75 års kamp för rättvisa och frivillighet En jubileumsskrift om Jägarnas Riksförbund 1938 – 2013
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
December 2013
F
ör 75 år sedan bildades Jägarnas Riksförbund då behovet framstod som stort av en jägarorganisation som tog till vara såväl bönders som marklösa jägares intressen – en organisation som både beaktar markägarens och jägarens intressen och särskilt tar till vara den traditionella allmogejakten. Den utlösande faktorn för bildandet av Jägarnas Riksförbund blev 1938 års jaktlagstiftning. Lämpligt till 75-årsjubileumet tillsätter regeringen en ny jaktlagsutredning, som ska pågå några år framöver. Mycket har ändrats inom viltförvaltningen på dessa 75 år. I mina hemtrakter var älgen mycket ovanlig 1938, nästan utrotad. I dag är det den invandrande kronhjorten som får oss att förundras, medan vi knappt minns hur många älgar vi fäller. Jaktlagsutredningen tar upp ny teknik för viltövervakning som ingen förutsåg för 75 år sedan, men även att vidga perspektivet från skydda vilt till att bruka och förvalta en resurs på ett adaptivt sätt.
D
en skyddande syn som 1938 års lag införde har bidragit till skapandet av mycket stora viltstammar och Sverige har aldrig haft så stora stammar av jaktbart vilt i modern tid som nu – allt från vildsvin, rådjur, dovhjort, kronhjort till älg. De 5 stora rovdjuren var fortfarande under utrotning för 75 år sedan, nu har de kommit tillbaka i så stora mängder att alla bedöms som livskraftiga viltstammar enligt riksdagsbeslut 2013. 1938 stod andra världskriget inför dörren. Ingen kunde då tänka sig att 2013 kommer ofred på svensk landsbygd att handla om hur europeiska unionen vill påtvinga svenska landsbygdsbor vargar! Som historiska milstolpar under 75-års jubileumet kan noteras att jaktlagsutredningen lämnat förslag om att en
2
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
självständig jaktmyndighet bör bildas och att riksdagen finner att de 5 stora rovdjuren var för sig uppnått gynnsam bevarandestatus. Nu kan björn, järv, varg och lo förvaltas genom jakt. I bägge dessa frågor har Jägarnas Riksförbund drivit det som blivit slutsatser. Vårt förbund har i dag tydligt inflytande inom jaktpolitiken!
J
ägarnas Riksförbund har attraherat allt fler medlemmar och förbundet har stark vitalitet med livliga debatter och stort engagemang. Vårt förbund har haft många framträdande förtroendevalda, där flera omnämns i skriften. Till dem ska läggas de otroliga insatser som våra få medarbetare och samtliga ideellt arbetande medlemmar runt om i landet gör – utan dem har vårt förbund inte kommit dit vi är i dag! Det är med en blandning av stolthet och ödmjukhet jag har äran att leda vårt fina förbund min stund in i den okända och spännande framtiden. Stolt över det arbetet vi i Jägarnas Riksförbund i demokratisk anda åstadkommer, ödmjuk inför att det är med frivilliga krafter vi förvaltar viltet, som ständigt förändras utifrån naturliga förutsättningar och människors påverkan på naturen.
Solveig Larsson Förbundsordförande sedan 2009
3
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Den 3 mars 1938 bildades Jägarnas Riksförbund på kafé Tre Skilling Banko vid Tunnelgatan 9 i Stockholm. Initiativtagare var Harald Fröding, som länge insett att det behövdes en ny svensk jägarorganisation med fast förankring hos landets bönder och marklösa jägare. Utlösande faktor var förslaget till 1938 års jaktlag, vars innehåll till stor del var hämtat från 1930-talets tyska jaktlagstiftning. Lagförslaget (och även den slutliga lagtexten) innebar ett ”systemskifte” för den svenska jakten. Fokus flyttades från försörjning till viltvård. Gamla jaktredskap fasades ut, djurens väl och ve fick en framskjuten plats och jakten kom i lagstiftningen i högre grad att betraktas som nöje och rekreation. Tyngdpunkten i 1938 års jaktlagstiftning slås fast i paragraf 1, nämligen:
‘‘
Jakrättsinnehavaren bör genom ändamålsenlig och efter tillgången på villebråd lämpad jakt ävensom, där så lämpligen kan ske, genom åtgärder för villebrådets skydd och förkovran sörja för bevarandet av ett artrikt och livskraftigt villebrådsbestånd (jaktvård). Jaktvården skall städse bedrivas under hänsynstagande till jordbrukets och skogsskötselns ävensom andra näringars intressen.”
Och det var väl gott och väl. Det var nya tider och jakten hade i takt med ökat välstånd (där jakten förlorat mycket av sin betydelse för hushåll och försörjning) börjat ifrågasättas och debatteras. Tiden var inne att ta hänsyn till djuren och jobba med jakt- och viltvård. Detta instämde det nybildade Jägarnas Riksförbund helt i. Vad som däremot också var på väg att ske var en kraftig maktförskjutning, där de mindre markägarnas, det vill säga vanliga svenska bönders, rätt att själva bestämma över jakten på sin egen mark minskade – samtidigt som lagen skulle förstärka de stora markinnehavarnas, främst domänstyrelsens och skogbolagens, maktställning över den svenska jakten. Av förarbetet till lagförslaget framgick att de som skulle drabbas var landets bönder och de marklösa jägarna. Det var i 1938 års jaktlag som jaktvårdsområden (dagens viltvårdsområden) såg dagens ljus – liksom viltvårdsavgiften (det statliga jaktkortet). Jaktvårdsområdena innebar möjligheter att tvångsansluta mindre marker och ge stora dominerande markägare rätt att styra och ställa med de mindre jord- och markägarnas jakträtt. Förbundets grundare
Harald Fröding
4
Alf Ekblom
Carl Wikström
David Hellberg
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Den här bilden togs tio år efter bildandet av Jägarnas Riksförbund och rubriken var “1938-årsmän” i Jakt & Jägare nr 6–7 1948. Det var alltså de personer som var med och bildade förbundet, varav flera var med i lokala svenska jägarsammanslutningar som sedan anslöt sig till Jägarnas Riksförbund. På bilden syns i nedre raden (sittande): Gunnar Thorsson, C. Wikström, J.D. de Man Lapidoth, H. Fröding, Eric Jansson och G. Pettersson. Övre raden (stående): C. Jäghammar, V Blomdahl, Arvid Johansson, R. Brattlöv, Paul Söderblom, David Hellberg, Sven Andersson, Gunnar Sköld, K. Ljungman, Erik Ahlberg och Gösta Andersson.
Samtidigt förbereddes en omvandling av det redan då mer än 100 år gamla Svenska Jägareförbundet till en halvstatlig sammanslutning med monopolställning i jakt- och viltvårdsfrågor. Det fanns långt gående resonemang om hur viltvårdsavgiften skulle gå direkt till Jägareförbundet, som i sin tur skulle bemyndigas att leda den svenska vilt- och jaktvården – vilket givetvis i praktiken också innebar att man i hög grad skulle kunna diktera villkoren för jakten på alla marker. I backspegeln kan tyckas att detta var ett uppenbart hot mot rättssäkerheten, speciellt om man kastade en blick på de som i praktiken skulle få makten över jakten i Sverige. Svenska Jägareförbundets ledning utgjordes i huvudsak av samhällets absoluta toppskikt – inte speciellt representativt för det stora flertalet allmogejägare och bönder.
