Konstvärlden Nr1 2016 by Konstvärlden

NUMMER 1 2016 PRIS 69 KRONOR inklusive moms 6,9 EURO | 69 DKK | 79 NOK

PERFORMAN CE:

EXKLUSIVT:

TAKASHI MURAKAMI

– Möte med Japans Andy Warhol

TEMA RESA

– Los Angeles – Peking – Abu Dhabi UTSTÄLLNING:

Höga betyg för Eva Hild och Cajsa von Zeipel

v 17

7 388004 606903

RETURVECKA

INTERPRESS 0046-01

INTERVJU:

Nakenkonst i New York

JEAN DUBUFFET PORTRÄTT:

– Hatade vanlig konst

FREJA HARRELL & PETER AMBY:

– Sveriges nästa stora konstexport?

AKROBATISK LAMPA En avlång lampa med en lekfull design. Acrobat table lamp från Normann Copenhagen är inspirerad av akrobater och vad de kan göra fysiskt utan att förlora sin balans. På liknande sätt kan lampan röra sig tack vare att delarna sitter ihop med hjälp av magneter. www.normann copenhagen.com

I Lagerhaus vårkollektion ses blåa toner och pasteller. Skira förvaringsmöjligheter i papp och metall. www.lagerhaus.se

LIMITERAT FÖR RÖDA KORSET Daniel Carlsten, som tidigare jobbat på Acne, har ideellt designat brickan som Svenskt Tenn bekostat produktionen av. Nu säljs den till förmån för Röda Korset och deras arbete för människor på flykt. Tidigare i år tog Daniel Carlsten fram brickan Spader Ess tillsammans med svenskt Tenn och tanken har hela tiden varit att även skapa en Hjärter Ess-bricka och då även använda symboliken i hjärtat för att sprida kärlek. Priset på brickan är 500 kronor och alla intäkter går oavkortat till Röda Korset. Brickan finns i en upplaga på 200 exemplar. www.svenskttenn.se

konstvärlden

Nolas möbelserie Blå uppmärksammades nyligen när parken Sønæs i Viborg, där möblerna har en central plats, fick det danska innovationspriset för 2015. Designen är ett samarbete med danska NATiON + KSA DESIGN samt Møller & Grønborg. En liten nätt möbel med stapelbar soffa och kvadratiskt bord. www.nola.se

av Jorun Ingre

LEJONLJUS

Frederik Roijé har designat en serie brickor som kan staplas och på så sätt skapa mönster. Finns i olika färger och storlekar. www.roije.com

Lion Light vann Uppsala Stadsmissions designpris 2015. Ljusstaken är gjord i återvunnet tenn och tillverkas av Uppsala stadsmissions sociala företag Hantverksslussen. Bakom ljusstaken står den före detta Beckmansstudenten Mimmi Sendel. Staken säljs på flera ställen, bland annat på Uppsala konstmuseum och Designtorget.se www.uppsalastadsmission.se

HANDBLÅST Limpis Lights är formgivna av designstudion VANTOT, som består av två unga desingers från Nederländerna. De handblåsta lampglasen behandlas på olika sätt för att nå rätt genomskinlighet. www.vantot.com

EXTRA PLATS

Puffen Five är den perfekta sittplatsen när man har gäster. Designad av Anderssen & Voll för Muuto. www.muuto.com

FÖR VÅRVÄRMEN

Växthuset är det perfekta stället att tillbringa vårens första tid. Från Vansta Trädgård kommer nu ett nytt hus i vackert cederträ. En stilren enkel form och med utrymme för både möbler, växter och människor. www.vanstatradgard.se

konstvärlden

Fredrik Wretman

Wretman E R A D I V L L VI Fredrik Wretman hittar ständigt nya vägar på sin resa genom konsten och han bjuder betraktaren att hänga med. Utförandet är viktigare än idén, innehållet underordnat verket som helhet. Störst av allt är kommunikationen och tillgängligheten. ”Huvudsaken är att det sänder – att det är bra och på allvar.” Av Ina Simonsen. Foto Sofi Sykfont (om inget annat anges).

konstvärlden

"Jag vill alltid vidare.

