Konstvärlden Nr3 2015

NUMMER 3 2015 PRIS 69 KRONOR inklusive moms 6,9 EURO | 69 DKK | 79 NOK

Högst betyg a f Bonnie ör Konsth rs all

AUKTION:

Är marknaden för nutida svenskt mättad?

RESA:

Kubas konst fascinerar AKTUELL UTSTÄLLNING:

Velázquez – mer än bara en kungamålare

INTERVJU:

EMELIE SANDSTRÖM

– Ung, begåvad och prisbelönad

KONSTBLUFF Konstmarknaden svämmar över av förfalskad konst – kan du skydda dig?

INTERPRESS 0046-03

7 388004 606903

RETURVECKA

v 36

FRÅN KONSTVÄRLDEN KONSTEN IMITERAR LIVET Den engelske konstnären Julian Opie har fått fina recensioner för en utställning som visar upp en bredare sida än vad vi här hemma är vana vid att se. Det är just Julians enkla men omedelbara konst som visar på situationer ur livet som får full pott. Här kan man även se att Opie är mer än en humoristisk tecknare. Han tillför kommentarer till livet som pågår runt oss. Du missade väl inte Konstvärldens special om Opie?

Utställningen ”Julian Opie 20122015” pågår hos Alan Cristea Gallery i London fram till 18e juli.

“Walking in the rain, Seoul, 2015”

MOMA I BLÅSVÄDER

”Moden art, ancient wages” så stod det på plakaten då det demonstrerades utanför MoMa i New York. Anställda och fackförbund har varit i luven på MoMa förr som då de strejkade 134 dagar år 2000 och nu är det kanske dags igen.

Det är framförallt nedskärningar i de anställdas sjukförmåner och försäkringar som det bråkas om.

Att många kändisar målar känner vi till, några bättre än andra. Konstnärlig kreativitet kan ta sig många uttryck och visst bemästrar vissa flera grenar på ett ypperligt sätt. Se bara på Lars Lerin. Men visste du att Sylvester Stallone har målat hela sitt liv? Han har producerat mellan 3-400 målningar uppskattar han själv. Förutom att hans kompisar Schwarzenegger och Travolta har köpt tavlor så ställde Musée d’art moderne et d’art contemporain i Nice ut målningar av Stallone från 1975- 2015.

När får vi se dem på en foto fredrik nilsen, courtesy of galerie gmurzynska. utställning i Sverige tro?

12

konstvärlden

Miljonregn

Gotländskt landskap av Ivan Aguéli såld för 7 miljoner på Stockholms Auktionsverk.

Det är rätt sällsynt att Aguélis tavlor går under klubban men i juni såldes alltså två stycken. Förutom Gotländskt landskap så såldes även ”Kustlandskap med två träd” för nästan två och en halv miljon.

INSTÄLLD – UTSTÄLLD

Den kontroversielle konstnären Herman Nitsch stoppades från att ställa ut på Museo Jumex i Mexico City tidigare i år utan att muséet gav någon förklaring därtill. Men att det har att göra med den österrikiske konstnärens arbetsmetoder är nog högst troligt, då det har stormat om honom i sociala medier. Det påstås ju vara så att han slaktar levande djur för sin konst. Om det stämmer kan du själv se om du beger dig till Sicilien i sommar där han nu får ställa ut på Museo Zac ai Cantieri Culturali alla Zisa.

10 juli – 20 september.

Fotografiska firar fem i sex Ingen har väl missat att Fotografiska Museet i Stockholm har haft femårsjubileum? De är ju mästerliga på att ställa till med fest och denna gång så firade man i hela sex dagar med events, liveband och festligheter. I sommar får du inte missa utställningen med Anders Zorns egna fotografier som grävts fram. Bilder som aldrig tidigare har visats upp offentligt ger en ytterligare dimension till myten Zorn. Utställningen pågår fram till 30e augusti.

Läste ett inlägg av konstnären Jonas Liveröd på Facebook där han ondgjorde sig över Konstvärldens omslagsrubrik i vårt nummer 1 i år. Den löd Spekulera i konst: så blir du rik! ”Jag fick Dålig smak i munnen”, skrev Jonas Liveröd och fortsatte: ”Vet inte vad som är mest beklämmande, att de försöker lura folk att det går att spekulera sig rik på samtidskonst eller att ekonomisk spekulation ska ses som ett eftersträvansvärt tillstånd i konsten”.

