Konstvärlden nummer 5 2014

NUMMER 5 2014 PRIS 69 KRONOR inklusive moms 6,9 EURO | 69 DKK | 79 NOK

ROSENQUIST: Popkonstlegenden förbluffar än Muminmammans dolda konstskatt AUKTION: Dyraste samtidskonsten Kardashian nya Rembrandt?

148

GAR UTSTÄLLNIN JUST NU

RETURVECKA v 51

INTERPRESS 0046-05

LINN brutalt M Ö R T kritiserat FERNS storartat

Linn Fernström vs jantelagen Hon är omtyckt men har också beskyllts för att vara resultatet av bra PR, slarva och bara skapa för kvinnor. Linn Fernström vände jantelagen ryggen och nu har en av Sveriges dyraste konstnärer genom tiderna hittat livet i New York där målningarna blivit större och tredimensionella skulpturer.

Text Per Öqvist. Foto Magnus Stråberg och Pontus Höök.

Linn betraktar målningen Vid kärleksakt, som hon just har avslutat. En av målningarna i utställningen Prata bubbla på ett strå som precis visades på Lars Bohman Gallery i Stockholm.

NUMMER 5 2014

Nya rekordpriser för internationell samtidskonst

När auktionsgiganterna Christie’s och Sotheby’s höll sina auktioner för internationell samtidskonst i London uppnåddes en rad nya rekordpriser. Samtidskonsten är hetare än någonsin.

Text Göran Hellström. Foto Christie’s & Sotheby’s.

DET BLEV NATURLIGTVIS Francis Bacon som blev dyrast på försommarens samtidsauktioner i London. Förra året såldes hans triptyk med tre stora målningar föreställande målarkollegan Lucian Freud för motsvarande 940 miljoner kronor. Världens högsta pris för ett konstverk på auktion. Även om det ju egentligen var tre målningar som hörde ihop. Nu bjöd Christie's ut en triptyk med tre små porträtt av Bacons älskare George Dyer. Även den nådde nytt rekordpris för små målningar av Bacon (35 x 30 centimeter vardera) med slutpriset 312 miljoner kronor. Det blev även auktionsomgångens dyraste objekt.

Bacon träffade George Dyer år 1964 när denne försökte bryta sig in i Bacons ateljé. Mötet blev dramatiskt och slutade med att Dyer blev Bacons älskare. Deras förhållande blev stormigt. Dyer som var en obildad småtjuv blev helt beroende av ekonomisk hjälp från Bacon och när inte pengarna räckte stal han friskt från sin välgörare och älskare. År 1971 bodde de på samma hotell i Paris då Bacon hade en stor retrospektiv utställning på Grand Palais. Där slutade kärlekshistorien med att George Dyer begick självmord samtidigt som Bacon bevistade vernissagen på sin dittills största utställning i Frankrike. Förhållandet har skildrats bland annat i filmen om Francis Bacon, Love is the Devil, från 1998.

Prismässigt hamnade Bacon även på andra plats då hans porträttstudie av dåvarande vännen – de blev senare ovänner – Lucian Freud, såldes för drygt 134 miljoner kronor. Bacon räknas av många som en av 1900-talets främsta figurativa målare och blev erkänd redan på 1960-talet. Men så höga priser som de senaste två åren har han aldrig nått tidigare. Äldre referenser Om man tycker att en sedan länge avliden konstnär, Bacon avled 1992, är värd höga priser så är det desto märkligare att den unge Peter Doig nu såldes för över 100 miljoner kronor.

46

konstvärlden

Peter Doig som är född i Skottland 1959, målar landskap och figurer på ett figurativt och föreställande sätt. Hans målningar bygger på olika fotografier och vykort och innehåller ofta referenser till äldre måleri av konstnärer som Edvard Munch, Caspar Friedrich, Claude Monet och Gustav Klimt. Han bor sen 2002 på Trinidad och är professor i måleri i Düsseldorf i Tyskland. 116 miljoner kronor för hans stora målning Gasthof var nytt rekordpris och det tredje dyraste konstverket under auktionsomgången.