Jag vill använda

ett annat material eller nya tekniker.

Jag står inte ut

med att upprepa mig." ATT ARBETA MED HÄNDERNA, att teckna, måla och skulptera, har alltid varit en del av Fredrik Wretmans liv. – Redan som barn rönte jag viss uppskattning för det jag gjorde. Även om ingen sade till mig ”det där är konst, serru”, blev skapandet tidigt förknippat med något positivt. Som 11-åring började Fredrik som internatelev på privata Sigtunaskolan. Han var ganska ointresserad av det han uppfattade att den världen stod för, ”det passade inte mig att bli en näringslivsknutte”, men han fortsatte hela tiden att teckna och måla och skapade sig på så vis en egen identitet. Han var inte mer än 16 år när han bestämde sig för att bli konstnär. – Tre år senare, när jag gick sista terminen på Sigtunaskolan, träffades jag och mina föräldrar på pappas kontor på Riche för att prata om min framtid. Tore Wretmans vrede Pappa var den legendariska restaurangmannen Tore Wretman och mötet var en något spänd tillställning som inte blev lättare att hantera när det visade sig att Tore redan skrivit in sin son på välrenommerade Cornell University i nordöstra USA. ”Går du där i fyra år kan du bli direktör för vilket hotellkonsortium som helst”, löd förklaringen. – Jag sade att jag ville gå Gerlesborgsskolan, att jag ville bli konstnär. Pappa gick helt i taket. ”Men vad f-n, konstnär, då måste man vara ett geni och det är du inte.” Men Fredrik var obeveklig. Cornell University var inte för honom. – Det fanns inte i min sinnevärld att jag skulle gå där. Hotell och restaurang var inte för mig, det visste jag eftersom jag hade skickats ut i världen för att läras upp redan tidigt. Jag var bara 15 år när jag hamnade i Paris och jobbade på en finkrog för första gången. Det var ett fruktansvärt slit. Till slut bestämdes det att Fredrik skulle få testa Gerlesborgsskolan ett år. Men han fick klara sig själv om han nu envisades med att vara konstnär och var mer eller mindre tvungen att flytta hemifrån. – Då låg skolan på Hornsgatan och en lång, smal trappa ledde dit. Jag kommer ihåg vad jag tänkte första gången jag gick de många stegen upp: ”Fredrik, du får 20 år på dig. Om det inte blivit något av dig då får du skola

konstvärlden

Fredrik jobbar mycket på intuition, vare sig det gäller en stor installation, ett mer konceptuellt verk eller om han modellerar fram det som så småningom ska bli en liten bronsskulptur, sådana som det blivit många av på senare år. "Jag kan sitta framföra På spåret och ha en vaxklump i händerna som går medan jag gissar. Efteråt vet jag knappt vad jag gjort och var den nya figuren kommit ifrån."

Fredrik Wretman

DET FINNS

VARKEN FULT

ELLER SNYGGT

Jean Dubuffet hatade konventionell borgerlig konst och ville istället lyfta fram det primitiva. Han inspirerades av barnteckningar och sinnessjukas bilder. Fondation Beyeler utanför Basel visar med start i januari en stor utställning med Dubuffets konst. Av Göran Hellström. 38

konstvärlden

Gardes du corps, 1943. Olja på duk, privat samling. Courtesy Saint Honoré Art Consulting, Paris and Blondeau & Cie, Genève. © 2015, ProLitteris, Zürich. Foto: Saint Honoré Art Consulting, Paris and Blondeau & Cie, Genève.

DET FINNS NÅGRA kommentarer som Jean Dubuffet gjort om konst och konstbegreppet som har följt mig genom åren. Malmö konsthall gjorde mycket ambitiösa utställningar under en lång period på 1970- och 1980talen och då visade man bland annat Jean Dubuffet. Några ord ur katalogen – den är från 1985 – har etsat sig fast. ”För mig finns skönheten ingenstans”, skriver Jean Dubuffet. ”Jag anser att denna idé om skönhet är fullständigt felaktig. Jag nekar absolut att dela uppfattningen att det finns fula människor och fula ting.” Dubuffets slutsats fick mig att tänka efter. Så klart att allt resonemang om skönhet kontra det fula bara bygger på konventioner. Något vi lär oss redan som barn, utan att reflektera, men som egentligen inte existerar. ”Om västerlänningen gjorde sig av med detta begrepp skulle han inte lida någon större förlust, enligt min uppfattning”, fortsätter Dubuffet. ”Tvärtom, om han blev medveten om att det inte finns något fult eller några fula människor i världen, och att vilket föremål som helst kan utöva dragningskraft och innebära en upplevelse för