Inneboende överlevnadskraft Utvecklingen upprörde jägaren och rättskämpen Harald Fröding ända in i själen. Han insåg nödvändigheten av en organisation som med kraft kunde företräda och försvara jakträtt och viltvårdsintressen för vanliga bönder och marklösa jägare. Tillsammans med direktören Carl Wikström, konservatorn Greve Bengt Kalling, civilingenjören Alf Ekblom, fiskaren och snickaren Eric Jansson, kommendörFörbundets grundare
Greve Bengt Kalling
Eric Jansson
Harry Nilsson
Torbjörn Hummel
5
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
kaptenen Torbjörn Hummel, timmermannen David Hellberg och tjänstemannen Harry Nilsson bildade han Jägarnas Riksförbund. Grunden för det nya riksförbundet skulle vara likhet inför lagen, med oavvisliga krav om sanning, frihet och rättvisa för alla landets jägare. Förbättrad viltvård angavs som en särskilt viktig del av förbundets målsättning. Genom Jägarnas Riksförbunds tillkomst blev förutsättningarna förändrade. Det fanns nu två jägarorganisationer i landet – även om den ena var liten och nybildad. Statsmakterna tvingades ta hänsyn till den nya situationen och Svenska Jägareförbundet blev aldrig någon halvstatlig myndighet. I vart fall inte uttalat. Däremot åtnjöt Svenska Jägareförbundet fördelar och fick pengar ur jaktvårdsfonden som Jägarnas Riksförbund inte skulle komma i närheten av de första decennierna. Svenska Jägareförbundet fick ett ”allmänt uppdrag” att leda delar av jakten och viltvården i landet och kunde bygga upp en rikstäckande organisation med medarbetare som satt som expertrådgivare i snart sagt varenda myndighet eller organisation som handskades med jaktfrågor. Inflytandet var givetvis enormt – och låg snuddande nära myndighetsutövning många gånger. Svenska Jägareförbundet skötte jaktkortsregistret och hade i praktiken monopol under många decennier på att kunna nå ut till den målgrupp som givetvis var avgörande för medlemsrekryteringen. Att Jägarnas Riksförbund ändå lyckades samla tiotusentals jägare och dessutom överleva decennium efter decennium i denna förkrossande konkurrenssituation var ett mirakel – om man nu tror på sådana. Är man däremot pragmatiker kan man dra slutsatsen att Jägarnas Riksförbund hade en egen överlevnadskraft. Det fanns något i förbundets grundläggande ideologi som var tillräckligt lockande och lyste tillräckligt stark för att medlemmarna skulle hitta fram och stanna kvar – nämligen kampen mot jaktmonopol, kampen för demokrati inom jakten, rättvisa och likhet inför lagen – vid sidan av de jakt-, vilt- och miljövårdande målen. Denna grundläggande demokratiska syn och omsorgen om de små jordägarnas urgamla jakträtt har genomsyrat förbundet från starten och – uppenbarligen – efterfrågats av allt fler. Den ideologin genomsyrar än i dag Jägarnas Riksförbunds arbete, under honnörsorden ansvar, frivillighet och samarbete.
Politiken formas Inledningsvis upptogs mycket av förbundets arbete av den nya lagstiftningen kring jaktvårdsområden. Den kritiska hållningen till tvångsåtgärder har genomsyrat förbundets verksamhet fram till dags dato. Förbundets policy är och har varit att samverkan i jakt- och viltvårdsområden ska vara frivillig, samt att markägarnas jakträtt alltid ska respekteras. Ända sedan 1938 har Jägarnas Riksförbund hela tiden föreslagit välmotiverade uppmjukningar av gällande tvångsregler för jaktvårdsområden. Under årens lopp har riksförbundet närmast otaliga gånger varit engagerat i problem och rättstvister som uppkommit vid bildandet eller förvaltning av jaktvårdsområden. En viktig fråga har också varit att få skogsbolagen och de statliga markerna 6
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
att öppna upp sina skogar och erbjuda den marklösa befolkningen jakt. Ur viltvårdssynpunkt var tjuvjakten ett problem under första halvan av 1900-talet och Jägarnas Riksförbund anförde envist ståndpunkten att detta orsakades av att jakten på stora markområden var förbehållen bolagstjänstemän, exklusiva sällskap och de högre samhällsklasserna. I en av många artiklar i samma ämne och med liknande innebörd publicerade förbundsorganet Jakt & Jägare 1947 följande:
‘‘
Finge folket i Norrland ordna sin jaktvård lokalt, skulle tjuvskyttet elimineras till en bråkdel, ty det skulle givetvis te sig annorlunda för ortsbefolkningen om det voro sina egna intressen den tillvaratog genom jaktoch viltvård”.
Den här framsynta (får man nog påstå) formuleringen av viltvårdens grunder gäller även i dag – och har numera anammats i betydligt vidare kretsar än bara Jägarnas Riksförbund. I både lagstiftning och i den politiska debatten är begrepp som ”lokal förvaltning” och ”inflytande” centrala – även om det förvisso inte alltid har förverkligats. Till och med skogsbolagen har numera insett att ingen älgpolitik kan fungera med mindre att de som faktiskt sitter med fingret på avtryckaren är motiverade och vet varför de gör det de gör. Redan 1944 tog riksförbundet upp frågan om behovet av bättre trygghet för jakträttsarrendatorerna. Förbundet engagerade sig även i frågan om jaktupplåt elser till anställda hos domänverket (Sveaskog) och skogsbolagen. Förbundet har genom åren låtit framställda egna kontraktsformulär för olika slag av jaktarrenden och jaktsamverkan. Sammantaget har förbundet påtagligt förbättrat jaktarrenda torernas och de marklösa jägarnas situation.
Vårt lands väldiga jaktmarker bör även stå öppna för allmogen. Den enkle mannens längtan står ofta till naturen – till en stilla och rofylld lägereld i djupan skog. Här puttrar kaffekitteln – här magasineras energi. Ge vårt folk naturen åter.
Saxat ur Jakt & Jägare 1947. Bildtexten säger en del om förbundets jaktpolitiska ideologi.
