NUMMER 2 2016 PRIS 79 KRONOR inklusive moms 8 EURO | 79 DKK | 89 NOK
AUKTION SP ECIAL:
Andy Warhol under klubban
ROM RESA:
– Klassiska konstskatter
MATTHIAS VAN ARKEL
Om sin kärlek till silikon
HIERONYMUS
BOSCH och hans underliga värld
INTERPRESS 0046-02
7 388004 607900
RETURVECKA
v 26
LÄS ÄVEN OM:
Christer Strömholm MATTHEW BARNEY Andrew Wyeth & Jamie Wyeth
JAN HÅFSTRÖM
På språng genom konsten
NUMMER 2 2016
Andy Warhol OCH HANS FABRIK Andy Warhols ateljé The Factory var mellan 1962 och 1984 inte bara centrum för produktion av hans konst: grafik, målningar, foto, filmer, reklam et cetera, utan även ett tillhåll för New Yorks bohemer och jet set. I februari såldes 110 verk från The Factory på auktion i New York. Av Göran Hellström. Foto Christie’s, New York. VEM SOM HITTADE på namnet The Factory vet jag inte, men att det passade ovanligt bra in på Andy Warhols verksamhet är ju helt klart. Ateljén eller fabriken, som den alltså kallades, låg på femte våningen mitt på Manhattan i New York i en sliten fastighet med adress 231 East 47th Street. Hyran var högst modest – New York var prismässigt lite mer överkomligt i början av 60-talet än i dag – och Warhol betalade 100 dollar om året. Här skapade han några av sina mest berömda konstverk mellan åren 1962 och 1968, som Campbells soppburkar, Coca Cola-flaskorna, bilder av kändisar som Elisabeth Taylor och Marilyn Monroe med flera. Men det var knappast som ensam konstnär i splendid isolation han arbetade. Nej, The Factory var så mycket mer än bara en konstnärsateljé. Det var en fabrik för att producera konst och reklam. Här samlades adepter till Warhol, många jobbade helt gratis bara för att få vistas i den stores närhet. Och han producerade konst på löpande band, ofta genom att använda tekniker som han lärt sig som reklamare. Helst silk screen. Det är egentligen en uråldrig teknik, men som Warhol och andra i hans konstnärsgeneration, till exempel Robert Rauschenberg, utvecklade. Silk screen är rätt enkel att använda – Warhol och hans assistenter tryckte det mesta själva – och som man dessutom kan använda på olika material, som
28
konstvärlden
målarduk, plast eller till och med på trä. Huvuddelen av Andy Warhols så kallade målningar är därför inte målningar i ordets vanliga betydelse, utan oftast olika variationer av unika silkscreen-tryck som Warhol sen målat på. En kombinationsteknik med andra ord. I början av Warhols karriär i ett enda unikt exemplar, så småningom i allt större upplagor, där det ibland till och med är tveksamt om Warhol själv överhuvudtaget var inblandad. En djungel av bilder alltså. Något som i dag lett till att Andy Warhol är en av de mest förfalskade konstnärerna i världen och att till och med den institution som skulle garantera äktheten, The Andy Warhol Art Authentication Board i New York, till sist tvingades ge upp sin verksamhet 2012. För på Fabriken, The Factory, producerades konst dag och natt. Och inte bara konst. Här samlades gräddan av dåtidens jet-set. Hit kom kändisar som Mike Jagger, Elisabeth Taylor, Lisa Minelli, John Lennon och Yoko Ono, konstnärskollegor som Keith Haring och Jean-Michael Basquiat och mängder av andra mer eller mindre kända personer. Det var musik och det var fest, sprit, knark och håll-i-gång. Och över alltihop höll Andy Warhol ett vakande öga, eller snarare som en passiv voyeur. Han gick omkring och fotograferade alltsammans, vilket ledde till att han lämnade efter sig en enorm mängd polaroidfotografier. Han
Andy Warhol mot bakgrund av reklambild för cigarettmärket Silva Thin. ”Cigaretts are like women. The best ones are thin and rich”, löd reklamen i början av 1970-talet. Just den textraden har emellertid inte skapats av Andy Warhol. Unikt polaroidfotografi. 11 x 9 cm, 1975. Utropspris 50 000 kronor. Slutpris ej offentliggjort.
34
konstv채rlden
Helvetesskildraren
BOSCH Gåtfulla, mardrömslika och illusoriska. Det är en kärnfull beskrivning av internationellt hyllade konstnären Hieronymus Boschs alster. Målningarna har genom historien fascinerat publiken med sina religiösa motiv och ofta bisarra scener. I dag är Hieronymus Bosch hetare än någonsin när hans hemstad s’Hertogenbosch arrangerar en festival till mästarens ära. Av Thomas Nilsson.
