 91

Perioden 1718-1809 Under större delen av 1700-talet utsågs de båda bisittarna, kämnärerna, bland borgerskapet av rådhusrätten och avlade domared inför denna. De tjänstgjorde sedan under flera år i följd. Något arvode uppbar de inte men var i stället befriade från skyldigheten att ta emot militär inkvartering och att betala skatt till staden. Vanligen utsåg man också ett par extra ordinarie kämnärer som kunde rycka in vid förfall för de ordinarie.4 I början av 1780-talet försökte borgerskapets äldste under sin förman handels mannen Isaac Béens ledning att på olika sätt pressa ned stadens utgifter och öka inkomsterna. När ett förslag till inkvarteringsordning för år 1783 framlades av stadskassören i slutet av år 1782, framhöll borgerskapets äldste att de båda kämnä rerna, guldsmeden Hans Ekström d.y. och gördelmakaren Nils Lundström, inte längre borde vara befriade från inkvartering och framdeles också betala skatt till staden. Enligt de äldstes mening borde kämnärerna inte ha något vederlag för sin tjänst i rätten, utan uppdraget var att betrakta som en borgerlig skyldighet som år efter år borde gå i tur mellan lämpliga borgare. Magistraten å sin sida fann att stadens inkomster i detta fall skulle ökas med bara 12 riksdaler specie under år 1783, men att det äldstes förslag stred mot rättegångsbalken i 1734 års lag, vilken — såsom magistraten tolkade den — förutsatte att man hade »ständiga» kämnärer. En möjlighet till kompromiss öppnades genom att Ekström och Lundström erbjöd sig att tills vidare fungera som kämnärer utan att begagna sig av »den av ålder beviljade kontributions- och inkvarteringsfriheten», dock på det villkoret att de skulle få avgå när de själva så önskade. Borgerskapets äldste lät sig för tillfället nöja med detta.5 Men i slutet av år 1784 förklarade de båda kämnärerna att de inte var hågade att tjänstgöra som bisittare längre, såvida de inte återfick »de av ålder för slikt biträde bestådda friheter och förmåner». Magistraten såg nu ingen annan utväg än att bevilja dem entledigande och ge borgerskapets äldste i uppdrag att föreslå två nya kämnärer. Det förefaller som om de äldste har haft svårt att inom sin egen krets finna villiga kandidater. Omsider lade man efter en månads tid fram ett förslag. Uppdraget att vara ordinarie kämnär måste de äldstes förman Isaac Béen själv åtaga sig tillsammans med traktören Erik J. Winström. Extra ordinarie kämnärer blev skomakaren David Bergström och bryggaren Anders Ståhle. Av dessa hade Winström och Bergström förut varit extra ordinarie kämnärer. I fortsättningen föreslog borgerskapets äldste ordinarie och extra ordinarie kämnärer år efter år, men något årligt ombyte av bisittare blev det inte fråga om, utan de utsedda fungerade vanligen två eller flera år i sträck. De valdes bland borgerskapets äldstes ledamöter. Eftersom kämnärerna inte längre fick någon form av ersättning för sin tjänstgöring i rätten, var uppdraget mera betungande än tidigare för den enskilde. År 1802 måste sålunda en nyvald extra ordinarie kämnär redan i april månad begära entledigande därför att han på grund av »fattigdom» måste förtjäna sitt

Styrelse och förvaltning levebröd med arbete om dagarna och sålunda inte kunde sitta i kämnärsrätten under arbetstid.6 Lagbrytare som dömdes till fängelsestraff, avtjänade i regel detta på kronohäktet i Landskrona, vilket var inrymt i fästningen där. De transporterades dit av stads vaktmästaren eller stadstjänarna, som för detta fick resekostnadsersättning och dagtraktamenten. Några permanenta arrestlokaler för häktade och omhändertag na fanns inte i Helsingborg sedan 1600-talets slut. Enstaka notiser från skilda år vittnar om att man ibland förvarat de häktade i en kammare i stadsvaktmästarens hus, ibland i garnisonens högvaktsbyggnad. I äldre tid hade fästningens torn, Kärnan, nyttjats som arrestlokal men så synes inte ha varit fallet under 1700-talet. Vid 1740-1741 års riksdag utverkade borgmästare Pihl att det då taklösa och mycket förfallna tornet överlämnades av kronan, som hade planer på att riva det, till staden för att användas efter gottfinnande. År 1764 tänkte sig krigskollegium att Kärnan skulle kunna användas som kruttorn, om staden åtog sig att hålla byggnaden i brukbart skick, men magistraten var inte intresserad av ett sådant arrangemang. Den enda tänkbara nytta man kunde ha av det gamla tornet, vore som arrestantrum, svarade man. Ordalagen tyder närmast på att tornet inte an vändes för det ändamålet.7 På 1770-talet började man inhysa arrestanter i ett litet rum i stadens rådhus. I samband med reparationer på byggnaden år 1778 omtalas att man försett arrestrummet med järngaller, vilket kan tyda på att arresten vid denna tid var tämligen nyinrättad. Arresten förblev sedan i rådhuset, och när det nya rådhuset togs i bruk på 1790-talet, fanns där arrestlokaler på nedre botten. »Det större arrestrummet» omtalas år 1803, vilket tyder på att man haft ett par arrester vid denna tid. År 1808 beslöt magistraten att låta inreda ytterligare en arrest. Till den skulle nyttjas det utrymme som sjötullkammaren använde som packhus för konfiskerat gods.8 År 1800 lyckades en kvinna rymma ur arresten i det nya rådhuset. Stadsfiskalen begärde i anledning därav att fönstret i rådhusets förstuga skulle förses med järngaller, eftersom kvinnan tagit sig ut den vägen. Magistraten ansåg dock detta vara meningslöst, därför att den som väl kommit ut ur arresten också hade möjlig het att obehindrat bege sig upp i rådhusets övre våning, bryta sig in i något av sessionsrummen där och sedan undkomma genom något av deras fönster. Ville man effektivt förhindra alla flyktförsök, måste därför enligt magistratens mening också samtliga fönster i övervåningen förses med galler. Sedan kvinnan flytt, hade arrestlokalen försetts med en »så starkt järnbeslagen dörr såväl som järnbom och tvenne låsar, att allt möjligt till flykt därigenom är den häktade betaget». Magistra ten nöjde sig därför med att föreskriva, att minst en av stadens väktare i fortsätt ningen skulle hålla vakt i rådhusets förstuga mellan kl. 9 på kvällen och kl. 7 på morgonen, när någon satt i arresten.9 93

Perioden 1718-1809 Arrestanterna åsamkade staden en del utgifter. De skulle ha mat och man måste bekosta ved och lyse för arrestlokalerna. År 1772 påpekade stadsfiskalen att det dittills utgående fångtraktamentet, 4 öre smt per dag, var helt otillräckligt. Det räckte nätt och jämt till bröd. Därför fördubblades summan. Ibland inträffade omständigheter som vållade utgifter av annat slag. År 1802 hölls sålunda en änka

Stadsväktarsax. Helsingborgs Stadsmuseum.

häktad en tid, misstänkt för barnamord. Hennes två minderåriga barn måste tas om hand under tiden, och staden fick därför betala inackordering för dem hos en borgare i staden.10 Kroppsstraff som utdömdes verkställdes av mästermannen eller bödeln, liksom avrättningar. I början av 1700-talet skulle en mästerman tjänstgöra inom hela Malmöhus län och egentligen vara stationerad i Landskrona. På 1720-talet bodde han dock i Helsingborg och hette Werner Nilsson Wallin. För sina tjänster tog han betalt enligt en särskild taxa, som stadfästs av landshövdingen. Dessutom uppbar han från varje stad ett litet årsarvode, s. k. mästermanspengar. Huset han bodde i var så dåligt, att han år 1728 begärde hjälp av staden för att sätta det i stånd, men borgerskapet föreslog i stället att han skulle sägas upp till avflyttning och hans hus 94

Styrelse och förvaltning rivas. Staden skulle behålla virket. Magistraten sade följaktligen upp Wallin till avflyttning i juli 1728, men han bodde kvar till sin död tre år senare. Under 1730-talet var skarprättaren bosatt i Malmö och längre fram i Ystad. Årligen sändes mästermanspengarna — 8 senare 12 daler smt eller 2 riksdaler specie — till honom från Helsingborg. Denna avgift debiterades särskilt på borgerskapet och en sär skild längd fördes över dem. Men på allmän rådstuga beslöt man år 1810 att mästermanspengarna fr. o. m. år 1811 inte skulle utdebiteras särskilt utan betalas direkt ur stadskassan.11 Sedan skarprättaren flyttat från Helsingborg behövde man ha någon lämplig person nära till hands som kunde verkställa lindrigare bestraffningar som t. ex. spöslitning och att sätta folk i skamstocken. Ar 1744 fann magistraten att »åtskilliga förefallande händelser» hade visat hur nödvändigt det var att staden skaffade sig en profoss. Avskedade soldaten Erik Nilsson Igelbeck anställdes med 12 daler smt om året i lön och 6 daler smt i hyresersättning. Fem år senare lät man förfärdiga en »byfrack» åt honom av blått kläde med förgyllda knappar, vilken han skulle bära under tjänsteutövning. Igelbeck kunde utöver tjänsteuppdragen som profoss också anförtros en del andra sysslor. Sålunda fick han vid några tillfällen befallning att infånga alla lösgående svin i staden och försälja dem. Att profossen ålades just detta, kan ha berott på att man tidigare vid något tillfälle låtit nattmannen, skarprättarens dräng och medhjälpare, sköta det.12 Stadsräkenskaperna visar att Helsingborg hade en fast anställd profoss till mitten av 1760-talet. Därefter upphörde löneutbetalningarna till honom. I fortsättningen anlitade man vid behov en lämplig person vid exekutionerna och betalade honom ett arvode per gång. När man sålunda år 1789 anställde en ny vångavaktare, Anders Påhlsson, fick han förbinda sig att vid behov tjänstgöra som stadsprofoss. Han skulle få 32 skilling specie för varje förrättning. När Påhlsson avled år 1809, gjorde man ett liknande avtal med Hans Fredriksson från Mörarps socken — någon titel anges inte för honom i protokollet. Han fick av magistraten konstitutorial på uppdraget som stadsprofoss. Någon fast lön hade inte heller han utan bara ett arvode för varje förrättning.13 Avrättningarna ägde ännu i slutet av 1600-talet rum på en »executionsplats» belägen uppe på borghöjden i nuv. kvarteret Vattentornet. I början av 1700-talet flyttades avrättningsplatsen längre bort från stadsbebyggelsen. År 1746 sägs den ha legat »utom staden vid landsvägen, strax ovan om var rådman Niclas Pripps hus, s.k. Schollenborg, är beläget». Platsen, som var delvis kringgärdad av en jordvall, låg sålunda söder om infartsvägen från Ängelholm, inte långt från nuv. Sköldenborgsgatan. Den har inte nyttjats särskilt ofta. År 1788 diskuterade man i magistra ten om en tomt »på den s. k. galgeplatsen» kunde upplåtas för bebyggelse.14 För spöslitning hade man i slutet av 1600-talet en »gisselkammare» i stadens rådhus. En notis från år 1763 talar om en gisselkammare som av allt att döma var

Perioden 1718-1809 belägen i det då nybyggda stadstjänarhuset. E. F. Tengberg beskriver i sina minnes anteckningar detta hus i början av 1800-talet. Det var, säger han, ett envåningshus, »smalt åt gatan och djupt inåt tomten, korsvirke och vitmenat». Till vänster om förstugan låg ett rum där man inhyste fasttagna lösgående svin, och där bredvid »ett mörkt rum kallat gisselkammaren». Kammaren torde inte ha använts för sitt ursprungliga ändamål i början av 1800-talet. När en tjuv skulle undergå spöstraff i oktober 1800, begärde stadsfiskalen att en »straffpåle» snarast möjligt skulle till verkas och resas på lämpligt ställe. Borgerskapets äldste fick i uppdrag att ombesör ja detta och Tengberg omtalar, att den gjordes flyttbar, så att den kunde ställas upp på olika platser i staden.15

1. N. Herlitz, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet (Sthm 1924) s. 344. 2. S. 38, 76. Kämnärsrättsprotokollen är be varade i obruten svit, dock med luckor för åren 1731-1732, 1756-1760 och 1796-1798. På grundval av dem kan följande uppgifter samman ställas om vilka rådmän som under tiden 1718-1808 tjänstgjort som praeses i kämnärsrät ten: Lucas Lohman (1718-juni 1721), Johan Dahlgren (juni 1721-1722, 1731-1747), Petter Pihl d.ä. (1723-1731), Niclas Pripp (1748-sept. 1751), Johan Pennet (sept. 1751-1760, 1766— 1771, 1776-febr. 1782), Gustav Henrik Sylvius (1761-1765), Hans Wittberg (1772-1775), Lars Matthias Gülich (febr. 1782-nov. 1790), Johan Pe ter Tauson (nov. 1790-1791, 1795-juni 1798), Isaac Béen (1792-1793), Johan Fredrik Berg (1794), Christian Hellborg (juni 1798-1801, 1805, 1807-mars 1808), Andreas Peter Ståhle (1802-1804, 1806). 3. Mag. prot. 1803 2.11. 4. Rådst. prot. 1722 6.8, 1723 13.3, 1772 23.9, 1782 23.9, 7.12. Mag. prot. 1733 9.5. 5. Rådst. prot. 1783 27.1, 15.2, 17.2. 6. Rådst. prot. 1784 6.11, 15.12. Mag. prot. 1802 28.4, 1.5.

7. Band IV: 1 s. 432. Mag. prot. 1740 1.10, 1743 13.8, 24.8. Rådst. prot. 1763 9.11, 1764 27.10. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg, 1741, 16.9, RA. 8. Rådst. prot. 1778 14.9. Mag. prot. 1803 6.4, 13.4, 1808 28.5. 9. Mag. prot. 1800 23.8. 10. Rådst. prot. 1772 19.9. Mag. prot. 1802 23.6, 11. Band IV: 1 s. 414. Rådst. prot. 1721 8.5, 1727 26.6, 1780 18.9, 1781 26.3, 18.6, 1784 12.6, 1787 29.9, 1794 26.5, 1810 26.11. Mag. prot. 1728 17.7, 24.7, 1731 13.10, 1734 27.4, 1735 3.5, 1739 3.10, 1788 19.5, 1790 28.6, 11.9, 1791 25.7, 1793 1.6, 1795 19.9, 1796 2.5, 25.7, 1797 10.6, 17.7, 1804 2.5. 12. Mag. prot. 1744 11.4, 1745 11.12, 1747 19.8, 1750 12.9. Räkning 1749 19.4, Stadsräkenskaper, allm. serie. HSA:RM. 13. Mag. prot. 1789 11.5. Rådst. prot. 1809 3.6, 1811 14.1. 14. Mag. prot. 1746 13.10. Rådst. prot. 1788 28.6. 15. Band IV: 1 s. 432. Rådst. prot. 1763 9.11. Mag. prot 1800 18.10. E. F. Tengberg, Helsing borg år 1816 (Hbg 1869) s. 99.

STADSBORNAS MEDVERKAN j. BÖRJAN AV 1700-TALET var det fortfarande vanligt att enskilda borgare

hade smärre uppdrag att fullgöra inom stadens förvaltning. Magistraten uppdrog åt några av stadens murmästare och timmermän att delta i de årliga brandsynerna, andra borgare fick ta hand om uppbörden av skattemedel i stadens båda rotar eller övervakade renhållningen av gatorna där. Men ganska snart överflyttades sådana göromål på stadens tjänstemän. Ansvaret för skatteuppbörden lades på stadskassö ren. Stadsfiskalen fick på sin lott all tillsyn över den allmänna ordningen i staden och han biträddes därvidlag ofta av stadsvaktmästaren. Men enskilda borgare — framför allt murmästare, smeder, timmermän och snickare — deltog ända fram till mot slutet av 1700-talet i besiktningar av tullhusen och syneförrättningar på fastig heter i staden. Rådstuguprotokollen innehåller många notiser om uppdrag av detta slag. Vid speciella tillfällen kunde man någon gång falla tillbaka på äldre praxis. År 1767, då boskapssjukan grasserade svårt, förordnade sålunda magistraten en rad borgare som två och två vid varje tullport skulle jämte stadsfiskalen besiktiga alla kreatur som fördes in till staden.1 Del i ansvaret för stadens styrelse och förvaltning fick meniga borgerskapet, när det av magistraten kallades till allmän rådstuga. Där valde man borgmästare, rådmän, borgerskapets äldste och riksdagsmän. Till allmän rådstuga kallade man, när det var frågor av särskild vikt som skulle avgöras eller ärenden som angick var och en av stadens borgare. Därför diskuterades frågor rörande exempelvis bränn vinsbränningen mycket ofta på allmän rådstuga liksom i slutet av 1790-talet det stora ärendet om rådhusbygget. Men många år hölls allmän rådstuga bara en gång och då i regel i samband med att nya ledamöter av borgerskapets äldste skulle utses. Borgmästare Petter Pihl d.y. var aldrig särskilt angelägen om att kalla till allmän rådstuga och under hans tid förekom sällan eller aldrig någon opposition utan borgerskapet godkände villigt vad magistraten föreslog.2 År 1758 utfärdades en kunglig förordning som framhöll att oordning och osämja ofta kunde uppstå inom borgerskapet i städerna när man höll allmän rådstuga. Därför skulle sådan kallas bara vid de tillfällen då en kunglig förordning uttryckligen påbjöd att allmän rådstuga skulle höras. I stället skulle borgerskapets 1 —Helsingborgs historia V: 2

Perioden 1718-1809 äldste »såväl draga försorg om sina övriga medbröders angelägenheter som å deras vägnar bivista de överläggningar magistraten finner nödigt med dem hålla». Om denna förordning hade efterlevts, skulle man i städerna under senare delen av 1700-talet ha fått verkliga borgarrepresentationer, valda av borgarna själva, som å deras vägnar skulle besluta i stadens viktigare angelägenheter. Men så blev inte fallet i de medelstora och små städerna, utan där höll man fortfarande allmän rådstuga på samma sätt som förut. I slutet av 1770-talet och början av 1780-talet blev tvärtom allmän rådstuga i Helsingborg ett livligt anlitat politiskt forum under den öppna konflikt som då rådde mellan magistraten och oppositionella borgargrupper — vilket närmare skall skildras i det följande.3 Till allmän rådstuga kallade magistraten genom offentlig kungörelse som dels anslogs på rådstugudörren, dels lästes upp i kyrkan. Den år 1718 införda ordning en att fyra bland borgarna utsedda »rotemästare» gick runt i husen var och en utmed sina gator och muntligen framförde kallelsen, höll man fast vid till ett stycke in på 1720-talet. Sedan skötte stadstjänarna »budningen» i de enskilda husen. År 1729 inledde man en sed som därefter följdes in på 1800-talet. På den för allmän rådstuga utsatta tiden — vanligen klockan tio eller elva på förmiddagen — gavs »tecken» till borgerskapet att Éege sig till rådhuset genom att man ringde i Mariakyrkans storklocka. Borgerskapet samlades i kämnärsrummet eller i något annat rum utanför rådstugusalen. Sedan man väntat en kvarts timme, öppnades dörrar na till rådstugusalen och borgerskapet trädde in inför magistraten som då redan hade intagit sina säten. Förhandlingarna leddes av borgmästaren och stadsnotarien förde protokollet. Det stod envar fritt att yttra sig, men särskilt avseende fäste man vid vad förmannen för borgerskapets äldste hade att anföra. I regel fattades besluten enhälligt, men förekom votering någon gång, röstade man liksom vid rådmansvalen efter »hålltal», dvs. efter taxeringslängden för stadsskatten, så att den som betalade mera i skatt också hade större röststyrka.4 Under 1700-talet slog man vid några tillfällen in på en dittills oprövad väg, när det gällde att ge borgerskapet del i inflytande och ansvar för stadens styrelse. Särskilda borgarutskott valdes för att delta i behandlingen av enstaka viktiga frågor. År 1725 diskuterades omfattande reparationer av skeppsbron. Det på allmän rådstuga församlade borgerskapet utsåg då »av dess medel (mitt) ett utskott, bestående av trettio personer som å samtliga borgerskapets vägnar uti detta ärende sammanträda och grundligen besvara» vad som proponerats i ärendet. Borgerska pet uttalade också att de skulle samtliga »erkänna» och vara »förnöjda» med det utlåtande som utskottet kom att avge. Detta torde ha varit första gången i Helsing borgs historia som man konstituerade ett borgarutskott med full beslutanderätt å hela borgerskapets vägnar. Mot slutet av 1700-talet tillsattes ett par gånger också »deputerade» av borgerskapet i vissa frågor, men de skulle handlägga ärendena i samråd med borgerskapets äldste och inte ensamma fungera som utskott. Så

Styrelse och förvaltning skedde exempelvis år 1782, när staden skulle lämna sitt svar på den då väckta frågan, huruvida man skulle få behålla stapelstadsrätt och magistrat. Den gången utsågs tio deputerade. Så skedde också år 1796 för att tillsammans med borgerska pets äldste handlägga frågan om ett nytt rådhus. De deputerades antal blev nu femton.5 En helt annan uppgift fick den ekonomidirektion som inrättades år 1776 och vars verksamhet vi tidigare skildrat. Den hade uppdraget att öva tillsyn över stadens vångar. Den hade åtta ledamöter som valdes bland stadens jordägare, vilket medförde att inte bara borgare utan också jordägare utan burskap ingick i den. Under de år den var verksam kan den sägas ha varit föregångare till senare tiders kommunala styrelser och nämnder. Detsamma gäller om den fattigdirektion som inrättades vid samma tid. I denna ingick emellertid som ledamöter både borgmäs taren och stadens kyrkoherde. De båda direktionerna kan sålunda inte enbart betraktas som organ för stadens borgerskap utan för invånarna över huvud taget.6

Under 1700-talet förutsatte man att borgerskapets äldste skulle utses i varje stad. Den kungliga förordning som enligt vad som nyss nämndes år 1758 förbjöd allmän rådstuga, ålade de äldste att »draga försorg om sine övrige medbröders angelägen heter» samt att »å deras vägnar bivista de överläggningar magistraten finner nödigt med dem hålla». Men i övrigt rådde stor oklarhet om de äldstes befogenheter, och deras arbetsuppgifter växlade från stad till stad. Likaså varierade antalet ledamöter mycket. I stora städer som Stockholm och Karlskrona hade man 50 resp. 48 äldste men i små städer kunde antalet sjunka till 8, ja, i enstaka fall till 4. I Sydsverige synes man i regel ha nöjt sig med färre antal äldste än på andra håll i riket. Helsingborg, som fick sin äldsteinstitution på 1660-talet, hade 16 ledamöter i borgerskapets äldste. De äldste var en utpräglad borgarrepresentation. Bara bor gare var valbara och bara borgare deltog i valen. I de flesta städer sökte man se till att hälften av de äldste valdes bland stadens handlande och hälften bland hantver karna. I Helsingborg var emellertid handelsmännen inte så talrika under 1700-talet och därför kom hantverkarna att i någon mån överväga bland de äldste och dessutom var oftast färjemännen representerade. Men posten som de äldstes förman bekläddes ofta av en handelsman.7 Borgerskapets äldstes arbetsuppgifter och bestyr i Helsingborg före år 1762 känner vi till bara genom notiser i rådstuguprotokollen. I den mån man fört protokoll vid de äldstes sammankomster, har dessa gått förlorade. Bland de hand lingar som hörde till staden och som fanns hemma hos borgmästare Pihl vid dennes död omtalas »ett gammalt så kallat stadens äldstes protokoll» men det är inte längre bevarat.8 I början av 1700-talet kallades hälften av borgerskapets äldste »stadens åtta män» 99

Perioden 1718-1809 — någon gång »stadens förmän» eller »stadens äldste» — och återstoden stadens »extra ordinarie män». När magistraten önskade överlägga om något ärende, kallades ofta bara »stadens åtta män» upp på rådstugan. Vid förfall för någon av dessa kunde någon av de extra ordinarie få rycka in. Stadens extra ordinarie män deltog tillsammans med de ordinarie först och främst vid taxeringen till kommuna la utskylder samt eljest då ärenden av särskild vikt skulle behandlas. När exempel vis år 1726 reparationer på skeppsbron var nödvändiga och staten krävde att staden skulle delta i kostnaderna, hördes »stadens sexton män» och de föreslog i ett yttrande, att kronan i så fall först och främst borde beakta de oreglerade fordringar som Helsingborgs stad hade på staten ända sedan 1660-talet. Först fr. o. m. 1760talet uppträder alla de sexton äldste normalt som en korporation.9 Några fasta regler för hur de äldste skulle utses, fanns inte och bruket kunde skifta avsevärt under årens lopp. Borgmästarna synes ha haft ett avgörande infly tande på praxis. Under Henrik Sylvius tid som borgmästare var äldstevalen först förlagda till någon dag i början av året, vanligen under månaderna januari-maj, men fr. o. m. år 1727 och fram till mitten av 1800-talet valdes äldste för påföljande år i december månad. Till ett stycke in på 1720-talet utsåg och förordnade magi straten ensam märkligt nog både »stadens åtta män» och de åtta »extra ordinarie männen». Den 26 mars 1724 hölls allmän rådstuga, där nya äldste för första gången valdes av det församlade borgerskapet. De utsågs, som det heter i protokol let, dels för att verkställa skattsättningen, dels för att »bidraga uti ett och annat mål det som till stadens nytta länder och deras bearbetande på borgerskapets vägnar därvid kan erfordras». I fortsättningen kallades alltid till allmän rådstuga för val av äldste.10 Om själva proceduren vid äldstevalen sägs ingenting i protokollen under första hälften av 1700-talet, men tydligt är att valen varit direkta och att borgerskapet i regel utan votering bifallit det namnförslag som framlades av magistraten. Under Petter Pihls borgmästartid ledde detta till att borgerskapet utan protester fogade sig i vad den myndige borgmästaren och hans rådmän proponerade, så att man ofta från slutet av 1740-talet inte anställde något val utan på magistratens förslag enades om att behålla de äldste som man tidigare hade haft.11 Normalt utsågs eljest de äldste länge för bara ett år i sänder men de kunde givetvis omväljas. År 1720 avsade sig sålunda »de åtta stadens äldste» samfällt sitt uppdrag, därför att de hade innehaft det under sex hela år och hade varit »under samma tid med många svårigheter belastade, så att vi numera därmed ej längre förmår uthärda». Vid valen utpekades i regel den som skulle vara de äldstes förman. Det förefaller som om man därvid fäst störst avseende vid vederbörandes allmänna duglighet. År 1720 förordnade sålunda magistraten köpmannen Joris Johansson trots att han kunde varken läsa eller skriva. När den nye förmannen av den anledningen ville avsäga sig uppdraget, framhöll magistraten att han »liksom

ioo

Styrelse och förvaltning andra borde göra staden tjänst härvidlag», eljest riskerade han att få böta 40 daler smt. Man beslöt vidare annullera valet av en redan utsedd ledamot av de äldste och att i dennes ställe förordna Joris Johanssons svärson handelsmannen Christian Dreijer, för att denne skulle hjälpa sin svärfader med göromålen.12 I december 1728 beslöt magistraten att de äldste skulle samlas i »förmaket» utanför rådstugurummet. Rådstugulokalerna var vid denna tid inrymda i tullför valtare Ebbe Finerus fastighet. Var de äldste tidigare sammanträtt, vet vi inte. Efter överflyttningen år 1732 till den fastighet som under praktiskt taget hela 1700-talet gjorde tjänst som rådhus, hölls de äldstes sammankomster i kämnärsrättens rum. Detsamma blev fallet, sedan det nya rådhuset tagits i bruk. Ofta klagade de äldstes förman över att ledamöterna inte infann sig till sammanträdena på hans kallelse. Magistraten tvingades därför gång efter annan inskärpa plikten att delta. Den som uteblev utan giltigt förfall, fick böta. År 1731 påpekade magistraten dessutom för de försumliga att de inte bara ådrog sig böter utan inte heller genom uteblivandet hade någon möjlighet att undandra sig del i besluten och i ansvaret: »skolandes ock stadens äldstes fattade beslut hos dem anses vara fastställt, änskönt de vid förefal lande tillfälle icke äre tillstädes».13 Grunden för de äldstes traditionella befattning med stadens finanser var att de årligen skötte taxeringen av borgerskapet till stadsskatt. Därmed följde att de också fick besluta om hur de uppburna medlen skulle användas, exempelvis till löner åt stadens tjänstemän, för underhåll av de »publika» husen osv. Därför hade de också rätt att revidera de räkenskaper som stadskassören förde. Speciellt ansvar hade borgerskapets äldste för utrustningen av stadens båtsmän och de förvaltade de pengar som uttaxerats för detta ändamål. De äldste undertecknade tillsammans med magistraten fullmakterna för stadens riksdagsfullmäktige och deltog i beslu ten om riksdagspengarna till dem. Det tillkom dock meniga borgerskapet att på allmän rådstuga bevilja dessa pengar. Likaså behandlades extra utdebiteringar och höjning av den »proportion» efter vilken skatt och övriga pålagor debiterades, i regel på allmän rådstuga. När det gällde tillsättning av tjänstemän i staden, yttrade sig borgerskapets äldste först och främst i fråga om nya tjänster vars löner skulle komma att belasta stadskassan. När löneförmånerna inte ändrades, brukade magistraten ensam för ordna nya innehavare av tjänsterna. Detta gällde framför allt de lägre tjänsterna. Vid enstaka tillfällen gjorde borgerskapets äldste uttalanden i personfrågor, t. ex. i slutet av 1770-talet rörande stadskassören som man skarpt kritiserade — till detta återkommer vi. År 1738 gjorde man sig till talesman för alla stadsborna och föreslog att man skulle från stadens sida göra en framställning för att få behålla sin kyrkoherde, Jöns Rönbeck, som just fått förflyttning till Malmö.14 Sedan Niclas Cervin tillträtt borgmästarposten år 1761 blev formerna för bor gerskapets äldstes verksamhet fastare. De uppträdde mer och mer som ett organ IOI

Perioden 1718-1809 med egen initiadvrätt och eget ansvar och sökte mera målmedvetet än tidigare att tillvarata borgerskapets intressen. Denna utveckling skedde långsamt och gradvis och kan inte sägas ha avsatt mera iögonfallande resultat förrän på 1780-talet. De fr. o. m. år 1762 bevarade äldsteprotokollen vittnar också om att man under 1760och 1770-talen haft svårt att finna effektiva former för sitt arbete och gärna följt gamla, beprövade linjer. Protokollen fördes till en början av de äldstes förman och hade närmast karaktären av minnes- och brevböcker i vilka man nedtecknade sådant som ansågs viktigt eller intressant och skrev av en del skrivelser som an kommit eller avsänts. 1762 års protokoll fördes sålunda av dåvarande förmannen, linvävaren Johan Appelroth. Han inledde sina anteckningar med orden: »Gud gifwe dena wår sta samhälle, frid och enighett, lycka och wällsignellse uti alt wårt företagande, önskar jag, en ringa medlem, Johan Appelroth, Hälsingborg d: 16: januari 1762: då dena bok blef jortt.» Vid årets slut noterade han »och warder således härmed slutat mitt ringa förmanskap» samt: »Till slut önskar jag att fredsens gud måtte få bo ibland oss alla, Johan Appelroth, Hälsingborg d: 7: dec: 1763.» Under år 1770 ändrade protokollen karaktär. Detta sammanhängde med att stadsnotarien Lars Matthias Gülich åtagit sig att föra protokollen. De fick numera en mera ämbetsmannamässig utformning som bildade mönster också under de följande åren, sedan Gülich lämnat uppdraget från sig. Likväl kunde fortfarande ibland införas notiser av ren dagbokskaraktär.15 De bevarade protokollen låter oss mera i detalj följa de äldstes verksamhet och det förefaller som om man börjat gripa över allt flera typer av ärenden. Man deltog sålunda i taxesättningen på livsmedel, hantverksprodukter och spannmål, lämnade förslag om nya gärdsgårdar och inhägnader och om stenläggning av gator. Räk ningar som skulle betalas ur stadskassan, godkändes först av de äldste. Till skillnad mot tidigare yttrade man sig ofta vid tillsättning av exempelvis skolmästare, stads vaktmästare, brandmästare och gästgivare. Särskilt viktigt var att de äldste genom ett par av sina ledamöter började delta i fördelningen av militärinkvarteringen i staden. År 1777 erhöll de äldste en egen kassa, genom att man beslöt att de som vann burskap i staden skulle till borgerskapets äldste erlägga en särskild avgift vars storlek berodde på vederbörandes yrke.16 Under Niclas Cervins borgmästartid tillämpade man olika procedurer vid val av borgerskapets äldste. Under de båda första åren hölls val endast för att utse nya ledamöter i deras ställe som avgått. Regeln var ännu att man stod kvar flera år i följd bland de äldste. I december 1763 skulle inte mindre än tio nya ledamöter utses, bland dem de äldstes förman. Borgerskapet kunde inte enas om ny för man. Då föreslog Cervin att »av allmänna borgerskapet och alla societeterna» skulle utses elektorer som sedan skulle välja nya äldste. Man skulle m.a.o. övergå till indirekta val. Borgerskapet utsåg följaktligen tio elektorer, tagna bland köpmän nen, hantverkarna, färjemännen och övriga borgare. Dessa samlades så på käm-

102

Styrelse och förvaltning närsrummet och presenterade sedan en lista på tio nya äldste, vilken magistraten fastställde. De sålunda valda fungerade därefter i hela fyra år, utan att nyval anställdes. En av dem avflyttade från staden och i hans ställe förordnade magistra ten en ny ledamot »ad interim». När åter äldsteval hölls i december 1767 och ånyo tio nya ledamöter skulle utses, enades man om att igen förrätta valet genom elektorer, denna gång tolv stycken. Men till skillnad mot förra gången sades det uttryckligen att meniga borgerskapet kunde »stadfästa eller förändra» de »vote ringar» som elektorerna kommit fram till. Elektorerna hade alltså inte rätt att å meniga borgerskapets vägnar utse äldste utan fungerade närmast som en valbe redning. Det var också elektorerna »obetaget att välja sig själva». Borgerskapet accepterade emellertid deras förslag utan invändningar.17 Mandattiden för denna äldsteuppsättning blev också fyra år, dvs. till slutet av år 177E Redan i mars 1771 tillkännagav några, att de önskade avgå, men magistraten förklarade att det var deras skyldighet att kvarstå till årets slut. Så hölls äldsteval i december 1771, och valet skedde återigen genom elektorer. Det var i realiteten fråga om ett kompletteringsval, eftersom flera av de äldste inte avsagt sig, men denna gång ställdes samtliga sexton platser under val och elektorernas förslag upptog både dem som önskade kvarstå och namnen på nya ledamöter. Redan efter två år behövde de äldste kompletteras med två ledamöter och dessutom önskade förmannen avgå. Denna gång förordnade inte magistraten några ersättare utan man kallade till allmän rådstuga för äldsteval i december 1773. På magistratens förslag utsågs 16 elektorer och liksom två år tidigare ställdes samtliga platser under val. Elektorernas förslag upptog följaktligen 16 namn, men av dessa var bara två nya.18 Att Niclas Cervin vid äldstevalen nyttjade indirekt valmetod och om möjligt ville att mandattiden för borgerskapets äldste skulle vara fyra år, kan ha dikterats av en önskan att ge mera kontinuitet och stabilitet åt stadens styrelse och förvaltning. Men en följd av detta förfarande blev att meniga borgerskapet lätt kunde känna sig ställt utanför alla möjligheter att öva inflytande på ärendenas handläggning. Att denna risk var en realitet, därom vittnar i första hand de öppna konflikter som bröt ut mellan magistraten och borgerskapet i slutet av 1770-talet. Misstro och missnöje hade börjat gro bland borgarna med magistratens och de äldstes sätt att sköta stadens affärer. De sexton äldste som formellt utsetts i december 1773, begärde redan ett år senare samtliga sitt entledigande. Som skäl anförde de, att en del av borgerskapet visat missnöje med deras sätt att sköta sitt uppdrag. Detta hade bl. a. tagit sig det uttrycket att man hos landshövdingeämbetet och K. M:t överklagat en del av de äldstes beslut. Magistraten ålade dem emellertid att kvarstå. Ett nyval skulle nämligen bara ge anledning till »allehanda ledsamma påföljder». De äldste böjde sig för magistratens vilja och fungerade till slutet av år 1778.19

103

Perioden 1718-1809 Under 1770-talet inträffade en del händelser inom stadens förvaltning som efter hand kom att sätta borgerskapet i harnesk mot både magistraten och stadens äldste. Till de ärenden som upprörde borgerskapet hörde främst inköpet av en fastighet som skulle användas som prästgård. Ansvaret för denna affär vilade på kyrkorådet och den utvecklade sig på ett mycket olyckligt sätt. Först köpte man en fastighet men lät detta köp återgå, då man fann en annan fastighet som var lämpligare. Sedan denna förvärvats och reparerats, togs den i bruk som bostad för stadens kyrkoherde Hans Bergeström, men år 1778 fällde landshövdinge- och biskopsäm betena ett gemensamt utslag, enligt vilket kyrkoherden i Helsingborg var skyldig att nöja sig med ett årligt hyresbidrag. Kyrkorådet skulle följaktligen till kyrkan återställa det kapital som nedlagts i den nya prästgården. Om hela denna fråga skall berättas utförligare i annat sammanhang. Här bör bara påpekas, att borgmäs tare Cervin var självskriven ledamot av kyrkorådet. När utslaget fastställde, att rådet genom köpet hade överskridit sina befogenheter, drabbade denna kritik framför allt borgmästaren i hans egenskap av jurist. År 1778 reparerades rådhuset för 700 daler smt. Av denna summa måste 500 daler anskaffas genom särskild uttaxering på borgerskapet. Borgerskapets äldste — vars förman vid denna tid var handelsmannen Wilhelm Rander — måste också anskaffa medel för »nya luckor och portar» till stadens kyrkogård. Delar av Stor torget stensattes och almar planterades utmed dess sidor i norr och söder. Dessa arbeten skulle bekostas av husägarna vid torget men en del av dem var ovilliga till detta.20 I oktober 1778 var borgerskapet samlat till allmän rådstuga för att välja riks dagsman. Helt oväntat föreslog efter valet fjorton borgare i en inlaga, att man också skulle välja nya äldste. Ett par av borgerskapets äldste hade flyttat från staden och andra önskade enligt uppgift avgå. För övrigt menade de att det var »en gammal lovlig sedvänja» att ombyta äldste i slutet av varje år. Magistraten blev överraskad av detta förslag, men de äldste förklarade att de sedan länge önskat »från detta besväret bliva entledigade». Förgäves stretade magistraten emot, kriti serade att det i staden spritts »onyttiga och ovarsamma misstankar» och erbjöd sig att lämna alla tänkbara upplysningar om stadens affärer. Val av nya äldste måste förrättas. Som elektorer fungerade denna gång dels de kvarstående äldste, dels de fjorton borgare som undertecknat inlagan. De föreslog till förman handelsmannen Lars Engström — svärson till framlidne köpmannen Petter Cöster — och bland de övriga femton föreslagna var fem av de fjorton undertecknarna. Borgerskapet godtog förslaget och de nyvalda avlade omedelbart äldsteeden.21 Redan dagen efter klagade borgerskapets »nuvarande äldre äldste» hos magi straten över vad som skett och påstod att »någon sammansättning därtill försports hava förut varit på färde». De ansåg sin mandattid utlöpa först vid årsskiftet och i praktiken kom de också att fungera så länge. Den nya äldsteuppsättningen började

Styrelse och förvaltning sin verksamhet först i samband med taxeringen i december. Då befanns det att två av de nyvalda redan avsagt sig uppdraget och att en lämnat staden. I februari 1779 enades de äldste och magistraten om att själva i deras stäHe utse tre nya ledamöter. Man räknade med att borgerskapet skulle fastställa detta val när det nästa gång »efter vanligheten» kallades till allmän rådstuga.22 Sakerna tog emellertid en ny och oväntad vändning. Vi har tidigare berättat om hur borgmästare Petter Pihl som riksdagsfullmäktig lyckats utverka att staten omsider likviderade den gamla fordran på kronan som Helsingborgs stad haft allt sedan 1660-talet, och hur borgerskapet på hans förslag år 1748 till honom avstått hela summan. Efter Pihls död började borgerskapets äldste att intressera sig för denna transaktion. Man tog reda på att Pihl inkasserat i allt 6 695 daler smt. I äldsteprotokollen gjorde ett par av förmännen på 1760-talet i samband med sin avgång anteckningar om affären, för att efterträdaren inte skulle låta den falla i glömska. De menade att staden hade rätt att hos sterbhusdelägarna kräva tillbaka de pengar Pihl uppburit å stadens vägnar. Ännu i december 1778 infördes en notis i protokollet av denna innebörd. I april 1779 inlämnade så handelsmannen Arved Kraak, själv ledamot av borgerskapets äldste, ett memorial till magistraten, i vilket han tillsammans med några andra borgare föreslog att stadens fordran i det Pihlska sterbhuset skulle överlåtas på kyrkorådet »för att ersätta så långt möjligt är vad på prästgården finnes använt». Kyrkoherde Bergeström och kyrkorådet kunde sedan i samråd bevaka denna fordran hos sterbhuset. Därmed sattes småningom en lavin i rörelse.23 Dagen efter samlades borgerskapets äldste. Förmannen Lars Engström, som själv var en av delägarna i det pihlska sterbhuset, lade här fram två dokument, dels en avskrift av det rådstuguprotokoll från år 1738 vari magistraten och borgerska pets äldste gav de två riksdagsfullmäktige Petter Pihl och Niclas Pripp full frihet att »göra och låta som de efter tidsens görlighet finna rådligast och nyttigast» i fråga om stadens gamla fordran på kronan, dels avskrift av det rådstuguprotokoll från år 1748, enligt vilket Pihl först redogjorde för vad han gjort i ärendet och sedan framdeles fritogs för alla vidare krav från borgerskapets sida i saken. Engström ansåg under hänvisning till dessa protokoll, att man absolut inte borde inlåta sig på att genom rättegång få ut något av sterbhuset. Arved Kraak höll med om att en process vore osäker, och därför ville han helst överlåta denna på kyrkan, men han ville själv inte driva saken längre. De övriga äldste erinrade sig att 1778.års äldste slutat sitt protokoll för det året med att de »till de nya äldstes omsorg och åtgärd överlämnade att behörigen vigilera (vaka över) stadens förberörde fordran i pihl ska sterbhuset». De ville därför gärna rådgöra med föregående års äldste och med andra äldre borgare som kände till saken.24 Denna sammankomst anordnades den 8 maj. Nio av föregående års äldste mötte upp med den tidigare förmannen Wilhelm Rander i spetsen. Den nye förmannen 105

Perioden 1718-1809 Lars Engström deltog inte, enligt protokollet var han »sjuklig». Man enades om ett förslag från Wilhelm Rander att uppmana kyrkoherde Bergeström att själv lagsöka sterbhuset. Endast en domstol kunde avgöra huruvida kraven på sterbhuset var rättsligt grundade eller ej. Samtliga de närvarande beslöt också att hos magistraten begära att hela frågan skulle behandlas på allmän rådstuga.25 Vid denna tid hade också kyrkoherde Bergeström hos magistraten begärt att allmän rådstuga skulle kallas för att diskutera prästgårdsfrågan, men magistraten avvisade detta med motivering att detta ärende hörde under kyrkorådet. Berge ström överklagade detta beslut hos landshövdingeämbetet. Några dagar senare kom alltså de äldstes framställning om allmän rådstuga. Också den avslogs av magistraten, som menade att hela frågan om stadens gamla fordran på kronan var utagerad genom vad som beslutats av borgerskapet år 1748. Samtidigt fick man reda på att Hans Bergeström låtit utlysa sockenstämma i prästgårdsfrågan till påföljande söndag. Detta hade skett trots att samtliga kyrkorådsledamöter utom en — handelsmannen Wilhelm Rander som invalts där så sent som i februari — varit av annan mening. Dessa ledamöter — det var borgmästare Niclas Cervin, rådman Johan Georg Meisner, direktör Fredrik Wilhelm Cöster d.ä. och handelsman Anders Mollberg — enades om ett memorial i prästgårdsfrågan som stadsnotarie Gülich skulle läsa upp vid den pålysta stämman jämte åtskilliga handlingar i ärendet och sedan införa i protokollet. Det drog alltså hop sig till strid på många fronter.26 Men mera bränsle lades på elden. Anders Mollberg hade begärt att få avgå ur kyrkorådet. Under de följande månaderna utspann sig en strid mellan kyrkoher den, borgerskapets äldste och magistraten om vem som skulle utses i hans ställe. Till detta kom så det betydelsefulla ärendet om uppmätning och kartläggning av stadens fäladsmark, för vilket vi tidigare redogjort. Den 5 juli utsåg magistraten i samråd med borgerskapets äldste till fullmäktige, som skulle möta lantmätare Björkegren vid Gåsebäcks mölla, de äldstes förman Lars Engström och stadsnotarien Lars Matthias Gülich. Vid samma tillfälle förelåg ett förslag från kyrkoherde Bergeström om att handelsman Arved Kraak skulle väljas in i kyrkorådet. Borger skapets äldste protesterade, därför att Kraak var »för ung borgare» och därför att det redan satt en köpman i kyrkorådet. Lars Engström anmälde också att han önskade avgå som de äldstes förman, emedan han hos de äldste, särskilt hos ett par av dem, funnit »mycken motvilja». Fr.o.m. nu ryckte handelsmannen Isaac Béen d.ä. fram i första linjen bland de agerande. Hans ställningstagande dikterades inte bara av en stark vilja till makt och inflytande utan också av vad han tidigare upplevt i Helsingborg. Han var i fyrtio årsåldern och hade under en tid tjänstgjort som styrman och kapten i holländska västindiska kompaniets tjänst. År 1769 bosatte han sig i Össjö socken öster om Ängelholm och gifte sig med en dotter till färjemansåldermannen Lars Lundström

106

Styrelse och förvaltning i Helsingborg. Omkring år 1775 flyttade han till Helsingborg och ansökte följande år om burskap på handel med grova varor som salt, sill, lin, hampa, trävirke, bark och tjära. Mot hans ansökan protesterade stadens handlande — bland dem Hans Agardh, Wilhelm Rander och Lars Engström - och påpekade bl. a. att han inte fyllde de krav på insikter i handelsnäringen som uppställdes i handelsbalken i 1734 års lag. Magistraten avslog hans ansökan men han överklagade beslutet hos kom merskollegium som i juli 1776 beviljade honom rätt till det sökta burskapet. Béen öppnade nu en handelsbod, men stadens övriga handlande överklagade kollegiets beslut hos K. M:t. Magistraten gjorde då den praktiska kompromissen att tillåta Béen tills vidare driva sin rörelse mot att betala en årlig kontingent av 20 daler smt. Men K. M:t fastställde kollegiets beslut och i december 1777 kunde Isaac Béen omsider avlägga sin borgared som köpman. Hela affären måste ha satt honom i harnesk mot stadens handlande. I sina protester mot hans burskap hade de anfört att det redan fanns tillräckligt många handlande i staden. Detta hade dock inte hindrat att Arved Kraak, som i mars 1777 ansökte om burskap på handel, bevilja des detta utan gensagor från stadens handlande.27 Tillsammans med handelsmännen Jöns Hult och Jöns Möller samt bagaren Carl Flyborg inlämnade Isaac Béen till magistraten den 8 juli ett memorial, i vilket de krävde att allmän rådstuga skulle kallas angående uppmätningen av fäladsmarken, därför att denna fråga angick borgerskapet i gemen och därför att deputerade till förrättningen följaktligen borde utses av hela borgerskapet. Förtroendet till de äldste ansåg de vara rubbat, inte minst genom vad som förekommit i prästgårds frågan. På den av kyrkoherde Bergeström utlysta sockenstämman hade man näm ligen överenskommit om att med en supplik understödja de besvär hos kammarkol legium som kyrkorådet ämnade anföra över vad landshövdinge- och biskopsämbe tena beslutat i ärendet. Detta hade vållat oenighet inom borgerskapets äldste. En del av dem — bl. a. Arved Kraak och Isaac Béens svärfar Lars Lundström — önskade instämma i suppliken, medan de övriga med förmannen Lars Engström i spetsen ej ville ta befattning med den. Béen och de tre andra borgarna, som undertecknade memorialet, menade därför att »pluraliteten» av de äldste hade handlat »tvärt emot borgerskapets åläggande, vilkas representanter de äro». Magi straten lät emellertid inte rubba sig utan höll fast vid att de två förut utsedda fullmäktige skulle delta i lantmäteriförrättningen den 15 juli och att detta skulle kungöras i kyrkan söndagen dessförinnan.28 Några borgare samlades i anledning av magistratens beslut hos traktören Erik J. Winström. Bland de närvarande märktes förutom Isaac Béen handlanden Jöns Möller, bagaren Carl Flyborg och urmakaren Elias Modevig. De fann att de kunde acceptera stadsnotarie Gülich som stadens fullmäktige vid lantmäteriförrättningen men däremot inte Lars Engström som genom gifte var släkt med direktör Fredrik Wilhelm Cöster. Den senare ägde jord vid Gåsebäck och berördes alltså direkt av 107

Perioden 1718-1809 förrättningen. Han hade dessutom förmedlat köpet av den fastighet som skulle nyttjas som prästgård. Särskilt Isaac Béen var starkt kritisk mot Engströms delta gande. Alla de närvarande var ense om att de av borgerskapet som så önskade, skulle få vara närvarande vid lantmäteriförrättningen. Den 14 juli begärde man detta i en skrivelse till magistraten, som medgav att enskilda borgare kunde infinna sig.29 Vid lantmäteriförrättningen mötte bara Isaac Béen och Elias Modevig upp förutom de båda fullmäktige. Den ene av dessa, Lars Engström, förklarade efteråt, att Béen och Modevig »olidligt yttrat sitt misstroende mot honom». Någon rågång hade man inte kunnat gå upp som gräns för stadens fäladsmark. Samtidigt besvä rade sig Isaac Béen, Carl Flyborg, Jöns Möller, Jöns Hult, Elias Modevig och färjemannen Peter Dahl hos landshövdingeämbetet över att magistraten vägrat kalla borgerskapet till allmän rådstuga. Men besvären avslogs med motiveringen att ärendet om fäladsmätningen hörde »under stadens äldstes försorg och överlägg ning med magistraten». Isaac Béen och gruppen kring honom — nu utökad med bl. a. nålmakaren Johan Christian Wendt — ingav också en skrivelse till magistraten i vilken de hävdade dels att Lars Engström var jävig i fäladsfrågan, dels att de tre äldste som i februari 1779 förordnats av magistraten i samråd med borgerskapets äldste, inte blivit lagligen valda. Både magistraten och borgerskapets äldste tog avstånd från denna uppfattning. »Pluraliteten» av de äldste förklarade också, att de i fortsättningen inte ämnade ta befattning mera med vare sig prästgårdsfrågan eller stadens förmenta fordran i det pihlska sterbhuset.30 Gruppen kring Isaac Béen gick till ny attack. Hos K. M:t överklagade man landshövdingeämbetets utslag rörande kallelsen till allmän rådstuga och passade därvid på att också begära prövning av vad man anfört mot de nyssnämnda fyra ledamöterna av borgerskapets äldste. Striden kring valet av ny ledamot i kyrkorå det gick samtidigt vidare och av inlagorna i denna konflikt kan man se, att kretsen av anhängare till Isaac Béen inom borgerskapet efter hand hade vuxit. Inom magistraten började också i slutet av år 1779 tecken till splittring visa sig. Rådman nen Gustav Henrik Sylvius anmälde avvikande mening i fråga om kallelsen till allmän rådstuga. Men magistratens övriga ledamöter och »pluraliteten» av borger skapets äldste stod fortfarande på samma linje. Den 29 februari 1780 avgjorde K. M:t besvärsärendet om kallelse till allmän rådstuga. Landshövdingeämbetets tidigare utslag i ärendet upphävdes och det fastslogs att allmän rådstuga »så mycket mindre bort dem förnekas som borgerskapet samfällt då fått rådgöra uti en borgerskapets angelägenhet och utse sådana deputerade, till vilka de hyste full komligt förtroende». Däremot yttrade sig K. M:t inte om de anmärkningar som framförts mot fyra av de äldste. Resolutionen ankom till Helsingborg i slutet av mars, men magistraten gjorde sig ingen brådska med att kalla till allmän rådstuga. Först sedan Isaac Béen och gruppen kring honom anmält dröjsmålet hos lands108

Styrelse och förvaltning hövdingeämbetet, utfärdade magistraten omsider kallelse till allmän rådstuga. Den hölls lördagen den 6 maj 1780 och blev en av de mera dramatiska i Helsingborgs historia.31 Efter ett inledande replikskifte mellan Niclas Cervin, Isaac Béen och Lars Eng ström lämnade Béen fram en skrivelse, undertecknad av 34 borgare. I den före slogs att borgerskapets äldste »sinsemellan och skiftesvis» skulle företräda staden vid fäladsmätningen. Men av de nuvarande äldste hade man förtroende för bara sex, bland dem Arved Kraak, Lars Lundström och Elias Modevig. Lörmannen Lars Engström och de nio övriga ledamöterna borde avgå. I stället för dem föreslogs tio personer ur gruppen kring Isaac Béen. Till förman borde väljas antingen Wilhelm Rander — han hörde inte till Béens anhängare — eller Arved Kraak, men om dessa var ovilliga borde Béen bli förman. Niclas Cervin framhöll att allmän rådstuga kallats för att utse deputerade vid fäladsmätningen och inte för något annat, men åtskilliga inom borgerskapet uttalade sig nu också för att välja nya äldste. Efter skriftlig inbördes votering vid rådstugubordet anslöt sig magistratens övriga leda möter till borgmästarens mening. Meniga borgerskapet stod på golvet i rådhussalen utanför det skrank som avskil de magistratens »domarsäten» från rummet i övrigt. Nu gick Isaac Béen innanför skranket, satte sig vid rådstugubordet och lämnade ett exemplar av en röstlängd över borgerskapet till stadsnotarien. Det uppstod allmän oreda. Några förebrådde Béen för att han visade »sidvördnad» för magistraten, men andra instämde med honom när han »överljutt tilltalade borgerskapet» och hävdade att det till borger skapets privilegier hörde att få välja deputerade och äldste på en gång. Borgmästa re Cervin lyckades för en kort stund få så pass mycket tystnad, att han kunde ställa propositioner. Den ena gällde om borgerskapet ville gilla magistratens tidigare åtgärd att tillsammans med de äldste utse fullmäktige vid fäladsmätningen, den andra gällde de 34 borgarnas förslag att man skulle utse nya äldste som tillika skulle vara stadens deputerade vid förrättningen. Åter uppstod »mycket buller och sorl» och Béen varnade med hög röst borgerskapet för att låta förleda sig av borgmästa ren. Direktör Fredrik Wilhelm Cöster erinrade om att man var skyldig magistraten och borgmästaren aktning och vördnad och bad borgarna »bruka förstånd och saktmodighet». Isaac Béen förivrade sig nu och förklarade att »om han och hans vänner inom borgerskapet icke finge se Cösters ansikte, skulle de vara ganska nöjda». På nytt uppkom »ett häftigt sorl» och när detta lagt sig något, förklarade Wilhelm Rander och Arved Kraak att de inte önskade ifrågakomma som förmän för borgerskapets äldste. Isaac Béen förklarade sig däremot stå kvar på förslaget och tackade för det förtroende man visade honom. Det blev åter buller och oväsen, och en av de närvarande ropade att det vore en skam om han blev förman för de äldste. Han var ovärdig och oskicklig och därtill son till en »holländsk be dragare och bankruttör» - ett påstående av tvivelaktig sanning. 109

Perioden 1718-1809 Isaac Béen visade sig emellertid vara situationen vuxen. Han satt kvar innanför skranket vid rådstugubordet och övertog i realiteten för en stund ledningen av förhandlingarna. Han lät till protokollet anteckna att syftet med K. M:ts resolution inte kunde vinnas, om inte borgerskapet till äldste fick välja sådana som man hade förtroende för. Därför borde man votera om det förslag till nya äldste som fram lagts. Gensagor kom från ett par håll, bl. a. från borgmästare Cervin, men Béen förklarade att »borgmästaren äger ingen rättighet dirigera borgerskapet». I den allmänna upphetsningen var sålunda borgerskapet i färd med att under Isaac Béens ledning revoltera mot stadens styresmän. Några hördes »beropa sig på att vara ett fritt folk, att de skulle väl styra sig själva vid detta tillfälle». Direktör Cöster, som kände sig direkt utmanad av vad som hänt, klandrade i skarpa ordalag Isaac Béen, »som han sett i utländska brev blivit beskylld för bedrägeri vid dess här hemma gjorda bankrutt» och varnade honom för att »upphäva sig till ordförande för en menighet med de äventyrliga steg som i dag tagna blivit». Cöster slutade med att på stående fot avsäga sig sitt burskap som handlande i staden för att framdeles slippa delta i »så ohyggliga sammankomster». Lars Engström sekunderade honom genom att tillägga att Béen borde skämmas för att skymfa hederligt folk, »särskilt som han varit en bedragare». Efter dessa hårda personliga utfall från två män knutna till den av gammalt inflytelserika pihl-cösterska släktgruppen, lugnade de närvarande ner sig. Borg mästare Cervin blev åter herre över läget och kunde nu låta borgerskapet rösta om de båda propositioner han tidigare hade ställt. »Pluraliteten» röstade för de 34 borgarnas förslag. Magistraten tolkade utfallet så, att de sålunda valda personerna skulle vara stadens fullmäktige vid fäladsmätningen. Huruvida de också skulle anses vara valda till borgerskapets äldste, ämnade magistraten senare utlåta sig om. Inga gensagor mötte denna förklaring från magistratens sida. I stället lämnade nu Fredrik Wilhelm Cöster rådstugan och med honom en del av borgarna. Men Isaac Béen, som fortfarande satt kvar vid rådstugubordet, anmodade de närvarande att stanna kvar, därför att det fanns flera frågor att behandla. Åtskilliga gjorde så. Béen framlade nu ett handlingsprogram för borgerskapets äldste, for mulerat i åtta punkter och undertecknat förutom av honom själv också av 45 borgare. I detta krävdes att de äldste såsom deputerade för staden vid fäladsmät ningen skulle söka hålla staden skadeslös för all kostnad som »genom orätta deputerades åthävor tillgjort blivit». Stadens räkenskaper skulle noga granskas för att vinna klarhet om kassabehållningens storlek och för att rätta till vad som av stadens inkomster »genom gammalt bruk eller eljest i oreda kommit». Vid syn på kyrkobyggnaderna skulle »kyrkans bästa och stadens gagn» noga iakttagas. Den fordran man menade att staden hade i det pihlska sterbhuset, borde överlåtas på kyrkan, såvida man inte på annat sätt kunde komma till en uppgörelse med direktör Fredrik Wilhelm Cöster, som var en av de viktigaste sterbhusdelägarna. i io

Styrelse och förvaltning »Mot borgerskapets allmänna åstundan» hade de tidigare äldste till kyrkorådsledamot föreslagit inte färjemannen Peter Dahl utan linvävaren Petter Kückler. Också detta borde rättas till. De tidigare äldste hade också yttrat sig smädligt om kyrkoherde Hans Bergeström. Man borde betyga honom borgerskapets aktning, inte minst för de goda inrättningar han gjort till förmån för stadens fattiga. Några uttaxeringar på borgerskapet utöver den årligt utdebiterade stadsskatten borde inte förekomma. Stensättningen av Stortorget måste finansieras på annat sätt, t. ex. genom de vid marknaderna uppburna ståndpengarna. Uppstod vakanser bland de äldste t. ex. genom dödsfall, fick kompletteringsval inte göras av magistraten eller de äldste »utan det blir en rättighet som borgerskapet enligt lag och privilegier tillhörer». De äldste skulle beflita sig om att verka för stadens bästa och »icke anse sig annorlunda än som stadens deputerade, vilka icke får trycka och förolämpa utan styrka och upprätthålla borgerskapets och stadens väl», i vetskap om att landets konung »icke vill regera utan över ett fritt och dock laglydigt folk» — det sista med direkt syftning på några ord i Gustav III:s kungaförsäkran av år 1772. Isaac Béen var utan tvekan idégivaren bakom detta program. Både här och i de inlägg han tidigare gjorde på rådstugan utgick han från den principiella uppfatt ningen att de äldste var fullmäktige för borgerskapet. I denna egenskap var de redovisningsskyldiga inför dem som valt dem, och dessa kunde, i händelse av meningsskiljaktigheter, återkalla det uppdrag de givit dem. Denna uppfattning kallades principalatsläran, därför att väljarna betraktades som »principaler» i för hållande till dem de valt. Den var en extremt demokratisk åskådning med rötter i bl. a. engelsk statsrättslig spekulation och den åberopades ibland i de politiska debatterna i 1700-talets Sverige. Isaac Béen gjorde sig alltså till talesman för den i Helsingborg. Magistraten hade, som vi sett, inte tagit ställning till frågan om de på rådstugan valda personerna också lagligen var att betrakta som borgerskapets äldste och sålunda den tidigare uppsättningen äldste därmed var avsatt. Isaac Béen utgick från att så var fallet och krävde att de valda omedelbart inför magistraten skulle få avlägga äldsteeden. Då magistraten hänvisade till sitt beslut att framdeles utlåta sig i ärendet, hävdade Isaac Béen att saken var avgjord därför att »borgerskapet ägde sin frihet och var självrådande i denna sak». Han begärde att få protokollet uppläst men fick svaret att något protokoll inte kunnat föras utan endast minnesanteck ningar om »vad som under detta buller passerat». De bland borgerskapet som önskade höra protokollet uppläsas skulle genom anslag få reda på när detta kom att ske på rådstugan.32 Protokollet skulle justeras vid magistratens ordinarie sammankomst den 13 maj. En del borgare hade kommit upp på rådstugan och en rad anmärkningar och ändringsförslag framställdes. Borgmästare Cervin fann att man inte kunde slutföra justeringen, därför att en rad andra ärenden väntade på att bli behandlade, men i i i

Perioden 1718-1809 Isaac Béen och nålmakare Wendt krävde att man skulle fortsätta med protokolls justeringen, därför att borgerskapet var i sin fulla rätt att göra ändringar, stryk ningar och tillägg i ett protokoll fört vid en allmän rådstuga. Cervin ansåg detta strida mot »ordning och laga skick» men gick med på att avskrifter av det utskrivna protokollet skulle utlämnas till dem som så önskade. Sedan skulle protokollet slutligt justeras den 20 maj. I allt begärde 28 personer att få protokollsutdrag.33 Den 20 maj var åter en del borgare närvarande vid magistratens sammanträde. Då förelåg inte bara det av stadsnotarien uppsatta protokollet utan också ett av Isaac Béen och nålmakare Wendt utarbetat protokoll över allmän rådstuga den 6 maj. Ordalagen i deras version var genomgående mera dämpade än i stadsnotariens. Därjämte inlämnade en rad personer egna yttranden angående de delar av protokollen som angick dem personligen. Dessa yttranden lades som bilagor till de båda versionerna av protokollet. Dessutom bilades den röstlängd som Isaac Béen upprättat och haft med sig vid den allmänna rådstugan. Av den framgick att för de 34 borgarnas förslag hade röstat 70 borgare representerande i allt 95 V4 skattehåll, och för magistratens förslag bara 19 borgare med i allt 25 V2 håll. Magistraten hade alltså på rådstugan lidit ett svidande nederlag. I båda sina versioner och med alla bilagorna förklarades omsider protokollet för allmän rådstuga den 6 maj 1780 justerat. Omedelbart därefter upprepade Isaac Béen och nålmakare Wendt kravet att de nyvalda skulle få avlägga äldsteeden. Magistraten vidhöll dock sin tidigare uppfatt ning. En del borgare började lämna rådstugan, men Béen — som ju skulle vara förman för de nyvalda äldste — frågade vid utgången en del av dem, om de ville följa med hem till Lars Engströms bostad för att där hämta ut de äldstes protokoll och andra handlingar som förmannen brukade ha i förvar. Rådstuguprotokollet förmäler ingenting om vad svar han fick utan noterade kort och gott om Béens åtgärd: »Som anmärktes.»34 Situationen präglades av oklarhet. Framför allt var det ovisst vilken av de båda äldsteuppsättningarna — den tidigare med Lars Engström som förman eller den som ansåg sig ha blivit vald den 6 maj med Isaac Béen som förman — som rätteligen borde fungera. Vid sitt sammanträde den 22 maj försökte magistraten bringa någon reda i sakernas tillstånd. För säkerhets skulle hade magistratsledamöterna kallats skriftligen, vilket man inte brukade göra. Isaac Béen och de »nya äldste» begärde vid mötet att få gå igenom stadens räkenskaper, att få del av alla handling ar i ärendet om fäladsmätningen och att färjemannen Peter Dahl skulle anses vara lagligen vald ledamot i kyrkorådet. De klagade också över att Lars Engström inte lämnat ut de äldstes handlingar. Lars Engström å sin sida anförde klagomål över att nio av de tidigare äldste trots kallelse inte infunnit sig vid ett möte han utlyst. Denna äldsteuppsättning har sålunda till en början varit paralyserad av vad som hänt. Magistraten ville för sin del i första hand utreda lagligheten av vad som I I2

Styrelse och förvaltning förekommit vid den allmänna rådstugan den 6 maj 1780. Redan nu ansåg man sig kunna i ett utslag fastslå, att de som framför andra varit »bidragande och verkande till alla dessa oordentligheter» var Isaac Béen, Elias Modevig, Johan Christian Wendt, Christian Peter Appelroth, Carl Grubb, Per Andersson Romare, Jöns Hult och Jöns Möller.35 Två dagar senare gick magistraten ett steg längre och beslöt att till justitiekanslern anmäla vad som förekommit på rådstugan den 6 maj. Som en orsak till de »svåra, självsvåldiga förbrytelser» som inträffat såg man bl. a. att man »med förut insamlade röster och underskrifter» gått till aktion mot magistraten. Isaac Béen hade uppläst två skrivelser som han själv jämte nålmakare Wendt uppsatt och renskrivit. De var »styliserade till hela borgerskapet» och undertecknade av ett fyrtiotal borgare. De innehöll inte bara »smädliga och lastande utlåtelser» utan behandlade också ärenden som enligt K.M:ts resolution av år 1758 inte borde behandlas på allmän rådstuga. Rådstugan var utlyst för att yttra sig om fäladsmät ningen och inte för något annat ärende. Därför kunde magistraten godta, att de personer som utsetts den 6 maj betraktades som fullmäktige vid lantmäteriförrätt ningen, men huruvida de skulle också anses som borgerskapets äldste, ämnade magistraten avgöra i god tid före nästa taxering, dvs. först i december månad. Ett byte av äldste före årets slut skulle nämligen vålla »icke allenast mycken omgång och vidlyftighet utan ock största oreda och villervalla». Magistraten erkände sålunda inte den valprocedur som förekommit den 6 maj som ett regelrätt äldsteval. För borgmästare Cervin och rådmännen var Lars Engström och de tidigare äldste de enda som kunde fungera som borgerskapets äldste fram till årets slut. Som en konsekvens av att man ämnade anmäla händel serna den 6 maj till justitiekanslersämbetet, beslöt magistraten också att hela frågan om fäladsmätningen skulle vila, tills justitiekanslerns utslag förelåg. »Därför åtvarnas vederbörande att så länge dessa saker under högre åtgärd bero, ej återkomma med några häremot stridande försök, så kärt dem är att var för sig undvika plikt för sidvördnad och annan påföljande större olägenhet.»36 Nålmakare Wendt, urmakare Modevig och färjemannen Per Romare anmälde att de ämnade hos landshövdingeämbetet överklaga magistratens beslut. Besvärsskriften kompletterades med ytterligare en inlaga någon månad senare, men trots all argumentering från gruppen kring Isaac Béen fastställde landshövdingeämbe tet i mitten av augusti vad magistraten hade beslutat. Detta medförde om inte ett stillestånd så i alla fall att stridens vågor något dämpades. I augusti drog det dock ihop sig till en ny skärmytsling i fråga om fäladsdelningen. Nu gällde det bl. a. en rågång norr om staden vid Senderöd, som ägdes av handelsmannen Wilhelm Rander. Han och Isaac Béen hade olika meningar om var rågången skulle gå.37 Magistratens anmälan till justitiekanslersämbetet hade avgått i mitten av juni månad. Den 1 september hölls åter allmän rådstuga. Justitiekanslern själv, greve 8 —Helsingborgs historia V:2

JI3

Perioden 1718-1809 Carl Axel Wachtmeister, ledde förhandlingarna och protokollet fördes av sekrete raren Matthias Rosenblad. Den oppositionella gruppen kring Isaac Béen fick nu först tillfälle att framföra sina klagomål, vilket de gjorde i en inlaga, som upptog en del av de tidigare framförda anmärkningarna bl.a. det förment olagliga kompletteringsvalet av borgerskapets äldste i februari 1779, och att stadens fordran på det pihlska sterbhuset blivit »bortskänkt» av de tidigare äldste under Lars Engströms ledning. Till detta lade man nya anklagelsepunkter: borgmästaren och magistraten hade försökt hindra att allmän rådstuga utlystes för att behandla frågan om deputerade vid fäladsmätningen, och när denna kommit till stånd hade borgmästa ren utfarit i »hårda varningar, förebråelser och hotelser». Vid rådstugubordet hade den 6 maj förövats »de grövsta våldsamheter», bl.a. hade Isaac Béen blivit slagen med en käpp, vilket dock inte hade tagits med i protokollet. Lars Engström hade vägrat lämna från sig de äldstes handlingar och magistraten hade vägrat borgerskapet att få del av stadens handlingar och privilegier. Om magistratens beslut att inte erkänna de personer som utsetts den 6 maj såsom borgerskapets äldste, sades att det »upphäver allmänna lagen och bortrycker i ett ögonblick allt skydd för oskulden och allt straff för lasten». Vidare påstod man att det misshus hållades med stadens medel och att stadens två huvudkassor sammanblandades, varför en revision krävdes. Till detta lades ett oförsynt personligt angrepp på kämnärsrättens dåvarande ordförande, rådmannen Johan Pennet, som påstods vara »av fylleri så fördärvad att man med största grämelse nödgas se den i rännste narna nedsölad, som skall döma över invånarnas äga, egendom och välfärd». Slutligen krävde man att borgerskapet själv skulle få utse och avskeda »sina repre sentanter eller äldste» och att magistraten skulle ställas till laga ansvar för allt vad som passerat. Borgmästare Cervin konstaterade — med rätta — att »hädelser och vrånga tillvitelser redan så ymnigt emot magistraten blivit utöste» att man hade hoppats slippa få höra flera. Han hänvisade för övrigt till vad magistraten anfört i sin inlaga till justitiekanslersämbetet. En replikväxling utspann sig mellan Isaac Béen och borgmästaren, varvid det visade sig att Béen inte kände till att landshövdingeämbetet fastställt magistratens beslut om dem som blivit valda den 6 maj. Detta kan delvis förklara hetsigheten i de angrepp som riktats mot magistraten och de tidigare äldste. Béen förklarade då tillsammans med urmakare Modevig och nålmakare Wendt att de ämnade överklaga landshövdingens beslut hos K. M:t. Kring klagopunkterna uppstod det diskussion i vilken Béen, Modevig och Wendt agerade på borgaroppositionens sida. De påstod därvid bl. a. att magistraten slagit under sig stånds- och broavgifterna och uppbar dem som lön i stället för att de skulle gå till stadskassan, vilket var en ny anmärkning som skulle upprepas vid flera tillfällen senare. De omtalade också om Johan Pennet — vilket förklarar de hätska personliga utfallen som de tidigare gjort mot denne — att han som ordförande i

Styrelse och förvaltning kämnärsrätten vägrat dem stämning mot direktör Fredrik Wilhelm Cöster och handelsman Lars Engström för vad dessa yttrat på rådstugan den 6 maj om Isaac Béen och dennes anhängare. Carl Axel Wachtmeister såg sig föranlåten att till sist erinra Isaac Béen och hans anhängare om att de framställt så allvarliga anklagelser att de måste räkna med drygt laga ansvar, om de saknade bevis för vad de sagt.38 Tiden till årets slut förflöt sedan i relativt lugn. Man väntade dels på ett utslag från K. M:t, dels på justitiekanslerns beslut. Under tiden fungerade de tidigare äldste under Lars Engströms förmanskap. Så närmade sig den sedvanliga hålltaxe ringen och den 11 december utfärdade magistraten en resolution, att på grund av »förekommande omständigheter» och då bara mycket få av de borgare som utgjort »pluraliteten» vid den allmänna rådstugan den 6 maj hade ändrat mening, fann man det skäligt att samtycka till att de personer som då utsetts till deputerade vid fäladsmätningen, nu vid förestående taxering skulle »tills vidare få tillträde till borgerskapets och stadens äldstes handlingar, protokoll och göromål». Den försik tiga formuleringen betingades av att vad som förekommit på rådstugan den 6 maj fortfarande låg under justitiekanslerns prövning. Magistraten erkände alltså inte, att de nya äldste blivit valda under laga former. Helt förkastade den också »den så kallade instruktion för de äldste med på många punkter förgripligt innehåll» som av Isaac Béen framlades på rådstugan vid samma tillfälle. Tre dagar senare avlade Isaac Béen som borgerskapets äldstes förman tillsammans med de femton personer som utsetts den 6 maj, äldsteeden och taxeringseden. Béen tackade magistraten för att den — som han sade »legitimerade de av borgerskapet valda deputerade». Så förrättades bl. a. taxeringen till kommunala utskylder för år 178 l.39 Den 17 december kallade Isaac Béen i sin egenskap av förman borgerskapets äldste till kämnärsrummet och höll där till dem ett tal som in extenso intagits i de äldstes protokoll. Han erinrade om att borgerskapet som led av de dåliga tiderna, hade åt dem uppdragit »den ömmaste delen av deras frihet» nämligen uttaxering en av skatter. Det var nu de äldstes skyldighet att tillse, att pengarna användes »rättsligen och väl» och med all möjlig sparsamhet. Han manade de äldste till inbördes enighet därför att det också fanns personer som enligt hans mening »för egna avsikter genom list velat förleda den enfaldige och söndra enighetsbandet för att dels få utöva sin regeringssjuka och för att få undandraga sig att göra sina skyldigheter». Borgerskapet hade gett sina äldste i uppdrag att utföra en rad »rättmätiga saker» — härmed åsyftade han det handlingsprogram som framlagts vid rådstugan den 6 maj — och detta stred mot flera enskilda personers intressen »som utan tvivel med all makt lägga sig däremot». Men om de äldste handlade enligt den äldsteed de avlagt, vill han själv »hava all möda ospard att i alla lagliga vägar söka vår och borgerskapets rätt». En programförklaring lik den Isaac Béen här avgav, måste leda till strid. Och konflikter mellan borgerskapets äldste och magistraten blossade titt och tätt upp under de följande åren. Tyvärr saknas JI5

Perioden 1718-1809 äldsteprotokoll för åren 1782-1789 men man kan följa händelserna ganska bra i rådstuguprotokollen.40 Innan vi går in på vad borgerskapets äldste uträttade under Isaac Béens ledning, måste vi först ägna uppmärksamhet åt den utredning justitiekanslersämbetet gjor de rörande händelserna vid allmän rådstuga den 6 maj 1780. Den var färdig i början av år 1781 och K. M:ts beslut i anledning därav förelåg den 9 februari detta år. Landshövding Tage Thott fick i uppdrag att delge borgerskapet beslutet, och det skedde på allmän rådstuga den 4 maj 1781. Justitiekanslern hade funnit att intet av de klagomål som framställts mot magistraten var av den arten att det borde leda till åtal, medan däremot »det missnöjda borgerskapets och i synnerhet hand landen Isaac Béens förhållande varit så obefogat, att de därför gjort sig förtjänta av lagligt åtal». Men då en process skulle kräva vidlyftiga och kostsamma utredningar, vilka hårt skulle tynga »ett av kiv och oenighet förut utmattat borgerskap», beslöt K. M:t att låta saken bero. Landshövdingen skulle emellertid mana borgerskapet att »nedlägga missämjan» och visa magistraten tillbörlig lydnad, och dessutom särskilt rikta en allvarlig varning till Isaac Béen »som upphävt sig till huvudman och till oordentligheterna mest bidragit och därför förskyllt hårdare ansvar». Landshöv dingen tilläde att det inte var tillrådligt att hädanefter »missbruka K. M:ts nåd». Borgmästare Cervin framförde tacksägelser å magistratens vägnar för den »särde les nåd och ömhet» som K. M:t visat Helsingborgs stad. Isaac Béen tackade å de äldstes vägnar, men ställde i det sammanhanget frågan om det var förbjudet för borgerskapet att »påtala eller bevaka sina rättigheter». Landshövdingen fann frå gan ovärdig och svarade, att K. M:t inte betog någon att på laglig väg söka vinna rättvisa. Béen vände sig då till det församlade borgerskapet och frågade, om man nu skulle låta det handlingsprogram som framlagts den 6 maj 1780 falla. Han fick inget svar. I stället påpekade landshövdingen, att Isaac Béen med sina yttranden riskerade åtal för majestätsbrott. Efter att ha hört protokollet som förts vid sam manträdet bli uppläst, lämnade borgerskapet rådstugan. Därefter utvecklade landshövding Thott inför magistraten innebörden av K. M:ts beslut och lade därtill allvarliga varningar och påminnelser, dels till borg mästare Niclas Cervin enskilt, dels till magistraten samfällt. Magistraten betygade åter landshövdingen sin tacksamhet och bad att få »underdånig del» av K. M:ts brev. Landshövdingen beviljade detta och lät några dagar senare översända en kopia av det.41 Under ledning av Isaac Béen försökte borgerskapets äldste infria de löften som givits i handlingsprogrammet av den 6 maj 1780. Det blev en långdragen strid kring fördelningen av inkvarteringsbördan, varvid de äldste menade att den gäl lande ordningen gynnade de förmögnare i staden — bl. a. direktör Fredrik Wil helm Cöster och magistratsledamöterna — och vältrade över bördan på de mindre

Styrelse och förvaltning väl ställda. Man intresserade sig för stadens finanser, kritiserade räkenskapsföringen och riktade hårda angrepp mot stadskassören Johan Peter Tauson, vars avgång man slutligen krävde. Dessutom tog man upp frågan om magistratens inkomster, men därvidlag hänvisade magistraten till vad som beslutats på allmän rådstuga den 9 juni 1725. I en utförlig resolution i maj 1781 fastslog magistraten inte bara detta utan uttalade också sitt förtroende för stadskassören, men man gick med på att ett par av de äldste skulle kunna vara närvarande när stadskassören uppbar skatter och andra avgifter.42 I maj 1781 begärde lantmätaren att få möta stadens deputerade vid Pålsjö bäck för att gå upp rågångar på den sidan av staden kring fäladsmarken. De äldste sände emellertid inga ombud, därför att de menade att hela ärendet från början inte skötts på ett riktigt sätt från stadens sida. Vi har tidigare berättat, hur de dock senare efter en resolution från landshövdingens sida i ärendet tvingades delta i förrättningen. En liknande motgång rönte de äldste i fråga om magistratens inkomster. De hade både hos landshövdingeämbetet och hos K. M:t överklagat magistratens resolution från maj 1781 och de krävde att tills utslaget fallit, skulle intäkterna av tomtören, marknadsståndspengar, gärningsören och friköpsskillingar månadsvis redovisas inte till magistraten utan i stadsräkenskaperna. Men baksla get kom när i mars 1782 K. M:t resolverade att magistraten hade full rätt till de omtvistade inkomsterna. Likaså hade man inte den framgång man väntat sig i fråga om utgifterna för stensättning av Stortorget. En del husägare utan burskap hade hävdat att de inte hade skyldighet delta i kostnaden, vilket magistraten också hade medgivit. De äldste överklagade detta beslut och förde ärendet ända till K. M:t, som emellertid fastställde vad magistraten beslutat. Dessutom ålades de äldste att plikta 10 riksdaler specie för »hårt skrivsätt».43 Mot slutet av år 1782 stod det klart att magistraten hade ridit ut de värsta stormarna, samtidigt som Isaac Béen och de äldste inte längre hade lika många sympatisörer bland borgerskapet som förut. I december 1782 hölls allmän rådstu ga för val av en ny rådman. Utom dagordningen kom det upp ett förslag att de dåvarande äldste borde »bliva entledigade ifrån deras besvär». Som alltid, när Isaac Béen var med, växlades en del hårda ord. Bl. a. anklagade han Wilhelm Rander, som hörde till dem som ansåg det »tjänligt» att nya äldste valdes, för att otillbörli gen ha sett sig själv till godo vid fäladsmätningen. Borgmästare Cervin anställde votering om förslaget att hålla val. Den utföll så att detta förslag samlade röster från 48 3/4 skattehåll mot 26 V4 håll för avslag. Isaac Béen protesterade och påstod att en del borgare inte kommit till rådstugan, att andra hade gått hem före voteringen och att några hade underlåtit att rösta. Det är tydligt att Béen och hans anhängare blivit helt överrumplade.44 Tre dagar senare hölls allmän rådstuga för att välja nya borgerskapets äldste. Förhandlingarna fick ett tumultuariskt förlopp. Isaac Béen föredrog ett längre

Perioden 1718-1809 memorial, vars syfte var att påvisa vilken nytta de äldste under hans ledning redan hade gjort. Dessutom gjorde Béen ett par häftiga utfall mot Wilhelm Rander, som emellertid inte besvarade dem. Det uppstod stort buller på rådstugan. Förgäves försökte borgmästare Cervin att äska ljud. Notarien vid protokollet kunde inte under en lång stund uppfatta vad som sades eller förekom. Slutligen Fick borgmäs tare Cervin en möjlighet att ta till orda. Han överlät, sade han, åt borgerskapet själv att tänka vad det ville om Isaac Béens uppförande och tal. Sorlet tilltog igen och kunde inte dämpas av Cervins ivriga slag med klubban i rådstugubordet. Särskilt högljudda var Isaac Béen, nålmakare Wendt och urmakare Modevig. Bl. a. ropade Béen till Cervin »att han ej måtte slå bordet itu och hade mot herr borgmästaren flera anstötliga ord». När det blev något tystare, påminde Cervin om K. M:ts beslut år 1781 i anledning av justitiekanslerns utredning och han försökte också läsa upp ett par paragrafer ur missgärningsbalken i 1734 års lag, men kunde för oljudet läsa bara ett par rader i sänder. Han erinrade också om att borgerskapet var skyldigt att visa lydnad mot magistraten och om att en borgmästare var förordnad genom kunglig fullmakt med uppgift att bjuda och befalla å konungens vägnar samt hålla ordning med borgerskapet. Isaac Béen och hans anhängare visade högljutt sitt missnöje med sådana yttran den och påstod att borgmästaren och magistraten var partiska i sitt handlande. När Cervin åter grep till klubban, anklagade Béen honom för att nyttja denna bara mot honom och hans vänner, inte mot några andra. Nu gjorde en del borgare min av att vilja lämna rådstugan och gick mot dörren. Isaac Béen skyndade fram till rådstu gubordet för att ta med sig en del protokoll och handlingar som låg där. Med möda lyckades borgmästaren slita papperen ur hans händer. Under allt detta blev Cer vins glasögon »avstötta och böjda». Emellertid lugnade man ned sig igen och de som tänkt gå hem stannade kvar. Det blev alltså möjligt att omsider skrida till val av äldste. Handlanden Lars Engström lade fram ett förslag till sexton nya äldste med handlanden Anders Mollberg som förman. Det kommenterades i skarpa ordalag av Béen och hans vänner. En av Isaac Béens anhängare föreslog att nuvarande äldste skulle omväljas med Béen som förman. Vid voteringen segrade detta förslag, dock så knappt som med 511/4 skattehåll mot 493/4.45 Vad som förekommit vid denna allmänna rådstuga kunde inte bli utan påföljd. Redan under förhandlingarna hade magistraten vid ett tillfälle, när oredan var som störst, förklarat sig senare vilja pröva »de förelupna oordentligheterna». Stadsfiskalen, som var närvarande på rådstugan, upprättade på eget initiativ en rapport om »oordentligheterna». I denna utpekades särskilt Béen, Modevig och Wendt. Magistraten beslöt att överlämna rapporten till landshövdingeämbetets prövning. Stadsfiskalen sände dessutom en avskrift av den jämte rådstuguprotokollet till sin högste chef, justitiekanslern. Denne gjorde en ny utredning och på grundval av denna resolverade K. M:t den 7 februari 1783 att då en mera ingåendei

i 18

Styrelse och förvaltning rannsakning skulle dra dryga kostnader, så fick det också denna gång bero vid vad som förekommit. Men Isaac Béen riskerade, om vidare oväsen skulle uppstå mellan borgerskapet och magistraten, att förlora sitt burskap och omedelbart förvisas från Helsingborg. Den kungliga resolutionen föredrogs av landshövding Thott på råd stugan för borgerskapet den 12 mars 1783. Landshövdingen uttalade åter en skarp varning till borgerskapet, framför allt till Isaac Béen.46 Vid denna tid var en försoning på väg mellan magistraten och de äldste. Kyrko herde Bergeström, som själv varit invecklad i striderna, var numera en sjuklig och bruten man. Hans svärson prosten Elias Follin uppger att han led av »stenpassion, gikt och vattensot i bröstet, förenade med svår andtäppa» och han avled påföljande år. Bergeström höll i början av februari 1783 den sedvanliga magistratspredikan — »den var rörande och vacker», skriver Follin — och när sedan magistraten och borgerskapets äldste på traditionellt sätt samlades på rådstugan för att utbyta välgångsönskningar, var Bergeström där före dem. Han »gjorde dem en rörande föreställning och med sin vanliga vältalighet bilade forna stridigheter och stiftade fred» — fortfarande enligt Follin. Rådstuguprotokollet säger bara att Bergeström bad om magistratens vänskap och sedan lämnade rådhuset. Follin berättar vidare, att magistraten och de äldste beslöt att tillsammans gå till prästgården för att tacka för predikan och för »dess fridsbesök på rådhuset, så oväntat som ädelmodigt, varigenom de hoppades att i detta länge söndrade och oeniga samhälle frid och sämja skulle återbringas».47 Elias Follin har alltså gärna velat se sin svärfader i fredsstiftarens roll och Bergeströms initiativ har säkerligen bidragit till försoningen. Men i Helsingborg har man otvivelaktigt ganska snart haft underrättelser om vad K. M:ts resolution av den 7 februari 1783 gick ut på. I början av mars - en vecka före landshövdingens besök — lämnade nämligen borgerskapets äldste in en skrivelse till magistraten, som vittnar om att man kommit till insikt om att man spänt bågen för högt och fann det klokast att göra en reträtt. Man erkände att det under några år rått »delat sinne och tänkesätt stadens borgare emellan» och att kyrkoherden i sin predikan gett dem en »öm och kraftig anledning» att uppriktigt söka bidraga till att skingra »de moln som förmörkat det mesta företagande inom vårt lilla samfund». De äldste erkände att de inte känt till alla lagar och författningar som drog gränser mellan »magistratens myndighet och borgerskapets rättigheter» och inte heller alltid iakt tagit den aktsamhet som varit önskvärd. Man hoppades nu kunna återvinna magi stratens ynnest och vänskap i förvissning om att magistraten bäst kände »nödvän digheten av detta fredsband som bör sammanknyta redliga medborgare under den huldaste och redligaste konungs spira». De äldstes inlaga var stiliserad med tanke på att den skulle läsas på högre ort, i första hand av landshövdingen när han kom som exekutor av K. M:ts beslut. Magistraten sände också in den till landshövdingeämbetet med en förklaring att man var »någorlunda till freds» med vad de äldste

Perioden 1718-1809 anfört. Magistraten anhöll också om att vad som förekommit vid två allmänna rådstugor i staden inte skulle föranleda någon särskild åtgärd utan allt därvid få bero. Den faktiska avbön som Isaac Béen och hans anhängare härmed hade gjort, räddade emellertid inte Béen — som vi sett — från det i den kungliga resolutionen uttalade hotet att han skulle mista sitt burskap, om framdeles ytterligare konflikter uppstod mellan borgerskapet och magistraten under hans medverkan.48 Under återstoden av år 1783 slapp man mera allvarliga sammanstötningar mel lan magistraten och de äldste. I november väcktes frågan om inte nya äldste borde utses, men magistraten befarade att ny oenighet skulle kunna uppstå om man anordnade val, och ämnade därför inte själv ta något initiativ utan lät allt ankomma på borgerskapet själv. Stabilare var inte den endräkt som åstadkommits. Isaac Béen och den av honom ledda äldsteuppsättningen fungerade därför under ytterligare två år. I december 1785 kallades omsider allmän rådstuga för val av nya äldste. Till denna inlämnades en skrivelse, undertecknad av 28 borgare, i vilken man krävde att de dåvarande äldste skulle entledigas. Borgerskapet var alltså fortfarande uppdelat i två grupper, Isaac Béens anhängare och hans motståndare. Borgmästa re Cervin hade förgäves sökt förmå de 28 undertecknarna att inte lämna in skrivelsen för att undvika »missförstånd och skiljaktigheter» inom borgerskapet. Liksom en gång tidigare tog nu Isaac Béen till orda och redogjorde för de viktigas te ärendena som de äldste behandlat under hans tid som förman. Hans framställ ning var så pass starkt färgad, att borgmästare Cervin i ett anförande ansåg sig böra reducera de äldstes insatser något. Handelsman Arved Kraak föreslog att de tidigare äldste med Isaac Béen som förman skulle få förlängt förtroende. Magistratsledamöterna instämde i detta för att bibehålla enigheten inom stadsstyrelsen, men en del borgare lade då fram en namnlista upptagande en rad av Isaac Béens motståndare. Så följde votering om de båda förslagen. Isaac Béen och hans äldste uppsättning samlade därvid röster motsvarande inte mindre än 131 V4 skattehåll, medan motförslaget fick bara 67 V2-49 Valutgången stärkte Isaac Béens tillförsikt. Han tackade för förtroendet och tilläde att uppdraget kostat honom inte bara många sömnlösa nätter utan också dryga utgifter. Wilhelm Rander, hans gamle antagonist, insköt att Béen inte be hövde skryta och att han, Rander, själv som förman för de äldste också haft dryga utlägg utan att därmed betunga borgerskapet. Isaac Béen replikerade insinuant: »Ni har gjort er väl lönt den tiden ni var förman», ett yttrande som Rander fann ärerörigt och hotade att åtala Béen för. Det såg alltså ut som ett nytt gräl skulle utveckla sig på rådstugan med Béen som en av deltagarna, men det avstyrdes. I stället kom det fram kritik mot Isaac Béens sätt att sköta förmanskapet. En av de äldste begärde att förmannen i fortsättningen »icke ensidigt må avgöra och besluta något». Béen bemötte inte detta utan föreslog i stället - helt i linje med principalatslärans grundsyn - att i slutet av varje år skulle allmän rådstuga hållas »iI I 20

Styrelse och förvaltning avseende på borgerskapets äldstes av- eller tillsättande». Han kände sig tydligen nu så säker i sadeln att han på detta sätt vågade sätta sin ställning på spel. Han hade så många anhängare inom borgerskapet att han i april 1786 på allmän rådstuga utan votering utsågs till stadens riksdagsman.50 Årliga äldsteval infördes emellertid inte denna gång, utan de äldste som blivit valda år 1785 fungerade liksom tidigare under en treårsperiod. De var liksom tidigare måna om att hävda sitt inflytande, men samarbetet med magistraten gick ganska friktionsfritt. Isaac Béen höll dock alltid fast vid principalatslärans grund satser. Ett exempel på detta var händelserna i augusti 1788. Efter krigsutbrottet år 1788 överrumplade en rysk expeditionskår Råå fiskeläge och brände ner det. I Helsingborg måste magistraten i all hast på morgonen söndagen den 10 augusti ordna bevakning av staden med posteringar vid stranden. Den skvadron husarer som brukade vara förlagd i staden, var bortkommenderad, så att borgerskapet ensamt måste sköta vakttjänsten. Till förman för bevakningen utsågs Carl G. Hammar. Staden indelades i fyra rotar som i tur och ordning svarade för vakthållningen. Bland borgerskapets äldste förordnades fyra rotemästare, som var i sin rote upprättade rullor över de borgare som skulle träda i tjänst. Magistraten begärde att ur kronans förråd i Malmö få låna 200 gevär med ammu nition, men landshövdingen förklarade att detta var omöjligt »under närvarande krigsoroligheter». Eftersom en del borgare slarvade med vakthållningen, utsatte magistraten ett vite på 24 skilling specie för dem som uteblev. Denna borgarbevakning var i tjänst till i slutet av september, då förband ur Östgöta och Smålands regementen kom till Helsingborg.51 Isaac Béen var bortrest den dramatiska söndagsmorgonen. Eljest hade han utan tvivel gjort sin röst hörd redan då. I stället inkom i början av november ett memorial från borgerskapets äldste till magistraten, vilket innehöll en principiell kritik av de åtgärder som magistraten vidtagit. Om trupperna åter skulle dras bort, sades det, och borgarnas vakthållning sålunda bli »reguljär», måste »på lagligt sätt» några utses som skulle befalla över sina medbröder. Den ene borgaren kunde nämligen inte sättas till befäl över den andre »utan att äga pluralitetens förtroende, uppsättas på förslag, av vällovliga magistraten utnämnas och förordnas». Den 10 augusti borde följaktligen magistraten ha kallat till allmän rådstuga - eller åtmins tone ha kallat borgerskapets äldste — för att välja förmannen för vakthållningen och de fyra rotemästarna. Magistraten tog inte ställning till kritiken som sådan utan anmodade bara borgerskapets äldste att själva utse lämpliga personer som i framti den kunde tjänstgöra som förman för vakten och rotemästare.52 Strax efter ändrades situationen radikalt, genom att Isaac Béen blev rådman och följaktligen inte kunde kvarstå som förman för de äldste. Då också en del av de äldste begärde entledigande, beslöt magistraten att kalla till allmän rådstuga i början av december för val av nya äldste. Till skillnad från valen tidigare under I2I

Perioden 1718-1809 1780-talet tillämpade man nu åter en indirekt valmetod. Först utsågs handelsman nen Laurent Höckert till förman. Sedan utsåg man fyra deputerade som tillsam mans med honom skulle uppgöra ett förslag till äldste. Detta framlades och antogs av det församlade borgerskapet. Valmetoden skilde sig alltså helt från de grundsat ser Isaac Béen gjort sig till tolk för, men som nyförordnad rådman hade han denna gång ingenting att erinra.53

Laurent Höckert var inte särskilt framgångsrik som förman för borgerskapets äldste. Oenighet rådde bland de äldste och sedan en del av dem kritiserat honom, avgick han i december 1790. Tolv av de äldste önskade också bli entledigade och de satte upp en skriftlig avsägelse. Den lämnades dock inte in till magistraten förrän i början av år 1791. Magistraten fattade beslut först den 10 februari 1791 och konstaterade därvid bl. a. att Helsingborg liksom andra städer borde välja sina äldste för tre på varandra följande år. Därför borde val av nya äldste ske först i december 1791. Utslaget är av intresse främst därför att i det för första gången officiellt uttalades principen om en treårig mandatperiod för borgerskapets äldste. I praktiken hade man sedan en tid tillämpat denna regel men den hade inte ingått i det allmänna medvetandet, vilket förklarar att borgerskapet stundom krävde tätare ombyten av de äldste. Några borgare överklagade också nu beslutet hos landshövdingeämbetet och begärde nyval, men deras besvär avslogs. Inte heller de äldste visade respekt för beslutet utan i mars 1791 anmälde en del av dem att de ämnade utebli från de äldstes sammankomster. Magistraten förklarade emellertid att de skulle kvarstå som borgerskapets äldste och att förmannen Carl G. Hammar skulle bemöda sig om att hålla »god ordning» och »i deras minnesbok noga anteckna vad vid deras lovliga sammankomster förefaller». Fortfarande uteblev en del från sammanträdena och Hammar begärde hos magistraten att ett vite skulle utsättas för förfallolös frånvaro. Han sade sig inte finna något dokument bland de äldstes handlingar som ålade dem att infinna sig. Magistraten utsatte ett vite på 24 skilling specie. Episoden vittnar om både den dåliga ordningen bland de äldstes handlingar och den bristande kontinuiteten i deras verksamhet. Vi har förut sett att magistraten tidigare under 1700-talet både inskärpt plikten att hörsamma förmannens kallelser till sammanträden och utsatt vite för frånvaro.54 I november 1791 hölls allmän rådstuga för val av äldste. Förhandlingarna leddes av vice borgmästaren Lars Matthias Gülich och hela hans strävan har gått ut på att undvika öppna konflikter genom att nå fram till kompromisser. Vid sammankoms tens början förelåg »åtskilliga project» dels till elektorer vid valet, dels till nya äldste. Man var inte enig om valmetoden, några ville ha direkta val, andra indirek ta. Slutligen enades man om en kompromiss. Först utsågs till förman Carl G. Hammar, som accepterade omvalet »efter något vägrande». Sedan gick man 122

Styrelse och förvaltning igenom de framlagda namnförslagen och kom slutligen fram till en lista på femton personer. Dessa utsågs enhälligt. Gülich lät sedan de nyvalda äldste omedelbart avlägga äldsteeden. Den skrevs ut i hela sin ordalydelse och undertecknades av samtliga. En avskrift sändes sedan in till landshövdingeämbetet. Detta valförfaran de har varken förr eller senare tillämpats. Dess syfte var inte bara att undvika strider utan också att fastare förankra äldsteinstitutionen hos borgerskapet.55 Vid 1794 års äldsteval var Carl Gustaf Ekerholm borgmästare. Han ville följa reglerna i 1619 års kungliga stadga angående städernas administration, vilket innebar ett ökat inflytande för magistraten på valen. Stadgan blev, som i annat sammanhang omtalats, aldrig formellt utfärdad, men sedan kanslirådet Anders Anton von Stiernman år 1747 gav ut den i tryck i sin samling »Kongl. Bref, Stadgar och Förordningar», ifrågasatte man aldrig dess giltighet. I Helsingborg var emel lertid borgmästare Ekerholm den förste som ville följa dess föreskrifter. »De äldstes råd» skulle enligt stadgan av magistraten utväljas ur ett förslag som borger skapet uppgjorde. Förslaget skulle uppta dubbelt så många namn som antalet äldste. Hälften av de föreslagna skulle vara handlande, hälften hantverkare, helst åldermän. I Helsingborg skulle m.a.o. på allmän rådstuga uppgöras ett förslag med 32 namn, av vilka magistraten sedan uttog och förordnade 16 till äldste.56 När allmän rådstuga hölls den 12 november 1794 hade tio av de äldste begärt entledigande. Borgmästaren ansåg att enligt 1619 års stadga borde av borgerskapet 20 personer uppföras på förslag, så att magistraten av dem kunde utse 10. De övriga sex, som var villiga att kvarstå, skulle få göra detta. Isaac Béen lämnade emellertid sin plats som rådman och gick ut på golvet i rådstugan för att protestera. Han ansåg att 1619 års stadga gällde Stockholm, inte Helsingborg. Ekerholm tillrättavisade honom och påpekade, att han som magistrats ledamot inte borde yttra sig bland borgerskapet. Béen menade, att han kunde delta i diskussionerna, eftersom han ägde burskap i staden. De övriga tre rådmännen anslöt sig emellertid till borgmästarens mening och därmed gick ordet vidare till meniga borgerskapet. Då framkom ett förslag om att samtliga 16 äldste skulle nyväljas och att Isaac Béen skulle utses till förman. Förslaget följdes av en ivrig diskussion i vilken det bl. a. påstods att förslaget hade sitt ursprung i en »sammangaddning» bland Isaac Béens gamla anhängare. Omsider framkom också ett förslag upptagande 20 namn enligt de riktlinjer som borgmästaren angivit. Ekerholm föreslog nu att man skulle besluta om val av tio nya äldste. Gentemot detta krävde Isaac Béen, understödd av urmakare Modevig, att samtliga 16 äldste skulle nyväljas. Magistratens flertal beslöt då att valet skulle gälla tio äldste och att borgerskapet följaktligen borde enas om ett förslag upptagande 20 namn. Detta utlöste högljudda protester från Isaac Béens anhängare och Béen själv frågade: »Hur vågar borgmästaren sätta sig emot borgerskapets vilja?» Han tilläde att borgerskapet inte borde lämna rådstugan förrän man gjort vad man kallats att 123

Perioden 1718-1809 göra, dvs. välja 16 äldste. Ekerholm svarade, att om borgerskapet inte ville respek tera magistratens beslut om valet, hade han bara att avbryta förhandlingarna. Det uppstod »mycket sorl och buller» och Béen föreslog att de som var missnöjda skulle överklaga magistratens beslut hos landshövdingeämbetet. Han erbjöd sig att själv sätta upp besvärsinlagan. Men mot Béens agerande restes också protester. Man kritiserade honom för att han trodde sig kunna tala i hela borgerskapets namn och rentav inbillade sig att han ensam skulle tillsätta de äldste. Borgmästare Ekerholm förklarade den allmänna rådstugan avslutad och konstaterade, att den gamla uppsättningen äldste formellt kvarstod, därför att magistraten ännu inte beslutat om dess entledigande.57 När protokollet över vad som förekommit vid den allmänna rådstugan skulle justeras, kallade borgmästare Ekerholm upp på rådstugan åldermännen i de olika hantverksämbetena samt »handelssocietetens förman». För dem lästes protokollet upp, men rådman Béen avbröt gång efter annan med hetsiga inlägg. Alla var dock överens om att Isaac Béen på den allmänna rådstugan uppträtt hotfullt mot borgmästaren och att denne inte lyckats bringa honom till tystnad. Slutligen, tilläde man, hade Ekerholm ilsknat till, slagit klubban i bordet och ropat: »Tig, karl, till dess ordningen tillhör er att tala, annars låter jag leda ut er!». Till svar på detta hade Béen ropat: »Jag är ej er karl», varpå borgmästaren erinrat honom om borgaredens förpliktelser till lydnad mot överheten.58 Hur det gick med den besvärsskrivelse som Isaac Béen lovat att formulera, har tidigare berättats, liksom om Béens angrepp på Ekerholm några dagar senare för att taxeringen av borgerskapet ännu inte hade ägt rum. Det har också omtalats att Isaac Béen på grund av sitt agerande i december 1794 skildes från all befattning med borgerskapets angelägenheter genom ett utslag av Göta hovrätt, och därmed också från sin rådmanssyssla. Béen och urmakare Modevig hade emellertid hos landshövdingeämbetet anfört besvär över att något val av äldste inte gjorts vid den allmänna rådstugan. Detta ledde till att landshövdingen först avgav en resolution om att de dåvarande äldste skulle fungera, tills det blivit utrett vad som egentligen förekommit på allmän rådstuga. Denna utredning var klar först den 20 februari. Landshövdingeämbetet föreskrev då, att äldstevalen i fortsättningen skulle ske enligt 1619 års stadga, dvs. man skulle i Helsingborg uppföra 32 personer på förslag, bland vilka magistraten sedan förordnade 16. Såtillvida hade borgmästa ren och magistraten fått rätt. Men utslaget förutsatte att samtliga äldste valdes på en gång, vilket ju var vad Isaac Béen hade krävt. Någon successiv förnyelse av äldsteuppsättningen var det inte tal om.59 De nya reglerna tillämpades för första gången i september 1795, då man höll allmän rådstuga och hade inte mindre än två förslag med vardera 32 namn att välja emellan. Genom votering slogs det ena ut och ur det andra tog magistraten 16 personer som förordnades som borgerskapets äldste. De nyvalda borde fungera i 124

Utsikt över Helsingborg från sydost. Oljemålning av Carl Johan Fahlcrantz omkr. år 1840 Helsingborgs Stadsmuseum.

Styrelse och förvaltning tre hela år, men de förut omtalade komplikationerna i samband med uppförandet av ett nytt rådhus ledde till att fyra av de äldste önskade avgå — bland dem förmannen — i början av år 1798. På allmän rådstuga i maj gjorde man därför — trots vad som föreskrivits i landshövdingeämbetets resolution år 1795 — ett kompletteringsval. Orsaken till detta var säkerligen att de äldste, som förut omtalats, ingick i den kommitté som skulle svara för rådhusbygget, och att man inte gärna ville ha alltför genomgripande personförändringar i denna kommitté. Borgerska pet uppsatte följaktligen bara 8 personer på förslag, av vilka magistraten sålunda skulle förordna fyra. Men då man samtidigt uttalade önskemålet att en av de tidigare äldste som avsagt sig, skulle kvarstå, hade magistraten att förordna bara tre nya äldste. Ytterligare två vakanser uppstod i denna äldsteuppsättning under loppet av år 1799, och därför föreslog de äldste i augusti att dessa skulle fyllas genom att borgerskapets äldste själva på förslag uppförde fyra personer, av vilka magistraten kunde utse två. På det sättet skulle man kunna undvika att allmän rådstuga behövde kallas. Denna lösning avvisade dock magistraten. De äldste skulle fungera »ehuru i avsaknad av fullt antal» tills vidare. I slutet av september hölls sedan allmän rådstuga, och där uppgjorde borgerskapet det förslag på fyra perso ner som skulle ligga till grund för magistratens beslut.60 Först i december 1800 hölls åter ett äldsteval helt enligt de av landshövdingeäm betet auktoriserade reglerna. Tretton av de äldste hade avsagt sig uppdraget. På allmän rådstuga framlades inte mindre än tre olika namnlistor, vardera upptagan de 32 namn. Då man inte kunde ena sig om någon av dem, blev det votering och ur den vinnande listan tog magistraten ut 16 nya äldste. Till förman utsågs handels mannen Daniel Tönning. Redan i början av år 1801 begärde han att bli entledigad, därför att han av sin affärsverksamhet tvingades att vara bortrest från staden under långa perioder, men detta avslogs av magistraten. Påföljande år hade Tön ning emellertid varit borta så mycket, att de äldste hos magistraten måste anhålla om att han skulle föreläggas ett vite, om han inte fullgjorde sina skyldigheter. I december 1802 begärde då Tönning att magistraten skulle åt honom förordna ett biträde i förmanskapet, därför att han eljest inte såg sig någon möjlighet att behålla uppdraget. Magistraten fann det skäligt att bifalla hans anhållan och förordnade bryggaren Jöns Bengtsson Möller till hans biträde. Så fick borgerskapets äldste för första gången en biträdande förman eller vice ordförande.61 Uppgifter om de äldstes verksamhet under 1780- och 1790-talen finner man framför allt i rådstuguprotokollen. Som förut nämnts är inte några äldsteprotokoll bevarade för åren 1782-1789 — förmodligen har Isaac Béen haft dem i förvar och de har senare kommit på avvägar — och för en stor del av 1790-talet är protokollen mycket summariska. Protokollen för hela året 1796 ryms sålunda på åtta foliosidor och under de följande åren blir de allt mera kortfattade, för att uppta bara 3 \ foliosida för år 1800. Fr.o.m. år 1801 blir protokollen åter mera utförliga. För!25

Perioden 1718-1809 mannen var alltjämt den som ytterst bar ansvaret för protokollföringen. Under den 18 december 1799 står följande anteckning att läsa: »Fick jag igen denne boken som var bleven borta för mig. Jag tänkte den var bortstulen men var kommen emellan stora skåpet och väggen på kammaren.» Det bevarade materialet visar att borgerskapets äldste under 1780- och 1790-talen hållit ett fast grepp om stadens finansförvaltning. I samband med tillsättningen av ny stadskassör år 1787 erkände magistraten, att borgerskapets äldste »själv sökt och vunnit den rättigheten att kontrollera stadskassörens uppbörd och kvitteringen och hava särskild nyckel till kassakistan». Vid flera tillfällen under 1790-talet ålade de äldste stadskassören att genast »nedsätta» inflytande medel i stadens kassakista, till vilken stadskassören hade en nyckel och de äldste en. Inga utbetalningar fick göras ur kassan utan de äldstes vetskap. Tillsättningen av lägre tjänstemän i staden hade magistraten tidigare skött ensam, men år 1798 begärde de äldste att få del av handlingarna rörande besättandet av en ledig tjänst som dragare och väktare. Man motiverade detta med att Gustav III år 1789 tillförsäkrat rikets borgerskap att det skulle bibehållas vid sina privilegier, vilka enligt de äldstes mening också innefatta de att borgerskapet skulle få »antaga mindre betjäning».62

Under hela 1700-talet har sålunda praxis växlat både i fråga om sättet att välja borgerskapets äldste och i fråga om mandattidens längd. Oklarheter har rått om hur långt de äldstes befogenheter sträckte sig, och de yttre formerna för de äldstes verksamhet har varit ganska obestämda. Under en energisk och aktiv förman har de tagit flera initiativ och varit mera vaksamma i fråga om stadens utgifter och inkomster, och i tider då borgmästaren med kraft och målmedvetenhet utövat sitt ämbete har borgerskapets äldste visat större följsamhet än eljest. Förmannen har i regel fört protokollen. Under 1800-talets första decennium genomförde borgmästare Ekerholm en rad reformer som omsider gav äldsteinstitutionen ökad stabilitet och en effektivare arbetsordning. I december 1802 konstaterade magistraten att en rad olägenheter följde med bruket att alla äldste avgick vart tredje år och att nyval anställdes. Framför allt var många av de nyvalda ovana vid sina arbetsuppgifter. Därför beslöt magistraten att införa den ändringen att äldsteval framdeles skulle hållas årligen men varje år bara gälla en tredjedel av de äldste. Följaktligen borde av dem som utsetts år 1800 en del avgå nu och återstoden påföljande år. Vilka som skulle avgå, kunde de äldste själva komma överens om eller avgöra genom lottning. Men i fråga om förmannen föreskrevs att hans mandattid alltid skulle vara tre år.63 Borgerskapets äldste hade svårt att utse vilka som skulle avgå, därför att alla ansåg att det var deras rättighet att kvarstå under en treårsperiod. Men slutligen avgick fem frivilligt, så att äldstevalet ett par veckor senare kunde hållas enligt de

Styrelse och förvaltning nya regler magistraten antagit. Sedan väl det första valet ägt rum, hölls under de följande åren nyval utan någon svårighet. Regeln blev att i tur att avgå var de som invalts tre år tidigare, och på det sättet förnyades äldsteuppsättningen år efter år med en tredjedel. För själva valproceduren utvecklades också en ny praxis. Sedan borgerskapet infunnit sig på allmän rådstuga, delgav borgmästaren dem vilka av de äldste som var i tur att avgå. Förslag på nya äldste skulle sedan framläggas, upptagande dubbelt så många namn som det var vakanser. I regel framlades detta förslag av de äldstes förman och borgerskapet godtog det enhälligt. På det sättet kompletterade i realiteten borgerskapets äldste oftast sig själva. Men det förekom att flera namnlistor framlades, så att man fick votera om dem, men vanligen segrade den av förmannen framlagda listan. Sedan fick borgerskapet lämna råd hussalen, för att magistraten skulle kunna hålla enskild överläggning. Den utsåg då ur förslaget dem, som skulle bli äldste under kommande treårsperiod. Slutligen kallades borgerskapet in på rådstugan igen och fick reda på valresultatet. Valmeto den medförde att äldstevalen i regel var snabbt undanstökade. Några bullersamma sammankomster med hetsiga diskussioner som på Isaac Béens tid förekom inte längre.64 Samtidigt som man år 1802 började tillämpa den nya valmetoden, infördes en fördelning av de olika »sysslomålen» på de olika ledamöterna i borgerskapets äldste. Det var alltså inte längre tal om att förmannen och några av hans förtrogna — som exempelvis under Isaac Béens förmanstid — ensamma skulle sköta en lång rad göromål och handlägga viktiga frågor. På förslag av de äldste förordnade i fortsättningen magistraten i slutet av varje år de ledamöter som under det kom mande året skulle inneha vissa sysslor. Först och främst brukade som vi sett de borgare som vid behov skulle »styrka» rådhusrätten tas bland borgerskapets äldste. Fr. o.m. år 1802 förordnade magistraten bland dem två ordinarie och två extra ordinarie rådhusbisittare, som skulle tjänstgöra under det påföljande året. Av särskild betydelse blev detta, när 1805 års kungliga resolution angående magistra tens sammansättning trätt i verkställighet efter borgmästare Ekerholms död år 1808. Likaså har vi sett att bisittarna i kämnärsrätten från 1780-talets mitt föreslogs av borgerskapets äldste. Fr. o.m. år 1802 förordnade magistraten bland de äldste två ordinarie och två extra ordinarie kämnärer.65 Rättigheten att övervaka stadskassörens uppbörd hade de äldste i slutet av 1700-talet skött så, att två av dem var närvarande vid uppbörden och tillsammans med kassören underskrev kvittona. De hade också en av nycklarna till kassakistan. Fr. o.m. år 1802 förordnades två ordinarie och ibland två extra ordinarie »kassa män» som skulle sköta detta uppdrag. På dem kom också speciellt kontrollen över stadens löpande inkomster och utgifter att vila. Uppgiften att delta i besiktningar, syner och värderingar, som magistraten anställde, tillföll två ordinarie och två extra ordinarie »syningsmän». Under 1780- och 1790-talen hade borgerskapets äldste

127

Perioden 1718-1809 ofta yttrat sig om fördelningen av den militära inkvarteringsbördan på stadens invånare. I anknytning till denna praxis förordnades fr. o.m. år 1803 två »inkvarteringsmän» som kom att ingå i den inkvarteringskammare som fick handlägga inkvarteringsfrågorna under de följande åren. Vissa år förekom det också att magistraten förordnade ett »biträde vid förmanskapet» i borgerskapets äldste. Också protokollföringen vid de äldstes sammanträden sköttes under ett par år av en särskild notarie. En av »handlingsskrivarna» vid stadskansliet åtog sig år 1802 att för ett årsarvode av 12 riksdaler lämna biträde så ofta han kallades. Stadskassör Krakau övertog denna uppgift påföljande år mot samma arvode, men då de äldste ett år senare anmodade honom att mot förhöjt arvode också tjänstgöra som aktuarie vid rådhuset, sade han nej både till detta och till uppdraget att vara de äldstes notarie.66 Även om borgerskapets äldste i början av 1800-talet hade en betydligt starkare ställning än hundra år tidigare inom stadens förvaltning, var det dock påfallande att man ännu ett gott stycke in på 1800-talet utgick från den uppfattningen, att regelrätta förvaltningsåtgärder med rättsligt bindande kraft bara kunde vidtas av magistraten. Menigheterna kunde visserligen framföra sin mening, som t. ex. bor gerskapet på allmän rådstuga eller de äldste i promemorior inlämnade till magi straten, men det var denna som fattade beslut »efter vederbörandes hörande». Borgerskapets äldste sade sig sålunda år 1793 »endast äga rätt att påminna, men vällovliga magistraten däremot äger makt att befalla». Normalt önskade magistra ten ha en enig borgaropinion bakom sig, när den fattade sina beslut. Skulle meningarna gå isär, försökte man jämka samman de skiljaktiga ståndpunkterna. Magistraten handlade ungefär på samma sätt som när den i egenskap av rådhusrätt sökte slita ett tvistemål67

Den opinion i staden som magistraten i första hand lyssnade till och sökte stöd hos, var meningarna inom borgerskapet. Men det fanns tillfällen då gällande lag tillerkände yttranderätt och medbestämmanderätt också åt andra grupper inom befolkningen. Burskap saknade i regel präster och lärare — de lydde under eckle siastikstaten — civila ämbetsmän, officerare och andra militärer, läkare, en del fabrikörer m. fl. Åtskilliga av dessa innefattades i benämningen »ofrälse stånds personer». Ibland talade man om »stadens husägare» som en särskild grupp. Till den hörde alla som ägde fastigheter i staden, dvs. inte bara borgare utan också åtskilliga ståndspersoner. Man ansåg allmänt att de som lämnade ekonomiska bidrag till ett speciellt ändamål eller en viss verksamhet, också skulle få vara med och bestämma om pengarnas användning. Eftersom husägarna var ålagda att betala avgifter till flera olika ändamål, kallades de följaktligen jämte borgarna till allmän rådstuga, när

Styrelse och förvaltning beslut skulle fattas om sådana avgifter. Detsamma gällde ståndspersonerna. Det rådde aldrig något tvivel om husägarnas och ståndspersonernas rösträtt i dessa fall. Däremot lät man konsekvent aldrig tjänstefolk, arbetskarlar och liknande grupper inom stadsbefolkningen delta eller rösta.68 Husägarna i städerna hade av gammalt att gemensamt ansvara för en del arbets uppgifter, oavsett om de ägde burskap eller ej. I 1723 års stora kungliga resolution på städernas allmänna besvär stadfästes denna gamla praxis, när det fastslogs att husägare var skyldiga att delta i brandskydd, vakthållning och vägröjning och att lämna bidrag till kostnaderna härför. Utan protester bar husägarna i regel dessa bördor. Efter att ha hört borgerskapets äldste brukade magistraten fatta beslut i ärenden av detta slag. Gensagor kunde stundom komma från enskilda husägare, när beslut fattats om lagning av gator utanför enskilda fastigheter, om renhållning, bortkörning av snö och is o. dyl. Särskilt husägande ståndspersoner kunde visa sig känsliga för dylika ålägganden och överklagade ibland besluten. Husägarna deltog alla i underhållet av infartsvägarna så långt stadens mark sträckte sig ut mot landsbygden. Magistraten upprättade i samråd med borgerskapets äldste brand ordningen för staden och förutsatte därvid inte bara att alla husägare skulle delta i kostnaderna för anskaffning av redskapen utan också att alla invånare skulle efter förmåga delta i bekämpningen av eldsvådor och bärgandet av brandhotad egen dom.69 Inkvarteringen av militär i staden skall utförligt behandlas i det följande. Länge ansåg man att i första hand borgerskapet skulle bära denna pålaga, men en kunglig förordning av år 1766 fastslog att alla husägare utan åtskillnad skulle delta i den ständiga, ordinarie inkvarteringen. Fördelningen av bördan gjordes under hela 1700-talet av magistraten och borgerskapets äldste, vanligen efter ett av stadskassö ren upprättat förslag. Husägarna fick inte någon formell delaktighet i dessa beslut, förrän man i början av 1800-talet inrättade en inkvarteringskammare, där de blev representerade. De i staden bosatta ståndspersonerna var inte flera än att magistraten kunde kalla dem enskilt till rådstugan, när man ville höra deras mening, eller kalla dem till allmän rådstuga. På det sättet deltog ståndspersonerna både i besluten och kostna derna exempelvis för anställande av barnmorska och stadsfysikus. När K. M:t år 1766 hade framlagt ett förslag om att det i varje län skulle inrättas ett lasarett och att städerna i länet skulle hjälpa till med finansieringen, deltog Helsingborgs ståndspersoner enligt samma grunder som borgerskapet. Eljest hade ståndsperso ner utan fastighet och utan burskap inte några mera betungande skyldigheter gentemot staden utöver de årliga skatterna, men de saknade följaktligen också inflytande på besluten om stadens förvaltning. Ståndspersoner som ägde fastighet, behandlades som övriga husägare när det gällde de pålagor som normalt vilade på stadens hus och tomter. Vi har tidigare sett, att ståndspersonerna inte deltog i 9—Helsingborgs historia V:2

129

Perioden 1718-1809 skjutsningsbesväret, som under större delen av 1700-talet vilade enbart på borger skapet, men att genom en kunglig resolution år 1785 alla jordägare i staden ålades att delta i skjutsningen. I den mån ståndspersonerna ägde jord, blev de sedan skyldiga att delta i detta besvär men fick därmed också rätt att delta i besluten om dess fördelning. Ett par av ståndspersonerna blev också ledamöter i de år 1776 upprättade ekonomi- och fattigdirektionerna.70 I början av 1800-talet tog borgmästare Ekerholm ett viktigt initiativ, då han försökte organisera en särskild representation för stadens husägare utan burskap, som »vid förefallande tillfällen bör bevaka samtligas angelägenheter». Den direkta anledningen var att stadens brandmästare begärt ändring i sina lönevillkor, vilket var en fråga som angick alla husägare, även dem utan burskap. Den 23 juni 1802 lät magistraten kalla upp stadens husägare utan burskap för att utse några depute rade som tillsammans skulle företräda deras intressen. Enhälligt valdes översten Olivier von Hauswolff, kammarherren Reinhard von Eppingen — han var dansk undersåte men hade år 1796 inköpt nuv. Henckelska gården och var efter 1806 en tid styresman för Höganäs stenkolsverk — tullkontrollör Anders Johan Tauson, kyrkoinspektor Åke Hammar och stadsfysikus Anders Fries.71 Dessa husägarnas deputerade deltog i handläggningen av ärendet om brandmäs tarens lönevillkor men omtalas sedan inte mera i källmaterialet, förrän en del extra insatser från husägarnas sida blev aktuella, när stadens hamnbrygga skulle repare ras år 1805. Sten skulle forslas fram från Filborna och Köpinge byars utmarker och husägarna skulle ansvara för nödvändiga körslor och dagsverken. I november 1805 kallades stadens husägare till rådhuset för att yttra sig. I kallelsen sades att de som inte infann sig, måste »med de närvarandes beslut åtnöjas». Vid sammankoms ten enades man om att husägarna skulle göra sin insats och man uppdrog åt magistraten att utarbeta ett förslag om hur körslorna och dagsverkena skulle fördelas. En månad senare godkändes det inte bara av borgerskapets äldste utan också av husägarnas deputerade. På det sättet fick representanter för alla de berörda husägarna möjlighet att yttra sig.72 Snart fann emellertid magistraten att de husägarnas deputerade som man valt år 1802, inte mera var funktionsdugliga. Stadsfysikus Fries hade avlidit, tullkontrollör Tauson hade flyttat från staden och de tre övriga avsade sig uppdraget. Magistra ten kallade därför husägarna till rådhuset den 31 maj 1806 för att välja nya deputerade. Där föreslog borgmästare Ekerholm att antalet deputerade skulle vara fem och mandattiden tre år. Skulle någon avgå under löpande treårsperiod, skulle ny deputerad väljas inför magistraten. Inom sig skulle deputerade utse en föredra gande, som hos magistraten kunde hämta och avlämna handlingarna i de ärenden man hade att yttra sig över. En av de deputerade skulle också utses till ledamot av inkvarteringskammaren. Sedan man enats om detta, utsågs till deputerade kapten Petter Böös, postkommissarie Otto L. Wejlander, tullförvaltare Fredrik Wilhelm 130

Styrelse och förvaltning Cöster, vice häradshövding Bengt Fredrik Appelberg och tullinspektor Knut Strömberg. Inom sig utsåg sedan dessa Wejlander till föredragande och Böös till ledamot av inkvarteringskammaren.73 Som institution hade husägarnas deputerade vid denna tid inte särskilt starkt fäste bland husägarna utan burskap. När år 1807 ny ledamot skulle utses efter Petter Böös, som flyttat från staden, infann sig på magistratens kallelse bara en husägare och det var en av de deputerade, Bengt Fredrik Appelberg. Han och magistraten enades om att utse överinspektör Peter Gustaf Hjelm till ny deputerad. Från magistratens sida har man däremot varit angelägen om att hålla institutionen vid makt. Vid krigsutbrottet i mars 1808 mellan Danmark-Norge och Sverige, då man befarade ett angrepp också på Helsingborg, ålade magistraten sålunda inte bara borgerskapets äldste utan också husägarnas deputerade att vara beredda både natt och dag att vid alarm genast infinna sig på rådhuset, där då också inte bara magistraten utan all stadsbetjäning skulle vara samlad. Påföljande år uppstod genom dödsfall två vakanser bland husägarnas deputerade. Vid båda tillfällena hörsammade husägarna magistratens kallelse och infann sig på rådhuset för att välja nya ledamöter. Husägarnas deputerade började vinna stadga som institu tion.74

1. Rådst. prot. 1767 2.5. 2. S. 27. Band V: 1 s. 293 ff. 3. Modée VI: 4763 f. 4. Rådst. prot. 1722 5.6. Mag. prot. 1729 9.12. Band IV: 1 s. 412. 5. S. 53 f. 82. Rådst. prot. 1725 26.2. 6. S. 278 ff. Band V: 1 s. 141 ff. 7. Band IV: 1 s. 390 ff. Modée VI: 4763 f. N. Herlitz, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet (Sthm 1924) s. 375 ff. 8. Rådst. prot. 1761 8.4. 9. Rådst. prot. 1726 12.3. Mag. prot. 1729 9.12, 1733 19.12, 1744 18.1, 1748 2.1. - Angående enskilda medlemmar av borgerskapets äldste, se Margit Rooths personhistoriska anteckningar i band VI: 1. 10. Band IV: 1 s. 395. Rådst. prot. 1720 13.6, 1721 8.5, 1722 17.1, 1724 26.3. 11. Mag. prot. 1731 16.12, 1744 18.1, 1745 30.12, 1747 3.1. 12. Rådst. prot. 1720 12.2. Avsägelse 1720 28.5, Inneliggande handlingar, HSA:RM. 13. Rådst. prot. 1725 10.5, 1726 11.5. Mag. prot. 1728 10.12, 1731 17.12, 1733 21.4, 1735 19.5.

14. Mag. prot. 1734 4.3, 1738 10.7. Kopiebok 1734 9.3. 15. Protokollen finns i Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. Rådst. prot. 1770 7.3. 16. Band V: 1 s. 326. 17. Rådst. prot. 1761 4.3, 7.12, 1763 12.12, 1767 30.11, 9.12. 18. Rådst. prot. 1771 1 1.12, 1773 20.12. 19. Rådst. prot. 1774 7.12. 20. S. 256ff. Rådst. prot. 1778 2.3, 6.7. 21. Rådst. prot. 1778 3.10. 22. Rådst. prot. 1778 12.12, 1779 12.2, 15.2. 23. S. 31. BÄ prot. 1778 10.12. Rådst. prot. 1779 26.4. 24. Rådst. prot. 1738 22.11, 1748 2.1. BÄ prot. 1779 27.4. 25. BÄ prot. 1779 8.5. 26. Rådst. prot. 1779 1.5, 3.5, 5.5, 8.5, 15.5. 27. Rådst. prot. 1776 16.3, 20.5, 12.8, 1777 17.3, 26.4, 28.4, 15.9, 1.12, 1779 5.7. Inr. civilexp. reg. 1777 10.11, RA. — År 1769 handlades inför rådhusrätten ett mål i vilket Lars Engström och Isaac Béen var motparter. Det gällde en skuld på 964 gulden som Béen hade hos firman Kühn och Petri i Amsterdam. Denna hade gett fullmakt åt

Perioden 1718-1809 Lars Engström att vid svensk domstol söka utver ka indrivning av skulden (Rådst. prot. 1769 20.9, 23.9, 27.9, 2.10). Troligen är det denna affär som åsyftas, när längre fram Engström och hans vän ner kallar Béen för bankruttör och bedragare. — Inom släkten Béen bevarades ännu under 1800-talet en tradition att Isaac Béens fader, Johan Béen, som var en skicklig dykare och an ställd i Södra dykeri- och bärgningskompaniet, vid ett tillfälle utsatts för ett attentat av borgmästare Petter Pihl d.y. som ville göra sig kvitt honom i samband med en nedstigning i dykarklocka. På Pihls order skulle ett »missöde» ha arrangerats, men Johan Béen var en god simmare och lycka des rädda sig. Ligger det någon sanning i denna släkttradition, kan den förklara en del av den hätskhet som Isaac Béen ofta visade mot medlem mar av släkterna Pihl och Cöster och andra per soner som hade anknytning till dem eller till dykerikompaniet. 28. Rådst. prot. 1779 7.7. BÄ prot. 1779 11.6. 29. Rådst. prot. 1779 14.7. 30. Rådst. prot. 1779 26.7, 9.8, 2.10, 27.10, 2.11.

31. Rådst. prot. 1779 9.11, 22.12, 1780 17.1, 24.4. Inr. civilexp. reg. 1780 29.2, RA. 32. Rådst. prot. 1780 6.5. 33. Rådst. prot. 1780 13.5. 34. Rådst. prot. 1780 20.5. 35. Rådst. prot. 1780 22.5. 36. Rådst. prot. 1780 24.5. 37. Rådst. prot. 1780 27.5, 12.6, 3.7, 14.8, 16.8. 38. Rådst. prot. 1780 17.6, 1.9, 11.9. 39. Rådst. prot. 1780 11.12, 13.12, 14.12. 40. Rådst. prot. 1780 17.12. 4L Rådst. prot. 1781 4.5. 42. S. 137, 217 f. Rådst. prot. 1781 19.5. 43. S. 73f. Band V: 1 s. 133ff. Rådst. prot. 1781 11.12, 1782 4.2, 30.3, 16.4. 44. Rådst. prot. 1782 4.12. 45. Rådst. prot. 1782 7.12. 46. Rådst. prot. 1782 14.12, 1783 12.3. 47. Rådst. prot. 1783 7.2. Elias Follin, Helsing borgs historia, öfversedd och tillökt af P. Wieselgren (Upsala 1851) s. 372 f. 48. Rådst. prot. 1783 5.3. 49. Rådst. prot. 1783 22.11.

I32

50. S. 43 f. Rådst. prot. 1785 14.11. 51. Mag. prot. 1788 18.8, 23.8, 15.9, 20.10. 52. Mag. prot. 1788 1.11, 15.11. 53. Mag. prot. 1788 24.11, 3.12. 54. S. 101. Mag. prot. 1790 4.12, 27.12, 1791 17.1, 31.1, 10.2, 19.2, 21.3,4.4, 16.4. 55. Mag. prot. 1791 26.10. 56. Band IV: 1 s. 391. Stiernman, Commerceförordn. 1:738 f. 57. Rådst. prot. 1794 12.11. 58. Rådst. prot. 1794 17.11. 59. S. 47 f. Rådst. prot. 1794 29.11. Rådhusrättsprot. 1795 2.3. 60. S. 83 f. Rådhusrättsprot. 1795 26.9. Mag. prot. 1798 21.5, 12.8, 21.9, 30.12. 61. Rådhusrättsprot. 1800 6.12, 22.12, Mag. prot. 1801 10.1, 1802 4.9, 18.12, 20.12. 62. Rådst. prot. 1787 14.11. Mag. prot. 1791 17.10, 1795 28.3, 1798 30.6. 63. Mag. prot. 1802 4.12, 6.12. 64. Mag. prot. 1802 6.12, 18.12, 1803 7.11, 12.11, 19.11, 1804 17.12, 1805 16.12, 1806 22.11, 8.12, 1807 14.12, 1808 12.11, 26.11. BÄ prot. 1802 30.11, 1804 17.12, 1807 16.12, 1808 26.11. 65. S. 57f., 77 f„ 92 f. 66. S. 221 f., 137. Mag. prot. 1802 27.12, 1804 19.12, 1805 21.12, 1806 31.12, 1807 16.12. Råd husrättsprot. 1808 3.12. Rådst. prot. 1810 3.12. BÄ prot. 1802 12.1, 20.12, 1803 6.4, 7.12, 1804 17.12, 1805 21.12, 1807 16.12, 1808 26.11. 67. Herlitz, anf. arb. s. 353 ff. Dens., Några drag ur stadsförvaltningens historia under 1800-talet (Sv. stadsförb. tidskrift 1923) s. 9. BÄ prot. 1793 14.7. 68. Herlitz, loc. cit. 69. Band IV: 1 s. 233. Modée 1:454. Rådst. prot. 1772 4.7, 1776 6.4, 18.4. Inr. civilexp. reg. 1778 23.1, RA. 70. S. 221 f. Band V: 1 s. 197. Rådst. prot. 1722 14.8, 1763 9.11, 12.11, 1766 19.2, 14.7, 1767 20.7. 71. Mag. prot. 1802 23.6. Rådst. prot. 1819 17.4. 72. Mag. prot. 1805 3.9, 9.11, 16.11, 18.12. 73. Mag. prot. 1806 19.5, 31.5, 2.6. 74. Mag. prot. 1807 5.12, 12.12, 1808 19.3. Rådst. prot. 1809 27.5, 29.5, 3.6, 5.6.