7
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Förbundsorganet Det var ingen tillfällighet att jaktkamraterna Ivar Lo-Johansson och Albert Viksten, båda kända svenska arbetarförfattare, återfanns i Jägarnas Riksförbund. Viksten var även tidningen Jakt & Jägares redaktör under ett antal år på 1940-talet, medan Ivar Lo-Johansson var medarbetare – liksom bland annat Bernhard Nordh och en av monarkins och monopolismens huvudmotståndare, Vilhelm Moberg. En annan namnkunnig medarbetare var Albert Engström, som med sin legendariskt vassa tecknarpenna sammanfattade dåtidens jaktliga strömningar och traditioner. Från början ägdes tidningen av en av förbundets grundare, Carl Wikström, som svarade för en stor del av kostnaden. Genom gåvobrev 21 januari 1943 skänkte Carl Wikström tidningen och utgivningsrätten till förbundet. Tidningen Jakt & Jägare (som de två första åren från 1938 hette ”Jaktvännen”) administrerades av förbundets egen tidningskommitté som skötte adresseringen och utskicken. Tidningen kunde tryckas med tvåfärgstryck redan 1940. Av kostnadsskäl varierade sedan en- och tvåfärgstryck under åren och under krigsåren var det stora problem med tidningsutgivningen. 1940 kunde inte nummer 12 tryckas på grund av pappersbrist. Förbundets papperskvot för det året var redan förbrukad och förbundets ansökan om extra tilldelning hade avslagits. På grund av kriget kunde inte tidningen ges ut under 1942. Året efter gavs tre nummer av Jakt & Jägare ut som ett åttasidigt svartvitt medlemsblad. Från 1944 stabiliserades tidningsutgivningen med tolv nummer per år – vissa år med ett eller två dubbelnummer. 1978 började tidningen tryckas i fyrfärg och antog allt mer formen av en riktig tidning.
Första numret av förbundsorganet, december 1938
8
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
‘‘
På ledarplats i tidningen återkom man ofta i ämnet tjuvjakt och jakträtt:
Det är systemet som skapar tjuvskyttar, liksom samhällssystem skapar brottslingar på andra områden. Man blundar för det faktum att inom jakten lever feodalsystemet kvar. När huvudsakligast de stora skogsbolagen och godsägarna och den privilegierade klassen har möjlighet att jaga och andra, i synnerhet då de som vissa tider av året och vid vissa konjunkturtillfällen är beroende av jakt, ställes utanför möjligheterna att bedriva legal jakt, bryter man mot den feodalistiska jaktlagen. Den stämmer inte med folkets krav på rättvisa och billighet”.
Jägarnas riksförbund har genom åren fått utstå mycket kritik för sin obekväma hållning och många gånger politiskt inkorrekta inställning i diverse jakt- och viltvårdsfrågor. Att ens försöka analysera de bakomliggande orsakerna till tjuvjakt – som i det nyss nämnda exemplet från 1947 – kunde kastas tillbaka i form av verbala smockor om att man försvarar tjuvjägare. I dag skulle förmodligen varenda socionom eller brottsforskare anse att resonemanget i högsta grad är relevant. Man kan se liknande paralleller i den senare älgpolitiken och den nuvarande rovdjurspolitiken.
Albert Viksten (övre bilden), som skrev mer än 40 böcker och pjäser, en rad filmmanus och tilldelades De Nios Stora Pris 1969, var tidningen Jakt & Jägares redaktör under en period på 1940-talet. Han var en av miljörörelsens pionjärer och en hängiven jägare och äventyrare som gjorde vidsträckta resor. På undre bilden sitter han i förgrunden till höger, tillsammans med vännen Wilhelm Moberg (till vänster) som också var medarbetare i tidningen.
9
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Inställningen i praktiska jaktfrågor En mängd praktiska jaktvårdsfrågor var särskilt återkommande i förbundsorganet Jakt & Jägare och föremål för diskussion under 1940-talet. Förbundets hållning i fråga om exempelvis grytjakt, ripsnaror och klappjakt var tämligen klar:
‘‘
Lagen borde säga ifrån, att klappjakt inte får förekomma. Det är klappjaktsmentaliteten, bakom vilken döljer sig materialismen, som vi vill arbeta bort. Jägarna ska fostras till annat och inte masslakt”, sade dåvarande förbundsordföranden Carl Wikström i en intervju i Jakt & Jägare 1947.
Carl Wikström
I många artiklar i Jakt & Jägare vid den här tiden framgick att klappjakten sågs som en forntida företeelse, avsedd att hålla efter stora rovdjur, men inte något en modern ansvarsfull jägare ska ägna sig åt. Carl Wikström ansåg i en nyårsintervju 1947 att ripsnarningen tillåts för att den bofasta befolkningen ska tiga stilla i frågan om den övriga legala jakten. Istället borde det skapas legala jaktmöjligheter för den norrländska allmogen, vilket också skulle få bort den alltid mycket förödande tjuvjakten.
‘‘
Ripsnarningen bör bort. Bort bör också skall- och klappjakter och jag inkluderar även här grytjakten, som endast bör tillåtas mot licens”, slog förbundsordföranden fast.
Det var en allmän uppfattning att grytjakten var ett otyg. När räven gick i gryt skulle den lämnas i fred. Förbundets grundare, Harald Fröding, skrev i en krönika 1947:
‘‘
Det är ovärdigt och föga jägarmässigt att släppa in taxar och terriers i gryt för att ta ut en fullt frisk räv, som lyckats klara sig undan stövaren. Han må ligga ogill. Nästa gång han kommer på fötter ger han jägaren en ny spännande kamp”. Harald Fröding
1957 gjordes en framställning till regeringen om att grävling och räv skulle fridlysas under perioden 1 mars – 15 juli. I motiveringen angavs bland annat: ”Den tilltagande vår- och sommarjakten på räv och grävling i form av klappjakt, grytjakt och sprängning av befintliga gryt börjar alltmer antaga sådana former, 10
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
att vi anser det oförenligt med god jaktkultur att fortsätta härmed. Alla djur bör ha möjlighet att i lugn och ro få föda sina ungar. Vårt samvete förbjuder oss att låta djurens avkomma dö svältdöden sedan man på ett eller annat sätt har avlivat föräldrarna”. Framställningen förnyades flera gånger, och gav slutligen positivt resultat.