vem som helst, skulle han vinna något väsentligt.” Allt kan alltså vara vackert, bara vi ser med andra ögon. Genialt, tyckte jag. Men sen när jag diskuterade det med min hustru så höll hon naturligtvis inte med. – Se på en klassisk grekisk skulptur, som Venus Milo, sade hon. Den kan väl knappast betraktas som ful av någon? Nej, tänkte jag. Det ligger något i det. Men jag gillade ändå Dubuffets tankegångar och började se kvaliteter i hans konst som jag nog inte annars hade lagt märke till. Och så var det ju det där om konsten som språk. Det gillade jag. ”Jag uppfattar språket som ett slags grov, mycket grov stenografi; ett system av mycket rudimentära algebraiska tecken som korrumperar tanken istället för att tjäna den”, sade Dubuffet och fortsatte: ”Redan det talade språket är mycket konkretare; röstens klang och tonfall, en hostattack, ett par grimaser eller ett helt minspel gör ordet mycket verkningsfullare. Och så kommer hans självklara slutsats:

konstvärlden

foto okazumi chika.

Takashi Murakami

Takashi Murakami framfĂśr sitt 100 meter lĂĽnga konstverk The 500 Arhats.

Takashi Murakami Panda & Panda Cubs, 2015. Akryl och platinalöv på canvas monterad på aluminiumram.

Takashi Murakami är Japans störste levande internationella konststjärna, som i sina verk suddar ut gränsen mellan högt och lågt, populärkultur och finkultur, konst och kommersialism. Erik Augustin Palm träffade honom i Tokyo för ett samtal om det som har format hans omtvistade, banbrytande konstnärskap – och var det befinner sig idag. Av Erik Augustin Palm. Porträtt Said Karlsson.

”JAPANS ANDY WARHOL” är ett epitet som Takashi Murakami ofta har tilldelats av västerländska journalister, på samma sätt som popstjärnan Kyary Pamyu Pamyu ofta kallats ”Japans Lady Gaga” och filmregissören Takashi Miike har utnämnts till ”Japans Quentin Tarantino”. Det är beskrivningsgenvägar som med rätta påminner om den frekventa och markanta influensen av västerländsk populärkultur i japansk dito, men är också vittnesmål om att det i väst är vanligt att inte lita på mottagarnas egen förmåga att kontextualisera kulturfenomen från fjärran öster. I Takashi Murakamis fall är den klichéartade etiketten ett väldigt begränsande sätt att försöka rama in den 54-årige Tokyo-bons eklektiska konstnärskap på. Men den erbjuder samtidigt ett introducerande perspektiv som inte är helt missvisande. Det här gäller trots allt Japans störste levande internationella nutidskonststjärna, som 2008 av Time Magazine listades som en av världens mest inflytelserika personer. Och precis som hos Warhol under dennes The Factory-period, utgör många av Murakamis verk broar mellan konst, mode och konsumtionsvaror, där produktionstakten hålls uppe enbart på grund av hjälpen från en smärre armé av assistenter. I Murakamis fall heter fabriken Kaikai Kiki och består av flera kombinerade ateljéer, gallerier och kontor utspridda mellan Tokyo och New York. Under detta paraply har han de senaste två decennierna gjort allt från sina grafisk design-präglade målningar och skulpturer, till handväskor för modehuset Louis Vuitton och skor för streetwearmärket Vans, till samarbeten med hiphopartister som Kanye West (omslaget till albumet Graduation, 2009) och Pharrell Williams (en skulptur på konstmässan Art Basel Miami, samt en musikvideo