STADENS TJÄNSTEMÄN

-I—JN AV STADENS VIKTIGASTE tjänstemän var stadsnotarien. Detta markera des redan i 1723 års stora resolution på städernas allmänna besvär, som föreskrev att stadsnotarien skulle väljas av borgerskapet på samma sätt som rådmännen och sedan erhålla fullmakt av landshövdingen, i Stockholm av K. M:t. I Helsingborg följde man bestämmelserna till punkt och pricka bara en gång, nämligen när år 1728 kyrkonotarien och tolagsskrivaren Niclas Pripp valdes till stadsnotarie och fick landshövdingens fullmakt på tjänsten. Han efterträdde då Peter Röring d.y. som haft sysslan sedan år 1695.1 Pripps efterträdare Christian Ibsonius var stadskassör, när han år 1733 successivt övertog en del av notariens göromål, med påföljd att han fr.o.m. år 1734 skötte hela notarietjänsten. Det var magistraten som på det sättet överförde göromålen på honom, utan att något val anställdes. Likaså utan val ersattes stadsnotarien Johan Pennet år 1750, sedan han anhållit om befrielse från uppdraget, av extra ordinarie rådmannen i Landskrona Hans Wittberg. Det var magistraten som på tillstyrkan av borgerskapets äldste denna gång fattade beslutet och anhöll om fullmakt för Wittberg hos landshövdingeämbetet. Också Wittbergs efterträdare Lars Matthias Gülich tillsattes utan någon valprocedur. På grund av Wittbergs sjukdom övertog han som vice notarie år 1766 en del av göromålen, och då Wittberg påföljande år avsade sig tjänsten, sökte han den lediga befattningen och utsågs av magistraten. När det år 1793 gällde att utse en efterträdare till Gülich blev det svåra menings brytningar inom magistraten, vilket tidigare har berättats. Här må bara påpekas att också denna gång ny stadsnotarie utsågs av magistraten, inte genom val i vilket borgerskapet deltog. I januari 1794 fick Christian Hellborg förordnande av lands hövdingeämbetet på tjänsten. Då han i sin tur skulle få en efterträdare år 1801, utnämndes filosofie magistern Carl Öhrn först som vikarie på grund av att Hell borgs hälsa var dålig, och sedan tjänsten blivit ledig sökte och erhöll Öhrn den. I regel har man alltså i Helsingborg under 1700-talet inte följt det år 1723 föreskriv na tillvägagångssättet vid tillsättning av stadsnotarie.2 Vid sitt ämbetstillträde avlade en nyförordnad stadsnotarie sedvanlig tro- och huldhetsed till konungen och dessutom en särskild tjänsteed. I denna lovade han *33

Perioden 1718-1809 att »flitigt uppfakta, riktigt anteckna och protokollera vad som inför stadens re spektive domstolar förefaller» och alltsammans »efter föregången justering färdigt expediera». Han skulle »in- och utgående brev, förordningar, akter, protokoller och domböcker uti god ordning hålla samt i rättan tid till vederbörligt förvar inlämna». Stadsnotarien förde protokollen inte bara vid rådstugan, kämnärsrätten, auktionskammaren och mot 1700-talets slut även i kyrkorådet, utan också i stadens hantverksämbeten och lag. Han uppsatte instrumenten vid sterbhusvärderingar, syneförrättningar och andra extra förrättningar. Han sörjde för att domar och utskrifter av protokoll expedierades, och han hade ansvaret för att protokoll och övriga handlingar förvarades i god ordning i stadens arkiv.3 Till sin hjälp hade stadsnotarien en kanslist, som inte upptogs på stadens avlö ningslista utan avlönades av stadsnotarien själv. Rådstuguprotokollen omtalar ibland en vice notarie, ibland en »handlingsskrivare» eller »rättegångsskrivare». Förmodligen är dessa titlar benämning på en och samma person inom kansliet, nämligen den som biträdde stadsnotarien. Ett par av dem — Carl Paulus Kempe och Lars Matthias Gülich — blev senare ledamöter av magistraten. Hur stor kansli ets personal varit, vet vi inte, men säkert är att den varit otillräcklig. Därom vittnar först och främst den oreda stadens arkiv ofta befann sig i, vilket berodde på att stadsnotarien inte hade tid att ordna handlingarna. I rådstuguprotokollen före kommer då och då notiser om att renovationerna, dvs. avskrifterna, av rådhusrättsprotokollen, kämnärsrättsprotokollen och magistratsprotokollen inte i tid bli vit insända till hovrätten resp. kommerskollegium på grund av att stadsnotarien inte hunnit med att färdigställa dem. År 1797 konstaterades det sålunda att inga renovationer blivit färdiga för de tre närmast föregående åren, så att två av rådmännen måste rycka in och hjälpa till med att låta renskriva kämnärsrättsproto kollen. Trettio år tidigare meddelade borgmästare Cervin att han själv hjälpte stadsnotarien genom att bl. a. sätta upp koncept till en del handlingar, därför att stadsnotariens ämbetsåligganden var alltför vidlyftiga för en person. Borgerska pets äldste hade likväl vid detta tillfälle gått med på att bevilja 100 daler smt i årsarvode åt en tillfällig skrivhjälp, men det hade visat sig otillräckligt.4 I början av 1700-talet hade stadsnotarien 100 daler smt i årslön. Niclas Pripp och Christian Ibsonius åtnjöt ett personligt lönetillägg på 30 daler smt om året, bl.a. med motivering att de själva skulle avlöna sin skrivare. Bevarade räkenskaper visar att stadsnotarien på 1760-talet haft 150 daler smt i årslön, vilket med den fortskri dande penningvärdesförsämringen säkert inte inneburit någon förbättring i hans villkor. På 1790-talet hade lönen stigit till 41 riksdaler, 32 skilling specie eller 250 daler smt. Lars Matthias Gülich hade dessutom ett extra bidrag på 16 riksdaler 32 skilling specie för skrivhjälp. Förgäves anhöll Christian Hellborg år 1796 om löneförhöjning. Han begärde 83 riksdaler 16 skilling och motiverade detta dels med att skrivaren kostade honom 8 skilling specie om dagen jämte tvätt, dels med 134

Styrelse och förvaltning att stadsnotarien i Helsingborg till skillnad från i andra städer inte hade någon ämbetsjord. Notarielönen höjdes först år 1807, då Carl Öhrn beviljades 66 riksda ler 32 skilling banko. Stadsnotariens arbete var alltså dåligt betalat, men hans mödor lättades måhända av utsikten att i framtiden nå bättre sysslor. Magistratens gradvisa byråkratisering under 1700-talet medförde nämligen att stadsnotarietjänsten blev en språngbräda till en rådmanspost. Niclas Pripp och alla som efter honom tjänstgjorde som stadsnotarier under 1700-talet blev rådmän i Helsing borg.5 I början av 1700-talet hade guvernörerna krävt att städerna inom det skånska guvernementet skulle anställa stadskassörer. I Helsingborg värjde man sig i det längsta mot detta. Borgerskapets äldste ansåg att det var billigare för staden, om någon lämplig person ur borgerskapet hade hand om skatteuppbörd och räken skaper. Slutligen måste man dock ge vika och utsåg år 1715 stadsnotarien Peter Röring d.y. till att också vara stadskassör. Han fick fullmakt av guvernören på sysslan och skaffade borgensförbindelse från två betrodda män, som lovade att hålla staden skadeslös, om stadskassören inte till fullo kunde redovisa för de inkomster han uppburit för stadens och kronans räkning. Sådan borgen brukade man avkräva de tjänstemän som hade hand om uppbörd.6 Med utgången av år 1721 lämnade Röring uppdraget som stadskassör och han efterträddes av dåvarande tolagsskrivaren Niclas Pripp. Denne uppbar i lön, enligt vad stadsräkenskaperna utvisar, 60 daler smt om året som stadskassör. År 1725 föreslog förmannen för borgerskapets äldste, hattmakaren Mikael Löfman, att man borde kunna spara in stadskassörs- och tolagsskrivarlönerna genom att dessa uppdrag i stället liksom »uti många år tillbaka» fick gå i tur mellan några lämpliga män ur borgerskapet. Det visade sig emellertid omöjligt att finna några borgare som var villiga att ställa sig till förfogande, och därför föll förslaget för denna gång. Strax efter lämnade Pripp uppdraget som stadskassör och efterträddes av dåva rande hospitalsföreståndaren Christian Ibsonius. Ännu vid denna tid tillämpade man den gamla sedvänjan att själva skatteuppbörden sköttes av ett par särskilt utsedda borgare som sedan redovisade pengarna för stadskassören. De brukade utses av borgerskapets äldste. År 1727 fann magistraten att denna ordning inte längre var acceptabel, allra helst som man ibland på det sättet fått uppbördsmän som varken kunde läsa eller skriva. Ibsonius erbjöd sig då att under år 1728 själv uppbära alla skatter både till staden och till kronan mot ett extra arvode på 40 daler smt. Magistraten antog detta erbjudande, men knappt ett halvår senare anmälde Ibsonius att han fått större besvär än väntat med uppbörden. Han avsade sig därför uppdraget. Vid utgången av år 1728 var sålunda Helsingborg utan stadskassör.7 Borgerskapets äldste fann nu tiden mogen att låta ett par borgare överta upp börd och räkenskapsföring. Någon lön skulle de inte få men 5 daler smt vardera om året för att köpa bläck och papper och för att kunna arvodera någon som *35

Perioden 1718-1809 hjälpte till med att sätta upp räkenskaperna. Följaktligen förordnade magistraten två borgare som stadskassörer. Det blev hattmakaren Mikael Löfman, som skulle svara för stadens uppbörd, och skomakaren Sven Varberg, som skulle ta hand om kronouppbörden. De skulle tjänstgöra fr. o.m. början av år 1729. Redan vid årets slut avsade sig emellertid Sven Varberg uppdraget. Borgarna hade varit tröga att betala och själv utsatte han sig för »äventyrlig påföljd», framhöll han, om pengarna inte i tid kunde levereras till lantränteriet i Malmö. Mikael Löfman övertog då hela uppbörden under år 1730. Han fick 10 daler smt i bidrag för sina expenser och hans taxering till stadsskatt lindrades med 1/8 skattehåll. Under år 1731 fungerade guldsmeden Hans Ekström och färgaren Gotthard Thörnschoug som stadskassö rer för kronoutskylderna resp. stadsskatten, och påföljande år var handelsmännen Petter Cöster och Jonas Bromée stadskassörer. Den sistnämnde lämnade redan i slutet av april från sig uppdraget, som övertogs av Mikael Löfman och vid slutet av året avgick också Petter Cöster.8 Magistraten framhöll nu, att det var mycket olyckligt med dessa täta personbyten på stadskassörsposten. Man måste ha en ordinarie stadskassör med fast årslön. På allmän rådstuga instämde borgerskapet i detta, och då Mikael Löfman var villig att bli stadskassör och ensam sköta all uppbörd för 30 daler smt om året och 10 daler smt i ersättning för sina expenser, under förutsättning att den skattelindring han en gång tidigare beviljats åter skulle tillerkännas honom, enades man om att utse honom till stadskassör. Han omvaldes sedan år efter år på allmän rådstuga och innehade uppdraget t. o. m. utgången av år 1744. Fr. o. m. år 1745 var bokhållaren Johan Wilhelm Malmroth stadskassör, till en början med en årslön av 60 daler smt och efter tre år med 100 daler smt i lön. När han år 1750 utnämnts till kyrkoinspektor, avsade han sig kassörssysslan. Det blev svårt att finna en efterträdare. Slutligen vände sig borgerskapets äldste till Mikael Löfman, som visserligen sade sig på grund av sin ålder inte ha så goda krafter kvar men likväl inte ansåg sig böra undandraga sig. Löfman var sedan stadskassör med en årslön av 100 daler smt till sin död på sommaren 1757.9 Det blev åter svårt att finna en ny stadskassör och under nära ett år måste stadsnotarien sköta uppbörden och räkenskaperna. Omsider anställdes Johan Pe ter Tauson som stadskassör, till en början blott på prov men sedan med fullmakt. Under 1760-talet sökte man dra så stor nytta av stadskassörens arbetsförmåga som möjligt. Han fick exempelvis leda reparationer av nattmanshuset och stadstjänarhuset, göra upp kostnadsförslag för reparation av tullbommarna och dessutom under åren 1764-1767 tjänstgöra både som stadsfiskal och utridare. Lönen var till en början 100 daler smt, vartill kom 45 daler smt för stadsfiskalssysslan, men efter 1767 hade Tauson 150 daler smt i årslön. Till detta kom särskilda arvoden för att han gjorde upp förslag till inkvartering av stadens garnison, för bestyr med upp börden av begravnings- och kröningshjälp år 1773 och en del andra åligganden.10 136

Styrelse och förvaltning Under åren 1781 och 1782 gick borgerskapets äldste under ledning av sin förman Isaac Béen till häftiga angrepp mot magistraten, såsom tidigare berättats, och kritiserade därvid framför allt finansförvaltningen. Attackerna riktades mot stadskassör Tauson personligen, och hans sätt att sköta uppbörden och föra räken skaperna nagelfors i detalj. Det hela kulminerade i att de äldste i mars 1781 krävde att Tauson skulle avgå och stadskassörstjänsten indragas. I stället borde »stadens äldste själva på så sätt hava dess egen kassa om händer, att vissa av stadens äldste kvittera vad som borgerskapet på deras skatter betala och penningarna uti en för lång tid sedan uppköpt kista med trenne lås förvara och i laglig ordning därföre redogöra». Tauson själv gick i svaromål och vid ett tillfälle inlämnade 29 av stadens borgare en skrivelse till hans förmån. Magistraten sökte hålla stadskassören om ryggen så gott det gick, men tvingades göra en del eftergifter. I maj 1781 gick man med på att borgerskapets äldste skulle få möjlighet att kontrollera skatteuppbörden. Debiteringen och uppbörden hade Tauson under en följd av år skött i sin privata bostad, men den skulle i fortsättningen förläggas till rådhuset, där de äldste genom ett par deputerade kunde delta i den. Dessa deputerade, som tillsammans med stadskassören skulle underteckna kvittona på de uppburna medlen, kallades längre fram de äldstes kassamän. Justitiekanslerns ingripande i striderna mildrade angreppen på stadskassören något, men anmärkningar riktades mot hans förvalt ning fortfarande under år 1782 från de äldstes sida.11 Johan Peter Tauson blev rådman år 1782 men avsade sig stadskassörstjänsten först i juni 1787. Den lediga befattningen utannonserades i »Stockholms Post-tid ningar», vilket veterligen var första gången en kommunal tjänst i Helsingborg kungjordes ledig på det sättet. Ansökningarna hade kommit in först i november och den nye stadskassören Carl Paulus Kempe tillträdde tjänsten i december 1787. Han hade samma lön som Tauson och uppbar liksom denne särskilda arvoden för göromål och bestyr utöver de i tjänsten ingående åliggandena. Efter Kempes död år 1792 blev Andreas Peter Stähle stadskassör. Hans löneförmåner ökades på det sättet att han år 1794 övertog sysslan som exekutor. Tidigare hade stadsvaktmästa ren varit »exekutionsförvaltare». Han befriades nu från all befattning med indriv ningar och utmätningar. Exekutionsförvaltaren hade ingen fast lön men hade enligt lag rätt att »själv göra sig betalt» vid sina förrättningar. I de fall då tillgång arna inte räckte till, kunde han lyfta motsvarande belopp ur stadskassan, så vitt förrättningen gällde indrivning av »vad som äger namn av krono- och stadsskatter». Uppdraget att vara exekutionsförvaltare var i fortsättningen förenat med stadskassörstjänsten.12 Andreas Peter Stähle blev rådman i juni 1800 men han förde stadens räkenska per året ut. Hans efterträdare som stadskassör och exekutionsförvaltare, Fredrik Lundstedt, fick svårigheter med sin redovisning. I juli 1802 entledigades han från befattningen. Han hade dessförinnan beviljats burskap som bryggare och vunnit *37

Perioden 1718-1809 inträde i stadens bryggarlag. Efterträdaren Fredrik Krakau innehade befattningen t. o. m. utgången av år 1813. Som stadskassör uppbar han en årslön av 58 riksdaler 16 skilling banko och exekutionsförvaltararvodet fastställdes efter en tid till 25 riksdaler banko om året. Tidvis tjänstgjorde han som notarie åt borgerskapets äldste, någon tid också som vice stadsnotarie. Alltsedan mitten av 1700-talet bruka de stadskassören göra upp förslag till fördelning av inkvarteringsbördan, skriva ut anvisningarna, »polletterna» på kvarter och uppbära avgifter från de inkvarteringsskyldiga som inte hade möjligheter att prestera inkvarteringen »in natura». Sedan inkvarteringskammaren tillkommit år 1802, var stadskassören dess biträde och både gjorde upp förslag till fördelningen och förde räkenskaperna. I samband med 1808-1809 års krig, då inkvarteringsbördan var större än normalt, anhöll Fredrik Krakau hos magistraten om att bli befriad från detta bestyr, då han riskerade att försumma sina ordinarie åligganden. Han Fick till svar, att någon ändring inte kunde påräknas, därför att det alltid varit stadskassörens uppgift att sörja för inkvarteringens »reglerande och polletterande».13 I slutet av 1600-talet hade chefen för stadens borgarvakt kallats stadsvaktmästare och ännu i början av 1700-talet ingick det i stadsvaktmästarens tjänsteåligganden att ha huvudansvaret för vakthållningen om nätterna. Därjämte hade han åtskilliga andra bestyr, t. ex. uppsikt över renhållningen på gator och torg, medverkan vid brandsyner och indrivning av skatterestantier. Stadsvaktmästaren kringbar ibland de stamböcker som ankommit till staden och i vilka frivilliga gåvor kunde tecknas till brandhärjade städer eller andra hjälpbehövande, och han samlade in de teck nade beloppen. Ofta medverkade han vid mantalsskrivningen. Sedan dragarelaget år 1763 övertagit vakthållningen i Helsingborg, befriades stadsvaktmästaren från ansvaret för den. Han sysselsattes i fortsättningen i allt större utsträckning med kamerala och administrativa arbetsuppgifter och kallades mot slutet av 1700-talet ibland för rådhusvaktmästare.14 LTnder 1720-talets första år bytte man stadsvaktmästare ganska ofta. Åren 1720-1725 hade sysslan inte mindre än fem innehavare. År 1725 blev Christian Dreijer stadsvaktmästare. Han skulle också vara stadens utridare, dvs. till häst avpatrullera den kringliggande landsbygden för att avstyra olaga handel. Enligt hans egen uppgift räckte emellertid hans lön — 45 daler smt om året — inte till för att han skulle kunna hålla sig med häst. Därför avgick han från båda sysslorna år 1728 och vann burskap som hantverkare. Också efterträdaren, Ivar Holmelin, skulle vara både stadsvaktmästare och utridare. Inte heller han hade råd att hålla sig med häst och kunde följaktligen inte sköta utridarsysslan på ett tillfredsställan de sätt. Han begärde sitt entledigande år 1738 och vann burskap som bagare.15 Efter år 1705 hade Helsingborg inte haft någon stadsfiskal utan stadsvaktmästa ren hade fått sköta också de till en stadsfiskalstjänst hörande sysslorna. År 1737 kom en erinran från landshövdingeämbetet om att staden borde ha en fiskal. 138

Styrelse och förvaltning Sedan Petter Pihl d.y. strax efter blivit borgmästare och Holmelin lämnat stadsvaktmästartjänsten, diskuterade magistraten och borgerskapets äldste hur man bäst skulle lösa frågan om de olika tjänsterna, så att det inte skulle vålla alltför stora utgifter för staden. I maj 1738 föreslog de äldste, att man borde hörsamma landshövdingeämbetets påpekande och anställa en stadsfiskal, som samtidigt kun de vara utridare och alltså »vid förefallande kriminalaktioner och saker kan iaktta ga K. M:ts höga rätt samt stadens nytta och fördel igenom landsköps förekomman de och efterslående med annat mera». Denne stadsfiskal och utridare kunde erhålla den tidigare stadsvaktmästarlönen. Behövde han någon ersättning för att han höll häst, kunde man lämpligen bevilja honom rätt till ölbryggning och krögeri. Stadsvaktmästartjänsten skulle dras in och dess arbetsuppgifter läggas på en av stadens båda stadsbetjänter. Längre fram, när någon av de båda stadstjänarsysslorna blev ledig, skulle man höja lönen för den till 30 daler smt om året, så att man på den tjänsten kunde anställa en läs- och skrivkunnig person med titeln stadsvakt mästare. Han skulle då också vara exekutionsbetjänt.16 Till förste innehavare av den nya stadsfiskals- och utridaretjänsten utsågs år 1738 överbesökaren Petter Gunnarsson. Hans tjänsteed är bevarad. I den lovade han att »allt olagligt landsköp med flit efterslå och uppspana» och anhålla dem han ertappade jämte allt deras gods och anmäla dem för magistraten, för att sedan själv åtala dem inför rätta. Han lovade också att »likmätigt lag och konungens förord ningar vederbörligen proseqvera (fullfölja)» alla brottmål, att inte missbruka rätte gång till oskyldigas förfång, ej heller att förtiga eller undertrycka något åtal på grund av »vän- eller ovänskap eller något annat avseende». Till dessa uppgifter kom åtskilliga andra göromål. Han deltog i mantalsskrivningen och upprättade själv vissa år mantalslängderna. Inom stadens område vakade han å magistratens vägnar över att gällande näringslagstiftning efterlevdes. Han ingrep exempelvis mot en tullbesökare och en badstuguhustru som fuskade i stadsfältskärens ämbete genom att slå åder på folk, och han varnade en borgarhustru, som hade hjälpt en barnaföderska och därigenom gjort intrång i jordegummans syssla. Till detta kom rent polisiära uppdrag som att se till att gatorna »efter vanligheten» blev ordentligt rengjorda på hösten, innan frosten och vinterkylan kom. Längre fram blev det stadsfiskalen som också hade uppsikt över underhållet av stadens tillfartsvägar.17 I fråga om stadsvaktmästarsysslan fann man år 1738 en lösning som blev lika billig för staden som borgerskapets äldstes förslag. Kanngjutaren Bertold Mörck åtog sig nämligen att utan lön vara stadsvaktmästare, tills den ena stadstjänarlönen kunde tilldelas honom. Det förutsattes att han samtidigt kunde behålla sitt borger liga yrke. Redan i juni 1740 beviljades han emellertid 40 daler smt om året i lön. Borgerskapets äldste ansåg sig kunna gå med på denna utgift, därför att stadens kommendant då hade flyttat till Landskrona, vilket innebar den lättnaden att staden inte längre behövde betala någon hushyra för honom. En del av de pengar-

1 39

Perioden 1718-1809 na användes i stallet till stadsvaktmästarlönen. Mörck skötte bl.a. skatteuppbörden och var exekutor. I den egenskapen beviljades han först 12, sedan 16 daler smt i lönetillägg. Samma förmåner utgick till hans efterträdare Christian Sailing ända till år 1764, då lönen blev 80 daler smt.18 Ett stycke in på 1750-talet började stadsfiskalen Petter Gunnarsson att lida av dålig hälsa. Utridarsysslan överflyttades då på kronolänsmannen Jacob Thurin, som fungerade som vice fiskal. Efter Gunnarssons död år 1762 kom han dock inte att efterträda denne utan magistraten utnämnde stadskassören Tauson till stads fiskal och utridare. Thurin anförde besvär över utnämningen hos justitiekanslersämbetet, så att Johan Peter Tauson tillträdde tjänsten först år 1763. Det var givetvis mycket olämpligt att på en hand förena så arbetskrävande sysslor som stadskassö rens, stadsfiskalens och utridarens. Tauson måste följaktligen efter några år avsäga sig stadsfiskals- och utridaretjänsten. Han motiverade detta med att göromålen som stadskassör hade blivit allt flera. Ny stadsfiskal och utridare blev därför år 1767 vice häradshövdingen Johan Bromée. Redan året efter omtalas Bromée som »bortveken» till utlandet »för gälds skull» och ny stadsfiskal och utridare blev auskultanten Nils Andreas Holm. Utnämningen blev emellertid överklagad, så att Holm tillträdde sin tjänst först år 1769. Han efterträddes år 1781 av Andreas Dahlman. Den sistnämndes ämbetstillträde är av intresse därför att utnämningen godkändes av justitiekanslersämbetet. Genom en kunglig intruktion av år 1779 hade nämligen justitiekanslern fått rätt att till- och avsätta stadsfiskalerna. Att justitiekanslern numera hade »direktion» över stadsfiskalen framgår också av den tjänsteed som Dahlman avlade efter utnämningen. Den innehöll nämligen en trohetsförpliktelse inte bara som förut gentemot borgmästare, rådmän och lands hövding utan också gentemot justitiekanslern.19 Andreas Dahlman begärde år 1801 att han enligt ett par kungliga förordningar från 1760-talet som ursprungligen gällt Stockholm men sedan utvidgats att gälla alla rikets städer, skulle förses med ett »tecken» som han kunde bära i tjänsten. Det skulle bestå av »en liten baton eller stav av ebenholts med en krona på ena och stadens vapen på den andra sidan av silver». Staven borde vara ungefär en kvarts aln lång och tjock som ett finger. Borgerskapets äldste lät på magistratens order anskaffa en sådan stav. På grund av dyrtiden hade stadsfiskalslönen höjts, så att den år 1772 sattes till 100 daler smt. Stadsräkenskaperna utvisar att årslönen i början av 1800-talet var oförändrad, 16 riksdaler 32 skilling banko. Extra arvoden kunde förekomma, t. ex. då stadsfiskalen förseglade brännvinsbränningsredskapen i samband med förbud mot bränning. År 1797 befriades han från befattningen med mantalsskrivningen. Till hjälp vid uppsikten över handeln inom staden hade Andreas Dahlman en »beslagskarl», som bl. a. skulle se till att varor inte såldes av lantmännen på andra platser inom staden än torget.20 Stadsfiskalen tjänstgjorde som allmän åklagare inför rådhusrätt och kämnärsrätt 140

Styrelse och förvaltning och därför borde han ha juridiska kunskaper. Liknande krav behövde inte ställas på stadsvaktmästarna. Christian Sailing begärde avsked år 1767 och efter honom följde på posten som stadsvaktmästare först f.d. kronolänsmannen Lars Grolander, som tidigare varit skräddare, och efter denne år 1777 betjänten Andreas Norling, som i sin tur år 1781 efterträddes av bryggaren Sven Öhrn. Den sistnämnde förordnades år 1796 till tolagsskrivare men hade kvar stadsvaktmästartjänsten ett par år. År 1798 tog han avsked. Ny stadsvaktmästare blev Erik Johan Bohman, men han avsattes år 1804 därför att han inte kunde redovisa för indrivna medel. I hans ställe förordnade magistraten frälseinspektoren Pehr Möller till stadsvaktmäs tare.21 L nder hela 1700-talet hade Helsingborg två stadstjänare eller stadsbetjänter. De uträttade diverse ärenden åt magistraten — t. ex. budade till allmän rådstuga och kallade enskilda personer upp på rådhuset — och biträdde på olika sätt stadsvakt mästaren i dennes arbete. Någon arbetsfördelning mellan dem förekom inte förr än borgmästare Ekerholm år 1801 uppsatte en instruktion för dem. Då bestämdes att stadsvaktmästaren alla dagar skulle inställa sig hos borgmästaren en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen för att uträtta vad som denne hade att befalla. Den ene av stadstjänarna skulle på samma sätt inställa sig hos två av rådmännen och hos stadsfiskalen och den andre stadstjänaren hos de båda övriga rådmännen. När auktioner skulle kungöras och borgerskapets äldste kallas till sammankomster, skulle de båda stadstjänarna alternera med varandra.22 Stadsvaktmästarens lön utgick dels i kontanter, dels i form av hyresbidrag. Dessutom skulle han av staden få ett par stövlar och ett par skor om året. Kontant uppgick stadsvaktmästarlönen i början av 1800-talet till 32 riksdaler 16 skilling banko. De båda stadstjänarna fick vid samma tidpunkt vardera 16 riksdaler 16 skilling banko kontant samt ett par skor om året. Dessutom hade staden år 1763 låtit iståndsätta ett hus för en kostnad av nära 1 000 daler smt. I detta »stadstjänarhus» hade de båda stadsbetjänterna fri bostad. Därutöver kunde de ibland få särskilda gratifikationer. I början av 1800-talet brukade de, enligt vad E. F. Tengberg berättar, gå runt i husen i staden på nyårsafton, trettondagsafton, mårtensafton och julafton för att önska invånarna lycka och Guds välsignelse. De fick då gåvor av olika slag och kringvandringen betraktades som stadstjänarnas särskilda rättighet.23 Dragarna, som tillika gjorde tjänst som stadsvaktkarlar, var till en början åtta men fr.o.m. år 1807 tolv stycken. De hade en rad polisiära arbetsuppgifter och övertog på det sättet en del av de bestyr som från början vilat på stadsvaktmästaren och stadsbetjänterna. Vi har tidigare berättat, att borgerskapets äldste år 1803 lät tillverka tjänstetecken i mässing, som stadsvaktkarlarna skulle bära. Vid samma tillfälle lät man förfärdiga en bröstsköld av mässing åt stadsvaktmästaren och »stadstecken» av mässing åt de båda stadsbetjänterna.24

Perioden 1718-1809 1. Band IV: 1 s. 408. Modée 1: 446 f. Mag. prot. 1728 8.1. Närmare uppgifter om enskilda tjäns temän i M. Rooths personhistoriska anteckningar i band VI: 1. 2. S. 46 f. Mag. prot. 1733 9.6, 1734 19.12, 1750 7.3, 3.9. Rådst. prot. 1766 3.5, 5.5, 1767 5.1, 31.1, 31.10, 1794 13.1, 14.2. Rådhusrättsprot. 1801 11.2, 14.2, 21.2. 3. Rådst. prot. 1767 31.8. Formulär för borgar eder 1738-1826, HSA: RM. 4. S. 64 f. Rådst. prot. 1767 31.8. Mag. prot. 1797 1.7. Rådhusrättsprot. 1797 8.7. 5. Mag. prot. 1729 9.12, 1733 25.10, 1734 19.12, 1791 17.10, 1798 3.3, 10.3, 12.3, 2.4, 1803 13.4, 1804 10.3, 1807 27.4. 6. Band IV: 1 s. 402. Rådst. prot. 1720 5.10. 7. Rådst. prot. 1721 17.4,6.12, 1722 17.1,31.1, 12.2, 1725 28.4, 19.6, 1727 15.12. Mag. prot. 1728 16.4, 1.5. 8. Mag. prot. 1728 10.12, 1729 13.12, 15.12, 1730 19.12, 1731 16.12, 1732 1.5. 9. Mag. prot. 1732 19.12, 1744 1.12, 24.12, 1748 18.1, 1750 30.3, 2.4, 23.5. 10. Mag. prot. 1758 16.9, 1759 11.1, 17.10, 29.10. Rådst. prot. 1761 7.3, 14.3, 1764 3.10, 1765 23.9, 1767 18.5,28.9, 9.12, 1773 17.2, 1777 25.10. 11. Rådst. prot. 1781 31.3, 1782 20.2, 23.2, 2.3, 4.3, 11.3, 1794 10.4, 18.4, 7.5, 12.5, 19.5. BÄ prot. 1781 24.3, 28.3, 9.4, 20.4. 12. Rådst. prot. 1782 4.6, 27.8, 1787 14.11, 17.12, 1794 18.1, 19.2, 1.3. Mag. prot. 1791 3.1, 17.10, 3.12, 1792 26.11, 1795 14.2, 29.8, 21.11, 1796 27.4,26.11, 1798 24.11. BÄ prot. 1794 25.2. 13. Rådhusrättsprot. 1800 8.11, 20.12. Mag. prot. 1800 20.12, 1802 30.1, 21.6, 31.7, 18.9, 27.9, 1803 28.2, 26.3, 1804 10.3, 1808 3.8. Rådst. prot.

142

1810 18.4, 1813 11.9, 11.10, 1814 31.1. 14. Band V: 1 s. 119, 186 ff. 15. I början av 1720-talet var Nils Persson (1720-1721), Bengt Berg (1721-1722), Johan Rönberg (1722), Jörgen Strandborg (1722-1725) och Erasmus Brun (1725) stadsvaktmästare. Rådst. prot. 1720 8.2, 16.5, 1721 5.6, 8.7, 1722 1.5, 4.7, 8.9, 5.11, 22.12, 1725 29.10. Mag. prot. 1729 22.12, 1730 16.2, 1737 2.5, 1738 19.1, 24.4. 16. Band IV: 1 s. 432. Mag. prot. 1737 6.6, 1738 26.5. 17. Mag. prot. 1738 26.5, 10.6, 1744 26.5, 28.7, 1746 22.11, 1747 9.9, 2.11, 16.11. 18. Mag. prot. 1738 16.8, 19.8, 1740 18.6, 1745 30.12, 1746 27.8. Rådst. prot. 1764 21.3. 19. Rådst. prot. 1757 11.7, 1758 15.2, 1763 12.2, 28.2, 1764 5.9, 3.10, 1765 23.9, 1767 18.5, 28.9, 29.10, 1768 5.11, 1769 10.5, 5.6, 19.6, 21.6, 26.6, 23.9, 25.9, 1780 30.5, 1781 12.5. Inr. civilexp. reg. 1769 29.8, RA. N. Herlitz, Svensk stads förvaltning på 1830-talet (Sthm 1924) s. 425. Formulär för borgareder 1738-1826, HSA:RM. 20. Rådst. prot. 1772 19.12, 1776 12.12, 1777 13.12. Mag. prot. 1791 11.7, 1797 21.10, 13.11, 1799 2.2, 1801 21.9, 21.10. 21. Rådst. prot. 1767 30.11, 1768 31.1, 1777 22.11, 1781 19.5. Rådhusrättsprot. 1800 11.12. Mag. prot. 1798 31.1, 1804 23.6, 23.7, 25.8, 3.9. 22. Mag. prot. 1801 23.3. 23. Rådhusrättsprot. 1763 6.6, 1785 17.12. Rådhusrättsprot. 1792 9.5. Mag. prot. 1795 21.12, 1800 6.12,20.12, 1801 16.5, 1803 5.12, 1804 25.8, 3.9, 1805 8.5, 19.8, 2.10, 1806 10.12. Utgiftsstat i BÄ prot. 1763. E. F. Tengberg, Helsingborg år 1816 (Hbg 1869) s. 73 noten. 24. Band V: 1 s. 188. BÄ prot. 1803 6.4.

BRANDSKYDD

JLtT PÅ OLIKA SÄTT söka trygga staden mot eld och brand var en av

magistratens viktigaste angelägenheter. I det syftet utfärdades gång på gång för bud mot att byggnader i staden täcktes med halm — dock ofta med ringa verkan, varom ju framför allt det faktum vittnar att förbuden måste upprepas från tid till annan. Under 1700-talet blev tobaksrökning mera allmän. Med anledning av »den bland bättre och sämre folk tilltagande oseden att med rykande tobakspipor gå på torg, gator och gränder» fann sig magistraten år 1779 föranlåten att kungöra, att stadsfiskalen kom att åtala alla som så gjorde för »ovarsamt umgående med elden». Om en rökare vållade eldsvåda, skulle han vara skyldig inte bara att betala böter utan också att ersätta den skada han vållat. År 1791 befalldes stadsfiskalen skärpa sin uppsikt för att stävja det »överhandtagande självsvåld» med rökning på allmän gata. De som ertappades därmed skulle böta 32 skilling specie och ha förverkat sin tobakspipa. Med tanke på eldfaran förbjöds år 1747 all torkning av nybärgat lin i rior inne i staden, och år 1800 förbjöds all sädeströskning vid öppet ljus. För belysning på logarna fick man nyttja bara »sådana lyktor som med glas och lock är försedda». Av samma anledning utfärdades år 1782 ett förbud mot »självsvåldigt och överdådigt skjutande inom stadens staket». Resande skulle göras uppmärk samma på detta förbud för den händelse att de »till äventyrs med skjutande kunde vilja roa sig».1 Årligen förrättades brandsyner, i vilka förutom någon magistratsledamot bru kade delta stadsvaktmästaren eller stadsfiskalen och ett par av stadens hantverkare, bl. a. någon murmästare. Genom borgerskapets äldstes försorg upprättades vid brandsynen år 1769 en längd över alla skorstenar i staden. I allt fanns det 365 stycken, »varav 317 stycken voro ett loft höga och 48 två loft dito» och dessutom antecknades 39 kakelugnsrör och 3 järnrör från eldstäder. För sotningen svarade skarprättaren och hans biträde, nattmannen. Som förut omtalats bodde ännu på 1720-talet en skarprättare i Helsingborg vid namn Werner Nilsson Wallin, men sedan var skarprättaren bosatt på annat håll inom länet. År 1721 anställde magi straten två nattmän och Wallin ålades att inhysa dem hos sig. Också sedan skarprät taren flyttat från staden, hade man kvar en nattman. Han inte bara sotade skorste

*43

Perioden 1718-1809 nar utan tömde också avträden och tog hand om självdöda djur. För sina tjänster fick han ta betalt av husägarna enligt en av magistraten fastställd taxa. Någon lön från staden hade nattmannen inte men han Fick bo i ett hus ett stycke utanför norra porten, som staden underhöll. I början av 1760-talet var nattmanshuset så dåligt, att borgerskapets äldste ackorderade med en bonde från Örkelljunga om att han skulle bygga ett nytt i korsvirke. Med tiden blev också det så vanvårdat, att det enligt en uppgift från 1790-talet måste rivas. Fram till 1791 hade Helsingborg en egen nattman. Sedan anställdes i Luggude härad en nattman som skulle betjäna befolkningen både i stad och på landsbygd. Sedan slutet av 1760-talet skötte nattmannen inte längre sotningen i Helsingborg, därför att man där anställde en särskild brandmästare.2 Under 1700-talet blev det nämligen allt vanligare att sotningen av skorstenarna och tillsynen över eldstäderna sköttes av yrkesmän, skorstensfejare, som ofta var inflyttade tyskar. År 1733 ansökte en skorstensfejaregesäll från Köpenhamn om tjänst som »skorstensrenovator» i Helsingborg. Där var man missnöjd med natt mannens sotning men ifrågasatte om skorstensfejaren skulle kunna leva enbart på sotning i staden. Därför föreslog man magistraten i Landskrona, att de båda städerna gemensamt skulle anställa skorstensfejaren mot att helsingborgarna i gengäld anlitade Landskrona stads nattman. Men landskronaborna var inte intress'erade av förslaget utan anställde längre fram, när deras nattman avlidit, en tysk skorstensfejare. I stället vände sig då helsingborgarna till Malmö och föreslog att man skulle gemensamt anställa en skorstenfejare. Men i Malmö hade man en nattman som skötte sotningen till belåtenhet, och reflekterade inte på förslaget.3 Först i juni 1769 anställdes i Helsingborg en särskild skorstensfejare. Det var en avskedad soldat vid namn Daniel Henrik Beau. Av staden fick han 150 daler smt i årslön för att sota två gånger om året i varje hus. Pengar till denna lön skulle insamlas genom utdebitering på stadens husägare. Nattmannen skulle i fortsätt ningen inte sota utan bara sköta övriga s. k. nattmansgöromål. Beau var emellertid sjuklig, så att redan efter två år måste magistraten ge nattmannen i uppdrag att åter sota skorstenarna »som brukligt varit förr i tiden». Nu försökte magistraten ånyo sluta ett avtal om samarbete med Malmö. Brandmästaren där J. C. Draminsky erbjöds samma lön som Beau hade haft och man försökte också förmå honom att flytta till Helsingborg. Draminsky skötte sotningen i Helsingborg fr. o. m. början av år 1772 och han var den förste yrkeskunnige brandmästaren i staden. Han flyttade emellertid aldrig dit utan bodde kvar i Malmö. Därför kom den tanken upp, när kronobränneriet stod färdigt i Helsingborg år 1779, att staden och bränneriet skulle slå sig samman om en gemensam brandmästare i stället för den »avlägset boende» Draminsky. Av detta blev emellertid ingenting utan Draminsky skötte sotningen till sin död år 1782.4 Hans son I. G. Draminsky, som var verksam i Landskrona, förordnades till en

Styrelse o eh fö r v a It ni n g början som brandmästare, men snart gjorde magistraten ett avtal med dennes broder Gottlieb Draminsky, som fick löfte om burskap som brandmästare, om han flyttade till Helsingborg. Detta gjorde han först år 1788. Gottlieb Draminsky var sedan i tjänst ända till år 1815, då ny brandmästare förordnades, men han var alltjämt bosatt i staden och sotade ibland också under de följande åren åt några av sina gamla kunder. Som brandmästare var han skyldig att sota i alla hus två gånger årligen. I betalning skulle han av husägarna få 3 skilling specie för en rökgång som gick genom en våningshöjd, och det dubbla för en som gick genom två våningar. För sotning av kakelugnar fick han särskilt betalt. Han var skyldig att föra bok över alla stadens husägare och det antal skorstenar som fanns i varje hus. I denna bok skulle varje husägare göra en anteckning när han sotat. Draminsky fick inte utan tillstånd lämna staden, bl. a. därför att han var skyldig att hjälpa till vid släckning av eldsvådor. Ar 1796 höjdes avgifterna för sotning. Genom ett nytt beslut år 1805 beviljades han inte bara sotningsavgifter enligt en reviderad taxa utan också en fast årslön, som med 50 riksdaler banko skulle utgå ur stadens kassa och med 12 riksdaler banko ur stadens brandkassa. I gengäld skulle han utan särskild avgift sota skorstenar och rör i Mariakyrkans sakristia, i rådhuset, i latinskolan, i hospita let och i stadstjänarhuset. Dessutom var han skyldig att hålla en gesäll till sin hjälp.5

Under hela första hälften av 1700-talet saknade Helsingborg ett i egentlig me ning organiserat brandförsvar. Alltsedan slutet av 1600-talet var staden indelad i fyra kvarter — vilka bildats genom att man klöv var och en av stadens två rotar i två hälfter — och i varje kvarter fanns en överbrandmästare och en underbrandmästare. I övrigt utgick man från att husägarna skulle hålla brandstegar, brandhakar och läderämbar. Vid eldsvåda borde alla stadens invånare hjälpa till med släckning och bärgning.6 Vid mitten av 1720-talet kom ett par påminnelser från landshövdingeämbetet om att ordentliga brandredskap skulle finnas och om att de skulle bekostas inte bara av borgerskapet utan också av »ståndspersoner, prästänkor och andra utom borgerskapet, vilka har hus och egendom i staden». Denna princip att brandskyd det skulle finansieras med bidrag från alla husägare i staden var redan uttalad i 1723 års kungliga resolution på städernas allmänna besvär. På allmän rådstuga enades man i juni 1725 om att alla hus, »de måge tillhöra vem de helst tillhöra kunna, inga undantagandes» skulle värderas och en avgift till brandredskap sedan uttaxeras på fastigheterna. Detta gjordes sedan i oktober. Det dröjde emellertid ända till år 1729 innan man på allmän rådstuga, där också husägare utom borger skapet deltog, kunde besluta om att köpa en brandspruta från Lund. Borgmästare Sylvius hade önskat att man skulle köpa två stycken för en kostnad av 400 daler smt, men borgerskapets äldste ansåg att det kunde räcka med en, som skulle kosta 10—Helsingborgs historia V: 2

!45

Perioden 1718-1809 150 daler smt. Åtskillig annan brandmateriel behövde anskaffas, och därför beslöt man att en uttaxering på fastigheter och lösöre skulle göras med 8 öre smt på varje jämnt 100-tal daler smt i värde.7 Taxeringslängderna, som tillika var uppbördslängder, är bevarade. De under tecknades av magistraten den 10 maj 1729 och lämnades sedan ut till de borgare som skulle uppbära avgifterna i kvarteren eller brandrotarna. En sammanställning av beloppen finns i tabell 1. Längderna visar vad som redan framgick vid 1710-talets taxeringar, nämligen att andra roten eller fastigheterna utmed Storgatan från Stortorget och norrut beboddes av stadens förmögnaste invånare. På hösten 1729 beordrades stadsvaktmästaren att indriva resterande avgifter. Slutredovisning för denna brandredskapsskatt gjorde stadskassören först år 1736. I allt hade 247 daler smt uttaxerats och uppburits.8 En enkel arbetsordning uppgjordes. Två borgare utsågs till »strålmästare» vid sprutan och fyra borgare att leda pumpningen. Skomakare Sven Varberg fick i uppdrag att förlänga »lädersträngen», dvs. sprutslangen av läder, som befanns vara för kort. Han använde rått och odugligt läder, så att när en eldsvåda utbröt år 1732 befanns sprutan vara »till brukande vid vådelden alldeles onyttig». Varberg dömdes till böter och ålades att tillverka en ny lädersträng. En av de båda strålmästarna skulle alltid vistas i staden för att vara till hands vid eldsvåda. De klagade över detta och över allt extra arbete uppdraget vållade dem. De begärde därför år 1732 att få ett arvode för sina bestyr och de beviljades 5 daler smt om året, som skulle utgå ur de hopsamlade brandredskapsmedlen. De fungerade sedan som strålmäs tare eller brandmästare under hela 1730-talet.9 Tab. 1: Sammandrag av taxerings- och uppbörds längdernaför anskaffning av brandredskap år 1729 Källa: Stadsräkenskaper, allm. serie. HSA:RM. Åsatta värden Rote

Hus och gårdar

Lösören

Utdebi terad V4 % av värdena

Första roten Andra roten Tredje roten Fjärde roten

14 400 21 800 12 800 13 350

800 15 600 6 250 7 800

53 93: 16 47: 20 52:28

Anm. Samtliga belopp i daler smt.

Första roten= östra kvarteret. Andra roten= norra kvarteret. Tredje roten=västra kvarteret. Fjärde roten= södra kvarteret. Om kvarterens omfattning, se kartskissen i band IV: 1 s. 389.

146

Styrelse och förvaltning När år 1738 landshövdingeämbetet begärde upplysningar om hur brandväsen det var organiserat i Helsingborg, svarade magistraten att man ägde en brandspru ta och några »spannar» men att man inte hade någon utskriven brandordning. Påstötningen fick den verkan att magistraten följande år föreslog att nya brandred skap skulle anskaffas. En ny uttaxering gjordes — denna gång av en halv procent av värdet på fastigheter och lösöre — och rådmannen Niclas Pripp, som vistades i Stockholm i egenskap av stadens riksdagsfullmäktige, fick i uppdrag att där försö ka köpa en lämplig brandspruta. Någon ny spruta blev inte köpt denna gång. I början av år 1741 befanns den gamla sprutan vara »så oduglig att hon varken kunde botas eller brukas», beroende bl. a. på försumlighet från de båda brandmäs tarnas sida. De blev därför avsatta och sprutan kasserades. Ett av dess rör var användbart och lades i förvar i rådhusarkivet.10 Helsingborg var nu helt utan brandspruta. När frågan om anskaffande av en ny spruta var uppe igen år 1745, visade det sig att de fyra borgare som varit uppbördsmän vid 1739 års uttaxering, ännu inte hade redovisat för sin uppbörd. Borgerskapets äldste ålade dem nu att göra detta, men tydligen ansåg man sig inte ha tillräckliga tillgångar för att köpa en ny brandspruta. I januari 1748 framkasta des t. ex. den tanken att då borgmästare Pihl inte uppbar några riksdagspengar som stadens riksdagsfullmäktige utan höll sig skadeslös ur stadens gamla fordran på kronan, borde de sålunda inbesparade pengarna kunna användas till inköp av brandredskap »därpå staden alldeles brist äger». Magistraten beslöt att inköpa 4 yxor, 2 brandsäckar och en lång stege att nyttjas »vid vådliga händelser». Dessutom bad man borgmästare Pihl att vid kommande riksdagsresor i Stockholm inköpa en brandspruta. Något sådant köp blev emellertid aldrig av.11 Först sedan Niclas Cervin blivit borgmästare, grep man sig på allvar an med att försöka organisera ett effektivt brandväsen i Helsingborg. På papperet utformade brandordningar hade vid den tiden i Skåne bara städerna Lund, som hade fått sin år 1734, och Malmö som år 1750 erhöll en utförlig brandordning med föreskrifter om sotning, brandsyn, vakthållning, brandredskap och om stadsinvånarnas skyl digheter och arbetsuppgifter vid eldsvåda. I Helsingborg tog Niclas Cervin upp brandväsendet till diskussion på ett par allmänna rådstugor åren 1763 och 1764. I överläggningarna deltog också stadens husägare utan burskap. I oktober 1764 hade man kommit så långt att man var överens om att en ny brandspruta borde inköpas i Stockholm. Kostnaderna för denna och annan materiel skulle bestridas genom uttaxering på husägarna. Tre borgare fick i uppdrag att sköta uppbörden i stadens norra rote och tre i den södra — man föll m.a. o. tillbaka på stadens gamla administrativa indelning, inte på uppdelningen i kvarter. Borgmästare Cervin fick i uppdrag att under sin vistelse vid riksdagen 1765-1766 beställa en ny brandspruta i Stockholm. Den kom att kosta 4 400 daler kopparmynt. Enligt en redogörelse år 1767 till landshövdingeämbetet förfogade staden då över 30 läderämbar, 12 H7

Perioden 1718-1809 brandsvabbar, 3 brandhakar och 6 större eller mindre stegar. Brandsprutan var under leverans.12 I Helsingborg antogs på allmän rådstuga i december 1767 stadens första brand ordning. I princip gick den ut på att invånarnas yrkeskunnighet skulle utnyttjas vid släckningsarbetet. En rådman och förmannen för borgerskapets äldste skulle ha uppsikten över brandsprutan vid eldsvåda. Strålmästare vid denna blev två kop parslagare, en handskmakare och en bagare. Att tjänstgöra vid sprutan och slangen utsågs alla stadens skomakare, smeder, sadelmakare och så många av färjemännen som behövdes. Tanken var tydligen att färjemännen, som var vana att ro, också var väl lämpade för att sköta pumpningen. Brandsprutan var gjord av koppar och annan metall och dess slang var sydd av läder. Detta motiverade att kopparslagare, smeder, skomakare och handskmakare skulle betjäna den, bl. a. för att snabbt kunna avhjälpa inträffande haverier. Återstående färjemän skulle hantera brandsvabbarna. Murmästare och timmermän skulle tillsammans med sina hantlangare och stadens dragare bemanna brandstegarna och brandhakarna. Alla invånare som ägde hästar, var skyldiga att hjälpa till med vattenkörning under överinseende av stadsfiskalen och stadskassören. Alla stadens övriga invånare — magistratens leda möter undantagna — var skyldiga att efter sin förmåga hjälpa till.13 I april 1769 inträffade en eldsvåda som klart ådagalade, att den nya brandord ningen inte höll måttet. Borgerskapets äldste påpekade att man behövde en utför ligare ordning, som klart utsade vad varje invånare hade att göra vid en brand. Eldsvådan medförde också att man gjorde allvar av planerna att anställa en yrkeskunnig skorstensfejare. Strax efter blev, som förut nämnts Daniel Henrik Beau förordnad som brandmästare. Extra ordinarie rådmannen Johan Peter Tauson fick i uppdrag att utarbeta en ny brandordning. Den antogs av borgerskapets äldste den 9 juni 1769 och utfärdades sedan av magistraten. Liksom den tidigare ordningen sökte den utnyttja de enskilda borgarnas yrkeskunnighet, men var och en tilldelades med namns nämnande sin uppgift. Dessutom engagerades magistra ten och stadens tjänstemän i större utsträckning än förut. En rådman och förmannen för borgerskapets äldste skulle med biträde av stadsvaktmästaren ha uppsikt över brandredskapens användning vid eldsvådor. Två rådmän skulle leda bärgningen av lösöre och annan egendom och därvid få till hjälp alla som inte tilldelats andra uppgifter, samt en av stadstjänarna och stadens tullpersonal. Fyra namngivna borgare utsågs till strålmästare vid sprutan — bland dem två kopparslagare. »Till slangens och sprutans hanterande samt pumpande» avdelades 29 hantverkare med sina gesäller samt 4 hökare. En smed skulle ha ledningen över dem. 12 personer utsågs »till svabbarnas bestyrande». »Till vattenämbarens bestyrande» avdelades 20 personer samt stadens arbetskarlar. Fortfa rande skulle murmästare och timmermän med sina gesäller, lärpojkar och hant langare svara för användningen av brandstegar och brandhakar. Likaså skulle alla

148

Styrelse och förvaltning som ägde häst, hjälpa till med vattenkörningen. »Som detta ankommer mycket av skyndsamhet med vattens framskaffande» skulle den som först körde fram en tunna vatten belönas med 5 daler kopparmynt, den som kom därnäst med 2 daler 16 öre och den tredje med 2 daler, »men sedermera intet». Stadskassören, stadsfi skalen och den ene av stadstjänarna skulle ha uppsikt över vattenkörningen. Stadsnotarien skulle ha uppsikt över »brandstegarnas och vattenämbarens rätta bruk och skyndsamma föranstaltande». Generellt påbjöds att alla husägare som hade hästar, skulle hemma hos sig ha stående ett oxhuvud (vinfat) eller en tunna med vatten. Vid eldsvåda skulle signal ges genom klockringning i kyrkan och genom trumslag samt med ett skott, som befälhavaren vid stadens garnison skulle låta avfyra på begäran av klockaredrängen. Då var alla skyldiga att med föreskrivna redskap infinna sig på brandplatsen. Den som uteblev, skulle böta 5 daler koppar mynt.14 Så gick några år utan att brandordningen sattes på hårdare prov. Rådmannen Gustav Henrik Sylvius var fram till år 1782 den rådman som skulle ha uppsikt över brandredskapen, dvs. i realiteten fungera som brandchef. Uppdraget gick sedan till rådmannen Wilhelm Rander, som hade det till år 1797. Efter honom blev först rådman Johan Fredrik Berg och därefter rådman Andreas Peter Stähle »brand förman», och sedan övertog rådman Christian Hellborg sysslan och hade den till sin död 1808. År 1773 anmälde Sylvius till magistraten, att brandredskapen befann sig i mycket dåligt skick. Genom kungörelse kallades då stadens invånare till brandövning den 22 juli. De skulle infinna sig vid »tecken» med kyrkklockorna på Stortorget för exercis med brandsprutan. Övningen blev ett fiasko. Ingen kom längre ihåg vilka uppgifter han hade tilldelats. Borgerskapets äldste måste göra upp en ny lista på vilka som skulle sköta de olika göromålen vid eldsvåda. Vatten körningen uppdrogs denna gång åt stadens vagnmän. För säkerhets skull skrevs i fortsättningen en »pollett» ut åt var och en, så att han var på det klara med sin uppgift. Vidare skulle brandövningar hållas då och då. Den som uteblev från en sprutövning, fick böta 5 daler smt, och den som inte infann sig vid eldsvåda måste böta det dubbla. Gång efter annan reviderades tjänstgöringslistorna under de följande åren och nya polletter utskrevs.15 De pengar som under 1760-talet uttaxerades för brandskyddet på husägarna i staden, tillfördes en särskild kassa, brandkassan. Till en början fick denna kassa ett årligt tillskott på 415 daler smt, men år 1770 beslöt borgerskapets äldste, att eftersom de nyanskaffade redskapen var betalda, kunde det räcka med en årlig utdebitering av 100 daler smt för nödiga reparationer och underhållsarbeten. Detta årliga tillskott togs sedan ut ända fram t. o. m. år 1800. Brandkassan förvalta des av stadskassören och mera skall berättas om den i det följande.16 Brandsprutan krävde ofta översyn och reparationer. Det finns gott om notiser både i rådstuguprotokollen och i borgerskapets äldstes protokoll om detta. År 1779 J49

Perioden 1718-1809 beslöt man att inköpa stora vattenkar och tunnor, som skulle användas vid vatten körningen. En del av karen, som inte kunde repareras, såldes på auktion år 1801. Brandsprutan och övriga brandredskap förvarades till en början i Mariakyrkans vapenhus. Sedan kronobränneriet blivit färdigt, beslöt man år 1779 att flytta sprutan, stegarna, brandhakarna och svabbarna till brännerihuset. Läderämbaren däremot hängdes upp i högvakten, för att lätt vara till hands, om det skulle bli eldsvåda. Sedan bränneriet lagts ned, måste staden skaffa sig ett eget spruthus. År 1786 gjorde man upp ritning till ett spruthus och på entreprenadauktion åtog sig smeden Lars Holmström att bygga det för 66 riksdaler 24 skilling specie. Det blev en liten träbyggnad som uppfördes strax bakom högvakten vid södra sidan av Stortorget. När huset avsynades, fann man åtskilliga fel på det. Följaktligen kasse rades det och entreprenören fick behålla det för egen räkning. Längre fram fick Holmström köpa tomten på vilken det stod. I stället måste staden finna något annat förvaringsställe för brandmaterielen, och man stannade då för att flytta alltsam mans tillbaka till Mariakyrkans vapenhus. Dit flyttades också läderämbaren från högvakten. Brandsvabbarna däremot lät man de borgare, som hade tilldelats dem, förvara hemma hos sig. För att brandsprutan lättare skulle kunna rullas ut ur vapenhuset vid eldsvåda, rev man ned ett stycke av kyrkogårdsmuren på södra sidan intill grinden där.17 Under hela 1700-talet hade Helsingborg bara en brandspruta. Vid mitten av 1780-talet hade en av stadens kopparslagare en mindre brandspruta, som han erbjöd staden att få köpa. Hans änka upprepade anbudet några år senare, men det blev inte någon affär av. Först år 1802 tog man på allvar upp tanken att anskaffa ytterligare en brandspruta. Den beställdes hos en firma i Stockholm och skulle kosta 500 riksdaler banko. Detta belopp uttaxerades på borgerskapet och husägar na utan burskp, med hälften på vardera kategorien. Samtidigt beslöt man att göra en del ändringar och förbättringar på den gamla sprutan.18 Revisionen av brandordningen innebar mycket skrivarbete. En bevarad räkning från en skrivare år 1799 utvisar, att man skrivit ut inte mindre är 258 polletter till enskilda personer om deras arbetsuppgifter förutom brandregleringslängden och »flera omskrivna koncept». I början av 1800-talet tillämpade man ett annat förfa rande. Brandförmannen rådman Stähle lade år 1803 fram ett förslag till förnyad brandordning, betydligt utförligare än de tidigare. Den godkändes av stadens husägare och översändes till generalguvernör Toll för stadfästelse. Denne lät ärendet gå vidare till K. M:t som den 29 mars 1804 fastställde Helsingborgs brand ordning. Man fick på det sättet en mera varaktig ordning och man beslöt året därpå att låta trycka den i 400 exemplar. Varje husägare skulle få ett exemplar, som ständigt skulle förvaras i hans hus, och alla stadens ämbets- och tjänstemän skulle erhålla var sitt.19 1804 års brandordning är mycket utförlig. Den innehåller 20 artiklar, var och en 150

Brandbricka av träfar manskap tilldelat stadsspruta nr 2 enligt 1804 års brandordning. Något uppförstorad. Helsingborgs Stadsmuseum.

Styrelse och förvaltning omfattande flera paragrafer. Den ger föreskrifter om brandsyner och om brand mästarens göromål. En rådman skulle förordnas till brandförman med uppgift att på brandplatsen leda släckningsarbetet, delta i brandsynerna, ansvara för att brandredskapen hölls i gott skick samt hålla övningar en eller två gånger om året med stadens sprutlag. Förmannen skulle indela invånarna i två sprutlag, ett för varje brandspruta, och upprätta längder över manskapet. På stadens bekostnad skulle varje hus- och tomtägare få en pollett om sina göromål och ett målat »tecken» att bära på bröstet, som visade vilken spruta och vilken avdelning vid denna som han blivit tilldelad. Brandförmannen skulle på sin hatt bära en blå-gul ros. Han skulle till sitt biträde ha stadsnotarien och stadskassören, som skulle bära blågula band om rockärmen. Stadsfiskalen skulle vid eldsvåda inställa sig på brandplatsen för vidare order från brandförmannen. Under stadsfiskalens befäl ställdes stadsbetjänterna, de som nattvakter och stadsvaktkarlar tjänstgörande dragarna samt en militärpatrull, om någon sådan avdelats från garnisonen. Han och hans folk skulle svara för den allmänna ordningen på brandplatsen. Brandsprutorna skulle alltid vara »provgilla». Brandstegar, brandhakar, brandsvabbar och läderämbar skulle numreras och fördelas på dem i staden som skulle använda dem. I mån av tillgång borde dessutom inköpas brandlyktor, brandsegel och vattentunnor med kärror. Vid varje brandspruta skulle tjänstgöra följande befäl: en brandfogde med sin adjutant, en sprutmästare, en strålmästare, 2 strålförare, en slangföreståndare och en sprutpumpföreståndare. Dessutom skulle för ordnas en läderämbar- och vattenkarföreståndare, en brandstegeföreståndare, en brandhakeföreståndare, en svabbföreståndare och en vattenkörarföreståndare. Allt befälet bar mässingsmärken på hatten. På de olika formationerna fördelades stadens husägare. Därvid tog man fortfarande hänsyn till deras yrkeskunnighet. Som slangförare skulle exempelvis nyttjas skomakare, vilka borde ha med sig sylar och beckrispor för att snabbt kunna laga brister på läderslangarna. Vid brandha karna skulle tjänstgöra timmermän och snickare, som skulle medföra yxor för att hjälpa till vid rivningar. Alla som ägde hästar skulle hjälpa till med vattenkörning en. Slutligen ställdes en del av stadens övriga invånare under befäl av en rådman för att bärga vad som bärgas kunde och föra det till »säkra och från elden avlägsna ställen», där det skulle hållas under bevakning. Skulle eld utbryta i rådhuset, var det stadsnotariens och stadskassörens skyldighet att »använda all möda för att få arkiven och rådhusets övriga tillhörigheter bärgade» och samma plikt hade kyrkoinspektoren, hospitalsföreståndaren och skolpersonalen, om det skulle brinna i kyrkan, latinskolan eller hospitalet. Brandordningen inskärpte de gamla förbuden mot tobaksrökning på offentlig plats, mot tröskning vid eldsljus, mot halmtak på husen och lade därtill föreskrifter om förvaring av krut och om hur »foderhesar» skulle uppsättas på betryggande avstånd från stadsbebyggelsen. Nattetid patrullerade två nattvakter i stadens gator,

Perioden 1718-1809 den ene norr om Stortorget och den andre söder därom, och de ropade sina väktarrop varje timme på bestämda platser. Upptäckte de tecken till eldsvåda skulle de »genom skrik och klappande» alarmera befolkningen, väcka de närboende, varsko brandförmannen och underrätta klockaredrängen. I övrigt var alla stadens invånare skyldiga att »genom anskri samt klappande på portar och luckor» och »ropande den ena från den andra» varsko om eldfara, vare sig det var på dagen eller på natten. Klockaredrängen skulle skyndsamt klämta i Mariakyrkans storklocka, två slag åt gången om det brann i norra delen av staden, eljest med tre slag åt gången om det brann i den södra. Man skulle klämta så länge det brann, men långsammare »när elden synes sakta sig». Om dagen skulle dessutom en flagga stickas ut från kyrktor net och om natten en lykta hängas ut. Signaler skulle vidare ges på stadstrumman och garnisonens trumpetare skulle blåsa alarm. Alla som tilldelats någon befattning vid »brandverket» skulle genast infinna sig med sitt »tecken» på bröstet eller hatten. De som hade brunnar inom sina fastigheter, skulle lämna portarna öppna, så att man kunde hämta vatten där. Vid nattliga eldsvådor skulle i husen kring brandplatsen brinnande ljus ställas i fönstren för att lysa vattenhämtare och vattenkörare. Nyfikna ägde inte tillträde till brandplatsen utan skulle samlas på en plats som brandförmannen anvisade, för att vid behov tas i anspråk som reservarbeta re.20 Under rådman Ståhles tid som brandförman gjordes ingenting för att förverkli ga den nya brandordningens intentioner, men i maj 1806 begärde borgerskapets äldste att stadens invånare skulle indelas för sina arbetsuppgifter vid »brandver ket», »på det ordning en gång därmed må bli». Rådman Christian Hellborg var nu brandförman och han upprättade den indelning i sprutlag m. m. som var nödvän dig. Han föreslog också att 23 flaggor, 20 brandsvabbar, 4 hamplinor och 6 re servstänger ofördröjligen skulle anskaffas, och magistraten gav borgerskapets äldste i uppdrag att sköta upphandlingen. Dessutom antogs på Hellborgs förslag kopparslagaren Johan Mikael Stickler att sköta »ständig tillsyn, rengöring och smörjning» av de båda brandsprutorna. För detta fick han 5 riksdaler 16 skilling banko om året i arvode för sitt besvär. Han skötte uppdraget till år 1810.21 Det var sålunda Christian Hellborg som byggde upp Helsingborgs brandförsvar enligt 1804 års brandordning. Fr. o. m. nu hade man en borgarbrandkår som var bättre rustad med brandredskap än tidigare men som otvivelaktigt hade fått en stor och mycket tungrodd organisation. Men de flesta andra städer hade liknande brandförsvar. Något alternativ kände man inte till. Borgerskapets äldste var med vetna om att den nya brandordningen kunde vålla staden växande utgifter. Därför begärde de i början av år 1807 att inga beställningar av materiel fick göras av brandförmannen utan att denne först rådgjorde med två ledamöter ur borgerska pets äldste och en ledamot av husägarnas deputerade.22

Styrelse och förvaltning I byggningabalken av 1734 års lag stadfästes en gammal sedvänja, att hemmans ägare på landsbygden sökte hålla varandra skadeslösa för förluster till följd av brand genom att man häradsvis gjorde sammanskott till s.k. brandstod. De infly tande bidragen var dock ganska små och det var bara på landsbygden som denna hjälpform existerade. Myndigheterna tillgrep därför ofta andra utvägar, när det gällde att hjälpa de nödlidande, t. ex. skattefrihet under några år eller kollekter i kyrkorna. När det gällde städer som härjats av större bränder, kunde man dess utom skicka ut s.k. stamböcker över hela riket. Till Helsingborg anlände ofta under 1700-talet sådana stamböcker för insamling av pengar till eldhärjade svens ka eller finländska städer. I Skåne var korsvirkeshus i tegel och trä eller stenhus den vanligaste hustypen i städerna och därför slapp man där i regel undan större brandkatastrofer. Bara en av de under 1700-talet utsända stamböckerna gällde en skånsk stad, nämligen Skanör år 1773. Sedan boken anlänt, bars den runt i husen av stadsvaktmästaren eller en av stadstjänarna för att man skulle kunna teckna sina bidrag. De tecknade medlen inkrävdes sedan och sändes till landskansliet.23 Sedan år 1746 fanns det för Stockholm ett brand- och assuranskontor, och vid riksdagen 1760-1762 kom inom borgarståndet fram ett förslag att liknande försäkringsinrättningar borde komma till stånd också i andra städer. Karlshamnsborgmästaren Frans Cervin, som representerade Helsingborg vid denna riksdag, be gärde i februari 1761 att få reda på vad helsingborgarna ansåg om förslaget, men man bara överlät åt honom att handla efter eget gottfinnande. Vid 1765-1766 års riksdag togs frågan om en försäkringsinrättning åter upp. I anledning därav kallade landshövding Carl Adlerfeldt ombud för länets städer till ett möte i Malmö i mars 1766 för att få höra deras mening. Där blev man överens om att en försäkringskassa borde kunna bildas för Malmöhus län, men städernas invånare borde också få möjlighet att yttra sig. I Helsingborg hölls allmän rådstuga den 14 juli och där deltog också husägare utan burskap. I princip godtog man tanken på en länsomfattande försäkringskassa men man var enig om att på grund av sin »medellöshet» inte delta i en sådan kassa utan överlät detta på »de förmögnare städerna i länet». Också de flesta andra städerna i länet svarade avböjande, och en förnyad hemställan två år senare från landshövdingens sida förmådde inte ändra deras negativa hållning.24 Vid 1778 års riksdag utarbetades inom borgarståndet ett förslag till brandförsäkringsstadga och allmän brandordning för rikets städer. K. M:t begärde yttrande från de enskilda städerna om förslaget. De skånska städerna framhöll ofta i sina svar, att de med sin korsvirkesbebyggelse borde få andra försäkringsvillkor än de uppsvenska städerna, vars bebyggelse mestadels bestod av trähus. Helsingborg erinrade i sitt svar, daterat den 16 augusti 1779, åter om stadens »medellöshet» för vilken »margfaldige stadens behov få stå tillbaka till framtiden». Man menade dock att förslaget var värdefullt och att K. M:t på försök borde låta de enskilda städerna *53

Perioden 1718-1809 insända värderingsinstrument på fastigheterna till borgarståndets kansli, där man med ledning av dem skulle kunna utarbeta ett mera detaljerat förslag. K. M:t lät en särskild kommission bearbeta de inkomna yttrandena. Denna fram lade sedan ett förslag till »allmän brandförsäkring» genom inrättande av en brand försäkringsfond. Den 15 april 1782 fastställde K. M:t reglementet för Allmänna brandförsäkringsfonden och den nya inrättningen har sedan dess bedrivit sin verksamhet under namnet Allmänna brandförsäkringsverket. Det var möjligt att försäkra alla byggnader av sten eller trä både i städerna och på landsbygden. Värderingen för försäkring skulle i städerna göras av två magistratsledamöter tillsammans med edsvurna byggmästare och murmästare. Åtskilliga fastigheter i Helsingborg försäkrades under årens lopp i brandförsäkringsverket. Försäkringshandlingarna är ofta värdefulla för forskningen, därför att värderingsinstrumenten kan innehålla inte bara beskrivningar utan också ritningar av fastigheterna.25

1. Mag. prot. 1729 29.3, 1735 18.7, 1743 27.6, 1747 30.9, 1791 20.6, 1797 4.11, 1800 1.11. Rådst. prot. 1779 10.4, 1782 25.3. 2. Band IV: 1 s. 313. S. 94. Rådst. prot. 1721 8.5, 1724 3.6, 1726 11.5, 1761 7.3, 13.4, 1766 3.5, 1778 13.6, 1783 29.9. Mag. prot. 1730 15.6, 3.10, 1731 10.7, 28.7, 17.11, 1732 21.6, 1735 14.6, 1737 7.11, 1741 11.11, 1747 27.7, 1748 27.6, 1750 22.12, 1759 15.9, 1790 12.7,4.9, 1791 31.1. 3. Mag. prot. 1733 10.3. T. Mårtensson, Brandskvddsväsende forna tiders Hälsingborg (Hälsingborgs brandförsvar genom tiderna, Hbg 1945) s. 41 f. G. Carlquist, Skånska brandförsäkringsinrättningen 1828-1928 (Lund 1928) s. 34. 4. Rådst. prot. 1768 3.12, 1770 14.2, 1771 17.6, 20.7, 2.9, 1772 21.3, 22.6, 30.9, 1779 22.12, 1780 4.9. BÄ prot. 1769 9.6, 14.10, 1780 19.9. 5. Rådst. prot. 1782 30.11, 1785 30.7, 1788 10.11, 1815 12.8, 1817 3.9. Mag. prot. 1796 13.2, 27.4, 1802 13.3, 1803 2.7, 23.7, 2.11, 7.11, 1805 1.3. BÄ prot. 1805 21.2. 6. Band IV: 1 s. 389 f. Rådst. prot. 1718 15.9, 1719 26.10. 7. Rådst. prot. 1724 30.5, 1725 9.6, 29.10. Mag. prot. 1728 5.10, 1729 9.5, 10.5. 8. Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 9. Mag. prot. 1729 9.12, 1732 20.1, 23.2, 19.12, 1738 10.7. 10. Mag. prot. 1738 19.1, 1739 4.4, 16.5, 1741 7.3, 1742 1.9. 11. Mag. prot. 1745 18.9, 1746 25.1, 1748 4.1, 21.11, 28.11.

154

12. Rådst. prot. 1763 12.11, 12.12, 1764 13.10, 14.11, 1766 13.12. BÄ prot. 1766 9.8. Carlquist, anf. arb. s. 58 ff, 64. 13. Rådst. prot. 1767 9.12. 14. BÄ prot. 1769 19.4, 9.6. 15. Rådst. prot. 1773 12.7, 14.7, 23.10, 1787 17.9, 1788 28.5, 4.6, 10.7, 1790 3.7, 5.7, 17.7, 24.7, 31.7, 23.8. Mag. prot. 1796 18.1, 1797 3.6, 11.12, 1800 27.9, 1801 30.12, 1802 10.7, 1803 13.9, 1804 23.4, 1806 20.12. Rådhusrättsprot. 1806 18.1. BÄ prot. 1773 20.10, 1799 6.3, 1801 19.12, 16. Rådst. prot. 1770 26.11, 20.12, 22.12. Räkenskapstablåer från åren 1777-1800 i Stadsrä kenskaper, allm. serie, HSA:RM. 17. Rådst. prot. 1779 6.3, 22.12, 1786 1.3, 3.6, 10.6, 1787 15.10, 3.11. Mag. prot. 1788 28.5, 1790 28.6, 1791 27.8, 1801 30.11. BÄ prot. 1799 20.7. Talrika notiser om reparationer på brandsprutan finns i rådstugu- och magistratsprotokollen. 18. Rådst. prot. 1785 17.12, 1786 13.12, 1787 24.2, 5.3. Mag. prot. 1802 10.7, 17.7, 31.7, 2.8, 21.8, 8.9, 1803 13.4, 16.5, 1.6, 20.6, 12.9, 19.9. 19. Mag. prot. 1803 13.9, 19.9, 1804 23.4, 1805 14.12, Kvittens 1799 6.11 i Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 20. Inr. civilexp. reg. 1804 29.3, RA. 21. BÄ prot. 1806 16.5. Mag. prot. 1806 17.5, 13.12, 27.12, 1807 19.1. Rådst. prot. 1810 23.7. 22. BÄ prot. 1807 7.1. Mag. prot. 1807 19.1, 31.1. 23. Stamböcker cirkulerade i Helsingborg un

Styrelse och förvaltning der 1700-talet för Öregrunds kyrka (1731), Nykarleby (1732), Kajaneborg (1738), Norrköpings stadskyrka (1766), Uppsala (1766), Varberg (1770), Skanör (1773), Luleå (1774), Gävle, Kris tinehamn (1781), Åmål (1782), Karlskrona (1790), Göteborg, Jönköpings stadskyrka (1792). K.

Åmark, Allmänna brandförsäkringsverket 1782-1932 (Sthm 1932) s. 2ff. 24. Rådst. prot. 1761 9.2, 4.3, 1766 19.4, 28.6, 14.7, 9.8. Carlquist, anf. arb. s. 76. 25. Rådst. prot. 1779 16.9. Åmark. anf. arb. s. 55 ff. Carlquist, anf. arb. s. 80 ff.

*55

SJUKVÅRD

.R 1735 PLÅGADES en faderlös borgardotter av »huvudyra och raseri samt sinnessvaghet». Hennes mor och två systrar försökte efter bästa förmåga att ge henne vård och tillsyn men orkade efter en tid inte att ensamma sköta henne. Hos magistraten anhöll de om att ett par gifta kvinnor skulle utses för att skiftesvis hjälpa till. Borgerskapets äldste avstyrkte deras anhållan med motiveringen att kvinnorna i familjen stod närmast till för att ta hand om den sjuka. Någon insats från stadens sida som kunde vålla utgifter, ville man inte höra talas om. Tjugofem år senare led en garvare av »beklaglig huvudyra» så att han befann sig i ett »ganska oroligt tillstånd». Eftersom den sjuke tydligen ansågs vara farlig för lugnet i staden, beslöt magistraten att borgarna i tur och ordning skulle hjälpa till med att hålla vakt över honom. En skriftlig anmodan till borgerskapet om att frivilligt hjälpa till fick cirkulera i staden. Stadsvaktmästaren och stadsbetjänterna skulle övervaka att tillsynen sköttes på föreskrivet sätt. Någon protest från borgerskapets äldste hördes inte av. Åtgärderna kostade inte staden någonting.1 Några inrättningar för sluten sjukvård fanns inte i Helsingborg under 1700-ta let. I stadens hospital tog man in och vårdade i första hand ålderstigna och fattiga människor och antalet platser där var litet. Släktingar och vänner fick själva stå för vården av de sjuka. Sveriges äldsta större sjukhus är Serafimerlasarettet i Stockholm. Det öppnades år 1752. Det stod tidigt klart att liknande inrättningar behövdes också på andra håll i landet. Kollekter och insamlingar till Serafimerlasarettet gjordes över hela riket, och vid flera tillfällen i början av 1760-talet gjordes framställningar — bl. a. från Malmö och Lund — till K. M:t om att de insamlade medlen borde få användas till egna lasarett ute i stiften eller länen. Tanken togs upp vid 1765-1766 års riksdag och detta ledde till att K. M:t i oktober 1765 förordnade att landshövdingarna och konsistorierna skulle var på sitt håll ute i landet undersöka möjligheterna till att upprätta lasarett.2 I anledning av den kungliga förordningen kallade landshövding Carl Adlerfeldt representanter för samtliga fyra stånd inom länet till ett möte i Malmö i mars 1766. I Helsingborg utsåg man på allmän rådstuga färjemansåldermannen Jeppe Böös ■ 56

Styrelse och förvaltning till stadens representant. Varje »matlag», dvs. hushåll, i staden skulle betala 3 daler smt för att täcka hans resekostnader. Vid sin återkomst kunde Böös tala om att man på mötet enats om att samla in pengar till en fond som skulle göra det möjligt att upprätta ett lasarett för Malmöhus län. Sjukhuset skulle ligga i Lund. Han hade å Helsingborgs vägnar utlovat att man under sex års tid skulle samla in en summa svarande mot 4 daler smt om året per »matlag». På allmän rådstuga den 14 juli 1766 fick borgerskapet del av detta. Man var ense om »detta kristliga verks angelä genhet och nytta» men föredrog att bidrag lämnades till fonden exempelvis genom personliga gåvor vid bröllop, barndop och begravningar. Magistraten för sin del ansåg det lämpligt att någon liten avgift togs upp vid fastighetsköp, bouppteck ningar, arvskiften och när tjänstemän avlade tjänsteed och nyblivna borgare svor sin borgared. Man kunde inte enas om något gemensamt uttalande.3 Runtom i länet var meningarna delade om hur tillskotten skulle ske till lasarettsfonden. Adlerfeldt kallade därför till ett nytt möte i Malmö och också denna gång representerades Helsingborg av Jeppe Böös. Överläggningarna resulterade i att landshövdingen i augusti 1766 kunde sända ut ett nytt förslag rörande städernas bidrag till lasarettsfonden. Adlerfeldt framhöll där att fonden borde göras större, än vad man först tänkt sig, och att städerna därför borde vara beredda att ge större bidrag. I Helsingborg förklarade dock borgerskapets äldste i mars 1767, att det inte var möjligt att sträcka sig längre än vad Jeppe Böös tidigare lovat på grund av stadens »medellöshet», men att givetvis enskilda personer frivilligt kunde ge pen ninggåvor vid speciella tillfällen. I maj 1767 kallade Adlerfeldt till ett nytt möte för att diskutera hur lasarettsfondens medel skulle förvaltas. Helsingborgarna var denna gång inte intresserade av att sända någon representant utan förklarade sig nöjda med vad övriga mötesdeltagare beslöt.4 Redan i april 1767 skickade man från Helsingborg sitt första bidrag till lasaretts fonden, 50 daler smt. Till en början beviljade borgerskapets äldste att en liten avgift uttaxerades på borgerskapet, och som en följd därav betalade också stånds personer och andra invånare utan burskap motsvarande belopp. En taxeringslängd från år 1771 utvisar, att man den gången utdebiterat 21 daler smt på borgerskapet. Men år 1774 vägrade de äldste att bevilja någon uttaxering till lasarettsfonden för påföljande år, och då upphörde också bidragen från stadsinvånare utan burskap. I fortsättningen gavs mest frivilliga bidrag till lasarettsfonden. Stundom sände magistraten ut upprop om bidragsteckning, ibland togs det upp kollekter och vid några tillfällen kallade kyrkoherden till sockenstämma för att diskutera frågan om bidrag till lasarettsfonden.5 Lunds lasarett öppnades år 1768 och hade då bara två vårdplatser. Tio år senare kunde man ta emot 6-8 patienter, men ekonomiska svårigheter gjorde att lasarettet lades ned år 1788. Tre år senare kunde det dock åter öppnas och hade nu 12 sängplatser. Det var inte tal om att sända andra än mycket svårt sjuka patienter till 157

Perioden 1718-1809 Lunds lasarett. För dem kunde ibland bidrag beviljas ur stadskassan både för resorna till Lund och för vårdkostnaderna. De flesta sjuka i staden måste följaktli gen ännu i början av 1800-talet vårdas i sina hem av anhöriga och vänner.6 För stadens garnison måste man i början av 1800-talet göra särskilda arrange mang. Fram till 1808-1809 års krig fick sjuka soldater i första hand vård av sina kvartervärdar, men under kriget ökades militärstyrkorna så mycket, att man måste ordna ett garnisonssjukhus. För ändamålet upplät staden sitt rådhus. Stadsräkenskaperna för år 1808 utvisar att en rad hantverkare varit sysselsatta med ändringsoch inredningsarbeten. Dessutom inköptes bl. a. 12 sängar, 6 stolar, diverse husgeråd och kvastar för sjukhusets behov samt buldansväv till rullgardiner. Två år senare — efter krigsslutet — upptogs i räkenskaperna utgifter för skurning och städning av rådhusrummen och arrestlokalerna. Under åren 1813-1814 ökades åter militärstyrkorna i staden »i anseende till nuvarande krigsoroligheter». Från militärbefälhavarens sida krävdes att ett särskilt garnisonssjukhus åter skulle inrät tas, och sedan borgerskapets äldste genom olika förslag i det längsta sökt bespara staden den utgiften blev det omsider i september 1813 beslutat, att hospitalskyrkan, som inte mera användes för gudstjänständamål, skulle inredas till sjukhus. I början av år 1814 förlädes en hel bataljon av Hallands infanteri till Helsingborg och hospitalskyrkan användes därför en tid som sjukhus för den. Åt stadens reguljära garnison förhyrdes tillfälligt sjukhusrum på egendomen Eneborg öster om staden, men i maj 1814, sedan infanteristerna lämnat staden, flyttades garnisonssjukhuset tillbaka till hospitalskyrkan.7 Under 1700-talet ägnade man allt större uppmärksamhet åt den risk för epide mier som följde med sjöfarten på länder och hamnar, där smittosamma sjukdomar som pest, kolera eller gula febern rasade. Nedsmittade fartyg som ankom till svenska hamnar, skulle läggas i karantän, dvs. isoleras med besättning och last, och ligga kvar där tills de kunde förklaras smittofria. Eftersom man ansåg att pestsmit tan främst spriddes genom luften, desinficerade man fartygen genom rökning med välluktande ved, kryddor, klorgas eller nitrösa gaser. Tullinspektörerna var ansva riga för att misstänkta fartyg ankrade avsides. De vanligaste epidemierna rasade i västindiska, nordamerikanska, spanska, sydfranska och italienska hamnar. År 1771 anlades därför en karantänsplats på Känsö, en av utholmarna till Brännö vid inloppet till Göteborg. Där kvarhölls och undersöktes alla fartyg som kom från smittade hamnar, innan de fick fortsätta sin resa in i Östersjön. Eftersom pest vid samma tid härjade också i Polen, organiserades karantänsanstalter även utanför Karlskrona, på Godand, vid Stockholm och utanför Åbo.8 I december år 1800 utfärdade K. M:t en förordning om hur fartyg från nedsmit tade hamnar skulle behandlas vid sin ankomst till Sverige. I sina tillämpningsföre skrifter tog kommerskollegium upp frågan bl. a. om inrättande av ytterligare karantänsplatser i stapelstäderna. I Helsingborg framhöll borgerskapets äldste, att 158

Styrelse och förvaltning då staden saknade en hamn som kunde ta emot större fartyg, behövde man inte någon särskild karantänsinrättning och man önskade förskonas från alla utgifter för en dylik. Någon särskild karantänsplats inrättades inte heller i Helsingborg. När man i Sverige fått meddelande om att pest eller gula febern utbrutit på någon plats i utlandet, förklarades i en kunglig kungörelse detta område smittat och i alla stapelstäder skulle utses karantänsbefälhavare och uppsyningsmän. Magistrater, lotsar, tullbetjänter och dykerikompaniets personal fick befallning att skärpa sin uppmärksamhet. I Helsingborg utsågs inte någon karantänsbefälhavare förrän år 1808, då rådman Ståhle fick uppdraget. Alltsedan år 1805 hade man då gjort förbättringsarbeten på hamnen. En karan tänsbefälhavare ansågs tydligen nödvändig. Ibland, t. ex. år 1803, utsattes på gene ralguvernörens order militärposteringar vid fisklägena för att hindra att misstänk ta fartyg tog sig in där. År 1804 omtalas att man i Helsingborg haft en del »till karantänsanstalten hörande och för stadens räkning anskaffade persedlar». Här med torde åsyftas bl. a. redskap för rökning, som ju ingick i de »anstalter» man brukade vidtaga för att smittorena fartyg. År 1808 beslöt magistraten att anskaffa 20 exemplar av 1806 års reviderade karantänsförordning. Varje skeppare som avlade borgared i Helsingborg, skulle få ett exemplar. »Karantänsanstalten» i Helsingborg bestod alltså vid denna tid i en viss bered skap att vidtaga en del av de åtgärder som karantänsförordningen föreskrev. Någon plats där man kunde låta misstänkta fartyg ligga i karantän, och lokaler för nedsmittade besättningar och lagring av gods från nedsmittade fartyg, fick staden inte förrän ett par decennier senare.9

För den öppna sjukvården i Helsingborg svarade under första hälften av 1700-talet bara en stadsfältskär. För att bli antagen som fältskär krävdes auktorisation av Kirurgiska Societeten i Stockholm. Fältskären eller stadskirurgen kunde göra en rad ingrepp som åderlåtning, spjälning av benbrott, behandling av bölder, utdragning av tänder osv. Ibland arbetade han också som barberare. År 1717 utsågs Carl Ahlqvist till stadskirurg. Någon lön uppbar han inte av staden men skyddades i gengäld från intrång i sitt yrke, genom att man på hans verksamhet tillämpade gällande näringslagstiftning. Han levde alltså på de arvoden han upp bar av dem som sökte hans hjälp. Detsamma gällde hans efterträdare Johan Georg Beijer, som hade sysslan under åren 1728-1734. Vid Beijers död förfor magistra ten på samma sätt som exempelvis vid vakanser inom färjemanslaget: änkan fick rätt att fortsätta mannens verksamhet, om hon kunde skaffa sig en kompetent gesäll. När sedan fältskärsgesällen Christian Fudvig Butner året därpå förordna des som stadsfältskär, måste han förbinda sig att lösa ut änkan Beijer med 50 daler smt.10

159

Perioden 1718-1809 Redan år 1738 efterträddes Butner av Gustaf Isberg och efter honom förordna des år 1757 Johan Gabriel Hebsacker till stadskirurg. Hebsacher var den förste stadsfältskären som åtnjöt årslön ur stadskassan, 30 daler smt. I gengäld var han skyldig att stå till tjänst utan arvode för dem som inte kunde betala. Han avgick från stadsfältskärssysslan år 1767 men bodde kvar i staden och drev egen praktik. Han hade gift sig med direktör Fredrik Wilhelm Cöster d.ä:s syster Margaretha Eleonora och på det sättet blivit ägare till ett par värdefulla fastigheter, den ena ett hus vid Norra Storgatan, beläget mitt emot nuv. Henckelska gården, den andra en stor trädgårdstomt längs Springpostgrändens norra sida, sträckande sig ända ned till Norra Storgatan. Till ny stadsfältskär förordnades år 1771 Johan Caspar Schiönbeck och han innehade befattningen till dess att han år 1782 ut nämndes till akademifältskär i Lund. Hans lön höjdes år 1772 till 50 daler smt och fem år senare till hela 100 daler smt, med motiveringen att stadsfältskärens för tjänster blivit mindre på grund av att det fanns »så många stadschirurgici» i staden — detta med hänsyftning på Hebsackers privatpraktik.11 Stadsfältskärstjänsten stod sedan obesatt under några år. Hebsacker åtog sig vad som borde göras »i medicinen» och dåvarande stadstjänaren Sven Öhrn skötte rakningen och barberingen. Därmed Fick de tillåtelse att fortsätta, även sedan Peter Thornman år 1785 förordnats till stadskirurg. Stadsfältskären hade sålunda inte längre något uteslutande privilegium i staden. När Thornman år 1790 efterträddes av Peter Kindborg, förbjöds denne uttryckligen att barbera stadens invånare. Detta skulle Sven Öhrn, numera stadsvaktmästare, få ha som bisyssla. Efter Kindborg förordnades Johan Bernhard Plassman till stadskirurg år 1804. Stadsfältskärslönen hade i början av 1800-talet stigit till 33 riksdaler 16 skilling banko.12 I början av år 1793 avled en arbetskarl som blivit illa tilltygad i ena benet. Han ansågs ha haft möjlighet att räddas till livet, om man haft amputeringsinstrument i Helsingborg. Fredrik Wilhelm Cöster d.ä. hade vid en auktion på bärgat gods köpt en kirurgikista med fullständig instrumentutrustning. Tanken kom upp att staden borde köpa kistan och ställa den till förfogande för — inte stadsfältskären utan Johan Gabriel Hebsacker. Borgerskapets äldste ansåg sig inte ha någon anledning att bevilja pengar till ett sådant inköp. Rådman Isaac Béen föreslog i stället, att stadsfältskär Kindborg borde åläggas att själv skaffa sig nödiga amputationsinstrument. Kindborg svarade, att de kostade omkring 2 000 daler smt, vilket han inte hade råd till. Han hade alla »mindre och nödiga instrument» för sin praktik och amputationsverktyg räknade han med att kunna få låna av en god vän och kollega i Landskrona. Episoden vittnar inte bara om de knappa villkor under vilka stadskirurgen arbetade utan också om att Hebsacker hade gynnare och vänner bland inflytelserika personer i staden.13 Enligt 1686 års kyrkolag var magistraten skyldig att antaga barnmorska i staden men tillgången på utbildade barnmorskor var otillräcklig och det var därför ofta 160

Styrelse och förvaltning svårt att finna lämpliga personer. År 1730 exempelvis löste man i Helsingborg frågan så att en hattmakare från Helsingör, vars hustru var villig att bli »jordegumma», beviljades burskap. Hon skulle av dem hon hjälpte »få ta den lön var och en kan ge». Det äkta paret kunde emellertid inte livnära sig i Helsingborg utan flyttade efter fyra år till Kristianstad. En ny jordegumma anställdes och hon beviljades 20 daler smt i årlig lön ur stadskassan. År 1740 fördubblades i princip hennes lön genom att man beslöt att invånare utan burskap skulle årligen sammanskjuta lika mycket, men detta frivilliga lönetillskott hade barnmorskan svårt att få ut, så att hon längre fram måste begära handräckning hos magistraten. Jordegummans lön reglerades sedan så, att hela beloppet utgick ur stadskassan och lönen steg till 50 daler smt eller 8 riksdaler 16 skilling specie.14 Liksom stadsfältskären hade jordegumman länge ensam rättighet att assistera barnaföderskorna i staden, men detta privilegium bröts på 1780-talet. Då tillät magistraten att ännu en barnmorska jämte den ur stadskassan avlönade »stadsjordegumman» betjänade dem som så önskade, och i slutet av 1780-talet slog sig ännu en barnmorska ned i staden med magistratens samtycke. Följden blev att man på 1790-talet förutom stadsbarnmorskan hade ett par praktiserande barnmorskor i staden. Den ena av dessa levde i så »beträngda villkor» att magistraten år 1799 tillät att en frivillig insamling gjordes för henne bland stadens invånare. När stadsbarn morskan år 1803 avled, passade man på tillfället att omorganisera barnmorskeväsendet. Borgerskapets äldste och husägarnas deputerade kom överens om att staden borde ha två avlönade barnmorskor. Den ena skulle ur stadskassan liksom tidigare uppbära 8 riksdaler 16 skilling banko i årslön. Därutöver skulle stadens husägare tillskjuta 25 riksdaler som skulle delas så, att stadsbarnmorskan i löneutfyllnad skulle få 8 riksdaler 16 skilling banko och den nyanställda få 16 riksdaler 32 skilling banko i årslön.15 Länge var sålunda stadsfältskären och barnmorskorna de enda personer med någon insikt i sjukvård och läkekonst, som helsingborgarna vid behov kunde kalla till sin hjälp. Men under 1700-talet började man i en del städer att anställa stadslä kare eller stadsfysikus. På 1730-talet hade Landskrona anställt en stadsfysikus och denne begärde att bli förordnad också i Helsingborg. Båda städerna skulle på det sättet få tillgång till en egen läkare och dessutom kunna dela på kostnaderna för hans avlöning. Frågan togs år 1734 upp på allmän rådstuga i Helsingborg, men borgarna visade sig »alldeles motsträviga».16 Nära trettio år senare, i november 1763, föreslog borgerskapets äldste att en stadsläkare skulle anställas. Medicine doktorn Lorents Magnus von Bergen från Stockholm borde anmodas att åta sig uppdraget för 150 daler smt om året. Pengar till stadsfysikuslönen skulle anskaffas dels genom särskild utdebitering på borger skapet efter hålltal, dels på övriga invånare utan burskap med ledning av deras inkomster eller värdet av deras fastigheter. Magistraten kallade upp stadens stånds11 —Helsingborgs historia V: 2

161

Perioden 1718-1809 personer och civilbetjänter på rådstugan för att höra deras mening. De kunde tänka sig även någon annan än von Bergen som stadsfysikus och ansåg att lönen borde vara 200 daler smt. Genom ett par fullmäktige skulle de bli representerade på den allmänna rådstuga, där ärendet slutligt skulle avgöras. Denna rådstuga hölls i december 1763. Meningarna var delade och ärendet avgjordes genom votering. Resultatet blev att Lorents Magnus von Bergen utsågs till Helsingborgs förste stadsläkare med en årslön på 200 daler smt fr. o.m. början av år 1764. Han skulle först i Stockholm skaffa sig de erforderliga kompetensbevisen hos Collegium Medicorum. Staden bekostade hans nedresa och han tillträdde tjänsten i oktober 1764.17 Med tiden började man i staden bli missnöjd med von Bergens sätt att sköta sin tjänst. Bl. a. hade han varit oanträffbar, när man behövt hans hjälp. År 1774 förklarade borgerskapets äldste öppet att man förlorat förtroendet för honom, och häri instämde en del ståndspersoner som också hotade med att inte längre betala några bidrag till hans avlöning, von Bergen erbjöd sig då att avstå från sin lön, om han fick njuta lindring i stadsskatten i stället. Magistraten överlämnade hela ären det till landshövdingeämbetets prövning och dess utslag lydde på att tjänsten kunde dras in och lönen innehållas, om magistrat och borgerskap fann detta lämpligt, von Bergen överklagade detta utslag hos K. M:t. Av inlagorna i ärendet framgick, att misstroendet mot von Bergen var starkt och att borgerskapets äldste befarade, att om ståndspersonerna inte längre ville tillskjuta pengar, skulle man inte ha råd att avlöna en stadsfysikus. I november 1775 kom K. M:ts utslag och det lydde på att von Bergen skulle bibehållas vid de lönevillkor han en gång utlovats.18 Missnöjet med von Bergen lade sig inte. I samband med att stadsfältskärstjänsten stod obesatt i början av 1780-talet, som nyss omtalats, kom ett förslag upp att en läkare vid namn Matthias Åkerberg, som tjänstgjorde vid Ramlösa hälsobrunn, skulle erhålla den disponibla stadskirurglönen och kunna anlitas av stadsborna, eftersom von Bergen »icke nyttjas eller nästan aldrig som stadsfysikus av stadens invånare». Både borgerskapets äldste och ståndspersonerna var för detta förslag, men ett tiotal borgare reste protester. Man erinrade också om att det i staden fanns »en i alla tider erkänd skicklighet», nämligen förre stadsfältskären Hebsacker. Hela frågan togs slutligen upp på allmän rådstuga i december 1782 och där beslöt man att Åkerberg skulle få lämna hjälp åt de sjuka, dock utan någon lön från staden. Lorents Magnus von Bergen kritiserades alltså för det sätt varpå han skötte sin praktik. I andra sammanhang hade han stort förtroende. Om hans insatser inom stadens ekonomidirektion och vid regleringen av skjutsningsbördan har tidigare berättats. Han avled år 1797.19 Borgerskapets äldste erbjöd medicine doktorn Anders Peter Fries tjänsten som stadsfysikus. Lönen fördubblades till 66 riksdaler 32 skilling specie och dessutom lovade en del borgare och ståndspersoner att lämna frivilliga penningbidrag. Fries 162

Styrelse och förvaltning

Kärnan år 1847. Akvarell av J. C. Berger. Helsingborgs Stadsmuseum.

innehade tjänsten till sin död år 1804. Den utannonserades då men ingen sökande anmälde sig. Under vakansen upprätthölls befattningen av medicine licentiaten och chirurgiae magistern Anders Malmström. Han förordnades efter en tid som stadsfysikus och innehade tjänsten till sin död år 1808. I samband med hans utnämning uppställde borgerskapets äldste villkoret att han utan betalning var skyldig att vårda stadens fattiga. Det var han som fann mineralvattenkällorna i Hälsobäckens dalgång. Drottning Fredrika, som år 1807 vistades några veckor i Helsingborg, lär ha gett platsen namnet »Helsan». Dalgången var ett omtyckt utflyktsmål för helsingborgarna och där anlades en restauration och en del nöjesanordningar.20 Försäljningen av läkemedel sköttes av en privilegierad apotekare. År 1718 fick Niclas von Dohren privilegium på att ensam försälja apoteksvaror i Helsingborg. Med privilegiet följde också den s.k. apotekarfriheten, vilken innebar att von Dohren tullfritt för apotekets behov fick importera flaskor, krus, toppsocker och en viss kvantitet brännvin. Denna tullfrihet bekräftades generellt i 1723 års resolu tion på städernas allmänna besvär. På grund av »den ringa avgång» han hade på 163

Perioden 1718-1809 apoteksvaror innehade von Dohren också burskap på handel under åren 1722-1729. År 1751 överlät han sina rättigheter på Olof Engelholm. Denne skötte inte apoteket på ett tillfredsställande sätt. Gång efter annan riktades anmärkningar emot honom och år 1763 ålade magistraten honom att skaffa sig en skicklig provisor eller gesäll vid risk att eljest förlora apotekarrättigheten. Engelholm hade dålig ekonomi och blev på grund av sjukdom tvingad att lämna från sig apoteket år 1767. Häradshövding Michael Andreas Cöster på Pålsjö gård lovade att ta hand om honom mot att ur apotekets tillgångar få lyfta 400 daler smt som han lånat Engelholm. När Cöster flyttade till Växjö följde Engelholm med och dog där.21 Apoteket befanns nu vara »alldeles ruinerat» och helt utan »medicinalier». Däremot fanns det en del användbara inventarier. Den som skulle efterträda Engelholm måste sålunda starta under mycket ogynnsamma omständigheter. En dast en hugad spekulant anmälde sig, nämligen apotekaregesällen Bengt Niclas Berckenmeyer. På en allmän rådstuga i juli 1767 antogs han till apotekare i staden. I beslutet deltog också en del ståndspersoner utan burskap som kallats upp på rådhuset. Berckenmeyer krävde, om han skulle överta apoteket, att ett tunnland jord skulle upplåtas åt honom, för att han där skulle kunna odla medicinalväxter i stället för att importera sådana. I november upplät borgmästare Cervin å magistra tens och kyrkorådets vägnar ett jordstycke i den s. k. Vintapparlyckan, mätande inte fullt ett halvt tunnland, vilket hörde till kyrkan. I årligt arrende skulle Berc kenmeyer betala 2 daler 12 öre smt och dessutom var han skyldig att gratis leverera medikamenter till stadens hospitalsoch allmosehjon. I februari 1770 beviljade K. M:t apotekare Berckenmeyer rätt att hålla apotek i Helsingborg och att njuta samma privilegier som företrädaren.22 Berckenmeyer drev sin apoteksrörelse med energi och framgång. Han byggde år 1769 en apoteksfastighet åt sig vid Norra Storgatan, belägen mitt emot Jacob Hansens hus på nuv. Tyge Brahes plats, och köpte ytterligare två hus. På tillhöran de tomter anlade han trädgårdar och förutom den kyrkojord han arrenderade, skaffade han sig också nyttjanderätt till en äng. På dessa jordar odlade han medici nalväxter, och själv påstod han att apotekaren i Helsingör blivit utkonkurrerad av honom. I varje fall upptar de bevarade sjötullräkenskaperna för åren 1798 och 1799 flera poster medicinalväxter som han exporterade. I början av 1800-talet fick han oväntad konkurrens av sin son Herman Berckenmeyer, som år 1804 beviljades rätt att hålla ett fältapotek i Helsingborg för de till staden förlagda trupperna. Berckenmeyer d.ä. anhöll då hos K. M:t om bekräftelse av sina apoteksprivilegier, vilkas innebörd var att ingen annan skulle ha rätt att driva apotek i Helsingborg. K.M:t fann att staden inte var så stor att två apotekare där kunde finna sin bärgning, och stadfäste inte de tidigare privilegierna. Berckenmeyer d. y. å sin sida begärde hos K. M:t rätt att efter faderns död få överta apoteksprivilegiet i Helsing borg. Inte heller detta beviljade K. M:t. Under några år drev fältapotekaren Her164

Styrelse och förvaltning man Berckenmeyer sin rörelse i Helsingborg. När Bengt Niclas Berckenmeyer avled år 1822, övergick apoteksprivilegiet följande år till apotekaren Hans Börje Hammar.23

1. Mag. prot. 1735 19.12. Rådst. prot. 1761 9.2. 2. R. Wawrinsky, Sveriges lasarettsväsende förr och nu (Sthm 1906) s. 14 f., 25 f. A. Flaum, Lasa rettet i Lund 1768-1968 (Lund 1968) s. 43 ff. 3. Rådst. prot. 1766 10.3, 19.3, 24.3, 19.4, 14.7. 4. Rådst. prot. 1766 30.7, 1767 4.3, 4.5. 5. Rådst. prot. 1767 4.4, 1774 14.12, 1794 8.9. Mag. prot. 1791 25.5, 1795 18.4, 1797 17.4, 28.10. Kyrkorådsprot. 1780 17.9. Taxeringslängd för 1771 i Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 6. Wawrinsky, anf. arb. s. 195 ff. Mag. prot. 1793 19.1, 21.1, 1804 10.3, 1808 27.2. 7. BÄ prot. 1813 8.5, 12.6,6.9, 1814 8.3. 1808 och 1809 års räkenskaper, Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 8. L. Öberg, Känsö karantänsinrättning 18041933 (Gbg 1968) s. 7f„ 18 ff. 9. Öberg, anf. arb. s. 73 ff. BÄ prot. 1801 28.2. Mag. prot. 1801 7.12, 12.12, 1803 10.12, 1804 23.4, 10.11, 1808 1.2. Rådhusrättsprot. 1808 15.2, 20.2. Rådst. prot. 1809 7.11. 10. Rådst. prot. 1717 17.8. Mag. prot. 1728 30.12, 1734 7.10, 9.11, 1735 7.1, 1744 26.5. 11. T. Mårtensson, Torg och rådhus i 1600-talets Hälsingborg (Hälsingborgs museums årsskrift 1928) s. 16 f. Mag. prot. 1738 29.4. Rådst. prot. 1763 12.11, 12.12, 1766 20.11, 1767 9.12, 1771 11.12, 1772 19.12, 1782 9.2. 12. Rådst. prot. 1785 12.12, 1786 8.4, 6.5, 1813 22.3. Mag. prot. 1790 10.5, 22.5, 1804 1.10, 27.10. 13. Mag. prot. 1793 9.2, 4.3, 17.6, 26.6. 14. Mag. prot. 1730 6.4, 1734 5.8, 28.8, 21.9,

1740 12.3, 1744 23.5, 1803 25.4. Rådst. prot. 1761 4.3,1782 21.9. 15. Mag. prot. 1788 11.2, 1793 12.8, 19.8, 1799 14.1, 2.2, 8.3, 14.9, 1803 16.5. 16. Mag. prot. 1734 16.1. 17. Rådst. prot. 1763 2.11, 9.1 1, 12.11, 12.12, 1764 23.3, 21.5, 13.10. 18. Rådst. prot. 1774 24.10, 7.11, 26.11, 30.11, 14.12, 1775 10.2, 18.2, 15.5, 12.6, 1776 19.2. BÄ prot. 1774 21.10, 1775 29.5. 19. Band V: 1 s. 141 ff., 200 f. Rådst. prot. 1782 14.9, 16.9, 19.10, 21.10, 26.10, 2.12, 4.12. Mag. prot. 1797 24.4. 20. Mag. prot. 1797 15.4, 24.4, 1804 26.3, 4.4, 30.5, 4.8, 13.8, 3.9. BÄ prot. 1804 8.8. Rådst. prot. 1810 20.6. E. Follin, Helsingborgs historia öfversedd och tillökt af P. Wieselgren (Upsala 1851) s. 407 f. 21. Band IV: 2 s. 153. Modée 1:461. Rådst. prot. 1718 8.2, 1722 28.11, 12.12, 1763 22.6, 27.6, 1764 24.9, 1767 14.11, 21.11, 14.12. Mag. prot. 1747 9.9, 1751 6.5. 22. Rådst. prot. 1767 9.5, 3.6, 22.6, 20.7, 2.9, 5.10, 26.10, 30.11. Inlaga 1767 14.11, Städernas akter, Helsingborg, KA. Inr. civilexp. reg. 1770 1.2, RA. 23. Rådhusrättsprot. 1806 11.10. Rådst. prot. 1775 27.3, 21.7, 1823 1.9. Mag. prot. 1796 9.2. Inr. civilexp. reg. 1804 14.8, 1806 15.7, 1807 29.10. S. H. Ryde, Kungl. hovapoteket Kärnan, Helsingborg (Kring Kärnan XI; Hbg 1975) s. 44 ff.

165

STADENS INKOMSTER OCH UTGIFTER

SNDER DEN KAROLINSKA TIDEN hade statsmakten på olika sätt försökt vinna kontroll över städernas finanser, bl. a. genom att fastställa löne- och utgiftsstater, och menade att överskott som kunde uppkomma i städernas förvaltning skulle stå till kronans disposition. För Helsingborgs del fastställdes aldrig någon stat av K. M:t, även om frågan var aktuell vid ett par tillfällen. Vid regimskiftet ef ter Karl XII:s död gav en kunglig resolution år 1719 på städernas allmänna besvär uttryckligen rätten att »projectera» sina löne- och utgiftsstater åt städerna själva, och i 1720 års regeringsform fastslogs, att magistraterna och borgerskapet i rikets städer hade rätt att tillsammans disponera »städernas enskilde medel» för avlö ningar och »publike byggnader». Städernas medel skulle alltså i fortsättningen användas uteslutande för städernas egna behov och kronan avstod från alla an språk på att få förfoga över eventuella överskott. Gustav III gjorde ett försök att ändra på dessa principer, men han misslyckades. 1734 års landshövdingeinstruk tioner ålade landshövdingarna att se till att städernas tillgångar inte missbrukades utan verkligen blev använda för avsedda ändamål. Under 1700-talet var magistraten den egentliga medelsförvaltande myndigheten i städerna. Borgerskapets medbestämmanderätt på detta område var länge oklar och osäker. Men efter hand som borgerskapets äldste fick ordnade arbetsformer och vann ökad stadga som institution, kunde de med framgång för sin del kräva ökad kontroll över finansförvaltningen. En tredje grupp, vars mening om skatter na och deras användning ibland måste inhämtas, var de ståndspersoner och andra stadsinvånare utan burskap, som ägde hus och tomter i staden. Husägarna deltog ju i kostnaderna för bl. a. brandskydd, gatu- och vägunderhåll, sjukvård m. m. och de ansågs ha en självklar rätt att bli tillfrågade, när det gällde att sammanskjuta medel för sådana ändamål.1 I fråga om Helsingborgs finansförvaltning hade sålunda fyra olika grupper av stadsinvånarna inflytande på besluten: magistraten med borgmästaren i spetsen, borgerskapet i gemen på allmän rådstuga, borgerskapets äldste och husägarna utan burskap — från början av 1800-talet representerade av husägarnas deputera de.

Styrelse och förvaltning Stadsräkenskaperna för de sista tjugo åren av Henrik Sylvius borgmästartid är inte fullständigt bevarade, utan som framgår av tabell 2 finns det luckor för flera år. Tabellen uppvisar också kännbara luckor under den tid Petter Pihl d.y. var borgmästare, främst i fråga om 1750-talet. Detta sammanhänger med de lösliga arbetsformer magistraten hade under Pihls sista år som borgmästare, vilket vi tidigare skildrat. Niclas Cervins tillträde till borgmästartjänsten innebar en reorga nisation inte bara av stadsförvaltningen utan också av räkenskapsföringen. Fr. o. m. år 1763 följde man ändrade riktlinjer för redovisningen av kassorna, vilket klart kommer till synes i tabellerna 3 och 4. Fr. o. m. år 1777 räknade man inkomster och utgifter i det nya myntet riksdaler specie. På den gamla dalern silvermynt gick 32 öre och på varje öre 24 penningar. Den nya riksdalern specie svarade mot 6 daler smt. På den gick det 48 skilling och på varje skilling 12 runstycken. Med dessa relationstal i minnet är det möjligt att jämföra uppgifterna i tabellerna 3 och 4. Stadsskatten skulle liksom före 1718 förslå till att täcka stadens ordinarie löneut gifter till tjänstemän och prästerskap. Dessutom togs ur skattemedlen de 200 daler

Tab. 2: Bevarade uppgifter rörande stadsskatten och utgående löner under åren 1718-1762 Källor: Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM, Kronoräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. Debi terad stadsskatta

År

Håll

Debi terad stadsskatta

1718

585/g

860

1719

53 3/4

1741

1720

52 5/8

1742

53 Vs 49 3/4

1721

49 3/4

745

340

1743

47 7/s

795

400

1722

51 V2

740

340

1744

913

400

1725

920

340

1745

51 V4 503/g

910

482

1726

930

370

1746

51 Vs

953

442

Löner enligt stat

År

350

1740

52 3/g

856

368

895

400

895

400

Håll

1727

42 7/g

930

330

1747

487/g

1 044

486

1729

41 V4

650

300

1748

1 115

526

1730

42 V8

830

330

1749

46 V4 42 3/4

960

926

1731

41 V4

700

330

1750

1732

375/s

790

330

1753

42 Vs

1733

357/g

705

350

1757

38 5/s

1734

323/g

625

330

1758

347/g

705

345

1759

355/g

1 216

498

1735

1 116

64 V8

755

330

1760

413/g

1 305

498

1738

59 Vs

855

360

1761

1803/4

1 237

498

1739

54 V4

855

350

1762

1 225

498

1736

Anm. Alla summor avrundade i daler smt. a Häri inräknade genanterna från kontingentborgarna.

167

Perioden 1718-1809 smt som staden till ett stycke in på 1720-talet betalade i årlig kontribution till kronan. Omständigheterna hade en gång fogat det så, att denna statliga skatt kommit att bestridas med medel ur utdebiteringen på borgerskapet. Sedan man gjort upp lönestaten för det kommande året, kunde man med ledning därav bestämma hur stor utdebiteringen måste vara. Stadsskatten erlades bara av de burskapsägande stadsborna, dvs. av borgerskapet, och vid uttaxeringen åsatte man var och en av borgarna ett antal »håll», helt enligt traditionen från 1600-talet. Taxeringslängden upptog stadens borgare ordnade rotevis och efter husnummer, med hålltalet utsatt för var och en. Sedan debiterades ett visst belopp per skattehåll. I slutet av taxeringslängden redovisades de årliga avgifterna, »genanterna», från stadens kontingentborgare. De på hållen uttaxerade beloppen utgjorde tillsam mans med genanterna årets stadsskatt.2 Så länge Henrik Sylvius och Petter Pihl d.y. var borgmästare, förrättades taxe ringen till stadsskatt i början av året. Ibland kunde man dröja med detta ända till in i mars eller april, ja, någon gång t. o. m. in i maj månad. En pådrivande faktor var Tab. 3: Stadsskatt, extra avlönings- och brandkassemedel samt avlöningar m.fl. utgifter under åren 1763-1776 Källor: Stadsräkenskaper, allm. serie, samt Kronoräkenskaper, allm. serie, HSA:RM, Borgerskapets äldstes protokoll, HSA.

År

Håll

1763 1764 1765 1766 1767 1768 1769 1770 1771 1772 1773 1774 1775 1776

189 V4 196 193 V2 188 V4 190 3/4 190 3/8 179 V2 170 171V2 169 V4 159 153 V4 154 V4 152 3/4

Debiterad stadsskatt^ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

544 684 720 781 736 718 700 341 330 300 596 556 524 632

Extra av lönings- och brandkasse medel

1 1 1 1 1 1 1

000 000 000 004 004 004 004 702 702 702 702 508 707

Avlöningar m.fl. utgifter0 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

201 168 168 168 382 334 325 332 332 332 187 187 187 297

Anm. Alla summor avrundade i daler smt. a Häri inräknade genanter från kontingentborgarna. b Häri ingår löner enligt ordinarie stat och extra ordinarie stat samt hushyror, diverse arvoden och

övriga extra utgifter.

Styrelse och förvaltning ofta en påminnelse från landshövdingeämbetet om att årets kronoutskylder skulle inlevereras till lantränteriet, vilket fick till följd att man måste se till att det fanns pengar i stadskassan, så att den årliga kontributionen kunde betalas. Sista gången man höll taxering i början av året var i januari 1759. Sedan Petter Pihl dött, föreslog borgerskapets äldste i november 1759 att skattsättningen för det kom mande året skulle förrättas i god tid före utgången av år 1759, »på det allt må komma uti redigt skick i detta fallet och kunna sätta på en viss fot». Därmed hade taxeringen till stadsskatt slutligt flyttats till december månad och kom att gälla det påföljande året. En fördel med detta var att också inkvarteringsregleringen, som byggde på hålltalen, redan före årsskiftet kunde göras upp för det kommande året.3 Taxeringen gjordes av borgerskapets äldste inför magistraten. 1723 års stora resolution på städernas allmänna besvär föreskrev att de äldste, sedan de avlagt taxeringsed, skulle »uppå deras samveten skatta och utsätta vad var och en av deras medbröder efter en rätt proportion av deras förmögenhet, handel, hantering och näring bör betala». Om taxeringsmännen inte kunde enas eller om någon ansåg sig för högt taxerad, skulle magistraten fatta beslut »och bliver då det som beslutat är, ståndande utan att någon ändring för det året tillätes». Anfördes besvär hos landshövdingeämbetet över magistratens utslag, skulle landshövdingen i samråd med magistraten avgöra, om någon rättelse skulle ske men i så fall först i samband med påföljande års taxering.4 Det är meningslöst att söka fastställa hur mycket ett håll motsvarade i fråga om inkomst och förmögenhet vid skilda tillfällen. Håll var en storhet man nyttjade vid taxeringen främst för att åstadkomma så rättvis proportion i skattetrycket som möjligt mellan skattebetalarna inbördes. LTnder 1710-talet hade helsingborgarna klagat över att deras stad var ekonomiskt lamslagen och utfattig, vilket fått till följd en katastrofal nedgång i antalet skattehåll. Följaktligen borde man kunna vänta sig en ökning av antalet håll, sedan fred slutits och man börjat återgå till mera normala förhållanden. Men utvecklingen gick, som tabell 2 visar, i motsatt riktning fram till mitten av 1730-talet. Taxeringslängderna för åren 1731-1734 visar, att bara ett par tre borgare varje år taxerats till ett håll eller mera. Mer än hälften av de skattskyldi ga kom inte upp i mer än högst 1/4 håll. Detta kan inte bara ha berott på att återhämtningen efter krigets påfrestningar gått långsamt. Tydligt är att man också vid taxeringarna strävat efter att hålla hålltalen för de enskilda skattedragarna så låga som möjligt. Taxeringsmännen har säkerligen stått under tryck från den allmänna opinionen i staden. Skötte de sig till borgerskapets belåtenhet, resultera de detta i att de åsatta hålltalen inte låg högre, utan tvärtom lika högt eller något lägre än det föregående året. Detta torde vara den riktigaste förklaringen till de successivt sjunkande hålltalen.5 I december 1735 tog borgerskapets äldste inför 1736 års taxering upp ett förslag 169

Perioden 1718-1809 Tab. 4: Stadsskatt, extra avlönings- och brandkassemedel samt avlöningar m.fl. utgifter under åren 1777-1810 Källa: Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. Extra av lönings- och brandkasse medel

Avlöningar m.fl. utgifter0

År

Håll

Debiterad stadsskatt0

1777

1513/4

274

117

216

1778

266

117

224

1779

160 V4 159

267

117

227

1780

154 3/4

270

117

227

1781

151 V4

273

117

227

1782

1513/4

275

117

218

1783

153

273

117

202

1784

295 3/4

272

117

202

1785

306

273

117

202

1786

297 V2

275

117

221

1787

282

272

117

217

1788

287 3/4

286

119

230

1789

29072

293

120

224

1790

278 3/4

292

120

224

1791

312

120

231

1792

282 72 285 3/4

309

120

227

1793

288 V2

313

120

236

1794

288 72

314

120

241

1795

291

316

120

225

1796

298 72

318

120

250

1797

324

120

269

1798

305 72 305 3/4

333

120

280

1799

319

445

120

281

1800

307 72

475

120

283

1801

323 7a

486

255

290

1802

477

255

290

1803

324 7a 316

491

255

306

1804

323 7a

496

255

335

1805

296

504

255

324

1806

282

500

255

346

1807

274

499

259

371

1808

305 72

501

259

439

1809

338 7a

524

259

549

1810

366

524

259

538

Anm. Alla summor avrundade i riksdaler specie resp. riksdaler banko. a Häri inräknade genanter från kontingentborgarna. b Häri ingår löner enligt ordinarie och extra ordinarie stat samt hushyror, diverse arvoden och övriga

extra utgifter.

Styrelse och förvaltning om »hålltalens förökande». Man ansåg att hålltalen genomgående var för lågt satta, vilket enligt de äldstes mening ledde till att »gravationen» blev otillbörligt tyngande för dem som satts i högre hålltal. Ingen borde vid den kommande taxeringen få sättas lägre än i 1/4 håll. Detta innebar en fördubbling av hålltalen för omkring en femtedel av de skattskyldiga. Alla övriga skattebetalares hålltal skulle höjas i pro portion därtill. Tabell 3 visar också en fördubbling av hålltalen mellan åren 1734 och 1736 - tyvärr saknas hålltalsuppgift för år 1735. Eftersom stadens utgifter inte stigit nämnvärt sedan 1720-talet, innebar upptaxeringen i hålltal att utdebiteringen per skattehåll kunde sänkas avsevärt. År 1735 hade den varit 31 daler 9 öre smt per helt håll, år 1736 blev den 18 daler 1 öre smt.6 Efter 1736 gjorde sig snart samma tendens som tidigare gällande att pressa ned hålltalen vid taxeringarna. Detta fortgick under hela Petter Pihl d.y:s borgmästartid, så att man under hans sista borgmästarår var nere i 35 5/8 håll. Samtidigt steg den utdebiterade stadsskattens totalbelopp, vilket fick till följd att utdebiteringen per skattehåll höjdes efter hand. Efter Pihls död gjordes åter en uppräkning av antalet håll per skattedragare. Av tabell 2 framgår, att hålltalen genomgående blivit uppräknade med omkring fyra gånger. Småningom började hålltalen åter att sjunka vid taxeringarna, så att magistraten vid taxeringen i december 1783 föreslog en ny höjning. Denna gång gällde det, som synes i tabell 3, i stort sett en fördub bling av hålltalen. Man sade sig göra den »till lindring för fattigare i gradationen», vilket torde få tolkas så att man medvetet försökte göra de kraftigaste höjningarna för de mera välsituerade borgarna.7 Slutligen bör påpekas at de i tabellerna upptagna beloppen för debiterad stads skatt inte alltid inflöt i sin helhet i stadskassan. Först och främst kunde en del inte betala sin skatt utan hamnade på restlängd, och fanns ingenting att indriva genom utpantning, beslöt magistraten på förslag av borgerskapets äldste ibland att belop pen skulle avkortas i räkenskaperna. Dessutom kunde nyblivna borgare beviljas ett eller flera »frihetsår», till dess att de hunnit etablera sig i sitt yrke. Då var de befriade från både stadsskatt och inkvartering.8

Den ordinarie lönestat som uppgjordes och fastställdes av magistraten i samråd med borgerskapets äldste gällde i första hand årslönerna för stadens tjänstemän och prästerskapet. Men under årens lopp beviljades en rad personliga lönetillägg, arvoden, hushyror m. m. och dessa uppfördes på en extra lönestat. På den upptogs sålunda under 1700-talets senare del lönetillägg till stadskassören, stadsfiskalen, stadsvaktmästaren och stadstjänarna, löner åt jordegumma, brandmästare, stadsfy sikus, stadsfältskär, lönetillägg åt stadskyrkans organist, arvode åt stadsnotariens skrivhjälp osv. Många av dessa utgifter var sådana som inte bara skulle betalas av borgerskapet utan också av stadens övriga invånare. Dit hörde framför allt kostna-

Perioden 1718-1809 derna för stadsfältskär, stadsfysikus, jordegumma och brandmästare. Enligt 1723 års resolution på städernas allmänna besvär var, som förut nämnts, alla husägare principiellt skyldiga att delta i »brandvakt, vägröjning, kyrko- och prästgårdsbygg nad med flera onera (pålagor) som ej kunna eller böra anses som personalia (personliga)». Denna regel gällde fullt ut för civila tjänstemän och ofrälse stånds personer som ägde hus i städerna. Adelns och prästerskapets privilegier fritog dessa stånd från »borgerlig tunga» men adelsmän och präster var det oaktat skyldiga att bl. a. för sina gårdar bekosta gatubeläggning och delta i utgifterna för brandvakt. Regleringen av kostnaderna för vakthållning, brandskydd och sjukvård ledde till att man i Helsingborg steg för steg upprättade en »extra kassa», vilken i tabellerna 3 och 4 i sitt färdigbildade skick redovisas under rubriken »extra avlö ningsoch brandkassemedel». Staden fick alltså med tiden två kassor, dels stadskassan i vilken inflöt den på borgerskapet efter hålltal utdebiterade stadsskatten, dels extra avlönings- och brandkassan. Första början till extra kassan gjordes, då man i början av 1700-talet anställde ett par väktare som skulle ha avlöning. År 1722 bestämde man att härvidlag »alla husägare här i staden och betjänter liksom alla andra skall komma borgerskapet till hjälp». Pengar till väktarnas årslön kunde alltså inte bara tas ur den ordinarie stadsskatten, utan i stället uppbar man i fortsättningen en särskild väktarskatt, som repartiserades på samtliga husägare i staden. Skatten uppgick vanligen till omkr. 90 daler smt om året. Varje väktare skulle ha 40 daler smt i årslön. Uppbördslängder över denna väktarskatt är bevarade från 1730-, 1740- och 1750-talen. Utvägen att repartisera en särskild utgift på stadens husägare kunde tillgripas också vid andra tillfällen. År 1722 utdebiterades sålunda en särskild »äreportsskatt». På det sättet hopbragtes 154 daler 16 öre smt som skulle användas till att bekosta en äreport och annan utsmyckning av staden, när kungaparet det året kom till Helsing borg på besök.9 Avgörande för extra kassans tilkomst blev det beslut som fattades år 1729 om inköp av brandredskap och om en uttaxering på stadens fastighetsägare av den summa som behövdes för ändamålet - vilket allt vi tidigare berättat om. Man utdebiterade 1/4% av värdena på fastigheter och lösöre. Av en redovisning som dåvarande stadskassören Mikael Löfman gjorde år 1736, framgår att han av de inkomna medlen bildat en särskild »extra kassa» - längre fram kallad »brandkas san» eller »extra avlönings- och brandkassan» - till vilken han också lade de årliga intäkterna av väktarskatten. Om denna extra kassa föreligger sporadiska uppgifter fram till början av 1760-talet. Den äldsta bevarade balansräkningen för kassan gäller år 1743 och den uppgjordes också av Mikael Löfman. Av den framgår att magistraten fastställt att kassan årligen skulle tillföras 300 daler smt men att det år 1743 utdebiterats inte mindre än 189 daler smt därutöver. De behövliga medlen uttaxerades på samtliga stadens husägare, oavsett om de ägde burskap eller inte, i 72

5 tyr else o eh förvaltning och till grund för utdebiteringen lades fastighetsvärdena. Ännu i början av 1760-talet uttaxerade man årligen 300 daler smt till kassan.10 På förslag af rådman Johan Georg Meisner beslöt man på allmän rådstuga i december 1763, att extra kassan under det kommande året skulle tillföras det dubbla beloppet, alltså 600 daler smt. Som förut nämnts planerade man vid denna tid att köpa nya brandredskap. Detta högre belopp uttaxerades sedan under hela 1760-talet, och dessutom utdebiterade man årligen 415 daler smt som skulle reserveras för inköp av brandredskap. Extra kassan fick sålunda en högre likviditet än tidigare. Men ur kassan utbetalades numera inte bara kostnaderna för brand skyddet utan bl. a. lönerna till stadsfysikus, stadsfältskär, organist, nattväktare och barnmorska. En rad tillfälliga utgifter bokfördes också på extra kassan, t. ex. år 1764 då man köpte en tjur för allmänt bruk åt stadens jordbrukande invånare, eller år 1771 då man dels bekostade sorgeringningen för den avlidne kung Adolf Fredrik med pengar ur kassan, dels betalade reparationer på trärännorna vid stadens »springkälla».11 Den extra kassans kraftiga tillväxt vållade missnöje på olika håll i staden, och man var oense om hur medlen skulle disponeras. Rådman Meisner var bekymrad över att staden satt sig i skuld, bl. a. för inköpet av rådhusfastigheten år 1761, och ville därför att de inflytande medlen skulle användas till att amortera skulden. En del ofrälse ståndspersoner - bl. a. postkommissarie Nils Wejlander - begärde år 1770 att få granska extra kassans räkenskaper men av en helt annan anledning. Brandkassemedlen borde enligt deras mening inte få nyttjas till att täppa till hål i stadens budget utan bara för sitt ursprungliga ändamål. Utgifter som borgerskapet ensamt borde stå för, skulle inte vältras över på andra. Kritiken fick till följd att borgerska pets äldste i december 1770 beslöt att för det kommande året minska utdebitering en till brandredskap från 415 till 100 daler smt, vilka skulle användas till underhåll och reparationer av de redskap som man redan hade inköpt. Dessutom skulle liksom förut 600 daler smt utdebiteras på husägarna. Som framgår av tabellerna 3 och 4 förblev sedan denna uttaxering till extra avlönings- och brandkassan oför ändrad fram t. o. m. år 1800.12 Johan Georg Meisner, som hade ett starkt intresse för finansförvaltningen, lade ett par år senare åter fram några kritiska synpunkter. Han fann det oriktigt att brandredskapsmedlen och de extra utgifterna redovisades i en och samma kassa. Staden borde ha tre kassor, stadskassan, till vilken borgerskapet ensamt bidrog, brandkassan, enbart avsedd för brandskyddets kostnader, och extra kassan till vilken alla husägare både med och utan burskap borde lämna bidrag för t. ex. barnmorske-, stadsfältskärs- och stadsfysikuslönerna. Eftersom borgerskapet ofta var ovilligt att betala sina utskylder i rätt tid, uppstod det brist i kassorna. För att tjänstemännen skulle kunna få sin lön i rätt tid, måste stadskassören »hjälpa den ena kassan med den andra». Följaktligen häftade stadskassan i skuld till extra 173

Perioden 1718-1809 avlönings- och brandkassan. Husägare utan burskap hade m.a.o. för tillfället lämnat bidrag till utgifter som vilade på borgerskapet ensamt, exempelvis amorte ring och förräntning av skulden för inköpet av rådhusfastigheten. Enligt Meisners mening skulle man få bättre ordning och reda i finansförvaltningen, om man upprättade tre skilda kassor och förde separata räkenskaper för var och en av dem. När magistraten omsider tog ställning till Meisners förslag i slutet av år 1772, konstaterade man bara, att stadskassörens arbetsbörda var så stor att en omedelbar omläggning av räkenskaperna var omöjlig. Någon sådan skedde inte heller längre fram, utan som tabell 4 utvisar, de två kassorna, stadskassan och extra avlöningsoch brandkassan bestod orubbade in på 1800-talet.13 Meisner hade år 1772 yrkat på att utdebiteringen till extra kassan skulle höjas. Liknande framställningar gjordes år 1781, då magistraten begärde en höjning med en tredjedel men borgerskapets äldste avslog, och år 1786 då borgerskapets äldste föreslog en lika stor höjning men magistraten avslog. Vid det sista tillfället anförde de äldste besvär hos landshövdingeämbetet men utan framgång. En höjning kom däremot till stånd år 1801, som framgår av tabell 4, men då på ett annat sätt.14 Uttaxeringen av avgifterna till extra avlönings- och brandkassan gjordes på stadens husägare med ledning av fastighetsvärdena. En sådan värdering hade gjorts år 1729 i samband med utdebiteringen för brandredskap. Sammanlagt taxerades fastigheterna till 62 350 daler smt och lösöret till 16 450 daler smt vid detta tillfälle. Denna fastighetsvärdering låg sedan till grund för utdebiteringen under lång tid. I samband med diskussionerna kring extra kassan i början av 1770-talet fann man att 1729 års fastighetsvärdering inte längre kunde användas. Vid mitten av 1700-talet hade en avsevärd försämring av penningvärdet satt in med prishöjningar och dyrtid i släptåg. Fastighetsvärdena i den gamla längden var alltså alldeles för låga och dessutom hade nya tomter bebyggts och en del hus ändrats eller byggts om. En ny värdering gjordes och stadfästes av magistraten i april 1771. I denna upptogs fastighetsvärdena till 115 900 daler smt och lösöret till 64 900 daler smt. Den utdebitering man hade enats om till extra kassan innebar att man tog ut \2\ öre smt på varje helt hundratal daler smt i »husvärde». 1771 års fastighetslängd låg sedan i allt väsentligt till grund för uttaxeringen på stadens husägare fram till sekelskiftet 1800. Den reviderades vid behov, genom att man gjorde tillägg för nybyggda hus. I december 1800 befanns emellertid längden vara helt föråldrad och man upprättade en ny. I samband därmed beslöt man att under de följande åren skulle tas ut 13 skilling specie på varje helt hundratal riksdaler i »husvärde». Detta innebar en höjning av utdebiteringen men mötte intet motstånd. Den har satt spår i tabell 4 och den blev bestående till början av 1810-talet. Man beslöt också vid detta tillfälle att en ny värdering av fastigheterna skulle göras vart tionde år. När en ny värdering blev aktuell i slutet av år 1810 föreslog emellertid borgerskapets äldste och husägarnas deputerade, att den nya

1 74

Helsingborgfrån öster år 1843. Oljemålning av Josef Krammer. Helsingborgs Stadsmuseum.

5tyreise och forvaltning värderingen bara skulle gälla i fyra år, då ett tioårsintervall föreföll alltför långt med tanke på de många förändringar som numera ägde rum i stadens bebyggel se. 15

Under hela 1700-talet hade Helsingborgs kassor alltid en låg likviditet. Orsaken till detta var inte minst att stadens skattebetalare var mycket senfärdiga, när det gällde att erlägga sina utskylder. År 1762 lyckades stadskassör Tauson indriva inte mindre än 400 daler smt, utgörande obetalda skatter för åren 1756-1758. Den låga likviditeten försatte ofta stadskassören i trångmål. I mars 1772 visade det sig sålunda att brandmästaren inte kunde få ut sin lön, därför att det inte fanns kontanter i extra avlönings- och brandkassan. Situationen reddes upp på det sättet att man anmodade några förmögna borgare att i förskott inbetala sina skatter. Handelsmannen Wilhelm Rander och bagaren Carl Flyborg kom på det sättet staden till hjälp, så att brandmästaren kunde få sin lön.16 Några reserverade eller fonderade medel hade man sällan. När större utgifter anmälde sig, måste man söka låna upp pengarna på olika håll, vanligen hos privatpersoner. År 1763 byggde man ett nytt stadstjänarhus och för det ändamålet lånade man upp 1 208 daler smt hos enskilda personer. Ett par år tidigare hade man köpt den fastighet där rådstugan var inrymd och också detta hade vållat skuldsättning. Ännu i början av 1770-talet var en stor del av skulden obetald. År 1772 lånade kyrkan ut 700 daler smt till staden och följande år kom enskilda personer åter staden till hjälp med lån på sammanlagt 500 daler smt. Missnöje med det sätt varpå stadens finanser sköttes, bidrog i hög gad till att det bildades en opposition inom borgerskapet som mot slutet av 1770-talet Fick en energisk ledare i handelsmannen Isaac Béen d.ä. Om detta har vi berättat utförligt tidigare. Som förman för borgerskapets äldste under 1780-talet fick Béen ett starkt inflytande på finansförvaltningen och han sökte utnyttja detta framför allt till att pruta ned stadens utgifter. I samband med äldstevalen i december 1785 framhöll han att stadskassan på det sättet fått en behållning på mellan 1 500 och 1700 daler smt. Borgmästare Cervin invände emellertid att detta resultat uppnåtts bl. a. genom att lönerna till stadsfältskär och jordegumma hållits inne och genom att man för stadens räkning gjort anspråk på en del inkomster som traditionellt tillföll magistratsledamöterna. Dessutom hade på grund av bättre tider tolagsinkomsterna vuxit. Enligt Cervins mening var alltså det goda utfallet illusoriskt, allra helst som utgifter väntade för ett nytt spruthus, vägunderhåll m. m.17 Strax efteråt beslöt borgerskapets äldste att om »något litet kapital» fanns i stadskassan, skulle detta mot ränta kunna lånas ut till enskilda personer i staden. Som säkerhet skulle låntagaren ställa borgen och dessutom inteckning i fastighet och han skulle förbinda sig att återbetala lånet senast tre månader efter uppsäg-

1 75

Perioden 1718-1809 ning. Avsikten var att göra eventuella överskottsmedel »fruktbärande». Borgmäs tare Cervin hyste betänkligheter och menade att stadens medel principiellt inte fick nyttjas på detta sätt utan skulle användas för »flera stadens åligganden».18 Under 1780- och 1790-talen lämnades då och då smärre lån, aldrig över 100 riksdaler specie, till enskilda personer i staden. Detta vittnar framför allt om att kassornas ställning blivit bättre än på 1770-talet. Men så måste staden i slutet av 1790-talet låna upp pengar för byggandet av det nya rådhuset, och amorteringen av denna skuld varade till ett stycke in på 1800-talet. Skuldsättningen fick som följd att man fr. o. m. år 1799 måste höja utdebiteringen av stadsskatten på borgerskapet, vilket kommer till synes i tabell 4.19 Av stor betydelse för stadskassornas möjlighet att hålla en betryggande likviditet blev de beslut som fattades i början av 1800-talet om att stadens fäladsmark skulle delas upp i farmer, som sedan skulle upplåtas mot arrende till högstbjudande. Sedan man börjat verkställa dessa beslut åren 1804 och 1809, om vilket vi tidigare berättat, kunde stadskassan få en säker årlig inkomst av arrendena. Stadens finan ser kunde läggas på en bredare och fastare grund än tidigare.20

Före 1718 hade magistraten ofta överlämnat uppbörden av skatterna till ett paribland flera - borgare som ibland fick i uppdrag att uppbära var och en sitt slag av skatt, ibland att vara verksamma antingen i stadens norra rote eller den södra. Man inkasserade vanligtvis både stadsskatten och kronoutskylderna samtidigt och efter som skattetitlarna kunde vara talrika, kunde också antalet uppbördsmän bli rätt stort, stundom mellan fem och tio stycken. Uppbörden sköttes på detta sätt ända fram till år 1748, dock med undantag någon tid i början av 1720-talet då Niclas Pripp var stadskassör och för år 1729, då stadskassören Christian Ibsonius ensam skulle svara för den. Systemet med uppbördsmän tagna ut borgerskapet fungerade illa. De hade för liten pondus gentemot borgerskapet, så att skatterna och kontributionerna inflöt trögt och mycket långsamt. Dessutom var det svårt att finna perso ner som var villiga att åta sig uppbörden, därför att de riskerade att personligen bli ansvariga för restantierna.21 På allmän rådstuga i mars 1736 föreslog borgerskapets äldstes förman färgaren Gotthard Thörnschoug att man i Helsingborg liksom på landsbygden - där kronobetjäningen skötte uppbörden - skulle utlysa särskilda uppbördsmöten dit borger skapet skulle kallas för att erlägga sina skatter. Magistraten var emellertid tveksam om stadens invånare var villiga att på det sättet »samhälleligen» infinna sig och förmodade, att många önskade dela upp inbetalningarna på ett rätt stort antal möten. Därför var det bättre att behålla den gamla ordningen med uppbördsmän som gick omkring i husen.22 Stadskassör Johan Wilhelm Malmroth införde år 1748 den ordningen att skatte-

Styrelse och förvaltning böcker utdelades. Varje skattskyldig skulle ha en sådan skattebok, i vilka de utdebiterade skattebeloppen infördes och kvitterades efter hand som de inbetalades. Reformen var svår att genomföra. Magistraten måste vid flera tillfällen påminna borgerskapet om att skaffa sig skatteböcker och uppvisa dem hos stadskassören i samband med skattebetalningen. Tanken var att stadskassören mera effektivt skul le kunna hålla efter försumliga skattskyldiga och dessutom få en bättre överblick över inbetalningarna. I 1749 års mantalslängd har markerats vilka som i maj 1749 innehade skatteböcker. Av de 273 personer som längden omfattar, hade knappt hälften eller 132 stycken egna skatteböcker. Året därpå lämnade Malmroth stadskassörssysslan.23 Samtidigt som Mikael Löfman år 1750 på nytt utnämndes till stadskassör utfär dade magistraten i samråd med borgerskapets äldste en kungörelse om skatteuppbörden. Den utdebiterade skatten skulle införas i skatteböckerna fördelad på fyra kvartal och i slutet av varje kvartal skulle magistraten kalla de skattskyldiga till uppbördsstämma hos stadskassören. Då skulle det sistförflutna kvartalets utskylder erläggas och de som inte kunde betala, riskerade utmätning. De skattskyldiga borde inte, framhölls det, åsamka sig en så stor skatteskuld att pengarna inte kunde betalas »utan deras alltför kännbara avsaknad». Därmed började av magistraten utlysta uppbördsmöten att praktiseras i Helsingborg och detta blev regel i fortsätt ningen.24 Det dröjde en rätt lång tid innan det nya uppbördssystemet fungerade som avsett var. De skattskyldiga kom inte till uppbördsstämmorna, så att dessa måste förlängas med ett par dagar och extra stämmor utlysas. Trögheten i betalningarna försatte ofta staden i trångmål på grund av kassornas låga likviditet. Svårigheter anmälde sig framför allt när man från landskontoret krävde in kronoutskylderna. Enda utvägen var att göra utmätningar, men de utpantade ägodelarna, som i vagn kördes till rådhuset och förvarades där, blev ofta liggande kvar utan att bli utlösta. Slutligen såldes de på auktion. I dåliga tider, då oviljan mot skatterna var stor, riktade sig ofta missnöjet mot stadskassören personligen som beskylldes för felak tigheter vid utdebiteringen. År 1774 begärde därför stadskassör Tauson att ett par representanter för borgerskapet skulle närvara och »tillse riktigheten» vid utdebi teringen. Detta bifölls inte, men tanken togs upp i något förändrad form i slutet av år 1780, då borgaroppositionen under Isaac Béens ledning hade genomdrivit val av nya borgerskapets äldste. Magistraten anmodade då de äldste att utse ett par deputerade som under det kommande året skulle bevista utdebiteringen och delta i indrivningen av skatterestantier.25 Borgerskapets äldste nöjde sig emellertid inte med detta utan ställde mera vittgå ende krav. De ville avsätta stadskassören och själva genom ett par deputerade ta hand om uppbörden. Pengarna skulle deponeras i en särskild kassakista med tre lås. Utdebitering och uppbörd hade dittills skötts av stadskassör Tauson i hans \2—Helsingborgs historia V:2

177

Perioden 1718-1809 privata bostad, men den borde flyttas till rådhuset. Magistraten vägrade att entle diga stadskassören och konstaterade att uppbörden ägde rum hemma hos Tauson, därför att det var »en av allmänna borgerskapet för längre tid tillbaka begärd och nyttjad bekvämlighet». Man gick emellertid med på att uppbörden flyttades till rådhuset, att uppkommande överskott, sedan löner, kronoskatter m. m. utbetalats, deponerades i en kassakista och att borgerskapets äldste genom ett par ombud fick kontrollera debiterings- och uppbördsmötena.26 I fortsättningen deltog två ledamöter av borgerskapets äldste - senare kallade »kassamän» - i uppbördsmötena. Uppbörden hölls till en början på rådhuset men fr. o. m. 1785 åter i stadskassör Tausons bostad som låg vid Södra Storgatans östra sida i nuv. kv. Kärnan. Kassakistan placerades emellertid inte på rådhuset utan i Marfakyrkans sakristia. Arrangemanget var praktiskt, därför att Tausons bostad låg snett över gatan på andra sidan. Till kistans tre lås hade magistraten en nyckel, stadskassören en och borgerskapets äldste en.27 När det år 1787 blev skifte på stadskassörsposten flyttades kassakistan på numera rådman Tausons förslag upp till kämnärsrummet på rådhuset. Den stod kvar där under hela den tid Carl Paulus Kempe var stadskassör, dvs. fram till 1792. Vid skatteindrivning fick han enligt magistratens uttryckliga beslut bistånd av borger skapets äldstes kassamän och dessa vakade också över att alla kontanta medel nedlades i kassakistan och inte lyftes utan de äldstes medgivande. Kempes efterträ dare som stadsskassör, Andreas Peter Ståhle, var däremot inte hågad att finna sig i denna övervakning. Rådhusbyggnaden var bristfällig och borgerskapets äldste ansåg det säkrare att kassakistan stod hemma hos borgmästare Ekerholm. Mot detta protesterade Ståhle. Magistraten beslöt att kistan skulle flyttas, men Ståhle överklagade beslutet hos landshövdingeämbetet och vägrade dessutom enständigt att deponera inflytande kontanta medel i den. Han fick därvid stöd av sin svärfa der, numera rådmannen Isaac Béen. Borgerskapets äldste påpekade vid ett tillfälle det säregna i att den som inom magistraten motsatte sig kassakistans flyttning »var just densamme som fordom såsom borgerskapets äldstes förman genom sin nitiska åtgärd bidragit till den ordentliga förvaltning som nu åsyftas». Béens ändrade inställning ansåg man bero på »att han har mindre anseende på själva saken och ändamålet än personen, ty saken är ju densamma nu som den varit förut, fast personerna blivit ombytta». Ståhles vägran att finna sig i magistratens beslut tog sig också det uttrycket, att han höll uppbördsstämmor utan att kalla de äldstes kassa män till dem. Magistraten hade dock år 1794 förklarat, att kvittenserna på inbeta lad skatt skulle för att anses giltiga undertecknas inte bara av stadskassören utan också av de båda kassamännen.28 I december 1794 tvingades Isaac Béen lämna magistraten, som tidigare har skildrats. Påföljande år gav hans svärson upp sitt motstånd. I december 1795 fattade magistraten ett beslut som drog upp riktlinjerna för skatteuppbörden i

Styrelse och förvaltning fortsättningen. Borgerskapets äldste skulle för varje år utse två »ständiga» kassa män och två extra ordinarie som kunde fungera vid förfall för de båda förstnämn da. Kassamännen skulle närvara vid uppbördsstämmorna och tillsammans med stadskassören kvittera de inbetalda skattemedlen. Dessa riktlinjer hade alltså ut formats som en följd av nära två decenniers stridigheter kring skatteuppbörden. De följdes under Ståhles återstående tid som stadskassör. Uppbördsstämmor hölls efter kungörelse av magistraten på kämnärsrummet, till en början två onsdagar i följd varannan månad men från slutet av år 1796 betydligt tätare. De talrika uppbördsstämmorna har möjliggjorts bl. a. av att man numera hade tillgång till inte bara ordinarie utan också extra ordinarie kassamän.29 Det uppbördsförfarande som här beskrivits, tog sikte på de inom stadens om råde besatta skattebetalarna. I fråga om stadens kontingentborgare, som bodde på landsbygden, måste man anlita andra utvägar. Deras avgifter och kronoskatter uppbars av kronobetjäningen inom fögderierna och pengarna levererades sedan till magistraten i Helsingborg. Landshövdingeämbetet övervakade uppbörden och lämnade bistånd bl.a. vid indrivning av restantier. Eftersom Helsingborg hade kontingentborgare inte bara i Malmöhus län utan också inom Kristianstads län samt i angränsande delar av Halland och Småland, kunde förfarandet vålla vidlyf tig brevväxling och dryga utredningar. Mot slutet av 1700-talet krävde därför landshövdingeämbetet, att ingen fick antas som kontingentborgare, om inte be tryggande borgen kunde ställas inte bara för att de på sedvanligt sätt gjorde sina skvldigheter mot staden utan också för att de skulle erlägga sina kronoutskylder fullt ut. Före oktober månad skulle magistraten sörja för att förteckningar sändes ut till häradsskrivarna i de olika fögderierna över vilka kontingentborgare som var bosatta där, så att uppbörden kunde påbörjas. Men eftersom man ibland blev tvungen att efterlysa skattskyldiga kontingentborgare, som inte på annat sätt var anträffbara, är det klart att denna del av skatteuppbörden var både omständlig och tidsödande.30 Det har redan nämnts att vid uppbördsstämmorna erlades både skatterna till staden och till kronan. Det ankom sedan på stadskassören att inleverera kronos kat terna till lantränteriet i Malmö. Speciella svårigheter kunde uppstå vid uppbörden av kronoutskylder från bl. a. inhyses personer och andra som tillfälligtvis vistades i staden. En del av dessa kunde vara svåra att anträffa. Från 1790-talet tillämpades därför den regeln att de som i sina hus hade sådana personer boende, var skyldiga att själva betala deras resterande kronoskatter.31 Stor eftersläpning vid inbetalning till lantränteriet av kronoutskylderna och avsevärda restantier vid uppbörden av dem vållade givetvis oreda i länets räkenskapsföring. Landskamreraren hade därför åtskilliga bestyr i samband med redo visningen av kronoskatterna i lantränteriet och han mottog vissa sportler för detta. Borgmästare Petter Pihl d.y. föreslog år 1741 för borgerskapets äldste »om det icke

1 79

Perioden 1718-1809 vore staden till ringa dépense (utgift) att landskamreraren i Malmö årligen blev med ett ankare gott franskt vin regalerad (förärad) som under titel av en viss avgift utan stadskassörens redogörande disponeras». De äldste samtyckte och »voro de därmed alldeles nöjda». Efter Pihls död utgick fr. o. m. år 1761 ett årligt arvode på 12 daler smt till den tjänsteman i landskontoret som tog emot stadens räkenskaper, »insinuerade» (föredrog) dem för landshövdingen, mottog skattemedlen och om besörjde att de blev insatta i lantränteriet samt såg till att räkenskaperna efter genomgång sändes tillbaka till Helsingborg.32

1. Band IV: 1 s. 383. N. Herlitz, Svensk stads förvaltning på 1830-talet (Sthm 1924) s. 293 ff. Dens., Ett förslag från Gustav III:s tid om stads förvaltningunder landsrätt (Hist. Tidskr. 1921) s. 101 ff. 2. Band IV: 1 s. 223 ff. 3. Rådst. prot. 1721 8.5, 1722 13.3, 1723 29.4, 1726 11.2. Mag. prot. 1759 10.1, 26.11 (sistnämn da protokoll är felaktigt intaget i protokollsboken för år 1758). 4. Modée 1:456 f. Taxeringseden finns bl.a. i Rådst. prot. 1726 11.2 och i Formulär för borga reder 1738-1826, HSA:RM. 5. Band IV: 2 s. 227 f., 297. 6. Mag. prot. 1735 19.12, 1737 2.5. 7. Rådst. prot. 1783 10.12. 8. Se t. ex. utförliga uppgifter för åren 1731— 1737 i Mag. prot. 1737 2.5. 9. Rådst. prot. 1722 13.3. 10. S. 145 f. Mag. prot. 1744 15.2, 1747 23.2 Räkenskaperna för 1736, 1743, 1762, 1763, Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 11. S. 147. Rådst. prot. 1763 17.12, 1764 6.8, 1771 27.12, BÄ prot. 1771 30.5. Räkenskaper för 1764 och 1768, Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 12. Rådst. prot. 1769 16.12, 1770 12.9, 20.12, 22 12 13. Rådst. prot. 1772 23.3, 19.12. BÄ prot. 1772 23.3. 14. Rådst. prot. 1781 11.12, 1786 11.12, 1787 3.1. 15. Mag. prot. 1800 20.12. Rådst. prot. 1810 28/11. Fastighetslängden för år 1771 i Kronoräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 16. Räkenskaper för skilda år, Stadsräkenska per, allm. serie, HSA:RM. Rådst. prot. 1772 23.3. BÄ prot. 1772 23.3. 17. Rådst. prot. 1785 14.12. BÄ prot. 1773 6.3. .

IÖO

Uppgifterna om lånen är hämtade från Stadsrä kenskaper, allm. serie, HSA:RM. 18. Rådst. prot. 1785 17.12, 1786 9.1, 16.1, 21.1.

19. Rådst. prot. 1787 17.1 1, 1.12. Mag. prot. 1793 5.8, 1795 12.12, 19.12, 1796 22.10, 1799 30.11, 9.12. 20. Band V: 1 s. 135ff. 21. Band IV: 1 s. 387 f. Rådst. prot. 1721 26.6, 1722 13.3. Mag. prot. 1729 12.3, 1730 29.4, 1731 10.5, 30.6, 1737 30.7, 8.8. 1744 års bevillningstaxeringslängd, Kronoräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 22. Mag. prot. 1736 23.3. 23. Mag. prot. 1748 25.6, 31.8. 1749 års mantalslängd i Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 24. Mag. prot. 1750 31.3. 25. Rådst. prot. 1763 18.6, 1764 5.5, 1770 13.10, 1774 26.3, 1777 8.12, 1779 30.1, 1780 14.12. 26. Rådst. prot. 1781 19.5. BÄ prot. 1781 24.3, 9.4, 14.4. 27. Rådst. prot. 1785 2.4, 1787 21.4, 23.6, 14.11, 1788 26.4, 1790 17.10. T. Mårtensson, Tomtägare i Hälsingborg intill 1850 (Kring Kär nan 1939) s. 120 f. 28. Rådst. prot. 1787 14.11, 1788 21.4, 26.4, 1774 12.5, 7.6, 11.6. Mag. prot. 1792 19.3, 1793 15.7. Rådhusrättsprot. 1795 28.3, BÄ prot. 1795 28.3, 2.5. 29. Mag. prot. 1795 19.12. BÄ prot. 1795 31.12, 30. Mag. prot. 1791 16.4, 4.6, 1793 5.10, 1795 12.1, 1798 7.5, 1799 2.12, 1804 22.10. 31. Rådst. prot. 1794 17.3. Mag. prot. 1797 28.10, 1804 22.10. 32. Mag. prot. 1741 21.11. Rådst. prot. 1761 18.3.