Förbundet och älgjakten Jägarnas Riksförbunds engagemang för de mindre markägarnas jakträtt har framför allt kommit till uttryck inom älgförvaltningen, där förbundet under andra halvan av 1900-talet lyckats försvara de mindre markägarnas rätt att jaga vuxen älg under några dagar om året. ”Rätten att fälla vuxen älg på egen mark” har varit förbundets paroll under många decennier. Förbundet kunde på 1970-talet, trots obefintliga resurser och tack vare goda förbindelser i regeringskansliet, rädda jakträtten på älg även för mindre jaktområden genom att lägga fram ett kompromissförslag, som dessutom gav likvärdig representation som Svenska Jägareförbundet i de dåvarande länsälgnämnderna. Detta var en av Jägarnas Riksförbunds enskilt största jaktpolitiska framgångar. När älgjaktsfrågan åter aktualiserades 1987 lyckades Jägarnas Riksförbund på nytt få igenom en kompromiss i riksdagen, vilket bevarade en grundläggande rätt till jakt efter älg även på mindre jaktområden, bland annat B-licenserna. Med den nya älgförvaltningen som trädde i kraft 2012 har förutsättningarna förändrats i takt med en allmänt förändrad samhällssyn på viltförvaltning. Avskjutningen ska vara produktionsanpassad och ingå i en förvaltningsplan över mycket stora områden och det är inte längre självklart att en mindre mark får fälla vuxen älg – i det avseendet är den nya älgförvaltningen ett bakslag för Jägarnas Riksförbunds gamla paroll. Samtidigt bygger det nya älgjaktsystemet på frivillig samverkan, vilket i högsta grad stämmer med förbundets policy. Med samarbete är det fortfarande möjligt för mindre jaktområden att emellanåt få fälla vuxen älg, men risken är uppenbar att mindre markägare ställs utanför det nya systemet. Här har Jägarnas Riksförbund en viktig framtida uppgift i form av att bevaka markägarnas jakträtt och se till att de mindre markerna får en aktiv del och inflytande i älgförvaltningen, samt att förvaltningen inte helt ska dikteras av de stora dominerande markägarna. 11
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Skärgårdsjakten Skärgårdsjakten var en viktig fråga redan från starten. Även här innebar 1938 års jaktlagstiftning en kraftig förändring när staten lade beslag på jakträtten som tidigare varit helt fri i 100-tals år på oskiftade kobbar och skär längs den svenska kusten. I jaktutredningen slogs det fast att jakttrycket var för hårt och att många av jaktutövarna inte alls kunde sägas vara beroende av fågeljakten för sin försörjning – vilket dock skärgårdsbefolkningen var. Jägarnas Riksförbund motstånd mot ingreppen i kustbornas jakträtt medverkade till att en viss del av jaktmöjligheterna bevarades åt de bofasta skärgårdsborna. Emellertid visade det sig vara så svårt att definiera vad som var bofast kustbefolkning och reglerna skärptes ytterligare 1951 då staten införde tillståndsplikt för att få jaga. I dessa frågor hade Jägarnas Riksförbund nära samarbete med Ostkustfiskarens Centralförbund, vars ordförande, Hildur Roslund, även ingick i Jägarnas Riksförbunds förbundsledning.
Förbundet och rovdjursfrågan Under de senaste decennierna har allt mer av Jägarnas Riksförbunds engagemang riktats mot rovdjursfrågan, som i stora delar av landet också är den enskilt största jaktliga frågan för medlemmarna. Detsamma gäller förövrigt både Jägareförbundet och de statliga myndigheter som administrerar jakt. Här kan man direkt dra en viktig slutsats: Medan den svenska rovdjurspolitiken – och debatten – tagit den ena vändingen efter den andra har Jägarnas Riksförbunds grundläggande ideologi stått tämligen orubbad från förbundets bildande. Det är samma princip som gäller nu, som då:
Jägarnas Riksförbunds monter vid en informationsdag på Sveriges Lantbruksuniversitet.
12
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
‘‘
Det är lokalbefolkningen, de drabbade, som måste få bestämma, vilket framgår redan i inledningen av den första punkten i Jägarnas Riksförbunds rovdjurspolicy från 2013:
Jägarnas Riksförbund arbetar för att inga stora rovdjur ska få finnas i sådana koncentrationer att det inte kan bedömas vara förenligt med jaktlagens 4 § andra strecksatsen ”främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammar, d.v.s. inte hota människors säkerhet eller försämra deras förutsättningar att leva på sin hemort och där bedriva närings- eller traditionell fritidsverksamhet på ett meningsfullt och ekonomiskt sätt.”
‘‘
Formuleringen kan sägas vara en modern anpassning av ett par punkter i Jägarnas Riksförbunds första stadgar från 1938, nämligen att:
...verka för att viltvård och jakt utan materialistisk eller egoistisk inställning göras till angelägenheter lagda på folkliga basis” och att ”...verka för en decentralisering av jakt och jakträtt för att därigenom åstadkomma ökat lokalt inflytande och som följd därav vinna ökat lokalt intresse och ansvar för viltvård...”. På flera sätt har rovdjursfrågan på senare tid blivit en parallell med förbundets inledande kamp för de mindre markägarnas och allmogens jakträtt, kampen mot tjuvjakt och för viltvård, samt kampen för rättvisa och likhet inför lagen. Åter är det allmogejägaren och den lille markägaren som drabbas av de växande rovdjursstammarna, medan de välbeställda kan välja var de vill jaga och har råd att betala för det. Åter riskerar det att skapas tjuvjägare när människor inte känner delaktighet och ser sina livsförutsättningar förändras till det sämre på grund av beslut som fattas långt borta, över huvudet på de drabbade. Åter har en sorts klasskamp väckts till liv – med skillnaden att samhällsklasserna inte längre definieras av samhällsställning och rikedom, utan av stads- och landsbygd, jägare och jaktmotståndare, djurvänner mot jägare, och så vidare. Paradoxalt nog tycks kampen för allmogens och de små markägarnas jakträtt delvis ha bytt plats på den politiska vänster-höger-skalan. Och paradoxalt nog tycks den gängse uppfattningen hos tidningsredaktioner och kulturetablissemang numera vara att jägare inte längre är djurvänner. Man kan undra hur de gamla arbetarförfattarna i Jakt & Jägare och de ursprungliga idealisterna skulle ha analyserat dagens situation. 13
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Kansli och egendomar Den första egendomen av större betydelse var kursgården i Sterte, Gästrikland. Fastigheten köptes in 1978 av Jägarnas Riksförbund för den blygsamma köpeskillingen 60 000 kronor, vilket berodde på det dåliga skicket. Totalkostnaden för inköp, upprustning och utbyggnad uppgick emellertid till 1,7 miljoner kronor. För utbyggnaden beviljade regeringen bidrag med 763 000 kronor. Ytterligare drygt 300 000 kronor utgick i form av arbetsmarknadsstöd. Förbundet sålde även andelsbevis till medlemmarna. Andelarna kunde lösas tillbaka när kursgården senare såldes år 2009. Kursgården renoverades upp med i hög grad ideella krafter och kom vid sidan av kursverksamheten att periodvis användas som kansli, konferenslokal, lägergård och redaktion för förbundstidningen. Under 2000-talet bytte kursgården namn till Sterte Jägarskola, vilket låg i linje med den huvudsakliga verksamheten. Tiderna förändrades emellertid och mot slutet blev kursgården opraktisk och en ekonomisk belastning. Jägarnas Riksförbund flyttade in i sitt nuvarande kansli i Södertälje redan 1983, då förbundet hyrde fastigheten av Södertälje kommun. Tidigare hade fastigheten inhyst en läkarmottagning på den nedre våningen, medan övervåningen var bostad. Tio år senare fick JRF möjlighet att köpa fastigheten för 2,3 miljoner kronor, vilket var möjligt dels genom att kommunen föredrog att sälja till JRF trots att budgivningen gick upp till 2,8 miljoner, dels genom ett statligt bidrag på 1,1 miljoner kronor. Övervåningen fortsatte som hyresbostad och sammantaget blev köpet en god affär för förbundet trots räntekostnaderna. Under senare år har fastigheten renoverats både utvändigt och invändigt. Hyresbostaden är borta och hela huset är i dag kansli, kontor och sammanträdeslokal, vilket är logiskt med tanke på förbundets kraftiga tillväxt. Lokalerna är moderna, representativa och är enkla att nå för tillresande.
Jägarnas Riksförbunds kansli och fastighet i Södertälje.
14
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Medlemsrekryteringen och uppvisning av förbundets verksamhet på Game Fair-mässan vid Tullgarns slott.