konstvärlden
35
Jan Håfström
Han är enslingen som mot sin vilja blivit en offentlig person och som aldrig skulle göra misstaget att tacka ja till en professorstjänst. Målaren, tecknaren och skulptören Jan Håfström måste vara i rörelse för att inte bli rastlös. Av Ina Simonsen. Foto Sofi Sykfont. DET LIGGER NÄRA till hands att fråga Jan Håfström, yrkesverksam sedan snart fem decennier och ständigt på jakt efter nya ingångar till sitt konstnärskap, hur det är möjligt att bibehålla nyfikenhet och energi år efter år. – Jag och Ulf Linde gjorde en bok tillsammans, Clinch, där han beskrev det där på ett väldigt bra sätt. Han skriver att jag vänt min kappa efter vinden många gånger och räknar upp alla stilar jag avverkat under vandringen. Sedan säger han plötsligt att man inte får glömma att kappan är gjort av ett alldeles speciellt tyg – som alltid varit detsamma även om rocken fladdrat. Att hela tiden leverera det publiken förväntar sig har aldrig varit ett alternativ för Jan. Då blir han rastlös. – Publiken ska inte tro att de vet vem jag är. Jag flyr och dyker upp på ett annat ställe. Hans metod innebär att han inte blir älskad av alla, åtminstone inte samtidigt, men inte att han är okänslig för mottagarnas reaktioner. – Säger man att man inte vill ha uppmärksamhet och strålkastare på sina bilder är man en hycklare, men det man lämnat bakom sig är passerat. Detta att ständigt bryta upp och göra förflyttningar förutsätter en sorts trygghet, konstaterar han. – Det måste finnas något som gör att jag vågar ta risken att göra somliga besvikna men samtidigt förhoppningsvis hitta en ny liten församling som ställer upp på det jag gör. Den tryggheten kommer nog från att min mamma och pappa såg mig under min uppväxt. De förstod mina behov. Det är något att vara evigt tacksam för. 46
KONSTVÄRLDEN
Uppbackad hemifrån Måleriet har alltid funnits med som en naturlig del av livet, ända sedan barndomen. Föräldrarna jobbade i andra branscher men trots ett slitigt vardagsliv var det alltid självklart att stötta Jan i hans intresse. – Ekonomin var oerhört skakig, vi levde lite ur hand i mun, så visst var det viktigt att man skulle bli något. Men jag uppfattar det som att jag var respekterad som barn och att mina föräldrar tog mina känslor på allvar. De ville inte stöpa mig i en form och det fanns en viss frihet i det. Så fort man upptäckte min begåvning fick jag material att använda och alltid en plats där jag kunde sitta för mig själv. Jag är verkligen glad att det såg ut på det viset. På omvägar mot måleriet Men vägen mot en konstnärskarriär var trots allt inte spikrak. Som ung läste Jan filosofi och litteraturhistoria i Lund. – Då hade jag ingen tanke på att bli konstnär. Jag sökte väl min identitet på något sätt. I efterhand kan jag se att framförallt filosofin var en slags förberedelse, oplanerad och delvis omedveten, för det som skulle komma, det vill säga måleriet. Även om filosofin var huvudspåret under de här åren fanns måleriet hela tiden med som ett sidospår. Parallellt med studierna i Lund gick Jan på en målarskola i Köpenhamn. – Jag ville vara nära de måleriska problemen och fördjupa mina kunskaper i teckning. När det hände saker i privatlivet, bland annat skilde sig Jan och dåvarande hustrun, valde han att lämna
I
Mr Walkers rock fladdrar genom den senare delen av Jan Håfströms konstnärskap. Här ett verk från höstens utställning "A Work of Art is Nothing" på Galleri Andersson/Sandström i Stockholm. Ett fragment från installationen "Graf Spee", ursprungligen från 2007, där Jan Håfström tillsammans med Carl Michael von Hausswolff och Juan Pedro Fabra Guemberena fördjupat sig i vad som egentligen hände med det tyska slagskeppet Graf Spee som sänktes av sin befälhavare utanför Montevideo i Uruguay 1939. Döden, i olika skepnader, tar plats i många av Jans verk. "Döskallen som symbol är gammal. Hamlet gick ju ständigt runt med en och funderade över tillvaron, och det gör väl jag också", säger Jan.
Andrew Wyeth. Christina Olsson. Tempera på pannå, 83 x 63 cm, 1945. Myron Kunin Collection of American Art.
CHRISTINAS VÄRLD
På Thyssen-Bornemisza museet i Madrid visas i vår en stor utställning med målningar av den amerikanske konstnären Andrew Wyeth och hans målande son Jamie Wyeth. Men Andrew Wyeths mest berömda målning, Christinas värld, är inte med. Den finns på Museum of Modern Art i New York och lånas aldrig ut. Av Göran Hellström.