KRONOUTSKYLDER, ISNINGSPENGAR OCH ANNAT

\^Jnder ÅR 1718, det karolinska enväldets sista år, när det stora nordiska kriget gick in i sitt adertonde år, hade helsingborgarna att betala följande utskylder till kronan: mantalspengar med 332 daler smt årlig kontribution med 200 daler smt upphandlingsavgift med 1021 daler smt tjänstehjonskontribution med 126 daler smt allmän kontribution med 1 350 daler smt skatt på »mindre nödiga varor» med 78 daler smt vinhandlar- och krögarlicent med 47 daler smt. Efter Karl XII:s död upphörde den stränga krigshushållningen som styrt både näringspolitiken och skattepolitiken. Detta fick till följd att upphandlingsavgiften, skatten på »mindre nödiga varor» och vinhandlar- och krögarlicenten bortföll.1 Vid 1719 års riksdag fattades en rad beslut rörande skatter och avgifter till staten som kom att bli normgivande för skatteväsendets utformning i stort sett fram till 1743 års riksdag. En översikt över de viktigaste av dessa skatter finns i tabell 5. Mantalspengarna, som helsingborgarna fick underkasta sig i samband med för svenskningen på 1600-talet utgick efter samma grunder under hela 1700-talet. Helsingborgs kronoräkenskaper är endast ofullständigt bevarade för denna tid men de visar, att mantalspengarna i början av 1700-talet belöpte sig till något över 300 daler smt om året och i slutet av 1700-talet hade stigit till omkring det dubbla. Pålagan kvarstod också under hela 1800-talet. Den årliga kontributionen hade Helsingborgs stad varit ålagd att betala alltsedan 1660-talet och som förut omtalats uttaxerades den i samband med stadsskatten. Vid 1719 års riksdag anhöll staden om att bli befriad från pålagan. Man hänvisade till att en garnison var inkvarterad i Helsingborg och att städer som Landskrona och Malmö just av den anledningen blivit fritagna från liknande kontributioner. K. M:t beviljade denna gång ingen befrielse från kontributionen men ställde i utsikt att inkvarteringsbördan skulle lindras. Vid 1723 års riksdag förnyade staden sin 181

Perioden 1718-1809 anhållan om befrielse. I gengäld erbjöd man sig att avstå från en fordran på 5 000 daler smt som man ansåg sig ha på kronan för inkvartering av trupper i staden år 1710, för vilket kronan tidigare inte lämnat någon gottgörelse. Också denna gång avslog K. M:t framställningen. Bättre framgång hade stadens riksdagsfullmäktige borgmästare Henrik Sylvius vid riksdagen 1726-1727. Motiveringen för stadens ansökan var densamma denna gång som tidigare: man hade en tryckande inkvar tering och man var villig att avstå från sin fordran för 1710 års inkvartering. I sitt yttrande över ansökan framhöll kammarkollegium, att Helsingborg hade lidit mera än andra sydsvenska städer under de gångna ofredsåren. Borgerskapet befann sig därför fortfarande »i ett så utfattigt och näringslöst tillstånd» att det måste »under armarna hjälpas». I augusti 1727 beslöt K. M:t att Helsingborgs stad för all framtid skulle befrias från den årliga kontributionen på 200 daler smt.2 Ständerna beviljade år 1719 en årlig »kontingent» på 90 000 dal er smt som skulle betalas samfällt av rikets städer. På Helsingborgs lott kom att erlägga 300 daler smt och detta belopp förblev oförändrat så länge pålagan utgick, dvs. t.o.m. år 1730, trots att totalbeloppet jämkades nedåt till 83 600 daler smt av 1720-talets riksdagar. Jämfört med den allmänna kontribution som erlagts år 1718 och som den ersatte, innebar den nya kontingenten en skattelindring. Men det föreskrevs att den skulle erläggas i »redbart mynt» och inte i de dittills gängse nödmynten. Strax efter Karl XII:s död påbjöds att nödmyntens värde skulle nedsättas till hälften, men inte nog med det: vid inväxling av nödmynt i »redbart» silvermynt fick ägaren visserligen behålla nödmynten, men dessa gällde för bara en sextondedel av sitt nominella värde, och för återstoden av det deprecierade värdet, dvs. för 7/8 av det nominella

Tab. 5: Schematisk översikt över kronoutskylderna i Helsingborg under tiden 1719—1742 Är

Skatt Mantalspengar Årlig kontribution (200 daler smt) Kontingent (300 daler smt) Tionde- resp. tjugondepenning Tjänstehjonskon tribution Lön- och betalningsavgift Slottsbyggnadshjälp Styvkjortelavgift Vagnsavgift Försvarshjälp

1742

1719 1719 — 1719 —

— —

1726 — —

1730

1719 — 1719 — 1719

— —

1730 1730

— —

1742 1742

1728 1731 1731

— _

1734 1734 1735 — — 1742

Styrelse och förvaltning värdet, fick han en sedel‘som skulle gälla för 14 öre smt. Dessa förvirrade myntför hållanden gjorde i början av 1720-talet det svårt för skattebetalarna att skrapa hop det behövliga antalet silvermvnt.3 Fram t.o.m. år 1718 betalade präster och lärare samt civila tjänstemän dels tiondepenning, dvs. 1/10 av lönen, dels femtepenning, dvs. 1/5 av lönen, i skatt till kronan. Vid 1719 års riksdag lindrades detta så, att civila ämbetsmän, präster, organister och klockare skulle betala tiondepenning, medan rektorer, lärare samt kyrko- och hospitalstjänare inte skulle erlägga mer än hälften därav eller tjugonde penning. 1726-1727 års riksdag ändrade reglerna så, att tiondepenning skulle erläggas av dem som fick sin lön in natura, och tjugondepenning av dem som hade kontantlön. Pålagan omtalas i kronoräkenskaperna för Helsingborg under enstaka år och belöpte sig till något över 50 eller 60 daler smt om året. Den upphörde med utgången av år 1730.4 Den tjänstehjonskontribution som utgått redan före 1718 bibehölls med smärre jämkningar t.o.m. år 1730. 1719 års riksdag beslöt att tjänare och manufakturar betare, som hade mer än 60 daler smt i årslön, skulle kontribuera med 1/10 därav. Husbönderna var skyldiga att avräkna skattebeloppet på lönen och svara för inbetalningen. Tjänstefolk med lägre löner skulle betala, en dräng 1 daler smt, en piga en halv daler smt samt gesäller och lärpojkar över 15 år 1 daler smt. Kronorä kenskaperna visar att denna kontribution i Helsingborg brukade ge omkring 100 daler smt om året men enstaka år betydligt mindre.5 De långvariga krigen hade medfört att riket var djupt skuldsatt. Därför beslöt 1719 års riksdag att »till gälds avbetalande» en särskild bevillning skulle utgå, som först kallades fredshjälp men vanligen benämndes lön- och betalningsavgift. Den kom att bli en stående skatt till staten under hela 1700-talet. I bevillningsförordningarna fastställdes de belopp som olika befattningshavare skulle betala, allt graderat efter deras tjänsteställning. Enligt 1719 års förordning skulle sålunda kyrkoherdar i »förnäma» städer betala 10 daler smt, borgmästare i stapelstäder betala 6 daler smt, rådmän, stadsnotarier och vederlikar i större städer betala 3 daler smt men i mindre 2 daler smt osv. Skatten blev för »förnäma» handelsmän 20 daler smt, för »mindre förmögna» handelsmän 15 daler smt, för »förmögna krämare» 10 daler smt, för »mindre förmögna krämare» 8 daler smt, för de »minst förmögna» krämarna 6 daler smt eller i små städer bara 4 daler smt, för hantverka re gällde en liknande skala. Generellt sattes borgare och hantverkare i »ringare städer» till 6 daler smt, såvida de inte var »mindre förmögna», då de betalade 3 daler smt, eller »minst förmögna» och slapp undan med bara 1 daler smt. Vid senare riksdagar gjordes en del jämkningar i dessa skalor. De bevarade kronorä kenskaperna visar, att denna skatt under 1720-talet mestadels gav mellan 300 och 350 daler smt om året för att stiga något under 1740- och 1750-talen. Efter år 1758 saknas uppgifter för århundradets senare del. Bevillningstaxeringslängder från

Perioden 1718-1809 1800-talets början upplyser oss om att skatten då brukade ge omkring 120 eller 130 riksdaler banko.6 Under 1720-talet påbörjade man byggnadsarbetena på det nya kungliga slottet i Stockholm. Riksdagen 1726-1727 beslöt att till slottsbygget anslå en särskild avgift som med tiden kallades slottsbyggnadshjälp. Denna skatt togs ut under hela 1700-talet och in på 1800-talet. Den utgick med ett belopp som motsvarade en fjärdedel av lön- och betalningsavgiften. Under 1700-talet brukade den uppgå till omkring 70 eller 80 daler smt om året, i början av 1800-talet hade den stigit till något över 30 riksdaler banko.7 1731 års riksdag införde ett par nya skatter som skulle stanna kvar under några år. De utgjorde båda ett komplement till den överflödsförordning som riksdagen också antagit och som hade till syfte att minska konsumtionen och importen av lyxvaror. Den ena skatten var en styvkjortelavgift. Ingen »av kvinnokönet, högre eller lägre» tilläts att bära styvkjortel utan att ha betalat 1 daler smt om året. Den andra var en avgift på hel- och halvtäckta vagnar. Båda skatterna upphävdes genom beslut av 1734 års riksdag men liknande pålagor skulle återkomma längre fram. Enligt kronoräkenskaperna erlades styv kjortelavgiften år 1732 i Helsingborg av 87 kvinnor, år 1733 av 75 och år 1734 av bara 64. År 1732 vistades en dansk adelsdam vid namn Pernille Trolle då och då i Helsingborg och magistraten för bjöd henne och hennes tjänstefolk att bära styvkjortel, om de inte betalade den föreskrivna avgiften. Som dansk undersåte vägrade Pernille Trolle att betala något och klagade över magistratens åtgärd hos landshövdingeämbetet. Landshövdingen vågade emellertid inte avgöra ärendet på egen hand utan hänsköt det till K. M:ts prövning. Det slutliga utslaget kom år 1733 och däri fritogs både Pernille Trolle och hennes tjänarinnor från skyldigheten att erlägga styvkjortelavgift. Avgiften på vagnar gav år 1732 bara 12 daler smt. Orsaken till detta var att många nyttjade sina vagnar bara för resor utom staden, inte för åkturer inom staden, och därmed var de inte skyldiga att betala något. Staden var ju liten till utsträckningen och hade bara få gator.8 Vid 1734 års riksdag åtog sig ständerna en särskild försvarshjälp. Första året gav denna skatt i Helsingborg 494 daler smt, men beloppet sjönk kraftigt de följande åren. Riksdagen 1738-1739 minskade försvarshjälpen till hälften, vilket för Hel singborgs del betydde att den år 1739 stannade vid 110 daler smt. Men riksdagen höjde samtidigt tarifferna för lön- och betalningsavgiften som därigenom steg i Helsingborg från 258 daler smt år 1739 till 326 daler smt år 1740.9

Vid riksdagarna 1742-1743 och 1746-1747 fattade ständerna beslut som inne bar en omläggning av det statliga skattesystemet. Mantalspengarna, lön- och betal ningsavgiften och slottsbyggnadshjälpen berördes inte härav utan fortfor att utgå.

Styrelse och förvaltning Den viktigaste förändringen var att en allmän bevillning infördes. Den skulle fördelas så, att den skulle »följa förmögenheten och minst betunga den fattige arbetaren men ansenligen belasta den överflödige och slösaren». I bevillningen ingick en rad olika slag av avgifter. En nyhet var den »personella» avgift som skulle utgöra en del av bevillningen och utgå med belopp som var proportionerade efter vars och ens stånd, inkomst och förmögenhet. Den betalades till en början av präster och lärare, magistratspersoner, ståndspersoner samt militär- och civilbetjänter. Dessutom betalades en avgift av manligt tjänstefolk, gesäller och lärpojkar över 15 år — med högre belopp om årslönen översteg 20 daler smt, eljest med lägre belopp - och en lägre avgift betalades av kvinnligt tjänstefolk som ju normalt hade lägre löner. De skalor enligt vilka denna avgift uttogs, reviderades gång efter annan av ständerna. 1742-1743 års riksdag beviljade liksom tidigare riksdagar en samfälld kontin gent av rikets städer på 150 000 daler smt vilka skulle ingå som en särskild post i den allmänna bevillningen. Av detta skulle Helsingborgs borgerskap betala 500 daler smt. Vid riksdagen 1746-1747 övergav man denna praxis och reviderade i stället skalorna för den »personella» avgiften som i fortsättningen skulle betalas också av borgerskapet. Rikets städer skulle fördelas i fem grupper. I gruppen med de största städerna betalade en handelsman 10-100 daler smt i avgift, i gruppen med de minsta städerna bara 2 dal er smt. Men först i 1762 års bevillningsförordning

Tab. 6: Schematisk översikt över kronoutskyldema i Helsingborg under tiden 1743-1809 År

Skatt Mantalspengar Allmän bevill ning Lön- och betalningsavgift Slottsbyggnadshjälp Krönings- och begravnings hjälp Bröllopsgård Faddergåva Förmögenhetsavgift Försvarshjälp Krigshjälp Krigsgärd

1743

1809

1743

1809

1743

1809

1743

1809

1773 — 1776

1752

1798

—

1801

—

1802

1807

1766 1779

1743 — 1744 1789 1808

i85

Perioden 1718-1809 utsädes det i lagtexten för varje stad vilken grupp eller klass den skulle hänföras till. Helsingborg placerades i fjärde klassen. Av övriga skånska städer sattes Malmö 1 andra klassen, Kristianstad, Landskrona, Lund och Ystad i tredje och Ängelholm i den femte klassen. Helsingborgarna blev alltså genom denna klassificering relativt lågt taxerade.10 I den allmänna bevillningen ingick också avgifter av räntan på utlånat kapital och avgifter av husägares hyresinkomster. I de bevillningsförordningar som utfärdades som följd av ständernas beslut vid riksdagarna, jämkades uttagningsprocenten för dessa avgifter uppåt eller nedåt, allt efter omständigheterna. Genom 1743 års bevillningsförordning infördes en särskild skatt på fönster. För varje fönsterluft i alla privata hus och »ämbetshus» skulle i stapelstäderna betalas 12 öre smt och i övriga städer 8 öre smt. Undantagna från avgiften var kyrkor, hospital och fattig hus samt spannmålsbodar och ladugårdshus och därutöver i princip alla vinds gluggar. Fönsterskatten erlades under hela 1700-talet och in på 1800-talet och den innebar en metod att beskatta fastigheter efter deras storlek. En taxeringslängd från år 1743 visar att man i Helsingborg då betalat 595 daler smt för sammanlagt 2 272 fönsterlufter. Taxeringslängden för år 1805 upptar 1 737 skattepliktiga fönsterlufter, för vilka skulle betalas 79 riksdaler 13 skilling banko. Den allmänna bevillningen innebar också att en del lyx- och överflödsartiklar beskattades. Det sortiment varor och artiklar som kunde skattebeläggas, växlade från tid till annan, i sista hand givetvis beroende på modets växlingar och på konsumtionsvanorna. Under hela tiden fram till 1809 beskattades sålunda vagnar för personbefordran med avgifter som varierade beroende på om vagnarna var två- eller fyrhjuliga, hel- eller halvtäck ta. På 1740-talet skulle män betala 2 daler smt för att få bära peruk och kvinnor 5 daler smt. Kvinnor som ville bära styvkjor tel, skulle betala 2 daler smt men flickor under 12 år slapp undan med 1 daler smt. År 1747 infördes särskilda avgifter för bruket av te, kaffe, röktobak, snus och puder. En längd från år 1748 visar att i Helsingborg följande personer hade anmält sig att under året ämna nyttja te kaffe röktobak snus puder

17 stycken 8

109 OD

Tilläggas bör att enligt tidens mode både män och kvinnor uppgivit att de använde puder. Längre fram tillkom avgifter för bruket av socker, choklad, spelkort, sidentygstapeter, sidenöverklädda möbler osv. Var och en som ville bära ett Fickur, skulle betala 4 skilling specie för ett guldur och 2 skilling för ur av annan metall vid risk

Styrelse och förvaltning att uret konfiskerades om inte avgiften blivit betalad. 1805 års bevillningstaxeringslängd omtalar, att detta år i Helsingborg hade uppgivits 94 personer som spelade kort 25 ägare till fickur av guld 148 ägare till fickur av andra slag ingen person som ägde två fickur inga rum med sidenöverklädda möbler. Ar 1735 hade det bestämts att det i alla rikets städer skulle betalas smärre avgifter vid köp av fast egendom, av vin, brännvin, utländska drycker, papper, hö, potatis, kalk, stenkol, flinta, ostron, kortlekar m. m. Komedianter, marionetter, musikanter och lindansare skulle betala 6 daler smt för varje föreställning. Avgifter betalades också för krogar, kaffehus, källare och gårdskök. Magistraten var ansvarig för att dessa pengar samlades in. De skulle användas till en fond för driften och underhål let av de korrektionsanstalter för kvinnor, som brukade kallas spinnhus, och avgifterna kallades därför för spinnhusmedel. I Helsingborgs kronoräkenskaper upptas de årligen som en särskild post men uppgår aldrig till större belopp än högst något tiotal riksdaler. Spinnhusen avskaffades år 1825.11 Vid sidan av de här nämnda, år efter år utgående skatterna kunde extra gärder och hjälper förekomma vid speciella tillfällen. En del av dessa beviljades på grund av särskilda tilldragelser inom kungafamiljen. Sålunda beviljades år 1752 en krö ningsoch begravningshjälp som skulle utgå under ett års tid. Alla rikets invånare skulle delta i gärden. Män som kvinnor över 15 år och alltså »mantalsvuxna» betalade en avgift som i städerna stod i proportion till den klass staden satts i. Gifta kvinnor och änkor betalade hälften mot deras män. »Gement» manligt tjänstefolk betalade 2 daler smt, hel- och halvvuxna drängar och lärpojkar betalade 1 daler och pigor 16 öre smt. En liknande gärd beviljades år 1772 och skulle då utgå i fyra år. År 1797 pålades en bröllopsgård som senare fortsattes av en krönings- och begrav ningshjälp, vilken utgick t. o. m. år 1807.12 I samband med kronprins Gustavs bröllop beviljade ständerna en bröllopsgård år 1766. Ingen över 15 år i hela riket fick vara befriad från denna gärd. Sedan tronföljaren Gustav Adolf fötts, beslöt riksdagen år 1778 att till konungen över lämna en faddergåva på 300 000 riksdaler specie. Kungen satte i nåder ned den till 200 000 riksdaler, för att soldater och båtsmän, som ansågs ha ont om pengar, skulle helt kunna befrias och hustrur, barn och tjänstefolk kunna få någon lind ring. Båda dessa extra skatter utgick bara under ett år.13 Vid 1789 års riksdag åtog sig ständerna en särskild krigshjälp. För borgarstån dets vidkommande innebar den att en avgift skulle betalas av dem som brukade städernas jord »i mån av jordens vidd». Tyvärr finns inga räkenskaper bevarade varken för denna krigshjälp eller för de extra gärder som nyss omtalats. Däremot i87

Perioden 1718-1809 föreligger en del uppgifter om den krigsgärd som utskrevs år 1808. Varje skatt skyldig skulle betala en summa svarande mot 3/4 av vad han taxerats till i allmän bevillning för år 1808. Dessutom skulle kapitalägare betala 10 % av kapitalets avkastning. Skatten skulle betalas i två terminer, en i juli och en i november.14 Tecknings- och taxeringslängderna för denna krigsgärd i Helsingborg är bevara de. Den allmänna bevillningen belöpte sig till 1 594 riksdaler banko, och krigsgär den skulle följaktligen erläggas med 1 195 riksdaler. Dessutom uppfördes 19 kapi talägare på en särskild förteckning. Tillsammans hade de 16 708 riksdaler utestå ende och 10% av vinsten på dessa kapital blev 100 riksdaler 15 skilling banko. Meningen var att den skulle utgå ännu ett år och dessutom begärde K. M:t i februari 1809, att förmögna personer frivilligt skulle lämna lån till kronan. Dessa lån jämte 6 % ränta skulle återbetalas med pengar ur 1809 års krigsgärd. I Helsing borg grep sig magistraten och borgerskapets äldste an med att uttaxera 1809 års krigsgärd, men i slutet av mars kom en kungörelse om att all vidare uppbörd av gärden skulle upphöra. Under mellantiden hade 1809 års statsvälvning inträffat, Gustav IV Adolf hade avsatts och hertig Karl hade övertagit styrelsen som riksföre ståndare.15 Vid riksdagen i Norrköping år 1800 beslöt ständerna att de alltsedan år 1789 utelöpande riksgäldssedlarna skulle inlösas, så att bankomyntet skulle bli det enda tillåtna myntslaget. För att finansiera reformen pålades en särskild förmögenhetsavgift, grundad på speciell taxering. Avgiften skulle egentligen utgå under obe stämd tid, men den efterskänktes på hösten 1802. Myntreformen finansierades i fortsättningen på annat sätt. Avgiftens storlek bestämdes av vilken skatteklass vederbörande stad hade hänförts till — för Helsingborgs del alltså fjärde klassen. Magistraten ledde taxeringsarbetet och hade först att på särskilda fastställda for mulär upprätta förteckning över de skattskyldiga med ledning av årets mantalslängd och stadens fastighets längd. Också kontingentborgarna skulle medräknas. Skattsättningen gjordes av en särskild uppskattningskommitté, till vilken borgerskapet utsåg ledamöter på allmän rådstuga i augusti 1800. Kommittén samman trädde i Helsingborg i oktober med stadskassör Ståhle som protokollförare. Till grund för kommitténs arbete skulle läggas ett slags enkla självdeklarationer som de skattskyldiga ålades att i förväg lämna. Magistraten lät utarbeta formulär till dessa s.k. angivningssedlar, vilka kunde hämtas hos förmannen för borgerskapets äldste. På sedlarna skulle uppges värdet av fastigheter, summan av annan förmö genhet, av fordringar och annat kapital. Uppgifterna ansågs vara lämnade »under tystnad», men vid behov kunde kommittén begära, att uppgiftslämnarna med ed skulle styrka sedlarnas riktighet. Av de deklarerade beloppen skulle sedan 11/4% erläggas. Tyvärr är protokollen och handlingarna kring uppskattningskommitténs arbete inte bevarade, vilket berövar oss möjligheten att få inblick i både själva taxeringsförfarandet och i stadsbornas förmögenhetsvillkor vid denna tid.16

Helsingborgfrån sydost år 1852. Oljemålning av L. T. Billing. Helsingborgs Stadsmuseum

Styrelse och förvaltning Under 1720- och 1730-talen hade magistraten och borgerskapets äldste hand om taxeringen inte bara till stadsskatt utan också till kronoutskylder. Den omläggning av den statliga bevillningen som påbörjades vid 1742-1743 års riksdag, fick till följd att taxeringen till kronoutskylder i fortsättningen skildes från taxeringen till stads skatt. Rådstuguprotokollen visar, att kronotaxeringen i regel förrättades under februari eller mars månad. Landshövdingen hade numera ansvaret för taxeringsarbetet, men det var först på 1770-talet som landshövdingen personligen brukade infinna sig på rådstugan vid dessa tillfällen. Tidigare befullmäktigade han oftast någon högre officer att i hans ställe leda förrättningen. I denna deltog magistraten och borgerskapets äldste och dessutom förordnade domkapitlet en prästman, vanligen stadens kyrkoherde, att närvara för att vid taxeringen till allmän bevill ning och lön- och betalningsavgift tillvarata deras intressen som lydde under ecklesiastikstaten, dvs. prästernas och skolpersonalens. Under sin vistelse i staden brukade landshövdingen eller hans fullmäktige av staden bjudas på traktering hos någon av stadens traktörer eller någon gång hos borgmästaren. De vid taxeringen uppgjorda längderna undertecknades först av magistraten och borgerskapets äld ste. Därefter sände man in dem till landshövdingeämbetet för »auktorisering». Sedan landshövdingen undertecknat dem och de återsänts till Helsingborg, kunde uppbörden av kronoutskylderna börja. När Niclas Cervin i början av år 1761 tillträdde borgmästarposten, utsågs han av landshövdingen att vara dennes ställföreträdare vid kronotaxeringen för året. Han lät då till protokollet anteckna, att de utgående kronoutskylderna i Helsingborg enligt hans mening var för låga. För sin del kunde han inte åstadkomma någon ändring därvidlag, eftersom man var bunden av »hela fyra års vanlig praxis». Under de gångna åren hade nämligen kronobevillningen satts till lägsta möjliga belopp under hänvisning till stadens ringa skatteförmåga, och detta hade »auktori serats» av landshövdingeämbetet. Vad Cervin upptäckt var alltså att Petter Pihl d.y. som borgmästare eftersträvat att konsekvent hålla kronoutskylderna nere. Detta hade underlättats av att ingen bevillningsförordning före år 1762 i lagtexten utsagt, till vilken klass de olika städerna skulle höra.17 I 1762 års bevillningsförordning placerades Helsingborg i den fjärde klassen. I mars 1765 ledde landshövding Carl Adlerfeldt själv taxeringen och trots protester från borgerskapets äldste genomdrev han kraftiga höjningar av taxeringen för en rad av de förmögnare stadsborna. Sålunda höjdes direktör Fredrik Wilhelm Cöster d. ä:s utdebitering från 24 daler smt till 150, handelsmannen Erasmus Meisners från 18 daler smt till 100 och färgaren Nils Fredrik Munthes från 8 daler smt till 50. Också andra skattskyldiga Fick vidkännas höjningar i samma stil. Adlerfeldt påpe kade, att man strikt skulle följa bevillningsförordningarna och inte bevilja någon lindring annat än i de fall, då K. M:t på särskilda skäl hade medgivit detta. Både borgerskapets äldste och de tre nyssnämnda borgarna anförde besvär hos K. M:t, 189

Perioden 1718-1809 men besvären ogillades år 1768. Den låga och skonsamma kronotaxering som man hade haft under borgmästare Pihls tid var inte längre möjlig.18 Vid sidan av riksdaler specie-myntet från år 1776 — längre fram ofta kallat riksdaler banko — utgav riksgäldskontoret efter 1789 särskilda sedlar, riksgäldssedlar. Kronan var alltid angelägen om att få sina inkomster i den bästa myntsorten, i detta fall i riksdaler banko, därför att riksgäldssedlarna ofta stod i lägre kurs. Detta vållade komplikationer både för skatteuppbörden och för skattebetalarna. 1794 års uttaxerade kronobevillning belöpte sig till 2 239 riksdaler banko, men ännu i april 1795 var över en fjärdedel obetalad. De skattskyldiga hade nämligen haft svårt att skaffa bankomynt. Stadskassör Ståhle fick då magistratens tillstånd att av tjänste folk och fattigare stadsbor ta emot kronoutskylderna i riksgäldssedlar, men med beloppet uppräknat med 18 3/4%, vilket just då var kursskillnaden. De »bättre» skattedragarna skulle dock fortfarande åläggas att betala i bankomynt. Det visade sig emellertid att ännu på hösten 1795 en rad »bättre» skattebetalare fortfarande resterade med sina kronoutskylder. De hade enligt vad de påstod, inte kunnat skaffa annat än riksgäldssedlar. Det är givet att den av kursskillnaden betingade uppräkningen av kronoutskylderna i praktiken ökade skattetrycket för de fattigare skattebetalarna, därför att riksgäldssedlarna var den myntsort som de mestadels rörde sig med. Å andra sidan kom växlingssvårigheterna att hos de »bättre» skattebetalarna väcka en känsla av att pålagorna var mera tyngande än de hade behövt vara.19

Helsingborgs stad hade av gammalt en del ekonomiska mellanhavanden med kronan. Tidigare har berättats om hur stadens krav på 12 000 daler smt, vilket stammade från 1660-talet, dels under 1600-talets senare del av borgmästare Bendt Pihl bevakades och reglerades på det sättet, att han själv erhöll Billesholms gods som pant, dels av borgmästare Petter Pihl d.y. bragtes till slutlig likvidering vid riksdagen 1746-1747 men i sådana former att staden blev lottlös. Vi har också nyss omtalat att den fordran på 5 000 daler smt som borgerskapet ansåg sig ha för militär inkvartering år 1710, avstods mot att Helsingborgs stad år 1727 befriades från att i fortsättningen erlägga den årliga kontributionen om 200 daler smt till kronan.20 I annat sammanhang har omnämnts, att guvernören Magnus Stenbock år 1710 ålade Helsingborgs invånare att lämna en försträckning på 2 000 daler smt till Kristianstad, när man i denna stad hade tvingats att betala en stor brandskatt till danskarna. Vid 1719 års riksdag utverkade Helsingborgs riksdagsfullmäktige borgmästare Henrik Sylvius en kunglig resolution som gick ut på att kristianstadsborna var skyldiga att betala tillbaka försträckningen. I Kristianstad var man inte hågad att betala ut pengarna. Man betraktade nämligen inte de 2 000 daler smt som

Styrelse och förvaltning ett lån utan som en speciell pålaga, vilken Stenbock lagt på några av de skånska städerna. När Sylvius efter återkomsten från riksdagen begav sig till Kristianstad i oktober 1719 för att lyfta pengarna, fick han därför ingenting. Förgäves begärde helsingborgarna bistånd från landshövdingeämbetet. Kristianstadsborna sökte hos K. M:t ändring i 1719 års resolution, men denna blev av K. M:t stadfäst i april 1720. En ny framställning i ärendet från Kristianstad ledde inte heller till någon ändring men förhalade utbetalningen ytterligare. Först i september 1721 fanns större delen av summan tillgänglig för lyftning och från Helsingborg sändes rådman Johan Dahlgren till Kristianstad för att hämta pengarna. Sedan hölls allmän rådstuga i Helsingborg i oktober och där utsågs fyra borgare som tillsammans med borgmäs tare Sylvius och rådman Dahlgren skulle göra upp ett förslag till fördelning på borgerskapet av de inkasserade pengarna. Man hade då 1916 daler smt att fördela. Utbetalningen av pengarna drog ut på tiden. Dahlgren behöll dem hos sig av för oss obekant anledning. År 1728 ingrep rådman Nichts von Dohren för att påskynda slutregleringen av ärendet och pengarna betalades omsider ut till de enskilda borgarna. Kvar stod emellertid oreglerade 84 daler smt, för vilka man inte fått kontanter utan i stället en inteckning i en fastighet i Kristianstad. Denna sista rest av lånet betalades först år 1730. Det bör i detta sammanhang framhållas, att helsingborgarna tack vare borgmästare Sylvius energiska bevakning fick sina peng ar tidigare än t. ex. städerna Landskrona och Ystad, som först år 1735 lyckades avsluta liknande mellanhavanden med kristianstadsborna.21 Även ett mellanhavande med grannstaden Landskrona bragtes ur världen under 1700-talet. Det var den segslitna frågan om isningspengarna, som Rutger von Ascheberg år 1684 hade ålagt Helsingborgs stad att betala som hjälp till att hålla vallgravarna kring slottet i Landskrona isfria vintertid. De skulle utgå med 30 daler smt om året. Vid 1719 års riksdag gjorde borgmästare Sylvius en framställning om att staden skulle befrias från skyldigheten att betala isningspengarna. K.M:t fann dock att landskronaborna fortfarande kunde behöva hjälp men att helsingborgar na borde få slippa att betala mera än vartannat år, till dess att Landskrona kunde »komma sig något före och till bättre tillstånd». Henrik Sylvius tog fasta på denna formulering och anhöll vid 1723 års riksdag om att Helsingborg skulle helt befrias, därför att handeln och näringarna tilltagit avsevärt i Landskrona. Han hänvisade dels till att »sällan där i orten så stark vinter är» att isning blev nödvändig, dels till att både Lund och Ystad tidigare hade blivit befriade från sina isningspengar. K. M:t gav landshövdingeämbetet i uppdrag att undersöka ärendet och kunde först år 1728 fatta sitt beslut. Isningspengar skulle betalas av helsingborgarna enligt 1719 års resolution.22 Under hela 1720-talet hade inga isningspengar blivit betalda från Helsingborg men i december 1729 krävde magistraten i Landskrona att få 150 daler smt, utgörande isningspengar enligt 1719 års resolution för tiden 1719—1729. Stadens

Perioden 1718-1809 kassakista var tom, man försökte att genom lån från olika håll skrapa hop summan men lyckades inte. Ett år senare kom ett nytt krav från Landskrona, gällande inte mindre än 960 daler smt. Nu ville man inte bara ha betalt för åren 1719-1729 utan också för en del år efter 1685, då helsingborgarna njutit befrielse eller nedsättning av avgiften. Borgmästare Sylvius representerade också denna gång Helsingborg vid den riksdag som hölls i början av år 1731. När han i april detta år begärde att få sina riksdagspengar höjda med 200 daler smt, ställde borgerskapets äldste som villkor att han hos K. M:t skulle utverka befrielse för staden från isningspengarna. Han lyckades inte bringa ärendet så långt vid riksdagen, men efter en ny stockholmsresa i början av år 1732 kunde han komma hem med en kunglig resolution, daterad den 9 maj 1732, i vilken först och främst landskronabornas krav på 960 daler smt helt kasserades. Det fastslogs också att Landskrona stad, »så länge freden med Guds hjälp varar och ingen årlig isning sker» borde kunna undvara isnings pengarna. I krigstider skulle de däremot utgå enligt 1719 års resolution. Dock, framhölls det, vore 15 daler smt om året inte till mycken hjälp »när ofred infölle», och därför borde Helsingborgs stad göra årliga inbetalningar till en »redovisningskassa» där pengarna skulle stå »oförryckte», tills de behövdes. Borgerskapet god tog denna lösning på allmän rådstuga.23 Under de följande åren betalades ingenting från Helsingborg, förrän en påmin nelse kom från Landskrona i slutet av år 1734. Borgerskapets äldste tvekade om man skulle betala något. Efter studium av 1732 års resolution ansåg man sig kunna tolka denna så, att betalningar skulle göras bara »när oundgängeligen så omtränger vid infallande stark vinter». Magistraten i Landskrona delade inte denna uppfatt ning och hänsköt hela frågan till landshövdingeämbetets prövning och fick därige nom bekräftelse på helsingborgarnas skyldighet att betala. I fortsättningen betala de man 15 daler smt per år i klumpsummor — för åren 1730-1734, 1735-1738, 1739-1742 och 1743-1745.24 Vid riksdagen 1760-1762 gjorde helsingborgarna ett nytt försök att bli kvitt isningspengarna men K. M:t beslöt år 1763 att pålagan alltjämt borde utgå. Det slutliga avgörandet kom först vid 1765-1766 års riksdag, då riksdagsfullmäktigen Niclas Cervin gjorde en ny framställning i saken. Sekreta defensionsdeputationen lät utreda ärendet och det framkom då bl. a. att ingen isning hade gjorts i Lands krona under många års tid. Dessutom ansågs kronans eget manskap kunna sköta isningen i krigstider, sedan fästningen börjat utbyggas under 1750-talet, och om något bistånd från annat håll likväl skulle behövas, borde detta lämnas av alla Skånes städer, inte bara av Helsingborg. Därför föreslog deputationen att Helsing borgs stad skulle befrias från skyldigheten att betala isningspengar. K. M:t anslöt sig till denna ståndpunkt och fattade sitt beslut den 1 juli 1765. I augusti föredrogs den kungliga resolutionen på rådstugan i Helsingborg. Därmed hade äntligen en orsak till många misshälligheter mellan de båda grannstäderna försvunnit.25 192

Styrelse och förvaltning Slutligen bör omtalas en utgift av helt annat slag som på förslag från högre ort diskuterades i Helsingborg år 1807. Med konungens samtycke och stöd från ridderskapet och adeln framlades detta år ett förslag att ett »äreminne» borde resas över guvernör Magnus Stenbock och den svenska segern vid Helsingborg år 1710. En insamling för detta ändamål borde göras, och om det blev några pengar över, skulle dessa tillfalla en stiftelse för inrättande av ett krigsmanshus. Både minnes märket och krigsmanshuset skulle upprättas i Helsingborg. I april 1807 diskutera de borgerskapets äldste projektet och de var villiga att under tre års tid anslå en summa ur stadskassan om tillsammans 600 riksdaler banko. De tänkte sig också att listor för frivillig teckning av bidrag skulle sändas runt i staden. Borgmästare Carl Gustaf Ekerholm åtog sig att sända ut listorna och magistratsledamöterna tecknade sig genast för 216 riksdaler. En allmän rådstuga hölls i maj för att borgerskapet i gemen skulle få ta ställning i saken. Då hade subskriptionen av bidrag redan givit 1410 riksdaler. Bland borgerskapet höjdes röster för att några pengar ur stadskas san inte längre var erforderliga, men sedan borgerskapets äldstes förslag om anslag blivit uppläst, var det bara en borgare som var emot bidragen ur stadskassan. • »Övriga borgerskapet gav dels med stillatigande, dels ock med yttrande dess bifall till vad lovliga äldste i detta ärende framställt». I januari 1808 uttalade K.M:t sitt nådiga välbehag över borgerskapets offervillighet för denna sak. Varken något »äreminne» eller något krigsmanshus kom emellertid till stånd denna gång. 1808-1809 års krig omintetgjorde alla planer på att fullfölja insamlingen. Först år 1901 restes en staty till minnet av Magnus Stenbock i Helsingborg.26

1. Band IV:2 s. 238 ff. 2. Rådst. prot. 1727 25.9. St. skr. och besvär, Helsingborg 1719 p. 5, RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1719 30.6 p. 5, 1724 7.1 p. 3, 1727 22.8, RA. Utskottshandlingar vol. R 2475, 1727 16.6, RA. 3. Modée 1:69, 147, 383, 666. Rådst. prot. 1719 15.8, 5.9, 1720 12.3. 4. Modée 1:68, 146, 383, 665. Alla i det följan de åberopade räkenskaper och längder finns i Kronoräkenskaper, allm. serie, och Bevillningstaxeringslängder, HSA:RM. 5. Modée 1:146 f„ 383, 665 f. 6. Modée 1:70 ff., 106 f„ 534 ff., 11:1472 f. 7. Modée 1:743 f. 8. Modée 11:904, 943, 1115. Mag. prot. 1731 6.10, 1732 15.1, 1733 2.4, 1734 19.3. Landshöv ding Cronman till K.M:t 1733 16.2, RA. 9. Modée 11:1154, 1472 f„ 1557. 10. N. Herlitz, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet (Sthm 1924) s. 38. Modée 111:2029,

13 —Helsingborgs historia V: 2

2134 ff., 2461 ff., V:3192ff., VI:4013ff„ VII: 5171 ff., VIII:212 ff., IX:161ff., X:42ff., XI: 613 f., XIII:412 f., XIV:338ff„ XV:196ff. 11. Modée II: 1244 f. Mag. prot. 1735 19.12. Rådst. prot. 1764 6.8. 12. Modée V:3183ff., 3202, X:46f. Rådst. prot. 1772 3.10, 1773 17.2, 1774 24.9, 1778 30.3. Mag. prot. 1800 21.7. 13. Modée VIII: 102 ff., XI:614f. Rådst. prot. 1779 10.4, 12.6. 14. Modée XIV:389. 15. Rådst. prot. 1809 30.1, 27.2, 20.3. 16. Mag. prot. 1800 18.8, 23.8, 30.8, 1.9, 20.9, 13.10, 1801 6.6, 31.10, 18.11, 21.11, 1802 18.1, 13.3, 8.12, 27.12. Rådhusrättsprot. 1800 16.8. 17. Rådst. prot. 1761 7.3, 16.3, 17.3. 18. Rådst. prot. 1765 7.3. Kammarkollegium och statskontoret till K.M:t 1767 26.5, RA. Inr. civilexp. reg. 1768 17.1, RA. 19. Rådst. prot. 1794 11.4, 26.5, 23.6, 4.8. 20. Band IV: 2 s. 258 ff. S. 30f.

*93

Perioden 1718-1809 21. Band IV:2 s. 265ff. K. Enghoff, Kristian stad 1614-1914 (Lund 1914) s. 241. Rådst. prot. 1719 12.10, 1720 22.2, 23.5, 18.7, 1721 18.9, 6.10, 1722 1.12, 1723 29.6, 17.7, 1724 15.8, 1726 19.5, 1728 23.3, 30.10. Mag. prot. 1729 9.10, 1730 9.5, 15.6, 27.8. Kopiebok 1719 11.11, 1720 14.1, 6.2, 26.2. St. skr. och besvär, Helsingborg 1719 p. 4, RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1719 30.6 p. 4, Kristianstad 1720 13.4, 8.9, Landskrona 1735 2.4, RA. 22. Band IV:2 s. 254 ff. St. skr. och besvär, Helsingborg 1719 p. 2, RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1719 30.6 p. 2, 1724 7.1 p. 5,

194

1728 15.2 p. 2, RA. 23. Mag. prot. 17294.12, 9.12, 1730 21.1, 2.12, 1731 12.4, 1732 14.2, 15.6, 1.7. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1732 9.5 p. 1, RA. 24. Mag. prot. 1734 25.1 1, 21.12, 1735 17.1, 28.2, 17.3, 14.4, 14.6, 19.7, 1739 4.4, 1742 27.11, 1743 9.2, 1746 26.2. 25. Rådst. prot. 1764 17.11, 1765 19.8. Utskottshandlingar vol. R 3 312, 1765 4.3, 20.5, RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1765 1.7, RA. 26. Mag. prot. 1807 14.4, 20.4, 9.5, 1808 25.1.

BÅTSMANSHÅLL, INKVARTERING OCH ÖVRIGA MILITÄRA PÅLAGOR

.LLTSEDAN ÅR 1686 hade Helsingborg skyldighet att åt kronan hålla sex ordinarie båtsmän i fredstid och i händelse av krig en »fördubbling» om ytterligare sex. Manskapet ställdes upp »in natura» och de skulle enligt en utrustningslista från år 1690 i fred, när de var hemma, varje år få ett par skor, ett par strumpor och en skjorta. I årslön skulle de ha 8 daler smt samt husrum i hemstaden eller pengar till hushyra. Vid krigstjänstgöring övertog kronan utgifterna för kost och logi men hemstaden skulle då bestå dem årligen ytterligare ett par skor, ett par strumpor och en skjorta samt en blå »klädning» av kläde, en blå mössa eller »skotthatt» och en hängmatta. Under det stora nordiska kriget var Helsingborgs alla tolv båtsmän i tjänst. De ingick i det kompani som båtsmännen från det skånska guvernementet utgjorde och kommenderades av dåvarande kaptenen, så småningom kommendören Wil helm Gvllenskepp, sedermera ägare till Pålsjö gård. Under åren 1714-1718 gällde ett avtal mellan staden och Gyllenskepp, enligt vilket han stod för anskaffningen av den föreskrivna utrustningen åt manskapet mot att staden årligen till honom betalade 22 daler smt per man. Vid behov kallades också s. k. enrollerat manskap i tjänst. Det var sjövant folk hemmahörande i Helsingborg, över vilket magistraten hade skyldighet att föra särskilda rullor. Både enrolleringen och båtsmännen tjänstgjorde under Gyllenskepps befäl vid flottan fram till fredsslutet år 1721.1 Vid 1720 års riksdag begärde Helsingborg liksom många andra städer lindring av båtsmanshållet. Vid riksdagen gjordes också en omfördelning av bördan på alla rikets städer och den nya ordningen stadfästes av K. M:t den 20 november 1720. För Helsingborgs del innebar denna inte en lindring utan tvärtom en ökning av båtsmanshållet. I fortsättningen skulle man nämligen hålla åtta ordinarie båtsmän och i krigstid genom fördubbling ytterligare åtta. Bortsett från smärre jämkningar kom denna ordning att utgöra grunden för städernas båtsmanshåll till långt in på 1800-talet.2 Den första mönstringen av stadens båtsmän enligt den nya ordningen hölls i februari 1721. Då mönstrades också det enrollerade manskapet från Helsingborg,

J95

Perioden 1718-1809 Landskrona, Råå fiskläge samt Brunnby och Väsby socknar. Fördubblingen med räknad skulle alltså Helsingborgs stad vid detta tillfälle ställa upp sexton båtsmän i kompletta munderingar och med rullor över dem utskrivna. Sedan avtalet med Gyllenskepp utlöpt, var det borgerskapets äldstes uppgift att sörja för uppbörden av den båtsmansskatt som borgerskapet betalade särskilt för båtsmanshållet, och att anskaffa utrustning åt manskapet. I den rådande dyrtiden behövdes åtskilligt med pengar. En räkenskapsuppgift från år 1721 visar, att enbart två båtsmän det året kostade staden 201 daler smt i lön, mundering, traktamente och skjuts till Kristian stad, där de skulle tas emot av sitt befäl. Liksom tidigare var staden för uppbörden av båtsmansskatten indelad i fyra rotar — bildade genom att man kluvit de gamla Norra och Södra rotarna — och inom varje rote ansvarade två förmän för att pengarna samlades in och att två ordinarie båtsmän — och i förekommande fall två fördubblingskarlar — uppställdes för roten.3 Tyngden av båtsmanshållet minskades genom att riket fick fred med Ryssland år 1721. I april 1722 hade magistraten från amiralitetskollegium fått bekräftelse på att staden kunde avskeda sitt fördubblingsmanskap, om man så önskade. Under riksdagarna på 1720-, 1730- och 1740-talen tog Helsingborgs riksdagsfullmäktige gång efter annan upp frågan om att staden på något sätt borde få lindring i båtsmanshållet. Redan år 1723 förklarade K. M:t att kronan inte kunde tillåta någon minskning av det totala antalet båtsmän som städerna i riket var skyldiga att hålla — 879 stycken — men att det stod enskilda städer fritt att inom borgarståndet söka åstadkomma en omfördelning. Om Helsingborg skulle kunna få någon lind ring, måste alltså någon annan stad åta sig att hålla flera båtsmän. Därmed blev frågan låst för lång tid framåt.4 Fr. o. m. år 1722 ställde alltså Helsingborg upp åtta ordinarie båtsmän i fredstid. De tjänstgjorde i skiftande uppgifter. Ett par år i början av 1720-talet skötte de vakthållningen vid några pråmar som kronan hade liggande i Landskrona. Längre fram kommenderades de till tjänst ombord på de örlogsskepp som från Göteborg konvojerade svenska fartyg destinerade till Spanien och Portugal. Under 1730-talet tjänstgjorde många av dem under längre tid i sträck som »årstjänare» vid örlogsstationen i Karlskrona.5 Borgerskapets äldste ansvarade fortfarande för rekrytering och utrustning av båtsmännen och ofta utsåg de en av sina ledamöter eller någon annan lämplig borgare till »förman för stadsbåtsmännen». Uppbörden av båtsmansskatten kunde under ett år variera mellan 130 och 400 daler smt, allt efter behovet. Särskilda räkenskaper fördes över denna skatt och de reviderades av borgerskapets äldste. En del sådana båtsmansräkenskaper är bevarade. Av dem framgår att uppbörden t.o.m. år 1735 sköttes inom de förut nämnda fyra båtsmansrotarna, men år 1736 lade man om roteindelningen genom klyvning av rotarna, så att man fick åtta stycken, en för varje båtsman. De fyra äldre rotarna hade haft namn efter väder-

■96

Styrelse och förvaltning strecken: Södra, Norra, Östra och Västra roten. Efter nyindelningen fick man följande rotar: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

Södra roten Bergsroten Strömroten Norra roten Östra roten Kullaroten Strandroten Västra roten

omfattande fastigheterna nr 1-16 » » » 17—31 » » » 32—46 » » » 47—62 » » » 63—73 » » » 74—88 » » » 89—104 »

» 105-128.

Fastighetsnumren hänför sig till den numrering som gjordes år 1734 och sedan reviderades i samband med upprättandet av 1787 års stadskarta.6 Båtsmännen mönstrades årligen av kommendör Gyllenskepp på rådstugan i närvaro av magistraten och borgerskapets äldste. Vid vakanser skulle nya anställas, och sedan de godkänts av Gyllenskepp fick de 6 daler smt i värvningspengar. I samband med antagningen förklarades var och en »tagen i K. M:ts och stadens hägn och beskydd». Förutom med den förut uppräknade utrustningen skulle båtsmännen numera också förses med en rya. När munderingen inte användes, förvarades den på rådhuset. Från kronans sida höll man strängt på att båtsmännen skulle erhålla sin utrustning »in natura». Staden fick inte ge dem pengar att själva skaffa sig persedlarna. Deras årslön hade stigit till 12 daler smt.7 Inför 1741-1743 års krig beslöt regeringen redan i februari 1741 att krigsrusta örlogsflottan. Följaktligen mönstrades i mars Helsingborgs åtta ordinarie båtsmän av Wilhelm Gyllenskepp. Det var den sista mönstringen han ledde. I juni 1741 kom order att också fördubblingen skulle sättas upp. Samtidigt kallades allt enrollerat manskap i tjänst och amiralitetskollegium påbjöd att en fjärdedel av alla kofferdiskeppsbesättningar skulle sändas till tjänstgöring vid flottan. Det tiotal avskedade båtsmän och enrolleringsmän som vistades i Helsingborg fick order att inställa sig i Malmö för mönstring. Följaktligen hade borgerskapets äldste svårt att finna lämp ligt folk som kunde antas till fördubblingsbåtsmän. Totalkostnaden för att anskaffa och utrusta dem uppskattades till 477 daler smt. Två f. d. båtsmän sändes till Kullabygden för att där försöka värva sjövant folk i byarna. Aktionen lyckades, så att samtliga åtta fördubblingsbåtsmän i juli kunde ställas upp fullt munderade. Efter mönstringen, som sköttes av en kaptenlöjtnant, fick de proviant för en dag och skjutsades i två vagnar till Åstorp för att över Kristianstad resa vidare till Karlskrona.8 Genom dödsfall, sjukdom och rymningar uppstod under krigsåren bland båts männen vakanser som måste fyllas. År 1742 kostade därför båtsmanshållet hel*97

Perioden 1718-1809 singborgarna inte mindre än 700 daler smt. Ären 1741 och 1742 sköttes uppbör den av båtsmansskatten enligt den äldre ordningen, så att en borgare skötte den i Norra roten och en i Södra roten - man föll alltså tillbaka på stadens ursprungliga indelning i två rotar med gräns mellan dem vid Norra Kyrkogatan. 1743 års båtsmansskatt uppbars däremot enligt den år 1735 införda ordningen med åtta rotar och en förman för varje rote. I början av år 1743 var antalet vakanser bland båtsmännen åter stort. Staden ålades i januari att sända sex båtsmän till Landskro na för att tjänstgöra där. Förgäves försökte man pruta ned antalet till fyra under hänvisning till rekryteringssvårigheter. I juni 1743 slöts fred i Åbo med Ryssland och en månad senare fick magistraten meddelande om att K. M:t tillät att nyrekry tering av ordinarie båtsmän och fördubblingsmanskap Fick anstå tills vidare.9 Alla förhoppningar om omedelbara lättnader i båtsmanshållet kom emellertid på skam, därför att Sveriges förhållande till Danmark-Norge kraftigt försämrades efter fredsslutet. På eftersommaren 1743 räknade man med att krig kunde bryta ut. I slutet av augusti anlände en befallning till Helsingborg att samtliga hemmava rande båtsmän omedelbart skulle sändas till Karlskrona. Magistraten fann emeller tid att manskapet ännu inte hade hunnit återvända hem efter fredsslutet. Snart visade det sig dock att sex vakanser uppstått och att de måste fyllas. Magistraten måste sålunda ålägga sex av de åtta rotarna att var och en sätta upp en ny båtsman och att sammanskjuta de behövliga pengarna. Ett par rullor visar hur man lyckats. En rulla över samtliga båtsmän omtalar att inte mindre än fyra av de åtta ordinarie båtsmännen hade stannat kvar för årstjänst i Karlskrona. Det förtjänar också framhållas, att samtliga i tjänst varande båtsmän enligt denna rulla hade antagits i januari eller februari 1743. Ingen hade längre tjänstetid. Omsättningen bland båtsmännen har m.a.o. varit snabb. Den andra rullan — från januari 1744 — omtalar att man försökt fylla vakanserna efter de sex båtsmännen — men en av de nyrekryterade satt i arrest i Malmö, en hade redan rymt och en hade rekryterats felaktigt, därför han stod uppförd i artilleriets rullor.10 Under krigsåren hade magistraten låtit en av sina ledamöter, rådman Johan Dahlgren, ha överinseende över båtsmansskatten och utbetalningarna till båts männen. Efter fredsslutet tillerkändes han 40 daler smt i arvode för sitt »redogö rande för stadsbåtsmansutredningen». Under de följande åren synes man inte längre ha skött uppbörden inom de åtta båtsmansrotarna utan borgerskapets äldste tillämpade enklare former. En borgare utsågs år 1744 till kassör för »stadsbåtsmansutredningskassan» och de äldstes förman fick i uppdrag att med biträde av två ledamöter anskaffa utredningspersedlar åt båtsmännen. Årligen uppsattes bara de åtta ordinarie båtsmännen. De mönstrades på våren och sändes i början av somma ren till sin tjänstgöring vid flottan. Under åren 1745 och 1746 behövde man inte uttaxera mera än 160 daler smt om året i båtsmansskatt.11 Båtsmansskatten steg plötsligt år 1747. Orsaken till detta var att Sveriges position

Styrelse och förvaltning under det pågående österrikiska successions kriget (1740-1748) föreföll bli mera utsatt. Danskarna gjorde krigsförberedelser och ryska truppsamlingar mot Preus sen uppfattades som ett hot också mot Sverige. På våren 1747 utrustades Helsing borgs åtta ordinarie båtsmän för inte mindre än 400 daler smt. I juni månad anlände så order om att fördubblingen skulle sättas upp och för det ändamålet måste 800 daler smt uttaxeras. För uppbörden nyttjade man åter den indelning i rotar som gjorts 1735. I augusti, då den värsta spänningen hade dragit över, meddelade landshövdingeämbetet att det kunde anstå med rekryteringen av för dubblingen till följande år. Förvaringen av de anskaffade persedlarna på rådhuset ansågs inte betryggande utan en borgare i varje rote fick i uppdrag att ta vård om dem och skydda dem mot mal och fukt. Slutligen meddelade amiralitetskollegium att fördubblingsmanskapet skulle vara komplett i mars 1748. Rekryteringen gick mycket trögt, så att man vid mönstring i januari kunde förutom de åtta ordinarie båtsmännen ställa upp bara fyra fördubblingskarlar.12 Detta var sista gången på flera decennier som man i Helsingborg betungades med fördubblingsmanskap, och det var också sista gången under en lång tid som man ställde upp båtsmän »in natura». I september 1748 kunde nämligen borgmäs tare Petter Pihl för borgerskapet läsa upp en skrivelse från amiralitetskollegium, daterad den 19 maj 1748. K. M:t hade beslutat en total omläggning av städernas båtsmanshåll. När det i tjänst varande manskapet hade avgått, skulle för varje ledigblivet båtsmansnummer till kronan årligen betalas 30 daler smt. För dessa pengar ämnade kronan i stället öka enrolleringen vid flottan. När borgerskapet hört brevets innehåll, uttalade man sin »fägnad» över K. M:ts beslut och över att ha blivit befriade från besväret med båtsmanshållet »in natura» samt »större kostna der därtill».13 Båtsmanshållet var alltså i fortsättningen en kontant pålaga, en skatt, som bor gerskapet betalade till kronan. Det tog någon tid innan stadens båtsmän lämnade sin tjänst. En räkenskap från år 1749 visar att sex ordinarie och en fördubblingsbåtsman då ännu var i tjänst, men en av de ordinarie fick inte full årslön vilket kan tyda på att han avgått under året. Ett magistratsprotokoll från år 1750 omtalar att bara fem av de ordinarie båtsmännen det året var i tjänst. För de tre övriga betalades vakansavgift. I november 1750 beslöt man att sälja munderingarna för de vakanta båtsmansnumren till någon annan stad som kunde behöva dem. Kronoräkenskaper för åren 1752-1755 är inte bevarade. 1756 års kronoräkenskaper visar, att man då betalade 240 daler smt i båtsmansvakansavgifter, dvs. samtliga ordinarie båtsmän hade lämnat sin tjänst i början av 1750-talet.14 Från Helsingborgs sida inriktade man sig efter några år på att söka utverka en minskning i det antal båtsmän som man skulle betala vakansavgifter för. Framställ ningar i det syftet gjordes vid riksdagarna 1760-1762, 1765-1766, 1771-1772 och 1778-1779, men någon »skälig jämkning» kom aldrig till stånd. Det förelåg visser

J99

Perioden 1718-1809 ligen snart ett utkast till omfördelning av antalet båtsmän mellan de skånska städerna inbördes men ingenting blev gjort, utan in på 1830-talet var Helsingborg ålagt att betala för åtta ordinarie båtsmän.15 Båtsmansvakansavgifterna uträknades och fastställdes av amiralitetskollegium $>/1 y //a/si'/ahr.

• f. f C V?Tx

VT--- Vi -C •:?>: /{

/'/‘//s ssr

;//, .'*>> 4 ' r.'

fjf >

rr ?/*

/&&

•">

fM-f

%rJ?e H f

/V>

-- a / £ i

Htz?\

f i? t '&//#

rw*, <■ / .

't Af

?*♦ >'•

■*/ f t

? /..T

/i»

>■ >'**'.■

///**

.4v? *s>-eW

-o/

W/*

$** /7d

/ ~ />

/ /V r/r

fvi/-

Ritning och beskrivning av en båtsmansklädnad år 1779. Jackan skulle vara mörkblå med gult foder, stofferad i alla kanter och med gul klädesinfattning i alla sömmar. Till den bars mörkblå tröja, fodrad med väv och med gul klädesinfattning i sömmarna, samt en rundhatt, kantad med svart band, brättet uppfällt på ena sidan och kring kullen ett gult band eller en yllegalon. Byxorna skulle också vara mörkblå. Kristianstads stads arkiv, Landsarkivet, Lund.

som också kontrollerade uppbörden av dem. År 1779 förordnade K. M:t att va kansavgifterna fr. o. m. år 1778 skulle beräknas med ledning av priserna på be klädnadspersedlar enligt årets markegångstaxa. Då man dessutom vid denna tid punkt hade övergått till riksdaler specie-myntet, omräknades den gamla grundav giften på 30 daler smt till riksdaler, men den sattes inte till 5 riksdaler specie, vilket hade varit korrekt enligt gällande kurs, utan till 7 riksdaler 24 skilling, vilket innebar en uppräkning med 50%. Detta utlöste protester inte bara från Helsing200

Styrelse och förvaltning borg utan också från andra städer och slutligen anhöll en rad städer hos K. M:t om befrielse från förhöjningen. K. M:t avslog detta i juni 1780. Återstod sålunda för borgerskapet bara att betala den förhöjda vakansavgiften. Som en följd av denna tvist gjorde landshövdingeämbetet i april 1781 en principiell förklaring angående båtsmanshållet. Detta kunde fortfarande fullgöras »in natura» eller genom att man betalade vakansavgift. Amiralitetskollegium kunde emellertid inte godtaga mer än högst 30 vakanser per 100 båtsmän. Den stad som ville uppställa båtsmän »in natura» skulle ha dem mönstringsklara i maj månad. Magistraten och borgerska pets äldste i Helsingborg var dock ense om att man också i fortsättningen önskade betala vakansavgifter. I en resolution den 2 maj 1781 fastställde landshövdingeäm betet stadens rätt att tills vidare betala vakansavgifter för samtliga sina åtta båts män.16 År 1788 förklarade Gustav III krig mot Ryssland utan att de svenska krigsförbe redelserna hade hunnit bli slutförda. Helsingborgarna fick i slutet av maj 1788 oväntat en befallning att de skulle »in natura» uppställa åtta ordinarie båtsmän, och snart kom också order att de redan den 14 juni skulle vara färdiga att bege sig till Karlskrona. Överraskningen över dessa befallningar måste ha blivit stor i Helsing borg. Det var fyrtio år sedan man senast ställde upp båtsmän. Borgerskapets äldstes förman Isaac Béen d.ä. gjorde en energisk insats och lyckades redan efter tre dagar värva fem båtsmän - därav en dansk! Uppbördsmöte för en i hast uttaxerad båtsmansskatt utlystes. Flera båtsmän antogs så att manskapet på utsatt tid kunde avmarschera. Då hade man också avtalat med två reservkarlar för eventuella vakanser. Den snabba utrustningen hade blivit möjlig genom att Béen själv förskotterade de 250 riksdaler som båtsmansskatten belöpte sig till.17 Fjorton dagar senare kom en ny befallning om att också fördubblingsmanskapet skulle sättas upp. Nu befann sig staden i ett verkligt trångmål. Stadskassan förfo gade över bara 46 riksdaler specie i kontanta medel. Borgerskapets äldste ämnade allra först begära befrielse från fördubblingen och satte upp en så amper inlaga, att magistraten allvarligt måste varna för följderna, om den sändes iväg. Inlagan omarbetades och uttrycken mildrades, men magistraten tillrådde fortfarande Isaac Béen och de äldste att avstå från protesterna för att inte ådraga sig ansvar för »efterlåtenhet och brist i deras nödvändiga åligganden». I stället borde enligt den tidigare praktiserade indelningen i åtta rotar varje rote åläggas att uppsätta en båtsman och till sin förman erlägga den ytterligare båtsmansskatt, som nödvän digtvis måste uttaxeras. De som var hågade att bli anställda som fördubblingskarlar, skulle anmäla sig i Isaac Béens bostad. Skulle deras antal inte räcka till, borde borgerskapets äldste tillsammans med stadskassören gå igenom mantalslängden och fastighetslängden för att finna personer som inte hade rätt att vistas i staden eller eljest var »onyttiga och odugliga», och försöka övertala dem att bli båtsmän. Detta resulterade i att fem personer — »i staden vistande löst folk» - tillsades att 201

Perioden 1718-1809 antingen omedelbart söka burskap eller bli båtsmän. Två ansökte omedelbart om burskap, en bestämde sig för att flytta till Stockholm och de två återstående var tveksamma. De tillsades att bestämma sig inom åtta dagar »så kärt dem är att undgå obehagliga följder». Beskedet dröjde och magistraten utverkade då en resolution från landshövdingeämbetet om att båda var förfallna till båtsmanstjänst. Pengar till denna rekrytering fick man dels genom att säga upp lån som lämnats ur stadskas san, dels genom att låna 250 riksdaler specie av en kvinnlig myndling till direktör Fredrik Wilhelm Cöster d.ä., dels genom att driva in restantier av tidigare båtsmansskatter och dels genom att uttaxera återstoden som ny båtsmansskatt på borgerskapet.18 I september 1790 slöts fred med Ryssland och en månad senare var de åtta ordinarie båtsmännen tillbaka i Helsingborg. En del av deras lön resterade men från denna skulle dras kostnader för saknade eller bortslarvade persedlar, och om allt detta skulle amiralitetskollegium göra utredningar. Det drog ut på tiden, och när borgerskapets äldste också ville göra avdrag på lönerna för persedlar som kronan lämnat ut i förskott, fattade båtsmännen humör och uppträdde hotfullt mot förmannen för de äldste. Magistraten fick försöka lugna ner dem med allvarli ga föreställningar och varningar. Småningom kom också fördubblingsmanskapet hem, så att stadskassören omsider kunde göra slutavräkning för allt manskapet i slutet av året. Samtliga båtsmän avtackades i december 1790.19 Under år 1790 vållade båtsmanshållet helsingborgarna en oväntad utgift. I början av året hade nämligen amiralitetskollegium blivit färdigt med sin uträkning av båtsmansvakansavgifterna för år 1788. Därvid hade Helsingborgs stad ålagts att betala vakansavgifter för månaderna januari-maj 1788, dvs. för tiden fram till rekryteringen av båtsmän »in natura». Borgerskapets äldste menade att man helt borde slippa vakansavgifter för år 1788, då man ju hade uppställt både ordinarie båtsmän och fördubblingsmanskap. Magistraten däremot ansåg att man inte kunde komma från att betala avgifterna, men de äldste anhöll på egen hand utan magi stratens vetskap hos landshövdingeämbetet om befrielse från avgifterna. Fram ställningen avslogs. I stället ålades staden att betala avgifterna inom två veckor. Det gällde i allt 43 riksdaler specie, som omedelbart måste uttaxeras på borgerskapet.20 Efter krigsslutet återgick man till den tidigare ordningen att städerna fick möj lighet att betala båtsmansvakansavgifter — för Helsingborgs del för åtta båtsmän. Avgifternas storlek bestämdes numera av generalsjömilitiekontoret. För att slippa bli överraskade av krav på båtsmän »in natura» på det sätt som skett år 1788, föreslog borgerskapets äldste år 1792, att stadens dragare i sådant fall skulle vara skyldiga att ta tjänst som båtsmän. Förslaget blev snabbt inaktuellt genom en framställning som borgarståndet gjorde till K. M:t vid 1792 års riksdag. Den gick ut på att rikets städer skulle befrias från skyldigheten att hålla båtsmän »in natura». I stället skulle för varje ordinarie båtsman till kronan betalas 10 riksdaler specie och 202

Styrelse och förvaltning dessutom under krig lika mycket för varje fördubblingskarl. K. M:t beviljade detta att gälla under 25 år fr. o. m. år 1792. Med en viss förhöjning av avgiften förläng des denna ordning år 1816 för ytterligare tio år och år 1824 på obestämd tid.21 K. M:ts beslut blev känt i Helsingborg i juli 1792. Stadskassör Kempe föreslog då att den uttaxerade båtsmansvakansavgiften skulle minskas från 150 riksdaler spe cie per år till 83 riksdaler 16 skilling specie. Stadskassören skulle i fortsättningen utdebitera den på borgerskapet med ledning av hålltalen och uppbära den till sammans med övriga kronoutskylder. Därmed kom båtsmansavgiften att bli en stående statlig pålaga. Fr. o. m. år 1811 utdebiterades inte längre båtsmansavgiften särskilt, utan pengarna togs ur stadskassans kontanta behållning. Några särskilda bestyr var inte längre förknippade med den. Borgerskapets äldste, som i mer än hundra år ända sedan 1680-talet haft ansvaret för uppbörd av båtsmansskatt och utrustning av båtsmän, befriades från detta uppdrag.22 Under 1808-1809 års krig lämnade Helsingborg liksom övriga skånska städer extra bidrag till provinsens kustförsvar. I mars 1808 påbjöd K. M:t att ett lantvärn på 30 000 man skulle uppsättas. Ogifta män mellan 19 och 25 år skulle kunna utskrivas till krigstjänst. I Skåne skulle fem bataljoner på omkring 2 600 man sättas upp. Större delen av dem kom att tjänstgöra på kanonslupar som var stationerade längs kusterna. Det skånska lantvärnet stod under befäl av generalguvernör Johan Christopher Toll. Rekryteringen till lantvärnet skedde i Helsingborg under augusti 1808. En rulla över mönstringen är bevarad och den upptar i allt 27 ynglingar i åldern 19-25 år, av vilka 16 stycken blev uttagna till tjänst som lantvärnsmän. Vid deras namn har noterats »avgick den 22 augusti». En av de i rullan upptagna var redan anställd som underofficer i lantvärnet och en ansågs böra tjänstgöra som fältapotekare. Ytterli gare en kontingent lantvärnsmän har mönstrats och avsänts, men rullan över dem är inte bevarad. Utrustningsräkenskaper över Helsingborgs lantvärnsmän upptar nämligen persedlar åt 34 man i allt. Landshövdingeämbetet förklarade i ett cirku lär i oktober 1808 att länet i princip skulle bekosta utrustningen av de därifrån utgående lantvärnsmännen. I anledning härav hölls allmän rådstuga den 24 okto ber i Helsingborg för att dryfta hur man efter »billighet och rättvisa» skulle kunna lämna sitt bidrag. Eftersom både landsbygden och länets övriga städer skulle stå för sin del av kostnaderna, ansåg man att Helsingborgs andel lämpligen borde be stämmas gentemot övriga städer med utgångspunkt i att staden av ålder hållit åtta båtsmän åt kronan, och gentemot landsbygden med ledning av att stadens jord areal kunde anses motsvara tio hela hemman. Dessa beräkningsgrunder skulle ha varit mycket fördelaktiga för Helsingborg, men landshövdingeämbetet ålade sta den den 7 november att själv bekosta utredningen av samtliga lantvärnsmän som utskrivits där, alltså av 34 stycken.23 Varje lantvärnsmän skulle munderas med en ljusgrå vadmalsuniform med blå 203

Perioden 1718-1809 krage, hatt, vantar, halsduk, 2 skjortor, 2 par yllestrumpor och ett par skor. Detta bekostades till stor del genom att en frivillig penninginsamling som startats på landshövdingeämbetet befallning, gjordes i staden, så att tyg, läder m.m. kunde inköpas och arbetslöner betalas till stadens hantverkare. I allt insamlades 209 riksdaler 16 skilling banko. Dessutom skänkte assessor Fredrik Wilhelm Cöster d. y. en studsare och handelsman Peter Möller tio gevär. Möller bekostade också uni former till två lantvärnsmän som varit anställda hos honom. Stadens husägare åtog sig att fylla ut vad som behövdes därutöver i penningväg genom utdebitering efter fastighetsvärdena på det sätt borgerskapets äldste och husägarnas deputerade beslöt. Allt som allt kom lantvärnets beklädnad att kosta helsingborgarna 684 riksdaler banko. Gevär till de lantvärnsmän som inte på annat sätt blivit beväpnade, anskaffade kronan genom inköp i England. Alla bestyr med utrustningen av lantvärnsmännen sköttes av en på den allmänna rådstugan i oktober utsedd kom mitté på nio ledamöter, valda inte bara bland borgerskapet utan också bland husägarna utan burskap. Av hänsyn till uniformstillverkningen invaldes i denna kommitté bl. a. åldermännen för skomakare-, skräddare- och hattmakareämbete na.24 För att stärka rikets kustförsvar begärde K. M:t i maj 1808 att rikets städer skulle bygga eller anskaffa kanonslupar. Landshövding Gustav Fredrik von Rosen över läde i juni 1808 med magistraten och borgerskapet om hur helsingborgarna skulle kunna bidraga härtill. De äldste påpekade då, att det var uteslutet att bygga några slupar i staden men att borgerskapet borde höras på allmän rådstuga om vad man i övrigt kunde uträtta. Kronan behövde dels fartyg på 20-30 läster, tacklade som kutter, eller fartyg på 30-40 läster, tacklade som kutterbrigg. Hela denna affär kom att skötas för stadens räkning av handelsmannen Peter Möller. På allmän rådstuga den 15 juni 1808 ingav han ett memorial i vilket det framhölls att ett fartyg av den mindre typen skulle kosta omkring 2 000 riksdaler banko och ett större fartyg omkring 3 500 riksdaler. Majoriteten av de närvarande enades lätt om att man borde erbjuda kronan ett 20-30 lästers fartyg. Pengar skulle enligt Möllers förslag anskaffas dels genom frivillig subskription, dels tas ur stadskassan och dels erhållas genom extra utdebitering efter hålltalen på borgerskapet och efter fastig hetsvärdena på husägarna. En kommitté på nio ledamöter utsågs för att skaffa ett lämpligt fartyg. Den lyckades vid Skepparkroken upphandla en nybyggd slup som fick namnet »Medborgaren», med tillhörande segel och inventarier för 1533 riksdaler 16 skilling banko. Redan i oktober 1808 hade fartyget överlämnats till kronan och tillförts den eskader av arméns flotta som var stationerad i Stockholm. Köpesumman hade förskotterats av Peter Möller, som under år 1808 av staden ersattes med 1 362 riksdaler banko kontant. På resten av summan fick han en revers.25

204

Styrelse och förvaltning Rikets städer hade skyldighet att härbärgera »tågande» trupp, dvs. bereda trup per under förflyttning tillfällig inkvartering, och att hålla ständig inkvartering åt »garnisonerade» trupper. Endast ett tiotal svenska städer hade fasta garnisoner och betungades sålunda av ständig inkvartering. Till dessa hörde Helsingborg jämte några andra skånska städer. Under det stora nordiska kriget var kapten Peter Lanner, sedermera överstelöjtnant Peter Lannerstierna, kommendant i Helsing borg. Han förde befäl över en trupp infanterister som detacherats från Landskro na, där en större styrka var förlagd. I samband med att krigssituationen under 1710-talet successivt försämrades för Sverige, ökades Helsingborgs garnison efter hand. År 1719 var två kompanier infanteri eller bortåt 100 man jämte befäl förlagda i staden.26 Borgerskapets äldste ifrågasatte om borgerskapet ensamt i den av kriget illa åtgångna staden skulle bära inkvarteringsbördan. Adelsmän var genom sina privi legier fri tagna från inkvartering för de hus och fastigheter de ägde i städerna, men de äldste hänsköt till landshövdingeämbetets prövning, om inte stadens präster skap och civila tjänstemän borde delta i inkvarteringen. Lramställningen ledde inte till någonting. Det är dock värt att observera, att man redan år 1719 väckte spörsmålet om inkvarteringen skulle vila bara på borgerskapet och om det inte vore rimligt att också andra husägare i staden deltog. Detta skulle bli en stridsfråga längre fram under 1700-talet.27 Helsingborgarnas strävan att vinna lättnader i inkvarteringen gynnades givetvis av att Sverige mot slutet av år 1719 fick stillestånd med Danmark-Norge och i början av år 1720 också med Preussen och Hannover. Men man gjorde en framstöt redan vid 1719 års riksdag och klagade över att det i staden legat en »ständig och ansenlig garnison» under en särskild kommendant allt sedan »dansken drivits ur landet», dvs. efter år 1710. K. M:t förklarade i juni 1719 att Helsingborg i fortsätt ningen borde få lindring i inkvarteringsbesväret. Denna kungliga resolution gav stadens styresmän en möjlighet att försöka hävda sig gentemot de militära kraven. När senare på året garnisonen skulle avlösas, anlände en kapten med 163 man och begärde kvarter för hela styrkan. Dessutom hade de avlösta kompanierna lämnat kvar inte mindre än 21 soldater — bl. a. en del sjuka - med hustrur och barn, vilka alla begärde att få ha kvar sina kvarter. Magistraten drog ärendet inför landshöv dingeämbetet och hänvisade bl.a. till en instruktion som fältmarskalk Carl Gustaf Rehnskiöld tidigare utfärdat om att Helsingborgs garnison skulle bestå av 100 man infanteri. Landshövdingen gav magistraten rätt.28 De militära kraven prutades ned något men fortfarande skulle 110 man inkvar teras. I början av år 1720 uppsatte helsingborgarna sina besvär till 1720 års riksdag. I dem klagade man över att Rehnskiölds instruktion inte respekterades och att det kunde förekomma att officerare som var missnöjda med sina kvarter, inte nöjde sig med kontant hyresersättning för att själva hyra på annat håll utan sökte driva 205

Perioden 1718-1809 borgaren ur hans eget hus för att själv bo där. Det tog tid innan K. M:t behandlat klagomålen. Dessförinnan kom en order att inte mindre än 140 infanterister med befäl, profoss, trumslagare och »pipare» skulle förläggas i Helsingborg. Magistra ten sökte stöd hos landshövdingeämbetet men fick till svar att man utan protester borde lämna de begärda kvarteren. Kriget mot Ryssland pågick ju ännu.29 Men den 6 juli 1720 utfärdade K. M:t en »ordning för ständiga garnisoner» som väsentligt stärkte de civila myndigheternas ställning gentemot militären i inkvarteringsfrågor. I samma riktning gick K. M:ts resolution på Helsingborgs riksdagsbesvär, vilken förelåg i augusti. I resolutionen fastslogs principiellt att all inkvartering skulle skötas av magistraten. Officerare hade inte rätt att själva efter godtycke rekvirera kvarter åt sitt folk och inte heller fick någon »förbytning eller omväxling» av kvarter äga rum utan order från landshövdingen. Officerare borde vara nöjda med de kvarter de anvisats och inte »för commoditets skull» söka driva borgarna ut ur deras egna »nödiga husrum». Under kriget hade de soldater som hade vakt tjänst vid tullbommarna fått för vana att ta ett par vedträn, s.k. tullträn, från de vedlass som kördes in till staden för stadsbornas behov. Veden använde soldaterna för att hålla varmt i corps de guarde, högvakten vid Stortorget. K. M:t förbjöd detta och föreskrev att det skulle bestraffas som »annan tillfogad våldgästning».30 1720 års inkvarteringsordning blev normerande för hela 1700-talet. Den utgick från att det var borgerskapet ensamt — inte andra husägare och stadsbor utan burskap — som skulle bära inkvarteringsbördan. De militära myndigheterna fast ställde garnisonens storlek men fördelningen av inkvarteringsbördan på borger skapet var stadens — dvs. i första hand magistratens och borgerskapets äldstes — ensak. »Varken generalspersoner, landshövdingar eller kommendanter skola äga makt om inkvarteringen uti städerna i någon måtto disponera, antingen för sig själva eller andra.» Rätt till inkvartering hade bara den personal som tillhörde en ständig garnison, och de som av K. M:t, krigskollegium eller amiralitetskollegium fått anvisning på inkvartering i staden. Förordningen specificerade utförligt vad militär av olika grader hade rätt att fordra. En överstelöjtnant skulle sålunda få disponera över en stuga, en kammare, ett kök, en god säng, en sämre säng, husrum för sina drängar samt vid behov stallrum för två hästar. I stället kunde han få kontant hyresersättning med 5 daler smt i månaden. En kapten hade rätt till en stuga eller god kammare, en god säng, en »drängesäng» jämte husrum för drängen eller 3 daler smt i månaden. Löjtnant, fänrik och deras vederlikar skulle få en kammare, en god säng samt för sin dräng husrum och tjänlig säng eller också 2 daler smt i månaden. Underofficerare hade inte rätt till eget rum utan skulle ha säng och husrum »med värden». Blev två underofficerare förlagda i ett och samma hus »betjäna de sig båda av en säng». Kontant kunde de i stället få 1 daler smt i månaden. Konstaplar, korpraler, profosser, trumslagare, pipare och meniga hade rätt till säng och hus206

Styrelse och förvaltning värme hos inkvarteringsvärden. Om flera inkvarterades på samma ställe, skulle två ligga i samma säng. I pengar kunde de meniga i stället få 16 öre smt i månaden. Den som ville disponera flera utrymmen än vad förordningen angav, kunde ackordera med värden om skälig hyra för dem. Hade någon sin »fru eller hustru» med sig och önskade kvarter för henne, var värden skyldig att ta emot henne, om inte annan lägenhet fanns att hyra. Eljest kunde värden välja mellan att hysa dem i sitt eget hus eller betala hushyra så att de kunde inlogera sig på annat håll. Om en officer, underofficer eller mening kommenderades bort från staden och lämnade sin hustru kvar, så hade hon rätt att nyttja kvarteret tills mannen återkommit. Kontant hushyra för hustrurna skulle beräknas med halva det belopp som förord ningen angav för respektive personalkategorier. Ett viktigt moment i förordningen var slutligen att det principiellt slogs fast, att den borgare som önskade ta emot inkvartering »in natura», dvs. ville upplåta rum och sängplatser i sitt hus, inte kunde åläggas att betala kontant hushyra i stället. Det visade sig nämligen ofta i fortsättningen, att särskilt de mindre bemedlade borgar na ansåg det vara billigare och fördelaktigare att hålla inkvarteringen »in natura». Omvänt krävde ibland officerare och soldater som var missnöjda med sina kvarter, att få kontant hushyra för att själva skaffa sig tak över huvudet på annat håll.31 I augusti 1721 slöts freden i Nystad med Ryssland. Krigskollegium fick i uppdrag att minska de ständiga garnisonerna i rikets städer och redan år 1721 minskades styrkan i Helsingborg till mellan 20 och 30 man. Peter Lannerstierna protesterade mot beskärningen och menade att han behövde minst 40 man bl. a. för att hålla »ett vakande öga över passagen utanför staden och på Kullasidan» och för att förhindra att skåningar rymde till Danmark och att folk »inpraktiserade sig» i riket från »misstänkta orter». Dessutom var det »en stark passage vid Helsingborg av höga herrar och främmande ministrar, för vilka man billigt bör göra honnör med skiltvakter». Lannerstierna vann inte gehör för sina synpunkter. Till Helsingborg detacherades normalt i fortsättningen från Landskrona 20-30 man under befäl av en kapten eller löjtnant. Extra kommenderingar förekom någon gång. I slutet av år 1721 vistades två av rikets kommissioner i Helsingborg och för »honnör» och bevakning under den tiden sändes ytterligare 28 man från Landskrona. Under senare hälften av år 1733 fördubblades garnisonen en tid i Helsingborg genom förstärkningar först från Halmstad, senare från Malmö. Detta sammanhängde med att den svenska regeringen just då hade planer på ett svenskt engagemang i det polska tronföljdskriget (1733-1735).32 Förutom infanterikontingenten med sitt befäl ingick i garnisonen två eller tre artillerister som skulle betjäna det salutbatteri som var uppställt på skeppsbron. Ansvaret för inkvarteringen hade magistraten och borgerskapets äldste men de uppdrog åt stadskassören eller någon annan lämplig person att göra upp längder na och skriva ut inkvarteringspolletterna. En del inkvarteringslängder är bevarade 20 7

Perioden 1718-1809 från 1720-, 1730-, 1740- och 1750-talen. De är alla i princip upplagda på samma sätt. Inkvarteringsbördan fördelades på borgarna med ledning av hålltalen. För varje militärperson upptog längden en förman och de borgare som jämte denne skulle svara för hans inlogering. För en officer kunde det vara ett tiotal borgare, för en underofficer 5-6 stycken och för en menig 3-5. För dem som önskade hålla inkvarteringen »in natura» angavs i längden de månader då de skulle ställa kvarter till förfogande. På de övriga fördelades de i inkvarteringsförordningen fastställda kontanta, månatliga hushyrorna. För varje man skrevs sedan ut en pollett, på vilken fanns uppgifter om de olika värdarna och under vilken tid vederbörande skulle bo hos dem, samt om de borgare som betalade kontant hushyra och om vilka belopp dessa skulle erlägga.33 Speciella problem vållade kommendanten Peter Lannerstiernas inkvartering. Han tjänstgjorde i Helsingborg ända till år 1740, då han fick förflyttning till Landskrona. Under Karl XII:s tid hade militära synpunkter och önskemål givits förtur framför civila. När borgmästare Sylvius år 1717 i några civila förvaltnings ärenden inte velat efterkomma Lannerstiernas befallningar utan enligt dennes mening »visat sig vidrig», drog kommendanten hela saken inför K. M:t som kort och gott förklarade, att borgmästaren självklart var skyldig att lämna kommendan ten all handräckning som denne ansåg nödvändig för att befordra K. M:ts och kronans tjänst. Tre år senare var emellertid situationen en annan. Då klagade staden i sina besvär till 1720 års riksdag över att Lannerstierna »begått stora förgripelser» mot stadens privilegier — vi har bl. a. tidigare sett hur han för egen del nyttjat ett stycke av magistratens ämbetsjordar. I anledning av klagomålen förbjöd K. M:t Lannerstierna att förolämpa stadens magistratsledamöter eller att »i deras ämbeten det ringaste ingrepp göra». Han hade ingen som helst rätt att blanda sig i handläggningen av de i staden förekommande justitie-, ekonomi- och politimålen. Tre år senare förbjöd K. M:t generellt i 1723 års stora resolution på städernas allmänna besvär kommendanterna i garnisonsstäderna att blanda sig i städernas styrelse. Lannerstierna hade länge svårt att förstå sin förändrade situa tion. Fortfarande ville han bestämma över resandetrafiken vid Helsingborgs skeppsbro, som tidigare omtalats. Ännu år 1730 klagade färjemanslaget över att han och en löjtnant låtit hålla en färjeman under arrest i corps de guarde »utan dom och rannsakan och i strid mot borgarståndets privilegier». Denna attityd från Lannerstiernas sida försvårade länge också en uppgörelse om hans inkvartering.34 Alltsedan år 1711 hade staden ett avtal med Peter Lannerstierna om att han själv skulle skaffa sig lämplig bostad mot att från staden i årlig servis och hushyra få 100 daler smt. År 1719 önskade Lannerstierna att detta avtal skulle upphöra och staden i stället upplåta åt honom »ett beständigt och tjänligt kommendantshus med behö riga commoditeter (bekvämligheter) och nödig servis». Från stadens sida svarade man att man inte hade några resurser för detta och därför ville hålla fast vid 1711 208

Styrelse och förvaltning års avtal. Lannerstierna blev otålig och på ett bryskt och osmidigt sätt försökte han mästra magistraten. En orsak till hans irritation torde ha varit att de utlovade 100 daler smt om året utbetalades trögt och ovilligt. Borgerskapets äldste menade att det för ett fattigt borgerskap »snart odrägligt faller en slik summa penningar utgiva». Ärendet drogs inför landshövdingeämbetet som i april 1723 påbjöd att 1711 års avtal skulle följas. Också under de följande månaderna fick staden på minnelser om att betala kommendantens hushyra fullt ut.35 Men saken tog snart en annan vändning. Vid 1719 års riksdag hade helsingborgarna begärt att slippa vara betungade med en särskild kommendant, allra helst som staden låg »öppen och obefäst» sedan fästningsverken demolerats på 1680-talet. K. M:t hänsköt denna framställning till krigskollegium. Först i januari 1724 fattade K. M:t beslut i ärendet och det gick i stadens favör. Visserligen drogs inte kommendanttjänsten in, men kommendanten förklarades bara ha rätt till den inkvartering som 1720 års inkvarteringsförordning föreskrev och skulle inte där utöver besvära borgerskapet. Trots upprepade påminnelser från landshövdinge ämbetet gjorde sig magistraten ingen brådska med att verkställa resolutionen. Borgerskapets äldste fann i augusti en lämplig bostad som Lannerstierna förklara de sig nöjd med. Man skulle hyra erforderliga rum åt honom i avlidne borgaren Jöns Tranes gård. För den förflutna delen av år 1724 skulle Lannerstierna få 80 daler smt i hushyra.36 Men bara fjorton dagar senare förklarade Lannerstierna att han önskade att 1711 års avtal alltjämt skulle gälla. Tydligen fann han att detta var fördelaktigare för honom. Han hade nämligen hyrt bostad hos apotekaren Niclas von Dohren och ville gärna stanna kvar där. Nu anmälde magistraten och borgerskapets äldste ärendet hos landshövdingeämbetet, som i november påbjöd att Lannerstierna antingen skulle acceptera bostaden i Jöns Tranes gård, som måste anses »försvar lig», eller enligt inkvarteringsförordningen lyfta 5 daler smt i månaden, dvs. 60 daler smt om året, om han ville bo kvar hos von Dohren. Borgerskapets äldste förklarade sig »väl förnöjda» med landshövdingens »högrättvisa förordnande» och de hade onekligen goda skäl till det.37 Lannerstierna stannade kvar hos von Dohren men bara en kort tid. Ett dödsfall inträffade där och han begärde därför i december att magistraten skulle bereda honom annat kvarter. Nu var Jöns Tranes gård inte längre disponibel utan enligt inkvarteringsförordningen tilldelades Lannerstierna kvarter under fyra månader hos handelsman Hans Ståhle, under lika lång tid hos handelsman Simon Meisner och slutligen under fyra månader hos guldsmeden Hans Ekström. De tre utsedda värdarna fann detta »odrägligt» och besvärade sig hos landshövdingeämbetet som föreslog att staden skulle med Lannerstierna sluta avtal om 80 daler smt årligen i hushyra. Detta förslag togs upp på allmän rådstuga i februari 1725. Där föredrogs ett förslag till avtal med kommendanten, som borgerskapets äldste hade gjort upp. 14—Helsingborgs historia V: 2

209

Perioden 1718-1809 Enligt detta skulle Lannerstierna få 80 daler smt i hushyra. Flertalet av de försam lade borgarna förkastade detta och en del menade, att det räckte om kommendan ten erhöll de förmåner som inkvarteringsförordningen medgav för en kapten. En minoritet, i vilken ingick borgerskapets äldste, ville samtycka till avtalsförslaget. Magistraten beslöt då, att det föreslagna avtalet skulle ingås med Lannerstierna på så sätt, att minoriteten — i allt 23 personer — betalade 44 daler smt av hushyran och återstoden utdebiterades på borgerskapet. Tveksamhet och oenighet spred sig bland borgarna under de följande veckorna, men till sist lyckades Niclas von Dohren i april 1725 förmå samtliga att acceptera det föreslagna avtalet i dess ursprungliga form. De 80 daler smt Lannerstierna skulle få om året i hushyra, skulle m. a. o. utdebiteras på hela borgerskapet enbart med ledning av hålltalen. Så var äntligen den långa trätan om kommendantens inkvartering bilagd.38 Efter Lannerstiernas förflyttning till Landskrona år 1740 hade Helsingborg normalt ända fram till början av 1770-talet en garnison på 25-30 infanterister och ett par artillerister. Befälet fördes av en kapten som inte hade några krav på särskilda förmåner eller på någon kommendantsvärdighet. Hela styrkan, både officerare och manskap, erhöll kvarter eller hushyra enligt inkvarteringsförord ningen. 1741-1743 års ryska krig medförde inte någon förstärkning av garniso nen. Däremot begärde magistraten år 1742 att få låna 200 musköter med bajonet ter ur förråden på Malmö fästning för att stadsborna med vapen i hand skulle kunna försöka hindra fientlig plundring »över denna öppna staden». Landshöv dingeämbetet lät staden få låna de begärda musköterna.39 Vid några andra tidpunkter utökades däremot garnisonen tillfälligt. Så var fallet vid mitten av 1740-talet då extra förstärkning från Landskrona förlädes till Hel singborg på begäran av tullpersonalen, som klagade över att det begåtts våldsamhe ter mot dem under deras tjänsteutövning. Efter en besvärsinlaga vid 1746-1747 års riksdag av borgmästare Pihl drogs det övertaliga manskapet åter bort. På liknande sätt förstärktes garnisonen med ett kompani några månader under år 1750. Större besvär vållade otvivelaktigt en tillfällig inkvartering av »tågande» trupp år 1761. I början av oktober ankom inte mindre än 224 man jämte befäl ur Älvsborgs regemente helt oväntat. Någon förvarning hade inte sänts från krigskollegium. Kontingenten skulle bl. a. avlösa garnisonen i Helsingborg, men största delen skulle marschera vidare till Landskrona och Malmö. Att ordna kvarter för så mycket folk i en hast var inte lätt men »på det kronans manskap ej må ligga på gatan» lyckades man provisoriskt ge dem tak över huvudet med hjälp av stadens gästgivare och ett par handlande, i vars fastigheter de kunde inhysas. Betydligt lättare var det att finna kvarter åt de 30 man utöver garnisonen som sommaren 1766 förlädes till Helsingborg för att arbeta på skeppsbron.40 För inkvarteringarna måste man främst anlita de utrymmen stadens husägare kunde ställa till förfogande. Några större, permanenta militära anläggningar som 2IO

Styrelse och förvaltning

(rardeé < jflefs t fzp/r&rf.

'f/z *X,&, *'&fz+sr~fA:-rz sK>:

7 .-VaZT -aC'

zre'/z g? tt&'&ey/-

i&e/A? d

af*/*

-y's zfn.Z/a

Kartskiss från första hälften av 1700-talet över de militära anläggningarna vid Helsing borgs skeppsbro. Vid A ett batten med kanoner bakom jordvallar som utgjorde rester av äldre strandbefästningar. Vid B högvakten eller Corps de guarde. Vid C sjötullbetjäntemas vaktbod. Krigsarkivet, Stockholm.

kunde begagnas för sådana ändamål, fanns inte längre i staden. Som en rest av de försvarsverk danskarna byggt under åren 1709 och 1710 låg en skans intill skepps brons landfäste. År 1737 begärde Peter Lannerstierna att skansen skulle besiktigas, därför att stormar hade anställt stora skador på den. Vid denna tid har den tydligen varit i så pass gott skick, att reparationer ansågs möjliga. Men på 1760-talet var den helt förfallen. Vid 1760-1762 års riksdag diskuterade defensionsdeputationen om skansen möjligen borde repareras. Man fann att den inte längre var till den ringaste nytta och att statskassan inte borde betungas med några kostnader för att reparera den. Så länge skansen var användbar, hade man där kunnat ställa upp salutkanoner och andra artilleripjäser.41 2i I

Perioden 1718-1809 Samtidigt som man diskuterade frågan om den gamla skansen skulle kunna repareras, riktades också uppmärksamheten på det gamla fästningstornet uppe på borghöjden. Löjtnant Andreas Weddich Johan Frantzig, som år 1761 förde befälet över stadens garnison, menade att det illa lönade sig att reparera skansen. Totalt skulle det kosta 3 960 daler smt. För de pengarna skulle man kunna flytta upp salutkanonerna till toppen av Kärnan och uppställa dem där under tak. Den flaggstång som var rest på skeppsbron för hälsning med flaggan på förbipasseran de fartyg skulle samtidigt riggas upp på tornet. I de övriga våningarna av tornet kunde man inreda bostäder för garnisonen, så att borgerskapet i fortsättningen skulle behöva hålla dem bara med sängkläder. Frantzigs förslag förutsatte emeller tid att staden till kronan överlät dispositionen av Kärnan. Tidigare hade ju, som förut omtalats, Helsingborgs stad av kronan år 1747 tillerkänts Kärnan för att nyttja det för egna ändamål. Borgerskapets äldste ansåg att man inte borde avstå sin rätt till tornet och därmed föll förslaget.42 En byggnad fanns i Helsingborg som var avsedd enbart för militärt bruk, nämli gen corps de guarde eller högvakten. Den låg vid Stortorgets västra ände ned mot skeppsbron söder om batteriet. Den begagnades emellertid bara av den bevakningsstyrka som garnisonen avdelade och hade inga utrymmen för inkvartering av militär personal. Kronan bekostade reparationer och underhåll av högvaktsbyggnaden. Mot slutet av 1760-talet var den ganska förfallen. Vid 1769-1770 års riksdag lades därför fram ett förslag av Helsingborgs riksdagsfullmäktige att sten och kalk genom kronans försorg fritt skulle framforslas och levereras på platsen. I gengäld erbjöd sig staden att på tomten uppföra en större byggnad som skulle tjänstgöra dels som högvakt, dels som kasern för stadens garnison. På det sättet skulle borgerskapet i fortsättningen bli kvitt skyldigheten att erbjuda kvarter i sina hus. K. M:t fann emellertid att garnisonen i Helsingborg var så liten att den »utan stadens synnerliga olägenhet» också framdeles kunde inkvarteras hos borgarna som hittills. Det stod givetvis staden fritt att för egna medel bygga en kasern i stället. I fråga om högvakten ämnade K. M:t framdeles ta ställning. Beslutet blev känt i Helsingborg i maj 1770. Därmed skrinlädes för denna gången planerna på att inhysa garnisonen i en särskild kasern. Frågan om ny högvaktsbyggnad löstes först längre fram.43

Den dyrtid och penningvärdesförsämring som inträffade under 1760-talet gjor de naturligtvis borgerskapet mera känsligt än normalt för de pålagor som lades på dem. En följd av detta blev bl. a. att man ifrågasatte om borgerskapet ensamt borde hålla inkvarteringen. Kontingentborgarna, som ju oftast bodde på annan ort, deltog vanligen inte i inkvarteringen men år 1761 satte man några stycken med bostad i Helsingborg i hålltal och ålade dem att hysa soldater. En kunglig förord2I2

Styrelse och förvaltning ning av år 1766 öppnade möjligheter att låta flera stadsbor bidraga till inkvarte ringen. Det föreskrevs nämligen i den att borgerskapet ensamt borde bära bara halva bördan. Den andra hälften skulle fördelas på samtliga fastigheter i staden dock med undantag för sådana som »genom tydlig lag och privilegier äro fritagne», dvs. alla »publika» hus, ridderskapets och adelns gårdar, prästgårdar och av präs terna själva bebodda gårdar. Denna andra hälft av inkvarteringen skulle fördelas efter samma regler som bidragen till brandkassan, dvs. efter husvärdena, och den kom alltså att bäras av borgerskapet jämte de »övriga oprivilegierade husen».44 Förordningen av år 1766 innebar i princip en total omreglering av inkvarteringsbördan, så att alla husägare i staden skulle vara skyldiga att lämna sina bidrag, även om borgerskapet fortfarande kom att därutöver bära sin del av tungan. I Helsingborg gjordes inga ansatser att följa dessa nya regler förrän i slutet av år 1769, då stadskassör Tauson skulle göra upp förslag till inkvartering för år 1770. Han begärde då att borgerskapets äldste skulle låta några ledamöter delta »icke så mycket för något biträde som mera till eget påseende och övertygelse, huruvida därmed riktigt tillgår». Då och då hade nämligen klagomål anförts över fördel ningen av bördorna. De äldste utsåg fem av sina ledamöter att delta. Samtidigt framhöll de, att husägare utan burskap borde vara redo att åtaga sig »någon viss proportionerad avgift» både för år 1769 och 1770. De berörda husägarna svarade emellertid, att de inte var villiga att lämna bidrag, »därest icke mera nöd tränger eller ock speciell högvederbörlig resolution däröver kan uppvisas».45 Situationen förändrades emellertid helt år 1772 när på Gustav III:s befallning ett husarregemente överfördes från Pommern till södra Sverige. Detta regemente kallades till en början Kungliga husarregementet men längre fram efter efter sina chefer för Hornska husarregementet, senare Mörnerska husarregementet och Cederströmska husarregementet. År 1822 fick det namnet Kronprinsens husarre gemente. Dess sex skvadroner förlädes i kuststäderna från Falkenberg i norr till Simrishamn i sydöst. En skvadron husarer var sedan förlagd i Helsingborg i stället för den tidigare garnisonen av infanteri ända fram mot slutet av 1800-talet. Husarskvadronen tillhörde länge Kungliga husarregementet men tidvis detacherades den från andra regementen. Husarinkvarteringen var från början tänkt som tillfäl lig men den blev permanent. Förändringen innebar en ökad påfrestning för helsingborgarna. Meddelandet om husarskvadronens ankomst nådde Helsingborg i november 1772, och den ankom i januari 1773. Eftersom man räknade med att husarerna skulle stanna i staden bara några månader, ansåg husägarna utan burskap till en början att de inte kunde undandraga sig att delta i inkvarteringen. Men snart anförde de klagomål hos magistraten, som dock kunde hänvisa till 1766 års för ordning om inkvarteringsbördans omfördelning. Husarinkvarteringen kändes tryckande inte minst därför att man nu skulle hysa inte bara en infanterigarnison 213

Perioden 1718-1809 på ett trettiotal man utan också husarskvadronen som bestod av inte mindre än 60 beridna husarer. När på sensommaren dessutom arbetsmanskap anlände för att reparera skeppsbron, växte husägarnas missnöje. Besvär anfördes både hos lands hövdingeämbetet och K. M:t Magistraten gjorde i juli 1773 en hemställan hos K. M:t om lättnad i bördorna men fick i januari 1774 svaret att Helsingborg inte pressades hårdare än andra städer och därför inte kunde påräkna någon lind ring.46 De ökade bördorna hotade till en början att splittra stadsstyrelsen. I samband med husarernas ankomst hade deras inkvartering i januari 1773 fördelats på samtliga stadens husägare utom på prästerskapet och den magistratsledamot som hade gjort upp fördelningen. Under årets lopp blev emellertid magistraten benä gen att falla undan för klagomålen från husägarna utan burskap, så att en rad av dessa blev undantagna, när inkvarteringen omfördelades i september 1773. Bor gerskapets äldste överklagade detta hos landshövdingeämbetet, som fastslog att de av magistraten befriade personerna skulle delta, såvida de inte genom speciella privilegier var undantagna från inkvartering. Magistraten å sin sida övervägde att överklaga landshövdingeämbetets beslut hos K. M:t, men den kungliga resolutio nen i januari 1774 dämde tills vidare upp besvärsfloden. Ännu i september plane rade likväl borgerskapets äldste att låta sin förman handelsmannen Hans Agardh resa till det »campement» (militärläger) som skulle hållas i Skåne för att uppvakta Gustav III personligen och framlägga stadens önskemål om lättnader i inkvarte ringen. Resan blev dock inte av, därför att två dagar senare anlände meddelande om att K. M:t den 9 mars 1773 befallt att den dittillsvarande infanteristyrkan som varit garnison i Helsingborg, skulle dras därifrån. Följden av detta blev att husar skvadronen i fortsättningen utgjorde stadens ständiga garnison. En del husägare utan burskap, som deltagit i husarinkvarteringen därför att de utgått från att den varit tillfällig, sökte nu åter bli befriade från den med motivering att de inte borde delta i ständig inkvartering. Några av dessa besvärsärenden drog så långt ut på tiden att de sysselsatte myndigheterna ännu i slutet av 1770-talet.47 Inkvarteringen av husarskvadronen betydde ett ganska kännbart ingrepp i stadsbornas tillvaro. Det gällde inte bara att bereda husrum åt nära tre gånger så många soldater som tidigare. Husarskvadronens chef meddelade att skvadronen utom stallar, rustkammare och magasin enligt K. M:ts vilja också skulle ha tillgång till ett ordonnanshus, ridbana och reservkvarter. En del av detta kunde staden prestera, annat inte. Först och främst måste frågan om en ny högvaktsbyggnad lösas. Den tidigare infanteristyrkan hade inte behövt så stora utrymmen som husarskvadronen, eftersom numera plats måste beredas åt både manskap och hästar. I juli 1777 kom en befallning från landshövdingeämbetet att magistraten skulle anskaffa en lämplig tomt för en ny högvaktsbyggnad. Ett par veckor senare föreslog magistraten att kronan skulle förvärva en staden tillhörig »jordskylds-

Styrelse och förvaltning tomt» söder om Stortorget och väster om gästgivaren Andreas Johan Ehnboms fastighet. Tomten arrenderades av Ehnbom som var villig att avstå den, så att kronan kunde förvärva marken. Där byggdes ett nytt, rymligare högvaktshus. För byggnadsarbetena anlitade emellertid kronan murmästare från Landskrona mot vilket Helsingborgs murmästarämbete förgäves protesterade.48

Ritning till nytt högvaktshus i Helsingborg, stadfäst av Gustav III den 21 maj 1777. Krigsarkivet, Stockholm.

På norra sidan av torget nere vid sjön fick husarerna den begärda ridbanan. I början av 1800-talet fann man att den inte var lämplig för skolridning och då anlades år 1802 en ny på det nedlagda kronobränneriets gård strax öster om den gamla. Gården var stensatt och den sten som måste rivas upp fick staden använda, när man skulle stensätta västra delen av torget framför det nya rådhusets östfasad. Lokaler för fodermagasin och rustkammare hyrde man till en början hos kommis sarien Niclas Berg och stadsfiskalen Nils Andreas Holm. Niclas Berg ägde en del av den s. k. Prippska gården i nuvarande kv. Ruuth nr 2 vid Södra Storgatan. Han var gift med en dotter till framlidne rådmannen Niclas Pripp som tidigare ägt fastighe ten. År 1775 inropade handelsmannen Wilhelm Rander gården på auktion och slöt sedan ett avtal med staden om att för 250 daler smt i årshyra där upplåta utrym men för både magasin och rustkammare fr. o. m. år 1776. Husarerna disponerade dessa lokaler till år 1787, då både fodermagasin och rustkammare flyttades till det nedlagda kronobränneriet.49 2I5

Perioden 1718-1809 Stadens årliga utgifter för husarinkvarteringen blev mycket högre än för den tidigare infanteristyrkan, bl.a. på grund av de hyreskostnader man ådrog sig. Redan år 1773 fann man att inte mindre än 608 daler smt måste uttaxeras efter hålltal på borgerskapet. Till detta kom alla utgifter för att ordna stallrum åt hästarna. Dessa var nämligen fördelade på stadens olika fastigheter, så att husarer na hade dem stående i närheten av sina egna kvarter. Spiltor måste anordnas, gödselrännor byggas, foderbingar anskaffas osv. Borgerskapets äldste gjorde år 1776 ett överslag och fann att man dittills i magasins- och rustkammarhyror och för inredning av rustkammaren betalat 866 daler smt. Därtill kom den stora kostnaden för »stadsspiltors inredande», sammanlagt 2 791 daler smt, som man hade varit nödsakad att låna upp ur kyrkans, skolans och hospitalets överskottsmedel och från några enskilda personer. Man anhöll hos K. M:t att kronan skulle ersätta staden för dess kostnader i detta avseende. I oktober 1776 beviljade K. M:t först och främst de 866 daler smt som gått till magasin och rustkammare och dessutom 5 daler smt per inredd spilta eller i allt 1 336 daler smt. Återstoden av utgifterna fick alltså staden bära själv.50 När en husar lämnade staden t. ex. för tjänstledighet, stod hans häst kvar och behövde tillsyn. Vanligen ställde han in den hos någon kamrats värd, men detta innebar att värdarna måste ha två spiltor eller att den värd, vars inlogerade husar reste bort, ibland måste betala 12 skilling specie till en borgare som kunde upplåta stallrum och ge hästen tillsyn, om värden inte själv hade möjligheter till detta. Magistraten påbjöd därför år 1779, att alla husägare om möjligt skulle inreda dubbla spiltor i sina stallar. Kostnaden för detta skulle de framdeles få ersatt, genom att de kunde hyra ut den ena spiltan till en kvartervärd som behövde stallrum för en bortrest husars häst. Dessa svårigheter gjorde sig påminda främst under vinterhalvåret. Under sommaren och fram till i slutet av september kunde hästarna gå ute dygnet runt på fäladsmarken kring staden. I spiltorna låg det länge golv av gråsten. I slutet av 1790-talet krävde skvadronschefen att man skulle lägga trägolv i stället, därför att stengolven vållade hovsjukdomar hos hästarna. Magistra ten beslöt också att i görligaste mån uppfylla detta krav.51 Under 1770-talet gjorde stadskassör Tauson i slutet av varje år upp förslag till reglering av inkvarteringen under det kommande året. Husägarna utan burskap vande sig efter hand att bära sin del av bördan. Några större förändringar i garnisonens styrka förekom inte. I november 1778 fick staden under några dagar hysa en extra artillerikommendering som anlände för att »förrätta skjutning och tacksägelsen för drottningens lyckliga förlossning». Skvadronschefen majoren, se dermera översten Moritz von Dyke hade år efter år kvarter hos direktör Fredrik Wilhelm Cöster d.ä. som var den mest förmögne husägaren i staden. År 1779 begärde han att få bidrag till majorens inkvartering dels med 50 daler smt som skulle utdebiteras på borgerskapet, dels med 50 daler smt som den förmögne

Styrelse och förvaltning handelsmannen Isaac Béen d.ä. borde betala. Denna fråga löstes först genom att borgerskapets äldste i slutet av år 1780 medgav en »inkvarteringsjämkning» med 25 riksdaler specie — dvs. 150 daler smt — som skulle uttaxeras med 8 runstycken per hushåll. Om Isaac Béens speciella bidrag var det inte längre tal.52 Vid denna tidpunkt hade stridigheterna kring valet av borgerskapets äldste, vilka vi tidigare skildrat, blivit avgjorda på det sättet att Isaac Béen var de äldstes förman och hans anhängare inom borgaroppositionen i staden blivit valda till äldste. När 1781 års inkvarteringsreglering skulle fastställas, underkände man helt det förslag Tauson hade gjort upp. I stället framlade Béen ett eget förslag uppgjort efter »aritmetiska grunder» med ledning av 1766 års inkvarteringsförordning. Enligt hans mening hade man nämligen inte handlat i förordningens anda utan låtit husägarna utan burskap slippa för lindrigt undan. Om varje menig i skvadronen i inkvarteringshänseende räknades som 1 man, måste enligt gällande förordning exempelvis major von Dyke räknas som 10 »man» med tanke på de utrymmen han skulle ha och den kontanta hushyra han hade rätt till, vilken var tio gånger större än för en menig. Enligt dessa regler skulle staden ta emot sammanlagt 92 »man». Av dessa borde husägarna svara för 14 »man» jämte majoren, som fortfarande skulle bo hos direktör Cöster. Denne skulle i ersättning för detta få 100 daler smt om året. Övriga 68 »man» skulle fördelas på borgerskapet, så att två skattehåll skulle anslås till varje »man». Efter dessa riktlinjer skulle husarerna fördelas i staden. Det stod husägarna utan burskap fritt att själva komma överens om hur de ville hysa sina 14 »man».53 Magistraten fann att Béen glömt bort det faktum att många av husarerna var gifta och hade familj. I allt skulle därför kvarter skaffas för flera personer, tillsam mans 98 »man». Béen inlämnade ett i hast uppgjort, nytt förslag fortfarande med huvudsyftet att låta husägare utan burskap bära en större del av bördan än förut. De äldste krävde också att stadskassör Tauson skulle skiljas från all befattning med inkvarteringen. Magistraten å sin sida fann i januari 1781 att Béens nya förslag endast var »en osäker och olycklig kladd» och fann det riktigast att Tausons projekt provisoriskt lades till grund för årets inkvartering. Major von Dyke blev otålig och krävde ett avgörande om sin egen inkvartering. Han begärde att få 50 riksdaler specie i hushyra, så att han kunde skaffa sig bostad efter gottfinnande. Borgerska pets äldste beviljade honom 40 riksdaler.54 Först i april 1781 kunde borgerskapets äldste antaga ett nytt förslag till inkvarte ring, också detta uppgjort av Isaac Béen. Vid fördelningen av inkvarteringsbördan mellan borgerskapet och husägarna utan burskap hade han tillämpat regeln att mot 50 daler smt i fastighetsvärde skulle anses svara 1/16 skattehåll, och tillämpade sedan en glidande skala så att 1 000 daler smt i husvärde sattes likvärdiga med ett helt skattehåll. På det sättet ansåg han sig till husägare utan burskap ha överflyttat en inkvarteringsbörda som i hushyror svarade mot 189 daler smt. Magistraten, vars

Perioden 1718-1809 ställningstagande i stor utsträckning bestämdes av stadskassör Tausons synpunk ter, fann emellertid i en resolution av den 19 maj 1781 att egentligen hade till husägare utan burskap överflyttats en börda svarande bara mot 18 daler smt i hushyra. Då skillnaden mellan Tausons gällande provisoriska projekt och det Béens ka förslaget var så liten, och då snart halva året var förlidet, beslöt magistra ten att den tausonska inkvarteringsregleringen skulle tillämpas till årets slut. Bor gerskapets äldste överklagade givetvis magistratens beslut, men ännu i november hade landshövdingeämbetet inte tagit ståndpunkt och då blev frågan om ny inkvar teringsreglering för 1782 aktuell.55 Det förslag till inkvartering för år 1782 som stadskassör Tauson lade fram i slutet av år 1781 visar, att han tagit intryck av kritiken från borgerskapets äldste. Bl. a. hade magistratsledamöterna — som hörde till husägarna utan burskap — ålagts större inkvartering än förut. Följden blev att magistraten vägrade godkänna pro jektet, vilket i sin tur föranledde besvär av de äldste hos landshövdingeämbetet. Provisoriskt började dock Tausons förslag att tillämpas. Magistraten förefaller ha gett upp sitt motstånd, därför att när Tauson i december 1782 gjorde upp förslag till inkvartering för påföljande år, ansåg sig borgerskapets äldste kunna samtycka till detsamma, även om några husägare utan burskap enligt deras mening kunde ha ålagts mera. Man har m.a.o. kunnat enas om en kompromiss och Johan Peter Tauson utarbetade sedan inkvarteringsprojekten under hela 1780-talet utan mera besvärande gensagor. År 1790 övertog Isaac Béen som numera var rådman, uppdraget att tillsammans med två ledamöter av borgerskapets äldste göra upp inkvarteringsregleringen för år 1791.56 1788-1790 års ryska krig medförde en del förändringar i garnisonen. Husar skvadronen kommenderades bort en tid under senare hälften av år 1788 och ersattes med kontingenter ur Östgöta och Smålands kavalleri som skulle svara för bevakningen längs kusten. Ett stycke in på år 1789 var husarskvadronen tillbaka, förstärkt med 25 man. Dessutom tog i oktober 1788 dåvarande generalmajoren Johan Christopher Toll sitt kvarter i Helsingborg och hade med sig en del stabsper sonal. Toll skulle själv betala sitt kvarter med 16 riksdaler 32 skilling specie i månaden, men på vårsidan reste han utan att ha betalat något. För att täcka alla dessa extra utgifter måste 100 riksdaler utdebiteras på alla stadens husägare. Men i juli 1789 bereddes staden någon lättnad genom att husarerna avmarscherade till krigsskådeplatsen i Finland. Skvadronen återkom först efter fredsslutet år 1790 och minskades successivt till samma styrka som före kriget.57 År 1790 föreslog magistraten att staden skulle få nyttja »bränn- och brygghuset samt kvarnhuset» inom det nedlagda kronobränneriet som barack och stall för kronans manskap och hästar. Fodermagasin och rustkammare var ju inhysta i bränneribyggnaderna sedan en tid. Borgerskapets äldste understödde förslaget och redan en månad senare, i oktober 1790 meddelade landshövdingeämbetet att

Styrelse och förvaltning bränneriets kvarnhus och stall — alltså inte riktigt de byggnader man hade begärt — skulle kunna upplåtas. Det dröjde dock ända till år 1796, innan förslag till repara tioner uppgjordes och arbetena utlystes på entreprenad. Kronan stod för kostna derna, vilka steg till 130 riksdaler specie, och lät för att få in litet pengar försälja på auktion ett par gamla kanoner med lavetter som stod på stadens »posteringsbatteri», varmed torde åsyftas den gamla förfallna skansen vid skeppsbron. Stallarna för husarhästarna inreddes i bränneriets kvarnhus. Någon manskapsbarack var det aldrig tal om utan husarerna tilldelades fortfarande kvarter i stadsbornas hus.58 Redan i april 1791 måste det av Isaac Béen uppgjorda inkvarteringsförslaget för året omarbetas, därför att garnisonen hade blivit avlöst. Stadskassör Carl Paulus Kempe åtog sig att göra detta och lade i april 1791 fram ett projekt som antogs att gälla året ut. Kempe försökte finna en smidigare metod att fördela bördorna. Stadens inkvarteringspliktiga invånare skulle till en gemensam kassa betala de kontanta hyresersättningar som varje man i garnisonen hade rätt till. Inkvarteringsförvaltaren — dvs. stadskassören — skulle sedan åt husarerna anskaffa kvarter och stallrum med de bekvämligheter som inkvarteringsförordningen stadgade, och betala värdarna med pengarna i kassan. De inkvarteringspliktiga husägare som ville hålla inkvartering »in natura» skulle därvid i första hand få ta emot husarer. Genom denna clearing i pengar var det lättare än förut att anpassa inkvarteringen till garnisonens växlande manskapsstyrka och att reglera uppkomna skillnader. Men inkvarteringsförvaltarens arbetsbörda ökade, och därför beviljades Kempe 1 % av de inflytande pengarna i arvode. En svaghet i Kempes metod var att den byggde på kontanta inbetalningar från alla inkvarteringspliktiga till den gemen samma kassan. Särskilt för dem som hade varit vana att hålla inkvartering »in natura» och som ansåg detta vara fördelaktigt, kom den nya ordningen att kännas tyngande. En del hade svårt att betala sina avgifter och indrivningar blev följden. Kempes metod praktiserades bara till slutet av år 1795.59 Som stadskassör övertog Andreas Peter Stähle den metod Kempe utformat och tillämpade den i stort åren 1793-1795. Inför 1794 års inkvarteringsreglering erbjöd sig skvadronchefen ryttmästare Gustaf Stockenström att själv skaffa kvarter åt sig och sitt folk, om han i stället i kontanter fick vad de hade rätt till i hushyra. Förslaget diskuterades på allmän rådstuga i november 1793 men meningarna var delade bland borgerskapet. Magistraten förklarade därför, att de som ville hålla fast vid de gällande reglerna för inkvarteringen, kunde göra detta under 1794, och de som önskade ackordera med Stockenström om betalning till honom, fick göra det. Följden blev att ingen ändring i metoden gjordes för 1794, men det stockenströmska förslaget skulle komma igen i annan form i början av 1800-talet och då röna ett bättre mottagande.60 Det av Stähle uppgjorda inkvarteringsförslaget för år 1796 fann borgerskapets äldste »så mörkt och oordentligt» att åtskilligt behövde ändras. Därför begärde 219

Perioden 1718-1809 man att 1796 års inkvartering skulle regleras »på gamla sättet» och magistraten instämde i detta. Man övergav alltså det av Kempe introducerade kontantförfarandet. Det nya inkvarteringsprojekt som Ståhle i anledning härav utarbetade för år 1796 följde därför de riktlinjer som hans svärfader Isaac Béen dragit upp på

Mömersk husar i 1792 års uniform. Armémuseum, Stockholm.

1780-talet. Först räknade man ut hur många »man» som skulle inkvarteras och dessa fördelades sedan på borgerskapet och husägarna. Kontanta inbetalningar gjordes i första hand för att utjämna mellanskillnaderna mellan dem som mottog inkvartering »in natura» och dem som inte ville göra detta. Alla Ståhles inkvarteringsförslag följde denna metod och detsamma var fallet med hans efterträdare Fredrik Lundstedts och Fredrik Krakaus projekt. Tvister uppstod ibland men då oftast på grund av att högre officerare och stabspersoner utöver den stående garnisonen begärde kvarter i staden.61

220

Styrelse och förvaltning Inkvarteringsräkenskaperna från 1800-talets början visar att normalt en skvadron kavalleri ur Hornska eller Mörnerska husarregementet eller Skånska eller Småländska linjedragonregementet utgjorde stommen i Helsingborgs garnison. Till detta kom artilleripersonal och någon gång en båtsmanskommendering. När ryttarna var bortkommenderade till övningsläger, avlöstes de ibland av infanterister ur Konungens eget värvade regemente. De disponerade vanligen de utrymmen som förut beskrivits men vid några tillfällen omtalas också en barack som de nyttjade på kronobränneriets område. En del ridövningar förlädes till Ringstorp, där man hoppade över en grop. När Gustav IV Adolf år 1802 upphöil sig i Helsingborg kommenderades för bevaknings- och vakttjänst ett hundratal infanterister till staden. Deras förläggning ordnades genom att man i högvaktsbyggnaden spikade upp enkla, provisoriska träbritsar som kronan bekostade. Likaså betalade kronan för att stadsborna år 1801 ordnade med kvarter, färskt kött och öl åt en kontingent danska båtsmän, i allt 1 200 stycken, som 50 åt gången kom marsche rande från Norge och i Helsingborg skulle föras över till Helsingör. Varje omgång hade haft nattläger i Ängelholm och skulle sedan före överfarten ha nattkvarter i Helsingborg.62 Ar 1803 inrättade magistraten ett permanent organ som skulle svara för inkvarteringsbördans fördelning. I syfte att de inkvarteringsskyldiga skulle kunna ta sådan befattning med inkvarteringen »som med deras rättigheter och åligganden instämma» organiserades en inkvarteringskammare. I denna skulle borgerskapets äldste normalt ha två representanter och husägarna utan burskap en. Stadskassö ren skulle sammankalla kammaren och samråda med denna vid regleringen av både ordinarie och extra inkvartering. På stadskassörens lott föll liksom tidigare att göra upp inkvarteringsprojekt och att skriva ut polletterna och han erhöll ofta ett extra arvode för sitt bestyr. I fortsättningen ämnade magistraten inte taga någon annan befattning med inkvarteringen än att pröva och avgöra de klagomål över inkvarteringskammarens beslut som kunde framföras. Magistraten fattade sitt beslut i oktober 1803 och kammaren skulle genast börja sin verksamhet.63 Skvadronchef blev år 1801 majoren, sedermera översten Gustav Cederström. I början av år 1803 erbjöd han sig att under återstoden av sin tjänstetid i Helsingborg själv sörja för att husarhästarna tilldelades stallrum. Från inkvarteringskammaren ville han i ersättning ha 100 riksdaler banko eller 8 skilling per häst och månad. Dessutom förklarade han sig villig att i så fall själv skaffa sig och sin adjutant kvarter mot en årlig hushyra om tillsammans 120 riksdaler banko och denna hushyra var han nöjd med också för den händelse han framdeles skulle skaffa sig en egen fastighet i staden. Att Cederström kunde göra ett sådant erbjudande berodde på att man i Sverige från 1790-talet och fram till år 1874 tillämpade ett slags militärt ackordssystem, som kallades passevolans. Det innebar att regementschefer och även skvadronche22 1

Perioden 1718-1809 fer skrev kontrakt med kronan om att de mot en fastställd kontant ersättning åtog sig att själva anställa personal vid sitt förband, anskaffa hästar och utrustning samt sörja för dess underhåll. Manskapet vid husarregementet utgjordes av värvat folk. Borgerskapets äldste och husägarnas deputerade accepterade detta anbud i juni 1803. Det skulle gälla för den styrka av 50 beridna husarer som skvadronen då hade, och den nya ordningen skulle gälla fr. o. m. år 1804. Redan i september kom ett meddelande om att K. M:t hade tilldelat varje skvadron 6 extra hästar. Ceder ström åtog sig att skaffa också dem stallrum, om han fick en ersättning av 8 skilling banko pei häst och månad. En månad senare stod det klart, att garnisonen under 1804 skulle tillföras ytterligare 34 man, alla beridna, samt en ryttmästare, som var tilldelad skvadronen som stabsadjutant. Borgerskapets äldste och husägarnas de puterade beviljade ryttmästaren 50 riksdaler banko i hushyra, om han själv skaffa de sig kvarter. För det övriga manskapets inkvartering behövdes 248 riksdaler banko. Cederström skötte anskaffningen av stallrum och inkvarteringskammaren anvisade personalen kvarter. På det sättet sköttes inkvarteringen åren 1804 och 1805.64 Under år 1805 inträdde Sverige i det stormaktsförbund som bildats mot kejsar Napoleon och i oktober det året förklarade svenska regeringen krig mot Frankrike. Detta Fick till följd en decimering av Helsingborgs garnison, eftersom en del av den svenska armén skulle operera i Pommern. Cederström och hans husarer fick marschorder men lämnade kvar 21 husarhustrur i staden som bodde kvar i sina gamla kvarter under åren 1806 och 1807 enligt vad inkvarteringsräkenskaperna utvisar. En kontingent ur Skånska Einjedragonregementet, bestående av en löjt nant och 20 man, ersatte husarerna under år 1806 och under det följande året avlöstes de av en infanteristyrka på 21 man jämte officerare ur Konungens eget värvade regemente. Detta innebar otvivelaktigt en lättnad för staden. De arbeten som samtidigt pågick på att förbättra hamnbryggan och som tidigare omnämnts, medförde emellertid att därutöver en kontingent båtsmän förlädes som arbetstrupp i Helsingborg. År 1806 bestod den av en löjtnant med 31 man, år 1807 av två officerare med 50 man och år 1808 av en löjtnant med 32 man.65 I och med Cederströms och hans husarers bortkommendering från Helsingborg upphörde det avtal man slutit år 1803. Mot slutet av år 1807 måste de svenska trupperna utrymma Pommern och husarskvadronen återvände till Helsingborg. Den inkvarteringsreglering som gjordes upp för år 1808 gällde den. Cederström skulle åter ha sina 120 riksdaler banko i hushyra för sig själv och sin adjutant, men truppen i övrigt inkvarterades på det sätt som gällde före 1803 års avtal. I slutet av februari 1808 inledde ryska trupper ett anfall mot Finland och i mars förklarade Danmark-Norge krig. Förutom husarskvadronen, som jämte befälet och stabsper sonalen räknade 75 beridna husarer, var vid denna tidpunkt förlagda i Helsing borg enligt vad som framgår av inkvarteringsräkenskaperna 20 infanterister med

222

Styrelse och förvaltning befäl och en arbetstrupp av 30 båtsmän med befäl. I mars 1808 meddelade överstelöjtnant Cederström att man kunde vänta en förstärkning på 260 man och därför måste »nödiga spiskvarter» inrättas för dem i staden. Magistraten gav krögare- och bryggarelaget i uppdrag att sörja för detta. Oro spred sig bland stadsbefolkningen och en del lämnade staden. Magistraten upptäckte att de tog med sig sängkläder och andra persedlar, och förbjöd därför detta för att soldaterna inte skulle bli utan täcken i sina kvarter.66 En inkvarteringsräkenskap gällande sista kvartalet av år 1808 utvisar att vid den tiden i Helsingborg var inkvarterade 82 artillerister under befäl av 11 officerare och med 35 hästar, 60 dragoner ur Smålands dragonregemente med befäl och stabspersonal, 350 infanterister under befäl av en major jämte officerare, underof ficerare och stabspersonal och slutligen husarskvadronen under överstelöjtnant Cederström, nu 75 man stark, med sina officerare och stabspersonal. Några office rare tillhörande arméns flotta eller tjänstgörande som arbetsledare vid hamnbyg get, hade fortfarande kvarter i staden. Slutligen inkvarterades brigadchefen vid Södra armén överste Carl von Platen tidvis i Helsingborg när han skulle leda förhandlingar med generalkrigsrätten eller hade andra tjänsteåligganden i staden. Vid tullbommarna på stadens tre infartsvägar förlädes vaktstyrkor från trupperna i staden och hyra för de rum som disponerades för ändamålet måste betalas ur inkvarteringskassan. Extra ljus och ved för militärens behov måste anskaffas. Vid ett par tillfällen skulle också generalguvernör Toll och lantvärnets brigadchef beredas kvarter i staden. Det är klart att alla tillgängliga utrymmen kunde bli nödvändiga för att hysa soldaterna. I augusti konstaterade magistraten i en kun görelse, att under »nuvarande krigsoroligheter» åtskilligt löst folk kommit in i staden, vilket inte bara vållade tiggeri och oordning utan också minskade möjlighe terna att ge trupperna kvarter. Husägarna förbjöds därför vid vite att hysa några sådana »onyttige personer».67 I ett memorial som överstelöjtnant Cederström lämnade till magistraten i de cember 1808 drogs upp riktlinjer för hur militärpersonalen skulle disponeras under år 1809. Större delen skulle ha sina kvarter på landsbygden runtom staden. I Helsingborg skulle kvarstanna bara brigadchefen med sin adjutant, artillerioffice rarna jämte 9 artillerister som borde ha kvarter vid Stortorget, husarskvadronens befäl och stabspersonal jämte några husarhustrur samt 20 infanterister med sina officerare. Infanteristerna borde få sina kvarter vid Långvinkelsgatan ovanför tullbommen där. Vid alla tre tullbommarna skulle fortfarande vaktposter finnas kvar. Dessutom skulle en artilleri-, en kavalleri- och en infanteripiket organiseras. Manskapet i dessa skulle avdelas från de runt staden förlagda trupperna och avlösas dagligen. Artilleripiketen skulle bestå av 25 man, kavalleripiketen av 42 husarer och infanteripiketen av inalles 100 man. Varje piket skulle ha nödigt befäl. Artilleristernas och husarernas hästar skulle dels få stallrum i utrymmena på 223

Perioden 1718-1809 kronobränneritomten, dels ställas in hos handelsman Carl G. Hammar. Manskapet borde få kvarter nära Stortorget. Hälften av infanteripiketen önskade Cederström få inkvarterad i närheten av Stortorget, medan 25 man fick kvarter i norra delen av staden och 25 i den södra. Inkvarteringskammaren gjorde upp inkvarteringsregle ringen för år 1809 med hänsyn till dessa dispositioner.68 Vi har tidigare talat om att rådhuset upplåtits åt trupperna som sjukhus. Den årslånga dryga inkvarteringen kändes av stadsborna som en tung börda och i maj 1809 trodde sig borgerskapets äldste ha funnit en utväg till lättnader. Man beslöt att anhålla hos Kungliga magasinsdirektionen om att få arrendera eller köpa kronomagasinet för att där inhysa en del soldater, emedan »rådstugan och alla private hus äro upptagne». Magasinet var vid denna tid av kronan bortarrenderat till greve Eric Ruuth och därför måste man också hos honom anhålla om stöd för sin framställning. Ansökningen ledde inte till några omedelbara resultat. Däremot ankom i november en skrivelse från landshövdingeämbetet om att fientligheterna mot Danmark-Norge skulle upphöra den 12 november. Man kunde följaktligen vänta minskningar av de till staden och dess grannskap kommenderade trupperna och detta måste ha hälsats med tacksamhet av befolkningen, därför att i oktober hade stadsfysikus anmält hos magistraten att han upptäckt fall av nervfeber och rödsot och befarade att sjukdomarna skulle sprida sig.69 Under åren 1810-1813 var överste Cederström fortfarande befälhavare i Hel singborg men avlöstes år 1813 av major Carl Emanuel von Geijer. Garnisonen utgjordes denna tid av en husarskvadron, enligt inkvarteringsräkenskaperna med en manskapsstyrka på 75 man, och ett tjugotal infanterister ur Konungens eget värvade regemente. År 1811 tillkom åter en kommendering på 50 båtsmän som skulle arbeta vid hamnbygget under sommaren, och även under åren 1812 och 1813 anlände ett fyrtiotal båtsmän till staden för att arbeta vid hamnen. Förgäves beslöt borgerskapets äldste år 1810 att göra en ansökan om att staden skulle slippa inkvarteringen av infanteri.70 Under år 1811 yppades missnöje från olika håll med det sätt varpå inkvarte ringskammaren skötte sina åligganden. Magistraten beslöt därför i juni 1811 att tillsätta en inkvarteringskommission bestående av rådman Carl Öhrn och sex ledamöter ur borgerskapets äldste och husägarnas deputerade. Kommissionen skötte inkvarteringen under ett par år och lade om verksamheten på det sättet att regleringen gjordes inte helårsvis utan kvartalsvis. Stadskassören skulle liksom tidigare biträda med att göra upp förslag och skriva ut polletter. Sommaren 1813 opererade svenska trupper under kronprins Karl Johans led ning i Tyskland mot Napoleons arméer och i slutet av året riktades ett svenskt angrepp från tyskt område mot Danmark. Redan i juli hade landshövdingeämbetet varskott Helsingborgs magistrat om att ett fredsbrott med Danmark kunde väntas, och i september kom truppförstärkningar till staden. Inför de ökade kraven på 224

Styrelse och förvaltning kvarter för trupp i staden utnämnde magistraten den 11 september rådman Öhrn till »förman för inkvarteringsverket». Dagligen skulle hän hålla expedition i inkvarteringsärenden på kämnärsrummet i rådhuset. Till biträde skulle han ha inkvarte ringskammaren som fick fem ledamöter - det var alltså inte längre tal om någon inkvarteringskommission. Stadskassören skulle liksom tidigare i sin egenskap av »inkvarteringsförvaltare» sköta de expeditionella sysslorna. Stadsfiskalen befalldes att göra upp en förteckning över alla boningsrum och stallrum som stadens hus ägare kunde avstå. Han skulle därvid biträdas av en ledamot av borgerskapets äldste och en ledamot av husägarnas deputerade. De äldste och husägarnas deputerade utsåg också en kommitté på tre ledamöter som skyndsamt skulle anskaffa madras ser och täcken för soldaternas behov. Stadens dragare skulle dagligen infinna sig hos inkvarteringskammaren, så att nyutskrivna inkvarteringspolletter utan dröjs mål kunde bäras ut.71 Protokollen från inkvarteringskammarens arbete under de närmaste veckorna är bevarade bland inkvarteringsräkenskaperna. De visar att trupper anlände slag i slag. Först kom ett finskt gränskompani ur Upplands regemente omfattande 132 man fotfolk jämte befäl. Provisoriskt förlädes 82 av dessa infanterister i ekonomidi rektör Carl Flyborgs fastigheter — dessa upptog norra sidan av Stortorget mellan nuv. Norra Strandgatan och Kullagatan - men fördelades några dagar senare på stadens övriga husägare. Ur Vendes artilleriregemente anlände en kommendering artillerister. De skulle bl. a. svara för vakthållningen vid de tre infartsvägarna och disponerade därför de tullhus som några år tidigare hade utrymts av landtullens personal. Artillerihästarna fick stallrum i stadens teaterhus. Skvadronen ur Mörnerska husarregementet förstärktes med 24 man och generallöjtnant Hampus Mörner tog själv sin »station» i staden. Infanterikontingenten ur Konungens eget värvade regemente ökades till 51 man med befäl. Dessutom stationerades några kanonslupar i Helsingborg, därför att fientligheter hade förekommit med dan skarna i Öresund.72 I januari 1814 slöts fred med Danmark i Kiel. I början av februari ankom en kontingent på 83 danska soldater och 12 officerare och underofficerare som blivit krigsfångar och skulle sändas tillbaka till hemlandet. Inkvarteringskammaren fick i uppgift att bereda dem kvarter, så länge de vistades i staden i väntan på överresa till Själland. De svenska trupperna låg kvar i Helsingborg till i slutet av mars, då befallning anlände om att de skulle försättas på fredsfot. Inkvarteringsräkenska perna för år 1814 avspeglar de förflyttningar av trupperna som gjordes och de ändringar i befälskadrerna som blev en följd därav. Vid årets slut bestod garniso nen åter av en skvadron ur Mörnerska husarregementet samt ett detachement infanterister ur Konungens eget värvade regemente. Major Geijer tjänstgjorde som kommendant. Dessutom hade Gustav Cederström, numera generalmajor, sitt kvar ter i staden igen och uppbar för sig och sin adjutant liksom tidigare 120 riksdaler 15—Helsingborgs historia V: 2

2 25

Perioden 1718-1809 banko i årlig hushyra. I september 1814 beslöt borgerskapets äldste och husägarnas deputerade att på auktion försälja hälften av de ylletäcken och linnepersedlar som man anskaffat föregående år för »inkvarteringsverket». 1813-1814 års inkvarte ring var den sista mera omfattande militära pålaga av detta slag som Helsingborgs invånare behövde åtaga sig under 1800-talet. I fortsättningen sköttes inkvarteringsbestyren av en inkvarteringskammare, i vilken borgerskapets äldste utsåg två ledamöter och husägarnas deputerade en ledamot.73

Riksdagen beslöt år 1810 att det i riket skulle sättas upp en reserv till den indelta armén. Detta förstärkningsmanskap skulle omfatta högst 50 000 man, men beslutet väckte starkt missnöje i landet, bl. a. på landsbygden i nordvästra Skåne, så att utskrivningen snart avbröts. I anledning av förordningen om förstärkningsman skap hölls i Helsingborg allmän rådstuga, dit både borgerskapet och stadens hus ägare hade kallats i maj 1811. Enligt förordningen skulle manskapet i första hand tas ut genom frivillig lejning, i andra hand genom lottning bland män i åldern 20-45 år. Ett utdrag ur församlingens husförhörslängd, som framlades vid detta tillfälle och ännu är bevarat, utvisar att det fanns i första hand 148 ynglingar som kunde klassas som »stridbart folk» men att därutöver ytterligare 201 stycken kunde komma i fråga. Man beslöt att utse en kommitté på 12 ledamöter med borgmästare Stähle som ordförande för att rekrytera manskapet. I första hand skulle man försöka leja folk, och pengar för det ändamålet skulle anskaffas genom utdebite ring i proportion till vad varje skattskyldig erlade till kronan i allmän bevillning. Bland kommitténs ledamöter märktes prosten Follin, dåvarande ryttmästaren von Geijer och fyra av åldermännen i stadens hantverksämbeten. Kommittén höll ett sammanträde i juni, där landshövding Gustaf Fredrik von Rosen var närvarande, men därefter tycks dess verksamhet ha upphört.74 Behovet att skapa en manskapsreserv för den indelta armén kvarstod emellertid och därför beslöt 1812 års riksdag att inrätta en nationalbeväring. Därmed infördes i princip allmän värnplikt för män i åldern 20-25 år. De hade dock möjlighet att leja annan person i sitt ställe. Vid behov skulle de kunna inkallas till tjänstgöring. Inga beslut fattades om hur lång övningstiden skulle vara men längre fram blev den 12 dagar. Först år 1858 ökades den till 30 dagar. Beväringen hade karaktären av en personlig skyldighet för de värnpliktiga och krävde alltså inga utgifter för stadens del, men under år 1813 åtog sig staden en del kostnader för dem. En rulla gällande Helsingborgs beväringsmanskap år 1813 är bevarad och visar att staden ställde upp 26 man i första klassen och 22 man i andra klassen av beväringen. Färjemanslaget försökte få sina färjedrängar fritagna. 1813 års bevä ringsmanskap kallades i april månad två gånger till Malmö för övning under landshövdingens uppsikt. I juli kommenderades sedan första klassens manskap till 226

Styrelse och förvaltning exercis på Bonarps hed och en del beväringsmän tjänstgjorde i slutet av året i Landskrona. På stadens bekostnad erhöll obemedlade beväringsmän som deltog i dessa övningar de persedlar som de själva inte hade råd att hålla sig med. Varje man skulle nämligen ha »brukbara kläder» samt 2 skjortor, 2 par strumpor och 2 par skor. Dessutom fick varje man 5 riksdaler i »underhållspengar». Under stadsfiskalens ledning bestods de också skjuts till övningsplatsen. En sådan generositet visade staden inte i fortsättningen.75 Stadens offervilja vid denna tidpunkt hängde otvivelaktigt samman med den aktuella krigssituationen. I juli 1813 beslöt magistraten också i samråd med borger skapets äldste och husägarnas deputerade, att beväringsmän som sårades eller invalidiserades, så att de inte längre kunde försörja sig, skulle bli omhändertagna av stadens fattigvårdsinrättning. Beväringsmän som sårats men det oaktat kunde driva ett yrke, skulle om de vann burskap i Helsingborg befrias från alla skatter och avgifter till staden under de första sex åren. Den som fick tapperhetsmedalj, skulle som belöning erhålla 20 riksdaler banko ur stadskassan. Dessutom gjordes en frivillig penninginsamling i staden till förmån för sårade soldater, soldatänkor och barn till i kriget stupade soldater. Av de insamlade medlen bildades i november 1813 en fond, »Helsingborgs stads invånares frivilliga sammanskott år 1813», som skulle förvaltas av fattigförsörjningsinrättningen. Fonden uppgick vid bildandet till 1 553 riksdaler 16 skilling banko. Av räntan på pengarna skulle understöd årligen utdelas i första hand till behövande bland stadens beväringsmän och båtsmän, därnäst till behövande inom garnisonen och i tredje hand till andra hjälpsökande.76

1. Band IV:2 s. 285 ff. Rådst. prot. 1719 27.2, 27.4, 2.5, 6.5, 13.7, 12.8, 23.11, 1720 16.1, 9.4, 23.4, 1721 31.1, 4.2, 1.5. 2. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1720 19.8, p. 6, RA. Rådst. prot. 1720 9.4. 3. Rådst. prot. 1720 17.10, 12.12, 1721 23.1, 31.1, 4.2. 1721 års räkenskap, Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 4. Rådst. prot. 1722 23.4. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1724 7.1 p. 10, 1728 15.2 p. 4, 1736 23.6 p. 2, RA. Protokoll 1739 17.2, Bor garståndets arkiv, RA. 5. Rådst. prot. 1722 19.3, 21.11, 26.1 1, 1.12, 1724 9.4, 23.11, 1725 2.10, 1726 5.2. Mag. prot. 1728 29.1, 30.4, 7.10, 1730 27.4, 8.5, 15.6, 1737 12.3, 1739 13.4, 12.5. 6. Mag. prot. 1728 10.12, 1730 19.12, 1732 19.12, 1733 19.2, 1735 4.6, 1736 23.3 1737 12.3, 1738 15.3, 1739 12.2, 1741 7.3. - Där ej annat angives har fakta om båtsmännen hämtats från arkivserierna Båtsmansräkenskaper samt Hand

lingar angående skepp, handel, båtsmän, dragare m.m., HSA:RM. 7. Rådst. prot. 1725 29.5, 1726 28.11. Mag. prot. 1728 30.4, 1731 12.4, 1733 3.11. 8. Mag. prot. 1741 26.3, 6.6, 8.6, 10.6, 13.6, 4.7, 7.7, 11.7, 18.7, 3.8. 9. Mag. prot. 1742 6.2, 6.10, 1743 26.1, 31.1, 1.2, 3.2, 9.2, 19.2, 2.3, 9.4, 23.7. 10. Mag. prot. 1743 24.8, 24.9. 11. Mag. prot. 1743 31.8, 1744 28.1, 4.2, 8.2, 10.2, 2.5, 21.5, 1746 26.2, 2.3, 12.3. 12. Mag. prot. 1747 1.4, 4.4, 18.4, 22.4, 3.7, 26.8, 5.9, 12.9, 1748 30.1. 13. Mag. prot. 1748 2.9. 14. Mag. prot. 1750 14.5, 3.11. 15. Rådst. prot. 1766 26.5, 1772 5.10. St. skriv, och besvär, Helsingborg 1779 18.1, RA. Amiralitetskollegium till K. M:t 1779 1.6, RA. 16. Rådst. prot. 1776 16.3, 1777 8.11, 1779 12.6, 16.8, 13.12, 1780 17.1, 26.1, 31.1, 29.3, 15.4, 17.4, 8.5, 24.5, 31.7, 21.8, 17.9, 14.12, 1781 7.4,

227

Perioden 1718-1809 28.4, 5.5, 1785 17.1, 30.1, 30.6, 1787 13.10, 1789 12.1. Inr. civilexp. reg. 1780 11.7, RA. 17. Mag. prot. 1788 31.5, 14.6, 7.7. 18. Mag. prot. 1788 21.6, 28.6, 5.7, 7.7, 12.7, 26.7, 1789 25.7, 27.7, 3.8, 10.8. 19. Mag. prot. 1790 23.10, 13.12, 1791 3.1, 31.1, 1.8. 20. Mag. prot. 1790 19.6, 3.7, 6.9, 1.11. 21. Mag. prot. 1790 27.11, 18.12, 1791 5.9, 10.10, 1792 6.2, 23.4, 12.5, 27.10. Kungl. brev 1816 21.5, 1824 25.5. N. Herlitz, Svensk stadsför valtning på 1830-talet (Sthm 1924) s. 180. 22. Mag. prot. 1792 9.7, 23.7, 1793 12.1. Rådst. prot. 1810 26.11. 23. Rådhusrättsprot. 1808 26.3. Mag. prot. 1808 22.10, 24.10, 12.11. Mönstringsrulla, dat. 22.8 1808, i Sterbhushandlingar 1742, 1766— 1775, HSA:RM. 24. Mag. prot. 1808 14.11. Rådst. prot. 1809 17.4. Specialräkning över lantvärnsmännens be klädnad samt en på tryckt formulär upprättad subskriptionslista i 1808 års räkenskaper, Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 25. Mag. prot. 1808 11.6, 15.6, 8.10. Rådst. prot. 1810 10.12. Räkning av Peter Möller, dat. 15.4 1809, i 1808 års räkenskaper, reseräkning av Fr. Mollberg och J. Böös, dat. 23.9 1808, i 1809 års räkenskaper, Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 26. Rådst. prot. 1719 5.1, 14.2, 9.12, 12.12. 27. Rådst. prot. 1719 26.9. 28. Rådst. prot. 1719 14.2, 1720 4.1, 21.1. St. skr. och besvär, Helsingborg, 1719 p. 5, RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1719 30.6 p. 5, RA. 29. Rådst. prot. 1720 3.2, 8.2, 10.2, 2.4, 9.4. St. skr. och besvär, Helsingborg 1720 20.1 p. 1, 3, RA. 30. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1720 19.8 p. 1, 3, 14, RA. 31. Modée 1:254ff. 32. Rådst. prot. 1721 17.1, 14.10, 1725 2.4. Mag. prot. 1735 10.1, 5.9, 22.12. Peter Lanner stierna till krigskollegium 1721 6.5, KRA. 33. Där ej annat angives har uppgifter om in kvarteringen hämtats ur längder och räkenskaper i serien Inkvarteringsräkenskaper, HSA:RM. 34. S. 67. Band V: 1 s. 170 f. Rådst. prot. 1717 19.6. Mag. prot. 1730 29.4, 1740 18.6. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1720 19.8 p. 2, RA. Modée 1:448. 35. Rådst. prot. 1719 26.10, 1720 30.3, 4.5, 1.8.