Raskt fick han medhåll från en mängd av sina konstnärskollegor.

Men visst spekulerar många i konst och visst går det också att tjäna pengar.

Rembrandt köpte mängder av äldre konst som han sen försökte sälja dyrt och när hans egna verk dök upp på auktion var han med och triggade upp priset. Att bjuda på sina egna verk ansågs nog inte särskilt anständigt och räknas i dag som nästintill kriminellt. Men för en konstnär som Rembrandt var det självändamålet som helgade medlen.

Vår egen Marcus Larsson försökte också

GAUGUIN Sexgalning bli rik på konst och köpte etteller stort lager Old konstnärligt geni?

GAUGUIN Sexgalning eller konstnärligt geni?

AUKTION:

FOTOGRAFI FÖR MILJONER! Fotografi fortsätter att slå alla rekord

I KONST SPEKULERA Så blir du rik I KONST HÅKAN Så blir du rik REHNBERG SPEKULERA

INTERVJU:

Aktuell med Masters. Tyvärr visade det sig sen när han stor INTERVJU: utställning AUKTION: på Moderna skulle sälja samlingen, att det mesta var FOTOGRAFI HÅKAN falskt så denFÖR spekulationen blev ju inte så MILJONER! REHNBERG Fotografi Aktuell med vidare lyckad.

Bättre gick det för British Rail fortsätter att jämföras slå stor utställning Pension Fund, vilket väl kan med alla rekord på Moderna svenska SEKO-trafik, som organiserar de svenska järnvägsarbetarna. Där beslöt man SOPHEAP PICH Kambodjas krigsminnen 1974 att investera i konst och köpte äldre skapar en lysande stjärna ASIENSPECIAL konst och Impressionister för flera hundra – exklusiva NOBUYOSHI intervjuer miljoner kronor. När man sen sålde av det ARAKI Japans störste och mest tio år senare gjorde det brittiska facket sig kontroversielle fotograf en rejäl hacka. Medlemmarna klagade inte!

Efter att själv har varit verksam inom konstvärlden ett antal år så har jag insett att kan bli en ny Karin Mamma Andersson”, många som köper konst gör det med tanke/ och då gäller det att vara tidigt ute. förhoppning på framtida värdestegring.

Och du hävdar väl ändå inte, min käre Och det är väl inget fel i det? Ibland går det Jonas Liveröd, att det var bättre förr? Då, Kambodjas krigsminnen upp, men oftast går det ner och det är ju alla innan de kommersiella krafterna satte sina skapar en lysande stjärna dessa konstköpare – spekulanter eller en- klor i konsten. Då fanns bara två köparASIENL IA bart filantroper SPEC– som håller större delen av kategorier; kyrkan samt kungahuset och iva exklus konstlivet– under armarna. Detta gäller inte adeln och de dikterade vad konstnärerna intervjuer minst den samtida konsten. Hur ofta har skulle måla. Ingen konstnärlig frihet NUMMER alls. 1 2015 PRIS 69 KRONOR inklusive moms jag inte hört köpare av ung, samtida konst 6,9 EURO | 69 DKK | 79 NOK utbrista och hoppas: ”Tänk Japans det här kanske Göran Hellström, editor störste ochsenior mest NUMMER 1 2015 PRIS 69 KRONOR inklusive moms 6,9 EURO | 69 DKK | 79 NOK INTERPRESS 0046-01

RETURVECKA v 17

SOPHEAP PICH NOBUYOSHI ARAKI kontroversielle fotograf

INTERPRESS 0046-01

RETURVECKA v 17

konstvärlden

13

FAKE - VARNING FÖR FALSK KONST

KONSTFÖRFALSKNING har funnits lika länge som all annan förfalskning.

Det är inget som är nytt under solen utan har pågått sedan urminnestider. Om något av många anses fint, så brukar det också bli värdefullt. Det kan röra ädla metaller, kryddor, konst, antikviteter, flygplansdelar eller vad som helst. Finns det en efterfrågan och ett högt pris så finns det också människor som är beredda att gå långt för att tjäna pengar. När något går att förfalska då kommer någon göra det. Tyvärr så är konsten relativt hårt drabbad. Det är en svår och i mångas tycke en förvirrande bransch. Varför är en konstnär dyr och en annan inte?