till den japanska virtuella popstjärnan Hatsune Miku), till sin första långfilm, Jellyfish Eyes, 2013. Den röda tråden i kreationerna kallar Murakami för ”superflat”, en term som dels fungerar som beskrivning av estetiken, som i främst ”platta” färgplan lånar friskt från mangaserier, animefilmer och andra delar av japansk otaku (nörd)-kultur. Samtidigt är ”superflat” ett slags kulturteoretiskt begrepp, både syftandes till konsumentkulturens tomhet och Japans halverade identitet sedan efterkrigstiden. Spräckliga, pastellfärgade grafiska mönster med blommor, dödskallar och antropomorft surrealistiska figurer, är Murakamis mest karaktäristiska stildrag. Ett hemvändande på flera plan Att Murakamis verksamhet är utspridd över båda USA och Japan är logiskt, då han länge har satsat mer på att synas på den globala konstarenan än hemma på den japanska. Uttalanden som ”japaner förstår mig inte” är vanliga att läsa i intervjuer med honom, och även om han är en viktig ambassadör för den japanska nutidskonstscenen – inte minst genom att två gånger per år arrangera konstmässan Geisai i Tokyo och Taipei, främst ämnad att vara en trampolin för unga japanska förmågor – är det tydligt att han är som mest bekväm när han får vara den exotiske japanen i en västerländsk kontext, vilket även är utgångspunkt i många av hans verk. Murakamis Instagram-konto visar konstnären på ständigt resande fot. Men genom sin senaste utställning, The 500 Arhats på Mori Art Museum i Tokyo – som pågår till den sjätte mars – gör Murakami ett hemvändande på flera plan. Utöver att vara hans första storskaliga utställning i Japan på 14 år, innebär The 500 Arhats ett förenande av Murakamis postmoderna superflatsignum och traditionell japansk konst och kultur. Tematiskt får historiska japanska idéer om transcendens, religion och dödlighet möta referenser från dagens japanska populärkulturflora. Utställningen – tillika dess 100 meter långa titelverk – har tagit sitt namn från historien om de 500 ”arhats” – lärjungar – som spred Buddhas lära till folket, vilket i Japan skedde på bred front under Heianeran (år 794-1185). Den religiösa sägnen har avbildats i ett otal målningar kallade just Five Hundred Arhats, varav två gjorda av Kanu Kazunobu och Nagasawa Rosetsu från slutet av Edo-eran (1603-1868), har blivit centrala inspirationskällor för Murakami. Att denne världsberömda ställföreträdare för hyperkommersiell och nutidsrefererande popkonst plötsligt har gjort en religionshistorisk djupdykning, kan onekligen framstå som ett medvetet drag att försöka ingjuta en metafysisk

"JAPANER

FÖRSTÅR MIG INTE"

konstvärlden

foto gagosian gallery/kaikai kiki.