22Ö

Specialräkenskap av Lannerstierna, dat. 1.7 1721, i Kronoräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. St. skr. och besvär, Helsingborg 1719 p. 10, RA. Kgl. re sol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1719 30.6 p. 10, RA. 36. Rådst. prot. 1724 24.1, 9.3, 13.4, 20.6, 1724 3.8, 15.8, 5.9. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Hel singborg 1724 7.1 p. 11, RA. 37. Rådst. prot. 1724 19.9, 23.11, 26.11. 38. Rådst. prot. 1724 14.12, 1725 26.2, 22.3, 10.4, 28.4. 39. Mag. prot. 1740 18.6, 16.8, 25.8, 18.10, 1741 24.1, 1742 18.8. 40. Mag. prot. 1747 26.8, 1750 14.7, 25.7, 3.11. Rådst. prot. 1761 1.10, 1766 4.4. St. skr. och be svär, Helsingborg 1746 u.d., RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1747 26.6, RA. 4L Mag. prot. 1737 17.1, Protokoll från defensionsdeputationen 1762 24.2, Utskottshandlingar vol. R 3183, RA. 42. Rådst. prot. 1761 4.3, 18.3. 43. Rådst. prot. 1770 23.5. Mag. prot. 1788 25.11. Utskottshandlingar vol. R 3464, 1770 24.1, RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1770 9.3, RA. Högvaktsbyggnaden behandlas ut förligare i Lars-Göran Kindströms framställning om stadsplanen och stadsbebyggelsen i band VI: 2. 44. Modée VIIL313. Rådst. prot. 1761 9.3. 45. Rådst. prot. 1769 6.12. 46. Rådst. prot. 1772 21.11, 14.12, 16.12, 1773 4.10, 18.12, 1774 24.10. BÄ prot. 1773 16.7, 1774 5.9. K. M:ts resolution finns i avskrift i BÄ prot. 1774. 47. Rådst. prot. 1773 25.9, 4.10, 30.10, 27.11, 1774 3.9, 14.9, 29.12, 1775 18.1, 11.2, 4.3, 11.3, 29.3, 3.4, 24.4, 7.8, 21.8, 11.9, 14.10, 21.10, 25.10, 25.11, 1776 9.2, 1777 22.2, 1779 25.1. BÄ prot. 1773 19.7, 16.10, 19.11, 1174 28.2,5.9. 48. Rådst. prot. 1777 14.7, 28.7, 4.10, 1778 15.4. Mag. prot. 1793 31.8. 49. Rådst. prot. 1773 20.12, 1774 19.2, 2.7, 1775 26.6, 1787 1.9, 27.10. Mag. prot. 1788 7.1, 14.1, 21.1, 28.1, 28.4, 1802 30.8, 1803 2.7. BÄ prot. 1802 30.8. T. Mårtensson, Tomtägare i Häl singborg intill 1850, I (Kring Kärnan 1939) s. 6 Iff. 50. Rådst. prot. 1773 20.12, 1776 9.11. Tablå över kostnaden för stallrum m. m. i BÄ prot. 1776. 1776 års räkenskap, Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 51. Rådst. prot. 1779 11.1, 8.9, 1798 17.10.

Styrelse och förvaltning 52. Rådst. prot. 1778 21.11, 1779 22.12, 1780 10.1, 14.12. 53. Rådst. prot. 1780 18.12. BÄ prot. 1780 17.12. 54. Rådst. prot. 1780 23.12, 27.12, 1781 8.1, 17.3, 26.3, 31.3. BÄ prot. 1780 30.12. 55 Rådst. prot. 1781 7.4, 18.4, 19.5. BÄ prot. 1781 24.3, 1.4, 14.4, 7.5. 56. Rådst. prot. 1781 19.12, 1782 4.2, 4.5, 23.12. Mag. prot. 1790 4.12, 1791 26.2. 57. Mag. prot. 1788 22.9, 20.10, 24.11, 1789 24.1, 14.3, 16.3, 6.4, 30.5, 25.7, 14.12, 1790 11.9, 25.9. 58. Mag. prot. 1790 27.9, 2.10, 9.10, 16.10, 1794 17.3, 1796 18.6, 10.9, 3.10, 10.10, 26.11. 59. Mag. prot. 1791 2.4, 4.4, 9.4, 16.4, 18.4, 22.8, 22.10, 31.12, 1792 13.8, 20.8, 1793 25.3, 13.4, 60. Mag. prot. 1793 9.11,27.11,7.12. 61. Mag. prot. 1795 12.2, 1796 13.2, 2.4, 16.4, 1801 10.1. 62. Mag. prot. 1801 10.1, 31.1, 27.2, 1802 19.4, 24.4, 15.5, 19.5, 1803 3.1, 23.4. 63. Mag. prot. 1803 3.10, 1806 31.5, 1807 30.11, 5.12, 12.12, 1808 3.8. Rådst. prot. 1810 26.11. 64. Mag. prot. 1801 1.6, 1803 26.2, 4.6, 6.6,

26.9, 10.10. 65. Mag. prot. 1805 7.10, 1806 31.12, 1807 5.1, 14.2, 26.10, 1808 11.1. 66. Mag. prot. 1808 16.3, 18.3, 19.3. 67. Rådhusrättsprot. 1808 20.8. Räkningar dat. I. 12 1809, 10.5 1810 i 1809 års räkenskaper, Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 68. Cederströms memorial, dat. 27.12 1808, i Inkvarteringsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 69. S. 89, 158. Rådst. prot. 1809 20.5, 21.10, II. 11. BÄ prot. 1809 15.5. 70. BÄ prot. 1810 11.9. 71. Rådst. prot. 1811 25.5j 17.6, 1813 8.3, 31.3, 10.4.19.5.9.6.26.6.4.9.11.9, 72. Rådst. prot. 1813 28.6, 4.9, 8.9, 22.9, 1814 26.3. 73. Rådst. prot. 1814 5.2, 7.2, 21.3, 30.7, 26.9, 28.9, 29.10, 28.11, 13.12, 1815 25.1. 74. Rådst. prot. 1811 27.5, 15.6. Extrakt ur 1811 års husförhörslängd i Sterbhushandlingar 1742, 1766 - 1775, HSA:RM. 75. Rådst. prot. 1813 5.4, 12.4, 24.4, 30.6, 3.7, 14.7, 27.11, 1814 19.3. BÄ prot. 1813 14.6, 13.7. Rulla över 1813 års beväringsmanskap i Sterb hushandlingar 1742, 1766-1775, HSA:RM. 76. Rådst. prot. 1813 7.7, 21.11, 13.12.

229

KYRKAN

SNDF.R 1700- OCH 1800-TALEN var Mariakyrkan församlingskyrka för både Helsingborgs stadsförsamling och Helsingborgs landsförsamling. Landsförsam lingen — eller som den i äldre tid kallades »Helsingborgs socken» — omfattade de i stadens grannskap belägna byarna, hemmanen och kvarnarna och den hade före reformationen haft S:t Petri kyrka som församlingskyrka, men när denna revs ned på 1530-talet hänvisades lantborna till Mariakyrkan. En tradition som levde ännu på 1800-talet uppgav att två av S:t Petri kyrkas klockor efter rivningen hängts upp i Mariakyrkans torn. I varje fall hade landsförsamlingens medlemmar både under 1600- och 1700-talen vid begravningar rätt till fri gravplats på kyrkogården vid Mariakyrkan och fri ringning med de två minsta klockorna. Ville de ha ringt med flera klockor, fick de betala särskilt för det.1 Lands- och stadsförsamlingarna hölls i sär ända till år 1919, men skilda kyrko böcker fördes inte utan de flesta akterna och handlingarna rörande landsförsam lingen ingår i stadsförsamlingens arkiv. Vid gudstjänsterna i Mariakyrkan gjordes dock en viss åtskillnad. Landsförsamlingens medlemmar hade särskilda sittplatser, medan stadsborna satt för sig. Mot slutet av 1700-talet, då borgaruniformen börja de nyttjas, kom utan tvivel en del stadsbor till gudstjänsterna i detta plagg. Abra ham Hülphers berättar, att männen från landsförsamlingen däremot på 1750-talet bar grå tröjor vid kyrkbesöken. Kvinnorna hade »blå, korta tröjor av hemgjort valmar, gröna och svarta förkläden, alla voro flätade i huvudet men de ogifta hade mest bart hår och gummorna huvudkläden, nätt tillsatta så att på axlarna hängde snutar av klädet, på tröjorna hade mesta delen röda uppslag».2 Under 1720- och 1730-talen gjordes omfattande reparationer på Mariakyrkan. Dess väggar och yttertak - kyrkan var till större delen täckt med bly men vapenhus och sakristia hade tegeltak — reparerades och sakristian fick trägolv därför att det gamla stengolvet vållade prästerna »en ganska stor incommodité» i den oeldade kyrkan. Byggnadens medeltidskaraktär försvann delvis då kyrkorådet i mars 1739 beslöt att i enlighet med tidens smak »invändigt utspäcka och vitlimma hela kyrkan överallt, intet undantagandes, tillika med sakristian och vapenhuset». Arbetena kostade i allt 900 daler smt. I koret uppsattes en tavla på vilken lästes: 230

Styrelse och förvaltning År efter Christi födelse 1739 är denna kyrkia uppå dess egen bekåstnad utan och innan renoverad och upplagad, och då var Kong Fredric I regerande i Sverige, baron Wilhelm Bennet landshöfdinge i Malmö, doctor Carl Papke biskopp i Lund, magister Jöns Rönbeck prost, Petter Pihl borgmestare, han delsman Erasmus Meisner kyrkioföreståndare i Flelsingborg. Si huru ny och skiön och hvit Nu blefven är vår kyrckia O! at hvar själ som samlas dit At Gud af hiertat dyrka Må giöra sig af synden ren Och utan skrynkio fläck och men Få skina såsom solen För lambet och för stolen

Esai 1.16 Ephes. 5.27 Math. 13.43 Apoc. 7.15,17.

Tavlan hängde kvar i kyrkan till år 1845. Vitmeningen invändigt knackades bort år 1898, så att det gamla murverket åter framträdde och interiören återfick sin medeltida prägel.3 Under de följande decennierna gjordes åtskilliga reparations- och underhållsar beten. På 1740-talet var kyrkfönstren så trasiga, att gudstjänstbesökarna högljutt klagade över draget från dem. Det tog tid innan fönstren kunde lagas, därför att staden saknade glasmästare, men när arbetena omsider var färdiga år 1748 kostade glasarbetena 600 daler smt, smidesarbeten på bågarna 417 daler smt och en del murningsarbeten 29 daler smt. För att förekomma nya skador förbjöd magistraten en tid därefter all stenkastning och alla bollekar på kyrkogården runt kyrkan. Förbudet upprepades år 1786, då med tillägget att all blekning av vävar på kyrko gården också var förbjuden. År 1772 föreslog kyrkorådet att man skulle ersätta blytaket på kyrktornet med ett koppartak för att nedbringa underhållskostnader na, men man vann inte gehör för detta hos vare sig landshövding eller biskop. År 1780 förelåg ett projekt till en grundlig renovering av hela kyrkan. Det var utarbe tat av majoren i fortifikationskåren E. J. Montell, som vid denna tid var sysselsatt med att projektera en ombyggnad av Helsingborgs hamn. Kostnadsberäkningarna slutade på 4 248 riksdaler specie. Projektet ledde inte till några praktiska åtgärder men försämrade ytterligare det redan spända förhållandet mellan prosten Hans Bergeström och borgmästare Niclas Cervin. Den senare menade att staden inte hade råd med en så stor utgift, därför att man under de senaste åren haft stora kostnader bl. a. för den nya prästgården. Också i fortsättningen gjordes därför bara mindre reparations- och underhållsarbeten på Mariakyrkan.4 Alltsedan 1640-talet stod kyrkans orgel, den s. k. Buxtehude-orgeln, på en läkta re i norra sidoskeppet mellan fjärde och femte pelaren, dvs. strax öster om predik stolens nuvarande placering. Orgelläktaren befanns år 1722 vara så dålig att man 231

Perioden 1718-1809 endast »med besvär för fara» kunde beträda den. För att den inte skulle rasa samman, förstärktes den med nya bjälkar. Själva orgeln renoverades år 1736 för 350 daler smt och synes därefter ha fungerat godtagbart några år, men en orgel byggare fann år 1764 att den var i så dåligt skick att en reparation enligt hans

Mariakyrkan med omgivande kyrkogård och övriga närliggande omgivningar mot slutet av 1700-talet. Detalj ur den »Situationscharta» som garnisonens officerare år 1778 överlämna de till Helsingborgs rådhus. Helsingborgs Stadsmuseum. mening inte lönade sig. Eftersom kyrkans ekonomi vid denna tid blivit sämre än tidigare, fann kyrkorådet det vara klokast att inte göra några större arbeten utan i stället längre fram, då finanserna blivit bättre, anskaffa en helt ny orgel. Men som längre fram skall omtalas, var Mariakyrkans ekonomi efter 1770-talet sämre än förut. Någon ny orgel blev aldrig anskaffad under 1700-talet.5 En inventarieförteckning från år 1742 omtalar kyrkans gamla renässansur. Det satt i tornväggen vid södra sidoskeppets västra ände över den plats där dopfunten var placerad fram till år 1845. Uret hade tre lod och »två små klockor uti kyrkan, den ena slår minuter, den andra timmar och fulla slag». Tillsynen och underhållet av uret hade vållat en del praktiska svårigheter redan på 1600-talet, då det inte fanns någon urmakare i staden. År 1775 befanns urverket vara så illa faret, att man måste reparera det för 200 daler smt. Uret gick sedan i något mer än femton år men ansågs sedan ha tjänat ut. Urmakare Elias Modewig erbjöd sig att tillverka ett nytt verk för 1 000 daler smt eller 165 riksdaler specie. Verket skulle dels betjäna 232

Styrelse och förvaltning urtavlan inne i kyrkan, dels en ny urtavla som till torg- och marknadsbesökarnas tjänst skulle sättes upp utvändigt på tornets norra vägg. Borgerskapets äldste ansåg, att man borde sälja det gamla verket på auktion och sedan skulle resten av kostnaden kunna tas ur kyrkokassan. Stadskassan skulle i varje fall inte belastas med utgiften. För att komma till något beslut måste under år 1793 två socken stämmor med lands- och stadsförsamlingarna hållas. Lantborna vägrade helt att lämna några bidrag till ett nytt verk, bl. a. därför att de inte ansåg sig få någon som helst nytta av den nya utvändiga urtavlan. Slutligen blev det beslutat, att en frivillig insamling till nytt urverk skulle anordnas. Modewig tillverkade ett nytt urverk och satte upp det i kyrkan år 1794. Men det gamla urverket var svårsålt och inbringade bara 13 riksdaler 16 skilling specie. Borgerskapets äldste greps därför av sparsamhetsnit, när Modewig begärde ett årligt arvode för att han drog upp och skötte uret. Detta var enligt de äldstes mening inte »ett arbete varför han bör vänta sig belöning», men efter hand gav man med sig. Modewig svarade sedan för urverkets skötsel till in på 1810-talet.6 De inventarieförteckningar, som brukar inleda varje års kyrkoräkenskaper ger oss en möjlighet att följa de förändringar som gjorts i kyrkans inredning och i fråga om dess ägodelar. I sakristian, som var belägen i öster på kyrkans nordsida och som revs ned år 1845, stod liksom i slutet av 1600-talet ett furubord, beklätt med ryssläder, och runtom detta sex svarta, läderklädda stolar. År 1731 skänkte hospitalsföreståndaren Christian Ibsonius två mässingsljusstakar, som ställdes på bordet. I väggen var inmurat ett furuskåp, det s.k. kyrkoskåpet, där bl. a. kyrkans räken skaper, värdehandlingar och protokoll förvarades. På väggen hängde »en trind spegel med arbetad ekram». En halvstol av furu kompletterade möblemanget. År 1749 uppställdes en järnkakelugn. I sakristian hängde kyrkans skrudar. Enligt 1720 års inventarium var de fyra: en violett med guld- och silvergaloner, bärande årtalet 1653, en av röd sars, en av guldbesatt sammet med guld- och silverspetsar samt två vapensköldar och slutligen en av rött skarlakan med »gullkringling», bärande årtalet 1683 men »något brukad och med hål uppe». 1720 års inventarium upptar ett änglahuvud av silver som hört till utsmyckningen på en grav. Prosten Jöns Rönbeck köpte huvudet och lät sätta fast det på ryggsidan av en röd sammetsmässhake som han och hans hustru skänkte till kyrkan år 1735. Hattmakaren Mikael Löfman donerade tillsammans med sin hustru år 1753 en mässhake av svart sammet prydd med guldgaloner. Dessa två skrudar är de enda som upptages i 1809 års inventarium. De andra hade blivit uppslitna och kasserade. I sakristian stod en järnbeslagen kista, ibland kallad kyrkkistan, där man förva rade kyrksilvret och kollektmedlen. Kyrkans silverskatt växte under 1700-talet genom en del gåvor. År 1734 skänkte rådmannen Lucas Lohman en oblatask av silver, och borgmästare Petter Pihl d.y. överlämnade år 1756 dels en oblatask av silver, dels två silverkannor som tillhört hans farfar handlanden Jeppe Pihl. I

233

Perioden 1718-1809 kyrkan förvarades också en liten förgylld paten som tillhörde hospitalets nattvardssilver. Hospitalets kalk hade däremot komministern hemma hos sig för att nyttja den vid sockenbud. Mariakyrkans vackra medeltida altartavla omtalas i inventarierna som »en altar tavla med ryggverk och fotträ» och renässanspredikstolen som »en predikstol med tillbehör». På altaret stod liksom tidigare två stora mässingsljusstakar och vid predikstolen var i väggen uppsatt en stor mässingsljusarm. Köpmannen Hans Pripp hade i början av 1700-talet donerat ett timglas »bestående av fyra glas» som stod på predikstolen. Vid pelarna framme i koret satt i järnhållare en del danska fanor som tagits som troféer i slaget vid Helsingborg år 1710. Fanorna hade på befallning av guvernör Magnus Stenbock blivit uppsatta i kyrkan till erinran om den svenska segern. De togs på Gustav IV Adolfs order ned år 1808, när man befarade ett danskt angrepp, och skickades till Riddarholmskyrkan i Stockholm. Fanorna finns numera på Armémuseum. Järnhållarna i pelarna satt kvar till år 1840. På en läktare i norra sidoskeppet stod orgeln, som nyss nämnts, och mitt emot över södra sidoskeppet fanns också en läktare, det s. k. gieddeska pulpituret.7 Kyrkorummet upplystes förutom av de tre 1600-talsljuskronorna som hängde i mittskeppet också av ljus, instuckna i bleckpipor som satt på pelarna. Vidare fanns det tolv »lösa träpipor» för ljus, och över sydportalen hängde en stor röd glaslykta. På två trätavlor hängde man upp de blecksiffror som angav psalmnumren. Bakom altaret stod en furukista, i vilken diverse saker förvarades. Kyrkan hade två kollekthåvar av svart, silverbroderad sammet med små klockor och långa silverbeslagna ebenholtsskaft. Vid gudstjänsterna kringbars också två håvar med svarta sammetspungar och silverfrans, den ena hörande till hospitalet och den andra till fredagstavlan. »Kyrkans svarta kläder» utgjordes av stycken av svart kläde eller boj, med vilka man överdrog altaret och predikstolen under sorgetiden efter kungliga personer. Vid sådana tillfällen nyttjades extra ljus, fastsatta på ljusplåtar. Kyrkan hade ett nittiotal sådana vid 1700-talets slut. Slutligen fanns bland inventarierna en pliktpall av furu och två järnbeslagna kollektstockar, av vilka den ena hörde till hospitalet. I vapenhuset utanför kyrkans nuvarande sydportal — det revs ned år 1845 — förvarades bl. a. dödgrävarens verktyg, likbårar, rep »till liks nedsättande» och träskovlar för begravningsgästerna »till att kasta på lik med». Där förvarades också under 1700-talets senare hälft stadens brandspruta och en del brandredskap — dock inte under åren 1779-1791 då materielen var överflyttad till kronobränneriet. Slutligen fanns där bl. a. en del spik som klockardrängen använde när han i maj månad lövade kyrkan invändigt. Alltsedan Helsingborgs nya hospitalsbyggnad stod färdig år 1705 hade staden ännu en gudstjänstlokal, nämligen hospitalskyrkan. Fr.o.m. år 1736 hölls offentli234

Perioden 1718-1809

Det av kyrkorådet den 12 januari 1773 godkända förslaget till nytt innertak i hospitalskyrkan. Helsingborgs stadsförsamlings kyrkoarkiv, Landsarkivet, Lund.

ga gudstjänster där. Bevarade inventarielistor visar att kyrkan hade en ganska torftig inredning: ett enkelt altare med ett par mässingsljusstakar på, däröver ett målat träkrucifix, en predikstol som fick ljus från en mässingsljusarm på väggen samt en enkel uppsättning bänkar. Kyrkan var sparsamt upplyst av ljus på ljusplå tar av bleck. År 1737 upphängdes ett votivskepp under taket. I övrigt vet vi inte mycket om hur kyrkan tedde sig före år 1774. Magistraten och kyrkorådet god kände den 20 juni 1770 planer att uppsätta ett nytt innertak i kyrkan som skulle utföras i samband med reparationer på hospitalsbyggnaden. En ritning till detta nya innertak, daterad den 12 januari 1773 och undertecknad av magistrat och kyrkoråd, finns i behåll. Den visar kyrkorummet sett mot koret i norr, sedan det nya taket blivit uppsatt. Det är den enda bevarade ritning som ger oss en uppfatt ning om hur hospitalskyrkan tett sig invändigt.8 Den år 1770 beslutade ombyggnaden gick ut på att kyrkans innertak »där mitt uppå» skulle brytas och erhålla en »avsättning till form av ett franskt tak». Fönstren i den östra, mot nuv. Kullagatan vettande långväggen skulle göras om, så att man i 235

Perioden 1718-1809

Ritning till den ingång som år 1773 upptogs i hospitalskyrkans östra vägg från nuv. Kullagatan. Helsingborgs stadsförsamlings kyrkoarkiv, Landsarkivet, Lund.

stället för fem par fönster fick fyra, något större som satt på lika avstånd från varandra. Fönstren skulle inte ha grova »mellanposter som nu delar varje luft i fyra fönster» utan bara ett smalt kryssjärn »för styrkans skull», så att man fick in mera ljus i kyrkorummet. Reparationen av hospitalet kostade i allt 1 340 daler smt och var avslutad år 1774. Den 25 mars 1774 förrättade prosten Johan Jakob Burenius från Kropp invigningen. Vid gudstjänsten åtog sig handelsman Wilhelm Rander och apotekare Bengt Niclas Berckenmeyer att bära kring kollekthåvarna för att uppmuntra de närvarande till rikligare offer.9 Planer på att bygga en klockstapel på hospitalets gård blev uppgjorda men aldrig förverkligade. Däremot underlättade man för kyrkobesökarna att komma in i kyrkan genom att en dörr med portal togs upp i kyrkans östra vägg ut mot nuv. Kullagatan. År 1774 erhöll fem borgare med bagaren Carl Flyborg i spetsen magistratens och kyrkorådets tillstånd att få sätta upp en läktare »på gaveln gent emot predikstolen», där de under sin livstid skulle ha sina platser. Överblivna lediga bänkplatser skulle de själva få hyra ut. Efter de fem borgarnas död skulle 236

Styrelse och förvaltning bänkhyrorna tillfalla hospitalets kassa. Det är tydligt att man vid denna tidpunkt, då stadens folkmängd hade börjat växa, hade för avsikt att förlägga flera gudstjäns ter än tidigare till hospitalskyrkan. Gudstjänster hölls sedan i kyrkan till några år in på 1800-talet. När den år 1813 uppläts som militärsjukhus, hade gudstjänstfirandet sedan någon tid upphört där.10

Med Helsingborgs stads- och landsförsamlingar var under åren 1683-1698 som annex förenade Kvistofta och Glumslövs församlingar, men därefter gjordes den förändringen att Raus och Välluvs församlingar i stället blev annekterade. Denna ordning bestod ända fram till år 1858. Under de fyra decennierna fram till år 1710 hade Helsingborg inte mindre än sju kyrkoherdar, delvis som en följd av de kriser som drabbade staden i samband med krigen mellan Sverige och Danmark-Norge. Under 1700-talet innehade samtliga kyrkoherdar sin tjänst under längre tidsperio der — Johannes Carlquist 1710-1724, Jöns Rönbeck 1725-1739, Sven Trägårdh 1739-1773, Hans Bergeström 1774-1784 och Elias Follin 1785-1819 — vilket gav stabilitet åt deras ämbetsutövning och stärkte deras prestige i staden. Alla fungera de de också som prostar i Uuggude kontrakt utom Hans Bergeström, som utnämn des till prost i egen församling.11 I staden var fram till 1730-talets mitt en komminister och en hospitalspredikant verksamma. Komministern var skyldig att tjänstgöra i Mariakyrkan vid de s. k. onsdagspredikningarna, vid otte- och aftonsång på söndagar och helgdagar samt vid bönestunder i kyrkan varannan vecka. Hospitalspredikanten tjänstgjorde i hospitalskyrkan. Hospitalspredikanten Johan Laurenberg — han innehade befatt ningen 1711-1719 — hade efterträtts av Carl Gustaf Radier som avled i mars 1735. Vid den tidpunkten var komministern Bengt Tenglöv suspenderad sedan ett år tillbaka för tjänstefel och tjänsten upprätthölls av en av latinskolans lärare, Erasmus Böök. På allmän rådstuga i juli 1735, dit även prästerskapet hade kallats, framlades ett förslag om att komministraturen och hospitalspredikanttjänsten skulle sam manslås, vilket skulle innebära en löneförbättring för komministern. Enligt kyrko lagen skulle ett stycke ur katekesen behandlas både i onsdagspredikningen och vid söndagens aftonsång. Valde man samma katekesstycke vid båda tillfällena, kunde samma präst utan extra arbete hålla båda predikningarna. Onsdagspredikningarna föreslogs dessutom flyttade till hospitalskyrkan. Vidare tänkte man sig att ottesången kunde dras in på vanliga söndagar och bara hållas på de allmänna böndagarna. Gjordes dessa förenklingar, borde samma prästman kunna svara både för guds tjänsterna i hospitalet och för komministerns åligganden i stadskyrkan. Domkapit let ifrågasatte, om man inte helt kunde avskaffa ottesången, men på en ny allmän rådstuga höll helsingborgarna fast vid sitt tidigare förslag. Ärendet gick sedan till K. M:ts prövning och det bifölls i juni 1736, dock med den preciseringen att 237

Perioden 1718-1809 ottesången skulle hållas inte bara på böndagarna utan också på första dag jul, nyårsdagen, långfredagen, första dag påsk och första dag pingst. Samtidigt till trädde en ny komminister sitt ämbete. Det var Erasmus Böök som innehade tjänsten i inte mindre än 37 år till sin död 1773.12 Alltsedan år 1664 hade Helsingborgs stads- och landsförsamlingar betraktats som ett regalt pastorat, dvs. K. M:t utnämnde kyrkoherde där. Vid prästval i sådana församlingar hade enligt 1686 års kyrkolag både stiftsledningen och församlingen rätt att avge förslag. I prästerskapets privilegier av år 1723 infördes för första gången ordningen med provpredikanter. Det förutsattes att domkapitlet skulle föreslå tre provpredikanter men att församlingen hade rätt att själv vid uppgöran det av det slutgiltiga förslaget gå utanför denna krets och föreslå andra. Inga klara bestämmelser fanns om vilka som hade rösträtt vid prästval och inte heller om hur valet skulle gå till.13 Kyrkoherdevalen i Helsingborg blev som en följd av bristen på fast praxis ganska stormiga i början av 1700-talet. Efter prosten Carlquists död år 1724 föreslog magistraten på stadsförsamlingens vägnar två provpredikanter, bl. a. kyrkoherden i Ystad Jöns Rönbeck. Domkapitlet föreslog emellertid utom Rönbeck två helt andra prästmän och sade sig ämna hos K. M:t, sedan församlingen meddelat vem man ville ha, till tjänsten föreslå »den som tjänligast till sådan befordran prövas». Detta uppfattade magistraten som ett intrång i församlingens »frivilliga val, konsens och goda nöje» och förklarade att »ifrån denna förmån och frihet tänker denna församling icke låta sig en nagels bredd avtränga». Domkapitlet gjorde en kompromiss i fråga om provpredikanterna, men dessa provpredikade bara i Mariakyrkan, inte i Raus och Välluvs kyrkor. På pingstdagen 1724 skulle valet hållas men det utlystes med bara två dagars varsel, vilket föranledde magistraten att varna församlingsborna från att delta i den »till en så kort tid utsatta och otjänliga sammankomsten». Vid valförrättningen i Mariakyrkan avlägsnade sig magistraten i spetsen för en stor del av borgerskapet. »De förnämste av församlingen», dvs. ståndspersoner utan burskap, enades dock om att hos domkapitlet begära ytterli gare en provpredikant. Påföljande dag hölls val i annexförsamlingarna och där instämde man i denna begäran. Domkapitlet utsåg en fjärde provpredikant och han blev enhälligt vald i annexförsamlingarna. Domkapitlet hänsköt sedan hela ärendet till K. M:t som gjorde det enda möjliga, nämligen påbjöd ett nytt val. Magistraten hade sålunda energiskt agerat å stadsbornas vägnar och på allmän rådstuga i december 1724 förklarade sig borgerskapet och övriga församlingsbor i staden nöjda med vad den uträttat och »härvidlag görandes varder». Det nya valet ägde rum i februari 1725. Jöns Rönbeck blev vald. Efter hans utnämning sändes en tacksamhetsskrivelse till K. M:t, i vilken man erkände »den allra högste Gudens nåd och barmhärighet» som befallt K. M:t att »till denna församling förordna en sådan själasörjare som stadsförsamlingen så högeligen åstundat».14 238

Styrelse och förvaltning När nästa kyrkoherdeval hölls i Helsingborg år 1739 hade K. M:t åtta år tidigare genom en resolution på besvär från prästeståndet fastslagit att domkapitlet, som ägde de »bästa kunskaper om de personer som är skickliga», skulle föreslå tre provpredikanter, dock obetaget för församlingen att begära ännu en. Magistraten hade sålunda ingen möjlighet att ta initiativ. Men de yttre formerna kring valet och kallandet av fjärde provpredikant var fortfarande oklara. Detta ådagalades på ett drastiskt sätt i Helsingborg. När man nämligen efter de tre provpredikningarna — av vilka en hållits av prosten i Oxie kontrakt Sven Trägårdh — skulle hålla val i april 1739, läste stadsnotarien Gustav Henrik Sylvius upp ett beslut från magistraten om att en fjärde provpredikant skulle kallas. Menigheten varnades för att delta i valet. Borgmästare Petter Pihl lät stadsbetjänterna hålla vakt vid kyrkdörren för att hindra röstningen. Magistraten föreslog sedan hos domkapitlet som fjärde prov predikant två prästmän. Den ene av dessa var kyrkoherden Johannes Sundius i Allerum, en av den pietistiska väckelsens förgrundsgestalter i nordvästra Skåne. Man vände sig också till K. M:t med anhållan om »ett fritt och rent val». K. M:t ut såg en fjärde provpredikant och nytt val hölls. I sitt förslag till K. M:t frångick dom kapitlet helt utfallet av valet och föreslog till ny kyrkoherde Sven Trägårdh, trots att denne fått bara tre röster. Magistraten anhöll hos K. M:t att en av de andra sökande skulle utnämnas, men fullmakten utfärdades slutligen för Trägårdh i enlighet med domkapitlets förslag.15 Detta var sista gången magistraten agerade å stadsförsamlingens vägnar vid ett prästval. Kyrkoherdevalet efter Sven Trägårdhs död fördröjdes ända till i april 1774, därför att Hans Bergeström, som blivit förbigången vid tidigare tillsättning ar, överklagade det förslag om tre provpredikanter som domkapitlet hade upp gjort och där han inte fanns med. Därför drog ärendet ut på tiden. Vid valet fick en av de andra sökande högsta röstetalet, men K. M:t utnämnde Bergeström. Röst längden som brukades vid valet denna gång var uppgjord med ledning av taxeringslängden. De enskilda borgarna tilldelades alltså en röststyrka grundad på hålltalen. Vid kyrkoherdevalet 1784 beräknades rösterna efter husvärdena, så att varje husägare tilldelades en röst för var 50:e riksdaler specie i husvärde, och därvid uttalade sig en röstmajoritet i stadsförsamlingen för att man som fjärde provpredikant önskade Hans Bergeströms svärson Elias Follin. Det blev också han som utnämndes av K. M:t, och därmed hade för första gången under 1700-talet Helsingborg utan någon befordringsstrid fått den kyrkoherde som menighetens flertal önskade.16 Komministervalen hölls i stort sett efter samma regler som kyrkoherdevalen men förlöpte i regel lugnare. Bara år 1787, när tjänsten blivit ledig, kom det till en längre befordningsstrid och därvid gällde meningsskiljaktigheterna sättet att räkna rösterna. K. M:t förordnade om nytt val men även detta blev överklagat av samma anledning. Först i maj 1790 kunde fullmakt utfärdas för Sven Trägårdh, son till 2 39

Perioden 1718-1809 framlidne kyrkoherden med samma namn.17 Formaliteterna kring prästvalen i Helsingborg komplicerades dels av att metoderna för beräkning av rösterna var oklara, dels av att det gällde fyra församlingar, inte bara två annexförsamlingar utan också stadsförsamlingen och landsförsamlingen. År 1767 gjorde man en överenskommelse mellan annexförsamlingen och stads- och landsförsamlingarna om hur röstetalen dem emellan skulle avvägas. Vid beräkning av röststyrkan skulle ett helt hemman i en annexförsamling anses motsvara 4 hålltal i staden. Men i fråga om rösträkningen inom stads- och landsförsamlingarna blev utförligare regler fastslagna först år 1806 på borgmästare Carl Gustaf Ekerholms initiativ. Den regel man dittills tillämpat, att borgare erhöll en röststyrka motsvarande deras hålltal och ämbetsmäns, röster beräknades med ledning av deras löner, övergavs och för framtiden skulle gälla att röststyrkan beräknades för stadsförsamlingens medlem mar med ledning av vad de betalade årligen till stadens extra avlönings- och brandkassa, dvs. ytterst på grundval av fastighetsvärdena. För 32 skilling banko i avgift tilldelades man en hel röst enligt en fallande skala, så att man för 8 skilling hade bara 1/4 röst. Dessutom hade magistratsledamöterna personliga röster, borgmästaren två och varje rådman en. Vid vägningen av landsförsamlingens röstetal mot stadsförsamlingen skulle samma regler gälla som man 1767 avtalat med annexförsamlingarna.18 Under 1600-talet hade församlingsprästen varit den obestridda religiösa auktori teten och han vakade över att hans församlingsbor flitigt brukade nådemedlen, växte upp i en rätt kristendom och skyddades mot irrläror. De pietistiska ström ningar som under 1700-talet gjorde sig gällande lade mera vikt vid en personligt upplevd kristendom och satte vid sidan av prästens verksamhet enskilda lekmäns insatser t. ex. vid privata sammankomster och uppbyggelsemöten. Prästeståndet reagerade kraftigt mot pietismen och år 1726 utfärdade K. M:t det s.k. konventikelplakatet som förbjöd alla privata religiösa sammankomster som inte kunde betecknas som husandakt i traditionell mening. Under 1730-talet Fick pietismen ett starkt fotfäste i nordvästra Skåne. Härads hövdingen Henrik Hammarberg och herrskapet på Kulla Gunnarstorp röjde star ka sympatier för rörelsen och präster som Johannes Sundius i Allerum, Peter Murbeck i Hässlunda och Carl von Bergen i Ekeby bekände sig öppet till pietismen. Det är möjligt att hospitalspredikanten Carl Gustaf Radier i Helsingborg varit pietis tiskt påverkad. Säkert är däremot att både Johannes Carlquist, Jöns Rönbeck och Sven Trägårdh under sin ämbetstid redligen strävat att i luthersk anda predika en rätt lära och skydda sina församlingsbor mot pietistiska villfarelser. Kyrkorådsprotokollen från Sven Trägårdhs tid som kyrkoherde upptar en rad ärenden som gällde försumlighet att nyttja nådemedlen, sedeslöst leverne och oenighet mellan äkta makar. Katekesundervisning och husförhör var viktiga led i den kyrkliga undervisningen och själavården. På Trägårdhs hemställan uppmanade magistra240

Styrelse och förvaltning

Kyrkoherde Hans Bergeström. Porträtt i olja av okänd konstnär, Lilla Pålsjö. Foto Helsing borgs Stadsmuseum.

ten vid flera tillfällen stadsborna att inte slarva med dessa ting och man kungjorde att prosten själv ämnade göra »besök eller husvisitation i hemmen» då alla var skyldiga att vara tillstädes. Han försökte hindra att stadens bokbindare saluförde pietistiska småskrifter av Peter Murbeck. År 1750 förmådde han sjötullpersonalen att ingripa mot en dansk baron som vid sin inresa i riket misstänktes ha med sig i bagaget »zinzendorfska», dvs. pietistiska, böcker. Sven Trägårdhs efterträdare Hans Bergeström hade tidigt framträtt som en förkämpe för pietismen. Efter hans ämbetstillträde i Helsingborg år 1774 försvinner alla kyrkotukts- och själavårds16—Helsingborgs h istora V: 2

241

Perioden 1718-1809 ärenden ur kyrkorådsprotokollen. Han begärde heller aldrig magistratens stöd i sådana saker utan skötte själv församlingsarbetet. Detsamma gällde Elias Follin.19 Gudstjänstordningen förblev länge den man beslutat om år 1736. Dock åtog sig komministern Erasmus Böök på en del församlingsbors önskan att hålla aftonbön i Mariakyrkan varje söckendag så länge som församlingsborna ville bevista böne stunderna — »men för tomma bänkar ville han inte förrätta bön, det länder mera till Guds vanära». Vid 1738-1739 års riksdag framlades ett förslag om att dra in inte mindre än 21 av årets kyrkliga helgdagar. K. M:t utfärdade en förordning med denna innebörd men måste upphäva den två år senare, därför att reformen mötte starkt motstånd dels från prästerskapet, dels bland landsbygdens befolkning. Gus tav III tog upp tanken på nytt och påbjöd år 1772, att »fjärde dagarna» vid jul, påsk och pingst liksom skärtorsdagen, tio apostladagar — helgdagar till de enskilda apostlarnas åminnelse — och »gångedagarna» skulle avskaffas. Gångedagarna var måndagen och tisdagen efter bönsöndagen och de hade fått sitt namn under medeltiden av att man firade dem med processioner ut på fälten under bön om god årsväxt. Till närmaste söndagar flyttades Marie kyrkogångsdag (kyndelsmässodagen), Mikaelidagen och Allhelgonadagen. Slutligen infördes en ny helgdag, lång fredagen. Därmed fick kyrkoåret i stort den form som det behållit in på 1950talet.20 I

I 1723 års privilegier för prästeståndet stadgades i den 23 :e paragrafen att prästerna på landsbygden skulle kunna kalla församlingsborna till sockenstämma för att överlägga om »kyrkans angelägenheter och vad till kyrkodisciplinen hörer», om kyrkans ekonomi, underhåll av kyrkobyggnad och prästgård samt om alla de »enskilda ekonomiska mål» som prästen önskade förelägga sockenmännen. I stä derna, där man hade möjlighet att antingen ha kyrkoråd eller hålla sockenstämma, skulle man ha rätt att förfara »efter vanligheten».21 För Skånes del blev sockenstämma lagfäst först år 1817 och den förekom därför långt ifrån överallt i provinsen dessförinnan. I Helsingborg hölls sockenstämma i egentlig mening först mot slutet av 1700-talet, men man kan se hur man i trevande former tidigare sökt inhämta menighetens åsikter i skilda ting. Ofta handlades dessutom en rad frågor som gällde kyrka och församlingsliv av magistraten och borgerskapets äldste. Strikt åtskillnad mellan borgerlig och kyrklig förvaltning gjordes först genom 1862 års kommunallagar, då ärendena fördelades på en borgerlig och en kyrklig kommun, var och en med sina organ. När år 1728 reparationer var aktuella på muren kring kyrkogården vid Maria kyrkan, visade det sig att man från början inte hade någon form för vare sig sockenstämma eller annat möte, där stadsförsamlingens och landsförsamlingens ledamöter kunde överlägga. I april 1728 var stadens borgerskap samlat till allmän 242

Styrelse och förvaltning rådstuga och enades om att reparationer behövdes och att även landsförsamlingen borde lämna bidrag till dem. Kyrkoherde Jöns Rönbeck kallade då landsförsam lingen till överläggning men dess medlemmar vägrade att delta i kostnaderna. Landshövdingeämbetet måste inskrida och gav magistraten i uppdrag att kalla stadsförsamlingen till ett möte till vilket också ombud för landsförsamlingen skulle komma. Först i början av år 1732 verkställde magistraten detta och kallade borger skapet till allmän rådstuga. Där enades man om att anmoda kronobefallningsmannen i Luggude härad att sörja för att landsförsamlingen sände ombud till ett gemensamt möte i Mariakyrkan i april. I detta deltog förutom prästerskapet och magistraten också borgerskapets äldste och två ombud för landsförsamlingen. Stadens ståndspersoner hade anmodats att sända två representanter men ingen infann sig. Olika förslag till delning av kostnaderna framlades. De båda fullmäktige från landsförsamlingen fick i uppdrag att söka förmå invånarna där att åta sig 160 daler sm t av totalkostnaden men de misslyckades. Då förklarade också borgerska pets äldste att staden för sin del inte kunde åta sig någon utgift. Men magistraten lyckades på allmän rådstuga i juni förmå borgerskapet att åta sig kostnaderna för reparation av så lång sträcka av kyrkogårdsmuren, som man ansåg böra falla på stadsförsamlingens lott. Verkställigheten av detta beslut sköttes av kyrkorådet, som till sitt sammanträde i juli 1732 kallade »deputerade av varje stånd», dvs. borger skapets äldste och representanter för prästerskapet och för ståndspersonerna i staden. Där beslöt man om uppköp av kalk, tegel och annan materiel. Arbetena uppdrogs åt en murmästare i staden och de på borgerskapet särskilt utdebiterade medlen skulle omhänderhas av kyrkoföreståndaren. Först i april 1733 kom man fram till en uppgörelse med landsförsamlingens medlemmar. Dessa åtog sig att reparera och för all framtid underhålla kyrkogårdsmuren »ifrån stora risten (färisten) i öster och till andra hörnet i väster på södra sidan».22 Inte heller när man år 1735 överläde om en sammanslagning av komministraturen och hospitalspredikanttjänsten och överflyttande av en del gudstjänster till hospitalskyrkan, kallades till någon sockenstämma. Vi har redan berättat om hur denna fråga behandlades på allmän rådstuga. Det var först sedan Hans Berge ström blivit kyrkoherde som sockenstämmor hölls i Helsingborg. Kyrkoherden kallade till dem och ledde dem själv och de hölls i Mariakyrkan, vanligen efter högmässan eller aftonsången en söndag. Närvarande var både stadsförsamlingens och landsförsamlingens medlemmar. När Bergeström var energiskt verksam för att lösa prästgårdsfrågan — till vilket vi återkommer i det följande — höll han under åberopande av den 23:e paragrafen i prästerskapets privilegier en sockenstämma år 1779 och en år 1780 för att hos menigheten vinna stöd för sin mening. Hans efterträdare Elias Follin kallade ofta till sockenstämma, t. ex. år 1786 angående ordnandet av fattigvården, två gånger år 1793 rörande tornuret i Mariakyrkan, år 1805 angående reparationer på prästgården, tre gånger åren 1808-1809 rörande

243

Perioden 1718-1809 stadens kyrkogårdar och tre gånger år 1815 angående kyrkans ekonomi. Från tiden omkring år 1780 hade alltså sockenstämma i egentlig mening vunnit hävd i Helsingborg, även om den inte kallades särskilt ofta.23 Alltsedan 1690-talet hade Helsingborg ett regelbundet fungerande kyrkoråd. Dess förhandlingar leddes av kyrkoherden som till en början också förde protokol len, men fr. o. m. år 1726 skötte en särskild notarie — ibland kallad kyrkonotarie — skrivgöromålen. Hans arvode var 20 daler smt som utgick med 10 daler ur kyrkans medel, 4 daler ur hospitalets, 3 daler ur latinskolans och 3 daler ur fredagstavlans medel. Denna fördelning var naturlig, därför att kyrkorådet handlade ärenden som rörde samtliga dessa fyra institutioner. Vanligtvis fungerade stadsnotarien eller någon tjänsteman från stadskansliet som kyrkonotarie.24 Några mera detaljerade föreskrifter om kyrkorådets sammansättning och om val av kyrkorådsledamöterna fanns inte. I 1723 års privilegier för prästerskapet sades bara att ledamöterna skulle utväljas och tillsättas »med kyrkoherdens och magistra tens vetskap och överenskommande». Ständiga ledamöter i kyrkorådet var i Hel singborg under 1700-talets första årtionden bara kyrkoherden och borgmästaren, men fr. o.m. år 1721 förstärktes kyrkorådet ibland genom att också en rådman deltog. Dessutom brukade kyrkans, hospitalets, latinskolans och fredagstavlans föreståndare vara närvarande när frågor rörande dessa institutioners ekonomi var före, samt vid det sammanträde i början av året då de i stockar och håvar under föregående år insamlade medlen skulle uppräknas och fördelas. Kyrkorådet sam manträdde normalt i Mariakyrkans sakristia men undantag kunde göras. I februari 1745 samlades man sålunda i prosten Trägårdhs hem »emedan kyrkorådet för köldens skull icke kan hava sammanträde i sakristian». En kakelugn installerades först ett par år senare i sakristian.25 I sina tillägg till Elias Follins Helsingborgs historia påstår Peter Wieselgren att borgmästare Petter Pihl inte alltid samarbetat friktionsfritt med prosten Trägårdh i kyrkorådet och bl. a. inte bara själv uteblivit från sammanträdena utan också tvingat andra ledamöter att utebli. Går man genom kyrkorådsprotokollen, finner man emellertid att Petter Pihl under åren fram till 1752 deltagit i sammanträdena utom under de perioder då han vistades i Stockholm. Under hans frånvaro »för stärktes» kyrkorådet i stället med ett par av rådmännen. Under tiden efter 1752 deltog däremot Pihl bara i ett kyrkorådssammanträde. Det var år 1755, då bisko pen vistades i staden och själv ledde sammanträdet. Man bör dock ha i minnet att Pihl vid denna tid led av sin svåra podager och att han inte heller kom till rådstugan utan skötte stadens angelägenheter från sin bostad. Borgmästarens sjukdom lam slog också kyrkorådets arbete. I protokollen redovisas för åren 1753, 1756 och 1757 bara ett sammanträde under varje år, under åren 1754 och 1758 bara två, och flera sammankomster — eller tre stycken — bara under år 1755.26 Wieselgren omnämner också, att Petter Pihl skulle ha hävdat att bara magistraten 244

Styrelse och förvaltning hade rätt att utse ledamöter i kyrkorådet. Detta är riktigt så till vida att Pihl hävdat magistratens rättigheter i detta fall, men inte gentemot kyrkoherden utan gent emot landshövdingeämbetet. I maj 1745 hade nämligen landshövdingeämbetet förklarat, att kyrkorådet skulle förstärkas och förordnade därför till ledamöter rådmännen Johan Dahlgren och Niclas Pripp samt handelsmännen Jonas Bromée och Petter Cöster. Det är möjligt att prosten Trägårdh hos landshövdingen föresla git de nämnda personerna — i varje fall hade Dahlgren och Pripp föregående år biträtt kyrkorådet med att lägga upp nya räkenskapsböcker för kyrkan. Men i slutet av juni månad upphävde landshövdingeämbetet detta förordnande, sedan lands hövdingen på ort och ställe tagit del av omständigheterna. I fortsättningen, förkla rades det, skulle magistraten utse och kalla dem som skulle förstärka kyrkorådet. I Helsingborg hade landshövdingen naturligtvis haft överläggningar med borgmäs tare Pihl och fått del av hans syn på dessa ting. När Pihl i oktober 1748 anträdde en resa till Stockholm, var det följaktligen magistraten som föreslog de personer som skulle »förstärka» kyrkorådet i hans frånvaro. Det blev rådmännen Niclas Pripp och Andreas Cöster samt handelsmännen Jonas Bromée och Petter Cöster. Lands hövdingen stadfäste sedan detta. Magistratens åtgärd ledde som synes till att den Pihl-Cösterska släktgruppen blev väl företrädd också i kyrkorådet.27 Det första kyrkorådssammanträdet efter Petter Pihls död hölls den 18 oktober 1759. I detta deltog förutom prosten Trägårdh stadens vice borgmästare Michael Andreas Cöster, rådmannen Niclas Pripp, handelsman Petter Cöster samt stadsno tarien Hans Wittberg. Man enades om att kyrkoråd i fortsättningen borde hållas en gång i månaden. De långa intervallerna mellan kyrkorådets sammanträden under de sistförflutna åren hade, framhöll man, vållat »villoreda och alltför stor oordentlighet» inte bara inom kyrkorådet utan också i de publika husens förvaltning. Sven Trägårdh anförde till protokollet, att han efter bästa förmåga under de gångna åren sökt vårda de publika husens angelägenheter.28 Mellan borgmästare Niclas Cervin och prosten Trägårdh blev samarbetet gott. I kyrkorådssammanträdena deltog vanligen också en rådman. När Cervin i mars 1769 beredde sig att som riksdagsman resa till Stockholm, hemställde borgerska pets äldste om att kyrkorådet skulle utökas med två ständiga ledamöter från borgerskapet. I enlighet därmed utsåg magistraten handelsmännen Erasmus Meisner och Anders Mollberg. I fortsättningen bestod alltså kyrkorådet normalt av kyrkoherden, borgmästaren, en rådman och två ledamöter ur den »borgerliga klassen».29 På initiativ av prosten Trägårdh formulerade kyrkorådet år 1772 några allmän na riktlinjer för sin verksamhet. Man utgick därvid från en promemoria som utarbetats av rådman Johan Georg Meisner. Först fastslogs, att rådet skulle ha den sammansättning det fått genom besluten år 1769, alltså fem ständiga ledamöter. Det skulle sammanträda så ofta kyrkans angelägenheter krävde det, eller när några 245

Perioden 1718-1809 av ledamöterna yrkade på det. Protokollen skulle föras av stadsnotarien. Kyrkorå det var i princip ansvarigt för att kyrka och kyrkogårdar hölls i stånd, men nybyggnader eller reparationer som kostade mera än 200 daler smt skulle föreläg gas för hela församlingen. Kyrkorådet skulle vidare låta utlysa offentliga auktioner på arrendena av kyrkans jordar för att få så fördelaktiga villkor som möjligt, och tillse att kyrkans kapital alltid gjordes räntebärande. De behållna kontanta medlen skulle förvaras under tre lås med en nyckel hos kyrkoherden, en hos borgmästaren och en hos kvrkoföreståndaren. Kyrkans räkenskaper skulle redovisas årligen i maj månad.30 Sedan Hans Bergeström tillträtt kyrkoherdetjänsten i Helsingborg uppstod det ganska snart stridigheter inom kyrkorådet, där Bergeström själv agerade med temperament och ihärdighet. Förhållandet mellan honom å ena sidan och borg mästare Cervin och stadsnotarie Lars Matthias Gülich å den andra blev spänt. Häftiga meningsutbyten blossade upp kring formaliteter av olika slag och motsätt ningarna blev inte mindre när en rad kontroversiella frågor togs upp till behand ling, bl. a. den med tiden starkt inflammerade frågan om inköp av en prästgård. Kyrkorådsprotokollen, till vilka under Bergeströms tid ofta fogades inlagor och särskilda yttranden av de stridande parterna, vittnar vältaligt om de häftiga me ningsbrytningarna. Prästgårdsfrågan föranledde att kyrkorådet självt beslöt att det för en tid skulle »förstärkas» genom att direktör Fredrik Wilhelm Cöster d.ä., »en hedrande man och medborgare», deltog i dess sammanträden. Han utförde också åtskilliga upp drag åt rådet i samband med köpen av prästgårdsfastigheterna. Eljest förändrades inte reglerna för kyrkorådets sammansättning, men eftersom Hans Bergeström alltid hårt höll på prästerskapets privilegier och rättigheter, blev det ofta under hans tid strid kring valen av nya kyrkorådsledamöter. Genom Bergeströms age rande kom sålunda aldrig handelsmannen Hans Agardh, som borgerskapets äldste år 1775 föreslagit till ledamot, att ta säte i rådet. Mera invecklade turer utspelades när efterträdare skulle utses till handelsman Anders Mollberg år 1779.31 Till Mollbergs efterträdare föreslog kyrkorådet handelsmannen Arved Kraak, men borgerskapets äldste menade att borgerskapets representanter inte borde båda vara köpmän och föreslog därför dykeriuppsyningsman Sven Svensson. För första gången framfördes sålunda här tanken att av de båda ledamöterna ur »den borgerliga klassen» borde bara en vara handlande och den andre tillhöra något annat yrke. När striden kring den lediga platsen efter några år var över, hade denna princip segrat och regeln blev småningom att den ene borgarrepresentanten var handelsman, den andre hantverkare. Hans Bergeström, som föredrog Arved Kraak, anförde besvär hos både landshövding och biskopsämbete och anmälde i stridens hetta borgmästarens och magistratens sätt att sköta ärendet hos justitiekanslern.32 246

Styrelse och förvaltning I december 1779 deltog både biskop Olof Celsius och landshövding Tage Thott i ett sammanträde med kyrkorådet. Orsaken till deras närvaro var dels det läge prästgårdsfrågan hade hamnat i, dels splitet och oenigheten inom och kring kyrko rådet. Hans Bergeström förbjöds att ta hem och behålla protokollen hos sig — vilket han ofta gjort — utan alla handlingar skulle förvaras i kyrkoskåpet i sakristi an. Stadsnotarie Gülich, som avsagt sig uppdraget som kyrkonotarie i anledning av de många kontroverserna med kyrkoherden om rena formaliteter, tillsades allvar ligt att förbliva vid sysslan. Slutligen framhöll de båda höga gästerna att »ett riktigt kyrkoråd skulle formeras». I personfrågan gjorde man en kompromiss, så att kyrkorådet enades om att föreslå färjemannen Peter Dahl till ny ledamot.33 Borgerskapets äldste biträdde emellertid inte detta förslag utan önskade i stället utse linvävaren Petter Kückler. Hans Bergeström höll fast vid Dahl och för denne gick också de oppositionella grupperna inom borgerskapet i bräschen som under handelsman Isaac Béens ledning blåste till strid mot magistrat och äldste under år 1780, vilket vi tidigare berättat om. Spänningen mellan prosten och borgmästaren tilltog åter, och Niclas Cervin kritiserade skarpt Bergeström, under vars ämbetstid inte mindre än fem kyrkorådsledamöter påstod han, lämnat kyrkorådet »av leds nad och oro». När sedan gruppen kring Isaac Béen vunnit striden om äldstevalen i slutet av år 1780, syntes vägen öppen för Peter Dahl, men ärendet hade av de stridande parterna dragits både inför landshövdingeämbetet och kammarkolle gium. Resultatet blev att inte Dahl utan Arved Kraak tog säte i kyrkorådet i mars 1780, och han var den enda representanten i rådet för den »borgerliga klassen» under återstoden av Hans Bergeströms ämbetstid. Först efter hans död utsågs ännu en representant för borgerskapet. Det blev Peter Dahl, som deltog i kyrkorå dets sammanträden fr. o. m. januari 1785, sedan borgerskapets äldste på nytt hade föreslagit honom. Därmed hade man för »borgerliga klassen» i rådet satt in en handlande och en borgare med annat yrke. Denna praxis följdes i regel sederme ra.34 Det år 1759 uttalade önskemålet att kyrkoråd skulle hållas en gång i månaden, förverkligades aldrig. I stället kallade man till sammanträde vid behov och under Hans Bergeströms ämbetstid kunde därför sammankomsterna komma ganska tätt. Hans efterträdare Elias Follin följde samma regel, men särskilt mot slutet av hans ämbetstid blev intervallerna mellan sammankomsterna ofta ganska långa. Sedan Andreas Peter Stähle blivit borgmästare år 1809, inleddes den praxis att också stadens husägare utan burskap erhöll en representant i kyrkorådet. Det bestod alltså i fortsättningen av kyrkoherden, borgmästaren, en rådman, två ledamöter ur »borgerliga klassen» av vilka en var handelsman, samt en representant för husäga re utan burskap. På sockenstämma i november 1815 enades man dessutom om att en medlem av landsförsamlingen skulle vara ständig medlem av kyrkorådet.35 Under hela 1700-talet tillämpades den gamla sedvänjan att kyrkorådsledamö247

Perioden 1718-1809 terna och kyrkonotarien vid sin bortgång fick fri gravplats på stadens kyrkogård och »fria klockor» vid jordfästningen. Denna förmån gällde också deras hustrur.36 Mariakyrkans förvaltning sköttes av en kyrkoföreståndare, från 1700-talets mitt ofta kallad kyrkoinspektor. På grundval av kyrkoräkenskaper och rådstuguprotokoll kan följande längd upprättas över kyrkoföreståndarna: Lorents Fenton 1720-1722 Erasmus Meisner 1723-1742 Sven Appelberg 1743-1748 Johan Wilhelm Malmroth 1749-1750 Johan Krusberg 1751 Andreas Johan Ehnbom 1752-1774 Nils Birgersson Hammar 1775-1779 Nils Johansson Hammar 1780-1781 Åke Hammar 1782-1841. I början av 1700-talet hade magistraten utsett kykoföreståndare vanligen för ett par år i sänder. Någon lön hade de inte för sina bestyr utan bara ersättning för skrivmaterial och andra expenser. Erasmus Meisner var den förste som hade uppdraget under en längre tidsperiod. Detta motiverades med att stora reparatio ner skulle utföras på kyrkan och att Meisner ledde dessa med »berömlig sorgfällighet och oförtrutet arbete och flit». I gengäld befriades han från stadsskatt och annan borgerlig tunga. Den förste kyrkoinspektor som fick fast årslön var Johan Wilhelm Malmroth, som år 1748 beviljades 60 daler smt om året. Lönen höjdes senare för Andreas Johan Ehnbom till 100 daler smt. Omräknat i nytt mynt blev detta 16 riksdaler 32 skilling specie, vilket också utgick till Åke Hammar. Ur kyrkans medel bestods ett årsarvode på 15 daler 16 öre smt eller 2 riksdaler 24 skilling specie till den tjänsteman i landskontoret i Malmö som granskade räken skaperna.37 Kyrkan hade under 1700-talet i stort sett samma inkomsttitlar som på 1600-talet. Dit hörde först och främst inkomster av jordar. Halva landgillet av kronohemmanet Välluv nr 7, V2 mantal, var sedan 1697 omräknat i pengar och utgick fr. o.m. 1742 avrundat till 18 daler smt eller 3 riksdaler specie. Inom staden ägde kyrkan de båda tomter på vilka prästgården och komministergården stått före 1679. Tomter na låg vid södra sidan av Södra Kyrkogatan, ungefär mitt för nuvarande Mariagatans södra mynning, och de var utarrenderade mot en årlig lega av 1 daler 24 öre smt. I slutet av 1760-talet anhöll staden både hos biskopsämbetet och hos K. M:t att man skulle få försälja tomterna, men framställningen avslogs såsom stridande mot gällande kyrkolag. Inom staden låg också en rad tomter, »platser» och mindre jordar från vilka kyrkan av gammalt årligen fick jordskyld eller tomtören. Dessa intäkter belöpte sig till något över 10 daler smt. År 1781 ansåg kyrkorådet att 248

Styrelse och förvaltning avgifterna borde höjas. På landshövdingens befallning begärde magistraten att de 38 jordägare som berördes, skulle säga sin mening. Det visade sig, att ingen visste varför avgifterna erlades, men man förklarade sig vilja fortsätta betala »av god vilja men icke såsom någon skyldighet» och helst ville man bli fri från jordskylden genom att betala en engångssumma. Någon ändring kom emellertid inte till stånd.38 Till stadskyrkan hörde sedan gammalt en jord i Slottsvången. Enligt en uppmät ning, gjord år 1744, omfattade den dels 14 tunnland åker, dels 10 lass äng. Vid en uppmätning på 1800-talet uppgavs den sammanlagda arealen till 27 tunnland, 24 kappeland. Årligen betalades av jordens arrendator i landgille 3 tunnor 4 skäppor korn eller 8 daler 8 öre smt i pengar. Jorden arrenderades i början av 1700-talet av handlanden Hans Pripp och sedan av dennes son rådman Niclas Pripp. Efter hans död bortarrenderade biskopsämbetet tillsammans med landshövdingen jor den utan att först ha hört kyrkorådet. Borgerskapets äldste anförde år 1768 besvär över detta hos kammarkollegium, som upphävde åtgärden och förklarade, att kyrkan borde ha fått större intäkt genom att arrendet hade utbjudits på offentlig auktion. Genom ett beslut av kammarkollegium år 1772 anslogs intäkterna av denna kyrkans jord i fortsättningen till komministerns avlöning. Den årliga räntan angavs då till 3 tunnor, 24 kappor korn samt 1 skilling specie i pengar. Dessutom skulle städja betalas till komministern av nytillträdande arrendatorer.39 Tionde utgick av jordar både inom stadsförsamlingen och inom landsförsam lingen. Enligt 1690 års reviderade tiondesättning skulle den delas i tre lika delar, varav en tillföll kronan, en kyrkan och en prästen. Mariakyrkan hade förutom kyrkotionden också rätt till halva kronotionden. Kyrkoräkenskaperna visar att landsförsamlingens 16 19/24 hemman med tillhörande torp och gatuhus årligen gav i kyrkotionde 12 tunnor 7/8 skäppor råg, 22 tunnor 3 skäppor korn och 12 tunnor 2 1/8 skäppor havre. Den kyrkan tillkommande hälften av kronotionden belöpte sig till hälften av dessa kvantiteter. Från jordarna i staden gavs enligt den ordning som uppgjorts år 1708 1 tunna 4\ skäppor råg, 21 tunnor 5 3/4 skäppor korn och skäppa havre, och till detta kom 6 skäppor korn enligt en särskild överenskommelse som gjorts med två enskilda jordägare i staden. Värderade i pengar blev kyrkans tiondeinkomster år 1720 193 daler 6 öre smt och år 1778 32 riksdaler 14 skilling specie, allt enligt vid respektive tidpunkter gällande taxor. Dessutom hade kyrkan enligt ett påbud av guvernör Magnus Stenbock rätt till s. k. spillekappor, dvs. kompensation för vad som spilldes när man mätte upp den tröskade tiondesäden. De utgick med 2 kappor per tunna.40 I kyrkokassan inflöt också en rad tillfälliga avgifter, t. ex. för själaringning, för vigslar som förrättades inte i kyrkan utan i hemmen, för gravplatser i kyrkan och på kyrkogården, för bänkplatser, »stolrum», i Mariakyrkan och efter 1737 också i hospitalskyrkan, samt böter för olika förseelser som exempelvis »otidiga sängelag». 249

Perioden 1718-1809 Under kyrkorådets inseende uthyrde kyrkoföreståndaren och hospitalsföreståndaren bänkplatserna, i regel på innehavarens livstid. Fortfarande satt man liksom under 1600-talet efter stånd och rang under gudstjänsterna och varje innehavare kunde låsa sin bänk, så att obehöriga inte kunde begagna den. Dock förekom det både att falska nycklar tillverkades till åtråvärda bänkplatser och att låsen bröts upp.41 Kollekthåvarna kringbars vid gudstjänsterna i Mariakyrkan av fyra borgare, som för ett år i sänder brukade utses av magistraten. Vanligen utsåg man för uppdraget några bland dem som ganska nyligen vunnit burskap. Magistraten inskred mot »motvillighet och försummelse» hos håvbärarna, förbjöd att de lät någon gosse gå runt med håven i sitt ställe och ålade dem att för den händelse de inte kunde vara närvarande vid gudstjänsten utse någon »beskedlig» borgare till ersättare. Om någon försummade att kringbära kollekthåven, var han skyldig att med pengar ersätta det avbräck han därigenom vållat. I en av håvarna insamlades bidrag till kyrkan.42 Uppkom det överskott vid kyrkans förvaltning skulle dessa göras räntebärande och landshövdingeämbetet såg som en av sina uppgifter att vaka över detta. Vanligen utlånades överskottsmedlen till enskilda personer mot 6 % ränta. År 1741 hjälpte kyrkan staden med ett lån på 100 daler smt när, som tidigare omnämnts, helt oförmodat befallning anlände om att båtsmän skulle utredas med kort varsel. Bland större enskilda låntagare märktes rådmannen Johan Georg Meisner som mottog 1 241 daler smt. Som säkerhet ställdes i regel inteckning i fastighet, men vid ett tillfälle lånade borgmästare Henrik Sylvius pengar av kyrkan mot silversaker som pant. Sedan 1690-talet hade Helsingborgs kyrka och hospital ett stort kapital innestående i Ängeltofta sätesgård i Bjäre härad, vilken ägdes av sekreteraren Hans Pahl. Dennes arvingar begärde på 1720-talet att få återbetala kapitalet, vilket då uppgick till 8 765 daler smt, men kyrkorådet var ovilligt, därför att pengarna ansågs säkert placerade. Först efter en process inför Bjäre häradsting kom man överens om återbetalning av skulden, men landshövdinge- och biskopsämbetena ålade kyrkorådet att snarast på nytt göra kapitalet »fruktbärande». På kyrkans andel kom 4 655 daler smt och genom borgmästare Petter Pihls förmedling utlåna des 3 500 daler smt till grevinnan Regina Catharina Cronhielm på Knutstorp och 1 000 daler smt till häradshövdingen Thure Ollonberg. Pihl bidrog sedan till att lånen omplacerades, så att landshövding Carl Georg Sjöblad allt som allt lånade av Helsingborgs kyrkas och hospitals medel 8 480 daler smt. Pengarna, som enligt kyrkorådets mening »på så gott och säkert ställe kunde få bliva stående», depone rades av Sjöblad i lantränteriet som i sin tur lånade ut dem till enskilda mot ränta. Kyrkorådet, som efter hans död sade upp lånen, kunde av den anledningen få tillbaka pengarna först år 1762.43 De här omtalade lånetransaktionerna vittnar om att Helsingborgs kyrka hade en 250

Styrelse och förvaltning stabil ekonomi under första hälften av 1700-talet. Detta understrykes ytterligare av att borgmästare Pihl själv lånade 2 000 daler smt ur kyrkans medel och 1 000 daler smt ur hospitalets mot inteckning i Pålsjö gård. Men på 1760-talet anmälde sig stora utgifter, främst för reparationer på kyrkan. År 1764 uppsades lånen i Pålsjö gård och de återbetalades av Michael Andreas Cöster, som ärvt gården, efter det att man hotat med utmätning. På 1770-talet kom nya utgifter, framför allt i samband med inköpet av en ny prästgård. 1775 års kyrkoräkenskaper visar, att kyrkan då hade ett kapital på 4 993 daler smt bundet i långfristiga lån mot inteckningar i fastighe ter. För att täcka sitt behov av kontanter måste man låna 4 752 daler smt. Av dessa pengar lånade man 1 000 daler smt hos handlanden Jöns Hult och 2 000 daler smt hos hejderidaren Christian Walckman samt återstoden ur hospitalets, latinskolans och fredagstavlans överskottsmedel. Det tog lång tid att amortera denna skuld, och nya smärre lån måste göras bl. a. hos latinskolan och fredagstavlan. 1786 års kyrkoräkenskaper upptar en i stort sett oförändrad skuldsumma, 856 riksdaler specie. Kyrkan hade samtidigt utestående ett kapital på 940 riksdaler. Under de följande åren omplacerades lånen hos privatpersoner, så att nya långivare för en tid blev bl. a. kammarherre Reinhard von Eppingen och handelsman Lars Eng ström. Först år 1808 var enligt vad som framgår av kyrkoräkenskaperna Mariakyr kan åter utan skuld.44 Bland de årligen återkommande utgifterna märktes förutom underhållskostna derna för kyrkobyggnaden och löner till kyrkotjänarna bl. a. de s. k. vaxljusmedlen. Dessa hade på 1680-talet anslagits till universitetet i Lund och skulle betalas av kyrkorna i Lunds stift, sedan man övergått till svensk gudstjänstordning och som en följd därav sparade in en del utgifter för vaxljus. Från Helsingborg inbetalades till en början inte sådana pengar, emedan magistraten på 1680-talet ville förskona staden från denna pålaga. Från akademiens sida återkom man med nya krav, därför att vaxljusmedlen bl. a. användes till stipendier och underhåll åt studenter na. År 1749 lyckades landshövdingeämbetet genomdriva en ordning för hur stif tets kyrkor skulle betala pengarna. Mariakyrkan skulle årligen erlägga 8 daler smt. År 1750 stadfäste K. M:t detta, men någon inbetalning gjordes inte för Helsing borgs del, enligt vad kyrkoräkenskaperna utvisar, förrän år 1765, då man på en gång erlade akademiens tillgodohavande sedan år 1732. Därefter inlevererades vaxljusmedel varje år.45

På kyrkans avlöningsstat var först och främst klockaren upptagen. Sedan klocka ren Knut Lundeus år 1718 också övertagit den lediga kantorstjänsten vid latinsko lan, förblev dessa båda sysslor förenade på en hand under hela 1700-talet. Klocka ren ville gärna räkna sig till kleresiet eftersom han lydde under ecklesiastikstaten, för att därigenom också bli delaktig av prästeståndets privilegier. Sålunda begärde 251

Perioden 1718-1809 Thomas Orup — som var klockare och kantor under åren 1751-1788 — att liksom stadskomministern bli befriad från inkvartering och han förde ärendet ända upp till K. M:t som år 1778 beviljade honom denna förmån. Hans efterträdare Anders Carlbom, som också en tid hade en lärartjänst samtidigt vid latinskolan, avled år 1806 och påföljande år skildes kantorstjänsten från klockaresysslan. Klockaren hade i början av 1800-talet i lön 11 riksdaler 32 skilling banko ur kyrkokassan men skulle då själv avlöna sin klockaredräng med 2 riksdaler 16 skilling. Som kantor hade han dessutom haft årslön från latinskolan.46 Klockaredrängen hade en hel rad bestyr. Ringningen i kyrkklockorna sköttes, som förut omtalats, i början av 1700-talet av borgerskapet självt men övertogs år 1761 av stadens dragare. I stället hade klockardrängen en rad andra göromål. Han dammade kyrkan invändigt och tvättade dess »ornamenter». I maj prydde han kyrkan med friskt björklöv. Till dess att kyrkan på 1790-talet fick ett nytt ur, svarade han för urverkets skötsel. År 1803 preciserade kyrkorådet hans arbets uppgifter och ålade honom då att också varje lördag sopa kyrkogolvet och strö hackat enris kring koret. Dessutom skulle han övervaka att några av stadens fattighjon sopade gatorna kring Mariakyrkan och körde bort orenligheten. I arvo de från staden fick han för den sistnämnda uppgiften 5 riksdaler 26 skilling banko om året. Tre år senare befriade man de fattiga från skyldigheten att sopa gatorna och ålade klockardrängen att ensam svara för detta. I gengäld behövde han strö enris i koret bara vid vissa tillfällen, bl. a. på helgdagarna.47 Klockardrängen hade möjlighet att få en del extrainkomster. Han uppbar, enligt vad kyrkoräkenskaperna utvisar, kyrkans jordskyld och fick ett litet arvode för det. Han grävde gravar både på kyrkogården vid Mariakyrkan och på »nya kyrkogår den» eller fattigkyrkogården i södra delen av staden. Han skulle enligt en av magistraten år 1742 fastställd taxa få betalt efter gravens art och placering. Vid gravsättningar inne i stadskyrkan kunde han få upp till 3 daler smt om det var en stor grav och särskild gravsten skulle läggas över. På kyrkogården vid Mariakyrkan växlade kostnaden mellan 1 daler 16 öre smt och 8 öre smt, allt efter årstiden och gravens storlek. Vintertid, när marken var tjälad, fick han nämligen ta mera betalt. På fattigkyrkogården skulle han följa samma taxa men »för alldeles utfattiga betalas alls intet». Dessutom fick han ta betalt för att han tog fram likbårarna ur kyrkans vapenhus och bar dem till sorgehuset, 2-8 öre smt allt efter storleken — man hade en stor, en medelstor och en liten bår — inom staden och 4-12 öre om han skulle avlämna dem utom staden. Om han övervakade att själaringning blev ordentligt utförd, skulle han ha 4 öre smt.48 Sedan organisten Lorentz Petresk hade avvikit till Danmark år 1710, innehades organisttjänsten i Mariakyrkan under trettio år av inte mindre än sex musiker, av vilka några stannade bara kort tid i Helsingborg. År 1740 enades magistraten och kyrkorådet om att utse stadsmusikanten Johan Lorentz Zoll till organist. Både hans 252

Styrelse och förvaltning far och farfar hade varit stadsmusikanter i Helsingborg. Han fick ur kyrkans medel låna 100 daler smt för att i Köpenhamn lära sig inte bara att spela orgel utan också att reparera orglar och »göra sig uti denna vetenskapen perfectionerad». År 1741 återkom han med betyg om sin »capacitet uti organistkonsten» och tillträdde tjänsten. I årslön fick Zoll 150 daler smt samt enligt särskilt beslut av magistraten offer av hantverksgesäller och tjänstefolk i staden vid de stora högtiderna. Av gammalt hade han vintertid rätt att få »kol att värma händerna på» när han skulle spela i den oeldade kyrkan. Från Ramlösa och Filborna byar mottog han s.k. påskamat. Efter en tid hade Zoll sin son Kilian som gesäll och år 1770 förordnade magistraten denne att biträda fadern under dennes livstid med rätt att sedan efterträda honom som organist och stadsmusikant. Medlemmar av släkten Zoll sörjde alltså för musiken i kyrkan från 1741 fram till år 1809, då Kilian Zoll avled. Som efterträdare fick han klockaren Bengt Möller. Därigenom förenades organist tjänsten med klockaresysslan. Ar 1801 hade Kilian Zoll beviljats 8 riksdaler specie årligen i hushyra utöver lönen som var 25 riksdaler specie.49 Under 1600-talet hade man i Mariakyrkan haft en kyrkstöt eller »spögubbe» som iförd blå rock med gula knappar och gult foder gick omkring i kyrkan under gudstjänsten och med sitt spö väckte dem som slumrade in under gudstjänsterna. Han ersattes år 1722 av en kyrkväktare, ibland kallad »kyrkogubbe». Han skulle sköta de enklaste sysslorna, bl. a. skickades han någon gång ut med en bössa för att samla in pengar till stadens fattiga. Han avlönades från början inte av kyrkan utan av stadens hospital med »en hospitalslems husrum och förplägnad», dvs. kost och logi i hospitalet. Men kyrkan höll honom med kläder »som han om sön- och helgdagarna bruka må». Kyrkväktarna rekryterades bland de fattiga i staden. När man år 1731 anställde en ny kyrkväktare, beviljades han på grund av sin fattigdom 8 öre smt i veckan ur de husarmas kassa. Kyrkoräkenskaperna upptar årligen utgifter för ett par strumpor och ett par skor åt »kyrkogubben». År 1748 anmälde kyrkväktaren att hans »tjänsterock» var så sliten att den »snart inte längre kan hänga på kroppen». Kyrkorådet beslöt då att bestå honom med en livrock av vadmal »med gula uppslag, knappar och knapphål samt linnefoder» och en »kapp rock av brunt kläde med gult foder och uppslag samt krage». Till kyrkväktarens åligganden hörde efter 1737 att sköta ringningarna i hospitalskyrkans klocka på sön- och helgdagar. Organisten biträddes under förra hälften av 1700-talet av en särskild bälgtrampare som i årslön fick 6 daler smt för sitt besvär. Kyrkoräkenskaperna visar, att sysslan skötts av många olika personer under årens lopp men att kyrkorådet år 1766 beslöt att kyrkväktaren skulle överta den. Denna förändring innebar för kyrkväktarens del, att han i fortsättningen upptogs på kyrkans lönestat och inte längre rekryterades bland stadens fattiga.50 Kyrkoherdens lön utgick i stort sett efter samma grunder som under 1600-talet. 253

Perioden 1718-1809 Han erhöll först och främst inkomsterna från de båda annexförsamlingarna Raus och Välluv samt från de s.k. predikstolshemmanen Filborna nr 18 7/8 mantal, Skabelycke nr 1 3/8 mantal — båda belägna inom landsförsamlingen — Farhult nr 7 3/8 mantal och Viaköp nr 4 3/8 mantal, de båda sistnämnda i Farhults socken. Kyrkoherdens ämbetsjord i Möllevången omfattade enligt en uppmätning gjord år 1744 84 tunnland åkerjord och lika mycket äng. Hans Bergeström lät lägga en gärdsgård kring den och utverkade fridlysning, så att bl. a. plantering av pilar i dess närhet var förbjuden.51 Av gammalt hade kyrkoherden rätt till offer vid jul, påsk och pingst. År 1734 förmådde Jöns Rönbeck borgerskapet att lova tillse att också tjänstefolket skulle ge prästen offer. Detta stötte till en början på svårigheter, så att man på en allmän rådstuga i juni 1735 lovade att allvarligare tillhålla sina gesäller, drängar och pigor att vid de tre högtiderna gå till prostens hem och lämna sitt offer. Av den inom församlingarna fallande tionden hade kyrkoherden först och främst rätt till en tredjedel, prästtionden, men dessutom också rätt till den återstående hälften av kronotionden. Genom de jordbyten som gjordes under senare hälften av 1600-talet när en del borgare fick avstå jord till befästningsanläggningarna och i stället erhålla vederlag i kronans jord i Slottsvången, hade en del oklarheter uppstått kring tiondeplikten. Johannes Carlquist lyckades uppnå en förlikning med jordägarna, gällande tionden från inte mindre än 1184 tunnland i Slottsvången. Magistraten stadfäste avtalet år 1719. Hans Bergeström krävde på 1780-talet tionde också från arrendatorerna av kyrkans, skolans, hospitalets och fredagstavlans jordar men utan framgång. Också Elias Follin gjorde ett liknande försök.52 I stadsräkenskaperna upptages årligen en löneutfyllnad till kyrkoherden på 50 daler smt eller 8 riksdaler 16 skilling specie. Dessutom hade K. M:t år 1676 beviljat honom 45 daler smt ur statsmedel, vilka fr. o. m. 1683 års riksstat utgick regelbun det. År 1778 beslöt K. M:t att detta statliga lönetillägg efter nuvarande kyrkoherdes avgång inte längre skulle utbetalas, därför att Helsingborgs stadsförsamling — liksom Landskronas — borde »utan kronans gravation sörja för sin kyrkoherdes tillbörliga underhåll». Så gjorde nämligen alla andra stadsförsamlingar i riket. Hans Bergeström ingav tillsammans med kyrkoherden i Landskrona en ansökan hos K. M:t om att få åtnjuta ett lönetillägg uppräknat till dubbelt mot det i 1683 års riksstat upptagna eller 90 daler smt. K. M:t avslog framställningen år 1783.53 Komministrarna i Helsingborg ansågs vara dåligt avlönade, samtidigt som de hade en betungande tjänst. Detta erkändes också på högsta ort. I en kunglig resolution år 1736 uppdrogs åt domkapitlet att tillse att komministrarna i Helsing borg efter några år vann befordran från »den mödosamma kaplanssysslan», men möjligheterna att efterleva detta synes ha varit små. Erasmus Böök exempelvis innehade komministertjänsten i 37 år.54 Kyrko- och stadsräkenskaperna visar, att komministern under 1700-talet först 254

Styrelse och förvaltning

Prosten Elias Follin. Porträtt i olja av okänd konstnär, Lilla Pålsjö. Foto Helsingborgs Stadsmuseum.

och främst hade kvar de löneförmåner han erhållit under 1600-talet: 25 daler smt eller 4 riksdaler 8 skilling specie ur stadskassan i årlig avlöningsförstärkning samt ur kyrkotionden 3 tunnor, 2 skäppor råg och 8 tunnor korn jämte »spillekappor», vilket omräknat i pengar blev omkring 44 daler smt. Av gammalt erhöll han ur statsmedel en löneförstärkning på 50 daler smt, vilket bekräftades i ett kungligt brev år 1778. Som förut nämnts överflyttades år 1772 rättigheten till en jord på 14 tunnland åker och 10 lass äng i Slottsvången från kyrkan till komministern.55 Under 1720-talet begärde stadens komministrar vid ett par tillfällen att få någon 2 55

Perioden 1718-1809 förbättring av lönen. En gång föreslogs sålunda att komministern skulle få påskamaten från byarna Filborna och Ramlösa — ett halvt tjog ägg och en tunnkaka från varje hemman — men detta avslogs med motivering att inkomsten av gammalt hörde till klockartjänsten. I stället enades man på allmän rådstuga år 1734 om att göra ett frivilligt sammanskott till komministern, men detta slog inte väl ut. Sedan Erasmus Böök utnämnts till komminister beslöts år 1736 på allmän rådstuga, att han skulle få intäkterna av en kollekt som upptogs i Mariakyrkan på allhelgonada gen, kyndelsmässodagen, midsommardagen och mickelsmässodagen. Det fram hölls i det sammanhanget att en ogift komminister brukade kunna påräkna fritt vivre hos kyrkoherden men att Böök, som hade familj, inte kunde erhålla denna förmån. Mot slutet av sitt liv beviljades Böök ett personligt lönetillägg som utgick till hans död. På allmän rådstuga i december 1767 beslöts nämligen att han i sin egenskap av hospitalspredikant skulle få halva stadsfältskärslönen, 50 daler smt. Stadskirurg Johan Gabriel Hebsacker hade vid denna tid lämnat sin tjänst.56 Efter 1736 var stadskomministern också hospitalspredikant. Detta medförde dels att han erhöll hospitalspredikantlönen, 100 daler smt, dels att hospitalspredikantens löningsjord, som omfattade 5 tunnland 2 1/10 kappeland i Galgevången — belägen inom Slottsvången — kom att disponeras av komministern. Erasmus Böök brukade den själv men senare utarrenderades den. När gudstjänsterna i hospitals kyrkan upphörde i början av 1800-talet, indrogs hospitalspredikantsysslan. Detta medförde att intäkten från den nämnda jorden i Galgevången år 1813 enligt beslut av magistraten skildes från komministertjänsten. I sin egenskap av hospitalspredi kant hade Erasmus Böök år 1742 beviljats 2 daler smt i »likstol» för jordfästning av hospitalslemmar som efterlämnade kvarlåtenskap ur vilken avgiften kunde tas. Som hospitalspredikant fick komministern också år 1776 rätt att arrendera en hospitalet tillhörig jord på 4\ tunnland åker i Slottsvången.57 Sedan 1670-talet hade Helsingborg ingen tjänstebostad för vare sig kyrkoherde eller komminister utan betalade årlig hushyra åt dem för att de själva skulle skaffa sig bostad. Enligt kyrkoräkenskaperna fick kyrkoherden 90 daler smt om året och komministern 30 daler smt. Prästerna köpte ofta egna fastigheter i staden. Prosten Carlquist köpte sålunda år 1719 fastigheten kv. Minerva nr 2 vid Södra Storgatan. Prosten Trägårdh köpte en fastighet på västra sidan av Södra Storgatan, belägen på ömse sidor om och tvärs över nuv. Carlsgatans mynning. Fastigheten övertogs av svärsonen komminister Jacob Andréen och sedan av komminister Johan Fredrik Chreyman, som gifte sig med dennes änka. Komminister Erasmus Böök köpte år 1738 ett hus i kv. Minerva nr 13 vid Södra Storgatan.58 Strax efter sin ankomst till Helsingborg år 1774 föreslog Hans Bergeström i kyrkorådet, att man åt kyrkoherden skulle antingen inköpa en lämplig fastighet eller bygga en prästgård. Vid ett nytt sammanträde, dit magistraten, ett tjugotal borgare samt nio av stadens ståndspersoner särskilt kallats, diskuterades finan256

Styrelse och förvaltning sieringen av ett sådant projekt och man enades om att en lämplig fastighet borde inköpas och repareras och att kostnaderna skulle förskotteras ur kyrkans kassa men att senare en insamling skulle göras inom stads- och landsförsamlingarna för att täcka utgifterna. Detta beslut underställdes landshövdinge- och biskopsämbete na, som i mars 1775 lämnade sitt tillstånd till att man antingen byggde en ny prästgård på kyrkans gamla prästgårdstomt vid Södra Kyrkogatan eller byggde på en annan plats ifall den gamla tomten samtidigt kunde försäljas.59 Hans Bergeström var ivrigt verksam för att få sin bostadsfråga löst snarast möjligt och kunde redan i början av april 1775 omtala att fabrikör Jacob Roos var villig att för 2 500 daler smt avstå den fastighet han nyligen köpt i kv. Kärnan nr 5, belägen på hörnet av Södra Storgatan och Himmelriksgränden. Vid mötena gav framför allt köpman Hans Agardh sitt stöd åt Bergeströms strävanden. Man beslöt dels att inköpa fastigheten, dels att reparera den för 1 595 daler smt. På denna punkt kom emellertid gensagor från magistraten som menade att fastighetens areal var för liten och dess uthus för små. I maj yrkade därför borgmästare Niclas Cervin, rådman Johan Georg Meisner och direktör Fredrik Wilhelm Cöster d.ä., som alla vid denna tid hade säte i kyrkorådet, att köpet borde återgå och en annan, mera lämpad fastighet inköpas. Bergeström borde under tiden nöja sig med hushyra. Kyrkoräkenskaperna utvisar också, att han uppburit hushyra för hela år 1775 och halva år 1776.60 Magistraten hade främst den s. k. Bergska gården, belägen på västra sidan av Södra Storgatan i kv. Carl XI nr 6, i tankarna och i juni 1775 uppdrog man åt direktör Cöster att ropa in fastigheten vid den auktion som var utlyst på densam ma. Cöster lyckades förvärva gården för 3 301 daler smt. Som en följd av lands hövdinge- och biskopsämbetenas utslag i mars 1775 ämnade kyrkorådet försälja den gamla prästgårdstomten vid Södra Kyrkogatan men man måste begära K. M:ts tillstånd därtill. Detta ärende drog ut på tiden.61 Under tiden drev Hans Bergeström, sekunderad av Hans Agardh, ivrigt på. För att slippa betunga församlingarna med något »sammanskott» till den nya prästgår den, skaffade han sig löften om att från privatpersoner skulle kunna lånas 3 000 daler smt. Dessutom avsåg man att låna pengar från hospitalet, latinskolan och fredagstavlan, så att man allt som allt förfogade över 4 752 daler smt. En plan gjordes upp till »vidare bebyggelse och inredning» av den Bergska fastigheten för 4 026 daler smt — bl. a. ämnade man inreda ett par kammare för stadskomministern — men planerna måste prutas ned, så att kostnaden skulle stanna vid 1 082 daler smt. Bergeström protesterade mot allt som kunde vålla dröjsmål och var inställd på att flytta in i den nya prästgården efter midsommaren 1776.62 Först i augusti 1776 fattade K. M:t beslut i fråga om försäljningen av den gamla prästgårdstomten. Kyrkorådets ansökan avslogs. Detta föranledde landshövdingeoch biskopsämbetena att begära en redogörelse för hur hela prästgårdsfrågan blivit \1—Helsingborgs historia V: 2

257

Perioden 1718-1809 handlagd i Helsingborg. Både biskop och landshövding tog sedan god tid på sig. Den 16 mars 1779 förelåg deras gemensamma beslut. Allt vad som dittills gjorts i prästgårdsfrågan ogillades. Det fastslogs att kyrkoherden i Helsingborg liksom tidigare skulle nöja sig med att uppbära hushyra ur kyrkokassan. Dessutom före skrevs, att till kyrkokassan skulle återbetalas hela den kostnad som lagts ned på den nya prästgården. Direktör Cöster lyckades rädda kyrkorådet ur detta trångmål genom att förmedla försäljning av den Bergska gården till överste Rudolf Stjernsvärd för 1 327 riksdaler 42 skilling specie eller omkring 7 960 daler smt. Följaktli gen måste man säga upp kyrkoherde Bergeström att flytta bort från prästgården vid mickelsmässan 1779.63 Det skedda utlöste svåra brytningar inom kyrkorådet, som under de följande månaderna kallades till en rad stormiga sammanträden. Man var ense endast om en sak, nämligen att landshövdinge- och biskopsämbetenas utslag måste överklagas hos kammarkollegium. Hans Bergeström gick temperamentsfullt i bräschen för att han och hans familj skulle få bo kvar i den nya prästgården. Inom borgerskapet oroades man för att åsamkas nya utgifter. När Hans Bergeström begärde att allmän rådstuga skulle kallas, avslog magistraten detta med motivering att stads borna enligt lag inte syntes kunna anmodas att göra ett frivilligt sammanskott till prästbostaden, efter det att landshövding och biskop sagt sin mening i mars 1779. Samtidigt dök tanken upp, som tidigare berättats, att kyrkan skulle kunna hållas skadeslös genom att få överta den fordran som staden enligt en del borgares mening hade i sterbhuset efter borgmästare Pihl. Kyrkorådsmedlemmarna, som trodde sig riskera ansvar för sina tidigare beslut, var ovilliga att komma till sam mankomsterna. I kyrkorådet, som på detta sätt var nästan paralyserat, föreslog Hans Bergeström under hänvisning till 23 :e paragrafen i prästerskapets privilegier av år 1723, att sockenstämma skulle utlysas till söndagen den 16 maj 1779 i Mariakyrkan efter aftonsångens slut. Det blev den första sockenstämma som hållits i Helsingborg.64 På sockenstämman föredrog stadsnotarie Gtilich en redogörelse om vad som förekommit i ärendet. Den var uppsatt av borgmästare Cervin, rådman Johan Georg Meisner, direktör Fredrik Wilhelm Cöster och handlanden Anders Moll berg, som ju samtliga var ledamöter i kyrkorådet men nu demonstrativt uteblev från stämman. Hans Bergeström såg i denna redogörelse — »föreställning, varning eller beskyllningsskrift eller något annat» som han sade — ett angrepp på sitt ämbete och sin person, och han förklarade att han ämnade anföra besvär på högre ort över den. På stämman fick han stöd av dåvarande hospitalsföreståndaren Isaac Béen d.ä., som ju också ledde den oppositionella gruppen inom borgerskapet vid denna tid, och den nyutnämnde kyrkorådsledamoten Wilhelm Rander. Béen fram lade ett förslag till besvärsskrivelse till kammarkollegium över landshövdingens och biskopens beslut i prästgårdsfrågan, vilket var hållet i ampra ordalag. En del 258

Styrelse och förvaltning instämmanden kom från olika håll. Bergeström krävde att notarien i protokollet skulle anteckna, att församlingen gett förslaget »ovillkorligt bifall» men Gülich noterade också att »många av församlingen torde varit frånvarande och de mesta som närvoro, alldeles stillatigande».65 När det slutligen gällde att insända besvärsskriften till kammarkollegium, visade det sig att Hans Bergeström genom sitt agerande blivit helt isolerad från kyrkorå det. Där ogillade man inte bara att han hållit sockenstämma utan också att han hos landshövdingeämbetet överklagade den beslutade försäljningen av prästgårdsfastigheten. Med stadsnotarien råkade han i delo om en rad formella ting, bl. a. ordalydelsen i protokollet från sockenstämman.66 Den 10 december 1779 avgjorde kammarkollegium besvärsärendet rörande prästgården. Kollegiet konstaterade att det tillstånd landshövding och biskop läm nat år 1775 gällde en nybyggnad antingen på den gamla prästgårdstomten eller på annan tomt, i vilket senare fall prästgårdstomten skulle försäljas. Men då K. M:t ej beviljat tillstånd till tomtens försäljning, hade kyrkorådet begått ett fel när man trots detta inköpt den Bergska fastigheten. Å andra sidan fann kollegiet att kyrko herden enligt gällande författningar skulle bibehållas vid tidigare förmåner och att Helsingborgs kyrkoherde i äldre tid hållits med prästgård. Därför undanröjdes landshövdinge- och biskopsämbetenas beslut av den 16 mars 1779, allra helst som inköpet av den Bergska gården syntes vara fördelaktigare för kyrkan än en ny byggnad.67 Utslaget kom till Helsingborg i januari, men betecknande för hur djupt sönd ringen gått inom kyrkorådet, är att Hans Bergeström behöll det hos sig. Borgmäs tare Cervin klagade ännu i början av februari över att inte ha fått se det, trots att det »sedan någon tid cirkulerar i flera hus och familjer». Borgerskapets äldste fick del av utslaget först i slutet av mars. Ärendet var likväl inte helt avslutat, därför att stadsfysikus Lorents Magnus von Bergen, som vid denna tid råkat komma på spänd fot med kyrkoherden, överklagade utslaget hos K. M:t, men hans besvär avslogs i september 1781.68 Med handelsmannan Arved Kraak som mellanhand erbjöd sig överste Stjernsvärd att låta köpet av den Bergska fastigheten återgå. Vid ett par kyrkorådssammanträden diskuterades formaliteterna kring denna återgång. Stämningen var fortfarande mycket irriterad, så att Hans Bergeström och Niclas Cervin råkade i häftig ordväxling och oupphörligt föll varandra i talet. Då enligt protokollet allt »utan uppehåll eller rådrum talades och sammanblandades» av de båda grälande herrarna, kunde notarie Gülich inte föra protokoll. När Bergeström då for ut mot honom »med hårt tilltal och befallningar, stampande och stötande med käppen i golvet», lämnade han protokollsboken på bordet och reste sig. Hur sammanträdet slutade, vet vi därför inte. Några dagar senare sammanträdde man på nytt och nu framförde Bergeström sin mening i en lång diktamen till protokollet. Efter en 2 59

Perioden 1718-1809 stund lämnade Cervin sammanträdet, missnöjd med »ett så beskaffat överläggningssätt». Trots grälen i kyrkorådet ordnades återgången av prästgårdsköpet ganska lätt, därför att Stjernsvärd som likvid hade lämnat en obligation, vilken han nu fick tillbaka.69 Bergeström och hans familj hade aldrig behövt flytta bort från prästgården, därför att uppsägningen inte verkställdes så länge besvären låg hos kammarkolle gium för prövning. Den omstridda prästgården — på norra hörnet av Södra Storgatan och nuv. Prästgatan eller Nya Kyrkogårdsgatan som den tidigare hette — stod kvar till år 1940, då den fick lämna plats för Maria församlingshus. Den gamla prästgården blev senare flyttad till friluftsmuseet vid Fredriksdal och återupp byggdes där. Vid en syn år 1804 visade det sig att prästgården behövde repareras. I kyrkorå det diskuterades ärendet och först var man överens om att låta sockenstämman yttra sig i saken. Men meningarna var delade om hur man skulle tolka kammarkol legiums resolution av år 1779. Enligt prosten Elias Follins uppfattning förutsatte den att kyrka och församling bekostade reparationer av prästgården, medan kyr korådet hävdade att resolutionen tvärtom utgick från att kyrkoherden var skyldig att själv stå för reparationerna, och i konsekvens härmed ändrade kyrkorådet mening i fråga om sockenstämman och beslöt att sådan inte skulle kallas. Detta beslut överklagade prosten Follin. Bland dem som skulle yttra sig i anledning därav var också sockenstämman, som kallades i april 1805. Där anslöt man sig till en protest från borgerskapets äldste mot att kyrkans och församlingens medel skulle användas till reparationer av prästgården. Ärendet kom att avgöras av generalgu vernör Johan Christopher Toll, som i samråd med biskopsämbetet den 12 septem ber 1805 resolverade, att det var kyrkans och församlingens plikt att underhålla prästgården och reparera denna vid uppkommande skador som inte vållats av eller berodde på någon åtgärd av pastor.70

Den gamla stadskyrkogården kring Mariakyrkan hade rektangulär form och var omgiven av en gråstensmur, täckt med sandsten och fogad med kalk. Intill varje murhörn fanns en mindre ingång med grind. Mellan grindstolparna var djupa gropar, över vilka lagts grova järngaller. Dessa »ristar» skulle hindra lösgående kreatur att komma in på kyrkogården. På södra sidan fanns i början av 1800-talet en bredare port i muren. Den öppnades vid jordfästningar och när någon uppsatt och förnäm person skulle besöka gudstjänsterna. I samband med att stadens brandredskap år 1791 flyttades tillbaka från kronobränneriet till kyrkans vapen hus, omtalar ett rådstuguprotokoll att den gamla »>kyrkoportmuren» då rivits ned på ett stycke för att brandsprutan lättare skulle kunna föras ut. Porten har alltså vid detta tillfälle blivit breddad. Protokoll och räkenskaper omtalar då och då repara260

Styrelse och förvaltning tioner på kyrkogårdsmuren. Bl. a. kringbars år 1778 en stambok i husen av kloc karedrängen för att samla in bidrag till »nya luckor och portar» på muren.71 På 1650-talet hade Helsingborg fått en fattigkyrkogård, ofta kallad nya kyrko gården, belägen i kv. Carl XI norr om nuv. Prästgatan, som tidigare kallades Nya Kyrkogårdsgatan. Utmed gatan löpte en stengärdsgård, som år 1728 reparerades genom samfällda insatser från stadsborna. Pengar samlades in genom att en stam bok sändes runt i husen och de som kunde, hjälpte till med körslor och annat arbete. På övriga sidor var kyrkogårdens gränser oklara. I slutet av 1760-talet önskade ägarna till de angränsande tomterna att samarbeta för att se till att kyrkogården blev ordentligt inhägnad. I anledning härav lät magistraten utmärka gränserna och utfärdade år 1770 en ordning för kyrkogårdens bruk. Nu fridlystes först och främst hela kyrkogården. Markägarna runtomkring — senare kallade »kyrkogårdsintressenterna» — skulle ta bort alla »hageluckor» som vette ut mot kyrkogården och se till att deras tomter avskildes från kyrkogården med ordentliga plankverk eller stengärdsgårdar. Hade något intrång gjorts på kyrkogårdens mark, skulle området återställas, såvida man inte kunde bevisa att det hade lagligen förvärvats. För underhåll av inhägnaderna hade intressenterna rätt till en avgift av 2 öre smt för varje »fullväxt lik» som gravsattes och 1 öre smt för mindre, dock så att fattiga och medellösa i fortsättningen liksom tidigare »efter vanligheten» skulle ha fria gravplatser.72 I fortsättningen höll kyrkogårdsintressenterna uppsikt över fattigkyrkogården. Denna var förhållandevis litet utnyttjad och därför kunde de varje år slå gräset och få en del hö. År 1781 medgav magistraten att avgifterna för gravställen fördubbla des. Samtidigt förnyades fridlysningen, som sades skola gälla »antingen om som maren då gräs växer på kyrkogården eller eljest, i anseende till gärdsgård och täppning». Sex år senare förnyade man en del av stängslen. En notis från år 1800 omtalar att det utmed gatan fanns en »hög och försvarlig stengärdsgård samt med portar och lås väl försedd». Men enligt samma notis visste man inte då vem som var skyldig att underhålla stängslen, vilket antyder att den tillsyn som »kyrkogårdsin tressenterna» tidigare hade haft över kyrkogården, nu hade upphört. För detta talar också den omständigheten att magistraten åren 1801 och 1802 höll offentlig auktion på rätten att bärga hö på kyrkogården.73 I oktober 1805 utfärdades ett kungligt brev som förbjöd begravningar inom städerna bl. a. av hygieniska skäl. Begravningsplatserna borde vara belägna utanför stadsbebyggt område. Kyrkorådet hade vid denna tidpunkt redan diskuterat frå gan om en ny begravningsplats inte bara av hygieniska skäl — man hänvisade till risken för smittosamma sjukdomar och »den elaka stanken» vid gravöppningar — utan också därför att stadens folkmängd vuxit så mycket att kyrkogården vid Mariakyrkan var för liten. Borgerskapets äldste instämde och föreslog att ett stycke fäladsmark vid Ringstorp skulle avstyckas för ändamålet. Magistraten lät också 261

Perioden 1718-1809 uppmäta »en fyrkant av sammanlagt 800 alnar». Men längre fördes inte frågan denna gång.74 Tre år senare höll prosten Elias Follin sockenstämma, varvid fattigkyrkogårdens framtida öde diskuterades. Man beslöt att inga gravsättningar skulle få göras där efter oktober månad 1809. Kyrkogården skulle förbli i kyrkans ägo men nyttjanderätten till marken skulle auktioneras bort på arrende. Arrendatorn skulle förbinda sig att inte under de närmaste tio åren göra några grävningar på kyrkogården, för att inte de befintliga gravarna skulle rubbas. Arrendeavgifterna skulle av kyrkorå det disponeras för anläggningen av en ny kyrkogård. Vid den påföljande auktio nen fick stadsnotarien Carl Öhrn arrendet för 7 riksdaler 1 skilling banko om året.75 Ett år senare, i augusti 1809, höll prosten Follin ännu en sockenstämma, där kyrkogårdsfrågorna behandlades. Den var föranledd av att ekonomidirektör Carl Magnus Flyborg föreslagit att kyrkogården vid Mariakyrkan nu borde raseras och en ny begravningsplats anläggas. Vid stämman förelåg dessutom ett förslag från tre borgare som menade att platsen kring kyrkan borde »bliva som ett torg» utan att bebyggas och murar och stängsel kring den gamla kyrkogården också användas vid den nya begravningsplatsen. Från medlemmar i landsförsamlingen höjdes röster för att den gamla kyrkogården borde bibehållas. Men man blev enig om att erbjuda den gamla kyrkogården kring kyrkan till staden, på villkor att staden anskaffade och inhägnade en ny begravningsplats, »helst söder om staden». I så fall ämnade kyrkan på staden överlåta arrendemedlen för den gamla fattigkyrkogår den.76 Det ankom sålunda nu på stadens myndigheter att anskaffa en ny begravnings plats. Borgerskapets äldste föreslog den del av Vintapparlyckan — belägen inom Slottsvången — som tillhörde kyrkan och år 1767 upplåtits till apotekare Berckennreyer för medicinalväxtodling. På denna del av stadens område blev också be gravningsplatsen anlagd, fastän planerna när man skred till verket år 1814, hade jämkats en del. Den nya kyrkogården kom att ligga öster om den södra infartsvä gen, vid nuv. Södergatan, och omfattade inte bara västra delen av Vintapparlyckan — »en obebyggd del av tomten nr 233, stadskyrkan tillhörig jord» — utan också kämnärspraeses löningsjord. Därför ingicks i maj 1814 ett avtal, som sedermera stadfästes av K. M:t, med rådmännen Johan Fredrik Berg och Carl Öhrn, att dessa under den tid de fungerade som ordförande i kämnärsrätten, fr.o.m. år 1815 i vederlag av staden skulle erhålla ett belopp som enligt ortens markegångstaxa svarade mot värdet av 2 tunnor gott korn. Vederlaget skulle också utgå till framtida ordförande i kämnärsrätten.77 Överintendentsämbetet hade under tiden uppgjort en ritning över den nya kyrkogården. K. M:t fastställde ritningen den 31 januari 1815. I februari tillsattes i Helsingborg en kommitté »för nya kyrkogårdens inrättande» på inte mindre än 262

Styrelse och förvaltning fjorton ledamöter. Den leddes av prosten Follin och borgmästare Stähle och i den ingick bl. a. kyrkoinspektoren Åke Hammar och tre representanter för landsför samlingen. I samråd med borgerskapets äldste och husägarnas deputerade avtala de kommittén med några entreprenörer som dels skulle bryta ned muren kring den gamla kyrkogården vid Mariakyrkan och forsla stenen till den nya begrav ningsplatsen, dels längs dennas norra, östra och västra sidor uppföra en 3 alnar hög »kallmur eller s. k. dubbel stengärdsgård», 2 alnar bred »vid roten eller grunden» och 4-5 kvarter bred vid toppen. Landsförsamlingen skulle bidraga med 40 lass sten till denna mur och stadsförsamlingen med 300 lass. Ytterligare sten levererades längre fram. Längs vägen i väster skulle muras stenpelare, täckta med plåt- eller kopparhuvar. Mellan pelarna sattes gjutjärnstaket, som tillverkades på Ryds bruk i Småland och kostade 800 riksdaler riksgälds, till vilket kom 130 riksdaler banko för uppsättningen. Längre fram bättrades vägen från södra tull bommen ut till kyrkogården och staden åtog sig dess framtida underhåll. I decem ber 1816 togs den nya kyrkogården i bruk. Anläggningskostnaderna uppgick till sammanlagt 2 608 riksdaler banko. Helsingborgs stadsförsamlings dödbok omtalar, att den 29 december jordfästes änkan Anna Grubb, 65 år gammal och död av ålderssvaghet, av biskop Wilhelm Faxe vid invigningen av kyrkogården »under hel klockringning och choralmusik».78 I fortsättningen användes den gamla kyrkogården kring Mariakyrkan inte läng re. Magistraten förbjöd all lek på dess område, för att gravstenarna och andra prydnader inte skulle ta skada. Hålen efter de bortrivna murarna fylldes igen och stenläggningen på gatorna runt kyrkan lagades. Men vidlyftigare arbeten kunde inte utföras, därför att det var omöjligt att gräva på den södra sidan, eftersom en rad ganska nya gravar fanns där. Följaktligen fick platsen tills vidare ligga som den var, men på östra sidan gjorde man en stenläggning.79 Alltsedan år 1656 fanns det i Helsingborg ett likbärarkompani, som bistod de anhöriga till avlidna borgare med att bära den avlidne från hemmet till kyrkan och kyrkogården i de fall då sterbhusmedlemmarna inte kunde ordna det på annat sätt. Likbärarkompaniet ansåg sig ha ensamrätt i staden till »liks bortbärande till gra ven» och var organiserat som ett ämbete med ålderman och bisittare. Medlemmar var borgare i staden, som var beredda att »mitt i söckna veckan överlåta våra näringsfång och bortbära ett lik», och deras ambition var att stadsborna skulle få »se ett snyggt och väl hyfsat bärarkompani vid en begravning». Vid sidan av likbärarkompaniet hävdade färjemanslaget enligt 1786 års lagsartiklar sin »urgam la rättighet att inom sig själva hålla ett likbärarkompani».80 På 1730-talet fick det gamla eller stora likbärarkompaniet, som det ibland kalla des, konkurrens av ett nytt kompani som några borgare hade bildat. Sedan det gamla kompaniet dragit sin sak inför landshövdingeämbetet, förklarade detta att det nya kompaniet skulle upplösas och att det gamla kompaniet inte fick lida något 263

Perioden 1718-1809 intrång i sina rättigheter. Till en början efterlevdes inte detta utslag utan det nya likbärarlaget fortsatte några år sin verksamhet, vilket resulterade i nya tvister med det gamla kompaniet.81 I oktober 1736 klagade det gamla likbärarkompaniets ålderman inför magistra ten över att ett sterbhus inte anlitat kompaniets tjänster utan vidtalat några andra personer att bära den döde till graven, därför att man var så fattig att man inte hade råd till något annat. Magistraten förklarade då, att de anhöriga i sådana fall inte var skyldiga att anlita kompaniet, om andra ville bära likbåren utan betalning. Men det stod också kompaniet fritt att gratis erbjuda sina tjänster åt medellösa och fattiga sterbhus. Därmed inleddes en praxis att fattiga borgare skulle föras till graven av kompaniet utan betalning och den tillämpades sedan så länge kompaniet existerade. Dess ensamrätt till likbärning var obestridd — med undantag för färje manslagets medlemmar. År 1772 anhöll exempelvis vagnmanslaget om att få samma rätt till eget »likbärarkompani» som färjemännen hade, men magistraten avslog detta.82 Magistraten fastställde de taxor enligt vilka likbärarkompaniet skulle ta betalt för sina tjänster och av dem framgår att även ståndspersoner kunde anlita det. En taxa från år 1795 gällde sålunda både adliga personer och deras vederlikar — som skulle betala 5-6 riksdaler specie — och de mindre förmögna inom borgerskapet »med ringare betjäning» som bara behövde betala 1 riksdaler, men också »stadens enskil da husfolk och betjänter» av både bättre och sämre villkor, för vilka lägsta avgift var 32 skilling specie. Som allmän regel gällde följande: »Att de sterbhus som låta ringa för sina lik med alla klockorna och bruka full solennitet i alla delar, med skolans sång m.m., skola vara skyldiga att antaga hela likbärarkompaniets tjänst för betal ning efter denna taxa; men annat folk halva kompaniet, då betalningen därefter proportioneras; samt i övrigt att kompaniet förpliktas utan betalning bära till graven alla fattiga hospitalshjon, så av ståndspersoner som borgareståndet, samt hålla bårtäcke med allt annat tillbehör uti gott och försvarligt stånd, ävensom då någon av kompaniets ledamöter antingen med döden eller på annat sätt avgår, en skickelig person i stället antagas bör.» Likbärarkompaniet var ensamt om att föra medlemmar ur Helsingborgs borgerskap och stadens ståndspersoner till den sista vilan ända till år 1820. Då lät kyrkan för 113 riksdaler banko inköpa en likvagn från en vagnmakare i Malmö.83

1. Band III: 1 s. 94 f., IV: 2 s. 322. E. F. Tengberg, Helsingborg år 1816 (Hbg 1859) s. XXIV. 2. Skåne genom två sekler, utg. H. Schiller, (Falköping 1934) s. 96. Enda bevarade separata kyrkoböcker för landsförsamlingen är en tionde längd fr. o. m. 1776 och husförhörslängder fr. o. m. 1811.

264

3. Kyrkorådsprot. 1727 13.6, 1739 2.3. Inskrip tionen efter E. Follin, Helsingborgs historia, öfversedd och tillökt af P. Wieselgren (Upsala 1851) s. 76; en något avvikande läsart i Skåne genom två sekler, s. 96. 4. Mag. prot. 1748 30.7, 29.8, 31.8, 1750 26.5. Rådst. pröt. 1772 14.9, 1779 2.8. Kyrkorådsprot.

Styrelse och förvaltning 1740 5.2, 12.5, 1780 7.2, 17.4, 2.9, 1786 2.4. 5. Band III: 2 s. 109, IV: 2 s. 330. Rådst. prot. 1722 10.2, 17.2. 6. Band IV: 2 s. 330. Rådst. prot. 1794 28.6, 1.9. Mag. prot. 1792 12.11, 14.11, 1795 16.3, 28.3, 30.3, 1805 4.2. BÄ prot. 1792 13.11, 1794 10.9, 1795 28.3, 1805 17.1, 1812 23.11. Kyrkorådsprot. 1775 5.5, 1792 10.11, 1793 25.4, 1794 28.8. Sockenstämmoprot. 1793 13.1, HSK. — Inventarier och räkenskaper som åberopas i det följande finns i Räkenskaper för kyrka, HSK. 7. Follin, anf. arb. s. 107, 128, 485. Några av fanorna är avbildade i band IV: 1 s. 128 ff, plansch XIII, XIV. 8. Band IV: 2 s. 364 ff. Ritningarna över hospitalskyrkan är bilagda kyrkorådsprotokollen för år 1773. Inventarier i Hospitalsräkenskaper 1658— 1811, Helsingborgs stadsmuseum. 9. Rådst. prot. 1770 26.5, 20.6, 1774 19.3. BÄ prot. 1774 25.3. 10. S. 158. Rådst. prot. 1774 19.3. 11. För alla uppgifter om enskilda prästmän hänvisas till Lunds stifts herdaminne, utg. av G. Carlquist, II: 8 (Lund 1961) s. 263 ff. 12. Mag. prot. 1734 23.4, 1735 18.7, 15.10. St. skr. och besvär, Helsingborg 1734 15.6, RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1736 29.6, p. 7, RA. 13. A. Thomson, Studier i frihetstidens prästvalslagstiftning (Skr. utg, av Vetenskaps-Societeteni Lund, 39, Lund 1951) s. 24 ff., 98 ff., 125 ff. 14. Rådst. prot. 1724 13.2, 16.3, 26.3, 1724 30.5, 5.9, 13.12, 1725 9.2. St. skr. och besvär, Helsingborg 1725 26.4, RA. 15. Modée II: 915 f. Mag. prot. 1739 12.2, 24.3, 7.7, 3.8, 4.8. 16. Rådst. prot. 1774 26.2. BÄ prot. 1774 13.3. 17. Vallängden från 1787 i Handlingar ang. kyrkliga fastigheter och jordar, HSK. Ecklesiastikexp. reg. 1790 3.5, RA. 18. Mag. prot. 1806 19.4, 3.5, 2.8. 19. H. Pleijel, Karolinsk kyrkofromhet, pietism och hernhutism 1680-1722 (Svenska kyrkans hi storia, utg. Hj. Holmquist och H. Pleijel 5, Uppsa la 1935) s. 371 ff., 467 ff. Rådst. prot. 1763 12.12, 1766 14.7, 1772 7.11. Mag. prot. 1738 17.7, 1746 8.11. Inr. civilexp. reg. 1750 26.6. 20. Ulf Björkman, Diskussionen om helgdagar i Sverige under de två sista århundradena (Svensk teol. kvartalsskrift 1957:4) s. 214f. Kyrkoråds prot. 1736 11.11. 21. Modée I: 496 f.

22. Mag. prot. 1728 16.4, 1730 2.12, 1732 7.3, 15.6, 29.6, 1733 18.4, 1735 25.10, 1738 8.7. Kyr korådsprot. 1732 6.4, 28.7. 23. Sockenstämmoprotoköllen finns i Socken stämmans protokoll och handlingar, HSK, men protokoll för 1779, 1805 och 1808-1809 är inför da i kyrkorådsprotokollen. Ett sockenstämmoprotokoll för 5.6 1780 har varit bilagt kyrkorådspro tokollen men är numera försvunnet. 24. Band IV: 2 s. 310 ff. Kyrkorådsprot. 1726 25.1. 25. Modée 1:497. Band IV: 2 s. 311. Kyrko rådsprot. 1745 4.2. 26. Follin, anf. arb. s. 366. Kyrkorådsprot. 1755 10.6. 27. Mag. prot. 1744 8.9, 10.9, 12.9, 1745 28.8, 1748 3.10. 28. Kyrkorådsprot. 1759 18.10. 29. Rådst. prot. 1769 22.3. 30. Kyrkorådsprot. 1772 18.6. 31. Rådst. prot. 1775 19.12, 1776 4.3,6.3, 1777 12.2. Kyrkorådsprot. 1774 13.10, 27.10. 32. Rådst. prot. 1779 5.7, 7.7, 28.8, 11.9, 27.9, 2.10, 4.10, 20.10, 23.10, 4.12, 8.12. Kyrkoråds prot. 1779 11.8. 33. Kyrkorådsprot. 1779 8.12. 34. S. 106 ff. Rådst. prot. 1779 11.12, 13.12, 18.12, 22.12, 27.12, 1780 6.5, 22.5, 5.6, 9.10, 1781 19.5. Kyrkorådsprot. 1780 3.2, 7.2, 21.8, 2.9, 1785 31.1. Inlaga 1780 3.1, Supplikakter, Malmöhus läns landskontors arkiv, LLA. 35. Rådst. prot. 1811 9.11, 1825 14.3. Kyrko rådsprot. 1811 9.11. Sockenstämmoprotokoll 1815 12.11. 36. Kyrkorådsprot. 1796 7.1. 37. Band IV: 2 s. 314. Rådst. prot. 1724 24.1, 1774 26.9, 1780 6.3, 26.4. Mag. prot. 1742 7.8, 1748 24.9. Kyrkorådsprot. 1748 18.11, 1785 29.9. Kyrkoräkenskaperna finns dels i Räkenskaper för kyrka, HSK, dels i Kyrko-, skol-, hospitalsoch barnhusräkenskaper för de skånska provinserna och Bohus län, KA; båda serierna är ofullständi ga. 38. Band IV: 2 s. 316 ff. Rådst. prot. 1782 2.3, 11.3. 15.4, 13.7. Kyrkorådsprot. 1781 23.10. Kammarkollegium till K. M:t 1836 8.2, RA. St. skr. och besvär, Helsingborg 1769 19.5, RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1769 13.2, RA. 39. Mag. prot. 1732 26.8, 1753 22.8. BÄ prot. 1768, passim. Kammarkollegiums skrivelser 1771 7.2, 1772 27.7 i original i avskriftssamlingen Kungliga resolutioner etc. HSA:RM. Kommittén

265

Perioden 1718-1809 af 3.3 1852 till undersökning af grunderna för städernas beskattning, Kammarkoll. arkiv. 40. Band IV: 2 s. 321 ff. Jorde- och tionde böcker från 1723, 1725, 1750 och 1787 i Hand lingar ang. kyrkliga fastigheter och gårdar, HSK. 41. Mag. prot. 1744 6.6, 1746 27.8, 1750 3.11. Kyrkorådsprot. 1724 27.11, 1725 27.7, 1737 30.11. 42. Kopiebok 1724 22.12, 1726 31.11. Mag. prot. 1729 29.12, 1734 23.12, 1757 29.12, 1790 27.12. Rådst. prot. 1765 21.12. 43. S. 197. Band IV: 2 s. 339. Mag. prot. 1744 2.6, 1758 2.3. Rådst. prot. 1767 2.11. Kyrkoråds prot. 1725 31.8, 14.12, 1726 10.5, 1739 27.2, 1740 5.2, 1741 17.6, 1742 27.1, 29.1, 2.2, 3.4, 27.4, 29.4, 4.10, 21.11, 1748 13.5, 30.5, 1761 29.10, 1762 17.5. Inlagor av E. Sparre 1754 17.10, B. E. Stenbock 1755 11.7, kyrkorådet 1755 18.8, Supplikakter, Malmöhus läns landskontors arkiv, LLA. 44. Mag. prot. 1764 12.5. Kyrkorådsprot. 1764 14.2, 22.8. 45. Band IV: 2 s. 329f. Inlaga 1765 19.10, Supplikakter, Malmöhus läns landskontors arkiv, LLA. Inr. civilexp. reg. 1750 11.1, RA. 46. Mag. prot. 1740 19.12. Rådst. prot. 1775 14.10, 21.10, 25.10, 1779 25.1. Kyrkorådsprot. 1809 27.8. Th. Orups meritförteckning 1777 6.5, E. Follin till konsistorium 1790 25.1, Acta cleri, LDA. F. Petersson, Hälsingborgs läroverks histo ria (Sthm 1953) s. 93, 153. 47. Band V: 1 s. 185. Kyrkorådsprot. 1803, 15.9, 1806 27.2. 48. Magistratens resolution 1742 14.8, avskrift i Formulär för borgareder 1738-1826, HSA:RM. 49. Band II: 2 s. 156, IV: 1 s. 286. Rådst. prot. 1718 8.12, 1770 11.6. Mag. prot. 1733 13.10, 28.11, 1.12, 1735 7.5, 1738 26.6, 2.9, 1739 7.7, 1740 18.11, 1741 25.7, 28.11. Kyrkorådsprot. 1713 27.11, 1727 2.5, 9.5, 23.6, 1801 15.6, 1809 20.6. Sockenstämmoprotokoll (i kvrkorådsprotokollet) 1809 27.8. 50. Band IV: 2 s. 335ff. Rådst. prot. 1722 10.12, Kyrkorådsprot. 1726 22.12, 1731 6.8, 1732 15.3, 1735 14.6, 1737 23.3, 1748 13.5. 51. Mag. prot. 1753 22.8. Rådst. prot. 1777 7.6. 52. Band IV: 2 s. 326 f. Rådst. prot. 1719 9.12, 21.12, 1783 20.12, 31.12, 1784 27.3, 3.4, 14.4, 11.12, Mag. prot. 1734 17.1, 1735 18.7, 1788 5.4, 9.4, 14.4, 10.5, 12.5. Restlängd 1723 3.7, Kronoräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 52. Band IV: 2 s. 326. Kammarkollegium och

266

statskontoret till K. M:t 1782 1 1.10, RA. Handelsoch finansexp. reg. 1778 30.3, 1783 27.3, RA. 54. Utkast till riksdagsbesvär i Formulär för borgareder 1738-1826, HSA.RM. 55. Handels- och finansexp. reg. 1778 30.3. 56. S. 160. Rådst. prot. 1720 21.9, 1767 3.10, 14.10, 9.12. Mag. prot. 1734 17.1, 1736 21.10. Kyrkorådsprot. 1726 22.7. B. Tenglöv till konsi storium 1729 28.4, J. Rönbeck till konsistorium 1729 3.6. Handlingar ang. församlingar, Helsing borg 1693-1814, LDA. 57. Rådst. prot. 1813 27.3, 31.3. Kyrkoråds prot. 1742 3.4, 1790 14.10. 58. T. Mårtensson, Tomtägare i Hälsingborg intill 1850, I (Kring Kärnan 1939) s. 90 f., 94, 102 f. 59. Kyrkorådsprot. 1774 13.10, 27.10, 1.12. T. Mårtensson, Hälsingborgs prästgårdar (Prästgår dar och församlingshus i Hälsingborg. Hbg 1942), s. 7 ff. 60. Kyrkorådsprot. 1775 6.4, 18.4, 5.5, 11.5, 15.5. Syneinstrument 1775 24.4, Inneliggande handlingar, tilläggsserien 1775-1779, HSA:RM. 61. Kyrkorådsprot. 1775 27.6, 4.7. Köpebrev 1775 2.11, Handlingar ang. kyrkliga fastigheter och gårdar, HSK. Lagfartsprotokoll 1775 13.11, HSA:RM. 62. Rådst. prot. 1775 30.10. Kyrkorådsprot. 1776 6.5. Syneinstrument 1775 29.7, 1776 8.6. Handlingar ang. kyrkliga fastigheter och gårdar, HSK. 63. Kyrkorådsprot. 1777 17.3, 1779 13.4, 19.4. Kammarkollegium till K. M:t 1776 14.6, RA. Inr. civilexp. reg. 1776 13.8, RA. 64. S. 105. Rådst. prot. 1779 26.4, 1.5, 3.5, 5.5, 8.5. Kyrkorådsprot. 1779 20.4, 6.5. 65. Sockenstämmoprotokoll (i kyrkorådsprotokollet) 1779 16.5. Kyrkorådsprot. 1779 18.5. 66. Kyrkorådsprot. 1779 9.6. 67. Kammarkollegiums utslag 1779 10.12, Handlingar ang. kyrkliga fastigheter och gårdar, HSK. 68. Rådst. prot. 1780 27.5, 2.9. Kyrkorådsprot. 1780 7.2, 25.4, 2.9, 6.9, 1781 23.10. BÄ prot. 1780 29.3. K. M:ts utslag 1781 17.9, Handlingar ang. kyrkliga fastigheter och gårdar, HSK. 69. Kyrkorådsprot. 1780 13.4, 17.4. 70. Kyrkorådsprot. 1804 17.5, 30.6, 13.7, 31.7, 1805 26.9, 13.10. Sockenstämmoprotokoll 1805 7.4. Generalguvernör Tolls och biskopsämbetets utslag 1805 12.9, Handlingar ang. kyrkliga fastig heter och gårdar, HSK.

Styrelse och förvaltning 71. Rådst. prot. 1764 7.7, 1778 6.7. Mag. prot. 1791 27.8, 1796 15.8. Kyrkorådsprot. 1764 12.9. E. F. Tengberg, anf. arb. s. IV. 72. Mag. prot. 1728 16.4. Rådst. prot. 1770 30.4, 12.5, 11.6, 13.6. 73. Rådst. prot. 1781 9.4, 1787 25.4, 28.4. Mag. prot. 1800 20.9, 3,11, 24.11, 1801 29.4, 1802 24.7, 26.7. 74. Mag. prot. 1805 10.8, 24.8. Kyrkorådsprot. 1805 5.8. 75. Sockenstämmoprotokoll (i kyrkorådsprotokollet) 1808 11.9. Kyrkorådsprot. 1808 3.10. 76. Kyrkorådsprot. 1809 11.8. Sockenstäm moprotokoll ( i kyrkorådsprotokollet) 1809 27.8. 77. S. 164. BÄ prot. 1809 1.9. Rådst. prot. 1814 1.6, 30.7, 1.8, 8.8, 15.8.

78. Rådst. prot. 1815 4.2, 8.4, 12.4, 15.4, 7.6, 19.6, 26.6, 30.6, 4.9, 6.9, 2.10, 27.11, 1816 26.6, 1.7, 3.7, 28.10, 1817 5.3, 26.11, 1.12, 1818 4.4. Kammarexp. reg. 1815 31.1, RA. 1816 års räken skaper, Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA: RM. 79. Rådst. prot. 1815 2.9, 1816 6.4, 1817 3.5, 5.5, 1826 19.6. 80. Band IV: 2 s. 323. Mag. prot. 1799 20.7. 81. Mag. prot. 1730 29.4, 1734 4.3, 6.3, 22.4, 27.4, 1736 13.11, 20.11, 20.12. Kämnärsrättsprot. 1734 21.6, 22.6, 26.6, 27.6, 29.6. 82. Mag. prot. 1736 2.10, 1739 29.1. Rådst. prot. 1772 17.2, 23.3. 83. Rådst. prot. 1771 1.6. Mag. prot. 1790 29.5, 1795 26.9, 17.10, 1799 20.7, 22.7. Notiser om likvagnsköpet i 1820 års kyrkoräkenskaper.

267

FATTIGVÅRDEN ^R/W/iVG OCH STADGA huru hållas skal medh Tiggare och fattige, som rätt

Allmoso behöfwe: Item medh Landstrykare och Lättingar» utkom år 1642 och gällde i princip till mitten av 1700-talet. Enligt den skulle de fattiga som på grund av sjukdom, ålder eller annan skröplighet inte kunde försörja sig och inte kunde få hjälp av några släktingar, tas om hand i de hospital som underhölls av staten. Dit skulle också sändas »ursinniga och besatta» samt smittosamt sjuka. Men de som av ålder eller skröplighet hindrades — inte från att arbeta — men från att tjäna tillräckligt för sitt uppehälle, skulle kunna komma till fattigstugor, både i städerna och på landsbygden. Tiggeri var generellt förbjudet, men det var tillåtet för fattiga som hade tiggarpass. 1686 års kyrkolag ålade kyrkoherden att tillse att tiggare och »husarma» i församlingen inte lämnades utan försörjning och laga att de pengar som insamla des till de fattiga blev rättvist fördelade. Kyrkolagen fastställde också de »ingivningspengar» som skulle betalas för varje ny »hospitalslem» i de statliga hospitalen till 20 daler smt. Enligt 1698 års reviderade tiggarordning skulle prästerna inte utfärda tiggarpass gällande andra städer eller socknar än den där tiggaren normalt vistades. Efter råd och lägenhet skulle man komma ihåg de fattiga med en gåva vid lysning till äktenskap, tacksägelse för barnsängskvinnor och pålysning av begrav ningar. Vad som gavs i kollekt vid likpredikningar skulle tillfalla de fattiga. Försam lingens fattiga fick också rätt till den s. k. fattigprocenten eller V8 % av kvarlåtenskapens värde i sterbhus och i % av testamenterad egendoms värde. I början av 1700-talet var alltså den fattigvård som existerade organiserad efter två linjer. För betalande hjon och sjuka eller »ursinniga» fanns det statliga hospital. Den stora gruppen fattiga och »husarma» kunde ha personliga tiggarpass och fick del av de allmosor och kollekter som insamlades. Fanns det fattigstuga i försam lingen, togs en del in där. En förordning från år 1741 förbjöd tiggare och »lätting ar» att resa omkring på landsbygden eller att besöka marknader i städerna. De skulle var och en försörjas i sin hemstad eller hemsocken.1 Sedan den danska tiden fanns i Helsingborg ett hospital, där gamla, sjuka och fattiga togs om hand. Under 1700-talet rådde oklarhet om hur detta hospital skulle 268

Styrelse och förvaltning passas in i den svenska fattigvårdsorganisationen. Skulle det anses jämställt med en fattigstuga och således förvaltas av de lokala myndigheterna, eller med de statliga hospitalen? I varje fall försökte både landshövding och biskop vid flera tillfällen att bestämma över dess förvaltning. År 1737 insände dåvarande hospitalsföreståndaren Christian Ibsonius en redogörelse för hospitalets »inrättning, fond och inkoms ter» till domkapitlet i Lund. Han redogjorde för de privata donationer det erhållit, alltsedan Axel och Jörgen Brahes gåva på 1590-talet fram till de 100 daler smt som herrskapet på Kulla Gunnarstorp skänkte år 1737. Följaktligen konstaterade han, att hospitalet »icke syntes vara av publico utan genom privata donationer tillkom met». Fonderna räckte till för att utdela 12 »portioner» för underhåll av hospitalslemmarna. Den dåvarande hospitalsbyggnaden i korsvirke med tillhörande kyrka hade börjat uppföras år 1703. Den var belägen väster om nuv. Kullagatan på nuv. Konsul Olssons plats.2 Under de följande åren ansåg dock både landshövding och biskop att hospitalet i Helsingborg var en »publik» inrättning. De fattade ofta beslut om intagning av hospitalslemmar och underställde ibland dessa beslut K. M:ts prövning. Landshöv ding Carl Adlerfeldt beslöt år 1767 utan att först höra kyrkorådet att en »usling» från annan ort skulle tas in i Helsingborgs hospital. Borgmästare Cervin överkla gade detta beslut hos K. M:t som påbjöd, att landshövdingens beslut för denna gång inte skulle ändras, men att han i fortsättningen inte hade rätt att »ensamt och vederbörande oåtspord» göra liknande dispositioner. Därmed hade kyrkorådets delaktighet i hospitalets förvaltning blivit erkänd på högsta ort. Landshövding och biskop kunde m. a. o. inte förfoga över dess »portioner» som om det varit en statlig inrättning.3 År 1774 påbjöd K. M:t att överflödiga mindre hospital skulle läggas ned till förmån för större statliga hospital som borde anläggas intill residensstäderna. Året därpå föreskrevs att i dessa kronohospital skulle uteslutande tas emot sinnessjuka och personer behäftade med svårare sjukdomar. Frågan uppstod nu, om dessa påbud skulle tillämpas på Helsingborgs hospital. I februari 1781 deltog landshöv ding Tage Thott i kyrkorådets sammanträde och fann, efter att ha tagit del av hospitalets donationsbrev och ekonomiska förhållanden, att det »endast och alle nast härrör av privat stiftning» och således inte berördes av den »eljest i allmänhet anbefallda indragningen till Malmö hospital». Hospitalets fortbestånd som egen inrättning var sålunda tryggat, men landshövdingen fann att man borde minska sina utgifter — bl. a. hade man både föreståndare och predikant — så att flera hospitalslemmar kunde beredas försörjning. Han fann det anmärkningsvärt att man numera inte kunde utdela mer är 2i portioner om året.4 Under kyrkorådets inseende sköttes hospitalets löpande ärenden av en hospitalsföreståndare, som ur hospitalets medel fick till en början 60 daler smt, från 1750-talets mitt 100 daler smt i årsarvode. Med ledning av bevarade hospitalsrä269

Perioden 1718-1809 kenskaper och andra källnotiser kan man upprätta följande längd över hospitalsföreståndarna: Johannes Laurenberg 1712-1719 Carl Gustaf Radier 1720-1724 Christian Ibsonius 1725—juli 1742 Sven Appelberg juli 1742-1748 Johan Wilhelm Malmroth 1749-1750 Sven Appelberg 1750-1755 Wulf Swerdtfeger 1755-maj 1755 Isaac Béen maj 1775-1795 Andreas Peter Stähle 1796-1808.5 Hospitalet hade en rad intäkter som föll i småposter men hopsummerade kunde ge rätt vackra summor. Dit hörde kollektmedlen i hospitalets håv, som kringbars vid gudstjänsterna i Mariakyrkan, och vad som föll i fattigstocken i Mariakyrkan, kollektstocken i hospitalskyrkan och en liten bleckbössa i hospitalet. Vid stocken i hospitalskyrkan var en tavla uppsatt sedan 1741, på vilken lästes: Kom Gifmild man, Som gifva kan Kom skärfven din ej spara Then Christi Lemm, har här sitt hem Som torftig månde vara. Min Christen kär, Din penning här Sätt ut mot Sällhets ränta Then tu med frögd, i himmelshögd Af nådes hand kan vänta.6 I I hospitalets kassa inflöt bänkhyrorna från hospitalskyrkan, årshyra för ett par kakelugnar som hospitalet ägde men som stod i latinskolans hus vid nuv. Mariagatan, samt »ingivningspengar» för nyblivna hospitalslemmar. De lösgående svin, som stadsbetjänterna tog fast inom staden, lämnades ofta till hospitalet, om ingen ägare gjorde anspråk på dem och löste ut dem.7 Till de regelbundna årliga intäkterna hörde först och främst inkomst av några fastigheter. Inom staden ägde hospitalet ett par tomter, som var utarrenderade, nämligen en kålhage på 2| kappeland i »Foglasång» jämte ett intilliggande jord stycke, och en hageplats vid fattigkyrkogården, mätande 3 kappeland. I Slottsvången ägde hospitalet 21 tunnland jord, som utarrenderades i mindre lotter, som förekommer under namnet Hålan, Galgeåkern, Östra Galgeåkern och Västra Galgeåkern. 5 tunnland 2| kappeland av Galgeåkern var anslagna till hospitalspredikanten. I Norra Möllevången ägde hospitalet något över 1 tunnland åker och ett par små ängslotter.8 270

Styrelse och fo rv alt ning Av gammalt hade hospitalet rätt till ordinarie och extra ordinarie räntan från två frälsehemman i Järrestads härad, Tommarp nr 14 och 17, tillsammans 11/12 mantal. Årligen uppbar hospitalsföreståndaren härifrån något över 27 daler smt. Frälsebönderna var skyldiga att också betala ersättning i pengar för dagsverken och körslor som de var ålagda men inte kunde utföra, men på 1740-talet hade de under en tid vägrat att erlägga detta. Först i maj 1752 nådde kyrkorådet en uppgörelse med dem som gick ut på att de i ett för allt betalade restantierna med 50 daler smt och dessutom förband sig att årligen utöver räntorna betala 12 daler 16 öre smt.9 Den viktigaste årliga inkomstposten var »intressepengarna», dvs. räntor på det kapital som hospitalet bildat av sina överskottsmedel och lånat ut under årens lopp. Räntesatsen var 6 % och av inflytande medel bildades ibland nya kapital som gjordes »fruktbara» genom utlåning. Hospitalsräkenskaperna visar att man vissa år kunde ha mellan 8 000 och 9 000 daler smt utestående mot ränta. Vi har redan omtalat att hospitalet liksom kyrkan sedan 1690-talet hade en större summa innestående i Ängeltofta gods i Bjäre härad, och att det på hospitalets lott kom 4 000 daler smt, när skulden återbetalades på 1740-talet. Bland låntagare inom staden må nämnas borgmästare Petter Pihl, som fick 1 000 daler smt mot inteckning i Pålsjö gård, och rådman Johan Georg Meisner, som fick låna 1 650 daler smt. I Malmö hade man på 1770-talet två gäldenärer som tillsammans fått 500 daler smt.10 Under senare delen av Karl XII:s regering hade hospitalet ålagts att sätta in sina överskottsmedel i kyrkokontoret vid guvernementet i Malmö. Därigenom bands »till K. M:ts och kronans tjänst» en del av tillgångarna, och hospitalsräkenskaperna visar att det var svårt att lösgöra dem igen. Pengarna återbetalades i småposter men det drog långt ut på tiden. Ännu på 1760-talet hade hospitalet en av kronan utställd skuldsedel på 625 daler smt och dessutom en annan fordran på 137 daler smt. I samband med att man planerade en genomgripande reparation av hospitalsbyggnaden, sade kyrkorådet och magistraten upp sin fordran på kronan till återbe talning, men landshövdingen svarade att någon sådan uppsägning inte kunde beviljas.11 Hospitalsföreståndarna hade ofta svårt att inkassera de årligen förfallna räntebeloppen och detta gick ut över hospitalslemmarna, som inte kunde få tillräckligt underhåll. Både under 1720- och 1740-talen klagades vid flera tillfällen över detta, och orsaken angavs alltid vara densamma, räntor och andra utestående fordringar inflöt trögt i hospitalskassan. De årliga intäkterna fördelades på ett antal portioner. På 1720-talet utgjorde en »enkel portion» 18 öre smt i veckan till förplägnad. De flesta hospitalslemmarna åtnjöt »enkel» portion men några kunde efter beslut av kyrkorådet få dubbel. I sin redogöresle år 1737 uppgav Christian Ibsonius att portionernas antal var 12. Under 1760-talet satte en dyrtid in med stigande priser på bl. a. livsmedel. Räntorna på utlånat kapital förblev däremot oförändrade. Detta 271

(jEöMETRISK DeLIII^TIÖEL Orwer , Mcti inylwryk. ö^cLujen nh JterTujd&mtt (JthantL

! ?$th c- Jlnimekuj J[Mn, S)e.mM*y*n. c0ä^t}Kj^rK~taHs f.. k Mcspilitiiti

Z.äÅsrtf*. jLeJCétsr.

ad Jhåg&pU^&jr, eJ&sni Aj>t}tnyj

***?**,, <*’**» Hr erdtytm. HPfvét&m v# j¥ft&J^r*tcüjy&n~ ■*'$</&£r'/±t » t.jßn f J /vD.s^y • *» JtdxtUr c J'f.'t/z-Tid/errl £j&>.da/ y/i xå/se-- dft).*s

I JÄ1 «&#*. &r~åt* r>

Jer* ß/Ls Cn -//f/kdriX dtiA: tßftxd

-t / /i',t Jr* ,/t x-d

isa/71 j / n/t.u jtt~re.i sH5 dj rj'ra -.-.

**hu.tX~ «!.<nåJmd&r* Tf/rdsir-té *' s^ /ßcf /s-rt o si&tud itof&tfÅirt*.

Ar/7SI nfj,

%,«£//**■ /uufrdr g 3%^ £s/>man._

f Molle

■xM*

vIGcENDöM

\ £4 ABxhiIA

,ä

x\<s;\3f-Yy. , f \ \ \ : , i. t—r **%■ X’p- ü A \ ^ . \N ' VV. \

: i. / p* ! ,

läde i. hilb \&

[ rfer/t..

och '. ttf

■

y&£m* T" Jthf^/jgxr

"*P||! - « : Vr--y-^Wy»N^^'N-'L

Tf *** • Ca to. «.

IfC w—

f-*nJ^41»:^?>Ä:A'X - '-$- I1

?*>'

llina. rarm. HMOUXIM' KBWWW'H

Jill

■tåren

HHJL_____

„ 7 JtXäfn * )ri*.cl Zlcfjtfft-KJ*

pcrfcrZSe edits (S.xs/.xm Cttsn/jai/ fisex.

e0tr J-L-rre JkoJ*-*

A-'

.«aaiuuMua.wiummaiwwwuauiuwv.*»

m[ %-■■ 11111

\>rtxw&.