D
en amerikanske konstnären Andrew Wyeth är inte lika känd i Sverige som Edvard Hopper, trots att de båda vägrade att måla i tidens moderna stil, det vill säga den abstrakta expressionismen. De var klassiska konstnärer och liksom Hopper målade Wyeth ensamma människor på ett realistiskt sätt, men kanske inte med lika mycket melankoli. Wyeths mest kända målning, Christinas värld, är värd ett eget kapitel. En kvinna ligger på en stor äng med ansiktet riktat mot ett par byggnader i horisonten. Vi kan inte se hennes ansikte, bara det mörka, långa håret uppsatt i en knut. Hon är klädd i en svagt rosafärgad klänning och överkroppen är halvrest med hjälp av vänster och höger arm som är åtskilda, nästan som hon håller på att ta ett steg framåt med hjälp av händena. Och det är just precis vad hon gör, för kvinnan, Anna
Christina Olson, 55 år, har drabbats av polio och är förlamad i underkroppen, men vägrar sitta in rullstol. För att förflytta sig kryper hon fram! Huset i bakgrunden är hennes hem, numera känt som Olson House och ligger i Cushing, USA, i delstaten Maine. Numera öppet för allmänheten. Konstnären Andrew Wyeth träffade familjen Olson redan 1939 då han, tillsammans med sin blivande hustru, Betsy James, skaffade ett sommarhus i Cushing, och blev granne med familjen Olson. Både Cristina och hennes bror Alvaro satt modell för flera av Wyeths målningar. Idéen till Christinas värld fick Wyeth när han genom fönstret i sitt hus såg hur Christina kröp fram i landskapet för att plocka blåbär. “Utmaningen var att ge rättvisa åt hennes extraordinära livssituation, som de flesta människor skulle betrakta som fullständigt hopplös”, skrev han senare. “Om
jag på något litet sätt har lyckats få betraktaren av min målning att få en känsla av hennes värld, som visserligen är fysiskt begränsad men inte andligt, så har jag lyckats med vad jag föresatt mig.” Modellen, Christina Olson blev mycket förtjust i tavlan som blev hennes favorit under återstoden av hennes liv. Konstnären, Andrew Wyeth, var inte lika nöjd. Vid ett tillfället beskrev han målningen som ett totalt misslyckande och undrade om den inte hade blivit bättre om han utelämnat Christina och bara skildrat ett tomt landskap, där man fick ana sig till hennes närvaro. En som blev helt tagen av Christinas värld, var grundaren av Museum of Modern Art i New York, Alfred Barr. När han såg målningen då den visades första gången på Macbeth Gallery i New York 1948, köpte han den direkt. Priset var modesta 1800 dollar. Barr fick kritik för sitt inköp för realistiskt måleri var inte populärt vid den här tiden. Men efter hand har målningens rykte stigit och är i dag en av MoMAs mest älskade konstverk, som alltid hänger uppe och aldrig lånas ut.
Inspirerad av krigsfilm Andrew Wyeth föddes den 12 juli 1917 som den yngste av fem syskon till illustratören och konstnären Newell Convers Wyeth och hans hustru Carolyn Bockius Wyeth. Fadern, som gjorde mängder av barnboksillustrationer, var också en stor beundrare av den amerikanske författaren, filosofen och naturmännsiskan Henry Thoreau (1817-1862) och tog det som ett omen att
konstvärlden
53
RESOR
ROM Alla v채gar b채r till
ROM GUIDE KONSTGALLERIER: RVB ARTS
– Ung italiensk ”accessible art”. På Via delle Zoccolette 28 visas måleri, skulptur och fotografi av unga italienska konstnärer, varav många representerade på Venedigbiennalen. Priser mellan 100 – 5000 euro. www.rvbarts.com
DOROTHY CIRCUS GALLERY
Peterskyrkan byggdes på den ursprungliga från 326. Bakom fasaden svävar den skimrande, blå kupolen. Den första arkitekten 1506 var Donato Bramante (1444-1514), senare kom Michelangelo (1475-1564).
På Via del Pettinari 76. Popsurrealism med en blinkning till ”dålig” smak. Under juni visas surrealistiskt måleri, med kvinno- och kroppstema av Hyuro från Argentina. www.dorothycircusgallery.it
GAGOSIAN GALLERY
På Via Francesco Crispi 16, är ett högt rankat internationellt galleri för samtidskonst. Måleri skulptur och fotokonst. 16 april-24 juni visas Paperwork and the will of capital (foto/skulptur) av Taryn Simon från New York, som fått Guggenheimstipendium för kreativ konst. www.gagosian.com
GALLERIA CA’D’ORO
på Via del Babuino 53, ställer ut såväl stora italienska modernister som samtida aktörer. www.ca-doro.com
Tips: Strosa längs Via Margutta, en klassisk gata för konstgallerier och konsthantverk i Rom. Utgå från Piazza di Spagna och gå in på Via del Babuino. Sväng sedan t.h. in på Via Albert och vidare t.v. in på Via Margutta.
MER KONST & KULTUR:
GNAM – GALLERIA NAZIONALE D’ARTE MODERNA
På Viale delle Belle Arti 131. Nationalmuseum för modern konst, 1800/1900-tal med främst italiensk, men även andra länders. Här finns en permanent utställning med italiensk futuristisk konst; Balla, Severini, Boccioni m.fl. www.gnam.beniculturali.it
MUSEO DI ROMA
I Palazzo Braschi på Piazza Navona 2 & Piazza S. Pantaleo 10, visar Roms historia i föremål, konst och foto från medeltid till 1900-tal. Här visades 2015 en tillfällig utställning om pressfotografiets makt; War is over, med bilder 1943-46 ur krigsdepartementets arkiv. konstvärlden
61