Latin Lovers publicistiska skandaler Snart är det dags för oss i redaktionen 20/21 att avgå. Det senaste året har varit det mest roliga och lärorika jag varit med om, och jag är så otroligt tacksam över att ha fått äran och möjligheten att vara Latin Lovers chefredaktör. Att tillsammans med Latin Lovers styrelse vara ansvarig för en skoltidning på en gymnasieskola med 1200 elever och tillhörande lärarkår samt skolledning är dock inte alltid det lättaste, och även om det i slutändan varit värt varenda mejlkonversation har det stundtals känts lite överväldigande. Det finns anledningar till att vi inrättat den nya posten “ansvarig utgivare”, och några av dessa anledningar är följande två situationer som behövt hanteras:
“Kulturhistorieläraren” I vårt första nummer #77 CHOCK hade vår vice chefredaktör Lea Laux en intervju med instagramkontot @trendspaningarna. Kvinnan bakom kontot är en före detta södraelev, och som en rolig och lättsam grej bad Lea henne att skriva en Inne/Ute-lista kopplat till Södra Latin. Högst upp på Ute-spalten stod “lärare i kulturhistoria”, och det är den incidenten jag kommer att ta upp nu. Delar av gamla styrelsen för Södra Latins Elevkår kan vara lugna. En vecka efter släppet av #77 CHOCK rapporterade en redaktionsmedlem att en lärare i kulturhistoria, vi kan kalla henom för “Kulturhistorieläraren”, använt tio minuter av sin lektionstid för att prata med redaktionsmedlemmens klass om Inne/Ute-listan. Bland annat sa hen att vi i Latin Lover brutit mot de pressetiska reglerna då vi inte mejlat henom om att få kommentera innehållet i Inne/Ute-listan innan vi släppte tidningen. Att “lärare i kulturhistoria” stod högst upp på Ute-listan var ingenting jag hade reflekterat över innan, men när jag fick reda på lärarens inställning blev jag stressad. Jag insåg att, oavsett rimligheten i att bli kränkt över en Inne/Ute-lista, så verkade det bara finnas en lärare i kulturhistoria på skolan – och tidningen hade stämplat den specifika läraren som “ute”. Det kändes inte alls bra. I samråd med redaktionen bestämde jag mig för att skicka ett långt förlåtmejl till Kulturhistorieläraren där jag beklagade att hen blivit kränkt, samtidigt som jag tydliggjorde att vi inte brutit mot några pressetiska
28
regler och att jag inte uppskattade att någon påstod det utan att kontakta oss först. Jag underströk att listan bara var ett skämt och att våra läsare troligtvis inte tagit den på särskilt stort allvar. Svaret jag fick av Kulturhistorieläraren var överraskande: “För det första är vi tre lärare i kulturhistoria på skolan, det här med fakta är viktigt om man ska hålla på med journalistik. Redan nu har två av oss reagerat mycket starkt på denna oerhört omdömeslösa text.” Jag kände kanske att svaret motverkade lärarens anledning till sin ilska, litegrann. Alla har dock självklart rätt till sin upplevelse och så vidare. “Rektorerna är informerade och kommer att ta kontakt med Er kring detta. Det jag tror vi alla är oroliga för är att om man kan släppa igenom en sådan här text vad kan man vänta sig nästa gång?” Rektorerna har fortfarande inte tagit kontakt med oss, vilket jag antar är på grund av att vi löst “konflikten” sinsemellan och inte för att rektorerna bedömde att det var en överreaktion från lärarens sida. Efter vår mejlkonversation har Kulturhistorieläraren varit väldigt trevlig mot oss i Latin Lover och till och med släppt in mig och Lea till lärarskrivaren en gång när vi skulle printa ut affischer inför ett släpp. Jag är därför mer än villig att avskriva skandalen som ett missförstånd över generationsgränser, men vill också be om ursäkt till Kulturhistorieläraren ännu en gång. Det var inte meningen att det skulle bli såhär. (@trendspaningarna har också erkänt att det var en hämnd, så… förlåt).