. t»

sate

A/n/ie:

>r > ....... ■■■«■i

Styrelse och förvaltning är bakgrunden till att landshövding Tage Thott år 1781 fann, att bara 2J portioner utbetalades. Intäkterna räckte inte till mera, utöver de löpande utgifterna för löner och underhåll.12 Kyrkoherde Hans Bergeström gjorde ett försök att i ett avseende öka hospitalets intäkter. Den donation som Anders Bille, herre till Rosendal, hade gjort år 1622 till Helsingborgs skola och hospital utgjordes av ett kapital på 1 000 danska daler, som skulle innestå i Rosendals gods och vars årliga ränta skulle delas lika mellan skolan och hospitalet. Räntan skulle utgå i samma myntsort eller också »deris wärd, som saadan mynt effter tidsens lejlighed gielde kunde». En omräkning gjordes efter Skånes övergång till Sverige, så att en dansk daler ansågs svara mot två svenska daler smt i tidens kopparplåtmynt. Årsräntan blev följaktligen 120 daler koppar mynt, vilket innebar en avsevärd förminskning. Utan framgång hade magistraten år 1682 begärt en ändring av detta hos herrskapet på Rosendal. Penningvärdets fall under 1700-talet och särskilt deprecieringen av kopparmyntet, ökade hospita lets och latinskolans förluster.13 Vid ett kyrkorådssammanträde i november 1775 föreslog Hans Bergeström att man å skolans och hospitalets vägnar skulle anlägga process mot Rosendals dåva rande ägare, Jacob Wilhelm Bennet, och kräva retroaktiv utbetalning av mellan skillnaden mellan vad som årligen betalats och vad som borde ha betalats, om man utgick från donationsbrevet och omräknade beloppen i myntsorter som reellt svarade däremot. Bergeström uppskattade denna mellanskillnad till 5 181 daler smt, om man gick tillbaka i tiden till år 1743. Inom kyrkorådet var man mycket tveksam. Bortsett från risken att förlora processen, menade man att det var riktiga re att lämna ärendet till landshövdingeämbetets, biskopsämbetets och eventuellt K. M:ts prövning. Efter ytterligare diskussioner vid några följande sammankomster beslöt man slutligen att hänskjuta avgörandet till landshövdingen. Det förekom härvid sammandrabbningar framför allt mellan Bergeström och borgmästare Cer-

Kopia av lantmätare Johan Hielmbergs år 1744 upprättade karta över de »publika husens» jordar och kyrkoherdens ämbetsjordar i Helsingborg. Överst, norr om Rödemölla, tre hospitalsåkrar, märkta K-M, och tre hospitalsängar, märkta O—Q. Därunder, i Möllevången, kyrko herdens ämbetsjordar, märkta F-H. Öster därom, i Slottsvången, intill »fru Pihls egendom», en rad hospitalsåkrar, märkta A—I. Söder därom i Slottsvången, mellan de »appelbergskci» jordarna, stadskyrkans åkrar och ängar, märkta med skiftande typer av bokstäverna A—K. Längst åt söder fredagstavlans fem åkerlotter, markerade A—E. — Nedre vänstra specialkar tan visar Vintapparlyckan, som ägdes av stadskyrkan. Den mellersta specialkartan upptar två hageplatser inne i staden (märkta C, D) som ägdes av hospitalet samt en hageplats (A) och den gamla prästgårdstomten (B) som ägdes av stadskyrkan. Den högra specialkartan visar en åkerlycka som tillhörde hospitalet men låg så långt åt norr att den inte fick rum på kartan på annat sätt. Helsingborgs stadsförsamlings kyrkoarkiv, Landsarkivet, Lund. 18— Helsingborgs historia V: 2

273

Perioden 1718-1809 vin, men också direktör Fredrik Wilhelm Cöster d.ä. drogs in i tvisterna och han förklarade i mars 1776 att han inte vidare ämnade delta i kyrkorådets sammanträ den. Först i november 1776 tog landshövdingeämbetet ställning. Kyrkorådets krav avvisades med motivering att alltsedan 1682 inga klagomål anförts över räntebeloppens storlek. Kyrkorådet enades nu om att överklaga detta utslag hos kammar kollegium, som emellertid inte ansåg sig äga kompetens att handlägga ärendet utan hänvisade det till Göta hovrätt.14 Å kyrkorådets vägnar inledde nu Hans Bergeström process mot Jacob Wilhelm Bennet angående räntorna på den Billeska donationen. För 50 riksdaler ur hospi talets och latinskolans kassor utgav han av trycket en del handlingar i målet, i allt 164 trycksidor. Processen fördes inför Malmöhus läns lagsmansrätt och denna fällde dom den 19 november 1782. Ägarna till Rosendal ålades att till Helsingborgs skola och hospital årligen utbetala 6 % ränta på det donerade kapitalet, dvs. fram t. o. m. år 1776 med 120 daler smt om året och därefter 40 riksdaler specie. Bennet överklagade lagmansrättens utslag hos Göta hovrätt. Sedan Elias Follin tillträtt kyrkoherdetjänsten avstod han från att omedelbart slutföra processen därför att han dels inte hade råd att föra processen med egna medel, dels var osäker om utgången. Det dröjde därför ända till den 19 november 1803, innan hovrättens dom föll. I den fastställdes lagmansrättens utslag.15 Under 1760- och 1770-talen stärktes hospitalets ekonomi på annat sätt. Änkefru Ollegård Maria Bromée — änka efter rådmannen Andreas Cöster — donerade år 1762 550 daler smt, vars årliga ränta skulle disponeras för underhållet av en »mans- eller kvinnsperson». Så länge hon själv levde, skulle hon själv få utse denna person och efter hennes död skulle denna rättighet övergå på hennes barn och barnbarn. År 1774 skänkte handelsmannen Georg Wilhelm Rander 300 daler smt till hospitalet. Den årliga räntan skulle läggas till kapitalet, till dess att det blivit så stort att dess ränta räckte till för en »årlig portion». På tjugofemårsdagen av sitt äktenskap skänkte han ytterligare 50 riksdaler specie för samma ändamål. Också makarna Rander ville själva utse förmånstagarna under sin livstid, därefter skulle kyrkorådet utvälja »någon av stadens fattiga borgare eller borgareänkor eller ock deras oförmögna barn». Det 1774 och senare donerade kapitalet — över 100 riksdaler specie — skulle framdeles få disponeras till båtnad för stadens fattiga, om någon ändring skedde i hospitalets ställning. År 1800 befanns det att makarna Rander i sitt testamente upptagit ytterligare en donation på 333 riksdaler 16 skilling specie till hospitalet. Kapitalet var intecknat i Pålsjö gård, vars nye ägare handelsmannen Carl G. Hammar årligen skulle betala 6 % ränta på pengarna. Avsikten var att »fyra lemmar skola njuta lika andel» av årsräntan.16 Fr. o. m. år 1787 hade serafimerordensgillet K. M:ts uppdrag att ha tillsynen över »hushållningen vid alla hospitaler, barnhus och lasarett». Landshövdingeämbetet insände till gillet för granskning Helsingborgs hospitals-räkenskaper för åren 274

Styrelse och förvaltning 1797-1799. År 1805 ankom en rad anmärkningar och påminnelser från gillet i anledning därav, men både magistraten och kyrkorådet bestred med instämmande från borgerskapets äldste varje skyldighet att gå i svaromål inför gillet, därför att hospitalet otvivelaktigt var en privat institution grundad på enskilda personers donationer. Man hänvisade därvid till vad som förekommit åren 1767 och 1781. Men man fogade till sitt yttrande också en redogörelse från dåvarande hospitalsföreståndaren Andreas Peter Ståhle, vilken ger inblickar i hospitalets situation. I hospitalet vistades sex »fattiglemmar». Fem av dem Fick sina portioner ur den Randerska donationens avkastning och en fick sin portion ur räntan på Öllegård Bromées donation. Dessutom njöt 16 av stadens fattiga fritt husrum och fri eld brand i hospitalet, men ingen förplägnad utan måste som »allmosehjon» därvidlag lita till stadsbornas givmildhet. Prosten, borgmästaren eller hospitalsföreståndaren bestämde vilka fattiga som skulle njuta husrum i hospitalet. Detta hade m. a. o. helt ändrat karaktär sedan 1700-talets början. Det hyste bara sex »hospitalslemmar» av traditionellt slag. Magistraten konstaterade också, att det mera var fattighus än hospital. E. F. Tengberg omtalar att hospitalet var »ett envåningshus, korsvirke och vitmenat med fyra fönsterlufter», beläget utmed nuv. Långvinkelsgatan. Bakom de fyra fönstren låg ett stort rum. Byggnaden rymde dessutom två mindre rum och ett stort kök med spis. Tydligen disponerade hospitalslemmarna de mindre rummen, medan allmosehjonen fick hålla till i det stora.17 Hospitalet hade ganska stora löpande utgifter. Hospitalsräkenskaperna talar om att man årligen köpte 52 lass ved, att man betalade städning av kyrkan och övriga lokaler, köpte sand att strö på golven, ljus för kyrkans altare, vin, oblater osv. Hospitalsföreståndaren hade i årsarvode 60 daler smt, senare 100 daler smt, och tidvis 30 daler smt i hushyra. Hospitalspredikanten fick 40 daler smt, senare 100 daler smt i lön. Mariakyrkans kyrkväktare eller någon av latinskolans elever ringde i kyrkklockan och skulle avlönas. En skolpojke åtog sig att hålla bönestunder för fattighjonen och att biträda med psalmsång på helgdagarna och fick för detta 10 daler smt. Vården och tillsynen av hospitalslemmar och fattiga sköttes av en »sysslokvinna» eller »hussyssla». Hon hade 6 daler smt om året jämte fri bostad i hospitalet. Till dessa stående kostnader kom underhåll och reparationer av fastig heten. I början av 1770-talet inte bara byggdes hospitalskyrkan om, vilket tidigare omnämnts, utan en del rum fick nya golv och bänkar och nya fönsterluckor. Inkörsporten reparerades och brunnen på gården ställdes i ordning. Dessa arbeten gick på över 2 000 daler smt.18 I oktober 1807 diskuterade magistraten och borgerskapets äldsta »tjänliga utvä gar till bättre fattigförsörjningsanstalter här i staden». Man hade nämligen funnit att det var svårt att skaffa medel till fattigvården och att hospitalet måste »återstäl las» för att kunna fylla sin uppgift. De äldsta föreslog därför att man hos K. M:t i stället skulle anhålla om tillstånd att förena hospitalets fonder med »allmänna 275

Perioden 1718-1809 fattigförsörjningsmedlen» i staden. Kyrkorådet och magistraten skulle ha inseen det över förvaltningen, som skulle skötas av en magistratsperson och två av stadens övriga invånare. I sitt beslut, daterat den 22 augusti 1808, konstaterade K. M:t att hospitalet var stiftat av privata personer för underhåll och vård av stadens fattiga och att det stått under magistratens och kyrkorådets förvaltning. Det borde förbliva härvid och kyrkoråd och magistrat skulle använda hospitalets fonder enligt dona tionsbrevens innehåll. De skulle årligen redovisa för sin förvaltning inför landshövdinge- och biskopsämbetena. Om indragning av hospitalspredikantsysslan äm nade K. M:t fatta särskilt beslut.19 Därmed upphörde Helsingborgs hospital som egen institution för att i stället inlemmas i stadens allmänna fattigvårdsinrättningar.

Fredagstavlan i Helsingborg var en helt unik inrättning. Dess kassa liksom de husarmas kassa lämnade bidrag till fattigas, föräldralösas och husarmas försörj ning. Under tidernas lopp hade de båda kassorna kommit att förfoga över ganska stora kapital som var utlånade mot inteckning i fastighet som säkerhet. Vardera kassan förvaltades under kyrkorådets inseende av en gemensam föreståndare. Med hjälp av bevarade räkenskaper och andra notiser har följande lista över dem sammanställts: Hans Träben 1712-1714 Daniel Wall 1715-1717 Hindrich Groth 1718-1721 Mikael Löfman 1722-1724 Jöns Olsson 1725-1727 Petter Danielsson 1728-1736 Johan Lundström 1736-1742 Sven Appelberg 1742-1743 Johan Lundström 1743-1745 Sven Appelberg 1746-1748 Johan Wilhelm Malmroth 1749-1750. Som synes var tidvis hospitalsföreståndaren också föreståndare för fredagstavlan och de husarmas kassa. Men fr. o.m. 1751 övertog stadens kyrkoinspektor räkenskapsföringen för båda kassorna.20 Utdelning av pengar till behövande ur de båda kassorna sköttes av kyrkorådet. Dess protokoll visar att man gjorde detta först och främst i samband med att kollekthåvarna och stockarna tömdes vid årsskiftena, men att man tidvis gjorde regelbundna veckoutbetalningar till en del fattiga och att man också vid enstaka tillfällen kunde ge större belopp i ömmande fall. De båda kassornas viktigaste 276

Styrelse och förvaltning intäkt var de kollektmedel som insamlades i fredagstavlans håv vid gudstjänsterna i Mariakyrkan samt i »de fattigas stock vid stranden», som omtalas ännu omkring år 1740. Därmed åsyftas stocken vid S:t Jörgens källa. Räkenskaperna visar också att till fredagstavlans kassa inflöt årliga ränteintäkter från ett kapital på omkring 580 daler smt som var utlånat, och till de husarmas kassa räntor från omkring 400 daler smt.21 År 1671 hade fredagstavlan som vederlag för annan egendom fått en jord på något över 12 tunnland i Slottsvången, den s. k. fredagstavlejorden. I början av 1700-talet brukades jorden av rådman Herman Schlyter utan något avtal »eller ringaste annat skäl». Hans svärson landtullinspektor Petter Appelberg ansåg sig genom arvsrätt ha övertagit jorden och erlade i arrende 18 daler smt om året. Fr. o. m. år 1718 var jorden uppdelad på två arrendatorer, Appelberg och stadsnotarien Peter Röring d.y., som tillsammans betalade 22 daler smt i arrende. Under återstoden av 1700-talet förblev jorden uppdelad i två eller flera lotter. Från slutet av 1730-talet utlystes arrendena på offentlig auktion. I regel gavs arrendet på innehavarens livstid. Den fortgående penningvärdesförsämringen gjorde onekli gen dessa arrenden ganska lönande för dem som kunde inneha dem en längre tid efter auktionstillfället, och protokollen visar att det alltid vid auktionerna var stor efterfrågan på lediga arrenden. För fredagstavlans kassa var säkerligen de långa arrendena mindre lönsamma.22

Under senare hälften av 1700-talet visade sig de traditionella inrättningarna för försörjning av fattiga och behövande helt otillräckliga. Genom nya lagar ställdes därför ökade krav på insatser från församlingarnas sida. I ett par förordningar från 1763 och 1765 stadgades sålunda att varje församling hade skyldighet att föda »sina fattiga» på det sätt som församlingen fann »för sig nyttigast vara». Uttrycket »sina fattiga» gav anledning till olika tolkningar tills en kungörelse år 1788 fastslog att ett fattighjon skulle få vård i den socken där hjonet haft eget hemman eller senast varit antecknad som tjänstehjon eller inhyseshjon. Därmed var den s.k. hemortsrätten för fattighjon införd i svensk lag och den tillämpades sedan — ofta med många personliga tragedier som följd — fram till utfärdandet av 1847 års fattigvårdsförordning. Fattigvårdslagstiftningen under 1700-talet kompletterades med ett kungligt brev år 1791 som gav församlingarna rätt att själva bestyra om förvaltningen av fattigmedlen.23 Den i 1698 års tiggarordning påbjudna »fattigprocenten» hopsamlades på råd stugan i en särskild fattigbössa, till vilken borgmästaren hade nyckeln. I bössan nedlades också vissa bötesbelopp som enligt ett cirkulär från år 1782 skulle ställas till kyrkoherdens disposition för utdelning till de fattiga. Under många år utdelade magistraten i samråd med kyrkoherden bidrag ur dessa medel till behövande i 277

Perioden 1718-1809 staden. Åren 1772 och 1773 inträffade svår missväxt och sistnämnda år steg dödligheten i landet till 52,5 promille. Tiggeriet ökade kraftigt och stora tiggarho par strök omkring i landet. Rötfeber, fläckfeber, rödsot och lunginflammation härjade svårt inom de befolkningsskikt, där svälten hade minskat den fysiska motståndskraften. Dessa nödår väckte på många håll insikten om att ytterligare insatser behövdes. Handelsmannen Hans Agardh flyttade år 1777 till Laholm och utfäste sig då att årligen till de fattiga i Helsingborg skänka en summa som svarade mot räntan på 500 riksdaler specie. Pengarna skulle delas ut i slutet av året till fattiga borgare eller borgaränkor efter förslag som först skulle godkännas av donator eller dennes efterlevande maka. Rådstuguprotokollen och bevarade brev mellan borgmästare Cervin och makarna Agardh i Laholm visar, att utdelningen fortsatte till ett par år in på 1790-talet.24 På initiativ av några borgare i staden anslogs en del av kollektmedlen vid tacksä gelsegudstjänsten år 1790 över freden med Ryssland till sjuka krigsmän och fattiga krigsmansänkor. År 1791 erbjöd sig apotekare Bengt Niclas Berckenmeyer att mot betalning sysselsätta en del kvinnor och pojkar, som gick omkring och tiggde i staden, med insamling av medicinalväxter. Han inlämnade till magistraten en lista på dem som lovat arbeta åt honom. De övriga kunde sedan magistraten »från staden alldeles utmönstra» så att de inte skulle tigga längre eller göra anspråk på att få fattigmedel där.25 Den som mer än någon annan arbetade för att främja fattigvården i staden var kyrkoherde Hans Bergeström. Han lyckades förmå bönderna i Raus och Välluvs församlingar att inrätta ett fattighus i vardera socknen. Också Helsingborgs lands församling fick ett eget fattighus. Det låg på den del av den samfällda fäladsmarken som brukades av Filborna by. I samband med uppdelningen av fäladen på 1780-ta let kom fattighuset att stå på mark som tillskiftades Helsingborgs stad vid Stattena. Byamännen i Filborna och Ramlösa önskade behålla sitt fattighus och erbjöd sig att antingen ge annan jord i vederlag eller att betala jordskyld till staden för fattighus tomten. Men både magistraten och borgerskapets äldste krävde att staden antingen skulle få lösa till sig huset eller att detta skulle flyttas. Ärendet drogs inför lands hövdingämbetet som år 1789 beslöt att fattighuset skulle flyttas.26 För fattigvården i Helsingborgs stad utarbetade Bergeström ett förslag som magistraten i januari 1776 föreläde i allt 36 personer, »de betydeligaste av stadens respektive invånare av ståndspersoner och borgerskapet», vilka hade kallats upp på rådstugan enligt en utsänd lista. Hans Bergeströms förslag gick ut på att man först och främst skulle ta reda på vilka som verkligen var i behov av hjälp. De som tillhörde andra församlingar eller hade släktingar som kunde ge understöd, skulle helt lämnas ur räkningen. Fattiga från andra orter skulle hindras från att slå sig ned i Helsingborg och i staden skulle allt tiggeri på gatorna och i husen förbjudas. Pengar till fattigvården skulle — utöver kollektmedlen i kyrkan — insamlas genom 278

Styrelse och förvaltning att teckningslistor för frivilliga bidrag kringbars in husen, så att var och en kunde anteckna sig för ett belopp som han lovade lämna årligen. Fattighjonen borde också mot betalning få utföra en del sysslor. Kvinnor kunde exempelvis åtaga sig spånad och stickning och de som inte orkade något annat, kunde hjälpa till med att sopa gator och torg. Föräldralösa barn borde beredas kostdagar i enskilda hem, och de som tog emot barn till spisning skulle kunna befrias från att teckna penningbi drag till fattigkassan. Hjälpbehövande barn skulle i regel få stanna hos sina föräld rar, som i stället ur fattigkassan skulle få så mycket underhåll för varje barn som ansågs oundgängligen behövligt. För de fattiga barnen skulle också anordnas skolundervisning på fattigkassans bekostnad — till vilket vi senare återkommer. På mötet enades man om att organisera fattigvården efter dessa riktlinjer. Hans Bergeström kunde meddela, att han redan i december 1775 sänt runt teckningslis tor i staden och att över 1 000 daler smt hade tecknats av 117 personer. Man beslöt nu att denna subskription skulle gälla under år 1776. Sedan skulle nya listor kringsändas. Man valde också »deputerade till direktion av fattigkasseinrättningens handhavande», i allt tio personer, av vilka kyrkoherde Bergeström var ordfö rande och borgmästare Niclas Cervin ständig ledamot med rådman Johan Georg Meisner som suppleant. De övriga var valda för ett år. Den sålunda tillsatta fattigdirektionen skulle enligt sitt reglemente »genom no gaste och oväldugaste granskning» utröna vilka som borde ha underhåll, så långt medlen räckte sörja för fattiga barns underhåll och undervisning, årligen kring sända subskriptionslistor och insamla pengar, föra räkenskaper över medlen och fördela dem, upprätta listor över dem som dög till olika slags arbeten och skriva ut arbetssedlar eller polletter åt dem samt med magistratens bistånd tillse att inga tiggare besvärade stadens invånare. Direktionen skulle sammanträda minst en gång i månaden. Magistraten utfärdade den 11 januari 1776 en rad kungörelser. I en av dem förbjöds »allt gatutiggeri och omlopp uti husen ifrån denna dagen allvarligen». I en annan ålades alla de som tecknat sig för bidrag till fattigkassan att lämna pengarna till kyrkoherden senast den 16 januari, antingen för hela eller halva året eller för det första kvartalet. Slutligen ålades alla fattiga i staden, som ansåg sig berättigade till fattigmedel, att infinna sig i Mariakyrkans sakristia klockan nio på morgonen den 18 januari, då fattigdirektionen skulle hålla sitt första sammanträ de. De fattiga skulle då bli antecknade och »de uteblivande få skylla sig själva».27 Vid direktionens första sammanträde antecknades de hjälpsökande och indela des i fyra klasser. Första klassens fattiga skulle få 36 daler smt om året, medan fjärde klassens fattiga fick nöja sig med 12 daler smt. De flesta hjälpbehövande antecknades i tredje och fjärde klasserna, men dessutom anslogs smärre belopp till några stycken som inte hänförts till någon av de fyra klasserna. Allt som allt fördelades 708 daler smt, som utbetalades av kyrkoherden. Några dagar senare

279

Perioden 1718-1809 uppdrog direktionen åt en av sina ledamöter, lackfabrikören Niclas Johansson Hammar att skriva ut polletter på spånad och stickning åt kvinnliga hjälpsökande och på vedsågning och vedhuggning åt manliga. Man beslöt också erbjuda stadens invånare att teckna andelar på 2 daler smt i en arbetsinrättning som man på detta sätt hoppades kunna grunda. Det tillskjutna kapitalet skulle lånas ut mot ränta och för avkastningen hoppades man få pengar till arbetslöner. Direktionens protokoll visar, att under de följande veckorna inte mindre än 98 andelar tecknades. För modligen stannade dessa planer på papperet, därför att alla upplysningar saknas om arbetsinrättningens vidare öden. En av Hammars polletter är bevarad och den gäller 8 arbetstillfällen för kvinnor att spinna garn åt en av direktionens ledamöter, handelsmannen Wilhelm Rander. Likaså finns i behåll en lista på arbetspremier som utdelats år de flitigaste fattighjonen.28 I december 1776 lämnade kyrkoherde Bergeström en redogörelse till magistra ten för verksamheten under det gångna året. Man beslöt att inbjuda till ny sub skription för år 1777. Under de följande åren fortsatte fattigkassans verksamhet och Bergeström avgav en ny rapport i slutet av år 1779. Från andra håll vet vi att i understöd utbetalades 105 riksdaler specie under år 1779 och 102 riksdaler specie under år 1780. Men protokoll från fattigdirektionen saknas helt för åren 1777 och 1780 och för den mellanliggande tiden är bara tre slarvigt skrivna protokoll bevarade. I januari 1781 skrev stadsnotarie Lars Matthias Gülich protokollet och av detta framgår att borgmästare Cervin anmärkt på att direktionen inte kallats till något sammanträde under två års tid. Fattigdirektionen lamslogs m.a.o. av de konflikter som samtidigt rådde inom kyrkorådet med kyrkoherde Bergeström som en av de huvudagerande. Bergeström motiverade sin underlåtenhet att kalla direk tionen till sammanträden med att han »under förflutna oroliga tider» ansåg sig »böra göra herr borgmästaren och övriga herrar ledamöter en tjänst därmed att jag dem icke kallat». Själv hade han skött de löpande ärendena och därvid haft hjälp av Niclas Hammar som haft fördelningen av arbete åt de hjälpsökande om hand, och av Wilhelm Rander, som skött räkenskaperna. Nu avsade sig Bergeström all vidare befattning med direktionen.29 Bergeströms avsägelse uppfattades av magistraten i första hand som en demon stration, eftersom han inte kunde undandraga sig de göromål inom fattigvården som gällande lag ålade kyrkoherden. Borgmästare Cervin genomdrev att man i början av år 1781 sände ut nya subskriptionslistor. Wilhelm Rander, som svarade för räkenskapsföringen, konstaterade visserligen att bidragen inflöt trögt, men »sammanskottsfattigkassan», som den ibland kallades, levde vidare fast under blygsammare former än vid starten.30 År 1773 hade ett arbetshus inrättats i Stockholm. Där skulle fattiga personer •*

frivilligt kunna förtjäna sin brödföda genom arbete. Tio år senare påbjöd ett kungligt cirkulär att liknande arbetshus skulle upprättas i de olika länen. År 1783 280

Styrelse och förvaltning inträffade åter en svår missväxt, så att bröd- och spannmålsbristen blev mycket kännbar under vintern och på våren 1784. I februari 1784 kom landshövding Tage Thott till Helsingborg för att på ort och ställe göra sig underrättad om vad man uträttat för att hjälpa de fattiga och för att hindra tiggeri. I samråd med några av stadens ståndspersoner tog nu magistraten initiativ till en »allmän arbetsinrätt ning» som man hoppades skulle vara i full verksamhet redan i mars månad. En subskriptionslista för teckning av penningbidrag sändes runt i staden. Stadens förmögnare invånare samt borgerskapet kallades den 6 mars upp på rådstugan för att överlägga om vad man kunde göra, bl. a. för att ge arbete år de nödlidande. Man kungjorde sedan att alla arbetsföra fattiga och nödlidande personer skulle anmäla sig hos stadsvaktmästaren för att få hampa, blånor, lin, ull och bomull till spinning. De skulle få betalt ur de medel som insamlats och de flitigaste lovades extra belöningar. De försumliga hotades däremot med att helt uteslutas från »de fattigas förmåner». Stadens invånare uppmanades också att på allt sätt understödja »sammanskottsfattigkassan». I enlighet med den s.k. hemortsrätten påminde man husägarna om att inte hysa andra än sådana som var berättigade att vistas i staden. Alla andra borde »utvräkas». Stadsborna varnades också för att uppmuntra till tiggeri genom missriktad frikostighet, därför att man kunde »med vrång och syndig allmosa styrka lättja, självsvåld, arghet och okynne». Bidragen borde m. a. o. lämnas till fattigkassan, så att hjälpen kunde kontrolleras.31 Hans Bergeström hade alltså — delvis på grund av sin egen osmidighet — hållit på att rasera den fattigvårdsorganisation han själv projekterat för Helsingborgs stadsförsamling. Det blev borgmästare Cervin som efter Bergeströms död reorga niserade fattigdirektionen. I november 1784 kallade han dess dåvarande ledamö ter, sex stycken förutom honom själv, till en sammankomst. Han anmodade också stadens kommendant major Moritz von Dyke och handelsmannen Arved Kraak att närvara. De var nämligen »huvudmän» för den arbetsinrättning som nyligen startats i staden. Vad man överlagt om och beslutat vid detta tillfälle, vet vi inte, därför att något protokoll inte är bevarat utan bara de av Cervin personligen utskrivna kallelserna. I december 1785 och i mars 1786 utfärdade han liknande kallelser men då i samråd med den nye kyrkoherden Elias Follin. I november 1787 utsåg magistraten till ny ledamot efter Arved Kraak, som avgått, handelsmannen Carl G. Hammar.32 Fattigdirektionens fortsatta verksamhet kan i någon mån följas i bl. a. rådstuguprotokollen. Dess räkenskapsförare var ledamoten handelsman Valentin Höckert. Tydligen i samråd med borgmästare Cervin kallade Elias Follin stadsförsamlingens invånare till sockenstämma i maj 1786. Där var både fattigdirektionens och kyrko rådets ledamöter närvarande. Follin höll ett »ömt och värmande tal» om samman skottsfattigkassan. Cervin påpekade att varken subskriberade bidrag eller frivilliga gåvor inflöt i tillräcklig mängd. Om inte kassan kunde hållas vid makt, måste 281

Perioden 1718-1809 stadsförsamlingen enligt gällande lag åta sig en årlig avgift, förslagsvis utgående efter fastighetsvärdena, för de fattigas försörjning. Stadsfysikus Lorents Magnus von Bergen och många med honom talade för ett uppskov med sådana åtgärder, därför att stadsborna i rådande tryckta tider hade svårt att åtaga sig ökade utgifter. Omsider kom det till beslut och man enades om att fattigdirektionen skulle fortsät ta sin verksamhet och att bidrag till kassan i fortsättningen skulle lämnas av husägarna med belopp motsvarande en procent av fastigheternas taxeringsvärde.33 Beslutet innebar att »sammanskottsfattigkassan» helt skulle ändra karaktär och bli fastare förankrad i stadens finansförvaltning. Borgerskapets äldste protesterade och önskade behålla kassan i dess tidigare form. Elias Follin föreslog då en kom promiss. Magistraten skulle låta upprätta en längd över alla dem som ansågs i stånd att lämna ett frivilligt bidrag till fattigkassan. Det gällde alltså inte bara husägare utan också andra förmögna personer samt alla »de som sitta vid syssla och näring om än de intet eget hus hava». Fattigbössan från rådstugan skulle sedan bäras runt i husen tillsammans med längden över bidragsgivare, så att var och en kunde ge något efter eget gottfinnande. Bössan skulle bäras runt förslagsvis alla onsdagar och lördagar och pengarna sedan lämnas till fattigdirektionens kassör. Med bössan skulle följa en kassabok, i vilken givaren antecknade sitt bidrag. Både bössan och kassaboken skulle förvaras hos förmannen för borgerskapets äldste. I Mariakyrkan skulle vid de tre stora helgerna och på de fyra böndagarna ställas kollektbäcken vid kyrkdörrarna för gåvor till de fattiga, givna »av gott hjärta». Follin höll också på principen att tiggare från landsbygden skulle visas bort från staden och att stadens egna fattiga inte skulle tillåtas stryka kring i husen och tigga.34 Magistraten överlät på fattigdirektionen att själv verkställa detta. Till en början synes fattigkassan ha kommit på fötter igen. En notis omtalar att man under år 1786 kunde dela ut omkring 130 riksdaler specie till de fattiga. Kassörsbestyren övertogs efter Valentin Höckert av handelsmannen Carl G. Hammar. Efter hand råkade fattigkassan åter ut för svårigheter. Bidragen började sina. År 1801 anmäl de direktionen till magistraten att kassan »synes nalkas sitt slut» därför att den rådande dyrtiden gjorde det svårare att få medlen att räcka till för alla utgifterna. I januari 1802 anhöll fattigdirektionen att magistraten skulle låta från Mariakyrkans predikstol kungöra att fattigkassan »icke bär sig och måste av sig själv upphöra». Mycket få frivilliga bidrag inflöt i fattigsparbössan, så att kassan hade blivit helt blottad på tillgångar. Eftersom man inte hade lyckats förhindra fortsatt tiggeri i staden, hade många tagit detta till förevändning för att inte ge något mera till kassan, då de nu i alla fall måste ge tiggarna allmosor. Magistraten samtyckte till att fattigkassan skulle upphöra. I stället ämnade man fortsätta med att vädja till enskilda personer och husägare att ge frivilliga gåvor.35 Fattigvården kom alltså under den följande tiden att i stor utsträckning bygga på frivilliga gåvor. I mycket ömmande fall måste man t. o. m. anslå pengar ur stadskas282

Styrelse och förvaltning san. Gåvor kom då och då från enskilda personer, bl.a. skänkte den engelske amiral som kommenderade den flotteskader som 1809 opererade i Öresund, inte mindre än 140 riksdaler riksgälds till de fattiga. Kungliga personer kom ofta vid sina besök i staden ihåg de fattiga med en gåva. På enskilt initiativ grundades också inom landsförsamlingen ett »änkehus» där fyra änkor skulle få sin försörjning. Det var änkefru Ingrid Rander som år 1798 testamenterat 4444 riksdaler banko, som stod intecknade i Pålsjö gård och vars årliga avkastning skulle gå till underhållet av ett änkehus, beläget på gårdens ägor. Avsikten var att en särskild byggnad skulle uppföras för ändamålet och man grep sig också an med detta, men planerna fullföljdes aldrig. I testamentet hade kyrkoherden och borgmästaren i Helsingborg utsetts till förvaltare av donationen.36 I början av 1800-talet fanns det alltså i Helsingborg en rad inrättningar som på olika sätt skulle sörja för de fattiga — hospitalet, fredagstavlans och de husarmas kassa osv. — och enligt gällande lag var församlingen under kyrkoherdens ledning skyldig att efter förmåga sörja för sina fattiga. Sedan fattigdirektionen hade upp hört år 1802, fanns det inte något verkställande organ som hade till uppgift att utdela understöd till de behövande. Man måste i stor utsträckning lita på frivilliga gåvor för att täcka de dagsaktuella behoven och kyrkoherden var då den som hade att fördela bidragen. Efter 1808, då stadens hospital som nämnts ställdes under magistratens och kyrkorådets förvaltning, var det dessa två myndigheter som bar ansvaret för alla de olika »inrättningarna» och förvaltningen av dess tillgångar.

1. G. Lindstedt, Öfversikt af den svenska fat tigvårdens historia (Sthm 1915) s. 24f., 32 ff., 39. 2. Ibsonius memorial 1737, mars, Hospitalsoch fattighushandlingar, Städerna, LDA. 3. Rådst. prot. 1767 22.6. Inr. civilexp. reg. 1736 10.2, 1746 21.11, 1748 29.8, RA. 4. Lindstedt, anf. arb. s. 50f. Kyrkorådsprot. 1781 7.2. 5. Hospitalsräkenskaper är bevarade för åren 1720-1751 i Kyrko-, skol-, hospitalsoch barnhus räkenskaper för de skånska provinserna och Bo hus län, KA, och för åren 1720-1773 i Hospitals räkenskaper, Helsingborgs stadsmuseum. Båda serierna är ofullständiga. — Längden över före ståndarna bygger dels på räkenskaperna, dels på Kyrkorådsprot. 1719 30.7, 1748 13.5, 1749 21.1, 1750 22.1, 1755 17.2, 1775 22.3, 15.5, 4.7, 1795 3.1, 12.11. Rådst. prot. 1720 4.4, 1724 3.6, 6.6, 1725 8.5. Mag. prot. 1742 24.7. Rådhusrättsprot. 1795 14.11. Band IV: 2 s. 361. 6. Skåne genom två sekler, utg. av H. Schiller (Falköping 1934) s. 97.

7. Mag. prot. 1729 7.6, 1797 8.7. Rådhusrätts prot. 1807 14.2. 8. Mag. prot. 1753 22.8, 1792 15.9, 17.9, 19.9. Rådst. prot. 1784 3.4, 1813 27.3, 31.3. Kammar kollegium till K.M:t 1776 14.6, RA. 9. Band IV: 2 s. 366. Kyrkorådsprot. 1752 1.5. 10. S. 250 f. Rådst. prot. 1764 12.5, 14.5, 20.8, 25.8, 1767 2.11, 1772 2.12. Mag. prot. 1796 11.6. 11. Band IV: 2 s. 366 f. Rådst. prot. 1770 11.6. 12. Kyrkorådsprot. 1724 3.6, 6.6, 1725 28.5, 1726 7.9, 1747 4.9, 1748 13.5. 13. Band III: 2 s. 130 f. 14. Kyrkorådsprot. 1775 30.11, 14.12, 1776 15.3,21.3,28.3,3.12, 1777 20.6. Rådst. prot. 1777 24.5. 15. Kyrkorådsprot. 1777 17.3, 16.9, 1785 29.9, 1804 31.7. Hovrättsdomen 1803 19.11 bilagd i avskrift vid E. Follin till konsistorium 1813 22.5. Handlingar rörande Helsingborgs skola, LDA. F. Petersson, Hälsingborgs läroverks historia (Sthm 1953) s. 134 f. — S. Westman har redogjort för hela ärendet i Hans Bergeström — präst och soda283

Perioden 1718-1809 listisk utopist (Kring Kärnan V, 1953) s. 72 ff. men tyvärr gjort sig skyldig till en del missförstånd och småfel. 16. Kyrkorådsprot. 1761 2.4, 1762 17.5, 1796 9.6. Rådst. prot. 1774 26.3. Mag. prot. 1800 10.5, 23.8. Rådhusrättsprot. 1807 7.12. 17. Mag. prot. 1805 13.4, 29.4. BÄ prot. 1805 20.4. E. F. Tengberg, Helsingborg år 1816 (Hbg 1869) s. 47 f. 18. Rådst. prot. 1769 13.11, 1770 19.5, 26.5, 28.5, 1774 28.5. 19. Mag. prot. 1807 17.10, 1808 1.10. K. M:ts brev 1808 22.8, avskrift i Inneliggande handling ar, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. Inr. civilexp. reg. 1808 22.8, RA. 20. Räkenskaper över de husarmas kassa är be varade för åren 1720-1751 i Kyrko-, skol-, hospi tals- och barnhusräkenskaper för de skånska pro vinserna och Bohus län, KA, och för åren 1748—1811 som bilaga till hospitalsräkenskaperna. Fredagstavleräkenskaper finns för åren 1720— 1809 i nämnda serie i KA och är i hospitals räkenskaperna sammanförda med räkenskaperna för de husarmas kassa. Samtliga serier är ofull ständiga. — Längden över föreståndarna bygger dels på räkenskaperna, dels på Kyrkorådsprot. 1722 4.6, 1724 30.12, 1725 30.12, 1727 30.12, 1728 30.12, 1736 2.1, 13.12, 1743 13.1, 1744 9.1, 1746 3.2. Mag. prot. 1728 14.2, 1742 7.8. Räken skaper för fattigvård, Tavlepengar 1690-1723, HSK. Band III: 2 s. 143 f„ IV: 2 s. 367 f. 21. Band III: s 2. 143 f. Kyrkorådsprot. 1727 18.4, 1739 3.1, 1741 23.2, 1747 6.8. 22. Rådst. prot. 1720 16.3, 23.3, 4.4,, 1767 3.10, 1778 30.3. Mag. prot. 1738 2.8, 9.8, 14.8, 16.8, 1753 22.8, 1800 8.2. Kyrkorådsprot. 1728 23.2, 1747 19.5, 1799 16.8. 23. Lindstedt, anf. arb. s. 48 ff, 54 ff. 24. Rådst. prot. 1724 14.3, 1769 22.3, 1780 9.10, 1781 29.10, 1782 23.11, 1783 31.8, 1785

284

11.6, 2.7, 1786 15.4, 9.10, 1787 17.12, 1790 1.11, 1791 31.1, 13.7, 24.12, 1792 3.12. Korresponden sen med makarna Rander finns i Fattigdirektio nens arkiv, HSA. 25. Mag. prot. 1790 15.11, 13.12, 1791 17.5. 26. Mag. prot. 1788 28.6,7.7, 12.7, 1789 4.7. 27. Rådst. prot. 1775 20.11, 1776 10.1, 11.1. Magistratens kungörelse jämte Bergeströms för slag till subskriptionslista finns i Inneligande handlingar, tilläggsserie 1775-1779, HSA:RM. I Fattigdirektionens arkiv, HSA, finns bl. a. en pro tokollsbok för åren 1776-1786, där de flesta pro tokollen är skrivna av Hans Bergeström. 28. Fattigdirektionens protokoll 1776 18.1. Bland fattigdirektionens handlingar i Fattigdirek tionens arkiv, HSA, ligger en lista över penning premier. I Kronoräkenskaper, allmän serie, HSA:RM, finns en av Hammar utskriven pollett, daterad 1776 15.8. 29. Rådst. prot. 1776 11.12, 30.12, 1779 24.2, 6.3. Fattigdirektionens protokoll 1781 13.1, 18.1. Bland direktionens handlingar ligger listor för 1779 och 1780 över utbetalda understöd. 30. Rådst. prot. 1781 15.1, 22.1, 12.3, 1782 16.2. Fattigdirektionens protokoll 1781 6.3, 1782 6.2.

31. Rådst. prot. 1784 11.2, 28.2, 6.3. 32. Rådst. prot. 1787 17.11. De av Cervin ut skrivna kallelserna ligger — vederbörligen kvitte rade — bland fattigdirektionens handlingar. 33. Rådst. prot. 1785 3.1. Sockenstämmoprotokoll 1786 28.5, HSK. 34. Rådst. prot. 1786 17.6, 15.7, 2.9, 30.9. 35. Rådst. prot. 1789 15.1. Mag. prot. 1797 18.11, 1801 14.2, 1802 14.2. 36. Mag. prot. 1801 2.4, 4.7, 20.7, 10.8, 15.8, 1807 14.2, 16.12, 1808 27.2. Rådst. prot. 1810 10.11, 31.12, 1821 7.5, 1829 2.3. Kyrkorådsprot. 1800 6.2, 1809 16.12.

SKOLVÄSEN

STRIDERNA KRING Helsingborg år 1710 träffades latinskolans byggnad strax norr om Mariakyrkan av en bomb och eld bröt ut i byggnaden. Huset blev »mycket ruinerat» så att skolan måste provisoriskt inrymmas i den fastighet vid nuv. Mariagatan, som ägts av organisten Lorentz Petresk. Denne hade rymt till Danmark i samband med evakueringen av de danska trupperna 1710. Fastigheten låg mitt emot Mariakyrkans västportal. Det tilltänkta provisoriet kom emellertid att bestå i över sju årtionden.1 Huset var i mycket dåligt skick, och från början avsåg man att på nytt bygga upp det gamla skolhuset. Vid 1719 och 1723 års riksdagar vann stadens riksdagsfullmäktige hos K. M:t gehör för önskemålet att en kollekt skulle anslås för ändamålet — år 1719 från hela riket och år 1723 från Lunds stift. Vid riksdagen 1726-1727 ledde en ny framställning till att K. M:t ställde i utsikt att en stambok skulle få kringsändas i riket för insamling av pengar. Men det var oundgängligen nödvän digt att också sätta Petresks hus i stånd och år 1725 beslöt magistraten reparationer som kom att kosta 638 daler smt. Denna kostnad täcktes delvis med kollektmedel från Lunds stift, i allt 262 daler smt. Sedan man satsat så mycket pengar på Petresks fastighet, beslöt kyrkorådet år 1729 att inköpa den och framgent nyttja den som skolhus. Landshövdinge- och biskopsämbetena stadfäste detta samma år. Köpet finansierades genom att man lånade 300 daler smt ur hospitalets kassa.2 Enligt en uppgift från 1770-talet inreddes skolhuset på följande sätt: »Av samma organists våningsrum danades ett i trenne rum avplankat auditorium, och uti ett halvhus eller luta in på gården, som innehöll dess kök och brygghus, tillskapades med liten förändring de våningsrum som nu bebos av skolans betjänter utom kantor, som ej har publikt rum på stat.» Tomten huset låg på var sank. Byggnaden hade otäta fönster och dåligt tak, så att det ofta klagades över fukten i byggnaden. Särskilt lärarbostäderna, som låg nära brunnen på gården, var så fuktiga att lärarna »lida till deras hälsa som även att deras kläder och böcker med mera av den myckna fuktigheten, som där befinnes, skadas och fördärvas». År 1756 inropade därför kyrkorådet på auktion för 600 daler smt fastigheten nr 25 i kv. Kärnan vid Södra Storgatan, »belägen vid kyrkan och till skola alldeles bekvämlig». Man hade 285

Perioden 1718-1809 också en köpare till det gamla skolhuset, som skulle säljas för 350 daler smt. Av obekant anledning kom affären aldrig till stånd utan den tillämnade skolfastigheten köptes år 1763 av tullkontrollören Sven Appelberg. I stället fortsatte man med att gång efter annan reparera det gamla skolhuset. Vid mitten av 1760-talet kostade en sådan reparation inte mindre än 457 daler smt, men man fick hjälp med den genom att kollektmedel från Lunds stift beviljades för ändamålet vid 1765-1766 års riksdag.3 Ett inventarium från år 1757 ger oss en uppfattning om hur skolhuset var inrett. Först omtalas de möbler som skolan höll lärarpersonalen med. I rektors rum fanns ett brunt, målat bord, fyra gamla stolar med ryssläder, en gammal bokhylla, ett gammalt skåp och dessutom två gamla hänglås, det ena utan nyckel. I »översta kollegans» rum stod en säng, en bokhylla, två målade trästolar, och ett brunmålat bord. Hos »andra kollegan» fanns en säng, en liten bokhylla, två stolar, ett brunmå lat bord och ett gammalt klädskåp med lås och nyckel. Givetvis har lärarna själva kompletterat bohaget med egna möbler. Om själva skollokalen, »stora skolrum met», sägs att där fanns en ny »främsta kateder», en gammal pulpet med ny fot, en stor »sångtavla», tre smärre tavlor och i övrigt en inredning av gamla bord och bänkar. I ekonomiutrymmena på gården fanns en del verktyg, en balja samt trämått som man använde för att mäta upp helgonskyldssäd och pensionskorn. Ett inventarium från 1772 visar, att åtskilligt förkommit eller kasserats av vad som upptogs år 1757. I rektors rum stod nu bara en bokhylla och ett skåp, det senare »uppmultnat». I »andra kollegans rum» fanns av skolans gamla inventarier ingen ting kvar, men klädskåpet och sängen hade skolföreståndaren sålt för att skaffa pengar dels till en ny säng, dels till »den avdelning (skiljevägg) som uti samma rum finnes». I »gårdshuset» omtalas »en gammal yxa och kvarlevor av en gammal såg men baljan borta».4 Det möblemang lärarpersonalen bestods, var sålunda mycket spartanskt och man var sparsam med nyanskaffningar. De mässingsinstrument skolan tidigare hade ägt, blev förstörda år 1710, så att bara en tenorbasun fanns kvar. Några nya anskaffades inte utan kantorn kunde i fortsättningen undervisa skolpojkarna bara i sång. Därvid användes »Hammarschmidts musicaliske böcker» som man ägde i nio exemplar, vilka blev »av ålder och långligt bruk mycket förslitna» men lappades nödtorftigt ihop. De förvarades i Mariakyrkan, i vars inventarium de är upptagna. Pojkarna använde dem när de sjöng under gudstjänsterna. Den i 1757 års inventa-

Av rådman L. M. Giilich år 1788 upprättad ritning över latinskolans fastighet vid nuv. Mariagatan. På grundplanen (till höger) har huvudbyggnaden markerats med C och ett halvhus väster dörom med D. Huvudbyggnadensfasad mot Mariakyrkan är markerad med A och en profil av halvhuset med B. Landsarkivet, Lund. 206

I.1

lUlUK)och ^/'jyKUJ/U/H/äfivr^lll/UllJiVlJfljd ga*n. wi.4Z.-hHÅ fncd^fo/nt ac/t ofrtef (1(/tftjijtltld, (Ufot/ oj Jiontincpe nJ ( tbtfn Hn t/icjj/faft rt t1 der fftrifoctfr 4- /Å///i c*r/i ?„(?-' October /78$. /författad / aaroa/v aK^/rrar^^coe/ita att *4 y 4 /'V. y V c O a O &rs> *4 /t * s /"v r-A r*-<, **JV' ,/ OeT ffat*t€oof2amoaJicam*m^t’jti f/ta/fccfOr*,/(anrttmi\ fur. ra.. ’.</ ,, i // »t t*. ' >- / de tt4ÅC.az/tcCe , f/or/aa/fore %/fta ^icr/aafz. § ■fot -trrtf/t a/t<?c df/re.*M m aefexft e/ex/t fdr&rJ/i v a,L ■ imtdjfch-, \tL 'i/iara thhrctk/ m r/s/rf tfa/i4/r/f yffått * ty/r. * 4s&4$a4euP' j/ttdfå• *2. f/ff/ffa />/ af r*e 4/An _ _. _ . . .. byf 6ej'4ret -Å- e. t tie /uXt<*td/pe4 hrer/f** ....... f-y*.... ;å~jm 'TJtfftf te/« 'tatt/u/ei’?ff/,'/ ^ *&er<a t*4rt Aa/fd/ ArSJ e>a> te/Areeé/f/fta, Jetmf Jårr(fr/x/r/ >/f. ■”■VéO /an tra///fan ** ' C?.r t' —0-arf-rii/uwjü tent /.\-;tr/u< å. /t4mat</A/fn/f //• fl ■ Orr/fucu rr/faSiö 4/ ta/J/a ■ t. Ocrffti Ct/Å/mfi. 4i . / Z/ifSVl t/ife*.

ef/trWtM .)

SJ** . . I

d. l...., JleefoKf

<ys£/*<£<?/#?’<* 4&r//aty-c<$

t 3/ic/i 7* af/oÅÅ - —

*•

f. f?a/m C etttamaÅ*/riflr<~ f au Ore.xf rr/e it *. ^cr/ftteya .— /l. t i/fif rn-C 4/Åarffy/i __ * /, flabnr érttrqa ur- t iVJtaf,

Å-L Ca/y/ii &t Åe/te/ aed efra 44u*ne4.v vt. k. -ris/ /a />«<*? ^ ohe; t/ /fm •*. <**t?C <Wi - > ff/f/La* mf t r\ ^ •/> ( *• -Ti itt.KVheai-ti *nfc t.f-etujft. .

'■ ■'

' 'W"

?7.

“ -^v^. d: A?

HAar/feei ■■

i".

r.t k 4. /Sr /fcu?« . / e*/.' ///< V <• /cSéaJ far farf/a l 'a/térqra '■ -

//. t. 4 ectonr retat

ff/ 4a:M tn/1ax./.

(c*.jt.± 9*7/t/u fS /S

it tum /({f/i/t (/it^/å.t.ir/<f /fra /uCe er ta

via/m i Sada ae/t ii. ^déat) 4/S/Sa/i/ Jea/eof/Pearc. V

ff, * icrf t/' ac/t fa/ar/e./ urt, 14 fae/ra arreturtftrtaua / * ,2

tfarcOruf/ff at/e tdtefi /ar/r

'». /0?H'éff.Zf fan/ dO.

///f/i .

//ep /tt-rdJ'SiScAa/m gta,//u/ //. a/’rt/i? af « Sh a \ /frctf/?< tafasz //},?/..

; ./*

/* -7 -

p :T|—i »%iv

S$;-äS :

3 •^>:;‘;>S^S<sSS>^SSS\\v<w«o«\x^x<«xv

Perioden 1718-1809 rium omtalade »sångtavlan» hade anskaffats år 1725 för att skriva noter på. Två år senare lät kyrkorådet på förslag av prosten Jöns Rönbeck anskaffa en gapstock »till skoledisciplarnas så mycket bättre inrättande». Stocken placerades antagligen i Mariakyrkans vapenhus, därför att den upptages inte i något skolinventarium, och pojkarna skulle sättas i den när de »något märkvärdigt eller synnerligt straff förtjänat».5 Vid ett rektorsskifte år 1782 konstaterade man att rektorsbostaden i skolans gårdshus var alldeles obeboelig på grund av fukten. Kyrkorådet måste bevilja rektor hushyra för den närmaste tiden så att han kunde hysa in sig på annat håll. Man rådfrågade byggmästare Hans Henrik Wendorff som föreslog att man i stället för att reparera det gamla skolhuset skulle bygga ett nytt. Trots att man tänkte nyttja så mycket material som möjligt från det gamla, skulle en nybyggnad enligt Wendorffs förslag kosta 785 riksdaler specie. Latinskolans tillgångar räckte inte till för detta. På förslag av landshövding Tage Thott undersökte därför kyrkorådet om det i staden fanns någon lämplig fastighet som kunde inköpas till skolhus. En sådan fann man vid Södra Storgatan i nuv. kv. Minerva nr 3. Innehavarinnan, änkefru Edla Maria Davidsson var villig att sälja den för 666 riksdaler specie och att låta en del av köpeskillingen innestå i fastigheten mot inteckning. Rådman Isaac Béen d.ä. var villig att köpa det gamla skolhuset för 116 riksdaler specie. Den nya skolbygg naden skulle inte behöva ändras särskilt mycket, utan något över 90 riksdaler skulle räcka för det ändamålet. Sedan landshövdinge- och biskopsämbetena lämnat sitt samtycke, köpte kyrkorådet den 20 juni 1789 änkefru Davidssons fastighet.6 Fastighetsköpet hade åsamkat skolkassan en skuld på 225 riksdaler specie. Efter nödtorftiga reparationer flyttade man förmodligen in där på hösten 1789. I varje fall utbetalades hushyra till rektor enligt skolräkenskaperna bara för de åtta första månaderna av det året. Den väghållningsskyldighet som vilat på fastigheten över flyttade magistraten år 1796 på den av Isaac Béen förvärvade gamla skolfastigheten. På 1790-talet sattes stängsel upp runt tomten och en trädgård, som anslagits till rektor och var belägen strax öster om fastigheten på stadens mark.7 Också underhållet av den nya skolbyggnaden visade sig dra stora pengar. År 1802 blev det nödvändigt att göra reparationer, som kostnadsberäknades till 377 riksdaler banko. Då väcktes i kyrkorådet förslaget att i stället uppföra ett nytt

Av rådman L. M. Giilich år 1789 upprättad ritning över änkefru Elsa Maria Davidssons fastighet vid Södra Storgatan. Grundritningen (till vänster) visar vid tomtens västra kortsida mot gatan boningshusets undre plan, märkt A, samt där bakom diverse ekonomibyggnader, en stor trädgård (H) med vattenkälla (y) vilken sträckte sig ända in till borghöjden åt öster, sedan ett litet stycke stadsjord (I) blivit tillagt. Planen över boningshusets övre plan är märkt B och en ritning av dess fasad mot Storgatan är markerad med C. Landsarkivet, Lund. 288

ér/ffwf

0vrr. nm f„lrS- W % tféarg, iitftonZjf (htÅt^hnn^'/4t/ndZa Atfti., rt^rrff

'd* ^,<4. - tf /W/1dri/sitstq 6//isre^t'it f/itcjfs* */'Zi/Z/tt /t

*.*

yl j t ^y/Zr/pit •

:å'U^ra/tf*a Zt/

'fZtr&w.

r,\, f(i{j <Z j$T(s<r/s»Jf

srffj3 ,Arsv/ - f0s>Z*nytt/-

Art (f>rus/Zr'i//> »i sy /// <y4rt

J*/<* </*:**, yfev« /£**<-

srftt //*n fy'T

Z/iM f*f tr./mrr^étt yfttt rWt rzrZfX ■ I. .-tfrjZurjht **■

9 **

j/ZV

•

gr. trrttßatte/ /ra*r Mrrnr /?&/>/* a*f*& //. /Zrrrr JZitrntMff rftf} . f/urAr+*s

/ +£r+j(rt*>*** rf*af*

>~U!sZ

I ’ \ft.'/éaw/fjf/sT

/f+i, trt*Z

‘.

■/.jeét .ytfttrt ptf*c(i jfr&-*t »4 QntZJrr-cP* C-’. \~2<AÅZft?iZ, t/Zn t/fffn rtzr/ff^aZr/tr/fh*?'/.• tjjZitJf/s*/tf/r/tiri ,

gf» y»

JD j_ />* \ ifJte/tity/' &A’ t/«tft fstrts/tst/f**’. /t nu ÅvtftMrsrrrp smZ* Z&ZZf/p/< , fcZ *Af.//ss aZgritZhrnt . <f ,

On.cz OZ/y /fi-estf. ZnZ Sét if/sJcél/t/3//ctd ttt*K tfft (YtfrZest f ■ ft/ztuf /vy %Z-At/Jtti ’. 0 4<*Å. f>tr%

/?. ZhjAitJ. 0cA*

01. f/riJ iTsirrtmms: |. 1 t &.f" Z4>/~i/0dfZfnJ \Z, %/Zttan

.fits nrZt nt fnt4*‘*rZ « ■$?4 <js?/Zs?/%/,

P 9flS'£ *-Zl ffSt/ft* f *>nÅ. 1

w, zzzypt'e . %* Å.Jttnr ffit's . ! •» Zsrff^ fetmf fft*rZ~ zrrÅ / ZrZfrs/J. i

p >' j' **

vr/r< f* (’Zfnarnzt &<-/t

\f/. é*i ZyA ffsi Art// \2.. YfJiirtt/t? /</0uz/ fww< K

. ? /'* f # .v ;i>V¥ Ä_,i m'

»'v

«■

:V / v? / rtjtitx oZi ./raaprp

1 ^ 15/^/ ' ''

* rfo.ijß&jY AtiBiWÜhrf&arikr* *.yjfor/**t44 «,, /y^<? *Wf ^ X ** i, * i #stAyi f *; * *r** >r* tw^

■/*** ^Ttrr/et ffztity aT~-

JAjHC/arrfi. ,'-■>. CV J

\9—Helsingborgs historia V: 2

Perioden 1718-1809 skolhus på en tomt som latinskolan ägde vid Södra Storgatan och att försälja det dåvarande. Landshövdinge- och biskopsämbetena hade inga erinringar mot detta men begärde att kyrkorådet skulle låta upprätta ritningar till ett stenhus och dessutom ange hur man ämnade finansiera nybygget. Kyrkorådet fann då att hela projektet skulle bli för dyrt, och beslöt i stället att reparera den befintliga skolbygg naden. Landshövding och biskop gick med på detta. Reparationen påbörjades år 1803 och belöpte sig till 464 riksdaler banko. Fyra år senare måste man göra arbeten för ytterligare 274 riksdaler. Nya lokaler fick latinskolan först år 1845.8 1724 års skolordning, som gällde fram t.o.m. år 1807, utgick liksom äldre skolordningar från att latinskolan främst var avsedd för pojkar som ämnade bli präster. Förutom i kristendomsstyckena undervisades de framför allt i latin och grekiska. Dessutom var det möjligt att läsa retorik och logik samt något historia, framför allt antikens historia. Skolans inventarieförteckningar upptar ett antal elementarböcker och textböcker i latin och grekiska. Dessa böcker lånades ut till fattiga elever. År 1757 omtalas också »gamla landkartor över de fyra världsdelar na» samt »några kartor över Sveriges provincier». År 1772 tillkom »tvenne stycken glober», vilket antyder att man också ägnat geografin någon uppmärksamhet. Mot slutet av 1700-talet ville många reformvänner att man också skulle studera moder na språk samt geografi, naturkunnighet och historia med statskunskap i större omfattning än tidigare. Också vid Helsingborgs latinskola har dessa reformidéer satt spår. Skolräkenskaper från 1790-talet omtalar att man inköpt 12 exemplar av »Svenska historien» och 16 exemplar av »Sveriges rikes statskunskap» som skulle kunna lånas ut till elever. Ett examensprotokoll från år 1804 visar, att en del elever blivit gratis undervisade i franska och engelska. År 1805 upptas i skolräkenskaperna inköp av »en tavla med tillbehör att nyttja vid matematiska föreläsningar».9 Lärarpersonalen bestod under 1700-talet förutom rektor av översta kollegan och andre kollegan. Rektor och de båda kollegerna undervisade var sin klass. Förutom de ordinarie eleverna kunde ibland privatelever antagas i de olika klasserna. År 1716 hade latinskolan bara 19 ordinarie elever men på 1730-talet hade elevantalet stigit till 30. Det sjönk ned mot 20 under 1740-talet och varierade sedan något under de följande decennierna, för att åter stiga upp mot 30 ett stycke in på 1780-talet. Men slutet av 1780-talet och 1790-talet innebar en nedgångsperiod för latinskolan. Till detta bidrog inte bara de miserabla lokalförhållandena, som nyss beskrivits, utan också den omständigheten att skolan fått för läraryrket ganska olämpliga lärare och vid de tillfällen, då vikarier anlitades för dem, också råkade fåI I samband med att kyrkorådet i slutet av 1780-talet behandlade frågan om nya lokaler åt latinskolan, övervägde man också att bygga ett helt nytt skolhus. År 1788 fick byggmästare Hans Henrik Wendorff i uppdrag att upprätta vid stående projekt till ett tvåvånings skolhus byggt i tegel. Landsarkivet, Lund. 290

, — // ‘ * * kyiuya. r>‘> • IL

. •

/">-y ,, , « Jiujn fogaJta «>’ t/fc&syt**/»/«. ^

/iuntntatx left t:tn al flU*t*a**€etd

(/ /- — .

I i

/ //// /yrf mjtisna. / . ,*

. ♦ /'Wå WM /d'n.

t / \/...,/tamtxLt*ic-t/ /A * ' / .,/"•• an cm Aits i ffteqa dm. —— •• -;fiotj?... *s&.«rm.c c 4, iJram^rit///foin *.A .

' -,'' -A"'v -'-s

• ■’■ KNV^a>fW»*«WWWNVNS .N\V<WJ».NW«0.^

■ ■ ■■■ ■

■■

(a.n litl «forth /i4 *s *

...... *......<

4 ?

................... ... ,i ...

* y / / i/Sr/v/ c. a. . •'»a>s "fort r ’ ffottrrflC

Perioden 1718-1809 personer som inte var särskilt dugliga. Våren 1787 var läget så trängt, att en enda lärare undervisade samtliga tre klasser. Vid mitten av 1790-talet gick det 21 elever i skolan, men antalet steg i början av 1800-talet till omkring 25.10 Av gammalt hjälpte latinskolans rektor och lärare församlingens prästerskap med predikningar vid de stora helgerna. Rektor brukade hålla predikan i afton sången den första helgdagen och i högmässan på fjärdedagen. Översta kollegan predikade i högmässan på annandagen och andre kollegan på tredjedagen. Under påskveckan höll översta kollegan predikan på måndagen, andre kollegan på tisda gen och rektor på skärtorsdagen. Tillfälligt åtog sig en av kollegerna år 1714 att mot betalning hjälpa till vid ottesången och att hålla varannan onsdagspredikan i Mariakyrkan mot 30 daler smt om året, som komministern skulle betala till honom. Denna predikoordning ändrades till följd av att stadskomminister- och hospitalspredikantsysslorna slogs samman år 1736 och av att »fjärdedagarna» vid de stora helgerna indrogs år 1772 liksom en del andra helgdagar.11 År 1664 hade en kunglig resolution bekräftat Helsingborgs stads rätt att utse rektor vid latinskolan och detta räknades sedan som ett av stadens privilegier. Men 1724 års skolordning förutsatte att biskopen och domkapitlet utnämnde rektor och att de också efter förslag från rektor tillsatte kollegerna. I samband med rektorsoch lärartillsättningar blev det därför konflikter mellan magistraten och domkapit let exempelvis 1724-1725, 1728-1729, 1732, 1742 och 1753. Vardera parten höll styvt på vad den ansåg vara sin lagliga rätt och år 1729 gick det så långt att magistraten lät låsa rektorsbostaden, när den av domkapitlet förordnade nye rektorn kom till Helsingborg och skulle flytta in där. Vid 1746-1747 års riksdag anhöll Helsingborgs riksdagsfullmäktige borgmästare Petter Pihl hos K. M:t att till förekommande av »all oreda» domkapitlet skulle befallas att inte hindra staden att njuta sitt gamla privilegium utan förordna till rektor den som staden »kallat och utnämnt». Framställningen ledde emellertid inte till något resultat. Striden kring rektorsutnämningen år 1753 drogs slutligen inför K. M:t, vars beslut dröjde ända till år 1757. Då fastslogs det att domkapitlet skulle bibehållas vid den utnämningsrätt det erhållit genom 1724 års skolordning. Följaktligen avvisades slutgiltigt stadens krav att få utse rektor och lärare vid latinskolan. Men minnet av stadens gamla rättighet att utse rektor levde kvar i Helsingborg. I mars 1805 diskuterade borgerskapets äldste det missnöje som sedan 1790-talet hade rått med förhållande na vid latinskolan, och de föreslog då bl. a. att magistraten hos K. M:t borde anhålla att staden skulle återfå sin rätt att tillsätta rektor och lärare.12 Helsingborgs kyrkoherde var inspektor för latinskolan och skulle i denna egen skap följa undervisningen och examina. Kyrkorådet hade överinseende över sko lans verksamhet och förvaltning. Den direkta skötseln av ekonomin låg liksom under 1600-talet hos en skolföreståndare. Under 1700-talet bekläddes den sysslan av följande personer: 292

Styrelse och förvaltning Christian Dreijer 1720-1722 Sven Varberg 1723-1726 Mikael Löfman 1727-augusti 1733 Christian Persson augusti 1733-1735 Jonas Bromée 1736-1738 Christian Ibsonius 1739 Mikael Löfman 1740-1757 Wulf Swerdtfeger 1757-augusti 1785 Åke Hammar augusti 1785-1841.13 Rektor Justus Christoffer Muhrbeck krävde år 1732 i en skrivelse till domkapitlet att latinskolans ekonomiska förvaltning skulle läggas om, så att rektor i enlighet med 1724 års skolordning fick huvudansvaret för den. Kraven upprepades i samband med skiftena på föreståndarposten 1733 och 1736. Magistraten och kyrkorådet höll emellertid på hävdvunnen praxis och förordnade till skolförestån dare en lämplig person ur borgerskapet. Genom att skolföreståndaren ägde fast egendom i staden hade man nämligen en möjlighet att genom inteckning i denna hålla skolkassan skadeslös för den händelse föreståndaren vållade skolan förluster på något sätt.14 Att denna försiktighet kunde vara motiverad besannades på 1770- och 1780-talen. År 1775 klagades det över att skolföreståndaren Wulf Swerdtfeger inte skaffa de tillräckligt med ved till skolan. Det visade sig bero på att han hade ett kraftigt underskott i skolkassan, inte mindre än 805 daler smt för år 1775 och dessutom utestående fordringar på ytterligare 400 daler smt. Situationen reddes den gången upp genom att Swerdtfeger sålt en fastighet i staden strax förut, för vilken köpe skillingen ännu inte hade blivit erlagd till fullo. Skolkassan kunde därför få en för bindelse från köparen på en summa som svarade mot underskottet. Men Swerdt feger lyckades inte bringa räkenskaperna i ordning utan hade under de följande åren svårt att göra de nödiga inköpen till skolan. Rektor begärde handräckning hos magistraten och från landskontoret, som år 1780 hotade med kraftigt tilltagna böter. Magistraten inskred till Swerdtfegers förmån »i anseende till dess bekanta fattigdom» och bötesstraffet förvandlades till två månaders husarrest. Trots detta skildes han inte från skolföreståndarsysslan. Han hade också i fortsättningen svårt att bl. a. indriva skolans fordringar. Nya underskott uppstod och nya klagomål kom från rektor. Till sist gick två av kyrkorådsledamöterna år 1785 i borgen och lovade tillse, att Swerdtfeger inte vidare befattade sig med någon uppbörd. Underskottet visade sig nu uppgå till 277 riksdaler 23 skilling specie. Swerdtfeger avgick på egen begäran som skolföreståndare och efterträddes av kyrkoinspektoren Åke Ham mar. Landshövdingeämbetet befallde, att all Swerdtfegers egendom tills vidare skulle beläggas med kvarstad och själv förbjöds han att lämna Helsingborg. Sedan 293

Perioden 1718-1809 all hans egendom blivit förtecknad och värderad, förordnade landshövdingen att latinskolan skulle erhålla en inteckning i Swerdtfegers fastighet belägen på norra sidan av nuv. Prästgatan för en summa som motsvarade underskottet. Dessutom skulle två vederhäftiga personer gå i borgen för beloppet.15 Latinskolans ekonomi vilade på traditionell grund. Årligen skulle skolkassan tillföras halva räntan av Anders Billes donation, av vilken hospitalet tog den andra hälften. Vi har redan berättat om kyrkoherde Hans Bergeströms åtgärder för att öka denna inkomst. Alltsedan 1500-talet hade skolan rätt till ordinarie räntan från klockarehemmanen i en del församlingar i nordvästra Skåne samt till helgonskyld från dessa socknar. Likaså uppbars s. k. pensionskorn eller degnekorn från försam lingarna, ursprungligen motiverat med att eleverna i rektors klass skulle tjänstgöra som klockare där. Intäkterna skulle komma från i allt 23 församlingar och fördelas mellan rektor, kollegerna och kantorn. Liksom kyrkan hade skolan rätt till s.k. spillekappor, men intäkten på spannmålen förringades av att den influtna säden värderades efter kronovärderingen men kunde säljas bara enligt gällande markegångstaxa som ofta var lägre. Därtill kom att spannmålen, som bevarade skolräkenskaper utvisar, inflöt mycket trögt och helt kunde utebliva från en del församling ar.16 Helsingborgs latinskola var inte ensam om att ha problem med sina klockarerän tor och helgonskylden. På K. M:ts order fick därför en särskild kommission år 1737 i uppdrag att söka omfördela helgonskyldsspannmålen i Skåne, så att skolbetjänterna skulle bli bättre tillgodosedda. För Helsingborgs latinskolas del föreslog kommissionen att den framdeles skulle ha bara en lärare förutom rektor och att räntor från flera socknar än tidigare skulle anslås till den. K. M:t stadfäste detta i december 1737, men eftersom de vinster en skola fått genom kommissionens åtgärder, betydde minskade inkomster för en annan, yppades starkt missnöje med den nya ordningen vid 1738-1739 års riksdag, så att K. M:t upphävde den i april 1739. I stället skulle år 1740 en ny kommission sammanträda i Lund för att åstadkomma en bättre lösning. Vid förhandlingarna representerades Helsingborg av rådman Niclas Pripp och skolföreståndaren Jonas Bromée. Kommissionens förslag gick ut på att alla klockartjänster i Lunds stift skulle anslås till skolornas underhåll. Också detta förslag mötte motstånd och efter besvär från bondeståndet vid 1742-1743 års riksdag påbjöd K. M:t i april 1742 att helgonskylden och räntor na skulle utgå efter de äldre grunderna. Någon förbättring av latinskolans eko nomi blev det alltså inte. Tvärtom måste skolföreståndaren, enligt vad som framgår av skolräkenskaperna, till följd av en resolution från landshövdingeämbetet den 11 februari 1749 avskriva alla fordringar på resterande helgonskyld och klockarräntor.17 Vid 1700-talets mitt var Helsingborgs latinskola i jämförelse med övriga skolor inom stiftet den utan tvekan sämst utrustade. Rektor måste ofta begära handräck294

Styrelse och förvaltning ning av kronobetjäningen för att få ut klockareräntorna. Ofta var uppbördslängderna felaktiga och det förekom att felaktiga eller okrönta mått nyttjades vid uppmätningen av spannmålen. Då och då kom det till tvister om skolans rättigheter och ibland drogs ärendena inför kammarkollegium eller K. M:t. Utslagen gick alla i den riktningen att skolans rättigheter bekräftades i de enskilda fallen. Rektors eller kollegernas rätt att uppbära städja av nytillträdande arrendatorer på klockare hemmanen bekräftades, men ofta erinrades om att arrendena inte fick ges på livstid utan bara för den tid rektorn eller läraren innehade sin tjänst.18 Under 1600-talet hade latinskolan förutom rektor haft tre kolleger. Sedan 1671 hade dock skolans kantor, som undervisade eleverna i sång och musik, också tjänstgjort som tredje kollega. När det tredje kollegatet indrogs år 1681, behöll kantorn dess avlöningsförmåner. Detta innebar att helgonskyld och klockareräntor från Raus och Välluvs socknar i fortsättningen var förenade med kantorstjänsten, inte med någon lärartjänst. Rektor sökte förgäves ändra på detta förhållande i början av 1740-talet. Sedan år 1718 var dessutom, som vi tidigare sett, kantorstjäns ten förenad med befattningen som klockare i Mariakyrkan. År 1806 gjorde rektor Jöns Petter Liljeborg ett nytt försök att skilja kantors- och klockaretjänsterna åt och därmed överflytta helgonskylden och klockareräntorna från Raus och Välluvs socknar till lärarpersonalen. Ärendet drog ut på tiden och först i juli 1807 fattade domkapitlet sitt beslut. Kantorsbefattningen vid latinskolan förenades med andre kollegans tjänst och skildes alltså från klockaretjänsten i Mariakyrkan. Intäkterna från Raus och Välluvs socknar skulle följaktligen i fortsättningen tillfalla lärarper sonalen. K. M:t stadfäste detta beslut, sedan besvär hade anförts mot det.19 En inlaga från år 1778 till domkapitlet visar hur helgonskyld och klockarräntor vid den tiden disponerats. På rektors lott kom helgonskyld från klockarelägenhe terna i Helsingborgs landsförsamling, Kropp och Mörarp, pensionskorn från klockarebolet i Farhult samt krono- och kyrkotionde från de nämnda församling arnas klockarebol jämte annexhemman. På grund av nödtiderna omkring 1720 överflyttades provisoriskt helgonskylden från Björnekulla och Broby socknar först till en av kollegerna och senare till rektor. På 1750-talet fastställdes rektors rätt till denna helgonskyld. Översta kollegan uppbar 1778 helgonskyld från Kattarps och Välinge socknar samt hemmansränta och kronotionde från klockarebolen där. Motsvarande inkomster fick andre kollegan från Allerums och Fleninge socknar. Kantorn uppbar helgonskyld från Raus och Välluvs socknar, pensionskorn från klockarelägenheten i Norra Vram och hemmansränta från klockarebolet i Välluv. Eleverna skulle år 1778 ha helgonskyld från Bårslövs, Ekeby, Fjärestads, Frillestads, Hässlunda och Katslösa socknar. Tidigare hade de också fått helgonskylden från Björnekulla och Broby, men denna uppbars som nyss nämnts sedan 1720-talet av rektor.20 Elevernas andel i helgonskyldssäden brukade traditionellt fördelas på dem som 295

Perioden 1718-1809 från rektors klass dimitterades till akademien, Därför kallades denna del av hel gonskylden ofta för stipendiekorn. I början av 1760-talet hade elevantalet i rektorsklassen sjunkit till bara fyra stycken, och därför beslöt kyrkorådet på prosten Trägårdhs förslag, att sedan rektors elever fått sitt, skulle återstoden av stipendiekornet fördelas på skolans övriga elever »efter deras flit, böjelse och torftighet». Detta skulle dock tillämpas bara som ett provisorium, så att man skulle återgå till den äldre ordningen när elevantalet åter ökat i rektorsklassen.21 Till latinskolans inkomster hörde också »tavle- och pungpengar», dvs. de kollektmedel som insamlades i skolans håv vid gudstjänsterna i Mariakyrkan. Dessa pengar fördelades vanligen bland behövande elever. Skolräkenskaperna visar att latinskolan liksom hospitalet hade kapital utlånade mot inteckningar i fastigheter som säkerhet. Av uppkomna överskott bildades gärna nya »fruktbara kapital». Under 1720-talet stod på det sättet 1 400 daler smt intecknade i fastigheter. Liksom hospitalet hade latinskolan mot slutet av Karl XII:s regering ålagts att sätta in sina överskottsmedel i guvernementets kyrkokontor. År 1720 hade skolan på det sättet fått en fordran på kronan som uppgick till 622 daler smt. En del av dessa pengar betalades tillbaka under 1720- och 1730-talen. Latinskolans ekonomi försämrades vid mitten av 1700-talet, vilket bl. a. röjde sig i att man ofta hade svårare än förut att bestrida de löpande utgifterna. Men mot slutet av 1700-talet förbättrades åter skolans ekonomiska ställning så att man på 1790-talet hade 800-1000 riksdaler specie utlånade mot ränta. Ur skolkassan bestreds kostnaderna för smärre reparationer på byggnaderna, för enstaka — och mycket sällsynta — nyanskaffningar av undervisningsmateriel, för sotning av skorstenar och rengöring av »privetet». Däremot anslogs inga peng ar till inköp av ved. I slutet av 1730-talet omtalades det att eleverna själva eller deras föräldrar brukade skaffa ved till skolrummet. Men år 1739 hade skolrummet stått oeldat, därför att eleverna på grund av fattigdom inte haft möjlighet att skaffa tillräckligt med ved. Kyrkorådet anslog då för första gången 24 daler smt om året till ved. Men i början av 1760-talet räckte denna summa inte till på grund av dyrtiden utan rektor hade tvingats köpa ved för egna pengar. Därför beslöt kyrkorådet år 1761 att man årligen skulle köpa 18 lass ved, oavsett vad de kostade, och att pengarna skulle tas ur skolkassan.22 Fram till år 1710 utdelades inför julhelgen pengar till kläder åt behövande elever. Sedan räckte skolans inkomster inte längre till för detta utan man fick nöja sig med att traditionellt anslå 9 daler smt om året för inköp av papper, bläck och böcker åt fattiga elever. Endast vid enstaka tillfällen kunde kyrkorådet i fortsätt ningen besluta om att någon enstaka elev, hos vilken det fanns »ganska gott ämne och hopp om framsteg», skulle få kläder eller en liten summa pengar, när han skulle fortsätta sina studier vid universitetet.23 Ur skolans kassa utgick kontanta årslöner till rektor och lärare utöver de intäkter 296

Styrelse och förvaltning de i övrigt hade. Rektor lyfte sålunda 20 daler smt, de båda kollegerna vardera 10 daler smt, kantorn 31 daler smt och stadsmusikanten 30 daler smt. Rektors och kollegernas löner togs ur den Billeska donationens årsränta. Ur skolkassan utgick också 3 daler smt i arvode till kyrkorådsnotarien. Skolföreståndaren hade till en början inget arvode utan bara 6 daler smt om året till bläck, papper och renskrivningshjälp. Men Wulf Swerdtfeger erhöll ett årsarvode på 5 riksdaler specie och detta höjdes snart till 10 riksdaler både för honom och Åke Hammar. I rektors löneförmåner ingick också intäkterna av en jord i Möllevången som mätte 2 tunnland 20 3/8 kappeland.24 I skolräkenskaperna redovisas inte inkomsterna av den s.k. diskantsången som skolpojkarna stod för på helgdagsaftnarna, när de gick runt i husen och sjöng. Sången pågick under hela 1700-talet och de insamlade pengarna delades mellan rektor, kantor och eleverna. På förslag av borgerskapets äldste kom man år 1777 överens om att pengarna skulle delas efter samma grunder som tillämpades i Landskrona: intäkten på mårtensafton skulle tillfalla översta kollegan, intäkten på julafton andre kollegan, intäkten på nyårsafton rektor och slutligen intäkten på trettondeafton eleverna. Men många i staden var kritiska mot diskantsången. År 1780 föreslog stadsfysikus Lorents Magnus von Bergen att diskantsången, som i alla fall avkastade så litet i pengar, borde ersättas med frivilliga bidrag till skolan. Framför allt fann han diskantsången för »små skoledisciplar, vinterdag och svår köld samt smutsigt väder, alldeles skadlig». Han menade därför att »hederlige mäns barn må undvika att genom förberörde sång högtidsaftnar, såväl i stark köld som smutsigt väder, ofta sent ut på natten, fördriva deras hälsa». Liksom tidigare angrepp på diskantsången ledde detta inte till någonting utan diskantsången fort for under hela 1700-talet.25

De stadsbor som ville bereda sina barn undervisning i läsning, skrivning och räkning, satte dem ofta inte i latinskolan utan anlitade någon av de skolmästare som höll egna skolor i staden. Sporadiska notiser om dessa lärare föreligger från både 1600- och 1700-talen. De har varit verksamma ofta bara under kortare tidsperioder och har i regel saknat egentlig lärarutbildning. De omtalas exempelvis som f. d. klockare, f. d. frälsefogdar, f. d. kronobefallningsmän eller studenter. Någon gång kunde magistraten bevilja dem hushyra för ett eller ett par år men i övrigt måste de lita till vad föräldrarna kunde betala för sina barn. Hos magistraten anhöll de om tillstånd att driva skola och de kallade sig ibland stadsskolmästare, vilket innebar att de ansåg sig ha ensamrätt till läs-, skriv- och räkneundervisningen i staden.26 Vid ett par tillfällen gjordes mera ambitiösa ansatser. År 1724 anlände sålunda en »räknemästare» Gottfrid Reitsche från Karlshamn och han erbjöd sig att under297

Perioden 1718-1809 visa inte bara i räkning och skrivning utan också i tyska. I Helsingborg fanns redan en skolmästare just då och magistraten påbjöd därför att denne skulle undervisa bara i läsning och överlämna räkningen och skrivningen till Reitsche. Dessutom förbjöds alla andra att »i skolväsendet prejudicera dessa två». Mera vittsyftande planer hade förmodligen studenten Daniel Lindquist som år 1738 fick magistra tens tillåtelse att starta »en liten pedagogi». Benämningen »pedagogi» antyder att man haft flera ämnen på schemat. Troligen förverkligades inte planerna, därför att ett halvår senare antog man en knappmakargesäll att hålla »svensk skola» i staden och undervisa i läsning och skrivning. Gesällen examinerades av prosten Trägårdh som fann att han kunde läsa rent och tydligt, skrev »en tämmeligen god hand» men var »tämmeligen enfaldig och ogrundad» i sina kristendomskunskaper, och därför måste han lova att förkovra sig i detta. En så svagt meriterad lärare torde ha haft små utsikter att hävda sig vid sidan av Lindquist, om denne verkligen hade påbörjat sin verksamhet. »Pedagogi» kallades också den skola som skolmästa ren Olof Klingenberg drev åren 1764-1767. Vari hans undervisning bestått, vet vi inte.27 Den fattigvårdsinrättning som på kyrkoherde Hans Bergeströms initiativ bilda des år 1776, hade också på sitt program att ordna undervisning för stadens fattiga barn. Fattigdirektionen skulle anskaffa en lämplig person som mot »något visst lindrigare arvode» lärde barnen att läsa i bok och grunderna av kristendomskunskapen. Pengar till lärarlönerna hoppades man kunna få exempelvis genom »små sammanskott vid bröllop-, barndop och kyrkogångar». Fattigdirektionen grep sig genast an med att organisera fattigskolan. Både pojkar och flickor skulle få tillträde till denna och undervisningen skulle förläggas bara till halva dagen, så att barnen kunde sysselsättas med arbete resten av dagen. En volontär vid namn Orup anställ des som lärare med 4 öre smt i arvode per barn och vecka. Pengarna togs synbarli gen ur fattigkassan, därför att några »sammanskott» omtalas inte.28 Att hålla en egen skola blev för dyrt för fattigdirektionen. Redan år 1777 beslöt man att låta de i staden fortfarande verksamma privata skolmästarna ta hand om undervisningen mot att de fick ett bidrag ur fattigkassan. De »oroliga tider» som snart följde inom fattigdirektionen och som tidigare skildrats, vållade också fattig skolan avbräck. Vi har sett att fattigdirektionens fortbestånd räddades genom ett ingripande från borgmästare Cervin år 1781. Då reorganiserades också »fattigpedagogiet» och en skolmästare anställdes. Denna gång lämnade staden hjälp genom att ge honom 5 riksdaler specie i hushyra. Efter ett par månader lämnade skolmäs taren staden. Fattigdirektionen anställde då en f. d. fältväbel Ertman Lang som lärare och lovade honom 5 öre smt i veckan ur fattigkassan för varje barn som han lärde läsa och 7 öre smt i veckan om han dessutom lärde dem att skriva och räkna. Vidare föreslog man att staden skulle biträda med 10 riksdaler specie om året i hushyra. Detta gick inte borgerskapets äldste med på utan i stället avtalades att 298

Styrelse och förvaltning Lang också skulle ha rätt att ta emot barn till föräldrar, som själva kunde betala för undervisningen. Men man ställde som villkor att han skulle hålla »särskilda rum» för de fattigas barn så att dessa inte undervisades tillsammans med »andra stadens invånares barn som honom tillitandes varder».29 I fortsättningen undervisades sålunda av skolmästaren dels medellösa barn mot ersättning ur fattigkassan, dels barn för vilka föräldrarna betalade avgifter. Lang avled år 1782 och det var svårt att finna en efterträdare. En skolmästare som kom från Kulla Gunnarstorp erbjöd sig överta skolan om han kunde få undervisa bara under vinterhalvåret för att sedan skaffa sig inkomster under sommarhalvåret med »grovmålning». När på hösten en f.d. mönsterskrivare Carl Fredrik Barfoth er bjöd sig att bli »skole-, skriv- och räknemästare» i Helsingborg blev borgerskapets äldste omsider villiga att bevilja honom 5 riksdaler specie om året i hushyra. Samma bidrag fick hans efterträdare studenten Johan Ringborg, och när man i augusti 1793 anställde ny skolmästare, studenten Johannes Fogelmarck, höjdes hushyran till 10 riksdaler specie. Samma bidrag utbetalades till de följande skolmästarna, en tunnbindare och en f. d. gårdsskrivare Clemens Åkerberg. År 1799 begärde den sistnämnde utöver hushyran också 10 riksdaler specie till eldbrand. När borger skapets äldste avslog denna ansökan, avgick han från lärarsysslan och förklarade att han tvingats göra utlägg ur egen kassa för skolans skull och därför omöjligt kunde existera på sina inkomster. Prosten Elias Follin intygade riktigheten av detta och tilläde att skolan hade »liten frequence». Därmed åsyftades otvivelaktigt att bara få betalande elever gick i skolan. På 1790-talet undervisades vanligen tio fattiga barn i skolan mot betalning ur fattigkassan.30 Efter Åkerbergs avgång var det länge omöjligt att finna en ny skolmästare. Hugade sökande kom till staden men lämnade tjänsten efter kort tid. Prosten Follin föreslog att hushyran skulle höjas men borgerskapets äldste höll fast vid 10 riksdaler specie om året. Följden blev att undervisningen låg praktiskt taget nere ända till början av år 1803, då en f. d. sergeant som beviljats burskap som hökare, åtog sig sysslan på de gamla villkoren, men efter något mer än ett år slutade också han. I maj 1805 efterträddes han av en f. d. underofficer vid namn Carl Klerck. Borgerskapets äldste höjde hushyran för denne till 20 riksdaler banko om året, men ändrade sedan detta beslut därhän att staden skulle anskaffa lämplig bostad åt honom. Man bestod honom också ljus och ved.31 I en inlaga till magistraten i mars 1805 hade borgerskapets äldste ifrågasatt, om inte ändringar i latinskolans undervisning borde utverkas, så att denna »åtminsto ne till en del kunde bliva nyttig för sådana ynglingar vilka sedermera ingå uti handelsoch hantverksstånden». En liknande inställning hade medicine doktorn Johan N. Brandt som ett par månader senare lovade dels att årligen betala 100 riksdaler banko till stadsfysikus för att han skulle vårda fattiga »av bättre stånd» under deras sjukdom, dels att betala en årslön på 100 riksdaler banko till skolmäs299

Perioden 1718-1809 taren Carl Klerck för att denne höll en söndagsskola. I denna skulle gesäller och lärgossar undervisas om söndagarna mellan klockan fyra och sju om eftermidda garna i kristendomskunskap, fäderneslandets historia, skrivning och räkning. Ett reglemente upprättades för söndagsskolan, som stadfästes av domkapitlet i Lund, och i september 1805 kungjordes från predikstolen, att den skulle börja sin verk samhet. Husbönderna i staden uppmanades att skicka sina gesäller och lärgossar dit. Enligt reglementet skulle söndagsskolan stå under tillsyn av ett »sällskap» bestående av kyrkorådet som med sig skulle förena två »bofasta medborgare» och två hantverkare, som var dess ständiga medlemmar. De stadsbor som genom gåvor eller på annat sätt var villiga att understödja skolan, uppmanades att inträda i »sällskapet».32 En elevmatrikel är bevarad för söndagsskolan gällande åren 1805-1812. Av den framgår att Klerck år 1805 tog emot och började undervisa 5 gesäller och 30 lärlingar. Eleverna gick i regel kvar i skolan under två år. På vårsidan hölls examen och under de första åren skänkte doktor Brandt pengar till premier åt eleverna. I mars 1807 anmälde han att han inte längre hade möjlighet att stå för kostnaderna för skolan. Borgerskapets äldste erkände offentligt att söndagsskolan var en värde full inrättning och föreslog att staden skulle framdeles bekosta nödiga läroböcker samt premierna åt eleverna. Detta beslöt också magistraten. Carl Klerck tjänstgjor de sedan till sin död 1809 både som skolmästare i fattigskolan och som lärare i söndagsskolan.33 Efter Klercks bortgång synes Helsingborg ha varit utan skolmästare en tid. I maj 1810 antogs f.d. korpralen Anders Silfversvärd till stadsskolmästare med uppgift att också undervisa i söndagsskolan. Magistraten ansåg det särskilt angeläget att göra något för »den s.k. söndagsskolans återställande». För en årshyra av 50 riksdaler riksgälds hyrde man bostad och skolrum åt Silfversvärd: två rum åt gatan, kök, två spiskammare, källare, loft, vedbod och tillgång till brygghuset. På nytt kungjordes att söndagsskolan börjat sin verksamhet och man uppmanade »veder börande husbönder att för ungdomen av hantverkarklassen bereda såväl håg som nödig ledighet till begagnande av undervisningen». Enligt matrikeln skrevs då 53 lärlingar in. Efter något mer än ett år lämnade Silfversvärd sin tjänst och Johan Peter Möller anställdes som »stads- och söndagsskolmästare».34 Söndagsskolans tillkomst fick sålunda till följd att staden på allvar trädde in för att finansiera elementarundervisningen i Helsingborg. I den lönestat som antogs år 1811 och blev normerande för lång tid framåt, upptogs 16 riksdaler 32 skilling banko i årslön åt stadsskolmästaren och lika mycket i hushyra åt honom. Dessutom förutsatte lönestaten att läroböcker och premier åt eleverna vid söndagsskolan fortfarande skulle bekostas av staden. Skolan stod på säkrare grund än tidigare.35

300

Styrelse och förvaltning 1. Band IV: 2 s. 353. F. Petersson, Hälsing borgs läroverks historia (Sthm 1953) s. 215 ff. 2. St. skr. och besvär, Helsingborg 1719 p. 11, 1726 18.8 p. 8, RA. Kgl. resol. på st. ensk. besvär, Helsingborg 1719 30.6 p. 11, 1724 7.1 p. 13, 1728 15.2 p. 8, RA. Inlaga 1725 3.10, Läroverksmål, LDA. Rådst. prot. 1724 25.4, 1.7, 1725 21.6. Kyr korådsprot. 1729 6.8. 3. Kyrkorådsprot. 1743 29.6, 1745 7.3, 1746 7.11. Rådst. prot. 1764 29.8, 1.9, 1773 10.3, 26.5, 26.6, 22.9. Anteckning under år 1776 i Scholeboken (om denna se band IV: 2 s. 356. Den förvaras numera i GHA). Utskottshandlingar 1766 8.4, vol. R 3433, s. d. vol. R 3397, RA. Inr. civilexp. reg. 1766 27.8, RA. Inlagor 1733 16.1, 1747 12.12, 1778 21.9. Läroverksmål, LDA. Rektor till konsi storium 1772 26.9, Acta cleri, LDA. Inlaga 1756 8.9, Supplikakter, Malmöhus läns landskontors arkiv, LLA. Lagfartsprotokoll 1763 31.1, HSA: RM. T. Mårtensson, Tomtägare i Hälsingborg intill 1850, I (Kring Kärnan 1939) s. 107. 4. Inventarier 1757 och 1772 i Scholeboken. 5. Kyrkorådsprot. 1725 10.8, 1727 22.11. 6. Kyrkorådsprot. 1788 18.4. Inlaga från bis kopsämbetet 1789 13.6 jämte bilagor, Supplikak ter, Malmöhus läns landskontors arkiv, LLA. 7. Mag. prot. 1791 5.9, 1796 4.7, 1798 26.5, 2.6.

8. Kyrkorådsprot. 1803 31.5. Inlagor från kyr korådet 1802 20.11, 1803 10.4, Supplikakter, Malmöhus läns landskontors arkiv, LLA. 9. Inventarier i Scholeboken. Petersson, anf. arb. s. 152. 10. Petersson, anf. arb. s. 88, 105, 111, 117, 142 f. 11. Prosten Carlquist till konsistorium 1713 5.10, 1714 10.8, rektor till konsistorium 1713 29.8, 1714 9.9, latinskolans lärare till konsistorium 1713 4.11, Acta cleri, LDA. Petersson anf. arb. s. 87 f. 12. Rådst. prot. 1725 22.3. Mag. prot. 1728 10.12, 1729 19.5, 18.6, 20.6, 23.6, 1732 7.3, 1742 8.9, 20.9, 1753 21.5, 16.6, 15.8, 1805 18.3. Kopiebok 1724 12.12, 1728 14.12, 1729 22.1, 7.7, 1732 11.3, 1742 4.9,21.9, 13.10. Brevkonceptbok 1753 7.6, 18.8, HSA:RM. BÄ prot. 1805 16.3. P. Lannerstierna, S. Hörling och L. Lohman till kon sistorium 1728 16.12, magistraten till konsistori um 1753 7.6, 1754 16.4, Läroverksmål, LDA. Landshövding Cronman till magistraten 1729 27.6, konsistorium till magistraten 1742 7.9, An komna brev, HSA:RM. St. skr. och besvär, Hel

singborg 1732 29.12 p. 2, RA. Kammar- och kommerskoll. till K. M:t 1748 15.9, RA. Inr. civil exp. reg. 1757 1.12, RA. Petersson, anf. arb. s. 96 ff. 13. Räkenskaper för latinskolan omfattande ti den 1658-1808 finns i GHA och för tiden 1720-1810 i Kyrko-, skol-, hospitalsoch barnhus räkenskaper för de skånska provinserna och Bo hus län, KA. Båda serierna har stora luckor. Längden över skolföreståndare bygger på räken skaperna samt på följande källor: Tavelpengar 1690-1723, Räkenskaper för fattigvård, HSK. Kyrkorådsprot. 1727 17.1, 1732 30.12, 1736 2.1, 1739 3.1, 1741 12.1, 1785 9.9. Mag. prot. 1736 20.3, 1739 29.1, 11.4. Rådhusrättsprot. 1733 22.8. Rådst. prot. 1785 16.4, 6.8, 15.8. BÄ prot. 1841 17.2. 14. Mag. prot. 1736 7.4, 17.5, 19.5. Rådhus rättsprot. 1733 22.8, 17.11. Inlagor 1732 23.12, 1733 12.2, 4.6, 22.10, Läroverksmål, LDA. 15. Rådst. prot. 1778 1 1.2, 1779 24.1 1, 1780 14.8, 21.8, 23.8, 1785 28.2, 12.3, 26.3, 2.4, 16.4, 18.4, 25.4, 4.7, 11.7, 30.7, 6.8, 15.8. Kyrkoråds prot. 1775 5.10, 1776 5.9, 3.12, 1780 9.3, 1785 29.9, 16. S. 273 ff. Band III: 1 s. 128 ff., IV: 2 s. 345, 356. 17. En rad akter och protokoll rörande Hel singborgs latinskola finns i 1740 års helgonskyldsutjämningskommissions arkiv, LLA. Mag. prot. 1738 8.3, 1740 12.2. Kopiebok 1740 1.2, 4.2. Pe tersson, anf. arb. s. 113 ff. 18. Mag. prot. 1790 10.7. Rådhusrättsprot. 1799 13.4, 30.11. Inr. civilexp. reg. 1772 22.10, 1798 9.1, RA. Ecklesiastikexp. reg. 1790 3.5, RA. Petersson, anf. arb. s. 120. 19. S. 251 f. Kyrkorådsprot. 1742 7.9. Inlagor 1740 20.12, 1741 11.3, 1806 2.8, 1807 18.8, 13.9, Läroverksmål, LDA. Petersson, anf. arb. s. 93f., 114, 147, 153 f. 20. Inlaga 1778 21.9, Läroverksmål, LDA. Pe tersson, anf. arb. s. 120 f. 21. Kyrkorådsprot. 1761 15.8,29.10. 22. Kyrkorådsprot. 1739 9.5, 1761 5.6, 25.10. 23. Band IV: 2 s. 356f. Kyrkorådsprot. 1734 9.1, 7.5, 1738 12.12, 1741 23.2, 1760 23.9, 1774 8.9, 1776 26.1. Inlaga 1719 18.8, Läroverksmål, LDA. 25. Mag. prot. 1753 22.8. Rådst. prot. 1784 3.4. 25. Band IV: 2 s. 345 f. Rådst. prot. 1777 25.10, 1.11, 13.12. Stadsfysikus von Bergen till konsisto rium 1780 30.12, Acta cleri, LDA.

301

Perioden 1718-1809 26. Band IV: 2 s. 357 f. Mag. prot. 1731 28.9, 1744 6.10, 1750 26.3. Rådst. prot. 1763 2.5, 5.9, 1764 13.10, 1767 2.9. 27. Rådst. prot. 1724 3.6, 9.9, 1767 2.9. Mag. prot. 1738 19.6, 6.12. 28. Fattigdirektionens protokoll 1776 23.1, 6.2, 15.2, Fattigdirektionens arkiv, HSA. 29. S. 280. Rådst. prot. 1781 15.10, 24.10, 27.10. Fattigdirektionens protokoll 1781 13.9, Fat tigdirektionens arkiv, HSA. A. Gierow, Hälsing borgs barndomsskola genom tiderna (Hbg 1938) s. 39. 30. Rådst. prot. 1782 8.6, 6.7, 9.9, 16.9, 9.11, 1783 10.12, 1786 15.1, 13.12, 1789 29.4, 1791 5.9, 1793 5.8, 1794 17.3. Mag. prot. 1795 12.12, 19.12, 1797 11.10, 1799 2.1, 1798 12.11, 8.12. Rådhus rättsprot. 1793 8.7. BÄ prot. 1794 13.3, 1795 12.12. Fattigdirektionens protokoll 1782 23.7,

3°2

Fattigdirektionens arkiv, HSA. 31. Mag. prot. 1799 2.2, 9.3, 1800 12.5, 19.5, 24.5, 1801 23.5, 11.6, 1802 28.4, 12.6, 1803 15.1, 1804 28.5, 30.5, 1.10, 1805 27.5, 18.11, 14.12, 1806 17.5. BÄ prot. 1805 24.10, 1806 7.7. Gierow, anf. arb. s. 43. 32. Mag. prot. 1805 18.3. Kyrkorådsprot. 1805 9.5, 26.9. 33. BÄ prot. 1806 28.3. Mag. prot. 1807 26.3. Rådst. prot. 1809 4.12. Elevmatrikeln för sön dagsskolan Finns i Räkenskaper för fattigvård, 1658-1672, HSK. Dessutom finns åtskilligt mate rial i Handlingar ang. söndagsskolan 1805-1838, HSK. 34. Rådst. prot. 1810 26.5, 1813 20.2. Hyres kontrakt 1810 1.5, Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. 35. Rådst. prot. 1811 11.12, 16.12.

STÅNDSTIDENS SLUTSKEDE (1809-1862)

NÄRINGSLIVET AV

GÖSTA JOHANNESSON

HAMNEN OCH TULLKAMMAREN

\^SNDER HELA 1700-TALET var hamnförhållandena otillfredsställande i Hel singborg, frånsett att en del förbättringar gjordes på 1760-talet. De dåliga inseglings- och angöringsmöjligheterna hämmade sjöfarten avsevärt. Strax efter sekel skiftet 1800 begärde därför stadens styresmän statliga hjälpinsatser för att man skulle få en bättre hamn. De pågående Napoleonkrigen underströk det militära värdet av en god skånsk hamn vid inloppet till Öresund och behovet av en sådan hamn accentuerades ytterligare av det uppsving som den neutrala sjöfarten tog under krigsåren. Både för konvojering och lotsning genom Sundet kunde en bättre hamn i Helsingborg vara betydelsefull. K. M:t besvarade stadens framställning den 9 oktober 1804. I svaret hänvisades till att det var stadens skyldighet enligt en kunglig resolution av den 10 november 1686 att ensam vidmakthålla sin skeppsbro. Då denna resolution alltjämt var i kraft, var inga bidrag att påräkna från statens sida. Som i annat sammanhang berättats, sökte generalguvernören Johan Christopher Toll föra hamnfrågan ett stycke framåt genom att koppla samman den med planen att reducera magistratsledamöternas antal, så att de intäkter från skeppsbron som dittills tillföll magistra ten som löneförmåner, skulle kunna disponeras för underhållet av skeppsbron. Sedan K. M:t i juni 1805 stadfäst reduktionen av antalet rådmän i magistraten och samtidigt föreskrivit att en tredjedel av de fallande brointäkterna i fortsättningen skulle nyttjas för hamnens underhåll, hade i princip stadskassan fått något ökade resurser för detta ändamål. Men någon omedelbar verkan fick inte det kungliga beslutet, därför att — som vi sett - antalet rådmän reducerades först år 1809.1 K. M:t fann det emellertid lämpligt att Helsingborgs hamn förbättrades genom statliga insatser. I september 1805 kunde generalguvernör Toll personligen med dela de på rådhuset församlade stadsborna, att K. M:t anslagit »ett väsentligt pen ningunderstöd» till byggnadsarbeten vid hamnen. Vad planerna i detalj gick ut på, skildras av Torsten Mårtensson på annan plats i denna stadshistorik. Toll väckte nu frågan vilka insatser stadsborna själva var beredda att göra. Sten till hamnbygget måste forslas fram från Filborna och Köpinge byars utmarker. Årligen borde med varje par hästar forslas fram minst fem kubikmeter. De som inte kunde göra 20 —Helsingborgs historia V: 2

305

HAMNEN OCH TULLKAMMAREN

\^SNDER HELA 1700-TAEET var hamnförhållandena otillfredsställande i Hel singborg, frånsett att en del förbättringar gjordes på 1760-talet. De dåliga inseglings- och angöringsmöjligheterna hämmade sjöfarten avsevärt. Strax efter sekel skiftet 1800 begärde därför stadens styresmän statliga hjälpinsatser för att man skulle få en bättre hamn. De pågående Napoleonkrigen underströk det militära värdet av en god skånsk hamn vid inloppet till Öresund och behovet av en sådan hamn accentuerades ytterligare av det uppsving som den neutrala sjöfarten tog under krigsåren. Både för konvojering och lotsning genom Sundet kunde en bättre hamn i Helsingborg vara betydelsefull. K. M:t besvarade stadens framställning den 9 oktober 1804. I svaret hänvisades till att det var stadens skyldighet enligt en kunglig resolution av den 10 november 1686 att ensam vidmakthålla sin skeppsbro. Då denna resolution alltjämt var i kraft, var inga bidrag att påräkna från statens sida. Som i annat sammanhang berättats, sökte generalguvernören Johan Christopher Toll föra hamnfrågan ett stycke framåt genom att koppla samman den med planen att reducera magistratsledamöternas antal, så att de intäkter från skeppsbron som dittills tillföll magistra ten som löneförmåner, skulle kunna disponeras för underhållet av skeppsbron. Sedan K. M:t i juni 1805 stadfäst reduktionen av antalet rådmän i magistraten och samtidigt föreskrivit att en tredjedel av de fallande brointäkterna i fortsättningen skulle nyttjas för hamnens underhåll, hade i princip stadskassan fått något ökade resurser för detta ändamål. Men någon omedelbar verkan fick inte det kungliga beslutet, därför att — som vi sett — antalet rådmän reducerades först år 1809.1 K. M:t fann det emellertid lämpligt att Helsingborgs hamn förbättrades genom statliga insatser. I september 1805 kunde generalguvernör Toll personligen med dela de på rådhuset församlade stadsborna, att K. M:t anslagit »ett väsentligt pen ningunderstöd» till byggnadsarbeten vid hamnen. Vad planerna i detalj gick ut på, skildras av Torsten Mårtensson på annan plats i denna stadshistorik. Toll väckte nu frågan vilka insatser stadsborna själva var beredda att göra. Sten till hamnbygget måste forslas fram från Filborna och Köpinge byars utmarker. Årligen borde med varje par hästar forslas fram minst fem kubikmeter. De som inte kunde göra 20—Helsingborgs historia V: 2

305

Perioden 1809-1862 körslor, skulle i stallet antingen själva göra dagsverken eller betala en avgift, så att man kunde leja dagsverkare.2 Efter några veckors betänketid enades stadsborna inför magistraten om att dagsverkena skulle fördelas på stadens husägare med ledning av fastighetsvärdena. Den som inte kunde fullgöra ett dagsverke för lossning och lastning av stenen när turen kom till honom — t. ex. därför att han inte kunnat skaffa folk — skulle betala 8 skilling banko per dagsverke. Längre fram beslöts också att den som inte kunde fullgöra ålagda körslor skulle i stället betala 4 runstycken banko för varje framkörd kubikfamn sten. I december stadfäste generalguvernören den reglering av körslor och dagsverken som magistraten låtit upprätta. Varje »omgång» upptog 241 dags verken. Avlöstes alla i pengar, skulle detta ge 40 riksdaler 8 skilling banko.3 Redan i oktober 1805 anlände en kommendering halländska båtsmän som arbetstrupp till Helsingborg. De inkvarterades dels i själva staden, dels i byarna Filborna, Ramlösa och Köpinge. I allt större utsträckning betalade stadsborna för körslor och dagsverken i stället för att själva stå för dem, och då blev det i första hand dessa båtsmän som skötte stentransporterna. En av stadens borgare hade på magistratens uppdrag mot ett särskilt arvode tillsyn över körslorna och budningen av de dagsverksskyldiga. Arbetsledare vid hamnbygget var löjtnanten, sedermera kaptenen och majoren mekanikus H. G. Hult. Ett kungligt brev av den 7 augusti 1805 uppdrog ansvaret för byggnadsverksamheten åt en hamnbyggnadsdirektion. Till medlemmar av denna förordnade K. M:t generalguvernör Toll, greve Eric Ruuth, kammarherre Reinhard von Eppingen, rådmannen, sedermera borgmästa ren Andreas Peter Ståhle, handelsmännen Peter Möller och Fredrik Mollberg samt ekonomidirektör Carl Magnus Flyborg. Direktionens räkenskaper sköttes av kyrkoinspektor Åke Hammar.4 I december 1806 ramponerades hamnbryggan svårt av en storm. Därför var det angeläget att arbetena bedrevs med all energi. Trots att Sverige i slutet av år 1805 invecklats i krigen mot Napoleon, stannade en arbetstrupp av båtsmän kvar i Helsingborg ända till utbrottet av 1808-1809 års finska krig — vilket framgår av de bevarade inkvarteringsräkenskaperna. Men hamndirektionen sammanträdde bara sporadiskt och 1809 års statsvälvning innebar bl. a. att generalguvernör Toll läm nade den politiska arenan, varigenom direktionen berövades sin ledning.5 Efter statsvälvningen stadfäste Karl XIII det föreliggande projektet för Helsing borgs hamn den 27 september 1809 och ett anslag på 5 000 riksdaler banko beviljades till arbetena av riksdagen år 1811. Den drivande kraften inom hamndi rektionen var under den närmaste tiden borgmästare Ståhle. Frågan var nu åter, vad stadsborna var villiga att bidraga med. I november 1810 begärde hamndirek tionen ett »mera reellt och ordentligt bidrag» än tidigare. De stenkörslor som man förut presterat var numera helt otillräckliga. På allmän rådstuga uppdrog man åt borgerskapets äldste och husägarnas deputerade att framlägga ett förslag i ärendet 306

Näringslivet och vid en allmän sammankomst den 8 april 1811 med stadens invånare antogs detta.6 Man enades alltså om att hamndirektionen själv fr.o.m. år 1811 skulle leja folk för uppbrytning och framforsling av sten. För detta ändamål skulle staden årligen betala 1 000 riksdaler banko, som skulle förvaltas av en särskild »kommitté för hamnbyggnadsbiträdet». Hälften av detta belopp skulle uttaxeras på borgerskapet med en riksdaler per skattehåll. De som inte taxerats till ett helt håll, skulle vara helt befriade, medan däremot handlande, traktörer, gästgivare, bryggare, marketentare, bagare och mjölnare skulle erlägga det dubbla, därför att de ansågs kunna dra störst fördel av den »vidgade rörelse» i staden som hamnbygget väntades medföra. Andra hälften av de 1 000 riksdalerna skulle fördelas på samtliga husäga re efter fastighetsvärdena. Dock skulle fastigheter värda mindre än 100 riksdaler vara befriade. Till ledamöter i den särskilda kommittén utsågs borgmästare Ståhle, stadsnotarie Carl Öhrn, advokatfiskal P. G. Hjelm, handlanden Pehr Brodd, färjemansålderman Jöns Böös, garvare Jonas Hultman och bryggaren Petter Chris tian Henckel. Kommittén började omedelbart sin verksamhet och dess protokoll, förda av Carl Öhrn, är bevarade från våren och sommaren 1811.7 Det år 1811 beviljade anslaget, 1 000 riksdaler, visade sig räcka till för de arbeten som kom till utförande under de följande åren och genom att ett mindre belopp tillsköts ur stadskassan, blev det inte aktuellt att begära mera pengar förrän mot slutet av år 1814. Arbetsledaren major Hult brukade anmäla hos kommittén det fortlöpande behovet av sten. På entreprenad utlämnade kommittén sedan leveran serna av sten till den som ingivit de lägsta anbuden. Den arbetskraft som behövdes för framforslingen lejdes och inkvarterades i staden. Under Hults ledning förbätt rades själva hamnbryggan och gjordes mera stabil. På bryggans ena klaff reste man en lyftkran som hjälpmedel vid flyttningen av stenblocken. På hösten 1814 överläts denna lyftkran till staden för att mot avgift nyttjas vid lossning och lastning av fartyg. Den gjorde tjänst under några år men befanns år 1817 helt oduglig och monterades då ner. Vid hamnbryggans landfäste utlades 960 kvadratalnar mark som inhägnades med ett räcke för att av stadens handlande kunna nyttjas som upplagsplats för kvarnstenar och andra skrymmande varor. I oktober 1814 utsågs till hamnfogdar eller tillsyningsmän vid hamnen major mekanikus Hult och färjemansålderman Jöns Böös. Den första etappen i hamnens förbättring var avslutad. Godshanteringen vid hamnbryggan hade underlättats och det hade blivit möjligt att hålla bättre ordning kring hamnen.8 I augusti 1814 förordnade K. M:t landshövding Wilhelm af Klinteberg till leda mot av hamndirektionen. Redan i december samma år höll landshövdingen en överläggning med stadsborna på rådhuset om fortsatta förbättringar på hamnen. Borgerskapets äldste hade strax förut uttalat sig för att stadens invånare liksom år 1811 borde åta sig att göra egna insatser vid hamnbygget — men de äldste hade inte

307

Perioden 1809-1862 varit enhälliga. Också vid sammankomsten på rådhuset framkom starka menings skiljaktigheter men slutligen lyckades borgmästare Ståhle vinna majoritet för att man skulle uttaxera 1 000 riksdaler banko varje år så länge arbetena pågick. Borgerskapet skulle erlägga 1 riksdaler per skattehåll, vissa näringsidkare 1 riksda ler 24 skilling och handelsmännen 2 riksdaler. Samtliga husägare skulle erlägga 4 skilling banko för varje fullt hundratal riksdaler som deras fastigheter värderats till. I april 1815 godtog K.M:t vad som sålunda beslutats. Av det år 1811 av ständerna beviljade statsanslaget på 5 000 riksdaler banko hade en del ännu inte blivit förbrukad, och därför instruerades stadens riksdagsfullmäktige, ekonomidi rektör Carl Magnus Flyborg, vid 1815 års riksdag att verka för att anslaget alltjämt skulle stå till förfogande för hamnbygget.9 Till ledamöter i en ny kommitté för »hamnbyggnadsbiträdet» förordnade magi straten förutom rådman Carl Öhrn handelsman Pehr Brodd, färjemansålderman Jöns Böös och bryggaren Paul Lindquist. Vid behov gjordes sedan komplettering ar, varvid man iakttog regeln att borgerskapet borde ha ett par representanter i kommittén och husägare utan burskap en. Kommitténs protokoll liksom årliga slutavräkningar är bevarade för åren 1816-1828. Dessutom finns i behåll en del inkomna skrivelser, listor på utförda stenleveranser och dagsverken m.m. Stenleveranserna utlämnades fortfarande på entreprenad, varvid auktionerna ombe sörjdes av magistraten. Kommitténs årliga utdebitering brukade uppgå till belopp mellan 800 och 900 riksdaler banko. Uppbörden sköttes av stadskassören. En representant för borgerskapets äldste och en för husägarnas deputerade revidera de räkenskaperna för ett år i sänder.10 Hamnbyggnadsdirektionens planer tog sikte på ett eller ett par års arbete i sänder. När man för åren 1818-1820 lade fram ett vidlyftigare projekt än vanligt, ansåg man sig tvungen att begära ett ökat årligt bidrag från staden. Detta strandade emellertid på motstånd från borgerskapets äldste och husägarnas deputerade. Hamnbygget gick därför bara långsamt framåt. År 1822 befanns det sålunda att behovet av sten var helt täckt utan att man behövt ta i anspråk de medel som uppburits åren 1820 och 1821, varför man inte gjorde någon uttaxering för år 1822.11 Men trots den långsamma arbetstakten hade man sommaren 1825 nått så långt att den gamla hamnbryggan blivit förlängd ett stycke ut i sjön. Magistraten förbjöd nu förspända åkdon att köra ut på »nya linjen av härvarande hamnbryg ga». Hästarna skulle spännas ifrån och stadens dragare föra vagnarna både ut från den gamla bron till »berörda tillbyggnad» och tillbaka igen. Vidare utlämnade man på entreprenad arbetet att ute på den förlängda bryggan uppföra en »lysningsanstalt», dvs. en enkel fyr.12 I november 1825 ramponerades hamnbryggan av en rad svåra stormar. Hamn direktionen beslöt följande år att hos K. M:t begära ett nytt statsanslag för att sätta hamnen i stånd. Emellertid hade från olika håll kritik framförts mot hamnanord3°8

Näringslivet ningarna i Helsingborg och därför gav K. M:t år 1827 greve Baltzar von Platen, Göta kanals byggherre, i uppdrag att dels besiktiga hamnen, dels granska »övriga lägenheter till inrättande av en hamn» eller m. a. o. att skissera en helt ny lösning av hamnfrågan. I juni 1827 vistades von Platen i Helsingborg och erhöll kvarter och »spisning» på stadens bekostnad.13 Inspektionen ledde till att förslag framlades till en helt ny hamn i Helsingborg. Förslaget, som var utarbetat av major mekanikus Gustaf Lagerheim, fastställdes av K. M:t den 28 mars 1828. Den nya hamnen skulle bestå av två stenarmar, böjda i hästskoform mot varandra och längst ut försedda med var sitt torn. Det norra tornet utformades som en fyr. Åt landsidan mellan stenarmarnas inre ändar löpte parallellt med stranden en över hundra meter lång träbro, där fartygen kunde lägga till. Från land kom man ut till denna träbro över en låg träbrygga, vid vilken mindre fartyg kunde förtöjas.14 Kommittén för hamnbyggnadsbiträdet avslutade sin verksamhet år 1828 och avgav slutredovisning två år senare. Under åren 1827 och 1828 hade uttaxerats 882 resp. 886 riksdaler banko. Vid verksamhetens slut fanns ett odisponerat överskott på 1852 riksdaler. De båda sista verksamhetsårens uttaxeringar hade m.a. o. knappast tagits i anspråk. Hamndirektionen upplöstes och byggnadsarbetena un derställdes storamiralsämbetets tredje avdelning, där Baltzar von Platen var chef. Vid 1828-1830 års riksdag beviljades efter hemställan av riksdagsfullmäktigen för Helsingborg borgmästare Ståhle ett statsanslag på inte mindre än 120 000 riksdaler banko vilka under sex års tid skulle utbetalas med 20 000 om året. Sandsten till hamnbygget skulle brytas på höjderna vid Hälsan och vid Tågabacken, där magi straten upplät lämpliga arbetsplatser. Dessutom inhägnades på stadens bekostnad en upplagsplats för den brutna stenen norr om den gamla hamnbryggan. Bygg nadschefen, hans biträde och allt arbetsbefälet beviljades fri inkvartering av bor gerskapets äldste. I mars 1828 förordnade K. M:t löjtnant, sedermera kapten och m major mekanikus Axel Erik von Sydow till byggnadschef. Han föredrog för sin del att ej dra nytta av den fria inkvarteringen utan uppbar i kontant hyresersättning 133 riksdaler om året.15 Tills den nya hamnen stod färdig skulle den befintliga hamnanläggningen nytt jas och det visade sig nödvändigt att söka råda bot på den fortgående uppgrundningen på ömse sidor om hamnbryggan. En sluss, som funnits i bryggan, hade blivit igenfylld i början av 1810-talet. Löjtnant von Sydow ansåg att det var nöd vändigt att åter öppna slussen, om man skulle kunna komma till rätta med sanden. Vid en sammankomst på rådstugan i december 1829 med borgerskapet och hus ägare utan burskap antogs ett förslag från stadens handlande som gick ut på att de var villiga att förskottera de 373 riksdaler banko som arbetet beräknades gå till, mot att de i stället Fick rätt att uppbära en avgift av varje varulass som körde över slussen. Projektet hade den fördelen att det inte ökade »beskattningen för den borgerliga klassen». Handlanden H. A. Flyborg fick i uppdrag att finansiera 3°9

Perioden 1809-1862 arbetet mot rätt att under tre års tid uppbära 3 skilling banko av varje varulass. Han skulle själv ombesörja uppbörden.16 Under sommaren 1830 påbörjades arbetena med den nya hamnanläggningen. Arbetsfolket inkvarterades i staden enligt samma regler som tillämpades för mili tärinkvartering. von Sydows tre arbetsledare beviljades servispengar för att själva kunna hyra rum åt sig i närheten av sina arbetsplatser.17 Redan i början av år 1830 hade K. M:t accepterat tanken att arbetena på hamnbygget skulle kunna forceras och bli avslutade på hälften av den beräknande tiden, dvs. inom tre år. Löjtnant von Sydow hade upprättat en reviderad arbetsplan som möjliggjorde detta. Men en nödvändig förutsättning var att man varje år disponerade inte bara över statsansla get på 20 000 riksdaler banko utan över den dubbla summan. Detta kunde bli möjligt om staden var villig att årligen tillskjuta de resterande 20 000 riksdalerna, och den 6 mars 1830 gav K. M:t de för hamnbygget ansvariga tillstånd att upplåna 60 000 riksdaler, för att utfylla de årliga statsanslagen under byggnadsperioden. Statsanslag skulle därefter utgå också under åren 1833-1835, vilket skulle göra det möjligt att återbetala de upplånade 60 000. En nödvändighet var emellertid att Helsingborgs stad också åtog sig att svara för låneräntorna. Den 22 maj 1830 behandlades ärendet på allmän rådstuga och där var alla överens om fördelarna av att hamnen kunde stå färdig redan år 1832. Räntorna beräknades upplöpa till i allt 9 075 riksdaler, vilket i realiteten skulle bli den merkostnad staden ådrog sig. I samband med att statsanslaget till den nya hamnen blivit beviljat, hade staden åtagit sig att under sex år fram t. o.m. 1835 årligen bidraga med 880 riksdaler, vilket ungefär motsvarade vad man brukat erlägga som »hamnbyggnadsbiträde» på 1820-talet. Borgerskapets äldste fann, att om man höjde detta årliga bidrag till 1 500 riksdaler banko, skulle därmed i stort sett räntekostnaderna bli täckta. Man måste dock vid uttaxeringen revidera de tidigare beloppen, så att gästgivare, traktörer, bryggare, bagare, viktualiehandlare, hökare, marketentare och färjemän betalade dubbelt mot vanliga borgare, och stadens handlande som väntades få störst fördel av hamnen, fyrdubbelt. Så blev också beslutat och i oktober 1830 meddelade K. M:t vederbörlig auktorisation för att lånet skulle kunna tas upp. Borgmästare Ståhle fick magistratens uppdrag att resa till Stockholm för att där söka låna upp de erforderliga 60 000 riksdalerna.18 Den reviderade arbetsplanen fungerade bra och sommaren 1832 stod den nya hamnen i allt väsentligt färdig. Bara en del muddringsarbeten återstod. Muddringsmassorna lade man längs stranden söder om hamnen. Dit fördes också andra fyllningsmassor från landsidan. Tanken var att man i sinom tid skulle kunna lägga ut byggnadstomter på den sålunda vunna marken. I början av september 1832 återkom Karl XIV Johan från en utrikes resa och i samband därmed vistades han i Helsingborg den 9-12 september. Stadsborna tog emot honom genom att på kvällen illuminera sina hus. Rådhuset var upplyst. Under besöket invigde kungen

310

Näringslivet den nya hamnen och skrev sitt namn på en sten på den norra hamnarmen. Ett stycke av denna hamnarm finns fortfarande kvar rakt öster om restaurang Parapeten och där står fortfarande stenen med den kungliga namnteckningen.19 Helsingborgs nya hamn var en för sin tid imponerande anläggning. Landskronarådmannen Hans Peter Klinghammer lät i början av 1840-talet hos boktryckaren C. B. Béen i Helsingborg utgiva sina »Minnen från åren 1829-1839». I boken omtalar han hamnen i Helsingborg som »i sitt slag den vackraste och efter sin storlek troligen den kostbaraste i Sverige». Han citerar också ett yttrande av en icke namngiven engelsman om att »Sverige äger trenne storverk, över vilka jämväl England med skäl skulle yvas — Göta kanal, Karlskronas dockor och Helsingborgs hamn».20

För första gången i sin historia hade Helsingborg en hamn i ordets egentliga bemärkelse, dvs. en anläggning dit fartyg kunde löpa in för att tryggade mot oväder lossa och lasta det gods de hade ombord. Den vidlyftiga hamnanläggningen skulle komma att kräva mera omfattande tillsyn och underhåll än vad som varit nödvändigt tidigare. Växte rörelsen som man hoppades i hamnen, skulle också hamninkomsterna öka och helt andra krav än tidigare ställas på uppbörd och förvaltning av pengarna. Tolags- och hamnintäkterna uppbars sedan 1700-talet inte direkt av stadens tjänstemän utan uppbörden var bortarrenderad. Under en löpande arrendeperiod inbetalades årligen till stadskassan bara den avtalade arrendesumman. Återstoden behöll arrendatorn. I februari 1809 hade magistraten blivit reducerad enligt det kungliga brevet av den 19 juni 1805 till bara en borgmästare och två rådmän och i fortsättningen skulle också av stadens hamninkomster två tredjedelar anslås till magistratens löner och en tredjedel till hamnens underhåll. K. M:ts brev föreskrev att uppbörden av tolagen och övriga hamnintäkter skulle skötas genom utarrendering. Magistraten fann det emellertid olämpligt att under pågående krig utlysa auktion på arrendet utan uppsköt med K. M:ts tillstånd auktionen till efter fredsslu tet. Den första auktionen hölls därför först i januari 1810 och kom att gälla åren 1810-1815. Stadens handlande ropade in arrendet för 2 000 riksdaler banko per ° 21 arr Uppbörden i hamnen sköttes liksom tidigare av en tolagsskrivare, som förord nades av magistraten och avlade tjänsteed inför denna. Till tolagsskrivare, stämpeloch vågmästare samt mätare, packare och vräkare förordnades år 1810 handlan den Thomas Nathan Jacobsson, och han skulle komma att sköta denna syssla under flera decennier. Varje år hämtade han i januari hos magistraten ut årets tolags- och vågjournaler och vid årets slut inlämnade han dem för granskning. De mätare drängar som biträdde tolagsskrivaren antogs också av magistraten. Arrendesum31 I

Perioden 1809-1862

Helsingborg omkring 1850 sett från nordost. Oljemålning av okänd konstnär. I den nyan lagda hamnen är en hjulångare på infart. Vid hamnen syns den nyuppförda tullkammarbyggnaden. I stadsbebyggelsen kan skönjas bl. a. det Tornerhielmska huset vid nuv. Fågelsångsgatan och det Ramelska huset vid Kullagatan. Bland de lustvandrande på nuv. Öresundsparkens sluttningar igenkänns konsul Carl Henric Rooth, stadsläkare Fritz Netzler och redaktör Oscar Patrik Sturzen-Becker. Helsingborgs Stadsmuseum.

man inlevererades till stadskassan med en tolftedel i sänder i början av varje månad.22 Vid de följande arrendeauktionerna var stadens handlande de enda spekulan terna. Deras arrendekontrakt på hamnintäkterna förlängdes därför tre gånger men med en liten förhöjning av arrendesumman varje gång: 2 001 riksdaler banko åren 1816-1821, 2 016 riksdaler åren 1822-1827 och 2496 riksdaler under åren 1828-1833. Den sistnämnda arrendeperioden hade sålunda inte lupit till ända, när den nya hamnen stod färdig år 1832.23 På begäran av storamiralsämbetets tredje avdelning fastställde K. M:t den 2 augusti 1832 föreskrifter för hur Helsingborgs hamn i fortsättningen skulle förval tas. Kostnader för uppmuddring och underhåll skulle bestridas genom hamnavgif terna. Det arrendekontrakt med stadens handlande som gällde t.o.m. år 1833 skulle uppsägas. I stället skulle en hamndirektion inrättas för att vaka över ham312

Näringslivet nens bestånd och vård. En särskild hamnmästare eller hamnkapten skulle utnäm nas för att ha tillsyn över hamnen och leda förekommande arbeten där. Landshöv ding Magnus Stackelberg fick i uppdrag att med stadsborna överlägga om fördel ningen av hamninkomsterna mellan hamndirektionen och stadskassan samt om möjligheten att staden lämnade ytterligare bidrag till hamnens underhåll.24 Överläggningen ägde rum på rådhuset i oktober 1832. Borgerskapet enades där om att staten borde överta uppbörden av alla inkomster från hamnen. Man hänvi sade till 1660 års privilegiebrevs bestämmelser angående tolag, bropengar, stäm pel-, våg-, mätare-, vräkare- och packarepengar. Den rättighet som staden tiller känts i detta brev var man villig att för en tid av fem år fr. o. m. år 1834 överlåta på hamndirektionen, mot att staden i stället från direktionen årligen fick mottaga samma belopp, 2 496 riksdaler banko, som stadens handlande enligt det löpande arrendekontraktet erlade. Staten borde stå för all muddring och allt underhåll. Taxan för hamnavgifterna, som statsverket önskade revidera, skulle omarbetas varsamt med bara små höjningar. Inför utgången av femårsperioden 1834—1838 önskade borgerskapet bli hört på nytt om villkoren för förlängd överlåtelse av intäkterna. Slutligen underströks att staden ej ville bli ålagd att anskaffa flera »publika» byggnader än de nu befintliga. Därmed hade man främst lokalerna för tullkammaren i åtanke.25 För att förbereda övergången till den nya förvaltningsordningen uppsade staden arrendeavtalet om uppbörden av hamninkomsterna med stadens handlande. Dessa förklarade i november 1832 att de var villiga att avstå från sina kontraktsmässiga rättigheter redan med utgången av år 1832, ifall staten ensam bekostade muddringsarbetena. Den blivande hamndirektionen skulle m.a. o. kunna sköta uppbör den redan från början av år 1833. K. M:t uttalade sitt nådiga välbehag med »ett så sällsynt vedermäle av medborgerlig förtjänst och oegennytta».26 Den 19 januari 1833 fattade K. M:t slutligt beslut angående förvaltningen av Helsingborgs hamn. Detta grundades på vad som anförts av storamiralsämbetet och av stadens borgerskap. Den ändringen gjordes att den hamndirektion, som nu skulle inrättas, skulle överta förvaltningen för en period av tio år — inte fem som man tidigare förutsatt. Årligen skulle till staden under denna tid utbetalas 2 496 riksdaler banko. Av denna summa skulle två tredjedelar anslås till magistraten och en tredjedel användas för stadens behov, bl. a. till publika byggnader. K. M:t fast ställde samtidigt en hamnordning för Helsingborg, taxa för hamnavgifterna samt instruktioner för den blivande hamndirektionen och för den hamnkapten som skulle utses.27 Tio år senare förnyades avtalet mellan staden och statsverket angående hamnin täkterna för ytterligare en tioårsperiod. Därvid höjdes den summa staden årligen skulle erhålla till 3 000 riksdaler banko. Samtidigt preciserades stadens skyldighet att hålla »publika» byggnader till att gälla inte bara rådhuset med den där inhysta 3J3

Perioden 1809-1862 tullkammaren, våghuset och packhuset utan också skyldighet att anskaffa andra lokaler för tullverkets behov. I januari 1853 slutligen förlängdes avtalet för ytterli gare en tioårsperiod. Stadens andel i hamnintäkterna höjdes därvid till 4 500 riksdaler banko om året.28 1833 års instruktion för hamndirektionen föreskrev att denna skulle bestå av stadens borgmästare, dess militärkommendant, hamnkaptenen samt en av stadens handlande för tre år i sänder utsedd ledamot. I den första direktionen tog därför först och främst borgmästare Håkan Lundberg och major Abraham Zibet Callerholm säte. Storamiralsämbetet hade interimistiskt förordnat kapten Axel Erik von Sydow till hamnkapten, och han blev alltså också ledamot av direktionen. Stadens handlande utsåg handelsmannen, assessor Birger Fredrik Kjellman. Ordförande var enligt instruktionen major Callerholm.29 Helsingborgs förste ordinarie hamnkapten blev premiärlöjtnanten i flottan Georg Wilhelm Thomée. I årsarvode för hamnkaptensuppdraget erhöll han från statsverket 400 riksdaler banko och dessutom hade han enligt hamnkaptensinstruktionen rätt till fri inkvartering på stadens bekostnad. Det sistnämnda bestred borgerskapets äldste och drev ärendet genom överklaganden ända upp till K. M:ts prövning, dock utan framgång. Efter Thomées död förordnades premiärlöjtnan ten i flottan Reinhard Follin — en son till framlidne prosten Elias Follin — till hamnkapten. Han innehade befattningen t. o.m. år 1863. Som uppbördsman för hamnavgifterna trädde Thomas Nathan Jacobsson i hamndirektionens tjänst — nu med titeln broinspektor — och han skötte sysslan till sin död 1844. Han efterträd des av Frans Müller. Mätarepersonalen tillsattes liksom tidigare av magistraten och avlade tjänsteed inför denna.30 Bland de inkomster som hamndirektionen förfogade över var tolagen den vikti gaste. Den uppbars efter det värde som var utsatt för olika slags varor i tulltaxan, och där värdet inte var angivet, med ledning av inköpspriset och övriga uppgifter som ägaren lämnade. Ordinarie to lag utgick med \ % av värdet på råvaror och 1 % av värdet på tillverkade varor. Dessutom erlades s.k. tillöknings- eller inkvarteringstolag, som beräknades till 3/4 % av värdet på varorna. Därutöver uttogs s. k. fattigvårdstolag men den tillföll stadens fattigvård. Mätare-, vägare-, packare-, vräkare- och stämpelpengar erlades enligt särskilda taxor och för bro- och hamn pengarna gällde de regler som magistraten, fr.o.m. år 1833 K. M:t, fastställde. I februari 1833 utfärdade storamiralsämbetet en taxa för hamnumgälderna i Helsingborg. Avgifterna var så kraftigt tilltagna, att hamndirektionen för de två första kvartalen 1833 kunde redovisa inte mindre än 4 858 riksdaler banko i inkomster, vilket var 1 800 riksdaler mera än vad som uppburits under motsvaran de tid året förut och 1 500 riksdaler mera än vad ämbetet ansett nödvändigt för hamnens underhåll och vård. Hamndirektionen framhöll att avgifterna i Helsing borg hade blivit väsentligt högre än i andra hamnar. På storamiralsämbetets begä-

314

Näringslivet ran medgav därför K. M:t i oktober 1833, att bropengarna nedsattes till hälften. Övriga avgifter blev oförändrade.31 År 1839 förbereddes inom kommerskollegium en omläggning av hamninkoms ternas förvaltning i rikets stapelstäder. Man tänkte sig att städerna skulle avstå sina rättigheter till tolag och hamnavgifter till kronan, som i gengäld skulle överta och underhålla tullkammar- och packhuslokalerna. Bara stämpel- och vågpengar skulle i fortsättningen tillfalla städerna. I november 1839 hölls överläggning inför lands hövdingen i Malmö med representanter för länets stapelstäder. Helsingborg repre senterades av fyra deputerade med borgmästare Håkan Lundberg i spetsen. De avvisade alla tankar på en reform. Situationen komplicerades för Helsingborgs del av att tullkammaren fortfarande disponerade lokaler i stadens rådhus. Borgmästa re Lundberg karaktäriserade de planerade reformerna som »menliga för stadens bestånd och stridande mot borgerskapets privilegier».32 Lnder 1840-talets riksdagar diskuterades ofta en omläggning av tolagen och andra hamnavgifter. Man påtalade att avgifterna utgick med olika belopp i nästan varje hamn i riket. Större enhetlighet stapelstäderna emellan ansågs önskvärd. Vid riksdagen 1856-1858 fattades beslut om att tolagen inte längre skulle utgöra en särskild »beskattningstitel» utan inarbetas i tullsatserna. De stapelstäder som däri genom miste sina tolagsinkomster skulle erhålla ersättning ur tullmedel. Denna ersättning skulle beräknas med ledning av vad som i varje stapelstad under åren 1853-1856 uppburits i tull, räknat i runda tal. För Helsingborgs del fastställdes den årliga tolagsersättningen till 8 500 riksdaler riksmynt. Översteg tulluppbörden under ett år 143 700 riksdaler, skulle ersättningen ökas med 5 % av överskottet. Understeg uppbörden nämnda summa, skulle tolagsersättningen minskas med 6 % av underskottet.33 Man avsåg också att avskaffa bropengarna, våg- och stämpelpengarna m. fl. hamnavgifter mot lämplig gottgörelse till stapelstäderna. Kommerskollegium in fordrade därför genom landshövdingeämbetena yttranden från stapelstäderna. I april 1857 yttrade sig Helsingborgs handelsförening och betonade därvid att avgif ternas fortbestånd var ett livsvillkor för de mindre stapelstäderna. Pengarna be hövdes som bidrag till underhållet av bryggor och tullkammare. Togs avgifterna bort, skulle de små hamnstäderna inte kunna tävla med de större utan råka i beroende av dem. Borgerskapets äldste framhöll att om bropengarna avskaffades, skulle Helsingborg gå miste om inkomster som numera ökade år efter år på grund av den växande spannmålsutförseln över stadens hamn. Frågan om hamnavgifter nas fortbestånd blev inte avgjord före år 1862.34 De förhoppningar om en »tilltagande rörelse» som från flera håll uttrycktes när den nya hamnen stod färdig år 1832, blev infriade. Det framgår bl. a. av en inkomst- och utgiftstablå för hamnen under åren 1833-1862, vilken upprättades av hamnkassören Frans Müller år 1885. Den visar hur förvaltningen under 1840- och 315

Perioden 1809-1862 1850-talen gav vackra årliga överskott. När staden år 1863 övertog hamnförvalt ningen, kunde hamndirektionen till stadskassan överlämna en kassabehållning på 180 178 kronor och 96 öre. Tablån återges i tabell 7. Med K. M:ts tillstånd place rade hamndirektionen under 1850-talet sina överskottsmedel i sparbank mot ränta eller i räntebärande obligationer.35 Helsingborgs gamla skeppsbro hade utgjort en del av stadens militära försvar. På bron hade stått kanoner, som gjort tjänst åtminstone vid salutering av förbipasse rande örlogsfartyg. Ännu år 1805 överlät generalguvernör Toll till stadens hamn brygga några gamla kanoner som dels stått uppställda i Landskrona, dels i Hel singborg — tydligen i den gamla skansen vid hamnen. De fanns kvar ännu när det stora hamnbygget påbörjades men befanns då vara helt odugliga för militärt bruk eller för »annat behov vid själva byggnaden». Med K. M:ts tillstånd försåldes de av arbetsledningen vid hamnbygget år 1832. Därmed försvann den sista resten av skeppsbrons bestyckning. Helsingborgs hamn tjänade i fortsättningen bara fredli ga ändamål.36 Igensandning och tångdrift var emellertid fortfarande bekymmersamma olä genheter. För att hindra uppgrundning av inloppet och av hamnbassängen omtalas år 1840 att hamndirektionen låtit anskaffa en »muddringsmachin», bestående av en »båtpråm» som vilade på nio pontoner och bar dels ett stort hjul med tolv skopor, dels en hästvandring för två hästar att driva hjulet med. Mudderverket

Tab. 7: Inkomster och utgifter vid Helsingborgs hamn under tiden 1833—1862, angivna i kronor och ören för vart tredje år Källa: Sammanställning gjord av hamnkassör Frans Müller den 6 maj 1885, avtryckt i E. Key, Anteck ningar om Helsingborgs stad och grannskap (Hbg 1885) s. 119.

År

Hamnintrader för varor och fartyg

Hamnens underhåll och förvaltning

1833 1836 1839 1842 1845 1848 1851 1854 1857 1860 1862

15 982: 25 15 813: 20 13 777: 06 14 491: 59 17 484:78 21 031: 50 25 801: — 24 459: 56 35 440: 73 33 015: 78° 30 336: 22ö

13 282:25 9 245: 76 10 437: 25 9 110: 13 8 662: 37 12 377:75 14 676: 42 14 083: 23 21 287: 42 15 942: 21 15 993: 73

a Därav tolagsersättning: 12 994:45. b Därav tolagsersättning: 11 616:81.