Konkurrensen Självklart betraktade många det nybildade Jägarnas Riksförbund som en konkurrent till Svenska Jägareförbundet – vilket var, och är, ett faktum. De båda jägarorganisationernas värdegrunder vilade på helt olika baser – och gör så än i dag i flera avseenden. Det ska böjas i tid, det som Jägarnas Riksförbunds tillväxt, spekrokigt skall bli. ciellt på senare år, kan naturligtvis inte passera helt obemärkt och Jägarnas Riksförbund har tvingats utstå mycket svepande kritik som sammantaget bottnar i att förbundet inte är alltid är politiskt korrekt. Kritiken är egentligen ett uttryck för att Jägarnas Riksförbund tar ansvar för sina medlemmar – i första hand. I botten finns medlemmarnas vilja, som uttrycks vid årsstämman, samt förbundets ideologiska bas, nämligen rättvisa, likhet inför lagen, ansvar, Förbundets symbol redan från frivillighet och samarbete. Det är paroller som egent- start: Tjädern. ligen vilken medborgarorganisation som helst skulle kunna skriva under på. Men det är inte alltid politiskt korrekt när sådana paroller ska omsättas i praktiken. Trots meningsskiljaktigheter mellan de båda jägarorganisationerna sker det också samarbete. 1963 gjordes ett försök att skapa ett mer varaktigt samarbete när Jägarnas Riksförbund inbjöd Svenska Jägareförbundet till diskussion i frågor av gemensamt intresse och där förbunden kunde enas. 1969 beslutade förbunden 15
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
att inleda en samverkan i form av en samarbetsnämnd, bestående av medlemmar från de båda organisationerna, som skulle sammanträda minst två gånger om året för att överlägga om ”jaktliga och viltvårdande spörsmål”. Då enades man också om att ”debatten inte längre ska vara en polemik mot den andra organisationen som sådan, utan begränsas till ett meningsutbyte där man på ömse sidor behandlar sakfrågor. I verkligheten strävar nämligen båda organisationerna mot samma mål: ”En successivt allt bättre och mera riktigt bedriven jakt och viltvård”. Numera samarbetar förbunden när situationer uppstår där det finns behov av en enad front i en viss sakfråga eller där förbunden inte har några grundläggande ideologiska motsättningar. Även på lokalplanet finns många goda exempel på samarbete i praktiska jakt- och viltvårdsfrågor. JRF har sedan flera decennier varit representerat i alla statliga utredningar och arbetsgrupper som handlägger frågor som berör jakten och viltvården. Representationen är generellt likvärdig med Svenska Jägareförbundet. Det gällde även på sin tid arbetet i länsviltnämnderna där båda organisationerna fick vara med. På senare tid, efter införandet av viltförvaltningsdelegationer, har de båda riksorganisationerna tvingats samsas om den enda plats som kallas ”jägarintresset”, oftast genom att den större organisationen fått en ordinarie plats och den mindre i flera län en suppleantplats. På några håll samarbetar och samråder dessa jägarrepresentanter med varandra, trots skilda organisationstillhörigheter. Vi är ju trots allt jägare allesammans.
Utbildningsverksamhet Utbildning var från starten en central fråga för Jägarnas Riksförbund. 1938 diskuterade dåvarande förbundsstyrelsen utbildningsfrågor och konstaterade att det fanns betydande kunskapsbrister, bland annat i fråga om djurskyddet och den praktiska viltvården. Sterte kursgård (senare Sterte Jägarskola) var under Inledningsvis spreds fakta via lång tid centrum för Jägarnas Riksförbunds kursverkmöten och med inlägg i massmedia. samhet. 1940 påbörjades utbildning och träning i jaktskytte och 1960 beslutade stämman att införa riksmästerskap i jaktskytte, vilket är ett evenemang som fortfarande ordnas varje år. Den första tävlingen i jaktskytte, som hade karaktären av förbundstävling, genomfördes som en invigningsskjutning av Södertäljeavdelningens nya skjutbana vid Ström den 13 juli 1941.
Hösten 1950 genomfördes de första egentliga kurserna i jakt och viltvård. 1961 startade de första studiecirklarna i samverkan med ABF i bland annat Linköping, Norrköping, Falun och Södertälje. Ämnena var jaktlagstiftning, viltvård samt allmän naturvård. Kurser och studiecirklar anordnades både centralt och lokalt. 16
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Härliga minnen från ungdomsverksamheten.
Samverkan med flera etablerade studieförbund förekom. 1976 påbörjades ett bredare samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan och två år senare utvid gades detta till gemensam kursverksamhet i jakt- och viltvårdsfrågor. 1987 omfattade verksamheten totalt 9 558 deltagare i studiecirklar och över 300 deltagare i lägerkurser. En annan historiskt viktig utbildningssatsning var köpet 1979 av Sterte skola utanför Österfärnebo, som redan beskrivits ovan. Syftet var att anlägga en kursgård för jakt, viltvård och miljövård. Tillkomsten av Sterte Kursgård var en genomgripande förändring av förbundets utbildningsverksamhet. Under en period från 1979 och ett tiotal år framåt var Jägarnas Riksförbund dessutom engagerad i olika viltforskningsprojekt och inledde ett samarbete med Umeå universitet. Bland annat beviljades förbundet en helårstjänst för forskning. Forskningsresultaten publicerades i förbundstidningen. 17
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Ovan: Sportlovsskytte i regi av Jägarnas Riksförbund. Till höger: Prisutdelning vid RM-skyttet i Söderköping.
Skytte Riksmästerskapet i jaktskytte (RM-skyttet) inrättades i början av 1960-talet som en årlig återkommande sommaraktivitet för att stimulera skjutskickligheten. Tävlingen är jaktinriktad och arrangemanget är omgärdat av familjeaktiviteter för att göra det hela till en trevlig familjehelg. På senare år har även Lilla RM ordnats i anslutning till RM-skyttet, detta som en särskild satsning på barn och ungdomar. RM är numera en stolt tradition som Jägarnas Riksförbund odlar och genomför på nya platser i landet varje sommar. Förutom allt arbete som drivs runt om i landet i de olika avdelningarna har förbundet hela tiden jobbat centralt med utbildning av skytteinstruktörer, tagit fram lämpliga övningsmodeller för jaktskytte, samt arrangerat tävlingar, bland annat landskamper. Skytteträning och skytteutbildning har ända sedan förbundets tillkomst varit – och ska vara – av central betydelse för verksamheten.