Men det märkligaste verket som bjöds ut var nog ändå brittiske konstnären Tracey Emins säng. Den ställdes ut första gången på Tate Gallery i London 1998 och blev ett verk som Tracey Emin nominerades »

Det blev en rad nya rekordpriser när Sotheby's och Christie's höll auktioner med samtidskonst i London i månadsskiftet maj–juni. De tre små målningarna av Francis Bacon (19091992), en triptyk, föreställde Bacons vän George Dyer. Varje del är 35 x 30 centimeter och såldes för totalt 312 miljoner kronor.

Cindy Shermans (född 1954) självporträtt utan titel från 2008, upplaga på sex exemplar, såldes för 2,8 miljoner kronor. 208 x 147 centimeter.

Peter Doig (född 1959 i Skottland) är inte särskilt känd i Sverige. Han bor sen år 2002 i Trinidad och många av hans motiv är inspirerade av det exotiska livet där. Han är ett nytt stjärnskott på den internationella konsthimlen och den här målningen med titeln Country-Rock (Wing-Mirror) såldes för 99 miljoner kronor. 195 x 240 centimeter.

Tove Jansson

Mumintrollen gjorde Tove Jansson världsberömd och lika firad som en Hollywoodstjärna. Men hennes största dröm var att slå igenom som konstnär. Text Carl von Scheele.

Loboan (1942), privat samling. ”Jag ser ut som en katt i mitt gula skinn, med kalla sneda ögon och det nya släta håret i knut”, skriver hon till en vän.

Foto Finlands Nationalgalleri/ Yehia Eweis.

MUMINTROLLENS SKAPARE Tove Jansson (1914-2001) drar storpublik när hennes relativt okända sida som bildkonstnär visas upp på Finlands nationalmuseum Ateneum. Helsingforsbor blandas med turister. Hela skolklasser kommer på besök. Estlands presidentfru sveper in med ett följe tjänstemän och höga militärer från finländska utrikesförvaltningen. Även konstkännare fascineras av denna nya Tove Jansson. När dokumentärfilmaren Charlotte Airas gör sin tredje berättelse om Finlands store världskändis koncentrerar hon sig på måleriet.

– När man upptäcker en skattgömma är det värt att lyfta fram den, säger hon.

Hon har skapat en filmisk konstnärsbiografi utifrån målningarna. Fånge i Mumindalen visades i SVT i augusti.

– Muminhistorierna har gett så mycket glädje till människor. Man ska inte önska att de aldrig hade skapats, men kan ändå fråga sig hur långt hon hade nått som bildkonstnär om inte Mumindalen hade kommit emellan, säger Charlotte Airas.

Utställningens kurator är konsthistorikern Tuula Karjalainen, som i slutet av förra året publicerade sin Jansson-biografi Arbeta och älska. Först hade hon tänkt skriva om det outforskade området finländsk konst under andra världskriget. Hon började sin research med att studera Tove.

– Det var lite grand som om hon stal showen. På ett djupare plan var det obekant även för mig att hon var så produktiv och hade en så stor spännvidd i sitt måleri, säger Tuula Karjalainen.

Både biografin och utställningen sjösattes inför årets 100-årsfirande av Janssons födelse.

skolan för att utbilda sig till konstnär. Hon har föräldrarnas välsignelse. Uppvuxen i ett konstnärshem var det kanske inte överraskande.

Som ung konstnär anses hon vara lovande och djärv.

Redan som 16-åring målar hon Mystiskt landskap. I djup klarblå färg skildras ett kuperat landskap med några röda nakna träd och ett par skimrande alléer i blågrönt.

I de första verken finns ofta en sagolik stämning med starka färger och skarpa kontraster.

