När hjärnan tvingar kroppen

När

tvingar

hjärnan

Patienter med tvångssyndrom är sina egna hjärnors gisslan. Och det finns ingen lösensumma att betala.

Text: Fredrik Hedlund Illustration: Emma Hanquist

kroppen

ÄNK OM JAG glömmer att stänga av spisen när jag går ut!

En enkel tanke som nog har slagit de flesta någon gång. Men tänk dig nu att dina tankar springer iväg och du plötsligt är orsaken till en brand som dödar många av dina lägenhetsgrannar, skadar andra och gör resten hemlösa. Tänk dig att tanken kommer tillbaka nästa dag och nästa… och nästa. Du kan liksom inte få ut den ur skallen, den blir kvar som en fix idé. Men du vet inte när det kommer att ske. Eller om det är spisen, eller strykjärnet, eller något annat elektriskt, eller… – Tvångstankar är påträngande, jobbiga tankar som upplevs som att de inte är en del av ens egen tankevärld, men de är svåra att få bort och väcker mycket ångest. De handlar ofta om jobbiga grejor som att man har orsakat något dåligt eller tabutankar, tankarnas karaktär är negativa, säger Christian Rück, överläkare i psykiatri och professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

Självklart vill du ju inte orsaka en brand eller dina grannars död så du ser till att kolla spisen innan du går hemifrån. Och strykjärnet och de andra elektriska sakerna… och vänta, kollade du spisen? Bäst att kolla den igen, för säkerhets skull. Och strykjärnet… Och… – Man hanterar ångesten genom att utföra tvångshandlingar, ritualer, som ofta är logiskt kopplad till tvångstankens innehåll. Om man har tvångstanT

kar om att man kan bli smittad av att ta i ett handtag så kanske man tvättar händerna väldigt utförligt för att känna sig säker på att inte vara smittad. Eller om man är rädd för att orsaka en brand så kollar man lampor, kontakter, spisen och strykjärnet många gånger, säger Christian Rück.

DET ÄR INTE ovanligt att få tankar av det här slaget, men de flesta kan slå undan oron och släppa tankarna.

– Personer med tvångssyndrom kan inte släppa tankarna utan de invaderar dem, säger Christian Rück.

Tvångshandlingarna för att dämpa ångesten utvecklas också ofta till långa omfattande ritualer som inverkar negativt på patienternas liv och livskvalitet. Det finns exempel på patienter som ägnar timmar varje morgon åt att kolla av spis, strykjärn, lampor och så vidare. För andra räcker det inte att tvätta händerna om de varit ute och rört vid ett handtag utan de måste duscha i många timmar. Trots att varmvattnet är slut sedan länge står de kvar och kan inte lämna duschen. Det finns också tvångshandlingar som helt saknar logiskt samband med den ursprungliga tanken. Ibland finns en koppling till skrock och vidskeplighet, som att ta i trä om man råkat säga något dumt eller elakt annars blir det verklighet, eller att undvika att gå på A-brunnar eller på streck i gatan. Medan andra ritualer är helt frikopplade från alla typer av referenser.

– Den första patienten som jag hade som läkarstudent kollade tanklocket i två timmar när han tankade bilen. Något som var jättejobbigt eftersom han förstod att andra tyckte att det var konstigt när han inte flyttade bilen efter att han hade tankat, men han kunde bara inte sluta, säger Christian Rück. När tvångshandlingarna saknar logisk koppling till tvångstankarna har de ofta ett ganska stort mått av magiskt tänkande i sig. Om man till exempel undviker att trampa på A-brunnar för att det betyder otur eller tvingar sig att läsa böcker baklänges för att inte någon i släkten ska dö då finns ingen rimlig koppling mellan handlingen och vilken effekt den antas ha. Det här vet patienterna ofta om på en intellektuell nivå,

När hjärnan håller dig gisslan. Foto: Ulf Sirborn

”Det finns bra hårstrån och så finns det dåliga hårstrån”

ANONYM Ålder: 26 år Bor: Stockholm Lider av: Trickotillomani Behandling: Grupp-kbt ”Jag lider av trickotillomani, eller hårryckning. Det började när jag var tio år. Då kom det från ingenstans. Under några månaders tid ryckte jag av mig nästan allt hår jag hade. När det började synas fick jag gå med en sjal till skolan för att dölja det.

När jag rycker är det som ett sätt för mig att rensa mina tankar. Om jag känner ångest eller är stressad så börjar jag rycka för att reda ut mina tankar. Jag behöver ha något i mina fingrar annars får jag panik. Jag har försökt med en massa andra grejer, men ingenting funkar.

Man drar ett hårstrå i taget och man letar efter typ konstiga hårstrån. Lite tjockare, lite skrovliga. Det måste låta helt sjukt för någon som inte har det här tvångssyndromet, men det finns bra hårstrån och så finns det dåliga hårstrån. De bra sticker ut från mängden bland de andra hårstråna.

När jag var liten fattade inte mina föräldrar vad det var jag hade, jag fick gå till en massa olika läkare, men de förstod inte heller för man pratade inte om trickotillomani då. Men sedan förra året mådde jag lite dåligt och gick till en psyklolog och berättade att jag hade ryckt hår. Då fick hon en chock över att jag inte hade fått hjälp så hon skickade en remiss till ångestenheten på Karolinska universitetssjukhuset. Då fick jag gå grupp-kbt-behandling, 16 år efter att mitt tvångssyndrom började. Sedan dess har jag nästan blivit helt fri från att rycka hår överhuvudtaget. Men ibland får jag impulser att jag vill rycka och då får jag göra det på min sambo istället. Eller så målar jag naglarna eller gör något annat så att jag kommer ur suget.” Berättat för: Fredrik Hedlund