3l6

Näringsliv et fungerade aldrig tillfredsställande utan ersattes år 1849 med ett nytt, som var ångdrivet och fick namnet »Helsingborg».37 När avtalet med staten angående förvaltningen av hamnen skulle förlängas år 1853, framhöll borgerskapet olägenheterna med tångdriften. Så mycket tång drev vid stormig väderlek in i hamnen, påpekade man, att hamnbassängen blev helt fylld och inte ens en mindre båt med last kunde ta sig fram genom tångmassorna. Vid sådana tillfällen kunde det ta flera veckor att rensa hamnen från tång. Därför föreslog man att staten skulle låta förlänga den norra piren för att hejda tången.38 Chefen för Kungl. styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader gjorde år 1858 en inspektionsresa i södra Sverige. Detta ledde till att man inom styrelsen utarbetade ett »system» för förbättring av Helsingborgs hamn. Chefen för Södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, major A. E. Remmer, yttrade sig över detta förslag. I februari 1859 kom landshövding Samuel von Troil till Helsingborg för överläggningar om hur ombyggnaden av hamnen skulle kunna finaniseras. Kost naden var beräknad till 230 000 riksdaler riksmynt och frågan var om staden var villig att förränta detta avsevärda belopp. Landshövdingen hörde både magistra ten, hamndirektionen, borgerskapets äldste, husägarnas deputerade, stadens handlande och »åtskilliga skeppare». Det ansågs emellertid riktigast att ärendet hänsköts till en sammankomst med stadens samtliga invånare. Denna hölls på rådhuset den 16 mars 1859. Enhälligt beslöt man att hos K. M:t anhålla om ett anslag på 230 000 riksdaler riksmynt ur statsmedel. Av dessa borde en tredjedel utgå som ett kontant bidrag från statens sida, återstoden som lån till staden. På lånedelen var staden villig att årligen betala 6 %, varav 4-4f % skulle vara ränta och resten amorteringar. De årliga inbetalningarna till statsverket skulle i första hand tas ur hamninkomsterna, men om överskottet där inte räckte till, skulle utfyllnaden tas ur stadskassan. Staden förklarade sig dock beredd att ta emot hela beloppet, 230 000 riksdaler, som lån. Man anhöll slutligen om landshövdingens »gunstbe nägna och kraftiga förord» hos K. M:t för denna framställning.39 I oktober 1859 avgav K. M:t en proposition till riksdagen om att Helsingborgs stad skulle beviljas ett lån på 230 000 riksdaler. I juli 1860 beviljades detta. I riksdagsbeslutet föreskrevs att av lånebeloppet årligen till statsverket skulle inbeta las en summa motsvarande 6 %, utgörande dels upplupen ränta, dels amortering.40 I början av år 1860 förelåg ett av major Remmer utarbetat förslag till ombyggnad av hamnen. Det gick ut på att det trånga hamninloppet skulle vidgas och båda hamnarmarna förlängas ett stycke ut i Sundet. Bland stadens borgare var man skeptisk mot detta förslag, allra helst som det framkom att Remmer utarbetat det utan att ha hört andra personer på platsen än hamnkaptenen. Särskilt i den ena av stadens båda tidningar, Allmänna Öresunds-Posten, framkom hård kritik mot förslaget. Tveksamheten tog sig vid en allmän sammankomst inför magistraten på rådhuset i mars 1860 det uttrycket, att man uppdrog åt borgerskapets äldste att

317

Perioden 1809-1862 genom hamndirektionen begära att man för medel ur hamnkassan skulle få genom borrningar utröna hur tjock »hallbottnen» i hamnbassängen var. Kungl. styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader medgav detta och Remmer fick i uppdrag att leda dessa arbeten. Styrelsen förutsatte också att resultaten av borrningarna skulle nyttjas av en kommitté som borde väljas av stadens invånare för att handläg ga ärendet om hamnbyggnaden.41 Denna kommitté utsågs av stadsborna på rådstugan först i oktober 1860. Leda möter blev regementsläkaren Z. F. A. Stenkula, handlandena konsul Fritz Rooth, Petter Olsson, Sven Petter Kalling och S. ff. Hafström — den senare borgerskapets äldstes ordförande — sjökaptenen P. N. Möller, skepparen Göran Tengvall och f. d. bryggaren Bengt Henckel. Kommittén företrädde i hög grad den lokala sakkun skapen i hamnfrågan. Den tog snart ett eget initiativ. I Helsingör var nämligen den danska ingenjörsfirman Carlé & Kauffman sysselsatt med att bygga om hamnen. På kommitténs önskan utarbetade denna firma också ett förslag till ombyggnad av Helsingborgs hamn. I april 1861 förelåg detta förslag färdigt och kunde av intres serade beses hemma hos konsul Rooth. Det gick ut på att hamnen skulle utvidgas åt landsidan. Genom utgrävning skulle man där kunna erhålla en 250 meter lång och ungefär lika bred bassäng med 12 fots vattendjup. Runt hamnen skulle byggas stenkajer. Den gamla hamnbassängen skulle fördjupas till 16 fots djup och inloppet vidgas. Norra hamnarmen skulle förlängas med en 270 meter lång vågbrytare för att hindra tångdrift och sandavsättning. Konsul Rooth anhöll hos magistraten att stadens invånare skulle kallas till rådhuset för att diskutera hamnfrågan.42 Detta sammanträde hölls den 15 maj 1861. Då förelåg en av hamndirektionen upprättad redovisning för hamnens ekonomi under de senaste fem åren. Det framkom att kassabehållningen vid slutet av år 1860 utgjorde 121 132 riksdaler riksmynt. Men man framlade också en kostnadsberäkning för Carlé & Kauffmans ombyggnadsförslag, vilken slutade på inte mindre än 792 000 riksdaler riksmynt eller mer än den dubbla kostnaden för det remmerska förslaget. Likväl enades de närvarande efter en kort diskussion om att anta Carlé & Kauffmans förslag till utförande. Hamnbyggnadskommittén skulle hos K. M:t begära stadsfästelse av detta beslut och rätt att använda det beviljade statsanslaget på 230 000 riksdaler till det nya hamnprojektet. Vidare skulle man anhålla om att staden omedelbart skulle få överta förvaltningen av sin hamn, utan hänsyn till att det senast slutna avtalet med staten om hamnförvaltningen ännu inte löpt till ända. Man räknade nämligen med att hamnintäkterna under de kommande åren skulle växa, så att de år efter år stigande överskotten skulle kunna användas på hamnbygget. Men dessutom skulle staden hos K. M:t anhålla om rätt att få utge räntebärande obligationer för att på det sättet anskaffa eventuellt resterande pengar till hamnarbetena.43 Av den skrivelse som hamnbyggnadskommittén i januari 1861 insände till K. M:t framgår, att man gjort en del prutningar i Carlé & Kauffmans förslag, så att den 318

Näringslivet

Helsingborgs hamn år 1865. Oljemålning av E. Brink. Den norra piren har förlängts i samband med ombyggnadsarbetena på 1860-talet och den inre hamnen har blivit utgrävd. Genom tacklingen på den till vänster förtöjda briggen skymtar stadens rådhus. Till vänster därom den nyci tullkammarbyggnaden. På den södra pirens utsida ett kallbadhus. Helsing borgs Stadsmuseum.

totala byggnadskostnaden beräknades stanna vid 600 000 riksdaler riksmynt. Detta hade vunnits främst genom att den planerade nya vågbrytaren förkortades. K. M:t uppdrog åt landshövding von Troil att på ort och ställe göra sig underrättad om vad stadens invånare tänkte och tyckte om de nya hamnplanerna. Därför hölls en ny allmän sammankomst med stadsborna i april 1862 på rådhuset. Under tiden hade hamnbyggnadskommittén haft tillfälle att närmare utveckla och motivera sina förslag. Landshövdingen fann därför vid mötet på rådhuset enigheten bland stadsborna vara fullständig. Sedan Kungl. styrelsen för allmänna väg- och vatten byggnader godkänt Carlé 8c Kauffmans projekt, stadfästes detta av K. M:t den 28 augusti 1862. Samtidigt bifölls stadens anhållan om att själv få överta hamnens förvaltning fr. o. m. år 1863.44 I sitt beslut hade K. M:t ålagt staden att skyndsamt utse en hamndirektion som skulle ta emot hamnkassan och i framtiden svara för hamnens angelägenheter. Direktionen skulle också låta utföra ombyggnaden av hamnen enligt Carlé 8c 319

Perioden 1809-1862 Kauffmans ritningar, och arbetena borde påbörjas före utgången av år 1862. Vid ett sammanträde på rådhuset i oktober 1862 beslöt därför stadsborna att den blivande hamndirektionen skulle ha nio ledamöter men inga suppleanter. Direk tionen bemyndigades att lyfta och förvalta det beviljade statsanslaget och att utfär da de skuldförbindelser till riksgäldskontoret som blev erforderliga. Olika förslag till ledamöter framlades men efter votering erhölls överväldigande majoritet för följande sammansättning av direktionen: regementsläkare Z. F. A. Stenkula, hand landena konsul Fritz Rooth, Petter Olsson, C. Westrup, C. Henckel och Charles Johnson, possessionaten N. P. Nordin, garverifaktorn P. C. Henckel och kofferdikapten N. Pyk. Vidare uppdrog man åt stadsläkare J. Fr. Netzler samt handlande na S. H. Hafström och P. Carlsson att å stadens vägnar underteckna de borgens förbindelser som kunde komma att krävas. Man beslöt slutligen att den nu valda hamndirektionen oförändrad skulle »fortfara» under hela den tid hamnbygget pågick. Konsul Fritz Rooth fungerade som direktionens ordförande under år 1863. Därefter övertogs dess ledning av handlanden, sedermera konsuln Petter Olsson, först som Rooths ställföreträdare fram till år 1868 och därefter som ordinarie ordförande ända till år 1903.45 Den 31 oktober tecknade hamndirektionen kontrakt med firman Carlé & Kauff man om utförande av hamnbygget. Den 1 november 1866 skulle den nya hamnen stå färdig, men en del extra arbeten försenade arbetena något så att den nya hamnen fullbordades först på sommaren 1867. Rent byggnadstekniskt var hamn anläggningen intressant därigenom att betong här för första gången i Sverige hade kommit till användning i större utsträckning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef godkände vid en inspektion hamnbygget såsom »varande berömvärt full ändat». Värt är att notera, att man under hela byggnadstiden — dock ibland med vissa svårigheter — hade lyckats hålla trafiken i gång på hamnen. I och med att den tidigare hamnförvaltningen upphörde, aktualiserades frågan om vem som skulle bekläda posten som hamnkapten. Härvid uppstod en intresse konflikt mellan hamndirektionen och magistraten. Ärendet drogs både inför landshövdingeämbetet och K. M:t. Till sist avgjordes det år 1863 genom att K. M:t följde magistratens mening och förordnade en av hamndirektionens ledamöter, kofferdikapten N. Pyk, till hamnkapten.46

Tullförvaltarna vid stora sjötullkammaren i Helsingborg — Fredrik Wilhelm Cöster (1810-1825), Carl David Lindskog (1825-1833), Carl Anders Bodman (1833-1842), Jean Wilhelm Fåhraeus (1842-1857) och Johan Magnus Zellinger (1857-1866) — hade under 1800-talets fyra första decennier sina ämbetslokaler i stadens rådhus. På bottenvåningen inrymdes där packhus, vågrum och konfiskationsmagasin och en trappa upp låg sjötullkammarens expeditionslokaler. Vid 320

Näringslivet

Fastigheten Södra Storgatan 11 på 1920-talet. Den inköptes år 1826 av generaltullstyrelsen. Foto Helsingborgs Stadsmuseum.

hamnbryggans inre ände fanns dessutom en vaktbod för tullbetjäningen, vilken generaltulldirektionen låtit uppföra år 1786.47 Så länge sjöfarten på Helsingborg ännu hade förhållandevis ringa omfattning, tycks dessa lokaler ha varit tillräckliga. På 1820-talet hade tullpersonalen utökats med bl.a. en tullkontrollör, som trots borgerskapets äldstes protester skulle bere das bostad på stadens bekostnad. Tullförvaltare Carl David Lindskog begärde redan vid sitt ämbetstillträde större och rymligare tjänstelokaler för sjötullen. Frågan fördes framåt genom att generaltullstyrelsen år 1826 inköpte en fastighet vid Södra Storgatan, med nuvarande gatunummer 11. Där erhöll både tullförvalta ren och tullkontrollören tjänstebostäder, enligt ett kungligt beslut av år 1833 hyresfritt. Vidare förhyrde man en magasinslokal åt sjötullkammaren hos en av stadens handlande mot en årshyra på 133 riksdaler banko som utgick ur stadskassan. Lindskog begärde dock år 1827 att staden skulle anskaffa helt nya lokaler för tullpackhus och konfiskationsmagasin. Både borgerskapets äldste och magistraten fann emellertid att lokalerna i rådhuset borde vara tillräckliga med hänsyn till »den för närvarande ganska inskränkta införseln av utrikes varor», och begärde att

21 —Helsingborgs historia V: 2

321

Perioden 1809-1862 sjötullkammaren också skulle lämna från sig den förhyrda magasinslokalen. Lind skog överklagade detta magistratens utslag — dock utan framgång — hos landshövdingeämbetet men lyckades därigenom vinna tid, så att tullkammaren hade kvar den förhyrda magasinslokalen till ett stycke in på 1829. Det enda tillskottet i tjänstelokaler som sjötullkammaren erhöll under Lindskogs tjänstetid var att sta den norr om bebyggelsen upplät tomter för två »vaktstånd» som tullbevakningen behövde.4Lindskogs efterträdare Carl Anders Bodman tog de olösta lokalfrågorna i arv. År 1839 framhöll han att lokaliteterna i rådhuset var alldeles för små. I övervå ningen där hade numera både tullförvaltare, tullkontrollör och kontorsskrivare sina expeditioner, och både räkenskaper, tullkassa och arkiv förvarades »under samma tak som stadens tre arrestlokaler». Lokalerna var för övrigt omöjliga att använda under den kallare delen av året. Expeditionerna flyttades då till tullförval tarens bostad vid Södra Storgatan. Packhuset var med den tilltagande rörelsen i den nya hamnen alldeles för trångt. Godset måste ofta tullbehandlas under bar himmel. Stämplingsrum saknades helt och därför måste stämplingen för bl. a. to lagsuppbörden äga rum i tullpersonalens lilla vakthus vid bryggan. Vid denna tid var omfattande reparationer av rådhuset aktuella. Bl. a. var det tal om att lägga nytt tak på byggnaden. Borgerskapets äldste begärde därför hos sjötullkammaren, att man skulle låta sina krav vila. Man ställde i utsikt att i samband med takläggningen en påbyggnad kunde göras för sjötullkammarens räkning »med utsikt till havet och Danmark».49 Magistraten för sin del avvisade alla tankar på nya lokaler. Den tolkade stadens avtal av år 1833 med statsverket så, att staden för sin andel av hamninkomsterna visserligen var skyldig att hålla vissa »publika» byggnader men inte flera än dem som fanns då avtalet slöts. Bodman överklagade magistratens utslag hos både landshövdingeämbetet och K. M:t. År 1840 förklarade K. M: t att hela ärendet borde vila, tills frågan om den fortsatta förvaltningen av Helsingborgs hamn efter ut gången av år 1842 hade blivit avgjord. I samband därmed skulle generaltullstyrel sen föreslå vidare åtgärder i fråga om tullokalerna i Helsingborg. General tullstyrel sen i sin tur uppdrog åt sjötullkammaren att föreslå erforderliga förbättringar. När den 15 augusti 1842 det kungliga brevet om förvaltningen av Helsingborgs hamn under de närmast följande tio åren utfärdades, intogs däri en bestämmelse att staden inte bara var skyldig att underhålla befintliga lokaler för sjötullkammare, packhus och vågbod utan också att vid behov av ökade utrymmen »anskaffa och underhålla tjänlig byggnad för nämnda lägenheter». Därmed hade sjötullkamma rens lokalfrågor kommit i ett helt nytt läge.50 Det blev tullförvaltare Jean Wilhelm Fåhraeus uppgift att föreslå de förbättringar som ansågs nödvändiga. Överläggningar med borgmästare Håkan Lundberg ledde till att ett ganska måttfullt förslag kunde framläggas i december 1844. Det större 322

Näringslivet rum i södra delen av rådhusets bottenvåning, som dittills använts som spruthus, skulle jämte två därintill belägna arrestrum inredas till packhus och vågrum. Det dittillsvarande packhuset skulle omändras till konfiskationsmagasin mot att sjötull kammaren avstod från de — betydligt mindre — utrymmen man för närvarande använde som vågbod och konfiskationsmagasin. Samtidigt avstod man från tullper sonalens sida från alla krav på utvidgning av tjänstelokalerna i rådhusets övervå ning. Borgerskapets äldste ansåg sig nödsakade att godta detta förslag men knotade över de kostnader ändringsarbetena skulle medföra.51 Denna lösning blev endast en halvmesyr. Mot slutet av 1840-talet föredrog tullpersonalen att som expeditionslokaler nyttja tullkontrollörens tjänstebostad vid Södra Storgatan. Där fanns sålunda i fortsättningen både stämpelrummet och tullförvaltarens expedition — vilket inte var särskilt praktiskt med tanke på avstån det därifrån till hamnen. År 1850 förband sig staden att under fem års tid årligen betala 266 riksdaler 32 skilling banko i hyresersättning till sjötullkammaren för dessa lokaler. Men generaltullstyrelsen fann snart att detta arrangemang »icke utan olägenhet för trafiken kan längre fortfara». Helsingborgs stad uppmanades att skaffa mera ändamålsenliga lokaler för sjötullkammaren. I juni 1852 kallade magi straten till en allmän sammankomst i ärendet på rådhuset men på grund av »de nu tillstädeskomnas fåtalighet» kunde man bara välja en kommitté som fick i uppdrag att låta uppgöra ritningar till ett nytt tullhus. Ledamöter i kommittén blev hand landena P. Pettersson och A. Pettersson, snickarmästare J. P. Ek, garvare C. C. Trapp och murmästare I. Murberg.52 I september kunde kommittén framlägga ett förslag till nybyggnad, vilket skulle behandlas vid en allmän sammankomst på rådhuset. Vid denna framlades också ett projekt som utarbetats av murmästare B. Lundgren. Det gick ut på att rådhuset skulle erhålla ytterligare en våning, i vilken magistraten och rådhusrätten skulle få nya lokaler mot att de överlämnade sina dittillsvarande utrymmen till sjötullkam maren. Detta förslag antogs av majoriteten av de församlade och man utsåg en kommitté som skulle leda ombyggnaden av rådhuset. Förslaget skulle underställas generaltullstyrelsen för godkännande.53 Olika instanser inom tullverket framförde åtskillig kritik mot detta beslut. De föredrog en nybyggnad intill hamnen. Genom landshövdingeämbetet fick staden i uppdrag att sörja för »en sådan byggnads snara uppförande». Något alternativ medgavs inte längre. Borgerskapets äldste menade emellertid att den första kom mitténs förslag till nybyggnad var upprättat »i alltför stor skala och upptager flera rum som staden icke är skyldig att anskaffa». I stället borde man projektera »ett enkelt och rymligt hus i närheten av såväl hamnen som nuvarande packhus, så att dessa senare, som visat sig tillräckliga då importen var 1/4 större än nu, kunna komma att bibehållas». En kommitté med denna uppgift borde utses och så skedde i februari 1853 vid en ny sammankomst på rådhuset. Ledamöter blev handlandena

323

Perioden 1809-1862 A. Pettersson och S. P. Kalling, juvelerare Alexander Munthe, vagnfabrikör J. D. Friberg och murmästare B. Lundgren. Det var den tredje kommittén på något mer än ett halvt års tid i tullkammarfrågan. Tills den nya byggnaden kunde tas i bruk, måste borgerskapets äldste medgiva att kämnärsrättens tidigare utrymmen i råd huset också skulle få disponeras av sjötullkammaren. Vidare blev man nödsakad att gå med på ytterligare en tids förhyrning av expeditionslokalerna i tullkontrollörens bostad vid Södra Storgatan, för vilka årshyran år 1856 höjdes med 33 riksdaler banko.54 Kommittén gjorde ytterligare ett försök att bespara staden kostnaderna för ett helt nytt tullhus. I mars 1854 framlade man nämligen för stadens invånare ett förslag som gick ut på att tullkammarlokalerna skulle stanna kvar i rådhuset, där man genom en del ändringar trodde sig kunna bereda tullpersonalen acceptabla utrymmen, allra helst som packhusutrymmena på 1840-talet blivit utvidgade. Någ ra betänkligheter mot att tullkassan förvarades i den fastighet där stadens arrestlo kaler var belägna, borde man inte hysa. Detta hade skett ända sedan rådhusets tillkomst »utan något men». I förslaget instämde en del av de närvarande, medan andra teg stilla. Då inte något annat yrkande framlades, överlämnades kommitté förslaget som stadens eget till generaltullstyrelsen.55 Staden vann inte gehör för sitt förslag hos generaltullstyrelsen. I stället fastslog landshövdingeämbetet i januari 1855 i en resolution Helsingborgs skyldighet att bekosta lokaler för sjötullkammaren så länge man uppbar tolag. Med det snaraste skulle staden »å tjänlig plats i grannskapet av den vid staden befintliga lastbryggan» låta uppföra en nybyggnad som skulle innehålla förutom expeditionslokaler för sjötullkammaren också »nödiga arbetsrum, stämplingsrum, konfiskationsmagasin, packhus och vågbod». Borgerskapets äldste och husägarnas deputerade anförde besvär över denna resolution hos K. M:t som emellertid fastställde densamma den 9 juli 1855. Ärendet om en ny sjötullkammare i Helsingborg var avgjort. Det fanns ingen möjlighet att förhala det längre.56 Vid en allmän sammankomst på rådhuset med stadsborna i augusti 1855 valde man en kommitté som dels från generaltullstyrelsen skulle inhämta synpunkter på de utrymmen och den inredning som krävdes, dels skulle se till att »huset icke må byggas större än för behovet är nödvändigt». Kostnaderna för nybyggnaden skulle i första hand bestridas med i stadskassan innestående medel, i andra hand genom lån mot lägsta möjliga ränta. Ledamöter i kommittén blev handlandena P. Carlsson — borgerskapets äldstes ordförande — P. Pettersson, J. H. Wennerberg, murmästa re B. Lundgren och snickarmästare J. P. Ek. Till suppleanter utsågs handlandena G. P. Genberg och O. C. Kjellman samt murmästare I. Murberg.57 Till en början gällde det att skaffa en lämplig tomt. De kommitterade anhöll hos Kungl. styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader att mark skulle upplåtas »på hamnbryggan väster om vattenledningskanalen» från fontänen på Stortorget

324

Näringslivet

Den projekterade tullkammarbyggnadensfasad åt norr, enligt av tulldistriktschefsämbetet den 21 juni 1856 gillad ritning. Helsingborgs stads arkiv, Landsarkivet, Lund.

ned till hamnen, men styrelsen ogillade detta och framlade i stället två andra alternativ. Kommitterade anhöll då hos K. M:t om att deras eget förslag i nåder skulle fastställas, men K. M:t överlämnade hela ärendet till landshövdingeämbetet för prövning. Landshövding Samuel von Troil kom till Helsingborg för överlägg ningar med kommitterade, hamndirektionen samt ordförandena i borgerskapets äldste och husägarnas deputerade. Därvid kom man fram till en helt ny lösning av tullkammarfrågan. Som längre fram skall berättas, hade år 1838 ett privat konsor tium i staden fått tillstånd att bygga ett badhus vid hamnen. Byggnaden hade år 1854 sålts till handelsmannen Carl Flyborg, som nyttjade den som magasin. Den befanns ligga på en lämplig plats, »i närheten av såväl nya lastbryggan vid stadens hamn som östra hamnarmen». Flyborg var villig att sälja magasinsbyggnaden till staden för 10 000 riksdaler banko. Chefen för södra tulldistriktet hade inga erin ringar mot den föreslagna lösningen av tullkammarens lokalfråga. Landshövding von Troil resolverade följaktligen i april 1856, att magasinet skulle inredas till tullokaler enligt tulldistriktschefens anvisningar. Arbetena borde påbörjas den 1 juli 1856. Då hade också stadens invånare vid en allmän sammankomst på rådhuset i början av april beslutat att inköpa magasinsbyggnaden för 10 000 riksdaler ban ko.58 Inredningsarbetena gick snabbt, så att slutbesiktning av den nya tullkammaren kunde göras i september 1857. Vid köpet av magasinet hade staden övertagit två

Perioden 1809-1862 inteckningar om sammanlagt 6 000 riksdaler banko. Kontant utbetalades bara 4 000 riksdaler. Kostnaderna för ombyggnaden steg till något över 10 000 riksdaler banko. Av den totala kostnaden, något över 20 000 riksdaler banko, kunde hälften täckas med medel ur stadskassans behållning och återstoden lånades i Helsingborgs Sparbank. Ett mindre belopp fick man in genom försäljning av en del »effecter» från det gamla magasinet. Den nya tullkammarbyggnaden hade två våningar. På den övre våningen fanns en större sal och genom avtal år 1857 med tullverket fick staden rätt att vid behov få nyttja denna som »solennitetssal» och att dessutom få nyttja två angränsande mindre rum i byggnadens östra del. Staden behövde en offentlig sal för samman komster av olika slag. I början av 1800-talet hade man för fester och olika slags samkväm låtit enskilda personer hyra magistratens sessionssal i rådhuset. En tid upplät handlaren Carl Henric Rooth en rymlig sal i sin nybyggda fastighet vid hörnet av Norra Storgatan och Långvinkelsgatan för olika slag av sammankomster. På 1830-talet fick man tillgång till en större sal i handlanden Johannes Hallbergs fastighet vid Södra Storgatan. Fastigheten låg norr om nuv. Billeplatsen och bar nr 32. Hallbergs sal nyttjades för både offentliga och privata tillställningar. I decem ber 1857 beslöt borgerskapets äldste att salen i tullkammarbyggnaden skulle upplå tas till stadens invånare för fester och sammankomster. För välgörande ändamål fick »solennitetssalen» disponeras kostnadsfritt. Eljest skulle en avgift erläggas till stadskassan. De som använde salen var skyldiga att låta skura golvet och ersätta skador som kunde uppstå på lokalen och inventarierna. Årligen utsåg borgerska pets äldste i fortsättningen tre av sina ledamöter att ha tillsyn över tullkammarhuset och sköta uthyrningen av »solennitetssalen».59 Redan i slutet av år 1857 visade det sig att tullkammarens expeditionslokaler inte räckte till. Personalen hade nämligen ökats med en tullöveruppsyningsman och han saknade tjänsterum. Staden upplät då utan ersättning de två rum på övre våningen som man förbehållit sig rätt att få nyttja. Men tullöveruppsyningsmannen var skyldig att avstå de båda rummen »så ofta staden antingen själv behöver eller åt andra utlämnar den därintill gränsande salen».60 Borgerskapets äldste ansåg att staden nu mer än väl uppfyllt sina skyldigheter i fråga om lokaler åt tullkammaren. Därför vägrade de anslå pengar till en ny våg i vågboden, med motivering att sådant tidigare betalats ur hamnkassan, men sedan ärendets dragits under K. M:ts prövning måste man två år senare åtaga sig utgiften. Däremot vägrade man år 1859 blankt att bekosta inredning av ett särskilt konfiskationsmagasin. Men man beslöt samtidigt att upplåta ett stycke fäladsmark vid Pålsjö bäck till tullverket för att där skulle kunna byggas en bostad åt den kustvakt som var stationerad vid Pålsjö fiskeläge. Detta senare åsamkade nämligen inte staden några direkta utgifter. Den gamla tullvaktboden vid hamnen hade blivit onödig, sedan tullbetjäningen erhållit ett vaktrum i det nya tullkammarhuset. År 1859 326

Näringslivet överlät därför generaltullstyrelsen vaktboden till staden. Den borde dock tills vidare stå kvar för att kunna nyttjas om tullbevakningen behövde förstärkas.61 Stadsräkenskaperna utvisar att staden årligen hade hyresinkomster från »solen nitetssalen» i tullkammarbyggnaden på upp emot 100 riksdaler banko. Men tull verket disponerade också denna sal för auktioner på konfiskerat gods och tullför valtare Johan Magnus Zellinger tog år 1861 detta som förevändning för en begäran att inga fester vidare skulle få hållas i salen. Eldfaran var nämligen enligt hans mening för stor, när salen upplystes med levande ljus och det samtidigt i tullpack huset låg partier av exempelvis hampa, olja eller svavel. Det var inte heller lämpligt att s. k. »sexor» hölls i salen långt ut på nätterna. Han hänvisade till att tullverket år 1857 medgivit att salen fick inredas för sammankomster på villkor att den också kunde nyttjas för auktioner samt för »rangering eller besiktning av konfiskationsgods» och att den inte fick begagnas på sådant sätt att eldfara kunde uppkomma. Borgerskapets äldste å sin sida hävdade att farhågorna var överdrivna och att staden inte kunde avstå från sin rätt till salen och de två angränsande rummen, därför att man saknade en »egen rymlig lokal för större sammanträden och fester». I juli 1861 behandlade magistraten frågan och fann att det inte fanns anledning till några ändringar, utan de villkor som år 1857 uppställts för salens begagnande från tullverkets och stadens sida, skulle fortfarande gälla.62

1. BÄ prot. 1805 30.1. Inr. civilexp. reg. 1805 19.6, RA. S. 78. 2. Mag. prot. 1805 3.9. 3. Mag. prot. 1805 9.11, 16.11, 18.12. Innelig gande handl. E 2: 104, Borgerskapets äldstes ar kiv, HSA. 4. Mag. prot. 1805 7.10, 1806 3.3, 17.5. Utför ligare om hamnbyggnadsdirektionens verksamhet i T. Mårtenssons monografi om hamnen i band V: 3. 5. Mag. prot. 1807 5.1, 1808 11.1. Utförligare om arbetstruppen, s. 222. 6. Rådst. prot. 1810 26.11. 7. Rådst. prot. 1811 8.4. Kommitténs protokoll i Inneliggande handl. E 2: 105, Borgerskapets äld stes arkiv, HSA. 8. Rådst. prot. 1813 8.2, 20.3, 26.4, 22.5, 1814 29.1, 12.2, 7.3, 23.7, 1.8, 8.8, 5.9, 10.10, 26.10, 1817 31.3. BÄ prot. 1813 20.3, 12.4, 1814 4.8, 11.11.

9. Rådst. prot. 1814 17.9, 13.12. BÄ prot. 1814 9.12, 1815 febr. u. d. Handels- och finansexp. reg. 1814 24.8, 1815 12.4, RA. 10. Rådst. prot. 1814 17.12, 1815 27.9, 2.10, 30.10, 1817 27.1, 1818 13.5, 20.7, 22.7, 27.7, 1819

15.3, 17.5, 23.8, 30.8, 22.11, 1821 19.2, 9.4, 1822 19.9, 7.10, 1824 20.2, 1825 30.4, 28.11, 1827 16.7. BÄ prot. 1816 4.9, 11.10, 1817 27.1, 1818 16.2, 1819 6.4, 1821 12.7, 1822 18.7, 1824 7.4, 1825 14.7. Listor över körslor och dagsverken i Inne liggande handl. E 7:506, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. 11. Rådst. prot. 1822 14.10. BÄ prot. 1818 24.7, 1822 18.7. 12. Rådst. prot. 1825 27.8,14.9. 13. Rådst. prot. 1827 6.6. 14. Om vidare detaljer, se T. Mårtenssons mo nografi om hamnen i band V: 3. 15. Rådst. prot. 1827 13.12, 1828 21.4, 14.7, 6.10. BÄ prot. 1830 8.5. Handels- och finansexp. reg. 1828 26.3, RA. 16. Rådst. prot. 1829 23.11, 14.12. 17. Rådst. prot. 1830 5.7. 18. Rådst. prot. 1830 22.5, 30.10. BÄ prot. 1830 8.10, 3.11, 17.12, 1831 28.5. Inneliggande handl. E 5: 320, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. 19. Rådst. prot. 1832 2.6, 15.8, 1.9. 20. Citatet i De hundra åren, stadsfullmäktige i Hälsingborg 1862-1962, red. K. Gierow (Hbg 1965) s. 325.

327

Perioden 1809-1862 21. Rådst. prot. 1809 3.1, 27.2, 6.5, 30.12. 22. Rådst. prot. 1810 3.1, 18.1, 1823 14.6, 1825 31.8, 3.9, 1826 29.11, 1829 6.4, 20.7, 1830 10.5, 1831 10.9. 23. Rådst. prot. 1815 2.9, 30.9, 2.10, 1821 31.10, 12.11, 1827 28.11, 1832 15.12. 24. Handels- och finansexp. reg. 1832 25.7, 2.8, RA. 25. Rådst. prot. 1832 8.10. 26. Rådst. prot. 1832 24.11, 15.12, 1843 8.11. 27. Handels- och finansexp. reg. 1833 19.1, RA. 28. Rådst. prot. 1842 13.4. Kungl. brev, civil dep. 1842 15.8, 1853 8.1, RA. Rådst. prot. civ. 1852 23.11. Inneliggande handl. E 5:385, 438, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. 29. Rådst. prot. 1833 25.2. Birger Fredrik Kjellman omvaldes upprepade gånger och efter träddes år 1849 av handlanden Otto Daniel Krook. (Rådst. prot. 1836 22.2, 1842 24.12. Öresunds-Posten 1849 6.2.). I Callerholms ställe för ordnade K. M:t år 1848 handlanden P. Pettersson (Kungl. brev, civildep. 1848 15.4, RA). Bland öv riga ledamöter må nämnas handlanden Anders Pettersson 1854-1856, handlanden O. C. Kjell man 1857-1859 och handlanden Sven Petter Kal ling 1860-1862 (Rådst. prot. civ. 1857 5.1, 1860 2.1).

30. Rådst. prot. 1833 6.2, 18.9, 1834 2.6, 1835 25.7, 1842 15.1, 1844 9.3, 1847 4.10. Rådst. prot. civ. 1853 18.6, 20.6, 25.7, 1854 22.5, 12.10, 27.10, 1858 19.4, 20.12, 1860 12.3. BÄ prot. 1833 38.8. Handels- och finansexp. reg. 1833 9.3, 1835 5.8, 1837 5.5, RA. Kungl. brev, civildep. 1858 13.4, RA. 31. Handels- och finansexp. reg. 1833 19.10, RA. 32. Rådst. prot. 1839 28.9, 14.10,4.12. 33. Rådst. pro.t. 1844 30.10, 2.11. BÄ prot. 1844 28.10. K. M:t till kommerskollegium 1857 18.12, RA. Inneliggande handl. E 6:467, Borger skapets äldstes arkiv, HSA. 34. BÄ prot. 1857 2.5. J. Ljungh, Helsingborgs Handelsförening 1847-1910 (Hbg 1911) s. 6f. 35. Kungl. brev, civildep. 1856 16.5, 1860 27.9, RA. 36. Handels- och finansexp. reg. 1832 2.6, RA. 37. Rådst. prot. 1840 27.5. Öresunds-Posten

328

1847 15.12, 1848 22.4, 1849 20.10, 27.11, 18.12. 38. Kungl. brev, civildep. 1853 8.1, RA. 39. Rådst. prot. civ. 1859 16.3. 40. Kungl. brev, civildep. 1859 27.10, RA. 41. Rådst. prot. civ. 1860 16.3. BÄ prot. 1860 21.7, 10.9. 42. Rådst. prot. civ. 1860 1.10, 1861 26.4. A. Åberg, Konsul P. Olsson (Hbg 1953) s. 80ff. 43. Rådst. prot. civ 1861 15.5. 44. Kungl. brev, civildep. 1862 28.8, RA. Åberg, anf. arb. s. 82 f. 45. Rådst. prot. civ. 1862 22.10. 46. Åberg, anf. arb. s. 83 ff. 47. G. och B. Bergström, Tullförvaltarna i Häl singborg 1658-1900 (Kring Kärnan 1969) s. 57 ff. Band V: 1 s. 230 ff. 48. Rådst. prot. 1827 1.12, 24.12. BÄ prot. 1822 13.5, 18.6, 1826 16.1, 1827 10.12, 1828 1 1.2, 1829 18.2. Handels- och finansexp. reg. 1826 31.8, 1833 7.12, RA. Bergström anf. arb. s. 59. T. Mårtensson, Tomtägare i Hälsingborg intill 1850, I (Kring Kärnan 1939) s. 121 ff. 49. Rådst. prot. 1839 24.8, 2.9, 7.9, 11.9. 50. Rådst. prot. 1839 14.10. Kungl. brev, civil dep. 1842 15.8, RA. 51. Rådst. prot. 1843 27.12. 52. Rådst. prot. civ. 1852 7.6. BÄ prot. 1850 4.6. 53. Rådst. prot. civ. 1852 13.9. 54. Rådst. prot. civ. 1853 28.2, 14.3, 1856 28.1. BÄ prot. 1853 14.5, 1856 24.1. 55. Rådst. prot. civ. 1854 29.3. 56. Kungl. brev, civildep. 1855 9.7, RA. 57. Rådst. prot. civ 1855 28.8. 58. Rådst. prot. civ. 1856 2.4. Kungl. brev, ci vildep. 1856 23.1, RA. Inneliggande handl. E 6: 455, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. Diverse handlingar och räkenskaper rörande tullkam marbygget finns i Handl. ang. färjelaget och tull kammaren 1775-1857, HSA:RM. 59. Rådst. prot. civ. 1859 29.12, 1860 27.12, 1861 27.12. BÄ prot. 1857 5.12. 60. Rådst. prot. civ. 1857 12.10,2.11. 61. Rådst. prot. civ. 1859 14.7. BÄ prot. 1857 4.8, 1858 27.11, 1859 2.4, 16.6. Inneliggande handl. E 6:491, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. 62. BÄ prot. 1861 2.3. Rådst. prot. civ. 1861 1.7.

FÄRJEMANSLAGET OCH SUNDSTRAFIKEN

wID 1800-TALETS BÖRJAN skötte färjemanslaget i Helsingborg fortfarande sina traditionella uppgifter. Färjemannen överförde post och resande mellan Helsing borg och Helsingör och befordrade för köpmännens räkning gods över Sundet eller mellan stadens hamnbrygga och fartyg som ankrat upp i Sundet. Ibland kunde färjemännen tilldelas speciella uppdrag, som t. ex. år 1813 då de mot ersättning från statsverket skulle vägleda svenska konvojer genom Öresund.1 För utom själva färjetrafiken ägnade sig färjemännen av gammalt åt fiske, hela året om i Öresund och under sillfiskesäsongerna vid den bohuslänska kusten. De hade ålfisken vid stranden norr och söder om hamnbryggan. De hade också rätt att på stranden norr om hamnbryggan hala upp och reparera sina båtar och att hänga sina nät till tork. Först på 1860-talet förbjöds nättorkningen på stranden, då enligt stadsfiskalens mening stranden därigenom kom att se ut som en »skräpplats», men sina båtar fick färjemännen fortfarande hala upp där.2 Alltsedan år 1799 hade färjemanslaget 20 »lagsrum», besatta antingen av färjemän eller färjemansänkor. De senare hade en färjemansdräng till medhjälpare. Enligt de uppgifter som under 1800-talets tre första decennier insändes av magi straten till kommerskollegium, sysselsatte laget ett tjugotal färjemansdrängar och höll i trafik två eller tre större färjebåtar samt omkring tjugo mindre. När något »lagsrum» blev ledigt, beviljade magistraten burskap åt den som laget föreslog, i regel en färjemansdräng som tillika var son till en färjeman. Stundom var det flera sökande till det lediga »rummet» och då kunde ärendet genom överklaganden dras både inför kommerskollegium och K. M:t.3 Lagets exklusivitet konsoliderades på olika sätt. År 1818 kunde innehavarna av två »lagsrum» på grund av sjuklighet inte fullgöra sina skyldigheter. En färjemansson önskade få svara för de skyldigheter som hörde till det ena rummet, men tveksamhet uppstod om hans lämplighet. I syfte att förhindra att färjemansgöromål kom att skötas av »okunniga eller annars mindre pålitliga personer» gjorde magistraten ett par tillägg till lagsartiklarna. Det ena föreskrev att färjemännens söner skulle tjänstgöra som färjemansdrängar »såvitt deras ålder och fallenhet för yrket det medgiver». Ville en färjeman till färjemansdräng anta »annan skicklig

329

Perioden 1809-1862 sjöman», måste först lagets ålderman och bisittare godkänna detta. Nyrekrytering en av laget inskränktes därigenom till i första hand de gamla färjemanssläkterna. Det andra tillägget föreskrev att om en färjemansänka eller någon färjeman, som av sjuklighet eller ålder inte själv kunde svara för sina färjeturer, ville skaffa sig biträde, fick detta ske bara med åldermannens och bisittarnas samtycke »och böra därvid lagsbrödernas söner, såvitt de därtill äro skickliga, vara framför andra berättigade att sådan färjemansledighet bestrida».4 År 1821 intogs en färjemansdräng i färjemanslaget på ett »rum» som en färje mansänka hade avstått. I anledning därav utfärdade magistraten bestämmelser om hur en änkas underhåll i ett fall som detta skulle säkerställas. Ett kontrakt skulle upprättas mellan änkan och den nye färjemannen, som var skyldig att ur sina inkomster betala underhåll till änkan. Underhållsskyldigheten skulle kunna över flyttas till annat »lagsrum», om under änkans livstid ett sådant blev ledigt och inte betungades med någon sådan skyldighet. Underhållet av en änka skulle på det sättet i första hand bestridas av lagets yngste färjeman, såvida denne inte efterträtt sin fader som färjeman eller själv gift sig med en färjemansänka eller en färjemans efterlevande dotter. Fem år senare preciserades underhållets storlek generellt, så att änkan skulle få hälften av de inkomster som tillkom det »rum» hon avstått i fråga om resor med post, resande eller varor över Sundet, men en tredjedel av betalningen för turer ut till redden och för biträde vid strandningar.5 Just frågan om underhållet av änkorna skulle emellertid ge anledning till att både lagets exklusivitet och färjemanssönernas företrädesrätt underminerades. Också lagets ensamrätt att föra resande och post över Sundet kom att ifrågasättas. Änkan efter färjemannen Gunnar Backe hade låtit en färjemansdräng vid namn Per Hansson sköta de till »lagsrummet» hörande sysslorna, men år 1821 krävde färjemanssonen Uars Uundström att få göra detta. I anledning därav gjorde magi straten ett principiellt uttalande, att »bördens anspråk» inte enbart borde gälla, när det gällde en syssla som måste skötas av personer med »en genom ständig övning förvärvad skicklighet». Samtliga tjugo »lagsrum» hade lika rätt till arbetsförtjänst. Färjemanssöner kunde inte anses äga större rätt än andra tjänstehjon att genom överenskommelse bestämma över sin lön eller att tilltvinga sig tjänst hos en hus bonde »till förfång för skickliga medtjänare».6 Samtidigt begärde magistraten från åldermannen upplysningar om vilka som skötte sysslorna inom färjemanslaget. Det visade sig, att åldermannen Jöns Böös inte längre själv gjorde några turer, därför att »handhavandet av ordning inom laget fordrar hans ständiga vistande i staden». Mot detta hade magistraten intet att erinra. Men av de övriga nitton »rummen» innehades fem av färjemansänkor och nio av sjukliga eller eljest svaga färjemän. Bara fyra av färjemännen utförde själva sina åligganden. Av färjemansdrängarna var tio söner till färjemän. Tre änkor och sju färjemän hade drängar av annan börd och av dessa hade en tjänat i hela 330

Näringsliv et

Överfart medfärjebåt. Detalj ur Johan Knutssons målning »Öresund med Kronborg», utförd vid mitten av 1800-talet. Helsingborgs Stadsmuseum.

tjugofem år, en i tio, två i sju och en i sex. Detta var en följd av att färjemanssönerna gynnats vid komplettering av laget. De hade fått besätta lediga »lagsrum», även om de kanske bättre behövts som drängar åt sina »vanmäktiga» fäder för att i sinom tid överta deras »rum». Färjemanssöner skulle därför i fortsättningen, stadgade magi straten, i första hand träda i tjänst hos sin fader eller moder, vid risk att eljest förlora sin företrädesrätt till ledigt »lagsrum». Den färjeman eller änka som behöv de hjälp med att svara för sitt »lagsrum» genom att hålla en »försvarlig» dräng, kunde inte tvingas att ta någon annan person bland dem som laget godkänt, än den de själva träffat överenskommelse med. Blev någon »så kommen på obestånd» att han eller hon inte hade råd att hålla färjedräng till sin hjälp, måste åldermannen anmäla detta hos magistraten och föreslå en eller flera skickliga personer, färje manssöner eller andra, som kunde vara laget till nytta.7 Det är tydligt att magistraten ansåg att färjemanslagets prestationsförmåga och effektivitet måste höjas. Men färjemanslaget vidhöll att färjemanssonen Lars Lundström var den som skulle komma i fråga för att biträda änkan Backe på

331

Perioden 1809-1862 hennes »rum». Både Per Hansson och änkan Backe anförde besvär över lagets beslut hos landshövdingeämbetet. De fick hjälp från ett oväntat håll. Både borgerskapets äldste och stadens handlande begärde hos landshövdingeämbetet, att magi stratens beslut skulle upphävas. De ansåg nämligen att det inte gick långt nog, därför att de inte ansåg sig alltid kunna ha förtroende för färjemanssönerna och deras kunnighet. I oktober 1821 kom landshövdingeämbetets utslag. Det gick ut på att färjemanssöner skulle ges företräde vid besättande av lediga »rum» endast om de vid prövning inför åldermannen och bisittarna befunnits äga tillfredsställande duglighet, skicklighet och pålitlighet. Landshövdingeämbetet ansåg det också tänkbart att man måste pröva huruvida färjemanslaget i fortsättningen borde få behålla sin ensamrätt att föra resande och post mellan Skåne och Danmark. Genom överklaganden bragtes ärendet under K. M:ts prövning men det slutade med att landshövdingeämbetets utslag fastställdes av K. M:t i juni 1822.8 När färjemanslaget nu åter skulle besluta angående »lagsbiträde» åt änkan Backe, uppstod en schism mellan å ena sidan åldermannen och lagsbisittaren, å andra sidan rådsbisittaren stadsnotarie Hans Magnus Rönnow. Omsider beslöt laget att Lars Lundström skulle vara biträde åt änkan Backe. Både hon och Per Hansson besvärade sig över detta hos magistraten, dock utan framgång. De hade alltså förlorat sin strid om »lagsbiträdet» men i samband därmed hade från högre ort gjorts uttalanden som förebådade en uppluckring av de förmåner som färje manssönerna traditionellt ägt. Färjemännen skulle också på 1830-talet få erfara att deras monopolställning i fråga om överfarten till Danmark inte längre var säker. Ett förebud kom redan år 1823, då Per Hansson hos magistraten sökte burskap som båtskeppare för att driva kustfart och även göra resor till utrikes hamnar. Färjemanslaget avstyrkte ansökan, eftersom den enligt lagets mening innebar ett intrång i dess privilegier, men magistraten beviljade den. I utslaget framhölls, att färjemanslaget tillkommit främst för befordran av resande och post och därför inte skulle lida något avbräck genom Per Hanssons fraktfart.9 Under 1800-talets första hälft gjordes flera ansatser att bereda ogifta kvinnor möjlighet att utöva något slags näring för sin försörjning. På 1830-talet avvisades försök från ett par färjemansdöttrars sida att finna sin utkomst i deras fäders yrke. År 1833 ansökte nämligen två döttrar till avlidna färjemän om rättighet att få behålla sina fäders »lagsrum», om de till biträde tog en skicklig färjedräng. Både färjemanslaget och magistraten avslog deras framställningar och det tjänade ingen ting till att de drog sin sak både inför kommerskollegium och K. M:t. I K. M:ts ut slag år 1834 fastslogs det att 1786 års lagsartiklar inte medgav att andra »personer av kvinnokönet» än färjemansänkor innehade »lagsrum».10 En av färjemanslagets viktigaste uppgifter var alltid att tillse att ledamöterna fick tillräckligt betalt för sina tjänster. För postbefordran hade man ett särskilt avtal med postverket. Avgifterna för resande reglerades genom taxor som magistraten

332

1386142828383849598684846846828652687684376

Färjebåt under segel. Modellens skrov är byggt i slutet av 1800-talet, riggen gjordes omkring 1930. Handels- og S0fartsmuseet på Kronborg, Helsing0r.

Näringslivet hade fastställt — senast år 1801. Av gammalt gällde att Helsingborgs egna invånare samt allmoge, gesäller och fattiga från vilken trakt de än kom, betalade lägre avgifter än övriga resande. Praxis var att färjemännen i tur och ordning inom laget gjorde resorna över Sundet med post och passagerare. Men i fråga om godstrans porter gällde ingen turordning utan köpmännen anlitade de färjemän de hade förtroende för.11 Redan år 1804 höjdes avgifterna enligt 1801 års taxa med 40-50%. Vintertid, »då Sundet är fyllt av drivis, då de måste bana sig väg emellan de med stark ström flytande isstyckena eller då Sundet är tillfruset och de måste med större antal av manskap draga båtarna över isen», skulle inte den nya taxan tillämpas utan färje männen få ersättning enligt överenskommelse med de resande för varje särskild tur. År 1812 begärde laget åter en uppräkning av taxan, men borgerskapets äldste avstyrkte, därför att lagets inkomster blivit mångdubblade genom att varutranspor terna under krigsåren ökats över Sundet, så att färjemännen »kunnat göra två å tre turer om dagen flera dagar å rad». Färjemanslaget begärde då att åtminstone avgifterna för resor sommartid till Köpenhamn skulle höjas, men magistraten avslog också detta. Genom att överklaga beslutet hos landshövdingeämbetet, upp nådde dock laget en höjning på den punkten.12 År 1814 skildes Norge från Danmark och förenades i stället med Sverige i personalunion. När färjemanslaget under de följande åren begärde förhöjningar i färjeavgifterna, klagade det ofta över att man förlorat inkomster genom Norges övergång till Sverige. Man syftade därvid på den transitotrafik med gods som tidigare gått mellan Danmark och Norge genom Sverige via Helsingborg. Helsingborgsfärjemännens förluster har emellertid i detta fall begränsat sig till överförsel till Helsingör av gods sänt från Norge. De danska färjemännen i Helsingör skötte nämligen till övervägande delen den nordgående trafiken från Danmark via Hel singborg.13 En mera genomgripande taxerevision gjordes först år 1827. Vid denna tidpunkt tillämpade de danska färjemännen betydligt högre taxor än helsingborgarna, och därför gick magistraten med på höjningar. Helsingborgs invånare, allmoge, gesäl ler och fattiga skulle dock fortfarande betala de dittillsvarande låga avgifterna. För övriga resande tillämpades en särskild tariff under sommarhalvåret och en högre taxa vintertid då vattnen var öppna. Sedan isen lagt sig skulle man liksom tidigare betala efter omständigheterna. Vid svår isgång vintertid fick färjemännen rätt att slå samman två båtlag och ta betalt med hänsyn därtill. Men det tillkom också en bestämmelse att en resande hade rätt att för halv avgift resa tillbaka över Sundet med samma färjebåt. I sådana fall var färjemännen skyldiga att ligga och vänta i dansk hamn högst sex timmar under sommarmånaderna och högst fyra timmar vintertid.14 År 1827 ålades också de resande att själva stå för utklareringskostnaderna för 333

Perioden 1809-1862 färjebåtarna. Detta hade sin bakgrund i 1820 års seglationsordning, som stadgade att fartyg under 15 lästers dräktighet och öppna båtar inte fick idka sjöfart till och från utrikes orter med annat än till export och import lovgivna varor. Följaktligen begärde sjötullkammaren i Helsingborg att färjemännen vid avfärden från staden skulle erlägga passpengar. Likaså skulle färjemännen vid återkomsten medföra intyg angående sin last utfärdade av en svensk konsul på den danska sidan. Under åberopande av 1668 och 1728 års kungliga resolutioner hade färjemanslaget hos K. M:t år 1820 begärt befrielse från dessa pålagor, vilket bifölls så till vida att laget befriades från erläggande av passpengar och konsulatsavgifter. Men kvar stod skyldigheten för färjemännen att förse sig med tullkammarpass och konsultatsbevis, för vilka de måste betala expeditionslösen.15 Denna procedur vållade irritation bland de resande, därför att dröjsmål ofta uppstod i sjötullkammaren, när expeditionsavgifterna skulle erläggas. För fartyg under fem läster var expeditionsavgiften i sjötullkammaren vid in- och utklarering 32 skilling banko, men den nedsattes år 1829 för färjebåtarna till hälften, om de förde gods, och borttogs helt om de bara förde resande med bagage eller post.16 Expeditionsavgifterna för konsulatsbevisen på den danska sidan var betydligt hög re. Till en början krävde konsulerna i Helsingör och Köpenhamn en riksdaler hamburger banko för varje intyg, men avgiften nedsattes till hälften, 24 skilling hamburger banko, år 1828 sedan Helsingborgs färjemanslag anfört klagomål. Emellertid försökte konsulaten hålla sig skadeslösa genom att utfärda intygen i två exemplar och kräva 24 skilling för varje. Helsingborgs riksdagsfullmäktige vid 1828-1830 års riksdag, borgmästare Ståhle, påtalade detta, vilket ledde till att konsulerna år 1829 instruerades att ta betalt med 24 skilling bara för huvud exemplaret av intyget och inte begära något för kopian.17

Färdigställandet av Helsingborgs nya hamn år 1832 innebar en radikal föränd ring i färjemännens arbetsvillkor. De hade ofta klagat över sina svåra arbetsförhål landen med en dålig hamnbrygga och en öppen, farlig redd. Visserligen var nu dessa olägenheter borta, men samtidigt upptäckte färjemännen att deras tjänster hade blivit mindre oumbärliga än tidigare. I den nya hamnen kunde fartyg lägga till vid kaj för att lasta och lossa sitt gods. Färjemännen behövdes inte lika ofta som förr för att föra gods till och från fartyg på redden. Till detta kom att småbåtar och skutor i allt större utsträckning kunde anlöpa hamnen med sina laster. Redan i december 1832 gjorde en del av färjemännen en framställning hos landshövdingeämbetet om att de skulle tillerkännas ensamrätt till alla godstrans porter till Danmark. Dessutom begärde de att antalet »lagsrum» skulle minskas från 20 till 12. Ärendet överlämnades till magistraten för utredning. Därvid fram kom det att man var oense inom färjemanslaget rörande de framställda kraven.

334

Näringslivet Dessutom protesterade stadens skeppare mot tanken att färjemännen ensamma skulle få ombesörja godstransporterna och menade att de tvärtom borde nöja sig med att föra resande och post över Sundet. I april 1833 avslog magistraten alla färjemännens krav. Beslutet överklagades av färjemännen både hos landshöv dingeämbetet och hos K. M:t men ingen ändring vanns.18 Under 1830-talet bereddes emellertid färjemännen möjlighet att erhålla en fast årlig inkomst genom inrättande av paketbåtfart mellan Helsingborg och Helsingör. Paketbåttrafiken var bunden till i turlista fastställda tider, vilket aldrig varit fallet tidigare med färjebåts trafiken. Paketbåtarna överförde bara post och resande, inte gods. Verksamheten började på försök år 1833. Då startade den danska general poststyrelsen efter förhandlingar med de svenska myndigheterna en daglig paket båtfart mellan Helsingör och Helsingborg. År 1834 enades de danska och svenska regeringarna om att trafiken skulle fortsätta, nu med deltagande också av svenska färjebåtar. Borgmästare Håkan Lundberg fick i uppdrag att överlägga med sin kollega i Helsingör, J. A. Steinfeldt, om hur trafiken bäst borde organiseras. Den 27 september 1834 ingicks en svensk-dansk konvention om den framtida paketbåtfarten och i juni 1835 kunde de reguljära turerna börja. Borgmästare Håkan Lundberg fick i uppdrag av K. M:t att ha överinseende över trafiken på den svenska sidan. Eftersom K. M:t ännu inte när paketbåttrafiken började, hade tagit ställning till hur verksamheten skulle finansieras, måste Lund-

Tab. 8: Med paketbåtarna till och från Helsingborg befordrade resande under åren 1836-1851 Källa: Handl. ang. svenska paketbåtfarten 1830-1859, HSA:RM. Med svenska paketbåtar Är

Ank.

Avr.

1836 1837 1838 1840 1841 1842 1843 1847 1848 1849 1850 1851

653 682 611 680 675 857 568 430 535 447 485 406

563 560 555 577 477 615 790 311 371 373 420 294

Summa 1 1 1 1 1 1 1

216 242 166 257 152 472 358 741 906 820 905 700

Med danska paketbåtar Ank.

Avr.

Summa

592 551 513 528 476 585 682 306 393 434 439 338

538 473 485 501 491 637 573 293 483 497 435 321

1 130 1 024 998 1 029 967 1 222 1 255 599 876 931 874 659

Totalt 2 2 2 2 2 2 2 1 1 1 1 1

346 266 164 286 119 694 613 340 782 751 779 359

Anm. Passagerarlistor saknas för åren 1839 och 1844-1846.

335

Perioden 1809-1862 berg förskottera en del pengar. I arvode skulle han själv erhålla 300 riksdaler banko om året. Dessa pengar skulle tas ur trafikinkomsterna. På samma sätt avlönades en uppsyningsman som hade det direkta ansvaret för att paketbåtarna avgick på utsatt tid, och dessutom förde passagerarlistor och räkenskaper. Uppsyningsmän var först N. F. Munthe, sedan Frans Müller. Färjemanslagen i Helsingör och Helsingborg ställde båtar med besättningar till förfogande. Vissa dagar var »den svenska paketen», dvs. helsingborgsfärjemännen, i tjänst, andra dagar »den danska paketen». För varje tur fram och åter över Sundet fick helsingborgsfärje männen 4 riksdaler 32 skilling banko. Det finns en del material bevarat, samman ställt av uppsyningsmännen, som gör det möjligt att för åtskilliga år klargöra omfånget av passagerartrafiken med paketbåtarna. Detta redovisas i tabell 8.19 Som framgår av tabellen reste årligen över 2 000 passagerare med paketbåtarna under inrättningens första decennium. Men inkomsterna, dvs. främst de avgifter passagerarna erlade, visade sig mycket snart vara otillräckliga. År 1837 måste därför borgmästare Lundberg uppsäga det avtal som ingåtts med de danska färje männen om trafiken. Den svenske ministern i Köpenhamn framhöll emellertid hos K. M:t att det var viktigt för Sveriges utlandsförbindelser att paketbåtfarten hölls i gång. K. M:t anslog därför årligen 1 200 riksdaler banko ur statsmedel till verksam heten, och därutöver skulle färjemännen uppbära passageraravgifterna enligt gäl lande färjetaxor. Därmed lades paketbåttrafiken på en ny ekonomisk grund och man hoppades att rörelsen skulle bli bärkraftig genom att färjetaxorna vid behov reviderades. Med dessa förutsättningar fortsatte trafiken med både svenska och danska färjebåtar. Efter Håkan Lundbergs död förordnades år 1850 hans efterträ dare borgmästare Lars Magnus Wejlander att ha överinseendet över paketbåtfarten. Verksamheten blev emellertid aldrig någon lönande affär. Som tabell 8 utvi sar, sjönk passagerarsiffrorna under 1840-talet. Detta berodde på att nya trafik medel, framför allt ångbåtar började användas i Öresund.20 Redan år 1819 hade en affärsman i Köpenhamn inköpt en liten hjulångare, Caledonia, från England. Den gjorde turer i Sundet och anlöpte då bl. a. Malmö. I reguljär trafik insattes ångbåtar för första gången vid den skånska kusten på postlinjen Ystad-Stralsund år 1824. Det var två nybyggda, ångdrivna hjulångare som också kunde föra segel. På sommaren 1838 öppnades trafik mellan Malmö och Köpenhamn med hjulångaren Malmö, som snart fick flera efterföljare, bl. a. den lilla ångbåten Unionen. Samma år sattes också ångslupen Landscrona i trafik. Med Landskrona som hemmahamn besökte den både Malmö och Helsingborg. På våren 1842 inköpte den nybildade Helsingörs Dampskibs-Selskab en liten hjulångare som fick namnet Hamlet. Fartyget köptes från England och var Danmarks första han delsfartyg som var byggt helt av järn. Fem år senare fick det ett systerfartyg i det hjuldrivna träångfartyget Ophelia. Dessa båda fartyg gjorde turer både till Hel singborg och till Malmö. I Helsingborg förhöll man sig länge passiv till utveckling336

Näringslivet en av ångbåtsförbindelserna, men vid mitten av 1850-talet bildades ett aktiebolag som år 1856 hade ett fartygsbygge färdigt. Ångbåten, som till skillnad från de övriga var propellerdriven, fick namnet Helsingborg.21 Sedan den nya hamnen tagits i bruk hade färjemännen att räkna med en växande konkurrens från skutskepparnas sida i fråga om styckegodstransporter. Inom laget var man därför angelägen om att förtjänsterna inte skulle delas på alltför många händer och år 1837 tog man upp den gamla tanken om att antalet »lagsrum» skulle minskas. Hos magistraten anhöll man om att lagsartiklarna skulle ändras därhän att färjemännens antal inskränktes från 20 till 12. För tillfället var inte mindre än tre »lagsrum» vakanta och de övriga fem skulle kunna dras in efter hand som de blev lediga. Denna gång beviljade magistraten färjemännens anhållan och landshövdingeämbetet stadfäste beslutet den 14 mars 1837. Successivt kom alltså färjemännens antal att nedgå till 12.22 Vid samma tid började färjemännen få känning av ångbåtstrafiken, till en början dock utan att lida något nämnvärt avbräck genom den. År 1837 öppnades nämli gen den första reguljära linjetrafiken med ångbåt på Helsingborgs hamn. Det norska ångfartyget Prins Carl började under sommarmånaderna göra regelbund na turer mellan Kristiania (Oslo) och Köpenhamn. Fartyget hade av K. M:t beviljats rätt att landsätta och mottaga passagerare i Helsingborg och att befordra resande mellan Helsingborg och Göteborg. Det fick inte transportera handelsvaror. Varje torsdagmorgon ankom Prins Carl från Göteborg till Helsingborgs redd för att sedan fortsätta till Köpenhamn. På återresan ankrade fartyget om fredagskvällarna vid Helsingborg. Ångbåtsbolaget hade ett avtal med färjemanslaget om att färje männen för 4 riksdaler 24 skilling banko skulle föra passagerare och deras bagage mellan redden och hamnen. Innan fartyget nådde Helsingborg skulle det med en signalflagga från förmasten — vid dimma med två kanonskott — meddela, att det ämnade ankra. Vid storm, särskilt från nordväst, kunde Prins Carls kapten besluta att avlämna passagerarna i Helsingör, där färjemännen sedan skulle avhämta dem vid bättre väder. Färjemännen skulle också åtaga sig att till och från land transpor tera de resvagnar, som passagerarna eventuellt medförde, dock inte vid hårt väder.23 Under 1840-talet blev ångbåtarna allvarligare konkurrenter till färjemännen. Redan år 1841 annonserades i dagspressen om någon enstaka söndagstur med ångbåt från Helsingborg till Helsingör eller Köpenhamn. År 1842 gjorde helsingörsångaren Hamlet vid tjänlig väderlek söndagsturer till Helsingör eller Köpen hamn och fortsatte därmed de följande åren. Fr. o.m. år 1847 gjorde ångfartyget Ophelia regelbundna turer sommartid mellan Helsingborg och Helsingör. Ångfar tygens konkurrensmöjligheter beskars avsevärt av det faktum att hjulångarna inte lämpade sig för gång i is. Under vinterhalvåret låg därför trafiken med dem nere. Vidare hände det att ångfartygen på grund av dåligt väder inte vågade löpa in i

22 —Helsingborgs historia V: 2

337

Perioden 1809-1862

Inre delen av Helsingborgs hamn med hjulångaren Ophelia på ingående. Xylografi efter teckning av A. T. Gellerstedt i Ny Illustrerad Tidning 1866. hamnen. Då måste man anlita färjebåtar för att föra passagerarna mellan redden och kajen. Färjemännen höll så länge som möjligt fast vid att de hade ensamrätt till överfö rande av post och resande vid Helsingborg. Så tolkade de först och främst 1786 års lagsartiklar och likaså besluten år 1837 angående paketbåtfarten. Men de hade numera svårt att vinna gehör för sina synpunkter. När färjemanslaget sålunda år 1841 begärde en revision av färjetaxorna, så att Helsingborgs invånare, hantverks gesäller, allmoge och fattiga skulle mista den gamla förmånen av lägre tariffer och i fortsättningen betala lika höga avgifter som alla andra resande, avslog visserligen magistraten deras framställning i fråga om stadens invånare, men gick med på den när det gällde gesäller, allmoge och fattiga. Motiveringen till det senare var att paketbåtfarten till Helsingör hade gett dessa kategorier av resande möjlighet att resa billigt över Sundet. Genom överklaganden bragtes detta beslut både under landshövdingeämbetets och K. M:ts prövning. Det fastställdes av K. M:t i mars 1843. Därmed hade officiellt fastslagits att också andra än färjemännen hade rätt att föra resande över Sundet.24 Färjemännen blev snart missnöjda med de villkor som gällde för deras deltagan de i paketbåtfarten. 1834 års svensk-danska konvention förutsatte att uppsyningsmannen över båttrafiken inte skulle tillhöra färjemanslaget. När paketbåtfarten reorganiserades år 1837 hade laget åtagit sig att själv avlöna uppsyningsmannen. Efter hand väckte detta missnöje bland färjemännen, som också ansåg det oriktigt 338

Näri ngsliv et att de skulle vara skyldiga att året om, också under svåra förhållanden under vinterhalvåret, svara för resandebefordran med paketbåtarna, medan ångfartygen kunde under den »vackrare årstiden, då det var mest lönande och därtill bäst väder», gå i trafik i Sundet. Dessa förhållanden påtalades i en framställning som färjemanslaget gjorde till K. M:t år 1845. Där framhölls också, att en följd av den rådande ordningen hade blivit att de ordinarie paketbåtturerna som färjemännen var skyldiga att utföra sommartid, ofta gjordes med tomma båtar utan passagerare, därför att de resande föredrog att anlita ångfartygen, och att laget också gick miste om de extraturer som förr hade varit vanliga under den blida årstiden. Man önskade slippa att hålla en särskild uppsyningsman vid hamnen — detta göromål kunde nämligen skötas av lagets ålderman — och begärde dessutom förbud för ångfartygen att från Helsingborg medtaga andra passagerare än dem de hade haft med dit på inresan. Sedan landshövdingeämbetet och kommerskollegium fått yttra sig i ärendet, fattade K. M:t sitt beslut i april 1847. K. M:t fann ingen anledning att föreskriva någon ändring i fråga om uppsyningsmannen och inte heller att utfärda något förbud för ångbåtspassagerare att gå ombord i Helsingborg. Men då ångbåtstrafi ken otvivelaktigt vållade minskningar av färjemanslagets inkomster, medgav K. M:t att färjetaxan reviderades. Avgifterna för befordran i svårt väder och vid isgång samt för resor nattetid borde höjas, likaså för resor under den del av året då ångbåtstrafiken låg nere. Vidare kunde en höjning tänkas av avgifterna för färder mellan Helsingborg och Humlebaek. En revision av färjetaxorna kom också till stånd påföljande år och de nya tarifferna stadfästes av K. M:t år 1849.25 År 1846 utfärdade K. M:t förordningar som satte de äldre stadgar och förord ningar som reglerat hantverksämbetenas verksamhet, ur kraft. I och för sig berör des inte färjemanslaget direkt av denna lagstiftning utan det fanns kvar även efter 1846. Men den liberala näringspolitik som började tillämpas, ledde till att färje männen måste finna sig att bli utsatta för konkurrens från olika håll. Ända till år 1864, då en förordning om allmän näringsfrihet utfärdades, gällde dock att man i stad måste söka burskap för att få driva borgerlig näring. I fråga om färjemanslaget tillämpades fortfarande äldre praxis när något »lagsrum» blev ledigt. Färjemansla get tog först ställning till vem som skulle erhålla det lediga »rummet» och därefter hade den utvalde att söka burskap på hävdvunnet sätt hos magistraten.26 Men efter hand som färjemanslagets ställning underminerades genom konkurrensen med modernare kommunikationsmedel, blev också färjemansyrket mindre attraktivt än förr. De strapatsrika färderna över isarna vintertid kunde verka avskräckande, när förtjänsterna för färjemännen krympte. Laget fick svårare att rekrytera yngre färjemän, när de äldre drog sig tillbaka på grund av ålder och skröplighet. Det sista bevarade protokollet från ett sammanträde i färjemanslaget är daterat den 16 mars 1857. 339

Perioden 1809-1862 I början av år 1859 beslöt generalpoststyrelsen att posten i fortsättningen skulle befordras med ångbåt mellan Helsingborg och Helsingör. En följd av detta beslut blev att paketbåtfarten upphörde med utgången av mars månad 1859. I Nyare Helsingborgs-Posten skildrades färjemanslagets situation på följande sätt: »Paket båtarna har länge sedan visat sig vara obehövliga, alldenstund den på senare tiden vitt utsträckta ångbåtsfarten i Sundet flera gånger dagligen medgiver lägenhet för resande att färdas från Helsingborg till Helsingör och tvärtom. Också har avgifter na av de få passagerare som de sista åren begagnat sig av paketbåtarna, icke ens räckt till uppsyningsmannens arvode. Helsingborgs färjemanslag som åtog sig att fortskaffa paketerna härifrån varannan dag (varannan dag har de utgjorts av Helsingörs färjemän) hade troligen länge sedan sökt bliva kvitt sitt åtagande, såvida detta icke varit inbegripet i ett kontrakt, som färjemanslaget ingått med svenska postverket angående de utländska posternas fraktande över Sundet.» Detta kon trakt hade generalpoststyrelsen nu sagt upp. Färjemännens tjänster kunde dock tas i anspråk av postverket vintertid, när is gjorde det omöjligt för ångbåtarna att göra sina turer, och i de fall då maskinhaverier eller andra omständigheter ledde till att deras turer måste inställas. Färjemännens traditionella ensamrätt att frakta post och passagerare över Sundet hade försvunnit.27

1. Rådst. prot. 1813 8.11, 1814 4.4. 2. BÄ prot. 1811 22.7. Rådst. prot. civ. 1857 19.1, 1861 8.7. Band V: 1 s. 148 ff. 3. Rådst. prot. 1814 14.5, 2.7, 12.9, 1815 12.8. Årsberättelser, Handelsflottan serie 1, Kommers kollegiums arkiv, RA. 4. Rådst. prot. 1818 2.3. 5. Rådst. prot. 1821 29.1, 1826 22.5. 6. Rådst. prot. 1821 16.6. 7. Rådst. prot. 1821 27.6. 8. Rådst. prot. 1822 29.7. Handels- och finansexp. reg. 1822 27.6, RA. 9. Rådst. prot. 1822 12.8, 24.8, 26.8, 31.8, 2.9, 1823 7.6, 21.6. 10. Rådst. prot. 1833 30.12. Handels- och finansexp. reg. 1834 22.12. RA. 11. Band V: 1 s. 163 ff. 12. Mag. prot. 1804 18.2. Rådst. prot. 1813 15.3, 29.3. BÄ prot. 1812 11.5. 13. Band V: 1 s. 153. 14. Rådst. prot. 1827 30.7. BÄ prot. 1827 2.2. 15. Rådst. prot. civ. 1851 21.3. Handels- och finansexp. reg. 1820 29.9, RA. 16. Rådst. prot. 1826 31.7, 1827 24.9. Handelsoch finansexp. reg. 1829 21.3, RA. 17. Kommerskoll. till K. M:t 1828 4.3, 1829

340

19.10, RA. Handels- och finansexp. reg. 1828 10.4, 1829 28.11, RA. 18. Rådst. prot. 1832 8.12, 1833 10.1, 26.1, 15.4, 27.4. Handels- och finansexp. reg. 1834 12.7, RA. 19. Handels- och finansexp. reg. 1834 19.7, 22.11, 1835 7.3, 1836 1.2, 10.8, RA. Handl. ang. svenska paketbåtfarten 1830-1859, HSA:RM. 20. Kungl. brev, civildep. 1850 9.3, RA. 21. Skånsk sjöfart, red. R. Gustafson (Malmö 1972) s. 71, 83 ff., 101, 107. 22. Rådst. prot. 1837 22.2, 16.10, 20.11, 2.12. 23. Handels- och finansexp. reg. 1838 2.3, RA. Avtalet mellan ångbåtsbolaget och färjemanslaget i avskrift i Westinska samlingen 413, Uppsala uni versitetsbibliotek. 24. Rådst. prot. 1841 15.2, 27.9, 1843 1.4. BÄ prot. 1841 27.9. Kungl. brev, civildep. 1843 4.3, RA. 25. Rådst. prot. 1847 22.5, 1849 10.2. Kungl. brev, civildep. 1847 20.4, 1849 16.11, RA. 26. Se t. ex. Rådst. prot. 1849 12.2, 14.2. Rådst. prot. civ. 1851 27.1, 3.2, 15.2, 3.3, 10.3, 17.11, 1852 19.1, 9.2, 16.2, 6.9. 27. Nyare Helsingborgs-Posten 1859 28.3, 1.4.

VÄGAR OCH VÄGUNDERHÅLL

TT JL

JLeLSINGBORGS TVÅ VIKTIGASTE infartsvägar — den från nordost ge

nom nuv. Långvinkelsgatan och den från söder genom nuv. Södra Storgatan — skulle alltsedan år 1787 underhållas av stadens fastighetsägare. Var och en av dem ansvarade för en väglott som utmätts av lantmätare och markerats med pålar vid vägkanten. Ur stadskassan bekostades bara stentrummor och andra större anlägg ningsarbeten. »Kulla strandväg», dvs. den mindre väg som från nuv. Kullagatan ledde norrut över stadens fäladsmark längs stranden förbi Gravarna, Tinkarp och Laröd in mot Kullabygden, skulle enligt ett utslag av landshövdingeämbetet år 1787 underhållas av staden så långt »stadens grund» sträckte sig. Själva vägen gjorde man i regel inte mycket åt. Några väglotter var inte avpålade på den. Däremot stod staden ensam för underhållet av bron över Möllebäcken eller »Rackarebäcken», dvs. bron över den bäck som rann genom Hälsodalen. Den bro som längre norrut ledde över Pålsjö bäck underhölls av staden och ägaren till Pålsjö gård gemensamt.1 I Hälsodalen låg utmed bäcken fem vattenkvarnar, från väster räknat Kopparmöllan, Hjälmshultsmöllan, Troedsmöllan, Bagaremöllan och Rödemölla. Vid 1787 års lantmäteriförrättning hade det fastslagits, att den mark som kvarnarna låg på, inte tillhörde staden. Men genom dalen ledde en liten väg som stadsborna ofta nyttjade, och en hålldamm vid Rödemölla, »Rödemölla dämme», låg på stadens mark. Därför ålade generalguvernör Toll år 1801 Helsingborgs stad att sätta vägen vid hålldammen i stånd. Några år senare bekostade också staden en stentrumma under vägen på det stället.2 På våren år 1811 påpekade stadsfiskal Isaac Béen d.y. att vägunderhållet inte fungerade särskilt bra. Sedan underhållet av de »indelade» vägarna fördelats på väglottsinnehavare år 1787, hade åtskilliga nya fastigheter kommit till, som ej blivit tilldelade väglotter. Å andra sidan förutsattes att samtliga fastighetsägare gemen samt skulle svara för underhållet av de »oindelade» vägarna, främst »Kulla strand väg» och vägen vid »Rödemölla dämme». Enhetliga regler för underhållet av samtliga vägar fanns sålunda inte. Borgerskapets äldste och husägarnas deputera de instämde i kritiken och föreslog att indelningen i väglotter skulle slopas. I stället 341

Perioden 1809-1862 borde samtliga fastighetsägare indelas i rotar och vars och ens skyldigheter vid väglagningen bestämmas med ledning av värdet av hans hus och tomt. Stadsfiskalen skulle leda vägarbetena, men de skulle övervakas dels av en magistratsledamot, dels av representanter för de äldste och husägarnas deputerade.3 Förslaget innebar en fullständig omorganisering av vägunderhållet. Det kom inte att förverkligas omedelbart utan under några år var den gamla väglottindelningen fortfarande i kraft. Utmed de båda »indelade» infartsvägarna i nordost och söder ålade sålunda magistraten väglottsinnehavarna år 1813 att plantera »sådana trädslag vilkas plantering kan vara tjänlig med anseende å jordmånen och stället» för att ge trafikanterna skydd mot vinden. Dessutom lät man en lantmätare sticka ut sex nya väglotter på vägen förbi hålldammen vid Rödemölla. Notiser i rådstuguprotokollen vittnar om att vägunderhållet alltjämt sköttes på gammalt sätt av väglottsinnehavarna. År 1816 måste magistraten konstatera att det varit omöjligt att freda de nyplanterade träden längs vägarna mot åverkan och därför befriades väglottsinnehavarna från fortsatt planteringsskyldighet.4 Att väglottsindelningen numera var diskutabel, ådagalades emellertid genom en tvist som uppstod år 1813 kring infarten genom nedre delen av nuv. Långvinkelsgatan. Vid en vägsyn konstaterades att »en del av den s. k. Långvinkeln, som numera blivit ansedd som gata» borde stensättas och att varje fastighetsägare borde åläggas att göra detta framför sitt hus. Magistraten beslöt i enlighet härmed i augusti 1813, men de berörda fastighetsägarna anförde besvär hos landshövdinge ämbetet. De framhöll bl. a. att Långvinkeln »ifrån dess uråldriga egenskap blivit ansedd såsom landsväg». Borgerskapets äldste, som också fick yttra sig i ärendet, ställde sig också i opposition mot magistraten. De framhöll att »nödvändigheten av en sådan stensättning på långt när inte motsvarar de olägenheter en sådan anstalt skulle medföra, inte bara i fråga om kostnader för den enskilde utan framför allt på grund av backens branthet». Stensättningen skulle nämligen inte »kunna bliva varaktig, då backen ständigt vid regn är utsatt för vattenflod som undansköljer materian och därmed lossnar stensättningen». Man menade också att dragdjuren framför tunga vagnar skulle få svårt att vinna fotfäste i den branta backen om den stensattes. Med instämmande från husägarnas deputerade hävdade man att det räckte med det dittillsvarande underhållet och att Långvinkeln borde betraktas som »ordinär kronoväg». Någon stensättning av gatupartiet gjordes inte heller nu.5 Vintern 1814-1815 blev snörik och fastighetsägarna fick drygt arbete med att skotta snö på infartsvägarna. En del av de mindre bemedlade klagade över att de vid skottningen av sina väglotter måste göra lika stora arbetsinsatser som andra, mera välsituerade fastighetsägare. Detta föranledde borgerskapets äldste och hus ägarnas deputerade att aktualisera den organisation för vägunderhållet som man projekterat år 1811. På grundval av detta fastställde magistraten den 4 februari 1815 en ordning för »allmänna dagsverken», som skulle tillämpas när större 342

Näringslivet gemensamma arbetsinsatser behövdes, t. ex. vid omfattande väglagningar, snö skottning, snöplogning o. dyl. Principen var att varje fastighetsägare blev skyldig att i varje »omgång» fullgöra ett dagsverke för varje fullt hundratal riksdaler banko som hans fastighet blivit taxerad till. Allt efter hans råd och lägenhet skulle dagsverket göras av en »arbetsduglig mans- eller kvinnsperson». Arbetarna skulle vid snöskottning förses med spade eller skyffel av fastighetsägaren, vid andra vägarbeten också med järnspett. Som dagsverke för hästägande fastighetsägare skulle räknas körslor under en dag med tvåspänd vagn och kusk. Per dag skulle från varje fastighet kunna rekvireras högst två arbetsdagsverken eller ett dagsverke med häst och vagn. På eftermidda gen dagen före skulle en av stadsvaktkarlarna sköta budningen till dagsverke. Vid snöskottning kunde varseltiden få nedgå till två timmar. Staden skulle indelas i tolv rotar, var och en med en förman som ansvarade för att de ålagda dagsverkena blev fullgjorda. En rulla skulle upprättas över de olika fastigheterna inom rotarna och över hur många dagsverken som åvilade varje fastighet.6 Den roteindelning man gjorde tedde sig på följande sätt: Rote » » » » » » » » » »

nr 1 » 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 » 8 » 9 » 10 »11

» 12

fastigheterna » » » » » » » » » » »

nr 1-24 » 25-58 » 59-86 » 87—105 » 106—132 » 133-155 » 156-177 » 1/8—203 » 204-226 » 227-244 » 245-266 jämte en del nyupprättade nummer » 267-287 jämte en del nyupprättade nummer.

Magistraten utsåg förmän för de tolv rotarna och tillsatte nya vid uppkomna vakanser.7 Som synes omfattade rotarna 1-8 den gamla stadskärnan med dess bebyggelse längs de båda Storgatorna samt Lilla gatan — i stort motsvarande nuv. Kullagatan, Mariagatan och Bruksgatan — samt utmed stranden vid nuv. Norra, Lilla och Södra Strandgatan. Till de övriga fyra rotarna fördes den bebyggelse som vuxit upp utanför den gamla stadskärnan, längs infartsvägarna, i den s.k. Lågelsången osv. Denna roteindelning hade påtagliga förtjänster framför de äldre som man tidigare använt och den ersatte dem alla, t. ex. indelningen i brandrotar, båtsmans-

343

Perioden 1809-1862

Kartskiss, upprättad avfil. dr Torsten Mårtensson, över rotarna nr 1-10. Rotarna nr 11 och 12 har inte kunnat läggas in på skissen, därför att de omfattade både äldre och nyinrättade fastighetsnummer. Rote nr 11 låg nordost och rote nr 12 sydost om den äldsta stadsbe byggelsen.

rotar osv. Den lades till grund för bl. a. längderna vid mantalsskrivning och fastig hetstaxering och vid uppbörden av avgifter till avlönings- och brandkassan och fattigvården, och kom att utgöra den enda administrativa indelningen av Helsing borgs stad som nyttjades under 1800-talets första hälft. En organisation som grundades på fastighetsbeståndet måste revideras, när antalet bebyggda tomter ökades. År 1825 begärde därför borgerskapets äldste att dagsverkslängderna skulle överses. Magistraten gav då stadskassören i uppdrag att göra denna översyn. Han skulle utgå från att det enligt senaste fastighetstaxering, som genomförts år 1825 enligt något ändrade grunder i jämförelse med de tidiga re, fanns 385 »hela» tomter i staden. Varje »hel» tomt borde åläggas tio dagsverken och mindre tomter ett lägre antal i proportion därtill. Totalt skulle det sålunda i en »omgång» utgöras 3 850 dagsverken, men därifrån skulle dragas stadsfiskal Béens tomt (nr 53), därför att han hade uppsikt över arbetena. Ett dagsverke med häst, dräng och två hästar skulle anses motsvara fyra »karladagsverken». Stadskassören skulle upprätta en rulla över totala antalet dagsverken, fördelade på tomterna.8 Den nya dagsverksordningen blev färdig och stadsfästes av magistraten den 12 344

Näringslivet juni 1826. Samtidigt föreskrevs, att när väglagning, snöskottning eller andra all männa arbeten behövdes, skulle stadsfiskalen ge stadskassören uppgift om hur många dagsverken som blev nödvändiga. Stadskassören skulle då bestämma vilka rotar som skulle träda in, och meddela detta till rotarnas förmän. Eftersom fastig hetsvärdena var högre i själva stadskärnan än i utkanterna av staden, ålades i rullan rotarna med lägst nummer förhållandevis flera dagsverken än de övriga, och därför skulle man tillse att arbetena ständigt fördelades i någorlunda jämn propor tion över hela antalet rotar. Roteförmännen ålades att var och en föra rulla över sin rote. Magistraten lät trycka dagsverksordningen och utdela den till samtliga fastig hetsägare i staden.9 Dagsverken avkrävdes fastighetsägarna enligt denna ordning bara vid extraor dinära tillfällen, t. ex. vid starka snöfall eller vid mera omfattande väglagningar. År 1830 påbjöds sålunda allmänna dagsverken för att grundligt sätta infartsvägarna i stånd. För att underlätta snöröjningen förbjöd man år 1831 höga stängsel kring tomter längs infartsvägarna så att snön inte skulle samlas i drivor där. Därigenom hoppades man också slippa att alltför ofta påbjuda dagsverken för snöskottning. Delvis samma syfte hade magistratens beslut i ett annat ärende. År 1825 hade en borgare i staden köpt en tomtöresplats av staden vid den nordöstra infartsvägen, strax intill egendomen Fredriksdal, som då ägdes av borgmästare Andreas Peter Ståhle. Året därpå nekades han av magistraten tillstånd att få bebygga tomten. En orsak till avslaget var att borgmästare Ståhle i stadens upplåtelsebrev på marken låtit insätta en klausul om att sådan bebyggelse inte fick förekomma »som kunde hindra utsikten åt Sundet från stadsegendomen Fredriksdal». Ett annat skäl var att tomten på en sträcka av 28 alnar låg utmed den allmänna landsvägen och att en byggnad där vintertid skulle vid snöfall vålla snöanhopningar på vägen, vilket skulle »öka den för staden ofta nog dryga kostnaden att hålla vägen farbar». Tomtägaren överklagade beslutet både hos landshövdingeämbetet och K. M:t men utan framgång.10 Det normala vägunderhållet av de »indelade» infartsvägarna vilade fortfarande på de fastigheter som hade tilldelats väglotter där. År 1818 hade kammarkollegium påbjudit att allmänna vägar skulle lagas på vårarna, men landshövdingeämbetena kunde medge undantag från denna regel. På förslag av borgerskapets äldste och husägarnas deputerade begärde man i Helsingborg att få göra väglagningarna på hösten, därför att erfarenheten visade att detta var bättre. Detta beviljades av landshövdingeämbetet i mars 1819. I fortsättningen och ända in på 1840-talet innehåller rådstuguprotokollen mängder av notiser om hur magistraten varje höst påbjöd att väglotterna skulle lagas och hur sedan vägsyn hölls. De brister som uppdagades vid vägsynen skulle omedelbart avhjälpas. I annat fall skulle stadsfiska len låta sätta de dåliga vägstyckena i stånd på de försumliga väglottinnehavarnas bekostnad.11 345

Perioden 1809-1862 En del större arbeten utfördes på stadens bekostnad, sedan man utlämnat dem på entreprenad. Så gjorde man t. ex. år 1818 och 1819, när vägen genom Långvin keln omsider måste utjämnas och rännstenar anläggas på ömse sidor av vägen. Detsamma gällde år 1820 iståndsättandet av den södra infartsvägen mellan stadens nya kyrkogård och södra tullen. Två år senare påbjöd landshövdingeämbetet att ett stycke av infartsvägen år nordost förbi Käckta åra skulle iståndsättas. Då ingick staden ett avtal med väghållarna från landsbygden om hur arbetet skulle fördelas. På stadens lott föll att förbättra vägen på en sträcka av 180 alnar. Också detta arbete utlämnades på entreprenad.12 Först i början av 1840-talet gjordes något för att förbättra »Kulla strandväg». Ryttmästare Carl Harald Follin — en son till prosten Elias Follin — som bodde på Pålsjö gård, begärde år 1841 magistratens samtycke till att han på egen bekostnad fick anlägga en ordentlig väg »på en del av stranden» och plantera träd längs den. LTtfarten från Pålsjö gård var nämligen ofta om vintrarna helt ofarbar. Follins plan gällde inte bara sträckan från Pålsjö gård fram till den punkt vid Pålsjö bäck, där gårdens och stadens ägor möttes, utan också »fram emot staden så långt som för ändamålet erfordras». Borgerskapets äldste tillstyrkte förslaget och sedan magi straten låtit hålla syn på de berörda sträckorna ingicks mellan Follin och staden ett avtal i maj 1841. Den nya vägen skulle läggas öster om och förbi Killestockahuset, öster om Killestockalyckan och Munklyckan. Söder om den sistnämnda skulle en grind sättas upp. En del gärdsgårdar måste flyttas för att vägen skulle få erforder lig bredd, dvs. vid de smalaste passagerna inte under åtta alnar. Det förutsattes att man i fortsättningen också liksom dittills skulle ha möjlighet att på själva stranden köra med vagnar norrut från staden till Gravarna, Laröd m.fl. ställen och därvid passera väster om Killestockahuset.13 År 1845 lade konsul Carl Henric Rooth fram ett förslag till omfördelning av utgifterna för väghållningen. De gällande reglerna hade tillkommit, påpekade han, då stadens utjordar och fäladsmark ännu låg till samfällt bruk för stadens hus- och tomtägare, och den på fastigheterna vilande väghållningsskyldigheten hade be stämts med hänsyn till den jordareal som vid den tiden hörde till dem eller brukades av dess ägare. Efter 1809 existerade enligt Rooths mening inte längre grunden för denna fördelning, därför att stadsjorden då hade blivit uppdelad i farmer som för tjugo år i sänder utarrenderades till enskilda stadsbor. Till dessa åtgärder återkommer vi i det följande. Vägunderhållsskyldigheten borde sålunda fördelas endast med hänsyn till hur stor areal var och en ägde och brukade »utom stadens plan». Vad som hörde till de enskilda fastigheterna »inom stadens plan» borde lämnas helt ur räkningen. En konsekvens av detta skulle bliva, att arrende avgifterna för farmerna, som inbetalades till stadskassan, skulle anslås till vägun derhållet varje höst och vår. Arbetena borde lämpligen utlämnas på entreprenad. Men fortfarande borde varje fastighetsägare vara skyldig att efter budning ställa en 346

Näringslivet

Två ännu kvarstående milstenar, båda märkta »1 /4 mil». Den vänstra står på Gustav Adolfs torg, den högra ingår i räcket på stenbron över Råå-ån vid Råå. Foto, Helsingborgs S tadsmuseum.

eller två av sina tjänare till förfogande för snöröjning, när sådan blev aktuell, eller betala 24 skilling banko i ersättning för varje dagsverke.14 Rooths förslag behandlades vid en allmän sammankomst med stadens invånare den 21 maj 1845. I allt väsentligt anslöt man sig till hans uppfattning om hur vägunderhållet borde ordnas. Omläggningen av vägunderhållet skulle fr.o.m. år 1846 gälla alla stadens vägar utom 215 alnar av vägen vid »Rödemölla dämme» som ägarna av Fredriksdal alltid svarat för. Beslutet skulle verkställas av en kommitté på fem ledamöter. Till ordinarie ledamöter utsågs borgmästare Håkan Lundberg, konsul Rooth, brukspatron Johan August Dreilick, handlanden P. Pettersson och f. bryggaren Bengt Henckel. Man enades också om att snöskottningen liksom tidiga re skulle skötas genom dagsverken och att dessa skulle tas ut rotevis enligt dagsverksrullorna. Men ur stadskassan skulle betalas 16 skilling banko i ersättning för varje helt dagsverke. Hade vid årets slut i arrendemedel influtit mera än vad vägunderhållet belupit sig till, skulle överskottet fonderas till kommande år. I motsatt fall skulle underskott täckas genom en extra uttaxering på stadens fastig hetsägare.15 Mellan Carl Henric Rooth och borgerskapets äldste uppstod meningsskiljaktig-

347

Perioden 1809-1862 heter om några detaljer i beslutet och magistraten kallade till ny sammankomst i ärendet den 30 juni. Då preciserade man det tidigare fattade beslutet därhän, att inkomsterna från stadens bortarrenderade »allmänna jordar» i första hand skulle anslås till väglagning och snöskottning, inte till andra ändamål. Eventuella över skott skulle sparas till påföljande år och då nyttjas för vägunderhållet. Särskilda räkenskaper skulle föras över arrendemedlen.16 Kommittén slöt avtal med två entreprenörer som åtog sig vägarbetena. Rege mentsläkare Stenkula var villig att under tio års tid, från år 1846 räknat, underhålla vägen från Kullagatan ut till Pålsjö bäck för 100 riksdaler banko om året och rätt att nyttja strandbetet längs vägen. Baron J. A. von Böhnen åtog sig att underhålla de övriga allmänna vägarna för 700 riksdaler banko om året. Men redan år 1850 begärde von Böhnen att bli löst från sitt kontrakt, vilket beviljades i april det året. För återstoden av året beslöt borgerskapets äldste och husägarnas deputerade att själva ansvara för vägunderhållet, och de behövliga pengarna skulle liksom tidigare tas ur arrendemedlen. Detta beslut betydde att borgerskapets äldste jämte hus ägarnas deputerade i realiteten inträdde som ansvariga för underhållet av stadens allmänna vägar, och de behöll denna arbetuppgift också i fortsättningen. Årligen utsågs fem ledamöter ur borgerskapets äldste och en ur husägarens deputerade som under det kommande året skulle leja folk för väglagning och underhåll av vägdikena. År 1860 anställdes en arbetskarl mot fast lön som skulle avhjälpa smärre brister på infartsvägen från nordost, och en karl som fick motsvarande arbetsuppgifter på den södra infartsvägen. Dessa två blev de första fast anställda kommunalarbetarna i Helsingborg. Den sålunda etablerade ordningen för vägun derhållet kom att gälla så länge borgerskapets äldste och husägarnas deputerade ägde bestånd som institutioner, dvs. till och med år 1862.17 Carl Henric Rooth lade år 1854 fram ett förslag till nya regler för snöskottningen och detta antogs i januari det året vid en sammankomst med stadens fastighetsäga re på rådhuset. I fortsättningen skulle vid snöröjning hus- och tomtägarna ställa arbetsfolk till förfogande i nummerordning, med början på tomt nr 1 till dess att alla tomtnumren gåtts igenom, varpå en ny »omgång» skulle påbörjas med nr 1. Från fastigheter värda mindre än 5 000 riksdaler banko skulle uppställas en »full god karlsperson», från fastigheter som taxerats till 5 000-10 000 riksdaler två stycken och från fastigheter värda mer än 10 000 riksdaler tre. För varje arbetskarl skulle ur stadskassan betalas ersättning med 24 skilling banko per dag, för halv dag hälften. Fastighetsägarnas skyldighet blev sålunda i fortsättningen att skaffa snöskottare.18 När man år 1845 fattade beslut rörande vägunderhållet, bestämdes ingenting om hur man skulle förfara med magistratsledamöternas ämbetsjordar. Borgerska pets äldste, som alltid var angelägna om att tillföra stadskassan så stora intäkter som möjligt, begärde år 1850 att också magistratsledamöterna skulle vara skyldiga att 348

Näringslivet för sina ämbetsjordar delta i vägunderhållet. Magistraten ansåg sig jävig att ta upp detta ärende till behandling och på dess hemställan förordnade hovrätten en särskild magistrat att handlägga frågan. Inför denna utvidgade borgerskapets äldste sina krav till att gälla inte bara ämbetsjordarna utan alla jordar utan undan tag inom stadens område — sålunda också exempelvis de under kyrka, skola och fattigvård hörande jordarna. Bidragen till vägunderhållet borde fastställas med hänsyn till ägovidden. Den särskilda magistraten fällde sitt utslag i december 1853 och fann ingen anledning att i någon punkt ändra vad som beslutats år 1845.19 Borgerskapets äldste överklagade utslaget hos landshövdingeämbetet som emel lertid inte ansåg sig kompetent att avgöra ärendet. Först sedan de äldste dragit saken inför K. M:t blev den återförvisad till landshövdingeämbetets prövning. I oktober 1856 kom utslaget. I detta konstaterades att husägarna i städerna enligt den kungliga resolutionen av år 1723 på städernas allmänna besvär var skyldiga att svara för vägröjning och brobyggnad över städernas mark. Det ansågs inte styrkt att innehavarna av ämbetsjordarna och de under kyrka, skola och fattigvård lydan de jordarna dittills hade varit besvärade med någon väghållningsskyldighet. Därför ogillades besvären och den särskilda magistratens utslag av år 1853 fastställdes. Borgerskapets äldste sökte då ändring i landshövdingeämbetets beslut hos K. M:t men utan framgång.20 Helsingborgs viktiga infartsväg från nordost löpte alltjämt förbi Stattenahusen och ned längs den branta väg som i våra dagar kallas Långvinkelsgatan. Sedan man passerat platsen för den gamla tullbommen vid nuv. Bomgränden, kunde man antingen fortsätta rakt ned i Fågelsången eller ta av till vänster genom Springpostgränden och komma ned på Norra Storgatan. Vägens brantaste del, Liden, var besvärlig att trafikera, inte minst vintertid. På initiativ av borgmästare Lars Magnus Wejlander framlades i juni 1852 ett förslag »till förbigående av den s. k. Liden». En ny väg skulle anläggas ett stycke längre norrut genom Hälsodalen. Uppe på borghöjden skulle den ansluta till den gamla landsvägen och nere vid stranden böja av åt söder in i staden genom Kullagatan. Ett detaljerat projekt utarbetades och förelädes stadens invånare vid en allmän sammankomst på rådhuset den 21 okto ber 1852. Vid sammankomsten var också landshövding von Troil och chefen för södra vägoch vattenbyggnadsdistriktet major G. C. Beijer närvarande. Landshövdingen, som var varmt intresserad för vägfrågorna i länet, lovade att försöka utverka ett statsbi drag motsvarande två tredjedelar av den beräknade anläggningskostnaden. Men han menade att också »kringboende possessionater», som fick fördel av den nya vägen, borde vara villiga att bidraga med pengar. Meningarna bröt sig starkt. En målarmästare hävdade sålunda, att staden inte behövde den föreslagna vägen utan skulle få bättre nytta av en ny väg från Stattena »tvärsöver vången genom konsul Hallbergs bakgård», dvs. ned mot Södra Storgatan över nuv. Billeplatsen. Tre 349

Perioden 1809-1862 skriftliga protester mot förslaget om den nya vägen i fiälsodalen framlades. Under dem hade sammanlagt 122 personer satt sina namn. Slutligen skred man till votering om ett av landshövding von Troil formulerat förslag. Det gick ut på att staden skulle åtaga sig att svara för vägbygget, om två tredjedelar, dvs. 5 580 riksdaler banko, av den beräknade kostnaden kunde erhållas som statsbidrag, och de kringboende possessionaterna genom subskription ville tillskjuta en tredjedel av den återstående kostnaden eller 1 333 riksdaler. Vad som därefter återstod i fråga om utgifter, skulle staden svara för och dessa pengar skulle uttaxeras på stadsborna efter de regler som gällde för kronobevillningen. Detta förslag samlade 1 559 röster. Antalet nej-röster var 1 205 och bland dessa tillhörde 865 röster dem som hade undertecknat protesterna.21 En månad senare utsåg man vid en ny sammankomst på rådhuset en arbetsdirektion för vägbygget. Ledamöter i denna blev borgmästare Wejlander, hovstallmästa re Rudolf Tornérhielm på Vrams Gunnarstorp, regementsläkare Stenkula, konsul Carl Henric Rooth och brukspatron Johan August Dreilick. Direktionen fick i uppdrag att hos K. M:t anhålla om statsbidrag, att lyfta och förvalta detta sedan det beviljats, jämte de medel som staden skulle anskaffa till vägbygget, samt att ingå avtal med entreprenör för arbetena och att övervaka dem, sedan K. M:t hade godkänt och fastställt vägprojektet.22 I januari 1853 beviljade K. M:t det begärda statsbidraget, under förutsättning att kontrakt om vägbygget var tecknat före den 1 oktober 1853. Redan i februari slöt arbetsdirektionen avtal med brukspatron Fr. Sundler från Göteborg som hade antagits till entreprenör, och påföljande månad utanordnades statsbidraget. I maj 1853 kunde arbetena på den nya vägen påbörjas och de var i huvudsak avslutade i oktober 1854. Den nya infarten grenade av på norra sidan av den gamla infartsvä gen vid Stattena och löpte sedan ned genom Hälsodalen norr om den höjd på vilken i våra dagar Öresundsparken ligger.23 Sedan statsbidraget hade beviljats, skulle dels possessionaterna på landsbygden runtom staden stå för de belopp som de hade antecknat sig för, dels staden bidraga med 2 200 riksdaler banko. I september 1853 beslöt magistraten att stadskassören i samband med utdebiteringen av ordinarie krono- och stadsutskylder för år 1853 också skulle påföra de skattskyldiga en särskild avgift, »väganläggningskostnad», som sedan skulle redovisas till arbetsdirektionen. Två år senare befanns det att denna uppbörd gett sammanlagt 2 151 riksdaler 16 skilling banko. När arbetsdi rektionen gjorde slutredovisning för sin förvaltning, kunde den uppvisa en behåll ning på 30 riksdaler 32 skilling, som inte hade tagits i anspråk. På förslag av borgerskapets äldste och husägarnas deputerade beslöt magistraten att dessa peng ar skulle inflyta i stadens fattigkassa.24 Sedan den nya vägen tagits i bruk visade det sig att den bro som ledde över bäcken i Hälsodalen i höjd med Kullagatan inte tålde den ökade trafiken. Den hade 35°

Näringslivet senast reparerats år 1845 men dittills nyttjats bara av dem som färdades norrut förbi G ravarna och Laröd. Nu måste den, som stadsfiskalen anmälde till magistra ten, »oupphörligen motstå trycket av de svåra tyngder som dagligen förs över densamma». Brons ringa bredd var en kännbar olägenhet för dem som kom österifrån på den nya infartsvägen och för att komma in på bron måste göra en tvär vänstersväng. Järnräckena hade redan blivit nedkörda med de tunga s.k. tyska vagnarna. Åkande inifrån staden hade också svårt att i tid upptäcka den mötande trafiken vid bron. Stadsfiskalen föreslog därför att bron skulle byggas om till dubbel bredd. Detta blev också beslutat och i april 1855 utlystes entreprenad på ombyggnad av bron.25 Vid sidan av hamnbygget på 1830-talet var den nya infarten genom Hälsodalen det största offentliga arbete som dittills hade utförts i Helsingborg. Oenighet om projektet hade rått redan när man skulle fatta beslut om vägbygget, och motståndet mot vägen levde kvar under en tid. Vintern 1854-1855 blev snö rik och i anledning därav framkom det stark kritik av den nya vägen vid den allmänna rådstuga som hölls i december 1855. Då påtalade man att den nya vägen dels hade varit ofarbar vid häftiga regn, dels vid snöyra blivit så överhopad med snö att snötäcket hade legat i jämnhöjd med »åkerkanten». Kritikerna föreslog att den gamla infarten genom Långvinkeln skulle läggas om. Man skulle »utgräva och nedsänka denna inkörselsväg till en jämn sluttning, varav snart sagt hela Liden försvann». Vid votering föll förslaget med knapp marginal: 1 279 röster avgavs för detsamma, 1 349 mot. Någon omläggning av Liden gjordes inte. I stället blev Hälsovägen den alltmera anlitade infarten från norr och nordost.26

1. Band V: 1 s. 209 f. Mag. prot. 1806 19.7,21.7. Rådst. prot. 1810 18.8, 17.11, 1814 20.6, 1818 19.11. BÄ prot. 1803 9.8. 2. Band V: 1 s. 211. Mag. prot. 1801 4.7, 1808 19.9. Rådst. prot. 1811 17.6. BÄ prot. 1801 2.7. 3. Rådst. prot. 1811 17.6. 4. Rådst. prot. 1813 10.4, 24.7, 11.9, 11.10, 1814 14.5, 11.6, 13.12, 1815 28.10, 1816 11.5, 29.5. Vägdelningslängd för 1816 i Inneliggande handl. E 9: 522, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. 5. Rådst. prot. 1813 28.8, 27.11, 1 1.12. BÄ prot. 1813 13.7, dec. u. d. 6. Rådst. prot. 1815 30.1, 4.2. 7. Dagsverkslängd 1828-1854 i Inneliggande handl. E 8: 515, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. Rådst. prot. 1815 22.11, 20.12, 30.12, 1817 22.3, 1818 28.7, 1823 13.1, 1824 18.9, 30.10, 1825 4.5, 25.5, 1830 25.1. 8. Rådst. prot. 1825 7.5, 22.10, 1826 1.4.

9. Rådst. prot. 1826 12.6. BÄ prot. 1825 20.10. Ett tryckt exemplar av dagsverksordningen finns i Inneliggande handl. E 8: 515, Borgerskapets älds tes arkiv, HSA. 10. Rådst. prot. 1830 7.8, 1831 14.3. Kungl. brev, kammarexp. reg. 1830 13.2, RA. 11. Rådst. prot. 1818 30.9, 1819 6.3. 12. Rådst. prot. 1817 26.11, 1.12, 1818 4.4, 9.5, 27.6, 1819 11.9, 1820 18.11, 20.11, 1822 19.10. BÄ prot. 1818 22.6, 8.9, 10.9, 1822 15.1. 13. Rådst. prot. 1841 25.5. 14. Rådst. prot. 1845 14.4. 15. Rådst. prot. 1845 3.5, 21.5. 16. Rådst. prot. 1845 30.6. 17. Rådst. prot. 1845 6.9, 27.10, 10.11, 23.11, 1847 29.11. Rådst. prot. civ. 1850 12.3, 18.4, 23.9, 1851 15.9, 1852 4.10, 1853 10.10, 1854 24.4, 1857 20.12, 1858 30.10, 1859 29.12, 1860 12.11, 29.12, 1861 27.12. BÄ prot. 1850 21.9.

351

Perioden 1809-1862 18. Rådst. prot. civ. 1854 16.1. 19. Rådst. prot. civ. 1850 4.2. 20. Kungl. brev, civildep. 1855 25.7, RA. 21. Rådst. prot. civ. 1852 21.10. 22. Rådst. prot. civ. 1852 23.11. 23. Kungl. brev, civildep. 1853 8.1, 1.3, RA. 24. Rådst. prot. civ. 1853 12.9, 1855 10.9. Handlingar ang. ny infartsväg 1853-1854 i Inne

352

liggande handl. E 9: 522, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. S. Evald, Några trafikleder i Helsing borg (Helsingborgs stads minnesskrift i anledning af stadsfullmäktiges 50-åriga tillvaro 1863-1913, Hbg 1913) s. 160 ff. 25. Rådst. prot. civ. 1855 16.4. 26. Rådst. prot. civ. 1855 19.12.

RESANDETRAFIK OCH SKJUTSNING

KRING ÅR 1800 hade Helsingborg fyra gästgivare. Anders Munthe drev sin rörelse i fastigheten nr 157 vid Stortorget, Peter Mollberg köpte år 1802 det gästgiveri som traktören Erik Winström innehaft i hörnfastigheten mellan Stortor get och Södra Storgatan, Alexander Magnus von Bergen etablerade sig samma år vid Södra Storgatan och Henry Raymon de Bacalan startade också gästgiveri vid samma gata. Dessutom fanns det flera marketenterier och spisningslokaler av olika slag. Anders Munthe var verksam som gästgivare till sin död 1840, då rörelsen — Hotel d’Munthe — övertogs av bryggaren och krögaren Nils Rosenlöf. Efter hans död 1847 fortsattes den av änkan Christina Rosenlöf. Peter Mollberg byggde år 1814 om sin fastighet och gav sitt företag namnet Hotel de Mollberg. Rörelsen övertogs av hans svärson ryttmästare Carl Harald Follin som år 1830 sålde den till traktören Isac Bergström. Efter honom övertog Anton Christensen den år 1860. von Bergen var verksam som gästgivare tills fastigheten år 1833 såldes på exekutiv auktion, de Bacalan upphörde med sin näring år 1815 och i hans ställe beviljades traktören J. H. Müller burskap som gästgivare. Han hade tidigare några år varit verksam som traktör i staden. Biljardspel var vid denna tid ett populärt nöje. För att hålla biljard krävdes K. M:ts tillstånd och den förste som erhöll ett sådant i Helsingborg hette Joseph Berlett. Det var år 1805. På 1810-talet hade både Müller och von Bergen biljarder i sina lokaler, men år 1815 förordnade K. M:t att bara Müller skulle ha rättighet att hålla biljard, då det på en så liten ort som Helsingborg var tillräckligt med en.1 Fr. o. m. år 1810 hade K. M:t påbjudit att passersedlar för överresa från Helsing borg till Danmark skulle utfärdas av borgmästaren i Helsingborg mot en avgift av 8 skilling banko. För att vara giltiga skulle sedlarna också påtecknas av kommendan ten i staden. Svenska medborgare skulle vid resa till utlandet medföra giltiga pass och uppvisa dem för militärkommendanten och därför erlägga 4 skilling banko. Utländska resande skulle vid inresa uppvisa sina pass både för militärkommendan ten och för borgmästaren och därvid betala den lösen som stadgades i gällande expeditionstaxa. Dessa regler gällde ända till år 1856, då förfarandet förenklades, 23 —Helsingborgs histona V: 2

353

Perioden 1809-1862 så att passen uppvisades bara för militärkommendanten. Svenska resande slapp att betala någon avgift för detta, men utlänningar skulle erlägga 32 skilling banko till kommendanten. För att inte den dåvarande borgmästaren — Lars Magnus Wejlander — därigenom skulle få minskade inkomster, föreskrevs emellertid att han under sin tjänstetid skulle erhålla 8 skilling banko för varje påtecknat pass.2 Vid sin ankomst till Helsingborg kunde de resande anlita stadens dragare, som från år 1807 var tolv till antalet, för att få hjälp med bagaget och andra sysslor. Nattlogi och spisning kunde de erhålla i första hand hos stadens gästgivare. Om inte alla kunde inlogeras på gästgivargårdarna kunde enskilda husvärdar ställa rum till förfogande, men de var då skyldiga att till stadsfiskalen lämna skriftliga uppgifter om den resandes namn, yrke, avreseort och pass. Gästgivarna skulle föra dagbok, där motsvarande uppgifter infördes. Anmälningsskyldigheten gällde inte för »allmoge i orten» och inte heller för hantverkare som kom till stadens markna der och bara stannade över de tre marknadsdagarna. I gästgivargårdarna skulle anslag om gällande bro-, dragare- och färjetaxor vara uppsatta till de resandes tjänst.3 År 1813 klagade en general, som logerat hos Anders Munthe, över den räkning han hade fått. Detta gav magistraten anledning att revidera gällande gästgiveritaxor och den nya taxan fastställdes i januari 1814. Den upptog följande priser:

1 1 1 1 1 1

måltid, 3 rätter dito, 2 rätter sup destillerat brännvin dito, enkelt brännvin smörgås med kött eller ost bättre rum med uppbäddad säng, för dygnet med uppassning 1 eldning med bokved 1 talgljus efter 5 skålpund 1 vaxljus efter 7 skålpund 1 drängrum med säng, för dygnet 1 portion kaffe av tvenne koppar med socker och grädde 1 dito te med dito 1 butelj eller 1/3 kanna gott öl 1 dito med spisdricka vagnhyra under tak för ett åkdon med 4 hjul eller större släde, för dygnet dito för varje vecka

354

32 20 5 3 4

skilling banko skilling banko skilling, 4 runstycken skilling banko skilling banko

32 8 4 12 16

skilling skilling skilling skilling skilling

banko banko banko banko banko

16 16 8 4

skilling skilling skilling skilling

banko banko banko banko

4 skilling banko 16 skilling banko

Näringsliv et dito för ett åkdon med tvenne hjul eller mindre släde, för dygnet dito för varje vecka stallrum för 1 häst om dygnet dito dito för en vecka 1 kappe havre 1 skäppa hackelse 1 lispund gott hö

2 10 6 32 8 2 20

skilling, 8 runstycken skilling, 8 runstycken skilling banko skilling banko skilling banko skilling, 8 runstycken skilling banko.

Jämförd med t. ex. 1762 års gästgiveritaxa var denna som synes mera differen tierad. Den reviderades 1822, 1833 och 1834.4 Enligt 1734 års gästgiveriordning var gästgivaren skyldig att hålla de resande med skjuts. I början av 1800-talet utgjorde — som utförligare skall skildras i det följande — de skjutsningsskyldiga jordägarna det s.k. skjutslaget med gästgivaren Alexander von Bergen som förman fr. o. m. år 1808. Gemensamt hade man an skaffat tre skjutskärror. Under förmannen lydde en skjutsrättare eller hållkarl som till en början avlönades av skjutslaget. Men år 1809 påbjöd magistraten att stadens gästgivare ensamma skulle stå för hållkarlens avlöning och detta beslut stadfästes av landshövdingeämbetet. Genom att gästgivarna Munthe, Mollberg och de Bacalan överklagade beslutet hos kammarkollegium kunde det inte träda i kraft utan för vintern 1810-1811 måste magistraten låta uttaxera hållkarlens avlöning på borgerskapet. År 1811 lämnade von Bergen från sig förmansskapet för skjutsningen. Magistraten uppdrog då åt de tre övriga gästgivarna att i tur och ordning under tre månaders tid sköta fördelningen av skjutsarna och föra längder över dem. Samtidigt ålades gästgivarna att anställa ännu en hållkarl.5 Kammarkollegium hänsköt gästgivarnas besvär till K. M:ts prövning och i sep tember 1811 stadfäste K. M:t vad magistraten och landshövdingeämbetet tidigare beslutat. Gästgivarna måste alltså övertaga avlönandet av de båda hållkarlarna. Men år 1813 krävde de som »billig ersättning» för sina besvär dels en kontant ersättning, dels lindring i det antal skattehåll som de påfördes vid taxeringen till stadsskatt. Magistraten avslog detta. Gästgivarna överklagade beslutet hos lands hövdingeämbetet, som fann att gästgivarna hade rätt till någon form av ersättning, och ifrågasatte om det behövdes två hållkarlar. Sedan borgerskapets äldste besvärat sig över detta utslag hos K. M:t, kom ett kungligt beslut om att gästgivarna hade rätt till kontant ersättning för de utlägg de redan hade haft för hållkarlarna, men att de i framtiden i stället skulle få lindring vid taxeringen.6 Borgerskapets äldste och magistraten skulle nu fastställa hur stor ersättning gästgivarna var berättigade att få. För 1814 års taxering medgavs en nedsättning med ett skattehåll för var och en av dem och man utgick från att de skulle få motsvarande lättnad under de kommande åren. Men när det gällde att bestämma 355

Perioden 1809-1862 det kontantbelopp varje gästgivare skulle erhålla för sina göromål under de gångna åren, gick meningarna vitt isär och genom överklaganden bragtes frågan till sist under K. M:ts prövning. Först i maj 1816 avgjorde K. M:t ärendet på det sättet att gästgivarna skulle ersättas med 30 riksdaler banko om året för den tid de hållit en hållkarl, och med det dubbla när de hållit två.7 Denna strid väckte otvivelaktigt irritation hos de inblandade parterna och miss stämningen ökades säkerligen av att man samtidigt i staden diskuterade en om läggning av skjutsningsbördan med tvister och överklaganden som följd. Som vi senare skall se, avgjordes denna fråga först i december 1819. Under dessa år minskades också gästgivarnas antal genom att J. H. Müller i början av år 1818 upphörde med sin rörelse och gick i konkurs. Som en följd av besluten i december 1819 angående skjutsningen avsade sig de tre återstående gästgivarna — Munthe, Mollberg och von Bergen — sina gästgiverirättigheter och beviljades i stället rättig het att driva rörelse som traktörer. Därmed vann de den fördelen, att 1734 års gästgiveriordning inte längre var tillämplig på dem och att de sålunda inte mera kunde åläggas några skyldigheter i samband med skjutsningen. I stället måste man i staden inrätta ett särskilt skjutskontor som ansvarade för att skjuts blev budad, när resande anmälde sig. Till detta återkommer vi.8 Varken de resande eller stadsborna torde ha märkt någon skillnad i den rörelse som drevs av Anders Munthe, Peter Mollberg och Alexander von Bergen före december 1819 och efter. Också som traktörer gav de resande mat och logi och hos Mollberg fanns fortfarande skjutsar att hyra. Men formellt var Helsingborg under de följande decennierna utan gästgiveri.

Skjutsningen var av gammalt en impopulär pålaga, och ofta uppstod oenighet mellan de skjutsningspliktiga jordägarna. Magistraten måste ingripa och genom instruktioner för gästgivarna och skjutslagets förman söka rätta till, vad enskilda jordägare ansåg vara orättvist. De skjutsningspliktiga klagade också över att de resande medförde alldeles för mycket bagage och inte ville betala extra för frakten av det. I denna fråga påbjöd landshövdingeämbetet år 1810 att resande som medförde stora packlårar, balar eller andra packor skulle betala enligt överens kommelse med den skjutsande för frakten av dem. Sådant bagage fick nämligen inte befordras med gästgivareskjuts, såvida den resande inte hade särskilt pass. Sedan 1810 utsåg de skjutsningspliktiga jordägarna deputerade — till en början femton men senare fem — som skulle föra deras talan, och detta fungerade en tid, när skjutsningsfrågor ofta var uppe till diskussion.9 Vid riksdagen år 1800 hade helsingborgarna som vi sett begärt att bönderna i de kringliggande socknarna skulle komma staden till hjälp med skjutsningen, därför att denna skyldighet var mera tryckande i Helsingborg än annorstädes på grund av 356

Näringslivet den stora resandetrafiken. Framställningen ledde inte till något resultat. Saken togs upp igen år 1811 och ännu vid 1815 års riksdag önskade borgerskapets äldste att stadens riksdagsfullmäktige skulle framföra en liknande begäran. Men man vann aldrig gehör för sitt önskemål.10

Traktören Peter Mollberg. Porträtt i olja av okänd konstnär. Privat ägo. Foto, Helsingborgs Stadsmuseum.I

I stället medgav K. M:t år 1812 på kammarkollegiums förslag att skjutslaget i Helsingborg på grund av det tryckande skjutsningsbesväret skulle ha rätt att begära hela 20 skilling banko per häst och körd mil av de resande, som dessutom skulle erlägga en särskild budningavgift med 1 skilling per häst. Men fortfarande kunde gästgivarna i april 1812 inför landshövding af Klinteberg hävda att skjuts ningen medförde »mer och mer betungande och snart omöjliga skyldigheter» för gränsorten Helsingborg, genom vilken så många resande, i synnerhet utlänningar, färdades »både till Norge, Ryssland och flera utrikes orter». Enbart under de tio första dagarna i april hade utgått inte mindre än 247 skjutshästar, varav enbart för utlänningar 129 stycken. Eftersom den norska skjutsinrättningen inte var lika 357

Perioden 1809-1862 förmånlig för de resande som den svenska, hade det blivit allt vanligare att ut ländska resenärer inte valde den vanliga vägen att från Helsingborg bli skjutsade enbart till Fleninge, för att där byta skjuts och fortsätta västkustvägen norrut till Svinesund, utan föredrog att skjutsas ända till Åstorp och sedan resa på svenska vägar så långt norrut som möjligt, om de ämnade sig till orter i mellersta eller norra Norge. Detta ökade besväret för de skjutsande i Helsingborg. Vidare begärde ofta resenärerna att få åka med de billigare enspända vagnarna, trots att för sådana resor flerspända men dyrare vagnar var lämpligast. Skjutshästarna blev lätt skada de av detta. En följd av gästgivarnas klagomål blev att magistraten upprättade en ny skjutsreglering. Den avsåg att 36 par skjutshästar skulle uppställas av de skjuts ningspliktiga jordägarna. Fördelningen av bördan gjordes med ledning av de arealer jordägarna innehade eller brukade, utan hänsyn till jordens kvalitet. Detta väckte protester och därför blev regleringen aldrig stadfäst.11 En gammal stridsfråga aktualiserades år 1811 och avgjordes av landshövdinge ämbetet den 22 december detta år. Det gällde stadsbornas rätt att anlita gästgiva reskjuts vid sina resor ut på landet. Landshövdingeämbetet tolkade de gällande förordningarna så, att de som bodde i Helsingborg och där hade sin näring, inte var berättigade att anlita skjuts för gängse taxa. I fortsättningen måste de ingå avtal om betalningen med den skjutskarl de anlitade. Ämbets- och tjänstemän som vistades i staden fick dock alltjämt anlita gästgivareskjuts vid sina tjänsteresor. Magistraten kompletterade detta utslag med att föreskriva ett vite på 3 riksdaler 16 skilling banko, om någon gästgivare trots påbudet utlämnade gästgivareskjuts till någon invånare i staden.12 Därmed var klart utsagt att gästgivareskjuts skulle få anlitas endast av främman de resenärer samt av ämbets- och tjänstemän på tjänsteresor. Men nya tvistefrågor dök upp. Ar 1813 gjorde en lantmätare en gradering av stadens jordar och därvid visade det sig att en del jordar, för vilka skjutshästar skulle ställas upp, var betydligt sämre än andra. De som ansåg sig orättvist behandlade, krävde en ändring av skjutsregleringen. Samma år påbjöd landshövdingeämbetet att två kurirhästar ständigt skulle stå till reds hos gästgivarna i Helsingborg för befordran av »expres ser» åt kronan. Detta väckte både missnöje och oenighet. Slutligen fann sig magi straten år 1814 föranlåten att hos landshövdingeämbetet begära hjälp i någon form med skjutsningen från den kringliggande landsbygden. För att finna en lösning på alla dessa frågor förordnade landshövdingeämbetet en särskild magistrat.13 Under tiden november 1815-mars 1816 höll den särskilda magistraten över läggningar med de skjutsningsskyldiga, med borgerskapet i gemen, med borger skapets äldste och med den ordinarie magistraten. Några jordägare framhöll att skyldigheten att hålla kurirhästar var mycket pressande. I samband med att den engelska flottan under de gångna krigsåren låg i Öresund, hade ett stort antal kurirer avgått till Höganäs och Torekov, och under 1814 års krigsoperationer mot 358

Näringslivet Norge hade antalet kurirer till Göteborg varit stort. Av den anledningen hade man varit tvungen att utöver den vanliga skjutsen för resande hålla 6-8 förspända vagnar i beredskap varje dygn. Tanken framfördes att också magistraten borde vara skyldig att delta i skjutsningen för sina ämbetsjordar. Men framför allt var man överens om att skjutsningsplikten borde fördelas på jordarna inte efter area len utan efter jordens »godhet och beskaffenhet». I december 1815 fick sex deputerade med rådman Carl Öhrn som ordförande i uppdrag att lägga fram förslag till ny skjutsreglering. De deputerade kunde inte enas om ett gemensamt förslag. Om ämbetsjordarnas skyldighet att delta i skjutsningen hade de ingen mening, men enighet rådde om att det vid bördornas fördelning var orimligt att inte ta hänsyn till jordens beskaffen het. Några krävde att den ännu oskiftade fäladsmarken borde uppdelas, så att ännu flera arrendatorer kunde åläggas skjutsning. Andra framhöll, att 24 par skjutshästar mer än väl räckte till, då genomresorna till Norge syntes minska efter den svensk-norska unionens tillkomst år 1814. Borgerskapets äldste hade att yttra sig om vad de deputerade hade anfört, och de instämde i vad som framkommit. I frågan om magistratens ämbetsjordar använde man den försiktiga formuleringen, att med dem borde förfaras »enligt gällande lag». De äldste ansåg också att staden inte längre kunde vidhålla sitt krav på hjälp med skjutsningen från bönderna runtom staden, eftersom pålagan nu syntes mindre tyngande än under de föregå ende åren. Den 12 mars 1816 fällde den särskilda magistraten sitt utslag. Under förutsätt ning av landshövdingeämbetets godkännande, kunde antalet skjutshästar minskas till 24 par. Jordägarna skulle fortfarande ensamma svara för skjutsningen, men ämbetsjordarna skulle liksom förut vara fria. Hälften av antalet skjutshästar skulle falla på den »borgerliga rörelsen». Sedan man för denna hälft först beräknat hur många hästar som uppställts av den redan till borgare utarrenderade fäladsjorden, skulle för återstoden anslås den odisponerade fäladsmarken på det sättet, att antingen denna mark bortarrenderades eller borgarna gemensamt med ledning av skattehålltalen svarade för skjutsningsskyldigheten för dessa jordar. Att uppställa den andra hälften av antalet skjutshästar ålades de 770 tunnland, 29 kappeland stadsjord som befann sig i enskild ägo.14 Både borgerskapets äldste och enskilda skjutsningsskyldiga överklagade detta utslag både hos landshövdingeämbetet och K. M:t. Ärendet avgjordes först den 18 juni 1819 av K. M:t. Den särskilda magistratens utslag stadfästes i alla delar utom i fråga om antalet skjutshästar. Det skulle framdeles vara 30 par. Den nya ordningen för skjutsningen kom att gälla fr. o. m. år 1820. Magistraten anmodade de skjuts ningsskyldiga jordägarna att hos stadskassören anmäla vilka som ville bli »i ett nummer sammansatta till ett par skjutshästars utgörande i omgångar». Men den särskilda magistratens utslag innebar också att Helsingborgs stad var skyldig att 359

Perioden 1809-1862 deltaga i skjutsningen för sin dittills oskiftade fäladsmark. På förslag av borgerska pets äldste utbjöds denna skjutsning på entreprenad mot ersättning som skulle utbetalas ur stadskassan. Under de första åren erhöll entreprenören 33 riksdaler 16 skilling banko om året.15 I samband med denna omläggning av skjutsningsskyldigheten, som innebar en upplösning av det dittillsvarande skjutslaget, uppsade som nämnts stadens tre gästgivare sina rättigheter för att fortsätta sin näring som traktörer. Det blev nu nödvändigt att införa en ny ordning för budningen av skjuts. I december 1819 överläde magistraten med gästgivarna och två av stadens bryggare, som också brukade härbärgera resande. Man enades om att inrätta ett skjutskontor, vars föreståndare dels skulle buda skjuts åt de resande, dels föra de dagböcker och förteckningar som gästgivarna tidigare varit skyldiga att upprätta för skjutsen. Urmakaren Hans Jonas Möller utsågs till föreståndare. Han ersattes efter några år av guldsmeden Jöns Petter Möller. Föreståndaren skulle i årslön erhålla 80 riksda ler banko och ha rätt att ta en skilling banko av de resande för varje budad häst. Han skulle vid budningen strikt följa den av magistraten fastställda skjutsrullan. Under Jöns Petter Möllers tid var skjutskontoret inrymt i hans bostad vid Uångvinkeln. Årslönen höjdes år 1821 till 133 riksdaler banko. Den utgick ur stadskassan.16 Den nya organisationen fungerade i stort sett tillfredsställande. Då och då före kommer dock i rådstuguprotokollen klagomål från resande över att skjutsen framsänts för sent och ibland anmälde föreståndaren att de skjutsningsskyldiga jord ägarna varit försumliga och sölat med att sända hästar. År 1827 framkom tanken att inrätta ett skjutsstall, som ensamt skulle stå för all skjutsning. Mot ersättning från samtliga jordägare skulle några personer vidtalas att sköta skjutsstallet. Magi straten lät utreda projektet men det fick falla, när man fann att det skulle bli alltför kostsamt.17 I början av 1830-talet kom nya klagomål från de skjutsningspliktiga jordägarna. Transitotrafiken mellan Danmark och Norge hade minskat avsevärt och utländska resenärer begagnade i allt större utsträckning överfarterna vid Ystad till och från Tyskland och vid Malmö och Uandskrona till och från Danmark. Att hålla 30 par skjutshästar i Helsingborg ansåg jordägarna onödigt betungande, allra helst som skjutslegorna inte täckte kostnaderna för detta. Uegan borde höjas förslagsvis till 32 skilling banko per häst och mil och antalet hästar sänkas till 16 par. En framställ ning med detta innehåll insändes år 1832 till landshövdingeämbetet, som hänsköt ärendet till kammarkollegium och K. M:t för prövning. I oktober 1836 kom K. M:ts utslag. Antalet skjutshästar förblev 30 par men legan fick höjas till 28 skilling banko.18 År 1844 påbjöd K. M:t att skjutsorganisationen skulle överses, så att man om möjligt anlitade entreprenörer i stället för att gästgivare och andra skulle stå för hållskjutsen. På en allmän rådstuga diskuterade borgerskapet i september 1844 om 36°

Näringslivet det var möjligt att i Helsingborg utlämna hela skjutsningen på entreprenad. Man fann att om antalet skjutshästar sänktes till 20 par, skulle gällande skjutslega, 28 skilling banko per mil, räcka till för att entreprenören en timme efter budning skulle kunna förfoga över 20 tvåspända och 20 enspända vagnar med nödiga seldon samt 5 goda ridsadlar. Fr. o. m. början av år 1845 skulle verksamheten kunna börja, om landshövdingeämbetet godkände projektet. I december 1844 skedde detta, och magistraten hade bara att utlysa skjutsningen på entreprenad. Men ingen spekulant anmälde sig och allt fick förbli vid den gamla ordningen.19 Guldsmed Möller förestod alltså alltjämt stadens skjutskontor. En av stadsborna svarade fortfarande för den skjutsningsskyldighet som åvilade den oskiftade fä ladsmarken. Han fick fr. o. m. år 1845 rätt att som ersättning bruka elva famnar av fäladen som låg intill hans ägor vid Rödemölla. En väsentlig lättnad erhöll de skjutsningspliktiga genom att antalet hästar i skjutsen fr. o. m. år 1850 nedsattes till 16 par. Men utan gnissel fungerade inte hållskjutsen utan de resande klagade ibland och magistraten måste ingripa då och då.20 Tanken att låta skjutsningen skötas av entreprenörer togs upp på nytt år 1852. Nio jordägare med bagaren O. P. Wingårdh i spetsen erbjöd sig då, för att »förebygga den i åratal fortgående oreda och orättvisa som vid härvarande skjuts kontor alltjämt förövats», att bilda ett bolag som skulle överta och fullgöra den skjutsning som åvilade stadens in- och utägor mot en ersättning på 1 600 riksdaler banko om året från dem som ägde eller brukade skjutsningspliktig jord. Den 17 augusti samlades dessa jordägare på rådhuset inför magistraten. De förklarade sig villiga att acceptera bolagets villkor men hyste betänkligheter mot att guldsmed Möller tydligen skulle fortfara att förestå skjutskontoret. Dessa betänkligheter delades av bolagsmännen, men magistraten stod fast vid sin avsikt att förordna Möller som föreståndare också i fortsättningen, dock med förbehållet att han skulle »utan all skonsamhet genast från sin befattning skiljas» om han på något sätt överträdde givna instruktioner.21 Misstron mot Möller hade blivit så stark, att fem av bolagsmännen drog sig tillbaka, men de fyra övriga stod kvar som delägare i bolaget. I oktober 1852 samlades de skjutsningsskyldiga åter på rådhuset, och då enades man om att stadskassören skulle få i uppdrag att sköta uppbörden av de 1 600 riksdaler banko som jordägarna skulle erlägga till bolaget och att han i arvode skulle få tillgodoräk na sig 3 % av uppbörden. Magistraten lovade att stadfästa den överenskommelse mellan bolaget och jordägarna som man kommit fram till den 17 augusti, så snart bolagets hästar och vagnsredskap blivit besiktigade och godkända. Detta skedde i början av november och den 9 november stadfäste magistraten överenskommelsen av den 17 augusti, att gälla tills vidare och så länge skjutsbolaget oklanderligt fullgjorde sina förpliktelser. Dessutom stadgades ett vite av 3 riksdaler 16 skilling banko för den som åtog sig skjuts för resande mot betalning, utan att ha blivit 361

Perioden 1809-1862 anmodad av bolaget att göra detta. Från påbudet undantogs dock de hotell eller värdshus som med egna hästar befordrade sina gäster.22 Det nya skjutsbolaget övertog skjutsningen fr. o.m. november 1852. Avtalet mellan de skjutsningspliktiga jordägarna och bolaget förnyades år 1854 för en tid av tre år. Ersättningen till bolaget höjdes då till 2 400 riksdaler banko om året. Bolagsmännen delade på skjutsarna så, att bagare Wingårdh skjutsade med tre par hästar, jordbrukaren Johannes Mazer med fyra par liksom kvartersmannen O. Olsson. För de återstående fem paren svarade fem jordbrukare med var sitt. År 1854 fastställdes också skjutskontorsföreståndarens lön till 100 riksdaler banko om året. Den utgick ur stadskassan, och beloppet var avsevärt nedprutat i jämförelse med de 200 riksdaler som föreslagits år 1852. Det var en följd av den häftiga kritiken mot Möller. År 1857 förnyades uppgörelsen angående skjutsningen för en tid av ytterligare tre år. Den ersättning som de skjutsningspliktiga jordägarna skulle betala hade nu stigit till 3 400 riksdaler.23 Vid förlängningen av avtalet rörande skjutsbolaget år 1860 för ytterligare tre år kvarstod av bolagsmännen bara Johannes Mazer, som ensam skulle svara för alla åtaganden. På sommaren 1862 avsade han sig befattningen med skjutsningen, och de skjutsningsskyldiga jordägarna begärde att skjutsningen skulle Utlysas på en treprenad. Med den lägstbjudande, husägaren Ola Nilsson, som begärt bara 3 500 riksdaler riksmynt, ingick de ett nytt avtal. Efter några dagar överlät Ola Nilsson kontraktet på jordbrukaren Bengt Jönsson i Ringstorp, som i hans ställe antogs till entreprenör. Avtalet skulle gälla fr. o.m. oktober 1862 under tre år, och om det inte uppsades dessförinnan under ytterligare två år.24 En av regeringen tillsatt kommitté för utredning av hur skjutsningsväsendet i riket borde ordnas, begärde år 1858 yttrande från de skjutsningsskyldiga, om de ansåg lämpligt att skjutsningsplikten skildes från ägandet eller nyttjandet av jord. I december 1858 samlades ffelsingborgs skjutsningsskyldiga jordägare på rådhuset för att avge sitt yttrande. De sade sig med tillfredsställelse hälsa en sådan reform. Om staten övertog ansvaret för skjutsningen var man villig att årligen under tio år till statsverket betala 1 500 riksdaler riksmynt. Men man fick vänta länge på den efterlängtade reformen. Först vid 1878 års riksdag beslöts nämligen att all gästgiveri-, håll- och reservskjuts skulle skötas genom entreprenader och att reformen skulle bekostas dels genom statsbidrag, dels genom uttaxering på alla skattskyldi ga.25 1. Band V: 1 s. 175. Mag. prot. 1805 31.8. Rådst. prot. 1817 14.4, 1847 11.1, 1.2. Inrikes civilexp. reg. 1805 9.8, Handels- och finansexp. reg. 1815 15.6, RA. T. Mårtensson, Tomtägare i Hälsingborg intill 1850, I (Kring Kärnan 1939) s. 91. C. Follin, Peter Mollberg, hans gästgiveri och

362

några samtida händelser i Hälsingborg (Gillet Gamla Helsingborg, Handlingar II. Hbg 1934) s. 3f., 54 ff. R. Wistrand, Hotell Mollberg 325 år, 1639-1964 (Minnen från Hälsingborg och dess skola, utg. av Hälsingborgspojkarnas gille i Stock holm, 31. Sthm 1964) s. 136. Ett inventarium,

Näringslivet upplagt år 1831 efter Isac Bergströms tillträde, finns hos överstelöjtnant C. Fr. Follin, Lilla Pålsjö. 2. Handels- och finansexp. reg. 1810 17.1, Kungl. brev, civilexp. 1856 20.2, RA. SF 1856 nr 33. 3. Rådst. prot. 1811 25.5, 9.11, 1814 26.11, 1823 30.6. 4. Band V: 1 s. 174. Rådst. prot. 1813 25.1, 14.6, 26.6, 9.10, 16.10, 1814 10.1, 1833 2.3, 1834 1.11. 5. Band V: 1 s. 202. Rådst. prot. 1809 21.10, 1810 29.9, 1811 18.5, 29.9. 6. Rådst. prot. 1811 7.10, 1813 27.3, 12.4, 12.6, 14.7, 9.8, 1814 31.1. BÄ prot. 1813 12.4, 23.9. Kammarkollegium t. K. M:t 1811 28.6, Kungl. brev, kammarexp. reg. 1811 19.9, 1813 30.11, RA. 7. Rådst. prot. 1814 4.4,8.10, 17.12, 1815 22.4, 26.4, 1817 10.2, 1823 8.9. BÄ prot. 1814 22.4. Kungl. brev, kammarexp. reg. 1816 12.5, RA. 8. Rådst. prot. 1818 31.1, 4.2, 18198.12, 13.12, 15.12. 9. Mag. prot. 1805 8.5, 1807 6.6, 1808 27.10. Rådst. prot. 1809-23.6, 15.7, 1810 13.6, 15.9, 1811 9.10, 19.10. 10. Band V: 1 s. 202f. BÄ prot. 1815 febr. u. d. 11. Rådst. prot. 1812 10.4, 1814 7.3. Kungl. brev, kammarexp. reg. 1812 21.2, RA. 12. Rådst. prot. 1811 30.12. 13. Rådst. prot. 1813 14.8, 21.8, 14.9, 1814

29.9, 9.10. 14. Särskilda magistratens protokoll 1815 18.11, 8.12, 1816 9.1, 10.2, 12.3, samtliga inbund na i Rådst. prot. årg. 1816. 15. Rådst. prot. 1816 17.4, 22.7, 9.9, 28.10, 4.11, 1817 15.3, 1818 9.11, 1819 19.7, 4.10, 1820 10.4, 1821 27.6, 1822 20.4. BÄ prot. 1816 20.3, 23.9, 1819 30.9. Kungl. brev, kammarexp. reg. 1819 18.6, RA. 16. Rådst. prot. 1819 18.12, 1821 27.6, 1830 1 1.12, 18.12, 1839 30.12. BÄ prot. 1821 20.5. 17. Rådst. prot. 1827 21.2, 9.4. 18. Rådst. prot. 1832 21.3, 1836 5.9. Kammar kollegium t. K. M:t 1836 26.2, Kungl. brev, kam marexp. reg. 1836 18.10, RA. 19. Rådst. prot. 1844 10.2, 16.9, 1845 25.1. 20. Rådst. prot. 1845 2.8, 16.8. Rådst. prot. civ. 1850 4.3, 1851 1.9, 3.11, 4.12. BÄ prot. 1857 4.8. 1850 års skjutsreglering i Inneliggande handl. E 7: 509, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. 21. Rådst. prot. civ. 1852 17.8, 11.9. 22. Rådst. prot. civ. 1852 11.9, 27.9, 9.10, 9.11. 23. Rådst. prot. civ. 1854 20.2, 14.8, 7.9. 24. Rådst. prot. civ. 1862 10.11. — Sedan 1855 var myntenheten 1 riksdaler riksmynt= 100 öre. 1 riksdaler riksmynt motsvarade 2/3 riksdaler ban ko. 25. Rådst. prot. civ. 1858 31.12.

363

POST, TELEGRAF OCH JÄRNVÄG

JLOSTKONTORET I HELSINGBORG var en av knutpunkterna för Sveriges post förbindelser med utlandet. Det leddes fram till år 1827 av postmästaren Otto Leonard Wejlander — vars son Lars Magnus Wejlander längre fram skulle bli borgmästare i staden — och därefter av Nikolaus Elias Cervin, på långt håll släkt med framlidne borgmästaren i Helsingborg Niclas Cervin. Efter Cervin var Carl Fredrik Leche postmästare under åren 1848-1855 och sedan innehades befatt ningen av Niclas Abraham Conrad von Björnmarck ända till år 1874.1 Färjemännen svarade för postbefordran mellan Helsingborg och Helsingör. Enligt ett avtal med postverket av år 1803 skulle de för det svenska postverkets räkning överföra all ordinarie och extra post för en årlig ersättning av 572 riksda ler specie. Post mellan Danmark och Norge fördes fram till år 1814 av en dansk postiljon genom Sverige längs västkusten. Helsingborgs färjemän hade ett speciellt avtal med det danska postverket om att föra »norsk» post över Sundet.2 Till hjälp för posttrafiken vintertid hade år 1786 uppsatts en »lysningsmaskin» på hamnbryggan vid Helsingborg. Den stod kvar ännu på 1820-talet men var då så bristfällig, att man från postverkets sida år 1824 föreslog att en ny »fyrlykteanstalt» skulle anordnas till gagn både för posttrafiken och den allmänna sjöfarten. Postdirektören erbjöd staden 12 riksdaler banko om året, om staden å sin sida satte fyrlyktan i stånd och underhöll den. Borgerskapets äldste fann det emellertid skäligt att postverket till staden överlämnade all »attiralj» som fanns kvar efter den gamla lyktan och dessutom med 100 riksdaler bidrog till uppförande av en ny. Man kom alltså inte överens och ingenting blev gjort. En ny fyr blev verklighet först när den nya hamnen stod färdig år 1832. Fyren stod ytterst på den norra hamnarmen.3 Efter upprättandet av den svensk-norska unionen år 1814 svarade det svenska postverket också för posttrafiken i Norge. Detta medförde en omläggning av postbefordran mellan Norge och Danmark. Post från Norge till Danmark samlades i en särskild väska i Strömstad och fördes sedan »utan gemenskap med den svenska posten» under uppsikt av en svensk postiljon med gästgivareskjuts till Helsingborg. På liknande sätt samlades den danska posten till Norge i Helsingborg för att föras till Strömstad. Helsingborgs färjemän erhöll nu av det svenska postverket 450 364

Näringslivet riksdaler 32 skilling banko om året för att föra denna »norska» post över Sundet. Från år 1824 befordrades inte längre den »norska» posten separat utan lades i Halmstad tillsamman med annan svensk utlandspost i samma väska. Då miste färjemännen i Helsingborg också sin särskilda ersättning för att föra den »norska» posten till och från Helsingör, utom någon gång, då förseningar inträdde i den reguljära postgången och de fick i uppdrag att mot särskild ersättning göra extra turer med »norsk» post. Från 1830-talet minskade posten mellan Danmark och Norge via Helsingborg mycket starkt, därför att man började befordra den sjövä gen med ångfartyg över Kattegatt och genom Öresund.4 År 1829 beslöt K. M:t att helsingborgsfärjemännens årliga ersättning från post verket för postföringen skulle höjas till 1 000 riksdaler banko. Med detta fick färjemännen låta sig nöja också sedan paketbåtfarten startat år 1835. De skulle då på varje tur ta med sig en svensk och en dansk postväska. Först år 1837 beslöt K. M:t att ersättningen från postverket skulle utgå med 1 200 riksdaler banko om året i ett för allt, gällande både ordinarie och extra postturer. Eftersom ångfartygens möj ligheter att upprätthålla regelbunden trafik vintertid länge var mycket osäkra, föredrog det svenska postverket att låta färjemännen sköta posttrafiken mellan Helsingborg och Helsingör ända till början av år 1859. Då sade man upp 1803 års avtal med färjemanslaget i Helsingborg. I stället ingick de svenska och danska postverken överenskommelser med de rederier som höll ångbåtar i trafik på Helsingborg, Helsingör och Köpenhamn om att fartygen skulle överta postföring en. Med färjemännen slöts samtidigt ett avtal om att de »vid tillfällen då sålunda påfordrades», dvs. i regel vintertid när det låg is i Sundet, skulle föra post mot en betalning av 15 riksdaler riksmynt per tur. Detta avtal gällde i tio år.5 Landvägen fördes post till och från Helsingborg med skjuts på två reguljära postlinjer. Den ena gick till Halmstad och därifrån vidare till Göteborg och Stock holm, den andra gick till Landskrona och Malmö, och därifrån dels till Ystad, dels till Lund. Postskjutsarna brukade tillryggalägga en mil på ungefär en timme och en kvart. Sommaren 1801 gjordes på privat initiativ ett försök till något snabbare postbefordran. En postvagn skulle göra dagliga turer mellan Malmö och Helsing borg och därvid passera Lund, Landskrona och Ramlösa hälsobrunn. Trafiken upphörde efter en tid.6 År 1827 inrättade det svenska postverket s. k. snällposter. De skulle befordras med vagn men på milen använda bara en timme. Sådan snällpost skulle bl. a. gå på linjen Halmstad-Helsingborg-Malmö-Ystad för vidare befordran till Tyskland. För Helsingborgs del betydde detta, att skjutskontorsföreståndaren av magistraten beordrades att under sommarhalvåret, »så länge årstid och väglag medgiver» framsända en häst med säkert åkdon, antingen enbetsvagn eller kärra, som på föreskriven dag och tid skulle stå färdig vid postkontoret. Norrifrån ankommande post skulle föras från Helsingborg till gästgivaregården i Glumslöv, söderifrån 365

Perioden 1809-1862 DILIGEXfCE-TURER ME LL A IS

STOCKHOLM, GÖTHEBORG

OCH

HELSINGBORG,

UNDER MAJ, JUNI, JULI, AUGUSTI, SEPTEMBER Från » )) )) )> »

Stockholm Weslerås Wrelstorp Lidköping Götheborg Falkenberg

till » )) » » ))

Weslerås Wrelstorp Lidköping Götheborg Falkenberg Helsingborg

Onsdagar Thorsdagar Fredagar Lördagar Måndagar Tisdagar

kl. u » » i) »

8 f. m. 3 » 6 » 6 » 6 » 5 »

Från » )) )> )) ))

■O 3 5T ©: c« Jz. (TB

Mellan Stockholm och Helsingborg . . » Stockholm » Götheborg . . . » Götheborg » Helsingborg . .

OKTOBER MÅNADER.

Helsingborg Falkenberg Götheborg Lidköping Wrelstorp Weslerås

Taia för Pas sagerare. s

och

till Falkenberg

n Götheborg » Lidköping n Wrelstorp » Weslerås » Stockholm

Fredagar Lördagar Måndagar Tisdagar Ousdagar Thorsdagar

kl. 6 1 in. » 6 » 1) 6 H » 6 n n 0 » » 3 »

Taia för Paketfrakt.

5-3 G -i n D

Cl Cl

«I g- as s' » ° r* T ET

o'.-

28 16

21 12

36 27

GE. «I

GO- oI

n i

c p- £w O* ro'

r 95

n,N

&I gS 95

5*55

ns=cr ^I K

O ot

Ii r K

Ehuru priserne å Passagerare-platserne för hela resor mellan Stockholm och Götheborg blifyit till |:del nedsatte, gäller for mellan Stationerna den gamla Taxan oförändrad. Passagerare på en nummer fa medföra egna saker fritt 3 LIE.

För öfrigt erlägges frakt enl. paket taxan.