Efter konstutbildningar i Stockholm, Helsingfors och Paris målar hon år 1939 Blå hyacint under en resa i Bretagne. Blomman står i ett öppet fönster, som låter betraktaren ta del av ett vackert landskap. Nu är färgerna klara och värme strömmar ut ur motivet. Henri Matisse är en stor förebild, liksom impressionisterna. Paul Cézanne har en särskild plats i hennes hjärta.

– Många av verken från studietiden och 1940-talet är jättefina. Men under kriget var hon tvungen att göra andra brödjobb för att överleva och hon var långa tider mycket deprimerad. Kriget klippte av något viktigt i henne, säger Tuula Karjalainen.

Under kriget är Tove Jansson försiktigt publikfriande. Hon väljer ofta färggranna stilleben och blommor som motiv.

»

Tove som elev på Konstföreningens ritskola, som var inrymd i Ateneum i Helsingfors, samma hus som idag hyser nationalmuseet.

Ung och djärv konstnär Tove Jansson levde med en dröm. Hon var inte särskilt intresserad av stjärnglansen från Mumintrollens succé.

Hennes stora mål i livet var att slå igenom som bildkonstnär.

Det börjar bra men slutar, med om inte en kraschlandning så en duns, i mitten av 1970-talet.

Inte ens fyllda 17 år hoppar hon av den ordinarie konstvärlden

59

UTSTÄLLNINGAR NUMMER 5 2014

Den gamle Rembrandt EN AV MINA FAVORITMÅLNINGAR på Nationalmuseum är Rembrandts Simeon med Jesusbarnet. Målningen är en av Rembrandts sista och lär ha stått kvar på hans staffli i ateljén när han dog år 1669. Målningen föreställer den åldrade Simeon som av Gud hade blivit lovad att få skåda Messias innan han dog. I Rembrandts scen håller den gamle Simeon ett inlindat spädbarn i sina armar medan en kvinna, till hälften dold, tittar på i bakgrunden.

Kvinnan anses av konstexperterna ha målats dit efter Rembrandts död.

Målningen har ett märkligt ljus, typiskt för Rembrandt, och dess yta är otroligt skrovlig. Inte ett enda penseldrag kan urskiljas, det ser snarast ut som om färgen lagts på och skrapats bort ett otal gånger.

Den andas av patina och ålder.

Jag tänker på den målningen när jag läser att National Gallery i London ska visa Rembrandts sena målningar i en utställning kallad The Late Rembrandt som pågår till den 18 januari 2015. Jag vet inte om Nationalmuseum ska låna ut Simeon med sitt Jesusbarn, men ett antal självporträtt ska i vart fall visas. De skulle jag gärna vilja se.

Rembrandt är nog den konstnär i världshistorien som målat av sig själv flest gånger. I min bokhylla hittar jag en sammanställning över Rembrandts alla kända målningar, sammanlagt 575 stycken, och där är hela 56 stycken självporträtt. Säkert världsrekord. Det finns nog bara en annan konstnär i världshistorien som har målat av sig själv lika ofta. Det är lustigt nog också en holländare: Vincent van Gogh. Han lär ha lämnat efter sig drygt 30 självportätt.

Alla utförda under de fem år som van Gogh var verksam som konstnär på heltid, det vill säga 1885-1890.

Rembrandt har målat av sitt ansikte från det han var 22 år gammal år 1628 och sen praktiskt taget varje år under hela sitt liv. Vi kan således följa hur han långsamt blir äldre och äldre. Det sista självporträttet som är daterat 1669, samma år som han dog, visar en åldrad man i röd kappa och röd huvudbonad som ser rätt nöjd ut.

Han har ett svagt leende på sina läppar.

