Konstvärlden Nr 4 2014

159

GAR UTSTÄLLNIN T S Ö H I

AUKTION: Kvinnor i fototoppen Urskillningslös nazistcensur JAPAN: Modernt konstparadis

”KONST ÄR ATT TA MAKTEN” Fiktion är Lovisa Ringborgs fristad

NUMMER 4 2014 PRIS 69 KRONOR inklusive moms 6,9 EURO | 69 DKK | 79 NOK INTERPRESS 0046-04

RETURVECKA v 44

Lovisa Ringborg

EN KVINNA I SVARTA BYXOR och svart tröja öppnar dörren och kliver in i det vitmålade rummets kreativa sammelsurium. På ett bord ligger allehanda attiraljer: en leksaksdöskalle, några plastfjärilar, en palett, ett par stearinljus och ett knippe ståltråd. I ena hörnet står en serie konstfoton förvarade i bubbelplast och på golvet ligger några staplar böcker. I mitten av rummet huserar en kuliss med två studiolampor. Kvinnan är fotokonstnären Lovisa Ringborg och vi befinner oss i hennes ateljé i Bagarmossen strax söder om Stockholm.

– Min ateljé är en plats som verkligen är min egen.

Här bestämmer jag vad som ska hända och när det ska hända. Det är en trygghet och frihet att ha en sådan här plats. Det är fint att den existerar, säger Lovisa.

Asylum, 2010, c-print, 160 x 91 cm.

Självbiografiskt En stund senare sitter vi vid Lovisas dator och tittar på några av hennes verk. Vid en första anblick präglas hennes bildvärld av en stillhet, men efterhand förstår och inser du att den är bedräglig. Bildernas stämningar och atmosfärer är inte sällan ganska ambivalenta och svåra att sätta fingret på. Å ena sidan finns där stillhet och harmoni likt en dov lyster, å andra sidan är obehagliga och klaustrofobiska känslor inte särskilt långt borta.

Lovisa klickar fram verket Asylum från 2010 som visar hur en kvinna med pincett i handen sitter och syr i ett modellandskap.

– Jag tänker att det till viss del handlar om kontroll, ett försök att skapa en värld som går att överblicka på något sätt. Samtidigt ser jag skapandet som en tillflyktsort, där man kan vila och sätta egna regler, säger Lovisa och tar en klunk kaffe och en tugga av wienerbrödet.

Jag kan inte låta bli att undra hur mycket som är självbiografi och Lovisa säger att allt hon gör är självbiografiskt på något sätt.

– Det är ju jag som är avsändare. Men ibland kanske det mer gäller känslan i bilden än det exakta innehållet.

Det ska sägas att det inte är alldeles lätt att intervjua Lovisa. Hon hyser en, förmodligen förståelig och sund, skep-

sis mot att med ord förklara och analysera sina verk. Hon verkar rädd för att få någon typ av tolkningsmonopol.

– Jag försöker hålla mina verk ganska odefinierade även för mig själv. Jag känner att jag begränsar mig när jag analyserar verken för mycket. Min personliga föreställning om ett verk behöver inte vara densamma som någon annans föreställning om det.

Inspirerad av renässansen Vi tittar vidare bland Lovisas alster och hamnar i fototriptyken Infantia från 2006. Den utgörs av tre porträttbilder på barn, varav två har tatueringar. Pojken har en gammal sjömanstatuering med ett hjärta med orden Any Name, som pekar på att vilket namn som helst kan skrivas in där. Flickans tatuering bär uttrycket Death Before Dishonor. Titeln på verket är tagen från det latinska ordet Infants som betyder ”barn som ännu inte talar”. Lovisa ville låta barnen bära tatueringarna som en kommentar till idén om det tysta identitetslösa barnet. Tatueringarna blev ett sätt att ge barnen en röst.

– Jag har inspirerats av barnporträtt från bland annat renässansen. De barn som avbildades då kom från välbärgade och mäktiga familjer och porträtterades därför med allvar och respekt som de makthavare de senare skulle bli. Jag ville framställa barnen på mina foton med samma värdighet. För mig utstrålar barnen styrka och integritet. Det finns ingenting insmickrande i deras blickar, utan de är sina egna, säger Lovisa.

Människorna på Lovisas bilder är i stort sett alltid människor hon känner eller är bekant med på något sätt, med ett fåtal undantag.

– Jag blir rätt nervös när jag fotar andra människor så jag föredrar om jag känner dem sedan tidigare.