Effekterna böra vara

försedde med egarens namn och ortens, dit resan sker. Barn under 10 år få vara 2:ne om en nummer. Obetalte bref åtfölja Diligencerna och utlösas vid Postkontoren, hvarföre afsändare böra anteckna å brefven hvarifrån de afga. Stockholm den 18 April

1847. DIREKTIONEN.

Turlista för diligenstrafiken Stockholm-Göteborg—Helsingborg under tiden maj—oktober 1847. Privat ägo.

ankommande post till Fleninge gästgivaregård. Utöver vanlig skjutslega utbetala des ett tillägg av 4 skilling banko per mil av postverket. Denna snabba »kontinen talpost» utlämnades under de följande åren i regel på entreprenad. Med sådan »snällpost» befordrades bara brev, därför att postbehandlingen av paket brukade vara mera tidsödande och befarades försena turerna.7 På den viktiga linjen Stockholm-Ystad inrättades också snällpost. Detta medför de den vinsten att sträckan kunde tillryggaläggas på tre dygn mot tidigare fyra. År 1831 startade postverket på denna linje trafik med diligenser, som medförde både brev, paket och passagerare. En diligenstur i vardera riktningen gjordes varje vecka. Samma år beslöt K. M:t att diligenser också skulle trafikera sträckan Ystad-Malmö-Helsingborg och påföljande år utsträcktes denna trafik till Halm stad. Eftersom man också kunde sända paket med diligenserna, ålades skjutskontorsföreståndaren i Helsingborg att för diligensturerna framsända tvåspända vag nar - några särskilda fordon hade inte anskaffats av postverket utan man anlitade den allmänna skjutsinrättningen. Trafiken pågick sommartid så länge väderleken tillät ångbåtstrafik mellan Ystad och tyska hamnar. I Helsingborg utlämnade man snart också dessa postturer på entreprenad. Postverket fann emellertid, att dili genstrafiken inte var lönande och upphörde med den år 1834. Men snällposterna 366

Näringslivet

Zz/Z

'^/

/, , #z/zr/z ,,«;/. #T. m v/- MJ .

Zz/</ZZZ/^/N-y

/,// ^jy

/zZZ/fr/vy Reölor för Passaoerarm*. n C'

■/Z/ZZC-

v* -.v/yzz/.t- /wz/Z/tyzzz/r y/f/u'o/tt‘7‘ Zzz Zzrytf yz/zz/.r yzzz /Jf/zzyz’/zz'rzyzz’ Azz/zyZ //Zzz/ZZzzz «. izzzzz/zff/’ '(* /fz/y/z. z/zJz'A' zz/v’ zz/zz/r/‘,7 <///’/• oA'w ZZ/, //\ /A z zzzzz zz/// r/z . 1 /zzz/z/zrz- z/zA zzz/zr ?*' Zrz.*\*'/Z/y/■/•///y zzzY yr/zzZ* rzy z/z/vy/zz/zzzz

Z- ■ ///zz Zz/

r/Z Zirz/'/f /z/' /zZ/Y^rztzH/zzz z/Z/Zz/

z/zz>/

,7 ■/zizyyyzzzzz/

zz/ /zzz// zzZ/y/Z/

•7* Ah'*',rszyr/-zzzv- /oz * /zrstysftz /•r.zzz/z Azz/z’zz Zzz/zZy/zzZz.rrY/ZZ 6/ y/Zzz/s

z/z/zzjzzz

zzz

///• /zz'zzzyr ///•/ .rzz/u'A‘zZz/Z /zzzv,»'/zzv/zV// Zz/Z

Z° /zz*W//yyr/ Yzz'A- zz/zyz/t r’/,Zz?<yy/\r zZz/z/Z Zzz/'z zi//*r,rzzzz,r////rZ zu/Z zz/zZzrA/zz/z// ///y/////■> ,/ ,rrz/zzzzz‘z /zz/Z/-/ zz/sz/zzzzz/zz.r z/rzz ///// y/Z/zzbw ^/.•ZzjyZ /zzz z-zz yzzzzzz/rzZ'Z Zrz/wA/v/Z /zszzz/.t zzy/Zzzyz/z • *a. / zz//zz z/zr/Zzz/z -.rzfo/zzzzzz’/' r/Zz/- Zz'zzaZzyz/zzzzr-zyzzzy/zzz• zzzzz>//zzz/zr,r z/z/r zz/Zs/zzzzzz.f /fzw/zzy/'f/zsv

.rzz/zz Z/A'/z/Z tz/ /,f/,l‘7r///Z/Y

zz/z * z/rzz/Zzz y/Zs/Zz /zzz■ Z/Zsty/’z /'/-.<// zzzz /z/ zzzzz'/////.•Zr ZJz/zyr/zzy - Z/z/z/z/z' //e Z ’Zzzz/ .•zzz'.rAz/zZ zz/zyz/Z /zzz- Zzrs.rzzz/zz'zzz'rzz yzzz zzz ys/zz/z- zzzzz//zzz/z'zz zz/ zz/zzzz .r//A/v,7/,// z/zZz ZrZzzZzzz- Zzz/' zZ/zrzvzzyZ r/z/zzyZ Zzz//z Z - Zrr.z zzzz /* Zz/.r.rzzzyzYYZ/y^.r ,PzzA'rz' .rA'zz/zz. zsZ/Z/z/ zzzyzz Zzzz•.r/'z/zZ/' zzzz-z/ zzzyzz/’rsz*r

zzzzzzzzz o zzzzzZ zz/Zz’zz^- z/zZ zz.rzzzr ■>A'/’Z‘

z7& zcz?/' zz/ zz/fz/f 'zA’zz z/zz/zZ/fZ/zy zzrA zywzz z/rZ zzzzzyZ/zyZ z/ZZ zz*y/zz,r.r//,///Zz- . fZzz/zzzzrsz’ Azz/z'zz /y.rZzzZz/zz

zzzzzZ/zzZsz- Zzzzz z/zZ ry ZrZ-

Zzz/zzy /7zj'.rzzzyz-z •zzz v* z/Z zzz^zZAsz/z zz zzzzz/rzzrA" YzZ/r/zz/rzZ zz/Z z ’zpZ'zz 7bZ'zzA' /zzz/ Zzyyz/szz* z zzyyzzy/z /zzWsr f>srs/z4zr/sfs/zé Z/Z/z/Zf/rr

zz/ z/zz’zZ-yzz/Mzzyyr z/z'Z’Az z z z/yzzzzz r tz/t/r/zzzzzzy

Zzzy/zz ZZzzzzz/zzz' Zzz zzyz/sZzyzZzf z

* /?ZcZyzz z/yzzz- /// yy Azzz’zZ/fzyzzy

/zz* /JzZ/zyrzfz^zzzz’ zz/yzzr//zrzz zzr/z .tZzzzzzzzz zvz/ .»zzfy yz zry/zz

ZzzZ > f/zz/zzzzzrz'zzz' zy/Zz-z*,*' .rzzyzz/z/ ■ Z zzzzzzzz/zz Zz>zv

zz/yr-rrzzz

Zzz zzz k/Zaa ' yzzzzr. rzzzyz'/ zzz ’z9 zrzt's ZAZz zzAt/rrs. //£ Zh.rz'z/Zzzsz .r/szzz zz/z' zz/y?z/. r, t zzzyyz ’zzyr Ztzz/z zzzz//ZZzzzyzz /zz/y/*r /zzz’zj'/y z/Zzz ‘ /’z/z-zzsz/Zz /wyzzz.z z ■< / /’.r/zz/ZzzfAr/ /r/7Z‘ rzzy f/z’zzzz. <yz/zz7ZAr zr/r/yz/Z zz/ zzzrj'z'zz/’zz /&/■ zz/yZzzz/zy/’W zzz/'/Zzzy/r/zz/z zzzzzZz? ’ z/z/f.t zzzz/zzz zz tv/z/zZ Zzz)- z'zr/vZzvz z/z/z yz/z.r.rzzzr/zwztz.t' .,rzr~ Azz‘ £y zzzzz Aa/t zzzzzzzYzryzz .rzr Aw//zzz/r /?zzz'/’zzyzz/zzzzzzjyz/z• /(?Z‘ zzyzZy//zzzfz/zZ zz/ 'z/z/Zzz »z/Z zz/zyyy/zzzzzZz /?- Zrzr.i azyzz zzzz zrztzzzz/z/zzs zrZ zzzAZzZzyyzz z/z ZZrz/zzz/ty.r-rrzy/zz/’ .rzzz/z/ zzf/zyz Zrzz/f zzr/z >rzz/zz' ,ry/zz Zzzz' /v rzfzzz' zzzz/Zzv/Zzuz zyzzzzy z>fA z/*/YZ,r zyzzr /'zyzzzzzzr/z/y/rzZ zrzvz /rz/zZzzyr. - ZZ'zz/Zr zzzf/rz/zrzzzy Zz/Z /zz/*?.*'zzzzys zZ/rz - ÅZzzyyzzzzz/ zzyzZ't'Zz/z/'tz, zrsz/zt///c*r <7ZZt- Zr^. z/szz/z’/ zzzsz/z/NZzszzz/f c/zv zz/' Zz/ /zsz? AA/zz,rZz ZZzZzyzzzzr - Z7>/z/z>/ yZZrz (//z*yzz'z’/zzz/z

Pollett för resa med diligens Helsingborg-Stockholm den 14 maj 1847, u färdad av skjuts kontorsföreståndaren i Helsingborg. Privat ägo.

fanns kvar och allt flera linjer inrättades under årens lopp i södra och mellersta Sverige.8 På 1830-talet bildades ett privat företag, Diligence-Bolaget, som erbjöd sig att trafikera bl.a. sträckan Göteborg— Halmstad-Helsingborg, sträckan Helsingborg-Malmö-Ystad samt en projekterad linje Helsingborg-Jönköping. Av dessa diligenslinjer kom bara de två förstnämnda till stånd. Trafiken med diligenserna började år 1835. Diligenskontoret var inrymt i traktören Anders Munthes hus vid Stortorget. Bolaget körde med egna hästar och vagnar, rymmande 4-6 passagera re. Fram till slutet av 1850-talet trafikerades linjerna med en tur i veckan i vardera riktningen. År 1853 avslog K. M:t en begäran från diligensbolaget att få anlita den vanliga skjutsinrättningens hästar.9 Under 1840-talet förbättrades Helsingborgs postförbindelser med Stockholm på det sättet att en direkt postlinje öppnades år 1846 till Jönköping, där man vann 367

Perioden 1809-1862 anslutning till linjen Ystad-Stockholm. Stockholmsposten behövde alltså inte läng re transporteras den längre vägen via Göteborg. En ny poststation under en postexpeditör inrättades år 1853 i Höganäs. På 1850-talet återupptog postverket sin diligenstrafik. Början gjordes med en tur i veckan på linjen Ystad-Malmö. Därefter startades turer med diligenser på linjen Stockholm-Göteborg-Helsingborg, samtidigt som det privata diligensbolaget lade ned sin trafik där. År 1862 erhöll Helsingborg ännu en diligenslinje. Då hade byggandet av södra stambanan från Malmö nått så långt norrut som till Älmhult och postverket startade turer med en diligens tre gånger i veckan mellan Helsingborg och Hässleholm. Körningen utlämnades på entreprenad. Denna sista fas av diligenstrafiken fick dock närmast karaktär av ett provisorium. Järnvägsnätet höll på att byggas ut och stod snart klart att successivt överta postföringen. Diligensväsendet började att avvecklas. Helt avskrevs det dock först år 1888.10

Under revolutions- och Napoleonkrigen utvecklades i Europa flera system för optisk telegrafi. Särskilt i Frankrike nådde man långt på detta område och byggde under 1790-talet upp ett vidsträckt telegrafnät. Telegrafstationerna låg inom syn håll för varandra på höga punkter i terrängen. Vid stationerna fanns signalmaster med horisontella armar, vid vars ändar två mindre armar var fästade. Dessa små armar var rörliga och kunde manövreras med linor, så att de intog olika ställningar. På en signalmast kunde man på det sättet åstadkomma ett stort antal olika kombi nationer av armställningar, vilka alla var förtecknade i en signalbok. Varje kombi nation erhöll sin speciella betydelse och på det sättet kunde man under den ljusare delen av året sända meddelanden med förvånansvärt stor hastighet över långa avstånd. I Sverige blev kanslirådet Abraham Niclas Clewberg-Edelcrantz pionjär i fråga om optisk telegrafi. Hans system möjliggjorde att meddelandena kunde sändas betydligt snabbare än med den kontinentala telegrafen. Hans stationer bestod av ett kraftigt kvadratiskt gallerverk av timmer med nio öppningar, ordnade i rader tre och tre över varandra. I varje öppning var upphängda vita rektangulära träplattor, som var rörliga i horisontalplanet och kunde manövreras med linor som var anslutna till en mekanism med spakar på telegrafistens plats. Stod plattorna horisontellt, syntes de inte vid mottagarstationen, men stod de vertikalt kunde de avläsas. De tre plattorna i den högra lodräta raden markerade ental, de tre i mitten tiotal och de tre i den vänstra lodräta raden hundratal. Alla plattor i den vågräta översta raden hade talvärdet 1, de tre i den mellersta talvärdet 2 och de i den nedersta talvärdet 4. Genom att mottagaren summerade de synliga plattornas talvärden kunde han få alla tal mellan 1 och 777 som inte innehöll en 8:a eller 9:a, dvs. i allt 512 olika tal. Mitt över gallerverket placerades sedan en tionde platta och 368

Näringslivet med dess hjälp kunde man sända över 1 024 olika tal. Varje tal hade sin bestämda innebörd, som var angiven i en signaltabell. År 1794 byggde Edelcrantz en optisk telegraflinje mellan Stockholms slott och Drottningholms slott. Sedan Sverige ingått ett förbund om väpnad neutralitet med Ryssland, Danmark-Norge och Preussen år 1800, växte behovet av snabba förbin delser mellan Sverige och Danmark, bl. a. för att svenskarna bättre skulle kunna följa de engelska sjöstridskrafternas rörelser. Från en observationspost på Kulla berg skulle de engelska fartygens uppträdande med hjälp av den optiska telegrafen inrapporteras dels till Malmö, dit ett meddelande beräknades kunna vid klart väder nå fram på en halv minut, dels till Karlskrona, där rapporten skulle kunna motta gas efter två och en halv eller tre minuter. För förbindelsen med Malmö byggde man en slutstation enligt Edelcrantz principer på toppen av Kärnan. En andra station uppfördes norr om staden på höjderna vid Pålsjö. Från denna station upprätthöll man kontakt med en telegrafstation på den danska sidan vid Helsing ör, som hade förbindelse genom optisk telegraf med Köpenhamn. Det första meddelandet som sändes från Danmark till Sverige på den nya optiska telegrafför bindelsen, ankom till stationen vid Pålsjö den 2 april 1801. Det handlade om att den engelska flottan dagen förut lagt sig på redden utanför Köpenhamn och öppnat artillerield mot staden.11 Edelcrantz telegraf kom efter en tid ur bruk, men optisk telegrafi nyttjades på vissa linjer i Sverige ännu under 1830-talet. Men då hade den elektriska telegrafen utvecklats så pass att den började kunna tas i mera allmänt bruk. Dess verkliga genombrott kom i Europa i slutet av 1840-talet. Då började också morsealfabetet att utnyttjas. Under åren 1848-1852 öppnades för allmänheten avsedda telegrafnät i de flesta europeiska huvudstäderna. Danmark fick sin första elektriska telegraflinje år 1852. År 1851 planerade den engelske ingenjören George Shepherd att bygga en elektrisk telegraflinje mellan Hamburg och Köpenhamn. Han ämnade utsträcka linjen till Helsingör och eftersom han behärskade tekniken att lägga ned »submarinsk kabel», ansökte han hos K. M:t om rätt att få lägga en sådan kabel mellan Helsingör och Helsingborg. Därifrån skulle på stolpar byggas en telegrafledning till Stockholm. Som motprestation föreslog han att svenska staten med 5 % skulle förränta det kapital han själv lade ned i anläggningarna. Anbudet skulle ha gett Sverige dess första elektriska telegrafförbindelse med den europeiska kontinenten, men K. M:t fann att de sökte förmånerna var sådana att de enligt svensk lag inte kunde beviljas.12 För att betjäna den optiska telegrafen hade i Sverige år 1836 inrättats en militärt organiserad telegrafkår som lydde under Topografiska kåren. I början av 1850-talet var generalmajor Karl Fredrik Akrell chef för Topografiska kåren. Han före slog år 1852 att en elektrisk telegraflinje skulle byggas från Stockholm via Uppsala 24 —Helsingborgs historia V:2

369

Perioden 1809-1862 till Göteborg och därifrån fortsätta söderut till Helsingborg. Planen utvidgades sedan till att omfatta också en linje från Helsingborg över Lund till Malmö. Planen godkändes, arbetena kom snabbt i gång och på sommaren 1854 stod linjen färdig mellan Stockholm och Göteborg. Samtidigt hade man börjat resa stolpar från Ängelholm söderut till Helsingborg och vidare mot Lund och Malmö. Den 3 augusti 1854 stod linjen Göteborg-Helsingborg färdig att tas i bruk. Helsingborgs första telegrafstation var inhyst i fastigheten Kullagatan nr 39, ett tvåvånings stenhus som ägdes av regementsläkare Stenkula. Stationen öppnades klockan 2 på eftermiddagen den 3 augusti. Efter en kort stund fick man förbindel se med stationen i Göteborg. Generalmajor Akrell sände först en rapport till konungen. »En livlig konversation och ömsesidiga hälsningar försiggick sedan mellan de särskilda sändarstationerna, lika flytande och ogenerat som tvenne personer samspråkar med varandra på gatan och växlar handslag», läste man i Nyare Helsingborgs-Posten. I anledning av invigningen hölls några dagar senare en stor bankett i brunnssalongen vid Hälsan, där fnängder av tal hölls och många skålar dracks. Hedersgäst var generalmajor Akrell.13 Den invigda stationen betjänade förbindelsen mot Göteborg. Ännu en mottagar station uppmonterades för att betjäna linjer söderut och senare inrättade linjer österut. Dessutom inrättades en dansk mottagarstation med dansk personal för att sköta förbindelsen med Helsingör, sedan år 1854 en undervattenskabel lagts ned mellan Vedbaek på Själland och Hildesborg söder om Helsingborg. Efter ett par år slogs alla tre stationerna samman till en under en föreståndare, som från år 1855 bar titeln telegrafkommissarie. Posten bekläddes till år 1857 av Johan August Lagerström och efter honom av Carl August Leonard Westman. År 1861 åtog sig Helsingborgs stad att betala hälften av hyran för lokalerna vid Kullagatan, och när i framtiden telegrafstationen kunde komma att inhysas någon annanstans, lovade staden att då årligen bidraga med 300 riksdaler riksmynt.14 Från Helsingborg hade man telegrafförbindelser inte bara med alla svenska stationer utan också med det nyinrättade norska telegrafnätet. Genom kabeln på Öresunds botten anknöts stationen till det danska telegrafnätet och kunde på så sätt träda i direkt förbindelse med Hamburg. Helsingborgs telegrafstation förmed lade m.a.o. Sveriges och Norges telegrafförbindelser med det övriga Europa. Två gånger i veckan avgick amerikanska ångfartyg från Liverpool i England till USA. Detta gjorde det möjligt att från Helsingborg via kontinentalnätet sända telegram till amerikanska adressater. Meddelandena telegraferades till Liverpool och vida rebefordrades skriftligen med ångbåtarna, för att sedan sändas vidare på det amerikanska telegrafnätet. Den betydelse telegrafstationen i Helsingborg hade för de svenska utlandsförbindelserna medförde att stationen förutom chefen hade inte mindre än sjutton fast anställda tjänstemän. Den var till storleken den andra i riket efter Stockholmsstationen.15

370

Näri ngslivet År 1845 hade Adolf von Rosen lagt fram ett förslag om en järnväg mellan Stockholm och Ystad, från vilken i Skåne sidolinjer skulle avgrenas till de större städerna. Tanken att bygga järnvägar fick gensvar på många håll i Skåne men om hur linjerna borde dragas, rådde länge stor oenighet, och ofta planerade man egna järnvägsföretag. Sålunda höll handelsmännen i Malmö i slutet av år 1851 ett möte, vid vilket de uttalade sig för att det mellan Malmö och Lund skulle anläggas en järnväg »för hästkraft». Två år senare planerade man i Ystad att bilda ett bolag för att bygga en järnväg mellan Ystad och Jönköping.16 Landshövding Samuel von Troil försökte jämka samman de olika intressena och lyckades vid ett möte i Landskrona år 1853 åstadkomma enighet om att tre järnvä gar, en från Ystad, en från Malmö och en från Landskrona, borde mötas i närheten av Ringsjön och vinna anknytning till södra stambanan där. Vid riksdagen 1853-1854 lade von Troil fram förslag i enlighet med dessa riktlinjer och talade varmt för en järnväg mellan Jönköping och Skånes sydkust. Vid riksdagen fattades beslut om att staten skulle anlägga och driva ett antal stambanelinjer, till vilka enskilda järnvägsföretag efter tillstånd av K. M: t skulle kunna ansluta sina bandelar. En utredningskommitté föreslog i september 1856 att södra stambanan från Mal mö skulle byggas förbi Jönköping till Falköping, där den skulle möta västra stam banan som löpte mellan Stockholm och Göteborg. Södra stambanan erhöll senare i sin norra del en östligare sträckning och kom att via Nässjö gå genom Östergöt land.17 I september 1855 hölls i Landskrona ett möte av personer som var intresserade för att privata järnvägar med anknytning till stambanan kom till stånd. En »järnvägskommitté för skånska bibanor» utsågs och fick femton ledamöter. En av dessa var hovstallmästare Rudolf Tornérhielm. Kommittén skulle förbereda ärendena och inbjuda till aktieteckning i de blivande järnvägsbolagen. Redan i januari 1856 hölls en allmän sammankomst med stadsborna på Helsingborgs rådhus för att diskutera om man från stadens sida skulle deltaga i något järnvägsbygge. Man enades om att ifall den riksdag som skulle börja något senare på året, beslöt i enlighet med den statliga utredningskommitténs förslag att en stambanelinje skulle anläggas mellan Jönköping och Malmö, borde staden satsa 100 000 riksdaler banko på en bibana förslagsvis från Remmarlöv (väster om Eslöv) till Helsingborg. Staden var också villig att upplåta erforderlig stadsjord för järnvägsbygget och att vid behov inlösa mark från enskilda personer.18 Ur Helsingborgs synvinkel var det viktigt att staden inte blev förbigången, när bibanorna projekterades. Landskronaborna hade sedan länge varit engagerade i järnvägsprojekt och den gamla rivaliteten med grannstaden har otvivelaktigt stimu lerat intresset. Men framför allt har man kommit till insikt om att den växande rörelsen i stadens hamn krävde förbättrade kommunikationer åt landsidan, om man på bästa sätt skulle kunna befordra de varor som lastades och lossades i 37 1

n ial'lr

Karta till

S/orvfl;

1870 ÅRS KOMMITTEFÖRSLAG

*----------------------

X.yX

i.udvilui.

i i v 1 ll! pst ad

\ Arvlkå

° .Iledemora

■ l;

'no A

Östhammar^ ; ,

/ 7"17/>0

Jpsala Ultrrsbcrq \ __//\N< )i 11 ålj< ‘ \umhiJ M>w>pf>^„ma

«g

J<t ,

HV'-Tlilhl

\ ,

Fryhsta/\

ImJa« fcswgttina Marietr ?MutmköpiH£o

pstillehaJin^^Y^bVbnb Dtytpfor-.J' ' C' >\ r

Am ål

- I

HaUsBBfL

J*. ■■ I*"*

/ I.ti.rai

7ilr%nrhoLm

I J &PtyUbenj hyfsar u 1C \rjiuv/Yi \ V}

Mariestai ■ftwhotm

**%

/ Norrköping

{ ddrldKöping/ klotalt . org/ Sluira 7 Vadsten^m^1

yöodorUflM - ' U]

jskxl ^ (f

IVosa^ A'

^u^L,x, O.rdösuiuL Söderköping

'.imjheirV \ V^torpZ...-.... ^ljo}V/////^fölnniT^c tiiFköpinéVS^ ’ri.stv

.•

o...

^teköKLe /

Hrrrlpunii^^1 \tpr/e/7, tö Kunöäll ^ljnéfeås

Marstral

'J.d/sta.

mäTtTa''

Borås cf rinSeharnn |^önkö^ing

\assjojliJ^L—,^ "^^ViinmerJ

GOTEBCWp

/’

ViaLanda.

Halmstad oLalioLm Ängelholm

iVexiö

Borghoi

\ •’

\ Emmabodiii

. EoimebyN

HässleholmI Karlshnnmv ##........., .. —' r~^ l*‘—>JjUleshobfl

\amhidt

Alfveshii

Falkenberg

Visby

fl veliari da

Gisluvrdf

Varteré\---^|-.......

Hel

Västervik

Kungsbacka « o i

^__ _

Sölvesborg

Staiskanori

. Laiklskr<rpa

JLnnd dALMÖ SkanöA

Beteckning

'fsve.

Fal^erbup^kbTiora

’iSimrishamn

fullbordade heslulade .Enskilda banor, fullbordade . — ------ n------------ under arbele um mm: SekuruLärbanor, ufterrirrudihi föreslagna .---------------"--------------------- "------------ alstyrkta .LokaLbanor, fron 'jrtema Xreslagna r.

-i

u MtJ.

t-au / -nlsui f vts LiLtyr A rjt

K. M:t tillsatte år 1869 en kommitté som skulle yttra sig om alla då inkomnaframställningar om enskilda järnvägar. Kommittén avgav sitt betänkande år 1870 och fogade till detta ovanstående karta. På denna har med heldragna linjer markerats alla vid den tiden färdiga och i drift tagna järnvägslinjer. Kartan ger alltså en uppfattning om Helsingborgs järnvägs förbindelser vid 1860-talets slut. Efter Statens Järnvägar 1836-1906, utg. av Kungl. Järnvägsstyrelsen, I (Sthm 1906).

Näringslivet Helsingborg. Det uppsving inom sjöfart och handel som började avteckna sig vid mitten av 1850-talet har varit en viktig drivkraft vid debatten om järnvägsbyggena. Vid riksdagen 1856-1858 representerades Helsingborg i borgarståndet av riksdagsfullmäktigen Fritz Rooth. Han lade fram en egen motion om »ett skånskt järnvägssystem» och lät i anslutning till den trycka en liten broschyr, i vilken han pläderade för att den södra stambanan, om vilken riksdagen skulle fatta slutligt beslut, borde ha sin ändpunkt i Helsingborg och inte i Malmö. För utlandsförbin delserna ansåg han nämligen Helsingborg vara den mest lämpade orten, bl. a. därför att man vid den smalaste delen av Öresund lättast kunde knyta det svenska järnvägsnätet samman med det danska. Skulle emellertid riksdagen besluta, att stambanan skulle ha sin ändpunkt i Malmö, borde med det snaraste en anslutande järnväg byggas från Remmarlöv över Tågarp till Helsingborg. Vid Tågarp kunde då en bibana avgrenas till Landskrona. Två engelska ingenjörer hade gjort en kostnadsberäkning för ett sådant järnvägsbygge. Den slutade på 2 738 897 riksda ler banko.19 Vid riksdagen fattades beslut om sträckningen av södra stambanan och att den skulle ha sin ändpunkt i Malmö. Anläggningsarbetena kom snabbt igång och bedrevs med stor energi, så att bansträckan upp till Älmhult stod färdig redan år 1861. Ju längre arbetena på stambanan framskred, desto mera pockade järnvägsfrågan på en lösning för Helsingborgs del. Till den år 1856 föreslagna järnvägslin jen Helsingborg-Remmarlöv framkom snart ett alternativ. År 1859 trycktes i staden en liten broschyr, »Den föreslagna nordöstra jernbanan emellan Helsing borg och Statens Södra Stambana». I den föreslogs en järnvägslinje från Helsing borg över Åby till Sjörröd vid Finjasjön. Förespråkarna för detta alternativ bildade en kommitté som skulle låta upprätta ett kostnadsförslag. I kommittén, som hade sju ledamöter, deltog handelsmännen Petter Olsson och Fredrik Henckel. I juli 1860 publicerade kommittén ett upprop om att ett järnvägsbolag borde bildas och man begärde, att magistraten skulle utlysa en allmän sammankomst med stadsbor na för att diskutera den insats som staden borde göra i fråga om detta järnvägsbyg ge • Sammankomsten hölls den 8 augusti 1860 på rådhuset. Där bröt sig meningarna starkt. Petter Olsson talade för det »nordöstra» alternativet, dvs. en järnväg till trakten av Finjasjön. Dess ändstation borde vara vid hamnen och ut ur staden kunde den dragas antingen över Pålsjö eller över Ramlösa. Totalt beräknades järnvägsbygget kosta omkring 5 miljoner riksdaler riksmynt. Men borgerskapets äldstes förman, handlanden S. H. Hafström, konsul Fritz Rooth, regementsläkare Stenkula, bataljonsveterinär W. Petersén och handlanden A. Pettersson förordade samtliga det äldre förslaget om en järnväg till Remmarlöv. Detta projekt samlade också en överväldigande majoritet av de närvarandes röster. Därmed hade man i Helsingborg bundit sig för alternativet Helsingborg-Remmarlöv. Den andra järn373

Perioden 1809-1862 vägslinjen, som kom att gå mellan Helsingborg och Hässleholm, började byggas först år 1873.20 I Landskrona hade man redan i september 1859 bildat ett bolag för att anlägga en järnväg mellan Landskrona och södra stambanan. Bolagsordningen stadfästes av K. M:t påföljande år. Landskrona stad ämnade anslå 300 000 riksdaler riksmynt till järnvägsbygget eller ställa en garanti för ett motsvarande belopp. Erforderlig mark skulle upplåtas kostnadsfritt. I Helsingborg bildade man en »kommitté för södra järnvägslinjen» med Fritz Rooth som ordförande. Dess uppgift var att bevaka stadens intressen i fråga om en sammanbindningsbana mellan Helsingborg och Remmarlöv. I september 1861 planerade landshövding von Troil att hålla ett möte i Malmö med »alla dem som intresserar sig för järnvägsanläggningar från statens södra stambana till städerna Ystad, Landskrona och Helsingborg». Kommittén begärde att Helsingborg skulle sända representanter till detta möte, men vid en allmän sammankomst med stadsborna visade det sig att man inte var intresserad.21 Ett nytt initiativ togs av hovstallmästare Rudolf Tornérhielm som hos magistra ten anhöll om att en ny allmän sammankomst skulle utlysas i järnvägsfrågan. Denna hölls den 5 februari 1862. Diskussionen blev livlig och bland dem som yttrade sig märktes förutom Tornérhielm, Fritz Rooth och Petter Olsson också possessionaten Nils Persson Nordin och redaktören för Allmänna Öresunds-Posten Fredrik Borg. När man skulle skrida till beslut, avgavs en stor majoritet av rösterna för att en järnväg borde byggas från Helsingborg till Remmarlöv. Enhäl ligt beslöt man att staden borde bidraga med 300 000 riksdaler riksmynt och att 1 000 riksdaler skulle anslås till en »okulärbesiktning» av den projekterade bansträckningen. Slutligen önskade man att Helsingborg skulle »ingå i förening med det för landskronabanan bildade bolag». En kommitté valdes för att verkställa dessa beslut. Till ledamöter utsågs de nyss nämnda deltagarna i debatten.22 Förhandlingarna med landskronabolaget blev segdragna, därför att man både i Landskrona och Helsingborg ansåg sig ha speciella intressen att bevaka såväl i fråga om banornas sträckning som deras finansiering. Dock kom man efter en tid ett stycke på väg. På begäran av kommittén hölls en ny allmän sammankomst i juli 1862 med invånarna i Helsingborg. »Nästan enhälligt» beslöt man där att gemen samt med landskronabolaget »samt Ystads och Kristianstads samhällen, om dessa så önskar», ansöka om statsbidrag till järnvägsbygget. Då det visat sig att det kostnadsförslag som de engelska ingenjörerna hade utarbetat år 1856, inte var fullständigt, beviljade man ytterligare 2 000 riksdaler riksmynt för utarbetande av ett nytt, detaljerat kostnadsförslag för »Helsingborgs-Eslövsbanan». Det hade näm ligen blivit nödvändigt att förlägga anknytningen till stambanan till Eslöv i stället för Remmarlöv.23 När det gällde de fortsatta förhandlingarna visade det sig att en kommitté inte hade samma möjlighet att driva frågorna och fatta beslut som ett bolag. Därför 374

Näringsliv et hölls i september 1862 ett möte på rådhuset av intresserade personer och där beslöt man att bilda »Helsingborgs-Landskrona-Eslöfs Järnvägs-Aktiebolag». Till interimsstyrelse utsågs hovstallmästare Tornérhielm, regementsläkare Stenkula, hand landena Petter Olsson, Carl Westrup och Sven Petter Kalling, possessionaten Nor din samt redaktör Borg. Den 3 oktober 1862 stadfäste K. M:t bolagsordningen. I denna sades bolagets syfte vara dels att anlägga en järnväg från Helsingborg till Eslövs station på södra stambanan »med upptagande av sidobana från Landskrona till någon lämplig punkt på nämnda bansträckning», dels att »underhålla regel bunden fart med lokomotiver till personers och varors fortskaffande». Bolagets kapital skulle utgöras av minst 20 000 aktier lydande var och en på 50 riksdaler riksmynt. Bolagets »direktion» skulle bestå av nio ledamöter. I denna ingick verk ställande direktören som tillika var vice ordförande. Direktionen skulle ha sitt säte i Helsingborg. Då det förutsattes att Helsingborgs stad skulle teckna aktier i bolaget, föreskrevs att stadens talan vid bolagsstämmorna skulle föras av tre personer, som stadsfullmäktige hade rätt att utse, utan avseende på om dessa var aktieägare eller ej.24 Ordförande i styrelsen för det nybildade bolaget blev Rudolf Tornérhielm. Statsbidrag hade beviljats till järnvägsbygget med 550 000 riksdaler riksmynt, på villkor att Helsingborgs stad tecknade aktier i bolaget för ett lika stort belopp. Staden hade ju tidigare utfäst sig att bidraga med 300 000 riksdaler och måste nu höja sitt bidrag till 550 000 riksdaler. Man blev tveksam huruvida man skulle kunna anslå en så stor summa, men sedan Tornérhielm erbjudit sig att själv teckna aktier för de erforderliga 250 000 riksdalerna, ändrade staden uppfattning. Helsingborgs stad tecknade alltså aktier för 550 000 riksdaler riksmynt. En viktig fråga som måste lösas tillsammans med landskronabolaget, var hur de båda städernas bibanor skulle förenas för att sedan gå på gemensamt spår till Eslöv. Landskronaborna ville ha anknytningen förlagd till Västra Skrävlinge, helsingborgarna till Tågarp. Slutligen kom man i oktober 1863 överens vid ett sammanträde inför landshövding von Troil om att anknytningen skulle ske vid Billeberga. Landskronabolaget skulle bygga sträckan Landskrona-Billeberga-Eslöv och helsingborgsbolaget sträckan Helsingborg-Billeberga. Omsider kunde man gripa sig an med att förvärva mark och staka ut sträckningen. I december 1863 avtalades med ingenjörsfirman Carlé & Kauffman, som ju också anlitades för hamnbygget i Helsingborg, att firman skulle bygga linjen Helsingborg-Billeberga, men några månader senare annullerades kontraktet och bolaget beslöt att bygga järnvägen i egen regi. I Helsingborg uppfördes på den öppna marken vid stranden söder om hamnen ett stationshus av tegel i två våningar jämte banhall, godsmagasin, lokomotivstall, vattenstation och vändskiva. Stationshusets fasad mot staden ritades av domkyrko arkitekten Helgo Zetterwall. För trafiken mellan Landskrona och Eslöv inköpte 375

Perioden 1809-1862

Området öster om Centralstationen i början av 1870-talet. Till vänster om den nyanlagda gatan (nuv. Trädgårdsgatan) Krookska planteringen, till höger Helsingborgs Mekaniska Verkstad. Foto, Helsingborgs Stadsmuseum.

landskronabolaget tre lok, fem första klass personvagnar, tio tredje klass person vagnar samt femtio öppna och tio täckta godsvagnar. Helsingborgsbolaget anskaf fade för sin bandel lika många lok och personvagnar men bara fyrtio öppna och åtta täckta godsvagnar. Den 31 juli invigdes de båda järnvägarna av Karl XV. I Helsingborg inleddes högtidligheterna med en gudstjänst i Mariakyrkan där predikan hölls av Peter Wieselgren, tidigare kyrkoherde i Helsingborg men numera domprost i Göteborg. Ett festsmyckat tåg avgick sedan till Eslöv, där kungen med svit mötte. Festtåget körde sedan först till Landskrona, där Karl XV förklarade sträckan Eslöv-Landskrona öppnad för trafik, och sedan via Billeberga till Helsingborg. Vid framkoms ten dit förklarade kungen sträckan Helsingborg-Billeberga öppnad. Dagen avslu tades med en festmiddag på Ramlösa hälsobrunn. De båda järnvägsbolagen drev var för sig trafiken på sin bansträcka men år 1865 inrättades en gemensam direktion. Järnvägarna ägdes dock fortfarande av var sitt bolag, vart och ett med sin styrelse. År 1866 hade trafiken vuxit så mycket att man kunde sätta in tre tågpar dagligen på båda linjerna. Järnvägstrafiken ställde större krav på gatunätet intill stationsområdet. Därför anlades i öst-västlig riktning en tillfart, den nuv. Trädgårdsgatan, över mark som tidigare hört till det av brukspa tron Johan August Dreilick drivna »bruket». Utmed bangårdens östra sida anlades 376

Näringslivet en ny gata, Järnvägsgatan, som småningom på sin östra sida kantades med nyupp förda fastigheter som helt skymde den äldre stadsbebyggelsen där bakom och mot de tillresande främlingarna vände en mera representativ fasad.25 Järnvägsförbindelsen med Eslöv vidgade avsevärt Helsingborgs uppland mot sydost. Från Eslöv byggdes nämligen en järnväg mot Tomelilla och därifrån vidare till Ystad. Denna linje stod färdig år 1866, och längs denna diagonal genom Skåne kunde fraktas värdefulla laster av jordbruksprodukter, främst spannmål. Järnvägs linjen Helsingborg-Eslöv öppnade också förbindelser från Helsingborg inte bara med södra stambanan utan med alla de bibanor i södra Sverige som var anslutna till den. Men i början av 1870-talet tog man i Helsingborg på nytt upp planerna på den »nordöstra» bibanan för att vinna anknytning till stambanan vid Hässleholm. År 1872 bildades ett bolag för att anlägga och driva en järnväg mellan Helsingborg och Hässleholm. Också i denna järnväg tecknade Helsingborgs stad aktier, denna gång för 300 000 riksdaler. Banan blev färdig och kunde öppnas för trafik år 1875. Samtidigt hade man börjat diskutera ännu en järnvägsförbindelse, nämligen norr ut mot Ängelholm, men det dröjde ända till år 1881, innan ett bolag bildades i detta syfte. Man ämnade då färdigställa en järnväg på sträckan Helsingborg-Ängelholm-Halmstad. Helsingborgs stad tecknade aktier i detta bolag för 250 000 kro nor. Järnvägen öppnades för trafik år 1885.26 Den gamla tanken att vid Helsingborg och Helsingör knyta samman de danska och svenska järnvägsnäten genom en fast färjeförbindelse såg ut att kunna förverk ligas i slutet av 1880-talet. I Danmark beslöt man år 1889 att anlägga ett färjeläge i Helsingör och att förhandla med Helsingborgs hamndirektion om byggande av ett färjeläge också på den skånska sidan. Danska staten ämnade i så fall anskaffa en tågfärja och hålla denna i trafik. Två år senare stod de båda färjelägena färdiga och en nybyggd hjulångfärja, »Kronprinsesse Louise», var klar att tas i bruk. Sedan K. M:t i mars 1892 gett tillstånd till färjetrafiken, kunde färjan göra sin första tur. Genom tågfärjelinjens öppnande hade den sista länken lagts i Helsingborgs nät av järnvägskommunikationer. Staden hade nu järnvägsförbindelser både norrut längs västkusten och genom två bibanor med södra stambanan samt genom färjor na västerut med det danska järnvägsnätet. Därmed hade förutsättningar skapats för bättre och mera vidsträckta handelsförbindelser än tidigare. 1. E. Grape, Postkontor och postmästare (Sthm 1951) s. 181 f. 2. Band V: 1 s. 179. Rådst. prot. 1810 1.9. 3. Band V: 1 s. 179 f. BÄ prot. 1824 31.12, 1825 18.2,4.5. 4. Handels- och finansexp. reg. 1815 12.4, RA. 5. Rådst. prot. civ. 1859 10.3. Handels- och fi nansexp. reg. 1829 27.6, 1836 1.2, 10.8, 1837 2.6, RA.

6. Rådst. prot. 1809 18.2, 20.2, 1814 7.3. R. Dickson, Malmöhus län år 1800 (Sthm 1914) s. 53. 7. Rådst. prot. 1827 30.6, 1828 12.4, 28.4, 1831 16.4, 7.12, 1832 24.3. Rådst. prot. civ. 1858 20.2, 1862 28.4, 26.5. N. Forssell, Svenska postverkets historia, I (Sthm 1936) s. 223. 8. Rådst. prot. 1832 20.10, 1833 18.3. Forssell, anf. arb. s. 225. 9. Handels- och finansexp. reg. 1835 21.11,

377

Perioden 1809-1862 Kungl. brev, civildep. 1853 20.9, RA. F. W. Morén, 1792-1862 (Ystads historia, utg. av Ystad stad, III, Ystad 1953) s. 106f. 10. Rådst. prot. civ. 1853 13.6, 1862 13.10. Öresunds-Posten 1849 17.2. Forssell, anf. arb. s. 227 f. 11. K. R. Gierow, Abraham Niclas Clewberg-Edelcrants (Svenska akademiens minnes teckningar, Sthm 1964) s. 218 ff. 12. Kungl. brev, civildep. 1851 7.11, RA. 13. Nyare Helsingborgs-Posten 1854 8.8, 11.8. 14. Rådst. prot. civ. 1861 8.1. 15. O. Eklund, Bilder från hälsingborgstelegrafens första år (Kring Kärnan 2, Hbg 1942) s. 7 f., 14 f., 18 ff., 24 f. 16. Öresunds-Posten 1851 20.12. Morén, anf. arb. s. 107 ff. 17. Statens järnvägar 1856-1906, Histo

378

risk-teknisk-ekonomisk beskrivning, utg. af Kungl. Järnvägsstyrelsen under red. af G. Welin, I (Sthm 1906) s. 49 ff., 63 ff. Morén, anf. arb. s. 109. 18. Rådst. prot. civ. 1856 31.1. Morén, anf. arb. s. 110. 19. B. Taube, Helsingborgs järnvägars historia I, Landskrona & Helsingborgs järnvägar (Gillet Gamla Helsingborg, Handlingar VI, Hbg 1943) s. 6.

20. Rådst. prot. civ. 1860 8.8. A. Åberg, Konsul P. Olsson (Hbg 1953) s. 88. 21. Rådst. prot. civ. 1861 28.8. 22. Rådst. prot. civ. 1862 5.2. 23. Rådst. prot. civ. 1862 23.7. 24. Rådst. prot. civ. 1862 24.11. 25. Taube, anf. arb. s.- 11 ff., 38. 26. Åberg, anf. arb. s. 147 ff., 169 ff.

NARINGS- OCH TULLPOLITIK

JLrOTS SIN STÄLLNING som stapelstad hade Helsingborg under hela 1700-talet en ganska blygsam sjöfart, vilket i första hand berodde på stadens dåliga hamnför hållanden. Importvaror kom över sjön till staden i stor utsträckning via Danmark, framför allt över Helsingör och Köpenhamn, samt från fartyg som ankrade upp ute i Sundet. Till Helsingborg hämtades varorna med färjebåtar, skutor och andra mindre farkoster. Utan framgång begärde helsingborgarna gång efter annan un der 1700-talet att få nederlagsfrihet. Framställningarna avslogs, som förut berät tats, därför att stadens hamn ansågs för dålig.1 I tullhänseende missgynnades Helsingborg också länge av att den danska kronan hade rätt att ta upp tull i Öresund. Västerifrån kommande fartyg på väg in i Östersjön, som ämnade anlöpa Helsingborg, tullbehandlades nämligen av dans karna som om de hade varit destinerade till någon hamn vid Östersjön. Hamnar på den svenska västkusten norr om Helsingborg kunde däremot ostörda av danska tullmyndigheter ta emot fartyg från »västerhavet». En möjlighet för helsingborgarna att ta in importvaror sjöledes västerifrån utan att besväras av skyldigheten att erlägga öresundstull öppnades år 1830. En förut sättning för detta var att det fanns ett par användbara hamnar i nordvästra Skåne norr om staden. Fiskläget Viken hade av gammalt en tilläggsplats för fiskebåtar och skutor. År 1798 började skånska stenkolsverket att bygga en lastbrygga för kol vid Höganäs och anhöll år 1799 om rätt att där ha en egen lastageplats med två tullbetjänter. Borgerskapets äldste protesterade mot framställningen, därför att man befarade ett Helsingborgs inkomster av tolagen på det sättet skulle bli för minskade. År 1801 biföll K. M:t stenkolsverkets ansökan, men föreskrev samtidigt att Helsingborgs tullkammare skulle ha tillsyn över tullbetjänternas verksamhet och uppbörd. Under de följande åren förbättrades hamnanordningarna vid Hö ganäs, bl. a. genom att en stenpir med fyr uppfördes år 1805.2 I Helsingborg hade man inte släppt tanken på att utverka nederlagsfrihet. Vid riksdagarna 1809-1810, 1815 och 1823 gjordes framställningar i detta syfte men utan framgång. Men när man återkom med en ansökan vid 1828-1830 års riksdag, bifölls den så till vida att K. M:t den 20 februari 1830 beviljade Helsingborgs stad 379

Perioden 1809-1862 nederlagsfrihet för norrifrån, dvs. från västerhavet, kommande utländska varor som lossades i Höganäs eller Viken. Detta möjliggjorde för stadens köpmän att i fortsättningen på nederlag upplägga importvaror som sjövägen anlänt norrifrån, utan att behöva betala öresundstull i Helsingör. Till en början missbrukade hel singborgarna den beviljade förmånen. De lät färjebåtar transportera importvaror också från Köpenhamn och Helsingör direkt till Höganäs, där de lades i nederlag. I en förklaring måste därför K. M:t år 1833 inskärpa att nederlagsfriheten bara gällde norrifrån ankommande importvaror.3 Genom ändringar i den gällande seglationsordningen år 1830 blev det också möjligt att i Helsingborg tullfritt upplägga importerat transitogods, som sedan kunde utklareras och med färjebåtar sändas vidare till utrikes orter, dvs. i regel till danska hamnar. Denna lättnad gav Helsingborgs köpmän ökad rörelsefrihet. K. M:t biföll vidare år 1832 en framställning från stadens handlande om att fartyg som passerade Helsingborg eller Viken, skulle ha rätt att där lossa och på nederlag upplägga någon del av sina laster och därvid vara befriade från skeppsumgälder. Detta gällde dock bara på villkor att högst en fjärdedel av den medförda lasten lossades .4 Några andra, mera omfattande lättnader hade inte beviljats för sjöfarten på Helsingborg, när stadens nya hamn stod färdig år 1832. Först år 1857 bortföll det väsentliga importhinder som den danska öresundstullen innebar. Då uppgav näm ligen den danska kronan sin traditionella rätt till tullen genom en rad internationel la överenskommelser. Ett för Helsingborg speciellt problem var att lejonparten av stadens in- och utförsel måste gå med färjemanslagets odäckade båtar. Under en stor del av 1700-talet hade färjebåtarna tullbehandlats som halvfria fartyg, dvs. deras laster belädes med något högre tull än om de hade förts på helfria fartyg.5 Provisoriskt hade K. M:t år 1797 medgivit att färjebåtarna skulle tullbehandlas som helfria. Detta provisorium gällde tills det i 1818 och 1820 års seglationsordningar stadga des att kolonialvaror fick importeras bara på däckade fartyg om minst 25 läster. Därigenom dels försvann helfriheten för färjebåtarna, dels omöjliggjordes kolo nialvaruimport praktiskt taget helt till Helsingborg. Förgäves anhöll stadens hand lande hos K. M:t år 1819 om att den gamla ordningen skulle få gälla i Helsingborg, åtminstone till dess att staden fått en ny och bättre hamn. Tre år senare uppmjuka des dock seglationsordningens bestämmelser i fråga om Helsingborg, Landskrona och Malmö. I fortsättningen skulle svenska varor få utföras med öppna farkoster, dvs. färjebåtar, och med däckade fartyg under 15 läster till Danmark. Därifrån skulle på samma sätt få införas danska varor. Färjebåtarna skulle tullbehandlas som helfria vid sådana resor. År 1826 utsträcktes helfriheten, så att den gällde oin skränkt för färjebåtarnas resor mellan Skåne och Danmark.6 Över huvud taget fördyrade och försvårade den svenska tullagstiftningen utri38°

Näringslivet keshandeln under lång tid. Visserligen utsträcktes den helfrihet som gällde för svenska fartyg, efter år 1815 att gälla också norska och en del tullättnader infördes under de följande åren för de båda rikenas inbördes handel. Men för handeln med övriga länder medförde exempelvis en tulltaxerevision, som genomfördes år 1816, i fråga om importen både höjda tullar och importförbud för omkring 300 olika artiklar, och i fråga om exporten förbud för ett femtiotal artiklar, bl. a. tackjärn, råkoppar, råa hudar och skinn m. m. Tullen på varor som fördes på ofria, dvs. utländska, fartyg steg med 40 % vid import och 50 % vid export.7 De många importförbuden i 1816 års tulltaxa, särskilt för »utländska yppighetsvaror», föranledde magistraten i Helsingborg att kalla stadens samtliga invånare upp på rådhuset i september 1819. Där enades man om att söka undvika bruket av sådana varor. Om vin inte helt kunde »avläggas», borde det förekomma bara vid middagsmåltider och då bara av en enda sort. Vid aftonmåltider borde vin inte drickas utom vid »sådana tillfällen som kunna hänföras under egenskap av högtid ligheter». Vid måltiderna borde rätternas antal inskränkas »mera efter behovet än efter smaken» och särskilt sådana undvikas som tillagades med utländska ingre dienser. Kaffe, kaffekräm och gelé fick inte bjudas på eftermiddagen utom vid »sällskap eller på begravningar, bröllop, barndop och kyrkogångsgillen». Utländs ka spetsar, tyllsorter och dyrbara sjalar skulle inte nyanskaffas men »det gamla av dessa slag» fick slitas upp. Husbönderna skulle tillhålla sitt tjänstefolk att bara nyttja kläder av inhemsk tillverkning och de borde inte tillåtas hålla sammankoms ter som »hönsning, julstugor m. m.» vilka bara gav anledning till »oordentligheter och överflödig förtäring» samt befordrade osedlighet bland ungdomen.8 I en inlaga från bl. a. de skånska stapelstäderna till 1834 års tullkommitté erinra de man om att man vid olika tillfällen hos K. M:t klagat över att utrikeshandeln förlamades eller urartade på grund av de tryckande tullbestämmelserna. Köpmän nen önskade därför att alla utländska varor i princip skulle få importeras utan hinder av förbud. Importtullarna borde sättas lagom högt för att skydda inhemska fabrikanter men inte så högt att smuggling och lurendrejeri blev lönande, vilket nu ofta var fallet. Kraven på en liberalare tullpolitik ledde under första hälften av 1800-talet till att restriktionerna och pålagorna långsamt mildrades. Sålunda av skrevs i början av 1830-talet successivt den konvojavgift som hade pålagts år 1797. Resultatet av förändringarna blev att det vid mitten av 1800-talet rådde frihet för utrikeshandeln inom vissa gränser. Dock kvarstod fortfarande export- och import förbud för exempelvis tackjärn, exportförbud för järnmalm, importförbud för stångjärn, kläde, sidenvaror, vissa ylle- och bomullsvaror, brännvin m. m. År 1854 bortföll importförbuden för en del textilvaror, för stångjärn och för vissa typer av plåt, men fortfarande var all import och export av tackjärn förbjuden. Tullsatserna var alltjämt höga. Obearbetade metaller, skrot, stångjärn, oberedda hudar, lump och en del trävaror var belagda med exporttull.9 381

Perioden 1809-1862 Skillnaden vid tullbehandlingen mellan helfria och ofria fartyg bortföll efter hand genom att Sverige-Norge ingick handelstraktater och andra överenskommel ser rörande handeln med en rad främmande makter. I dessa traktater tillerkändes land efter land förmånen att dess fartyg skulle behandlas som helfria. Slutligen behandlades bara franska fartyg som ofria. Denna särbehandling upphörde efter år 1865, sedan en svensk-fransk handelstraktat blivit undertecknad. I 1866 års tulltaxa, som med smärre modifikationer kom att gälla i mer än två decennier, förekom följaktligen inte längre begreppet ofria fartyg. Taxan innebar en sänk ning av tullsatserna över lag och tullfrihet för livsmedel, råvaror, maskiner, red skap m.m. Först från mitten av 1860-talet var sålunda den svenska tullpolitiken inte längre den hårda hämsko på utrikeshandeln som den varit tidigare.10

Ännu under de första åren av 1800-talet uppbars lilla tullen, även kallad landtul len eller porttullen, av varor som fördes in till staden, och acciser betalades för en lång rad konsumtionsvaror. Enligt beslut av riksdagen skulle fr. o. m. utgången av år 1810 lilla tullen och en del av acciserna inte uppbäras mera. Från hela riket skulle statsverket i ersättning för detta inkomstbortfall erhålla sammanlagt 150 000 riksdaler banko årligen, av vilka städerna skulle erlägga 90 000. Helsingborg ålades i enlighet med detta beslut att årligen erlägga 450 riksdaler banko i avlösning för lilla tullen och husbehovsacciserna — de senare hade erlagts vid köp av olika varor i den öppna handeln. Till detta kom 65 riksdaler banko i ersättning för saluacciserna, dvs. för bageriaccisen, bryggeriaccisen och slakteriaccisen.11 De 450 riksdalerna banko som utgjorde landtullsersättningen och ersättningen för husbehovsacciserna uttaxerades vid en särskild taxeringsförrättning fr. o. m. år 1812 på stadens invånare av borgerskapets äldste och husägarnas deputerade. Landtullsersättningen slopades i 1815 års statliga bevillningsförordning och i stället uttogs en fyllnadsavgift som lades till den allmänna kronobevillningen. Detta gällde t. o. m. år 1823.12 Däremot erlade helsingborgarna till en början inte de 65 riksdaler banko som var avsedda att ersätta saluacciserna. Som skäl åberopade magistraten stadens privilegiebrev av den 22 juli 1658, som tillerkände Helsingborg en sjättedel av där fallande acciser. Kammarkollegium underkände denna motivering och ålade staden att betala ersättningen retroaktivt fr. o. m. år 1811. Ett överklagande hos K. M:t ledde inte till någon ändring, utan år 1821 måste magistraten fatta be slut om hur pålagan i fortsättningen skulle erläggas. På stadens bryggare uttaxe rades framdeles 25 riksdaler, vilket ungefär motsvarade storleken av bryggeriacci sen under tidigare år. På samma sätt ålades bagarna att betala 18 riksdaler 32 skilling banko. Återstoden, 21 riksdaler 16 skilling, skulle utgå ur stadskassan, eftersom slakteriaccisen under de senaste decennierna erlagts av staden för att vilken stadsbo som helst skulle ha rätt att slakta. Men från stadens sida gjordes en 382

Näringsliv et ny ansökan om att bli befriad från skyldigheten att erlägga dessa 65 riksdaler banko. K. M:t avslog framställningen år 1824.13 Sedan år 1761 fanns det ett bryggarlag i Helsingborg och sedan 1780-talet ett bagareämbete. Dessa hade alltjämt ensamrätt till salubakning och salubryggning. Men sedan slutet av 1700-talet hade varje invånare i staden rätt inte bara att slakta till husbehov utan också att fritt saluföra färskt kött. Det var av den anledningen som staden svarade för inbetalningen av slakteriaccisen. Lantborna kring staden hade samtidigt full frihet att föra färskt kött till staden och saluföra det på torget där. K. M:t bekräftade år 1808 denna rättighet för allmogen i hela riket. Handeln med kreatur, viktualier och andra lantmannaprodukter frigavs generellt genom en kunglig förordning år 1815. En försiktig liberalisering av livsmedelshandeln hade sålunda påbörjats. Vid 1828-1830 års riksdag fattades beslut om att saluaccisen skulle bortfalla helt i de städer, där lantborna åtnjöt full och ovillkorlig frihet att införa och i staden saluhålla färskt kött, bröd och dricka. En sådan frihet rådde ännu inte i Helsing borg. När K. M:t skulle verkställa riksdagsbeslutet, begärde man yttranden från borgerskapet i städerna. I maj 1830 hölls följaktligen allmän rådstuga i Helsing borg för att ta ställning till frågan huruvida man ansåg det vara förmånligare att de dittillsvarande reglerna för försäljningen av kött, bröd och dricka alltjämt tilläm pades, eller om man föredrog att såväl stadens egna invånare som lantborna fick full frihet att producera och försälja sådana varor. I sistnämnda fall skulle staden bli befriad från saluaccisen. Enhälligt sade sig borgerskapet önska att de rådande förhållandena i fråga om öl och dricka borde få fortfara. Tillförsel av dessa varor från landsbygden hade nämligen aldrig behövts. Bryggarelaget borde få behålla sin uteslutande rätt till försäljning av dem. Men meningarna gick isär i fråga om bakning och brödförsäljning. 44 av de närvarande uttalade sig för att både stadens invånare och lantborna fritt borde få baka och sälja bröd, medan 22 ansåg att inte heller i fråga om brödhandeln någon ändring borde ske. När det gällde slakt och kötthandel önskade alla bibehålla den rådande ordningen att stadsborna själva fick fritt slakta och sälja kött och att lantborna hade full frihet att saluföra färskt kött i staden.14 Omsider kom i december 1832 en kunglig förordning som reglerade handeln med bröd, öl och dricka. I 37 av rikets städer frigavs handeln med dessa varor, förutsatt att den ägde rum på av myndigheterna anvisade platser. I gengäld upphävdes saluaccisen i dessa städer. Till dem hörde emellertid inte Helsingborg utan där utgick saluaccis under ytterligare två decennier.15 Lantborna förde sålunda alltjämt sitt kött in till staden för försäljning, men man iakttog strikt regeln att de fick sälja bara till stadens egna invånare, inte till andra. Överträdelser beivrades av stadsfiskalen. På 1820- och 1830-talen beviljades någon gång enstaka personer burskap som slaktare, men då gjordes alltid förbehållet att 383

Perioden 1809-1862 detta på intet sätt fick inkräkta på lantbornas rätt att utan avseende på årstiden införa färskt kött till staden och sälja detta i större eller mindre partier. Slakteriacci sen uppbars inte längre. Bryggarelaget fanns kvar tills det i likhet med hantverksämbetena upplöstes den 1 juli 1847 i enlighet med stadgandena i 1846 års fabriksoch hantverksordning.16 Bagarämbetets ställning förblev orubbad ända fram till år 1853. Bagarmästarna hade burskap på sin näring och hade ofta i sin tjänst »brödförsäljningshustrur» som på torget och vid marknaderna sålde deras produkter. I anledning av 1832 års förordning fastslog magistraten att bagarna ensamma hade rätt att sälja bröd i staden. Det var deras skyldighet att saluföra »väl bakat och försvarligt bröd» i tillräcklig mängd. En gång i veckan skulle en magistratsledamot, stadsfiskalen och behöriga besiktningsmän granska deras varor. Stadens övriga invånare förbjöds att sälja bröd. Stadsfiskalen vakade över detta och åtalade bl. a. de lantbor som kom till staden med bröd för avsalu.17 Till följd av 1846 års fabriksoch hantverksordning upplöstes också bagareäm betet men bagarnas ensamrätt till brödförsäljningen i Helsingborg lämnades orub bad. Först i april 1853 inlämnades till magistraten en skrivelse, undertecknad av 78 personer i staden, i vilken man begärde att de kvarstående acciserna på bröd och dricka skulle avskaffas och handeln med dessa varor bli fri. Man hänvisade till att Malmö nyligen blivit befriat från dessa acciser. Dessutom menade man att den fria handeln med kött »fullständigt ådagalagt nyttan av friheten i dylika såväl som i många andra fall». Man betonade »nyttan och behovet av en fri tävlan att för bästa pris och i goda varor förse stadens invånare med erforderliga livsförnödenheter». Skrivelsen behandlades på en allmän sammankomst med stadens invånare i maj 1853. Där enades man om att hos landshövdingeämbetet anhålla om stöd för en framställning till K. M:t om att Helsingborg i enlighet med 1832 års förordning skulle få njuta befrielse från acciserna på bröd och dricka liksom man tidigare befriats från acciserna på slakt och kött. K. M:t biföll denna framställning den 20 juni 1853. Fr. o. m. januari 1854 skulle de nämnda acciserna upphävas och försälj ningen av bröd och dricka vara fri. Rådstuguprotokollen visar, att fr. o. m. år 1854 beviljades åtskilliga personer av magistraten rättigheter att sälja öl och dricka av egen tillverkning mot att erlägga en årlig avgift till stadskassan.18 Priserna på livsmedel och en del andra varor reglerades ända fram till år 1864 på samma sätt som under 1700-talet. Månad för månad lät magistraten upprätta en taxa som publicerades genom offentliga kungörelser och anslag och från 1820talet, då Helsingborg hade fått sin första lokaltidning, också infördes i dagspressen. Från 1809 gällde prislistan bara bröd och maltdrycker. Borgerskapets äldste bru kade länge vara närvarande på rådstugan, när magistraten fastställde taxan, men från 1830-talet kallades bara åldermännen i bagareämbetet och bryggarelaget att delta. Efter 1847, då ämbetena hade upplösts, kallades i stället en av stadens 384

Näringslivet bagarmästare och en bryggare upp på rådhuset, när taxan skulle fastställas. Länge höll man också fast vid gammal praxis att priskuranter upprättades av magistraten i samråd med borgerskapets äldste över de varor som fanns till salu i staden och stod upptagna i gällande markegångstaxor. Ett exemplar av priskuranten insändes till landshövdingeämbetet för att tjäna som underlag vid upprättande av markegångstaxa för det kommande året. Rådstuguprotokollen utvisar också att borgerskapet i kraft av en förordning från år 1810 kunde på allmän rådstuga utse två represen tanter som tillsammans med deputerade från länets övriga städer samlades på landskontoret i Malmö för att upprätta den nya markegångstaxan. I slutet av varje år översändes den nya, för nästa år gällande markegångstaxan av landskontoret till magistraten. Torgtvånget iakttogs alltjämt. Sålunda fick det kött som lantbor förde in till staden försäljas bara på torget. Det var förbjudet att saluhålla varorna på vägen till eller från torget. Ursprungligen skulle stadens utridare övervaka att olaga handel inte förekom, men sedan utridarsysslan under 1700-talet förenats med stadsfiskalstjänsten, omtalas på 1800-talet utridaren inte längre. Det var ständigt stadsfiskalen som inför rådhusrätten åtalade dem som han själv eller stadsbetjänterna hade ertappat med att bryta mot gällande regler för torghandeln. Rådstuguprotokollen innehåller otaliga exempel på detta. Stadsfiskalen höll också ett öga på kringföringshandeln i husen och såg till att de regler magistraten uppställde respektera des. Magistraten krävde ofta särskilt tillstånd för denna handel. Sålunda bestämde magistraten år 1824 vilka »yngre personer» som skulle ha tillstånd att »på sätt hittills varit övligt» i staden kringbära grönsaker, fisk och andra varor för försälj ning. Sådana rättigheter beviljades två fiskaredöttrar, en fiskareson och en tjänste flicka hos en färjeman. Likaså erhöll en snickaredotter från Ossjö socken som vistades i staden, och dottern till en f. d. arbetskarl liknande rättigheter men bara för en tid av två år.19 Allt oftare gav magistraten föreskrifter för att förbättra den allmänna hygienen i samband med livsmedelshandeln. Under rötmånaden år 1811 stadgades sålunda böter för dem som sålde omogen frukt eller förskämda födoämnen. År 1823 instruerades polisbetjänterna att genast till borgmästaren anmäla de tillresande lantbor, som inte ville följa rådande regler för ordning och snygghet på torget utan trots vänliga tillsägelser visade »motvilja». När kolera grasserade år 1850, föreskrev magistraten att allt färskt kött som fördes till staden med åkdon skulle ligga på rent linne. Kött och andra livsmedel som bars från torget till köparens hem, skulle ligga i snygga, därtill passande trätråg eller i korg, i kärl eller på fat, allt efter varans beskaffenhet. Stadsfiskalen och polisbetjäningen skulle ha sin uppmärksamhet riktad på detta.20 De allmänna frimarknaderna spelade fortfarande en stor roll för Helsingborgs invånare, framför allt för hantverkarna som brukade ha egna stånd där. Genom 25—Helsingborgs historia V:2

385

Perioden 1809-1862 den allmänna marknadsreglering som påbörjats av myndigheterna i slutet av 1700-talet, hade Helsingborg mist sina båda enskilda marknader i Ask och Bräcke, men fr. o. m. år 1806 hölls tre årliga frimarknader i Helsingborg. För varje år fastslog landshövdingeämbetet datum för samtliga marknader i länet. Helsingborgsmarknaderna hölls vanligen i mitten av februari, i slutet av juli och i början av oktober.21 Stadens hantverkare reste gärna till frimarknader på andra orter. Mycket upply sande i detta avseende är det svar som magistraten lämnade år 1824 på en fråga från landshövdingeämbetet om vilka marknader Helsingborgs hantverkare bruka de besöka. Sedan magistraten hade erhållit upplysningar från de olika hantverksämbetenas åldermän, kunde den meddela, att helsingborgarna brukade besöka samtliga städers frimarknader inom Malmöhus län samt dessutom marknaderna vid Annelöv, Hörby, Skurup och Trelleborg. Inom Kristianstads län reste de gärna förutom till städernas marknader också till marknaderna vid Broby, Båstad, Fagerhult, Kivik, Marklunda, Röinge, Vittsjö och Åby. Till hallandsstäderna La holms, Halmstads, Falkenbergs och Varbergs marknader kom hantverkare från Helsingborg, likaså till marknaden vid Voxtorp. En del besökte också frimarkna derna i Göteborg. Inom Kronobergs län reste helsingborgarna till marknaderna vid Ljungby, Långaryd, Markaryd och Vrå, förutom till frimarknaderna i Växjö. Normalt brukade städernas frimarknader pågå i tre dagar — utom i Göteborg och Växjö där de varade i två — och marknaderna på landsbygden i två dagar.22 För rätten att hålla stånd på marknaderna erlade man fortfarande ståndpengar och taxorna för dessa var liksom under 1700-talet »reciproka». År 1813 hade sålunda Malmö, Landskrona och Ängelholm höjt sina taxor för ståndpengarna och som en följd därav uppräknades också taxan i Helsingborg för malmöbor, landskronabor och ängelholmsbor, men för de sistnämnda gällde fortfarande liksom under 1700-talet att de betalade bara hälften mot övriga, förutsatt att helsingbor garna åtnjöt samma förmån i Ängelholm. Den nya taxan för Helsingborg upptog ett par nya kategorier marknadsbesökare, nämligen »italienare eller grannlåtsbodar» och »vagn med tobaksblader». På 1850-talet tillkom ytterligare nya typer av marknadsfolk i taxan, bl. a. spetsknypplerskor. Generellt bestämdes också år 1855 att inga ståndpengar skulle krävas av dem som kom från städer, där Helsingborgs hantverkare slapp att betala sådana avgifter.23 Stadsfiskalen hade ansvaret för att det rådde god ordning vid marknaderna. Till sin hjälp hade han stadsvaktkarlarna. Det hände att detta inte var tillräckligt. År 1858 förordnade sålunda magistraten tre arbetskarlar och en dräng som tillfälliga biträden åt honom under oktobermarknaden. Det gällde inte bara att beivra olaga handel vid marknaden, om sådan förekom, utan också och kanske framför allt att anhålla och till landshövdingeämbetet anmäla de lösdrivare och passlösa personer som kunde finnas bland marknadsfolket.24 386

Näringslivet

Stortorget en marknadsdag. Litografiskt tryck efter teckning, signerad C. N. i Ny Illustrerad Tidning 1861.

Marknaderna ägde fortfarande rum på nuv. Stortorget men det kunde inte undvikas att de angränsade gatorna också fick sin beskärda del av marknadslivet. Den östra delen av torget var länge upplåten åt timmerhandlare samt häst- och kreaturshandlare. På den västra halvan hade hantverkarna och andra försäljare sina stånd och kärror. För att förebygga misshälligheter mellan stadens egna invånare och de tillresande marknadsbesökarna upprättade magistraten år 1823 en ordningsstadga med regler för fördelning av utrymmet på torget. Allmänt före skrevs, att det inte längre räckte med att i förväg markera den plats man önskade resa en hantverksbod på, genom att lägga ut märken utan bodens yttre träverk måste sättas upp för att dess ägare skulle anses ha rätt till platsen. På torgets västra hälft räknat från bagarmästare Carl E. Flyborgs och sadelmakaren Fougstedts gårdar — dvs. ungefär från mynningarna av nuv. Kullagatan och Torggatan — skulle bodar få resas i en rad vid den norra långsidan och en vid den södra. De båda raderna skulle om möjligt innehålla lika många stånd. Längst åt öster skulle järnkramhandlarna tilldelas bodplatser och väster om dem Helsingborgs egna hantverkare. Längst år väster kunde hantverkarna från Malmö, Landskrona, 387

Perioden 1809-1862 Halmstad, Kristianstad, Ängelholm, Ystad, Lund, Laholm, Skanör och Simrishamn — alla i här nämnd ordning — slå upp sina stånd. Den som vid senaste marknad hade tilldelats en plats, hade rätt att nyttja den också vid en påföljande marknad. Kopparslagare och krukmakare höll till mitt ute på torget mellan de två raderna av hantverksbodar och de erhöll platser enligt samma regler som gällde för bodarna: längst åt öster stadens egna hantverkare och sedan de övriga städernas i angiven ordning. Kopparslagarna och krukmakarna brukade ställa sina varor direkt på marken. Två ledamöter av borgerskapets äldste skulle vara närvarande på mark naden bl.a. för att slita tvister om bodplatser. Den som var missnöjd med vad de bestämde, kunde vända sig till borgmästaren. Några särskilda regler för kreatursoch timmerhandlarna på den östra hälften av torget ansågs inte nödvändiga.25 Frimarknaderna i Helsingborg pågick under tre dagar. Marknadsbesökare som anlände i god tid till staden och reste sina bodar redan dagen före första mark nadsdagen, kunde frestas att börja kommersen redan då, men detta brukade leda till klagomål från andra marknadsbesökare och det var magistratens skyldighet att tillse att handeln ägde rum bara inom laga tid. Stadsfiskalen hade därför order att se till att inga bodar restes på torget förrän tidigast på eftermiddagen före första marknadsdagen. 1846 års handelsordning medförde en uppluckring av dessa regler, genom att den medgav att fabriksidkare mot erläggande av en särskild avgift, s. k. minuteringsavgift, antingen själva eller genom ombud saluförde sina alster i vilken stad som helst. Handelsordningen trädde i kraft den 1 juli 1847 och redan vid oktobermarknaden befanns det att fabriksvaror saluförts »utan mark nadstid» av elva personer. Stadsfiskalen ålades att i efterhand kräva dessa på minuteringsavgift.26 Marknadsskicket i Helsingborg förändrades under 1830-talet. År 1831 beslöt borgerskapets äldste att handeln med timmer, bräder, kar och andra trävaror skulle flyttas från torget till »planen utmed sjön norr om hamnbryggan» där timmerlassen bekvämt kunde köra fram. Samtidigt flyttade man kreaturshandeln från torget till »planen utmed sjön på södra sidan av hamnbryggan». Därigenom hoppades man dels vinna bättre plats på torget för hantverkare, trädgårdsvagnar och andra marknadsbesökare, som nu kunde erhålla bodplatser också på den östra delen av torget, dels slippa trängsel på torget och »andra obekväma ställen», dvs. i de tillstötande gatorna. Men man var fortfarande angelägen om att marknadshandeln ägde rum i stadens centrum, dvs. på torget. Enhälligt uttalade man sig år 1834 på en allmän rådstuga emot ett förslag från landshövdingeämbetet om att markna derna skulle förläggas till någon lämplig plats utanför den egentliga stadsbebyggel sen. Näringsidkarna ansåg det viktigt att marknadsfolket drogs in i staden för att göra sina uppköp inte bara på marknaden utan också annorstädes och intog förtäring hos stadens krögare och marketentare.27 Men kort tid därefter förflyttades likväl en del av marknadshandeln till en plats

388

Näringslivet söder om stadsbebyggelsen. Det gällde handeln med hästar. År 1831 hade man i Helsingborg på en allmän rådstuga beslutat upplåta den oanvända delen av den s. k. Ringstorpsbacken för de årliga kappridningar som Patriotiska Föreningen för Sveriges Hästkultur ämnade anordna vid staden. Enda villkoret var att staden inte åsamkades några extra kostnader. Man räknade med att vinna vissa fördelar för affärslivet »i anseende till de folksamlingar som dylika kappridningar föranleda». Två år senare begärde föreningens provincialkommitté för Skåne att en hästmark nad skulle anordnas i anslutning till kapplöpningarna. Kommittén var villig att för egna medel iordningställa marknadsplatsen, om staden upplät ett lämpligt område. Borgerskapets äldste upplät 10 tunnland stadsjord väster om allmänna landsvägen söderut mot Råå för hästmarknaden. Dessutom var man villig att ställa nära fem tunnland till förfogande öster om landsvägen för handel med nötboskap och får. De äldste föreslog samtidigt, att Helsingborgs årliga sommarmarknad borde flyttas och förläggas till de sista dagarna i juli, då hästkapplöpningarna brukade äga rum.28 Provincialkommittén förvärvade år 1836 ett markområde inom de s.k. Sand lyckorna, dit man ämnade flytta både kappridningarna och träningen för dessa. Kappridningsbanan kom sålunda att ligga i omedelbar närhet av platsen för den tilltänkta hästmarknaden. Kommittén begärde nu att denna marknad skulle för läggas till en något senare tidpunkt än Helsingborgs traditionella julimarknad. Sommartid skulle alltså vid sidan av den traditionella sommarmarknaden också hållas en hästmarknad i anlutning till kappridningarna. Landshövdingeämbetet tillstyrkte detta förslag och menade att denna speciella hästmarknad skulle leda till »en livligare handel med kreatur av ädlare race». Marknadsbesökare borde man inte lida brist på, därför att folk från olika delar av landet brukade strömma till under kappridningarna i Helsingborg, inte minst från den närbelägna Ramlösa hälsobrunn. I april 1836 biföll K. M:t förslaget. Den speciella hästmarknaden skulle äga rum första helgfria dagen efter den 3 augusti, såvida inte denna dag var en måndag.29 Denna speciella hästmarknad söder om Helsingborg fick aldrig karaktär av allmän frimarknad. Den upptogs inte i de årligen utkommande almanackornas marknadsunderrättelser. Dess tillkomst innebar inte heller att häst- och kreaturs handeln upphörde vid Helsingborgs tre ordinarie frimarknader. Denna handel pågick som förr på den anvisade platsen söder om hamnbryggan. Men tidvis har utrymmet där varit trångt, så att häst- och kreaturshandlarna också ställt sig i Norra Kyrkogatan och vid Mariakyrkan. År 1847 klagade sålunda kyrkorådet över att kreaturshandel kunde förekomma inne i själva staden. Rådet fann det anstötligt att djur köptes och såldes vid Mariakyrkan på den mark, där den gamla kyrkogården hade legat, och begärde att magistraten skulle förbjuda detta.30 Vid mitten av 1800-talet hade antalet marknadsdagar vid frimarknaderna min389

Perioden 1809-1862

Området mellan hamnen och Centralstationen en marknadsdag på 1860-talet. Foto, Hel singborgs Stadsmuseum.

skats från tre till två. Över huvud taget förefaller det som om stadens näringsidkare inte alltid tillmätte marknaderna samma betydelse som förr. Stadsfiskal P. J. Ro senberg föreslog år 1850 att antalet frimarknader borde inskränkas. Han påpekade att stadens handlande märkte en nedgång i sin omsättning under dagarna före och omedelbart efter en marknad. Hantverkarna måhända sålde mera varor under marknadsdagarna men de hade bl. a. extra kostnader för uppackning och nedpackning av sina produkter. Dessutom förekom det många stölder och andra förseelser under marknadsdagarna. Rosenberg föreslog därför att den minst be sökta av de tre marknaderna, vårmarknaden i februari, skulle dras in, så att antalet frimarknader i Helsingborg reducerades till två. Dessutom borde dessa två mark nader pågå bara en dag vardera. Den ena marknadsdagen, den s. k. hästmark nadsdagen, borde nämligen försvinna. Om förslaget yttrade sig borgerskapets äldste och stadens hantverksförening ganska snävt. Det var inte stadsfiskalens uppgift, framhöll de, att yttra sig i frågor av detta slag. Men husägarnas deputerade, stadens handelsförening och stadens fabriksförening tillstyrkte stadsfiskalens förslag så till vida som de ansåg att mark naderna borde pågå bara en dag vardera. Antalet marknader tillkom det däremot kommerskollegium att bestämma över. Magistraten beslöt därför att hos kollegiet 39°

Näringslivet anhålla om att i fortsättningen tre frimarknader skulle hållas i Helsingborg, varde ra under bara en dag. Kollegiet biföll denna ansökan i juli 1851.31

Tidigare har vi skildrat hur Ängelholm år 1767 beviljades stadsrättighet men inte lyckades i sin strävan att erhålla stapelrätt. På 1830-talet försökte också invå narna i »fläcken» Båstad — eller som orten numera kallades »den under Helsing borg lydande köpingen Båstad» — att erhålla stadsprivilegier. För köpingar gällde regeln att de inte hade rätt till egen import utan skulle hämta sina importvaror i den stapelstad, inom vars tullkammardistrikt de var belägna. Båstadsborna skulle sålunda hämta sina utländska varor i Helsingborg. I en »fläck» var det tillåtet att bedriva hantverk, gästgiveri, hökeri och annan småhandel men inte grosshandel. Helsingborgs magistrat beviljade burskap åt dem som ämnade driva handel i Båstad. Rådstuguprotokollen innehåller en rad notiser om sådana burskapsansökningar.32 En utredning som gjordes år 1833 inom kommerskollegium visade, att det i Båstad vid den tiden fanns tjugo hantverkare och tre handlande. En del hantverka re var borgare i städer men hade bosatt sig i Båstad. Samtliga handlande hade burskap i Helsingborg. Köpingen lydde under häradsrätt. För ordningen i samhäl let ansvarade under kronobetjäningens inseende en förman, som biträddes av sex sexmän och av samhällets äldste. Kollegiet fann det önskvärt att ett reglemente utarbetades för köpingens styrelse, vilket K. M:t biföll. I anledning härav passade båstadsborna på att hos K. M:t anhålla om stadsprivilegier år 1834. K. M:t hade uppdragit åt landshövdingeämbetet att utarbeta reglementet för köpingen. Ämbetet tillstyrkte köpingens ansökan om stadsrättigheter men tilläde att om sådana inte beviljades, borde likväl köpingens beroende av andra städer i fråga om beviljande av burskap upphöra. Grannstäderna fick tillfälle att yttra sig i frågan. Både Halmstad och Ängelholm avstyrkte på det bestämdaste båstadbornas ansökan. I december 1836 avgav borgerskapets äldste i Helsingborg ett längre utlåtande. De påpekade bl. a. att Båstads läge i en glest befolkad bygd var ogynn samt, med berg och besvärliga tillfartsvägar åt landsidan och på sjösidan en redd som var tillgänglig bara intill 300 famnars avstånd från stranden. Blev Båstad stad skulle grannstäderna tillfogas kännbart avbräck. Detta gällde inte minst Helsing borg som nu omsider hade fått en ny hamn »vilken under det den emottager farkoster i säkerhet emot vilken vind som helst även motsvarar behovet av den bekvämlighet som erfordras för lossning och lastning». I februari 1837 avgjorde K. M: t ärendet. Båstad beviljades inte några stadsrättigheter och inte heller beroen det av grannstäderna i burskapsfrågor upphörde. Också efter 1837 finns följaktli gen notiser i Helsingborgs rådstuguprotokoll om att burskap beviljats för handel i Båstad.33 391

Perioden 1809-1862 År 1850 ansökte Båstads köping hos K. M:t om rätt att få leva under egen stadsjurisdiktion. Detta ärende berörde direkt Helsingborg och dess stadsstyrelse. I april 1850 uppdrog man på en allmän sammankomst med stadens invånare åt borger skapets äldste att utarbeta ett yttrande i frågan. I detta hänvisade de äldste till att man redan år 1836 avstyrkt Båstads ansökan om stadsrättigheter. Man framhöll också att Helsingborgs stad inte utan vidare kunde mista den inkomst som man dittills hade haft genom att de båstadsbor som beviljats burskap i Helsingborg också betalade stadsskatt eller kontingenter till stadskassan. Detta skulle upphöra om Båstad beviljades egen jurisdiktion. Slutligen instämde man i vad landshövdinge ämbetet i Kristianstads län hade anfört, nämligen att invånarna i Båstad inte kunde anses »äga den förmögenhet som erfordras för avlöning av egen borgmästa re med tillhörande magistratspersoner samt bestridande av de icke obetydliga utgifter som med en stads administration äro oskiljaktiga».34 Inte heller denna gång hade båstadsborna någon framgång med sin ansökan hos K. M:t. Helsingborg förblev den enda stapelstaden i nordvästra Skåne. Helsingborg upplevde otvivelaktigt ett begynnande ekonomiskt uppsving fram emot mitten av 1800-talet men uppgången tog verklig fart först efter seklets mitt. Stadens ställning bland Skånes övriga städer framgår av tabell 9 som grundar sig på uppgifter rörande kronobevillningen i Skånes städer år 1850. Bevillningen uttaxe rades främst på inkomst och förmögenhet. Indirekt speglar sålunda totalsummor na i tabellen nivån på stadens ekonomiska aktivitet, jämförd med de övriga städer nas. Helsingborg intog som synes bara den femte platsen, framför Landskrona och de tre minsta städerna i landskapet. I alla de större hamnstäderna uppvisade

Tab. 9: De skånska städernas kronobevillning år 1850 Källor: Årsberättelser, Kommerskollegiums arkiv, RA. Därav på

Riksd. banko

Städer Malmö Kristianstad Lund Ystad Helsingborg Landskrona Ängelholm Simrishamn Skanör

392

6 3 1 1 1 1

722:40 213 834 787 280:32 071 410 407 12:37

Handlande 4 269:32 1 241 754 840 700: 16 495 111 151 6:32

Fabrikörer manufakturister 802 227 239 328 129 118 79 64 —

Hant verkare 1 651:8 1 745 841 619 451: 16 458 220 192 6

Nä ringslivet gruppen handlande den högsta kronobevillningen och så var också fallet i Helsing borg. Helsingborgsköpmännens bevillningssumma kom i storleksordning på femte plats jämförd med de övriga städernas och detsamma gällde gruppen fabrikörer och manufakturister. Däremot synes gruppen hantverkare inkomstmässigt ha legat något sämre till. Jämförda med övriga städernas hantverkare hade de en bevillning som totalt bara var den sjätte i fråga om storlek. Siffrorna synes m.a.o. för Helsingborgs del antyda en något starkare aktivitet i fråga om handel och fabriker än i fråga om hantverk. 1. Band V: 1 s. 220 ff. 2. BÄ prot. 1801 28.2, 1814 14.9. Mag. prot. 1805 8.6. Handels- och finansexp. reg. 1827 26.9, Kungl. brev, civildep. 1854 2.3, RA. Stenkol och lera, skildringar kring Höga näsbolagets och dess föregångares verksamhet, utg. av Höganäs Aktie bolag under red. av G. Clemensson IV (Uppsala 1973) s. 291 f., 325, 370ff. 3. BÄ prot. 1815 febr. u.d., 1823 3.1. Kom merskollegium till K. M:t 1809 25.10, Handelsoch finansexp. reg. 1833 16.11, RA. 4. Handels- och finansexp. reg. 1832 20.1, RA. 5. Om hel- och halvfrihet, se band V: 1 s. 225 f. 6. Rådst. prot. 1819 25.10. St. skr. och besvär, Helsingborg, 1819 7.7, Handels- och finansexp. reg. 1820 20.4, Kommerskollegium till K. M:t 1825 1.6, 1826 8.11, RA. 7. A. Montgomery, Svensk tullpolitik 1816— 1911 (Sthm 1921) s. 23 ff, 8ff. 8. Rådst. prot. 1819 1.9. 9. Montgomery anf. arb. s. 35, 68, 74 f. 10. Montgomery, anf. arb. s. 85 ff., 98 ff., 111. 11. Band V: 1 s. 238. 12. Rådst. prot. 1812 14.3, 1813 7.7. Stadsräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. Kronoräkenskaper, allm. serie, HSA:RM. Kommittén af den 3 mars 1852 till undersökning af grunderna för stä dernas beskattning, UHelsingborg, Kammarkol legiums arkiv. H. L. Rydin, PM angående det svenska skatteväsendets utveckling (Skatteregleringskommitténs betänkande, bilaga. Sthm 1882) s. 291. 13. Band IV: 1 s. 377. Rådst. prot. 1821 19.12. BÄ prot. 1820 23.9. Handels- och finansexp. reg. 1821 11.4, 19.12, 1824 10.3, RA. Inneliggande handl. E 3:247, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA. 14. Rådst. prot. 1830 22.5. 15. Kommittén af den 3 mars 1852 etc. H. Lindström, Näringsfrihetens utveckling i Sverige

1809-1836 (Gbg 1923) s. 69, 209 ff., 290 ff. SF 1832 22.12. 16. Rådst. prot. 1816 20.9, 1820 24.4, 1826 18.12, 1827 10.11, 1831 29.10, 1833 11.12, 1836 19.10, 1843 27.3. 17. Rådst. prot. 1809 11.11, 1813 19.5, 29.5, 26.6, 1818 4.5, 1819 11.1, 25.1, 21.4, 1820 28.10, 1821 2.4, 1822 25.2, 23.12, 1825 24.10, 12.12, 1829 6.7, 1832 1.3, 1833 2.3, 23.3, 27.11, 14.12, 1836 5.9, 1838 20.6, 1840 31.8, 1.9, 20.11, 1841 13.9, 1846 6.6, 22.6. 18. Kungl. brev, civildep. 1853 20.6, RA. 19. Rådst. prot. 1824 29.5. 20. Rådst. prot. 1811 10.8, 1823 8.2. Rådst. prot. civ. 1850 5.8. 21. Band V: 1 s. 274 f. 22. Rådst. prot. 1824 20.3. 23. Band V: 1 s. 267f. Rådst. prot. 1813 24.7. Rådst. prot. civ. 1855 1.10. 24. Rådst. prot. 1822 29.7, 1823 30.6, 1838 8.9. Rådst. prot. civ. 1850 20.7, 1858 4.10. 25. Rådst. prot. 1823 29.9, 1.10. 26. Rådst. prot. 1847 17.11. 27. Rådst. prot. 1834 6.10. BÄ prot. 1831 19.10. 28. Rådst. prot. 1831 22.8, 1834 7.4. 29. Inneliggande handl. E 5:350, Borgerska pets äldstes arkiv, HSA. Handels- och finansexp. reg. 1836 23.4, 1837 26.5. Kommerskollegium till K. M:t 1836 21.3, 1837 12.5, RA. 30. Kyrkorådsprot. 1847 8.9, HSK. 31. Rådst. prot. civ. 1850 16.9, Registratur 1851 29.7, Inkomna skrivelser, Helsingborg 1850 16.9, Kommerskollegiums arkiv, RA. 32. Band V: 1 s. 222ff. 33. Kommerskollegium till K. M:t 1833 7.1, 1836 26.10, 1837 18.1, RA. 34. Rådst. prot. civ. 1850 15.4. Inneliggande handl. E 6: 424, Borgerskapets äldstes arkiv, HSA.

393

HANTVERK

.NDA TILL MITTEN av 1800-talet utgick den lagstiftning som reglerade hantverkarnas villkor, från grundsatserna i 1720 års hantverksordning. Hantverksämbetena spelade följaktligen alltjämt en central roll både för rekryteringen till de olika yrkena och för möjligheten att vinna mästerskap och etablera sig med egen verkstad. På grundval av kommerskollegiums årsberättelser rörande handel, hantverk och fabriker i riket kan man bilda sig en översiktlig uppfattning om antalet personer som var sysselsatta inom olika hantverk i Helsingborg. I tabell 10 redövisas de framräknade siffrorna för antalet mästare, gesäller och lärlingar f staden men för överskådlighetens skull endast för vart tionde år. Först och främst kan man konsta tera att antalet mästare och gesäller ökat något under perioden 1820-1840 men dock inte stort mera än vad som kan tänkas ha varit betingat av stadens växande folkmängd. I de olika hantverksämbetenas stadgar föreskrevs vanligen det antal mästare som skulle få Finnas i staden, vilket utgjorde en stark broms på nyetable ringar. Att trots detta antalet mästare växte något under de tjugo åren berodde dels på att nya verkstäder grundades i hantverk som saknade eget ämbete i staden, dels på att ämbetena vid enstaka tillfällen inte förmådde hindra nyetableringar. Karaktäristiskt för perioden 1820-1840 är också att antalet mästare var väsentligt högre än antalet gesäller. Lärlingarna var inte heller särskilt många. Bara för åren 1830 och 1840 redovisas i medeltal mer än en lärpojke per verkstad. Hantverkarna i Helsingborg var m. a. o. vanligen småföretagare som själva arbetade i sin verkstad, långt ifrån alltid med en gesäll eller en lärpojke vid sin sida. I det avseendet hade ingen förändring inträtt gentemot 1700-talet. Liksom annorstädes i riket sysselsatte beklädnadshantverken förhållandevis flera personer i Helsingborg än andra hantverk. Till beklädnadshantverken räknades då handskmakare, hattmakare, skomakare, skräddare och sämskmakare. Egna ämbe ten hade av gammalt Helsingborgs skomakare och skräddare. År 1805 tillkom ett filt- och hattmakarämbete och ett sämskmakarämbete. Handskmakarna utgjorde också ett eget ämbete men tidpunkten för dess tillkomst är inte närmare känd. Som

394

Nä ringsliv et vi tidigare sett, avböjde handskmakarna år 1761 att bilda ett ämbete. Detta omtalas däremot i början av 1830-talet.1 Andra hantverk med egna ämbeten — en del med hög ålder — var vid 1800-talets början murmästarna, smederna, snickarna och timmermännen. År 1803 bildade guld- och silverarbetarna ett eget ämbete och detsamma gjorde gördelmakarna år 1805. År 1826 fann magistraten att det i staden fanns fyra kopparslagarmästare. Den ene av dem hade visserligen upphört med sin näring men enligt 1720 års hantverksordning räckte det med tre mästare på en ort för att de där skulle kunna bilda ett eget ämbete. I maj 1826 beslöt magistraten därför att ett kopparslagarämbete skulle bildas och kopparslagarna ålades att anskaffa skrålåda, sigill, protokolls bok och ett exemplar av 1720 års hantverksordning. Ämbetet skulle snarast börja sammanträda. På liknande sätt gick det till år 1830, då magistraten konstaterade att det fanns tre garvarmästare i staden. De ålades att bilda ett ämbete och att anskaffa låda, protokollsbok och sigill. Det dröjde dock ända till år 1833 innan garvarna kunde meddela magistraten att deras ämbete hållit sitt första sammanträde. Vid samma tid omtalas också ett sadelmakarämbete men tidpunkten för dess tillkomst är okänd. Även målarna fick småningom ett eget ämbete. Ett klart och otvetydigt bevis om dess existens föreligger i en skrivelse från år 1840.2 Den traditionella proceduren när en gesäll sökte burskap som hantverksmästare innebar att han först skulle avlägga godkänt mästarprov hos ämbetet på orten eller — om något sådant inte fanns — hos ett ämbete i en annan stad. Sedan ansökte han hos magistraten om burskap, vilket beviljades under förutsättning dels att han vunnit inträde i stadens ämbete, om sådant fanns i hans yrke, dels att borgerskapets äldste tillstyrkte hans ansökan. År 1773 hade, som tidigare nämnts, en kunglig förordning påbjudit att ingen gesäll fick utestängas från mästerskap eller burskap, om han hade fullgjort sitt mästarprov. Magistraten skulle se till att ämbetena inte ålade gesällerna så dyra mästarprov att de inte kunde utföras, och hade därför rätt att själv fastställa omfattningen av proven. På grund av olika omständigheter hade denna förordning aldrig blivit efterlevd. Den 1 februari 1803 utfärdade emellertid kommerskollegium ett cirkulär som följde samma riktlinjer. Detta cirkulär togs av Helsingborgs magistrat under lång tid framåt till intäkt dels för att magistraten hade rätt att föreskriva vad mästarproven skulle bestå i, dels för att dessa prov skulle kunna fullgöras bl. a. på det sättet att gesällen ålades att på prov under åtta dagar arbeta i en ojävig mästares verkstad. Därigenom var det inte längre nödvän digt att gesällen reste till en annan stad för att avlägga mästarprov, om ämbete saknades på hans hemort i hans yrke. Men man höll fortfarande fast vid principen att ingen fick öppna egen verkstad utan att först ha vunnit inträde i ett hantverksämbete antingen i staden eller på annan ort, och ha förvärvat burskap i den stad där han ämnade driva sin näring. Helsingborgs rådstuguprotokoll visar hur denna praxis tillämpats. De burskaps395

Tab. 10: Antalet inom hantverk sysselsatta personer i Helsingborg åren 1820, 1830, 1840, 1850 och 1860 Källor: Årsberättelser, Handel och hantverk; Årsberättelser, Fabriker, serie I, samtliga i Kommerskolle giums arkiv, RA. 1820 Hantverk Bleckslagare Bokbindare Buntmakare Färgare Garvare Glasmästare Grovsmeder Klensmeder Guldsmeder Gördelmakare Handskmakare Hattmakare Instrumentmakare Kammakare Kopparslagare Korgmakare Korkskärare Krukmakare Murmästare Timmermän Målare Repslagare Sadelmakare Skomakare Skräddare Snickare Svarvare Sämskmakare Tenngjutare Tunnbindare Vagnmakare-'" Urmakare Summa

L _ -

1860

1850

1840

1830 M

1 3

2 2

1 5

1 2

1 1

3 6 2

2 2 1

2 4

2 2 2 3 2 5 3 5 5

1 3

3 2

—

2 3 2 1 1 6

2 4 9 3 —

(a) 2 2 3 1 5 4 6 4

—

1 1 2 3 4

—

3 11 9 5 3 3 1 2 1 3

3 13 8 6 1 2 1 2 1 1

4 15 6 8 2

—

2 5 6 —

3 4

6 1 2 4 3 3 2 2

5 —

4 2 4 2 7 3 5 3

4 1

—

3 4 4

4 4 4 2 5 1

—

3 3

2 2 7

5 2 6 2 1

2 3 4 1 1

5 3 8 2

4 2 4 2

3 1 4 1

—

1 4 —

3 1

1 4

—

3 2 7 3 8 2 -

—

3 -

—

1 1 1

—

1 —

2 1 -

1 3 3 2 1 3 17 9 6 1 3 1 3 1

1 2 1 —

10 8 4 1 1 1 —

—

2 1 3 -

17 25 16 9 2

1 6 1 1

3 9 4 7

7 1 5 5 8 24 18 11

—

1 2 1

1 3 2

1 1

1 3 6

(g) 51

2° 7d 4 2 4 19 9 8 1

—

1 7

2 1 5 16 14 15

4 5 8 32 15 16 1

7 3 4 13 8 12 3

—

1 5 1 13 8 15

11 4 9 28 10 29 le

—

(g) 89

1 3 2 4 2 4 17 9 6 1

107

1 4 2

1 1 2

—

3 5

3 2 1

1 1

1 3 2

(g)

123

115

163

103

—

134

M=mästare, G= gesäll, L— lärling. a Redovisas i fortsättningen som fabrikörer eller manufakturister. b Skillnaden grovsmed-klensmed upprätthölls inte längre. c Kakelugnsmakare redovisas i fortsättningen tillsammans med krukmakarna. d Timmermän och murmästare redovisas i fortsättningen tillsammans och därtill ingår också bygg mästare. e Fr. o. m. 1860 ingår också blockmakare. f Ingen vagnmakare har redovisats före 1820. 9 Åren 1830, 1840 och 1850 redovisas urmakarna som fabrikörer.

396

Näringslivet sökande gesällerna, som anmälde sig hos magistraten, beviljades rätt till burskap under förutsättning att de senare kunde förete bevis på att de avlagt godkända mästarprov. Proven utgjordes antingen av ett av magistraten förelagt arbete eller av åtta dagars arbete i en ojävig mästares verkstad. Sedan intyg om provet uppvi sats, hörde magistraten först vederbörande hantverksämbete eller om något sådant inte fanns i staden, de mästare som där var verksamma inom sökandens yrke, och därefter borgerskapets äldste. Det förekom ofta att mästarna avstyrkte burskapsansökningar med motiveringen att tillgången på arbete inte räckte till ens för att föda de redan etablerade yrkesmännen. Om de äldste då också avstyrkte, brukade magistraten avslå ansökan. Om däremot de äldste trots allt tillstyrkte, beviljade magistraten i regel ansökan. Ett avslag från magistraten kunde liksom tidigare överklagas hos kommerskollegium och i sista hand hos K. M:t. De mästarprov som magistraten ålade gesäller inom beklädnadshantverken be stod i att förfärdiga olika slags klädesplagg. Guldsmederna tillverkade smycken, silverkannor, silversnusdosor o. dyl. Sadelmakarna gjorde sadlar och repslagarna linor, svarvarna spinnrockar och snickarna länstolar, reseschatull m.m. Till bok bindarna överlämnades någon bok som skulle bindas i helfranskt band med guld snitt, och gälbgjutare och gördelmakare kunde få i uppdrag att tillverka exempelvis strykjärn, selbeslag av mässing, »byffékokare», »mindre kokmaskin att bruka på resor» osv. Originella var de mästarprov som ålades murare och timmermän. Uppgifterna hade nämligen ofta sin bakgrund i olika byggnadsprojekt som just då var aktuella, t. ex. att upprätta kostnadsförslag och ritning till envånings arresthus med tre rum (1817), envånings arresthus med fyra rum (1818), badhus i »stenkors verk» (1824), ett tvåvånings korsvirkeshus med spruthus och tullpackhus i nedervåningen samt arrestrum i övervåningen (1825), spruthus av tegel, 20 alnar långt och 13 alnar brett (1831) osv. Borgerskapets äldste kunde avstyrka en burskapsansökan med motiveringar som t. ex. att sökanden var känd för tvivelaktig vandel eller hade på sin tidigare hemort varit »en orolig och fridstörande medborgare». I sådana fall avslog magistraten ansökan. För att beviljas burskap måste sökanden vara svensk medborgare. Utlän ningar måste ha K. M:ts tillstånd att slå sig ned i riket. Sedan unionen mellan Sverige och Norge upprättats år 1814, kunde norrmän inte längre likställas med övriga utlänningar. Ett burskapsärende i Helsingborg fick därvid prejudicerande betydelse. En norsk skräddargesäll, Christer Rejersen, sökte år 1825 burskap i Helsingborg. Han hade dock inte sökt tillstånd hos K. M:t att få slå sig ned i Sverige. Magistraten avslog följaktligen hans ansökan och hänvisade till att K. M:t senast år 1811 i en förordning föreskrivit att ingen utlänning fick beviljas burskap utan sådant tillstånd. Rejersen överklagade detta beslut hos kommerskollegium, som hos K. M:t hemställde om att norrmän i fortsättningen inte skulle vara underkastade 1811 års förordning, allra helst som svenskar redan kunde söka burskap i Norge 397

Perioden 1809-1862 utan föregående naturalisation. Den 31 maj 1826 förklarade K. M:t att särskilt kungligt tillstånd inte längre skulle krävas för norska undersåtar som önskade slå sig ned i Sverige och vinna burskap där. Rejersen fick således rättighet till burskap i Helsingborg. En norsk glasmästargesäll hade i april 1826 vägrats burskap i staden, men beviljades detta fyra månader senare genom att magistraten rev upp sitt gamla beslut, sedan K. M:ts förklaring och utslag rörande Rejersen hade ankommit.3 Efter regimskiftet år 1809 utfärdades den 6 april 1810 en kunglig kungörelse i vilken det bl. a. sades att all borgerlig näring skulle vara en rättighet för alla medborgarklasser på villkor att de åtog sig däremot svarande borgerlig tunga. En liknande bestämmelse inflöt i beslutet vid 1809-1810 års riksdag, vilket förelåg en månad senare. Formuleringarna var som synes mycket allmänt hållna och tolkades också på olika sätt. Skråväsendets motståndare menade att oinskränkt rätt för alla att driva stadsnäringar nu hade blivit införd. Men inom riksdagens borgarstånd erinrade man ofta om att K. M:ts nådiga försäkran av år 1789 aldrig hade blivit formellt upphävd utan alltjämt måste anses ha gällande kraft. Denna försäkran utgick ju från principen om hantverksämbetenas monopolställning och exklusivi tet. Vad som utsagts i 1810 års kungörelse var för övrigt strängt taget bara det, att var och en som ville åtaga sig samma skatter och pålagor som dittills vilat på de burskapsägande borgarna, också skulle ha möjlighet att driva borgerlig näring utan hänsyn till vilken samhällsklass han tillhörde.4 Vid några tillfällen grundade magistraten i Helsingborg sina beslut i burskapsfrågor på 1810 års kungörelse. I september 1811 beviljades sålunda en repslagargesäll burskap. Han hade redan år 1799 beviljats rätt till detta, som vanligt på villkor att han förvärvade mästerskap vid något repslagarämbete på annan ort. Detta hade han dock aldrig kunnat göra på grund av sin fattigdom och »repslagarämbetets avlägsenhet». I sitt beslut om burskapet åberopade magistraten 1810 års kungörelse. År 1826 sökte en gördelmakargesäll burskap men gördelmakarämbetet avstyrkte hans ansökan. Magistraten biföll dock hans ansökan under hänvisning till 1810 års kungörelse. Gördelmakarämbetet vägrade då gesällen tillträde till verkstäderna i staden, då han skulle fullgöra det ålagda mästarprovet, och överkla gade magistratens beslut hos kommerskollegium. Men kollegiet fastställde beslutet och år 1828 vann den nye gördelmakarmästaren inträde i gördelmakarämbetet.5 1810 års förordning möjliggjorde också etablering i nya yrken vid sidan av de hantverk som ämbetena traditionellt företrädde. År 1829 beviljades sålunda en kardmakare burskap och följande år fick en kardmakarlärling rättighet att utöva »kardmakarprofessionen» mot erläggande av en årlig avgift till stadskassan. I skydd av den »näringsfrihet» som förordningen ansågs bana väg för, beviljades också några kvinnliga yrkesutövare rättigheter att driva näring. Det gällde exem pelvis år 1838 hustrun till en avskedad sergeant, som för övrigt beviljats burskap som korgmakare — ett nytt yrke i staden. Hon fick rättighet att mot betalning sy 398

Nä ri ngsliv et fruntimmerskläder och »coiffurer». Mot slutet av 1830-talet erhöll flera kvinnor rättigheter att försörja sig som modesömmerskor eller att förfärdiga fruntimmers hattar och fruntimmersmössor, »kvinnomodesaker» o. dyl.6 I samband med burskapsärendena framkom stundom en del uppgifter om de olika hantverkens villkor vid de aktuella tidpunkterna. År 1815 avstyrkte sålunda både skräddarämbetet och borgerskapets äldste en burskapsansökan, därför att det redan fanns nio skräddarmästare i staden, vilket var mer än tillräckligt. Men magistraten biföll inte desto mindre ansökan, därför att det enligt dess mening mindre ankom på näringsidkarnas antal än på deras flit och idoghet. Skräddaräm betet fann denna motivering kränkande och överklagade beslutet hos kommerskol legium. Ämbetet hävdade att fattigdom och sysslolöshet hotade mästarna, om man inte vid behandling av burskapsansökningar tog hänsyn till en stads folkmängd. I Helsingborg bodde bara omkring 600 manspersoner, varav 100 ståndspersoner, och det var främst de senare som tog skräddarnas tjänster i anspråk. Därför kunde inga nya mästare finna sin utkomst. Men kommerskollegium fastställde magistra tens beslut. Den sökande fick rätt till burskap efter att ha fullgjort sitt mästarprov, att sy en frack enligt gängse modell för borgaruniformen.7 Skräddarämbetet utgick som synes från den grundsyn som hade präglat K. M:ts resolution av år 1734 på städernas allmänna besvär: flera näringsidkare borde inte antagas på en ort än de som var nödvändiga. Denna resolution åberopades ofta både av hantverksämbetena och av magistraten, när det gällde att motivera ett avslag. Detsamma gällde 1789 års kungliga försäkran om att borgerskapet skulle vidmakthållas vid sina privilegier. År 1839 avslogs sålunda en sadelmakargesälls burskapsansökan med motiveringen att stadens sadelmakare hade svårt att finna tillräckligt med arbete och måste söka annan näring för att försörja sina familjer. Är 1843 avslogs en skräddargesälls burskapsansökan under hänvisning till både 1734 års resolution och 1789 års försäkran. Gesällen överklagade beslutet hos kommerskollegium som återförvisade ärendet till magistraten. I sina nya yttranden vidhöll både skräddarämbetet och borgerskapets äldste sina motiveringar och hänvisade på nytt till de gamla författningarna, men denna gång biföll magistraten ansökan. Två ansökningar om burskap som snickare avslogs år 1845 under hänvis ning till de båda författningarna från 1700-talet. Men därtill anfördes att utkoms ten för snickare var dålig i Helsingborg dels därför att antalet mästare var »över flödigt», dels därför att färdiga möbler importerades från Danmark och »göteborgsmöbler» saluhölls i staden året om. »Göteborgsmöblerna» fördes till Helsing borg med skutof längs västkusten. Samma år avslogs med liknande motivering en burskapsansökan från en handskmakargesäll.8 De svenska hantverksnäringarna genomgick på många håll — särskilt i de större städerna — en del förändringar i början av 1800-talet som rubbade och ofta försämrade gesällernas villkor. Större verkstäder grundades och samtidigt avveck/

399

Perioden 1809-1862 lades det gamla patriarkaliska systemet med gesäller som var medlemmar i mästa rens hushåll, bodde under hans tak och åt vid hans bord. Storverkstädernas gesäller fick söka sig kost och logi var de bäst kunde. Det hände att gesällerna på det sättet blev mera rotlösa än förr och fick svårare att finna sin utkomst. De förföll stundom och bland de vandrande gesällerna drog sig många fram som vagabonder på tiggeri. Mera direkt berördes Helsingborg knappast av dessa förändringar, därför att några storverkstäder inte synes ha grundats i staden. Hantverkarna var ju, som vi förut sett, utpräglade småföretagare. Men indirekt har man tvivelsutan märkt följderna av förändringarna, bl. a. på det sättet att de vandrande gesällerna på sin väg till och från utlandet begagnade överfarten mellan Helsingborg och Helsingör.9 Gesällernas situation förbättrades naturligtvis inte av att man fortfarande strikt tillämpade den traditionella näringslagstiftningens regler. De fick sålunda arbeta bara i mästares verkstäder. Gesäller som åtog sig arbete på annat sätt — t. ex. i sitt hem — betraktades som fuskare och bönhasar och kunde åtalas inför domstol. Fram till år 1821 var »jagning» tillåten. Ett hantverksämbete hade då rätt att hos magistraten begära att polisbetjäningen skulle beslagta verktyg och varor för en gesäll som hade ertappats med olaga näringsfång, och sedan blev han bortvisad från orten. Bara mästare med fullt burskap, inte kontingentborgare, hade rätt att hålla lärlingar och gesäller. I Helsingborg inskred därför magistraten år 1803 mot en murare, som var kontingentborgare, därför att han höll både lärling och gesäll. Stundom hände det att gesäller — t. ex. timmermän och murare — åtog sig att göra arbeten åt enskilda personer. De åtalades genom stadsfiskalens försorg och dömdes vanligen till böter av rådhusrätten. Av böterna fick vederbörande hantverksämbete en tredjedel. Någon jagning är däremot inte känd från Helsingborg.10 Från tid till annan måste magistraten behandla ansökningar om näringsrättighet från,gesäller som på något sätt försökte att trygga sin försörjning. Till en början brukade man avslå sådana ansökningar, t. ex. år 1824 då en skomakargesäll sökte burskap som kontingentborgare för att »med egna händer», dvs. utan att ha någon lärling eller annan medhjälpare, driva sitt hantverk. Men redan följande år bevilja des en avskedad husar burskap som skoflickare, trots att han inte styrkt sin yrkeskunnighet utan bara hade goda vitsord från militärtjänsten. Magistraten ansåg nämligen att staden behövde en skoflickare. Mellan att som skoflickare laga söndriga skor och att som skomakare tillverka skor rådde skillnad på en västentlig punkt: skomakaren var hantverkare och lydde under 1720 års hantverksordning, vilket inte var fallet med skoflickaren.11 En uppmjukning av magistratens hållning var dock på väg. Två år senare beviljades nämligen en timmermansgesäll rättighet att »med egna händer» idka snickare- och timmermansyrket för att försörja sig. Längre fram, år 1831, förvär vade samme gesäll burskap i vanlig ordning som timmerman med rättighet att 400

Näringslivet också tillverka engelska åkerbruksredskap. Medgivandena till gesäller att »med egna händer» framställa alster inom sitt hantverk grundades på en liberal tolkning av 1810 års kungörelse och de förebådade de rättigheter som 1846 års fabriksoch hantverksordning senare skulle ge hantverksgesäller att som »självförsörjare» driva sin näring.12 Otvivelaktigt speglade magistratens mjukare hållning i näringsfrågorna den åsiktsförskjutning som börjat göra sig märkbar under 1820- och 1830-talen inom den svenska näringslagstiftningen. Vid 1823 års riksdag framkom ett par förslag till nya regler för hantverken — av vilka det ena var förhållandevis liberalt — men motståndet mot alla reformer av näringslagstiftningen var så starkt inom borgar ståndet att några omedelbara åtgärder inte kunde vidtagas av K. M:t. Under 1830-talet gjordes i stället en rad delreformer. År 1831 öppnades sålunda möjlig heter för vagnmakare att etablera sig som fabrikörer i stället för att söka inträde i ett vagnmakarskrå. Året därpå medgavs varje svensk undersåte rätt att driva repslageri. Var han inte själv yrkeskunnig, kunde han låta en »tillärd» person sköta rörelsen. Kommerskollegium brukade också bevilja varje välfrejdad person som så önskade, rättighet att försörja sig med att renovera kläder eller tillverka fälbhattar. Men å andra sidan höll kollegiet fast vid kravet på treårig gesälltid och godkänt mästarprov för dem som sökte burskap inom de traditionella skråhantverken.13 Ett burskapsärende i Helsingborg år 1835 vittnar om hur ett friare synsätt kunde bryta sig mot den gamla skråandan. En sadelmakaregesäll ansökte om burskap men fick avslag, sedan stadens sadelmakarmästare hade avstyrkt ärendet. Gesällen överklagade beslutet hos kommerskollegium som förklarade honom berättigad till burskap med den kortfattade motiveringen att han var utlärd sadelmakare och ägde god frejd. Sadelmakarmästarna besvärade sig nu hos K. M:t och framhöll att på de villkor som kollegiet anfört i sitt beslut kunde i Helsingborg minst tio eller tolv personer beviljas burskap som sadelmakare. Staden hade av gammalt haft två sadelmakare men nu fanns där tre. Dessutom gjorde flera personer på landsbyg den sadelmakeriarbeten och därför var det omöjligt för flera sadelmakarmästare att finna sin bärgning i staden. Det vore därför angeläget att 1720 års hantverks ordning strikt tillämpades och att kraven på mästarprov inte nedprutades. Den burskapssökande gesällen påpekade i sina påminnelser bl.a. att han själv »aldrig fruktat någon svår följd därav, att hava fuskare till medtävlare». Han var m.a.o. inte rädd för konkurrens. K. M:t anslöt sig till kommerskollegiums uppfattning och stadfäste dess beslut år 1837.14 Genom sin liberaliserade praxis öppnade kommerskollegium vägen också för dem som inom ett hantverk specialiserat sig på vissa arbetsuppgifter eller tillämpa de nya arbetsmetoder. År 1843 beviljade kollegiet sålunda en målargesäll i Hel singborg tillstånd att försörja sig med att tillverka, trycka och måla tapeter samt att i de rum där han satte upp nya eller förbättrade gamla tapeter, också måla dörrar, 26—Helsingborgs historia V:2

401

Perioden 1809-1862 fönster och paneler. Detta tillstånd gav magistraten möjlighet att påföljande år bevilja honom burskap. Men därvid sattes som villkor att han höll sin verksamhet inom de av kollegiet uppdragna gränserna, så att han inte gjorde intrång i målar nas näring.15 Från kommerskollegiums sida gjordes under 1830-talet upprepade framstötar för att den gällande näringslagstiftningen skulle ytterligare uppmjukas, men för ändringarna kom långsamt. Vid 1840-1841 års riksdag höll borgarståndet liksom tidigare fast vid grundsatsen att borgerskapets privilegier och friheter inte borde förringas eller inskränkas, men röster höjdes inom de andra stånden för begränsa de reformer i näringspolitiken. Vid 1844-1845 års riksdag var näringsfrihetsfrågan inte uppe till behandling. Men den 22 december 1846 ansåg K. M:t tiden mogen att utfärda dels en ny handelsordning, dels en ny fabriksoch hantverks ordning.

Den nya fabriksoch hantverksordningen skulle tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1847. Ännu i början av år 1847 följde man sålunda den äldre näringslagstiftning en. De sista som beviljades burskap i Helsingborg enligt denna var smedgesällen Johannes Billberg och murargesällen Bengt Lindgren. Det skedde den 14 juni 1847. Sedan de avlagt godkända mästarprov skulle de längre fram svära sin borgared. Bengt Lindgren var den siste av de två som gjorde detta. Han vann burskap först den 19 februari 1848.16 1846 års fabriksoch hantverksordning innehöll detaljerade föreskrifter rörande hantverken samt bageri, bryggeri och slakteri. I fortsättningen skulle varje myndig och välfrejdad svensk man, som begått nattvarden samt kunde skriva läsligt och räkna de fyra räknesätten i hela tal, ha rättighet att hålla hantverksverkstad — både i städerna och på landsbygden — och med biträde av gesäll, lärling eller annan arbetare framställa hantverksprodukter för avsalu. Samma villkor gällde för baga re, bryggare och slaktare. Men för att få driva hantverksverkstad krävdes dessutom att i fråga om tjugo i förordningen särskilt uppräknade hantverk ha gjort ett godkänt mästarprov. Dessa tjugo hantverk föll inom de gamla hantverksämbetenas verksamhetsområden. Från kravet på mästarprov undantogs däremot elva yrken. Det var dels fråga om sådana som dött ut — t. ex. perukmakare, knappmakare, tenngjutare — dels sådana som övergått till att vara manufakturer. Det senare gällde beträffande borstbinderi, bildhuggeri, garveri, nålmakeri, repslageri, urmakeri och vagnmakeri. Dessutom befriades buntmakare från mästarprov, därför att deras näring närmade sig handeln, och sockerbagarna, därför att de liksom vanliga bagare ansågs böra slippa sådana. Å andra sidan krävdes mästarprov generellt inom en del hantverk där man tidigare haft möjlighet att komma undan dem genom att arbeta under manufakturprivilegier. Detta gällde bl. a. gördelmakeri, 402

Näringslivet handskmakeri och måleri. För byggmästare och murmästare stadgades att de i stället för mästarprov skulle uppvisa bevis på att de »nöjaktigt verkställt något väsentligt byggnadsarbete». Slutligen gällde för alla som önskade driva hantverks verkstad, bageri, slakteri eller bryggeri i stad eller inom en halv mil från en stad, att de var skyldiga att vinna burskap där. Kvinnors rätt att utöva hantverk utvidgades. Änka, frånskild hustru eller ogift kvinna kunde beviljas hantverksrättighet, om hon kunde styrka att hon ägde erforderlig skicklighet. Hon behövde inte vinna mästerskap eller söka burskap. Hantverkaränkors traditionella rätt att fortsätta den rörelse som deras avlidna män hade drivit, ägde alltjämt bestånd. Den preciserades på så sätt, att om maken hade haft ett yrke, för vilket numera fordrades mästerskap eller annat bevis på yrkes skicklighet, måste hon biträdas av en gesäll, såvida hon inte själv ägde erforderlig skicklighet.17 En viktig bestämmelse i den nya fabriksoch hantverksordningen hade följande lydelse: »Nuvarande skråämbeten upphöra, då denna författning träder i verkstäl lighet. I stället skola i varje stad de idkare av hantverk ävensom av bageri-, brygge ri- och slakterihanteringar, som enligt § 14 mom. 1 äro underkastade borgerliga utskylder, utgöra en hantverksförening som samfällt eller genom fullmäktige, dem idkarna bland sig utse, äger att för befrämjandet av hantverkeriernas förkovran, besörja de för dessa gemensamma angelägenheter.» I anledning av denna be stämmelse kallade Helsingborgs magistrat »stadens handlande, fabriksidkare samt idkare av hantverk, ävensom av bageri-, bryggeri- och slakterihanteringar» till rådstugan den 17 maj 1847 för att bilda de i de nya författningarna föreskrivna föreningarna för handlande, fabrikörer och hantverkare. Enhälligt förklarade de närvarande att de önskade bilda en handelsförening, en fabriksförening och en hantverksförening. Inom varje förening skulle utses full mäktige att vårda de gemensamma angelägenheterna och vid fullmäktigevalen borde tillses att »alla eller olika klasser av till föreningen hörande näringar» blev representerade. Hantverksföreningen, i vilken sålunda samtliga stadens hantverkare, bagare, bryggare och slaktare obligatoriskt var medlemmar, beslöt att utse tolv fullmäktige. Inom sig utsåg därpå de fullmäktige en ordförande och en vice ordförande. Årligen i januari månad ägde sedan hantverkarnas fullmäktigeval rum på rådstu gan inför magistraten. Man tillämpade fr. o.m. år 1851 samma praxis som i fråga om borgerskapets äldste: en tredjedel av de fullmäktige avgick varje år och fyra nya utsågs i deras ställe. Sista gången ett sådant fullmäktigeval förrättades, var i januari 1863. Samtidigt som fullmäktigevalet ägde rum, utsågs också ordförande och vice ordförande för det kommande året.18 Fabriks- och hantverksordningen förutsatte att »idkarna av varje särskilt yrke eller flera yrken» skulle ha möjlighet att alltjämt förvalta »de fastigheter, fonder 403

Perioden 1809-1862 eller lösören som dem nu tillhöra eller framdeles tillfalla». De gamla hantverksämbetena och gesällskapen hade haft egna kassor, dit medlemmarna betalade sina avgifter och böter av olika slag, och dessutom en del inventarier. Den nya hant verksföreningen hade också en kassa, dit medlemmarna erlade olika avgifter. Magistraten begärde varje år från ordföranden redovisning för föregående års förvaltning. Av dessa tablåer framgår att inkomsterna väsentligen bestod av inträ desavgifter från nyblivna mästare och från andra rörelseidkare — även kvinnliga — samt av avgifter för utfärdade gesällbrev och lärokontrakt. Behållningen sattes in i stadens sparbank. Årligen utbetalades mindre summor i understöd åt änkor och minderåriga barn. Vidare hade man utgifter för tryckning av gesällbrev, skrivhjälp, papper m.m.19 Hantverksföreningen kom inte att disponera över alla tillgångar som de äldre hantverksämbetena hade haft. År 1851 slöt sig exempelvis murmästarna och murargesällerna samman i ett muraresällskap som skulle förvalta en fond »varav delägarna, deras hustru och barn komma att vid behov njuta understöd». Till fonden fördes dels de tillgångar murarämbetet tidigare hade ägt, dels de pengar — 76 riksdaler banko — som fanns i murargesällskapets låda. Magistraten stadfäste i mars 1852 ett reglemente för fonden.20 När till följd av den nya näringslagstiftningen av år 1864 de obligatoriska fabriksoch hantverksföreningarna skulle upplösas, hade man i olika kassor och fonder så stora tillgångar, att 10 000 riksdaler riksmynt kunde överlämnas som en grundplåt till »Asylen för aktningsvärda ålderstigna i Helsingborg».21 1846 års fabriksoch hantverksordning föreskrev att innan mästarbrev utfärda des skulle mästarprovet ha granskats av »fem rättskaffens och sakkunnige män». Dessa besiktningsmän eller »skådemän», som de ofta kallades, skulle utses av magistraten och borgerskapets äldste antingen från fall till fall eller för någon viss tidrymd, högst ett år. Av dem fick högst två mästare representera det hantverk i vilket mästarprovet avlades. Vid sammankomsten på rådstugan den 17 maj 1847 utsågs dessa fem skådemän och man tillämpade sedan den praxis, att de fungerade för ett år i sänder och yttrade sig om samtliga under året avlagda mästarprov. De utsågs i fortsättningen årligen i december månad för det kommande året. De fem »skådemännen», som i högre grad än några andra kom att öva inflytande på rekryteringen av hantverksmästare i Helsingborg, var under hela den tid insti tutionen ägde bestånd, i stort sett samma personer. I maj 1847 utsågs snickarmästare J. P. Ek, skomakarmästare P. C. Schultz, vagnmakare P. J. Thulin, guldsmed P. G. Romare och skräddarmästare J. A. Lundin. Sista gången besiktningsmän utsågs, var i december 1863 och valet gjordes den gången av stadsfullmäktige, som då hade varit verksamma nära ett års tid. Fortfarande utsågs J. P. Ek till uppdraget. År 1852 hade Schultz ersatts av skomakarmästare Alexander Ljungberg, Thulin av vagnfabrikör A. Friberg och Lundin av skräddarmästare N. B. Ekström. Fyra år 404

Näringslivet senare hade nya förändringar skett. Då hade Romare efterträtts av smedmästare G. Ljungberg och Friberg av handskmakare J. A. Möller. Den uppsättning skådemän som man på detta sätt erhållit, fungerade sedan fram till år 1864. Besiktningsmän nen utgjorde sålunda en liten, väl sammanhållen grupp med stark kontinuitet.22 Den som önskade vinna mästerskap hade att anmäla sig hos magistraten i den stad där han var bosatt, eller om han bodde på landet, i den stad som han fann lägligast. Därvid skulle han uppvisa det arbete som han ville åberopa som mästarprov jämte ett intyg om att han hade utfört det själv. Inom en månad var hant verksföreningen skyldig att yttra sig om mästarprovet och om ansökan. Provet skulle därefter under åtta dagars tid hållas »för beskådande tillgängligt». Skådemännen var skyldiga att utan dröjsmål bedöma det samt att yttra sig om de anmärkningar som eventuellt hade framförts av hantverksföreningen. Hade inga anmärkningar framställts, var magistraten skyldig att utfärda mästarbrev för den sökande. Denne kunde sedan söka burskap, om han ämnade driva sin näring i en stad. Granskar man rådstuguprotokollens notiser om mästerskaps- och burskapsansökningar, finner man att skådemännen inte sällan övat ett avgörande inflytande på utgången av ärendena. Om både hantverksföreningen och skådemännen un derkände ett mästarprov, kunde magistraten givetvis inte utfärda något mästar brev. Om däremot hantverksföreningen framförde anmärkningar mot provet och ansåg att det borde underkännas, hade sökanden rätt att göra sina påminnelser mot detta. Men väsentligast var vad skådemännen ansåg om provet. Ansåg de att det kunde godkännas trots hantverksföreningens yttrande, följde magistraten i regel deras mening och utfärdade mästarbrev. Därmed är dock inte sagt att skådemännen brukade inta en mera liberal hållning än hantverksföreningen. De släppte aldrig kravet på fullgod kvalitet hos mästarprovet. De var själva hantverka re och var angelägna om att värna sitt yrkes goda anseende. År 1855 underkände de sålunda en byrå som en snickargesäll uppvisat som mästarprov. De framhöll då att mästarbrev inte borde ges åt »varje fuskare som kommer och förevisar vad de själva kalla mästarprov». Om fri tävlan rådde mellan hantverkarna, borde den inte grundas på att några konkurrerar med sämre arbete till lägre pris, vilket vore till skada för »den fattige men skicklige hantverkaren» som till sist också skulle bli tvingad att göra sämre arbete för att kunna konkurrera med fuskare.23 Den som erhållit mästarbrev av magistraten i Helsingborg kunde i vanlig ord ning ansöka om burskap där, ifall han ämnade öppna verkstad i staden. Men långtifrån alla nyblivna mästare gjorde detta utan sökte i stället sin lycka på annat håll. Detta hade före 1847 bara förekommit i några enstaka fall. Då var nämligen sambandet fastare mellan å ena sidan mästerskap och medlemsskap i något av stadens hantverksämbeten och å andra sidan burskap i staden. Tabell 11 innehåller en sammanställning av antalet mästerskap och antalet burskap på hantverk som

405

Perioden 1809-1862 under åren 1847-1862 beviljats i Helsingborg. Tabellen visar att framför allt mot slutet av 1850-talet åtskilliga nyblivna hantverksmästare underlät att söka burskap i staden och begav sig till annan ort. Men av tabellen framgår också att ett litet antal mästare från andra orter flyttat till Helsingborg och sökt burskap där. Tab. 11: Av hantverkare i Helsingborg under åren 1847—1862 vunna mästerskap och burskap, fördelade på femårsperioder Källa: Rådst. prot. och Rådst . prot. civ., HSA:RM.

Hantverk

Bleckslagare Bokbindare Glasmästare Hattmakare Kopparslagare Målare Repslagare Sadelmakare Skomakare Skräddare Smeder Snickare Tunnbindare Vagnmakare

1 1 1 1 ia)

1 1 1

lc 1 lc

1 1 1

1 2

2 1 2 3 5 2 5 1 2

1 2 2 Db

1 5 1 1

2 1 1 1

1 8 4 2 2 1

1 5 2 2d

1 1

1 1 2 1 1 1

Buntmakare Handskmakare Kammakare 25

1 2 2 3 13 5 15 4

1 1 1 2 7 3 5 2

1 1

Guldsmeder Gördelmakare Murare Sockerbagare Svarvare Timmermän

Summa

1858-1862

1853-1857

1.7 1847- 1852

1 1

2 1

le 2 1

M = mästerskap, B = burskap vunna av mästare från Helsingborg, BA=Burskap vunna av mästare från annan ort. a Sökte mästerskap i Helsingborg utan framgång, blev mästare i Malmö och sökte sedan burskap i

Helsingborg. b Därav en f. d. korpral som utan mästerskap beviljades burskap men 1850 fick rättighet som självförsörjare. c Hade tidigare beviljats rättighet som självförsörjare. d Därav en som tidigare haft burskap i Helsingborg men uppsagt det och avflyttat. e Beviljades en skrädderiarbetare utan mästerskap.

406

Näringslivet I tabellen upptages inte ett fall då en kvinna beviljades rättighet att driva hant verk. Det gällde en hushållerska, som år 1861 på hantverksföreningens tillstyrkan de beviljades rättighet att driva verkstad inom glasmästare- och förgyllarebranschen med biträde av en yrkeskunnig arbetare. Hon var myndigförklarad och kunde uppvisa intyg om sin yrkesskicklighet, utfärdat av en mästare i Malmö. Detta är det enda fall då en kvinna i Helsingborg beviljades rättighet att driva verkstad enligt 1846 års fabriksoch hantverksordning.24 I tabellen har inte heller medtagits de burskap som beviljades bagare, bryggare och slaktare under den nämnda tidsperioden. Dessa yrkesmän lydde fr. o. m. 1847 under den nya fabriksoch hantverksordningen. När de ansökte om burskap skulle därför inte bara borgerskapets äldste utan också hantverksföreningen yttra sig. Om de näringspolitiska villkoren för bagarnas och slaktarnas rörelser har vi tidigare berättat. Till bryggarnas villkor återkommer vi längre fram. Men 1846 års fabriksoch hantverksordning gjorde det möjligt att bevilja enskilda personer utan särskild yrkesutbildning, män såväl som kvinnor, rättighet att »med eget folk», dvs. i sitt hushåll, baka bröd för försäljning på stadens torg. Denna möjlighet utnyttjades ibland.25 Av särskilt intresse är uppgifterna i tabell 10 rörande antalet gesäller som var sysselsatta med hantverk åren 1850 och 1860 i Helsingborg. Siffrorna utvisar en avsevärd ökning av antalet gesäller gentemot tidigare och framför allt gäller detta smeder, skräddare, skomakare och snickare. Bakgrunden till denna ökning är den möjlighet som 1846 års fabriksoch hantverksordning gav yrkesskickliga personer att etablera sig som »självförsörjare». Varje myndig svensk man, som ägde god frejd och hade begått nattvarden, var nämligen berättigad att — utan att ha vunnit mästerskap eller burskap — själv eller med hjälp av hustru och hemmavarande barn som försörjningsmedel »till avsalu åstadkomma hantverksarbeten eller andra tillverkningar». Ogift kvinna som fyllt tjugofem år kunde beviljas liknande rättig het och i undantagsfall kunde detta gälla också ogifta kvinnor under tjugofem år, om de levde i »bevekande omständigheter». För gifta kvinnor, änkor och frånskil da hustrur öppnades samma möjligheter, dock krävdes i fråga om gift kvinna att hennes make tillät att hon idkade näring och var villig att ansvara för hennes »förbindelser». Hur många som i Helsingborg begagnade sig av möjligheten att driva näring utan mästerskap eller burskap, vanligen som »självförsörjare», under åren 1847-1862 framgår av tabell 12. Det är påfallande att särskilt åren närmast efter 1847 ett stort antal hantverksgesäller sökte rättigheter som självförsörjare. På det sättet kunde de inom lagens gränser förbättra sina villkor utan att bli betraktade som fuskare. I något enstaka fall sökte en »självförsörjare» längre fram mästerskap och burskap, enligt vad rådstuguprotokollen ger vid handen. Det stora antalet skomakargesäller som under åren 1847-1852 beviljades rättigheter som självför407

Perioden 1809-1862 sörjare, fick faktiskt en negativ effekt på det sättet att en av stadens skomakarmäs tare år 1851 sökte och beviljades rättighet som självförsörjare inom glasmästare hantverket. Han motiverade sin ansökan med att han inte längre kunde försörja sig som skomakare därför att dels många nya mästare vunnit burskap i yrket, dels så

Tab. 12: Hantverksgesäller och hantu erksarbetare som i Helsingborg under åren 1847—1862 beviljades rättigheter som självförsörjare enligt 1846 års fabriksoch hantverks ordning, fördelade på femårsperioder Källa: Rådst. prot. och Rådst. prot. civ., HSA:RM. Hantverk

1.7 1847-1852

Bleckslagare Färgare Glasmästare Guldsmed Målare Sadelmakare Skomakare Skräddare Snickare Svarvare Tapetserare Urmakare

1 la 2Ö 1 3d

1 10/ 11Ä P 1 1 2

Hattmakare Hornarbetare Korgmakare Smed Timmerman

1853-1857

2C le

1 4°

1 2 1

1 2 9 4’ 7

1 T 1 V

1 1

Gördelmakare Kammakare Kakelugnsmakare Summa

1858-1862

3 1 1 1

a Sökte fabriksrättighet 1851. b Därav en skomakarmästare.

c Därav en mästare som hade uppsagt sitt burskap. Uppsade rättigheten efter två år. d Därav en målarmästare. e Rättigheten uppsades efter tre år. / En rättighet uppsades efter kort tid, en 1858. 9 En rättighet uppsades efter kort tid, en indrogs efter ett år, då vederbörande var insatt på fästning. h Därav en f. d. korpral. En rättighet uppsades 1855. 1 Därav en åbo. ] Sökte efter kort tid mästerskap. k En hattmakarmästare. 1 En f. d. artillerist.

408

Näringslivet många skomakargesäller etablerat sig som självförsörjare. Två år senare uppsade en hattmakare och en guldsmed sina burskap för att i stället bli självförsörjare inom sina gamla hantverk. De skulle då årligen erlägga en avgift till stadskassan i stället för att som dittills bära alla de pålagor som vilade på burskapsägande borgare. Som hantverksmästare ansåg de sig inte längre kunna försörja sig och sina familjer.26 Samma strukturförändringar inom hantverksyrkena som i Helsingborg ägde rum i hela landet. Inom konsumtionshantverken växte antalet självförsörjare star kast. År 1860 fanns det i hela riket omkring 4 600 självförsörjare, av vilka två tredjedelar var sysselsatta som skomakare, skräddare, snickare, bagare, slaktare, murare och målare. Av dessa 4 600 var omkring 900 kvinnor. När hantverkare före år 1846 klagade över sin närings betryck, brukade de lägga skulden på de fuskare och bönhasar som tog brödet ur munnen på dem. På 1850-talet vände sig hant verksmästarna i sina klagomål vanligen mot den växande konkurrensen från självförsörjarna.27 Inte bara de som var sysselsatta inom traditionella hantverk kunde arbeta som självförsörjare. I Helsingborg beviljades år 1861 en slaktare rättighet att driva sitt yrke som självförsörjare. Också kvinnor hade som nämnts möjlighet att bli självför sörjande. I Helsingborg är bara ett fall känt, då en sådan rättighet beviljades en kvinna att driva en hantverksliknande näring. En hustru fick år 1856 rättighet att »med egna händer förfärdiga diverse till damkläder hörande saker som kragar, chemisetter, näsdukar, underärmar, bårder m.m., allt med påtryckta mönster till brodering i flerahanda variationer, anbragta på jaconette, moll, kambrik osv.». De flesta självförsörjande kvinnorna föredrog emellertid att söka olika typer av han delsrättigheter.28 Under 1800-talets första hälft betraktades gesällsinstitutionen allt oftare som någonting föråldrat. Enligt den gamla ordningen tillhörde gesällen mästarens hushåll och borde därför helst vara ogift. Regeln att en gesäll skulle vara ungkarl, var urgammal men den började uppluckras, så att vid 1800-talets mitt var tredje gesäll i städerna var gift och hade familj. Samtidigt erhöll gesällerna ofta friare anställningsvillkor. I stället för att ha kost och logi hos mästarna, mottog de kostpengar och hyrde bostad på annat håll. I äldre tid hade det varit nödvändigt för den gesäll som ville gifta sig och bilda familj, att först vinna mästerskap och burskap, så att han kunde öppna egen verkstad. Ett stycke in på 1800-talet levde många gesäller som gifta i egna hushåll men först 1846 års fabriksoch hantverks ordning gav dem laglig rätt att som självförsörjare ta hand om sina familjer. De gifta gesällerna hade tidigare blivit sedda över axeln både av sina kamrater och av mästarna. Denna diskriminering upphörde i och med att de kunde etablera sig som egna företagare. Men åtskilligt hände också, som på olika sätt kringskar arbetsmöjligheterna för de utbildade gesällerna. Det stabila patriarkaliska förhållandet mellan mästaren

409

Perioden 1809-1862 och gesällen ersattes ibland av lösare överenskommelser om dag-, vecko- och ackordslön, varigenom gesällens ställning blev mera osäker. Tidigare hade gesäl lerna ansett det vara en viktig förmån att de hade rätt att byta mästare och verkstad och att ge sig ut på gesällvandringar efter eget gottfinnande, både i Sverige och i utlandet. De fick därigenom en möjlighet att bredda sitt yrkeskunnande. Men redan i början av 1800-talet ansåg många de vandrande gesällerna vara lösdrivare som drog sig undan beväringstjänstgöringen och levde om på krogar och värdshus. Man menade att gesällskapens härbärgen hade urartat till otuktsnästen med dans och utskänkning. På 1830-talet stängdes åtskilliga härbärgen och gesällskapen befann sig i en nedgångsperiod. År 1844 utfärdades en kunglig förordning som upphävde gesällernas traditio nella vandringsfrihet. Den var i kraft fram till år 1860. Efter kontinentalt mönster infördes gesällboken. I denna skulle varje arbetsgivare intyga hur gesällen hade skött sig under sin anställning. Där hade också var och en rätt att göra anteckning ar, om man ansåg sig ha blivit besvärad eller förnärmad av en vandrande gesäll. En gesäll som ville ge sig ut på vandring måste ha giltigt pass och sådant utfärdades först efter det att han arbetat i minst tre månader på en och samma ort. I passet skulle antecknas vilken väg han ämnade fara och varje avvikelse skulle anmälas hos närmaste passutfärdande myndighet, som hade rätt att få en utförlig motivering varför han inte hade följt den utstakade vägen. Alla dessa regler inskränkte givetvis gesällernas rörelsefrihet. En fördel, som likväl inte uppvägde nackdelarna med alla de nämnda inskränkningarna, var att gesällerna i fortsättningen inte var tvungna att gå till fots utan hade rätt att anlita gästgivarskjuts. 1844 års förordning innebar dock slutet på det gamla fria gesällväsendet, det som hade varit det mest interna tionellt präglade inslaget i äldre tiders svenska näringsliv.29 En liten episod från Helsingborg belyser hur 1840-talets lagstiftning försämrat gesällernas rörelsefrihet. Det var hantverksföreningen som dels skulle anta gesäl ler, dels utfärda gesällböcker åt dem. År 1855 klagade en snickarlärling hos magistraten över att han förgäves hade begärt gesällbrev och »vandrarebok» hos hantverksföreningen. Föreningen framhöll då att lärlingen enligt föreningens åsikt behövde förkovra sig ytterligare innan han kunde bli gesäll. Han hade blivit avskedad av en mästare på grund av bristande skicklighet. Lärlingen begärde hos magistraten att hantverksföreningen skulle åläggas att utfärda gesällbrev för ho nom. Magistraten begärde då yttrande från en av skådemännen, snickarmästaren J. P. Ek, och han intygade ett par månader senare att lärlingen ägde tillfredsstäl lande skicklighet för att kunna bli gesäll. Magistraten ålade då hantverksförening ens ordförande att tillse att gesällbrev i vanlig ordning utfärdades för snickarlärlingen.30 t

En följd av 1862 års kommunallagar blev att burskapet förlorade sin traditionella innebörd. Samtliga medlemmar i en stadskommun skulle i fortsättningen bära sin 410

Näringslivet del av de skyldigheter som dittills hade vilat uteslutande på de burskapsägande borgarna. De skulle också få del i en rad rättigheter som tidigare tillkommit bara borgare. Under sådana omständigheter var det naturligt att man avskrev de rester som återstod av äldre tiders näringslagstiftning. Vid riksdagen 1862-1863 fram kom också krav på att 1846 års fabriksoch hantverksordning skulle grundligt revideras. Framför allt vände man sig emot att städerna alltjämt hade ensamrätt till borgerliga näringar, och man önskade avskaffa mästerskapet. Reformkraven sammanfattades i en riksdagsskrivelse till K. M:t, som gav kommerskollegium i uppdrag att utarbeta förslag till en ny och enklare näringslagstiftning. Kollegiet lade omsider fram texten till en handels-, fabriksoch hantverksordning som var avsedd att ersätta både 1846 års handelsordning och 1846 års fabriksoch hant verksordning. K. M:t utfärdade den nya förordningen den 18 juni 1864.31 De centrala bestämmelserna i 1864 års handels-, fabriksoch hantverksordning gick ut på att varje svensk man och kvinna numera hade rätt att »i stad eller å landet idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering» och att »till utrikes ort utföra eller därifrån införa samt inrikes orter emellan fortskaffa varor även som reda i skepp». Det enda villkoret som uppställdes för att man skulle få idka handel, fabriksrörelse, hantverk eller »annan hantering» var att man ägde god frejd och rådde »över sig själv och sin egendom», dvs. var myndig.32 En omedelbar följd av den nya förordningen var att alla viktigare begränsningar i företagarfriheten bortföll. Mästarprovet avskaffades, likaså städernas skyddszon på en halv mil runt staden och den särställning som kvinnliga näringsidkare tidigare hade intagit. Den gamla gärningsmans- eller sockenhantverkarinstitutionen försvann på landsbygden. Någon skillnad mellan »självförsörjare» och andra företagare upprätthölls inte längre. Lagen erkände inte heller särskilda lärlingsoch gesällsgrader, även om begreppen länge levde kvar i det allmänna medvetan det. Vid 1862-1863 års riksdag hade man förutsatt att både gesällbrevet och tvånget att tillhöra en hantverksförening borde försvinna. 1864 års förordning innehöll inte heller någon direkt rekommendation att man skulle hålla handels-, fabriksoch hantverksföreningarna vid makt. Följden blev att mer än hälften av alla hantverksföreningar i riket lades ned helt och hållet eller levde kvar bara som kassor eller fonder för sjuk- och begravningshjälp. Hantverksföreningen i Hel singborg lades ned. Först på 1880-talet organiserades en hantverksklubb och år 1887 Helsingborgs Fabriks- och Hantverksförening. 1. Band V: 1 s. 321 f. Protokollsutdrag från några hantverksämbeten i Handlingar ang. sön dagsskolan 1805-1838, HSK. 2. Band V: 1 s. 322. Rådst. prot. 1826 3.5, 1830 30.6, 1833 17.8, 1840 6.4, 2.9. Inlaga från målarämbetet 1840 11.2, Inneliggande handlingar,

HSA:RM. Protokollsutdrag från sadelmakarämbetet, Handlingar ang. söndagsskolan 1805-1838, HSK. 3. T. ex. Rådst. prot. 1821 6.8, 13.8, 1843 10.7, 20.11, 30.12, 1844 3.2. Om norrmännen se Rådst. prot. 1825 5.11, 16.11, 1826 15.4, 28.8. Kom-

Perioden 1809-1862 merskollegium till K.M:t 1826 13.4, Handels- och finansexp. reg. 1826 31.5, RA. 4. Band V: 1 s. 214. H. Lindström, Näringsfri hetens utveckling i Sverige 1809-1836 (Gbg 1923) s. 116L, 150. T. Söderberg, Hantverkarna i bryt ningstider 1820-1870 (Sthm 1955) s. 50ff. 5. Rådst. prot. 1811 30.9, 1826 28.10, 1827 11.6, 25.6, 1828 9.6. 6. Rådst. prot. 1829 26.10, 1830 6.3, 1838 8.9, 1839 24.8, 1840 2.9, 1841 24.7. 7. Rådst. prot. 1815 2.10, 7.10, 1817 10.11. Protokoll 1815 27.1 1, Inkomna skrivelser 1815 23.11, Kommerskollegiums arkiv, RA. 8. Rådst. prot. 1839 3.4, 1843 29.5, 1844 28.9, 1845 1.3, 9.4, 23.8, 27.9. 9. Söderberg, anf. arb. s. 142 ff. 10. Mag. prot. 1803 30.4, 7.5. Rådst. prot. 1816 30.9 etc. Lindström, anf. arb. s. 205. Söderberg, anf. arb. s. 54 f. 11. Rådst. prot. 1825 16.11. 12. Rådst. prot. 1830 1.12, 1831 31.1, 9.4,21.5. 13. Lindström, anf. arb. s. 243 ff., 275, 280 ff., 287. 14. Kommerskollegium till K. M:t 1837 10.7, Handels- och finansexp. reg. 1837 25.10, RA. 15. Rådst. prot. 1844 12.2. 16. Rådst. prot. 1847 14.6, 1848 19.2. 17. SF 1846 nr 39. H. Lindström, Näringsfrihetsfrågan i Sverige 1837-1864 (Göteborgs Hög skolas årsskrift XXXV, Gbg 1929) s. Iff., 24 ff., 56, 68 ff.