Vad är bra konst och inte? Det är komplicerade ingredienser i konsten. Allt från dess skapelse till dess bedömning för att inte tala om värde. Detta är inte en artikel om köpråd och konstens olika värde, om detta kan vi skriva mycket. Men när vissa föremål väl har fått ett värde så tenderar detta generera till en efterfrågan. Vi behöver förlita oss på expertis och branschfolk för att det skall fungera. Det svåra är att veta vem man kan lita på, när vi kanske inte ens kan lita på oss själva. Vi behöver skyddsnät i form av granskande instanser, oberoende expertis, polis och myndigheter.

Konstmarknaden har dock länge varit ett område som lämnats till spelarna själva. Köparna och säljarna har själva fått bära det största ansvaret vad det gäller äkthet, prissättning och problemen som uppstått om det visat sig vara falskt eller påståenden därom. Just därför har vi

24

konstvärlden

förlitat oss än mer på auktionshusen runt om i världen.

För inte skulle väl de sälja något som de visste var falskt?

Men just här har vi två problem i den meningen. Är det de facto auktionshusen som säljer? Är det inte ägaren av konstverket som säljer och auktionshusen som endast erbjuder en plattform åt köpare och säljare?

Hade auktionshusen köpt in all konst först så hade det varit en helt annan sak och en helt annan handel. Den hade inte varit lika omfattande. Försiktigheten hade varit ledande.

Det är inte heller troligt att något auktionshus haft kunskap om att något varit falskt och trots detta sålt. Så varför sker det?

Vi är vår egen fiende Alla älskar vi att höra historier om försvunna skatter som återfinns. Vem drömmer inte om att snubbla över en äkta Picasso till priset av en hundralapp bland skräp på en loppmarknad? Vi som är media är inte sena att haka på.

Dessa historier älskar vi och de kablas ut över hela världen.

Särskilt om det är höga värden på det som hittats.

Det är just här som vi har en av de stora pusselbitarna i hela denna historia kring falsk konst.

Vår egen girighet är den största anledningen till att omsättningen på förfalskningar är så stor. Inte girigheten hos bedragarna alltså utan hos oss själva. Vi vill göra en bra affär.

Så låter det för bra för att vara sant? Då är det för bra för att vara sant! Om vi själva

Composition Murale sades vara målad av Fernande Léger men visade sig vara falsk.

kunde slå på en sansa-oss-funktion när det dyker upp ett tillfälle som verkar vara rena klippet så skulle marknaden mer än halveras direkt. Regeln är ju att det inte finns några fynd att göra, oavsett vad säljaren säger. Värst är nog alla de gånger då det är köparen som drivit på. ”Jag tror inte att säljaren förstod vad han satt på serru” brukar oftast sluta i att köparen köpt något som på sin höjd kan användas som kompost. Så om en slafsig kille som kallas Alaska-Håkan visar sig ha drivor av tavlor av ”hans gode vän” Bengt Lindström i ett fallfärdigt uthus som han kan tänka sig sälja för halva normalpriset så bör du alltså tänka om*. Ofattbart många affärer har gått till ungefär så.

Problemet är att vi vill saker så gärna. Vi vill göra klipp. Vi vill ha en Picasso om det är det som gäller. Ibland kan hela nationer få feber. Det verkade först som om alla nyrika i Ryssland ville skaffa antikviteter från tiden innan kommunismen tog över.

Ikoner såldes som aldrig förr och allt som hade med fornstora tsardagar att göra dammsögs upp världen över. Alla Ryssar ville ha saker som visade på Rysslands historia i sitt hem och på kontoret. På senare tid är det mer modern rysk konst som skall hem till fäderneslandet. Efterfrågan är stor.

Och värdet skjuter i höjden.

Jens har ordet

Alla inser ju att här finns det pengar att tjäna och alla vill hoppa på tåget som då spårar ur. Det är i den allmänna guldfebern som alla inblandade börjar slarva. Alla vill ju att det skall vara bra. Därför dras konstexperterna som ska värdera in i risken att inte riktigt lika noggrant granska föremålen. Auktionshusen vill stoltsera med fina objekt på framsidan av katalogerna och skryta om att just de är bäst på att få ut de högsta priserna. Köparna vill skryta om att det minsann äger en riktig dyrgrip.