Lovisa arbetar inte bara med stillbild. Ett av hennes senaste verk, Mirror Stage – An attempt to regain conciousness från 2012, är en konstfilm som föreställer två kvinnor. I verket syns två teman som är återkommande i Lovisas alster. För det första har vi ambivalensen.

Kvinnorna verkar utföra ett slags hjärtlungräddning på varandra, men det framgår faktiskt inte om det är med avsikt att rädda eller ha ihjäl motparten. För det andra finns en slags klaustrofobisk slutenhet över den situation som personerna är i, någonting som går igen i till exempel Asylum och La Bellé Indifference.

– Lakanen i den här filmen är viktiga. De rinner ner våglikt och böljande och bildar ett kalejdoskopiskt mönster som påminner om ett Rorschachtest. Det är ett personlighetstest inom psykologin där tanken är att man utifrån en abstrakt bläckplumpsliknande bild projicerar material från sitt undermedvetna, berättar Lovisa.

Kvinnor i utanförskap Lovisa böjer sig ner och plockar upp två böcker från golvet. Den ena bär titeln Invention of hysteria och innehåller foton från slutet av 1800-talet på kvinnliga patienter som har fått diagnosen hysteri. Den andra är boken The perfect medium – photography of the occult med fotografier, också dessa från slutet av 1800-talet, från seanser

48

konstvärlden

»

”Jag blir nervös när jag fotar andra människor.”

MÅLANDE PÅ FILMDUKEN

Balladen om Marie Krøyer från 2012 är en impressionistisk film om Skagen-målaren med samma namn.

Konstnärer har alltid varit tacksamt stoff för färgstarka långfilmer.

Historien bjuder på både banbrytande berättelser och klyschiga porträtt. Konstvärlden har valt ut några filmtips du bör känna till.

Text Fredrik Söderlund.

KONSTVÄRLDEN

75

JANNA WATSON 3/9 – 28/9 2014 OPENING 3/9 18.00 – 20.00

BIRGER JARLSGATAN 26, 114 34 STOCKHOLM . WEDNESDAY– FRIDAY 12.00–18:00. SATURDAY–SUNDAY 12–16:00.

TELEPHONE: 0734 267 018 . WWW.COUTUREGALLERI.SE . INFO@COUTUREGALLERI.SE ARTWORK © JANNA WATSON . IMAGE © IMAGE ASHLEE CHRISTMAN

Anders Zorn, Reflexer (1889), olja på duk, 120,5 x 84,5 cm.

Stjärnspäckade rum

Utställningen 14 Rooms med 14 inbjudna performancekonstnärer blev en hit på Art Basel. Nyckelverk med Marina Abramović, Damien Hirst, Yoko Ono och Bruce Nauman visades i realtid, en konstnär för varje rum. Projektet inleddes år 2011 då 11 Rooms visades på Manchester International Festival och sedan har det växt ett rum för varje år på olika konstevenemang. Årets tema var att utforska rum, tid och det fysiska med människan som material. Otobong Nkanga från Nigeria visade verket Diaspore där sju kvinnor vandrar längs en topografisk karta. På huvudet bär de växten cestrum nocturnum, kallad Nattens drottning.

Graffitiskola

I augusti invigdes en laglig graffitivägg på Ljusterö i Stockholms skärgård och under hösten startar här helgkursen Ljusterö graffitiskola för ungdomar. I och med det vill Ljusterö konstförening och konstmuseum förstärka konsttraditionen i skärgården, där konstnärer som Albert Engström, Anders Zorn och Bruno Liljefors umgicks i en konstnärskoloni redan på 1890-talet.

DYRA REFLEXER

Anders Zorn var bara 29 år när han målade Reflexer på Dalarö utanför Stockholm, ett av hans viktigaste verk och höjdpunkten på Stockholms auktionsverks Klassiska auktion i juni. Målningen såldes för 14 175 000 kronor, vilket enligt Stockholms auktionsverk är det tredje dyraste Zorn-verket sen 1980-talet.

I augusti målades en 35 meter lång vägg vid Ljusterö Konstmuseum av bland andra konstnären Can two som målat även denna vägg.

”Jag tror att konst är kommunikation och kräver ett språk.

Kommunikation handlar inte om att skicka ett budskap utan det handlar om att få ett svar. Utan svar ingen kommunikation och ingen konst.”

Film och installationskonstnären Alfredo Jaar till Sveriges Radio om tydliga budskap i hans konst.