412

18. Rådst. prot. 1847 17.5. Rådst. prot. civ. 1851 7.1, 1863 5.1. — Ordförande i hantverks föreningen var målaren L. O. Holmquist 1847-1848, juvelerare J. Frohm 1849-1850, ba garmästare J. P. Holmberg 1851, bryggaren N. J. Schiaer 1852-1855 och bagarmästare C. G. Möller 1856-1864. Rådst. prot 1849 8.1. Rådst. prot. civ. 1851 7.1, 1852 5.1, 1856 7.1. 19. Räkenskapstablåer finns i Inneliggande handlingar (t. o. m. 1849) samt Inneliggande handlingar i civilmål, HSA:RM. 20. Rådst. prot. civ. 1852 1.3. SF 1849 nr 83. 21. Hälsingborgs Fabriks- och Hantverksföre ning 1887-1937 (Hbg 1937) s. 15. 22. Rådst. prot. 1847 17.5. Rådst. prot. civ. 1852 29.12, 1856 27.12, 1863 21.12. 23. Rådst. prot. civ. 1855 14.5. 24. Rådst. prot. civ. 1861 4.11. 25. S. 383 f. Rådst. prot. 1849 15.12, 21.12. Rådst. prot. civ. 1850 13.5, 1.6, 1852 4.10, 1.11, 8.11, 22.11, 1853 7.2, 29.3, 1855 24.9, 1856 18.2, 1861 4.3, 29.4, 25.11. 26. Rådst. prot. civ. 1851 2.6, 1853 11.4, 3.10, 1855 22.10. 27. Söderberg, anf. arb. s. 77 ff., 103 f. 28. Rådst. prot. civ. 1856 14.7, 1861 11.11. 29. Söderberg, anf. arb. s. 84 ff., 134 ff. 30. Rådst. prot. civ. 1855 5.11, 3.12, 1856 17.3. 31. Lindström, anf. arb. (Gbg 1929) s. 140ff., 152 ff. 32. SF 1864 nr 11.

FABRIKER OCH MANUFAKTURER

TFORLIGA UPPLYSNINGAR om Helsingborgs fabriker och manufakturer finns att hämta i de årsberättelser som magistraten insände till kommerskollegium och som sammanställdes där. Likaså innehåller rådstuguprotokollen åtskilliga noti ser om etableringar och andra händelser i fabrikernas historia. Detta material har bearbetats och sammanställts för tiden 1809-1862 i tabell 13. Det man först observerar i denna tabell är den ringa livskraft som synbarligen kännetecknat många av företagen. Summerar man hop antalet nyetableringar under tiden 1809-1860, finner man att inte mindre än 33 företag grundats under de åren. Men i bjärt kontrast mot detta står det faktum att det år 1861 fanns bara 14 fabriker och manufakturer i staden som ägt bestånd någon längre tid. De övriga hade lagts ned. Störst stabilitet visade de båda »ruuthska» företagen, »reverberverket» eller järngjuteriet samt fabriken för tillverkning av saltglacerade lerkärl. De var i drift under hela perioden. Vid sidan av dem var det egentligen bara två branscher som kunde glädja sig åt en mera kontinuerlig verksamhet inom företa gen, nämligen färgeri och garveri. Sammanställer man uppgifterna i kommerskollegiums årsberättelser rörande värdet av de olika företagens tillverkningar år efter år — så som skett i tabell 14 — finner man att rörelsen vid fabrikerna och manufakturerna haft relativt ringa omfattning på ett par undantag när. Det totala värdet av produktionen steg visserligen något år från år, men mot detta skall ställas den fortgående penning värdesförsämringen. Det enda man med säkerhet kan konstatera, är att omsätt ningen hos företagen i regel varit liten. Av större intresse är då att för ett och samma år jämföra tillverkningsvärdena vid å ena sidan de båda »ruuthska» företa gen och å andra sidan alla de övriga, så som dessa redovisats i tabell 14. Järngjute riet och lerkärlsfabriken framstår då klart som stadens enda företag av någon betydenhet. De flesta år svarade de för nära hälften eller ibland avsevärt mera än hälften av det totala tillverkningsvärdet. De år då detta inte var fallet berodde det på särskilda omständigheter. Greve Eric Ruuth avled år 1820. Som huvudmän för lerkärlsfabriken och järn gjuteriet hade fyra år tidigare inträtt hans båda svärsöner grevarna Carl och Eric

413

Perioden 1809-1862 Piper. Driften vid skånska stenkolsverket i Höganäs leddes under åren 1808-1817 av assessorn Birger Fredrik Kjellman, som år 1821 beviljades burskap som hand lande i Helsingborg. Verksamheten vid järngjuteriet och lerkärlsfabriken arrende rades av brukskassören M. Fagerström. Omkring 1820 var resultaten vid stenkols verket så dåliga, att man övervägde att lägga ned verksamheten. I samband därmed uppkom frågan hur de anställda vid de båda fabrikerna i Helsingborg skulle få sitt »framtida underhåll». Att det uppstått svårigheter vid lerkärlsfabriken, som häm tade den lera man behövde för tillverkningen från Höganäs, framgår av tabell 14, som uppvisar en nedgång i tillverkningsvärdena för åren 1820 och 1821. Årsberät telserna upplyser oss om att 20 anställda sysselsattes vid lerkärlsfabriken och 13 vid Tab. 13: Antalet fabriker och manufakturer i Helsingborg under åren 1809-1862, för delade på tioårsperioder Källor: Årsberättelser, Fabriker, serie 1-3, Kommerskollegiums arkiv, RA. Rådst. prot. och Rådst. prot. civ., HSA:RM. 1809-1820

1821--1830

1831- 1840

1841- 1850

1851--1860

1861, 1862

Bransch

Färgeri Garveri Garveri, engelskt Järngjuteri Konstsvarvare Korkskärare Lackfabrik Lerkärlsfabrik Sockerbageri Sockerbruk Tobaksfabrik Urmakeri

1 2

2 2 2

2 1 1

1 1

3 1

Violi nsträngfabrik

1 1 1 2

1 1 1 1 2

1 1 2

Kardfabrik Malm- och bronsgjuteri

1 1

1 2

Tvål-, såp-, parfymoch ljusfabrik

Snörmakeri

1 10

Ä=äldre etablering, N=nyetablering.

4!4

Ljusfabrik Vagnfabrik

Summa

Näringslivet järngjuteriet under dessa år. På en direkt förfrågan meddelade magistraten till kommerskollegium att tolv av de anställda var ungt folk som nog kunde få arbete på annat håll, två specialarbetare ämnade resa utrikes men för alla de övriga såg man ingen utväg.1 Någon nedläggning blev inte av utan ett nytt aktiebolag bildades i början av 1820-talet för »skånska stenkolsverkets bearbetande». En av dem som åstadkom denna rekonstruktion var Birger Fredrik Kjellman. I ledningen för verket stod under de följande åren hovkamreraren Axel Otto Dreilick. Hans fader kamreraren Axel Gustaf Dreilick arrenderade fr. o. m. år 1822 lerkärlsfabriken och järngjute riet. Som ung fältrevisor hade denne år 1803 sökt burskap som hökare i Helsing borg men år 1811 tagit anställning som kamrer vid stenkolsverket. Axel Gustaf Dreilick avled år 1826. Då övertog hans yngre son Johan August Dreilick arrendet av både järngjuteriet och lerkärlsfabriken.2 Ägandeförhållandena ändrades år 1840 vid järngjuteriet och lerkärlsfabriken. Johan August Dreilick köpte båda företagen med tillhörande fastigheter av greve Eric Ruuths arvingar för sammanlagt 15 000 riksdaler banko. Genom en kunglig resolution hade år 1805 kronoägan Hästhagen norr om staden upplåtits åt ägaren av järnbruket och lerkärlsfabriken. År 1848 anhöll Dreilick om skatterätt på mar ken.3 Under de följande åren var Johan August Dreilick Helsingborgs störste företa gare inom manufakturbranschen och titulerades vanligen brukspatron. Som fram går av tabell 14 var omfattningen av hans båda rörelser ganska stor och höll sig under 1840-talet på en tämligen oförändrad nivå för att sedan öka en hel del särskilt vid järngjuteriet. Enligt årsberättelserna sysselsattes 11-15 man vid ler kärlsfabriken under 1820-talet och 7-13 man vid järngjuteriet. Antalet anställda gick ned något under de följande decennierna, så att lerkärlsfabriken på 1840-talet sysselsatte 8-13 man och järngjuteriet 7-10. Under 1850-talet hade lerkärlsfabri ken oförändrad personalstyrka, medan järngjuteriet mot slutet av årtiondet hade 15 anställda. Dreilick startade år 1842 en tobaksfabrik med inte mindre än 24 anställda. Detta år tillverkade man tobaksvaror för över 8 000 riksdaler banko. Men redan påföl jande år minskades verksamheten och år 1844 kunde rörelsen sysselsätta bara tre arbetare som tillsamman tillverkade varor för något över 3 600 riksdaler banko. År 1845 var fabriken nedlagd. Den hörde alltså till de många mindre livskraftiga manufakturföretag som under denna tid grundades i Helsingborg.4 Det förefaller som om Dreilick under 1850-talet lagt ned ganska mycket pengar på att modernisera sina fabriksanläggningar. Utökningen av personalen vid järn bruket tyder på investeringar. I varje fall har han lånat upp pengar under de goda åren på 1850-talet, då framtidsutsikterna tycktes ljusa, för att utvidga rörelsen. Men på 1860-talet följde några mycket dåliga år för näringslivet och Dreilick fick

415

Tab. 14: Det årliga värdet av tillverkningarna vid Helsingborgs fabriker och manufakturer åren 1810-1862 Källa: Årsberättelser, Fabriker, serie 1-3, Kommerskollegiums arkiv, RA.

416

År

Totalt

1810 1811 1812 1813 1814 1815 1816 1817 1818 1819 1820 1821 1822 1823 1824 1825 1826 1827 1828 1829 1830 1831 1832 1833 1834 1835 1836 1837 1838 1839 1840 1841 1842 1843 1844 1845 1846 1847 1848 1849 1850 1851 1852

15 507 23 731 28 114 27 031 26 279 33 908 28 373 38 232 42 766 38 435 41 587 29 976 26 094 25 510 22 758 32 469 34 185 42 769 47 219 (a)

17 465 15 591 15 799 17 133 17 095 19 000 20 591 22 311 22 528 23 988 24 072 21 581 28 677 28 975 24 130 20 166 18 713 21 762 26 293 37 889 37 999 38 235 43 721

Lerkärls fabriken

Järn gjuteriet

Övriga

5 006 5 466 7 010 10 082 9 103 8 812 8 302 8 870 7 958 15 474 6 367 3 860 6 044 6 126 6 318 5 395 7 805 7 455 7 182 (a) 5 885 6 232 6 669 6 562 6 235 7 909 7 341 7 422 7 677 6 998 6 440 6 198 5 375 6 965 5 851 5 894 5 436 7 385 8 726 8 271 8 896 7 471 7 649

10 000 15 956 17 829 13 521 12 497 15 681 9 377 12 673 12 793 8 449 13 016 12 552 12 038 10 686 7 911 8 907 10 539 10 349 10 659

501 2 309 3 275 3 428 4 679 9 415 10 694 16 689 22 015 14 512 22 204 13 564 8 012 8 698 8 529 18 167 15 841 24 965 29 378

(a)

9 178 7 248 7 145 8 020 7 150 7 193 8 344 9 302 10 097 10 358 11 352 9 409 8 449 8 581 8 059 7 502 8 106 9 535 8 682 10 208 9 097 10 042 9 441

2 2 1 2 3 3 4 5 4 6 6 5 14 13 10 6 5 4 8 19 20 20 26

402 111 985 551 710 898 906 587 754 632 280 974 853 429 220 770 171 842 885 410 006 722 631

Tab. 14 (forts.) År

Totalt

Lerkärls fabriken

Järn gjuteriet

Övriga

1853 1854 1855 1856 1857

46 46 71 85 82

319 589 107 569 139

8 8 7 9 7

159 159 367 442 648

10 11 13 21 23

001 171 744 576 939

28 27 49 54 50

159 253 996 551 552

1858 1859 1860 1861 1862

120 118 129 127 101

941 340 847 590 126

11 11 11 11 10

984 443 175 452 169

32 32 35 32 31

737 609 156 713 269

76 220 74 288 83 516 83 425 59 688

Anm. Samtliga belopp är avrundade i riksdaler banko, fr.o.m. år 1858 i riksdaler riksmynt. - 1

riksdaler riksmynt= 100 öre=2/3 riksdaler banko. a Uppgifter saknas.

svårigheter att amortera sina lån. År 1869 blev han nödsakad att överlåta både lerkärlsfabriken och järngjuteriet med alla utestående fordringar till ett nybildat bolag, Helsingborgs Jern- och Lerkärlsfabriksaktiebolag, vars störste aktieägare var handlanden Petter Olsson. Denne blev också bolagets disponent.5 Det kan inte bli tal om att här behandla alla de fabriksoch manufakturföretag som åren 1809-1862 under längre eller kortare tid var verksamma i Helsingborg. Intresset knyter sig främst till dels de större företagen, vars tillverkningsresultat har satt mera märkbara spår i tabell 14 vid sidan av de »ruuthska» företagen, dels sådana som hade mera speciell karaktär. I tabell 14 kan man se, att de båda »ruuthska» företagen under några år mellan 1818 och 1828 inte hävdade sig lika bra som tidigare vid sidan av andra manufak turer. Det företag som under dessa år uppvisade särskilt goda resultat var ett sockerbruk. Under 1700-talet hade sockertillverkning startats på flera håll i Sveri ge. Också i Helsingborg hade man som vi tidigare sett planerat att tillverka socker men man fick aldrig tillstånd till detta. I början av 1800-talet var situationen förändrad i många avseenden. Intresset för att starta raffinering av importerat råsocker i Sverige blev större än tidigare under de år, då kejsar Napoleon sökte upprätthålla en hela kontinenten omfattande blockad mot import av engelska varor. Detta gällde framför allt åren 1808-1814. I Göteborg fanns under denna tid många sockerfabriker. I juni 1814 beviljade kommerskollegium handlandena Ge org Martin Gram och Jonas Daniel Meisner privilegium att grunda ett sockerbruk i Helsingborg. De bildade ett aktiebolag, Helsingborgs Socker Bruks Intressenter, 27—Helsingborgs historia V: 2

417

Perioden 1809-1862 och startade sin verksamhet påföljande år i den fastighet mellan Norra Storgatan och Kullagatan av vilken nuv. Jacob Hansens hus utgör en del. Två sockerbruksmästare och tre arbetare var anställda under de första åren, som årsberättelserna utvisar, och trots den ringa arbetsstyrkan sprang värdet av tillverkningen ganska snabbt i höjden, under åren 1817-1820 till mellan 10 000 och 12 000 riksdaler banko. År 1816 utsågs Meisner till stadskassör och som borgen för sin uppbörd lade han 12 aktier i sockerbruket, vilka ansågs värda 2 176 riksdaler banko.6 I början av 1820-talet sjönk produktionen vid sockerbruket något. År 1824 övertog handelsmannen Christoffer d’Aubigné rörelsen och drev den i fortsätt ningen ensam. Han hade sådan framgång att arbetsstyrkan uppgick till 8 man och tillverkningsvärdet per år steg till mellan 20 000 och 26 000 riksdaler banko. Det är framför allt denna stora produktion vid sockerbruket som satt spår i tabell 14. Men driften där upphörde mot slutet av 1820-talet. Sockerframställningen led av många tekniska brister och man var helt hänvisad till att som råvara använda importerat råsocker. Vitbetsodling prövades i Sverige först på 1830-talet och den första funk tionsdugliga fabriken för raffinering av vitbetssocker anlades år 1853 i Lands krona.7 Efter 1840 inföll en annan period då vid sidan av lerkärlsfabriken och järngjute riet också andra manufakturer kunde uppvisa goda årsresultat. Detta framgår klart av tabell 14. Intresset riktar sig härvidlag främst på färgerierna och garverierna, två branscher som enligt vad tabell 13 utvisar under 1840- och 1850-talen känne tecknades av god stabilitet. Man skilde sedan 1700-talet på olika slag av garveri. Som manufaktur räknades garvning enligt en engelsk metod, där man använde ekbark vid beredningen av hudarna. Garvning med andra metoder betraktades som hantverk och lydde under skrå. Nästan samtliga fabrikörer inom garveribranschen i Helsingborg arbetade efter engelsk metod, men före 1840 var deras företag ganska små. År 1812 beviljade kommerskollegium privilegium på »engelskt garveri» åt handelsmannen Jöns Lorentz Béen och skomakaråldermannen Lars Brinck, som till en början var kompanjoner men snart startade var sitt företag. Till en början hade Brinck inte mindre än 4 gesäller och 5 lärlingar men rörelsen minskade snart i omfattning, sedan hans änka hade övertagit den och den lades ned år 1825. Béen sysselsatte 2-4 arbetare och kom enstaka år upp till ett tillverkningsvärde av 6 000-8 000 riksdaler banko. År 1816 sökte han ett lån ur manufakturdiskontfonden, men kommerskol legium avslog hans ansökan, därför att hans rörelse var »en mindre inrättning». Under 1820-talet gick omsättningen ner, så att fabriken under sitt sista verksam hetsår, 1826, hade bara två anställda och tillverkade för något över 1 000 riksdaler banko.8 Två garverier som privilegierades år 1824 var också förhållandevis små. Det ena ägdes av glasmästare Johannes Bäcklund, det andra av sämskmakaren Sven Ce 418

Näringslivet derborg. Bäcklund drev sin fabrik bara i fem år och hade aldrig mer än en eller två arbetare. Hans produktionsresultat översteg 1 000 riksdalers värde bara under de båda första åren. Cederborgs verksamhet var från början också blygsam men under 1840-talet sysselsatte han 3-4 anställda och producerade för 1000-1300 riksdaler om året. År 1855 övertogs rörelsen av H. Cederborg som visserligen minskade arbetsstyrkan men höll produktionen något så när uppe. En liten rörelse var också M. Tullgrens garveri, som var i verksamhet mellan åren 1836 och 1860. Dess årsproduktion var blygsam, värd bara omkring 500 riksdaler banko, och under flera år var bara en arbetare anställd. I större skala drev däremot Carl Christian Trapp sitt garveri efter några år. När rörelsen grundades år 1832 sysselsatte han bara ett par arbetare och ännu under 1840-talet låg årsproduktionen bara kring något över 1 000 riksdalers värde. Men på 1850-talet expanderade företaget, så att arbetsstyrkan varierade mellan 4 och 7 man och tillverkningsvärdet vissa år steg till mycket över 20 000 riksdaler banko. Trapps garveri stod i fullt flor i början av 1860-talet. Ej fullt så stor omsättning kunde A. P. Friberg visa upp i sitt garveri, som grundades år 1855. Hans årsresultat låg ofta över 3 000 riksdaler banko och han hade 6-10 anställda. Vid sidan av dessa två större garverier tillkom år 1861 ännu ett, grundat av J. A. Fogelberg. I början av 1860-talet sysselsattes där bara två arbetare, men också detta företag skulle växa till längre fram. Färgeribranschen företräddes före 1840-talet av ganska små företag. Hans Peter Hising, som år 1797 hade övertagit rådmannen Johan Fredrik Bergs färgeri, drev sin rörelse med hjälp av ett par arbetare till sin död och hans änka lade ned den år 1823. Årsberättelserna omtalar ytterligare ett par färgerier under 1810- och 1820-talen. Det ena drevs först av Peter Bjurström och från år 1831 av Johan Fudvig Borg. Det upphörde år 1838. Det andra ägdes först av C. P. Appelroth och från 1824 av F. G. Appelroth. Det upphörde år 1837. Vid intet av dessa företag var verksamheten särskilt omfattande. Detsamma gäller om E. M. Sylvanders färgeri, som grundades år 1839. Där sysselsattes visserligen 3-5 anställda, men årsresulta ten låg mestadels omkring 600 riksdaler banko. Under 1850-talet expanderade färgerinäringen i Helsingborg. Johan Fudvig Borg startade år 1849 ett färgeri som hade 5-6 anställda och årligen producerade för över 3 000 riksdaler banko. Under åren 1853-1859 sköttes rörelsen av färgaren Frans August Borg från Fund, men sistnämnda år återtog Johan Fudvig Borg ledningen. År 1839 startade J. Schollin-Borg ett färgeri och han hade under de första åren 4-6 anställda och årsresultat på omkring 2 000 riksdaler banko. Efter en nedgång mot slutet av 1840-talet gick hans rörelse åter framåt under 1850-talets senare år, så att tillverkningsvärdet steg till upp emot 1 000 riksdaler. Mera blygsam var rörelsen vid det färgeri som grundades av N. P. Fundberg år 1844. Hans änka lade ned det året därpå. I större skala drevs däremot Carl Johan Böttchers färgeri,

419

Perioden 1809-1862 grundat år 1851. Där sysselsattes 2-4 arbetare och man kom år 1860 upp till ett årsresultat av 2 500 riksdaler banko, men de följande åren sjönk omsättningen kraftigt.9 Uppgifterna i tabell 13 ger vid handen att urmakeribranschen uppvisade god kontinuitet i Helsingborg. Men urfabrikörernas verkstäder var små med bara ett par anställda och årsberättelserna omvittnar, att deras tillverkningar i regel nådde upp till bara ett par hundra riksdaler bankos värde om året, i många fall inte över ett hundra riksdaler. Först två urfabrikörer, som båda etablerade sig år 1862, Carl Gullberg och L. H. Lundius, kunde uppvisa bättre årsresultat. Före år 1847 tillämpades fortfarande föreskrifterna i 1770 års hallordning angående manufakturisternas och fabrikörernas utbildning. Vidare var kommers kollegiums kungörelse av år 1766 alltjämt i kraft om att var och en som inför en hallrätt — eller inför magistraten i städer som saknade hallrätt — uppvisat prov på skicklighet och erfarenhet i sin »slöjd», skulle ha frihet att driva sin näring varhelst han önskade. Under årens lopp utfärdades också en rad cirkulär och delförfatt ningar som underlättade grundandet av olika slags manufakturer, bl.a. på lands bygden. Särskilt betydelsefull blev en kungörelse från kommerskollegium år 1821 som gjorde det möjligt för alla som styrkte sig kunna tillverka antingen sådana varor som inte framställdes inom skråhantverken eller varor som var bättre än skråhantverkarnas, att förvärva manufakturrättigheter.10 Gränserna mellan hantverk och manufaktur var av gammalt oklara. Vi har tidigare sett hur urmakarna vissa tider klassificerades som hantverkare av Helsing borgs magistrat men vid andra tillfällen som fabrikörer. Detsamma gällde färgar na. Den mera flexibla lagstiftningen som gällde för manufakturerna, öppnade också ibland möjligheter för hantverkare med små inkomster att söka skaffa sig bättre förtjänster som manufakturister. Man kunde också ofta kringgå de hinder som skråsystemet reste för nyetablering, genom att ställa sig under manufakturpri vilegierna. Ett exempel på detta erbjuder guldsmeden Nils Christian Tullgren, som år 1801 av magistraten beviljades rättighet att driva salubageri och saluslakteri för att förbättra sin försörjning. Men han utnyttjade aldrig detta tillstånd utan ansökte två år senare om rättighet att driva garveri. Han hade nämligen inköpt en fastighet, där det fanns en ledig garveriverkstad. Rättigheten beviljades och enligt årsberät telserna drev han sin verkstad till år 1816. Att emellertid kraven på yrkesskicklighet hos en manufakturist inte kunde uppluckras hur mycket som helst, därom vittnar ett ärende rörande rättighet att driva näring som sockerbagare. År 1799 hade Helsingborg fått sin förste sockerbagare. Han hette Johan Hemmes och hade lärt yrket i Frankrike. Efter hans död övertog hans änka rörelsen och drev denna i två år. När hon år 1820 gifte om sig med handskmakaren Andreas Berggren, bevilja 420

Näringslivet des hon rättighet att tillverka »sockerbageriarbeten» mot en årlig avgift till stadskassan. Men hon miste rättigheten år 1825, när sockerbagaren Carl Christian Scherber beviljades burskap som konditor. Detta hindrade emellertid inte hennes make, Andreas Berggren, från att tre år senare hos magistraten ansöka om rättig het att vid sidan av sitt eget yrke få öppna sockerbageri, därför att handskmakeriet »låg i lägervall». Scherber hade inga invändningar, om bara makarna Berggren inte försålde likörer. Men magistraten avslog Berggrens ansökan och överklagan den hos kommerskollegium och K. M:t ledde inte till någon ändring. Avslaget motiverades med att han saknade utbildning i sockerbagaryrket.11 Fabrikörer och manufakturister lydde under hallrätt. Vi har tidigare skildrat hur man i Helsingborg först år 1803 inrättade en särskild hallrätt. Tidigare fungerade magistraten som hallrätt. Hallrätten var i verksamhet t.o.m. år 1846. Dess förste praeses var rådmannen Andreas Peter Stähle, som efter sin utnämning till borgmäs tare år 1809 vanligen lät rådmannen Carl Öhrn presidera i rätten. Men de spora diskt bevarade hallrättsprotokollen från hans tid visar, att Stähle ibland själv någon gång satt som ordförande. Hans efterträdare, Håkan Lunndberg, var under sin borgmästartid (1832-1849) själv praeses i hallrätten. Protokollen från hans tid är rätt väl bevarade.12 Protokollen i hallrätten fördes av praeses, som ej hade någon lön för sitt uppdrag förutom de böter, stämpelavgifter och övriga sportler som enligt gällande författ ningar föll i rätten. Hallrätten hade fyra ledamöter, av vilka två var handlande och två manufakturister. De utsågs till en början av stadens handlande och fabrikörer, som vid förekommande vakanser kallades upp på rådhuset för att utse nya ledamö ter. Men år 1829 infann sig ingen enda när magistraten hade kallat till val av en ny ledamot, och då förklarade magistraten att den själv i fortsättningen ämnade utse »skickliga» personer till ledamöter i hallrätten, när vakanser uppkom. Efter borg mästare Ståhles död år 1832 återgick hans efterträdare Håkan Lundberg till den gamla ordningen, så att fabrikörerna och manufakturisterna åter själva fick utse ledamöter i hallrätten.13 Under Helsingborgs hallrätt lydde först och främst alla manufakturister och fabrikörer i staden. Men i grannskapet fanns också några företag som hallrätten hade myndighet över. Klippans pappersbruk drevs på 1820-talet av kamreraren C. J. Kemner, som också ägde ett garveri där. De båda företagen lydde under hallrät ten i Landskrona till dess att Kemner år 1823 grundade en kortfabrik. Då lades alla tre företagen under Helsingborgs hallrätt, i vars protokoll under en följd av år intogs årliga verksamhetsberättelser för de tre företagen. I Mörarp drevs på 1840-talet ett garveri först av handlanden Johan Westerdahl, senare av löjtnant N. J. Zoll. Detta garveri lydde också under Helsingborgs hallrätt. Detsamma gällde en kardfabrik som en torpare i Kvidinge socken startade och drev några år i slutet av 1830-talet.14 42 1

Perioden 1809-1862 Vid hallrätten lät fabrikörerna och manufakturisterna inskriva och efter slutad lärotid »avskriva» sina lärlingar. I samband med »avskrivningen» utfärdades ge sällbrevet, vilket hade formen av ett utdrag ur hallrättens protokoll. Den gesäll som önskade bli förklarad för mästare, skulle i rätten uppvisa ett intyg om att han hade fullgjort ett godkänt mästarprov. Sedan utfärdade hallrätten mästarbrev för ho nom, likaledes i formen av ett utdrag ur protokollet. Hallrätten kunde också utfärda kompetensbevis för personer som ämnade bedriva en viss typ av tillverk ning, vilken inte föll inom hantverksämbetenas traditionella områden. Den som ämnade driva fabrik eller manufaktur, skulle hos kommerskollegium anhålla om tillståndsbrev. Detta uppvisades i hallrätten. Rätten skulle sedan fortlö pande granska kvaliteten på hans produkter genom att en av rättens ledamöter som besiktningsmästare var närvarande vid den i lag föreskrivna hallstämplingen av de färdiga varorna. En fabrikör eller manufakturist kunde om han så önskade, ansöka om burskap i staden men detta var inte nödvändigt. I så fall skulle borgerskapets äldste i vanlig ordning yttra sig om hans burskapsansökan, innan magistra ten fattade sitt beslut.

För fabrikerna och manufakturerna innebar 1846 års fabriksoch hantverks ordning en rad förändringar, även om de något friare förhållanden som rått i fråga om manufakturerna gjorde att de inte blev av så genomgripande natur som i fråga om hantverksämbetena. En viktig nyhet var att manufakturisterna och fabri körerna i fortsättningen inte längre skulle lyda under hallrätt. Helsingborgs hall rätts sista protokoll är dagtecknat den 8 oktober 1846. Därefter sammanträdde inte rätten mera. I mars 1847 överlämnade dess praeses borgmästare Lundberg till magistraten de protokoll och övriga handlingar som hade tillhört hallrätten.15 Vid den sammankomst med Helsingborgs handlande, fabriksidkare, hantverka re, bagare, bryggare och slaktare som hölls den 17 maj 1847 och som vi tidigare berättat om, enades man bl.a. om att enligt den nya fabriksoch hantverksordningen stadens fabriksidkare och manufakturister skulle bilda en fabriksförening. Föreningen skulle årligen utse tre fullmäktige. Dessutom utsågs en ordförande och en vice ordförande. Föreningen började sin verksamhet den 1 juli 1847 och i fortsättningen fungerade de tre fullmäktige som hade utsetts i maj 1847 ända till år 1860, då ett par nya omsider utsågs. Brukspatron Johan August Dreilick var fabriksföreningens ordförande ända till år 1860, då garverifaktorn Carl Christian Trapp övertog uppdraget. År 1863 eftei träddes han av vagnfabrikör Anders Friberg. Val förrättades årligen i januari.16 Liksom hantverksföreningen hrde fabriksföreningen rätt att förvalta egna me del och fonder. Årligen i januari månad redovisade föreningens ordförande inför magistraten för det gångna årets förvaltning. Fabriksföreningen hade jämförelse

Näringslivet vis få medlemmar och dess kassa uppvisade avsevärt mindre behållning än hant verkarnas. De väsentligaste inkomsterna kom från de gesällbrev som föreningen utfärdade. Pengarna sattes in i Helsingborgs Sparbank. Några utgifter i form av understöd åt behövande hade man inte.17

Brukspatron Johan August Dreilick. Foto, Helsingborgs Stadsmuseum.

För stämpling av svenska fabrikstillverkningar gällde en ny förordning som utfärdades år 1850 och ägde giltighet fram till år 1862. Då avskaffades stämplingen av alla varor utom spelkort. De stämpelavgifter som på detta sätt inflöt, gick till en särskild kassa som förvaltades av en rådman och två ledamöter av fabriksförening en.18 Den siste manufakturidkare som i Helsingborg beviljades burskap enligt den gamla ordningen var urmakaren Johan Teodor Enlind. Han avlade sin borgared den 11 januari 1847. Fr. o. m. den 1 juli 1847 gällde den nya fabriksoch hantverksordningens bestämmelser i fråga om rättighet att driva fabriksrörelse. Sådan kun de beviljas alla myndiga svenska män som hade begått nattvarden, ägde god frejd samt kunde skriva läsligt och räkna de fyra räknesätten i hela tal. Den som ämnade 423

Perioden 1809-1862 grunda en fabriksrörelse skulle anmäla detta hos magistraten, som först skulle höra fabriksföreningen. Denna skulle yttra sig inom en månad. Kunde inte något laga hinder anföras mot ansökan, skulle magistraten ofördröjligen bifalla den och utfärda bevis därom till sökanden. Fabriksidkare skulle till stadskassan erlägga en

Fabrikör Carl Christian Trapp. Foto, Helsingborgs Stadsmuseum.

årlig avgift, vars storlek fastställdes i samband med taxeringen. Ingen »idkare» skulle förmenas rätt att samtidigt driva »flera likartade eller olika hanteringar», om han kunde styrka sin behörighet och skicklighet för varje särskild hantering. De fabrikörer som så önskade, kunde söka burskap. Därvid skulle man på vanligt sätt först höra borgerskapets äldste, innan borgarbrevet utfärdades.19 Den förste som i Helsingborg beviljades fabriksrättighet enligt den nya ordning en var vagnmakargesällen Anders Friberg. Han erhöll av magistraten den 16 oktober 1847 tillstånd att driva »fabrik för tillverkning av nya vagnar». Friberg sökte också burskap, vilket beviljades redan den 30 oktober. Sin borgared avlade han den 29 november.20 Man kunde vänta sig en ökning av antalet nygrundade fabriker i Helsingborg 424

Näringslivet efter år 1847, men tabell 13 visar att någon större förändring inte inträdde i detta avseende. Detta har inte berott på något motstånd från fabriksföreningens sida. Tvärtom visar notiserna i rådstuguprotokollen att föreningen inte brukade fram föra några gensagor mot någon sökande. Att antalet nyetableringar inte ökade i Helsingborg under 1850- och 1860-talen, torde helt enkelt ha berott på att det inte fanns något intresse för folk inom fabriksnäringarna att etablera sig i själva staden. En orsak till detta torde ha varit svårigheten att finna lämplig tomtmark för fabriksanläggningar inom den egentliga stadsbebyggelsen, som låg inklämd mellan borghöjden i öster och havet i väster. En naturlig utväg för personer som var intresserade av fabriksdrift blev därför att lägga sina företag utanför det egentliga stadsområdet men i dess närhet. Ett lämpligt område visade sig Hälsobäckens

Tab. 15: Fabriksrättigheter beviljade av Helsingborgs magistrat under åren 1847-1862 Källa: Rådst. prot. och Rådst. prot. civ., HSA:RM. 1847--1852 Bransch Färgeri LTrmakeri Vagnfabrik

1853-1857

1 1

1858-1862

1 2“

4Ö

Garveri Gummi- och guttaperkafabrik Mössfabrik, buntmakeri Mösskrädderi Såp-, tvål-, parfymoch ljusfabrik

1 1 1 1

Cigarrfabrik Kardmakeri Pliggskäreri Snörmakeri Spegelfabrik Ättiksfabrik Summa

1 1 1 1 1 1 2

MB = fabrikören har också vunnit burskap i Helsingborg. UB = fabrikören har inte sökt burskap i Helsingborg. AN=fabriksrättigheten har beviljats vid sidan av annan näring. “ Ett av dessa burskap uppsades efter kort tid. En ny ansökan om fabriksrättighet beviljades något senare men också denna rättighet uppsades efter knappt ett halvår. b Därav en som tidigare hade haft fabriksrättighet som urmakare i Helsingborg men hade sagt upp denna.

425

Perioden 1809-1862 dalgång vara. Kring vattenkvarnarna där började på 1860-talet växa fram en förindustriell region med en rad småföretag. Hela området låg alltjämt utanför stadens norra gräns. Redan år 1860 omtalas sålunda Helsans Cikoriefabrik, i vilken bl. a. köpmännen Sven Petter Kalling och J. H. Wennerberg var delägare. Flera etableringar följde i Hälsodalen, så att det på 1870-talet låg en rad småföretag kring de gamla vatten kvarnarna. Vid Rödemölla fanns sålunda ett garveri och något längre åt väster, vid korsningen mellan Hälsovägen och nuv. Långvinkelsgatan, ett litet kalkbränneri. Något längre ned vid Hälsovägen fanns ett gjuteri och intill Bagaremöllan ett väveri och ett spinneri. Vid Troedsmöllan hade grundats Helsans Gjuteri och Mekaniska Verkstad och i en av dess byggnader var då Helsans Cikoriefabrik inrymd. Den västligaste av kvarnarna, Kopparmöllan, hade byggts om till filtstamp. I närheten låg ett glasbruk och allra längst åt väster i dalgången hade anlagts ett fmgarveri med en barkmölla.21 På grundval av rådstuguprotokollen kan man göra en översiktlig sammanställ ning av antalet fabriksrättigheter som Helsingborgs magistrat beviljade under åren 1847-1862. Resultatet redovisas i tabell 15. Åtskilliga av de beviljade rättigheterna gällde små rörelser. I enstaka fall sägs att fabrikören skulle ha rätt att framställa sina varor »med egna händer», alltså utan anställda. Många av de nystartade »fabrikerna» fick så kort livstid att de aldrig blev redovisade i de årsberättelser som magistraten sände in till kommers kollegium och som ligger till grund för tabell 13. Men tabell 15 visar framför allt att de nyblivna fabriksidkarna i allt större utsträckning underlät att söka burskap i staden. Detta kan naturligtvis ha berott på att de inte var säkra på att det företag de ämnade starta skulle bli lönsamt. Men det kan också ha berott på att de ansåg det fördelaktigare att vid taxeringarna åläggas en årlig avgift till stadskassan som fabriksidkare utan burskap än att åtaga sig de traditionella pålagor som en burskapsägande borgare hade att bära. Under dessa omständigheter kom därför 1862 års kommunallagar med deras urholkning av burskapsbegreppet att betyda mindre för manufakturisternas ställ ning än t. ex. för hantverkarnas. Fabriksidkarna åtnjöt efter 1846 som vi sett större frihet både formellt och reellt vid nyetableringar än vad hantverkarna gjorde. Därför bör 1864 års näringsfrihetslagstiftning för fabriksidkarna i högre grad än för hantverkarna mera ha tett sig som slutstenen i den näringsfrihet som successivt byggts upp åt dem alltsedan 1700-talet, än som början till något nytt och annorlun da. 1. Band V: 1 s. 343 ff. Rådst. prot. 1818 20.4, 1820 1.11. Årsberättelser, Fabriker, ser. 1, Kom merskollegiums arkiv, RA. Stenkol och lera, skild ringar kring Höganäsbolagets och dess föregånga res verksamhet, utg. av Höganäs Aktiebolag, red. G. Clemensson, 4 (Uppsala 1973) s. 462, 465 f. 426

2. Mag. prot. 1803 30.4, 23.5. Rådst. prot. 1818 12.2, 20.4, 1821 14.3, 1825 12.3, 1826 15.4, 1828 18.6, 1834 5.2. Stenkol och lera 4, s. 470, 478. 3. BÄ prot. 1848 8.4. T. Mårtensson, Tomtäga re i Hälsingborg intill 1850, I (Kring Kärnan 1939) s. 55.

Näringslivet 4. Hallrättsprotokoll 1842 7.1, HSA. Årsberät

telser, Fabriker, ser. 2, Kommerskollegiums arkiv, RA. 5. A. Åberg, Konsul P. Olsson (Hbg 1953) s. 96 ff. 6. Band V: 1 s. 335. Rådst. prot. 1814 16.7, 1816 28.12. E. F. Tengberg, Helsingborg år 1816 (Hbg 1869) s. 26. 7. Rådst. prot. 1824 17.4, 26.4. 8. Band V: 1 s. 331. Rådst. prot. 1812 28.11 Kommerskollegium till K.M:t 1816 2.4, Handelsoch finansexp. reg. 1816 15.5, RA. 9. Rådst. prot. civ. 1851 2.6, 30.6, 14.7, 1853 22.8, 12.9, 19.9, 17.10, 1859 7.3, 4.4, 11.4. 10. H. Lindström, Näringsfrihetens utveckling i Sverige 1809^1836 (Gbg 1923) s. 35, 228. N. Herlitz, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet (Sthm 1924) s. 116. 11. Mag. prot. 1799 2.9, 14.9, 1803 6.6, 20.8. Rådst. prot. 1820 21.10, 1825 2.11. Kommerskol

legium till K.M:t 1828 28.10, Handels- och finans exp. reg. 1829 28.3, RA. 12. Band V: 1 s. 332. 13. Rådst. prot. 1818 16.2, 1823 10.5, 12.5, 1833 2.1. 14. Hallrättsprotokoll 1823 16.4, 24.4, 4.6, 1839 11.3, 1846 7.1, HSA. 15. Rådst. prot. 1847 27.3. 16. Rådst. prot. 1847 17.5. Rådst. prot. civ. 1854 2.1, 1860 2.1, 1863 5.1, 1864 4.1. 17. Årsredovisningar i Inneliggande handling ar och i Inneliggande handlingar i civilmål, HSA:RM. 18. SF 1862 nr 38. Rådst. prot. civ. 1852 8.3. 19. SF 1846 nr 39. 20. Rådst. prot. 1847 4.10, 16.10, 27.10, 30.10, 29.11. 21. Rådst. prot. civ. 1860 19.1, 10.9. G. Paulsson, Svensk stad, I (Sthm 1950) s. 563.

427

KÖPMÄNNEN

\^SNDER 1700-TALET var handeln i Helsingborg liksom i de flesta mindre städerna inte »separerad» utan drevs som »samhandel». Detta innebar att stadens handlande alla förde ett brett sortiment varor och inte hade specialiserat sig på exempelvis spannmålshandel järnhandel osv. I de största städerna med »ordentlig separation» mellan olika typer av handel kunde köpmännen organisera sig i ett flertal »societeter», en för varje slag av handel. I de övriga städerna bildade handelsmännen ofta en gemensam »handelssocietet». I Helsingborg fanns inte ens en sådan allmän handelssocietet. Visserligen omtalas då och då stadens »handelsso cietet» men därmed avses bara stadens samtliga burskapsägande handlande, när de uppträtt samfällt i någon aktuell fråga och framlagt sina synpunkter. En fast organiserad handelssocietet saknades.1 Alltsedan 1790-talet brukade magistraten, när den önskade höra handelsmän nens mening, utlämna handlingarna i ärendet till köpmannen Laurent Höckert, som rådförde sig med sina kolleger och sedan inlämnade ett skriftligt svar. År 1813 blev magistraten missnöjd med hans sätt att sköta detta och gav honom en skrapa. Samtidigt ville man veta om han önskade kvarstå som »förman» för stadens »han delssocietet». Höckert svarade då att han ämnade fortsätta som förman trots att det bara vållade honom besvär och kostnader. Höckerts »förmansskap» hade inte framgått ur något beslut eller val i vilket stadens handlande hade deltagit, men magistraten ansåg tydligen att det var praktiskt att ha tillgång till en »förman». Efter Höckert omtalas först Birger Fredrik Kjellman och senare Carl Henric Rooth som »förmän» eller ordförande för stadens handlande. Men före 1840-talet togs inga initiativ till att organisera handelsmännen fastare. På 1820-talet uppmanade magistraten också hökarna i staden att inom sig utse en förman som skulle fungera på samma sätt som handlarnas. Det blev viktualiehandlaren Måns Åberg.2 LTnder 1800-talets första decennier var grundvalen för handelslagstiftningen alltjämt handelsbalken i 1734 års lag samt den handelsordning som blivit utfärdad samma år. De kompetenskrav som handelsordningen uppställde, tillämpades ofta rigoröst, särskilt i städer med separerad handel. I de övriga gjordes i praktiken ofta en del jämkningar. Burskap söktes vanligen på in- och utrikes handel i allmänhet 428

Näringslivet och detta gav rätt till handel med alla slag av varor. Men också i de fall då burskap beviljades bara för handel med vissa uppräknade och specificerade varuslag, höll man inte alltid så strängt på gränserna för de enskilda köpmännens verksamhet utan de kunde dra fördel av en ganska stor rörelsefrihet. Mera strikt bevarade man vanligen gränsen mellan hökeri och annan handel. Ända till fram på 1820-talet tillämpades i full utsträckning 1734 års handelsordnings bestämmelser om utbild ning och nyetablering inom handelsyrkena. Under 1830-talet förebereddes en reform av handelslagstiftningen men denna kom till stånd först genom den nya handelsordning som utfärdades av K. M:t den 22 december 1846 och som skulle tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1847.3 Antalet handlande var av gammalt förhållandevis litet i Helsingborg och detta ändrades inte förrän under 1830-talet. Kommerskollegium infordrade årligen från städernas magistrater uppgifter om de personer som var sysselsatta inom handels yrkena. Några uppgifter ur dessa årsberättelser har sammanställts i tabell 16. Magistraten har inte alltid följt samma principer vid rapporteringen. För åren 1820 och 1830 redovisades inte hökarna och för år 1820 saknas uppgifter om bokhållare och betjänter. Fr.o.m. år 1840 upptas hökarna under rubriken minuthandlare. Grosshandlare redovisades för sig bara år 1820 och då gällde det stadens ende storköpman Peter Möller, år 1812 av K. M:t tillagd kommerseråds namn, heder och värdighet. Han uppsade sitt burskap år 1824.4 Till att börja med skall vi ägna vår uppmärksamhet åt tiden före 1847. Tiden därefter skall behandlas längre fram. På grundval av notiser i rådstuguprotokollen och borgarmatrikeln för åren 1732-1851 kan man göra en sammanställning av antalet burskap på handel eller hökeri samt antalet beviljade handelsrättigheter under åren 1810-1862 i Helsingborg. Siffrorna återfinnes, fördelade på tioårspe rioder, i tabell 17. Det är påfallande att antalet vunna burskap på handel under tiden 1810-1840 var så pass stort, att antalet aktiva handlande i staden borde ha Tab. 16: Antalet inom handeln verksamma personer i Helsingborg åren 1820, 1830, 1840, 1850 och 1860 Källa: Årsberättelser, Handlande och hantverkare, Kommerskollegiums arkiv, RA.

År

Gross handlare

Gross- och minuthandlare

16 19 28 33 44

1820 1830 1840 1850 1860

Minut handlare

Summa

Betjänter

5 5 2

17 19 33 38 46

O 32 30 40 52

a Uppgift saknas.

429

Perioden 1809-1862 varit högre än vad tabell 16 anger för motsvarande tid. Orsaken till denna diskre pans var den, att åtskilliga av de nyetablerade handelsmännen efter någon tid lade ned sin verksamhet och därför inte tagits med i magistratens rapporter för de i tabell 16 redovisade åren. De har tydligen av olika anledningar inte ansett sig ha möjlighet att fortsätta med sin rörelse. Av intresse i detta sammanhang är den omständigheten att många av dem som började driva handel i Helsingborg var söner till köpmän. Därigenom fick de en bättre start, förfogade ofta över ett visst kapital och hade tillgång till både lokaler och inarbetade affärsförbindelser. Isaac Béen d.ä:s söner Jöns Lorentz Béen och Paul Magnus Béen etablerade sig båda som handlande. Den förstnämndes två söner, Isaac Kilian Béen och Carl Bernhard Been, drev däremot affärsrörelse bara under kortare tid. När Daniel Tönning avled år 1811, beviljades hans son Jöns Peter Tönning burskap, fastän han var bara nitton år gammal, för att kunna inträda i faderns firma. Av ekonomidirektören Carl Magnus Flyborgs släkt blev både Hans Andreas Flyborg, Carl Erik Flyborg och Erik Flyborg köpmän. Carl Henric Rooths son Fritz Rooth grundade en egen firma men övertog också en del av faderns affärsrörelse. Detsamma gjorde Laurent Höckerts son Lorentz Olof Höckert och Olof Hafströms son S. H. Hafström. Ett socialt avancemang gjorde däremot Anders Titus Quibelius — son till Petter Thorsson Quibelius som var »småhandlare med inrikes varor» — när han beviljades burskap i staden som handlande. Burskapsansökningarna behandlades liksom under 1700-talet på det sättet att stadens handlande — ofta under benämningen »handelssocieteten» — först fick yttra sig och därefter borgerskapets äldste. Förelåg inga hinder förklarade magi straten den sökande berättigad till burskap under förutsättning att han avlade den i handelsordningen föreskrivna »handelsexamen», dvs. underkastade sig förhör i »handelsvetenskaperna» inför några av magistraten förordnade köpmän. Dessa var vanligen tre eller fyra och uppdraget alternerade mellan stadens handlande. Vanligtvis restes inga gensagor mot ansökningarna om burskap, men när så var fallet motiverade oftast köpmännen eller borgerskapets äldste sitt avstyrkande med att antalet handlande i staden var tillräckligt stort. I sådana fall kunde magistraten likväl bevilja ansökan, därför att den sökande fyllde de krav som uppställdes i gällande författningar och burskap följaktligen inte kunde vägras. Om magistraten fann skäl att avslå en ansökan, hade den sökande den sedvanliga möjligheten att överklaga beslutet hos kommerskollegium och att i sista hand dra ärendet under K. M:ts prövning.5 Vi skall närmare behandla några burskapsansökningar om vilka det uppstod meningsskiljaktigheter, därför att de argument som åberopades belyser de åsikter i näringsfrihetsfrågor som var gängse vid denna tid. Handelsbokhållaren S. H. Hafström sökte burskap år 1835. Stadens handlande

43°

Näringslivet avstyrkte hans ansökan, därför att han inte hade arbetat inom handelsyrket mer än åtta och ett halvt år, vilket inte motsvarade kompetenskraven i 1734 års handelsordning. Med samma motivering avslog magistraten Hafströms ansökan, men han anförde besvär hos kommerskollegium, som förklarade honom berättigad till bur skap, därför att handeln i Helsingborg fortfarande inte var separerad och man sålunda inte så rigoröst borde hålla på kompetenskraven. Stadens handlande överklagade detta beslut hos K. M:t. De hävdade att Helsingborg hade inte mindre än 25 handlande, vilket var för mycket i förhållande till folkmängden, allra helst som stapelstaden Landskrona låg på bara två mils avstånd och uppstaden Ängel holm på två och en halv mils. Växte antalet handlande »skulle krediten, så viktig för varje handlande på utländsk ort, för oss alla förstöras». Gentemot detta anförde Hafström att köpmännen bara hade hänvisat till »föråldrade skråprinciper vilka redan länge sedan fått vika för liberalare åsikter». Han påpekade att bara 15 av stadens handlande höll öppen bod, att några främst sysslade med spannmålshandel och att en del inte längre drev någon rörelse. K. M:t fastställde år 1836 kommers kollegiums utslag och Hafström kunde i november samma år avlägga sin borgar ed .6 Handelsbokhållaren Johan Henrik Wennerberg sökte också burskap som hand lande år 1835. Han hade bara fyra års erfarenhet i handelsyrket och magistraten avslog hans ansökan. Sedan Wennerberg anfört besvär hos kommerskollegium

Tab. 17: Antalet vunna burskap på handel eller hökeri samt beviljade handelsrättigheter i Helsingborg under åren 1810-1862, fördelade på tioårsperioder Källor: Borgarematrikel 1732-1851 samt Rådst. prot. och Rådst. prot. civ., HSA:RM. Burskap på

Är 1810-1819 1820-1829 1830-1839 1840-1849 1850-1859 1860, 1861, 1862

Handel 19ö 14 15 17 30 16

Hökeri“ 12c

Handelsrättigheter

Totalt

Därav kvinnor

2 6

6 6e 1

Kontingent borgare

Burskap på handel i Båstad

2 4

3 1 3 1 2

“ Ibland benämnt viktualiehandel. b Därav ett återinträde i burskap vilket uppsagts år 1802. c Därav i två fall hökeri som binäring till annat yrke. Ett burskap gällde hökeri i Höganäs. d Därav i två fall hökeri som binäring till annat yrke. e Därav i ett fall hökeri som binäring till annat yrke. f En rättighet uppsades efter något mer än ett år.

431

Perioden 1809-1862 blev han förklarad berättigad till burskap av kollegiet med samma motivering som Hafström. Helsingborgs handlande överklagade också i hans fall kollegiets beslut hos K. M:t och deras besvärsskrift uppsattes i exakt samma ordalag som i fråga om Hafströms burskapsansökan. Wennerberg bemötte deras argument på ungefär samma sätt som Hafström hade gjort och konstaterade att de hade grundat sin besvärsskrivelse »på skråsinnets sedan länge supprimerade idéer och icke anfört några nya skäl». K. M:t stadfäste också i detta fall kommerskollegiums beslut och Wennerberg avlade sin borgared samma dag som Hafström.7 År 1835 inlämnades ännu en tredje burskapsansökan på handel. Det gjordes av handelsbokhållaren H. F. Holmström och också den blev avslagen av magistraten. Motiveringen var att Holmström var bara 24 år gammal och inte ägde nödiga kunskaper. Beslutet överklagades hos kommerskollegium, som förklarade även Holmström berättigad till burskap på samma grunder som Hafström och Wenner berg. Stadens handlande anförde besvär hos K. M:t och följde därvid samma mall som i de båda andra fallen. I sitt bemötande framhöll Holmström att Helsingborg hade fått ökad skeppsfart sedan den nya hamnen blivit färdig år 1832, att Ramlösa hälsobrunn med sina bad låg i närheten, att kappridningar hölls vid staden om sommaren, att paketbåtfart hade öppnats mellan Helsingborg och Helsingör och att diligenstrafik kommit i gång till staden. Eftersom rörelsen i staden ökat borde han beredas möjlighet att »till gagn för både stat och stad få tävla med äldre herrar coutumister vilka måhända icke nog varmt omfatta den nya tiden och de lovliga hjälpmedel den erbjuder».8 Gentemot de redan etablerade köpmännen, som på traditionellt sätt ville värna om sin näring, gjorde sig de tre burskapssökande bokhållarna till förespråkare för en liberal näringspolitik. »Coutumisternas» (de vanetänkandes) »skråsinne» kunde ofta ta sig uttryck i en svartsjuk småsinthet. Handlanden Christoffer d’Aubigné drev affärsrörelse i egen fastighet men ämnade år 1824 öppna en bod för minut handel i en lokal som han hyrde vid Södra Storgatan. När han hos magistraten begärde tillstånd till detta, protesterade stadens övriga handlande kraftigt mot att han på det sättet skulle få driva två handelsbodar samtidigt. Den nya boden borde inte få öppnas. Men borgerskapets äldste ansåg att tillståndet borde beviljas mot att d’Aubigné erlade en årlig avgift till stadskassan, och det blev magistratens beslut. Man hänvisade till att kommerserådet Peter Möller, som ett halvår tidigare hade uppsagt sitt burskap, på sin tid hade tillåtits driva bodhandel i ett »särskilt hus» under hela tio år.9 Som förut nämnts skilde man noga mellan vanlig handel och hökeri. Därför kom det till strid, när Anders Magnus Strömberg, som under fem års tid hade drivit hökeri i staden, år 1836 sökte burskap som handlande. Han hade tidigare varit handelsbokhållare. Det oaktat avslog magistraten hans ansökan. Strömberg över klagade beslutet hos kommerskollegium och blev där förklarad berättigad till 432

Nä ringslivet burskap, dels därför att handeln i Helsingborg inte var »separerad», dels därför att han hade hållit bod i många år. Helsingborgs köpmän anförde besvär hos K. M:t. De framhöll att med kollegiets motivering skulle »varje månglerska eller torgflicka som slog upp några bräder till bod» kunna vinna burskap som handlande. De svartmålade dessutom stadens ekonomiska situation. Trots den nya hamnen hade handeln under »nu löpande tiotal av år» avtagit och folkmängden hade visserligen inte ännu minskats men kunde befaras göra detta. På grund av konkurrens från företag i Höganäs var det risk för att driften vid lerkärlsfabriken och järngjuteriet skulle bli nedlagd och dessa två företag var »den största anledningen till stadens förkovran». I sin svarsinlaga anklagade Strömberg stadens handlande för intrång i hökerinäringen bl.a. genom att de sålde smör i minut. Mången månglerska, fort satte han kunde »inom hopslagne bräder eller grundmurade, med oljefärg bestrukna väggar» känna till väl så mycket om handel som hans vedersakare en gång gjorde, när de beviljades burskap. Flera av dem hade »gått direkt till handeln» utan utbildning eller från helt andra yrken — en som student, en som officer, en som bagare och en som förvaltare vid Höganäs stenkolsverk. K. M:t fastställde i slutet av år 1837 kommerskollegiums utslag och Strömberg avlade burskapsed i december påföljande år. Han tycks i någon mån ha brutit isen, därför att år 1844 beviljades en annan hökare utan svårighet burskap som handlande.10 Burskap på hökeri kunde beviljas utan att man ställde krav på speciell skicklighet hos sökanden. Näringen ansågs kunna drivas av »envar någorlunda omtänksam hushållare». Tabell 17 visar också att åtskilliga personer vunnit burskap som hökare till ett stycke in på 1840-talet. De sökande hade, som framgår av rådstuguprotokollen, tidigare haft de mest skiftande yvken: snickare, skomakare, smed, bagare, sjöman, mjölnare, tullbetjänt, gårdsskrivare, lotsdräng osv. Vid några till fällen beviljades burskapsägande hantverkare rättighet att mot särskild avgift till stadskassan driva hökeri som binäring. Ansökningarna brukade bifallas utan pro tester. År 1813 gjorde dock stadens handlande ett försök att hindra ett burskap på hökeri. Man hävdade nämligen att hökeri innebar ett intrång i handlarnas egen näring »vid vilken de äger att idka handel här i staden med alla tillåtna varor och således även vad viktualiehandeln vidkommer». Magistraten tog emellertid ingen hänsyn till detta utan beviljade burskapet under särskild hänvisning till 1810 års kungliga brev om jämkningar i ståndens privilegier. Men år 1830 avstyrkte borger skapets äldste inte mindre än tre ansökningar om burskap på hökeri under motive ring att antalet hökare i staden redan var tillräckligt stort, och magistraten avslog ansökningarna. Denna skärpning i attityden gentemot hökeriet var dock tillfällig. Under de följande åren beviljades burskapsansökningarna utan gensagor.11 Märkligt nog blev man år 1846, i den gamla näringspolitikens elfte timme, mera restriktiv än tidigare, trots alla tecken på liberalisering som från tid till annan hade 28—A/cls'nigborgs historia 1:2

433

Perioden 1809-1862 försports, särskilt från högre myndigheter. I februari 1846 avslogs en ansökan om burskap på hökeri, sedan både hökarna i staden och borgerskapets äldste hade förklarat att då »samhandel» fortfarande idkades i staden och ingen separation hade gjorts, så hade detta lett till att hökeri, dvs. handel med livsmedel, bedrevs i snart sagt alla handelsbodar. Därför vore det riktigast att också på hökarna tillämpa de kompetenskrav som 1734 års handelsordning uppställde för vanlig handel. Hökarna försökte m.a.o. värna om sin näring med det traditionella argumentet, att antalet företagare i branschen var för stort, och förde ett resonemang som inte mycket skilde sig från de tankegångar stadens handlande en gång hade uttalat år 1813.12 Tabell 17 visar att kontingentburskap på handel beviljats i Helsingborg också under 1810- och 1820-talen men att de var förhållandevis få i jämförelse med vad som hade varit fallet under 1700-talet. Det gällde mestadels personer på landsbyg den som ämnade handla bl. a. på marknader med tobak, järnsmide, timmervaror eller hästar. År 1813 förekom ett ärende rörande kontingentburskap som handla des i stort sett efter samma linjer som den samtidiga ansökan om burskap på hökeri som vi nämnt tidigare. Stadens handlande avstyrkte nämligen en ansökan om kontingentburskap på timmerhandel. De ansåg sådan handel innebära ett intrång i köpmännens egen näring. Också i detta fall hade borgerskapets äldste annan mening och tillstyrkte ansökan. Till skillnad från handlarna menade de äldste att särskilda kompetenskrav inte kunde uppställas för timmerhandel och att man inte kunde inskränka antalet handlande till en en gång för alla fastställd siffra. Magi straten beviljade det sökta burskapet och hänvisade — liksom i fråga om hökaren — till 1810 års kungliga brev om ståndens privilegier. Efter 1830-talet beviljades inga kontingentburskap på handel.13 I stället började handelsrättigheter för kvinnor bli allt vanligare, vilket klart kommer till synes i tabell 17. Under 1700-talet hade gifta kvinnor eller änkor stundom beviljats rättighet som »säljehustrur» eller månglerskor, mot att de erlade en liten årlig avgift till stadskassan. En sådan rättighet beviljades också år 1815 till en husarhustru. Men av helt annan typ var de handelsrättigheter som började beviljas under 1830-talet. De gällde vanligen ogifta kvinnor som ville försörja sig på någon form av handel. Den första ansökan om rättighet av detta slag som inlämna des till magistraten blev emellertid avslagen. Det skedde år 1832, då en ogift kvinna, som efter ansökan hos K. M:t hade blivit förklarad myndig, sökte rättighet att driva viktualiehandel. Magistraten fann nämligen att K. M:ts beslut bara innebar att hon fått rätt att »sig och gods sitt själv vårda och förestå», i vilket man enligt magistratens mening inte kunde inbegripa rätt att driva handel.14 Året därpå sökte pigan Greta-Lisa Malm, som enligt läkarintyg var sjuklig, tillstånd att sälja kläder för att kunna försörja sig. Hon åberopade därvid ett kungligt brev av år 1775 som gav handelskollegium i Stockholm rätt att anta

434

Näringslivet klädmäklare. Magistraten avslog hennes ansökan därför att hon var mantalsskriven som inhyseshjon hos en borgaränka som drog försorg om henne. Greta-Lisa Malm överklagade detta beslut hos landshövdingeämbetet, som återförvisade ärendet till magistraten för ny handläggning. Borgerskapets äldste var tveksamma huruvida 1775 års kungliga brev kunde tillämpas i Helsingborg, men magistraten ansåg sig år 1834 kunna bifalla ansökan. Mot en årlig avgift till stadskassan fick Greta-Lisa Malm rätt att sälja kläder i öppen bod — alltså en rörelse av helt annat slag än det mångleri med gamla kläder och lump som kvinnor beviljats under 1700-talet. Sålunda blev Greta-Lisa Malm den första kvinnan som beviljades handelsrättighet i Helsingborg.15 Fortfarande var magistraten mycket återhållsam med att bevilja kvinnor han delsrättigheter. År 1836 sökte sålunda en ogift kvinna rättighet att driva mode- och nipperhandel men vägrades detta, därför att stadens handlande också saluförde sådana varor och intrång inte borde ske i deras verksamhet. Två år senare återkom hon med en förnyad ansökan, som åter blev avslagen. Magistraten ansåg att hon inte behövde rättigheten för att kunna försörja sig. Överklaganden hos kommers kollegium och K. M:t ledde inte till någon ändring. Förutom de skäl som magistra ten anförde för sitt beslut — vilka har refererats här därför att de har näringspoli tiskt intresse — förelåg faktiskt också två formella hinder. Kvinnan var vid det första tillfället inte mantalsskriven i Helsingborg och hon hade försummat att hos K. M:t ansöka om myndigförklaring.16 Större framgång hade däremot Jenny Duncan. Hon var född i Skottland och hade tidigt blivit föräldralös. Efter några år kom hon till Sverige och anställdes år 1820, nitton år gammal, i Helsingborg av traktören Peter Mollberg. Hennes hälsa var försvagad och det var en omständighet som åberopades, när hon år 1838 ansökte om rättighet att förfärdiga och försälja »fruntimmershattar och ämnen till fruntimmersklädsel hörande prydnader». Stadens handlande avstyrkte hennes ansökan liksom borgerskapets äldste. De hänvisade bl.a. till att hennes dåvarande husbonde, traktören Isac Bergström i ett intyg om hennes duglighet — tydligen av ren välmening — hade skrivit att han skulle lida en »oersättlig förlust» om hon lämnade hans tjänst. Magistraten fann emellertid att ingen i staden drev någon rörelse som kunde vållas avbräck av att Jenny Duncans ansökan beviljades, och biföll den. Därvid åberopade man bl. a. 1810 års kungliga brev om jämkning i ståndens privilegier och friheter. Jenny Duncan skötte sin affärsverksamhet skick ligt. År 1844 ansökte hon om »utvidgad näringsrätt», så att hon också skulle kunna »från första handen inköpa och saluföra» manufaktur- och klädesvaror samt »prydnader som tillhöra fruntimmers klädnad och utstyrsel». Denna ansökan ansåg sig magistraten inte kunna bifalla, därför att den handelsrättighet som hon hade beviljats år 1838 var så vidsträckt som gällande författningar medgav. Längre kunde man m.a.o. inte sträcka sig. Inom de gränser som lag och förordning 435

Perioden 1809-1862 uppdrog för hennes verksamhet, var emellertid Jenny Duncan så framgångsrik att hon grundläde en personlig förmögenhet och vid sin bortgång kunde göra flera donationer till olika ändamål i Helsingborg.17 Under 1840-talet beviljade magistraten, som synes av tabell 17, ytterligare han delsrättigheter till ensamstående kvinnor — ogifta, änkor eller frånskilda. I samtli ga fall gällde det handel med modevaror, så att Helsingborg i början av år 1847, innan den nya näringslagstiftningen trädde i kraft, hade fem aktiva modehandlerskor. Som skäl för att ansökningarna beviljades anfördes inte längre sökandens dåliga hälsa — vilket ju varit en av orsakerna till att Greta-Lisa Malm och Jenny Duncan på sin tid erhållit sina rättigheter — utan bara att de behövde näringstill ståndet för sin försörjning. Hinder restes inte heller längre mot ansökningarna av stadens handlande men däremot någon gång av de redan etablerade modehandlerskorna som ansåg sig vara tillräckligt många.18 I tabellerna 16 och 17 har inte medtagits två handelsrättigheter av alldeles speciellt slag. Den ena gällde fabriksidkaren A. L. Soldin som under åren närmast före och efter 1840 beviljades rättighet varje år att under en veckas tid låta en bokhållare från öppen bod i Helsingborg försälja klädesplagg av hans egen till verkning. En sådan rättighet åtnjöt svenska fabrikanter enligt en kunglig förord ning av år 1803. Men Soldin var mosaisk trosbekännare och han måste först hos K. M:t anhålla om att få njuta samma förmån som svenska fabrikanter. Denna ansökan hade beviljats år 1838. De år då Soldin lät sin bokhållare öppna bod i Helsingborg betalade han årligen 20 riksdaler banko till stadskassan.19 På 1820-talet startade Jöns Torell ett boktryckeri i Helsingborg och började ge ut stadens första tidning, Helsingborgs-Posten. Som boktryckare drev han också bok handel. År 1842 sökte han burskap som handlande och dessutom rättighet att driva konsthandel. Både stadens handlande och borgerskapets äldste avstyrkte hans burskapsansökan därför att han inte kunde anses äga styrkt skicklighet i handels yrket, men magistraten fann att den som en längre tid drivit bokhandel, torde ha minst lika stora insikter i handelsyrket som vilken annan handlande som helst och beviljade burskapet. Vad beträffade rättigheten att driva konsthandel, ansåg magi straten att någon speciell rättighet inte behövdes för detta, sedan Torell beviljats burskap på diversehandel.20

Fr. o.m. den 1 juli 1847 gällde 1846 års handelsordning. De sista som beviljades burskap enligt den gamla ordningen i Helsingborg var bokhållaren Paul Petersson, som erhöll burskap på handel i maj 1847, samt f. d. snickaren Bengt Ahlberg och f. d. bagargesällen A. W. Westerdahl som beviljades burskap som hökare i juni samma år.21 1846 års handelsordning upphävde det urgamla förbudet mot landsköp. Bön-

436

Näringslivet derna behövde inte längre själva fara med sina varor in till städerna utan kunde sälja dem i hemorten — dock fick de inte sälja brännvin — och städernas hantverka re kunde fritt sälja sina produkter på landsbygden. Handelsbodar fick uppföras på landsbygden, men inte närmare städerna än tre mil. Tillstånd till handel på lands bygden lämnades i fortsättningen av landshövdingeämbetena. Lanthandlarna skul le fritt få driva handel med alla slags inhemska varor och med vissa, i handelsordningen uppräknade utländska varor, men de hade inte rätt att själva importera dessa. På städernas torg och allmänna försäljningsplatser hade alla rätt att saluföra sina egna alster och tillverkningar med undantag för brännvin. I städer där bröd, dricka och kött alltjämt var belagda med accis, var också dessa varor undantagna. För Helsingborgs del innebar detta att kött fritt kunde säljas, därför att accisen på kött hade försvunnit år 1832, men att handeln med bröd och dricka blev fri först år 1853. Hantverkare, fabrikanter och bruksidkare kunde antingen själva eller genom ombud fritt sälja sina tillverkningar från öppna salubodar i vilken stad som helst. Införsel av varor från utlandet var i princip tillåten för vem som helst, men importvarorna fick i så fall säljas bara i parti från fartygen eller i städerna i lokaler som magistraten anvisade. I praktiken bevarade dessa bestämmelser det traditio nella försteg som städernas burskapsägande handlande hade haft i fråga om utrikeshandeln, därför att de inte var underkastade de nämnda inskränkningarna.22 Minimiåldern för dem som ämnade söka burskap på handel sänktes till 21 år. I övrigt krävdes att kunna räkna de fyra räknesätten i bråk samt att kunna föra bok och räkenskaper på det för handel vanliga sättet. I Stockholm skulle en burskaps ansökan gälla antingen grosshandel eller minuthandel men i andra städer kunde man välja mellan burskap på handel i allmänhet, burskap på grosshandel och burskap på minuthandel. Med burskapet följde rätt att driva handel med alla slags inhemska varor och alla lagligen importerade utländska varor, både i hemstaden och på alla rikets marknader. En rad lättnader infördes också för dem som sökte rättighet till mångleri eller annan liknande handelsrörelse. De burskapsägande handlandena i en stad skulle tillsammans utgöra en handels förening, i vilken alla måste vara medlemmar. Denna handelsförening konstitue rades i Helsingborg den 17 maj 1847 vid samma tillfälle som hantverksföreningen och fabriksföreningen. Man enades då också om att föreningen skulle ha fem fullmäktige. Rådstuguprotokollen visar att föreningen årligen i januari inför magi straten gjorde fyllnadsval av fullmäktige. Snart följde man den praxis att fullmäkti ge avgick efter sex år, men givetvis kunde de omväljas för en ny period. Samtidigt utsåg föreningen en ordförande och en vice ordförande. Fram till år 1850 var Carl Henric Rooth handelsföreningens ordförande. Under år 1850 innehade Johannes Hallberg ordförandeskapet men följande år övertogs detta av Fritz Rooth som skötte det under två perioder, 1851-1856 och 1860-1864. Under åren 1857-1859

437

Perioden 1809-1862 var Otto C. Kjellman ordförande. Protokoll fördes av någon bland de fullmäktige utom under tiden 1847-1850, då vice kämnärspraeses L. E. Sahlin fungerade som sekreterare mot ett årsarvode på 33 riksdaler 16 skilling banko.23 1846 års handelsordning förutsatte att handelsföreningen skulle kunna förvalta

Handlanden Sven Petter Kalling. Porträtt i olja. Privat ägo. Foto, Helsingborgs Stads museum. egna medel och fonder. Sedan år 1835 hade stadens handlande årligen betalat 3 riksdaler banko till en gemensam kassa för bestridande av gemensamma utgifter. Fullmäktige beslöt år 1847 att kassans behållning, 110 riksdaler banko, skulle övertas av handelsföreningen. I fortsättningen betalade varje handlande 3 riksda ler banko i årsavgift till föreningen. En så hög avgift förekom inte i vare sig hantverksföreningen eller fabriksföreningen. Årligen i januari inlämnade för eningens ordförande till magistraten en tablå över föreningens räkenskaper. Av dessa framgår att behållningen ständig vuxit, så att den år 1862 uppgick till 2 739 riksdaler 68 öre riksmynt. Kassans inkomster utgjordes förutom av årsavgifterna främst av de inträdesavgifter varje nyetablerad handlande erlade i samband med att han vann burskap. Pengarna sattes in i Helsingborgs Sparbank. Årligen utbeta438

Näringslivet lades penningbidrag till änkor efter köpmän och till enskilda handlande som lagt ned sin verksamhet och behövde hjälp.24 Handelsföreningen bevakade energiskt sina medlemmars intressen. Den yttrade sig sålunda i fråga om saltimporten och de skyldigheter som därvidlag vilade på köpmännen, om tolagsuppbörden, om stämpling av svenska och importerade manufakturvaror osv. Ar 1851 tog fullmäktige initiativ till att köpmännen själva skulle övervaka priserna på olika varor. En kommitté av fem handlande skulle varje månad fastställa minutpriserna på de varor som var mest efterfrågade i handelsbo darna. Samtliga handlande skulle få del av dessa prislistor och de som inte följde dem, skulle betala böter till handelsföreningens kassa. Man beslöt också att han delsbodarna inte längre skulle hålla öppet om söndagarna och att den gamla seden att ge »tillgift» vid försäljningen skulle upphöra. I fortsättningen skulle varje handlande som gav kunderna olika slags varor på köpet, böta till kassan, dock med det undantaget att köpmannen »vid ett eller annat tillfälle tilldelar kund ett glas vin eller annan sort av spirituösa». Köpmännen anlitade ofta dragarelagets tjänster och handelsföreningens full mäktige ägnade särskild uppmärksamhet åt de dragartaxor som magistraten då och då fastställde. År 1854 begärde de sålunda att 1848 års dragartaxa skulle revideras, så att lastningen och lossningen i hamnen av spannmål, linfrö, raps, stenkol och salt blev billigare. Ständigt växande mängder av dessa varuslag omsat tes nämligen av köpmännen, som klagade över att dragarlönerna tog en år efter år ökande andel av deras utgifter. Man vann inte gehör för sina synpunkter. Under 1850-talet ökade trafiken i hamnen och år 1859 medgav magistraten att antalet dragare ökades från tolv till aderton. Det oaktat blev liggtiderna för fartyg som kom med sina laster till Helsingborg ofta alltför långa, varigenom handlarna åsamkades förluster. År 1863 tog fullmäktige upp frågan om dragartaxorna på nytt. De lät en kommitté under ledning av handlanden Petter Olsson utarbeta förslag till ny taxa. Denna överlämnades till magistraten och man påpekade samti digt, att om dragarelaget inte accepterade förslaget, kunde handelsmännen tänka sig att bilda ett eget dragarelag som skulle syssla med lossning och lastning av fartyg. Ärendet blev inte slutbehandlat under den tid den obligatoriska handels föreningen existerade.25 1846 års handelsordning ålade handelsföreningarna att inom en månad yttra sig över alla till magistraten inlämnade ansökningar om burskap på handel. I Helsing borg fullgjorde handelsföreningens fullmäktige denna uppgift, och som rådstuguprotokollen utvisar tillstyrkte de i regel ansökningarna. Bara i ett par fall av styrkte man. De handlande intog alltså en betydligt mera liberal hållning till nyetablering inom köpmanskåren än vad exempelvis hantverkarna gjorde i fråga om sina yrken. Sedan handelsföreningen hade yttrat sig, skulle magistraten utan dröjsmål inhämta borgerskapets äldstes mening och sedan själv oförtövat fatta

439

Perioden 1809-1862 beslut. Beslutet kunde överklagas hos landshövdingeämbetet och i sista hand hos K.M:t. Kommerskollegium upphörde att vara besvärsinstans i sådana fall. Verkningarna av den nya lagstiftningen kan tydligt avläsas i tabell 17. Antalet beviljade burskap på handel ökade kraftigt i antal under 1850-talet. Under 1860' '-V

iSlMfÅls Sj»5 2 girt* ~

«ii Stapel Staden IIELSIMiltOIH;

vettowltgt:

-A. s*

all

y Sr**.-*'

) a i

2\ß (icft

tlcdorc om Rrsepsss anhallit;

Ulfea »»mottas aüa veder-

korande, alt lata bemiiiie oMmtdrad! passera; sällande detta pass UBlSlSti BORGS Hitilbii. <.!<.•»

för

y vA

, fritt ot’h

j$ir,

Pd H«gi*iraKM

‘ -'"-A >W&£Scaasr^J ' /

i\ *—■ - ^

Av Helsingborgs magistrat den 9 september 1863 utfärdat resepass för handelsbetjänten Gustaf Hedlund, anställd hos handlanden A. Westrup i Helsingborg. Som Westrups ombud fick Hedlund tillstånd att under sex månaders tid »inom riket avyttra lovliga handelsvaror». Privat ägo. talets tre första år beviljades inte mindre än 16 burskap på handel eller flera än under hela 1830-talet. En annan följd av den nya handelsordningen blev att man vanligtvis inte längre sökte burskap på hökeri utan nöjde sig med att söka handels rättighet. I handelsordningen tillerkändes kvinnor rätt att idka handel med nipper, »nål440

Näringslivet stolskram» och tobak samt driva klädmäkleri. Till en början fick de göra detta bara i städerna men från 1859 kunde de driva sin rörelse också på landsbygden. Ogift kvinna skulle vara myndigförklarad för att kunna söka sådan handelsrättighet och för gift kvinna gällde att hennes make skulle lämna sitt samtycke samt vara beredd att ansvara för hennes »förbindelser». En änka efter en handlande hade möjlighet att fortsätta makens rörelse så länge hon inte gifte om sig. Tabell 17 visar att flera kvinnor sökte handelsrättigheter enligt 1846 års handelsordning. Det var mestadels fråga om nipperhandel, handel med »fruntimmersprydnader», nålstolskram eller »andra slöjder», stundom också klädmäkleri, tobakshandel samt försäljning av hembryggt öl. Rådstuguprotokollen visar att handelsföreningen inte haft något att invända mot de sökta rättigheterna. Det rådde m. a. o. ett annat klimat nu än före 1847 i fråga om kvinnors möjligheter att försörja sig på någon form av handelsrörelse. 1864 års handels-, fabriksoch hantverksordning innebar inte så stora föränd ringar för handelns vidkommande som exempelvis i fråga om hantverket. Tvånget att inneha burskap på handel för att få driva grosshandel eller minuthandel försvann. Likaså upphävdes förbudet mot handelsbodar inom tre mils omkrets från köpstäderna. De handlande i städerna behövde inte längre vara medlemmar i någon handelsförening. De obligatoriska handelsföreningar som tillkommit år 1847 upplöstes. Helsingborgs köpmän hade emellertid haft nytta av sin branschor ganisation och började därför redan efter två år att diskutera bildandet av en ny förening. Så tillkom år 1868 Helsingborgs Handelsförening.

Under 1800-talets förra hälft blev det allt vanligare att köpmännen i Helsingborg under längre eller kortare tid samarbetade och bildade handelsbolag. Om affärer na växte i omfång hade man på det sättet lättare att skaffa nödigt kapital, samtidigt som riskerna fördelades. I början av 1810-talet samarbetade sålunda Daniel Tön ning och hans systerson Jonas Daniel Meisner under firmanamnet Tönning 8c Meisner. Efter 1811 ingick en tid Tönnings arvingar i bolaget men det upplöstes ganska snart. I stället inledde Meisner samarbete med Jöns Lorentz Béen under en kort tid. Deras bolag kallades Béen 8c Meisner men inte heller det blev särskilt långlivat. I stället omtalas från 1815 ett nytt bolag, Meisner 8c Comp. Kommerserå det Peter Möller hade i sin tjänst bokhållarna Otto Christian Gjertsson och Johan Ursell. Båda beviljades burskap som handlande år 1814 och övertog då en del av Möllers rörelse under firmanamnet Gjertsson & Ursell. Detta bolag upplöstes efter fyra år. I stället var Gjertsson under ett par års tid därefter kompanjon med Christoffer d’Aubigné i firman Gjertsson 8c d’Aubigné.26 En annan bolagsbildning blev Krook 8c Hallberg, som grundades år 1825 av Otto Daniel Krook och Johannes Hallberg och ägde bestånd till 1832. Firman L. Höc441

Perioden 1809-1862 kert & Söner grundades redan på 1820-talet och bestod ännu i slutet av 1850-talet med Lorentz Höckerts arvingar som delägare.27 Köpmännen kunde också draga nytta av att en bank startades i Helsingborg på 1830-talet. Sedan mitten av 1820-talet grundades en rad sparbanker runtom i landet, först i städerna och sedan på landsbygden. Initiativen utgick ofta i residens städerna från landshövdingarna, i övriga städer från borgmästare, rådmän eller kyrkoherdar och planerna understöddes vanligen kraftigt av ortens handlande, fabrikanter och ståndspersoner. Under åren 1834-1860 mer än fyrdubblades sparbankernas antal. I augusti 1836 sände borgmästare Håkan Lundberg ut ett upprop om grundan det av en sparbank i Helsingborg. Det vann anslutning av alla de 63 personer som han hade vänt sig till. Bland dem var inte mindre än 20 handlande, dvs. så gott som alla i staden verksamma köpmän. Redan i november 1836 kunde en direktion utses och stadgar antagas för den nya banken vid ett möte som hölls med grundarna. Direktionen fick tolv ledamöter, av vilka fyra var handlande. Räkenskapsförare blev rådmannen Lars Magnus Wejlander och sparbankens expedition inhystes i hans faders, framlidne postdirektören Otto Leonard Wejlanders fastighet vid Södra Storgatan, nr 13 enligt nuvarande numrering. När Wejlander år 1849 utnämndes till borgmästare, övertogs räkenskaperna av stadskassören J. L. U. Malmstein. Sparbanken vann snabbt anslutning både i staden och den kringliggande lands bygden. Antalet insättare var år 1860 uppe i över 2 000 och banken förvaltade då nära 400 000 riksdaler riksmynt. Bland dess låntagare märktes inte bara en lång rad enskilda personer utan också staden och dess olika institutioner, kyrkoförvaltningen och skolväsendet. Sparbanken var länge den enda bankinrättningen i Helsingborg. Först år 1857 tillkom ännu ett bankkontor. Skånska Privatbanken i Ystad ombildades nämligen detta år till Skånes Enskilda Bank och öppnade i samband därmed filialkontor i Malmö och Helsingborg.28

1. Band V: 1 s. 347 f. 2. Rådst. prot. 1809 14.8, 1813 9.6, 12.6, 1814 28.3, 1820 13.3, 1845 29.12. 3. H. Lindström, Näringsfrihetens utveckling i Sverige 1809-1836 (Gbg 1923) s. 218 ff., 290 ff„ 337 ff. 4. Rådst. prot. 1824 17.4. Kammarexp. reg. 1812 10.9, RA. 5. T. ex. Rådst. prot. 1810 2.6, 1811 18.3, 1814 13.7, 20.7, 15.10, 1820 20.11. BÄ prot. 1810 23.3, 1814 29.7. Inlaga av Helsingborgs handlande 1835 19.9 vid Kommerskollegium till K.M:t 1836 31.10, RA.

442

6. Rådst. prot. 1835 2.12, 1836 21.11. Kom merskollegium till K.M:t 1836 13.6, Handels- och finansexp. reg. 1836 18.10, RA. 7. Rådst. prot. 1835 2.12, 1836 21.11. Kom merskollegium till K. M:t 1836 13.6, Handels- och finansexp. reg. 1836 18.10, RA. 8. Rådst. prot. 1835 2.12. Kommerskollegium till K. M:t 1836 31.10, Handels- och finansexp. reg. 1837 24.2, RA. 9. Rådst. prot. 1824 17.11. 10. Rådst. prot. 1836 29.6, 1838 31.12, 1844 1.5. Kommerskollegium till K. M:t 1837 17.2, Handels- och finansexp. reg. 1837 25.10, RA.

Näringslivet 11. S. 398. Rådst. prot. 1813 8.5, 14.7, 1830 22.12.

12. Rådst. prot. 1846 16.2. 13. Band V: 1 s. 355f. Rådst. prot. 1810 21.6, 1813 28.6, 14.7, 24.7, 7.8, 1826 22.5, 7.8, 1827 10.12, 17.12. 14. Rådst. prot. 1815 24.7, 1832 16.7. 15. Rådst. prot. 1834 11.6. 16. Rådst. prot. 1836 28.12, 1838 5.9, 8.10. Kommerskollegium till K. M:t 1839 20.8, Handelsoch finansexp. reg. 1839 29.11. RA. 17. Rådst. prot. 1838 2.7, 1844 9.10, 21.10. C. Follin, Peter Mollberg och hans gästgiveri och nå gra samtida händelser i Hälsingborg (Gillet Gamla Helsingborg, Handlingar II. Hbg 1934) s. 55f. 18. Rådst. prot. 1841 13.12, 1845 18.10, 1847 30.6. 19. Rådst. prot. 1839 15.7, 1840 16.3. 20. Rådst. prot. 1842 26.11, 29.12. 21. Rådst. prot. 1847 15.5,30.6. 22. S. 382 ff. H. Lindström, Näringsfrihetsfrågan i Sverige 1837-1864 (Göteborgs Högskolas årsskrift XXXV, Gbg 1929) s. 76 f.

23. Rådst. prot. 1847 17.5, 1848 3.1, 1849 8.1. Rådst. prot. civ. 1850 7.1, 14.1, 1851 7.1, 1852 5.1, 1853 3.1, 1854 7.1, 1855 8.1, 1856 7.1, 1857 5.1, 1858 4.1, 1859 3.1, 1860 2.1, 1861 7.1, 1862 7.1, 1863 5.1, 1864 4.1. J. Ljungh, Helsingborgs Han delsförening 1847-1910 (Hbg 1911) s. 4. T. Mårtensson, Helsingborgs Handelsförening 18471947 (Hbg 1947) s. 8. 24. Ljungh, anf. arb. s. 4. Räkenskapstablåer i Inneliggande handlingar samt Inneliggande handlingar i civila mål, HSA:RM. 25. Band V: 1 s. 189. Ljungh, anf. arb. s. 5ff. Mårtensson, anf. arb. s. 5ff. 26. Rådst. prot. 1811 5.8, 1813 27.2, 1814 7.4, 1815 21.8, 1816 27.4, 1818 2.9, 1819 5.2. 27. Rådst. prot. 1831 27.8, 1833 16.9, 1837 4.2, 1840 21.11, 1850 31.11, 1852 19.7, 4.10, 1853 12.9, 26.9, 1855 18.6, 29.10, 1858 29.3. 28. E. Sommarin, Grundläggningen av vårt sparbanksväsen (Sthm 1940) s. 82 ff., 94 ff., 101 ff. E. Holmqvist, Sparbanken i Helsingborg 18361936 (Hbg 1936) s. 11 ff.

443

UTRIKESHANDELN TT

JLeLSINGBORGS UTRIKESHANDEL hade under 1700-talet en ringa vo

lym. Importen översteg i regel exporten och den gick i stor utsträckning över Helsingör och Köpenhamn. Direkt import med större fartyg till Helsingborg stötte före 1830-talet på många hinder, främst på grund av stadens dåliga hamn. Det enklaste sättet var att hämta varorna antingen i danska hamnar med färjebåtar eller att låta färjemännen transportera dem från fartyg ute i Sundet in till staden. Helsingborgs brödsädesbehov fylldes i regel genom leveranser från omlandet men under svaga skördeår importerades spannmål sjövägen.1 Skånes handel var ännu i början av 1800-talet väsentligen koncentrerad till Malmö och Ystad. Sedan år 1775 var handeln med spannmål frigiven i de spannmålsrikaste länen och från 1780 i hela riket. Skånes huvudprodukter var spannmål och brännvin. Dessa varor fördes med fartyg främst från Malmö och Ystad dels till Stockholm, dels till städerna på västkusten. Där fick man trävaror och andra skogsprodukter i returfrakt och en del av dessa artiklar såldes i hemprovinsen, en del exporterades till Köpenhamn eller till tyska hamnar. Från Köpenhamn och Hamburg importerades sedan kolonialvaror. Från utlandet köpte man också rå socker, tobak, salt, saltad sill och en del manufakturvaror samt under missväxtår spannmål. Först på 1820-talet började Sverige få ett exportöverskott av spannmål. Vi har tidigare berättat hur den av kejsar Napoleon påbjudna kontinentalbloc kaden skapade en krigskonjunktur i Sverige, som medförde några goda år för rederiverksamhet och handel. Handeln var i stor utsträckning baserad på insmugg ling av engelska kolonialvaror till Göteborg, varifrån de med foror transporterades till de sydsvenska hamnarna för vidare skeppning till Ryssland eller hamnar vid södra Östersjön. Särskilt Malmö och Ystad gynnades av denna trafik, men vi har sett hur i Helsingborg både handlanden Peter Möller, bröderna Fredrik och Peter Mollberg, rådmannen Johan Fredrik Berg, ekonomidirektören Carl Magnus Flyborg m.fl. utnyttjade de goda sjöfartskonjunkturerna. Särskilt i Malmö och Ystad drevs omfattande spekulationsaffärer och dessa gynnades av stigande priser på bl. a. spannmål. År 1803 hade i Malmö inrättats ett avdelningskontor av det s. k. riksdiskontverket, Malmö diskont, och där kunde man få lån på mycket billiga 444

Utsikt över Öresund från höjderna söder om Kärnan år 1864. Oljemålning av okänd konstnär. Helsingborgs Stadsmuseum.

Näringslivet villkor. Efter kejsar Napoleons fall år 1814 och kontinentalblockadens avveckling mattades konjunkturen snabbt. Malmö diskont stod inte att rädda. Dess fallissemang år 1817 vållade stora privata förluster och många personliga tragedier. Helsingborg levde delvis i skuggan av dessa händelser men rådstuguprotokollen har åtskilligt att berätta under åren 1817 och 1818 om cessioner och konkurser.2 Fram t. o.m. år 1832 är tolagsräkenskaper bevarade i Helsingborgs stadsarkiv. Under den därefter följande tiden hade, som förut omtalats, stadsstyrelsen intet att skaffa med hamnens förvaltning utan den sköttes av en särskild hamndirektion. Tolagsräkenskaperna ger oss en möjlighet att närmare studera strukturen hos Helsingborgs utrikeshandel. Av intresse är först att diskutera räkenskapernas uppgifter rörande salthandeln. De redovisas för några år i tabell 18. Tabellen visar tydligt att man år 1815 dragit fördel av krigskonjunkturen. Stora kvantiteter salt importerades, lades i nederlag och reexporterades. Exportsiffran för året överstiger kraftigt importsiffran, vilket var möjligt därför att man året förut importerat stora kvantiteter och lagt dem i nederlag. Handlanden Fredrik Mollberg svarade praktiskt taget ensam för denna typ av salthandel. Hans verk samhet underlättades betydligt av en kunglig förordning av år 1813 som medgav att nederlagsrätt fick utnyttjas i alla stapelstäder för salt, malm, spannmål och hampa. Dessa varuslag var särskilt begärliga i utlandet under den konjunktur som rådde. Varorna som upplades kunde på ägarens önskan antingen förtullas för införsel i riket eller åter utföras till utrikes ort. De kunde också från nederlaget utan förtullning transporteras till någon annan svensk stapelstad och läggas i nederlag där.3 Tidigare har omnämnts att Göteborg under 1700-talet spelade en stor roll för nordvästra Skånes försörjning med salt. Så var fortfarande fallet under 1800-talet. Tab. 18: Import och export av salt i Helsingborg åren 1815, 1820, 1825 och 1830 Källa: Tolags- och vågräkenskaper, HSA:RM. Import

År

Förtullad för införsel

Till nederiag

Export från nederlag

1815 1820 1825 1830

1 768ö 655 1 498 4 152ö

16 330

29 203

Anm. Samtliga kvantiter angivna i tunnor. a Därav 768 tunnor »svenskt» salt. b Därav 200 tunnor från nederlag i Göteborg och 3 027 tunnor från ett strandat fartyg.

445

Perioden 1809-1862 Av den förtullade införseln var år 1815 768 tunnor »svenskt» salt, dvs. kom förtullat från Göteborg, och år 1830 kom 200 tunnor från nederlag i Göteborg. Tabellens siffror visar i övrigt att normala tider rådde från 1820-talet i fråga om salthandeln. Den höga förtullade införseln år 1830 berodde på en särskild omstän dighet. Då infördes nämligen inte mindre än 3 027 tunnor salt till Helsingborg från ett fartyg som strandat i Sundet. Normalt ägnade sig de flesta av stadens handlande åt handel med salt. De importerade det från franska hamnar som S:t Yves, Bone eller Marseille samt från Liverpool. Gemensamt var köpmännen fram till år 1838 ansvariga för att det i staden alltid fanns ett ständigt upplag av 80 tunnor salt. Därefter upphävdes detta åliggande.4 Tolagsräkenskaperna visar oss att Helsingborgs handlande ännu under första hälften av 1800-talet inte hade specialiserat sig på vissa varuslag utan fortfarande på traditionellt sätt i sina handelsbodar och magasin saluhöll både tunga och skrymmande varor som spannmål järnvaror och timmer och lätta artiklar som tvål, silkegarn och porslinskoppar. De importerade årligen förutom salt också saltad sill — oftast ett par hundratal tunnor tillsammans — kaffe, risgryn, olika slag av torkade sydfrukter, färgstoffer, kemikalier, frö av olika slag, bomull, textilvaror, tran osv. Under sommarmånaderna, då brunnssäsongen pågick vid Ramlösa häl sobrunn och man kunde räkna med en mera exklusiv kundkrets, höll man i lager importerade viner, mineralvatten, siden- och silkevaror, luktvatten, franska hands kar osv. Till utlandet försålde de stångjärn, bräder, läkten, sparrar och andra typer av trävaror, kvarnstenar, tjära, smidesvaror samt stundom orrar, ripor och annat vilt. Som synes har utrikeshandelns varusortiment inte ändrat sig mycket i jämfö relse med 1700-talets. Den traditionella utförseln av levande djur från Helsingborg hade efter sin storhetstid i början av 1600-talet långsamt gått tillbaka. Under 1700-talet kunde

Tab. 19: Införsel och utförsel av levande djur i Helsingborg åren 1815, 1820, 1825 och 1830 Källa: Tolags- och vågräkenskaper, HSA:RM. 1815 Varuslag Hästar Oxar Gäss Svin

446

Inf. 11

Utf.

1820 Inf.

1825

Utf.

149

Inf. 40

162 131 27

Utf.

1830 Inf.

Utf.

28 39

Näringslivet fortfarande vissa år rätt många hästar och oxar exporteras, men utförseln förtvi nade långsamt. Tabell 19 visar, att av tolagsräkenskapernas undersökta årgångar endast 1820 och 1830 uppvisade någon utförsel av levande djur, under båda åren i förhållandevis blygsam omfattning. Den import av hästar som upptages i tabellen under åren 1820-1830 berodde på ett par köpmäns privata initiativ och speglar inte någon mera allmän tendens. Åren 1820 och 1825 svarade rådmannen Johan Fredrik Berg ensam för införseln av alla hästarna och detsamma gjorde handlan den Johannes Hallberg tio år senare. Tolagsräkenskaper föreligger inte från Helsingborg för tiden efter 1832. I stället är vi hänvisade till att utnyttja kommerskollegiums årsberättelser, när vi skall skildra stadens utrikeshandel under 1830-, 1840- och 1850-talen. Materialet ger inga upplysningar om importens och exportens sammansättning, men väl om dess totala värde enligt gällande tulltaxor och belyser dessutom i någon mån de vägar importen och exporten följt. Enligt det reglemente som gällde för sjötullkamrarna efter år 1831, skulle in- och utgående tulljournaler jämte bilagor insändas till generaltullstyrelsen varje månad. Ett exemplar skulle dessutom kvarligga hos tullkammaren men dessa har sällan blivit bevarade. Generaltullstyrelsen upprättade årsextrakt som överlämnades till kommerskollegium och där användes som underlag för dess årsberättelser. De insända tulljournalerna förstördes efter en tid inom generaltullstyrelsen. Kom merskollegiums årsberättelser är följaktligen det viktigaste bevarade materialet som belyser Helsingborgs utrikeshandel under decennierna efter 1831. Hamndi rektionen skulle låta föra journaler över rörelsen i hamnen men först från 1860-talet är de bevarade i sådant skick att de tål bearbetning.5 En svaghet hos årsberättelsernas uppgifter rörande Helsingborg är att de gäller hela Helsingborgs sjötullkammardistrikt, alltså också vad som kunnat gå ut och in över Ängelholm. Emellertid torde dessa kvantiteter ha varit förhållandevis små. För havre, som blev den viktigaste exportvaran under 1800-talets senare hälft, har ängelholmsutförseln uppskattats till högst 10-15 % av den redovisade havreexpor ten. För tiden före 1860 kan man därför antaga att Ängelholms andel varit ännu mindre, inte bara i fråga om havre utan beträffande alla varuslag.6 Den nya hamnen som stod färdig i Helsingborg år 1832, har säkerligen på längre sikt avsevärt befordrat stadens utrikeshandel. En jämförelse mellan värdet av den förtullade importen och exporten vid tullkammardistrikten på väst- och sydkusten har redovisats med femårsintervall i tabell 20. Av den framgår att Malmö i fråga om importen mycket väl hävdade sin ställning under 1840- och 1850-talen som provinsens viktigaste importhamn. Under 1840-talet intog Helsingborg och Ystad andra och tredje platserna, medan Landskrona på 1850-talet gick upp förbi Ystad och vid 1850-talets mitt t. o. m. en tid intog andra rummet framför Helsingborg. Tabellen visar alltså de olika tullkammardistriktens procentuella andel i deras 447

Perioden 1809-1862 samlade import vid fyra enstaka år. Alltför vittgående slutsatser får inte dras av relationerna mellan distriktens importsiffror. Som framgår av tabell 21, där beva rade uppgifter rörande värdet av den förtullade importen vid Helsingborgs tull kammardistrikt har sammanställts för tiden 1843-1860, kunde importvärdena variera ganska mycket från år till år. Detta gällde särskilt några år under 1840-talet, medan en stabil ökning inträdde under 1850-talet. Den slutsats som kan dragas av tabellerna 20 och 21 blir alltså, att värdet av Helsingborgs förtullade import ökat successivt, framför allt under 1850-talet och att staden ganska väl försvarat sin position som en av de tre viktigaste importhamnarna vid väst- och sydkusten. Den reella importen till Helsingborg torde dock ha varit större än vad tullräkenskaper na utvisar, därför att smugglingen till nordvästra Skåne av gammalt var mycket omfattande. Går vi till motsvarande siffror rörande exporten, finner vi i tabell 20 att Helsing borgs procentuella andel i exporten över de sex hamnarna ökat kraftigt under 1840-talets senare del, så att staden år 1850 intog första platsen före Malmö efter att fem år tidigare ha legat på andra plats. Under 1850-talet växte emellertid värdet av exporten inom Ystads tullkammardistrikt så kraftigt att Helsingborgs distrikt då enligt tabellen belade bara den tredje platsen. Med dessa uppgifter bör sammanhål las de totalvärden som redovisas i tabell 22 för Helsingborgs export. Det visar sig att värdet av utförseln från Helsingborgs tullkammardistrikt stigit kontinuerligt under hela 1850-talet och hela tiden låg på en väsentligt högre nivå än under 1840-talet. Observeras bör också att exporttullen på spannmål borttogs år 1849. Som vi längre

Tab. 20: Fördelningen av den tullförda importen och exporten, angiven i procent av dess uppgivna totalvärde, på sex tullkammardistrikt vid väst- och sydkusten under åren 1845-1860 Källa: Årsberättelser, Utrikeshandel och sjöfart, serie 4. Kommerskollegiums arkiv, RA. 1 1845 Distrikt Halmstad Höganäs Helsingborg Landskrona Malmö Ystad Summa

1850

1855

1860

Imp.

Exp.

Imp.

Exp.

Imp.

Exp.

Imp.

Exp.

10,7

11,0 18,0 14,5 37,8 18,7

10,4 0,3 32,9 16,3 28,6 11,5

12,3

20,2

13,8 0,5 18,9 15,0 38,8 13,0

13,7 18,8 40,7 14,5

5,6 0,5 18,4 16,6 37,1 21,8

8,5 0,2 15,5 13,4 51,0 11,4

4,5 0,4 20,3 11,8 38,6 24,4

100,0

n 20,2 11,0 37,9

a Värdet av importen över Höganäs uppgick dessa år till bara ett par promille av totalsumman.

448

Näringslivet fram skall se, ökade utförseln av spannmål kraftigt under 1850-talet, framför allt i Helsingborg. Denna ökning kommer inte till synes i tabellerna. Helsingborg intog därför år 1860 en mera framskjuten position bland de sex hamnarna i fråga om exporten än vad tabell 20 utvisar. Genomgående kan man konstatera vid en jämförelse mellan tabellerna 21 och 22, att importen över Helsingborg alltid hade mycket större omfattning än expor ten och vissa år uppvisade dubbelt så höga värden som utförseln. Men en ändring var på väg i början av 1860-talet. Stadens export svällde år från år, och denna förändring accentuerades allt mera under de följande åren. Kommerskollegiums årsberättelser sammanställdes med ledning av generaltull styrelsens årsextrakt, vilka i sin tur byggde på de insända tulljournalerna. Följaktli gen redovisas bara de in- och utpasseringar inom Helsingborgs tullkammardistrikt, då tullpliktigt gods medfördes. De fartyg som gick utan last eller medförde bara passagerare — och detta gällde i stor utsträckning färjebåtarna — blev inte bokför da. Tabellerna 23 och 24 som bygger på årsberättelserna, redovisar följaktligen ingående och utgående laster under åren 1840-1860. Den bild man får genom dessa två tabeller av Helsingborgs handelsförbindelser under 1840-talet stämmer i stort sett med vad som gällde under 1700-talet. Det var framför allt trafiken med danska och nordtyska hamnar som dominerade. Blott få laster fördes till eller från västeuropeiska hamnar. Men under 1850-talet inträdde en viktig förändring. Tra fiken på Västeuropa, framför allt på de brittiska öarna, började växa påtagligt. Denna tendens skulle göra sig allt mera gällande under senare delen av 1800-talet. Till Storbritannien fördes allt flera laster av spannmål och därifrån importerades förutom en rad kolonialvaror och industriprodukter framför allt stenkol. Fr. o.m. år 1857 innehåller årsberättelserna uppgifter också om fartygens läste tal. Dessa uppgifter har sammanställts i tabell 25 för år 1860. Lästetalen ger vid

Tab. 21: Värdet av den vid Helsingborgs tullkammare redovisade importen åren 1843-1862 Källa: Årsberättelser, Utrikeshandel och sjöfart, serie 4. Kommerskollegiums arkiv, RA.

År 1843 1844 1845 1846 1847

Riksd. banko 426 445 406 352 461

330 499 550 429 979

År 1848 1849 1850 1851 1852

Riksd. banko 537 602 487 461 582

948 754 230 218 988

År 1853 1854 1855 1856 1857

Riksd. banko 589 539 739 1 162 779

509 562 975 119 172

År 1858 1859 1860 1861 1862

Riksd. riksmynt

1 1 1 1

992 795 223 857 604 623 709 753 614 198

Anm. Beloppen är avrundade och anges t.o.m. år 1857 i riksdaler banko, därefter i riksdaler

riksmynt. - 1 riksdaler riksmynt=2/3 riksdaler banko.

28 i —Helsmåbar O O*is historia \ : 2

449

Perioden 1809-1862 handen att de svenska fartyg som anlöpt Helsingborg genomgående varit något mindre än de utländska. Det framgår också klart att de svenska fartygen i större utsträckning tagit laster från Helsingborg än till staden, dvs. mera nyttjats av stadens exportörer än av dess importörer. Men över huvud taget har importen till stor del gått på främmande kölar och exporten till övervägande delen. De omätta fartygen i tabell 25 var färjebåtar. Också i fråga om dem kan man konstatera, att införseln av varor från Danmark eller från redden vid Helsingör i stor utsträckning Tab. 22: Värdet av den vid Helsingborgs tullkammare redovisade exporten åren 1843-1862 Källa: Årsberättelser, Utrikeshandel och sjöfart, serie 4. Kommerskollegiums arkiv, RA.

År 1843 1844 1845 1846 1847

Riksd. banko 409 169 183 171 282

977 745 768 352 517

År 1848 1849 1850 1851 1852

Riksd. banko 194 672 397 255 182

552 064 946 153 248

År

Riksd. banko

År

1853 1854 1855 1856 1857

289 923 484 923 647 477 443 448 609 168

1858 1859 1860 1861 1862

Riksd. riksmynt

1 1 1 1

963 618 542 670 168

044 918 458 085 206

Anm. Beloppen är avrundade och anges t. o.m. år 1857 i riksdaler banko, därefter i riksdaler

riksmynt. — 1 riksdaler riksmynt=2/3 riksdaler banko. Observeras bör att exporttullen på spannmål bortföll år 1849.

Tab. 23: Antalet laster ankomna från utrikes ort till Helsingborg åren 1840, 1845, 1850, 1855 och 1860 Källa: Årsberättelser, Utrikeshandel och sjöfart, serie 4. Kommerskollegiums arkiv, RA. Från Danmark Norge Uybeck Mecklenburg Preussen Andra tyska hamnar Nederländerna Storbritannien, Irland Spanien Portugal Belgien Italien Brasilien Västindiska öarna Ryssland

450

1840

1845

1850

1855

1860

538 5 7

913 9 5 1 2 2

878 5 5 1 2 2

842 10 44

7 1

13 1

672 2 9 4 4 5 3 10 2 2 1

3 5 1

1 1 1 1

4 15 3 63

gått på danska färjebåtar, som sedan gått hem igen utan förtullad last. De svenska färjebåtarna däremot anlitades mera av stadens handlande vid utförsel av varor. Gunnar Fridlizius har undersökt sammansättningen av Helsingborgs export under några år på 1830- och 1840-talen. Resultatet redovisas i tabell 26. Som synes utgjorde ännu på 1830-talet timmer och järnvaror viktiga inslag i utförseln. Men under 1840-talet blev spannmålen en långt viktigare exportvara för köpmännen i staden. Man kan sålunda påvisa en begynnande expansion av Helsingborgs spannmålshandel. Denna utveckling kan i fortsättningen följas i de bevarade tull kammarjournalerna. Av tabell 27 framgår klart hur spannmålen under ett par decennier efter 1850 utgjorde lejonparten av Helsingborgs export. Under första hälften av 1800-talet växte det svenska jordbrukets produktion, så att ett spannmålsöverskott uppkom. Under perioden 1835-1850 ökade den svensTab. 24: Antalet laster avsända till utrikes ort från Helsingborg åren 1840, 1845, 1850, 1855 och 1860 Källa: Årsberättelser, Utrikeshandel och sjöfart, serie 4. Kommerskollegiums arkiv, RA. Till Danmark Norge Uybeck Preussen Andra tyska hamnar Ryssland Nederländerna Belgien Storbritannien, Irland Frankrike

1840

1845

1850

1855

1860

322 5 5 1 1

548 12 2

451 13 3 1

618 24 4 1

579 10 18 1 4 2 3 1 145

9 8

7 1 51

Tab. 25: Antalet och dräktigheten av de fartyg på vilka Helsingborgs import och export fraktades år 1860 Källa: Årsberättelser, Utrikeshandel och sjöfart, serie 4. Kommerskollegiums arkiv, RA. Avgångna

Ankomna

Svenska fartyg Främmande fartyg Omätta svenska fartyg Omätta främmande fartyg

29— Helsingborgs historia V:2

Antal fartyg

Summa läster

Antal fartyg

Summa läster

315 431 98 139

4 982 8 816

182 438 117 26

3 591 9 329

451

Perioden 1809-1862 ka spannmålsexporten från omkring 70 000 tunnor per år till omkring 400 000 tunnor. Mellan 50 och 70 % av denna export bestod av havre. Av korn och råg hade man överskott bara under goda skördeår och därför varierade exporten av dessa sädesslag mycket. Vid svaga skördar måste man fortfarande importera både råg och korn. Exportförbud hade länge hämmat spannmålshandeln. Förbud rådde sålunda under åren 1812-1820, 1826-1827, 1829-1833 och en del av året 1847. Men efter 1847 utfärdades inga fler exportförbud på spannmål. Exporttullen på säd togs bort år 1849. Därefter ökade spannmålsexporten så att den år 1880 hade stigit till omkring 4 000 000 tunnor om året.7 I England upphävdes spannmålstullarna år 1846 och därefter stegrades inte bara den engelska brödsädsimporten utan också importen av fodersäd, bl. a. av havre. De svenska spannmålsexportörerna drog fördel av detta, så att mot slutet av 1870-talet omkring 90 % av all svensk havreexport gick till England. Av kommers kollegiums årsberättelser kan man utläsa, att Helsingborg under perioden 1850-1880 blev den helt dominerande exporthamnen för havre i Skåne. Som framgår av tabell 28 hävdade sig Landskrona, som hade den bästa hamnen i södra Sverige, länge ganska väl i fråga om havreexporten men föll tillbaka under 1870-talet. Mot slutet av det sistnämnda decenniet exporterades över Helsingborg nästan tre gånger så mycket havre som över Ystad och mer än tre gånger så mycket som över Malmö.8 Att Helsingborg intog denna dominerande position inom den skånska havreex porten berodde på flera omständigheter. Först och främst uppvisade stadens omland — och då framför allt Luggude härad — den största havreproduktionen i Skåne och odlingen ökade under decennierna efter 1850. Vidare underlättades utförseln av att Helsingborgs hamn utvidgades och förbättrades på 1860-talet. Men dessutom betydde det mycket att järnvägsförbindelsen med Eslöv stod klar år 1865. Därigenom öppnades möjligheter att köpa upp havre från överskottsområdena i Onsjö och Frosta härader. Slutligen kunde man skaffa havre också från produk tionsområdena i norra Skåne, sedan järnvägen till Hässleholm hade blivit öppnad för trafik år 1878.9 Tab. 26: Den procentuella andelen för spannmål, timmer och järnvaror i Helsingborgs export åren 1835, 1841 och 1849 Källa: G. Fridlizius, Swedish Corn Export in the Free Trade Era (Lund 1957) s. 57. Varuslag Spannmål Timmer Järnvaror

452

1835

1841

1849

23 12

20 9 22

13 1 2

Näringslivet Anda in mot mitten av 1800-talet betraktade köpmännen spannmålshandeln som bara en av flera grenar inom sin rörelse. Tidstypiskt var på 1810-talet att ekonomidirektören Carl Magnus Flyborg, som var den tidens störste spannmåls handlare, också drev bagerirörelse. De kvantiteter spannmål som omsattes före 1830-talet var ännu förhållandevis små, jämförda med exempelvis 1860- och 1870talens. Den inhemska spannmålsproduktionen räckte vissa år inte heller till för att täcka behoven utan liksom under 1700-talet ålade magistraten ibland stadens handlande att genom import skaffa sig tillräckliga lager, så att stadens försörjning med brödsäd inte äventyrades. Men under 1830-talet skedde detta mera sällan på grund av att skördarna i Sverige börjat bli så stora att överskott uppstod. Detta ledde också till att K. M:t år 1835 generellt kunde tillåta bönderna att sälja spann mål i minut, inte bara i större partier som förut.10 Under 1850-talet ägnade sig flera av Helsingborgs handlande åt spannmålsaffärer i större skala. Detta gällde exempelvis Sven Petter Kalling, Anders Herman Rhödin, bröderna Fredrik och Johan Henckel, Charles Johnson, Carl Flyborg och Petter Olsson. Den sistnämnde blev småningom den störste företagaren i bran schen och drev från 1870-talets slut sin rörelse under firmanamnet P. Olsson & Co. Vanligtvis finansierade exportörerna sina uppköp genom krediter från sina engel ska kunder. Detta var särskilt nödvändigt under vinterhalvåret, då inga skeppningar kunde äga rum. Krediterna gavs ofta på villkor att lasterna utskeppades senast inom tre månader från svensk hamn. Petter Olsson hade emellertid så stora tillgångar att han var relativt oberoende av de engelska krediterna och på det sättet fick han större rörelsefrihet. Han anlade magasin bl. a. i Eslöv och höll uppköpare utmed järnvägslinjen dit. Han hade uppköpare också i de andra skånska städerna och i Halland, och en del av den spannmål han köpte upp exporterades inte över Helsingborg utan över Malmö.11 Redan år 1847 hade spannmålsutförseln över Helsingborgs hamn ökat så pass

Tab. 27: De viktigaste varuslagen i Helsingborgs export under åren 1854, 1861, 1866, 1872 och 1878, angivna i procent av det totala exportvärdet Källa: Bevarade årgångar av Helsingborgs tullkammares journaler, bearbetade av G. Fridlizius (Swedish Corn Export in the Free Trade Era (Lund 1957) s. 102). År

Spannmål

1854 1861 1866 1872 1878

45 92 74 76 53

Smör

Kreatur

Övrigt

2 7 15

16 3 9 9 13

39 5 15 8 19

453

Perioden 1809-1862 mycket att tolagskassören begärde att ytterligare en stadsmätare skulle anställas. Vid utlastning av spannmål hann nämligen de två mätare som biträdde honom, inte med allt. Magistraten biföll detta. År 1859 klagade handlandena Sven Petter Kalling, Charles Johnson, Carl Flyborg och Petter Olsson över att de tre mätarna var otillräckliga, »då det ofta inträffar att spannmål utskeppas från flera personer samtidigt som mätning av kol, salt m.m. äger rum». Detta ledde till att antalet stadsmätare utökades till fem stycken.12 Hamnens kapacitet var på 1850-talet ofta otillräcklig när större partier spannmål skulle utskeppas. Då handelsföreningen år 1854 som förut berättats utan framgång begärde revision av gällande dragartaxa, hänvisade man inte bara till att dragarpengarna var lägre i både Malmö och Landskrona, utan också till att spannmålsex porten »under senare åren varit i ett ej obetydligt stigande». I sitt yttrande över denna begäran gjorde dragarelaget en rad påpekanden som belyser förhållandena kring spannmålshanteringen i hamnen. I Malmö och Landskrona var utskepp ningen mindre omständlig, därför att man kunde köra med hästar och vagnar ned på hamnbryggan och lasta spannmålen direkt över i fartyget. Men i Helsingborg hade hamnanläggningen år 1832 fått en sådan utformning att först »måste hästar frånspännas till såväl nya som gamla bryggan för att genom arbetsstyrka utdragas till fartyget, stundom blott några alnar och stundom 40 till 60 alnar och till och med 150 å 200 alnar». Detta gjorde en nästan dubbelt så stor arbetsstyrka behövlig, jämfört med de båda andra städerna. När stora kvantiteter spannmål under kort tid skulle exporteras, måste laget anställa extra arbetskraft, allra helst som man dessutom ständigt var skyldig att lasta och lossa vagnar hemma hos köpmännen i deras gårdar. Först genom ombyggnaden och utvidgningen av hamnen på 1860talet blev man kvitt dessa svårigheter.13 År 1862 yttrade magistraten om handelns villkor i Helsingborg: »De femtiotvå

Tab. 28: Femårsmedeltal för havreexporten under perioden 1850—1880 för Helsingborg, Landskrona, Malmö och Ystad Källa: G. Fridlizius, Swedish Corn Export in the Free Trade Era (Lund) s. 102. År 1851-1855 1856-1860 1861-1865 1866-1870 1871-1875 1876-1880

Helsingborg 45 140 231 363 380 338

000 000 000 000 000 000

Landskrona 42 50 71 93 131 105

Anm. Samtliga kvantiteter angivna i tunnor.

454

000 000 000 000 000 000

Malmö 19 38 72 141 162 129

000 000 000 000 000 000

Ystad 18 000 42 000 88 000 127 000 126 000 138 000

Näringslivet handlande som här nu finnas, torde vara ett antal över behovet och förorsakar måhända i tiden ett eller annat fallissemang. Något egentligt stort eller solidare handelshus finnes här ej, men många s.k. mindre, vilka anses ganska välmående och säkra. Vad som synnerligast trycker ställets handel i alla avseenden är de oerhört dryga hamnavgifterna, vilka här existerar och vari någon lindring ej är att hoppas, enär hamnen nu undergår en stor och mycket kostsam förändring».14

1. Band V: 1 s. 360 ff. 2. K. Kock, Skånska Privatbanken (Sthm 1931) s. 9ff. K. Åmark, Spannmålshandel och spannmålspolitik i Sverige 1719-1830 (Sthm 1915) s. 35 ff., 55ff. 3. G. M. Danckwardt, Sammandrag af gällande Författningar rörande Handtwerkerier och Ma nufacturer etc. (Stm 1823) s. 351 f. 4. Band V: 1 s. 364 ff. 5. G. Fridlizius, Swedish Corn Export in the Free Trade Era (Lund 1957) s. 18 f. 6. Fridlizius, anf. arb. s. 100 not 13. 7. Fridlizius, anf. arb. s. 39 ff., 49, 65. 8. Fridlizius, anf. arb. s. 67 ff. 9. Fridlizius, anf. arb. s. 99 ff.

10. Rådst. prot. 1817 10.2, 1819 21.4, 1826 21.10, 1834 10.11. H. Lindström, Närings fri hets frågans utveckling i Sverige 1809-1836 (Gbg 1923) s. 301. 11. Lridlizius, anf. arb. s. 128 ff., 148 ff., 237, 251. A. Åberg, Konsul P. Olsson (Hbg 1953) s. 43 ff. 12. Rådst. prot. 1847 4.10. Rådst. prot. civ. 1859 23.5, 6.6, 22.8. 13. Rådst. prot. civ. 1855 31.12. 14. O. Trapp och G. Schlyter, Kortfattad åter blick öfver Helsingborgs utveckling under halfseklet 1863-1912 (Helsingborgs stads minnes skrift med anledning af stadsfullmäktiges 50-åriga tillvaro 1863-1912. Hbg 1913) s. 125.

455

SJÖFART

rID SLUTET AV 1700-TALET hade intresset för sjöfart varit livligt i nordvästra Skåne. Antalet rederier var stort särskilt i Kullabygden, där inte bara skeppare och fiskare utan också hemmansägare, rusthållare, brukstjänstemän, präster m. fl. ägde parter i fartyg som seglade både på svenska och utländska hamnar. Skepparna var vanligen kontingentborgare i någon närliggande stapelstad, ofta i Helsingborg. Denna nordvästskånska rederiverksamhet fortsatte i oförminskad omfattning un der 1800-talet. Helsingborgs rådstuguprotokoll innehåller en mångfald notiser om skeppare från Arild, Mölle, Höganäs, Viken och andra småhamnar längs kusten som beviljats kontingentburskap eller av magistraten erhållit certifikat för fribrev på de fartyg de förde.1 Nordvästskånes dominans inom den skånska sjöfarten ökade efter år 1846. De näringsfrihetsförordningar som utfärdades detta år bröt städernas monopol inom handel och sjöfart och gav landsbygdssjöfarten ökat svängrum. Efter hand som den svenska spannmålsexporten ökade i omfång, växte efterfrågan på »fraktrum» för spannmål, vilket landsbygdsskepparna kunde dra nytta av. De konsulsrapporter som årligen insändes från främmande orter till kommerskollegium ger oss en uppfattning om den nordvästskånska sjöfartens omfattning. Oscar Bjurling har bearbetat rapporterna för år 1860 och en del av hans resultat återges i tabell 29. Det bör påpekas, att i tabellen inte några danska eller slesvig-holsteinska hamnar är medtagna. Som synes dominerade »Helsingborg och Helsingborgsdistriktet» kraf tigt inom den skånska sjöfarten och svarade för mer än hälften av det totala antalet skånska fartyg som seglat på utländska hamnar under året och för knappt hälften av det samlade lästetalet. I England anlöpte man framför allt Hull, Hartlepool, London och Newcastle, i Tyskland Stettin och Lybeck, i Norge Bergen och Sta vanger.2 Helsingborgs egen rederiverksamhet hade betydligt mindre omfattning. I tabell 29 är den som synes medräknad i »Helsingborgsdistriktets», dvs. Helsingborgs tullkammardistrikts samlade sjöfartsrörelse. En uppfattning om helsingborgssjöfartens storlek kan man få på grundval av dels kommerskollegiums årsberättelser om handelsflottan jämte kollegiets fribrevsdiarier, skeppslistor och konsulsrappor456

Näringslivet

Kutterbriggen Hoppet, skänkt år 1827 till Arilds kapell, Brunnby socken, av kofferdimatro sen B. L. Banck. Fartyget förde åtta kanoner. Foto, Helsingborgs Stadsmuseum.

ter, dels stadens rådstuguprotokoll och taxeringslängder. En bearbetning av detta källmaterial är sammanställd i tabell 30. De gynnsamma krigskonjunkturerna i början av 1800-talet mattades snabbt efter fredsslutet år 1815 och för hela den skånska sjöfarten inträdde en märkbar tillba kagång. Under 1810-talets senare hälft minskade det sammanlagda skånska tonna get med nära en tredjedel och nedgången fortsatte in på 1820-talet. Tabell 30 berättar för oss att i Helsingborg bosatta redare ännu år 1820 hade kvar i sin ägo 12 fartyg på sammanlagt 399 läster men att de under de följande fem åren avyttrade inte mindre än elva fartyg. År 1825 fanns det bara två i staden hemmahörande fartyg och fem år senare bara fyra. I sina årsberättelser till kommerskollegium anförde magistraten som orsaker till Helsingborgs ringa sjöfart dels hamnens »ofulländade skick», dels att det var omöjligt för fartyg att finna »vinterläge» i den dåliga hamnen, när seglationen hade upphört för året. Dessa omständigheter har givetvis inte uppmuntrat till satsningar på rederiverksamhet med Helsingborg som hemmahamn.3 De fartyg man förfogade över på 1820-talet var förhållandevis små, som lästeta457

Perioden 1809-1862 len utvisar i tabellen, och man innehade dem bara under några få år. Nyförvärven under 1820-talet var en galeas, en jakt och en slup och samtliga ägdes av partrede rier, i vilka ingick bl. a. handlandena Hans Andreas Flyborg och Christoffer d’Aubigné. Som medredare inträdde för två av fartygen hovkamrerare Axel Otto Dreilick i Höganäs och hans bror bruksarrendatorn Johan August Dreilick i Hel singborg. I en brigg på 66 läster, som ägdes av köpmän i Stockholm och Göteborg, förvärvade handlanden Nils Hedström en fjärdedel år 1830 men han sålde den tre år senare och Christoffer d’Aubigné inträdde i stället som ägare till 5/12 av fartyget. Men det såldes redan år 1835 till nya ägare. Året därpå flyttade d’Aubigné från Helsingborg till Söderköping. Det var sålunda under 1820-talet och början av 1830-talet fråga om ganska kortvariga engagemang i rederiverksamhet från några enstaka helsingborgsköpmäns sida. Den nya hamnen invigdes år 1832 och detta torde ha väckt förhopp ningar hos många om en lönande sjöfart på staden. Därpå tyder i varje fall att under tiden 1830-1835 inköptes sex fartyg på sammanlagt 360 läster. En så kraftig ökning i lästetal hade helsingborgsflottan inte upplevt sedan den goda krigskonjunkturen i början av århundradet. De som satsade på sjöfart i början av 1830-talet var främst Christoffer d’Aubigné och handelsbolaget Krook & Hallberg. Men

Tab. 29: Skånska fartyg i utländska hamnar enligt konsulsrapporterna för år 1860 Källa: O. Bjurling, Skånes sjöfart 1658-1914 (Skånska sjöfartens historia, red. G. Hafström. Malmö 1950), tabell 17. Helsingborg och Helsingborgsdistriktet

Totalt Antal fartyg

Summa läster

Antal fartyg

Summa läster

Engelska Norska Finska Ryska östersjöhamnar Tyska Holländska Belgiska Franska atlanthamnar Medelhavshamnar Amerikanska

451 150

266 92 14 47 24 9

12 887 1 106 267 730 1 081 993 309

39 7

24 363 5 354 465 1 228 1 941 1 564 728 57 3 403 796

15 4

1 043 415

Summa

821

39 899

477

18 831

Besökta hamnar

10 23 93 34 13

Anm. I tabellen är danska och slesvig-holsteinska hamnar inte medtagna, därför att uppgifter saknas

för hamnarna på de danska öarna.

45^

Näringslivet redarna fick erfara att rederirörelse är ett riskfyllt företag. Av de anskaffade fartygen förolyckades år 1835 en brigg, en skonert, en galeas och en slup, och två år senare en galeas. Det enda fartyg som år 1837 hörde hemma i Helsingborg var jakten Carl Evald på 15 läster. I den ägde handlanden Carl Henric Rooth först en tredjedel och senare hälften. Fartyget tillhörde Helsingborgs handelsflotta ända till år 1862, då det försåldes. Under 1830-talet hade den svenska sjöfarten mindre goda konjunkturer. Tidi gare hade det varit lönande att skeppa trävaror till England men dessa frakter övertogs av norska landsbygdsskutor, som kunde erbjuda billigare frakter. Den internationella sjöfarten arbetade under hårda betingelser, därför att tillgången på tonnage var större än efterfrågan med nedpressade frakter som följd. En ljusning skönjdes först mot slutet av 1830-talet, efterfrågan på tonnage ökade och den internationella fraktmarknaden förbättrades. Europas näringsliv gled in i en pe riod av ständigt framåtskridande som varade till slutet av 1870-talet. Sverige drogs långsamt med i denna utveckling. Ännu år 1850 var dock den svenska handelsflot tan bara 10 % större än i början av 1800-talet men år 1860 hade den ökat med 50 % jämfört med tonnaget under kontinentalblockadens år. Den svenska sjöfarten

Tab. 30: Helsingborgs handelsflotta åren 1820-1860 Källor: Fribrevsdiarier, konsulsrapporter och skeppslistor. — Årsberättelser, Handelsflottan, serie 1. Samtliga i Kommerskollegiums arkiv, RA. Rådst. prot., Rådst. prot. civ. och Taxeringslängder, HSA: RM. Materialet är sammanställt av Margit Rooth. Under senaste femårsperiod

Innehavda fartyg

Sålda eller förlorade fartyg År

Antal

Läster

1820 1825 1830 1835 1840 1845 1850 1855 1860

12 2

399 41 149 451 108 223 240

8 7

12 11 8 4

202 94

Förvärvade fartyg

Antal

Läster

Antal

Läster

11 2 2

391 41 58 436

33 149 360 93

1 6 7 5

6° 117 145

122

6 6 6 5 4 T

121 134 107 14

Anm. Lästetalen är avrundade i tabellen till hela tal. Färjebåtar och fiskebåtar är inte medtagna. a Dessutom förvärvades år 1841 en skonert på 29 läster, som förliste år 1844. b Ångskonerten Helsingborg, 14, 86 läster, inköpt år 1856, stadens första ångfartyg.

459

Perioden 1809-1862 underlättades också av de handelstraktater som fram mot mitten av 1800-talet slöts med en rad främmande hamnar, avskaffande av speciella turkiska sjöpass, sänk ning av de svenska konvojavgifterna osv. Samtidigt omreglerades de svenska fyr-, båk- och lotspengarna. Det faktum att en svensk spannmålsexport började komma i gång mot slutet av 1820-talet stimulerade sjöfarten på lång sikt, framför allt sedan spannmålsskeppningarna på England tagit fart under 1840-talet. Den givna returlasten från Eng land var stenkol, som togs ombord främst i Newcastle och Hartlepool. I Skåne förbrukade den uppspirande industrin stenkol i växande omfattning. Spannmålsskeppningarna var säsongbetonade och under resten av året måste redarna söka sig andra frakter. Då tog man bl.a. norsk sill från Bergen och gick med den till tyska och ryska östersjöhamnar.4 Som tabell 30 utvisar erhöll Helsingborgs handelsflotta under åren 1835-1860 bara obetydliga tillskott och det samlade tonnaget var hela tiden ganska blygsamt. Inte ens det uppsving som den svenska sjöfartsnäringen tog under 1850-talet har avsatt några djupare spår. Ett par av orsakerna till cletta ligger i öppen dag. Den ena var att spannmålsexporten över Helsingborg tog verklig fart först under senare hälften av 1850-talet. Den andra var hamnens otillräckliga kapacitet, över vilken stadens handlande klagade, som vi sett, just i samband med den växande spannmålsutförseln.5 De fartyg som förvärvades till Helsingborgs handelsflotta under tiden efter 1835 var mestadels små: galeaser, slupar, jakter. Av stadens köpmän intresserade sig särskilt Johannes Hallberg för sjöfart. Under 1830- och 1840-talet ägde han parter i flera fartyg och stod stundom som ensam ägare. Delägare i flera partrederier var också handlanden Carl Erik Flyborg, bryggaren Bengt Henckel och brukspatron Johan August Dreilick. Ett par större fartyg ingick under kortare tid i helsingborgsflottan. Det ena var skonerten Frithiof på 40 läster, som åren 1849-1859 ägdes av ett partrederi. Det andra var skonerten Fredrik på 54 läster som år 1855 inköptes av konsul Fritz Rooth och såldes tre år senare. Ett intressant men i fråga om tonnaget ganska obetydligt nyförvärv gjordes år 1856, då ångskonerten Hel singborg på 14 läster inköptes av ett för ändamålet bildat bolag i staden. Fartyget, som var nybyggt, fördes av kapten Anders Nikolaus Andersson. Det var Helsing borgs första ångdrivna fartyg. Med undantag för ett par år vid mitten av 1830-talet var sålunda Helsingborgs handelsflotta aldrig särskilt stor under åren 1820-1860. Antalet fartyg översteg sällan tio och det samlade lästetalet låg i regel omkring eller under 200 läster. I bjärt kontrast mot detta står den kraftiga satsning på sjöfart som gjordes år 1862. Då förvärvade man nämligen inte mindre än sju nya fartyg på sammanlagt 392 läster. Johannes Hallbergs handelsfirma, inom vilken efter Hallbergs död 1851 ledningen snart övergick till handlanden Carl Henckel, köpte det året en brigg på 460

Näringslivet 97 läster, en skonert-brigg på 99 läster och en skonert på 52. Det största fartyget som förvärvades till ffelsingborg var en brigg på 110 läster. Det hade en skeppare som redare. Dessutom förvärvades tre mindre jakter. Orsakerna till dessa optimistiska satsningar torde ha varit de förväntningar man

Konsul Johannes Hallberg. Foto, Helsingborgs Stadsmuseum.

hyste i staden om ett uppsving under de kommande åren. Spannmålsexporten ökade. I diskussionen om järnvägsförbindelser till staden hade man just år 1862 kommit så långt att enighet uppnåtts om ett järnvägsbygge mot Eslöv. De princi piella besluten om förbättring och utvidgning av hamnen fattades år 1862. En underton av optimism röjer sig också i vad magistraten yttrade om stadens sjöfart år 1862: »Till sjöfartens bedrivande äger staden fyra briggar, sex skonare, sju jakter, en ångbåt, av tillsammans 821 läster, samt aderton stycken färjelagsbåtar under fem lästers dräktighet. På 1840-talet funnos här blott fyra gamla fartyg av tillsammans 65 läster. Med nu befintliga fartyg göras flera resor om året till särskilda utrikes orter, för det mesta England med spannmål, och returlasterna blir en mängd stenkol.»6 461

Perioden 1809-1862

Ångfartyget »Helsingborg» år 1856. Oljemålning av okänd konstnär. Helsingborgs Stads museum.

En sjö- och stapelstad var skyldig att hålla vissa tjänstemän till redarnas och de sjöfarandes tjänst. Dit hörde först och främst skeppsmätarna. I början av 1800-talet hade rådmännen Christian Hellborg och Andreas Peter Ståhle varit skeppsmätare i Helsingborg. Båda sysslorna blev utan innehavare år 1808 genom att Hellborg avled och Ståhle utnämndes till borgmästare. I deras ställe förordnade magistraten stadsnotarien Carl Öhrn och stadsfiskalen Isaac Béen d.y. till skeppsmätare och följande år utsågs som biträden till dem rättegångsskrivaren Jonas Tornberg och förre kofferdistyrmannen, bryggaren Peter Christian Henckel.7 År 1822 utfärdade K. M:t ett nytt reglemente för skeppsmätarna i riket. Detta föreskrev att ingen i fortsättningen fick antagas till skeppsmätare som inte hade undergått examen vid flottornas konstruktionskontor i Stockholm eller hos någon av konstruktionsdepartementets chefer i Göteborg eller Karlskrona. Som en följd av detta avsade sig både Öhrn och Béen sina uppdrag. Magistraten utannonserade sysslan men inga sökande anmälde sig och under många år var Helsingborg utan kompetent skeppsmätare. Detta vållade stora olägenheter för skeppsbyggarna och redarna i nordvästra Skåne och klagomål uteblev inte. År 1836 sökte en kommissionslantmätare befattningen som skeppsmätare men han uppfyllde inte de kom petensvillkor som uppställdes i 1822 års reglemente. År 1839 framhöll hamnkap ten Reinhard Follin att staden måste ha en skeppsmätare, och han erbjöd sig att 462

Näringslivet själv sköta sysslan, vilket magistraten accepterade. Follin fungerade som skeppsmä tare under hela den tid han var hamnkapten, dvs. till år 1863. Den andra skeppsmätartjänsten besattes först år 1847. Till innehavare av den utsågs stadsfiskal P. J. Rosenberg.8 År 1849 erbjöd sig kontorsskrivaren i tullverket I. K. L. Eneman att tjänstgöra som skeppsklarerare i Helsingborg. Handelsföreningen anförde i anledning av detta att stadens redare själva brukade sköta utklareringarna men man ville inte motsätta sig att en särskild skeppsklarerare förordnades. Dock borde det tillses att »något tvång eller tunga för den trafikerande ej måtte i minsta mån tillskyndas». Magistraten förordnade därför Eneman som skeppsklarerare. År 1860 utnämndes han till tullförvaltare i Sölvesborg. Handlanden Johan Peter Romberg övertog sysslan som skeppsklarerare och skötte den till sin död år 1862. Med tanke på den snabbt ökande sjöfarten på Helsingborg beslöt magistraten att staden i fortsätt ningen skulle ha två skeppsklarerare och båda befattningarna ledigförklarades. Bland nio sökande utsåg magistraten handelsbokhållaren A. F. Härstedt och hand landen Johan Olsson.9 I juli 1862 ingavs till magistraten en skrivelse undertecknad av handlandena Fritz Rooth, Johannes Hallberg, Sven Petter Kalling, S. H. Hafström, Fredrik Henckel och Petter Olsson, skeppsredarna Nils Pyk, Göran Tengvall och P. Måns son samt ångbåtsbefälhavaren A. N. Andersson och ordföranden inom »Kullens Sjö-Assurance» P. U. Möller. De påpekade att handelsflottan i nordvästra Skåne hade vuxit så mycket att antalet fartyg uppgick till över 150 med omkring 800 sjömän anställda. Sjömännen hade sin försörjning så länge de var arbetsföra men föll sedan ofta kommunerna till last som fattighjon. Det senare kunde förhindras om man inrättade ett sjömanshus i Helsingborg. Enligt gällande författningar var nämligen i varje stad med sjömanshus skepparna skyldiga att se till att varje sjöfarande till sjömanshuset erlade en »plåtavgift» — en halv skilling i månaden för sjömän, något mera för befäl. Av dessa avgifter bildades en understödsfond för behövande sjömän, deras änkor och barn. Magistraten kallade stadens skeppsredare och alla i staden bosatta personer som hade burskap på utrikes sjöfart eller hade avlagt kaptens- eller kofferdiskepparexamen till ett möte på rådhuset i augusti 1861. Där enades man om att hos kommerskollegium föreslå att ett sjömanshus upprättades i Helsingborg. Sjömans huset skulle ha en direktion på fyra ledamöter och till detta uppdrag utsågs handlandena Carl Henckel och N. P. Nyborg samt kofferdiskepparna Nils Pyk och Göran Tengvall. Föreståndare för sjömanshuset blev kapten Per Möller, som innehade uppdraget till sin död år 1866. Sjömanshuset började sin verksamhet i oktober 1862.10 Alltsedan 1770-talet var lotsar stationerade i Helsingborg. På 1820-talet väckte frågan om deras bostäder en långvarig diskussion. Vid den tiden var en mästerlots

463

Perioden 1809-1862 och en sekundlots stationerade i staden. Mästerlotsen bodde i eget hus, sekundlotsen i ett förhyrt rum. Lotsverket krävde år 1821 att bostadsfrågan skulle ordnas enligt gällande normer. Detta innebar bl.a. att staden skulle fritt upplåta ett par byggnadstomter åt lotsarna, ge dem rätt att fiska i staden tillhörande vatten, att nyttja bete på stadens mark var och en för en ko, att få samla bränsle från allmänningen och fritt skjuta fågel på stadens ängar samt att få nyttja ett par kåltäppor på stadens jord. Borgerskapets äldste ansåg sig kunna upplåta ett par tomter norr om bebyggelsen »på höjden vid sjöstranden å norra delen av staden och 300 alnar från gamla kullatullbomstället», dvs. vid nuvarande Kristinehall. De hus som lotsarna där uppförde skulle befrias från inkvarterings- och brandförsvarsutgifter, till dess att K. M:t lät uppföra ett särskilt lotshus i staden. Rätt till fågeljakt kunde inte medges, då staden saknade »allmän jaktplats». Inte heller kunde kål täppor upplåtas eller mulbete avstås, eftersom stadens egna invånare inte längre hade tillgång till egen allmän betesmark. Av samma skäl avstyrkte de äldste att lotsarna fritt skulle få samla bränsle. Det rådde alltid dålig tillgång på ved i orten. Däremot ansåg man sig kunna gå med på att lotsarna fick fiska vid staden, dock inte ål, vilket var förebehållet stadens färjemän. Den i Landskrona stationerade lotsåldermannen var inte nöjd med detta anbud från staden. Han hade en rad invändningar att göra. Hela ärendet gick nu till kommerskollegium för vidare handläggning. Kollegiet föreslog år 1825 en lösning efter helt andra linjer. Till lotsarna borde upplåtas tre tomter strax norr om hamnbryggan, som för närvarande disponerades av kronan. Detta förslag fördes emellertid snart ut ur diskussionen. Borgerskapets äldste fann nämligen att de tre tomterna var »belägna i norr intill de till kronans disposition för här förlagda garnison överlåtna magasinshus och stallbyggnader och alldeles oumbärliga om de sistnämnda skall utvidgas eller någon kasernbyggnad skall uppföras i linje med dem». För övrigt hade staden avstått de tre tomterna till kronan just i samband med planer på att bygga en kasern intill stall- och magasinsbyggnaderna. Till detta kom att lotsåldermannen framhöll att tomterna låg alldeles för lågt, så att lotsarna inte skulle få någon god utsikt över sjön från dem. Dessutom måste man räkna med en framtida bebyggelse åt sjösidan väster om tomterna, därför att havet efter hand grundades upp på den sidan av hamnbryggan.11 Trots invändningarna beslöt landshövdingeämbetet att de anvisade tre tomterna skulle upplåtas. Men borgerskapets äldste överklagade detta beslut hos kommers kollegium och framhöll — utöver vad man tidigare hade anfört — att färjemansla get behövde få använda området för att vid oväder och hög sjö kunna dra sina båtar tillräckligt långt upp på land. Vidare ifrågasatte man om de tre tomterna var så lämpliga som byggnadsplatser, därför att sjön ofta steg högt upp emot dem. Besvären ledde till att kollegiet år 1828 återförvisade hela ärendet till landshöv dingeämbetet för förnyad handläggning. Lotsverkets representanter tog upp nya 464

överläggningar med borgerskapets äldste och år 1830 enades man om att till lotsarna borde upplåtas mark norr om stadsbebyggelsen. I närheten av den plats som man hade föreslagit år 1821, hade under tiden ett hus blivit byggt. Därför erbjöd de äldste i stället en tomt längre västerut mot sjön. Efter utfyllnad kunde den bli stor nog för både hus, båtplatser och kåltäppor. I fråga om de naturaför måner som lotsverket begärt år 1821, gjorde man inte heller nu några eftergifter utöver vad som medgivits då. Landshövdingeämbetet stadfäste denna överens kommelse och därmed var de båda lotsarnas bostadsfråga i princip löst.12

1. Band V: 1 s. 375 ff. 2. O. Bjurling, Skånes sjöfart 1658-1914 (Skånska sjöfartens historia, red. G. Hafström, Malmö 1950) s. 72. 3. Bjurling, anf. arb. s. 67 f. 4. Bjurling, anf. arb. s. 69ff. 5. S. 453 f. 6. O. Trapp och G. Schlyter, Kortfattad åter blick öfver Helsingborgs utveckling under halfseklet 1863-1912 (Helsingborgs stads minnes skrift med anledning av stadsfullmäktiges 50-åriga tillvaro 1863-1912. Hbg 1912) s. 125. 7. Mag. prot. 1808 15.8. Rådst. prot. 1809 27.5.

8. G. M. Danckwardt, Sammandrag af gällande Författningar rörande Handtwerkerier och Ma nufacturer etc. (Sthm 1823) s. 860. Rådst. prot. 1822 16.9, 1823 30.6, 2.7, 1827 13.6, 1836 5.9, 1839 25.5, 1840 18.3, 1847 13.9. Rådst. prot. civ. 1854 22.5, 1858 4.10. 9. Rådst. prot. 1849 1.10, 8.10. Rådst. prot. civ. 1860 5.11, 12.11, 1862 2.5, 30.6. 10. Rådst. prot. civ. 1862 28.7, 18.8. 11. Band V: 1 s. 380. Rådst. prot. 1825 30.6, 19.12, 21.12. 12. Rådst. prot. 1830 4.9.

465

UNivFRSiT^pni;:7cK£

LUND