Alla tjänar på en hausse. Vill dock inte sitta med svartepetter. Vem vågar inse att de blivit blåsta? Vem vill stoltsera med att de köpt förfalskad konst för miljoner som nu är värdelös? Vems är felet och vad gör man nu? Ingen kommer självmant fram ur skuggorna och tar på sig skulden. Tvärt om.

När en av experterna hos Bukowskis på just Rysk konst, Elena Basner, fick uppdraget att utvärdera en målning av Boris Griogorjev åt den ryske konstsamlaren Andrei Vasilev då undrar man ju om ersättningen hon ska ha fått på 20 000 dollar kan ha spelat in. (Läs mer om detta i Michael Dees reportage längre fram i tidningen).

Att Bukowskis med berått mod skulle ha sålt förfalskad konst är som sagt inte troligt men visst kan det hända. Vilket Eva Lundin (änka efter oljemiljardären Adolf Lundin.

Familjen Lundin äger Bukowskis) själv fick erfara då hon själv ropade in en tavla av Fernand Léger år 2007 för cirka 5 miljoner kronor. Problemet var bara att i den finska polisens förvar satt en konstförfalskare som erkänt att han målat just denna tavla och polisen ville snabbt ha tag i tavlan för att kunna kontrollera detta. Men se där fik de tji. då den nye ägaren, Eva Lundin, inte alls ville ha den konstaterad som falsk och har lyckats förhindra utlämning av tavlan sedan dess.

– Om målningen bedöms vara falsk väntar troligen en smärre skandal inom konstvärlden, enligt Lars Alm på godsspaningsroteln.

– Då kommer ju Bukowskis i lite taskig dager om man säger så. Och den här experten i Frankrike som hon skickade ner den till kommer ju också att påverkas.

Målningen har ju kommit in i Légers katalog efter det, säger Lars Alm till Aftonbladet i februari i år. Ärendet har gått så långt att Eva Lundins advokater har förlorat i

hovrätten och begärt prövningstillstånd hos Högsta Domstolen i år. Bukowskis vill inte ens bekräfta att Eva Lundin äger verket men hävdar bestämt att målningen är äkta.

– Vi känner en yrkesstolthet och ett andligt ansvar för betydande verk. Vi är helt övertygade om verkets äkthet och det var därför vi sålde det, säger presskontakten Paulina Sokolow.

Som sagt ingen vill sitta med svartepetter.

Tjurskallige Koch och vinmiljonerna En bra illustration över konstmarknadens problem är den som finns med handeln av fina viner. Även här finns det många samlare och värdet på gamla fina viner har på senare tid nått astronomiska summor. I USA, Ryssland och Kina har ett intresse för exklusiva viner vaknat hos alla som är eller kanske framför allt just har blivit, miljonärer i dollar. Efterfrågan på vissa viner har varit enorm och vida överträffat tillgången. Bara i Kina finns så stor stående efterfrågan på primörer från Bordeaux att de skulle torrlägga hela regionen om de bara fick köpa. På bara några år kan en flaska från Chateau Petrus dubblera sitt värde. Alla som samlade på viner såg sina samlingar öka i värde för varje år på ett sätt som aktier aldrig kunnat. Alla ville skryta med sina samlingar och aktionerna med exklusiva viner omsatte hissnande summor. Det började dyka upp lite väl många viner från vissa speciella tillverkare men ingen ville kontrollera detta närmare. Dels så dracks inte dessa viner, dels var de ju fortfarande värda en förmögenhet så länge inget annat motbevisats. Alltså låg det i allas intresse att inte undersöka alltför noga.

Men då hade de inte räknat med en av de berömda och mycket förmögna bröderna Koch. Bröderna Koch är välkända hårdnackade affärsmän på den republikanska högerflanken. Välkända för att stämma allt och alla för att få det som de vill. Den minst kände av dem, Bill Koch, var sedan länge en hängiven samlare av exklusiva viner och började själv undersöka om saker och ting verkligen kunde stämma.

Bill är alltför rik för att bry sig om förlusten av att om just hans flaskor var ekonomiskt sätt värdelösa. Förlusten kunde han ta.

Han var också tillräckligt rik för att ha råd att bekosta en så pass svår utredning

som krävdes för att börja undersöka vad han egentligen köpt via olika handlare och auktionshus. Lågmäld och försiktig är han inte heller, att reda ut saker i smyg skulle han därför inte göra. Däremot är han en bullrig, tjurskallig och principfast affärsman som ansåg att han minsann skulle stämma allt och alla som varit inblandande, om något fuffens skett.