En mask som döljer en troligen rätt bitter man. Rembrandt hade nämligen stora eko-

90

konstvärlden

Rembrandt, Självporträtt vid 63 års ålder (1669) olja på duk, 86 x 70 cm. Foto The National Gallery, London.

nomiska problem. Han tvingades sälja både sitt hus och sin konstsamling och levde under knappa förhållanden. Bara ett av hans barn, sonen Titus, uppnådde vuxen ålder men dog ett år före sin far. Han blev 27 år gammal och var en av Rembrandts mest använda modeller. Hustrun Saskia var en annan av hans modeller. Efter hennes död, hon dog 1642 bara 30 år gammal, blev hans nya kärlek Hendrickje Stoffels (1626 –1663) en av Rembrandts mest anlitade modeller.

Han målade också flera gånger av sin syster Cornelia och sin mor, Neeltgen. Sammanta-

get finns det fler än hundra målningar som är självportätt eller porträtt av familjemedlemmarna. Även där är säkert Rembrandt den som målat av sina närmaste allra oftast.

Med tanke på att familjeportätt knappast är lätta att sälja, de är för personliga, så är det underligt att Rembrandt lyckades skapa en smärre förmögenhet. Inklusive en betydande fastighet och en stor samling konst.

Att han under sina sista år lyckades slarva bort alltsammans är dock en annan historia.

Göran Hellström

3 som skulpterar i stort format

P S Krøyer, Sommerafton vid Skagen (1892). Foto Skagens Museum.

MODERNA MUSEET i Stockholm visar i höst, 11 oktober–18 januari, tre av världens mest kända skulptörer: Katharina Fritsch, Jeff Koons, Charles Ray. Både Katharina Fritsch, född i Tyskland 1956 och Charles Ray, född i USA 1953, är kända för sina realistiska skulpturer i övernaturliga storlekar. Karharina Fritsch gjorde sin kända skulpturgrupp Rat King år 1993, verket som föreställer en ring av sittande råttor som är över en meter höga. Charles Ray visade 1992 en serie skulpturer kallade Fall 91, som avbildade en rad kvinnliga fotomodeller som alla var tre meter höga. Jeff Koons, som är född i USA 1955, är väl den mest kände i trion, ofta inspirerad av vardagliga föremål som seriefigurer eller till och med ballonger som han gör jättelika kopior av i olika material.

11 oktober–18 januari 2015.

Jeff Koons, Balloon Dog (1994–2000) målat rostfritt stål, 307 x 363 x 114 cm.

Privat samling.

Skagen i våra hjärtan Vi tröttnar nog aldrig på Skagenmåleriet. Denna lilla stad i nordligaste Danmark längst ut på Jyllands nordspets där Kattegatt och Skagerak möts. Här målade ett antal konstnärer under 1800-talets slut. Vår svenske Oscar Björk (1860–1929) var där liksom Michael Ancher (1849–1927) och den allra mest älskade, den olycklige Peder Severin Krøyer (1851–1909). Om de två senaste handlar höstens stora utställning på Arken utanför Köpenhamn som fått namnet Vänner och rivaler.

27 september–12 april 2015.

Natalia Kazmierska

Selfies på konstkartan

Ta bilden lite uppifrån. Välj en fördelaktig vinkel. Se till att det är fint ljus.

Se där, de tre gyllene reglerna för den perfekta selfien. I alla fall om man får tro den amerikanska kändisen Kim Kardashian. Fast åtminstonde de två sistnämnda hade lika gärna kunnat vara signerade Rembrandt.

Kim Kardashian har inte bara utnämnts till selfiens drottning och gjort karriär på självbespegling via sociala medier. Nästa år planerar hon också att släppa en omtalad bok med sina självporträtt. 352 sidor.

Titeln? Selfish.

– Den ska ge inblick i min selfie-process, förklarar hon i intervjuer.

Att våra digitala självporträtt på Facebook, Instagram och andra sociala medier ofta nedvärderas som utslag av narcissism, har nog inte bara med vissa celebriteters bekräftelsebehov att göra.

Det är en bildkultur som främst utvecklats av unga kvinnor. Till skillnad från den anrika självporträttstraditionen, där manliga mästare som nämnde Rembrandt, eller Dürer, Warhol och van Gogh hyllas som genier.