Internationellt arbete Jägarnas Riksförbund arbetar internationellt via organisationen Nordisk Jaktsamverkan (nordichunters.org) som för tillfället har sin bas i Danmark. I flera viktiga frågor om bland annat miljögifter och djurskyddsbestämmelser har förbundet fått stöd av övriga nordiska förbund. Det internationella utbytet är viktigt, speciellt EU-medlemskapet och de emellanåt överstatliga reglerna som gäller för jaktutövningen. Även myndigheter och andra organisationer, som naturorganisationer är internationellt organiserade och hämtar inspiration och kunskap från varandra. Historiskt har Jägarnas Riksförbund även haft andra internationella kontakter och utbyten, bland annat med jägarorganisationer i den gamla Sovjetunionen. 18
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Kvinnoverksamheten Under det senaste decenniet har Jägarnas Riksförbund specialsatsat på kvinnorna och sedan 2005 har det funnits en speciell kvinnoansvarig tjänsteman. Det finns ingen särskild statistik från förbundets tidiga år när det gäller andelen kvinnliga medlemmar, men man får förmoda att de var färre än de 9,8 procent som förbundet hade vid utgången 2013. Andelen kvinnor har sakta men säkert vuxit. Numera hör det till den reguljära verksamheten att ordna kurser, jakter och andra aktiviteter särskilt för kvinnor, samt givetvis ”tjejskytte”. Allt syftar naturligtvis till att hjälpa kvinnorna att ta steget in i jaktens värld – som under århundraden, kanske årtusenden, varit så extremt manligt dominerad. Att förbundet hängt med i den övriga samhällsutvecklingen visar inte minst valet av historiens första kvinnliga riksförbundsordförande inom jakten i Sverige. Solveig Larsson gick 2013 in på sitt femte år som förbundsordförande.
Jägarnas Riksförbund har i snart ett decennium jobbat speciellt för att introducera fler kvinnor i jaktens värld.
19
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Jägarexamen När det gäller jägarexamen har Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund ett gemensamt statligt uppdrag på helt lika villkor. En stor del av förbundets resurser har satsats på denna viktiga och allmännyttiga verksamhet. Frivilliga prov för jägarexamen fick avläggas från 1 juli 1981 och från 1985 blev jägarexamen obligatorisk för alla nytillkommande jägare. För 25 år sedan omfattade verksamheten drygt 10 000 kursdeltagare som tog jägarexamen i regi av något av förbunden. 2012 noteras i Jägarnas Riksförbunds verksamhetsberättelse att över 11 000 personer tagit jägarexamen med godkänt resultat, varav cirka 15 procent gjort detta i Jägarnas Riksförbunds regi. En speciell svårighet har varit att få fram eget studiematerial. Bokproduktion är dyr och att få fram egna böcker med förbundets begränsade resurser var inledningsvis inte praktiskt möjligt. Under flera decennier fanns bara Svenska Jägareförbundets material, som inte var dåligt, men som givetvis stack i ögonen. Det var en minst sagt märklig situation att ordna en studiecirkel i Jägarnas Riksförbunds regi och använda böcker med Jägareförbundets logga och propagandatexter. I över 20 år var emellertid detta den enda lösningen. Under en period omkring millennieskiftet fanns det planer på att göra ett gemensamt studiematerial med Svenska Jägareförbundet. Samarbetsplanerna sprack emellertid. Under den senaste tioårsperioden har förbundet använt en budgetlösning som gick ut på att omarbeta en gammal bok och anpassa den för studier. Boken var emellertid inte förbundets egen (vilket kostar pengar på lång sikt) och dessutom inte i grunden utformad som en modern lärobok. År 2012 sjösattes ett – sedan många år efterfrågat – projekt som 2013 resulterade i en ny, helt egenproducerad och modern, lärobok för jägarelever, nämligen ”Din väg till jägarexamen”, komplett med digitala presentationer, studiehandledning och ljudbok. Boken representerar också en milstolpe för Jägarnas Riksförbund. 20
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Förbundets utveckling Själva tillkomsten av Jägarnas Riksförbund baserades alltså på mycket grundläggande tankar om rättvisa, trygghet och likhet inför lagen för alla jägare och markägare, stora som små, något som klart framgick av förbundets första stadgar, som syns nedan. Redan från starten 1938 anslöt sig en rad lokalt förankrade föreningar till Jägarnas Riksförbund, eftersom man på fler håll i landet insett farorna med den nya jaktpolitiken. De fem första föreningarna fanns i Stockholm, Falun, Nynäshamn, Hällefors och Norrköping. Alla fem hade en historia som säger en del om dåtidens strömningar inom jakten: I Hällfors hade bruksbolaget förbjudit traktens bönder att låta bolagets arbetare jaga på bondeskogarna. Bolaget ansåg att arbetarna skulle lägga all sin tid och kraft i sitt arbete. Även i övrigt ansåg sig bruksbolaget ha befogenhet att öka inflytandet över böndernas jakträtt. Som påtryckningsmedel hotade bolaget med köpbojkott mot böndernas ved och kol och att dra in legojobb i form av huggning, körning och kolning hos bruksbolaget. Många reagerade starkt mot de feo dala metoderna och en fristående jägarförening bildades i Hällefors.
Förbundets första stadgar JRF har till uppgift att verka för att viltvård och jakt utan materialistisk eller egoistisk inställning göras till angelägenheter lagda på folklig basis, att söka åstadkomma en rättvis lagstiftning, som är enda möjligheten att eliminera den illegala jakten, att genom positiva och praktiska åtgärder understödja berättigade krav på markområden för marklösa jägare, där de marklösa under självansvar kan utöva viltvård och jakt, att söka få natur- och viltvård betraktade som viktigare faktorer än själva jaktens utövande, att verka för en decentralisering av jakt och jakträtt för att därigenom åstadkomma ökat lokalt inflytande och som följd därav vinna ökat lokalt intresse och ansvar för viltvård, samt att efter tidens krav motarbeta och bekämpa
jaktmonopolistiska tendenser och befordra en sund, demokratisk jaktlig utveckling. JRF vill stärka jägarkåren på ett sätt som aldrig tidigare förekommit i jaktens långa historia och bereda de utstötta möjligheter att göra sin talan hörd! JRF vill att demokratin skall slå igenom även på jaktens område. JRF vill lägga jakten och viltvården på en helt ny, ideell grund. JRF vill anknyta viltvårdsintresset till hembygdskärleken och naturintresset. Först när detta sker, först när viltvården blir en hela folkets angelägenhet, kan den svenska faunan, bottenlöst utarmad, räddas och ordning och reda skapas. Medlemskap i JRF kan vinnas genom inträde i någon av våra avdelningar eller, om sådan inte finnes på orten, genom direkt anslutning till förbundet, Mäster Samuelsgatan 11, Stockholm.