Så kom världens största vinskandal att rullas upp och nästan alla spelare i branschen hade ”råkat” vara inblandade.

Det visade sig att det mesta kunde spåras till en man, en viss Rudy Kurniawan, som hade på okänt vis lyckats för tag på till synes oändliga mängder av just de viner som marknaden skrek efter. När polisen slog till fann man att han suttit i sitt eget hem och förfalskat vinerna själv. Vinsterna var alltför lockande, material för cirka 100 dollar kunde inbringa 15 000 dollar på en auktion. Proveniensen lyckades han, i de fall någon de facto faktiskt frågade, ordna av en välkänd handlare i Europa, Hardy Rodenstock, som i sin tur också kom att visa sig vara en svindlare av stora mått. Detta pågick under större delen av 2000-talet och det var den enorma prisutvecklingen som skapade detta. I efterhand frågar sig nu många hur det kunde vara möjligt. Svaret är nog tyvärr återigen så att alla ville väldigt gärna vara med på tåget och alla tjänade på att tro på det som sades och inte undersöka så värst noga. Konstigt med tanke på att det såldes viner som inte ens gjorts på riktigt.

Enkelt att kontrollera alltså. Bara ett telefonsamtal till vinhuset så hade saken varit klar.

Vinmarknaden har förändrats till det bättre. Vinhandlare och auktionshus tagit större ansvar och många köpare är nu mer försiktiga.

Bill Koch utanför domstolen med en förfalskadflaska vin.

konstvärlden

25

30

konstv채rlden

RYSKA FÖRFALSKNINGAR

el

d

fo to

m

ic

h

a

Förfalskningar är ett ständigt problem på konstmarknaden men det är speciellt stort vad gäller rysk konst. Branschfolk beskriver situationen som katastrofal och en del uppskattar att femtio procent av det som erbjuds på marknaden är förfalskningar. Andra menar att det handlar om hela nittio procent. Av Michael Dee.

Dick Ellis grundade Scotland Yards konst- och antikenhet 1989 men arbetar sedan 1999 som privat konstdetektiv åt museer, samlare och gallerier. «Jag uppskattar att 2/3 av all rysk konst som dykt upp på marknaden sedan 2000 är förfalskningar. Som har försetts med falska provenienser och att folk har trott på dem beror på att Sovjetunionen var så tillslutet, ett svart hål.

Då är det lättare att hitta på provenienser».

ee

.

“PROBLEMET MED förfalskningar av rysk konst har växt ofantligt de sista 15 åren”, säger Dick Ellis när jag träffar honom på ett kafé i centrala London. Ellis är före detta polis. Han grundade Scotland Yards konst- och antikenhet 1989 men är sedan 1999 privat konstdetektiv.

– Det var problem med ryska förfalskningar redan på 70-talet men då handlade det mest om ikoner och Fabergéägg.

På 80-talet började det dyka upp förfalskningar av det ryska avant gardet, Rodchenko, Popova med flera men det var omkring 2000 problemet blev riktigt stort. Det berodde på att det uppstått en stor grupp nyrika ryssar. De ville ha det bästa omedelbart. Mängden tillgängliga verk var begränsad så förfalskarna började producera.

Och det gick i högvarv.

Det rörde sig inte bara om avant gardet, säger Ellis.

– Det andra stora problemet var «ryssifieringar», genremålningar av holländska, tyska och skandinaviska konstnärer som gjordes ryska genom att ta bort eller lägga till detaljer och sätta dit ryska signaturer.

En komplicerad affär i Wiesbaden Dagen efter mitt möte med Ellis ringer jag upp Andreas Winchelmann, presstalesman på åklagarmyndigheten i Wiesbaden. Där pågår en stor rättegång mot tre personer som står anklagade för att vara ledare för en förfalskningsring som sträcker sig från Ryssland till Schweiz, Tyskland, Italien och Israel. De tre har i enlighet med tysk sekretesslagstiftning namngivits som Moez Ben H., Itzhak H och Adenande Ben H. – De är anklagade för att ha sålt 18 förfalskade målningar av Kazimir Malevich, Alexei Jawlensky, Alexander Rodchenko och Natalia Goncharova. Målningarna såldes med hjälp av förfalskade provenienser. Vad gäller målningarna så tror vi att de utfördes i en ateljé i Israel av en rysk förfalskare, Rättegången inleddes i februari och kommer att pågå in på hösten för det här är en komplicerad affär.