Alfredo Jaars installation på Venedig-biennalen 2013 var en exakt modell av biennalens alla paviljonger placerad i en vattentank. Om vartannat översvämmades modellen och dök sen upp igen. Foto Agostino Osio.

konstvärlden

21

DAMIEN HIRST THE PSALMS A U G U S T 29 - O C T O B E R 2 2 , 2 0 1 4

MCCABE FINE ART ARTILLERIGATAN 40 114 45 STOCKHOLM SWEDEN T. +46 8 684 09 888 INFO @ MCCABEFINEART. COM WWW. MCCABEFINEART. COM

DAMIEN HIRST, PSALM 140: ERIPE ME , DOMINE ., 2008, BUTTERFLIES AND HOUSEHOLD GLOSS ON CANVAS , 18 IN ( 457 MM ) DIAMETER .

PHOTOGRAPHED BY PRUDENCE CUMING ASSOCIATES , © DAMIEN HIRST AND SCIENCE LTD . ALL RIGHTS RESERVED , DACS 2014.

Olle Andersson, Galleri 54

Marthe Aune Eriksen, Västra Hamnen, 2013, 127 x 150 centimeter, analog färgprint. Foto Olle Andersson.

Mänskligt avtryck

Olle Andersson driver Galleri 54 i Göteborg ihop med en skara yrkesverksamma konstnärer. I dag är de ett av de äldsta konstnärsdrivna gallerierna i Sverige med visionen att lyfta fram konst av nya förmågor, bortom den kommersiella marknaden. Favoriten bland representerade konstnärer föll lätt på gallerivärdens tunga – fotografiet Västra Hamnen av Marthe Aune Eriksen.

Varför just det här verket Olle?

– Det är ett imponerade fotografi och lyfter fram platser i gränslandet mellan natur och mänskliga kulturer. Motivet föreställer ett grustag som aldrig blev någonting, det har fallit i glömska. Människan har planer och så blir det inte riktigt som hon tänkt sig.

Idé och tanke blir helt annan än verkligheten.

Vad är det du tycker om?

– Det monumentala intrycket det lämnar hos mig som betraktare. Det finns ingen riktig skalreferens.

Motivet skulle kunna vara en yta på flera hundra meter men lika gärna några få. Det får en att tänka till.

Vad betyder verket för dig?

– Det är en fängslande historia om bortglömda plat-

ser i kanten av kulturen. Människan har skapat de här projektplatserna och grustagen, men verksamheten har avstannat. Platserna är osynliga i all sin närvaro. Är bortglömdhet en röd tråd i alla Marthes verk?

– Ja, Västra Hamnen ingår i en serie liknande bilder som är tagna runt om i Norden. Gemensamt för landskapen är att de alla är ett resultat av mänsklig aktivitet. Eriksen ser dessa utrymmen som arkitektoniska objekt. Vi är inte vana att betrakta de som det, att se något som en icke-plats.

Vad har Marthe för bakgrund som konstnär?

– Marthe Aune Eriksen är utbildad i Oslo men är baserad i Malmö och jobbar fotografiskt. Hon har varit verksam sedan 2002 och fått en rad stipendier för sina verk. Senast tilldelades hon Hasselbladsstiftelsens stipendievistelse i Frankrike.

Var hittar vi konstverket Västra Hamnen nu?

– I konstnärens ägo och det ska visas i Norge i början på hösten.

Caroline Thörnholm

konstvärlden

107

2014

?!

2013 Stina Rosenberg 2012 Carl Hammoud

Välkommen till stipendieutdelning och vernissage Möt en ung och mycket lovande konstnär.

När: Torsdagen den 18 september 2014.

Tid: Kl. 1700-2000.

Plats: Liljevalchs Konsthall Djurgårdsvägen 60 Stockholm.

Utställare: Årets mottagare av Åke Andrén Stiftelsens stipendium på 500 000:- presenteras kl. 1800. En utställning av den unga konstnären invigs samtidigt i Skulpturhallen och pågår 18-28 september, fri entré.

Bakgrund: Åke Andrén stiftelsen inrättades 2011 med syfte att premiera en ung lovande konstnär med ett årligt stipendium på en halv miljon kronor. Stiftelsen samverkar med Liljevalchs Konsthall och årets utdelning är den tredje i raden av planerade 50.

2012 års stipendiat var Carl Hammoud.

2013 års stipendiat var Stina Rosenberg. ÅKE ANDRÉN STIFTELSEN KONSTNÄRSSTIPENDIUM Ernst Billgren