21
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Skärgårdsjägarna efter ostkusten hade länge sett sina rättigheter naggas i kan ten. Under början av 1930-talet hade många skärgårdsbor konstaterat att de behövde någon form av jaktlig organisation för att gemensamt bevaka sina intressen. Vid denna tidpunkt bildades ett flertal fristående jägarföreningar vid ostkusten. Föreningen i Nynäshamn anslöt sig omedelbart till JRF. Flera andra skär gårdsföreningar följde snart efter, bland annat Oxelösund och Karlskrona. I Östergötland fanns på vid samma tid många jägare som oroades av de tilltagande restriktionerna mot jakten både på land och i skärgården, jakträtt som de haft i generationer. En lokal jägarförening hade därför bildats i Norrköping. Även Dalajägarna reagerade starkt på 1930-talet, då hotfulla rapporter började komma om inskränkningar i dalkarlarnas hävdvunna jakträttigheter. Under denna tid bildades flera lokala jägarsammanslutningar i Dalarna. Först att ansluta sig till det nybildade JRF var Falun. Jägarna i Stockholmstrakten var i början av 1938 i färd med att bilda en fristående jägarförening för att bemöta hotet mot jakträtten och den ökade byråkratiseringen som 1938 års jaktlagförslag innebar. Stockholmsjägarna anslöt sin förening till det nybildade riksförbundet. 1968 gick Förbundet Landsbygdens Jägare och Jägarnas Riksförbund samman till ett förbund och bildade det nuvarande Jägarnas Riksförbund – Landsbyg dens Jägare, som är det formella och fullständiga namnet. För enkelhetens skull marknadsförs dock organisationen under enbart Jägarnas Riksförbund. Förbundet Landsbygdens Jägare hade bildats i Östersund 2 april 1956 och målsättningen var mycket likartad med Jägarnas Riksförbund. Vid bildandet hade Landsbygdens Jägare 23 medlemmar och en styrelse bestående av forstmästare Stig Blomqvist, köpman Helge Samuelsson, träsnidare G.A. Södrin och hemmansägare Olle Persson. Även redaktören Knut Svedjeland knöts till styrelsen och blev dessutom redaktör för förbundets medlemsblad som utkom med sitt första nummer det första verksamhetsåret. Senare beslutades att medlemsbladet/tidningen skulle ges ut fyra gånger om året. När det första verksamhetsåret var till ända var förbundets uppe i 453 medlemmar. Det kan också nämnas att det under 1940- och 50-talen fördes ingående diskussioner med fritidsfiskarna om en anslutning till Jägarnas Riksförbund. Något slutligt avgörande kom emellertid aldrig till stånd. Förbundet har emellanåt agerat även i fiskefrågor och i förbundstidningen har fisket alltid funnits med som en del av det redaktionella materialet. 22
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Kriserna Som tidigare nämnts har Jägarnas Riksförbund varit utsatt för en förkrossande konkurrens mot det betydligt äldre, större och väletablerade Svenska Jägareförbundet. Entusiasm, ideologisk övertygelse och ideella uppoffringar drev förbundet vidare, men det uppstod också allvarliga kriser. När Jägarnas Riksförbunds ordförande dog 1960, mitt under pågående förbundsstämma, stod förbundet handfallet eftersom ordföranden skött allt. Bernt Lindqvist, som varit med i JRF sedan elvaårsåldern och som senare skulle jobba åt förbundet som förbundsjurist, tog på sig uppgiften att reda ut bokföring och administration. Det visade sig att förbundet var konkursmässigt. En kontroll av medlemsregistret visade att av förbundets 5 000 medlemmar var det bara 2 800 som betalat sin avgift för 1960. Tillsammans med den dåvarande förbundskassören fick Lindqvist rädda den akuta ekonomiska situationen genom att gå in med egna pengar och ideellt arbete innan man ett halvår senare hade råd att anställa en deltidssekreterare. Under de följande åren var Bernt Lindqvist både förtroendevald chef och ”generalsekreterare” (titeln fanns förvisso inte på den tiden). Förbundet skulle ligga ganska stilla medlemsmässigt i ett par decennier. Från omkring 1980 till millennieskiftet varierade medlemsantalet med mellan 15 000 och 20 000, med upp- och nedgångar under hela perioden. Den ekonomiska omsättningen ökade sakta under samma period – från omkring 1,5 miljoner inledningsvis, till drygt 6 miljoner kronor 1998. En viktig och långsamt verkande utveckling var att även Jägarnas Riksförbund fick tillgång till jaktvårdspengarna (från jaktvårdsfonden), något man fick kämpa hårt för under många år. 1977 fick förbundet för första gången ett anslag på 100 000 kronor och året efter fattade riksdagen ett principbeslut att även Jägarnas Riksförbund skulle få en årlig del av de pengar som jägarna själva betalar in via det statliga jaktkortet (viltvårdsavgiften). Detta var en viktig framgång för dåvarande förbundsstyrelsen och givetvis en rättvisefråga eftersom Svenska Jägareförbundet hela tiden kom i direkt åtnjutande av jaktvårdspengarna – fast i storleksordningen tiotals miljoner kronor om året. Att även Jägarnas Riksförbund fick jaktvårdspengar var både ett erkännande och av stor betydelse för den framtida verksamheten. 1988 var jaktvårdsanslaget uppe i en halv miljon kronor.
Medlemsvärvning och marknadsföring är A och O för alla organisationer. Mässor av olika slag har varit – och är – viktiga arenor för Jägarnas Riksförbund, som aldrig haft automatisk tillgång till jaktkortsregistret.
23
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Jägarnas Riksförbunds ordföranden genom åren
Alf Ekblom 1938–1942
Carl Wikström 1942–1950
Carl Jäghammar Bernt Lindqvist Karl-Gustaf Skoog 1950–1962 1962–1964 1964–1968
Harry Tångring 1968–1973
Uppgång och förvandling Vid millennieskiftet skulle ännu en person betyda mycket för Jägarnas Riksförbund, nämligen den nye ordföranden, Conny Sandström. Förbundet stod åter inför stora ekonomiska bekymmer, men situationen kunde redas ut bland annat tack vare återbetalning av pensionspengar och av fonderade pengar för jägarexamen när Jägarnas Riksförbund och Svenska Jägareförbundets gick skilda vägar. Sandström var en driven föreningsmänniska och hade arbetat med förtroendeuppdrag både inom LRF och politiken. Han fick ganska snabbt klart för sig det behövdes ett organisationsproffs som chef vid förbundets kansli som kunde styra upp och modernisera verksamheten, varpå den första chefen med titeln ”generalsekreterare” kom på plats. Det var också hög tid för moderna rekryteringskampanjer. Det var helt enkelt tid för Jägarnas Riksförbund att reformeras och ”ta steget upp i elitserien”, vilket det helt klart fanns potential för. Behovet av ett potent förbund med Jägarnas Riksförbunds agenda och ideologi var då, liksom nu, stort i svensk jaktpolitik. För att hjälpa avdelningar och distrikt att få snygg utformning på sina utskick, kallelser och annan formalia erbjöd kansliet hjälp, vilket gått under begreppet ”gulingar”, något som säkerligen de flesta gamla funktionärer i förbundet känner till. Jägarnas Riksförbund öppnade också för centralanslutning för medlemmar som inte kände någon tillhörighet i en avdelning. Det var en anpassning till den nya tiden, då människor Förbundsorganet Jakt & Jägare har varit helt rör sig mer och flyttar mer. Med tiden avgörande för både medlemsvärvning och marknadsföring. Att tidningen utvecklades till skulle också professionella marknadsen professionell produkt är en av de enskilt förare anställas och konsulentfunktionen största anledningarna till Jägarnas Riksförbunds framgångar. förstärkas. 24