Den senaste tiden har dock museerna fått upp ögonen för en annan typ av selfies – nämligen konstbesökarnas.

När National Portrait Gallery i London, som för övrigt har en av världens finaste selfiesamlingar, tog bort sitt fotoförbud i somras var en anledning att man ville uppmuntra folk att fota samlingarna och lägga upp bilderna på nätet.

Vi besökare har ju ändå mobilkamerorna med oss överallt, eller hur?

Numera plåtar vi ständigt varandra och oss själva.

Gärna med coola statusprylar, exempelvis konstverk, i bakgrunden. Och kulturinstitutionerna har fattat att våra selfies och tweets är bra PR. I samband med Whitney Museums retrospektiv med konstnären Jeff Koons dök termen Koonstagram upp om alla foton från utställningen som spreds på sociala forum. Att popstjärnan Katy Perry twittrade ut selfies från en Magritte-utställning i Chicago, blev till och med nyhetsstoff i konstmagasinen. Och i Seattle försökte ett museum involvera publiken genom att låta dem vara kuratorer och gilla konstverk via Facebook.

På sätt och vis kan man säga att sociala medier har ritat om konstkartan fullständigt. Plötsligt har nya stjärnor dykt upp. De som kallar sig Art social media professionals och vet hur man uppdaterar en Tumblr-blogg.

114

konstvärlden

Inom galleribranschen pratas det oroligt om Instagram som en ny sorts virtuellt showroom. Där har konstnärer börjat sälja sina verk direkt till fansen, utan mellanhänder.

– Jag kan lägga upp en målning och sälja den innan färgen har torkat, förklarade konstnären Ashley Longshore nyligen för Vogue.

Hon har tusentals följare. Och varför ska konstsamlare gå på tradiga auktioner och gallerirundor när de lika gärna kan köpa konst i kommentarsfälten?

Det verkar som om alla i konstvärlden vill hänga på sociala medier-tåget. Bara på ett ställe har den digitala kulturen gått ganska obemärkt förbi. Nämligen i själva konsten.

Visst har det gjorts försök att lansera begreppet Social media art. Men fortfarande existerar få exempel på verk där sociala medier faktiskt fyller en funktion.

Och inte bara resulterar i handbroderade statusuppdateringar, emoji-dekorationer eller mosaiker gjorda av nedladdade Flickr-foton.

En av de mer uppmärksammade i genren är Richard Prince. Han skriver ut andra människors Instagram-bilder och fotar av dem. Sen publicerar han fotografierna på sitt eget Instagram-konto.

Allt detta pyssel ska leda till debatt kring upphovsrätten, är tanken. Men ironiskt nog har Prince själv blivit avstängd från Instagram vid ett tillfälle – på grund av nätföretagets strikta regler mot nakenhet.

Där har vi också en förklaring till varför konsten inte är särskilt peppad på att ge sig in i det sociala nätet.

Facebook har fått kritik åtskilliga gånger för att censurera konstverk med naket och politiskt känsligt innehåll. Droppen var när de antika marmorskulpturerna på Louvren av Facebooks poliser bedömdes vara för avslöjande.

Att som konstnär behöva rätta sig efter sociala medier-företagens unkna moralregler och vinstintressen är absurt. Och farligt. Det vinner ingen på.

Så vi kanske får nöja oss med att konstnärer bara använder sina instagramkonton på samma sätt som vi andra. Det vill säga för att ge oss småtrevliga inblickar i sin vardag. För att berätta om middagar, semestervyer och söta bebisar.

Som kinesiske stjärnkonstnären Ai Weiwei, som förutom bilder på katter och blommor, lägger upp många mer eller mindre lyckade självporträtt. Någon borde kanske tipsa honom om Kim Kardashians selfieregler.

Natalia Kazmierska, kulturskribent som arbetat för bland annat Expressen, Aftonbladet, Rodeo, Konstnären, City och Sveriges radio.