De 18 målningarna är bara toppen av ett isberg berättar Marianne Falasch som är presstalesman på BKA, den federala kriminalpolisen i Wiesbaden.

– Sammanlagt konfiskerade vi över 1000 förfalskningar av ryska konstverk i juni 2013 då vi gjorde razzior mot 28 lägenheter, kontor och lager i Wiesbaden, Mainz, Stuttgart, München, Hamburg och Köln.

Det var i Israel som härvan började konstvärlden

» 31

Emelie Sandström

Bror Hjort stipendiet delas ut vartannat år till en elev vid någon av landets konsthögskolor.

I fjol var det Emelies teckningar som prisades.

Skulpturer i trä och brons skjuter upp ur golvet i den lilla ateljén.

Tecknande är utgångspunkten för Emelies skapande och en teknik hon ständigt återvänder till.

42

konstvärlden

ATT EMELIE SANDSTRÖM en gång började teckna beror till stor del på lättillgängligheten, att det är ett naturligt första virtuellt uttryckssätt. Men där många andra snabbt går vidare till andra tekniker, har Emelie fortsatt med tecknandet som utgångspunkten för sitt skapande: – Jag sökte in till konsthögskolan med enbart teckning. När jag fick tillgång till verkstäderna här började jag jobba i andra material, men jag återkommer alltid till papper och penna.

När Konstvärlden träffar Emelie i Malmö, på skolan som ligger perfekt belägen mellan Triangeln och Värnhemstorget, är hon precis på sluttampen av sin sista termin på mastersnivån och gör sig därmed redo att avsluta fem års konststudier. Genom fönstren i den lilla studion några våningar upp faller ljuset in på en vägg full av teckningar och ett golv nästan helt täckt av skulpturer, främst i trä, som en slags spiror eller spjut eller kanske

spett som balanserar på smala fötter. Under hela intervjun sitter Emelie på golvet (själv sitter jag bekvämt i bästa platsen i soffan) omgiven av sina verk som ser ut att skjuta upp ur golvet. Det är trångt och varje gång fönstret ska öppnas eller stängas eller när hon gör en extra stor gest för att understryka något som sagts riskerar något att falla.

Någon gång gör det också det, utan att det spelar roll.

En plats att spela fritt Förutom det ständigt närvarande tecknandet jobbar Emelie främst i trä och brons.

– Och så har jag precis börjat arbeta i keramik. Jag känner hur jag går in i det nästan maniskt. Glas vore också spännande att testa.

Att bli konstnär har aldrig varit ett självändamål, men Emelie har alltid tecknat, alltid jobbat ”extremt mycket” med händerna och när hon upptäckte konsten insåg hon att här fanns ett område där hon kunde spela fritt.

– Jag har tänkt mycket på det här, nu när jag är på väg att avsluta min utbildning. Jag förstår att det finns många som verkligen vill jobba med konst, som brinner för det, men jag har en annan ingång, säger hon.

– För mig handlar det jag gör på något sätt om att låsa upp en massa portar och för att göra det måste jag testa

Alla Emelies verk är en slags offergåvor och hon ser mer och mer skapandeprocessen som en bön där hon laddar objekten med kraft.

många olika saker. När jag lyckas, när jag gjort något som blir rätt känner jag en enorm tillfredsställelse. Det är den känslan jag söker och det skulle jag säkert kunna hitta inom ett annat område också.

Svårfångad drivkraft Det är processen som är huvudsaken, som är laddad med en slags magi. Hon letar efter orden för att beskriva allt det som inte ens är självklart för henne själv.

– Mitt skapande är ett sökande där jag pendlar mellan skräck och salighet. Skräck och ilska och salighet ligger så extremt nära varandra. Det finns en oerhörd energikälla i det nästan maniska. Jag tänker väldigt mycket på det som att jag måste tillfredsställa en slags kraft utifrån, som jag står i relation till när jag gör skulpturer eller teckningar – och där resultatet kan bli helt rätt eller helt fel. Blir det fel kasserar jag och börjar om.

Kraften utifrån beskriver Emelie som ett mellanting mellan fysisk röst och känsla.

– Det är som att jag har en annan typ av öra som lyssnar på ett annat plan, ofrivilligt. Det är svårt att prata om, eftersom jag inte helt begriper det själv. Man skulle kunna förenkla och säga att skapandet är mitt sätt att hantera ångest och skräck, men det skulle ändå inte stämma.