RESOR

L.A. – LOS ANGELES Los Angeles förknippas främst med film, men nu sätter kreddiga helt enkelt åka hit är samtidskonstens om du ska kunna street artister och miljardärsmuseer även staden på konstkartan säga att du följer världshuvudstad. Här finns nu fler och några av världens tyngsta gallerier öppnar L.A-filialer. Är L.A. med i samtidskonmuseer än någon sten, berättar mupå väg att gå om New York som konststad? annanstans i Ameseichefen Joanne rika, här finns Heyler i samband Av Jennie Dehlén Gelineo. framstående utbildmed invigningen ningar och här bor också många konsten av New Yorks mäktigaste galleriägare, av The Broad, som rymmer miljardärnärer, säger den amerikanska konstprofilen till Los Angeles för att bli chef för stadens paret Eli och Edythe Broads privata konstJoanne Heyler. Museum of Contemporary Art, MOCA samling på över 2 000 verk. USA:s miljardHeyler är väl i ärlighetens namn inte helt i folkmun, en sällsynt flytt från den privärer skänker nämligen inte längre bara opartisk, som chef för nyöppnade konstata konstvärlden till museivärlden. Larry pengar till museer, de bygger sina egna. museet The Broad i downtown L.A., men Gagosian, en av USA:s, för att inte säga När han kom till Los Angeles för över 50 år hon har en poäng. Det har hänt en hel del världens, mäktigaste konsthandlare har sedan, sa Eli Broad att han hamnat i en stad i Los Angeles sedan Woody Allen utbrast även han slagit ned bopålarna i Los Angeles utan ett kulturellt centrum. Så miljardärs”det enda kulturellt betydelsefulla i den här och fördubblat storleken på sitt konstgalleri filantropen bestämde sig helt enkelt för att staden är att man får svänga till höger mot i Beverly Hills. Många konstkritiker menar bygga ett. Han har lagt ut drygt en miljard rött ljus”. att Los Angeles nu på allvar har blivit den kronor på konstmuseet The Broad och verkKulturblomstringen i Los Angeles börjar amerikanska samtidskonstens medelpunkt. en som ställs ut är säkert värda minst lika nu hota New York, länge känt som USA:s Här finns fler museer än någon annanstans mycket. 82-åringen har samlat konst i femtio mest framstående konststad. New York må i USA; i Downtown finns klassiker som års tid och sägs ha betalat 12 miljoner dollar vara hem åt några av de tyngsta gallerierna Museum of Contemporary Art, Geffen för Warhols klassiska Campbell soup-tavla och mest namnkunniga museerna men Los Contemporary och The Grammy och som nu hänger på tredje våningen i museet. Angeles har mer än hunnit ikapp, på vissa inom kort öppnar även tunga gallerier som Andra höjdpunkter i samlingen inkludesätt har man redan passerat New York, sägHauser & Wirth, Venus over Manhattan rar ett får i formaldehyd signerat Damien er Agnes Gund, en framstående New Yorkoch Sprüth Magers. Hirst, ett set gigantiska bord och stolar av baserad konstsamlare som har suttit i styrTherrien, som ger Alice i Underlandetelsen för J. Paul Getty-museet, i en intervju Modern konst i modern stad vibbar, och Jeff Koons tio-meters-tulpaner. med Wall Street Journal. Los Angeles är helt – Los Angeles har nu blivit ett ställe du Broad, som slog upp dörrarna med dunenkelt det nya New York! Just nu sker en måste vara på, om du är seriös när det gäller der och brak i september i år, har designats massflytt till västkuststaden, trendsättande att samla samtidskonst. New York-baserade av New York-baserade arkitektbyrån Diller, New Yorkare tar sitt pick och pack och drar konstsamlare och handlare säger till mig ”jag Scofido + Renfro. Museets matta, vita fasad till solen. Redan 2010 flyttade Jeffrey Deitch, måste åka till L.A. regelbundet”. Du måste påminner om en sirlig brudslöja som veck58

konstvärlden

Konstnärsduon DABSMYLA:s senaste projekt i Downtown LA.

LOS ANGELES

GUIDE

Ett av alla gatuband som underhåller på Downtown Art walk.

KONST:

DOWNTOWN ART WALK

Den andra torsdagen varje månad arrangeras Downtowns kända konstrunda med öppna konstgallerier och fester. Längs Alameda Street mellan första och sjunde gatan ner till Los Angeles River ligger konstdistriktet. Missa inte Museum of Contemporary Art, MOCA i folkmun, Los Angeles moderna konstmuseum, som en del av konstkvällen. www.downtownartwalk.org

Street art i Downtown LA.

MOCA MOCA, 250 S Grand Ave, Los Angeles, CA 90012.

www.moca.org

ANDRA GALLERIER I FRAMKANT: LACE

Här gnuggar du axlar med L.A:s kulturmaffia – från etablerade artister till kuratorer, författare, musiker, filmmakare, filantroper, akademiker och designer. 6522 Hollywood Blvd., Hollywood. +1 323 957-1777

www.welcometolace.org

ACE GALLERY

DABSMYLA:s galleri är ett av de mer avantgardistiska i LA.

Ikoniska Beverly Hills Hotel känns igen från många Hollywoodfilmer.

Klassiker på 5514 Wilshire Blvd som tillhör gräddan. www.acegallery.net

DABSMYLA

2901 Saco Street, Los Angeles, CA 90058. (i Modernica-fabriken) konstvärlden