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Jägarnas Riksförbunds ordföranden genom åren
Rolf Calissendorff 1973–1982
Tage Isacsson 1982–1987
Rolf Såge 1987–1988
Lars-Erik Ahlinder Evert Antonsson Conny Sandström 1989–1995 1996–1998 1999–2008
Navet var Jakt & Jägare Ett annat avgörande beslut var att ge den dåvarande Jakt & Jägares redaktören för förbundstidningen, Anders Ljung, fria upplaga tyglar att skapa en gångbar kommersiell produkt för År Sålda ex. att sprida förbundsorganet Jakt & Jägare. Det var av 2012 31 600 fundamental betydelse att kunna erbjuda medlemmarna 2011 30 600 en läsvärd, snygg och proffsig produkt, och inte bara 2010 30 200 ett medlemsblad – en konkurrensfördel som Svenska 2009 29 100 Jägareförbundet redan haft i minst 50 år. Det var också 2008 28 600 viktigt att förbundstidningen tilltalade en bredare publik 2007 27 400 och nådde bortom ”de redan frälsta”. 2006 24 300 Den då relativt nyanställde Ljung hade så smått 2005 21 800 redan börjat omformningen av tidningen, samt lyckats få igång lösnummerförsäljning hos tidningsförsäljare 1999. År 2005 etablerades redaktionen i Västerås och en redigerare anställdes, vilket gav Ljung praktiska möjligheter att effektivisera och utveckla produktionen. Innehållet breddades och man engagerade professionella skribenter inom olika verksamhetsområden. Men lika viktigt var att få igång annonsförsäljningen, vilket man lyckades med genom flera nyrekryteringar. Numera ger annonserna ett par miljoner i intäkter och finansierar i storleksordningen halva produktionskostnaden. Parallellt med detta skedde en satsning på tidningens webbsajt, vilket i sin tur skulle sätta fart på nyhetsarbetet på ett helt annat sätt än vad som var fallet när tidningen enbart var ett månadsmagasin. Drivna nyhetsreportrar med ”äkta journalistbakgrund” engagerades och Jakt & Jägare fann sig plötsligt nyhetsledande i landet. I hela Sverige lider praktiskt taget alla tidningar och tidskrifter sedan över ett decennium sotdöden och tappar i upplagor. Men Jakt & Jägare har hela tiden ökat sin tryckta upplaga. 2004 hade tidningen en TS-kontrollerad upplaga på 18 600 exemplar och marscherade raskt upp till 31 600 exemplar år 2012 – och allt tyder på uppgång även 2013. I dessa tider är detta en makalös framgångssaga, som saknar motstycke inom tidningsbranschen. Numera är Jakt & Jägare Sveriges näst största jakttidning och har seglat förbi både Jaktjournalen och Jaktmarker och Fiskevatten. 25
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
Digitaliseringen ett lyft – och en utmaning Sammantaget betydde alla åtgärderna som togs vid inledningen av det nya millenniet att medlemsvärvningen tog fart. Resultatet lät inte vänta på sig: 2004 hade Jägarnas Riksförbund 21 523 medlemmar. Nio år senare var antalet 34 818! Omsättningen är över 20 miljoner kronor och ekonomin är god. Den digitala utvecklingen och internet har varit en otroligt viktig framgångsfaktor i en organisation som tidigare varit ojämnt spridd över landet och där arbetet med att hålla ihop verksamheten varit omständigt, dyrt och framför allt opraktiskt – vilket är speciellt tydligt i en mindre organisation. Internet möjliggjorde en rationell förbundsverksamhet och öppnade en mängd kanaler för förbundet att nå ut till allmänheten. Tack vare internet har man kunnat knyta till sig kompetenta medarbetare utan begränsning av var i landet de befinner sig – något som inte minst exemplet med förbundstidningen visat. Jägarnas Riksförbund har hittills kunnat utnyttja den digitala revolutionen till sin fördel. Men samtidigt har internet även gynnat jaktfientliga organisationer som – trots att de ibland är bara några få personer – kan få stort genomslag. Antalet jägare i Sverige ökar, enligt Sifo-undersökningar, liksom antalet jägarexamenelever, men antalet organiserade jägare minskar. Jägarkåren har förändrats, liksom det jaktpolitiska engagemanget. Jägarorganisationernas praktiska medlemsnytta blir allt viktigare – till exempel en tidning, försäkringar och annan service. Detta är för övrigt en trend som hela föreningssverige känner av. Det är inte troligt att förbundsorganet Jakt & Jägare på sikt fortsätter sin exempellösa framgång som papperstidning. Frågan är inte om – utan när – tidningen drabbas av samma stagnation som nästan alla andra tidningar befinner sig i. Här
26
75 års kamp för rättvisa och frivillighet
1938-2013
Jägarnas Riksförbund – Landsbygdens Jägare
har redan Jakt & Jägare en bra start med sin webbtidning som på senare år etablerat sig som en av Sveriges viktigaste jaktportaler. I början av 2009, då webbtidningen funnits några år, pendlade besökssiffrorna runt 8 000–9 000 unika besökare per vecka. Drygt fyra år senare pendlar siffran mellan 25 000 och 30 000.
Starkt förbund när det behövs som bäst Allt detta är alltså utmaningar – och möjligheter – som både förbundet och förbundets tidning står inför. Hur får vi människor att långsiktigt engagera sig i förbundets verksamhet och hur utvecklar vi förbundets och förbundstidningens tjänster så vi kan behålla och helst öka antalet medlemmar, läsare och besökare? Aldrig tidigare har Jägarnas Riksförbund haft bättre förutsättningar att driva på arbetet för rättvisa, frihet, ansvar och frivillighet, något som nu är viktigare än någonsin. För på sätt och vis är läget detsamma nu som då, 1938: En ny vapenlag är på gång med förslag som riskerar att drabba även serösa och laglydiga jägare hårt. Rovdjurspolitiken tvingar jägare, landsbygdsbor och mindre jord- och skogsägare att betala ett högt pris på alla plan – ekonomiskt, praktiskt och socialt. Arbetet med en helt ny jaktlag har initierats och den svenska jakten ligger åter i stöpsleven. En andra säsong med det nya älgförvaltningssystemet visar på fortsatt stora brister till höga kostnader. Det finns all anledning för Sverige att ha en stark jägarorganisation som kan slå vakt om allmogens jakt.
27
En stark 75-åring Det har nu gått 75 år sedan en grupp jägare samlades på ett kafé i Stockholm för att hitta ett sätt att möta den djupt oroande utvecklingen mot att begränsa böndernas och de marklösa jägarnas jaktmöjligheter. Jägarnas Riksförbund bildades och snabbt anslöt sig fler grupper runt om i landet, så smångom även Landsbygdens Jägare. Då var det 1938-års jaktlag som skakade grundvalarna för den svenska allmogejakten. Bildandet av en andra jaktorganisation, ett närmast oändliga antal timmar av ideellt arbete och ett starkt rättvisepatos kom att påverka de jaktliga förutsättningarna för vanliga svenskar i många år framåt. I dag är en ny jaktlag på gång, liksom en ny vapenlagstiftning och växande rovdjursstammar. Lyckligtvis står förbundet starkare än någonsin inför de mycket stora utmaningarna.
Produktion: Jägarnas Riksförbund Saltsjögatan 15 151 71 Södertälje Tel. 08-550 107 81 Tryck: Sandvikens Tryckeri, 2014 © 2014 Jägarnas Riksförbund