» konstvärlden

43

Målarkung och kungamålare

Las Meninas (hovdamerna) är en av världskonstens mest kända målningar. Den mäter hela 318 x 276 cm och målades 1656.

Konstnären själv står längst till vänster i bilden, medan det spanska kungaparet, Philip IV och drottningen Maria Anna av Österrike, skymtar i spegeln till höger om konstnären.

Pradomuseet i Madrid.

(Ingår inte i utställning i Paris).

Diego Velázquez är en av världshistoriens största konstnärer. Han var den spanske kungen, Philip IV:s, favoritmålare och han fullbordade sitt stora mästerverk Las Meninas 1656. På Grand Palais i Paris visas till och med 13 juli en stor utställning med Velázquez målningar.

Las Meninas hänger dock som vanligt kvar på sin plats på Pradomuseet i Madrid.

Av Göran Hellström DET ÄR RÄTT TYDLIGT vem som är huvudperson i Velázquez världsberömda jättemålning Las Meninas. Målningen som ständigt hänger på Pradomuseet i Madrid bakom pansarglas och som aldrig lånas ut till andra museer. Den är förmodligen museets främsta klenod och då finns det ändå rätt många mästerverk på Prado.

Huvudpersonen är naturligtvis den lilla prinsessan, Margarita Teresa, med sitt långa, blonda hår och vita klänning. Så ung och så söt. Hon är fem år gammal och står stolt omgiven av sina hovdamer som är skickligt utplacerade runt den lilla prinsessan för att förstärka att prinsessan hamnar i fokus. Konstnären själv, Diego Velázquez, 57 år gammal, står stolt och medveten bakom sitt staffli med pensel och palett och strax ovanför huvudet på prinsessan skymtar kungaparet, Philip IV och drottningen, Maria Anna av Österrike, på ett porträtt som hänger på väggen. Många konstvetare har föreslagit att det i själva verket rör sig om en spegel och i så fall tittar kungaparet in i konstnärens ateljé på kungliga slottet i Madrid från samma position som vi betraktare befinner oss i. Kanske är det därför som hela sällskapet i bilden har sina blickar riktade utåt som om de tittar på oss. Det finns få målningar som blivit så mytomspunna som Las Meninas.

Velázquez porträtt av dåvarande påven Innocentius X betraktas av många som konsthistoriens finaste porträtt. Målningen finns i Galleria Doria Pamphilj i Rom och en kopia finns på Metropolitan museet i New York. Den moderne konstnären Francis Bacon (19091992) har gjort en serie tolkningar av Velázquez påveporträtt. Daterat 1650 och 140 x 120 cm.

Picasso gjorde ett antal versioner, men främst intresserade han sig för den lilla prinsessan och har gjort otaliga teckningar och målningar med henne i fokus.

En målning av Velázquez som har en helt annan kaliber är porträttet av påven Innocentius X. Där han sitter på sin förgyllda påvestol med armarna löst hängande på stolens karmar, klädd i rött och vitt – blodets färg och oskuldens – utstrålar han makt med stort M. Värld-ens mäktigaste andlige ledare och tillika kungars och kejsares jämbördige. Inte underligt att den moderne engelske målare, Francis Bacon (19091992), använt porträttet till ett antal egna målningar.

Men där Velázquez påve utstrålar makt och oändligt självförtroende, blir Bacons påve 300 år senare, en maktlös människa som skriker ut sin ångest.

Född i Sevilla Diego Rodriguez de Silva y Velázquez föddes i Sevilla 1599. Det var då en av Europas viktigaste handelsstäder och Spanien stod på sin ekonomiska höjdpunkt. Sevilla som idag är huvudstad i den spanska provinsen Andalusien var då inkörsporten vad gällde

» konstvärlden

55

RESA KUBA

De gamla delarna av Havanna räknas som världsarv och är även fyllt av spännande konst.

62

konstvärlden

Havanna konstens

Med sina slitna fasader och ransoneringskort är Havanna i sig ett tankeväckande konstverk skapat delvis i det förgångna. Nostalgin är påtaglig i staden men samtidigt finns en framåtblickande och levande kubansk konstscen där allt färre ämnen verkar vara tabu.

Text Hela Gustavsson. Foto Anna Schori.