2 minute read

Ingen större konkurrens om studieplatserna inom pedagogiken

De medicinska fakulteterna attraherar flest sökande i relation till antalet nybörjarplatser, medan studier inom teknik, pedagogik och naturvetenskaper inte lockar.

Den gemensamma ansökan till högskolorna avslutades torsdagen 30.3. Av de sökande ansökte 46 % enbart till yrkeshögskolor och 39 % enbart till universitet; 15 % ansökte till bådadera. Det erbjuds 50 970 nybörjarplatser till finsk- och svenskspråkiga högskoleutbildningar som inleds på hösten. Det fanns sammanlagt 1 600 ansökningsmål att söka till, vilket är 100 färre än ifjol.

Advertisement

Flest antal sökande fanns inom området hälsovård och välfärd, området handel, administration och juridik samt de samhällsvetenskapliga områdena. Det var möjligt att söka till sammanlagt sex ansökningsmål och medelta- let var 2,8 ansökningsmål per sökande. Av nybörjarplatserna reserveras 68 % för förstagångssökande.

Flertalet av utbildningarna som ingår i den gemensamma ansökan riktas till personer som avlagt en examen på andra stadiet. Dessa utbildningar lockade 125 600 sökande.

Det medicinska utbildningsområdet behöll sin dragningskraft

Antalet sökande per nybörjarplats varierar beroende på utbildningsområde. Konkurrensen är hårdast bland sökande till medicin (8,7 sökande/nybörjarplats). Det finns fem eller flera sökande per nybörjarplats inom de samhällsvetenskapliga områdena (5,9), handel, administration och juridik (5,4) och tjänstebranschen (5,0).

Färre än fem sökande konkur- rerar om en nybörjarplats inom de konstnärliga och kulturområdena (4,9 sökande/nybörjarplats), områdena hälso- och välfärd, lantoch skogsbruk samt databehandling och kommunikation (4,3 sökande i vardera) och inom de humanistiska områdena (4,2 sökande).

Antalet sökande i relation till nybörjarplatserna är lägst inom de tekniska områdena (2,8 sökande/nybörjarplats), de pedagogiska områdena (3,2 sökande/nybörjarplats) och de naturvetenskapliga områdena (3,4 sökande/nybörjarplats).

Antalet sökande till yrkeshögskolor och universitet i vårens andra gemensamma ansökan var 142 000, vilket är 4 000 fler än förra året. Det fanns nästan 51 000 nybörjarplatser att söka till inom finsk- och svenskspråkiga högskoleutbildningar. Utbildningarna inleds på hösten.

Åbo Akademi ville utbilda jurister på svenska i Åbo. Helsingfors universitet förfasade sig. Svenskfinland är allt för litet för två utbildningar och det är inte klokt att splittra resurserna. HU har utbildat jurister hur länge som helst och är bäst lämpat för uppdraget.

Vid ÅA menade man att det finns ett stort behov av svenskspråkiga jurister i Åbo med omnejd.

HU kontrade med att man minsann sett till den regionala aspekten, bland annat genom en utlokaliserad utbildning i Vasa.

Åbo Akademis svenska juristutbildning inleddes år 2023.

Vem skall utbilda rektorer i Svenskfinland?

I en rapport från Undervisnings- och kulturministeriet föreslås att Helsingfors universitet och Åbo Akademi skall dela på ansvaret för att utbilda rektorer på svenska. Åbo Akademi förfasar sig. Svenskfinland är allt för litet för två utbildningar och det är inte klokt att splittra resurserna. ÅA har utbildat rektorer hur länge som helst och är bäst lämpat för uppdraget.

I rapporten menar man att det finns ett stort behov av svenskspråkig utbildning i Helsingfors med omnejd.

ÅA kontrar med att man minsann sett till den regionala aspekten, bland annat genom utbildningspaket tillsammans med regionala aktörer.

Vem gör vad?

Ni ser mönstret. Det är onekligen lite underhållande att universiteten tar till samma argument när de talar för sin sjuka moster. I den nu aktuella frågan om hur rektorsutbildningen skall arrangeras i Svenskfinland återanvänder Åbo Akademi exakt samma argument som HU med emfas lade fram då ÅA lobbade för en egen juristutbildning. Vi som sitter på läktaren och följer med kan plocka fram popcornen, följa matchen, låta oss underhållas och utropa ”må bäste universitet vinna”.

Samtidigt är argumentationen lite beklämmande, universiteten är sig själva närmast. Vem har ett helikopterperspektiv över Svenskfinlands utbildningsfält som inte ser till egna eller regionala intressen utan till helheten?

This article is from: